Sök i Ratio Lex

Angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

1918-03-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:292, Angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

i

Nr 292.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillstånd

för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet

att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig

viss tjänstgöring; given Stockholms slott den 22 mars

1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att kansliråden i ecklesiastikdepartementet Carl Fredrik Teodor

Vougt och Johan Edward Bäcklin må för rätt till åtnjutande av med

deras befattningar törenade ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring i nämnda departement, Vougt under tiden från och med

den 1 januari 1910 till och med den 31 december 1917 och Bäcklin

under tiden från och med den 1 januari 1911 till och med den 31

december 191 G, dock att ålderstillägg till dem ei må utgå för tid före

1918 års ingång;

dels ock att den omständigheten, att andre kanslisekreteraren i samma

departement friherre Christer Gustaf Joachim d’Albedyhll, i enlighet

med vad departementschefen i statsrådsprotokollet angivit, icke fyller de

villkor, vilka av riksdagen godkänts i avseende å rätt för andre kanslisekreterare

att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoföras viss föregående

tjänstgöring, ej må utgöra hinder för honom att, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, för nämnda förmåns åtnjutande tillgodoräkna sig''viss föregående

tjänstgöring i departementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 258 hlift. (Nr 292.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående lönereglering

för Kungl. Maj:ts kansli, avgiven av kommitterade för ämbets- och tjänstemän

inom kansliet, hade kommitterade bland annat framhållit, att de amanuenser,

som efter den nya löneregleringens ikraftträdande komme att

befordras till ordinarie befattningar inom departementen och som under

avsevärt lång tid där varit extra ordinaine tjänstemän, borde för åtnjutande

av ålderstillägg få tillgodoräkna sig någon del av den tid, de i sistnämnda

egenskap tjänstgjort. Liknande förmån borde enligt nämnda

framställning beredas de amanuenser och kanslisekreterare, som på grund

Angående

tillstånd för

vissa befattningshavare

i ecklesiastikdepartementet

att

för rätt att

åtnjuta

ålderstilliigg

tillgodoräkna

sig viss

tjenstgöring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

av Kung]. Maj:ts beslut uppehållit mera stadigvarande förordnanden såsom

extra föredragande eller såsom vikarier å ordinarie tjänst.

1902 års

ISnereglerings

- kommitté.

1902 års löneregleringskommitté, till vilken ifrågavarande framställning

remitterades, yttrade i sitt betänkande den 15 februari 1917 angående

reglering av löneförhållanden in. m. vid statsdepartementen (sid.

551) följande:

De i berörda framställning framhållna synpunkter kunde för visso med Hänsyn

till de i befordrings- och även andra avseenden ogynnsamma förhållanden, som under

en lång tid vant rådande inom statsdepartementen, synas behjärtansvärda och därför

till en viss grad förtjänta av beaktande. Emellertid kunde ej förnekas, att ett realiserande

av ovanberörda önskemål skulle i olika avseenden kunna medföra konsekvenser,

vilka kommittén ej kunde till deras räckvidd överskåda, och funne sig kommittén

vid detta förhållande icke kunna förorda vad sålunda ifrågasatts.

I vissa departement tjänstgjorde för det dåvarande åtskilliga personer såsom

extra befattningshavare (extra byråchef, extra kanslisekreterare och extra ordinarie

aktuarie), till vilka befattningars uppehållande riksdagen på extra stat år efter år

anvisat särskilda medel, motsvarande med vissa »pensionsavdrag» avlöningsförmånerna

för ordinarie befattningshavare av samma grader. I fråga om rätt för de å dessa

extra befattningar tjänstgörande att för avlöningsförhöjning genom ålderstillägg få

tillgodoräkna sig viss tjänstgöringstid före de nya staternas ikraftträdande förelåge

enligt kommitténs mening andra förhållanden än beträffande de i ovan berörda framställning

omförmälda befattningshavare.

Rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna sig tjänstgöring å dylik tjänst på extra

stat hade hittills medgivits i ett flertal särskilda fall och i regel i samband med den

extra tjänstens förvandling till ordinarie.

Kommittén funne ett dylikt medgivande för statsdepartementens vidkommande

berättigat och förordade, att befattningshavare, som utnämnts att från och med de

nya lönestaternas trädande i kraft innehava ordinarie tjänst i statsdepartement, måtte

för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före

nämnda ikraftträdande på grund av stadigvarande förordnande i departement bestritt

tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning, kansliråd

alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare, förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst

samt aktuarie extra ordinarie aktuarietjänst.

I en vid kommitténs omförmälda betänkande fogad reservation framhölls

billigheten därav, att, därest en dugande amanuens efter kanske

10—15 årig tjänstgöring i ett departement befordras att från tiden för de

nya lönestaternas ikraftträdande innehava en tjänst i första lönegraden, honom

niåtte kunna för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräknas någon del av tjänstetiden.

Reservanten förutsatte härvid, att ej annan tid borde ifrågakomma

för tillgodoräknande än den, under vilken arbetet varit av vad reservanten

med hänvisning till motiveringen för sitt förslag kallar ordinarie natur och

fordrat tjänstgöring i ungefär den omfattning, som krävdes av befattnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

havare i första lönegraden. Den närmare tillämpningen av det ifrågasatta

medgivandet borde överlämnas till Kungl. Maj:t; därigenom skulle vid övergången

till den nya löneregleringen de särskilda omständigheterna i olika

fall kunna bliva tillbörligen och i inbördes rättvis grad beaktade. Såsom

förutsättningar och gränser för ett dylikt medgivande föreslo^ reservanten,

att den till förstagradsbefattning befordrade amanuensen skulle hava

varit anställd i departementet under minst de åtta närmast före tillträdet

till befattningen förflutna åren;

att lian under de sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring

i lika eller nära lika omfattning, som under samma tid fordrats

av ordinarie tjänsteman i första lönegraden; samt

att tillgodoräknande av föregående tjänstetid skulle avse viss del av

den tid av fem år, som nyss angivits, dock att i särskilda undantagsfall

hela denna tid Ange tillgodoräknas.

De skäl, som av reservanten anförts för denna uppfattning, voro följande:
Reservanten

erinrade till en början, hurusom ny lönereglering för statsdeparteraenten,

vilken sedan omkring ett tiotal år ansetts och angivits vara »förestående», på

grund av mellankomna förhållanden alltjämt fått anstå; därest nu föreliggande förslag

genomfördes, skulle regleringen icke komma att träda i tillämpning förrän tidigast

med 1918 års ingång. De nya arbetskrafter, som arbetsmängdens ökning under den

ifrågakomma tidsperiodens lopp successivt gjort erforderliga, hade emellertid ej blivit

anställda i nyinrättade ordinarie befattningar, utan med hänvisning till den förestående

omregleringen hade anlitats andra utvägar, däribland den att genom ökning

gång efter annan av anslagen till amanuenser m. m. bereda möjlighet till anställande

och avlönande av allt flera personer i amanuensers extra ordinarie ställning. I följd

därav hade amanuensantalet inom departementen alltmera ökats och det extra ordinariesystem^

befordrats, vars olägenheter länge och från många håll påtalats. Situationen

hade sålunda i korthet varit den, att nödvändigt arbete ej blott fått utan i vida större

omfattning än som bort förekomma måst — mot otillfredsställande gottgörelse — utföras

av extra ordinarie personal i amanuens’ ställning, emedan de ordinarie befattningshavarna

icke kunnat medhinna detsamma. Kommittén hade nu sökt undanröja

donna oegentlighet genom att förorda upprättande av ett flertal ordinarie befattningar,

vilkas innehavare skulle komma att övertaga amanuensernas arbete. I mån

som kommitténs förslag därutinnan vunne godkännande, syntes statsmakterna hava

givit erkännande av att för staten nödigt arbete av den vikt och beskaffenhet i övrigt,

att det borde fullgöras av ordinarie befattningshavare, utförts av de dittillsvarande

amanuenserna.

Reservanten hänvisade vidare därtill, att ett medgivande rörande extra ordinarie

tjänstetids tillgodoräknande, liknande vad nu ifrågasatts, redan i olika fall lämnats av

statsmakterna, såsom vid löneregleringar för postverket och postsparbanken. Dessutom

framhölls, att befordran till första ordinarie tjänst vid jämförelsevis hög ålder,

såsom här ej sällan skulle bliva fallet, för den befordrade skulle medföra, att han

s. 6 Kontrollera mot PDF

Proposition

nr 230 till

1917 års

riksdag.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

under sin första ordinarie tid hade att vidkännas retroaktivavgifter till civilstatens änkeoch

pupillkassa, vilka måste anses i förhållande till hans begyunelseavlöning mycket

betungande.

I fråga om de av kommittén befarade konsekvenserna sade sig reservanten ej

kunnat finna, att sådana skulle kunna uppstå beträffande mer än ett eller annat ännu

icke nyreglerat ämbetsverk. Och därest vid eu nyreglering för något av dessa verk

förhållandena för vissa av dess dittillsvaraude extra ordinarie tjänstemän skulle befiunas

verkligen jämförliga med dem, som förelåge för de bär avsedda amanuenserna,

ansåge reservauten en lika billighet tala för ett lika medgivande till dessa tjänstemäns

förmån. Ett sådant medgivandes ekonomiska innebörd eller räckvidd i annat

avseende syntes ej kunna betraktas såsom för staten avskräckande.

1 den framställning, som avläts till 1917 års riksdag angående reglering

av löneförhållanden in. in. vid statsdeparteinenten (proposition nr

230)” gjordes beträffande ålderstilläggsberäkning endast i två avseenden

avvikelser från vad kommittén i dessa stycken föreslagit.

Löneregleringskoinmittén hade föreslagit en bestämmelse av innehåll,

att befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande

innehava ordinarie tjänst i statsdepartement, skulle för erhållande

av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före

nämnda ikraftträdande på grund av stadigvarande förordnande i departement

bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen på extra

stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare,

förste eller andre, extra kanslisekreterartjånst samt aktuarie

extra ordinarie aktuariebefattning. Den ena av omförmälda avvikelser

innebar, att nu nämnda bestämmelse utsträcktes att gälla jämväl sådan

befattningshavare, som under år 1917 — alltså året närmast före de nya

staternas” ikraftträdande — befordrats till innehavare av ordinarie tjänst

och omedelbart före denna beforuran på grund av stadigvarande förordnande

bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen på extra

stat anvisad avlöning.

Den andra avvikelsen från kommitténs förslag innebar eu anslutning

till den uppfattning, som kommit till synes i förut omnämnda reservation.

I enlighet härmed föreslogs i propositionen, att befattningshavare, vilken

utnämts att från de nya staternas ikraftträdande vara innehavare av andre

kanslisekreterarbefattning och under de åtta närmast före tillträdet till

befattningen förflutna åren varit såsom amanuens anställd i departementet

samt under de sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring i

lika eller nära lika omfattning, som under samma tid fordrats av ordinarie

tjänsteman i första lönegraden, måtte för erhållande av löneförhöjning,

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, tillgodoräknas viss del av den tid

av fem år, som nyss angivits, dock att i särskilda undantagsfall hela

denna tid måtte tillgodoräknas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

I två inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner hade

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att samma rätt i fråga om ålderstiIläggs

åtnjutande, som i berörda proposition föreslagits skola tillerkännas

extra kanslisekreterare, måtte tillerkännas jämväl de av Kungl. Maj:t tillförordnade

kanslisekreterarna. Andra särskilda utskottet, vilket till behandling

förehade i samband med Kungl. Maj:ts omförmälda proposition

även nu. senast omnämnda motioner, yttrade i avseende å dessa, att utskottet

ej ansåg sig kunna tillstyrka desamma. Härtill fogade emellertid

utskottet det uttalandet, att därest särskilda förhållanden skulle sådant

föranleda, Kungl. Maj:t ej torde underlåta att underställa riksdagens

prövning, i vad mån ett dylikt medgivande i ett eller annat fall skulle

kunna vara av omständigheterna påkallat.

Riksdagens beslut i omförmälda hänseenden utföll i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag.

De i betordrings- och andra hänseenden synnerligen ogynnsamma förhållanden,

som sedan en lång tid före de nya staternas ikraftträdande

vant rådande inom statsdepartementen och vilka till sina verkningar visat

sig avsevärt olika i olika departement, hava till följd, att då från och

med detta år de nya staterna träda i tillämpning, åtgärder synas böra

vidtagas i syfte att avhjälpa vissa olägenheter och ojämnheter i avlöningshänseenden

för åtskilliga befattningshavare.

På grund av den ökade arbetsmängden har inom departementen under

de senare åren ett antal särskilda föredragande måst anställas. Oaktat

dessas arbetsprestationer i flertalet fall motsvarat vad som ålegat ordinarie

byråchef, hava dock avlöningsförmånerna för dem tillmätts efter en lägre

måttstock än i andra fall medgivits extra byråchefer. Att förhållandena i

förevarande avseende kunnat äga bestånd så länge som fallet varit, torde

närmast hava berott därpå, att den nu genomförda löneregleringen länge

varit förestående och man velat avvakta, att genom densammas genomförande

hithörande förhållanden skulle ordnas på ett ändamålsenligt sätt.

En följd av nu nämnda anordning har varit, att där de ordinarie

byråchefernas antal icke räckt till att möta den ökade arbetsmängden,

kanslisekreterare kommit att användas som särskilda och extra föredragande

i rätt så stor utsträckning. På grund av ordinarie tjänstinnehavares

användning i nu omförmält syfte ävensom i anledning av deras ianspråktagande

för allmänna angelägenheter i övrigt hava deras tjänster under

flera år oavbrutet kommit att uppehållas av vikarier. När nu omsider

den sedan länge bebådade löneregleringen trått i tillämpning, innebär

1917 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts K ad. Proposition Kr 292.

densamma, att eu befattningshavare, som oliv innehavare av ordinarie

tjänst å den nya staten, ej alltid kan tillerkännas den förmån, som

i rätten att för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöringstid,

och detta av den anledningen, att hans föregående tjänstgöring, oaktat den

i omfattning och ansvar varit fullt jämtörlig med ordinarie tjänstinnehavares,

bestritts på grund av tillfälliga och upprepade förordnanden eller

fullgjorts av befattningshavaren i hans egenskap av vikarie å annans tjänst.

°I nu antydda hänseenden har ecklesiastikdepartementet varit synnerligen

illa lottat, och jag vill i det följande erinra om tre fall, där det

synes mig önskligt, att spörsmålet, huruvida tillgodoräknande av viss

föregående tjänstgöringstid för beräkning av ålderstillägg må kunna medgivas,

underställes riksdagens omprövning.

Jag vill i samband härmed likaledes erinra, hurusom beträdande den

av riksdagen medgivna rätten för andre kanslisekreterare att tillgodoräkna

sig för erhållande av ålderstillägg viss föregående extra ordinarie tjänstgöring

en andre kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet ej formellt

fyller"de härför uppställda villkoren. Vad som i sistnämnda hänseenden

brister för ifrågavarande andre kanslisekreterare synes mig icke vara av

en sådan beskaffenhet, att honom därigenom bör förmenas en dylik förmån.

Riksdagens medgivande torde emellertid i detta avseende erfordras.

Ålderstil!ägg Den 7 december 1917 utnämndes dåvarande kanslisekreteraren, kansli
st

kanslirådet rå(jet i Kungl. Maj:ts kansli Carl Fredrik Teodor Vougt till innehavare

V0Ugt- av en utav de inom ecklesiastikdepartementet på grund av 1917 års riksdagsbeslut

nyinrättade två kanslirådstjänsterna.

Under tiden från och med den 6 maj 1909 till och yned den 31 december

1917 har Yougt — med undantag endast för de tider lian åtnjutit

semester eller varit förordnad såsom expeditionschef — uppehållit

kanslirådet Hugo Tigerschiölds byråchefstjänst. Tigerschiöld har under

nämnda tid varit tjänstledig dels under en kortare tid för att såsom

extra föredragande bestrida tjänstgöring, som betingats av ökad arbetsmängd

å departementets kyrkobyrå, dels ock för fullgörande av kommitté
I

avlöningsförmåner uppbar Vougt under tiden från och med den

5 maj 1909 Ull och med den 31 december 1911 sin kanslisekreterarlön

jämte tjänstgöringspenningar såsom byråchef. Under åren 1912

1917 har Vougt uppburit avlöningsförmåner såsom byråchef — detta dock

med den inskränkning, som betingats därav, att Tigerschiöld fått uppbära

fulla avlöningsförmåner under den tid av en och en halv månad varje år,

varunder han varit berättigad till semester.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

Alltsedan Vougt i maj 1909 erhållit förordnande som byråchef, har

han icke åtnjutit annan tjänstledighet än semester.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att Vougt uppehållit

ett byråchefsämbete inom ecklesiastikdepartementet huvudsakligen såsom

vikarie för ämbetets ordinarie innehavare under dennes tjänstledighet för

kommittéuppdrag. Med hänsyn därtill, att åtskilliga andra av statens

tjänstemän befinna sig i samma situation, har jag måst hysa en viss

tvekan, huruvida jag skulle föreslå rätt för honom att för erhållande av

ålderstillägg såsom kansliråd räkna sig till godo sin ifrågavarande tjänstgöring

såsom tillförordnad byråchef. Emellertid lärer det icke hunna

bestridas, att just den omständigheten, att löneregleringen för Kungl.

Maj:ts kansli blivit fördröjd under flera år på grund av de planer på

omorganisation av nämnda kansli, som varit å bane, ställer förevarande

fall i en särskild undantagsställning. Det torde få anses säkert, att,

därest löneregleringen tidigare blivit beslutad och två nya kanslirådsämbeten

därvid upprättats inom ecklesiastikdepartementet, det ena av

dessa, liksom nu blivit fallet, skulle hava tilldelats Vougt, Under sådana

förhållanden och med hänsyn såväl till den långa tid av mer än åtta och

ett halvt år, varunder Vougt uppehållit den byråchefstjänst, vilken han

såsom kansliråd bekläder sedan den 1 januari 1918, som även därtill att

han under ifrågavarande tid tjänstgjort under enahanda ansvar och med

samma arbetsuppgifter, som tillkomma ordinarie innehavare, synes det

mig vara med billighet och rättvisa förenat, att han får för rätt att

åtnjuta ålderstillägg å sin innehavande tjänst tillgodoräkna sio- föregående

tjänstgöring såsom tillförordnad byråchef alltifrån den 1 januari

1910, dock att givetvis ålderstillägg ej må utgå för tid före ingången

av år 1918. ö

Den 31 december 1916 utnämndes förutvarande kanslisekreteraren, Ålderstillägg

dåvarande registrator^ kanslirådet i Kungl. Maj:ts kansli Johan Edward ät kanpli.rå,let

Bäcklin till kansliråd och byråchef i ecklesiastikdepartementet.

I)en 14 oktober 1910 hade Bäcklin, som då innehade en kanslisekreterarbefattning

i departementet, förordnats att tills vidare efter vederbörande

departementschefs bestämmande ej mindre på eget ansvar till

föredragning bereda vissa ärenden, som skulle föreläggas riksdagen, än

även vara särskild föredragande av vissa ärenden, tillhörande departementets

lärovcrksbyrå. Denna tjänstgöring såsom extra föredragande

bestred Bäcklin även efter skedd övergång till registratorsbefattnmo-en,

till dess han, såsom nämnts, den 31 december 1916 utnämndes till ordinarie

byråchef. För berörda tjänstgöring har Bäcklin under åren 1910

Bihang (ill riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 258 höft. (Nr 292). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 292.

—1916 åtnjutit ersättning, så avpassad, att han, med inräknande av övriga

avlöningsförmåner, ägt att uppbära avlöning efter 7,000 kronor för år

räknat. Även före år 1910 har Bäcklin under någon tid bestritt enahanda

tjänstgöring, dock i detta fall frivilligt och utan särskild ersättning

utöver sina ordinarie avlöningsförmåner. Under den tid, Bäcklin

tjänstgjort som särskild föredragande, har han, frånsett semester, allenast

under omkring 1J/2 månader åtnjutit tjänstledighet.

Den extra föredragande-befattning, till vilken allt ifrån år 1910

särskilt tilläggsarvode beviljats av riksdagen, var avsedd att lindra den

arbetsmängd, som tillkom dåvarande chefen för departementets läroverksbyrå.

De ärenden, som sålunda överflyttats på den särskilde föredraganden,

voro — frånsett de till nämnda byrå hörande frågor, som skulle

föreläggas riksdagen -- sådana, som rörde universitetsundervisningen och

vad däremot svarade d. v. s. alla ärenden, som anginge universiteten i

Uppsala och Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt högskolorna

i Stockholm och Göteborg. Hit hörde även frågor rörande den tekniska

undervisningen, såväl den högre som den lägre.

Ehuru Bäcklins avlöning under den tid han tjänstgjort såsom särskild

föredragande något understigit det belopp, som utgått till innehavare av

extra byråchefstjänst, har, enligt vad jag inhämtat, det arbete, Bäcklin

härunder fullgjort, fullt ut motsvarat det, som ålegat övriga byråchefer i

departementet. Enär enligt förut omförmälda avlöningsvillkor befattningshavare,

som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande vara^ innehavare

av kanslirådstjänst i departementet, må för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till

befattningen på grund av stadigvarande förordnande i departementet

bestritt extra byråchefstjänst, synes eu motsvarande förmån böra tillerkännas

Bäcklin.

Flera skäl synas mig med styrka tala härför. Förutom det av mig

förut berörda dröjsmålet med den nu beslutade löneregleringen för Kungl.

Maj:ts kansli och de därav föranledda försämrade befordringsförhållandena

för tjänstemännen vill jag framhålla, att även efter genomförandet av den

nya staten för ecklesiastikdepartementet det befunnits nödvändigt för

underlättande av den arbetsbörda, som påvilar chefen för departementets

läroverksbyrå, att förordna en extra föredragande för handläggning och

beredning av de ärenden, som röra de allmänna läroverken, under det att

Bäcklin ''såsom ordinarie kansliråd bibehållit handläggningen av samma

grupper av ärenden, som ålågo honom såsom extra föredragande. Vidare

synes mig stort avseende böra fästas därvid, att Bäcklin, som är. född den

6 oktober 1855, vid sitt utnämnande till kansliråd i ecklesiastikdeparte
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 292.

mentet, uppnått en levnadsålder av 61 år. Skulle hans hälsotillstånd,

vilket eventuellt kan befaras, göra nödvändigt, att han under mera avsevärda

tider erhåller tjänstledighet från kanslirådsämbetet, kommer han,

därest han för erhållande av ålderstillägg får räkna sig till godo allenast

tiden från det han blivit ordinarie kansliråd, måhända icke att före uppnådd

pensionsålder utöva sitt ämbete under den tid, som erfordras för

erhållande av ålderstillägg. Med hänsyn till det synnerligen förtjänstfulla

och högt skattade arbete, som Bäcklin under nära 35 år i skilda

befattningar nedlagt inom ecklesiastikdepartementet, synes det mig mycket

hårt, om han icke skulle komma i åtnjutande av dylikt tillägg och således

icke heller vid sitt avskedstagande kunna tillerkännas högsta ålderspensionen

såsom kansliråd.

Jag får därför förorda, att Bäcklin måtte tillerkännas rätt att för

erhållande av ålderstillägg räkna sig till godo sin föregående tjänstgöring

från och med den 1 januari 1911 såsom extra föredragande inom ecklesiastikdepartementet.

Ålderstillägg torde dock icke böra tillkomma Bäcklin

förr än med ingången av år 1918.

Den 21 december 1917 utnämndes dåvarande amanuensen friherre

Christer Gustaf Joachim d’Albedyhll att från och med den 1 januari 1918

vara andre kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet.

Friherre d’Albedyhll förordnades den 18 december 1906 såsom amanuens

i departementet, varefter han på egen begäran med utgången avapril

1911 entledigades från nämnda förordnande. Den 21 oktober 1912

förordnades han ånyo såsom amanuens och har alltsedan dess tjänstgjort

i departementet.

Det här berörda i gällande avlöningsvillkor intagna medgivandet för

andre kanslisekreterare att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, för ålderstilläggs

åtnjutande tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring förutsätter

dels att vederbörande under de åtta närmast före tillträdet till befattningen

förflutna åren varit anställd som amanuens i departementet,

dels ock att vederbörande under de sista fem åren av nyssnämnda tid

fullgjort tjänstgöring i lika eller nära lika omfattning, som under samma

tid fordrats av ordinarie tjänsteman i första lönegraden.

Den sistnämnda av nu angivna förutsättningar är beträffande friherre

d’Albedyhll uppfylld. Däremot fyller han icke den första förutsättningen,

så tillvida nämligen att han icke under oavbrutet åtta år närmast

före tillträdet till sin befattning varit anställd som amanuens utan, efter

att hava tjänstgjort omkring fyra år och fyra månader, lämnat befattningen

för en tid av omkring ett och ett halvt år samt därefter åter

Ålderstillägg

åt andre

kanslisekreteraren

friherre

d’Albedyhll.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

tjänstgjort under omkring fem år och tre månader. Då emellertid den

sammanlagda tjänstgöringstiden vida överstiger åtta år, synes mig skäligt,

att den omständigheten, att friherre d’Albedyhll under ovan angivna tid

icke tjänstgjort i departement, ej bör utgöra hinder för honom att kunna,

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, tillgodoräknas för ål der still äggs erhållande

viss föregående tjänstgöringstid i anslutning till vad riksdagen

under angivna förutsättningar i övrigt medgivit.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

dels att kansliråden i ecklesiastikdepartementet Carl

Fredrik Teodor Vougt och Johan Edward Bäcklin må

för rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade

ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

i nämnda departement, Vougt under tiden från

och med den 1 januari 1910 till och med den 31 december

1917 och Bäcklin under tiden från och med den 1

januari 1911 till och med den 31 december 1916, dock

att ålderstillägg till dem ej må utgå för tid före 1918

års ingång;

dels ock att den omständigheten, att andre kanslisekreteraren

i samma departement friherre Christer

Gustaf Joachim d’Albedyhll, i enlighet med vad jag

förut angivit, icke fyller de villkor, vilka av riksdagen

godkänts i avseende å rätt för andre kanslisekreterare

att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoföras viss föregående

tjänstgöring, ej må utgöra hinder för honom

att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, för nämnda

förmåns åtnjutande tillgodoräkna sig viss föregående

tjänstgöring i departementet.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t

Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Floren.

Stockholm 1918, Iyar HseggstrÖms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnj a1 i texten
  2. SU 1918:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnjuta ålder sti s. 14 i texten