Angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
1918-03-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:292, Angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
Dokumentets text
1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
i
Nr 292.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillstånd
för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet
att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig
viss tjänstgöring; given Stockholms slott den 22 mars
1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
dels att kansliråden i ecklesiastikdepartementet Carl Fredrik Teodor
Vougt och Johan Edward Bäcklin må för rätt till åtnjutande av med
deras befattningar törenade ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring i nämnda departement, Vougt under tiden från och med
den 1 januari 1910 till och med den 31 december 1917 och Bäcklin
under tiden från och med den 1 januari 1911 till och med den 31
december 191 G, dock att ålderstillägg till dem ei må utgå för tid före
1918 års ingång;
dels ock att den omständigheten, att andre kanslisekreteraren i samma
departement friherre Christer Gustaf Joachim d’Albedyhll, i enlighet
med vad departementschefen i statsrådsprotokollet angivit, icke fyller de
villkor, vilka av riksdagen godkänts i avseende å rätt för andre kanslisekreterare
att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoföras viss föregående
tjänstgöring, ej må utgöra hinder för honom att, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, för nämnda förmåns åtnjutande tillgodoräkna sig''viss föregående
tjänstgöring i departementet.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 258 hlift. (Nr 292.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående lönereglering
för Kungl. Maj:ts kansli, avgiven av kommitterade för ämbets- och tjänstemän
inom kansliet, hade kommitterade bland annat framhållit, att de amanuenser,
som efter den nya löneregleringens ikraftträdande komme att
befordras till ordinarie befattningar inom departementen och som under
avsevärt lång tid där varit extra ordinaine tjänstemän, borde för åtnjutande
av ålderstillägg få tillgodoräkna sig någon del av den tid, de i sistnämnda
egenskap tjänstgjort. Liknande förmån borde enligt nämnda
framställning beredas de amanuenser och kanslisekreterare, som på grund
Angående
tillstånd för
vissa befattningshavare
i ecklesiastikdepartementet
att
för rätt att
åtnjuta
ålderstilliigg
tillgodoräkna
sig viss
tjenstgöring.
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
av Kung]. Maj:ts beslut uppehållit mera stadigvarande förordnanden såsom
extra föredragande eller såsom vikarier å ordinarie tjänst.
1902 års
ISnereglerings
- kommitté.
1902 års löneregleringskommitté, till vilken ifrågavarande framställning
remitterades, yttrade i sitt betänkande den 15 februari 1917 angående
reglering av löneförhållanden in. m. vid statsdepartementen (sid.
551) följande:
De i berörda framställning framhållna synpunkter kunde för visso med Hänsyn
till de i befordrings- och även andra avseenden ogynnsamma förhållanden, som under
en lång tid vant rådande inom statsdepartementen, synas behjärtansvärda och därför
till en viss grad förtjänta av beaktande. Emellertid kunde ej förnekas, att ett realiserande
av ovanberörda önskemål skulle i olika avseenden kunna medföra konsekvenser,
vilka kommittén ej kunde till deras räckvidd överskåda, och funne sig kommittén
vid detta förhållande icke kunna förorda vad sålunda ifrågasatts.
I vissa departement tjänstgjorde för det dåvarande åtskilliga personer såsom
extra befattningshavare (extra byråchef, extra kanslisekreterare och extra ordinarie
aktuarie), till vilka befattningars uppehållande riksdagen på extra stat år efter år
anvisat särskilda medel, motsvarande med vissa »pensionsavdrag» avlöningsförmånerna
för ordinarie befattningshavare av samma grader. I fråga om rätt för de å dessa
extra befattningar tjänstgörande att för avlöningsförhöjning genom ålderstillägg få
tillgodoräkna sig viss tjänstgöringstid före de nya staternas ikraftträdande förelåge
enligt kommitténs mening andra förhållanden än beträffande de i ovan berörda framställning
omförmälda befattningshavare.
Rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna sig tjänstgöring å dylik tjänst på extra
stat hade hittills medgivits i ett flertal särskilda fall och i regel i samband med den
extra tjänstens förvandling till ordinarie.
Kommittén funne ett dylikt medgivande för statsdepartementens vidkommande
berättigat och förordade, att befattningshavare, som utnämnts att från och med de
nya lönestaternas trädande i kraft innehava ordinarie tjänst i statsdepartement, måtte
för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före
nämnda ikraftträdande på grund av stadigvarande förordnande i departement bestritt
tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning, kansliråd
alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare, förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst
samt aktuarie extra ordinarie aktuarietjänst.
I en vid kommitténs omförmälda betänkande fogad reservation framhölls
billigheten därav, att, därest en dugande amanuens efter kanske
10—15 årig tjänstgöring i ett departement befordras att från tiden för de
nya lönestaternas ikraftträdande innehava en tjänst i första lönegraden, honom
niåtte kunna för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräknas någon del av tjänstetiden.
Reservanten förutsatte härvid, att ej annan tid borde ifrågakomma
för tillgodoräknande än den, under vilken arbetet varit av vad reservanten
med hänvisning till motiveringen för sitt förslag kallar ordinarie natur och
fordrat tjänstgöring i ungefär den omfattning, som krävdes av befattnings
-
5
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
havare i första lönegraden. Den närmare tillämpningen av det ifrågasatta
medgivandet borde överlämnas till Kungl. Maj:t; därigenom skulle vid övergången
till den nya löneregleringen de särskilda omständigheterna i olika
fall kunna bliva tillbörligen och i inbördes rättvis grad beaktade. Såsom
förutsättningar och gränser för ett dylikt medgivande föreslo^ reservanten,
att den till förstagradsbefattning befordrade amanuensen skulle hava
varit anställd i departementet under minst de åtta närmast före tillträdet
till befattningen förflutna åren;
att lian under de sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring
i lika eller nära lika omfattning, som under samma tid fordrats
av ordinarie tjänsteman i första lönegraden; samt
att tillgodoräknande av föregående tjänstetid skulle avse viss del av
den tid av fem år, som nyss angivits, dock att i särskilda undantagsfall
hela denna tid Ange tillgodoräknas.
De skäl, som av reservanten anförts för denna uppfattning, voro följande:
Reservanten
erinrade till en början, hurusom ny lönereglering för statsdeparteraenten,
vilken sedan omkring ett tiotal år ansetts och angivits vara »förestående», på
grund av mellankomna förhållanden alltjämt fått anstå; därest nu föreliggande förslag
genomfördes, skulle regleringen icke komma att träda i tillämpning förrän tidigast
med 1918 års ingång. De nya arbetskrafter, som arbetsmängdens ökning under den
ifrågakomma tidsperiodens lopp successivt gjort erforderliga, hade emellertid ej blivit
anställda i nyinrättade ordinarie befattningar, utan med hänvisning till den förestående
omregleringen hade anlitats andra utvägar, däribland den att genom ökning
gång efter annan av anslagen till amanuenser m. m. bereda möjlighet till anställande
och avlönande av allt flera personer i amanuensers extra ordinarie ställning. I följd
därav hade amanuensantalet inom departementen alltmera ökats och det extra ordinariesystem^
befordrats, vars olägenheter länge och från många håll påtalats. Situationen
hade sålunda i korthet varit den, att nödvändigt arbete ej blott fått utan i vida större
omfattning än som bort förekomma måst — mot otillfredsställande gottgörelse — utföras
av extra ordinarie personal i amanuens’ ställning, emedan de ordinarie befattningshavarna
icke kunnat medhinna detsamma. Kommittén hade nu sökt undanröja
donna oegentlighet genom att förorda upprättande av ett flertal ordinarie befattningar,
vilkas innehavare skulle komma att övertaga amanuensernas arbete. I mån
som kommitténs förslag därutinnan vunne godkännande, syntes statsmakterna hava
givit erkännande av att för staten nödigt arbete av den vikt och beskaffenhet i övrigt,
att det borde fullgöras av ordinarie befattningshavare, utförts av de dittillsvarande
amanuenserna.
Reservanten hänvisade vidare därtill, att ett medgivande rörande extra ordinarie
tjänstetids tillgodoräknande, liknande vad nu ifrågasatts, redan i olika fall lämnats av
statsmakterna, såsom vid löneregleringar för postverket och postsparbanken. Dessutom
framhölls, att befordran till första ordinarie tjänst vid jämförelsevis hög ålder,
såsom här ej sällan skulle bliva fallet, för den befordrade skulle medföra, att han
Proposition
nr 230 till
1917 års
riksdag.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
under sin första ordinarie tid hade att vidkännas retroaktivavgifter till civilstatens änkeoch
pupillkassa, vilka måste anses i förhållande till hans begyunelseavlöning mycket
betungande.
I fråga om de av kommittén befarade konsekvenserna sade sig reservanten ej
kunnat finna, att sådana skulle kunna uppstå beträffande mer än ett eller annat ännu
icke nyreglerat ämbetsverk. Och därest vid eu nyreglering för något av dessa verk
förhållandena för vissa av dess dittillsvaraude extra ordinarie tjänstemän skulle befiunas
verkligen jämförliga med dem, som förelåge för de bär avsedda amanuenserna,
ansåge reservauten en lika billighet tala för ett lika medgivande till dessa tjänstemäns
förmån. Ett sådant medgivandes ekonomiska innebörd eller räckvidd i annat
avseende syntes ej kunna betraktas såsom för staten avskräckande.
1 den framställning, som avläts till 1917 års riksdag angående reglering
av löneförhållanden in. in. vid statsdeparteinenten (proposition nr
230)” gjordes beträffande ålderstilläggsberäkning endast i två avseenden
avvikelser från vad kommittén i dessa stycken föreslagit.
Löneregleringskoinmittén hade föreslagit en bestämmelse av innehåll,
att befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande
innehava ordinarie tjänst i statsdepartement, skulle för erhållande
av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före
nämnda ikraftträdande på grund av stadigvarande förordnande i departement
bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen på extra
stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare,
förste eller andre, extra kanslisekreterartjånst samt aktuarie
extra ordinarie aktuariebefattning. Den ena av omförmälda avvikelser
innebar, att nu nämnda bestämmelse utsträcktes att gälla jämväl sådan
befattningshavare, som under år 1917 — alltså året närmast före de nya
staternas” ikraftträdande — befordrats till innehavare av ordinarie tjänst
och omedelbart före denna beforuran på grund av stadigvarande förordnande
bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen på extra
stat anvisad avlöning.
Den andra avvikelsen från kommitténs förslag innebar eu anslutning
till den uppfattning, som kommit till synes i förut omnämnda reservation.
I enlighet härmed föreslogs i propositionen, att befattningshavare, vilken
utnämts att från de nya staternas ikraftträdande vara innehavare av andre
kanslisekreterarbefattning och under de åtta närmast före tillträdet till
befattningen förflutna åren varit såsom amanuens anställd i departementet
samt under de sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring i
lika eller nära lika omfattning, som under samma tid fordrats av ordinarie
tjänsteman i första lönegraden, måtte för erhållande av löneförhöjning,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, tillgodoräknas viss del av den tid
av fem år, som nyss angivits, dock att i särskilda undantagsfall hela
denna tid måtte tillgodoräknas.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
I två inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att samma rätt i fråga om ålderstiIläggs
åtnjutande, som i berörda proposition föreslagits skola tillerkännas
extra kanslisekreterare, måtte tillerkännas jämväl de av Kungl. Maj:t tillförordnade
kanslisekreterarna. Andra särskilda utskottet, vilket till behandling
förehade i samband med Kungl. Maj:ts omförmälda proposition
även nu. senast omnämnda motioner, yttrade i avseende å dessa, att utskottet
ej ansåg sig kunna tillstyrka desamma. Härtill fogade emellertid
utskottet det uttalandet, att därest särskilda förhållanden skulle sådant
föranleda, Kungl. Maj:t ej torde underlåta att underställa riksdagens
prövning, i vad mån ett dylikt medgivande i ett eller annat fall skulle
kunna vara av omständigheterna påkallat.
Riksdagens beslut i omförmälda hänseenden utföll i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag.
De i betordrings- och andra hänseenden synnerligen ogynnsamma förhållanden,
som sedan en lång tid före de nya staternas ikraftträdande
vant rådande inom statsdepartementen och vilka till sina verkningar visat
sig avsevärt olika i olika departement, hava till följd, att då från och
med detta år de nya staterna träda i tillämpning, åtgärder synas böra
vidtagas i syfte att avhjälpa vissa olägenheter och ojämnheter i avlöningshänseenden
för åtskilliga befattningshavare.
På grund av den ökade arbetsmängden har inom departementen under
de senare åren ett antal särskilda föredragande måst anställas. Oaktat
dessas arbetsprestationer i flertalet fall motsvarat vad som ålegat ordinarie
byråchef, hava dock avlöningsförmånerna för dem tillmätts efter en lägre
måttstock än i andra fall medgivits extra byråchefer. Att förhållandena i
förevarande avseende kunnat äga bestånd så länge som fallet varit, torde
närmast hava berott därpå, att den nu genomförda löneregleringen länge
varit förestående och man velat avvakta, att genom densammas genomförande
hithörande förhållanden skulle ordnas på ett ändamålsenligt sätt.
En följd av nu nämnda anordning har varit, att där de ordinarie
byråchefernas antal icke räckt till att möta den ökade arbetsmängden,
kanslisekreterare kommit att användas som särskilda och extra föredragande
i rätt så stor utsträckning. På grund av ordinarie tjänstinnehavares
användning i nu omförmält syfte ävensom i anledning av deras ianspråktagande
för allmänna angelägenheter i övrigt hava deras tjänster under
flera år oavbrutet kommit att uppehållas av vikarier. När nu omsider
den sedan länge bebådade löneregleringen trått i tillämpning, innebär
1917 års
riksdag.
8
Kung!. Maj:ts K ad. Proposition Kr 292.
densamma, att eu befattningshavare, som oliv innehavare av ordinarie
tjänst å den nya staten, ej alltid kan tillerkännas den förmån, som
i rätten att för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöringstid,
och detta av den anledningen, att hans föregående tjänstgöring, oaktat den
i omfattning och ansvar varit fullt jämtörlig med ordinarie tjänstinnehavares,
bestritts på grund av tillfälliga och upprepade förordnanden eller
fullgjorts av befattningshavaren i hans egenskap av vikarie å annans tjänst.
°I nu antydda hänseenden har ecklesiastikdepartementet varit synnerligen
illa lottat, och jag vill i det följande erinra om tre fall, där det
synes mig önskligt, att spörsmålet, huruvida tillgodoräknande av viss
föregående tjänstgöringstid för beräkning av ålderstillägg må kunna medgivas,
underställes riksdagens omprövning.
Jag vill i samband härmed likaledes erinra, hurusom beträdande den
av riksdagen medgivna rätten för andre kanslisekreterare att tillgodoräkna
sig för erhållande av ålderstillägg viss föregående extra ordinarie tjänstgöring
en andre kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet ej formellt
fyller"de härför uppställda villkoren. Vad som i sistnämnda hänseenden
brister för ifrågavarande andre kanslisekreterare synes mig icke vara av
en sådan beskaffenhet, att honom därigenom bör förmenas en dylik förmån.
Riksdagens medgivande torde emellertid i detta avseende erfordras.
Ålderstil!ägg Den 7 december 1917 utnämndes dåvarande kanslisekreteraren, kansli
st
kanslirådet rå(jet i Kungl. Maj:ts kansli Carl Fredrik Teodor Vougt till innehavare
V0Ugt- av en utav de inom ecklesiastikdepartementet på grund av 1917 års riksdagsbeslut
nyinrättade två kanslirådstjänsterna.
Under tiden från och med den 6 maj 1909 till och yned den 31 december
1917 har Yougt — med undantag endast för de tider lian åtnjutit
semester eller varit förordnad såsom expeditionschef — uppehållit
kanslirådet Hugo Tigerschiölds byråchefstjänst. Tigerschiöld har under
nämnda tid varit tjänstledig dels under en kortare tid för att såsom
extra föredragande bestrida tjänstgöring, som betingats av ökad arbetsmängd
å departementets kyrkobyrå, dels ock för fullgörande av kommitté
I
avlöningsförmåner uppbar Vougt under tiden från och med den
5 maj 1909 Ull och med den 31 december 1911 sin kanslisekreterarlön
jämte tjänstgöringspenningar såsom byråchef. Under åren 1912
1917 har Vougt uppburit avlöningsförmåner såsom byråchef — detta dock
med den inskränkning, som betingats därav, att Tigerschiöld fått uppbära
fulla avlöningsförmåner under den tid av en och en halv månad varje år,
varunder han varit berättigad till semester.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
Alltsedan Vougt i maj 1909 erhållit förordnande som byråchef, har
han icke åtnjutit annan tjänstledighet än semester.
Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att Vougt uppehållit
ett byråchefsämbete inom ecklesiastikdepartementet huvudsakligen såsom
vikarie för ämbetets ordinarie innehavare under dennes tjänstledighet för
kommittéuppdrag. Med hänsyn därtill, att åtskilliga andra av statens
tjänstemän befinna sig i samma situation, har jag måst hysa en viss
tvekan, huruvida jag skulle föreslå rätt för honom att för erhållande av
ålderstillägg såsom kansliråd räkna sig till godo sin ifrågavarande tjänstgöring
såsom tillförordnad byråchef. Emellertid lärer det icke hunna
bestridas, att just den omständigheten, att löneregleringen för Kungl.
Maj:ts kansli blivit fördröjd under flera år på grund av de planer på
omorganisation av nämnda kansli, som varit å bane, ställer förevarande
fall i en särskild undantagsställning. Det torde få anses säkert, att,
därest löneregleringen tidigare blivit beslutad och två nya kanslirådsämbeten
därvid upprättats inom ecklesiastikdepartementet, det ena av
dessa, liksom nu blivit fallet, skulle hava tilldelats Vougt, Under sådana
förhållanden och med hänsyn såväl till den långa tid av mer än åtta och
ett halvt år, varunder Vougt uppehållit den byråchefstjänst, vilken han
såsom kansliråd bekläder sedan den 1 januari 1918, som även därtill att
han under ifrågavarande tid tjänstgjort under enahanda ansvar och med
samma arbetsuppgifter, som tillkomma ordinarie innehavare, synes det
mig vara med billighet och rättvisa förenat, att han får för rätt att
åtnjuta ålderstillägg å sin innehavande tjänst tillgodoräkna sio- föregående
tjänstgöring såsom tillförordnad byråchef alltifrån den 1 januari
1910, dock att givetvis ålderstillägg ej må utgå för tid före ingången
av år 1918. ö
Den 31 december 1916 utnämndes förutvarande kanslisekreteraren, Ålderstillägg
dåvarande registrator^ kanslirådet i Kungl. Maj:ts kansli Johan Edward ät kanpli.rå,let
Bäcklin till kansliråd och byråchef i ecklesiastikdepartementet.
I)en 14 oktober 1910 hade Bäcklin, som då innehade en kanslisekreterarbefattning
i departementet, förordnats att tills vidare efter vederbörande
departementschefs bestämmande ej mindre på eget ansvar till
föredragning bereda vissa ärenden, som skulle föreläggas riksdagen, än
även vara särskild föredragande av vissa ärenden, tillhörande departementets
lärovcrksbyrå. Denna tjänstgöring såsom extra föredragande
bestred Bäcklin även efter skedd övergång till registratorsbefattnmo-en,
till dess han, såsom nämnts, den 31 december 1916 utnämndes till ordinarie
byråchef. För berörda tjänstgöring har Bäcklin under åren 1910
Bihang (ill riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 258 höft. (Nr 292). 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 292.
—1916 åtnjutit ersättning, så avpassad, att han, med inräknande av övriga
avlöningsförmåner, ägt att uppbära avlöning efter 7,000 kronor för år
räknat. Även före år 1910 har Bäcklin under någon tid bestritt enahanda
tjänstgöring, dock i detta fall frivilligt och utan särskild ersättning
utöver sina ordinarie avlöningsförmåner. Under den tid, Bäcklin
tjänstgjort som särskild föredragande, har han, frånsett semester, allenast
under omkring 1J/2 månader åtnjutit tjänstledighet.
Den extra föredragande-befattning, till vilken allt ifrån år 1910
särskilt tilläggsarvode beviljats av riksdagen, var avsedd att lindra den
arbetsmängd, som tillkom dåvarande chefen för departementets läroverksbyrå.
De ärenden, som sålunda överflyttats på den särskilde föredraganden,
voro — frånsett de till nämnda byrå hörande frågor, som skulle
föreläggas riksdagen -- sådana, som rörde universitetsundervisningen och
vad däremot svarade d. v. s. alla ärenden, som anginge universiteten i
Uppsala och Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt högskolorna
i Stockholm och Göteborg. Hit hörde även frågor rörande den tekniska
undervisningen, såväl den högre som den lägre.
Ehuru Bäcklins avlöning under den tid han tjänstgjort såsom särskild
föredragande något understigit det belopp, som utgått till innehavare av
extra byråchefstjänst, har, enligt vad jag inhämtat, det arbete, Bäcklin
härunder fullgjort, fullt ut motsvarat det, som ålegat övriga byråchefer i
departementet. Enär enligt förut omförmälda avlöningsvillkor befattningshavare,
som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande vara^ innehavare
av kanslirådstjänst i departementet, må för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till
befattningen på grund av stadigvarande förordnande i departementet
bestritt extra byråchefstjänst, synes eu motsvarande förmån böra tillerkännas
Bäcklin.
Flera skäl synas mig med styrka tala härför. Förutom det av mig
förut berörda dröjsmålet med den nu beslutade löneregleringen för Kungl.
Maj:ts kansli och de därav föranledda försämrade befordringsförhållandena
för tjänstemännen vill jag framhålla, att även efter genomförandet av den
nya staten för ecklesiastikdepartementet det befunnits nödvändigt för
underlättande av den arbetsbörda, som påvilar chefen för departementets
läroverksbyrå, att förordna en extra föredragande för handläggning och
beredning av de ärenden, som röra de allmänna läroverken, under det att
Bäcklin ''såsom ordinarie kansliråd bibehållit handläggningen av samma
grupper av ärenden, som ålågo honom såsom extra föredragande. Vidare
synes mig stort avseende böra fästas därvid, att Bäcklin, som är. född den
6 oktober 1855, vid sitt utnämnande till kansliråd i ecklesiastikdeparte
-
11
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 292.
mentet, uppnått en levnadsålder av 61 år. Skulle hans hälsotillstånd,
vilket eventuellt kan befaras, göra nödvändigt, att han under mera avsevärda
tider erhåller tjänstledighet från kanslirådsämbetet, kommer han,
därest han för erhållande av ålderstillägg får räkna sig till godo allenast
tiden från det han blivit ordinarie kansliråd, måhända icke att före uppnådd
pensionsålder utöva sitt ämbete under den tid, som erfordras för
erhållande av ålderstillägg. Med hänsyn till det synnerligen förtjänstfulla
och högt skattade arbete, som Bäcklin under nära 35 år i skilda
befattningar nedlagt inom ecklesiastikdepartementet, synes det mig mycket
hårt, om han icke skulle komma i åtnjutande av dylikt tillägg och således
icke heller vid sitt avskedstagande kunna tillerkännas högsta ålderspensionen
såsom kansliråd.
Jag får därför förorda, att Bäcklin måtte tillerkännas rätt att för
erhållande av ålderstillägg räkna sig till godo sin föregående tjänstgöring
från och med den 1 januari 1911 såsom extra föredragande inom ecklesiastikdepartementet.
Ålderstillägg torde dock icke böra tillkomma Bäcklin
förr än med ingången av år 1918.
Den 21 december 1917 utnämndes dåvarande amanuensen friherre
Christer Gustaf Joachim d’Albedyhll att från och med den 1 januari 1918
vara andre kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet.
Friherre d’Albedyhll förordnades den 18 december 1906 såsom amanuens
i departementet, varefter han på egen begäran med utgången avapril
1911 entledigades från nämnda förordnande. Den 21 oktober 1912
förordnades han ånyo såsom amanuens och har alltsedan dess tjänstgjort
i departementet.
Det här berörda i gällande avlöningsvillkor intagna medgivandet för
andre kanslisekreterare att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, för ålderstilläggs
åtnjutande tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring förutsätter
dels att vederbörande under de åtta närmast före tillträdet till befattningen
förflutna åren varit anställd som amanuens i departementet,
dels ock att vederbörande under de sista fem åren av nyssnämnda tid
fullgjort tjänstgöring i lika eller nära lika omfattning, som under samma
tid fordrats av ordinarie tjänsteman i första lönegraden.
Den sistnämnda av nu angivna förutsättningar är beträffande friherre
d’Albedyhll uppfylld. Däremot fyller han icke den första förutsättningen,
så tillvida nämligen att han icke under oavbrutet åtta år närmast
före tillträdet till sin befattning varit anställd som amanuens utan, efter
att hava tjänstgjort omkring fyra år och fyra månader, lämnat befattningen
för en tid av omkring ett och ett halvt år samt därefter åter
Ålderstillägg
åt andre
kanslisekreteraren
friherre
d’Albedyhll.
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.
tjänstgjort under omkring fem år och tre månader. Då emellertid den
sammanlagda tjänstgöringstiden vida överstiger åtta år, synes mig skäligt,
att den omständigheten, att friherre d’Albedyhll under ovan angivna tid
icke tjänstgjort i departement, ej bör utgöra hinder för honom att kunna,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, tillgodoräknas för ål der still äggs erhållande
viss föregående tjänstgöringstid i anslutning till vad riksdagen
under angivna förutsättningar i övrigt medgivit.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
dels att kansliråden i ecklesiastikdepartementet Carl
Fredrik Teodor Vougt och Johan Edward Bäcklin må
för rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade
ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
i nämnda departement, Vougt under tiden från
och med den 1 januari 1910 till och med den 31 december
1917 och Bäcklin under tiden från och med den 1
januari 1911 till och med den 31 december 1916, dock
att ålderstillägg till dem ej må utgå för tid före 1918
års ingång;
dels ock att den omständigheten, att andre kanslisekreteraren
i samma departement friherre Christer
Gustaf Joachim d’Albedyhll, i enlighet med vad jag
förut angivit, icke fyller de villkor, vilka av riksdagen
godkänts i avseende å rätt för andre kanslisekreterare
att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoföras viss föregående
tjänstgöring, ej må utgöra hinder för honom
att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, för nämnda
förmåns åtnjutande tillgodoräkna sig viss föregående
tjänstgöring i departementet.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Floren.
Stockholm 1918, Iyar HseggstrÖms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnj a1 i texten
- SU 1918:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet att för rätt att åtnjuta ålder sti s. 14 i texten