Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen m. m

1918-04-16 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:301, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s nåd. proposition nr 301.

1

Nr 301.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen m. m.;

given Stockholms slott den 16 april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag ej mindre till lag om ändring

i vissa delar av 20 kap. strafflagen än även till lag om ändrad lydelse

av 166 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 366 käft. (Nr 301.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 8 och 12 §§ i 20 kap. strafflagen

skola — 4 och 12 §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Var, som stjäl gods eller penningar över trettio riksdaler, dömes,

för stöld, till straffarbete i högst sex månader, där ej annorledes här

nedan stadgat är. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må

tiden för straffarbetet till två år höjas: äro de synnerligen mildrande;

må till fängelse i högst sex månader dömas.

Går värdet ej över trettio riksdaler; då skall, där ej gärningen

efter 4, 6, 8 eller 9 § bör annorledes anses, för snatteri dömas till böter

eller fängelse i högst sex månader.

2 §•

Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej

innehaver eller äger rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet

eller något därav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen

tager, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller

kåda; varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld

förövat, där värdet går över trettio riksdaler. Går det ej över trettio

riksdaler; vare lag, som i 24 kap. sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

4 §•

3

Till straffarbete — — — annans egendom.

Går i fall, varom i denna § förmäles, värdet av det tillgripna ej

över trettio riksdaler; skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagt är;

dock må, i sådant fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

till fängelse i högst sex månader dömas.

8 §■

Varder någon, under en lagföring, förvunnen att hava å särskilda

ställen eller tider förövat snatteri; skall han, där det tillgripnas sammanlagda

värde överstiger trettio riksdaler, för stöld straffas.

Går sammanlagda värdet ej över trettio riksdaler; straffes efter ty

i 4 kap. 3 § stadgat är.

12 §.

Den som — — — därtill begått.

Ej må vad nu stadgat är tillämpas för delaktighet i brott efter 2 §,

då värdet av det, varmed brottslig befattning tagits, ej går över trettio

riksdaler.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 166 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.

Härigenom förordnas, att 166 § i strafflagen för krigsmakten den

23 oktober 1914 skall, i nedan angiven del, erhålla följande ändrade

lydelse:

166 §.

Var som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes till

straffarbete i högst fyra år. Går värdet av det tillgripna ej över trettio

kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu är sagt; dock må i sådant

fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst

sex månader dömas.

Lag samma — — — — i kriget stupat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

'' %

Petren,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde fångvårdsstyrelsens

den 14 mars 1918 dagtecknade, till Kungl. Maj:t ställda

skrivelse angående förhöjning av värdegränsen emellan stöld och snatteri.

Härvid yttrade departementschefen:

»I förevarande skrivelse har fångvårdsstyrelsen anfört följande:

Då 1864 års strafflag antogs och därvid i 20 kap. 1 § infördes den

bestämmelsen, att, om vid olovligt tillgrepp värdet av det tillgripna

icke ginge över femton riksdaler, gärningen skulle anses för snatteri, avsågs

tydligen härmed att det svårare stöldstraffet borde drabba allenast

den, som genom stöld berövat en annan något av mera betydande eko
-

Fång vårdsstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

Professor

Thyrén.

nomiskt värde. Beloppet femton riksdaler valdes med hänsyn till dess

dåvarande köpkraft. Under de mer än femtio år, som förflutit sedan

denna bestämmelse tillkom, har en syimerligt stor förskjutning i penningens

köpförmåga inträtt med sådan påföljd, att för närvarande mången,

som olovligen tillgriper ett föremål, vilket enligt lagstiftarens mening

haft vida ringare värde än att dess tillägnande bort föranleda stöldstraff,

dock måste dömas till sådant straff i stället för att få försona sin gärning

såsom snatteri.

Enligt styrelsens mening ligger häri eu uppenbar oegentlighet.

Tidsutvecklingen har medfört ett skärpande av lagens innebörd i strid

emot lagstiftarens mening. Denna oegentlighet har i sin ganska avsevärda

mån bidragit till en hastigt tilltagande ökning i deras antal, som

hava att undergå frihetsstraff. Tillgreppet till exempel av en del förr

såsom nästan värdelöst betraktat metallskrot, vilket mångenstädes ligger

öppet åtkomligt, medför nu dom till straffarbete.

I betraktande av det ur social synpunkt beklagliga däri, att flera

personer än lagstiftaren avsett, ej minst bland ungdomen, ådraga sig

olyckan av straffarbete eller urbota fängelse i stället för böter, och detta

till följd av ett allmänt verkande fall av penningvärdet, har styrelsen,

som ansett tidsutvecklingen snarare kräva lindring än skärpning i de för

ett halvt sekel sedan träffade straffmåtten, hemställt, huruvida icke Kungl.

Maj: t skulle finna skäligt snarast möjligt föreslå riksdagen antagandet

av sådan ändring i gällande bestämmelser rörande stöldvärdet, att gränsen

mellan snatteri och stöld höjes från 15 till 30 kronor.

På grund av Kungl. Maj:ts remiss har professorn J. C. W. Thyrén,

såsom förordnad att verkställa viss utredning rörande strafflagstiftningen,

avgivit utlåtande i ärendet. I utlåtandet har professor Thyrén förklarat

sig medgiva riktigheten av styrelsens påpekande, att, i anseende till

penningvärdets starka fall, åtskilliga tillgrepp, som enligt lagstiftarens

uppfattning år 1864 borde utgöra snatteri, nu komma att bestraffas såsom

stöld. Denna reflektion — yttrar professor Thyrén vidare — har också

medfört, att en och annan strafflag, som opererar med en något liknande

gräns, under senare åren höjt densamma. De viktigaste exemplen äro

österrikiska strafflagen av 1852, där gränsen år 1910 höjdes från ett

värde av 50 till 200 österrikiska kronor, och den ungerska strafflagen

av 1878, där gränsen år 1908 höjdes från ett värde av 100 likaledes till

200 österrikiska kronor.

Å andra sidan är emellertid, enligt professor Thyréns mening,

denna premiss icke i och för sig tillräcklig att avgöra frågan. Man bör

även — och framför allt — tillse, i vad mån ifrågavarande indelnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, nr 301.

grund är principiellt berättigad och vilka praktiska olägenheter, som kunna

anses följa av bibehållandet av nuvarande gräns.

I förra avseendet erinras, att i allmänhet endast äldre lagstiftning

använder en indelningsgrund, jämförlig med den svenska strafflagens.

. Härvid äro att märka följande strafflagar: den grekiska av

1834, som straffar tillgrepp, ej över 20 drachmer (francs) i värde, med

arrest eller låga böter; den nyssnämnda österrikiska, vars värdegräns

ju nyligen höjts, men som belägger all tjuvnad utan hänsyn till värdet

med urbota straff; den ungerska, som i nyssnämnda hänseenden överensstämmer

med den österrikiska, men tillika vid all tjuvnad stadgar förlust

av politiska rättigheter; den spanska av 1870 och den portugiska av

1886; den finska av 1889, som, i 28 kap. 1 §, väsentligen ansluter sig

till den svenska. Hit höra slutligen två lagar av modernt snitt: den

bulgariska av 1896, som uppställer en gräns av 30 francs samt alltid

stadgar frihetsstraff; den ryska av 1903, som uppställer en gräns av

en halv rubel; emellertid straffas även tillgrepp under denna gräns med

frihetsstraff. Inom hela denna grupp av lagar — förutom den svenska,

den finska och den grekiska — är tjuvnad urbota, vare sig det gäller

större eller mindre värde; därvid dock är att märka, att tiden för frihetsstraff

kan gå ned ända till en dag.

Andra lagar använda i det hela icke värdet såsom indelningsgrund.

Dit höra den franska lagen av 1810, den belgiska av 1867, den nederländska

av 1881 samt den italienska av 1889. Även i engelsk rätt användes

värdet endast till ett slags avgränsning mellan stöld och åverkan.

Om dessa lagar utom den nederländska gäller, att tjuvnad är urbota.

Slutligen hava några strafflagar genomfört den tanke att avskilja

ett mindre straffbart område med hänsyn till på en gång handlingens motiv

med mera samt det tillgripnas värde. Hit höra först och främst den tyska

lagen av 1871, som i § 370: o stadgar straff av böter intill 150 mark eller

Haft för den som tillägnar sig närings- eller njutningsmedel av obetydligt

värde eller i ringa mängd till omedelbar förbrukning. Liknande bestämmelse

är given i den norska lagen av 1902, § 262, då det tillgripnas

värde ej överstigit 5 kronor, straffet är där böter eller fängelse intill 6

månader. Motsvarande stadgande återfinnes i den danska lagen av

1866, § 235. — De nu aktuella straff lagsförslagen gå samt och synnerligen

denna väg: det tyska förslaget av 1909 och Gegenentwurf av

1911; det österrikiska förslag.et av 1912, det danska kommissionsförslaget

av 1912 och professo]'' Torps förslag av 1917; det schweziska

förslaget av 1916.

Skälen varför den abstrakta värdegränsen sålunda inom den mo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 301.

derna lagstiftningen alldeles uppgivits, torde — yttrar professor Thyrén

vidare — ligga i öppen dag. Det tillgripnas värde kan ofta bero på en

ren tillfällighet; tillgrepp av ett mindre värde innebär ofta, såsom den

norska lagens motiv uttrycka sig, ett försök till tillgrepp av ett större;

ett mindre tillgrepp från en fattig familj kan ofta vara objektivt skadligare

och subjektivt mera fördömligt än ett större tillgrepp från en förmögen

person o. s. v. Att däremot mildare bedöma de fall, som i någon

mån närma sig till nödområdet, överensstämmer ju väl med den moderna

straffrättens allmänna principer.

Skulle således en ändring nu göras i denna punkt, anser professor

Thyrén densamma obetingat böra bestå, icke i en mekanisk höjning av

värdegränsen till mer eller mindre motsvarighet mot penningvärdet vid

lagens tillkomst, utan uti en reform i den moderna lagstiftningens riktning.

En annan fråga är, om en sådan reform är mera trängande än

mången annan reform inom strafflagen. Efter nämnda lags tillkomst

har institutet villkorlig dom införts och nyligen en väsentlig utvidgning

ifrågasatts, vilken väl snart torde komma till stånd; ävenså har i ganska

stort — nyligen starkt ökat — omfång tillfälle beretts att, ifråga om

ungdomliga förbrytare, i stället för ådömande av straff förordna om

tvångsuppfostran. Praktisk betydelse i någon högre grad hava därför

knappast andra fall än de, där med hänsyn till brottets beskaffenhet

varken villkorlig dom eller tvångsuppfostran böra ifrågakomma. Men för

sådana fall torde det mera sällan kunna befinnas oskäligt, att ett tillgrepp

överstigande 15 kronors värde belägges med en månads fängelse, vilket

är minimum för första resan stöld vid synnerligen mildrande omständigheter,

helst värderingen notoriskt plägar vara mycket låg och, med

riktig tolkning av lagen, ingen bör dömas för stöld, som icke själv insett,

att värdet överstiger 15 kronor. Att exempelvis, såsom styrelsen anfört,

metallskrot förut betraktats såsom värdelöst, bör icke inverka, då inkulpaten

i i alla fall vet, att det nu har högt värde.

Därest en ändring redan nu skulle göras på ifrågavarande punkt

av strafflagen, bör den alltså, enligt professor Thyréns mening, icke bestå

i ett mekaniskt höjande av värdegränsen utan fastmera gå i förut antydda,

av samtliga moderna strafflagsförslag representerade riktning.

Emellertid anser professor Thyrén tillräckliga skäl icke finnas att för det

närvarande företaga en sådan ändring, vilken, i betraktande av strafflagens

tjugonde kapitels beskaffenhet i övrigt, torde medföra icke alldeles

obetydliga tekniska svårigheter.

Departe- För min del har jag icke bildat mig något bestämt omdöme i frå
mcntschefen.

gan> vilken princip vid den blivande fullständiga strafflags reformen lämp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kujfigl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

ligen bör läggas till grund för en indelning av tillgreppsbrotten. Att

den i gällande lag tillämpade rent mekaniska värdeprincipen, som lämnar

de psykologiska förhållandena utan hänsyn, icke är lämpad för en modern

lagstiftning, synes mig visserligen vara klart, men då en förändring av

denna princip, bortsett från den vittutseende innebörden av en sådan

ändring, jämväl, såsom professor Thyrén anmärkt, torde medföra icke

obetydliga tekniska svårigheter, lärer det vara lämpligt att uppskjuta

den principiella omläggningen av reglerna angående snatteri till den genomgripande

strafflagsreform, som, enligt vad är att hoppas, icke skall

låta allt för länge vänta på sig.

Det av fångvårdsstyrelsen framställda förslaget däremot innebär

icke någon principiell förändring av nu gällande bestämmelser utan avser

endast att för nuvarande tidsförhållanden bringa lagen i överensstämmelse

med sitt ursprungliga innehåll. Det synes mig också uppenbart, att man

genom att nu genomföra den av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringen

icke skulle i minsta mån föregripa den blivande principreformen på tillgreppsbrottens

område. Då tillika de av fångvårdsstyrelsen anförda sociala

grunderna för förslaget synas mig synnerligen behjärtansvärda, och då

de gällande reglerna rörande snatteri för närvarande på grund av penningvärdets

fall måste anses synnerligen illa avvägda, anser jag mig icke

böra underlåta att upptaga det av fångvårdsstyrelsen framställda förslaget.

Jag har fördenskull låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag

till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen ävensom

förslag till lag om ändrad lydelse av 166 § i strafflagen för krigsmakten

den 23 oktober 1914.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda anmälda lagförslagen,

vilka finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll, och hemställde,

att Kungl. Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet över desamma inhämta

lagrådets utlåtande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Vid protokollet:

Henry Lindberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 366 höft. (År 301).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 8 och 12 §§ i 20 kap. strafflagen

skola — 4 och 12 §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Yar, som stjäl gods eller penningar över trettio riksdaler, dömes,

för stöld, till straffarbete i högst sex månader, där ej annorledes här

nedan stadgat är. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må

tiden för straffarbetet till två år höjas: äro de synnerligen mildrande;

må till fängelse i högst sex månader dömas.

Går värdet ej över trettio riksdaler; då skall, där ej gärningen

efter 4, 6, 8 eller 9 § bör annorledes anses, för snatteri dömas till böter

eller fängelse i högst sex månader.

2 §.

Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej

innehaver eller äger rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet

eller något därav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen

tager, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller

kåda; varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld

förövat, där värdet går över trettio riksdaler. Går det ej över trettio

riksdaler; vare lag, som i 24 kap. sägs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

4 §•

Till straffarbete---annans egendom.

Går i fall, varom i denna § förmäles, värdet av det tillgripna ej

över trettio riksdaler; skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagt är;

dock må, i sådant fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

till fängelse i högst sex månader dömas.

8 §.

Varder någon, under en lagföring, förvunnen att hava å särskilda

ställen eller tider förövat snatteri; skall han,. där det tillgripnas sammanlagda

värde överstiger trettio riksdaler, för stöld straffas.

Går sammanlagda värdet ej över trettio riksdaler; straffes efter ty

i 4 kap. 3 § stadgat är.

12 §.

Den som,---därtill begått.

Ej må vad nu stadgat är tillämpas för delaktighet i brott efter 2 §,

då värdet av det, varmed brottslig befattning tagits, ej går över trettio

riksdaler.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

Bilaga.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 166 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.

Härigenom förordnas, att 166 § i strafflagen för krigsmakten den

23 oktober 1914 skall, i nedan angiven del, erhålla följande ändrade

lydelse:

166 §.

Yar som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes till

straffarbete i högst fyra år. Går värdet av det tillgripna ej över trettio

kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu är sagt; dock må i sådant

fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst

sex månader dömas.

Lag samma — — —

— i kriget stupat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 301.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen den

15 april 1918.

Närvarande:

Justitieråden G ullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

12 april 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen

samt lag om ändrad lydelse av 166 § i strafflagen för krigsmakten den 23

oktober 1914.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, docenten

Martin Fehr.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 301.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 16 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 15 april 1918 avgivna utlåtande över det den 12 april 1918

till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i vissa delar av

20 kap. strafflagen och till lag om ändrad lydelse av 166 § i strafflagen

för krigsmakten den 23 oktober 1914; och hemställde föredraganden, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll. utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

181711

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:194 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen m. m. a1 i texten
  2. LU 1918:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen m. m. s. 3 i texten