Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 309

1918-04-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:309, Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 309

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 309.

1

Nr 309.

0

Kungl Maj:ts nådiga proposition till riksdagen ''med förslag till lag

om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen för krigsmakten

den 23 oktober 1914; given Stockholms slott den 19

april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

49 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens -protokoll 1918. 1 samt. 274 käft. (Kr 309.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 309.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.

Härigenom förordnas, att 49 § i strafflagen för krigsmakten den

23 oktober 1914 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad avdelning,

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom

denna § handlar, skall, ändå att brottet anses höra medföra fängelse,

tillika dömas till avsättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 309.

'' 3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet infot

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 12 april 1918.

• Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstjerna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde, efter gemensam

beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,

riksdagens skrivelse den 26 februari 1918 i anledning av väckt

motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående straffet för rymning från

mobiliserad avdelning av krigsmakten.

Härvid anförde föredragande departementschefen:

»Strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 stadgar i 49 § Bestämmelser

följande: Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad

avdelning, dömes till straffarbete från och med sex månader till och med två makten Ing.

rymning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 309.

Lagutskottet

1918.

år. Tillhör rymmaren manskapet, och äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må den brottslige, om han ej förut undergått bestraffning för

rymning, dömas till fängelse i högst ett år.

Lagens 4 § innehåller, att såsom mobiliserad anses enligt samma

lag rikets krigsmakt eller avdelning av krigsmakten, då den för annat

ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot.

Jämlikt 50 § skall enligt huvudregeln krigsman, som rymmer i

annat fall än det i 49 § omförmälda, dömas till fängelse i högst sex

månader eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, beläggas

med disciplinstraff.

Olovligt undanhållande, som varar utöver viss angiven tid, anses

enligt 53 § såsom rymning.

I 153 § i lagens tredje del, krigsartiklarna — vilka enligt 5 § skola

äga tillämpning allenast i fråga om brott, som förövas i krigstid eller

eljest under tid, då rikets krigsmakt är mobiliserad — stadgas, att där

krigsman eller vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman

begår rymning från trupp i fält, från fästning eller från fartyg, statt på

sjötåg, rymmaren dömes till straffarbete från och med sex månader till

och med åtta år.

I anledning av den av två ledamöter i andra kammaren väckta

motion, som föranlett riksdagens ifrågavarande skrivelse, har lagutskottet,

i utlåtande nr 6, efter att hava redogjort för nämnda bestämmelser i

strafflagen för krigsmakten, anfört följande:''

''Straffet för rymning är således [enligt gällande strafflag för krigsmakten]

olika, allt eftersom rymning begås under fredstid eller krigstid och

vad därmed är likställt samt i förra fallet, allteftersom rymning sker från

mobiliserad avdelning eller icke. Motionärerna ifrågasätta, huruvida den

höjning av straffet, som följer på rymning från mobiliserad avdelning,

är erforderlig, eller om det icke vore tillfyllest, att i lagen upptoges endast

två slag av rymningsbrott, rymning från avdelning på fredsfot och;

rymning från avdelning på verklig krigsfot. I varje fall anse de, att ett

förtydligande av vad som menas med mobiliserad avdelning är påkallat

samt att i samband därmed straffet för rymning från dylik avdelning,

bör sänkas.

Då man i fråga om vissa förbrytelser stadgat särskilt strängare

straff, därest de förövas under krig, har detta uppenbarligen skett förnämligast

därför, att de i sådant fall ansetts medföra en väsentligt

större fara för det allmänna än eljest. Samma'' skäl, som i nämnda fall

föranlett en höjning i straffet, tala emellertid för att eu sådan bör inträda

även under vissa andra förhållanden, som ligga kriget nära. Den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 309.

5

ökade fara, som i fråga om vissa brott huvudsakligen betingar det högre

straffet, uppkommer nämligen icke i och med själva krigsutbrottet, utan

föreligger i regel även under tiden närmast dessförinnan, då kriget när

som helst kan väntas utbryta. Våra krigsartiklar äga sålunda tillämping

icke blott i krigstid utan jämväl, då rikets hela krigsmakt är mobiliserad.

Dårmot gälla hos oss de för krigsförhållanden egentligen avsedda

straffbestämmelserna, i motsats till vad som är fallet i vissa främmande

lagar, som regel icke under tid, då allenast en del av krigsmakten, den

avdelning, som den brottslige tillhör, är ställd på krigsfot. Men beträffande

vissa brott, och till dem hör rymningsbrottet, har det ansetts oundgängligen

nödvändigt, att de beläggas med särskilt strängare straff för

sist angivna fall. I 1881 års strafflag för krigsmakten var sålunda Öl

§, som i sak motsvarar 49 § i nu gällande strafflag, tillämplig i fråga

om varje rymning från avdelning, som av där omförmäld anledning ställts

på krigsfot, oberoende därav, huruvida så var förhållandet med krigsmakten

i dess helhet eller icke. Att i nu berörda hänseende frångå

denna lagens ståndpunkt kan utskottet icke förorda.

Däremot anser utskottet det kunna ifrågasättas, huruvida icke erfarenheten

visat, att en sänkning av straffet för rymning från mobiliserad

avdelning må kunna äga rum. Enligt de upplysningar, som inom

utskottet meddelats, torde, på sätt motionärerna framhållit, ej sällan hava

inträffat, att domstolarna funnit sig böra tillämpa andra momentet i 49 §,

även där inga förmildrande omständigheter visats hava förelegat. Anledningen

härtill har antagligen varit den, att eu tillämpning av lagen enligt

dess lydelse ansetts leda till obehörig stränghet. Motionärerna hava

jämväl framhållit, att i vissa fall straff, utmätt enligt paragrafens första

moment, nådevägen mildrats. Det är emellertid givet, att ett brott av

förevarande karakrär måste åtföljas av ett mera allvarsamt straff, och

att detta särskilt gäller, om brottet sker under krig eller mobilisering.

Men utskottet vill ifrågasätta, huruvida den ökade fara för det allmänna,

rymningsbrottet från mobiliserad avdelning medför, städse kan anses vara

så mycket större, att den höjning i straffet för nämnda brott, som kommit

till uttryck i bestämmandet av straffminimum till straffarbete i sex

månader, verkligen är av förhållandena påkallad, eller med andra ord

huruvida ett efter farans storlek för olika förhållanden avpassat straff

städse låter utmäta sig inom den sålunda nedåt bestämda strafflatituden.

Vad slutligen angår motionärernas yrkande därom, att i lagen måtte

tydligare angivas, när och i vilket fall mobilisering skall anses vara för

handen, är det givetvis av största vikt, att bestämmelserna härutinnan

erhålla nödig bestämdhet och tydlighet. Såvitt utskottet har sig bekant,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 309.

lärer emellertid i nu angivna hänseenden någon oklarhet icke råda. Mobiliserad

i strafflagens mening är krigsmakten eller del därav, då mobilisering

av Kungl. Maj:t i generalorder påbjudits. Att dylik befallning

utgått, bringas till vederbörandes kännedom genom kungörelser, som

offentligen anslås, eller ock genom särskilda inkallelseorder.’

skriveh^dcn ^ en^£ket med därom av utskottet i nämnda utlåtande gjord hem
*26

februari1* Sällan har riksdagen i sin förevarande skrivelse anhållit, att Kungl. Maj:t

1918. täcktes, efter verkställd utredning taga under övervägande, huruvida det

i nu gällande strafflag för krigsmakten stadgade straffminimum för rymning

av krigsman vid mobiliserad avdelning, straffarbete i sex månader,

må kunna sänkas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

^rätten''" På grund av Kungl. Maj:ts remiss har utlåtande i ärendet avgivits

riten'' av krigshovrätten, som därvid anfört följande:

Då i § 49 av gällande strafflag för krigsmakten fastställdes ett —

i jämförelse med lägsta straffet för vanligt rymningsbrott — så högt

straffminimum som straffarbete i sex månader, lärer med goda skäl kunna

förutsättas, att lagstiftaren närmast haft i tankarna sådana fall, då rymning

sker antingen under pågående krig utan att rymmaren lyder under

krigsartiklarna eller ock då fara för omedelbart krigsutbrott är för handen.

För dylika fall kräves också helt visst, med hänsyn till den stora

faran för det allmänna, ett strängt straff. Under de förhållanden, som

för närvarande råda i landet och under senare åren rått eller att viss

del av armén och flottan hållits mobiliserad under fredstid, lärer däremot

icke kunna förnekas, att berörda straffminimum framstår såsom onödigt

strängt. Skillnaden mellan nyss nämnda förhållanden och de under fredstid

för krigsmakten vanliga lärer näppeligen framstå med sådan skärpa,

som motiverar den ovan angivna stora olikheten i avseende å straff för

rymning i ena och andra fallet. För krigshovrätten har det också vid

ifrågavarande lags tillämpning i vissa fall framstått såsom önskvärt att

äga tillgång till ett lägre straffminimum än straffarbete i sex månader

vid bedömande av rymningsbrott från mobiliserad avdelning. Med hänsyn

till vad sålunda anförts och vid frågans behandling inför lagutskottet

förekommit har krigshovrätten förklarat sig icke hava något att erinra

mot att åt ifrågavarande straffbestämmelse gåves den ändrade lydelse

att, med bibehållande av nuvarande straffmaximum, såsom lägsta

straff bestämdes fängelse även för fall, då omständigheterna ej vore synnerligen

mildrande.

Riksdagens Riksdagens militieombudsman, som beretts tillfälle att yttra sig i

ombudsman, ärendet, har i sitt yttrande framhållit, att tjänstgöring vid mobiliserad

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 309.

avdelning i allt väsentligt syntes likartad med tjänstgöring till rikets

försvar enligt § 28 värnpliktslagen eller s. k. krigstjänstgöring men att

detta oaktat minimistraffet för rymning från mobiliserad avdelning för

normala fall vore straffarbete i sex månader, under det att enligt under

senare tid tillämpad praxis rymning från s. k. krigstjänstgöring med

stöd av ett av Kungl. Maj:t den 30 juni 1915 meddelat utslag ofta nog

fått sonas med disciplinstraff. Denna omständighet torde kraftigt hava

medverkat till domstolarnas benägenhet att vid utmätande av straff för

rymning från mobiliserad avdelning tillämpa andra stycket i 49 § och

sålunda döma till allenast fängelse. Vid granskningen av de från marinen

till ° militieombudsmannen inkomna fångförteckningarna för sista

kvartalet år 1916 hade det också befunnits så gott som regel, att rymning

från fartyg med mobiliserad besättning, då återfall ej förelegat,

bestämts till fängelse. Att minimistraffet för rymning från trupp i fält,

från fästning eller från fartyg, statt på sjötåg, enligt 153 § sammanfölle

med minimum för rymning från mobiliserad avdelning enligt den normala

latituden tydde även på att samma latitud icke vore väl avvägd. Militieombudsmannen

förklarade sig därför anse, att en jämkning av straffskalan

för rymning från mobiliserad avdelning borde ske, vilken, med

beaktande av ovan omförmälda praxis, lämpligen kunde ske på det sätt

att straffet för rymning från sådan avdelning, där rymmaren tillhörde

manskapet och ej förut undergått bestraffning för rymning, bestämdes

till fängelse, även om ej synnerligen mildrande omständigheter förelåge.

Även enligt min mening måste det i 49 § stadgade straffet framstå Departesåsom

onödigt strängt under nu rådande förhållanden, då allenast en

mindre del av krigsmakten är mobiliserad och omedelbar krigsfara icke

är för handen. Att domstolarne delat denna uppfattning framgår därav,

att, såsom lagutskottet och militieombudsmannen framhållit, andra momentet

i 49 § i många fall kommit till tillämpning, ehuru förmildrande

omständigheter i egentlig mening icke förelegat. Man har synbarligen

icke ansett sig kunna underlåta att vid straffmätningen fästa avseende

därvid, att faran för det allmänna i ett dylikt fall ej kan framstå med

samma tydlighet för den brottslige som då allmän mobilisering anbefallts

i anledning av ett befarat krigsutbrott. Det har även inträffat i åtskilliga

fall, att Kungl. Maj:t av nåd nedsatt det straff, domstolarna med stöd

av denna § ansett sig nödsakade att ådöma. Så har i 22 olika fall, i

vilka straffarbete ådömts enligt 49 §, straffet nedsatts till fängelse eller

till straffarbete under kortare tid än sex månader eller ock den dömde

befriats från den del av det ådömda straffet, som han icke redan avtjänat.

Att helt och hållet upphäva den skärpning av det vanliga rymnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 301).

straffet, som nu finnes stadgad för här ifrågavarande fall, har icke av lagutskottet

föreslagits och kan icke heller av mig förordas så mycket mindre

som detta icke synes överenstämma med lagens bestämmelser i övrigt.

Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att 153 § i krigsartiklarna

endast är tillämplig dels vid rymning från trupp i fält — varmed enligt

lagens motiv (se propositionen nr 67 till 1908 års riksdag sid. 96)

bör förstås en truppavdelning, som i anledning av inträffat eller befarat

krig lämnat sin vanliga förläggningsort — dels ock vid rymning från

fästning eller från fartyg, statt på sjötåg. Uraktlåtenhet att åtlyda en

utfärdad mobiliseringsorder skall sålunda, även då hela krigsmakten vid

ett krigsutbrott mobiliseras, enligt gällande lag straffas efter 49 §. Att

i ett sådant fall ett strängare straff än det vanliga är påkallat, synes

uppenbart. Och även vid eu mindre omfattande mobilisering såsom den

nuvarande lärer ett något strängare straff än det i 50 § stadgade höra

bibehållas. Jag anser mig dock kunna förorda en väsentlig nedsättning

av nu gällande straffminimum. Jag hemställer därför, i anslutning till

vad krigshovrätten i sitt yttrande föreslagit, att det nu i 49 § fastställda

straffet ändras sålunda att med bibehållande av nuvarande straffmaximum

det lägsta straffet bestämmes till fängelse i en månad även i sådana

fall, då omständigheterna icke äro synnerligen mildrande. Anledning

synes därvid icke föreligga att i detta fall göra skillnad mellan de

för officerare och underofficerare, å ena, samt för manskapet, å andra

sidan, gällande straff, helst bestämmelserna i denna §, i olikhet med vad

enligt äldre lagstiftning var fallet, även skola tillämpas å civila ämbetsocli

tjänstemän vid krigsmakten av officers och underofficers grad. Strafflatituden

lämnar i allt fall utrymme att fästa behörigt avseende vid den

försvårande omständighet, som får anses ligga i den brottsliges ställning

såsom officer eller underofficer. Jag har ‘icke heller funnit skäl att

bibehålla nu gällande stadgande därom, att den, som förut undergått

bestraffning för rymning, icke skall kunna ådömas lägre straff än straffarbete,

då han vid det senare brottets begående varit tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad avdelning. I sammanhang därmed att fängelse införes

i den normala strafflatituden torde den lägsta strafftiden för ådömt straffarbete,

i likhet med vad i 56 § är stadgat för andra än ämbets- och

tjänstemän, kunna nedsättas till två månader. I överensstämmelse med

50 § lärer därjämte böra föreskrivas, att officer eller underofficer, som

fälles till ansvar efter 49 §, tillika skall dömas till avsättning, även om

strängare straff än fängelse ej ådömes.

Då, såsom förut påpekats, den föreslagna lagändringen visat sig

påkallad på grund av de särskilda förhållanden, som nu äro rådande,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition nr 309.

9

synes det mig angeläget, att förslag i ämnet framlägges redan vid nu

pågående riksdag. Jag har därför låtit inom departementet utarbeta förslag

till lag om ändrad lydelse av ifrågavarande lagrum i strafflagen för

krigsmakten.»

Departementschefen uppläste härefter nämnda förslag till lag om

ändrad lydelse av 49 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914,

vilket skulle såsom bilaga fogas vid detta protokoll, samt hemställde, att

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande

över förslaget måtte genom utdrag ur protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 274 käft. (Nr 309.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 309.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 40 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.

Härigenom förordnas, att , 49 § i strafflagen för krigsmakten den

23 oktober 1914 skall erhålla följande ändi’ade lydelse:

Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad

avdelning, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom

denna § handlar, skall, ändå att brottet icke anses böra medföra strängare

ansvar än fängelse, jämte det straff, som jämlikt 1 mom. skall

följa å brottet, tillika dömas till avsättning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 309.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den

18 april 1918.

Närvarande:

J ustitieråden Gullstr and ,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbaga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 12 april 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen för krigsmakten

den 23 oktober 1914.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av hovrättsrådet Olof af Geijerstam.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KungI. Maj;ts nåd. proposition nr 309.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde efter gemensam beredning

med chefen för lantförsvarsdepartementet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,

lagrådets den 18 april 1918 avgivna utlåtande över

det den 12 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag

om ändrad lydelse av 49 § strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914;

och hemställde föredraganden, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan anmärkning, måtte, sedan en mindre ändring av redaktionell innebörd

däri företagits, jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse-, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg.

Stockholm 1918. Kungl. Boktrvckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

181726 ''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 191 s. 5 i texten
  2. LU 1918:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914. s. 1 i texten