Sök i Ratio Lex

Med förslag till stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens fiskeriadministration m. m

1918-04-12 · 97 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 89 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:317, Med förslag till stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens fiskeriadministration m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 317.

1

Nr 317.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens

fiskeriadministration m. m.; given Stockholms slott den

12 april 1978.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå riksdagen

l:o.

att

dels godkänna det av cliefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till ordinarie stat och övergångsstat för lantbruksstyrelsen, att

tillämpas från och med år 1919, ävensom de villkor och bestämmelser,

vilka av honom föreslagits för åtnjutande av de i förstnämnda stat för

ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att eu var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavarare av ordinarie befattningar i lantbruksstyrelsen,

vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de

vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

dittills gällande stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den

man ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem;

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 280 höft. (Nr 317.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

dels ock höja det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie an
-

slaget till luntbruksstyrelsen från......................................... kronor 79,900

med ................................................ » 71,800

till............................................. » 151,700;

2:o.

att

dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till

stat för statskonsulenter, att tillämpas från och med år 1919, ävensom

de villkor och bestämmelser, som av honom föreslagits för åtnjutande

av de i samma stat upptagna avlöningar;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

ordinarie befattning såsom statskonsulent, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie statskonsulentbefattningar,

vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de vilja övergå

till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills

gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den

mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem;

dels medgiva, att, därest statskonsulenten å extra stat i fröodling

Anders Elofson utnämnes till ordinarie statskonsulent å den nya staten

från och med ingången av år 1919, han må äga att för åtnjutande av

första ålderstillägget såsom sådan räkna sig till godo den tid, han dessförinnan

innehaft sin nuvarande befattning;

dels ock, med uteslutande av de under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda anslag

till statskonsulenter i boskapsskötsel, i mejerihushållning < ch i svinsköt-el,

tillhopa 12,000 kronor, och med förklarande att anslag för anställande

av undervisare i fårskötsel och ullkultur icke skall från och

med år 1919 vidare utgå, under nämnda anslagstitel uppföra ett nytt

anslag till statskonsulenter till belopp av ....................... kronor 29,000,

kommande vid bifall härtill och tdl de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

under nionde huvudtiteln i punkterna 3 och 4 gjorda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

framställningar det i nämnda anslagstitel ingående bestämda anslaget

att höjas frän 395,700 kronor med 24,500 kronor till 420,2<>0 kronor

samt aDslagsåteln i sin helhet vid bifall därjämte till framställningen i

punkten 8 under nionde huvudtiteln i statsverkspropositionen att höjas

från 755,700 kronor med 64,500 kronor till 820,200 kronor;

3:o.

att å extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag, högst

dels för anställande av en statskonsulent för det mindre jordbruket

.............................................................................................. kronor 9,600,

med förklarande att härav må utgå såsom avlöning till

statskonsulenten 5.600 kronor, därest hans bostadsort är

Stockholm, och eljest 5.200 kronor, samt högst 4,000

kronor till hans reskostnader;

dels ock såsom personligt ålderstillägg _ till statskonsulenten

för det mindre jordbruket August Östergren, därest

han fortfarande med gott vitsord tjänstgör i denna egenskap

................................................................................................

eller tillhopa ...............................................................................

» 500;

i 10,100.

4:o.

dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till

stat för statens fiskeriadministration, att tillämpas från och med år 1919,

ävensom de villkor och bestämmelser, som av honom föreslagits för

åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningar;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

ordinarie befattning å staten för statens fiskeriadministration, skall vara

pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av fiskeriintendent- eller fiskeriassistentbefattning,

vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de

vilja övergå till den nya avlömngsstaten samt underkasta sig de föi

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem;

dels medgiva, att från ordinarie anslaget till fiskerinäringens under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

stöd må utgå kostnader för tillsyningsman vid regala laxfisket i Torne

älv samt för vägskatt för samma laxfiske;

• dels ock höja anslaget till fiskerinäringens understöd

från .................................................................................... kronor 121,000

med .............................................. » 19,000

till................................................................................... » 140,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandhållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Enär det syntes av behovet påkallat att verkställa utredning rörande

omorganisation av lantbruksstyrelsen och därmed sammanhängande ämnen,

bemyndigade Kungl. Magt den 3 juli 1917 chefen för jordbruksdepartementet

att för ändamålet tillkalla särskilda sakkunniga. I enlighet härmed

tillkallade samma dag dåvarande depai-tementschefen ledamoten av

riksdagens första kammare friherre Johan Gabriel Beck-Friis, överdirektören

Axel Wilhelm Flach, ledamöterna av riksdagens andra kammare

godsägaren Axel Wilhelm Theodor von Sneidern och lektorn Karl

Anders Wilhelm Björck samt ryttmästaren Johan Henrik Bernhard Hegardt.

1 skrivelse den 15 december 1917 anmälde dessa sakkunniga, att deras

arbete fortskridit så långt, att förslag beträffande omorganisation av lånt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Inledning.

6 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.

bruksstyrelsen samt reglering av statskonsulenternas och fiskeritjänstemännens

löner beräknades kunna avlämnas under loppet av januari månad

innevarande år. De meddelade vidare, att för genomförande av deras förslag

skulle enligt deras beräkning krävas förhöjning dels i anslaget till lantbruksstyrelsen

med 71,400 kronor eller till i 51,300 kronor, dels i anslaget

till statskonsulenter med 17,000 kronor till 29,000 kronor och dels i

anslaget till fiskerinäringens understöd med 10,300 kronor till 131,300

kronor. Däremot skulle ej längre behövas följande i riksstaten för år

1918 upptagna extra anslag, nämligen: till ingenjörsbiträden hos lantbruksstyrelsen,

15,000 kronor, till extra tjänsteman hos lantbruksstyrelsen,

4,500 kronor, till extra biträden hos lantbruksstyrelsen m. m., 13,675

kronor, samt till statskonsulent i fröodling m. m. 7,000 kronor.

Det bör anmärkas, att i de tre första av dessa extra anslag ingå

för år 1917 avsedda belopp med resp. 5,000, 1,500 och 1,575 kronor,

så att årskostnaden från dessa anslag för år 1918 beräknats till resp.

10,000, 3,000 och 12,100 kronor.

På grund av sagda anmälan föreslog Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

riksdagen • att i avbidan på blivande propositioner beräkna

de sålunda angivna höjningarna i nämnda ordinarie anslag.

Sedan de sakkunniga den 19 januari 1918 avgivit det åsyftade

betänkandet samt utlåtanden däröver inkommit från lantbruksstyrelsen

och statskontoret, anhåller jag nu att få anmäla dessa ärenden.

I yttrande till statsrådsprotokollet den 3 juli 1917 angående frågan

om ändrad organisation av lantbruksstyrelsen m. m. erinrade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, att Kungl. Maj:t den 27 oktober 1916

anbefallt löneregleringskom mitten att skyndsamt avgiva utlåtande i vissa

av den då föredragande departementschefen angivna frågor om ändringar

i lantbruksstyrelsens organisation och därmed sammanhängande ämnen

rörande statskonsulenternas avlöning och tjänstgöringsskyldighet ävensom

om vissa föreliggande förslag rörande ordnandet av den centrala ledningen

av egnahemsrörelsen, däriblaud ett gående ut på denna lednings

förläggande till lantbruksstyrelsen, samt anförde därefter följande.

»Sedan jag tagit kännedom om detta förslag och övriga egnahemsfrågan

berörande handlingar, har jag för min del icke kunnat bliva övertygad om lämpligheten

att nu förlägga egnahemsrörelsens centrala ledning till lantbruksstyrelsen.

Om än de sidor av samhällslivet, som denna styrelse närmast representerar, äro av

mycket stor betydelse för egnahemsväsendet, finnas dock även andra särdeles viktiga,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. ~

åt vilka tillbörlig uppmärksamhet jämväl måste ägnas. Då något annat ämbetsverk

icke nu finnes, till vilket dessa ärenden med större fog kunna förläggas, samt det

i varje fall synes mig för tidigt att redan nu för deras räkning inrätta en fullt

självständig ny statsinstitution, vill det synas mig, som om den lämpligaste utvägen

skulle vara att förlägga den centrala ledningen till en vid jordbruksdepartementet

tämligen direkt knuten myndighet, antingen en särskild kommission eller en i viss

män fristående byrå inom departementet. Utredning angående det närmare anordnandet

härav skall jag låta med det snaraste åvägabringa.

Om denna min principiella ståndpunkt gillas, bortfaller ett av huvudmomenten

i den föregående departementschefens motivering vid remissen till löneregleringskommittén

av lantbruksstyrelsens organisationsfråga. Att denna fråga måste med

det snaraste lösas, står emellertid för mig klart, Lantbruksstyrelsens arbetsmängd

har under senare tid vuxit i hög grad. Kungl. Maj:t har därför på min hemställan

i år föreslagit riksdagen att anvisa medel till anställande av ytterligare en extra

tjänsteman å styrelsens lantbruksbyrå, vilket förslag riksdagen ock bifallit. Det

synes mig även, som om beträffande styrelsens övriga byråer samt den allmänna

organisationen av styrelsens arbetsformer vissa förändringar skulle vara av behovet

påkallade. Särskilt synas beträffande de arbetsuppgifter, som nu påvila byråchefen

för kansli- och ekonomiska ärenden, vissa ändringar nödvändiga, isynnerhet när den

nuvarande erfarne innehavaren av denna befattning nästa år uppnått pensionsåldern.»

Efter att vidare hava erinrat om vissa föreliggande förslag rörande

ändringar beträffande fiskeri;! dmiuistrationen och inrättande av en iiskeriförsöksanstalt

ävensom om en framställning om lönereglering för statens

fiskerijänstemän, vilken framställning remitterats till löneregleringskommittén,

fortsatte departementschefen sålunda:

»Jag har inhämtat, att nämnda kommitté på grund av andra viktiga och vidlyftiga

ärenden icke kan antagas kunna ens till tiden för nästa riksdag inkomma

med betänkande i de nu nämnda till kommittén remitterade frågorna, även om Lägan

om egnahemsärendenas centrala ledning frånskiljes. På grund härav och då det

synes mig angeläget att åt lantbruksstyrelsen snarast möjligt beredas bättre lämpade

arbetsformer och erforderlig personalökning å ordinarie stat, samt härmed i viss

män sammanhänga förenämnda frågor om statskonsulenter och fiskeritjänstemän

in. m., vill jag för min del förorda, att ovannämnda remisser till lönereglenngskommittén

nu återkallas samt alla nu ifrågavarande utredningar med undantag av

egnahems frågan anförtros åt särskilda av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade

sakkunniga personer.»

Do sakkunniga hava rörande gången av sitt arbete anfört följande.

»Redan vid påbörjande av det oss givna uppdraget insågo vi. att därest

förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen skulle kunna såsom från vederbörligt

håll ifrågasatts avgivas inom sådan tid, att detsamma kunde tjäna till underlag för

proposition i ärende! till 191 ^ års riksdag, utredningsarbetet tillsvidare måste begränsas

till de frågor, som påkallade lösning i oavvisligt sammanhang med lantbruks-''

styrelsens organisation. Vidare syntes det oss angeläget, att frågoina om legleimg

av statskonsulentcrnas och fiskeriintendenternas löner, vilka spörsmål länge väntat

på sin lösning, om möjligt samtidigt kunde bliva föremal för ett slutligt avgöiande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lantbruksstyrelsens

nuvarande

organisation

och stat.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Vi hade emellertid vid nu angivna förhållanden att först intaga vår ståndpunkt

till det framställda kravet på en självständig styrelse för fiskeriärendenas centrala

handläggning ävensom undersöka, huruvida inrättande av en fiskeriförsöksanstalt

skulle komma att i någon mån göra lokala fiskeritjänstemän med de nuvarandes kvalifikationer

obehövliga, samt om dess inverkan på den centrala fiskeriadministrationen.

Efter att hava verkställt en för bedömande härav erforderlig utredning, för

vilken redogörelse lämnas här nedan, kommo vi till den uppfattningen, att den centrala

ledningen av statens fiskeriadministration kunde, fortfarande som hittills och

oberoende av en försöksanstalts inrättande, med allenast viss ökning i nuvarande

arbetskrafter bibehållas hos lantbruksstyrelsen samt att vad anginge det senare spörsmålet

lokala fiskeritjänstemän med ovannämnda kvalifikationer icke kunde undvaras,

även om en dylik anstalt inrättades.

\i ansågo följaktligen hinder ej möta att, oberoende av att de varandra nära

stående frågorna om fiskeriförsöksanstalt och den lokala fiskeriadministrationen samt

det i olika framställningar upptagna spörsmålet om reglering av förhållandet mellan

statens och hushållningssällskapens fiskeritjänstemän icke ännu kunnat prövas i hela

dess vidd, i vårt nu ifrågavarande betänkande framställa förslag såväl till den

centrala fiskeriadministrationens ordnande som ock till reglering av fiskeri tjänstemännens

löner.»

Beträftande de sakkunnigas förslag tillåter jag mig hänvisa till

deras betänkande, vilket blivit befordrat till trycket, och anhåller att i

det följande endast få meddela vissa utdrag därav.

Lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen utgöres för närvarande av en överdirektör såsom

chef samt lem ledamöter. Av ledamöterna äro fyra byråchefer (3:dje

gradens tjänst) och föredragande av respektive lantbruksärenden, agrikulturtekniska

ärenden, fiskeriärenden samt kansli- och ekonomiska

ärenden. Den femte ledamoten är byrådirektör (2:a gradens tjänst) och

föredragande av vissa i instruktionen angivna ärenden, företrädesvis

rörande kontrakt och säkerhetsförbindelser i fråga om vatten avledningsföretag

samt utbetalning av statsmedel till sådana företag.

De tekniska ledamöterna skola vara fackutbildade var och eu på sitt

område. Byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden skall vara jurist.

Styrelsen utövar sin verksamhet dels genom den inom själva styrelsen

anställda personalen, vilken med undantag av ledamöterna utgöres

av vissa extra befattningshavare, dels ock genom vissa styrelsen underlydande

lokala tjänstemän.

Hos byråchefen för lantbruksärenden finnas inom styrelsen anställda

två extra tjänstemän med agronomutbildning (amanuenser) ävensom ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.

kvinnligt biträde. Råväl amanuenserna som nämnda biträde hava en

daglig arbetstid av 6 timmar. Amanuenserna åtnjuta vardera ett årligt

arvode av 3,000 kronor från av riksdagen för ändamålet å extra stat

anvisade anslag. Det kvinnliga biträdet åter har en avlöning av 1,200

kronor för år, som utgår från styrelsens experisanslng. Kostnaderna lör

övertidsarbete hos denne byråchef har under ar 1916 uppgått till i tunt

tal 470 kronor.

I de grenar av lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, som tillhöra

byråchefen för lantbruksärenden, finnas ute i orterna anställda följande

tjänstemän: 5 statskonsulenter, en undervisare i fårskötsel och ullkultur,

2 instruktörer i husslöjd, 3 inspektörer över den lägre lantbruksunclervisningen,

en stipendiat i boskapsskötsel, en statens förste torviugen jör,

4 statens torvingenjörer och en statens torvassistent ävensom en lantbrukskonsulent

i Tyskland samt en i England.

Byråchefen för agrikulturtekniska ärenden har till sitt bita äde

endast tillfälligt anställda ingenjörer och ingen) örsbiträden, däribland

tidvis inkallade lantbruksstipendiater, i vilkas utbildning ingår en obligatorisk

tjänstgöring hos ifrågavarande byråchef under eu tid av sammanlagt

sex månader, ävensom ett stadigvarande anställt kvinnligt ingenjörsbiträde.

Härtill kommer ett kvinnligt biträde för rotelföring, registrering

m. m. För ifrågavarande ändamål är dels i lantbruksstyrelsens stat

uppfört ett belopp av 10,000 kronor, dels av riksdagen senast för år

1918 å extra stat anvisat anslag till enahanda belopp. Av ingenjörsbiträdena

hava två varit mera stadigvarande anställda under en följd

av år, och åtnjuta dessa vardera ett arvode efter 4,000 kronor för år

räknat. Det kvinnliga ingenjörsbiträdet erhåller från och med 1918 en

avlöning av 1,800 kronor. Det andra kvinnliga biträdet har ett ärligt

arvode av 1,200 kronor, som utgår från av riksdagen å extra stat anvisat

anslag till andra biträden inom lantbruksstyrelsen än ingenjörsbiträden.

Den dagliga tjänstetiden är för nu nämnda biträden 6 timmar.

Den närmast under den agrikulturtekniska byrån lydande pei sonalen

utgöres av lantbruksingenjörskåren. I regel finnes inom varje

län en statens lantbruksingenjör. För närvarande är lantbruksingenjörernas

antal 23. Dessutom äro i staten för nämnda kår upptagna 4

extra lantbruksingenjörer och 5 lantbruksstipendiater (för närvarande

7 på grund av att extra lantbruksingenjörsbefattningarna äro vakanta;

2 utom stat avlönas med extra lantbriiksingenjörsmedel).

Under byråchefen för fiskeriärenden tjänstgöra i styrelsen, dels på

tider, som styrelsen bestämmer, cn fiskeristipendiat såsom extia fiskenassistent,

dels ock stadigvarande ett kvinnligt biträde. Biträdets arbetstid

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 2Jfy) höft. (Nr 317.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

ar 41/2 timmar och avlöning 1,320 kronor, därav 720 kronor från styrelsens

expensanslag och 600 kronor från anslaget till belöningar för

dödande av sälar.

Under fiskeribyrån lyda fiskeritjänstemännen. Beträffande den

lokala fiskeriadministrationen är riket indelat i sex distrikt med vart och

ett sin fiskeriintendent. Inom fiskeriadministrationen äro vidare anställda

en fiskeriassistent, en fiskeriingenjör och två fiskeristipendiater.

Byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden har till sitt förfogande

allenast tre kvinnliga biträden. Ifrågavarande biträden åtnjuta

årliga arvoden om respektive 3,000, 1,800 och 1,600 kronor. Den dagliga

ordinarie arbetstiden är 6 timmar. För att medhinna nu ifrågavarande

göromål har en avsevärd del av biträdenas arbete måst utföras på övertid.

Kostnaderna för övertidsarbete har under år 1916 uppgått till i runt

tal 3,200 kronor, varav byråns egna biträden uppburit ett belopp av

cirka 2,500 kronor. Biträdenas inkomster på övertid uppgår sålunda i

runt tal till respektive 1,070, 665 och 760 kronor. Antalet timmar

övertid torde kunna beräknas uppgå till sammanlagt 8 timmar per dag

för de nu ifrågavarande biträdena eller 4 timmar för ett av dem och

2 timmar för vartdera av de två övriga. Dessutom har måst anlitas

extra arbetskraft i medeltal 2 timmar per dag.

Hos byrådirektören finnas anställda tre kvinnliga biträden, av vilka

ett åtnjuter ett årligt arvode av 1,500 kronor, de två övriga vartdera

1,200 kronor. Deras dagliga arbetstid är 6 timmar. Kostnaderna för

övertidsarbete har uppgått till i runt tal 360 kronor.

Den för lantbruksstyrelsen nu gällande stat är av följande utseende:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

11

Överdirektören och chefen..............

1 byråchef ....................................

3 byråchefer .................................

1 byrådirektör

1 förste vaktmästare

1 vaktmästare ..............................

Till ingenjörsbiträden å den agrikulturtekniska

avdelningen ......

Till andra extra biträden, vikariatsersättning

och expenser...............

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

0,200

2,800

1,000

10,000

5,000

15,000

3,600

2.500

7.500

1,800

600

1,800

400

8,100

24,300

5,800

I Efter 5 år kan lönen höjas

j med 600 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare

500 kronor.

900

450

150

1,500

/Efter 5 år kan lönen höjas

/ med 100 kronor.

700

350

150

1,200

(Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor och efter

i 10 år med ytterligare 100

kronor.

—

—

—

10,000

—

—

—

19,000

—

—

—

79,900

Utöver den ordinarie tjänstemannapersonalen liar Kungl. Maj:t

första gången den 15 oktober 1897 för tiden intill den 1 januari 1899

ocli sedermera år från år förordnat eu legitimerad veterinär att såsom

ledamot av lantbruksstyrelsen handlägga och föredraga ärenden rörande

tuberkulinundersökningar och därav betingade åtgärder. Arvodet till

denne extra ledamot ävensom till såsom biträden åt denne anställda en

veterinär och ett kvinnligt biträde utgår från det anslag, som riksdagen

år från år anvisat å extra stat till förekommande och hämmande av

tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Innan de sakkunnig aredogjort för de förslag rörande omorganisation De sakkunav

lantbruksstyrelsen, vilka de efter verkställd utredning funnit sig böra "q®försfag*®

framställa, hava de förutskickat, att de förslag, som sålunda komme att

framställas, icke vore av den art, att de medförde någon egentlig rubbning

i den nuvarande organisationens huvudgrunder, utan avsåge att

inom ramen av nämnda organisation åstadkomma eu erforderlig utökning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Vissa allmänna

spörsmål.

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

av styrelsens ordinarie personal och i samband därmed ett mera ändamålsenligt

ordnande av arbetet inom ämbetsverket.

De sakkunniga hava först erinrat, hurusom rörande ärendenas

handläggning inom lantbruksstyrelseu under chefens frånvaro stadgas i

den för ämbetsverket gällande instruktion § 15, att under överdirektörens

ämbetsi''esor eller då han begagnar semester eller eljest under kortare

tid, som icke överstiger fjorton dagar, är hindrad att förrätta sitt ämbete,

ävensom i vissa andra fall, ärendena skola, där ej Kungl. Maj:t annorlunda

förordnar, avgöras av styrelsens ledamöter samfällt, varvid fordras

för besluts fattande, att, jämte föredraganden, minst en av de Övriga

ledamöterna är tillstädes. I överdirektörens frånvaro må dock icke,

såvida ej Kungl. Maj t för tillfället annorlunda förordnar, lediga tjänster

tillsättas annorledes än genom förordnanden att dem tillsvidare förrätta,

eller ansvar för fel i tjänsten ådömas, ej heller utan överdirektörens

medgivande beslut fattas eller åtgärder vidtagas, som rubba de grundsatser

för förvaltningen, vilka förut blivit stadgade eller följda inom

styrelsen.

De sakkunniga hava med anledning härav upptagit till övervägande

frågan, huruvida den vid vissa under senare år omorganiserade ämbetsverk

införda ställföreträdarinstitutionen, d. v. s. att en av verkets ledamöter

av Kungl. Maj:t förordnas såsom ställföreträdare för verkets chef,

borde komma till användning inom lantbruksstyrelsen. Vissa skäl, sådana

som kontinuitetens uppehållande vid ärendenas behandling inom ämbetsverket

m. fl., syntes visserligen tala för ställföreträdarinstitutionens införande,

men beträffande lantbruksstyrelsen förelåge dock icke samma

förutsättningar som hos berörda omorganiserade verk. I samtliga dessa

syntes de på de olika byråcheferna ankommande uppgifterna ofta vara

mera likartade eller i regel beröra allenast olika grenar av ett och samma

verksamhetsområde. I lantbruksstyrelsen däremot representerade byråcheferna

från varandra så gott som fullständigt skilda verksamhetsområden.

De sakkunniga hade vid övervägande av förhållandena funnit

avgörande skäl tala mot införande av nämnda institution och ansåge,

att nu gällande bestämmelser i fråga om ärendenas handläggning under

chefens frånvaro borde bibehållas, så mycket mer som Kungl. Maj:t

med tillämpning därav kunde, därest omständigheterna skulle sådant

påkalla, meddela förordnande å ämbetet, utan att i sådant fall ovillkoi-- ligen vara bunden vid någon av ledamöterna inom styrelsen.

En fråga, som hade ett visst samband härmed, gällde den enligt

§ 29 i instruktionen byråchef åliggande skyldighet att under ledamot

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

av styrelsen beviljad tjänstledighet eller när ledamot befunne sig på

ämbetsresa, begagnade semester eller vore jävig att deltaga i ett ärendes

behandling eller när ledamotsplats vore ledig, jämte egen tjänst

bestrida annan ledamots åligganden. Enär byråcheferna utgjorde styrelsens

hela ordinarie personal och vikarie för byråchef icke kunde tagas

bland den extra personal, som anställts, hade styrelsen i allmänhet nödgats

vid förfall för byråchef förordna annan ledamot att jämte egen

tjänst uppehålla jämväl en eller tva andra byrachefsbefattningar. Att

detta skulle verka till hinder vid behandlingen av de olika ärendena,

läge i öppen dag. För att icke äventyra ärendenas sakkunniga behandling

hade också under byråchefs semester i regel endast löpande,

enklare ärenden upptagits till behandling. Övriga, mera arbetskrävande,

med undantag för dem av brådskande natur, hade fatt vila, till dess

vederbörande byråchef åter inträtt i tjänstgöring. Nu omordade olägenhet

hava de sakkunniga ansett böra undaurödjas dels genom att i möjligaste

mån sörja för att vikarie funnes att tillgå bland den a lespektive

avdelningar anställda personalen, dels därigenom att nödiga medel

till vikariatsersättning ställdes till styrelsens förfogande. Pa så sätt

skulle den omnämnda bestämmelsen beträffande byråchefs ifrågavarande

skyldighet, vars lämplighet kunde starkt ifrågasättas, göras obehövlig.

Då byråcheferna hittills saknat dem underlydande ordinarie personal,

hade någon byråindelning i egentlig mening icke varit genomförd

inom styrelsen. Med den utvidgning av styrelsens personal, de sakkunniga

nu ämnade föreslå, syntes emellertid böra följa, att arbetet

inom styrelsen efter den fördelning, som för närvarande faktiskt vore

genomförd de olika byråcheferna emellan, organiserades a fyra särskilda

byråer. Byråerna syntes lämpligen kunna benämnas lantbruksbyran,

agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån och administrativa byrån. Vad

byrådirektören anginge borde han icke upptagas såsom ledamot utan

såsom tjänsteman å agrikulturtekniska byrån.

Byråchefen för lantbruksärenden vore utan tvivel den av styrelsens

ledamöter, på vilken den största arbetsbördan vilade. Han hade nämligen

att handlägga hela den mångfald av olika ärenden, som kunde

sammanfattas under benämningen jordbruket och dess binäringar.

Till belysande av lanthushållningens utveckling i vårt land sedan

tiden för lantbruksstyrelsens inrättande intill nuvarande tid i vad rörde

lanthruksbyrån borde i sin mån kunna tjäna beloppet av utav statsmakterna

anvisade anslag till olika för jordbruksnäringens främjande

avsedda ändamål för åren 1890 och 19 i 7. Dessa utgjorde nämligen

Lantbrukby

r ti ii.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 317.

för år 1890 i ordinarie anslag 270,400 kronor och i extra anslag 72,000

kronor mot för år 1917 respektive 1,095,200 kronor och 1,420,800

kronor. Härutöver hade 1917 års riksdag beviljat särskilda anslag å

t ill Hopa 265,300 kronor till åtskilliga nya ändamål.

De sakkunniga hava beträffande denna byrå vidare anfört följande.

»Överflyttandet till lantbruksstyrelsen jämlikt statsmakternas beslut från och

med innevarande år av fördelningen av ansiaget till understöd åt vissa elever vid

lägre lantbruksundervisningsanstalter torde givetvis förorsaka en ytterligare ökning

i lantbruksbyråns arbetsbörda. Av riksdagen begärda ofta mycket krävande utredningar

i vissa lantbruksbyrån berörande frågor ävensom av utav riksdagens vederbörande

utskott allt oftare infordrade yttranden i anledning av väckta motioner medföra

ett icke obetydligt tillskott i lantbruksbyråns arbetsmängd.

Antalet till byrån överlämnade ärenden utgjorde första aret av lantbruksstyrelsens

verksamhet år 1890 707 och har därefter oavbrutet stegrats, så att motsvarande

siffra för åren 1912-1916 uppgått till respektive 2,619, 2,705, 2,673,

2,818 och 3,378. Under ar 1917 hava till lantbruksbyrån överlämnats icke mindre

än 10,391 ärenden. Av dessa hava emellertid omkring 6,000 avsett framställningar

om dispens från stadgade maximipris å utsädesvaror, för vilka ärendens handläggning

byråchefen biträtts av särskild för ändamålet anlitad person,

Vid bedömandet av de särskilt å lantbruksbyrån erforderliga arbetskrafterna

torde icke heller böra förbises det mycket tidsödande och krävande arbetet med

redigerande av styrelsens årsberättelse, vilket arbete till huvudsakligaste del faller

på nämnda byrå. Denna berättelse utgör icke allenast eu sammanfattning av från

samtliga under lantbruksstyrelsen lydande institutioner och tjänstemän avgivna berättelser

utan upptager jämväl utförliga redogörelser rörande alla såväl med understöd

av statsmedel som av hushållningssällskapen själva under året vidtagna åtgärder

för främjande av de olika grenarna av de verksamhetsområden, vilka lantbruksstyrelsen

representerar. Genom berättelsens överskådlighet, dess fullständiga

uppgifter och belysande sammanställningar har densamma erhållit ett synnerligen

stort värde och kommit till mycken användning. Värdet av publikationen ifråga

skulle emellertid bliva än större, därest densamma utkomme tidigare än för närvarande

är fallet. Utgivningen bär huvudsakligen till följd av otillräckliga arbetskrafter

under de senare åren blivit betydligt fördröjd. — — —.

Un jämförelse mellan den ifrågavarande byråchef åliggande ofantligt stora

arbetsbördan och de till hans förfogande för närvarande ställda arbetskrafter ger

otvetydigt vid handen, att dessa är o i hög grad otillräckliga. Det torde nämligen

näppeligen ligga inom rimlighetens gränser, att byråchefen med biträde allenast avtvå

yngre extra tjänstemän och ett kvinnligt skrivbiträde skall kunna medhinna alla de

på byrån ankommande uppgifter. Det har även visat sig, att byråchefen, oaktat

han dagligen utom den ordinarie tjänstetiden av sex timmar ägnat fyra å fem timmar

åt byråns arbete, likväl endast genom medverkan av- styrelsens chef kunnat

medhinna de löpande ärendena. Någon tid till initiativtagande i önskvärd utsträckning

har självfallet icke blivit honom övrig och åtskilliga större ärenden ha måst

uppskjutas på längre eller kortare tid.

Vikten av att ovannämnda missförhållande i fråga om den till byråchefens

förfogande stående personalen avhjälpes, torde ligga i öppen dag, särskilt med hän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

syn till den synnerligen betydelsefulla uppgift, som ifrågavarande byrå har att fylla

för främjandet av landets jordbruk. Framför allt bör noggrant tillses, att icke

byråchefen genom allt för mycket detaljarbete berövas möjligheten att, i den mån

på honom ankommer, befordra utvecklingen inom den gren av förvaltningen, som

tillhör hans befattning.

Till en början gäller då att tillse, huruvida icke i fråga om denna byrå

genom ett bättre utnyttjande av redan förefintliga resurser ett tillskott i arbetskraft

skulle kunna på ett eller annat sätt tillföras densamma. Härvid hava vi närmast

tagit sikte på de lokala tjänstemän, vilkas arbete, såsom tidigare framhållits, på

ett synnerligen intimt sätt berör ifrågavarande byråchefs verksamhetsområde. I

främsta rummet åsyftas härvid statskonsulenterna, statens torvtjänstemän och inspektörerna

för den lägre lantbruksundervisningen.

Vad då först statskonsulenterna beträffar så äro dessa, på sätt tidigare framhållits,

fem till antalet, varav tre äro anställda på ordinarie stat och två på extra

stat. Från och med år 1918 skall därjämte finnas anställd en lantbruksstyrelsen

underlydande statskonsulent för landsbygdens elektrifiering.

Statskonsulenternas uppgift består huvudsakligen i, dels att var inom sitt

fack biträda lantbruksstyrelsen vid fullgörandet av dess åligganden, dels tillhandagå

allmänheten med råd och upplysningar samt dels att med uppmärksamhet följa allt,

som hör till eller kan befordra utvecklingen inom den gren av lanthushållningen,

för vilken han blivit anställd, i vilket sistnämnda avseende han har att fullgöra

vissa i reglementet närmare angivna åligganden. Avlöningen till ordinarie statskonsulent

utgår med 4,000 kronor, därav 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i

tjänstgöringspenningar, med rätt för befattningshavaren att åtnjuta två ålder stillägg,

vartdera å 500 kronor efter respektive fem och tio år. Till vardera av de å extra

stat uppförda statskonsulenterna utgår ett årligt arvode av 4,000 kronor, varjämte till

bestridande av resekostnader avsetts ett belopp av 2,500 kronor för en var av dem.

Rese- och traktamentsersättning till statskonsulenterna utgår efter fjärde klassen i

gällande resereglemente.»

Vad beträffar statskonsulenten för det mindre jordbruket hava de

sakkunniga anfört, att då lian torde vara avsedd att överföras till den

institution, som kunde komma att få egnahemsfrågan sig anförtrodd, de

ansett sig icke böra i detta sammanhang upptaga till prövning sistnämnde

befattningshavares blivande ställning.

De sakkunniga hava därefter lämnat en närmare redogörelse för

de särskilda statskonsulenternas förrättningar, resor och andra arbetsuppgifter

samt framhållit, att särskilt statskonsulentens i mejerihushållning

verksamhet, i vad den rörde hans uppgift att tillhandagå allmänheten

med råd och upplysningar, numera torde hava till stor del upphört.

Anledningen härtill syntes företrädesvis vara att söka — förutom däri

att genom ifrågavarande statskonsulents långvariga och energiska verksamhet

allmän kännedom inom jordbrukarkretsar blivit spridd rörande

de viktigaste förutsättningarna och medlen för en rationell mejerihus
-

Ang.

anlitande

inom lantbruksstyrelsen

av

statskonsulenterna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

hållnings bedrivande — i den omständigheten, att av hushållningssällskapen

på senare tid anställda konsulenter allt mera övertagit ståtskonsulentens

rådgivande verksamhet. Vid sådant förhållande och i betraktande

jämväl därav att statskonsulentens i boskapsskötsel verksamhet

i nu ifrågavarande avseende visat tendens att av enahanda skäl i viss

mån begränsas till att biiräda lantbruksstyrelsen och att följa, utvecklingen

av respektive lantbruksgren ute i bygderna och då det vidare

torde kunna antagas, att likuande förhållanden komrne att framträda

även inom övriga statskousulenters arbetsområden, hava de sakkunniga,

under betonande av att ifrågavarande verksamheter i huvudsak allt

framgent borde äga bestånd för att såmedelst utgöra ett ledande och

sammanhållande organ de olika lokala organisationerna emellan samt

mellan dessa och lantbruksstyrelsen, uttalat önskvärdheten av att, därest

förändrade förhållanden skulle sådant påkalla, lämpliga modifikationer

måtte på lantbruksstyrelsens initiativ åvägabringas beträffande nämnda

befattningshavares ställning och verksamhet.

Rörande spörsmålet om ett bättre utnyttjande än för närvarande

är fallet av statskonsulenternas arbetskraft hade lantbruksstyrelsen i skrivelse

den 5 juli 1915 framställt vissa förslag. De sakkunniga hava i

detta ämne anfört:

»I de för statskonsulentema gällande särskilda reglementen linnes icke stadgad

skyldighet för sådan befattningshavare att vara bosatt å viss ort inom landet.

Enligt vad som inhämtats äro statskonsulenten i boskapsskötsel och statskonsulenten

för det mindre jordbruket bosatta i Stockholm, statskonsulenten i mejerihushållning

har sin bostad i Strängnäs, statskonsulenten i svinskötsel i Eslöv och statskonsulenten

i fröodling i Uppsala. Under de tider, då statskonsulentema icke äro upptagna

av resor, utföres deras genom resorna eller eljest av deras verksamhet föranledda

arbete i hemmet.

Ur synpunkten av ett bättre utnyttjande än som under ovannämnda förhållanden

hittills varit möjligt av den hjälp och det stöd i lantbruksstyrelsens verksamhet,

som, enligt vad lantbruksstyrelsen framhållit, statskonsulentema visat sig

vara i stånd att lämna, äro vi fullt ense med nämnda styrelse rörande önskvärdheten

därav, att ett mera intimt samarbete lantbruksstyrelsen och statskonsulentema

emellan åvägabringas. Arbetet å ömse håll skulle därigenom med säkerhet komma

att i hög grad underlättas på samma gång arbetsresultatet helt visst skulle bliva

gynnsammare.

I sådant syfte har lantbruksstyrelsen föreslagit, att i samband med ifrågasatt

reglering av statskonsulenternas löner dessa befattningshavare måtte åläggas skyldighet

att under tider, då de icke vore upptagna av tjänsteresor, på kallelse av

styrelsen inställa sig till tjänstgöring i styrelsen för att där biträda vid utredning

av föreliggande ärenden en var ifråga om den gren av lanthushållningen, för vilken

han blivit anställd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Jämväl de sakkunniga äro av den uppfattningen, att ett bättre tillvaratagande

av statskonsulenternas arbetskrafter torde kunna ske därigenom, att dessa befattningshavare,

i den mån så är möjligt och deras tid med hänsyn till det övriga

med statskonsulentbefattningen förenade arbetet det medgiver, beredes arbete inom

lantbruksstyrelsen, var och en givetvis endast i vad rör hans särskilda område.

Med den genom resor ute i landet vunna erfarenheten rörande verkningarna av

tidigare av lantbruksstyrelsen beslutade åtgärder och den därunder jämväl förvärvade

speciella sakkunskapen vill det ock synas, som lantbruksstyrelsen genom ifrågavarande

befattningshavare skulle kunna erhålla ett värdefullt stöd vid beredande av

vissa de olika statskonsulenternas verksamhetsområden berörande frågor, på samma

gång, såsom lantbruksstyrelsen också framhållit, ett tillskott i arbetskraft skulle

kunna tillföras styrelsen och särskilt då dess lantbruksbyrå. — — —.

Den omständigheten, att statskonsulenterna, på sätt ovan nämnts, äro bosatta

i olika delar av landet, har icke blott föranlett svårigheter ifråga om uppehållande

av samarbetet med lantbruksstyrelsen utan jämväl, enligt vad vi erfarit, i många

fall försvårat möjligheten för allmänheten att för råds inhämtande komma i personlig

beröring med befattningshavarna ifråga. Detta torde jämväl i sin mån hava

bidragit till att statskonsulenternas rådgivande verksamhet, såsom ovan antytts, i

vissa fall erhållit en mindre omfattning. I betraktande av att den statskonsulenterna

åliggande uppgift att var inom sin särskilda gren av lanthushållningen

tillhandagå med råd och upplysningar har avseende å landet i dess helhet, skulle

det ur den rådsökande allmänhetens synpunkt givetvis vara synnerligen önskvärt,

att statskonsulenternas expedition och bostad förlädes till en för hela landet centralt

belägen ort med goda kommunikationer.

Starka skäl torde ur denna synpunkt tala för, att för statskonsulent stadgas

skyldighet att, därest icke Kungl. Maj:t på särskild framställning annorlunda förordnar,

vara bosatt i Stockholm.

Med bostadens förläggande till nämnda stad torde, enligt vår åsikt, jämväl

frågan om statskonsulents ovanberörda tjänstgöring inom lantbruksstyrelsen lättare

kunna ordnas. Det förefaller oss nämligen, som om statskonsulent under nämnda

förutsättning helt naturligt borde kunna åläggas att under de tider, då han icke

vore upptagen av tjänsteresor, vara tillstädes inom lantbruksstyrelsen för att där i

enlighet med av styrelsen meddelade föreskrifter biträda vid behandlingen av ovan

antydda slag av ärenden eller eljest utföra av statskonsulentbefattningen föranledda

arbeten ävensom för att där mottaga den besökande allmänheten.

För ifrågavarande ändamål torde särskilda lokaler böra beredas statskonsulenterna

inom lantbruksstyrelsen.

Fördelarna av en sådan anordning torde, såväl ur synpunkten av uppehållandet

av samarbetet lantbruksstyrelsen och statskonsulenterna emellan som ock med hänsyn

till möjligheten för allmänheten att av nämnda tjänstemän erhålla erforderliga råd

och anvisningar, ligga i öppen dag. Ej heller torde böra förbises den lättnad ifråga

om skriftväxlingen mellan nämnda styrelse och s atskonsulenterna, som skulle åvägabringas

genom förläggande till lantbruksstyrelsen av nämnda befattningshavares

expedition.

I fall, dä statskonsulent erhållit Kungl. Maj:ts medgivande att vara bosatt ä

annan ort än Stockholm, bör, enligt vårt förmenande, befattningshavaren givetvis

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 230 höft. (hr 317.) J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is nåd. -proposition Nr 317.

vara skyldig att på kallelse av lantbruksstyrelsen på egen bekostnad inställa sig

till tjänstgöring i styrelsen.

Yi hava förvissat oss därom, att det biträde av statskonst ente m a, som,

enligt vad ovan sagts, kunde av lantbruksstyrelsen påkallas, icke torde komma att

på något sätt inkräkta på nämnda befattningshavares nuvarande verksamhet i

olika delar av landet. Det måste nämligen, jämväl enligt vår mening, ligga i lanthruksstyrelsens

välförstådda intresse, att en var av statskonsulentema blir i tillfälle

att fortfarande som hittills genom besök på olika platser följa utvecklingen av de

olika näringsgrenarna och vinna närmare kännedom om allt, som kan befordra densamma.

Detta utgör nämligen, såsom lantbruksstyrelsen även framhållit, en oavvislig

förutsättning för att lantbruksstyrelsen skall kunna på önskvärt sätt draga

avsedd fördel av statskonsulenternas arbete.

Bestämmelser rörande de av oss här ovan förordade förändringar ifråga om

statskonsulenternas tjänstgöringsskyldighet torde, därest förslaget vinner beaktande,

böra intagas i blivande nya reglementen för statskonsulentema.

I likhet med lantbruksstyrelsen anse vi, att en utsträckning, på sätt ovan

ifrågasatts, av statskonsulenternas åligganden icke torde böra ifrågakomma annat

än i samband med en reglering av dessa befattningshavares löner.»

Ang. anii- Av statens torvtjänstemän vore torvingenjörerna ständigt fullt upp
lantbrukssty

fagna me(l arbete ute i orterna, och även förste torv ingen]’örens tid och

relsen av

torvtjänstemännen.

krafter toges redan nu helt i anspråk för tjänstens fullgörande. De

sakkunniga hava därför icke beträffande dessa tjänstemän framlagt något

förslag angående tjänstgöringsskyldighet i lantbruksstyrelsen. De hava

emellertid ansett, att för statens förste torvingenjör uttryckligen bör

stadgas skyldighet att, därest icke Kungl. Maj:t på särskild framställning

annorlunda förordnar, vara bosatt i Stockholm, i vilket fall

anslaget till anställande av torvingenjörer och torvassistent syntes böra

ökas med ett belopp, motsvarande ortstillägg till

tjänsteman.

Vidare hava de sakkunniga anfört:

nu ifrågavarande

Ang. anlitande

inom

lantbruksstyrelsen

av inspektörerna

över den

lägre lantbruksundervisningen

och om

omorganisation

av denna

inspektion.

»Under det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»

ingående bestämda anslag tinnes under benämning »den lägre lantbruksundervisningen»

uppfört bland annat en post å 5,000 kronor till inspektion av

de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Härav utgå 1,700 kronor i årligt arvode

till en var av inspektörerna i mellersta och södra distriktet samt 1,600 kronor

såsom årligt arvode till inspektören i norra distriktet.

Inom ett vart av de tre distrikt, i vilka landet för inspektion av ifrågavarande

undervisning indelas, finnas lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Härav följer, att inspektionen av de olika slagens skolor inom distriktet kommer

att förrättas av en och samma person. Med hänsyn till ifrågavarande skolors

enligt vår uppfattning rätt så olika uppgifter och arten av den undervisning, som

där meddelas, har lämpligheten av en sådan anordning synts kunna ifrågasättas.

Skarpast framträder i nämnda avseende skillnaden mellan lantbruksskolorna å ena

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd: proposition Nr 317.

sidan samt lantmanna- och lanthushållsskolor^ å den andra. Alla avse de visserligen

att bibringa kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande, de sistnämnda

dock allenast i vad rör sådana lantgöromål, som å viss ort utföras av kvinnor.

Under det att däremot vid lantbruksskolorna undervisningen är förenad med skötseln

av ett större jordbruk, är vid lantmannaskolorna huvudvikten lagd på den teoretiska

undervisningen. Enligt gällande reglemente för med statsmedel inrättade lantmannaskolor

skall dylik skola också allenast hava tillgång till ett välskött lantbruk

av sådan beskaffenhet, att det kan tjäna såsom undervisningsmateriel.

Det torde av det anförda framgå, att en person, som är lämplig som inspektör

för den ena sortens skola, icke alltid är det för den andra. Det är långt ifrån

säkert, att en person, väl skickad att inspektera den huvudsakligen teoretiska undervisningen

vid lantmannaskola, innehar erforderliga kvalifikationer för inspektion av

ett med lantbruksskola förenat större jordbruk. Den hittills vunna erfarenheten

torde jämväl hava ådagalagt svårigheten däruti att till inspektör erhålla en person,

som i båda ovannämnda avseenden fyller berättigade fordringar.

De sakkunniga hysa den meningen, att inspektionens utförande på fullt tillfredsställande

och verksamt sätt är ett viktigt medel för att betrygga uppnåendet

av de resultat, som man genom statens uppoffring för lantbruksundervisningen avser

att vinna. Då vissa brister i nämnda avseende synas vidlåda det sätt, varpå inspektionen

vid den lägre lantbruksundervisningen för närvarande är ordnad, hava vi

ansett oss höra taga under övervägande, huruvida icke densamma borde inrättas

på ett sätt, varigenom det önskvärda resultatet bättre kunde ernås. Härvid

hava vi kommit till den uppfattningen, att inspektionens omläggning med hänsyn

till de olika skolornas art med en inspektion för samtliga skolor av visst slag har

göda skäl för sig. Visserligen skulle till följd härav de av inspektionen föranledda

resorna till äventyrs komma att i någon mån ökas. A andra sidan skulle emellertid

den stora fördelen vinnas, att för inspektionen lättare kunde erhållas lämpliga personer,

på samma gång" som den likformighet vid inspektionens utförande över hela

landet, varom riksdagen, på sätt ovan nämnts, uttalat förhoppning, bättre skulle

kunna åvägabringas, om det bleve en och samma person, som inspekterade samtliga

skolor av visst slag.

Inspektionens uppdelning hava vi tänkt oss sålunda, att för lantbruksskolorna

med deras särskilda karaktär och uppgift skulle anställas en särskild inspektör.

Beträffande lantmanna- och lanthushållsskolorna åter synes ur synpunkten av att dessa

skolor ofta äro förenade, inspektionen för dem kunna göras gemensam så tillvida,

att inspektören för lantmannaskolorna skulle hava att jämväl vid lanthushållsskolorna

utöva, tillsynen över .skolans ekonomi, efterlevnaden av gällande reglementen och

andra föreskrifter, lokalförhållanden m. in. Vad däremot angår inspektionen av

själva undervisningen vid sistnämnda skolor hava vi för avsikt att här nedan framställa

förslag i sådant avseende.

Inspektionen av lanthushållsskola, utom vad anginge undervisningen, kunde,

därest ovannämnda förslag vunne beaktande, företagas i samband med inspektions

.förrättande vid vederbörande lantmannaskola, oberoende av om lanthushållsskolekurs

då påginge eller ej.

'' Enligt gällande bestämmelser handhaves jämväl inspektionen av själva undervisningen

vid lanthushållsskola för närvarande av vederbörande inspektör. I betraktande

av skolans uppgift att meddela unga kvinnor praktisk och teoretisk under
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

visning i huslig ekonomi och vissa kvinnliga lantgöromål torde eu manlig person

knappast kunna förutsättas inneha nödig sakkunskap för ett verksamt utövande av

en sådan inspektion. Inspektionen av undervisningen vid lanthushållsskolorna skulle,

i överensstämmelse med vad redan är fallet beträffande vid folkhögskolorna anordnade

husmoderskurser, med större fördel kunna anförtros åt en för ändamålet lämplig

inspektris. Härvid vilja vi jämväl erinra därom, att redan kommittén för utarbetande

av förslag till ett ändamålsenligt anordnande av den lägre lantbruksundervisningen

in. m. förutsett, att i framtiden behov av anlitande av en särskild inspektris

för tillsynen över nu ifrågavarande skolor skulle komma att göra sig gällande.»

I detta sammanhang hava de sakkunniga erinrat om ett av folkskolöverstyrelsen

den 14 oktober 1916 avgivet utlåtande angående anordnande

av lmsmodersskolor, vari anförts, att för närvarande vore

inom överstyrelsen för sådan inspektion anställda dels en inspektris i

huslig ekonomi och dels en inspektris i kvinnligt handarbete. Båda

dessa inspektriser vore gemensamma funktionärer för folkskolöverstyrelsen

och läroverksöverstyrelsen, båda innehade sina befattningar som

bisysslor och erhölle för sina inspektionsuppdrag särskilda arvoden:

inspektrisen i huslig ekonomi från vardera överstyrelsen 750 kronor och

inspektrisen i kvinnligt handarbete från vardera överstyrelsen 500 kronor,

varjämte de åtnjöte rese- och traktamentsersättning enligt tredje klassen

i gällande resereglemente. Dessa inspektriser hade att utöver sin inspektionsverksamhet

biträda överstyrelsen vid handläggningen av sådana

ärenden, som berörde de undervisningsgrenar, de representerade, överstyrelsen

hade i sitt arbete haft stor hjälp av dessa sina sakkunniga,

men det vore tydligen eu olägenhet, att de måste fullgöra sina uppdragvid

sidan av andra sysslor, åt vilka de hade att huvudsakligen ägna

sin tid och sina krafter. Det vore i hög grad önskvärt, att för inspektion

av undervisningen i husligt arbete måtte kunna anställas en person

med detta uppdrag såsom ensamsyssla. För övrigt kunde vid det nuvarande

systemet lätt splittring i inspektionen av undervisningen i

husligt arbete komma att uppstå, i det att inspektionen inom skilda

skolor å samma plats förrättades av olika inspektriser, vilka till-och

med kunde vara anställda hos olika ämbetsverk. Enhetlighet på detta

område skulle däremot åstadkomma ej blott väsentliga besparingar i

statens kostnader för rese- och traktamentsersättningar utan ock, vad

som vore viktigare, en enhetlig ledning av det här ifrågavarande betydelsefulla

undervisningsarbetet.

Chefen för folkskolöverstyrelsen hade på förfrågan av de sakkunniga

uttalat önskvärdheten därav, att jämväl inspektionen av undervisningen

vid lanthushållsskolorna komme att ordnas i anslutning till

vad överstyrelsen i dess berörda utlåtande uttalat rörande inspektionen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 317. 21

av all undervisning i husligt arbete. Förutsättningarna för att kunna

erhålla en person, som vore hågad att uteslutande ägna sig åt ifrågavarande

inspektionsverksamhet, syntes honom så mycket lättare kunna

åvägabringas, därest ytterligare ett arvode för ändamålet kunde påräknas

(det för inspektion av undervisningen vid lanthushållsskolor).

De sakkunniga hava vidare i detta ämne yttrat:

»Jämväl de sakkunniga synes en sådan anordning, som nu nämnts, vara tilltalande

under förutsättning likväl att till befattningen ifråga kan förvärvas en person

med erforderliga kvalifikationer för ett sakligt bedömande jämväl av den vid lanthushållsskolorna

förekommande undervisningen i lantmannaarbeten. Därest enhetlighet

i nu ifrågavarande avseende sålunda skulle komma att åvägabringas, torde,

enligt vårt förmenande, inspektionsplan för samtliga ifrågavarande skolor böra fastställas

efter gemensam överläggning de ämbetsverk emellan, vilkas verksamhetsområden

därav berördes.

Rörande frågan huruvida inspektör bör åläggas skyldighet att inom lantbruksstyrelsen

biträda vid handläggning av vissa hans verksamhetsområde berörande

ärenden, så torde, vad inspektören för lantbruksskolorna beträffar, sådan skyldighet

med hänsyn till det ringa antalet inom lantbruksstyrelsen förekommande ärenden

rörande dessa skolor, vilkas antal uppgår till allenast 12, icke vara erforderlig.

I fråga om inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna är däremot förhållandet

ett annat. Dessa skolor äro, såsom tidigare nämnts, tillsammans icke mindre

än 75. Till understöd åt lantmanna- och lanthushållsskolor är i 1918 års riksstat

uppfört dels ett förslagsanslag å 200,000 kronor till lantmannaskolor och dels ett

förslagsanslag å 60,000 kronor till lanthushållsskolor. Härjämte finnes i samma

stat upptaget ett förslagsanslag av 100,000 kronor till understöd åt vissa elever vid

lägre lantbruksundervisningsanstalter. — —• —.

Med den person- och lokalkännedom, som inspektören för lantmanna- och

lanthushållsskolorna kan förutsättas komma att förvärva under sina inspektionsresor,

synes denne tjänsteman skola bliva i stånd att lämna lantbruksstyrelsen ett synnerligen

värdefullt biträde och stöd vid handläggning av de ärenden, för vilka vi här ovan

lämnat on kortfattad redogörelse. Särskilt torde böra framhållas, hurusom granskningen

av insända uppgifter vida bättre skulle kunna utföras av inspektören, som

varit på platsen och äger närmare kännedom om förhållandena i det särskilda fallet,

än av byråchefen, som uteslutande måste lita till skriftliga uppgifter, vilka ofta till

följd av deras oklara avfattning lätt kunna missförstås. Svårigheten för byråchefen

att bedöma exempelvis, huruvida ortsbidraget i de fall, då det lämnas i form av

fria lokaler, uppgår till erforderligt belopp, torde sålunda i betraktande av det

växlande värde, vartill en sådan förmån kan uppskattas, vara ytterligt stor.

Skulle sålunda byråchefen å lantbruksbyrån i nu omordade avseenden erhålla

en god hjälp i inspektören, torde å andra sidan icke kunna nog starkt betonas fördelen

för inspektören att inom lantbruksstyrelsen få deltaga uti ifrågavarande ärendens

behandling och erhålla kännedom om den där rådande uppfattning i frågor, som

sedermera kunna komma före vid inspektionerna.

Betydelsen av att, såsom föreslagits, samla i en inspektörs hand inspektionen

av samtliga lantmannaskolor torde jämväl ur nu angivna synpunkter böra framhållas.

Vi hava sålunda tänkt oss, att med innehavandet av sistnämnda inspektörs
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 317.

befattning borde, på sätt nu gäller beträffande den inom folkskolöverstyrelsen anställde

inspektören för folkhögskolorna, förenas skyldighet att beträffande det slag

av skolor, för vilka han blivit anställd, granska inkomna ansökningar om statsbidrag

och däröver avgiva förslag, uppgöra förslag till fördelning av anslaget till understöd

åt vissa elever vid sådana skolor, biträda vid beredning av andra ärenden, som röra

den lägre lantbruksundervisningen i nu ifrågavarande del, ävensom, när han därom

anmodades, såsom föredragande därvid deltaga.

På inspektrisen för undervisningen vid lanthushållsskolor borde det enligt vårt

förmenande, i likhet med vad som gäller beträffande inspektrisen för hushällsgöromål

i folkskolöverstyrelsen, ankomma att rörande inom lantbruksstyrelsen förekommande

frågor beträffande denna undervisning i egenskap av styrelsens konsulent på anmodan

antingen personligen deltaga i ärendenas behandling eller ock avgiva

skriftligt yttrande.

Ett genomförande av den förordade omläggningen av inspektionen av den

lägre lantbruksundervisningen skulle, på sätt framgår av ovanstående, medföra eu

minskning i nuvarande inspektörernas antal från tre till två, varemot skulle tillkomma

en inspektris med endast viss begränsad uppgift rörande lanthushållsskolorna.

Vid sådant förhållandé uppstår givetvis det spörsmålet, huruvida möjlighet

förefinnes, att med den ifrågasatta inspektionspersonalen på ett nöjaktigt sätt medhinna

den inspektion, varom här är fråga.»

Efter redogörelse för inspektörernas förrättningsdagar och under

framhållande av den inspektörerna nu åliggande skyldighet, att var inom

sitt distrikt varje år besöka samtliga ifrågavarande skolor och, vad lantbruksskolorna

beträffar, två gånger årligen, hava de sakkunniga fortsatt:

»I sistnämnda avseende företer inspektionen av de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

en olikhet med inspektionen av folkhögskolorna, i det att beträffande

de senare några bestämmelser rörande inspektions förrättande årligen vid samtliga

skolor icke förefinnas. I fråga om folkhögskolorna, till antalet 48, sker inspektionen

efter av folkskolöverstyrelsen på förslag av folkhögskolinspektören fastställd

plan.

Med hänsyn till de lägre lantbruksundervisningsanstalternas stora antal (87)

synes ett liknande tillvägagångssätt beträffande dessa vara så mycket mera att

förorda —--. Detta torde vara lämpligt även ur den synpunkten, att, därest lant
bruksstyrelsens

chef eller vederbörande byråchef besöker skola, såsom understundom är

fallet, ny inspektion av samma skola samma år därigenom skulle kunna undvikas.

Då sammanlagda antalet rese- och förrättningsdagar i vad rör lantmannaoch

lanthushållsskolor under nuvarande förhållanden med stadgad skyldighet att

inspektera samtliga skolor varje år uppgått till i medeltal allenast 62 dagar, synes

inspektören av dessa skolor, därest inspektionen, såsom ovan föreslagits, allenast

företoges efter av lantbruksstyrelsen fastställd- plan, utan att hans tid bleve därigenom

tillnärmelsevis helt tagen i anspråk, jämväl kunna, på sätt ovan angivits,

biträda landtbruksstyrelsen.

Vid bestämmandet av storleken av det arvode, som lämpligen bör tillerkännas

nu ifrågavarande iftspektör, torde man böra utgå från å ena sidan de nuvarande

inspektörernas arvoden ställda i förhållande till de använda rese- och förrättningsdagarnas

antal, å andra sidan antalet af de rese- och förrättningsdagar, som kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 317.

beräknas komma att åtgå för den inspektion, som skulle tillkomma inspektören för

lantmanna- och lanthushållsskolor. Det antal rese- och förrättningsdagar, som, med

den inspektörerna för närvarande åliggande skyldighet att årligen inspektera alla

skolor inom var och en sitt distrikt, i medeltal åtgått till inspektion av samtliga

nu ifrågavarande skolor, belöper sig till 62 dagar. Därest emellertid så ordnas,

att endast vissa i fastställd inspektionsplan angivna skolor, vid vilka inspektion

ansetts vara av behovet påkallad, årligen inspekteras, synes sistnämnda dagantal

kunna ej obetydligt nedbringas. Vi föreställa oss, att rese- och förrättningsdagarnas

antal sålunda skulle komma att hålla sig omkring 40. Med hänsyn härtill synes

det då, jämväl i betraktande av den skyldighet att biträda lantbruksstyrelsen, som

bör tillkomma inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolor, vara tillräckligt,

om dennes arvode bestämmes till 3,000 kronor. Arvodet komnie då att uppgå till

enahanda belopp, som nu tillkommer folkhögskolinspektören, vars rese- och förrättningsdagar

under år 1916 uppgått till 39 dagar.

Arvodet till inspektören för lantbruksskolorna synes efter det antal rese- och

förrättningsdagar (29) att döma, som i medeltal tagits i anspråk för inspektionen

av dessa skolor och i betraktande av att denne inspektör i olikhet med inspektören

för lantmannaskolorna icke skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet inom lantbruksstyrelsen

lämpligen kunna sättas till 1,250 kronor.

Rörande frågan om det arvode, som bör tillerkännas inspektrisen av undervisningen

vid lanthushållsskolorna, vilja vi erinra därom, att det ovannämnda inspektris

i folkskolöverstyrelsen tillkommande arvode, såsom tidigare nämnts, utgår med 750

kronor per år och att, enligt vad vi inhämtat, det antal rese- och förrättningsdagar,

,som den henne åliggande inspektion tagit i anspråk under åren 1915 och 1916, i

medeltal uppgått till 35 dagar.

Någon säker utgångspunkt för bedömandet av det antal rese- och förrättningsdagar,

som kan komma att åtgå för inspektion av undervisningen vid lanthushållsskolorna,

är emellertid svår att erhålla, alldenstund denna för närvarande ofta sker

i samband med inspektion av lantmannaskola. 1 betraktande dock av lantliushållsskolornas

antal (31 med sammanlagt 51 kurser) torde, även om, såsom antagas kan.

icke alla skolor komma att årligen besökas, rese- och förrättningsdagarnas antal

lämpligen kunna jämställas med det för inspektrisen i folkskolöverstyrelsen ovan

angivna. I överensstämmelse härmed anse vi, att arvodet till inspektrisen för undervisningen

vid lanthushållsskolor bör sättas till 750 kronor.

I detta sammanhang vilja vi vidare erinra därom, att en omläggning, pa

sätt ovan föreslagits, av inspektionen av den lägre lantbruksundervisningen torde så

mycket lättare låta sig genomföras från och med år 1919, som de av Kung!. Maj:t

å nuvarande inspektörsbefattningar meddelade förordnanden då utgå.

Vid bifall till vad vi i nu förevarande avseende föreslagit, skulle ovan tidigare

omförmälda anslagspost å 5,000 kronor till inspektion av den lägre lantbruksundervisningen

komma att tagas i anspråk på följande sätt:

arvode till 1 inspektör för lantbruksskolor ............................................ kronor 1,250

» till 1 inspektör för lantmanna- och lanthushållsskolor (de senare

med undantag av undervisningen) ................................................ » 3,000

» till 1 inspektris för undervisningen vid lanthushållsskolor........ » 750

Summa kronor 5,000.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

Vid behandlingen av spörsmålet rörande den erforderliga stadigvarande personalen

å 1 antbruksbyrän, vartill vi nu övergå, hava vi utgått från att särskilt statskonsulenternas

och inspektörernas för den lägre lantbruksundervisningen biträde vid

behandlingen av vissa till denna byrå hörande ärenden skulle, på sätt här ovan

antytts, vara att påräkna.

Stadig- Oavsett de arbetskrafter, vilka sålunda beräknats kunna tillföras lantbruks
Homd

a lånt". ^■Vla"'' torde emellertid eu utökning av den å byrån stadigvarande anställda persobruksbyrån.

via''en .vara erforderlig. Härvid torde med visst fog kunna göras den invändningen,

huruvida icke genom biträde av statskonsulenterna och inspektörerna för den lägre

lantbruksundervisningen den ifrågavarande byrå för närvarande åvilande arbetsbörda

skulle i så väsentlig grad reduceras, att ytterligare ökad arbetskraft skulle göras

obehövlig. Till bemötande av en sådan invändning vilja vi framhålla att, enligt vad

vi erfarit, har för ett nödtorftigt medhinnande av handläggningen av de till lantbruksbyrån

hörande ärenden överdirektören själv nödgats direkt handlägga vissa större

sådana. Och synes detta hava skett i sa stor utsträckning, att överdirektörens tid

torde hava tagits i anspråk härför i lika hög grad som för utförande av på honom

i egenskap av ämbetsverkets chef ankommande arbete, ett missförhållande som det

måste vara en angelägenhet av vikt att avhjälpa. Med den arbetsmängd, som måste

åvila chefen för ett ämbetsverk med sådan omfattande verksamhet som lantbruksstyrelsen,

torde nuvarande tillståndet uti ifrågavarande avseende icke längre kunna

upprätthållas utan skada för ämbetsverkets funktioner.

Först framträder då såsom ett ofrånkomligt behov, att byråchefen befrias från

eu avsevärd del av det detaljarbete med de löpande ärendena, varav hans tid nu

allt för hög grad tages i anspråk, ävensom att honom beredes tillräcklig och pålitlig

saklig hjälp vid förberedande av större ärenden. Då för detta ändamål närmast

torde erfordras en mera kvalificerad fackutbildad person, synes å byrån böra uppföras

en tjänsteman i andra lönegraden (5,800 kronor) med agronomutbildning. Ett ytterligare

skäl, som påkallar anställande av en sådan tjänsteman, torde vara, att byråchefen

endast därigenom kan bli satt i tillfälle att med den ingående kännedom, han

under sin tjänstgöring förvärvar om jordbrukets utvecklingsmöjligheter, taga initiativ

till åtgärder för jordbrukets och de olika binäringarnas ytterligare främjande.

Åt denne tjänsteman, vilken sålunda borde erhålla ställning av byråchefens

närmaste man och ställföreträdare, synes jämväl kunna uppdragas att vid förefallande

behov efter styrelsens bestämmande självständigt föredraga vissa ärenden. Ifrågavarande

befattningshavare torde lämpligen kunna benämnas byrådirektör.

Den formella kompetensen för byrådirektören å ifrågavarande byrå anse vi i

betraktande av de uppgifter, som skulle tillkomma honom, böra vara densamma,

som för närvarande gäller beträffande byråchefen, eller att hava avlagt avgångsexamen

vid högre allmänt läroverk samt fullständigt och med goda vitsord genomgått

ett av rikets lantbruksinstitut och vara erkänt kunnig och erfaren i lanthushållning.

I förbigående anse vi oss böra i detta sammanhag erinra därom, att chefen

för jordbruksdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande den 3 juli 1917 tillkallat

särskilda sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga

om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för främjande av trädgårdsskötseln,

företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare, och att vi med

nämnda sakkunniga, vilka det jämlikt nådig föreskrift ålåge att i frågor, som hade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. 25

sammanhang med den åt oss anförtrodda utredning, samråda med oss, den 20 oktober

1917 haft gemensamt sammanträde. Vid detta sammanträde framgick, att bemälda

sakkunniga hade för avsikt att föreslå ett flertal nya åtgärder för trädgårdsskötselns

höjande ävensom, såsom en följd härav, förstärkning av lantbruksstyrelsens arbetskrafter,

men att något definitivt förslag då icke förelåg. Icke heller därefter hava

vi erhållit del av något förslag i nämnda avseende.

\''id sådant förhållande hava vi vid beräknandet av de inom lantbruksstyrelsen

erforderliga arbetskrafterna måst utgå från den nuvarande ordningen för trädgårdsärendenas

handläggning därstädes.

För anställande å byrån av agronom utbildade amanuenser torde fortfarande

höra beräknas ett belopp, motsvarande det till de för närvarande å byrån anställda

amanuenserna anvisade, eller 6,000 kronor. I amanuensernas uppgift torde böra

ingå att biträda vid det, på sätt ovan framhållits, mycket krävande och tidsödande

arbetet med redigering av styrelsens årsberättelse, för vilket arbete, såsom jämväl

ovan antytts, torde erfordras ökad arbetskraft, ävensom att i övrigt efter byråchefens

närmare bestämmande utföra å byrån förekommande lämpliga arbeten.

Åt lantbruksstyrelsen torde böra lämnas rätt att under härför lämplig tid

bevilja sådan befattningshavare semester under en tid av högst en månad årligen.»

Handläggningen inom den centrala statsförvaltningen av sådana

vattenavledningsärenden, vilka avse lån ur odlingslånefonden eller statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet, vare sig från norrländska avdikningsanslaget

eller allmänna avdikningsanslaget, ävensom ärenden avseende

företag, som understötts från de tidigare av riksdagen beviljade

anslag, vilka numera ersatts av ovannämnda bägge avdikningsanslag,

tillhörde intill år 1915 i regel väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

lantbruksstyrelsen gemensamt.

1 den mån hithörande ärenden ankommo på lantbruksstyrelsens

uteslutande handläggning, ålåg föredragningen av dessa den ledamot

av styrelsen, som ursprungligen kallades överingenjör men numera benämnes

byråchef för agrikulturtekniska ärenden, liksom denne jämväl

hade att föredraga frågor angående lantbruksingenjörerna, extra lantbruksingenjörerna

och lantbruksstipendiaterna, ävensom andra agrikulturtekniska

ärenden. •

Något tekniskt utbildat biträde åt denne byråchef, avsett att gå

honom tillhanda vid utförandet av hans tjänsteåligganden, fanns ursprungligen

icke upptaget i styrelsens stat. Småningom ökades emellertid

högst betydligt anslagen till understödjande av vattenavleduingsföretag

och därmed även antalet ansökningar med tillhörande planer m. in.,

som borde undergå granskning. Lantbruksstyrelsen måste därför till

överingenjörens biträde under vissa tider årligen inkalla eu eller liera

lantbruksstipendiater eller tillfälligt anställda särskilda ingenjörsbiträden.

Till eu början kunde utgifterna härför bestridas från styrelsens expens1Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 280 käft. (Nr 317.) 4

Agrikulturtekniska

byrån.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

anslag. Småningom blev detta icke längre möjligt, utan anvisade Kungl.

Maj:t särskilda medel därtill, vilka intill år 1913 utgingo från det under

nionde huvudtiteln uppförda anslag till extra utgifter. Därefter anvisade

riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t för ändamålet anslag å

extra stat.

Före överflyttandet till lantbruksstyrelsens uteslutande handläggning

av vaftenavledningsäienden verkställdes granskningsarbetet av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen var för sig. överflyttandet

medförde givetvis så till vida en förenkling i arbetet, att

ärendena icke längre behövde sändas de båda ifrågavarande ämbetsverken

emellan. Härigenom kunde i viss mån dröjsmål med ärendenas avgörande

undvikas. A andra sidan kunde samtidigt icke helt bortses

från den större trygghet och säkerhet i grauskningsarbetet, som varit

förhanden därigenom, att granskningen utförts av två ämbetsverk oberoende

av varandra. Fn kontrollgranskning visade sig därför fortfarande

i viss mån av nöden. Detta föranledde i sin ordning ökat behov av

ingenjörsbiträden å lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrå. I statsverkspropositionen

till 1914 års senare riksdag sammanställdes kostnaderna

för ingenjörsbiträde inom lantbruksstyrelsen på följande sätt:

Extra lantbruksingenjörer..................

Lantbruksstipendiater...........:...............

I):o ........................

Extra ingenjörer...................................

Kvinnligt ingenjörsbiträde..................

Tillhopa I

Antal

Arvode

Summa

lånåder

per månad

kronor

12

250

3,000

8

200

1,600

6

150

900

10

300

3,000

12

125

1,500

48 — 10,000

I enlighet härmed är i den av riksdagen år 1914 godkända staten

för lantbruksstyrelsen upptagen eu anslagspost å 10,000 kronor till

ingenjörsbiträden å den agrikulturtekniska byrån.

Redan år 1915 visade det sig omöjligt att med de tillgängliga

medlen bedriva granskningsarbetet på ett sådant sätt, att de för året

disponibla understödsmedlen till vattenavledningsföretag kommo att fullt

tagas i anspråk. Vidare hade den tid, som krävdes för granskning av

planer, till vilkas utförande medel sökts från allmänna avdikningsanslaget,

vida överstigit den beräknade. Detta har föranlett, att riksdagen på framställning

av Kungl. Maj:t för vart och ett av de följande åren för

ändamålet anvisat medel jämväl å extra stat. För år 1916 uppgick det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 317.

extra anslaget till 5,000 kronor, för år 1917 till 10,000 kronor och för

år 1918 uppgår det till 10,000 kronor.

De sakkunniga hava beträffande arbetet å denna byrå anfört bland

annat följande:

»Av en jämförelse mellan de byråchefen för agrikulturtekniska ärenden och

byrådirektören åvilande arbetsuppgifter framgår, att dessa i flera fall ligga varandra

mycket nära och hava många beröringspunkter. Erfarenheten har också givit vid

handen, att det allt emellanåt varit nog så svårt att i det speciella fallet bestämma

gränserna för den enes och den andres verksamhetsområde. I betraktande av att

ifrågavarande befattningshavare båda äro ledamöter av styrelsen och i denna egenskap

givetvis gent emot varandra intaga en jämförelsevis självständig ställning, inses,

att svårigheter i berörda avseende lätt kunna uppstå. Vidare är att märka, att

byrådirektören för fullgörande av den på honom i egenskap av ledamot i styrelsen

ankommande uppgift att på eget ansvar föreslå de belopp, varmed statsunderstöd

till ett företag vid viss tidpunkt skall utbetalas, ständigt nödgas stå i närmaste

förbindelse med vederbörande lantbruksingenjörer för erhållande av vissa uppgifter

till ledning härför och i många fall måste infordra kompletterande upplysningar i

sådant avseende. Då nu lantbruksingenjörerna, på sätt ovan nämnts, sortera under

byråchefen för agrikulturtekniska ärenden, kommer byrådirektören givetvis att intaga

en olämplig mellanställning, under det att lantbruksingenjörerna samtidigt å sin

sida kunna erfara en viss känsla av dubbelt förmanskap.

Dessa skäl tala för sammanförande av byråchefens och byrådirektörens funktioner.

Ett ytterligare skäl härför synes oss vara, att en bättre arbetsfördelning

därigenom skulle kunna åvägabringas. Särskilt tänka vi härvid på lantbruksstipendiaternas

arbeten, vilka för närvarande utföras uteslutande å byråchefens avdelning.

Det synes nämligen vara av stor vikt, att dessa under utbildning varande yngre

personer varda satta i tillfälle att inhämta kännedom jämväl om de arbeten, som

nu utföras å byrådirektörens avdelning.

Det vill vid angivna förhållanden synas, som om överinseendet och ledandet

av jämväl de byrådirektören för närvarande åvilande uppgifter rörande vattenavlednings-,

avdiknings- och odlingsföretag lämpligast borde anförtros åt byråchefen för

agrikulturtekniska ärenden såsom varande den främste representanten för lantbruksstyrelsens

ifrågavarande verksamhetsområde. Detta innebär naturligen icke, att en

tjänsteman i den grad, som den nuvarande byrådirektören innehar, skulle på så sätt

göras obehövlig. Den ifrågasatta omläggningen skulle allenast medföra, att befattningshavarens

ställning av ledamot icke längre tarvades. Några svårigheter beträffande

en sådan omläggnings genomförande torde heller icke komma att möta,

alldenstund byrådirektörsbefattningen för närvarande endast uppehälles på förordnande.

Vid behandlingen här nedan av spörsmålet rörande de för vattenavledningsärendenas

handläggning inom lantbruksstyrelsen erforderliga arbetskrafter torde man

därför böra utgå ifrån, att samtliga dessa iirenden komma att förläggas till en byrå

under gemensam ledning av byråchefen för agrikulturtekniska ärenden.

Med fasthållande härav torde emellertid ur synpunkten av arbetets mest fördelaktiga

bedrivande en viss uppdelning av byråns arbete huvudsakligen efter arten

av de göromål, som för närvarande handhavas av å ena sidan byråchefen med de

å byrån tjänstgörande ingenjörsbiträdena och å andra sidan av byrådirektören, lump
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Tekniska

avdelningen.

28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

ligen böra bibehållas. Byrån torde med andra ord i praktiken komma att arbeta

på två avdelningar, den ena representerande den rent tekniska sidan av ifrågavarande

ärendens handläggning, såsom granskning av arbetsplaner, kostnadsförslag m. m.

(tekniska avdelningen), och den andra med uppgift närmast att handlägga sådana,

ärenden av ifrågavarande art, som angå kontrakt och säkerhetsförbindelser, utbetalningar

av statsmedel m. in. (kamerala avdelningen). — — —.

Vid överflyttandet till uteslutande handläggning inom lantbruksstyrelsen av

de ärenden, som med ett gemensamt namn kunna kallas vattenavledningsärenden,

förutsattes ökat ingenjörsbiträde å agrikulturtekniska byrån. Särskilt tänkte man

sig, att detta skulle ske genom anställandet därstädes av en extra lantbruksingenjör.

Så blev också fallet; men icke mer än tre månader därefter förordnades den extra

lantbruksingenjören såsom förste innehavare av ovanberörda byrådirektörsbefattning.

På grund av vakanser inom lantbruksingenjörskåren har därefter, såsom redan tidigare

antytts, någon annan extra lantbruksingenjör icke varit att tillgå. Granskningsarbetet

har sålunda måst utföras, naturligen under överinseende av byråchefen, av

uteslutande tillfälliga extra ingenjörer, däribland visserligen, såsom tidigare angivits,

ett kvalificerat ingenjörsbiträde samt lantbruksstipendiater. Att detta emellertid är

ett betänkligt missförhållande, som snarast måste rättas, torde vara ofrånkomligt.

Det kan med säkerhet förväntas, att de ifrågavarande byrå åliggande arbetsuppgifter,

vilka redan för närvarande nått en mycket stor omfattning, i fortsättningen

komma att i än högre grad ökas. — — —. För ernåendet under sådana

förhållanden av bästa möjliga arbetsresultat torde vara ofrånkomligt, att de biträdande

arbetskrafterna å den blivande tekniska avdelningen å ifrågavarande byrå

givas mera fasta former.

Den ursprungliga tanken på att organisera den biträdande ingenjörspersonalen

å agrikulturtekniska byrån uteslutande medelst tidvis inkallande till tjänstgöring

därstädes av extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater torde sålunda med

hänsyn till den av allt att döma mycket osäkra tillgången, åtminstone för en längre

tid framåt, på lämpliga sådana arbetskrafter icke kunna helt vidhållas.

I det föregående har framhållits, hurusom efter vattenavledningsärendenas

överflyttande på enbart lantbruksstyrelsen vissa detaljgranskningar i regel måste

kontrolleras av en mera kvalificerad person. För utförande av i huvudsak nämnda

kontrollarbete torde å den tekniska avdelningen såsom byråchefens närmaste biträde

böra å ordinarie stat anställas en mera kompetent fackutbildad ordinarie tjänsteman

i andra normalgraden med benämning förste byråingenjör. Berörda kontrollarbete

torde, enligt vad som från lantbruksstyrelsen inhämtats, komma att i det närmaste

upptaga en sådan befattningshavares hela tid. Den tid, som för honom ej blev till

fullo upptagen härav, vore välbehövlig till beredande av andra agrikulturtekniska

ärenden och remisser. Någon tid övrig att syssla med den första detaljgranskningen

av arbetsplanerna kunde däremot denne person icke beräknas få, åtminstone

icke i någon nämnvärd omfattning. — — —.

Beträffande åter den första detaljgranskningen och därmed sammanhängande

arbeten å de planer, för vilkas utförande lån eller anslag sökes, torde, enligt inom

lantbruksstyrelsen verkställda beräkningar, härför för närvarande krävas en sammanlagd

arbetstid av 64 månader per år. Av de sålunda erforderliga arbetskrafterna,

vilka, på sätt ovan framhållits, hittills i regel utgjorts av tidvis inkallade lantbruks
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ti nåd. proposition AV 317.

stipendiater och tillfälligt anställda privata ingenjörer samt ett extra kvinnligt

ingenjörsbiträde, torde för vinnande av mera stadga i arbetet två ingenjörer och

det kvinnliga ingenjörsbiträdet böra stadigvarande anställas. Härigenom skulle, om

för en var av dessa befattningshavare beräknas en månads semester, erhållas en

ständigt tillgänglig arbetskraft, motsvarande sammanlagt 33 månader per år. Övrig

erforderlig arbetskraft torde närmast böra, såsom hittills, fyllas genom inkallande

av eventuellt tillgängliga extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater samt.

om så erfordras, genom anställande jämväl av tillfälliga ingenjörer. Numera vunnen

erfarenhet torde hava givit vid handen, att det kvinnliga ingenjörsbiträdet kommer

att under alla förhållanden bliva erforderligt, varför denna befattningshavare synes

böra uppföras å ordinarie stat.

\ ad däremot de bada ingenjörerna beträffar, synes förhållandet vara ett annat.

Den för närvarande rådande ovissheten rörande möjligheten att framdeles tillgodose

den ifrågavarande båda befattningshavare motsvarande arbetskraften genom inkallande

av extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater torde nämligen tala

mot dessa befattningars uppförande såsom ordinarie tjänster. Härtill kommer, att

ifrågavarande medel till vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsföretag endast

anvisas å extra stat. Nämnda befattningshavare synas sålunda enligt vårt förmenande

höra av lantbruksstyrelsen förordnas tillsvidare. Deras arvode torde böra bestämmas

till belopp, motsvarande den med ordinarie tjänst i första normalgraden förenade

avlöning, eller 4,000 kronor för år, med rätt för samma tjänstemän att åtnjuta

en månads semester.

Åt såväl bemälde förste byråingenjör som sistnämnda båda ingenjörer borde

jämväl kunna uppdragas att verkställa vissa besiktningar, avsyningar och inspektioner

å vattenavledningsföretag ute i landet. Härigenom skulle nämligen tillfälle

beredas, dem att komma i en för deras arbete å tjänsterummet svnnerligen nyttig

och välbehövlig beröring med det praktiska livet.

Till arvoden åt ifrågavarande ingenjörer ävensom för anställande av ytterligare

erforderliga ingenjör sbiträden torde, enligt av byråchefen för agrikulturtekniska

ärenden gjord beräkning, i lantbruksstyrelsens stat böra upptagas ett belopp av

15,400 kronor enligt följande specifikation:

2 byråingenjörer å 4,000 kronor ..................................... kronor 8,000

extra lantbruksingenjör under 6 månader å 250 kronor » 1,500

lantbruksstipendiater under 12 månader ä 200 kronor .... » 2,400

extra tillfälliga ingenjörer under 6 månader å 350 kronor » 2H00

diverse biträden under 7 månader..................................... » 1,400

Summa kronor 15,400.

Skulle emellertid av lantbruksstyrelsen ifrågasatt ökning i allmänna avdikmngsanslaget

på i runt tal 400,000 kronor för år 1919 vinna beaktande, torde

anslagsposten till ingenjörsbiträden hos lantbruksstyrelsen böra undergå en förhöjning

med 1,000 kronor. — — —

Såsom kompetens för innehavande av befattning såsom förste byråingenjör ;i

ifrågavarande avdelning anse vi böra stadgas lantbruksingenjörsutbildning.

Det kvinnliga ingenjörsbiträdets åliggande skulle såsom hittills vara att utföra

sådana arbeten av ifrågavarande art, vilka icke kräva ingenjörsutbildning utan

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kamerala

avdelningen.

Fisker iby rån.

30 Kung!. Maj ts nåd. proposition Nr 317.

med fördel kunna anförtros åt ett kvinnligt biträde med vana vid arealuträkningar

ocdi efter vissa grunder uppgjorda kostnadsförslag, kostnadsfördelningar av här förekommande

art, tillämpningen av vissa allmänna formella bestämmelser angående

ifrågavarande ärenden, kartritning, arealberäkning, räknemaskins användande m. m.

Med hänsyn till det detta biträde åliggande arbete av särskilt kvalificerad art

torde hon böra uppföras i tredje biträdesgraden (2,000—2,400 kronor).

Vad därefter beträffar den kamerala avdelningen, så torde, på sätt föreslagits

i fråga om den tekniska avdelningen, såsom byråchefens biträde där böra anställas

en kvalificerad lantbruksingenjörsutbildad person. I likhet med den nuvarande byrådirektören

och den ifrågasatte förste byråingenjören å den tekniska avdelningen

synes d nne befattningshavare böra uppföras såsom tjänsteman i andra lönegraden.

Liksom byråchefens närmaste man å den tekniska byrån torde befattningshavaren i

fråga böra benämnas förste byråingenjör.

Självfallet torde den nu antydda uppdelningen av de båda förste byråingenjörernas

arbetsuppgifter icke få utgöra hinder för byråchefen att, när han så med

hänsyn till arbetets behöriga skötande finner lämpligt, överlämna visst arbete från

den ene till den andre av de ifrågavarande båda avdelningarna. Lantbruksstipendiaterna

torde under alla förhållanden, på sätt redan ovan antytts, böra beredas arbete

jämväl å den kamerala avdelningen.

Åt ifrågavarande båda befattningshavare torde jämväl, enligt lantbruksstyrelsens

bestämmande, kunna uppdragas att självständigt föredraga visst ärende eller

viss grupp av ärenden.

Såsom vikarie för byråchefen torde efter omständigheterna förordnas den ene

eller den andre av förste byråingenjörerna.»

I de motioner, som lågo till grund för riksdagens skrivelse den 7

juni 1916 angående omorganisation av statens fiskeriadministration,

framhölls, att vissa olägenheter visat sig förbundna med den nuvarande

administrationen. I det väsentliga ville motionärerna därvid göra gällande,

att olägenheterna i fråga närmast vore att tillskriva den lokala

hskeriförvaltningens bristfälliga och otillfredsställande arbetsfördelning.

I stället för den rådande decentraliseringen borde träda en specialiseriug

på skilda arbetsuppgifter, en omläggning, som med nödvändighet krävde

»en centralisering av administrationen, så att den komme att bilda en

central "organisation, inom vilken de olika tjänstemännen skulle hava att

arbeta "på skilda delar av fiskeriadministrationens arbetsområde utan att

vara bundna till särskilda distrikt».

Emellertid framhöllo motionärerna även, att vissa förändringar

kunde tänkas erforderliga inom den nuvarande centrala administrationen.

Särskilt hänvisades till att den önskade utredningen borde kunna skänka

material för ett säkrare omdöme, huruvida en särskild styrelse vore erforderlig

eller om icke målet kunde på ett för staten biiligare sätt nås

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj.is nåd. proposition Nr hl7.

genom en centralisering med bibehållande av den nuvarande anordningen

med fiskeriförvaltningen lydande under lantbruksstyrelsen.

Vederbörande utskott vitsordade i sitt utlåtande över ifrågavarande

motioner, att vissa olägenheter vore förenade med den nuvarande organisationen,

och höll därför före, att, då frågan om vissa organisatoriska

föranstaltaingar på området redan vore föremål för behandling, det av

motionärerna framförda kravet jämväl borde bliva föremål för behandling

och sakkunnigt beaktande i ändamål att få utrönt, i vad mån och

på vilket sätt de påstådda olägenheterna skulle kunna avhjälpas.

Utskottets hemställan om utredning bifölls av båda kamrarna.

V erkställandet av den begärda utredningen uppdrogs ursprungligen

åt lantbruksstyrelsen, vilken remiss emellertid sedermera återkallades,

varefter ärendet överlämnades till de sakkunniga,

I anledning av skrivelsen avgåvos yttranden av länsstyrelser, landsting

och hushållningssällskap.

Beträffande de i motionerna vid 1916 års riksdag framkastade

förslag dels att inom den centrala förvaltningen inrymma skilda representanter

för havs- och färskvattensfiske, dels ock att genom upprättande

av en egen, från lantbruksstyrelsen skild styrelse bereda en självständigare

ställning åt näringens representation hava bland de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna delade meningar varit rådande.

I en P. M., vilken såsom bilaga fogats vid de sakkunnigas betänkande, har byråchefen

Nordqvist lämnat en utredning av fiskeriärendenas nuvarande behandling inom

lantbruksstyrelsen. Han konstaterar i detta sammanhang en avsevärd ökning av de

å byrån handlagda ärendenas antal; sedan år 1904 en stegring från 287 till 847 ärenden

år 1915.'') Då utredningsarbetet i dess helhet åvilade byråchefen ensam, hade stora

svårigheter yppat sig att medhinna oundgängliga arbeten. Oberoende av alla övriga

förändringar i organisationen samt av upprättandet av en föreslagen fiskeriundersökningsanstalt

vore det med hänsyn härtill alldeles nödvändigt, att ökade krafter erhölles

för handhavande av den centrala förvaltningen av fiskerinäringen, »emedan i

annat fall varken nya initiativ kunna tagas eller övervakandet av tidigare vidtagna

åtgärders riktiga utförande medhinnes».

Vid övervägande av de åtgärder, som för fiskerinäringens utveckling synas

nyttigast, har byråchefen Nordqvist kommit till den uppfattningen, att fiskeriadministrationens

avskiljande från lantbruksstyrelsen och förläggande under eu särskild

styrelse vore det avgjort fördelaktigaste. Härför talade fiskerinäringens självständiga

ställning gentemot jordbruksnäringen samt vidare det sakförhållandet, att, sä länge

fiskerinäringen sorterade under lantbruksstyrelsen, den såväl inom denna styrelse

som i allmänhetens ögon torde bliva betraktad som en binäring och en bisak. Med

hänvisning till att under ärendets utredning yrkanden framställts på särskilda administrationer

efter Danmarks och Norges föredöme för havsfisket och sötvattensfisket,

l) Härvid Ur att märka, all ej mindre iin 320 utgjorts av till granskning insända sitldelar;

nämnda ärenden voro 1901 icke föremål för lanthruksstyrelsens handläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

:!2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

framhåller byråchefen Nordqvist vidare, att hos oss ingen skarp gräns kunde dragas

mellan dessa olika fisken och att därför en enhetlig administration vore att föredraga

framför en uppdelning på två styrelser, en för havsfisket och en för sötvattensfisket.

Fiskeristyrelsen borde utgöras av en chef, en föredragande för ärenden rörande

havsfiske, en föredragande för ärenden rörande sötvattensfiske och eu föredragande

för juridiska, kansli- och ekonomiska ärenden, vilken tillika skulle vara styrelsens

sekreterare och kassör samt hava inseende över registrators- och aktuariegöromålen.

De tre föredragandena borde benämnas byråchefer. Förutom nu nämnda tjänstemän

erfordrades två skrivbiträden och en vaktmästare. Chefen och föredragandena vid

den nya styrelsen borde i avseende å löneförmåner likställas med motsvarande ämbetsinnehavare

inom lantbruksstyrelsen. I enlighet med detta förslag borde staten för

den nya styrelsen beräknas till 44,800 kronor.

De sakkunniga hava beträffande den centrala fiskeriadininistra
ö
tionen

yttrat huvudsakligen följande:

»Vid övervägande av den centrala fiskeriadministrationens framtida gestaltning

hava vi utgått från det efter vår uppfattning oemotsägliga förhållandet, att nuvarande

ordning icke kan anses tillfredsställande. Fiskerinäringens glädjande livliga

utveckling under de senare åren, kraftigt stödd av den 1904 beslutade och 1912

fullständigt genomförda nyorganisationen av administrationen, har medfört en icke

oväsentlig ökning av fiskeribyråns arbetsbörda, som nödvändiggör på ett eller annat

sätt en förstärkning av där arbetande krafter, vilka såsom tidigare nämnts för närvarande

utgöras förutom av byråchefen av allenast ett kvinnligt biträde och en

tidvis inkallad fiskeristipendiat. I motsatt fall torde man kunna förutse, att ärendenas

handläggning kommer att avsevärt fördröjas till men för såväl fiskerisaken som

allmänheten" samt att den främste ledaren av näringens utveckling så tynges av

rent administrativa löpande ärenden, att han icke kan finna tid övrig för att ägna

uppmärksamhet åt det i alla länder pågående intensiva arbetet på fiskeriernas utveckling,

varförutan ett framgångsrikt initiativtagande icke lär kunna ifrågakomma

i vårt eget land. Därtill kommer som ett efter vår åsikt synnerligen betydelsefullt

moment, att de båda grenarna av fiskerinäringen, havsfisket och sötvattensfisket,

till sin hela natur äro varandra så väsentligt olikartade, att man icke längre kan

känna sig tillfreds med eller stå till svars för att låta dem fortfarande företrädas

av eu och samme tjänsteman, för vilken det icke ligger inom möjligheternas område

att fullt behärska alla de mångskiftande, synnerligen omfattande frågor, varuti sakkunnig

ledning kräves. I likhet med vad fallet för närvarande är i våra grannländer,

S3rnes det även hos oss skola bliva till avgjord fördel, om man sörjer för

att förvärva sakkunniga målsmän för såväl havs- som sötvattensfisket åt den centrala

myndigheten. — — —.

Huvudfrågan blir. såsom torde framgå av vad ovan sagts, om fiskeriärendena

fortfarande skola förbliva under lantbruksstyrelsens handläggning eller om tillgodoseendet

av näringens berättigade intressen kräver eu egen från lantbruksstyrelsen

avskild styrelse.

Vid avgörandet vilketdera alternativet, som därvid skall tillerkännas företrädet,

torde man till en början böra söka utröna, vad som i ingivna framställningar

och föreliggande yttranden åsyftats med uttrycket »centralisering» av administra
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.

tionen. Såvitt vi därvid kunnat finna, liar man i allmänhet icke avsett att direkt

i den blivande centrala myndigheten inrymma de specialister, som ansetts böra övertaga

de nuvarande fiskeriintendenternas vetenskapligt kvalificerade verksamhet vid

övergivandet av den rådande decentrajisationsgrundsatsen. Alldeles övervägande

har man i stället utgått från den förutsättningen, att ifrågavarande tjänstemän

borde knytas till den föreslagna undersökningsanstalten, vilken enhälligt ansetts böra

sättas i nära samband med den centrala myndigheten.

De för ärendenas slutliga avgörande inom centralförvaltningen erforderliga

vetenskapligt-praktiska undersökningar tillhöra den förberedande handläggningen,

vare sig de verkställas genom den lokala förvaltningens eller genom det planerade

försöksinstitutets försorg eller genom samarbete dessa organisationer emellan. Hos

oss har ingen tvekan kunnat råda därom, att, oberoende av vilken organisationsform,

som slutligen väljes, det administrativa och det vetenskapligt utredande arbetet

inom centralmyndigheten böra noga isärhållas. Under dessa förhållanden låter sig

givetvis frågan om den centrala myndighetens organisation bedömas och avgöras,

oberoende av hur fiskeriadministrationen i övrigt anordnas. Vad som erfordras är

tydligen en central myndighet, som fyller alla de krav, som rimligen kunna uppställas

på en till omfattningen efter de faktiska förhållandena avvägd, sakkunnig

och initiativkraftig ledning av den för folkhushållningen betydelsefulla fiskerinäringen.

Vid övervägande av frågan, huruvida en så beskaffad central myndighet kan

åvägabringas inom lantbruksstyrelsen eller om en särskild, därifrån utbruten fiskeristyrelse

bättre motsvarar föreliggande behov, hava vi ansett oss i främsta rummet

böra uppmärksamma det förhållandet att, innan en ny styrelse föreslås upprättad,

det noga bör tillses, att ett verkligt kännbart och oavvisligt behov därav existerar.

Därvid måste sålunda det nödiga omfattande verksamhetsfält, som en sådan åtgärd

förutsätter, redan föreligga. Man har med andra ord att omsorgsfullt undersöka,

att icke en dyrbar organisation tillskapas, innan de faktiskt givna förutsättningarna

motivera så vittutseende åtgöranden.

I jämförelse med det arbete, som åvilar vissa andra styrelsens byråer, är

den å fiskeribyrån konstaterade ökningen enligt vår uppfattning icke av den omfattning,

att den i och för sig utgör tillräcklig grund för en särskild fiskeristyrelses

upprättande. Vi hava icke heller kunnat av den motivering i övrigt, som av vissa

hörda myndigheter samt av byråchefen Nordqvist åvägabragts, komma till den övertygelsen,

att det är nödvändigt att redan nu taga ett så stort steg, som upprättande

av en ny egen styrelse skulle innebära. — — —.

Till en början må bemärkas, att sättet för besluts fattande inom lantbruksstyrelsen

endast formellt kan sägas innebära ett underordnande av fiskerinäringen

under en å detta område icke speciellt sakkunnig chef. Föredragande byråchefen

äger liksom varje annan föredragande i med lantbruksstyrelsen jämförliga verk

reservationsrätt gentemot chefens beslut, och komma sålunda hans meningar och

därför åberopade skäl att underställas den i sista hand beslutande myndighetens

prövning, vilket inträffar i det övervägande antalet av styrelsen behandlade viktigare

hithörande ärenden. Ävenledes torde i praktiken denna synpunkt spela en skäligen

underordnad roll, i det att en avvikelse från den av den sakkunnige representanten

inom styrelsen förfäktade meningen vid besluts fattande ytterligt sällan torde ha

förekommit.

Vad så beträffar fiskerinäringens självständiga ställning såsom ett skäl för

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I samt. 280 höft. (Nr 317.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 317.

upprättande av en särskild styrelse för handläggning av dessa ärenden, torde ett

dylikt förhållande i och för sig icke berättiga till ställande av ett dylikt krav på

statsverket. Inom näringsadministrationen torde det över huvud vara ett ouppnåeligt

och för övrigt icke önskvärt mål, att varje näringsgren utrustas med sin särskilda

styrelse. Vi tillåta oss att erinra om socialstyrelsen och kommerskollegium såsom

i detta hänseende representativa gemensamma organ för grupper av närbesläktade

näringsgrenar. Också synes såväl det åberopade förhållandet som ock vad som

anförts rörande fiskerinäringens uppfattande såsom en bisak eller binäring vara av

den underordnade beskaffenhet, att en ändring av lantbruksstyrelsens namn till

exempelvis lantbruks- och fiskeristyrelsen bringade nödig rättelse häri.

Då vi sålunda icke funnit anledning att nu föreslå upprättandet av en särskild

fiskeristyrelse utan anse under nedan angivna betingelser fiskeriärendena kunna

fortfarande med fördel handläggas inom lantbruksstyrelsen, hava vi emellertid velat

uttala, att fiskerinäringens hastiga utveckling och särskilt det uppsving, som genom

vidtagna och föreslagna förbättringar och utvidgningar i statens verksamhet för

dess^ främjande torde kunna förväntas inträffa, möjligen kunna i framtiden motivera

eu åtgärd i antydd riktning. Om och när så skulle bliva fallet, torde det vara en

jämförelsevis enkel sak att ur lantbruksstyrelsen utbryta den nu till utvidgning

föreslagna fiskeribyrån.

Den förstärkning av arbetskrafterna inom den centrala fiskeriförvaltningen,

som vi finna av behovet påkallad, bör sålunda åvägabringas genom en utökning av

fiskeribyråns nu otillräckliga personal.

Vad som i främsta rummet synes böra ifrågakomma är att sörja för, att

det nu orepresenterade, så betydelsefulla saltvattensfisket erhåller en egen företrädare

inom administrationen. Den nuvarande byråchefen är nämligen som bekant särskilt

inriktad på och skickad för tillvaratagande av sötvattensfiskets intressen och kan

förväntas finna full sysselsättning med administrationen av denna gren av fiskerinäringen.

Vi ha därefter haft att undersöka, på vilket sätt denna representation av

havsfisket bör åvägabringas. Å ena sidan kan den nuvarande fiskeribyrån tänkas

uppdelad i tvenne byråer, en för ärenden rörande sötvattensfisket och en för sådana

rörande saltvattensfisket; å andra sidan torde man kunna tänka sig bibehållande av

en fiskeribyrå, där tjänstemännen utgöras av en byråchef och föredragande i ärenden

rörande sötvattensfisket samt en byrådirektör och eventuellt föredragande rörande

saltvattensfisket, varvid dock torde höra uttryckligen angivas, att denna fördelning

av arbetet icke får lägga hinder i vägen för en eventuell framtida omkastning i de

båda tjänstemännens föredragningsskyldighet på så sätt att, om byråchefen företräder

saltvattensfisket, byrådirektörens verksamhet kommer att omfatta sötvattensfisket.

Vilketdera av dessa båda alternativ, som är att föredraga, kan i viss mån

vara en lämplighetsfråga. I båda fallen torde det med anordningen avsedda syftet

på ett tillfredsställande sätt uppnås. Då vi funnit oss böra förorda den sistnämnda

utvägen, sker det därför, att vi övertygat oss om, att en del ärenden äro av den

art, att de lämpligen förberedas i samarbete mellan båda representanterna, vilket

lättare torde kunna försiggå inom en byrå än om byråerna äro två. Likaledes

torde det svårligen kunna bestridas att, om än gränsen mellan saltvattens- och sötvattensfiske

i allmänhet ligger klar, vissa föreliggande frågor, särskilt vidkommande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

förhållandena i Östersjön, endast med någon svårighet låta sig inrymmas inom det

ena eller andra facket och att med hänsyn härtill en anordning med tvenne skilda

byråer skulle medföra vissa, låt vara ej alltför stora praktiska olagenheter. Slutligen

har det synts oegentligt att genomföra en fullständig uppdelning inom den

centrala fiskeriförvaltningen, medan inom den lokala administrationen motsvarande

specialisering icke består och ej heller torde vara åtminstone helt genomförbar.

Ökad självständighet för den gren, som kommer att representeras av byrådirektören,

kan åvägabringas därigenom, att styrelsen åt nämnde befattningshavare uppdrager att

föredraga ärenden inom den av honom företrädda huvudgrenen.

På anförda grunder anse vi oss därför böra förorda upprättande av en byrådirektörstjänst

inom styrelsens fiskeribyrå, med eventuell föredragningsskyldighet

för närvarande av ärenden rörande saltvattensfisket.

Vidare ha krav framförts på beredande av lättnad i de rena sekreterargöromålen

för nämnda byrås vidkommande, och har i detta syfte ifrågasatts uppförande

i staten av en juridiskt utbildad tjänsteman med tjänstgöringsskyldighet å nskenbyrån.

Vi ha funnit oss böra upptaga detta spörsmål till prövning i samband med

liknande anspråk från andra av styrelsens byråer. Likaledes återkomma vi i nämnda

sammanhang till fiskeribyråns behov av kvinnligt biträde.»

De åligganden, som tillkomma byråchefen för kansli- och ekonomiska -)f™n™lr2

ärenden inom lantbruksstyrelsen, vilken, i anslutning till vad ovan löie- och inträdande

slagits rörande byråindelnings införande i egentlig mening inom styrelsen,

skulle bliva byråchef å den administrativa byrån, finnas angivna i § 21

i den för lantbruksstyrelsen gällande instruktion. De äro av synnerligen

omfattande beskaffenhet.

De sakkunniga, liava beträffande denna byra anfört bland annat

följande:

»Av de mångtaliga uppgifter, som upptaga kanslibyråchefens tid, är givetvis

den att ansvara för uppsättningen av expeditionerna till styrelsens beslut den mest

betungande. Ehuru byråchefen tack vare särskilt det å byrån anställda äldsta

k v inuti ga biträdets långvariga tjänst och stora duglighet hittills kunnat erhålla en

wod hjälp jämväl vid uppsättning av enklare expeditioner, nödgas emellertid denne

i andra fall, i fullständig avsaknad av juridiskt utbildade biträden, ensam utföra

hela detta arbete. Nu ifrågavarande uppgift, som under första skedet av lantbruksstyrelsens

verksamhet med hänsyn till ärendenas då relativt ringa antal beräknades

kunna fyllas av en person, har så småningom utvecklat sig därhän, att en sådan

anordning icke längre kan upprätthållas utan skada för arbetets utförande. Det

torde nämligen ligga i öppen dag, att med de byråchefen för kansli-och ekonomiska

ärenden i övrigt åliggande, nog så maktpåliggande och sin tid krävande uppgifter

icke i längden rimligtvis kan förenas icke blott ansvaret för utan jämväl verkställandet

av själva uppsättningen av koncept till inom styrelsen föredragna ärenden,

vilkas antal stegrats i samma mån, som arbetet inom ämbetsverket i dess helhet ökats.

I detta sammanhang må jämväl erinras om den olägenhet, som uppstått för

lantbruksstyrelsen därigenom att styrelsen i saknad av någon underordnad tjänsteman

med juridisk utbildning nödgats under kanslibyråchefens semester årligen anlita

en utomstående tjänsteman för uppehållande av byråchefsbefattningen i fråga.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Till belysande av ökningen i kanslibyråchefens arbetsbörda torde kunna tjäna

bär nedan intagna uppgifter rörande antalet till styrelsen inkomna ärenden under

de ar, som förflutit, sedan lantbruksstyrelsen inrättades.

1890

1895

1900

1905

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

Lantbruksbyrån ...............

707

887

952

1,552

2,305

2,375

2,619

2,705

2,673

2,818

3,378

Agrikulturtekniska byrån...

171

351

534

625

822

892

902

738

1,267

1,493

1,214

Byrådirektörens avdelning ..

-

—

—

—

—

—

1,018

1,306

Fiskeribyrån...................

in

145

171

307

469

427

536 ‘

523

596

847

962i

Kanslibyrån ....................

—

72

116

103

118

151

131!

196

291

443

524|

iTuberkulosavdelningen ......

—

-

4,106

i

5,330

5,278

5,399|

6,009

5,437

5,190

5,187!

Summa

989

1,458

5,879

7,232

9,044

9,123

9,587''

10,171

10,264

11,809;

12,571;

framgår, att antalet till lantbruksstyrelsen inkomna ärenden från styrelsens

tillkomst intill utgången av år 1916 mer än tolvdubblats.

Antalet från styrelsen utgångna expeditioner under år 1890 ställer sig i iämforelse

med de under de senaste fem åren avlåtna på följande sätt:

t—*

00

CD

O

to

1913 ;

1914

1915 i

1916

Lanlbruksbyrån ........

i l

1,361

2,001

2,116

2,085 ;

2,644

Agrikulturtekniska byrån .........

•■1 425

461

553

857

779

Byrådirektörens avdelning

1 475

Fiskeribyrån ..............

384

538

610

681

1,284

Kanslibyrån ...........

171

199

204

269

Tuberkulosavdelningen ..

■ ■i ''i 82

109

in

114

194

Summa! 1004 2,423

3,308

3,594 1

5,481 j

8,306

• • , lrånräknas nu de av 1916 års expeditioner, vilkas uppsättning, enligt vad

inhamtat, verkställts av byrådirektören, finner man, att sedan år 1890 antalet

av de expeditioner för vars uppsättande i koncept byråchefen för kansli- och ekonomiska

ärenden haft att svara, mer än femdubblats. De inom lantbruksstyrelsen

Handlagda, direkt av kristiden föranledda ärenden hava med undantag för år 1917

utgjort ett mycket ringa antal av den anledningen, att ärenden av sådan art som

Bekant i regel handlagts inom vederbörande kristidskommissioner.

ökats frå™72iStillh524 ^ ^ ifrågavarande byråchcfs föredragning hörande ärenden

-i t iwed,.d,®? ovan ?ngivna betydande utvecklingen av styrelsens verksamhet har

&J.a,*a. et ±oln'' att den kanslibyrån åliggande ekonomiska förvaltningen blivit allt

vidlyftigare och mer krävande.

-------- / 1

1 Som rotlar över de olika ärendesgruppema icke upplagts förrän 189°, har nå°-on sneeifikation

av ärendena dessförinnan icke kunnat lämnas. S P

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr ii 17.

Lantbruksstyrelsens uppbörd utgjorde år 1890 53,149.9 6 kronor fördelade å

11 konti. Under de senaste fem åren har uppbörden ställt sig sålunda:

1912

|

1913

1914

1915

1916

kronor

antal :

konti

t |

, antal

kronor , 1

konti

kronor

antal ;

konti |

kronor 1

J

antal

konti

kronor

antal :

konti

257,441.13

!

| 54

347,742.83 j 62 ■

422,471.3 4

71

435,178.59 ;

72

454,737.28 ;

83

Nu lämnade uppgifter giva vid handen, att icke blott själva uppbörden 8- dubblats utan även att samtidigt det antal konti, varå medlen måst redovisas, stigit

från 11 till 83.

Vad angår registrators- och aktuariegöromålen, vilkas övervakande jämväl

ankommer på ifrågavarande byråchef, så hava dessa ökats i direkt proportion till

de inkommande ärendenas antal.

För ett behörigt utförande av det byrån åliggande arbetet hava de å byrån

anställda tre kvinnliga biträdenas krafter måst i avsevärd grad tågas i anspråk å

övertid. Såsom redan i det föregående anförts har denna tid i medeltal uppgått

till 8 timmar per dag, då i varje fall ytterligare extra arbetskraft måst anlitas i

medeltal 2 timmar dagligen.

Nu anmärkta förhållanden synas oförtydbart giva vid handen, att för ett

behörigt utförande av de byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden åliggande

uppgifter oundgängligen erfordras väsentligt ökade arbetskrafter. Särskilt torde för

behövligheten härav kunna åberopas den omständigheten, att ifrågavarande byråchef

har att ansvara för så gott som hela styrelsens expeditionsväsen och som följd

därav nödgas taga del av behandlingen av samtliga därmed sammanhängande, inom

styrelsen förekommande ärenden. För att lantbruksstyrelsen skall bliva i tillfälle

att draga mesta fördelen av hans arbetskraft, måste enligt vårt förmenande givetvis

lättnad beredas byråchefen i det egentliga kansli- och kassörsarbetet.»

Sedan de sakkunniga därefter förmält sig hava inhämtat, att byrådirektören,

vars tid ursprungligen beräknats komma att för vattenavledningsärendens

handläggning och vad därmed ägde sammanhangtagas

i anspråk allenast till hälften, så helt upptagits med utförande av

detta arbete, att han icke ens varit i stånd att fullgöra den honom

enligt lantbruksstyrelsens instruktion åliggande uppgift att ansvara för

uppsättningen av de av byråchefen för agrikulturtekniska ärenden föredragna

ärendena, och att sistnämnda ai-bete sålunda alltjämt kommit att

åvila kanslibyråchefen, vilken sålunda icke erhållit avsedd lindring, hava

de fortsatt sålunda:

»Vi äro av den uppfattningen, att byråchefen å administrativa byrån, som

kanslibyråchefen efter den nya organisationens genomförande skulle komma att benämnas,

bör i huvudsak bibehållas vid de funktioner han nu innehar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Ekonomiska

ärenden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Då såväl chefen som ledamöterna av lantbruksstyrelsen med undantag av

den administrative byråchefen kunna förutsättas bliva personer med så gott som

uteslutande praktisk-teknisk utbildning, synes lämpligt, att ansvaret för ämbetsverkets

expeditionsväsende alltjämt koncentreras hos byråchefen å den administrativa

byrån. Expeditionerna till de inom ämbetsverket föredragna ärendena komma

på så sätt fortfarande att underkastas en enhetlig formell granskning, varigenom

åt verket bevaras en i formellt avseende sammanhållande kraft. I fråga om vissa

formulärskrivelser och andra expeditioner av liknande art torde emellertid, synes

det oss, undantag av styrelsen kunna medgivas från regeln, att expeditionen skall

före dess avlåtande granskas av administrative byråchefen. Vid organiserandet av

den nya byggnadsstyrelsen har man även med utgångspunkt från ovan framhållna

synpunkter åt den administrative byråchefen därstädes uppdragit ansvaret för ärendenas

formella behandling. — — —

Med den ekonomiska förvaltningen följer eu mängd olika göromål, såsom

föredragning av räkningar, uttagning av medel, siffergranskning av räkningar, utbetalande

av medel till mycket stor del i småposter, uppgörande av månatliga

sammandrag över ställningen av de till styrelsens förfogande ställda anslag, förandet

av styrelsens räkenskaper och upprättande av bokslut däröver m. m. — — —.

Vi hava oss särskilt bekant, att de dagligen återkommande, ofta brådskande medelsutbetalningarna

vålla en ofördelaktig splittring i byråchefens ifråga eljest krävande

arbete.

Vi anse sålunda, att vissa av de kanslibyråchefen i nu ifrågavarande avseende

åliggande göromål med fördel skulle kunna utföras av en underordnad befattningshavare.

Härvid tänka vi närmast på handhavandet av styrelsens kassa, verkställandet

av utbetalningar, bokföring in. m., med andra ord de rena kassörs- och bokhällargöromålen.

Däremot hålla vi före, att byråchefen fortfarande bör som hittills

bibehållas vid föredragningen av styrelsens ekonomiska ärenden. Detta synes nämligen

vara av största vikt ur den synpunkten, att kanslibyråchefen vid fattande av

styrelsens beslut, särskilt då dessa gälla utbetalningar av medel, i varje fall besitter

kännedom om de olika anslagens ställning, vilket han näppeligen skulle kunna gorå,

därest han icke själv vore föredragande av styrelsens ekonomiska ärenden. .

Vid jämförelse i nämnda avseende med andra ämbetsverk, med vilka lantbruksstyrelsen

företer vissa likheter, såsom medicinalstyrelsen och nya byggnadsstyrelsen,

skall man jämväl finna, att kassörs- och bokhållargöromålen därstädes

uppdragits åt en å den kamerala, respektive den administrativa byrån anställd underordnad

tjänsteman med kamer al-juridisk utbildning. — — —.

Tanken på att eventuellt med den nuvarande kvinnliga registratorstjänsten

förena utförande av de nu omordade kassörs- och bokhållargöromålen har icke varit

oss främmande. Tvärtom har, särskilt med fästat avseende därå att, enligt vad vi

erfarit, en befattningshavares tid icke skulle bliva helt upptagen av styrelsens

kassörs- och bokhållargöromål, möjligheten av en sådan anordning varit föremål

för en ingående undersökning från vår sida. Sedan vi emellertid förvissat oss

därom, att registratorsgöromålen inom lantbruksstyrelsen med hänsyn till det därmed

förenade arbetet kräva en persons hela arbetskraft, hava vi icke ansett oss

höra framställa något förslag i nu berörda avseende.----—.

I överensstämmelse med det ovan sagda och då det är av synnerlig vikt, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 317.

en byråchef icke onödigtvis belastas med rent detaljarbete, torde såsom biträde åt

byråchefen å ifrågavarande byrå böra uppföras en första gradens tjänsteman med

huvudsaklig uppgift att ombesörja de byrån åvilande kassörs- och bokhållargöromålen.

Denne tjänsteman torde lämpligen kunna benämnas byråassistent. Under

tider, då byråassiStentens tid icke komme att helt tagas i anspråk för berörda

arbete, torde ,åt honom — — — jämväl böra uppdragas .att utföra förefallande

notariegöromål.

Beträffande den formella kompetensen för byråassistenten torde härutinnan

böra gälla vad som i allmänhet är eller kan varda föreskrivet om inträde i rikets

administrativa ämbetsverk.

Beträffande frågan om ställföreträdare för byråchefen anse vi, att såsom

sådan lämpligen torde kunna förordnas den sekreterare, som här nedan kommer att

föreslås till uppförande i lantbruksstyrelsens stat.

Registrators- och de därmed sammanhängande aktuariegöromålen inom ämbetsverket

hava jämte andra arbeten av mera kvalificerad art under kanslibyråchefens

överinseende alltsedan lantbruksstyrelsens tillkomst med ett synnerligen tillfredsställande

resultat bestritts av ett extra kvinnligt biträde. Då man även på de

senare åren just sökt mer och mer realisera den tanken att ej använda juridiskt

utbildad eller eljest överkvalificerad arbetskraft, där icke arbetets beskaffenhet sådant

kräver, synas alla skäl tala för, att en av de nuvarande extra kvinnliga biträdesbefattningarna

i lantbruksstyrelsens stat uppföres såsom registratorsbefattning. I

detta sammanhang anse vi oss böra erinra därom, att vid senaste omorganisation

av medicinalstyrelsen man i förevarande avseende gått så långt, att den dåvarande

manliga registratom överfördes på indragningsstat och registratorsbefattningen uppfördes

såsom en tredje gradens kvinnliga biträdesbefattning.

I avseende å denna befattningshavares tjänsteställning torde, med hänsyn till

att för ifrågavarande arbete fordras icke blott god omdömesförmåga och stor noggrannhet

utan även en grundlig kännedom om de olika ärendenas art och sättet för

deras behandling, nämnda biträdesgrad här böra, i likhet med vad i medicinalstyrelsen

skett, vinna tillämpning. Avlöningsförmånerna till sådan befattningshavare

äro 1,100 kronor i lön, 750 kronor, i tjänstgöringspenningär och 150 kronor

i ortstillägg jämte två ålderstillägg å 200 kronor efter respektive fem och

tio år.

Såsom redan förut framhållits kommer registratorns tid att bliva helt upptagen

uteslutande av de med registratorstjänsten förenade göromål.

Härefter åtérstår att tillföra lantbruksstyrelsen för kansliarbetets utförande

erforderliga biträdande arbetskrafter. Det arbete, vars tillgodoseende här är i fråga,

omfattar dels rena sekreterargöromål (uppsättning av koncept till utgående expeditioner),

vartill i regel fordras tjänstemän med juridisk utbildning, dels ock rotelföring,

expediering, kollationering, renskrivning m. m., vilka arbeten i regel, det

sistnämnda alltid, utföras av kvinnliga biträden. — — —.

Härvid upptages först till behandling den juridiskt utbildade personalen.

Vad då först angår den administrativa byrån — — — torde för uppsättning

av byråns egna jämförelsevis få expeditioner det sekretorarbiträde i allmänhet vara

Registratorgöromil.

Kanslipersonal

med juridisk

kompetens.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

till fyllest, som kan påräknas av den underordnade tjänsteman, vilken skulle, enligt

vad vi ovan föreslagit, anställas å byrån.

Vad därefter angår lantbruksbyrån, så föranleder det stora antalet till denna

byrå hörande ärenden givetvis ett betydande arbete med uppsättning av koncept

till expeditioner i de olika ärendena. — — — —. Av de i regel mest krävande,

underdåniga skrivelserna och utlåtandena belöper sig under år 1916 i genomsnitt en

skrivelse eller utlåtande på varje arbetsdag, vartill kommer ett tiotal andra expeditioner.

Sammanställer man detta förhållande med den omständigheten, att expeditionernas

antal befinner sig i en stadig stegring, vilken kommer att bliva än större,

i den mån lantbruksstyrelsen tager initiativ till nya åtgärder, inses, att de sekreterargöromål,

som komma att föranledas av ifrågavarande byrås föredragning, måste

bliva i hög grad maktpåliggande. Härvid torde heller icke böra förbises den ökning

i expeditionernas antal, som kan bliva en följd av särskilda åtgärders vidtagande

för trädgårdsskötselns främjande. Någon nämnvärd hjälp för uppsättande av expeditioner

och dylikt å byrån torde knappast kunna påräknas av den föreslagne byrådirektören.

Dennes tid torde nämligen komma att uteslutande tagas i anspråk för

utredningar och uppsättande av promemorior in. in. Tagas sålunda i betraktande

nu anförda omständigheter, synes knappast något tvivel kunna råda därom, att man

för utförande av enbart nu ifrågavarande arbete måste räkna med anställande av

en sekreterare eller med andra ord en juridiskt utbildad tjänsteman i andra normalgraden.

—- — — —. Ett ytterligare skäl för uppförande i styrelsens stat av eu

sekreterare torde vara, att därigenom en tjänsteman erhålles, åt vilken vid förfall

för den administrative byråchefen lämpligen skulle kunna, såsom redan ovan antytts,

uppdragas att uppehålla dennes befattning, varigenom nu rådande svårigheter i

detta avseende skulle avlägsnas.

För uppsättningen av expeditionerna till de å agrikulturtekniska byrån hörande

ärendena, vilka i första hand handlagts å byråns kamerala avdelning, torde

närmast förste byråingenjören å denna avdelning höra ansvara. För detta arbete,

vilket i regel består uti ifyllande av tryckta formulär, torde juridisk utbildning icke

heller vara erforderlig. För uppsättningen av övriga å byrån belöpande expeditioner

eller de, som för närvarande uppsättas å kanslibyrån, torde däremot erfordras

biträde av en tjänsteman med juridisk-administrativ skolning. — — — —.

Jämväl uppsättning av expeditionerna till de å fiskeribyrån handlagda ärenden

torde kräva biträde av ovan angivet slag. Av enahanda skäl, som ovan sagts beträffande

byrådirektören å lantbruksbyrån, torde någon nämnvärd hjälp i berörda

avseende icke vara att påräkna av den föreslagne byrådirektören å fiskeribyrån. —

Sistnämnda två byråers expeditioner utgöra årligen i medeltal 1,315. Härtill

kommer ett fåtal å tuberkulosavdelningen belöpande, mera krävande expeditioner.

Med hänsyn såväl till vad vi inhämtat rörande arten i allmänhet av nu ifrågavarande

expeditioner som ock till deras antal i jämförelse med antalet av lantbruksbyråns

expeditioner, i medeltal under de senaste fem åren uppgående till 2,041,

synes det vara till fyllest, om för utförande i första hand av sekreterargöromålen

å agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån och tuberkulosavdelningen beräknas en

administrativt utbildad tjänsteman i första lönegraden.

Vi föreslå sålunda, att, förutom byråassistenten å administrativa byrån, såsom

biträdande personal med juridiskt-administrativ utbildning i lantbruksstyrelsens stat

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kutig!. Majds nåd. proposition Nr 317.

uppföras två tjänstemän, varav en i andra och en i första lönegraden. Den förre

torde höra benämnas sekreterare och den andre byråassistent. Genom en sådan

anordning skulle, om byråchefen å administrativa byrån jämväl tages i betraktande,

vinnas en lämplig gruppering av tjänster med juridisk kompetens inom lantbruksstyrelsfen,

. där sålunda skulle komma att finnas representerade samtliga tre normalgrader,

vilket särskilt vid vikariatsfrågor under semestertider och sjukdomsfall är

av betydelse.

Rörande spörsmålet om sist berörda två tjänstemäns placering till tjänstgöring

inom styrelsen hava vi, efter övervägande av de olika sätt, som i sådant

avseende ansetts tänkbara, och de skäl, som kunnat tala för det ena eller det andra

sättet, funnit oss icke böra föreslå deras knytande till vare sig den ena eller andra

av styrelsens byråer, utan torde detta vara en lråga, varom det lämpligast bör tillkomma

lantbruksstyrelsen att i en blivande arbetsordning bestämma. Yi vilja allenast

framhålla angelägenheten därav, att arbetsfördelningen ifrågavarande tjänstemän

emellan kommer att ske på ett med hänsyn till deras kvalifikationer och lämplighet

för arbetet inom ämbetsverket så gagneligt sätt som möjligt.

Kompetensen för sekreteraren och sistbemälde byråassistent anse vi böra

bestämmas i likhet med vad ovan föreslagits rörande byråassistenten å administrativa

byrån.

De sakkunniga övergå härefter till den kvinnliga personal, som synes böra

uppföras å ordinarie stat.

Vad då först angår den för utskrivning och expediering av samtliga från

styrelsen utgående expeditioner erforderliga personalen hava vi kommit till den uppfattningen,

att härför torde erfordras dels ett mera kvalificerat och erfaret kvinnligt

biträde, med uppgift närmast att under den administrative byråchefen leda och övervaka

ifrågavarande arbete, dels ock för själva renskrivningsarbetet ett annat kvinnligt

biträde. Förstnämnda biträde, som jämväl borde åligga att vara registratorns ställföreträdare

samt att, då registratorsarbetet sådant påfordrade, biträda sistnämnda

befattningshavare, torde lämpligen böra uppföras i andra biträdesgraden (1,600_-

2,000 kronor). Det andra biträdet däremot anse vi böra tilldelas första biträdesgraden

(1,200—1,600 kronor).

För utförande av lättare kansligöromål såsom rotelföring, registrering m. m

för lantbruksbyråns räkning torde böra beräknas ett kvinnligt biträde. Arten av

det arbete, som sålunda torde komma att åvila detta biträde, synes motivera detsammas

uppförande i andra biträdesgraden.

Dessutom har av lantbruksbyråchefen starka skäl anförts för anställande å

denna byrå av ett kvinnligt biträde för renskrivning o. d. De sakkunniga, som icke

velat motsätta sig en sådan anordning, hava emellertid med hänsyn till svårigheten

att nu bedöma det behov av dylikt biträde, som efter den nya organisationen kan

komma att göra sig gällande, ansett olämpligt, att detta biträde uppföres som ordinarie.

Vi hava i stället här nedan under anslaget till amanuenser, extra biträden

vikariatsersättmng och expenser beräknat medel härför, därest sådan hjälp skulle

visa sig erforderlig.

Hos den nuvarande byrådirektören äro, såsom i det föregående nämnts, anställda

tre kvinnliga biträden. Det ena av dessa biträder byrådirektören med uppsättande

av lättare expeditioner och förandet av föreskrivna förteckningar över med

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 280 käft. (Nr 317.) 6

Kvinnliga

biträden.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

statsmedel understödda företag samt andra liggare angående foretagen och darmed

i samband stående ämnen, ävensom vid övervakandet att de från vederbörande

sökande till förvaring i lantbruksstyrelsens arkiv insända avskrifter och kopior av

handlingar och ritningar rörande ifrågavarande företag befinnas vara enligt nöjaktigt

bevis härom fullt överensstämmande med de akter, som legat till grund för planens

fastställande, i vilket avseende särskilt skall tillses, att de vid fastställelsen gjorda

ändringar och tillägg i huvudexemplaren även finnas införda i vederbörande avskrifter

och kopior. För detta arbete erfordras icke blott en synnerligen ingående

kännedom om ifrågavarande ärenden utan jämväl god omdömesförmåga och utomordentlig

noggrannhet. Med hänsyn till de kvalifikationer, som sålunda måste stallas

på ifrågavarande biträde, vilket efter den nya organisationens genomförande synes

höra på enahanda sätt biträda förste byråingenjören på den agrikultur teknisk a byråns

kamerala avdelning, torde den s. k. tredje biträdesgraden har hora vinna tillämpning.

Beträffande de två övriga kvinnliga biträdena, av vilka det ena företrädesvis

som hittills torde böra biträda med införande å kostnadsförslagen och planerna till

ovannämnda företag av Kungl. Maj:t vid anslags eller lans beviljande fastställa

ändringar och det andra huvudsakligen verkställa rensknvningsarbeten torde dessa

framdeles i lika hög grad som för närvarande vara erforderliga. Av de nu ifrågavarande

två biträdena torde det ena böra uppföras i andra bitradesgraden och det

andra i första biträdesgraden. . , , ■ ,

För rotelföring, registrering och dylikt å agrikulturtekmska byråns tekniska

avdelning torde böra beräknas ett kvinnligt biträde i andra biträdesgraden.

För samma ändamål torde för fiskeribyråns del böra uppföras ett kvinnligt

biträde i andra biträdesgraden. Detta biträde torde med hänsyn till den mindre

omfattningen av rotelförings- och registreringsarbetet å fiskeribyrån jemväl hora

åläggas att utan särskild ersättning verkställa den kontroll rörande insända sa delar

m. m., som på sätt ovan nämnts för närvarande utföres av det å byrån anstalta

extra biträdet mot gottgörelse från anslaget till dödande av sälar.

Slutligen torde ytterligare böra uppföras ett ordinarie kvinnligt biträde med

uppgift i första hand att åt styrelsens chef utföra stenografenng, renskrivning m. m.

Åt detta biträde synes jämväl böra uppdragas att under registratorns inseende liava

närmaste vården av styrelsens bibliotek, varjämte det skulle åligga biträdet i fråga

att i övrigt utföra förefallande kansliarbete. Då för nämnda uppgifter torde erfordras

en mera kvalificerad person, synes detta biträde höra, i likhet med det hos medicinalstyrelsens

chef anställda kvinnliga biträdet, sättas i den s. k. andra bitradesgraden.

Deri närmare fördelningen av arbetet de kvinnliga biträdena emellan torde

höra ankomma på lantbruksstyrelsen.

Enligt de av oss nu framställda förslagen skulle den ordinarie kvinnliga personalen

i lantbruksstyrelsen. det kvinnliga ingenjörsbiträdet å agrikulturtekmska

byrån och registratorn å administrativa byrån inbegripna, utgöras av 2 bitraden i

första lönegraden, 6 i andra lönegraden och 3 i tredje lönegraden. Härjämte beräknas

ett extra kvinnligt biträde å lantbruksbyrån. Då inom styrelsen for närvarande

finnas stadigvarande anställda 10 extra kvinnliga bitraden, kommer den

kvinnliga personalen att ökas med 2 kvinnliga bitraden, penna ökning motsvarar

i betraktande av det med den nuvarande personalen erforderliga övertidsarbetet

allenast det oundgängligaste behovet.»

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Såsom tidigare nämnts finnas inom lantbruksstyrelsen för närvarande

anställda en förste och en andre vaktmästare. De sakkunniga

hava funnit, att redan nu ett rätt så kännbart behov föreligger av anställande

av ytterligare en vaktmästare hos styrelsen. Med hänsyn härtill

och i betraktande jämväl därav att detta behov torde komma att

göra sig än mer gällande, därest det av dem framställda förslaget om

utökning av styrelsens personal vunne beaktande, hava de ansett sig

böra föreslå uppförande i lantbruksstyrelsens stat av en tredje vaktmästare.

De sakkunniga hava härefter lämnat följande sammanställning över

den föreslagna organisationen, förutom chefen:

Lantbrnksbyrån.

Ordinarie.

En byråchef.

En byrådirektör.*

Extra.

Två eller flera amanuenser (beräknat belopp 6,000 kronor).

Agrikuiturtekniska byrån.

Ordinarie. 9

En byråchef.

Två förste byråingenjörer {därav en ny).

Ett kvinnligt ingenjörsbiträde.

Extra.

Två byråingenjörer.

Fiskeribyrån.

Ordinarie.

En byråchef.

En byrådirektör.

Administrativa byrån.

Ordinarie.

En byråchef.

En byråassistent (kassör och notarie).

En kvinnlig registrator. 1

1 De föreslagna nya befattningarna hava betecknats med kursiv stil.

Vaktmästare.

Samman
fattning
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Chefens ställning

och avlöning

sförmåner.

44 Kung!,. Maj ds nåd. ''proposition Nr 317.

Utom byråerna.

Ordinarie.

Fm sekreterare.

En byråassistent (notarie).

Ett kvinnligt biträde i tredje biträdesgraden.

Sex kvinnliga biträden i andra biträdesgraden (därav ett nytt).

Två » » i första »

En förste vaktmästare.

Två andre vaktmästare (därav en ny).

Extra.

Ett kvinnligt biträde.

Anm. De kvinnliga biträdenas placering hava de sakkunniga tänkt sig på följande sätt:

å lantb ruksbyrån: 1 andra gradens och 1 extra biträde, å agrikulturtekniska byrån: förutom

det kvinnliga ingenjörsbiträdet (3:e graden) 1 tredje gradens, 2 andra gradens och 1 första gradens

biträde, å fiskeribyrån: 1 andra gradens biträde samt å administrativa byrån: förutom registratorn

(3:e graden) 2 andra gradens och 1 första gradens biträde.

Beträffande chefens ställning och avlöningsförmåner hava de sakkunniga

— med undantag av överdirektören Flack, som icke deltagit i

behandlingen av denna del av ärendet — anfört följande:

»I samband med den nu föreslagna utökningen av lantbruksstyrelsens personal

hava vi ansett oss böra jämväl till prövning upptaga frågan, huruvida ämbetsverkets

chef fortfarande som hittills bör bibehållas vid ställning av överdirektör med därmed

förenade avlöningsförmåner av 10,000 kronor eller om någon förändring härutinnan

torde böra ske.

Till utrönande härav hava vi först undersökt förhållandet i nu ifrågavarande

avseende beträifande andra med lantbruksstyrelsen jämförbara centrala ämbetsverk.

Därvid hava vi funnit, att chefen för såväl lotsstyrelsen som riksförsäkringsanstalten

med vardera endast tre ordinarie ledamöter intar ställning av generaldirektör

med en avlöning av 11,000 kronor. Vidare ger den verkställda utredningen

vid handen, att i de centrala ämbetsverk, vilkas chef har överdirektörs ställning,

förutom lantbruksstyrelsen samt läroverks- och folkskolöverstyrelserna, där ledamotsantalet

uppgår till fyra. ledamöternas antal är två eller tre. Sålunda utgöras vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, försäkringsinspektionen samt kontrollstyrelsen av, jämte

överdirektören, tre ledamöter, under det att i vardera av fångvårdsstyrelsen och lant,- mäteristyrelsen ledamöternas antal uppgår till allenast två.

Vad de båda skolöverstyrelserna beträffar, vilka i likhet med lantbruksstyrelsen

utgöras av en överdirektör och fyra ledamöter, torde böra framhållas, att läroverksöverstyrelsens

hela ordinarie personal förutom ledamöter och chef utgöres av 1

andra och 3 första gradens tjänstemän samt folkskolöverstyrelsen av 1 andra och

2 första gradens tjänstemän.

Enligt det av oss framlagda förslaget skulle lantbruksstyrelsens ordinarie

personal komma att bestå av förutom chefen och ledamöterna 5 andra gradens och

2 första gradens tjänstemän.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 317.

Av det ovan sagda torde framgå, att lantbruksstyrelsens chef skulle efter

den nya organisationens genomförande, därest han bibehölles såsom överdirektör,

komma att intaga en ställning, som icke vore fullt jämförlig med den, som tillkommer

cheferna för vissa andra med lantbruksstyrelsen i nu ifrågavarande avseende

jämförliga centrala ämbetsverk. Särskilt tänka vi härvid på den nyligen

omorganiserade riksförsäkringsanstalten.

Uteslutande av nu antydd anledning synas sålunda starka skäl tala för att

lantbruksstyrelsens chef beredes en förbättrad ämbetsställning.

Då härtill kommer, att i betraktande av lantbruksstyrelsens utömordentligt

betydelsefulla och alltmer krävande uppgift att främja och stödja utvecklingen av

landets modernäring det är av synnerlig vikt att till ämbetsverkets chef kunna förvärva

en framstående och för posten väl kvalificerad person, synes det oss välbetänkt,

att åt lantbruksstyrelsens chef gives ställning av generaldirektör.

Beträffande storleken av det arvode, som i denna egenskap bör tillkomma

honom, torde detta, i likhet med vad senast skett beträffande arvodet till generaldirektören

och chefen för den år 1917 inrättade byggnadsstyrelsen, bestämmas till

11,000 kronor eller till det för generaldirektörer i gällande normalstat bestämda

beloppet.»

Till i ngen] örsbiträden å agrikulturtekniska byrån finnes i nu gällande

stat för lantbruksstyrelsen upptagen en post å 10,000 kronor, varjämte

för samma ändamål å extra stat för år 1918 anvisats ett anslag

till enahanda belopp. De sakkunniga hava, såsom ovan anförts, föreslagit,

att i blivande stat för lantbruksstyrelsen upptages ett belopp av

15,400 kronor till anställande av två extra byråingenjörer samt till

ingen]örsbiträden å agrikulturtekniska byrån.

Anslag till

byråingenjörer

och ing

enj örsbiträden

å agrikulturtckläska

byrån.

Till andra extra biträden inom lantbruksstyrelsen än nyssnämnda

ingen]örsbiträden ävensom till vikariatsersättning och expenser finnes i

styrelsens stat upptaget ett belopp av 19,000 kronor. Härjämte har

riksdagen på framställning av Kung!. Maj:t från och med år 1916 för

samma ändamål anvisat anslag å extra stat, vilka för år 1918 uppgå

till sammanlagt 12,100+3,000 = 15,100 kronor.

Nämnda i styrelsens stat upptagna belopp har under år 1916 tagits

i anspråk på följande sätt:

biträde å lantbruksbyrån

» » fiskeri by rån .....

» » kanslibyrån ....

d » »

kvinnligt

1

1

1

1

1

Övertidsarbete ..

)>

»

»

»

1.200

720

3,000

1,800

1,400

3,365

11,485

312

Vikariatsersättning (under kanslibyråchefens semester)................

Egentliga expenser..................................................................................

Summa kronor 19,000.

7,203

Anslag till

amanuenser,

extra biträden,

vikariatsersättning

och

expenser.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Ovanberöi''da å extra stat anvisade belopp å 15,100 kronor hava

beräknats för nedannämnda ändamål:

1 kvinnligt biträde å agrikulturtekniska byrån ..............................

1 » » » byrådirektörens avdelning..............................

2 kvinnliga biträden å » » ............................

Övertidsarbete å nämnda båda avdelningar.......................................

ökade medel till egentliga expenser ..............................................

Två arbetsbiträden å lantbruksbyrån (amanuenser) ........................

Summa kronor

1,200

1,500

2,400

1.500

2.500

6,000

15400.

De sakkunniga hava i detta ämne anfört huvudsakligen följande.

»Till anställande av agronomutbildade amanuenser torde på sätt i det föregående

antytts böra beräknas ett belopp av 6,000 kronor......

I överensstämmelse med vad tidigare föreslagits bör för anställande av ett

extra kvinnligt biträde beräknas ett belopp av 1,200 kronor.

För att lantbruksstyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin

viktiga uppgift, erfordras enligt vårt förmenande, att såväl ämbetsverkets chef som

dess tekniska byråchefer i ganska avsevärd utsträckning företaga inspektions- och

andra tjänsteresor. Med de arbetskrafter, som hittills stätt styrelsen till buds, har

det icke varit möjligt att i erforderlig omfattning företaga sådana resor. Med iakttagande

av att i chefens frånvaro särskild vikarie såsom hittills icke skulle behöva

förordnas, hava vi till gottgörelse åt de vikarier, som eljest under dylika resor

måste förordnas, beräknat ett belopp av i runt tal 2,400 kronor.

För beredande av semesterledighet för befattningshavare hos styrelsen torde,

i likhet med vad fallet är beträffande andra centrala ämbetsverk, böra finnas tillgång

till vikariatsersättningar i allmänhet, motsvarande vederbörande befattningshavare

tillkommande tjänstgöringspenningar. Beträffande de kvinnliga biträdena

synes emellertid, med hänsyn till de med dessa befattningar förenade tjänstgönngspenningarnas

ringa belopp, för vikarie för kvinnligt biträde i högsta grad höra beräknas

125 kronor, för biträde i mellangrad 100 kronor samt för biträde 1 lägsta

grad 75 kronor, allt för månad, varjämte till vikarie för vaktmästare en ersättning

av högst 3 kronor per dag bör avses. Nu nämnda princip har jämväl kommit till

tillämpning vid beräknande av det i medicinalstyrelsens nu gällande avlöningsstat

upptagna beloppet till vikariatsersättningar. Med utgångspunkt härifrån hava vi

kommit till ett belopp av i runt tal 5,800 kronor.

Härjämte anse vi emellertid, att för mötande av ytterligare behov av vikariatsersättningsmedel

(vid sjukdomsfall 0. d.) ävensom för anlitande vid behov av

tillfälliga biträden bör avses ett belopp av 2,500 kronor.

Detta gör sammanlagt 2,400 + 5,800 + 2,500 = 10,700 kronor, vilket belopp

vi anse böra beräknas för vikariatsersättning.

Lägges det belopp av den i lantbruksstyrelsens stat upptagna anslagspost

till expenser, vilket för år 1916 funnits tillgängligt för täckande av egentliga expensutgifter,

eller 7,203 kronor, till det belopp å 2,500 kronor, som för vartdera av åren

1917 och 1918 för samma ändamål beviljats å extra stat utöver det i styrelsens

stat upptagna anslaget, erhållas 9,703 kronor. Enligt vad vi erfarit hava de till

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 317.

styrelsens förfogande sålunda ställda expensmedel redan under nuvarande förhållanden

visat sig otillräckliga för ett om än så nödtorftigt tillgodoseende av det oundgängligaste

behovet. Visserligen hava med iakttagande av den yttersta sparsamhet

därav kunnat bestridas de löpande utgifterna. Däremot hava andra hithörande

behov, exempelvis underhållet av styrelsens inventarier, i icke ringa mån måst

eftersättas på grund av brist på medel härtill. Under sådana omständigheter och

i betraktande jämväl av att med den av oss ovan föreslagna utökningen av lantbruksstyrelsens

ordinarie personal torde följa ett ej oväsentligt vidgat behov av

expensmedel, hava vi icke ansett oss kunna ifrågasätta de egentliga expensmedlens

beräknande i den nya staten till lägre belopp än 15,000 kronor.

Enligt de antydda beräkningarna skulle alltså erfordras

till amanuenser ........................

....................... kronor

6,000: —

» extra biträde........................

........................ »

1,200: —

» vikariatsersättningar ........

........................ »

10,700: —

» expenser...............................

........................ »

15,000: —

Summa kronor

32,900: —

vilken summa torde böra avrundas till 33,000 kronor.»

Den i det föregående omförmälda extra kvinnliga biträdesbefattningen

å kanslibyrån, med vilken enligt lantbruksstyrelsens beslut för

närvarande är förenat ett årligt arvode av 3,000 kronor, har allt sedan

lantbruksst3U’elsens inrättande eller i icke mindre än 27 år innehafts av

fröken Anna Vestin. Detta biträde bär under sin långvariga tjänst

inom ämbetsverket utfört ett synnerligen förtjänstfullt och träget arbete.

Därest, såsom de sakkunniga ansåge, hem bida biträde uppflyttades

i högsta kvinnliga biträdesgraden å ordinarie stat, skulle, även om hon

genast tillerkändes två ålderstillägg, hennes avlöning icke komma att

uppgå till högre belopp än 2,400 kronor.

De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett billigheten

kräva, att ifrågavarande biträde hölles skadeslöst för den nedsättning i hennes

fasta avlöningsförmåner, som skulle bliva en följd av befattningens

uppförande å ordinarie stat, så mycket mer som hennes nuvarande inkomster

i lantbruksstyrelsen, övertidsarbete inberäknat, uppgått till icke mindre

än omkring 4,000 kronor.

På grund härav hava de sakkunniga ansett skäligt, att bemälda

biträde, under förutsättning att hon antoges till biträde å den nya staten,

måtte tillerkännas ett personligt avlöningstillägg till sådant belopp, att

hennes sammanlagda ordinarie avlöning uppginge till 3,000 kronor.

För sådant ändamål hava de i förslag till övergångsstat upptagit ett

belopp av 600 kronor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle för lantbruksstyrelsen komma

att gälla följande ordinarie stat och övergångsstat:

Övergångs
förhållanden.

De sakkunnigas

förslag

till stater.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

A. Ordinarie stat.

Avlöning

Lön jä

Tjänst- 1

görings-1

1

Orts- 1

Summa i

Anmärkning

pennin- i

tillägg

gar

)

7,000

3,000

1,000 i

11,000

1

5,000

2,500

600!

po

o

o

Efter 5 år kan lönen höjas!

15,000

7,500

1,800 j

24,300 |,

med 600 kronor.

3,600

1,800

400

5,800

3,600

'' 1,800

400

5,800

Efter 5 år kan lönen höjas’

400

med 500 kronor och!

3,600

1,800

5,800 |

efter 10 år med ytter-i

3,600

3,600

1,800

1,800

400

400

5,800

5,800

ligare 500 kronor.

fEfter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter,

2,200

1,500

300

4,000

i 10 år med ytterligare!

2,200

1,500

300

4,000

500 kronor och efter.

15 år med än ytter- ligare 500 kronor.

1,100

750

150

2,000

2,200

1,500

300

4,000 |

Efter 5 år kan lönen höjas

900

550

150

1,600

med 200 kronor ochj

efter 10 år med ytter-

4,500

2,750

750

8,000

ligare 200 kronor.

700

350

150

1,200

i

700

350

150

1,200

900

450

150

1,500

jEfter 5 år kan lönen höjaSj

\ med 100 kronor.

350

i 150

1,200

(■Efter 5 år kan lönen höjas

700

(1 med 100 kronor och

700

350

150

1,200

j j efter 10 år med ytter- it ligare 100 kronor.

—

—

—

15,400

—

—

—

33,000

—

| -

I -

1150,700

Generaldirektören och chefen

1 byråchef...........................

3 byråchefer ........................

1 byrådirektör .....................

1 byrådirektör ...................

1 l:e byråingenjör .............

1 l:e byråingenjör ..............

1 sekreterare.......................

1 byråassistent....................

1 byråassistent................

1 kvinnligt biträde i tredje lönegraden

2 kvinnliga biträden i tredje lönegraden

.......................................

1 kvinnligt biträde i andra lönegraden j

5 kvinnliga biträden i andra löne-1

graden.......................................

1 kvinnligt biträde i första lönegraden

1 kvinnligt biträde i första lönegraden j

1 förste vaktmästare .................... i

| 1 vaktmästare .............................

1 vaktmästare .............................

I Till arvoden åt två extra byråingenjörer

samt till ingenjörsbiträden å

agrikulturtekniska byrån ............

j Till amanuenser, extra biträden, vikariatsersättning

och expenser......

Summa kronor

Anwi. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100

kronor årligen.

B. Övergångsstat.

Till personligt avlöningstillägg åt biträdet Anna Vestin

Kronor

600

600

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Alaj:ts nåd. proposition Nr 317.

Villkoren för åtnjutande av de i ovannämnda statförslag upptagna

avlöningsförmåner hava de sakkunniga ansett böra fastställas i

huvudsaklig anslutning till vad 1917 års riksdag i sådant avseende beslutat

i fråga om befattningarna i byggnadsstyrelsen.

Till mig har därefter från de sakkunniga ingivits en den 24

januari 1918 dagtecknad, så lydande skrift:

»Efter övervägande av de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åstadkommande

av en önskvärd förstärkning av fiskeri by råns inom lantbruksstyrelsen

personal, i syfte att åt vardera av fiskerinäringens båda huvudgrenar, saltvattensoch

färskvattensfisket, förvärva sin särskilda målsman, hava vi i avgivet betänkande

funnit oss böra föreslå uppförande i lantbruksstyrelsens stat av en byrådirektörstjänst

i andra normalgraden. Under den prövning, som föregick nämnda

förslags framställande, framkommo vissa betänkligheter med hänsyn till möjligheten

att för nämnda befattning kunna förvärva en person med de höga kvalifikationer,

varförutan ändamålet med tjänstens upprättande icke ansågs kunna uppnås. Det

kunde nämligen icke förbises, att den grupp befattningshavare, ur vilken i främsta

rummet byråchefs- och byrådirektörstjänsterna tänkas rekryterade, nämligen fiskeriintendenterna,

genom den samtidigt förordade löneregleringen föreslogs till erhållande

av eu lön, som skulle endast med ett ortstillägget motsvarande belopp understiga

deii byrådirektören tillkommande. Under sådana förhållanden torde man icke kunna

undgå att hysa farhågor för, att en fiskeriintendent skall befinnas ovillig att frånträda

sin innehavda befattning för att ägna sig åt den i verkligheten icke bättre

avlönade tjänsten inom styreisen. Då vi på i betänkandet närmare angivna skäl

icke funnit oss kunna tillstyrka uppförandet i styrelsens stat av ännu en byråchefstjänst

med fiskerinäringen som verksamhetsområde och icke heller ansett det

möjligt att åt den föreslagna befattningen giva karaktär av sådan utom de för de

centrala verken fastställda normalgraderna, hava vi icke kunnat se någon tänkbar

utväg att undanröja de säkerligen med rätta befarade rekryteringssvårigheterna.

I årets statsverksproposition hava vi emellertid funnit, att herr statsrådet

under nionde huvudtiteln (punkt 97) beträffande statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt såsom en lämplig väg att undgå liknande svårigheter beträffande ifrågavarande

verk föreslagit, att åt byrådirektörer där giva en avlöning, motsvarande

den för byrådirektörer i patent- och registreringsverket bestämda och i fjol beträffande

en byrådirektörsbefattning å extra stat i lantmäteristyrelsen analogivis tilllämpade.

Avlöningen skulle på så sätt komma att uppgå till 6,800 kronor, därav

4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg,

vartill kan efter fem år komma ett ålderstiliägg å 600 kronor. Vidare

borde till byrådirektör utnämnd andragradstjänsteman erhålla rätt för älderstilläggs

erhållande tillgodoräkna sig tid över tio år i andragradstjänsten.

Då det synes oss uppenbart, att en åtgärd av denna art skulle vara ägnad

att helt undanröja de av oss hysta farhågorna beträffande rekryteringen av den

ifrågasatta byrådirektörstjänsten å fiskeribyrån, hava vi velat i det nya läge, frågan

genom herr statsrådets ovan omförmälda ståndpunktstagande erhållit, rikta uppBihang

till riksdagens ''protokoll 1918. 1 sand. 280 höft. (Nr 317.) 7

Ang. byrådirektören

å

fiskeribyrån.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Framställningar

från

samtliga

statskonsulenter.

50 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

märksamheten å förhållandet, i förhoppning att herr statsrådet vid prövning av

vårt tidigare avgivna förslag ville taga under särskilt övervägande, huruvida icke

åt den föreslagna byrådirektörstjänsten skulle kunna givas samma avlöning, som

nu förordats böra utgå till byrådirektörerna i meteorologisk-hydrografiska anstalten.

Den omständigheten, att nu ifrågavarande byrådirektör därigenom skulle

komma att i avlöningshänseende bliva gynnsammare ställd än övriga styrelsens

motsvarande befattningshavare, synes oss icke böra få utgöra hinder för vidtagande

av berörda anordning. De uppställda kompetenskraven överstiga avgjort dem, som

torde ifrågakomma för den endast agronomutbildade och icke specialiserade tjänstemannen

å lantbruksbyrån, vartill kommer som ett ytterligare skäl, att innehavaren

av den föreslagna byrådirektörsbefattningen å fiskeribyrån jämväl genom sin verksamhet

i högre grad än den till lantbruksbyrån knutne är avsedd att bliva en mera

självständig målsman inom styrelsen för den av honom företrädda huvudgrenen.»

Statskonsulenter.

I en till lantbruksstyrelsen ingiven skrift den 18 juni 1913 hava

de nuvarande innehavarna av statskonsulentbefattningarna i boskapsskötsel

Josef Ekelund, i mejerihushållning Gustaf Liljhagen, i svinskötsel

Nils Landberg, för det mindre jordbruket August (%tergren och i fröodling

Anders Elofsou, gjort framställning om beredande av höjning i

till dem utgående avlöning och resekostnadsersättning. Angående deras

nuvarande förmåner i nämnda hänseenden har här förut lämnats uppgift

vid behandlingen av frågan om statskonsulenternas anlitande inom

lantbruksstyrelsen. I nämnda framställning framhölls svårigheten för

statskonsulenterna att av lönen vinna skälig utkomst för sig och sina

familjer samt deras mångsidiga arbete, som krävde speciell utbildning.

Vidare anfördes, att förflyttandet från tjänster hos enskilda eller hushållningssällskapen

till statskonsulentbefattning borde vara en befordran,

men att detta icke nu vore fallet i ekonomiskt hänseende. Många länskonsulenter

vore högre avlönade och hade tillfälle till arvoden för särskilda

arbeten. Statskonsulenterna syntes närmast jämförliga med föreståndarna

vid central anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

vilka hade professors avlöning. Reseersättningen enligt fjärde klassen

vore så låg, att den menligt inverkade på tjänsterna, helst konsulenternas

arbete till dryg del bestode i resor, vilka omfattade längre tid och utsträcktes

över hela landet. Sådana resor krävde dyrbarare utrustning

och nödvändiggjorde förhyrande av nattlogi, merendels i städerna, där

prisen vore höga. Ledamöter i premieringsnämnd, vilka statskonsulenterna

å tjänstens vägnar medföljde å deras förrättningsresor, reste efter

tredje klassen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

I skrivelse den 27 juli 1913 hemställde statskonsulenten östergren,

att befattningen såsom statskonsulent för det mindre jordbruket

måtte uppföras å ordinarie stat.

Lantbruksstyrelsen överlämnade med skrivelse den 10 oktober 1913 Lantbruk*.

v o f-11 ep kj

dessa framställningar och hemställde därvid, att avlöningen till de tre ny10 lots.

ordinarie stalskonsulenterna i boskapsskötsel, i mejerihushållning och i

svinskötsel måtte höjas till 5,800 kronor, om bostadsorten vore Stockholm,

men eljest till 5,400 kronor; att enahanda avlöning måtte å extra

stat anvisas åt statskonsulenterna för det mindre jordbruket och i fröodling;

samt att reseersättningen måtte utgå efter tredje klassen i resereglemente!.

I detta sammanhang bör omförmäla» en uppkommen fråga om

förändring av den nuvarande befattningen såsom undervisare i fårskötsel

och ullkultur.

Uti skrivelse den 10 maj 1915 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes låta verkställa undersökning rörande möjligheterna att verksamt

befrämja fårskötseln inom landet, särskilt med hänsyn till ökad och förbättrad

produktion av ull och dennas användning i svensk industri, samt

vidtaga de åtgärder, som i anledning av en sådan undersökning kunde

prövas lämpliga.

Sedan kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen anbefallts att gemensamt

häröver avgiva utlåtande samt lantbruksstyrelsen erhållit bemyndigande

att för frågans närmare utredning tillkalla sakkunniga,

avgåvo dessa sakkunniga den 10 oktober 1916 betänkande, varefter

kpmmerskollegiet och lantbruksstyrelsen den 14 mars 1917 avläto skrivelse

angående åtgärder för åstadkommande av en förbättrad och ökad ullproduktion,

vilken framställning föranledde proposition till 1917 års

riksdag, som biföll densamma.

I betänkandet hade emellertid de sakkunniga bland annat föreslagit

inrättandet av en statskonsulentbefattning i fårskötsel, vilken fråga

icke föranledde något förslag i nyssnämnda proposition. Lantbruksstyrelsen

har nu i skrivelse den 3 oktober 1917 underställt denna fråga

Kungl. Majrts prövning och torde ur styrelsens skrivelse följande böra

återgivas:

Statskomulent

i fårskötsel.

»Ända sedan år 1831 har det funnits en av staten anställd undervisare i Lantbruk.-, - fårskötsel, på grund av nådiga brevet den 15 juni 1877 antagen medelst kontrakt styrelsen ''■''/„>

tillsvidare med sex månaders uppsägning. Denne undervisares avlöningsförmåner 1917

äro enligt nådiga brevet den 29 maj 1874 av samma års riksdag fastställda att

s. 52 Kontrollera mot PDF

Itc sakkunnigas

yttrande

och förslag.

52 Klingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

utgå med 2,000 kronor i första lönegraden, vilken avlöning får efter innehavarens

av sådan beställning väl vitsordade tjänstgöring under en tid av 5 år, räknad från

och med året näst efter det, då han blivit antagen, ökas med 500 kronor och således

årligen utgå med 2,500 kronor, vidare efter 5 års sådan tjänstgöring höjas

till 3,000 kronor och slutligen efter 5 års sådan tjänstgöring höjas till 3,500 kronor.

Enligt nådiga brevet den 2 juni 1876 äger undervisaren rätt till pension efter de

grunder, som i sådant hänseende då voro för civila ämbets- och tjänstemän i allmänhet

stadgade, och är sålunda berättigad och skyldig att vid 70 års ålder avgå

från tjänsten, dock med rätt för vederbörande, vilken det tillkommer att entledigandet

meddela, låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

prövas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

han finnes villig att i densamma kvarstå. Rese- och traktamentsersättning utgår

till undervisaren enligt fjärde klassen i gällande resereglemente. — — —. Då den

nuvarande undervisaren, som är född 1843 och således uppnått en ålder av 74 år,

erhållit lantbruksstyrelsens tillstånd att kvarstå i tjänsten tillsvidare intill den 1 juli

1918, kan han även utan ansökning när som helst överflyttas på indragningsstat.

Vidkommande behovet av anställande av en statskonsulent anser sig lantbruksstyrelsen

kunna hänvisa till den utredning, vilken av förbemälda sakkunniga

åvägabragts angående fårskötselns ställning till det nutida jordbruket och som leder

till det uttalandet av de sakkunniga, att alla anledningar synas föreligga att för

framtiden ullpris och köttpris skola bliva sådana, att fårskötseln i landet, rätt bedriven

och av det allmänna på lämpligt sätt befrämjad, skall bliva ekonomiskt

lönande.

I likhet med de sakkunniga finner lantbruksstyrelsen den särställning den nuvarande

undervisaren i fårskötsel intager gent emot de övriga statskonsulenterna i

husdjursskötselns andra grenar icke vara på giltiga skäl grundad, utan att en omläggning

av befattningen till mera överensstämmelse med dessa är önskvärd. Detta

gäller med hänsyn till såväl skyldigheter som avlöningsförmåner.

Vad skyldigheterna beträffar, så borde dessa, vad angår statskonsulenten i

fårskötsel, vara i huvudsak desamma som de, vilka beträffande andra grenar av

husdjursskötseln enligt gällande reglemente tillhöra de för dessa anställda statskonsulenterna,

d. v. s. i huvudsak att biträda lantbruksstyrelsen med begärda utredningar

samt att på rekvisition tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.

Särskilt bör framhållas, att, på sätt de sakkunniga anfört, den blivande statskonsulenten

i fårskötsel bör äga kompetens, förutom i övriga till befattningen självskrivet

hörande grenar av fårskötseln, jämväl i fråga om ullbedömning, ullsortering och

marknadsfordringarna å ull, samt att han även i alla dessa avseenden bör äga erforderlig

utbildning.»

Lantbruksstyrelsen bär hemställt, att till avlöning åt en statskonsulent

i fårskötsel måtte å ordinarie stat uppföras anslag till enahanda

belopp, som styrelsen förut föreslagit för de ordinarie statskonsulenterna,

De sakkunniga, som haft att utreda frågan om lantbruksstyrelsens

omorganisation m. m., hava i fråga om statskonsulenternas ställning och

avlöning m. m. först erinrat om sitt förut återgivna uttalande, att statskonsulenten

för det mindre jordbruket antoges vara avsedd att, i någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. 58

form överflyttas till en blivande institution för handläggning av egnahemsärendena,

vadan de sakkunniga icke ansåge sig böra göra något

uttalande beträffande dennes ställning. De hava vidare anfört huvudsakligen

följande:

»Beträffande statskonsulenten i fröodling föreligger visserligen icke någon

framställning om denna befattnings uppförande såsom ordinarie. Vi hava emellertid

det oaktat ansett oss böra till prövning upptaga denna fråga. Vid en närmare

undersökning av denne statskonsulents verksamhet under de gångna åren (befattningen

tillkom år 1912) hava vi nämligen funnit, att densamma torde vara stadd i

en ständigt stegrad utveckling. Av allmänheten har statskonsulenten i fröodling

allt mer och mer anlitats. Även lantbruksstyrelsen har i stor utsträckning använt

hans biträde för utredningar rörande åtgärder till fröodlingens främjande, varförutom

befattningshavaren i fråga genom på eget initiativ igångsatta försök och utredningar

lyckats komma till för särskilt vallodlingen i vårt land i ekonomiskt avseende synnerligen

värdefulla resultat.

Behovet av ifrågavarande befattning har sålunda visat sig vara av så stadigvarande

natur, att redan i denna omständighet grundad anledning synes föreligga

att uppföra avlöningen till innehavaren av densamma på ordinarie stat.

Då därtill ytterligare kommer, att med det växande intresse, varmed beteskulturen

omfattas av landets jordbrukare, det synes vara av vikt, att en alltmer

planmässig ledning från statens sida kommer denna för jordbrukets framgångsrika

bedrivande synnerligen viktiga odling till del, något som väsentligt underlättas

genom tillgång på omförmälde statskonsulent, anse vi, att största möjliga säkerhet

bör beredas därför, att man icke endast vid befattningen må kunna behålla en duglig

och för densamma fullt kompetent innehavare utan ock må kunna påräkna kompetent

sökande, då befattningen en gång bliver ledig. Därför kräves emellertid enligt vår

uppfattning med nödvändighet, utom att med befattningen förenas skäliga avlöningsförmåner,

att den osäkerhet undanröjes, som alltid i viss mån måste vara förbunden

med innehavandet av en på extra stat uppförd befattning.

Några delade meningar torde näppeligen råda därom, att statskonsulenternas

nuvarande löneförmåner äro alltför knappt tillmätta. Dessa befattningshavare äro

nämligen för närvarande i avlöningshänseende icke ens fullt jämställda med tjänstemän

i den s. k. första normalgraden. Begynnelseavlöningen är visserligen densamma,

men slutlönen är 500 kronor högre för sistnämnda tjänstemän. I betraktande särskilt

av de kvalifikationer, som med hänsyn till de statskonsul eu terna åliggande uppgifter

givetvis måste ställas på en dylik befattningshavare, synas starka skäl tala

för att såväl å ordinarie som å extra stat uppförda statskonsulenter uppflyttas till

ställning lika med andra gradens tjänstemän. Härmed skulle just följa de avlöningsförmåner,

som lantbruksstyrelsen, på sätt ovan nämnts, ifrågasatt för dessa befattningshavare.

Beträffande frågan om rätt för statskonsulent att för erhållande av ålderstillägg

å den nya staten få tillgodoräkna sig den tid, han före den nya lönestaten.s

trädande i tillämpning innehaft samma befattning, har lantbruksstyrelsen beträffande

de ordinarie statskonsulenterna föreslagit, att sådan rätt måtte tillerkännas dem.

Vi äro av samma uppfattning. Möjligen kan den åsikten här tänkas göra sig

gällande, att ifrågavarande befattningshavare, med hänsyn till den för dem före
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

slagna begynnelseavlöningens storlek, 5,400 (5,800) kronor, i förhållande till den

med statskonsulentbefattning för närvarande förenade motsvarande avlöning, 4,000

kronor, icke borde medgivas sådan rätt för ålderstilläggs erhållande som ovan sagts.

Gent emot en sådan uppfattning vilja vi erinra därom, att, i samband med att

instruktörerna i boskapsskötsel och mejerihushållning år 1905 uppfördes såsom statskonsulenter,

lönen för dessa befattningshavare höjdes från 2,000 kronor till 4,000

kronor eller med 2,000 kronor, varvid befattningshavarna medgåvos rätt att för

ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom instruktörer. För

övrigt må anmärkas, att de statskonsulenter, varom nu är fråga, d. v. s. de ordinarie,

redan tillerkänts de två ålderstillägg, varav de enligt nu gällande stat kunna

komma i åtnjutande, vadan den verkliga ökningen i dessa befattningshavares avlöningsförmåner,

om de medgivas ovan föreslagna rätt för ålderstilläggs åtnjutande,

uppgår till allenast 1,800 respektive 1,400 kronor, beroende på om bostadsorten är

Stockholm eller icke.

Yad däremot angår de å extra stat uppförda statskonsulentema för det mindre

jordbruket och i fröodling, har det synts lantbruksstyrelsen, som om rätt att för

ålderstillägg räkna sig till godo föregående innehavande av sådan tjänst icke syntes

kunna medgivas dessa befattningshavare av skäl, att den föreslagna ökningen av

deras avlöningsförmåner, vilka utgjorde 4,000 kronor, i allt fall genast efter den

nya statens trädande i kraft bleve lika stor som den ökning, av vilken de nuvarande

ordinarie statskonsulentema komme i åtnjutande. Sedan lantbruksstyrelsen avlät

sin nu ifrågavarande framställning, har emellertid riksdagen på förslag av Kungl.

Maj:t för vart och ett av åren 1917 och 1918 beviljat nuvarande innehavarna av

sistnämnda befattningar vardera ett personligt ålderstillägg av 500 kronor. I betraktande

härav torde enligt vår uppfattning få anses skäligt, att nuvarande statskonsulenten

i fröodling, vilken ansetts böra uppföras å ordinarie stat, berättigas

att för erhållande av ett första ålderstillägg å den nya staten tillgodoräkna sig den

tid, han redan tjänstgjort i samma befattning.

I anledning av vad statskonsulentema i sin ovanberörda skrift anfört ifråga

om de inom hushållningssällskapen anställda konsulenter i jämförelse med statskonsulenterna

tillkommande förmåner, vilja vi meddela, att från de olika hushållningssällskapen

i detta avseende infordrade uppgifter giva vid handen, att ingen av

dessa konsulenter torde komma att, därest statskonsulenternas löneförmåner fastställas

i överensstämmelse med vad vi ovan föreslagit, uppnå en i avlöningsavseende

så gynnsam ställning som dessa, även om därvid tagas i betraktande resekostnadse

isättning och andra ersättningar i form av särskilda arvoden för vissa arbeten,

som i en del fall äro förenade med länskonsulenttjänsterna.

Körande lantbruksstyrelsens förslag i fråga om statskonsulenternas bostadsort,

sä hava vi redan i fråga om organisationen av styrelsens lantbruksbyrå angivit vår

ståndpunkt till detta spörsmål.

För åtnjutande av de föreslagna nya avlöningsförmånerna torde, på sätt lantbruksstyrelsen

föreslagit, böra stadgas enahanda villkor, som enligt kungörelsen den

11 november 1910 gälla för statskonsulenten i svinskötsel.

Beträffande den av oss i det föregående föreslagna i viss mån förändrade

tjänstgöringsskyldigheten för statskonsulentema, torde, såsom vi jämväl vid behandlingen

av detta spörsmål framhållit, bestämmelser härom böra intagas i blivande

nya reglemente]! för ifrågavarande befattningshavare.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 317. 55

I anslutning till vad lantbruksstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse den 5

juli 1915 föreslagit anse vi, att, därest tjänstgöringsskyldighet i nämnda styrelse

ålägges statskonsulenterna och deras bostadsort bestämmes till Stockholm, dessa

böra tillerkännas rätt att på tider, som av lantbruksstyrelsen bestämmas, årligen

åtnjuta 1 Va månads semester.

Vidkommande frågan om statskonsulenternas rese- och traktamentsersättning,

vilken för närvarande utgår enligt fjärde klassen i gällande resereglemente, har

lantbruksstyrelsen av ovan angivna skäl föreslagit, att ifrågavarande befattningshavare

måtte medgivas sådan ersättning enligt tredje klassen i samma reglemente.

Otvivelaktigt torde jämväl enligt vår uppfattning de av statskonsulenterna och lantbruksstyrelsen

anförda jämförelserna utgöra talande skäl för eu förbättring av

statskonsulenternas ställning uti nu ifrågavarande avseende. På förfrågan har

emellertid från civildepartementet meddelats, att därstädes för närvarande vore

under utarbetande förslag till provisorisk höjning av de i gällande resereglemente

upptagna traktamentsbelopp, vilket förslag vore avsett att föreläggas nästinstundande

riksdag, samt att dessutom under närmaste framtiden vore att emotse förslag till

fullständig revision av samma resereglemente. Under sådana förhållanden hava

vi för vår del endast ansett oss nu böra föreslå, att statskonsulenterna i ett

blivande nytt resereglemente berättigas till samma rese- och traktamentsersättning

som den, vilken kan komma att tillerkännas med dem jämförliga befattningshavare

såsom domänintendenter, yrkesinspektörer, folkhögskolinspektören, inspektörerna

för den lägre lantbruksundervisningen och för elektriska anläggningar, överassistenterna

vid centralanstalten för jordbruksförsök in. fl.

Vad slutligen angår det av lantbruksstyrelsen i dess ovanberörda skrivelse

den 3 oktober 1917 framställda förslaget om inrättande av en statskonst entbefattning

i fårskötsel, så äro jämväl vi av den åsikten, att den nuvarande befattningen

såsom undervisare i fårskötsel, särskilt i betraktande av den utveckling, som ifrågavarande

gren av lanthushållningen kan antagas gå till mötes som en följd därav,

att nästlidet års riksdag beviljat särskilt anslag för fårskötselns främjande, bor

ersättas med en statskonsulent. Vi hava så mycket mindre att erinra mot en sådan

anordning, som den nuvarande undervisaren i fårskötsel, vilken redan uppnått en

ålder av 74 år, på sätt lantbruksstyrelsen i sin sistberörda skrivelse framhållit,

när som helst kan förklaras skyldig avgå med pension. Vi hava heller intet att

invända däremot, att befattningen i fråga, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, uppföres

ä ordinarie stat. Mot de för densamma ifrågasatta avlöningsförmåner eller mot

de ifrågasatta villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande hava

vi så mycket mindre något att erinra, som dessa stå i full överensstämmelse med

vad vi i sådant avseende bär ovan föreslagit beträffande de övriga statskonsulenterna.

Vad vi föreslagit i fråga om de nuvarande statskonsulenternas tjänstgöringsskyldighet,

bostadsort m. in., torde givetvis böra gälla jämväl statskonsulenten i fårskötsel.»

De sakkunniga hava slutligen framhållit, att vid bifall till deras

förslag beträffande statskonsulenterna erfordrades eu höjning i ordinarie

anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»

från 755,700 kronor med 17,000 kronor till 772,700 kronor under iakttagande''

samtidigt dels att anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av

s. 56 Kontrollera mot PDF

Framställningar

från

statens fiskeritjänstemän.

56 Kungl, Ma j ds nåd. proposition Nr 317.

jordbruk och lantmannanäringar» minskades med ett belopp, motsvarande

det till nuvarande undervisaren i fårskötsel under sistnämnda an slagstitel

beräknade arvodet eller 2,000 kronor, dels ock att anslag å extra

stat icke längre behövde upptagas till anställande av en statskonsulent

i fröodling.

Angående statskonsulenternas reseersättning bär ledamoten av de

sakkunniga, överdirektören Flach i avgiven reservation gjort följande

uttalande:

»Såsom ett av huvudskälen för den av statskonsulentema och lantbruksstyrelsen

gjorda hemställan, att statskonsulenternas ersättning för tjänsteresor måtte

utgå enligt resereglementets 3:e klass i stället för, såsom nu är fallet, enligt reglementets

4:e klass, har framhållits, att med dem jämförliga befattningshavare såsom

domänintendenter, yrkesinspektörer, bergmästare, inspektörer för elektriska anläggningar

och jämväl överassistenter vid centralanstalten för jordbruksförsök ansetts

böra tillerkännas rese- och traktamentsersättning enligt förstnämnda klass. Detta

skål äger enligt min mening fortfarande sin fulla giltighet. Det synes mig sålunda

icke vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att, när t. ex. statskonsulenten

i mejerihushållning inspekterar statens mejeriundervisningsanstalter, rese- och

traktamentsersättning till honom utgår enligt resereglementets 4:e klass, medan däremot

inspektörerna för den övriga lägre lantbruksundervisningen ävensom folkhögskolinspektören

och folkskolöverstyrelsens inspektris vid sina inspektionsresor uppbära

ersättning enligt samma reglementes 3:e klass.

Den omständigheten, att dagtraktamentet i de olika reseldasserna nu på grund

av förändrade tidsförhållanden möjligen kan komma att höjas, synes mig icke utgöra

skäl för att ovannämnda skillnad mellan med varandra fullt jämförliga befattningshavare

fortfarande skall äga bestånd. Därtill kommer, att den nu ifrågasatta förhöjningen

i traktamentsersättningen icke lärer kunna betraktas såsom någon förhöjning

i egentlig mening utan tillkommit uteslutande såsom en följd av rådande

dyrtid och det sjunkande penningvärdet.

På grund såväl härav som av vad statskonsulentema och lantbruksstyrelsen

i övrigt i ämnet anfört — därvid jag anser mig särskilt böra framhålla betydelsen

såväl för lantbruksstyrelsen som för de näringsgrenar, en var av statskonsulentema

representerar, att konsulenternas resor icke genom otillfredsställande kostnadsersättning

bliva inskränkta till det minsta möjliga — får jag såsom min mening

uttala, att de sakkunniga även i denna punkt bort biträda lantbruksstyrelsens

förslag.»

Statens fiskoritjänsteinän.

Uti en i maj 1912 dagtecknad skrivelse hava samtliga statens

ordinarie fiskeritjänstemän hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte vidtaga

åtgärder för förbättrande av lönevillkoren; i en ny skrivelse i juli 1913

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 317. 37

hava samma tjänstemän begärt, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra

framställning om, att statens fast anställda fiskeritjänstemän måtte tilldelas

löneförmåner motsvarande dem, som tillkomme andra normalgradens

tjänstemän. Från fiskeriingenjören har till lantbruksstyrelsen ingivits

eu promemoria rörande det honom tillkommande arvodet. Slutligen har

tiskeriintendenten i övre norra distriktet N. Rosén ingått med en framställning,

att lantbruksstyrelsen ville vidtaga åtgärder i syfte att åt

nämnde intendent utverka ortstillägg till lönen å 400 kronor, om han

vore stationerad i Luleå, och å 300 kronor, om stationen vore Umeå.

Med anledning av nämnda framställningar har lantbruksstyrelsen i

skrivelse den 10 oktober 1913 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om

förhöjning av ifrågavarande fiskeritjänstemäns löner. Till stöd för denna

har anförts i huvudsak följande:

Den nuvarande staten för statens fiskeriadministration godkändes av 1904

års riksdag och fastställdes av Kungl. Maj:t den 17 juni samma år. I denna stat

upptogos sex fiskeriintendenter med eu avlöning för en var av dem av 4,00u kronor,

därav 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, en fiskeriassistent

med avlöning av 3,000 kronor, därav 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i

tjänstgöringspenningar, två fiskeri stipendiater med arvode å 1,500 kronor samt eu

fiskeriingenjör med arvode å 2,000 kronor. För fislceriintendenterna och fiskeriassistenten

skulle lönen kunna efter fem år höjas med 500 kronor och efter 10 år

med ytterligare 500 kronor.

För att kunna antagas till fiskeriassistent erfordrades jämlikt reglementet för

statens fiskeriassistent den 18 november 1904 minst godkända insikter i zoologi och

botanik i filosofie licentiatexamen eller ock att genom utgivna skrifter eller på annat

sätt styrkt sig hava förvärvat insikter, motsvarande minst betyget godkänd i zoologi

uti filosofie licentiatexamen och i botanik i filosofie kandidatexamen. Enligt reglementet

för statens fiskeriintendenter den 18 november 1904 erfordrades för befordran

till intendentstjänst samma teoretiska kvalifikationer, vartill komme minst fyra års

tjänstgöring såsom fiskeristipendiat eller fiskeriassistent eller ock att annorledes hava

förvärvat omfattande praktisk erfarenhet i de ämnen, som tillhörde fiskeriintendentens

verksamhetsområde.

Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat därom, att de kompetensfordringar, som

sålunda stadgats för befordran till fiskeriintendent och fiskeriassistent, närmast kunde

jämställas med dem, som uppställts för befordran till lektorstjänst vid de högre allmänna

läroverken samt för tjänstemän vid meteorologiska centralanstalten. Mot dessa

nära sammanfallande kompetenskrav svarade emellertid skäligen olika löneförmåner.

Fiskeriintendenterna åtnjöte visserligen samma begynnelselön som lektorer men allenast

två ålderstillägg å 500 kronor mot fyra för lektorerna, vadan avlöningen i

högsta lönegraden för fiskeriintendent med 1,000 kronor understege lektors. Alldeles

analogt vore förhållandet med fiskeri assistenten, som beträffande begynnelselönen

jämställts med adjunkterna vid de allmänna läroverken; medan dessa åtnjöte fyra

ålderstillägg å 500 kronor, uppbure assistenten endast två, varigenom högsta avlöningen

sålunda vore 1,000 kronor lägre än adjunktens.

Bihang tit1 riksdagens protokoll 1918. I sand. 2*0 käft. (Nr 317.) 3

Lantbruk* - styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•’>H Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 317.

Ännu ogynnsammare utfölle jämförelsen mellan fiskeritjänstemännens och de

till meteorologiska centralanstalten knutna tjänstemännen, vilka vid 1913 års riksdag

beviljats avlöningsförmåner, motsvarande andra normalgradens.

Fiskeritjänstemännen hade därjämte i sin skrivelse framhållit, att de endast i

ringa mån hade tillfälle till extra inkomster, varför de vore hänvisade att uteslutande

eller nästan uteslutande leva på den avlöning, som de erhölle av staten.

Lantbruksstyrelsen har i fortsättningen betonat, att fiskeritjänstemännens

verksamhet för att bliva praktiskt fruktbärande förutsatte fortsatt vetenskapligt

arbete. Deras undersökningar krävde instrument, reagentier och litteratur, för vilka

utgifter endast till en ringa del ersättning utginge av staten eller vederbörande

rekvirent. Därtill komme, att telefon svårligen kunde undvaras, om förbindelsen

med allmänheten icke skulle onödigtvis försvåras, samt att kontorsrekvisita, utrustning

för resor o. dyl. droge ej ringa kostnader, vartill hänsyn vid lönebeloppens

fixerande måste tagas.

På dessa grunder har lantbruksstyrelsen hävdat, att det, för att även framdeles

dugande krafter måtte kunna påräknas för fiskeriadministrationen, vore nödvändigt

att förbättra fiskeritjänstemännens lönevillkor.

Därvid borde enligt styrelsens uppfattning den hittillsvarande skillnaden i lön

mellan fiskeriassistent och fiskeriintendent allt fortfarande bibehållas, dels på grund

av den förra tjänstens karaktär av övergångsbefattning, dels med hänsyn därtill, att

för befordran till densamma icke hittills erfordrats någon praktisk utbildning.

Vidkommande lönebeloppens storlek har styrelsen föreslagit, att fiskeriintendenterna

måtte jämställas med tjänstemän i andra och fiskeriassistenten med sådana

i första normalgraden, varvid tillika framhållits, att nuvarande innehavare av ifrågavarande

tjänster borde för ålderstilläggs erhållande efter Kungl. Maj:ts beprövande

få tillgodoräkna sig den tid, de innehaft sina befattningar.

Beträffande slutligen den av intendenten Rosén gjorda framställningen om

ortstillägg bär lantbruksstyrelsen förordat densamma.

I fråga om fiskeriingenjören hänvisar lantbruksstyrelsen till den av denne ingivna

promemorian, vari framhållits, att med befattningen icke kunnat förenas någon

annan ordinarie befattning vare sig i stat, stad, kommun eller enskilt företag. Den för

uppehället nödvändiga inkomsten utöver lönen samt de tjänsten följande extrainkomsterna

för ritningars uppgörande hade sålunda fiskeriingenjören varit hänvisad förskaffa

sig genom arbeten av tillfällig art såsom konsulterande ingenjör. Fiskeriingenjören

hade av detta skäl måst vara bosatt i huvudstaden. Med tanke på de

avlöningsförmåner, som för arbete av här ifrågavarande betydelse komme andra

väg- och vattenbyggnadsingenjörer till del, ville fiskeriingenjören göra gällande, att

arvodet för det hittillsvarande arbetet måste anses alldeles för lågt. Fiskeriingenjören

framhåller vidare, att den ifrågasatta effektivare inspektionen av fiskvägar samt

det nya dikningslagsförslagets antagande torde komma att medföra ett avsevärt ökat

inspektionsarbete av reningsanordningar vid olika anläggningar, varigenom möjligheterna

till utövande av annan verksamhet inskränktes och således inkomsterna

komme att reduceras i den mån arbetet i tjänsten ökades. I detta sammanhang

anföres därjämte, att ersättningen för inspektionsresor, för närvarande utgående

efter 4:de klass, endast nätt och jämt täckte reskostnaderna. Slutligen framhålles,

att de med tjänsten förenade extrainkomsterna för ritningar etc. vore mycket varierande

efter byggnadsverksamheten i landet, att med tjänsten icke vore förenad pen
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.is nåd. proposition AV 317.

sion eller ålderstillägg samt att tjänsten icke i och för sig ledde till någon högre

befattning. På anförda grunder anhölle fiskeriingenjören, att arvodet måtte höjas

till 4,000 kronor. .

I anledning av denna fiskeriingenjörens framställning har lantbruksstyrelsen

uttalat, att vid tjänstens inrättande icke förelåg någon erfarenhet beträffande den

omfattning, som verksamheten skulle komma att erhålla. Befattningen kom däiföi

icke att i lönehänseende likställas med övriga i staten upptagna befattningar, för

vilka avlöningen utgick såsom lön med tjänstgöringspenningar utan endast såsom

arvode, vilket, oaktat de uppställda höga kompetensfordringarna, bestämdes till allenast

2,000 kronor. Under de år, som förflutit, sedan tjänsten besatts, hade det enligt

styrelsens åsikt framgått, att fiskeriingenjören hade en synnerligen viktig uppgift

att fylla och att hans fackkunskaper och skicklighet måst tagas i anspråk för

tjänsten långa tider varje år. Då det vidare för framtiden visat sig vara nödvändigt

att anordna en mera omfattande inspektion av fiskvägar m. in. än hittills,

vilken lämpligast borde tillkomma fiskeriingenjören eller i en del fall fiskernntendenten

med biträde av fiskeriingenjören. komme dennes tid att framdeles i än högre

grad upptagas av tjänstegöromål, varigenom möjligheterna till enskild förtjänst

komme att minskas. Enligt styrelsens mening kunde det, vid sådant förhållande

ifrågasättas, om det icke vore riktigast att uppföra befattningen med lön och tjänstgöFingspenningar.

Men, då avlöningen för en på detta sätt anställd fiskeriingenjöi

måste bestämmas så hög, att det för staten bleve fördelaktigare att bibehålla befattningen

såsom arvodestjänst med ökat arvode i anseende till den skicklighet, som

måste krävas hos innehavaren av fiskeriingenjörsbefattningen, ansåg styrelsen, att

fiskeriingenjörens arvode på anförda skäl borde höjas från 2,000 till 4,000 kronor.

I samband med denna framställning om höjda löneförmåner åt de

ordinarie fiskeri!.jänstemännen har lantbruksstyrelsen ansett sig böra

framhålla önskvärdheten av en lörändning i fiskeristipendiatinstitutionen,

som jämväl skulle påkalla ändringar i staten för statens fiskeriadministration.

Då emellertid de sakkunniga, som haft dessa frågor under utredning,

av skäl som synas mig giltiga, ansett sig icke kunna för närvarande

förorda dessa förslag, torde någon redogörelse för denna del av

ärendet nu icke behöva lämnas.

Beträffande statensfiskeri tjänstemän i övrigt hava lantbruksstyrelsesakkunniga

anfört väsentligen följande:

»Innan vi funnit oss kunna taga ståndpunkt till de föreliggande lönefrågorna,

hava vi i främsta rummet ansett oss böra allsidigt och ingående undersöka och pröva

det uppslag till en förändrad organisation av fiskeriadministrationen, som framkommit

i de vid 1916 års riksdag väckta motionerna, vilka resulterat i riksdagens skrivelse

den 7 juni 1916 med begäran att Kungl. Maj:t i samband med utredningen angående

inrättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt jämväl måtte föranstalta

om utredning rörande en omorganisation av fiskeriadministrationen i riket. Såsom

i det föregående under Tiskeribyrån’ framhållits har därvid tanken hos motionärerna

närmast varit att genom upphävande av distriktsindelningen och centralisation av

Angående

fiskeristipen
diatinstitu
tionen.

De sakkunnigas

yttrande

o ek förslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

administrationen undanröja bestående och jämväl av jordbruksutskottet i dess utlutande

vitsordade olägenheter, förenade med den nuvarande organisationen.----

Ehuru, som redan nämnts, vi icke hunnit slutföra vårt uppdrag i den del,

som gäller förslag om upprättande av en statens fiskeriundersökningsanstalt och

därav eventuellt betingade förändringar i den lokala fiskeriadministrationen, ha vi

likväl vid prövningen av nu ifrågavarande lönespörsmål funnit oss nödsakade att i

första hand klargöra, om och i vad män ett fortsatt behov av de nu förefintliga

vetenskapligt utbildade krafterna inom fiskeriadministrationen även med en i antydd

riktning förändrad organisationsform skulle föreligga.

Därvid torde till en början böra erinras om, att av de från hushållningssällskap,

landsting och Kungi. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga län inkomna

yttranden otvetydigt framgår, att någon väsentlig omläggning av fiskeriintendenternas

nuvarande verksamhetsområden icke synts det övervägande flertalet av dessa

sammanslutningar och myndigheter önskvärd eller nyttig.-----. Från de flesta

håll har kravet på bibehållande ute i orterna av vetenskapligt kvalificerade tjänstemän

med auktoritet hos befolkningen med styrka gjort sig hört, delvis, såsom särskilt

av uttalandena från Värmland framgår, med hänsyn till nödvändigheten av att

vid konflikter mellan industri- och fiskeriintresset äga tillgång till en med auktoritet

utrustad tjänsteman för det senares effektiva tillvaratagande.----.

För att erhålla eu klar uppfattning av de nuvarande fiskeri tjänstemännens

ställning till ifrågavarande grundläggande spörsmål hava vi med Kungl. Maj ds medgivande

haft muntliga överläggningar med samtliga intendenter med undantag för

den i nedre norra distriktet, som av tjänsteresa varit förhindrad tillstädeskomma,

samt fiskenassistenten. Därvid framgick det, att samtliga, med undantag för fiskerimtendenten

Andersson, och således även de, som tidigare varit målsmän för en

motsatt åskådning, numera voro stadgade i uppfattningen av omöjligheten uti att

ersätta intendenterna med praktiskt administrativa tjänstemän ute i orterna i sammanhang''

med de vetenskapliga krafternas koncentrering till en central anstalt.

De sakkkunniga hava i detta sammanhang upptagit till närmare provning

arton av de mångahanda olikartade göromål, som nu åligga fiskeriintendenterna,

ävensom övervägt, i vilken utsträckning dessa göromål med fördel skulle kunna

uppdelas på de föreslagna lokala tjänstemännen med övervägande praktisk utbildning

samt den vetenskapliga centralanstalten. Därvid har det framgått, att ärenden

av sådan till synes övervägande praktisk innebörd som gemensamt: etsfiskefrågor.

verkställande av undersökningar för och uppgörande av förslag till lokala fiskeristadgar,

undersökningar i samband med inplanteringar av olika fiskslag i vattendrag,

prövning av åtgärder till fiskets skydd vid vattendragens exploatering av industrien

ynre av den art, att de som regel förutsatte ett vetenskapligt skolat omdöme.

Under sådana omständigheter har det icke synts genomförbart att så uppdela de nu

fiskeriintendenterna åvilande göromälen, att eu del överflyttades å de föreslagna

praktiskt utbildade tjänstemännen av lägre kompetens, medan andra åter övertoges

av centralanstaltens tjänstemän. Vid detta förhållande, och med hänvisning till vad

som vid frågans ^ förberedande behandling anförts i de inkomna yttrandena ha vi

funnit oss för vår del, oberoende av tidigare hysta uppfattningar, icke kunna förorda

ett upphävande av distriktsindelningen på sätt och villkor, som ovan angivits.

Detta utesluter emellertid icke, att vi i samband med det förslag till fiskeriundersökningsanstalt,

som är under utarbetande och som i sinom tid skall fram
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

ställas, kunna komma att finna en ändamålsenligare uppdelning av de nuvarande sex

distrikten önskvärd, i syfte att därigenom undanröja en del av de olägonheter, som

otvivelaktigt måste anses vidlåda den nuvarande organisationen.

Vi vilja sålunda genom framläggande av detta resultat av den företagna

prövningen av alla hithörande spörsmål framhålla, att man enligt vår bestämda

åsikt även i framtiden måste räkna med vetenskapligt skolade krafter av de nuvarandes

kvalifikationer såsom ledare av distriktens fiskeriverksamhet och att således

ur denna synpunkt hinder icke möta för ett omedelbart avgörande av dessa tjänstemäns

sedan länge ifrågasatta och endast av den svävande organisationsfrågan fördröjda

lönereglering. Emellertid vilja vi med hänsyn till ovannämnda riksdagsskrivelses

tillkomst uttala, att verkställda undersökningar givit vid handen, att man,

även om skäl förelegat att frångå den 1904 införda decentralisationsgrundsatsen,

likväl skulle haft behov av minst ett motsvarande antal vetenskapligt skolade tjänstemän

med intendenternas kvalifikationer för den centrala anstaltens verksamhet och

att således en lönereglerings gemomförande redan vid nästkommande års riksdag

icke på något sätt kan vara ägnad att på förhand binda riksdagen för någon bestämd

organisationsform. — — —.

Nu gällande stat för statens fiskeriadministration har följande utseende:

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Summa

1 fiskeriintendeut ..............................

2,500

1,500

4,000

5 fiskeriintendenter ..........................

12,500

7,500

20,000

1 fiskeriassistent..............................

1,800

1,200

3,000

2 fiskeristipendiater, arvoden

—

—

.5,000

1 fiskeriingenjör, arvode

—

2,000

Summa avlöning kronor

—

32,000

Anmärkningar

Efter fem år kan lönen

höjas med 500 kronor

och efter tio år med

ytterligare 500 kronor.

i

Mot den av lantbruksstyrelsen avgivna motiveringen för förhöjning av fiskeriintendenternas

löner lärer icke vara något väsentligt att erinra. Man torde med

fog kunna göra gällande, att, om ock de teoretiska minimikrav, som föreskrivas i

instruktionen av 18 november 1904, ej fullt nå upp till dem, som stadgats för befordran

till lektor, de nuvarande fiskeriintendenterna i realiteten uppfylla dessa

kompetensfordringar, vartill kommer en något längre praktisk utbildningstid. Nu äro

emellertid lektorstjänsterna liksom samtliga lärarbefattningar vid statens allmänna läroverk

just ifrågasatta till ny lönereglering, som förväntas komma att framläggas för

instundande riksdag, varigenom den sistlidet år beviljade provisoriska regleringen,

som tilldelade lektorer i första lönegraden ett lönetillägg å 700 kronor, skall ersättas

av en definitiv.

Om ock sålunda närmare hållpunkter för eu jämförelse härutinnan icke nu

föreligga, är det dock ostridigt, att fiskeriintendenterna i lönehänseende redan genom

den nämnda tillfälliga löneförbättringen blivit satta ytterligare i efterhand. Då det

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ta nåd. ''proposition Nr 317.

emellertid enligt vår mening är oundgängligen nödvändigt, att en omedelbar förbättring

av fiskeri tjänstemännens löner vidtages, om icke rekryteringen skall försvåras

eller rent av omöjliggöras i konkurrensen med bättre avlönade statsbefattningar med

motsvarande kvalifikationer, ha vi vid fixeringen av de lönebelopp, som härvid synts

skäliga, ansett oss berättigade utgå från dels de lönesatser, som fastställts för

tjänstemännen vid meteorologiska centralanstalten och geologiska undersökningen,

dels från de under lantbruksstyrelsen sorterande statskonsulenter, vilkas avlöningsförmåner

behandlas på annat ställe i detta betänkande.

Av dessa skäl anse vi, att en reglering av fiskeriintendenternas löner till

det belopp, som nu tillkommer tjänstemän i andra normalgraden, bör komma till

stånd, vadan avlöningen därefter skulle komma att utgå med 3,600 kronor i lön,

1,300 kronor i tjänstgöringspenningar, eller tillsammans en begynnelselön av 5,400

kronor, vartill komma två ålderstillägg av 500 kronor efter respektive 5 och 10

års tjänst.

I samband härmed ha vi funnit skäligt föreslå, att nuvarande innehavare av

fiskeriintendent-befattningar såsom även i det föregående föreslagits beträffande de

ordinarie statskonsulenterna skola äga att efter Kungl. Maj:ts beprövande för åtnjutande

av de med den förhöjda lönen förenade ålderstillägg räkna sig till godo

den tid, de före den nya statens ikraftträdande innehaft sina nuvarande befattningar.

Samtidigt anse vi oss likaledes, med hänvisning till vad ovan sagts rörande

den lokala fiskeriadministrationens framtida gestaltning, böra framhålla, att såsom

villkor för den förhöjda lönens åtnjutande bör ingå en uttrycklig skyldighet för

fiskeriintendenterna att ikläda sig den jämkning i åligganden eller förändring i tjänstgöring,

som kunna bliva en följd ej mindre av en förändrad distriktsindelning än

även av en blivande omorganisation eller centralisering av fiskeriadministrationen.

I reseersättningshänseende böra fiskeriintendenter och fiskeriingenjören likställas

med statskonsulenter och hänvisa vi till vad här ovan sagts angående deras

reseersättning.

Vidkommande vidare det av lantbruksstyrelsen förordade dyrortstillägget till

fiskeriintendenten i övre norra distriktet finna vi de åberopade skälen och jämförelserna

talande och anse oss därför böra föreslå, att för denne befattningshavare i

staten uppföres såsom ortstillägg ett belopp till storleken motsvarande det för övriga

jämförliga tjänstemän utgående å den ort, där ifrågavarande fiskeriintendent är

stationerad. Härutinnan torde de jämlikt beslut av 1917 års riksdag inrättade länsassessorstjänsterna

närmast ifrågakomma för jämförelse. Då länsassessorerna i

Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län tillerkänts ett ortstillägg allenast å

200 kronor, finna vi oss emellertid icke kunna tillstyrka det av lantbruksstyrelsen

förordade ortstillägget å 400, respektive 300 kronor, utan synes oss i staten för

statens fiskeriadministration böra uppföras ett ortstillägg å 200 kronor för fiskeriintendenten

i övre norra distriktet.

Beträffande slutligen vad som i lantbruksstyrelsens omförmälda skrivelse framhållits

rörande de faktiskt för tjänstens behöriga fullgörande oundgängliga utgifterna

för expeditionslokal, telefon och nödiga skrivmaterialier, ha vi visserligen funnit det

därutinnan anförda vara värt beaktande, synnerligast som vi ha oss bekant, att i

ett grannland. Norge, de där tjänstgörande lokala befattningshavarna av motsvarande

ställning tilldelats en viss ersättning för bestridande av ifrågavarande utgifter; men,

då i betraktande av att en förändring i hittills tillämpade grundsatser härutinnan

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 317 .

otvivelaktigt skulle komma att inverka på även andra statens befattningshavares än

de nu ifrågavarandes avlöningssätt och lönevillkor, ha vi icke funnit oss böra i

denna del framställa bestämt förslag utan ha endast på detta sätt velat bringa saken

i erinran, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna förhållandena påkalla genomförande

av en allmän förändring i hittills följda grundsatser.

Den ökning i staten, som föranledes av ovanstående förslag till reglering av

de sex fiskeriintendentemas löner, skulle under de anförda förutsättningarna komma

att uppgå till 8,400 kronor, vartill kommer det belopp, som bör uppföras såsom

ortstillägg för fiskeriintendenten i övre norra distriktet, 200 kronor, tillsammans

sålunda 8,600 kronor.

Den nuvarande fiskeriassistenten, som anställes av lantbruksstyrelsen efter

enahanda teoretiska kompetensfordringar som för fiskeriintendenter men utan krav

på viss praktisk utbildning, åtnjuter 3,000 kronor i lön med två ålderstillägg av

500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring. Då platsen äger karaktär av övergångstjänst

och dessutom, genom frånvaron av krav på praktisk utbildning, kompetensfordringarna

för densamma äro lägre än de för befordran till fiskeri intendent

stadgade, torde den hittillsvarande skillnaden i lönevillkor fortfarande böra upprätthållas.

En lämplig avvägning anse vi därvid träffad, om fiskeriassistentens avlöning,

i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, bestämmes utgå efter första normalgraden.

--—. Då den föreslagna fiskeriundersökningsanstalten kommit i verksamhet,

torde det kunna befinnas önskvärt, att fiskeriassistenten, som nu är bosatt i Uppsala,

stationeras å ort, dit densamma förlägges, och bör då ovanstående lön ökas med

ortstillägg, om så kräves. Några särskilda bestämmelser härom torde emellertid

med hänsyn till tjänstens karaktär icke befinnas erforderliga. Däremot anse vi oss,

i likhet med vad som skett beträffande statskonsulenterna och fiskeriintendentema

och i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens framställning, böra hemställa, att

nuvarande innehavare av fiskeriassistentbefattningen må äga att efter Kungl. Maj:ts

beprövande för åtnjutande av de med den förhöjda lönen förenade ålderstillägg räkna

sig till godo den tid, han före den nya lönestatens trädande i kraft innehaft sin

befattning.

Genom den nu föreslagna höjningen av fiskeriassistentens löneförmåner skulle

ovannämnda stat komma att ytterligare ökas med 700 kronor.

Beträffande fiskeriingenjörens nuvarande, år 1904 fastställda arvode synes

detsamma i betraktande av ej mindre de kvalifikationer, som för tjänstens behöriga

skötande krävas, än även av den alltmera växande omfattning, vari hans medverkan

måst tagas i anspråk under den fortskridande industrialiseringen av landets vattendrag

och därav föranledda föranstaltningar till fiskerintressenas tillgodoseende, vara

alltför lågt tillmätt. — — —.

I likhet med styrelsen hålla vi före, att några fördelar med en förändring

av tjänstens karaktär icke stå att vinna, och få sålunda i denna del ansluta oss till

den av styrelsen hävdade uppfattningen. I vad det åter gäller fastställande av

arvodets storlek, anse vi oss icke kunna tillråda större förhöjning än med 1,000

kronor till 3,000 kronor, särskilt som det torde vara ställt utom tvivel, att de med

tjänsten förenade extrainkomsterna med en utvidgad verksamhet skola visa sig allt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utlåtande av

lantbruks*

styrelsen.

04 Kutigl. Maj.ts nåd. proposition AV 317.

jämt stegras och tjänsten sålunda komma att giva en i förhållande till arbetet

skälig inkomst. Det torde därjämte kunna förutsättas, att frågan om vattenföroreningarnas

framtida handläggning enligt det förslag, som framkommit från den

s. k. dikningslagskommittén, skall få ett avgörande inflytande på den arbetsbörda,

som åvilar fiskeriingenjören, och även med hänsyn härtill synes det mindre välbetänkt

att nu i det läge, vari denna fråga för närvarande befinner sig, vidtaga en

så avsevärd höjning av arvodet, som den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta.---.»

I överensstämmelse med vad de sakkunniga sålunda anfört hava

de uppgjort följande förslag till

Stat för statens fisker iadministration.

'' -

Tjänst-

---

-

Avlöning

Lön

görings-

pennin-

Orts-

tillägg

Summa

Anmärkning

gar

1 fiskeriintendent ........................

3,600

1,800

200

5,600

1 Efter fem år kan lönen

1 fiskeriintendent ........................

3,600

1,800

—

5,400

1 höjas med 500 kronor

( och efter tio år med

4 fiskeriintendenter .....................

14,400

7*200

—

21,600

) ytterligare 500 kronor.

Efter fem år kan lönen

höjas med 500 kronor,

! 1 fiskeriassistent...........................

2,200

1,500

—

3,700

efter tio år med ytter- ligare 500 kronor och

''

efter femton år med

ytterligare 500 kronor.

2 fiskeristipendiater. arvoden .........

-

—

—

3,000

1 fiskeriingenjör » .........

3,000 j

Avlöning, summa kronor

_

—

42,300 |

1 avgiven reservation har överdirektören Flach förklarat sig anse,

att statens fiskeritjänstemän borde av enahanda skäl, som reservanten

anfört i fråga om statskonsulenterna, tillerkännas rese- och traktamentsersättning

efter resereglementets tredje klass.

Den 20 februari 1918 har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande

över de sakkunnigas ifrågavarande betänkande och därvid anfört följande:

»Den av de sakkunniga verkställda utredningen har på ett otvetydigt sätt

bekräftat och ytterligare lagt i dagen det inom lantbruksstyrelsen välkända för
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

hållandet, att byråchefen för lantbruksärenden ej ens med de under de senaste åren

tillkomna arbetskrafterna — två extra tjänstemän med agronomutbildning och ett

kvinnligt biträde — kunnat under rimlig arbetstid utföra det maktpåliggande arbete,

som vilat på honom. I anslutning härtill hava ock de sakkunniga såsom ytterligare

förstärkning i de nu tillgängliga arbetskrafterna föreslagit anställandet å

byrån av en andra gradens tjänsteman (byrådirektör) samt, eventuellt, ett icke på

ordinarie stat uppfört kvinnligt biträde, vars avlöning beräknats skola utgå från

styrelsens expensanslag. Därtill kommer jämväl det tillskott av arbetskrafter, som

skulle komma att tillföras här ifrågavarande byrå genom statskonsulenternas och

den ene inspektörens för den lägre lantbruksundervisningen föreslagna tjänstgöringsskyldighet

under viss begränsad tid i lantbruksstyrelsen. Hur värdefullt detta sistnämnda

tillskott än måste anses, torde det dock icke i större utsträckning komma

att minska de ordinarie tjänstemännens å byrån arbetsbörda dels på grund av att

de förstnämnda befattningshavarnas tid alltid till väsentlig grad torde bliva upptagen

av tjänsteresor, dels ock till följd av att till var och en av dem givetvis icke

kan komma att lämnas annat arbete än sådant, som sammanhänger med vederbörandes

egentliga verksamhet.

Vid behandlingen inom styrelsen av föreliggande nådiga remiss har det starkt

framhållits, att den sålunda föreslagna utökningen av lantbruksbyråns arbetskraft —

om hänsyn tages ej endast till byråns nuvarande arbetsbörda utan ock till de nya

arbetsuppgifter av olika slag, som på grund av lantbrukets oavbrutna utveckling

tid efter annan komma att överlämnas till denna byrå — icke kan anses tillräcklig

och sålunda ej heller sätter sagda byrå i stånd att på tillfredsställande och önskvärt

sätt motsvara de berättigade anspråk, som ställas och måste ställas på densamma.

Särskilt otillräcklig synes den erforderliga, mera kvalificerade arbetskraften

bliva, något som givetvis kan komma att i avsevärd grad menligt inverka på byråns

arbetsresultat. För att förebygga de kännbara olägenheter, som härav måste bliva

en given följd, har lantbruksstyrelsen ansett vägande skäl föreligga att föreslå den

förändringen i de sakkunnigas förslag, att en agronomutbildad första gradens tjänsteman

(byråassistent) anställes å nu ifrågavarande byrå. Lantbruksstyrelsen har

härvid haft under omprövning, huruvida icke genom vidtagandet av denna förändring

en nedsättning skulle kunna aga rum i det av de sakkunniga beräknade

anslaget till amanuenser, 6,000 kronor. Amanuensarbetet på omförmälda byrå är

emellertid redan nu så omfattande och visar så stark tillväxt, att en dylik nedsättning

endast skulle få till följd, att den föreslagne byråassistenten finge åtaga

sig en väsentlig del av sagda amanuensarbete, varigenom det med hans anställande

avsedda målet icke skulle uppnås.

Beträffande det kvinnliga biträdet å kanslibyrån, fröken Anna Westin, vars

nuvarande årliga inkomster i lantbruksstyrelsen uppgå till omkring 4,000 kronor,

därav 3,000 kronor i arvode och omkring 1,000 kronor för övertidsarbete, hava de

sakkunniga föreslagit, att hon, därest hon antages till biträde å den nya staten,

måtte tillerkännas ett personligt avlöningstillägg å 600 kronor, varigenom hennes

sammanlagda ordinarie avlöning skulle uppgå till 3,000 kronor.

Vid föredragning av detta de sakkunnigas förslag har det inom styrelsen

framhållits, att, då hänsyn tages därtill, att fröken Westin alltifrån lantbruksstyrelsens

inrättande år 1890 på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött sina åligganden

i ämbetsverket, den minskning i hennes årsinkomster, som sålunda skulle komma

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ‘380 höft. (Nr 317.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Reservation

av byråcheferna

Eg er ström

och Ewe.

66 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

att uppstå, för henne måste bliva i alltför hög grad kännbar och att det måste

anses synnerligen önskvärt, att åt henne beredas löneförmåner i närmare överensstämmelse

med hennes nuvarande årsinkomst.

I anslutning härtill har lantbruksstyrelsen ansett sig böra hemställa, att det

av de sakkunniga föreslagna avlöningstillägget måtte höjas med 400 kronor eller

från 600 kronor till 1,000 kronor, varigenom hennes avlöning komme att uppgå

till 3,400 kronor.

Såsom ytterligare stöd för denna sin hemställan tillåter sig lantbruksstyrelsen

erinra, att Kungl. Maj:t, vid framläggande inför 1914 års senare riksdag av förslag

till omorganisation och lönereglering av medicinalstyrelsen, åt ett sedan 16 år tillbaka

i styrelsen anställt kvinnligt skrivbiträde begärde ett avlöningstil] ägg av 400

kronor, vilket belopp motsvarade hälften av skillnaden mellan hennes förutvarande

årsinkomst, omkring 2,400 kronor, och hennes blivande avlöning, därest hon antoges

till biträde å den nya staten, eller 1,600 kronor. Riksdagen biföll vad Kungl. Maj:t

sålunda föreslagit.

Beräknas avlöningstillägget åt fröken Westin, vars årsinkomst uppgått till

omkring 4,000 kronor, och vars avlöning å nya staten, eventuellt lönetillägg oberäknat,

skulle bliva 2,400 kronor, efter ovan angivna grunder, skulle nämnda tillägg

komma att uppgå till 800 kronor. En förhöjning i detta belopp med 200 kronor

eller till 1,000 kronor synes lantbruksstyrelsen väl motiverad dels på grund av

fröken Westins väsentligt mycket längre tjänstetid i ämbetsverket och dels med

särskilt fästat avseende vid det mera ansvarsfulla och maktpåliggande arbete, som

under denna hennes långa tjänstetid varit henne anförtrott.

I övrigt har lantbruksstyrelsen funnit sig böra hemställa om bifall till de

sakkunnigas samtliga förslag förutom det, som avser rese- och traktamentsersättning

till statskonsulenterna, i fråga om vilket lantbruksstyrelsen ansluter sig till

den avgivna reservationen.»

Mot lantbruksstyrelsens sålunda avfattade utlåtande hava i särskilda

hänseenden reservationer avgivits av byråcheferna Egerström,

Ewe och Nordqvist.

Byråcheferna Egerström och Ewe hava avgivit gemensam reservation

av huvudsakligen följande innehåll.

Reservanterna hava först vänt sig mot ett i samband med frågan om ställföreträdare

för styrelsens chef gjort uttalande i betänkandet, att Kungl. Maj:t kunde,

därest omständigheterna sådant påkallade, meddela förordnande å ämbetet utan att

i sådant fall ovillkorligen vara bunden vid någon av ledamöterna inom styrelsen.

En sådan anordning som den sistnämnda syntes reservanterna vara mycket olycklig

att tillgripa annat än i yttersta nödfall. Den skulle visa misstro mot styrelsens

ledamöter och därigenom skada styrelsens verksamhet. Bäst syntes vara, att under

chefens ledighet Kungl. Maj:t, om icke annan åtgärd ansåges böra vidtagas, förordnade

en av ledamöterna att upprätthålla chefsämbetet, Kungl. Maj:t obetaget

att bland ledamöterna för längre eller kortare tid utse en ställföreträdare för chefen.

Den förändring beträffande statskonsulenternas verksamhet, som i betänkandet

föreslagits, syntes reservanterna mindre lycklig. Vad som egentligen orsakat miss
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

nöjet med statskonsulentinstitutionen, sådan den för närvarande vore organiserad,

hade icke varit, att statskonsulenterna ej vant skyldiga att biträda vid behandlingen

av vissa byråärenden, utan att det icke varit möjligt att utnyttja den tid, då statskonsulenterna

icke vore på resor, för det ändamål, vartill statskonsulenterna voie

anställda. Då reseersättningen visat sig otillräcklig och statskonsulenterna icke

vore skyldiga att hava sin bostad i Stockholm, hade uppstått det förhållandet, att

de icke kommit att resa så mycket som önskligt varit och att det samarbete med

lantbruksstyrelsen, som ansetts önskvärt, hade uteblivit. Någon brist i statskonsulenternas

uppgift sådan den angivits i reglementena för dessa tjänstemän hade icke

förefunnits. För att dessa tjänstemän skulle bliva för det allmänna till avsedd

nytta, fordrades, att deras avlöningsförmåner höjdes, sä att de kunde vara bosatta

i Stockholm, och att deras reseersättning bestämdes så, att det kunde begäras, att

de skulle företaga erforderliga resor inom landet. Däremot vore det icke önskligt,

att de bleve förvandlade till några som helst byråtjänstemän i lantbruksstyrelsen,

varigenom deras fria ställning såsom styrelsens sakkunniga rådgivare endast kunde

förryckas och skadas och deras intresse för sin uppgift äventyras. Med den tillökning

i arbetskrafter inom lantbruksstyrelsen, som föreslagits av de sakkunniga,

förefunnes ej heller något behov att ålägga statskonsulenterna att bitiäda vid

behandlingen av ärenden å lantbruksbyrån. Om statskonsulenterna erhölle sagda

förmåner jämte lokal i huvudstaden, där de vore skyldiga att a bestämda tidei

vara tillstädes, vare sig denna lokal vore belägen inom lantbruksstyrelsens ämbetslokal

eller icke. kunde reglementet för statskonsulenterna vara i det närmaste

oförändrat. .

Reservanterna hava vidare uttalat, att statskonsulenten för det mindre jordbruket

borde utan att hans uppgifter sammanblandades med egnahemsfrågan fortfarande

sortera under lantbruksstyrelsen, till vars ämbetsbefattning hörde höjandet

av jordbruk av alla storleksgrader. En sådan konsulent behövde finnas anställd

under lantbruksstyrelsen, därest denna skulle kunna fullgöra sin uppgift beträffande

det mindre jordbrukets höjande. För de jordpolitiska frågornas behandling erfordrades

särskild personal. Statskonsulenten för det mindre jordbruket borde nu uppföras

på ordinarie stat och i fråga om löneförmåner likställas med övriga statskonsulenter.

De sakkunnigas förslag rörande inspektionen för den lägre lantbruksundervisningen

kunde reservanterna ej heller gilla. Genom den föreslagna anordningen

måste enligt deras mening uppkomma ensidighet hos inspektörerna samt bristande

förmåga att sätta sig in i själva systemet för lantbruksundervisningen och uppgiften

för samt det inbördes förhållandet mellan varje slag av skolor. Beträffande

inspektrisen syntes en sådan vara alldeles överflödig för att icke säga skadlig,^ då

undervisningen borde avpassas efter det praktiska jordbrukets behov, vilka maste

bäst förstås av personer, som grundligt kände till dessa. För övrigt syntes erfarenheten

ännu icke givit säker ledning rörande fördelarna eller nackdelarna av det nuvarande

systemet. Vid sådant förhållande syntes någon ändring i detta icke böra

vidtagas.

Av skäl, som anförts mot statskonsulenternas biträdande arbete å lantbruksbyrån,

ansågo reservanterna förslaget, att en av inspektörerna skulle vid tillfälle

biträda å lantbruksbyrån, olämpligt och obehövligt.

Arvodena för de tre inspektörerna syntes emellertid böra höjas och bestämmas

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

till 2,100 kronor i norra distriktet och 2,200 kronor i vartdera av de båda övriga

distrikten jämte rese- och traktamentsersättning.

Förslaget att åt byråchefens å lantbrnksbyrån närmaste man och ställföreträdare,

byrådirektören, skulle kunna uppdragas att vid förefallande behov efter

styrelsens bestämmande självständigt föredraga vissa ärenden syntes innebära en

faxa för arbetets jämna gång a byran. Därigenom kunde byråchefen komma att

undandragas ett biträde, som han väl behövde, då det sagda uppdraget kunde innebära

en ursäkt för byrådirektören att frånsåga sig andra mindre självständiga göromål.

Förhållandet mellan förman och underordnad kunde härigenom lätt bliva

mindre gott och slitningar mellan personalen uppstå.

Ärendena a lantbruksbyran vore emellertid så mångtaliga och mångsidiga,

att o denna byrå borde uppdelas å två byråer med bestämt skilda ärenden samt en

byrådirektör å vardera avdelningen, dock utan föredragning. Fn sådan arbetsbörda

som den, vilken enligt förslaget skulle vidkomma byråchefen för lantbruksärenden,

kunde ej uppbäras av en person utan på grundlighetens bekostnad. Skedde sagda

uppdelning av byrån, syntes de föreslagna agronomutbildade amanuenserna jämte

byråassistenten kunna indragas, varigenom skulle besparas ett årligt belopp av

10,000 kronor. Til! följd härav skulle den ökade kostnaden för den av reservanterna

föreslagna anordningen icke belöpa sig till mera än 8,900 kronor, men organisationen

skulle pa detta sätt bliva betydligt starkare.

Åt de föreslagna förste byråingenjörerna å den agrikulturtekniska byrån

skulle enligt förslaget kunna uppdragas att självständigt föredraga visst ärende eller

viss grupp av ärenden. Vad reservanterna anfört angående de faror och olägenheter,

som ansetts möta vid genomförande av liknande anordning inom lantbruksbyrån.

syntes äga sin tulla tillämpning även inom agrikulturtekniska byrån. Ej

heller syntes föredragningarna behöva inom agrikulturtekniska byrån fråntagas den

där tjänstgörande byråchefen. Redan vunnen erfarenhet hade ådagalagt, alt en

enda person val medhunne föredragningen både inom den tekniska och kamerala

avdelningen utan skada för övriga ärendens handläggning. Splittrades ledningen

av byråns arbeten på det sätt, som kunde ske, om de sakkunnigas förslag komme

att oförändrat antagas, syntes genom den nya organisationen den splittring i

arbetet, som för närvarande förefunnes och som den nya organisationen avsett °att

förekomma, skola snarare ökas än minskas.

De agrikulturtekniska ärendena vore av den beskaffenhet, att någon del av

desamma ej borde helt skiljas från den agrikulturtekniske byråchefens ämbetsbefattning,

villret ej kunde ske utan att i viss man menligt inverka på möjligheten för

honom att utöva den sammanhållning av frågorna, som vore nödig för ärendenas

säkra, jämna och skyndsamma behandling.

Angående den administrativa byrån och övergångsförhållandena hava dessa

reservanter uttalat sig sålunda:

>> Enligt vad i betänkandet upplyses, har avsikten varit, att lantbruksstyrelsens

mangåriga kvinnliga biträde fröken Anna Westin, som alltsedan lantbruksstyrelsens

inrättande eller numera över 28 år biträtt styrelsen och inom ämbetsverket utfört

ett synnerligen förtjänstfullt och träget arbete, skulle uppflyttas i högsta kvinnliga

biträdesgraden å ordinarie stat, varigenom hennes avlöning, två ålderstillägg inberäknade,

skulle komma att uppgå till 2,400 kronor, vartill dock skulle komma ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmu/l. Maj:ts nåd. proposition År 317. 09

personligt avlöningstillägg av 600 kronor, så att hennes sammanlagda ordinarie

avlöning skulle uppgå till 3,000 kronor. Enligt de föreslagna villkoren för avlöningarnas

åtnjutande skulle hon icke kunna erhålla något övertidsarbete eller annan

extra inkomst inom lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att ovan

nämnda belopp, 600 kronor, skulle höjas till 1,000 kronor.

Då ifrågavarande biträdes nuvarande inkomster överstiga 4,000 kronor, skulle

detta innebära en minskning i arbetsförtjänst enligt de sakkunnigas förslag av omkring

1,000 kronor och enligt styrelsens förslag av omkring 600 kronor.

Såsom ledare av arbetena å lantbruksstyrelsens kansliavdelning alltsedan

styrelsens inrättande kan jag, Egerström, emellertid vitsorda, att med den utvecklingarbetena

inom styrelsen tagit, det hade varit nödvändigt, därest arbetet å avdelningen

skulle utförts endast ined tillhjälp av vanliga kvinnliga biträden, att, förutom den

förutvarande ordinarie tjänstemannen, för 20 år sedan antaga en ordinarie tjänsteman

i första lönegraden och för 10 år sedan ytterligare en ordinarie tjänsteman i andra

lönegraden. Genom att å avdelningen från början av styrelsens verksamhet varit

anställt ett kvinnligt biträde, som med snabb uppfattning, gott omdöme och ett

aldrig svikande minne förenat ett till självuppoffring gränsande nit och en arbetsförmåga.

som tillåtit henne att i regel ägna 10 å 11 timmar av dygnet åt tjänstearbeten.

har lantbruksstyrelsen kunnat reda sig med den fåtaliga biträdande personalen

a kansliavdelningen av till eu början ett, sedermera två och slutligen tre

kvinnliga biträden. Vilken besparing, som detta inneburit för statsverket under

dessa 28 ar, kan lätt inses. Att nu belöna ett sådant biträdes framstående, långvariga

och trogna arbete ined att indraga eu avsevärd del av inkomsterna synes

staten ovärdigt, på samma gång ämbetsverket därigenom tillskyndas en stor otjänst.

Vid flera tillfällen har lantbruksstyrelsen i offentliga uttalanden, då det varit fråga,

att bemälda biträde skulle uppföras å stat såsom ordinarie skrivbiträde, med hänvisning

till ett vid den tiden dryftat förslag, att kvinnor skulle kunna utnämnas till

ordinarie statstjänst, framhållit, att ifrågavarande biträdes arbete vore av den beskaffenhet.

att det icke kunde hänföras till annan kategori än tjänstemannakategorien,

varför styrelsen förklarade, att med det definitiva bestämmandet av lönevillkoren

för detta biträde borde anstå, tills sagda förslag hunnit slutbehandlas.

Den bästa lösningen för den närmaste tiden av denna del av personalfrågan

å administrativa byrån, en lösning som på samma gång möjliggjorde kontinuiteten

i arbetet a byrån, vore, om förenämnda kvinnliga biträde fortfarande komme att

utöva sin nuvarande verksamhet därstädes, vilken verksamhet just sammanfaller

med den föreslag ne byråas,sistentens. Ingen kan därtill hava större kompetens och

bättre förutsättningar än detta biträde, som under mera än 28 år med största framgång

. skött dessa göromål och innehar den noggrannaste kännedom om allt. som

hör till denna detalj.

Detta skulle nu kunna ske på det sätt, att fröken Anna Westin erhölle förordnande

å byråassistentbefattningen i styrelsen. För att hon emellertid icke skulle

gå miste om ordinarie tjänst, borde hon såsom föreslaget blivit utnämnas till

registratorsbefattningen. och borde lör den skull uppföras dels a ordinarie stat,

såsom de sakkunniga föreslagit, avlöning åt ett kvinnligt biträde i tredje lönegraden

med 2 ålder,■stillägg, dels ock ä övergångsstat såsom personligt avlöningstillägg åt

biträdet Anna Westin ett belopp enligt lantbruksstyrelsens förslag av 1,000 kronor.

Så länge hon innehade byräassistentförordnandet, komme förberörda avlöningsförmåner

s. 70 Kontrollera mot PDF

Reservation

av byråchef

er na

Eg er ström,

Ewe och

Nordgvist.

70 Kanyl. Maj.is nåd. proposition Nr 317.

för registratorsbefattningen, 2,000 kronor jämte 2 ålderstillägg, vartdera ä 200

kronor, samt beloppet i övergångsstaten, 1,000 kronor, eller tillhopa 3,400 kronor

icke att för ändamålet utgå. Utav avlöningsbeloppet borde i sådan händelse 2,000

kronor disponeras för anställande under tiden av ett extra kvinnligt biträde i tredje

lönegraden för att under den tid, berörda förordnande varar, handhava registratorsgöromålen.

För möjliggörande av sagda anordning, varigenom statsverket skulle

besparas ett belopp av 1,400 kronor för år räknat, borde riksdagens medgivande

utverkas, att under ovan sagda förutsättning av den i den ordinarie staten till ett

kvinnligt biträde i tredje lönegraden upptagna avlöning finge användas ett belopp

av 2,000 kronor för helt år till anställande av ett extra kvinnligt biträde å administrativa

byrån. .

På grund av vad sålunda blivit anfört anse vi, att lantbruksstyrelsen bort i

det av de ifrågavarande sakkunniga avgivna förslaget hemställa om de ändringar,

som betingas av vad vi i det föregående anfört.»

I eu av byråcheferna Egerström, Ewe och Nordqvist gemensamt

avgiven reservation har förordats fiskeriärendenas utbrytande från lantbruksstyrelsen

och inrättandet av en särskild fiskeristyrelse. Till motivering

härför anföres huvudsakligen följande.

Redan år 1883 hade av en kommitté för revision av fiskeristadgan den 29

juni 1852 m. in. väckts förslag om inrättandet av en särskild fiskeristyrelse. När

lantbruksstyrelsen år 1889 inrättades, förlädes vårdnaden av insjöfisket och östersjöfisket,

som förut hört under lantbruksakademiens förvaltningskommitté, till lantbruksstyrelsen.

medan västkustfisket fortfarande kom att höra under kommerskollegiet.

Åtgärden att förlägga östersjö- och insjöfisket under lantbruksstyrelsen var en

billighets- och nödfallsutväg. För att åt frågan om västkustfisket bereda åtminstone

eu sakkunnig föredragning fprlades även denna år 1903 under lantbruksstyrelsen.

Såsom någon lämplig central styrelse för fiskeriärenden kunde emellertid lantbruksstyrelsen

icke anses. ...

Den person inom denna styrelse, som ensam ägde någon verklig insikt i

fiskerifrågor, vore betungad av ett mycket omfattande byråarbete med skyldighet

att föredraga sina ärenden inför en icke sakkunnig chef. Fiskerifrågorna vore av

en sådan natur, att de rakt ingen gemenskap hade med övriga lantbruksärenden,

vilket icke vore fallet med några andra till lantbruksstyrelsen hörande ärenden.

Erfarenheten visade, att den omständigheten, att föredraganden för fiskeriärenden

varit betungad av byråarbete med ty åtföljande föredragningsskyldighet, vant till

hinder för honom att, såsom han eljest kunnat, arbeta för fiskerinäringens höjande.

Då lantbruksstyrelsen nu måste omorganiseras, vore det också skäl att inrätta

en särskild fiskeristyrelse och därmed giva åt fiskerierna den ämbetshjälp, varav de

vore i behov. Skulle detta tillfälle försummas, vore det osäkert, huru länge det

komme att dröja, innan denna välbehövliga åtgärd vidtoges. De skäl, som de sa.kkunniga

anfört för uppskovet, syntes icke vara bevisande. Att chefen ytterligt

sällan frångått den föredragande byråchefens mening talade just icke för behovet

av ärendenas kvarblivande i lantbruksstyrelsen.

Den organisation av liskeribyrän, som föresloges i betänkandet, kunde visserligen

underlätta byråarbetet, men avhjälpte ingalunda den största bristen hos den

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung]. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

nuvarande ordningen, eller att den egentlige ledaren av fiskeriförvaltningen icke

hade den självständiga ställning, som ensam kunde sätta liv i utvecklingsarbetet.

Detta behövdes emellertid, därest några mera betydande resultat av denna förvaltningsgren

skulle kunna ernås. Massor av frågor inom denna gren av förvaltningen

väntade ännu på sin lösning och tiden borde icke förspillas.

Beträffande organisationen av den nya fiskeristyrelsen hänvisade reservanterna

till den såsom bilaga till de sakkunnigas betänkande fogade, av Nordqvist avgivna

P. M. i ämnet.

Om en särskild fiskeristyrelse inrättades, kunde ur den föreslagna staten för

lantbruksstyrelsen avföras följande belopp:

1 byråchef ........................................................ kronor 8,100: —

1 byrådirektör......................... » 5,800: —

1 kvinnligt biträde i 2:a lönegraden ............ » 1,600: —

1 d:o d:o » l:a d:o ............ » 1,200: —

av eXpensanslaget ............................................ » 6,000: —

Summa kronor 22,700: —

Om från den beräknade kostnaden för den nya fiskeristyrelsen

............................................................................ kronor 44,600:

avräknades sagda belopp.................................................... » 22,700: —

skulle den ökade kostnaden för eri särskild fiskeristyrelse

utgöra ................................................................ kronor 21,900: —.

Då det toges hänsyn till vilken stor vikt fiskerinäringen hade och ännu mera

kunde få för folkförsörjningen, om den komme till sin rätta utveckling, syntes detta

belopp vara en ganska måttlig summa. I själva verket skulle antagligen skillnaden

i kostnaden bliva ännu mindre, enär det sannolikt skulle bliva omöjligt att få en

fullt kompetent person att bliva föredragande för de fiskerifrågor, som skulle handhavas

av byrådirektören, då det ju knappast kunde förväntas, att någon för befattningen

lämplig fiskeriintendent ville utbyta sin fiskeriintendentsbefattning mot en

byrådirektörs, vilken oberäknat dyrortstillägget skulle hava samma löneförmåner

som fiskeriintendenterna. I

I särskild reservation har byråchefen Ewe förordat, att de ärenden,

som anginge torvindustrien ävensom norrländska och allmänna nyodlingsfonderna,

måtte överflyttas från lantbruksbyrån till agrikulturtekniska

byrån. Då denne reservant icke ansett sitt förevarande förslag höra

föranleda någon ändring i lantbruksstyrelsens organisation eller stat,

utan reservationen synes avse endast en ändring i styrelsens instruktion,

torde jag ej här behöva närmare ingå på densamma.

Reservation

av byråchefen

Ewe.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Utlåtande av

statskontoret.

72 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 817.

Till följd av remiss har jämväl statskontoret den 28 februari 1918

avgivit utlåtande över de sakkunnigas förslag och därvid yttrat huvudsakligen

följande:

I likhet med de sakkunniga ansåge även statskontoret, att, innan en ny styrelse

för fiskeriärenden föresloges upprättad, det borde noga tillses, att ett verkligt

kännbart och oavvisligt behov därav förelåge. Såsom de sakkunniga framhållit,

syntes emellertid ökningen av de å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå handlagda ärenden

icke kunna anses vara av den omfattning, att den i och för sig utgjorde en

tillräcklig grund för en särskild fiskeristyrelses upprättande. Yad vidare beträffade

det för vidtagande av en dylik åtgärd anförda skälet, att fiskerinäringens självständiga

ställning gent emot jordbruksnäringen berättigade till framställande av dylikt

krav, hade varken byråchefen Nordqvist eller någon av de hörda myndigheter, som

uttalat sig för detta kravs tillgodoseende, påvisat, att nu gällande ordning med avseende

å fiskeriärendenas handläggning i något fall varit till olägenhet för fiskerinäringen.

Härtill komme, att den år 1904 beslutade nya fiskeriadministrationen

kunde sägas hava blivit fullständigt genomförd först från och med år 1912, vadan

tillräcklig erfarenhet om det sätt, varpå densamma verkade, väl knappast ännu torde

ha vunnits, en omständighet, som ju vore ägnad att i- ej oväsentlig mån spela in vid

bedömande av förevarande fråga.

Statskontoret ansåge sig på grund av vad nu anförts böra i denna del biträda

den av de sakkunniga hävdade uppfattningen, att någon giltig anledning ej förefunnes

att nu inrätta en egen styrelse för fiskerinäringen.

Vad därefter vidkomme det av de sakkunniga framlagda förslaget till omorganisation

av lantbruksstyrelsen, hade statskontoret visserligen funnit den därav

betingade nya staten för styrelsen innebära en avsevärd ökning i förhållande till

den hittills gällande, men med hänsyn till vad de sakkunniga, under åberopande i

vissa delar av lantbruksstyrelsens hemställanden, anfört i sin motivering hade statskontoret

icke ansett de sakkunnigas statförslag giva anledning till erinran annat än

i nedan angivna hänseenden.

Statskontoret hade icke av de sakkunnigas motivering blivit till fullo övertygat

därom, att det arbete, som skulle utföras av förste byråingenjören på den

agrikulturtekniska byråns kamerala avdelning, vore av den beskaffenhet och omfattning,

att det nödvändigtvis betingade anställandet av en befattningshavare i andra

normallönegraden, utan ansåge sig böra hemställa till övervägande, huruvida ej denna

befattning utan olägenhet kunde göras till en tjänst av första normalgraden.

För närvarande vore så ordnat, att det ålåge byråchefen för lantbruksstyrelsens

kansli- och ekonomiska ärenden i huvudsak att såsom föredragande handlägga

styrelsens administrativa och ekonomiska ärenden, att i en del fall närvara vid

annan ledamots föredragning samt att med vissa undantag ansvara för uppsättning

av koncept till styrelsens expeditioner ävensom för expediering av styrelsens beslut

m. m. Enligt de sakkunnigas förslag åter skulle för motsvarande göromåls utförande

finnas att, tillgå först och främst chefen för administrativa byrån samt därjämte

tre nytillkomna befattningshavare, nämligen en sekreterare och två byråassistenter.

Tillkomsten av den förstnämnde av dessa nya tjänstemän, sekreteraren, vilken

skulle uppföras i andra normallönegraden, syntes statskontoret vara av förhållandena

väl motiverad. Vad däremot beträffade förslaget om anställande därjämte i

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Mujtis nåd. proposition Nr 317.

första normallönegraden av eu tjänsteman med juridisk utbildning för utförande av

notariegöromål, både statskontoret knappast funnit vad de sakkunniga anfört till

stöd för förslaget i denna del innebära tillräcklig motivering för bifall därtill, utan

ville, med hänvisning jämväl till vad ämbetsverket senare i utlåtandet anförde rörande

inrättande av en kassörs- och bokhållartjänst, ifrågasätta behövligheten av

nämnda byråassistentbefattning.

Vad vidkomme den byråassistentbefattning, vars innehavare skulle handhava

kassörs- och bokhållargöromålen, ville statskontoret framhålla lämpligheten därav,

att denne tjänsteman, vars tid, enligt vad de sakkunniga anfört, icke skulle komma

att helt tagas i .anspråk för berörda göromål, jämväl Unge till uppgift att dels verkställa

en del medelsutbetalningar, sou* för närvarande ombesörjdes av statskontoret,

särskilt utbetalningar av avlöningsmedel, dels ock biträda sekreteraren med uppsättning

av en del enklare expeditioner. Benämningen å ifrågavarande befattningshavare

syntes med hänsyn till arten av hans huvudsakliga arbete böra ändras från

»byråassistent», som de sakkunniga föreslagit, till »kassör och bokhållare».

Vad beträffade de i staten upptagna förste vaktmästare och vaktmästarbefattningarna,

vilka sistnämnda enligt de sakkunnigas förslag skulle ökas från hittillsvarande

en till två — mot vilket förslag statskontoret ej hade något att erinra —

ville ämbetsverket endast påpeka, att inom löneregleringskommittén utarbetats förslag

angående lönereglering för vaktmästare i statens tjänst och att på prövning avberörda

förslag borde fä ankomma vad som i avlöning kunde anses böra tillkomma

de hos lantbruksstyrelsen anställda förste vaktmästare och vaktmästare.

I fråga om övriga i statförslaget upptagna poster ville statskontoret anmärka,

att det av de sakkunniga beräknade anslaget till vikariatsersättningar under semester

icke blivit, såsom vederbort, fastställt till det belopp, som för detta ändamål skulle

i verkligheten komma att erfordras. Enligt av statskontoret gjord beräkning skulle

såsom vikariatsersättning under semester för de i statförslaget upptagna ordinarie

befattningshavarna, därvid ämbetsverket dock i enlighet med de sakkunnigas förslag

förutsatt, att någon ställföreträdare ej skulle ifrågakomma för lantbruksstyrelsens

chef under den tid, denne begagnade sig av semester, komma att utgå, ej 5.300,

som de sakkunniga föreslagit, utan allenast 3,650 kronor.

Vad de sakkunniga hemställt med avseende å övergångsstat ansåge sig statskontoret

böra tillstyrka.

Vad vidkomme de sakkunnigas förslag i fråga om inspektionen av den lägre

lantbruksundervisningen, hade statskontoret, i betraktande av att de för ifrågavarande

ändamål erforderliga anslagsmedel icke skulle komma att undergå någon förändring

genom den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av berörda inspektion,

icke någon erinran att i den delen framställa.

Med hänsyn till vad som anförts dels av statskonsulenterna i deras framställning

om lönereglering, dels av lantbruksstyrelsen i dess däröver avgivna utlåtande,

dels ock slutligen av de sakkunniga angående det önskvärda och berättigade

i att statskonsulenterna uppflyttades till lika ställning med andra gradens tjänstemän,

ansåge sig statskontoret kunna förorda bifall till de sakkunnigas förslag i donna

del. Icke heller beträffande de sakkunnigas hemställan om rätt för dessa befattningshavare

att för ålderstilläggs åtnjutande fä tillgodoräkna sig föregående tjänstetid

funne statskontoret hinder möta för bifall därtill.

I fråga om den rese- och traktamentsersättning, som borde utgå till statsBihantj

till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. ''iso höft. (Nr .''117.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kung!. Maj:ts nåd. proposition .Nr 317.

konsulenterna, anslöte sig statskontoret till vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende

hemställt, vilket förslag även tillstyrkts av en reservant bland de sakkunniga. Att.

såsom dessa senare föreslagit, avvakta tillkomsten av ett blivande nytt resereglemente.

iiman statskonsulentema tinge intaga den ställning i fråga om rese- och

traktamentsersättning, som betingades av deras uppflyttning i andra normallönegraden,

syntes ej vara nödigt. Det vore ju all anledning att förmoda, att den tillämnade

revisionan av resereglemente! icke kunde genomföras utan en viss tidsutdräkt,

och det syntes därför vara befogat att genast i och med den nu föreslagna

löneregleringens genomförande tillmötesgå statskonsulenternas krav i förevarande

cIVSGGIKIg.

Vad fiskeriintendenterna anginge, synteS en förhöjning av den till dem utgående

avlöning vara motiverad av den omständigheten, att, såsom de sakkunniga

framhållit, även om de teoretiska minimikrav, som i instruktionen den 18 november

1904 föreskrivits för att kunna föreslås till fiskeriintendent, ej fullt nådde upp till

dem, som stadgats för befordran till lektor vid högre allmänt läroverk, de nuvarande

fiskeriintendenterna dock i regel uppfyllde dessa kompetensfordringar, vartill

körnare för dem en något längre praktisk utbildningstid. Med hänsyn härtill syntes

mot en uppflyttning av dessa befattningshavare till andra normallönegraden icke

kunna göras någon invändning. Statskontoret hade ej heller velat motsätta sig, att

fiskeriintendenterna i likhet med statskonsulentema skulle få för ålderstilläggs åtnjutande

tillgodoräkna sig den tid. de före den nya statens ikraftträdande innehaft

sina nuvarande befattningar.

För fiskeriintendenten i övre norra distriktet hade lantbruksstyrelsen dessutom

föreslagit ett ortstillägg å 400 kronor, för den händelse stationsorten såsom

hittills bleve Luleå, eller å 300 kronor, om stationsorten bleve Umeå. De sakkunniga

hade emellertid vid förordande av sådant tillägg för nu ifrågavarande fiskenintendent

stannat vid ett belopp av 200 kronor, och statskontoret hade för sin del

icke funnit skäl frångå de sakkunnigas förslag härutinnan.

Att fiskeriintendenterna i och med genomförande av den nu föreslagna löneregleringen

borde i likhet med statskonsulentema åtnjuta rese- och traktamentsersättning

efter tredje klassen i resereglemente!, ansåge statskontoret vara en given

följd av deras då intagna ställning såsom andragradstjänstemän.

Beträffande fiskeriassistenten och fiskeriingenjören instämde statskontoret i

vad de sakkunniga med avseende å dessa tjänstemän föreslagit.

Yad de sakkunniga i övrigt hemställt i sitt förevarande betänkande hade

statskontoret icke funnit giva anledning till särskilt uttalande rrån dess sida.

Med anledning av de sakkunnigas särskilda framställning, att de med byrådirektörsbefattningen

å fiskeribyrån förenade avlöningsförmåner måtte ändias till

likhet med de för byrådirektörsbefattningar i exempelvis patent- och registreringsverket

gällande, har statskontoret anfört, att då den ställning, som denne byrådirektör

skulle komma att intaga, och den utsikt till befordran, som skulle erbjudas

honom, enligt statskontorets förmenande syntes få anses innebära tillräcklig

lockelse för''”fiskeriintendent att söka dylik befattning, även om skillnaden i avlöningsförmåner

ej uppginge till mer än vad som svarade mot pristillägget, hölle

statskontoret före, att de sakkunnigas i förevarande avseende uttalade farhågor

skulle befinnas vara ogrundade. Statskontoret kunde således icke finna, att behovet

av en ändring i de till nu ifrågavarande befattningshavare från början föreslagna

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj As nåd. proposition Nr 317.

avlöningsförmåner blivit på tillfyllestgörande sätt ådagalagt, och ville för den skull

avstyrka vad de sakkunniga i den särskilda skrivelsen hemställt.

T. f. statskommissarie!! Spilhammar har uttalat särskild mening

sålunda:

»Även om den utav de sakkunniga förebragta utredningen rörande behovet

av den å lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrås kamerala avdelning föreslagna

förste byråingenjörstjänsten är tämligen knapphändig, anser jag dock, med hänsyn

till den omständigheten att göromålen å nämnda byrå oupphörligen ökas, behovet

av en ytterligare befattningshavare därstädes ådagalagt. På grund av de kvalifikationer,

som den nya tjänstinnehavaren, enligt förslaget, skall besitta, anser jag det

icke heller kunna ifrågasättas, att befattningen skall göras till en tjänst av första

normalgraden, då det *synes tvivel underkastat att i så fall med de med nämnda

grad förenade avlöningsförmåner numera kunna förvärva en för tjänsten skicklig

person.

Beträffande den i de sakkunnigas skrivelse den 24 sistlidna januari ifrågasatta

höjningen av vad de sakkunniga ursprungligen föreslagit i avlöningshänseende åt

byrådirektören å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå, anser jag .de sakkunniga hava förebragt

goda skäl för en dylik förhöjning och kan icke dela den av statskontorets

majoritet häremot hävdade uppfattningen.»

Allt efter som de ärenden, lantbruksstyrelsen har att handlägga,

ökats i antal och omfattning, varom de av de sakkunniga lämnade uppgifterna

lämna tydligt vittnesbörd, har styrelsens egenartade organisation

visat sig medför# allt större svårigheter vid utövandet av styrelsens

ämbetsbefattning. Det har befunnits omöjligt för styrelsens nuvarande

personal att utan en så stor utsträckning i arbetstiden, att den medfört

fara för överansträngning, hinna nöjaktigt handlägga de löpande ärendena.

Till utövande av de ledande och initiativtagande uppgifter, som

böra tillkomma styrelsen, har i allmänhet knappast funnits någon tid

övrig. Att förhållandena i verkligheten icke gestaltat sig ännu ofördelaktigare

än som skett, är uteslutande att tillskriva personalens stora

intresse för de densamma förelagda uppgifterna samt dess erfarenhet

och duglighet. Det antydda missförhållandet är desto betänkligare, som

särskilt den senaste tidens svårigheter ådagalagt, i lmr stor grad hela

vår folkhushållning är beroende av jordbruket och dess binäringar och

vilket gagn i fråga om dessa näringars utveckling och förmåga av ökad

produktion, som målmedvetna och energiska åtgärder från statens sida

kunna medföra.

De sakkunnigas förslag avser i främsta rummet erforderlig utökningav

styrelsens ordinarie personal och tillika ett mera ändamålsenligt ordnande

av arbetet inom ämbetsverket. Jag anser också för min del, att

behovet av ändringar i dessa hänseenden är oavvisligt. Den mest känn
-

Departe
mentschefen
Ang.

låntbruksstyrelsen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

bara olägenheten torde nämligen hava varit bristen på skolade arbetskrafter

till biträde åt byråcheferna, vilken brist även nödvändiggjort

vissa för arbetets gång ofördelaktiga bestämmelser i instruktionen.

Vad det närmare innehållet i förslaget angår, torde jag få anföra

följande.

Såsom de sakkunniga framhållit, torde skäl ej förefinnas att vid

denna styrelse införa institutionen med viss ställföreträdare för chefen.

I fråga om den byrå i styrelsen, som torde vara mest överhopad

av arbete, nämligen lantbruksbyrån, hava de sakkunniga föreslagit, att

till byråchefens hjälp måtte anställas — utöver de agronomutbildade

amanuenser, till vilkas avlönande riksdagen för de .senaste åren anvisat

anslag å extra stat, ävensom kvinnliga biträden — en agronomutbildad

tjänsteman, benämnd byrådirektör, med avlöning enligt andra normalgraden,

varjämte särskilda bestämmelser skulle meddelas i syfte att staiskonsulenterna

samt den föreslagne inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolor

måtte biträda vid vissa ärendens handläggning å byrån.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande över förslaget framhållit, att den

ökning i lantbruksbyråns arbetskrafter, som sålunda skulle åstadkommas,

bleve otillräcklig, särskilt vad beträffade den erforderliga mera kvalificerade

arbetskraften. Styrelsen har därför föreslagit den utvidgningav

denna byrås personal, att jämväl en agronomutbildad första gradens

tjänsteman (byråassistent) måtte anställas å byrån. Hfeservanterna Egerström

och Ewe, vilka avstyrkt förslaget om att statskonstenterna och

förenämnde inspektör skulle biträda vid arbetena å lantbruksbyrån, hava

ansett ärendena å denna byrå vara så mångtaliga och mångsidiga, att

byrån borde delas i två med var sin byråchef och byrådirektör.

Denna fråga är i viss mån beroende av frågan om statskonsuleuternas

och nämnde inspektörs arbetsskyldighet inom styrelsen. Vad

statskonsulenterna beträffar är det visserligen angeläget, att de

fortfarande som hittills genom besök å olika platser i landet följa utvecklingen

av de olika näringsgrenarna och vinna kännedom om vad

som kan befordra desamma samt att de på rekvisition tillhandagå allmänheten

med råd och anvisningar, och det kan icke anses lyckligt, om

de i större mån förändras till byråtjänstemän med verksamheten förlagd

till det centrala ämbetsverket. Den initiativtagande och livgivande

samt även sammanhållande verksamhet, som bör förväntas från dem,

skulle därigenom i allt för hög grad försvåras. Men jag anser dock

utredningen giva vid handen, att statskonsulenternas tid icke är i så

hög grad upptagen av resor och förrättningar av nj^ss angivna slag,

att icke avsevärd tid kan för dem bliva över till arbete inom lantbruks
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

styrelsen. Då detta arbete naturligtvis bör avse ärenden, som lalla inom

deras verksamhetsområde såsom statskonsulenter, böra även de själva

kunna hava gagn därav. Under betonande att en dylik förändring

förutsätter, att ökade avlöningsförmåner beredas statskonsulenterna, vill

jag därför biträda vad de sakkunniga härom anfört och föreslagit. .

För den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av inspektionsväsendet

över de lägre lantbruksundervisningsanstalterna synas mig göda

skäl vara anförda. Några ökade anslagsmedel skulle förändringen icke

påkalla, Den kan, såsom de sakkunniga framhållit, lämpligen genomföras

från och med år 1919, vid vilket års ingång de nuvarande inspektörsförordnandena

utgå. I likhet med de sakkunniga finner jag visst

biträde vid arbetena å lantbruksbyrån kunna påräknas från inspektören

över lantmanna- och lanthushållsskolor.

Den arbetshjälp, som statskonsulenterna och nämnde inspektör

kunna lämna lantbruksbyrån, torde emellertid icke böra överskattas.

Någon mera stadigvarande tjänstgöring därstädes lärer varken kunna

eller böra förväntas av dem, utan torde deras biträde huvudsakligen

komma att påkallas vid vissa slag av ärenden. I betraktande av den

starka tendens till stegring, som utmärker arbetet å denna byrå, lärer

inom ganska kort tid den lättnad, som härigenom må kunna beredas,

bliva fullt uppvägd.

Jag finner det därför nödvändigt, att denna byrå även på annat

sätt erhåller ökad hjälp vid sitt arbete, icke minst av det skälet, att ämbetsverkets

chef icke bör i så hög grad, som de sakkunnigas utredning

visar, upptagas av direkt handläggning av till denna byrå hörande

ärenden. Att nu gå så långt som att uppdela byrån på två nya självständiga

byråer, vilket förenämnda reservanter förordat, kan jag emellertid icke

tillstyrka. Ej heller kan jag finna det tillräckligt ådagalagt, att det är

nödvändigt att jämte den av de sakkunniga föreslagne byrådirektören,

vilkens anställande jag tillstyrker, för närvarande anställa även en byråassistent,

såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt. Jag vill emellertid framhålla,

att den av mig nu tillstyrkta ökningen i byråns arbetskrafter är

den minsta, som bör kunna ifrågakomma, och att ändringar beträffande

denna byrå och dess personal sannolikt inom kort komma att visa sig

erforderliga, särskilt med hänsyn till de förslag beträffande''åtgärder för

trädgårdsskötselns främjande, vilka nyligen avgivits av de för denna frågas

utredande tillkallade sakkunniga, men som ännu ej kommit i det läge,

att de kunna anmälas för Kungl. Maj:t och leda till framställning till

den nu samlade riksdagen.

Vad angår den agrikulturtekniska byrån finner jag de sak
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

kunniga hava framlagt övertygande skäl för att denna bör i sin helhet

ställas under ledning av byråchefen å byrån och att den nuvarande

byrådirektörens mera självständiga ställning såsom ledamot i styrelsen

bör upphöra. Jag vill erinra, att denna byrådirektörsbefattning uppehälles

endast på förordnande. Att emellertid, såsom de sakkunniga förordat,

arbetet å byrån faktiskt fördelas på två avdelningar, den tekniska

och den kamerala, synes mig lämpligt.

De sakkunniga hava beträffande den tekniska avdelningen föreslagit,

att såsom ordinarie befattningshavare skulle i staten uppföras eu

förste byråingenjör med avlöning i andra normalgraden samt ett kvinnligt

ingenjörsbiträde med avlöning i tredje biträdesgraden. Därjämte hava

de lörordat, att till arvoden åt två extra byråingenjörer samt till ingenjörsbiträden

måtte i staten uppföras en anslagspost å 15,400 kronor,

vilket belopp dock borde höjas med 1,000 kronor, därest en av lantbruksstyrelsen

för år 1919 ifrågasatt höjning i allmänna avdikningsanslaget bilölles.

Vad sålunda löreslagits har icke mött någon gensaga i de avgivna

utlåtandena. Jag biträder för min del dessa förslag, dock med framhållande

att på grund av vid innevarande års riksdag redan beslutad ökning av

allmänna avdikningsanslaget anslagsposten till extra byråingenjörer m. in.

bör bestämmas till 16,400 kronor.

A den agrikulturtekniska byråns kamerala avdelning skulle enligt

de sakkunnigas förslag tjänstgöra en andra gradens tjänsteman, benämnd

förste byråingenjör. Statskontoret har till övervägande hemställt, huruvida

ej denna befattning kunde göras till en tjänst av‘första normalgraden.

En reservant i statskontoret har dock anslutit sig till de sakkunnigas

mening. Då denna befattning närmast motsvarar den nuvarande

byrådirektörsbefattningen, vilkens innehavare har ett omfattande och maktpåliggande

arbete, som kräver synnerlig noggrannhet och uppmärksamhet,

är det av stor vikt, att detta omhänderkaves av eu därtill fullt kompetent

person. Jag anser därför för min del icke tillrådligt att för befattningen bestämma

lägre ställning och avlöningsförmåner än enligt andra normalgraden.

Beträffande byrådirektören å lantbruksbyrån och de bägge förste

byråingenjörerna å agrikulturtekniska byrån hava reservanterna Egerström

och Ewe riktat en anmärkning mot förslaget, att viss föredragningsskyldighet

skulle uppdragas åt dem. Om än bestämmandet av

omfattningen av dylik föredragningsskyldighet bör närmare prövas och

därvid tillses, att ledningen av vederbörande b}7rås arbeten bibehålies i

byråchefens hand, bör dock möjligheten att ålägga dem dylik skyldighet

enligt min mening hållas öppen. Den bör kunna, rätt använd, bereda

vederbörande byråchef väsentlig lättnad i hans arbete.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kunyl. Maj.ts nåd. -proposition Nr 317.

I fråga om fiskeribyrån hava de sakkunniga haft att yttra sig

över ett framställt förslag ätt inrätta en självständig, från lantbruksstyrelsen

skild fiskeristyrelse. De hava av närmare angivna skäl ställt sig

avvisande mot detta förslag. 1 reservation vid lantbrnksstyrelsens utlåtande

har emellertid förslaget tillstyrkts av tre byråchefer, Egerström, Ewe

och Nordqvist. Statskontoret har däremot uttryckligen instämt med de

sakkunniga. Med allt erkännande av fiskerinäringens stora vikt och

betydelse och med full insikt om att från statens sida kraftigare åtgärder

än ''hittills böra vidtagas för att främja denna näring — i vilket avseende

ytterligare förslag äro att förvänta från de sakkunniga — kan jag icke

finna det nödvändigt eller ens lämpligt, att utbryta _ fiskeriärendena från

lantbruksstyrelsen till en självständig styrelse. De skäl, de sakkunniga

anfört mot en sådan åtgärd, synas mig tungt vägande. Eu självständig

styrelse skulle förövrigt draga ungefär dubbla kostnaden mot en utvidgad

fiskeribyrå inom lantbruksstyrelsen.

Till förstärkning av fisker ibyråns pir betskrafter hava de sakkunniga

föreslagit anställande av en byrådirektör samt framhållit, att arbetet

borde mellan byråchefen och byrådirektören delas så, att den ene handlade

förnämligast ärenden angående havsfisket och den andre huvudsakligen

ärenden rörande insjöfisket. Jag biträder detta förslag. I avseende

å byrådirektörens avlöning hava de sakkunniga i sitt betänkande

förordat sådan efter andra normalgraden men i en senare framställning

ifrågasatt samma avlöning som gäller för vissa byrådirektörer i patentocli

registreringsverket och som av Kungl. Maj:t i år föreslagits för

avdelningsföreståndare vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,

nämligen 6,800 kronor med två ålderstillägg. Statskontoret har — dock

med en reservant — ansett den av de sakkunniga först föreslagna avlöningen

loöra vara tillräcklig. Under framhållande att för förslaget om

sagda högre avlöning för nyssnämnda avdelnings föreståndare vid statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt förelågo alldeles särskilda, av anstaltens

sammansättning och uppgifter betingade skäl, ansluter jag mig i nu förevarande

fråga till de sakkunnigas första förslag och statskontorets majoritet.

En god lösning av frågan om ett lämpligt anordnande av arbetet å

lantbrnksstyrelsens administrativa byrå samt överhuvud med styrelsens expeditionsväsende

är synnerligen viktig för underlättande av styrelsens arbete.^

''De sakkunniga hava, under framhållande att såväl ämbetsverkets chef

som byråcheferna å de övriga byråerna kunde förutsättas bliva personel1

med så gott som uteslutande praktisk-teknisk utbildning, föreslagit, att

ansvaret för ämbetsverkets expeditionsväsende måtte alltjämt koncentreras

hos den administrative byråchefen. Oaktat jag icke kan undgå att finna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

att härigenom denne byråchef i mån som ämbetsverkets verksamhet

ytterligare utvecklas får ett så vittomfattande arbetsområde, att fara

föreligger för att han icke skall kunna medhinna att sköta detsamma

och alltså denna anordning kan komma att i viss män försvåra styrelsens

arbeten, måste jag erkänna, att med hänsyn till de inom styrelsen "rådande

förhållandena någon lämpligare lösning av frågan näppeligen erbjuder

sig. Det återstår då blott att till biträde åt denne byråchef anställa

tillräcklig, väl kvalificerad personal.

I detta avseende hava de sakkunniga föreslagit anställande av dels

en byråassistent (första gradens tjänsteman) med åliggande att vara

kassör och bokhållare samt därjämte fullgöra notariegöromål å administrativa

byrån, dels en sekreterare (andra gradens tjänsteman) med

huvudsaklig sysselsättning med ärenden från lantbruk sbyrån, dels ock

ytterligare en byråassistent (första gradens tjänsteman) för ombesörjande

av notariegöromål huvudsakligen å agrikulturtekniska byrån och fiskeribyrån

samt den extra avdelningen för tuberkulinärenden. Därjämte

skulle finnas en kvinnlig registrator. Mot vad sålunda föreslagits har

invändning gjorts allenast av statskontoret så till vida, att detta ämbetsverk

icke ansett behovet av den sistnämnde byråassistenten tillräckligt

styrkt, varjämte för den förstnämnde byråassistenten föreslagits benämningen:

kassör och bokhållare. För egen del biträder jag de sakkunnigas

förslag med den av statskontoret föreslagna ändringen i benämningen

å den ena byråassistentbefattningen. Jag kan icke tillråda, att, såsom

statskontoret ifrågasatt, den andra byråassistentbefattningen uteslutes.

En av de kännbaraste bristerna i styrelsens nuvarande organisation har

just varit saknaden av lägre tjänstemannabefattningar. Med kännedom

om styrelsens omfattande arbetsområde och den mängd utredningar,

utlåtanden och andra expeditioner, som skola uppsättas och ofnbesörjas,

hyser jag ej något tvivel om, att icke även denne tjänsteman skall få

fullt arbete. I betraktande av hans arbetsuppgifter och den kompetens,

som bör fordras av honom, torde hans benämning lämpligen böra bliva

notarie, såsom ock de sakkunniga inom parentes angivit. Jag vill för

övrigt framhålla, att ovannämnda fördelning av kanslitjänstemännens

arbete mellan byråerna är avsedd att blott i huvudsak tillämpas och

att naturligtvis dessa tjänstemän skola vara skyldiga att biträda med

kansligöromål, varhelst och i mån som behov därav yppar sig.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande kvinnliga biträden och

vaktmästare föranleder ingen annan erinran från min sida än att vaktmästarnas

avlöning bör bero av eventuellt blivande beslut om avlöningen

för dylika befattningshavare i allmänhet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

Det av de sakkunniga framförda förslaget att förändra chefsbefattningen

för .ämbetsverket till en generaldirektörsbeställning med avlöning

av 11,000 kronor vill jag understödja. Oavsett de av de sakkunniga

till stöd för detta förslag åberopade jämförelserna med andra

ämbetsverk och den ökning styrelsens personal skulle erhålla enligt det

nu förevarande förslaget, vill jag såsom ett ytterligare skäl för en dylik

förändring framhålla lantbrukets och dess binäringars oerhörda betydelse

för hela vårt land, vilken synes mig väl motivera att åt chefen för det

ämbetsverk, åt vilket dessa näringars befrämjande är närmast anförti-odd,

beredas sådan stallning och avlöning, att för befattningen kan förvärvas

och behållas en i sitt fack verkligt framstående person, som i sin ledande

ställning kan bliva landets modernäring till stöd och gagn.

Beträffande den i statförslaget med ett belopp av 33,000 kronor

upptagna posten till amanuenser, extra biträden, vikariatsersättning och

expenser har statskontoret gjort gällande, att den däri med 5,800 kronor

ingående vikariatsersättningen under semester blivit för högt beräknad

och borde sänkas till 3,650 kronor. M<‘d anledning härav må erinras,

dels att statskontoret torde beräknat vikariatsersättningen med iakttagande

av de av ämbetsverket föreslagna inskränkningarna i personalen

enligt de sakkunnigas förslag, vilka inskränkningar jag funnit mig icke

kunna tillstyrka, och dels att statskontoret icke synes hava beräknat

dylika ersättningar för vissa icke ordinarie befattningshavare såsom

byråingenjörer och amanuenserna å lantbruksbyrån. Åven med beaktande

härav finner jag emellertid sagda ersättning böra beräknas något

hmre än de sakkunniga gjort, men då å andra sidan do egentliga

expenserna torde vara väl knappt beräknade, anser jag mig ej böra

tillstyrka större nedsättning uti nu ifrågavarande anslagspost än med

1,000 kronor eller till 32,000 kronor.

Vad den föreslagna övergångsstaten angår, anser jag lantbruksetyrelsen

hava anfört göda skäl för att det personliga avlöningstil lägget

åt biträdet Anna Vestin höjes till 1.000 kronor. Beträffande detta biträde

anser jag därjämte det av byråcheferna Egerström och Ewe reservationsvis

framställda förslaget, att hon måtte förordnas att uppehålla

byråassistentbefattningen (= kassör och bokhållare) å administrativa

byrån, förtjänt av uppmärksamhet. Fröken Vestins framstående duglighet

och stora arbetsförmåga huva blivit synnerligen väl vitsordade. Under

sin långa tjänstetid har hon vunnit stor förfarenhet i de göromål, hon

haft om hand, vilka enligt nämnda reservanters uppgift just varit desamma,

som skulle tillkomma nyssnämnde kassör och bokhållare. Det

förefaller då ganska naturligt, att desamma fortfarande anförtros henne.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. 280 höft. (Nr 317.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mnj.ts nåd. proposition Nr 317.

Så långe hon bestrider nämnda befattning, bör hennes egen befattning

såsom biträde i tredje lönegraden likaledes uppehållas på förordnande,

samt det å övergångsstat upptagna personliga avlöningstillägget icke

utgå. Något särskilt bemyndigande fråu riksdagens sida för vidtagande

av en sådan anordning synes icke behöva begäras.

Genom de nu av mig föreslagna ändringarna i förhållande till de

sakkunnigas förslag kominer slutsumman av oidinarie staten icke att

undergå någon förändring men övergångsstaten att ökas med 400 kronor,

så att det erforderliga anslaget uppgår till 151,700 kroma-, under det

att i statsverkspropositionen härtill beräknats 151,300 kronor. Ökningen

i förhållande till det nuvarande ordinarie anslaget till styrelsen blir

71,800 kronor.

Jag tillåter mig alltså framlägga följande förslag till stater för

lantbruksstyrelsen att gälla från och med år 1919:

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 317.

A. Ordinarie stat.

-_!L--

|

Tjänst-

Orts-

tillägg

r

Avlöning

Lön j

görings-

pennin-

Summa |

Anmärkning

gar

Generaldirektören och chefen .........

7,000

3,000

1,000

11,000

1 byråchef...................................

5,000

2,500-

600

8,100

Efter 5 år kan lönen höjas

3 byråcheter .................................

15,000

7,500

1,800

24,300

* med 600 kronor.

1 byrådirektör .............................

3,600

1,800

400

5,800

Efter 5 år kan lönen höjas [

med 500 kronor och!

1 byrådirektör ..............................

3,600

1.800

400

5,800

1 l:e byråingenjör ........................

3,600

1,800

400

5,800

’ efter 10 år med ytter-!

1 l:e byråingenjör .......................

3,600

1,800

400

5,800

ligare 500 kronor.

1 sekreterare.................................

3,600

1,800

400

5,800

Efter 5 år kan lönen höjas?

med 500 kronor, efter)

1 kassör och bokhållare ...............

2,200

1,500

300

4,000

(J 10 år med ytterligare

! i notarie.......................................

2,200

1,500

300

4,000

j 500 kronor och efter!

15 år med au ytter-!

I

ligare 500 kronor.

| 1 kvinnligt biträde i tredje lönegraden

j 2 kvinnliga biträden i tredje löne-

1,100

750

150

2,000

4,000

-

graden......................................

2,200

1,500

300

Efter 5 år kan lönen höjas

j 1 kvinnligt biträde i andra lönegraden

900

550

150

1,600

med 200 kronor och

j 5 kvinnliga biträden i andra löne-

'' efter 10 år med ytter-

4,500

2,750

750

8,000

ligare 200 kronor.

j 1 kvinnligt biträde i första lönegraden

700

350

150

1,200

j 1 kvinnligt biträde i första lönegraden

700

350

150

1,200

(Efter 5 år kan lönen höjas

( med 100 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

| 1 förste vaktmästare .....................

900

450

150

1,500

1 vaktmästare ..............................

700

350

150

1,200

lj med 100 kronor och

! 1 vaktmästare ..............................

700

350

150

1,200

n efter 10 år med ytter- it ligare 100 kronor.

| Till arvoden åt två extra byråingen-

j jörer samt till ingenjörsbilräden å

agrikul turtekniska byrån ............

—

_

16,400

j Till amanuenser, extra biträden, vi-

!

J kariatsersättning och expenser......

—

—

| 32,000

Summa kronor

—

—

—

150,700

Anm. Dttrest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100

kronor årligen.

B. Övergångsstat.

Till personligt a^löningslillägg åt biträdet Anna Vestin

Kronor

1,000

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl- Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

För åtnjutande av de å den ordinarie staten upptagna avlöningarna

för ordinarie befattningshavare torde höra i överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag, dock med vissa, delvis av en av statskontoret framställd

erinran, verkställda jämkningar samt redaktionella ändringar fastställas

följande villkor och bestämmelser:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan

tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställning

inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom

självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande

göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande av

tjänstegrad och avlöning, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål,

som anförtros befattningshavaren, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra

i det verk, till vilket göromålen överlämnas;

att tjänsteman i första eller andra lönegraden ävensom kvinnligt biträde är

skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där lantbruksstyrelsen,

till befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner befattningshavaren lämplig och

behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av tjänstegrad

och avlöning, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, förflyttas

till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen icke må förenas annan tjänst å

rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av

vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och,

vad angår innehavare av annan befattning, lantbruksstyrelsen uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners upphörande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för tid, befattningshavaren eljest

varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, men den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott

eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 317.

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen

eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas

skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära

något därav;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av semester,

eller när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, befattningshavare

av lägre grad skall vara skyldig att, om vederbörande förordnas till högre

befattning i lantbruksstyrelsen. bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under ett och samma kalenderår, ägande han därvid att, i stället för

egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest ledamot av lantbruksstyrelsen till följd av tjänsteresa

eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra

dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre grad skall vara.pliktig

att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen hörande löpande

göromål;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta sig,

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;

i fråga om åld er stilla gg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning

i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter 5 år, under villkor att

innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid

icke må föras befattningshavaren till last tid, varunder åtnjutits semester eller

ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på

samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,

ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att

den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början av kalenderåret näst efter

det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas

den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från tillträdet

s. 86 Kontrollera mot PDF

Ang. statshontultnter.

86 Kung!. Majds nåd. proposition Nr 317.

till befattningen, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund

av förordnande i följd av frågan om lantbruksstyrelsens omorganisation;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos

lantbruksstyrelsen och antages till ordinarie biträde hos lantbruksstyrelsen från

samma tidpunkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon

omedelbart därförinnan mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig

beskaifenhet hos ämbetsverket;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning

intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning:

i fråga om semester, skyldighet att argå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer och tjänstemän av andra

lönegraden en var under en och en halv månad, av tjänstemän av första lönegraden

och kvinnliga biträden en var under en månad samt av vaktmästare under femton

dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna sig av

semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla, vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande kvinnliga biträden å lantbruksstyrelsens stat skola i övrigt

lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående

allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks

och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Mot vad de sakkunniga anfört ock föreslagit beträffande höjning

av de nuvarande ordinarie statskonsulenternas avlöning till att utgå

efter andra normalgraden samt om rätt för dem att för ålderstillägg

tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom sådana har jag ej något

att erinra.

Jag biträder även förslaget, att den befattning såsom statskonsulent

i fröodling, vartill anslag å extra stat anvisats av riksdagen under

en följd av år, måtte förändras till ordinarie befattning med andra gradens

avlöning och med rätt för befattningens nuvarande innehavare, statskonsulenten

Anders Elofson att för erhållande av ett första ålderstillägg

tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i samma befattning.

Inrättandet av en statskonsulentbefattning i fårskötsel finner jag

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungi. Majds nåd. proposition Nr 317.

önskvärt och biträder förslaget därom, allenast med det tillägg att

jämväl getskötseln bör bliva föremål för denne konsulents tjänsteverksamhet.

I likhet med reservanten inom de sakkunniga samt lantbruksstvrelsen

och statskontoret anser jag, att statskonsulenternas rese- och

traktamentsersättning bör i samband med beviljandet av den nu tillstyrkta

höjda avlöningen bestämmas att utgå efter tredje klassen i resereglementet.

Det synes mig lämpligt, att för de ordinarie statskonsulenterna

fastställes särskild stat, avsedd att tillämpas från och med år 1919, och

tillåter jag mig nu framlägga följande förslag till

Stat för statskonsulenter.

•

Av löning

j

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg

Summa

Anmärkning j

|

| 1 statskonsulent i boskapsskötsel.. •

il » i svinskötsel.........

il » i får- och getskötsel

! 1 » i mejerihushållning

il » i fiöodling .........

Summa kronor

3,600

3,600

3,600

3,600

3,600

1,800

1,800

1,800

1,800

1,800

400

400

400

400

400

5,800

5,800

5,800

5,800

5,800

1

1 Efter 5 år kan lönen

! höjas med o'' 0 kro- > nor och efter 10 år

med ytterligare 500

kronor.

—

—

—

29,000

Anm. Ortstillägg utgår endast i det fall, att stutskonsulents bostadsort är Stockholm

För åtnjutande av avlöningarna å denna stat torde böra i anslutning

till de år 1910 bestämda avlöningsvilikoren för statskonsulenten i

svinskötsel men med vissa jämkningar och redaktionella ändringar i

överensstämmelse med senare beslut i liknande ämnen fastställas följande

villkor och bestämmelser:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan

tjänst, förening av tjänster m. in.:

att statskonsulent skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av statskonsulentinst.itutionen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av tjänstegrad och avlöning,

sköta de göromål, som anförtros befattningshavaren;

att statskonsulent vidare skall, likaledes med bibehållande av tjänstegrad och

avlöning, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, förflyttas

till annan befattning inom förvaltningen med liknande arbetsuppgifter;

att med statskonsulentbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat;

att med statskonsulentbefattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må,

så framt ej lantbruksstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare

bibehållas;

i jråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, statskonsulent

verkligen tjänstgjort, men för tid, då han varit befriad från tjänstgöring, skola utgå

till den, som uppehållit befattningen;

att statskonsulent, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortdill ägg, men att statskonsulent, som eljest undfår ledighet,

såsom »för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning

avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

så mycket av lönen eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till statskonsulent för tid, varunder han avhållit sig

från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att därest statskonsulent varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom

uppbära något därav;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens slut;

i fråga om ål der still ägg:

att, i fråga om i staten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt

innehavande av statskonsulentbefatming, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid

icke må föras befattningshavare till last tid, varunder åtnjutits ledighet för fullgörande

av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att

den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter

det, varunder den stadgade tjänståldem blivit uppnådd;

att statskonsulent må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas den

tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till ordinarie befattning såsom sådan konsulent;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning intjänats,

redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten,

icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att argå från tjänsten och pensionsrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till

pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

För närvarande finnes under ordinarie anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda anslag

å tillhopa 12,000 kronor till avlönande av tre statskonsulenter med

4,000 kronor till varje. I samband med godkännande av den härovan

framlagda nya staten höra dessa anslag uteslutas och nytt anslag till

belopp av 29,000 kronor uppforas. Härav föranledes eu höjning med

17,0u0 kronor, såsom ock beräknats i årets statsverksproposition. Anslag*stiteln

i sin helhet kommer vid bifall till detta jämte vissa andra i

åi''ets statsverksproposition framlagda förslag att höjas till 820,200 kronor.

De sakkunniga hava fäst uppmärksamheten på att den från anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» nu

utgående avlöningen å 2,000 kronor till en undervisare i fårskötsel ej

längre komme ait bliva behövlig för sagda ändamål, sedan en statskonsulentbefattning

för denna näringsgren inrättats, och hållit före, att

sistnämnda anslagstil el borde minskas med detta belopp. Att vidtaga

en sådan minskning finner jag mig dock icke böra tillstyrka. Den del

av denna anslagstitels slutsumma, som är i ställd till Kungl. Maj:ts förfogande,

har nämligen i mån som anspråken på statens bidrag till särskilda

ändamål, vilka avse att främja lantbruket, stegrats, alltmera visat

sig vara tilltagen i minsta laget och tarvar väl derma obetydliga förjBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 280 höft. (Nr 317.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr S17.

höjning. Någon minskning i denna anslagstitel har ej heller beräknats

i statsverkspropositionen.

Något anslag å extra stat till statskonsulent i fröodling kommer

givetvis ej längre i fråga.

Ang. stats Vad beträffar statskonsulenten för det mindre jordbruket, synes

1Umfof''detn ^et ännu °visst, på vad sätt hans ställning i förvaltuingen lämpligen

mindre bör ordnas. Anslag för anställande av en dylik konsulent bör därför

jordbruket, tillsvidare fortfarande utgå å extra stat.

Hans avlöning bör emellertid höjas till likhet med övriga statskonsulenters

dock med avdrag, motsvarande i avjämnat tal dessas bidragtill

egen pensionering, och alltså utgå, uuder förutsättning att bostads,

orten är Stockholm, med 5,600 kronor men eljest med 5,200 kronor.

Enär den nuvarande statskonsulenten för det mindre jordbruket,

August Östergren, innehaft denna befattning från år 1909, skulle uppenbarligen,

därest hans befattning nu uppförts å ordinarie stat, rätt att

liksom statskonsulenten Elofson tillgodoräkna sig sagda tjänstetid för

erhållande av ett första ålderstillägg bort tillerkännas honom. Då nu

hans befattning, av skäl som icke bero av honom, bör tillsvidare bibehållas

såsom extra, sjmas mig starka skäl tala för att ett personligt

ålderstillägg å 500 kronor beviljas honom. Jag vill erinra, att dylikt

tillägg under de senare åren av riksdagen anvisats till honom.

Hittills har till reskostnader åt denne konsulent beräknats i det

å extra stat beviljade anslaget ett belopp av 2,500 kronor. Då denne

konsulent bör liksom statskonsulenterna å ordinarie stat framdeles åtnjuta

rese- och traktamentsersättning efter tredje klassen i reseregleraentet,

samt på grund av skedd höjning i dagtraktamentsbeloppen och

fördyrade reskostnader bör det härtill avsedda beloppet nu höjas till

4,000 kronor.

Inalles bör alltså för ändamålet anvisas å extra stat för år 1919

ett anslag av 10,100 kronor, därav 500 kronor till personligt ålderstillägg.

1 statsverkspropositionen beräknades härtill allenast 9,100 kronor.

Ang, fiskeritjänsiem&nnev.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande avlöningar m. m. för

befattningshavare vid statens fiskeriadministration biträdes till alla delar

av mig, allenast med den avvikelse, att rese- och traktamentsersättning

till fiskeriintendenterna och fiskeriingenjören — men icke till övriga

fiskeritjänstemän — bör utgå efter tredje klassen i resereglementet.

Den av de sakkunniga berörda frågan om beredande åt vissa

fiskeritjänstemän av någon ersättning för hållande av expeditionslokal

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

91

m. fl. utgifter på grund av tjänsten torde icke nu böra för denna speciella

tjänstemannagrupp upptagas -till prövning. Jag vill emellertid

erinra, att dylik ersättning vid 1917 års riksdag beviljades vissa befattningshavare

vid skogsstaten.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit får jag

alltså framlägga följande förslag till

Stat för statens fiskeriadministration.

Avlöning

1 fiskeriintendent ........................

1 fiskeriintendent ........... ............

4 fiskeriintendenter ....................

1 fiskeriassistent ........................

2 fiskeristipendiater, arvoden.........

1 fiskeriingenjör » .........

Summa kronor

Lön

Tjänst-.

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg

Summa

3,600

1,800

200

5,600

3,600

1,800

—

5,400

14,400

7,200

—

21,600

2,200

1,500

—

3,700

•

3,000

—

-

-

3.000

_

_

42,300

Anmärkning

Efter B år kan lönenj

| höjas med 500 kronor

j och efter 10 år med!

j ytterligare500kronor.

Efter 5 år kan lönen!

höjas med 500 kronor,!

efter 10 år med ytter-j

ligare 500 kronor ochj

efter 15 år med yt-;

terligare 5U0 kronor!

Då nu gällande avlönings villkor äro fastställda så länge sedan som

ur 1904, och sedan dess åtskilliga ändringar och tillägg skett beträffande

de villkor, som pläga uppställas för åtnjutande av avlöningar å ordinarie

stat, samt ytterligare villkor nu föreslagits av de sakkunniga, får

jag framlägga följande förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande

av de i förenämnda stat för statens fiskeriadministration upptagna

avlöningar:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan

tjänst, förening av tjänster m. m.:

att fiskeriintendent eller fiskeriassistent skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva en följd av förändrad

distriktsindelning eller som vid en möjligen inträdande centralisering eller

annorledes förändrad organisation av statens fiskeriadministration eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehål
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kanal. Maj:ts nåd. proposition Kr 317.

lande av tjänstegrad och avlöning, sköta de göromål, som anförtros befattningshavaren;
att

fiskeriintendent eller fiskeri assistent vidare skall, likaledes med bibehållande

av tjänstegrad och avlöning, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t

prövas lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande,

arbetsuppgifter;

att med befattning såsom fiskeriintendent eller fiskeriassistent icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning såsom fiskeriintendent eller fiskeriassistent ej heller mä

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom

aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller

annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej lantbruksstyrelsen uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka {underligt för tjänstgöringen, finner uppdraget eller

befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners upplärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort, men för tid, då han varit befriad från tjänstgöring, skola utgå

till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att den, som eljest undfår

ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig

ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta

befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning,. som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära

något därav;

att vid sjukdomsförfall för fiskeriintendent fiskeriassistenten skall vara skyldig

att, om han förordnas att uppehålla fiskeriintendentsbefattning, bestrida densamma,

dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande

han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta sig, efter

Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som

kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg, där sådant förekommer, utgå till månadens

slut:

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 317.

ifråga om ålderstillcigg:

att, i fråga om i staten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt

innehavande av befattning'' i samma lönegrad, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att

härvid icke må föras befattningshavaren till last tid, varunder åtnjutits ledighet för

fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan äger rum, efter än ytterligare fem år,

ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var. och en av omförmälda löneförhöjningar angår,

att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas

den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från tillträdet

till befattningen;

att likväl löntagare, som då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning

intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av

befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Då den nuvarande staten för statens ti skeriad mini si ration slutar

på 32,000 kronor, under det att den nu föreslagna statens slutsumma

uppgår till 42,300 kronor, kräves eu anslagshöjning med 10,300 kronor.

Utgifterna för statens fiskeriadministration bestridas från ordinarie anslaget

till fiskerinäringens understöd, nu å 121,000 kronor. Detta anslag

behöver alltså på grund härav höjas till 131,300 kronor, vilket också

beräknats i statsverkspropositionen.

1 sammanhang härmed har jag att anmäla, hurusom kassaförlagskommittén

i sitt betänkande den 20 mars 1917 angående åtgärder för

förskottsväsendets avveckling m. in. fäst uppmärksamheten på de förskott,

som plägat utgå för kostnader för tillsyningsman vid regula laxfisket

i Torne älv samt för vägskatt för samma laxfiske, samt föreslagit

åtgärder för att dessa kostnader måtte bestridas från anslag å rdcsstaten.

Statskontoret har i sitt utlåtande över nämnda betänkande förordat, att

Ang. kostnader

för regala

laxfisket i

Torne älv

m. m.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
hemställan.

94 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 317.

dossa kostnader måtte bestridas från ordinarie anslaget till fiskerinäringens

understöd.

Ehuruväl dessa kostnader icke äro av alldeles samma natur som

övriga utgifter från detta anslag, utan åligga staten i egenskap av

fiskerättsägare, anser jag mig emellertid vid det förhållandet, att sagda

fiske icke för närvarande giver kronan någon nettoiukomst samt annan

lämpligare anordning icke synes erbjuda sig, kunna biträda statskontorets

mening. Härtill torde riksdagens medgivande böra begäras.

Ifrågavarande kostnader hava under senare år uppgått tilllmpa till

omkring 2,400 kronor om året. Då det icke är osannolikt, att dessa

kostnader komma att stiga, synnerligast ifall ifrågasatta ändrade anordningar

beträffande detta fiske varda genomförda, torde emellertid eu

något större utgift böra härtill beräknas.

Då dessutom den till Kungl. Maj:ts förfogande stående delen av

nu ifrågavarande anslag visat sig synnerligen otillräcklig för att tillgodose

befogade anspråk på statsbidrag till diverse särskilda åtgärder

för fiskerinäringens främjande, vill jag tillstyrka, att anslaget höjes till

140,000 kronor eller alltså med 19,000 kronor.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen:

l:o

att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till ordinarie stat

och övergångsstat för lantbruksstyrelsen, att tillämpas från och med år

1919, ävensom de villkor och bestämmelser, vilka av mig föreslagits

för åtnjutande av de i förstnämnda stat för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningar;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen, skall ‘vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i lantbrnksstyrelsen,

vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de

vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

dittills gällande stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den

mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänst
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj:ts nåd. proposition Nr 317. 95

innehavares rätt till pension, vid - den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem;

dels ock höja det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget

till lantbruksstyrelsen från......................................... kronor 79,900

med ............................................................................................ » 71,800

till .......................................................................... » 151,700;

2:0

att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för statskonsulenter,

att tillämpas från och med år 1919, ävensom de vihkor

och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de i samma

stat upptagna avlöningar;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

ordinarie befattning såsom statskonsnlent, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie statskonsulentbefattningar,

vilka icke före den 1 december 19 18 anmäla, att de vilja övergå

till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills

gällande ordinarie stat tillkommande avlönings örmåner ävensom, i den

mån ej annat förauledes av bestämmelserna i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem;

dels medgiva, att, därest statskonsulenten å extra stat i fröodling

Anders Elofson utnämnes 1 ill ordinarie statskonsnlent å den nya staten

från och med ingången av år 1919, han må äga att för åtnjutande av

första åld ers t il lägget såsom sådan räkna sig till godo den tid, lian dessförinnan

innehaft sin nuvarande befattning;

dels ock, med uteslutande av de under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda anslag

till statskonsulent.er i boskapsskötsel, i mejei ihushållning och i svinskötsel,

tillhopa 12,000 kronor, och med förklarande att anslag för anställande

av undervisare i fårskötsel och ullkultur i< ka skall från och

med år 1919 vidare utgå, under nämnda anslagstitel upp''öra ett nytt

anslag till statskonsulenter till belopp av ........................... kronor 29,000,

kommande vid bifall härtill och till de av Kung!. Maj:t i statsverks
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Hr 317.

propositionen under nionde huvudtiteln i punkterna 3 .och 4 gjorda

framställningar det i .nämnda anslagstitel ingående bestämda anslaget

att höjas från 395,700 kronor med 24,500 kronor till 420,200 kronor

samt anslagstafla i sin helhet vid bifall därjämte till framställningen i

punkten 8 under nionde huvudtiteln i statsverkspropositionen att höjas

från 755,700 kronor med 64,500 kronor till 820,200 kronor;

3:o

att å extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag, högst

dels för anställande av eu statskonsulent för det mindre jordbruket

........................................................................................... kronor 9,600,

med förklarande att härav må utgå såsom avlöning till

statskonsulenten 5,600 kronor,- därest hans bostadsort är

Stockholm, och eljest 5,200 kronor, samt högst 4,000

kronor till hans reskostnader;

dels ock såsom personligt ålderstillägg till statskonsulenten

för det mindre jordbruket August Östergreu, därest

han fortfarande med gott vitsord tjänstgör i denna egenskap

.............................................................................................. y> 500;

eller tillhopa ..................................................... » 10,100;

4:o

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för statens

fiskeriadministration, att tillämpas från och med år 1919, ävensom de

villkor och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de

i samma stat upptagna avlöningar;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

ordinarie befattning å staten för statens fiskeriadministration, skall vara

pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av fiskeriintendent- eib r fiskeriassistentbefiittning,

vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de

vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

dittills gällande- ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem;

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 317.

dels medgiva, att från ordinarie anslaget till fiskerinäringens understöd

må utgå kostnader för tillsyningsman vid regula laxfisket i Torne älv

samt för vägskatt för samma laxfiske;

dels ock höja anslaget till fiskerinäringens under
-

län vad departementschefen sålunda hemställt,

häruti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade, att

proposition i ämnet skulle, med den lydelse bil.. . .

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

stöd från .

med ..........

till.............

........ kronor 121,000

» 19,000

........ » 140,000.

Ur protokollet:

Eric Paulsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 380 höft. (Nr 317.)

13

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.