Sök i Ratio Lex

Angående gäldande av ersättning till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd

1918-04-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:327, Angående gäldande av ersättning till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 327.

1

Nr 327.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående gäldande

av ersättning till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens

sida ställt lantbruksråd; given Stockholms slott den

12 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd

må från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar

utgå ersättning efter samma grunder, som gälla för av Kungl.

Maj:t utsedda kommittéledamöter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 289 käft. (Nr 327.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 327.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Sakkunnig Oj

för omorganisation

av lantbruksstyrelsen

m. m.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 29 januari 1918 hava de för utredning av frågan

om omorganisation av lantbruksstyrelsen m. m. tillkallade sakkunniga

gjort framställning om vidtagande av åtgärder för upprättande av ett

lantbruksråd. De hava därvid anfört följande:

»I sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande framhöllo departementalkommitterade

behovet och önskvärdheten av att anordningar träffades för att å ena

sidan bereda administrationen tillgång till den speciella praktiska sakkunskap, som

för vissa fall kunde vara erforderlig, ävensom till intim kontakt med och kännedom

om rådande uppfattningar och förhållanden inom den eller de grenar av samhällslivet,

som vidtagna eller föreslagna förvaltningsåtgärder närmast avsåge att gagna,

samt å andra sidan dels tillförsäkra den utom förvaltningen stående sakkunskapen

tillbörligt inflytande på vissa ärendens utredning, handläggning och avgörande, dels

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 327.

ock ge de praktiska näringarnas utövare en inblick i och kännedom om de resurser,

som förvaltningen hade till sitt förfogande, och de normer, efter vilka dess arbete

bedreves. För lantbruksadministrationen syntes behovet av ett dylikt mera omedelbart

samarbete med utomstående representanter för de näringslivets olika områden,

som denna gren av administrationen företrädde, i särskilt hög grad göra sig gällande;

endast därigenom kunde den administrativa myndigheten hålla jämna steg med den

pågående utvecklingen och leda densamma i sund och målmedveten riktning. I anslutning

härtill föreslogo kommitterade upprättandet av en till lantbruksförvaltningen

knuten rådsinstitution, ett lantbruksråd.

Tanken på att. upprätta ett sådant råd var icke ny. Redan i statsverkspropositionen

till 1891 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till bildandet av

ett dylikt råd, bestående av ett utav vart och ett av rikets samtliga hushållningssällskap

utsett ombud, vilket förslag dock icke vann riksdagens bifall, huvudsakligen

på grund av farhågor för att ett sålunda sammansatt råd kunde komma att hämmande

.inverka på den allt livligare och mera fruktbringande verksamhet, som utövades

av de särskilda hushållningssällskapen.

Departementalkommitterade byggde emellertid sammansättningen av sitt

lantbruksråd på en väsentligt olika grund, i det att de föreslogo, att av rådets 24

ledamöter 12 skulle utses av Kungl. Maj:t och 12 av den sammanslutning mellan

de särskilda hushållningssällskapen, som äger rum i de möten, vilka årligen hållas

i huvudstaden.

Det av kommitterade föreslagna rådets allmänna uppgifter syntes kommitterade

böra bliva desamma, som angivits i den till 1891 års riksdag avgivna propositionen

i ämnet. Rådet borde sålunda hava å ena sidan att avgiva yttranden i de

ärenden, som bleve till rådet hänskjutna, och å andra sidan att självmant göra

framställningar i ämnen, som rörde dess kompetensområde. I regel borde det hava

att taga befattning allenast med frågor av större betydelse och räckvidd, såsom förslag

till lagar och författningar, andra åtgärder av mera genomgripande art på

ifrågavarande näringsgrenars områden, igångsättande och genomförande av större

utredningsarbeten m. m. Särskilt syntes det kommitterade lämpligt att höra rådet

över sådana förslag, som inom vederbörande myndighet uppgjorts med biträde av

särskilt tillkallade tekniskt sakkunniga personer.

Vidare ingick i kommitterades förslag en uppdelning av rådet i fyra särskilda

sektioner, nämligen en jordbrukssektion för jordbruksnäringen i allmänhet med binäringar,

en sektion för försöks- och kontrollväsendet, omfattande försöksverksamheten

på jordbruksområdet, kemiska stationer, frökontrollanstalter samt jordbrukets

vetenskapliga hjälpmedel i allmänhet, en fiskerisektion för fiskenäringen och en

veterinärsektion för veterinärväsendet. Av dessa sektioner syntes jordbrukssektionen,

såsom omfattande det största och mest mångskiftande verksamhetsfältet, böra bestå

av 12 ledamöter, under det var och en av de övriga tre sektionerna skulle utgöras

av 4 medlemmar,, därvid borde iakttagas, att inom varje sektion funnes lika många

av Kungl. Maj:t och av hushållningssällskapens ombudsmöte utsedda ledamöter.

Rådet skulle på kallelse av jordbruksdepartementets chef sammanträda till

plenum eller i sektion, så ofta sådant krävdes på grund av föreliggande ärenden.

Och vid inkallelse till tjänstgöring borde rådets ledamöter icke åtnjuta annan ersättning

än skäligt dagtraktamente, vartill borde komma för de utom Stockholm

boende resekostnadsersättning för resorna till och -från sammanträde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 327.

Sedan vi tagit närmare del såväl av de här omförmälda förslagen till ett

lantbruksråd som och av de anordningar, vilka blivit träffade för att på samma

väg åstadkomma samarbete mellan andra grenar av statsförvaltningen och de särskilda

praktiska verksamhetsområden, vars intressen envar av dessa förvaltningsgrenar

har att tillvarataga och befrämja (järnvägsrådet, sociala rådet in. fl.), har

det för oss allt tydligare framstått, att en dylik närmare samverkan emellan lantbruksstyrelsen

och de praktiska näringar, denna styrelse företräder, skulle vara av

synnerligt stort värde. I särskilt hög grad synas oss behovet och gagnet härav

föreligga under nu rådande förhållanden, då lantbruksstyrelsens verksamhet på grund

av under kristiden vunnen erfarenhet i främsta rummet måste mer och mer inriktas

på att sätta vårt jordbruk i stånd att i vida större utsträckning än hittills varit

fallet tillgodose och fylla landets näringsbehov, därvid det synes oss vara av synnerlig

vikt, att denna verksamhet planlägges och ledes i målmedveten och i bästa

mening praktisk riktning. För uppnåendet av detta från så många synpunkter sett

eftersträvansvärda önskemål kräves det intimaste samarbete mellan lantbruksstyrelsen

och det praktiska jordbrukets idkare: varje medel att åstadkomma ett dylikt samarbete

bör, enligt vår mening, nu anlitas, och då vi såsom ett verksamt dylikt medel

betrakta en personlig samverkan mellan administrationens män och representanter

för jordbruksnäringen, hava vi — — — ansett oss böra framlägga förslag till

ställande vid lantbruksstyrelsens sida av ett av utom förvaltningen stående sakkunniga

personer sammansatt lantbruksråd med de allmänna uppgifter, som av departementalkommitterade

blivit angivna.

Vår övertygelse är, att genom en dylik till lantbruksstyrelsen knuten rådgivande

och initiativberättigad korporation kan och skall uppnående av livgivande

och fruktbringande resultat vid arbetet på främjandet av landets jordbruk i mycket

väsentlig grad underlättas och befordras.

För att ett dylikt råd skall kunna fungera med erforderlig och önskvärd

snabbhet och smidighet synes det oss vara av vikt, att antalet ledamöter inskränkas

till det minsta möjliga. Därigenom vinnes ock, att den känsla av ansvar, under

vilken envar av rådets ledamöter bör deltaga i dess arbete, i sin mån ytterligare

skärpes. På grund av de många skiftande verksamhetsområden, ett lantbruksråd

har att representera, torde dock antalet icke böra understiga 12.

Då det givetvis är av stor betydelse, att sakkunskapen och erfarenheten på

de olika områden, som äro avsedda att inordnas under rådets verksamhet, blir företrädd,

anse vi, att rådet i enlighet med departementalkommitterades förslag bör

uppdelas på sektioner, vilkas antal dock lämpligen synes kunna inskänkas till endast

tre, en jordbruks-, en trädgårds- och en fiskerisektion, den förstnämnda med 8 och

de båda sistnämnda med var och en 2 ledamöter. Av jordbrukssektionens ledamöter

synas oss 4 böra representera lantbruksnäringen i allmänhet och sålunda vara utövare

av praktiskt jordbruk, därvid olika storleksgrupper av jordbruk så vitt möjligt

skola vara representerade, 2 höra representera lantbruksundervisnipgen — den högre

såväl som den lägre — och 2 försöksväsendet på jordbruksområdet, kemiska stationer

och frökontrollanstalter samt jordbrukets vetenskapliga hjälpmedel i allmänhet:

inom trädgårdssektionen bör sakkunskapen å ena sidan i fruktodling och å andra

sidan i köksväxtodling, däri inbegripet uppdragande av köksväxtfrö, vara representerad;

av fiskerisektionens båda ledamöter bör den ene äga praktiska insikter i

insjö- och den andra i havsfiske. •

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 327.

Då särskilt det praktiska lantbrukets målsmän synas oss böra tillerkännas

ett visst inflytande på rådets sammansättning, något som tvivelsutan skulle icke

oväsentligt stärka rådets auktoritativa ställning, anse vi, att av de 4 representanterna

för lantbruksnäringen i allmänhet 2 böra väljas av hushållningssällskapens ombudsmöte.

Rådets samtliga övriga ledamöter synas oss däremot lämpligen böra utses

av Kungl. Maj t bl. a. på grund av att de två ledamöter, av vilka övriga grupper

enligt förslaget skulle komma att bestå, böra representera vissa angivna olika

grenar av vederbörande grupps verksamhetsområde.

Funktionstiden för ledamot torde böra bestämmas till tre år.

Rådet torde, beroende på föreliggande ärendes beskaffenhet, böra på kallelse

av lantbruksstyrelsen sammanträda antingen i plenum eller på sektion, med rätt

för lantbruksstyrelsen att av jordbrukssektionens ledamöter för viss frågas behandling

inkalla endast de ledamöter, som invalts i rådet med hänsyn till sin erfarenhet

på det verksamhetsområde, som föreliggande fråga närmast kan anses beröra, därvid

de till sammanträdet inkallade ledamöterna icke böra vara samlade längre tid än eu

vecka, med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnat medgivande.

Vid sammanträde med rådet, viss sektion eller viss del därav skola givetvis

i första hand behandlas de ärenden, som av lantbruksstyrelsen föreläggas vederbörande

eller i sammanhang därmed väckas av någon ledamot. Önskar eljest ledamot,

att annan fråga underställes rådet, torde han böra senast två dagar före

sammanträdets början därom inlämna motiverad framställning i ämnet till lantbruksstyrelsen,

till vars prövning det torde böra överlämnas att avgöra, huruvida sålunda

väckt fråga skall upptagas till behandling, för såvitt icke majoritet härför föreligger

bland de vid sammanträdet närvarande ledamöterna, i vilket fall frågan alltid bör

bli föremål för vederbörlig, behandling.

Ordförandeskapet i rådet synes, där icke departementschefen själv önskar

leda förhandlingarna, böra utövas av chefen för lantbruksstyrelsen eller den tjänsteman

han därtill förordnar, dock utan rätt för någondera att deltaga i omröstning,

där sådan förekommer. I förhandlingarna böra ock vederbörande föredragande samt

efter chefens bestämmande även annan styrelsens tjänsteman äga rätt att deltaga.

Föredragningen av samtliga ärenden skall givetvis åligga lantbruksstyrelsen.

Då ledamotskapet av lantbruksrådet torde kunna betraktas såsom ett allmänt

medborgerligt förtroendeuppdrag, anse vi, att för uppdragets fullgörande annan ersättning

icke bör ifrågakomma än den, som plägar utgå till av Kungl. Maj:t utsedd

kommittéledamot. Omförmälda ersättning torde kunna utgå av nionde huvudtitelns

anslag till rese- och traktamentspenningar.»

l utlåtande häröver den 20 februari 1918 bär lantbruksstyrelsen

förmält sig- ej hava något att erinra mot det av de sakkunniga sålunda

Iramställda förslaget, vari styrelsen alltså instämde.

Reservation mot detta lantbruksstyrelsens utlåtande bär avgivits

av byråcheferna Egerström, Ewe och Nordqvist, vilka anfört:

»Så livligt övertygade vi än äro om lämpligheten av ett samarbete mellan

lantbrukets och fiskerinäringens utövare å ena sidan samt administrationen å den

andra, kunna vi ej finna, att ett dylikt samarbete på den väg, förslaget avser, kan

vinnas. På detta sätt kan möjligen någon ökad sakkunskap stå att erhålla, fastän

Lantbruk*- styrelsen.

Reservation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 327.

detta enligt vår åsikt sker på ett långt bättre sätt genom att vid behov tillkalla

särskilt sakkunniga. Skall ett samarbete, såsom förslagets motiver synas åsyfta,

vinnas, bör ett sätt uttänkas, huru lantbrukets och fiskerinäringens utövare kunna

sättas i tillfälle att bland sig utse representanter, som äga deras förtroende, för att

samråda med myndigheterna. Kan*detta icke ske, anse vi den institution, som på

sådan grundval bildas, helt och hållet förfelad.

Av dessa skäl anse vi, att lantbruksstyrelsen bort avstyrka bifall till förslaget

i fråga.»

Såsom de sakkunniga framhållit, har frågan om inrättande av ett

lantbruksråd redan förut varit föremål för statsmakternas prövning, i

det att ett i sådant syfte år 1891 av Kungl. Maj:t framlagt förslag om

uppförande i riksstaten av anslag därtill icke vann riksdagens godkännande.

Sedan dess hava emellertid förhållandena i många hänseenden

förändrat sig, och en dylik rådsinstitution har inom liera förvaltningsområden

redan trätt i tillämpning. Jag vill endast erinra om

järnvägsrådet, det sociala rådet samt medicinalstyrelsens vetenskapliga

råd och veterinärråd. Departementalkommitterade hava utförligt utvecklat

gagnet av den samverkan mellan förvaltningens och praktikens

män, som dylika råd möjliggöra, och för sin del föreslagit inrättande av

flera dylika. I förslaget till omorganisation av kommerskollegiet ingår

även inrättandet av ett näringsråd. Det bör även bemärkas, att det nu

framlagda förslaget rörande lantbruksrådet innefattar väsentliga skiljaktigheter

i avseende å rådets sammansättning och organisation m. m.

i jämförelse med 1891 års förslag.

Då de sakkunniga nu med vissa modifikationer upptagit departementalkommitterades

förslag om inrättande av ett lantbruksråd, anser

jag i denna omständighet ligga ett ytterligare bevis för att insikten om

gagnet av en dylik rådsinstitution såväl för lantbruksadministrationen

som för yrkets praktiska utövare synes hava trängt igenom och att

därför upprättandet av ett sådant råd nu kännes som ett behov.

För min del biträder jag denna uppfattning. Det må vara sant,

att, såsom reservanterna i lantbruksstyrelsen velat göra gällande, specialfrågor

ibland lättast och bäst utredas genom särskilt tillkallade fackmän

och att inhämtandet av utlåtanden från hushållningssällskapen eller

deras förvaltningsutskott iugalunda göres Överflödigt genom inrättandet

av ett lantbruksråd, men det synes mig likafullt vara alldeles tydligt,

att det tillfälle till personliga överläggningar, ett dylikt råds inrättande

medför, bör för främjandet av landets jordbruk och dess binäringar bliva

av stor betydelse. Därigenom böra många goda uppslag kunna framföras

och diskuteras samt leda till erforderliga åtgärders vidtagande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 327. 7

Särskilt för lantbruksstyrelsen, vars uppgifter äro i så hög grad av

praktisk natur, bör en nära och av former jämförelsevis obunden samverkan

med representanter för de näringar, vilkas intressen styrelsen

företräder inom förvaltningen, vara i hög grad fördelaktig.

Rådets allmänna uppgifter och arbetssätt torde böra bestämmas i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, varvid jag

emellertid vill framhålla, att det synes mig angeläget, att rådets befogenheter

icke regelbindas i alltför hög grad. Det viktigaste synes mig

nämligen vara, att den nya institutionen får verkligt liv och initiativkraft.

Någon beslutanderätt skulle dock naturligtvis icke tillkomma rådet.

I likhet med de sakkunniga och på de av dem angivna skäl anser

jag önskvärt, att antalet ledamöter i rådet blir så litet, som för beredande

av en någorlunda fyllig representation för de olika intressena är

möjligt, och torde det föreslagna antalet 12 vara i sådant avseende åtminstone

för närvarande lämpligt. Jag vill i detta sammanhang framhålla

vikten av att såväl det större som det mindre jordbruket blir

representerat, när det gäller att utse representanter för jordbruksnäringens

praktiska utövare.

I avseende på lantbruksrådets organisation och sättet för ledamöternas

utseende biträder jag de sakkunnigas förslag.

I fråga om den ersättning, som bör utgå till ledamot i rådet, hava

de sakkunniga föreslagit, att densamma skall bestämmas i likhet med

vad som plägar tillerkännas kommittéledamot. Genom Kungl. Maj:ts

beslut den 8 februari 1918 äro nya regler givna för dagtraktamenten

till kommittéledamot, innebärande i huvudsak att dylikt traktamente

utgår till den, som är bosatt å den ort, där arbetet försiggår, eller som

uppehåller sig där i följd av annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning

åtnjutes, om han är anställd i statens eller kommunens tjänst eller han

samtidigt åtnjuter ersättning för annat allmänt uppdrag, med 6 kronor

och eljest med 12 kronor samt till den, som icke är bosatt å den ort,

där arbetet försiggår, eller uppehåller sig där till följd av annat allmänt

uppdrag, för vilket ersättning åtujutes, med 18 kronor. Resekostnadsersättning

till kommittéledamot plägar bestämmas att utgå efter tredje

klassen i resereglementet eller den högre klass, enligt vilken dylik ledamot

på grund av sin tjänst är berättigad att uppbära ersättniög. Mot

de sakkunnigas förslag i ersättningsfrågan har jag ej något att erinra

men vill framhålla, att bestämmandet av beloppet av dessa ersättningar

torde böra tillkomma Kungl. Maj:t, även om riksdagens medgivande

begäres till att använda visst anslag för deras gäldande.

Rå utgifterna äro beroende av huru ofta och länge rådet samman
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 327.

träder samt av beloppet av de reseersättningar, som skola utbetalas,

synes det lämpligast, att, såsom de sakkunniga ock föreslagit och i

överensstämmelse med vad som gäller för det sociala rådet, ersättningarna

till lantbruksrådets ledamöter utgå från huvudtitelns anslag till reseoch

traktamentspenningar. Härtill torde emellertid riksdagens medgivande

böra utverkas.

På grund av vad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd

må från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar

utgå ersättning efter samma grunder, som gälla för av Kungl,

Maj it utsedda kommittéledamöter.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle avlåtas till

riksdagen av den lydelse, bil. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Eric Paulsson.

STOCKHOLM. ISAAO MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:381 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående gäldande av ersättning till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantb s. 1 i texten
  2. JoU 1918:119 Utlåtande, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition angående gäldande av ersättning till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd, äve a1 i texten