Sök i Ratio Lex

Angående utläggande av statsgruvefält vid LiiJcavaara i Norrbottens län

1918-04-23 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:329, Angående utläggande av statsgruvefält vid LiiJcavaara i Norrbottens län

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts nåd. proposition Nr 329.

Nr 329.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående utläggande

av statsgruvefält vid LiiJcavaara i Norrbottens län;

given Stockholms slott den 23 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

besluta,

att det i bergmästaren C. I. Asplunds berättelse den 7 maj 1914

omförmälda område vid Liikavaara malmfält i Gällivare socken av Norrbottens

län, med de gränser, som angivas i berättelsen och utmärkts å

den vid densamma fogade, med bil. D betecknade kartan, må, i den mån

marken därinom utgöres av annan kronojord än sådan, som innehaves

under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, förklaras vara

statsgruvefält under benämning Liikavaara statsgruvefält.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 329.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 23

april• 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉn,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNBR,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Den 24 augusti 1904 utfärdade bergmästarämbetet i norra distriktet

efter på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juli 1904 gjord ansökning 85

mutsedlar för kronan å kopparmalmsfyndigheter vid berget Liikavaara å

odisponerad kronomark i Gällivare socken av Norrbottens län, vilka

fyndigheter i mutsedlarna benämndes Nya fyndet nr 1—85.

Vidare utfärdade förenämnda bergmästarämbete den 30 september

1905 efter ansökning på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 21 juli 1905

26 mutsedlar för kronan å en koppar- och järnmalmsfymdighet, belägen

å berget Lativaara å odisponerad kronomark i Jukkasjärvi socken av

nämnda län.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som fått samtliga ovan omförmälda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 329.

mutsedlar till sig överlämnade, ifrågasatte i skrivelse den 1 april 1909,

huruvida icke, med föranledande av vad som föreslagits i de till samma

års riksdag avlåtna propositionerna nr 119, 120, 121 och 122, åtgärd

borde vidtagas till förebyggande av att kronans rätt till de fyndigheter,

som i mutsedlarna omförmäldes, kunde varda äventyrad.

Till följd av remiss avgav kommerskollegiet häröver utlåtande den

30 april 1909 och erinrade därvid, att förenämnda, åren 1904 och 1905

gjorda inmutningar fått förfalla.

Vidare yttrade sig i ärendet den 15 januari 1910 landshövdingen

K. J. Bergström och professorn Valfrid Petersson, vilka den 25 juni

1909 erhållit uppdrag att i egenskap av sakkunniga utarbeta och inkomma

med förslag angående de områden, som borde avsättas som

statsgruvefält. De åberopade därvid bland annat vad de uti ett av dem

samma dag avgivet förslag till statsgruvefält anfört beträffande ifrågavarande

fyndigheter.

I detta förslag hade dessa sakkunniga framhållit, att sådana

upplysningar rörande nu ifrågavarande fyndigheters beskaffenhet och

utsträckning icke förelåge, att de sakkunniga kunde avgiva något bestämt

yttrande, huruvida fyndigheterna vore av den art, att de kunde

anses värda att reserveras för kronans räkning. Då det emellertid ej

syntes lämpligt, att kronan avstode från en fyndighet, som kronan en

gång förvärvat, innan visshet vunnits, att densamma icke ägde ett värde,

som motiverade dess ägande av kronan, hadd de sakkunniga föreslagit,

att, i enlighet med vad kommerskollegiet hemställt, de förutvarande

inmutningarna av dessa fyndigheter borde förnyas, innan förbudet mot

inmutning på kronojord av enskilda upphävdes, och att undersökningar

inom dessa inmutningsområden borde utföras av kronan för att utröna,

huruvida fyndigheterna i fråga borde bevaras för kronans räkning såsom

statsgruvefält eller icke.

Den 4 mars 1910 uppdrog Kungl. Maj:t, under hänvisning i övrigt

till vad Kungl. Maj:t uti propositionerna nr 50, 51 och 53 den 11

februari 1910 föreslagit riksdagen, åt Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län dels att förordna lämplig person att å kronans vägnar

hos bergmästarämbetet i norra bergmästardistriktet göra ansökning

om erhållande av mutsedlar å samtliga ifrågavarande fyndigheter

å Liikavaara och Lativaara, dels ock att låta verkställa en noggrann

undersökning å samma fyndigheter för att utrönas måtte, huruvida de

borde bevaras för kronans räkning som statsgruvefält eller icke, samt att

därefter till Kungl. Maj:t inkomma med samma utredning jämte eget

utlåtande i ämnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts nåd. preposition Nr 329.

I skrivelse den 18 maj 1914 kar Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län meddelat, att nya mutsedlar å ifrågavarande fyndigheter

tagits, nämligen under nr 4483—4567 år 1910 å Liikavaara och

under nr 4568—4593 av samma år å Lativaara. Vidare hade Kungl.

Maj:ts befallningshavande uppdragit åt dåvarande gruvingenjören, numera

bergmästaren i norra distriktet C. I. Asplund att verkställa den

av Kungl. Maj:t anbefallda undersökningen, och hade berättelse däröver,

dagtecknad den 7 maj 1914, den 8 i samma månad inkommit från

denne. Något bestämt resultat kunde enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes

förmenande denna undersökning ej sägas hava givit, utan

syntes för vinnande av sådant resultat dyrbara undersökningar ytterligare

vara erforderliga. Huruvida sådana undersökningar borde företagas,

därom tilltrodde sig Kungl. Maj:ts befallningshavande ej att döma. Därest

emellertid kronans rätt till ifrågavarande fyndigheter ansåges böra

bibehållas, hölle Kungl. Maj:ts befallningshavande i likhet med undersökningsförrättaren

före, att utmålsförfarande bleve både dyrbarare för

statsverket och besvärligare för vården av dessa gruvegendomar än att

utlägga områdena till statsgruvefält, vadan Kungl. Maj:ts befallningshavande

tillstyrkte denna senare åtgärd till den utsträckning Asplund

föreslagit. Ovannämnda nya mutsedlar av år 1910 hade under den tid

de legat hos Asplund för undersökningarnas fullbordande blivit förfallna.

Av Asplunds omförmälda berättelse inhämtas bland annat följande:
Lativaara

malmfält är beläget å kronomark i berget Lativaara

ungefär 1 kilometer från Torne träsks norra strand mitt för viken Latilaliti

vid mynningen av den stora viken Kortolahti, som utgör östligaste

delen av Törne träsk. Upptäckaren, lappmannen Johan Olsson Tuuri,

sökte i november 1904 jämte andra koncession å fyndigheten, vilken

ansökning dock icke beviljades men gav anledning till att fältet i

september 1905 inmutades för kronans räkning.

Asplund har ansett undersökningarna visserligen giva vid handen,

att någon brytvärd kopparmalm ej finnes å detta malmfält, vilket kunde

vara skäl nog för staten att icke offra några si orre summor för vidare

undersökning av detta fält. Möjligheten vore dock icke utesluten, att

genom en större undersökning några mindre malmklumpar av den storlek,

som tidigare upptäckts, skulle kunna påträffas. Det syntes därför

Asplund tillrådligt, att kronans äganderätt till fältet på något sätt bevarades,

varigenom även upptäckarnas av fältet tillbörliga företrädesrätt

till koncession vid ett eventuellt lösgivande av inmutningsrätten eller

införande av koncessionssvstem framför andra enskilda kunde tryggas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 329.

Det område, som enligt Asplunds åsikt skulle komma att inom sig upptaga

kela det malmförande massivet, utgjordes av en rektangel med

1,650 meters längd och 1,200 meters bredd samt en areal av 198 hektar.

Liikavaara malmfält utgör en omedelbar fortsättning av Nautanens

stora malmfält. I ett sammanhang med de 31 utmålen å Nautanens

malmfält ligga 12 utmål å Liikavaara, och med ett mellanrum av 290

meter komma sedan de 5 sammanhängande utmålen å Sorvanens kopparmalmfält.

Alla dessa utmål jämte ytterligare ett enstaka å Sorvanen ägas av

aktiebolaget Nautanens kopparfält. I trakten finnas även några andra

giltiga utmål å kopparmalmfyndigheter, nämligen tre utmål i Nietsajoki

gruvfält, tillhöriga gruvbolaget Ferrum, och två utmål, Jenny och Agnes,

i Fridhems gruvfält, tillhöriga gruvförmännen L. Björkqvist. Dessutom

finnas två utmål i Snålkoks malmfält, som emellertid enligt bergmästarämbetets

anteckningar efter 1910 års utgång torde blivit sönade. Alla

dessa utmål ligga å Lina kronopark i Gällivare socken. Aven finnes

i trakten ett med utmål belagt kopparmalmfält, benämnt Juoikamaa, med

tre utmål, av vilka ett är beläget å nämnda kronopark och två å södra

delen av Juoikams eller Sjungbergets byområde. Alla dessa utmål äro inlagda

å en ärendet bifogad, med bil. D betecknad översiktskarta, upprättad

av Asplund år 1914. Kronans nu ifrågavarande inmutningar ligga

mellan de nu nämnda utmålen.

På grund av den ganska stora utbredningen av kopparförande

fyndigheter i dessa trakter och med stöd av en av bergmästaren Björn

Kjellberg tidigare verkställd'' undersökning har Asplund ansett lämpligast,

att även för detta fält måtte utläggas ett statsgruvefält. Området, som

utmärkts å nyssnämnda karta, gränsar i öster till Sjungbergets (Juoikams)

och Muorjevare byområden samt till en linje, dragen mellan dessa

områdens respektive nordöstra och sydöstra hörn; i norr till förlängningen

åt väster åt Muorjevare byområdes nordvästra rågång fram till

den punkt, där denna linje träffar den mellan Nautanen och Lina älv

flytande bäcken Huivijoki; i väster till en från denna punkt dragen

linje, som går över bron över Huivijoki å landsvägen Gällivare-Vittangi

och fortsätter ned till Lina älv; samt i söder till denna älv nedåt till

nordöstra hörnet av Liikavaara byområde samt till en härifrån utgående

linje, som går vinkelrät mot nordöstra rågången för Sjungbergets byområde,

samt slutligen från den punkt, där denna vinkelräta linje träffar

förlängningen av nyssnämnda rågång, efter denna förlängning till sydöstra

hörnet av Sjungbergets byområde.

Om ett sådant statsgruvfält komme till stånd, ansåge Asplund, att

de väsentligaste av de kopparmalmfyndigheter, som tilläventyrs kundo

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 290 käft. (Nr 328—330.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 329.

finnas å kronomark i dessa trakter och ej redan blivit utmålslagda för

enskildas räkning, skulle bliva bevarade i kronans ägo, och dessutom

skulle man, om inmutningsrätten åter lösgåves eller någon slags koncessionslagstifining

komme till stånd, hava berövat det rena gruvjobberiet

ett för mycket missbrukat område.

Vid rapporten har Asplund fogat en till honom ställd skrift från

ovannämnde Björkkvist, däri denne meddelat, att han hade kännedom

om eu kopparmalmsfyndighet inom av kronan inmutat område'', vilken

fyndighet lian vore villig att mot ersättning utmärka och utstaka.

Sedermera har Björkqvist i eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit

att under den tid och på de villkor, som Kungl. Maj:t ville bestämma,

få bearbeta och tillgodogöra sig den sålunda avsedda kopparmalmfyndigheten.

Tillika har Björkqvist förklarat sig villig att, därest

Kungl. Maj:t funne lämpligt, att fyndigheten bearbetades för statens

räkning, uppvisa densamma för av Kungl. Maj:t utsedd person samt avstå

från alla anspråk på fyndigheten, under villkor att i den mån vinst

uppstode på fyndighetens bearbetande han av tillgängliga vinstmedel

erhölle intill 50,000 kronor.

Kommerskollegiet har den 16 februari 1918 avgivit utlåtande i

dessa ärenden.

Kollegiet har till en början meddelat, att kollegiet haft tillfälle taga

del av en genom Sveriges geologiska undersöknings försorg av statsgeologen

P. A. Geijer år 1916 utförd malmgeologisk undersökning av

det s. k. Nautanen-området, däri inginge även Liikavaara malmfält,

varjämte kollegiet begärt och mottagit yttrande i ämnet av den av

Kungl. Maj:t den 9 november 1917 tillsatta kommissionen för undersökning

och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter å kronojord.

Nämnda kommission har under förutsättning av Kungl. Maj:ts

godkännande uppgjort avtal med Björkqvist, att denne på vissa villkor

skulle för kommissionen angiva den fyndighet, som Björkqvist avsåge

med sin ansökan, för att fyndigheten skulle kuuna undersökas av kommissionen.

Kommerskollegiet har vidare anfört bland annat följande:

»k och omkring Nautanen, vilket berg är beläget föga mera än en mil från

Gällivare, bava påträffats kopparmalmsförekomster. År 1898 upptäcktes sålunda

Nautanens malmfält — sökanden Björkqvist har uppgivits såsom upptäckare - och

stora förhoppningar väcktes beträffande malmtillgångarna därstädes, förhoppningar,

som dock ingalunda i motsvarande omfattning realiserats vid fältets exploaterande

genom enskild företagsamhet. En omedelbar fortsättning av Nautanens malmfält

utgör Liikavaara kopparmalrosfält. Jämte därstädes av enskilda före förbudet mot

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts nåd. proposition 329.

inmutning å viss kronomark gjorda inmutningar hava sådana upprepade gångar ägt

rum å Liikavaara för kronans räkning och avsågo det av bergmästaren i hans rapport

omnämnda s. k. Nya fyndet. Dessa för kronans räkning gjorda inmutningar hava

emellertid sedermera fått förfalla. Till följd av det alltsedan år 1902 år från år

hittills förlängda inmutningsförbudet för enskilda å viss kronomark har ju i allt fall

något intrång genom nya inmutningar av enskilda icke kunnat äga rum. För den

händelse emellertid att inmutningsrätten skulle komma att åtminstone i viss omfattning

åter lösgivas eller genom ny lagstiftning en likartad rätt för enskilda införes,

lärer böra tagas under övervägande, huruvida anledning kan anses föreligga

att vidtaga åtgärder för bevarande för kronans räkning av de malmförekomster,

som må finnas inom nu ifrågavarande områden. Yad då först beträffar Liikavaara

har väl 1910 års undersökning icke lämnat något bestämt resultat men synes dock

giva stöd för verkställande av ytterligare undersökning. Av rapporten om 1916 års

malmgeologiska undersökning framgår bland annat, att inom Nautanenområdet och

närmast angränsande trakter kopparmalmsförekomster sannolikt ännu finnas att upptäcka,

att kopparmalmen emellertid uppträder oregelbundet och icke såsom stora

samlade malmfyndigheter, att, om än malmer sannolikt finnas, deras upptäckande

dock av flera anledningar torde vara förenat med stor svårighet, och att utsikterna

att finna något mer betydande malmfält icke äro stora.

1917 års kommission lärer hava för avsikt att vid lämplig årstid fortsätta

undersökningen å Liikavaara. Enligt vad kommissionen i annat sammanhang meddelat,

nämligen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 januari 1918 angående erhållande

av visst bemyndigande, av vilken skrivelse kollegium haft tillfälle taga del, har

kommissionen för fullgörande av sitt uppdrag till en början sökt erhålla kännedom

om sådana fyndigheter, innehållande kopparmalm, vilka genom sitt läge och sin

beskaffenhet kunde ingiva några förhoppningar att genom en snabb undersökning

och bearbetning kunna lämna något bidrag till landets kopparproduktion under nuvarande

kristid. Kommissionen hade därvid kommit till det resultat, att de enda

fyndigheter, som kunde i någon mån ingiva ovan angivna förhoppningar, vore de

å Liikavaara belägna kopparfyndigheterna. Med omförmälande därjämte av Björkqvists

nu förevarande ansökning uppgiver kommissionen, att då Björkqvist tidigare

gjort en del fynd och förefölle att vara en trovärdig person, funnes en möjlighet,

att han verkligen ägde kännedom om en brytvärd fyndighet. — — —.

Det nödläge i fråga om tillgången av särskilt kopparmalm, vari vårt land

för närvarande uppenbarligen befinner sig, synes kollegium, med hänsyn tagen jämväl

till övriga föreliggande omständigheter, motivera en sådan uppgörelse med

Björkqvist, som kommissionen föreslagit, och finner kollegium sig kunna lämna utan

erinran det uppgjorda förslaget till avtal. Kollegium tillstyrker alltså godkännande

av ifrågavarande avtal. — — —.

Det skulle kunna ifrågasättas att samtidigt med inmutning av det Björkqvistska

fyndet ånyo för kronans räkning inmuta de fyndigheter å Liikavaara, som tillförne

varit av kronan inmutade. Såsom ovan nämnts föreligger emellertid förslag om

fyndigheternas bevarande för kronans räkning såsom statsgruvefält. Aven 1917 års

kommission har biträtt förslaget om utläggande av statsgruvefält å Liikavaara och

förklarat sig anse det område för statsgruvefältet, som av Asplund och Kungl. Maj:ts

befallningshavande föreslagits, vara lämpligt och tillräckligt. — — - . Kollegium

vill emedlertid framhålla, att, för den händelse rätt till inmutning å viss kronojord

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

12 Kungl._ Maj ds nåd. proposition Nr 329.

skulle bliva enskilda åter medgiven, förhållandena synas enligt kollega uppfattningtala

för att, innan dylikt medgivande varder gällande, åt kronan bevara ett område

vid Liikavaara såsom statsgruvefält. En sådan åtgärd synes befogad särskilt med

hänsyn till intresset för kronan att kunna utan intrång av nya inmutningar av enskilda

därstädes fullfölja undersökning av förekomster av kopparmalm och tillgodogöra

sig sådana. Under förutsättning att det Björkqvistska fyndet faller inom det

föreslagna området för statsgruvefältet, har ej heller kollegium för sin del något att

erinra i avseende å de för. fältet angivna gränserna. Skulle emellertid av någon

anledning hinder möta att före nyssberörda tidpunkt få området i fråga förklarat

vara statsgruvefält, synes ett förnyande av kronans inmutningar därstädes böra äga

rum före samma tidpunkt.

Vad beträffar de fyndigheter å Lativaara, som varit för kronans räkning inmutade

men blivit sönade, anser kollegium, i likhet med 1917 års kommission, det

vara genom den år 1910 verkställda undersökningen till fullo ådagalagt, att fyndigheterna

sakna värde, och att anledning sålunda saknas för vidtagande av någon åtgärd

för fyndighetemas bevarande åt kronan.»

Jag får vidare erinra, att Kungl. Magt den 12 mars 1918 godkänt

det av förbemälda kommission med Björkqvist träffade avtalet samt

bemyndigat kommissionen att å kronaus vägnar underskriva detsamma

ävensom låta Björkqvist för kommissionen angiva fyndigheten.

I skrivelse den 25 mars 1918 har kommissionen meddelat, att

avtalet underskrivits samt att Björkqvist uppvisat fyndigheten för kommissionen,

varefter matsedel å fyndigheten erhållits för kronans räkning.

Kommissionen har vidare förmält sig hava för avsikt att snarast möjligt

undersöka fyndigheten.

Enligt vad en kommissionens skrivelse bilagd karta utvisar ligger

fyndigheten inom det av Asplund till statsgruvefält föreslagna området.

Av de hittills verkställda undersökningarna rörande ifrågavarande

fyndigheter synes mig framgå, att området vid Liikavaara bör avsättas

till statsgruvefält med de av Asplund föreslagna gränser. Beslut härom

torde höra fattas, innan det nuvarande inmutningsförbudet beträffande

kopparmalm m. m. å kronojord upphäves. Ett avtryck av ett

topografiskt kartblad, varå området finnes i huvuddrag angivet, torde få

bifogas detta protokoll.

Däremot anser jag i likhet med kommers kollegiet tillräckligt skäl

ej föreligga att vid Lativaara avsätta sådant fält.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

besluta

att det i bergmästaren C. J. Asplunds berättelse den 7 maj 1914

omförmälda område vid Liikavaara malmfält i Gällivare socken av Norrbottens

län, med de gränser, som angivas i berättelsen och utmärkts

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 329.

å den vid densamma fogade, med bil. D betecknade kartan, må, i den

mån marken därinom utgöres av annan kronojord än sådan, som innehaves

under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, förklaras

vara statsgruvefält under benämning Liikavaara statsgruvefält.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga .... till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J. Poss.

opaginerad Kontrollera mot PDF

>*<* gm

W4&*

w I

■ ''j''! ''•

■rauM

sEal

PSÄJ

*/**>-

''nrljvr-*

■ *= tf

I jfcniafflj I ii

GEN\ STAB. LIT. ANST. STOCKH,

*00000

*Ä

Ts&l

IM

•é

Km

mmm

mäm

H

■iT<

sm

ill

mm

tf-/}

mmm

mSm

MM

fifeHiSl

B Föreslaget orrcråcLe.

jBIftfei ^tH statsgruvefdU

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utläggande av statsgruvefältvid Liikavaara i Norrbottens län. a1 i texten
  2. JoU 1918:104 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utläggande av statsgruvefält vid Liikavaara i Norrbottens län. a1 i texten