Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fri rättegång m. m

1918-04-12 · 37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:331, Med förslag till lag om fri rättegång m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

. 1

Kr 331.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om fri rättegång m. m.; given Stockholms slott den

12 april 1918.

'' Under åberopande av bilngda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fri rättegång,

2) lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken

samt

3) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 291 höft. (Nr 331.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

Förslag

till

Lag om fri rättegång.

Med upphävande av 15 kap. 9 § rättegångsbalken samt med ändring

av vad lag och författning i övrigt innehålla mot denna lag stridande,

förordnas som följer:

Om fri rättegång vid underrätt.

1 §•

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt

samt första domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och

i den omfattning, som här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål beviljas

den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången

därstädes förenade kostnader eller efter dgras utgivande skulle sakna

medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och

för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet.

I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt åtal

eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång

ej beviljas målsägande i annat fall än att åklagaren anhängiggjort

talan i målet. Fri rättegång må ej heller beviljas den, vilkens talan

grundar sig på överlåtelse, som kan antagas hava skett i syfte att

därmed vinna sådan förmån.

2 §.

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande

av stämpelavgift i målet och njute tillika den förmån att av allmänna

medel skola gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

vittne sinkallelser och sådana rättens beslut, varav motparten skall erhålla

del, samt ersättning till av parten åberopade vittnen, såvida deras

hörande i målet ej utan skäl påkallats, så ock ersättning till tjänsteman

för särskild förrättning eller å tjänstens vägnar förskjuten kostnad.

Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande

av partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot ersättning

av allmänna medel biträda parten i rättegången.

Hålles parten häktad såsom misstänkt för brott, varå straffarbete

efter lag kan följa, eller är parten tilltalad vid krigsdomstol för sådant

brott, att han är berättigad till hjälp i rättegången, gälle angående

rättegångsbiträde åt parten vad därom särskilt är stadgat.

3 §•

Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej

sitter, av dess ordförande.

4 §•

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och

skall åtföljas av skriftlig, på beder och samvete avgiven uppgift å

sökandens förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet;

äro sagda förhållanden ej kända, bör uppgiften vara

styrkt genom intyg av offentlig myndighet eller trovärdig, känd person.

5 §•

Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter,

av dess ordförande. Har part till rättegångsbiträde föreslagit någon,

som avlagt för utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov

samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet, bör avvikelse från förslaget

ej ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro.

• .. förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro,

biträdet berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

6 §•

Om delgivning, som i 2 § sägs, föranstalte rätten eller dess ordförande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

7 §•

Finnes under rättegången, att parten utan intrång i de medel, som skäligen

må anses erforderliga för lians eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för

rättegången, äge rätten förordna, att förmånen av fri rättegång skall

upphöra. Lag samma vare, där parten berett sig fri rättegång, oaktat

hans talan är av beskaffenhet, som i 1 § andra stycket andra punkten sägs.

8 §.

När rätten från sig skiljer mål, vari fri rättegång varit part beviljad,

skall rätten, där parten jämlikt 7 § förklarats förlustig sagda förmån,

förplikta honom ersätta statsverket kostnad, som enligt 2 § skolat

gäldas av allmänna medel. År ej sådant fall för handen, men tappar

motparten, varde dylik ersättningsskyldighet denne ålagd, där han enligt

lag är pliktig gälda vinnande parts rättegångskostnad.

9 §.

Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.

Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång

eller om förordnande av rättegångsbiträde eller till rättegångsbiträde

förordnat annan, än part föreslagit, må parten hos rätten påkalla

ny prövning av frågan.

Om fri rättegång i hovrätt och hos Konungen.

10 §.

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet

fullföljes till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången

därstädes tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda förmåner,

såframt ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden veterligen

så ändrats, att han utan intrång i de medel, som skäligen må anses

erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande

underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för rättegången i hovrätten.

Part äge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande av fri rättegång

i den omfattning nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

styrker, att lian icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången

i hovrätten förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna

vad skäligen må anses erforderligt för hans eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet.

Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller ändringssökande

av part, som äger tillgodonjuta de i första stycket angivna förmåner,

må hovrätten på partens begäran i det slutliga utslaget tillerkänna

biträde, som parten anlitat för rättegången därstädes, ersättning

av allmänna medel.

Vad i 1 § andra stycket samt i 6, 7 och 8 §§ är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning med avseende å fri rättegång i hovrätt.

Mot hovrätts beslut i fråga, som i denna paragraf avses, må

talan ej föras.

11 §•

Vad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om mål, som fullföljes hos Konungen.

Om fri verkställighet av dom eller utslag.

12 §.

Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet av

dom eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet

att förskjuta kostnad för förrättningen, och skall av allmänna medel

gäldas all nödig förrättningskostnad, i den mån den ej kan av tappande

parten uttagas.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens

avslutande linnes utan intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga

för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande

underhållsskyldighet, kunna gälda rättegångskostnad,som enligt dennalag av

allmänna medel gnidits, på yrkande av kronans ombudsman i den ort,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

där parten har sitt hemvist, förpliktas ersätta statsverket sådan kostnad,

såframt motparten ej i utslaget ålagts dylik ersättningsskyldighet. Talan

härom må ej väckas senare än två år efter rättegångens avslutande.

Vad nu stadgats gälle ock i fråga om kostnad, som av allmänna

medel guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för

talans anhängiggörande skall räknas från det verkställighetsåtgärden

avslutats.

14 §.

Vittnesersättning, som enligt denna lag skall gäldas av allmänna

medel, skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning, som

stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigad till ersättning

av allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt arvode

för det arbete, biträdet nedlagt å rättegången för dess förberedande och

utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tidsspillan. Ej

må biträde, som förordnats av rätten eller dess ordförande, av parten

förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett, vare

det utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet,

ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall

utan avgift tillhandahållas biträdet.

15 §.

Under förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att

undersåte i viss främmande stat i fråga om rätt till fri rättegång skall

vara likställd med svensk medborgare.

16 §.

Närmare föreskrifter rörande ordningen för gäldande av ersättning

enligt denna lag till tjänstemän och rättegångsbiträden ävensom angående

delgivningar och inkallelser genom rättens eller dess ordförandes

försorg samt vad i övrigt med avseende å denna lags tillämpning är

att iakttaga meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 331.

7

förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

1. I 16 kap.^ 10 rättegångsbalken skola orden »som av rätten

eller Konungens belallningshavande förordnats att i rättegången biträda

häktad eller som av rätten förordnats att i visst mål eller ärende biträda

såsom tolk» utbytas mot orden »som förordnats att biträda part i rättegången

eller att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk».

2. Till nämnda § skall läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, om underrätt genom beslut

under rättegången avslagit begäran om fri rättegång eller om förordnande

av rättegångsbiträde åt mindre bemedlad part eller förordnat, att sådan

förmån skall upphöra eller ock till rättegångsbiträde förordnat annan,

än part föreslagit, Vill part klaga över beslut, som nu sagts, skall,

såframt parterna därom enas eller rätten finner skäl tillstädja det, målet

vila i avbidan på utgången av partens klagan.

3. I 25 kap. 5 § rättegångsbalken skall ordet »häktad» utbytas

mot ordet »part».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt liäktad den 14 september 1906.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt liäktad den 14 september 1906 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Rättegångsbiträde, varom i denna lag sägs, njute skälig ersättning

av allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning

gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt

besked om beslutet skall utan avgift genast tillhandahållas biträdet. I

slutliga utslaget pröve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket

återgäldas, vare sig av allmän åklagare eller av enskild part. Ej må

åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet

blivit utan skäl anställt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till

ansvar i målet dömd; och skall, där den tilltalade åtnjutit fri rättegång

i målet, angående gäldandet av sagda ersättning gälla vad i fråga om

kostnad för fri rättegång finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 22 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anförde:

»I skrivelse den 23 april 1915 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes taga under övervägande, huruvida och i vilken omfattning åtgärder

kunde redan under nu gällande rättegångsordning vidtagas för

beredande genom det allmännas försorg av rättshjälp åt parter, som på

grund av svag ekonomisk ställning eller oförmåga att tillvarataga sina

intressen därav kunde vara i behov, samt för riksdagen framliigga det

förslag, som av detta övervägande kunde föranledas. I anledning härav

utarbetades av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunnige ett utkast

till lag om kostnadsfri rättegång, vilket den 31 juli 1916 av de sakkunnige

avlämnades. Sedan efter sistnämnda dag gjorda remisser utlåtanden

över ifrågavarande lagutkast avgivits av de myndigheter och

andra, vilkas yttranden infordrats, överlämnades berörda utlåtanden till

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 291 käft. (Nr 331.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmän motivering.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

de sakkunnige för att tagas under övervägande vid utarbetande av definitivt

lagförslag i ämnet. De sakkunnige hava därefter med fästat

avseende å ovan omförmälda utlåtanden omarbetat förutnämnda lagutkast;

och sedan processkommissionen, som anmodats granska det sålunda överarbetade

lagförslaget, framställt vissa erinringar emot detsamma, hava

de sakkunnige den 31 december 1917 överlämnat betänkande med förslag

till lag om fri rättegång jämte tillhörande författningsförslag.

De lagförslag, som jag nu har för avsikt att för Eders Kungl.

Maj:t anmäla, utgöra en inom justitiedepartementet verkställd omarbetning

av de sakkunniges förslag till lag om fri rättegång och därav påkallade

ändringar i vissa äldre* lagar.

En av statens förnämsta uppgifter är att genom domstolarna bereda

varje medborgare tillfälle att erhålla den reglering av sina rättsförhållanden,

som står i överensstämmelse med lag och rätt. Att härvid staten

föreskriver vissa mindre avgifter, avsedda att till någon ringa del betäcka

de direkta kostnaderna för de särskilda ärendenas behandling, kan icke

i regel innebära någon oegentlighet, lika litet som det kan vara något

att invända emot att rättssökande i allmänhet hava skyldighet att själva

bekosta det juridiska biträde, varav de må vilja begagna sig. Men det

är ett socialt missförhållande av allvarligaste slag, om mindre bemedlade

eller obemedlade medborgare på grund av sin bristande förmåga att

betala av staten fastställda avgifter, av erforderliga biträden betingade

arvoden eller andra nödiga kostnader för rättegången skulle avskäras

från möjligheten att göra sin rätt gällande.

Medan i de flesta moderna rättssystem särskild uppmärksamhet

ägnats åt att genom lagstiftningsåtgärder undanröja ett missförhållande

av antytt slag, har den svenska rätten härutinnan intagit en efterbliven

ståndpunkt. Det föreliggande lagförslaget avser att i den svenska rätten

införa principen om fri rättegång för den, som icke äger tillgång till

gäldande av de med rätteg''ången förenade kostnader eller efter deras

utgivande skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för

hans eget och hans familjs uppehälle. I rätten till fri rättegång ingår

enligt förslaget jämväl förmånen att, där så erfordras för behörigt

anhängiggörande eller utförande av rättegången, erhålla lämpligt biträde

på bekostnad av allmänna medel. Förslaget innefattar härjämte en rätt tid

fri verkställighet av dom eller utslag för part, som åtnjutit fri rättegång.

Innan jag övergår till den närmare motiveringen för lagförslaget,

torde jag höra anmärka, att vissa andra åtgärder enligt min mening

erfordras för att komplettera den föreslagna lagstiftningen och för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

lana erforderlig effektivitet åt den rättshjälp, som ställes till de mindre

bemedlades förfogande. Jag syftar härvid i första rummet på en organisation

av offentliga rättshjfilpsanstalter, vilka även utan samband med

rättegång skulle lämna rättsligt biträde åt mindre bemedlade. Förslag

härtill har utarbetats av ovan omförmälda sakkunniga, och, på sätt anmälts

för riksdagen, har jag för avsikt att hemställa om avlåtaDde av

proposition till riksdagen angående beviljande av nödiga medel för

genomförandet av en dylik organisation. Samtidigt torde jag emellertid

jämväl komma att hemställa om ett särskilt anslag för beredande av

viss rättshjälp, som i händelse av’ bifall till det under riksdagens prövning

vilande förslaget till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område synes vara av

nöden för att trygga de i nyssnämnda lagförslag avsedda nvttjanderättshavares

rätt.

Vad nu beträffar det föreliggande förslaget till lag om fri rättegång,

överensstämmer detsamma i det stora hela med de sakkunnigas förslag,

och hänvisar jag alltså beträffande den ifrågasatta lagstiftningens principer

i huvudsak till nämnda förslag med av de sakkunnige lämnad motivering.

I vissa delar har jag emellertid funnit avvikelse böra ske; och

anhåller jag nu att få redogöra för dessa skiljaktigheter och grunderna

härför.

Förslaget till lag om fri rättegång.

1 §•

Förmånen av fri rättegång skulle enligt de sakkunnigas förslagkunna

beviljas den, som icke ägde tillgång till gäldande av de med

rättegången förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna

nödiga medel till underhåll för sig och sin familj. De sakkunnige avsågo

med nämnda bestämmelse, att även personer, som ägde några, om

än med hänsyn till deras nuvarande eller framtida försörjning ringa

tillgångar, skulle kunna komma i åtnjutande av fri rättegång. Mot

avfattningen av ifrågavarande bestämmelse har emellertid från olika håll

anmärkts, att bestämmelsen ej med tillräcklig tydlighet uttryckte vad

de sakkunnige med densamma avsett, utan att den kunde bliva föremål

för en alltför snäv tillämpning. Åven enligt min mening synes det önskvärt,

att lättigdomsgraden angives på sådant sätt, att därigenom tydligt

framhålles, att den avgörande myndigheten bör erhålla ett visst utrymme

för skälighetsprövning, och jag har därför låtit omredigera första stycket

av paragrafen i överensstämmelse härmed.

Fattigdom*-

graden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Fri rättegång

! brottmål.

Förpröv
ningen.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

Enligt de sakkunnigas förslag kunde förmånen av fri rättegång

ej beviljas för utförande av målsägandetalan i brottmål, där brottet

vore sådant, att det hörde under allmänt åtal eller kunde efter angivelse

åtalas av allmän åklagare. Denna inskränkning i förmånen av fri rättegång

motiverades av de sakkunnige därmed, att målsäganden i dylika

fall i allmänhet torde kunna påräkna biträde av allmänne åklagaren

jämväl för utförande av sin särskilda talan.

Med anslutning till en vid betänkandet fogad reservation håller

jag före, att den mindre bemedlade partens behov av hjälp i rättegången

för utförande av målsägandetalan i brottmål av ovan berörda beskaffenhet

ofta nog icke kan anses vara nöjaktigt tillgodosett genom att tillfälle

kan finnas för målsägaren att erhålla visst biträde av åklagaren.

Att i omförmälda mål utan inskränkning låta förmånen av fri rättegång

stå öppen för mindre bemedlade synes å andra sidan icke vara att förorda.

Det bör icke ifrågasättas annat än att, där brott hör under allmänt

åtal eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, denne skall i

målet föra den ansvarstalan, som är lagligen grundad. Har allmänne

åklagaren icke funnit skäl för åtal, synes icke heller anledning förefinnas

att i det föreliggande fallet medgiva målsägaren rätt till fri rättegång

för utförande av sin särskilda talan. Däremot synes det önskvärt, att

i de fall, då allmänne åklagaren anhängiggjort ansvarstalan, en mindre

bemedlad målsägare må åtnjuta förmånen av fri rättegång för utförande

av sin talan, detta med hänsyn till att de ersättningskrav, som kunna

vara förbundna med en dylik talan, ofta äro invecklade och fordra eu

vidlyftig utredning. 1 överensstämmelse med anförda synpunkter har

lagförslaget i denna del avfattats.

Såsom eu förutsättning för rätten att erhålla förmånen av fri rättegång

var i de sakkunnigas förslag upptagen bestämmelsen, att partens

talan ej finge vara uppenbart ogrundad. Denna bestämmelse innebar,

att beslut rörande ansökan om fri rättegång i varje fall måste föregås

av eu viss saklig prövning från domarens eller rättens sida av den

föreliggande tvisten.

De sakkunnige hava, under hänvisning till förprövningens förekomst

i åtskilliga främmande processlagar, såsom motivering för bestämmelsen

anfört huvudsakligen följande.

För den bemedlade utgjorde redan tanken på de med en process

förenade ekonomiska uppoffringarna en hämsko på lusten att i onödan

anställa rättegång. Skulle nu samhället för den fattige undanröja varje

hämmande moment härutinnan, så ställdes i själva verket på hans om
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331-

dömesgillliet och självbehärskning större krav än på den bemedlades,

och det torde ej låta sig försvaras att sålunda genom ett okontrollerat

beviljande av fri rättegång för fattigt folk öka frestelsen att processa.

Den antydda inskränkningen i den fria rättegången påkallades även av

skyldig hänsyn till den fattiges motparts intresse. Ty om än denne i

domen finge sig tillerkänd full ersättning för sina rättegångskostnader,

så vore denna ersättningsrätt ofta endast en rätt på papperet. Slutligen

torde även den fattiga partens eget intresse bjuda, att samhället förfore

med varsamhet och urskillning, då det genom särskilda förmåner beredde

honom lättnader vid rättegångars utförande. I sista hand finge nämligen

även den fattige själv bära ansvaret för sina gärningar. Anställde han

en uppenbart ogrundad talan, komrne han att drabbas av kostnaderna

för processen.’

Beträffande spörsmålet huruvida beslut om meddelande av fri

rättegång borde föregås av en prövning utav befogenheten av den

mindre bemedlade partens talan, har uti ovanberörda reservation givits

uttryck åt den uppfattningen, att övervägande skäl tala emot införandet

av en dylik förprövning samt att den föreslagna bestämmcdsen härom

måste anses vara ägnad att i väsentlig män förringa värdet av den nya

lagstiftningen. Jag har i förslaget anslutit mig till den av reservanten

sålunda uttalade uppfattningen.

För de sakkunnige har det i första hand framstått såsom en nödvändighet

att finna ett medel för avvärjande av faran av ett ohemult

processande, vilket enligt de sakkunnigas uppfattning oundgängligen skulle

bliva en följd av lagförslagets genomförande. De sakkunnigas i berörda

avseende uttalade farhågor synas mig dock överdrivna.

Det torde nämligen icke böra lämnas ur sikte, att beträffande den

stora gruppen av s. k. partprocesser, d. v. s. tvister av sådan beskaffenhet

att parterna äro i stånd att utföra sin talan utan rättegångsbiträde, de

förmåner, som enligt förslaget skulle tillkomma mindre bemedlad part

utöver dem, vartill han redan enligt gällande rätt äger tillgång, icke

kunna sägas vara av sådan betydelse, att desamma i och för sig skulle

giva anledning till någon ökad processlystnad.

\ idkommande åter sådana rättegångar, däri part för sin talans

behöriga utförande är i behov av biträde i rättegången, lärer förslaget,*

även utan den ifrågasatta allmänna förprövningen, lämna tillräcklig möjlighet

att hämma ohemula processer. Fn dylik kontrollmöjlighet innefattas

däri, att parts rätt att erhålla förordnande för lämplig person att

biträda honom i rättegången gjorts beroende av domarens eller domstolens

prövning av det föreliggande behovet av biträdeshjälp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majte nåd. proposition Nr 331.

Såväl principiella grunder som praktiska skäl synas mig tala emot

förprövningens införande i den tillämnade lagstiftningen. Föreliggande

lagförslag avser att utjämna den ogynnsamma ställning, varuti en

mindre bemedlad i jämförelse med eu ekonomiskt bättre situerad befinner

sig, då det gäller att genom rättegång hävda sin rätt. Att

den fattiga partens rätt att erhålla de förmåner, som kunde medföra

ett dylikt utjämnande, göres beroende av en prövning i sak redan vid

rättegångens början, ter sig för mig.så mycket mindre tilltalande, som

den bemedlade parten äger möjlighet att under processens hela förlopp

åstadkomma en utredning, som kan komma att giva stöd åt en talan,

vilken vid eu förprövning möjligen kunnat framstå såsom obefogad.

Det ligger nämligen i sakens natur, att eu dylik prövning måste bliva

av summarisk beskaffenhet och till följd härav också mindre tillförlitlig.

Och vådan av ett felaktigt bedömande av partens talan vid en förprövning

torde få betraktas såsom så mycket större, som det icke är uteslutet,

att förprövningens förefintlighet i och för sig kan vara ägnad

att medföra en rubbning i förtroendet för domarens eller rättens opartiskhet

i ett mål, däri förprövning ägt rum. Förprövningen synes, lagd

i domarens eller rättens hand, lätt kunna giva anledning till en känsla

av rättsosäkerhet och godtycke för den fattige, som söker utfå sin rätt,

och torde därför, såsom Svea Hovrätt framhållit i sitt yttrande över

1916 års lagutkast, i denna form stå i strid med vår nu gällande rättegångsordning

och knappast vara förenlig med svensk rättsåskådning.

2 §•

Den i de sakkunnigas förslag upptagna bestämmelsen om befrielse

för part från skyldighet att i rättegången ställa säkerhet för kostnad

och skada har ej i lagförslaget upptagits. Nämnda befrielse hade avseende

allenast å tvenne fall, nämligen dels på undersåte i de stater,

med vilka Konungen icke slutit sådant avtal, varom förmäles i 3 § av

lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att

i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för

kostnad och skada, dels ock på den säkerhet för kostnad i anledning av

vittnesförhör vid utländsk domstol, som enligt 2 § av lagen den 6 mars

1899 skall avlämnas av den, som begärt vittnesförhöret.

Vad angår befrielsen för utländsk man från skyldigheten att ställa

borgen för kostnad och skada liar jag ej funnit skäl föreligga att i förslaget

upptaga stadgande därom, enär en sådan befrielse otvivelaktigt

skulle gå utöver området för de förmåner, som man genom förevarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 331. '' 15

lagstiftning avsett att bereda mindre bemedlad part. Det är nämligen

att märka, att då befrielsen från skyldighet att ställa ifrågavarande

säkerhet ej samtidigt förbindes med ett gäldande från det allmännas

sida av den kostnad och skada, som för den fattiges motpart skulle

kunna uppkomma, befrielsen komme att utan berättigande ske på motpartens

bekostnad. Det synes ej heller skäligen kunna ifrågasättas,

att statsverket skall åtaga sig utländsk parts skyldighet att gälda omlörmälda

kostnad och skada. På grund av de konventioner, som ingåtts

med ett flertal främmande stater om befrielse från skyldighet att i

omförmälda fall ställa borgen, saknar stadgandet för övrigt större praktisk

betydelse.

Beträffande åter befrielsen för mindre bemedlad part från skyldighet

att ställa säkerhet för kostnad i anledning av vittnesförhör vid utländsk

domstol torde visserligen ur principiell synpunkt däremot ej några

befogade invändningar vara att göra. En sådan befrielse, som för att

fylla sitt syfte givetvis måste vara förenad med skyldighet för statsverket

att i partens ställe utgiva den för vittnesförhöret uppkommande

kostnaden, skulle däremot kunna komma att betunga statsverket med

högst avsevärda och på förhand ej beräkneliga utgifter, vilka ofta säkerligen

ej komme att stå i rimligt förhållande till processföremålets värde

eller betydelse i övrigt. Med hänsyn härtill och då behov av vittnesförhör

vid utländsk domstol i de av förslaget berörda fall mera sällan

torde förekomma, anser jag, att tillräckliga skäl ej föreligga att införa

bestämmelse om mindre bemedlad parts befriande ''från skyldigheten att

ställa säkerhet för nämnda kostnad.

3 §•''

Över ansökan om fri rättegång ägde enligt de sakkunnigas förslag

rätten eller dess ordförande, när skäl därtill voro, bereda motparten

tillfälle att avgiva yttrande. En dylik kommunikation med motparten

skulle enligt motiven till förslaget förekomma, då målet kunde

tänkas bliva av vidlyftigare beskaffenhet, eller omständigheterna voro

sådana, att ett uttalande från motpartens sida skulle vara ägnat att

avgöra frågan om förefintligheten av någon förutsättning för beviljande

av fri rättegång, eller det kunde antagas, att en kommunikation skulle

kunna leda till förlikning i målet. Då emellertid, såsom jag förut anfört,

någon förprövning av sökandens talan enligt föreliggande lagförslag-

ej skall förekomma och införandet av ett särskilt förlikningsförfarande

allenast med avseende å tvister, varå denna lag skulle bliva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

tillämplig, saknar berättigande, har jag ej fnnnit skäl att i lagförslaget

upptaga nämnda bestämmelse.

'' 5 §.

Vid förordnande av rättegångsbiträde bör, när skäl därtill äro,

biträdet kunna berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

Om ej en sådan rätt för den förordnade att sätta annan i sitt ställe

lämnas, kan särskilt med hänsyn till de juridiskt bildade yrkesadvokaterna

befaras, att dessa skulle visa sig mindre benägna att åtaga sig

ifrågavarande slag av uppdrag, enär ett tvång för den förordnade att

vid alla tillfällen, även då behov därav ej föreligger, själv utföra partens

talan ofta skulle för honom innebära avsevärda olägenheter. I många

fall skulle även de kostnader, statsverket finge vidkännas för biträdeshjälpen,

genom ett sådant tvång göras onödigt stora.

7 §•

Den ändrade avfattningen av bestämmelserna i denna paragraf

ansluter sig till det nya innehållet av 1 § och har särskilt föranletts av

borttagandet av stadgandet om förprövning.

12 §.

I det av de sakkunnige först utarbetade utkastet till lag om fri

rättegång hade upptagits bestämmelsen, att där part blivit beviljad förmånen

av fri rättegång, lian ägde tillgodonjuta densamma jämväl hos

överexekutor och utmätningsman för verkställighet av rättens i målet

meddelade utslag och beslut. Ifrågavarande bestämmelse upptogs emellertid

ej i de sakkunnigas förslag; dock hade i förut omnämnda reservation

en avvikande mening i denna del uttalats. Åven jag anser, att part,

som beviljats fri rättegång, jämväl bör komma i åtnjutande av förmånen

att utan kostnad erhålla verkställighet å rättens dom eller utslag i målet,

enär eljest mången gång parten ej skulle i full omfattning erhålla den

hjälp, som förevarande lagstiftning avsett att bereda honom.

Den förmån, som den mindre bemedlade genom den fria verkställigheten

kommer att erhålla, avser däremot ej att befria denne från

den honom såsom sökande av verkställigheten i vissa fall enligt utsökningslagen

åliggande skyldighet att ställa säkerhet för den kostnad

och skada, som kan tillskyndas motparten, hj heller medför förmanen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

befrielse från stadgad skyldighet att förskjuta kostnad, som för förvaltning

av utmätt fast egendom kan vara nödig. Den omständigheten

att den, som erhållit fri rättegång, i sistnämnda fall ej kommer i åtnjutande

av eu dylik befrielse, torde i regel för honom vara av föga

praktisk betydelse.

Enligt förslaget är åtnjutandet av förmanen av fri verkställighet

ej begränsad till någon viss tid efter rättegångens avslutande. En dylik

tidsbegränsning kunde dock ifrågasättas med hänsyn till det fall, att

efter rättegångens avslutande men före verkställigheten partens förmögenhetshållanden

så väsentligt förbättrats, att han vore i stånd att gälda

kostnaderna för verkställigheten. Emellertid skulle införandet av en

dylik tidsbegränsning föranleda svårigheter beträffande verkställighet

av sådana domar och utslag, genom viika svaranden ålagts att peiiodvis

verkställa utbetalning av penningemedel, såsom t. ex. uppfostringsbidrag

eller andra underhållsbidrag. Den i nästföljande paragraf intagna bestämmelsen

om skyldighet för part att på grund av förbättrade förmögenhetsförhållanden

i visst fall återgälda vad av allmänna medel kan

hava utgivits för verkställighetskostnad, torde ock praktiskt taget tillräckligt

motverka missbruk av rätten till fri verkställighet.

Ifrågasättas kunde även, huruvida icke jämväl en part, som först

efter rättegångens avslutande blivit fattig, lika väl som den, vilken åtnjutit

fri rättegång, borde beredas möjlighet att erhålla fri verkställighet.

Beredandet av en dylik förmån, som skulle hava sin egentliga

praktiska betydelse ifråga om uttagande av periodvis förfallande belopp,

skulle nödvändiggöra införandet av ett särskilt förfarande för prövningen

av sökandens förmögenhetsvillkor, vilken väl i sådant fall endast skulle

kunna tänkas förlagd hos överexekutor. Upptagandet i lagförslaget av

bestämmelsen om fri verkställighet är emellertid endast avsett -att utgöra

en naturlig konsekvens av den förmån, som beretts mindre bemedlade

genom beviljande av fri rättegång, men gör däremot icke anspråk på

att i allo lösa det behov av fri rättshjälp vid verkställighetsåtgärder,

som i andra avseenden kan förefinnas.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 november 1913 angående beräkning

av arvode för exekutiv försäljning av fast egendom m. m. föreskrives,

att, där auktion hållits men försäljning icke kommit till stånd,

arvode till vederbörande förrättningsman skall utgå intill hälften av det

belopp, som skolat gäldas, om egendomen blivit försåld. De fall, då fråga

om sådant arvode uppkommer i samband med fri verkställighet, torde

kunna beräknas på grund av sin sällsynthet sakna egentlig praktisk

betydelse. Om lagförslagets bestämmelse rörande fri verkställighet av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 291 höft. (Nr 331.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 331.

dom eller utslag antages till lag, bör emellertid berörda kung], kungörelse

i angivna hänseende ändras beträffande part, som är berättigad till fri

verkställighet, varom också chefen för civildepartementet under nämnda

förutsättning torde framlägga förslag.

13 §.

Enligt de sakkunnigas förslag kunde på yrkande av kronans ombudsman

efter rättegångens avslutande den part, som åtnjutit fri rättegång,

förpliktas ersätta statsverket kostnad, varifrån lian'' varit befriad,

såvida partens förmögenhetsförhållanden efter rättegångens avslutande

1 så hög grad förbättrats, att han kunde återgälda kostnadens hela belopp.

Talan härom skulle ej få väckas senare än fem år från rättegångens

avslutande.

Lämpligheten av att på dylikt sätt på grund av den lämnade för- - månen tillskapa ett gäldförhållande mellan statsverket och den, som åtnjutit

fri rättegång, kan emellertid ifrågasättas. Särskilt i de fall, då

de kostnader, som av statsverket guldits, uppgå till mera avsevärda belopp,

kan skulden för den mindre bemedlade lätt komma att kännas såsom

ett tryckande hot vid hans strävan att förbättra sina villkor. Med hänsyn

särskilt till det fall att vederbörande part just genom erhållande

av fri rättegång vunnit något av större förmögenhetsvärde, har jag

dock icke ansett mig äga tillräcklig anledning att helt frångå de sakkunnigas

förslag i detta avseende, men föreslår, att den tid, inom vilken

kronans återvinningstalan skall anställas, bestämmes till allenast två år

efter rättegångens avslutande.

Samma återkravsrätt bör även gälla i fråga om kostnad, som ay

allmänna, medel guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att

tiden för talans anhängiggörande bör räknas från verkställighetsåtgärdens

avslutande.

L dr slag et till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av

rättegångsbiträde åt häktad den 14 september 1906.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle lagen om fri rättegång äga

tillämpning även på part, som hålles häktad. I den mån redan nu

gällande bestämmelser angående rättegångsbiträde åt häktad avveke från

förslagets stadganden rörande rättegångsbiträde, skulle likväl enligt

2 § 2 mom. andra stycket i förslaget förstnämnda bestämmelser vara

tillämpliga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 331.

De sakkunnige synas emellertid härvid hava förbisett, att med denna

anordning av lagstiftningen en häktad, mindre bemedlad part, beträffande

vilken 1906 års lag ägde» tillämpning, skulle komma i en sämre ställning

än andra mindre bemedlade parter. Sålunda skulle den fattiga part, som

jämlikt 1906 års lag fått rättegångsbiträde förordnat, vara pliktig att,

där han bleve till ansvar i målet dömd, till statsverket återgälda kostnaden

för ersättningen till rättegångsbiträde!, medan däremot annan

fattig part, oberoende av målets utgång, skulle vara befriad från sådan

återbetalningsskyldighet. Åven i andra avseenden, såsom beträffande

parts rätt att få utsett av honom själv önskat rättegångsbiträde, skulle

olikhet uppkomma vid tillämpning av den ena eller andra lagen.

1 skrivelse den 27 februari 1917 har riksdagen anhållit, att Eders

Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till ändring i nu gällande lagstiftning

angående rättegångsbiträde åt häktad i syfte att den häktade

måtte erhålla nödigt biträde vid överrätt lika välsom vid underdomstol;

att vid. förordnande av rättegångsbiträde tillbörlig och skälig hänsyn

toges ^ till den häktades förslag i avseende å personvalet; samt att till

rättegångsbiträde förordnades rättsbildad advokat, där hinder därför icke

mötte och statsverket icke därigenom oskäligen betungades.

•lag hade hoppats kunna föreslå Eders Maj:t att för innevarande

års riksdag framlägga det förslag till ändrade bestämmelser uti berörda

ämne, som i anledning av riksdagens skrivelse inom justitiedepartementet

är under beredning. Med hänsyn till den fullständiga omarbetning, som

gällande bestämmelser om rättegångsbiträde åt häktad måste underkastas

för att bringas i överensstämmelse med förslaget till lag om fri rättegång,

har emellertid detta ärende ännu icke kommit i sådant skick, att

utsikt förefinnes till propositions avlåtande förrän till nästa års riksdag.

Gällande bestämmelser om häktad parts skyldighet att i visst fall

till statsverket återgälda den ersättning, som av allmänna medel till

rättegångsbitrådet utgivits, synas dock redan nu beträffande mindre bemedlade

böra ändras till likhet med vad i förslaget till lag om fri rättegång

i fråga om kostnadernas betalande finnes stadgat. För sådant

ändamål har jag låtit utarbeta ett förslag till lag om ändrad lydelse av

4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde åt häktad den 14 september

1906, enligt vilket, i fall där den häktade åtnjutit fri rättegång i

målet, angående gäldande av ersättningen för rättegångsbiträdet skall

gälla vad i fråga om kostnad för fri rättegång finnes stadgat.

Utöver ovan omförmälda ändringar hava av njig i de sakkunnigas

förslag vidtagits vissa andra ändringar av huvudsakligen redaktionell natur.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 331.

Departementschefen uppläste härefter de sålunda anmoda lagförslagen,

vilka finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll, och hemställde!,

att Kungl. Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet över desamma inhämta

lagrådets utlåtande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Ci G. Bruno.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

21

Förslag

till

Lag om fri rättegång.

Härigenom förordnas, som följer:

Om fri rättegång vid underrätt.

1 §■

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt

samt första domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och

i den omfattning, som här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål beviljas

den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången

därstädes förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna medel,

som skäligen må anses erforderliga för hans eget och hans familjs

uppehälle. •

I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt atal

eller ‘må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång

ej beviljas målsägande i annat fall än att åklagaren anhängiggjort

talan i målet. Fri rättegång må ej heller beviljas den, vilkens talan

grundar sig på överlåtelse, som kan antagas* hava skett i syfte att

därmed vinna sådan förmån.

Främmande stats undersåte vare i fråga om rätt till fri rättegång

likställd med svensk medborgare under förutsättning av ömsesidighet.

2 §.

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande av

stämpelavgift i målet och njute tillika den förmån att av allmänna

medel skola gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning

och sådana rättens beslut, varav motparten skall erhålla del, samt för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

inkallelse av och ersättning till sådana av parten åberopade vittnen,

vilkas hörande prövas för målets utredning erforderligt, så ock annan

ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller å tjänstens vägnar

förskjuten kostnad.

Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande

av partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot ersättning

av allmänna medel biträda parten i rättegången.

Hålles parten häktad såsom misstänkt för brott, varå straffarbete

efter lag kan följa, eller är parten tilltalad vid krigsdomstol för sådant

brott, att lian är berättigad till hjälp i rättegången, gälle angående

rättegångsbiträde åt parten vad därom särskilt är stadgat.

3 §.

Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej

sitter, av rättens ordförande.

4 §•

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och

skall åtföljas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å

sökandens förmögenhetsvillkor och storleken av den familj, han har att

försörja; äro sagda förhållanden ej kända, bör uppgiften vara styrkt

genom intyg av offentlig myndighet eller trovärdig, känd person.

5 §•

Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter, avrättens

ordförande. Har part till rättegångsbiträde föreslagit någon,

som avlagt för utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov

samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet, bör avvikelse från förslaget

ej ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro.

Vid förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro,

biträdet berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

6 §.

Om delgivning och inkallelse, som i 2 § sägs, föranstalte rätten

eller rättens ordförande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Hr 331-

23

7 §•

Finnes under rättegången partens förmögenhetsförhållanden vara

sådana, att han utan intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga

för hans eget och hans familjs uppehälle, kan gälda kostnaderna

för rättegången, äge rätten förordna, att förmånen av fri rättegång skall

upphöra. Lag samma vare, där parten berett sig fri rättegång, oaktat

hans talan är av beskaffenhet, som i 1 § andra stycket andra punkten sägs.

8 §•

När rätten från sig skiljer mål, vari fri rättegång varit part beviljad,

skall rätten, där parten jämlikt 7 § förklarats förlustig sagda förmån,

förplikta honom ersätta statsverket kostnad, som enligt 2 § skolat

gäldas av allmänna medel. År ej sådant fall för handen, men tappar

motparten, värde dylik ersättningsskyldighet denne ålagd, där han enligt

lag är pliktig gälda vinnande parts rättegångskostnad.

9 §•

Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.

Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång

eller om förordnande av rättegångsbiträde, må parten hos rätten

påkalla ny prövning av frågan.

Om fri rättegång i hovrätt och hos Konungen.

10 §.

7 mom. Har part vid underrätt ånjutit fri rättegång, vare han,

då målet fullföljes till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å

rättegången därstädes tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda

förmåner, såframt ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden veterligen

sa ändrats, att han utan intrång i de medel, som skäligen må anses

erforderliga för hans eget och hans familjs uppehälle, kan gälda kostnaderna

för rättegången i hovrätten. Part äge ock eljest i hovrätten

komma i åtnjutande av fri rättegång i den omfattning nu sagts, där han,

på sätt i 4 § föreskrives, styrker, att han icke äger tillgång till gäldande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

av de med rättegången i hovrätten förenade kostnader eller efter deras

utgivande skulle sakna vad skäligen må anses erforderligt för iåns ege

och hans familjs uppehälle. . _ _ , Q ..

Vad i 1 § andra och tredje styckena samt i b,* i och ° §8 ai

stadgat skall äga motsvarande tillämpning med avseende å fri ratte
gailg

2 mom1** Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller

ändringssökande av narf, som äger tillgodonjuta de i 1 mom. angivna förmåner,

må hovrätten på partens begäran i det slutliga utslaget tillerkänna

biträde, som parten anlitat för rättegången därstädes, ersättning

av allmänna medel, såframt motparten ej i utslaget förpliktas utgiva

ersättning för kostnaderna i hovrätten. .

3 mom. Mot hovrättens beslut i fråga, som i denna paragraf avses,

må talan ej föras.

11 §•

Vad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om mål, som fullföljes hos Konungen.

Om fri verkställighet av dom eller utslag.

12 §.

Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet av

dom eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande sky - dio-het att förskjuta kostnad för förrättningen, och skall kostnaden galeas

av0 allmänna medel, i den mån den ej kan av tappande parten uttagas.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens

avslutande finnes utan intrång i de medel, som skäligen må anses er orderliga

för hans eget och hans familjs uppehälle, kunna gälda kostnad

som Enligt denna lag av allmänna medel guldris, pa yrkande av kronans

ombudsman i den ort, där parten har sitt hemvist, förpliktas ersatta

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Kr 331.

statsverket sådan kostnad, saframt motparten ej i utslaget ålagts dylik

ersättningsskyldighet. Talan härom må ej väckas senare än två år

efter rättegångens avslutande.

Vad nu stadgats gälle ock i fråga om kostnad, som av allmänna

medel guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för

talans anhängiggörande skall räknas från det verkställighetsåtgärden

avslutats.

14 §.

.Till vittne, vars hörande pakallas enligt denna lag, skall ersättning

utgå efter enahanda grunder och i samma ordning, som stadgas angående

ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigat till ersättning

av allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt arvode

för det albete, bitiädet nedlagt å rättegången för dess förberedande och

utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tidspillan. Ej

må biträde, som förordnats av rätten eller dess ordförande, av parten

förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett, vare

det utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet,

ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall

utan avgift tillhandahållas biträdet.

15 §.

Närmare föreskrifter rörande ordningen för gäldande av ersättning

enligt denna lag till tjänstemän och rättegångsbiträden ävensom angående

delgivningar och inkallelser genom rättens eller rättens ordförandes

försorg samt vad i övrigt med avseende å denna lags tillämpning är

att iakttaga meddelas av Konungen.

Genom denna lag upphäves 15 kap. 9 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 291 käft. (Nr 331./

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 331.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, som följer:

1. I 16 kap. 10 § rättegångsbalkeu skola orden »som av rätten

eller Konungens belallningshavande förordnats att i rättegången biträda

häktad eller som av rätten förordnats att i visst mål eller ärende biträda

såsom tolk» utbytas mot orden »som förordnats att biträda part i rättegången

eller att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk».

2. Till nämnda § skall läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, om underrätt genom beslut

under rättegången avslagit begäran om fri rättegång eller om förordnande

av rättegångsbiträde åt mindre bemedlad part eller förordnat, att sådan

förmån skall upphöra, eller ock till rättegångsbiträde förordnat annan

än part föreslagit. Vill part klaga över beslut, som nu sagts, skall,

såframt parterna därom enas eller rätten finner skäl tillstädja det, målet

vila i avbidan på utgången av partens klagan.

3. 1 25 kap. 5 § rättegångsbalken skall ordet »häktad» utbytas

mot ordet »part».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

27

Förslag

till

Lag; om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Rättegångsbiträde, varom i denna lag sägs, njute skälig ersättning

av allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning

gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt

besked om beslutet skall utan avgift genast tillhandahållas biträdet. T

slutliga utslaget pröve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket

återgäldas, vare sig av allmän åklagare eller av enskild part. Ej må

åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet

blivit utan skäl anställt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till

ansvar i målet dömd; och skall, där den tilltalade åtnjutit fri rättegång

i målet, angående gäldandet av sagda ersättning gälla vad i fråga om

kostnad för fri rättegång finnes särskilt stadgat. ''

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 331.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd torsdagen den

11 april 1918.

N ärvarande:

J ustitieråden Gullstrand,

YON SETH,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

22 mars 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättade förslag till

lag om fri rättegång,

lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,

och

lag om ändrad lydelse, av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av advokaten Set Axel Helge Silow.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Förslag till lag om fri rättegång.

Ingressen.

Lagrådet:

Förslaget innefattar i flera hänseenden modifikationer i lagbud,

som dock formellt lämnas oberörda. Sålunda medför exempelvis före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

skriften i 10 § om motsvarande tillämpning av 6 § att, där part åtnjuter

förmånen av fri rättegång, bestämmelserna i rättegångsbalken

om förfarandet i hovrätt icke alltid kunna följas. Likaså göras genom

12 § undantag från vissa utsökningslagens stadganden o. s. v. Det

torde därför böra i den tillämnade lagens ingress utsägas, att ändring

göres i vad lag eller författning innehåller mot densamma stridande.

Sker så, lärer slutbestämmelsen om upphävande av 15 kap. 9 § rättegångsbalken

lämpligen böra uppflyttas till ingressen.

§ I
-

Lagrådet:

Huruvida part är i den ekonomiska ställning, att han må enligt

förslagets bestämmelser tillgodonjuta fri rättegång, lärer ej sällan bliva

vanskligt att avgöra. En särskild svårighet beredes den prövande myndigheten

genom den obestämda innebörden av begreppet familj. Om

och i vad män detta uttryck må anses omfatta, förutom make och barn

av äktenskaplig börd eller adoptivbarn, även andra t. ex. syskon, som

dela hem med parten, synes icke rätt klart. Tydligt är dock, att till

partens familj ej kunna räknas utomäktenskapliga barn till honom, med

vilka han ej sammanbor. Härutinnan avviker förslaget sålunda från de

grunder, som godtagits i kungörelsen den 17 juni 1916 angående allmänna

villkor och bestämmelser för användningen av anslaget till rättshjälp

åt vissa åbor och lägenhetsinnehavare, i det att enligt sagda kungörelse

frågan, huruvida sökt rättshjälp bör beviljas, är gjord beroende

av bland annat sökandens förmögenhetsvillkor och omfånget av honom

åliggande underhållsskyldighet. Erinras må jämväl, att enligt förordningen

den 1 juni 1912 om familjeunderstöd, d. v. s. understöd av statsmedel

åt värnpliktigs hustru och barn, utom äktenskap födda barn äro

berättigade till understöd i likhet med inom äktenskap födda, och att

förordningen den 13 augusti 1914 om understöd i vissa fall åt sådan

värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar, räknar

till familjen även vissa anhöriga, mot vilka den värnpliktige väl ej har

legal försörjningsplikt men som för sitt uppehälle äro väsentligen beroende

av hans arbete.

Då eu otvetydig regel är önsklig och den i 1916 års kungörelse

antagna principen synes lämplig, hemställes, att slutet av första stycket

i denna paragraf så omarbetas, att hänsyn blir att taga till vad som

erfordras för partens eget uppehälle och för fullgörande av honom lag
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

ligen åliggande underhållsskyldighet. Motsvarande jämkning bör vidtagas

i 4, 7, 10 och 13 §§.

Sista stycket i förevarande paragraf innebär, att den myndighet,

rätten eller dess ordförande, som har att bevilja fri rättegång, skall

pröva, huruvida den främmande staten tillerkänner motsvarande förmån

åt svenska medborgare. I överensstämmelse med vad inom andra områden

av lagstiftningen är fallet torde emellertid sådan prövning böra

ankomma på Konungen. Ifrågavarande stadgande lärer alltså böra

givas det innehåll, att Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet

förordna, att undersåte i viss främmande stat skall i fråga om

förmånen av fri rättegång vara likställd med svensk medborgare. Rätta

platsen för ett dylikt stadgande lärer vara den avdelning av den föreslagna

lagen, som har till överskrift Allmänna bestämmelser.

Iakttages vad sålunda blivit erinrat beträffande nu förevarande

paragrafs sista stycke, erfordras någon jämkning även i 1 mom. andra

stycket av 10 §.

2 §.

Justitierådet von Seth:

Bland de förmåner, som skulle komma att ingå i rätten till fri

rättegång, nämnes även, att av allmänna medel skall gäldas ersättning

till sådana av parten åberopade vittnen, vilkas börande prövas erforderligt

för målets utredning. Dessutom skulle parten äga få vittnen inkallade

på det allmännas bekostnad och, enligt 6 §, genom rättens eller

dess ordförandes försorg.

Mot avsikten med dessa bestämmelser synes icke vara något att

erinra. Det är emellertid ej fullt tydligt, vare sig i vilken ordning eller

av vem det skall prövas, om ett vittnes hörande är erforderligt. Överhuvud

taget kan ju ett vittnesmåls betydelse för målets utgång icke

fullt bedömas förr än i det slutliga utslaget. Det kan emellertid icke

gärna vara förslagets mening, att med den prövning, som nu är i fråga,

skall anstå, till dess målet avgöres. Häremot strider nämligen hänvisningen

i 14 § till bestämmelserna angående ersättning av allmänna

medel till vittnen i brottmål, vilka innehålla, bland annat, att beslut

om ersättning till vittne skall meddelas utan dröjsmål.

Det måste således antagas, att prövningen är avsedd att ske tidigare

än i samband med målets avgörande och följaktligen utan hänsyn

till vittnesmålets faktiska betydelse för utgången.

Det har säkerligen icke varit förslagets mening, att prövningen

skall behöva innebära annat än en med ledning av partens uppgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

8t

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

angående de upplysningar i målet, lian anser vittnet kunna lämna, såvitt

möjligt fullstäridigade genom ett förklarande från vittnet företagen

undersökning, huruvida vittnets hörande kan antagas få inflytande på

utgången. Denna prövning sammanfaller alltså med den prövning, som

rätteligen bör föregå varje medgivande av ett vittnesförhör. Dylikt medgivande

kan endast lämnas av rätten, och därav skulle ju strängt

taget följa, att endast de vittnen skulle enligt förevarande lag kunna

erhålla ersättning av allmänna medel, vilkas hörande medgivits av rätten.

Det synes emellertid, som om man av hänsyn till såväl partens som

vittnenas intressen borde gå i viss mån längre. Ofta inträffar det ju,

att ett vittnes hörande genom omständigheter, som inträffat efter dess

instämmande, blir obehövligt, och ehuru stadgandet i 3 § är ofullständigt

därutinnan, att detsamma ej tydligt angiver, huruvida rättens ordförande

skall äga före eller mellan rättens sammanträden besluta jämväl

om inkallande av vittnen, lärer detta få antagas hava varit meningen.

Givetvis bör ett dylikt beslut föregås av sådan prövning av behovet av

vittnets hörande som den nyssnämnda, ehuru naturligtvis rätten ej kan

bliva bunden av densamma utan fortfarande har att avgöra, om vittnet

skall höras eller ej. Det vore synnerligen obilligt, om den, som inställt

sig på eu dylik kallelse, skulle bliva annorlunda ställd i fråga om ersättning

för sin inställelse än den, som tillstädeskommit i anledning av

en av rätten beslutad kallelse.

Vid dessa förhållanden synes det, som om rättvisan krävde, att

såväl varje till vittne åberopad person, som inställt sig på grund av

kallelse från rätten eller dess ordförande, som ock varje av parten själv

medfört vittne, vars hörande rätten funnit sig böra medgiva, borde få

sin ersättning av allmänna medel. Ett förtydligande av förslaget i sådan

riktning lärer alltså böra vidtagas.

I sammanhang därmed bör jämväl förenämnda ofullständighet i

avfattningen av 3 § avhjälpas.

Det må ock i detta sammanhang påpekas, att lydelsen av första

stycket i 14 § icke rätt väl överensstämmer med vad, på sätt ovan utvecklats,

borde komma att gälla angående vittnesersättningars gäldande av

allmänna medel. Åvlättuingen av nämnda lagrum är nämligen sådan, att

av densamma skulle kunna slutas till eu betydligt längre gående ersättningsskyldighet

för det allmänna. Vidtagas do jämkningar i förslaget i

övrigt, om vilka ovati hemställts, erfordras i 14 § ej annan bestämmelse

i ämnet, än att viti nesersättning, som enligt lagen skall gäldas av allmänna

medel, skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning, som

stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 331.

3 §■

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
Den

enligt 2 § i fri rättegång ingående förmånen, att av allmänna

medel skall gäldas kostnad för inkallelse av och ersättning till vittne,

har gjorts beroende därav, att vittnets hörande prövas för målets utredning

erforderligt. Det lärer vara avsett och synes ock ändamålsenligt,

att med denna prövning icke i annat fall må anstå till det rättegångstillfälle,

då vittnet höres, än att vittnet är tillstädes utan att hava

blivit inkallat i den ordning 6 § anvisar. Erinran härom torde böra

intagas i förevarande paragraf.

9 §•

Lagrådet:

Följdriktigheten synes fordra, att genom tillägg till andra stycket

i förevarande paragraf utmärkes, dels att, därest rättens ordförande avslagit

begäran om vittnes inkallande genom rättens eller ordförandens

föranstaltande, prövning av frågan därom må påkallas hos rätten, dels

ock'', med hänsyn till innehållet i det ifrågasatta nya stycket i 16 kap.

10 § rättegångsbalken, att, om rättens ordförande till rättegångsbiträde

förordnat annan, än part föreslagit, jämväl denna fråga kan hänskjutas

till rättens prövning.

K) §.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i 2 mom. gör hovrätts befogenhet att tillerkänna rättegångsbiträde

åt den, som äger åtnjuta förmånen av fri rättegång, ersättning

av allmänna medel beroende av, bland andra, det villkoret, att

icke motparten i utslaget förpliktas utgiva ersättning för kostnaderna i

hovrätten. Härigenom kan emellertid biträdet komma i en ganska oförmånlig

ställning, i det att han för sin ersättnings utfående kan bliva

beroende av såväl motpartens solvens som möjligheten att av sin huvudman

utfå vad på biträdet belöper av den kostnadsersättning huvudmannen

kunnat utfå av motparten. Mot nämnda villkor, som fanns

upptaget redan i det sakkunnigförslag, vilket ligger till grund för det

föreliggande förslaget, hava också anmärkningar framställts i yttranden,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 331.

som från advokathåll avgivits över förstnämnda förslag. Det synes,

som om upptagandet i förslaget av nämnda villkor, på samma gång

det innebär en obillighet mot biträdena, vore ägnat att mer än som är

lämpligt öka svårigheterna för mindre bemedlade parter att genom fullföljande

av talan vinna rättelse i beslut, som gått dem emot. Det kan

nämligen vara fara värt, att advokaterna, om de ställas inför så ovissa

utsikter i fråga om möjligheten att få ersättning för sitt arbete och sina

besvär, skola finnas föga villiga att åtaga sig uppdrag av ifrågavarande

art. Eu ändring av förslaget i denna del synes alltså påkallad. Därvid

lärer den grunden böra följas att, då i övrigt villkoren, för att biträdet

skall kunna erhålla ersättning av allmänna medel, äro uppfyllda, sådan

ersättning också alltid skall tillerkännas detsamma och att, om hovrätten

därjämte finner omständigheterna sådana, att motparten kan förpliktas

utgiva ersättning för kostnaderna i hovrätten, motparten förpliktas

att direkt gottgöra statsverket vad det fått utbetala till biträdet.

En ändring i denna riktning kan genomföras genom uteslutande ur

2 mom. av orden »såframt motparten ej i utslaget förpliktas utgiva

ersättning för kostnaderna i hovrätten» och nedflyttning av andra stycket

i nuvarande 1 mom. till ett självständigt moment efter 2 inom., varigenom

hänvisningen till 8 § kommer att gälla även stadgandet i 2 mom.

12 §.

Lagrådet:

Ett fullt tillfredsställande ordnande av rättsinstitutet fri verkställighet

möter, såsom framgår redan av departementschefens yttrande

till förevarande paragraf, åtskilliga svårigheter. En dylik svårighet, som

näppeligen vunnit tillbörligt beaktande i förslaget, är den, huru det

skall kunna förhindras, att part, som åtnjutit fri rättegång, utan giltiga

skäl åsamkar statsverket kostnader för upprepade verkställighetsåtgärder.

Det synes, som om partens intressen i vanliga fall bleve tillgodosedda,

om rätten till fri verkställighet begränsades till att gälla allenast ett

verkställighetsförsök, naturligtvis med den modifikation, som följer därav,

att domen kan lyda på betalning eller annan prestation å olika terminer.

Av eu bokstavlig tolkning skulle kunna anses framgå, att den

förmån, som i förevarande paragraf medgives, icke avses att äga rum

i andra fall än sådana, beträffande vilka uttrycklig föreskrift lämnas i

utsökningslagen om skyldighet för part att förskjuta kostnad för eu av

honom sökt förrättning. Det finnes emellertid fall, då kostnaden för eu

exekutiv förrättning väl icke skall förskjutas av sökanden, men då denne

är pliktig att efteråt gälda kostnad, som icke kunnat uttagas hos den,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 291 käft. (Nr 331.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

mot vilken förrättningen blivit sökt. Av ändamålet med stadgandet i

förevarande paragraf är uppenbart, att även i dylika fall förmänen av

fri verkställighet bör tillkomma den, som åtnjutit fri rättegång. Ett

förtydligande av paragrafen, så att detta klart framgår av ordalydelsen,

synes önskligt.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 §

rättegångsbalken.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Lagrådet:

Ändringen i förevarande lagrum lärer böra gå ut på att tilltalad,

som dömes till ansvar i målet och åtnjutit fri rättegång, kan i slutliga

utslaget förpliktas gottgöra statsverket ersättningen till biträdet allenast

om han förklarats förlustig sagda förmån, men att efter rannsakningens

avslutande återbetalningsskyldighet kan åläggas honom enligt reglerna

i 13 § av lagen om fri rättegång. Den föreslagna lydelsen av lagrummet

i fråga synes ej rätt val utmärka vad sålunda borde komma

att gälla.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-t* nåd. proposition Nr 331.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 11 april 1918 avgivna utlåtande över de den 22 mars 1918

till lagrådet remitterade förslagen till lag om fri rättegång, till lag om

ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken samt

till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde statsrådet

Löfgren:

»De av lagrådet framställda erinringarna beröra, såsom av den

lämnade redogörelsen framgår, icke de principer, å vilka lagförslagen

grundats. Lagrådets anmärkningar till förslaget till lag om fri rättegång

synas mig böra föranleda ändringar i av lagrådet anvisade hänseenden,

med undantag för den sakliga anmärkning, som framställts mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

s«

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 331.

12 §. Väl är det, vad denna anmärkning beträffar, sant, att partens

intressen i vanliga fall bleve tillgodosedda, om rätten till fri verkställighet

begränsades till att gälla allenast ett verkställighetsförsök. Men det

kan enligt min mening icke förnekas, att en sådan begränsning i många

fall skulle kunna leda till olägenheter, exempelvis för en part, som vid

ett första utmätningsförsök utbekommit valuta för en del, men icke för

hela sitt anspråk. Dessutom skulle kontrollen över inskränkningens

vederbörliga iakttagande vara förenad med stora svårigheter och föranleda

ett avsevärt arbete för vederbörande exekutiva myndigheter.

Inom lagrådet har ytterligare uppmärksamheten fästats vid den

oklarhet, varav förslaget synes lida i avseende å frågan, när och av

vem erforderligheten för målets utredning av ett vittnes hörande skall

prövas. I själva verket har bestämmelsen om särskild prövning rörande

ersättning till vittnen, vilken bestämmelse formulerats med anslutningtill

don i de sakkunnigas förslag förutsatta förprövningen beträffande

rätten till fri rättegång i allmänhet, bort undergå någon jämkning

med hänsyn till borttagandet ur förslaget av sagda förprövning. För

att å ena sidan fullt tillgodose den mindre bemedlade partens intresse

av att få av honom åberopade vittnen hörda, men å andra sidan

icke ådraga statsverket ersättningsskyldighet i de fall, då ett vittnes

hörande är alldeles opåkallat, synes det mig vara den lämpligaste utvägen

att låta vittnesersättning av allmänna medel utgå, såvida icke

rätten i samband med vittnes hörande finner dess påkallande hava ägt

rum utan skäl. Jag har i anledning härav företagit en omformulering

av 2 § i berörda avseende.

De av en av lagrådets ledamöter gjorda erinringarna till förslaget

till lag om fri rättegång 10 § synas mig böra föranleda vissa jämkningar

i detta stadgande.

Beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om

förordnande av rättegångsbiträde åt häktad har lagrådet visserligen

funnit den föreslagna lydelsen icke rätt väl utmärka den innebörd, som

stadgandet enligt lagrådets såväl som enligt min mening bör äga. Då

emellertid lagrådet icke framställt någon uttrycklig hemställan om ändringav

formuleringen, har jag icke ansett nödvändigt att rubba densamma.

Med anledning av vad sålunda i lagrådet förekommit, har förslaget

till lag om fri rättegång inom justitiedepartementet omarbetats, därvid

jämväl i vissa inom lagrådet icke berörda avseenden jämkningar av

formell natur företagits.»

Föredraganden uppläste härefter lagförslagen i den lydelse, de efter

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj is nåd. proposition Nr 331.

sagda omarbetning erhållit, och hemställde, att förslagen måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, i vilken statsrådets övriga

ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen

bifalla, och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 291 höft. (Nr 331.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om fri rättegång m. in. s. 1 i texten
  2. LU 1918:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fri rättegång m. in. a1 i texten