Sök i Ratio Lex

Om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m

1918-04-23 · 133 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 125 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:338, Om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

1

Nr 338.

Kungl. Maj ds nådiga ''proposition till riksdagen om anvisande av

medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga

manliga förbrytare m. m.; given Stockholms slott den

23 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t — med

återkallande av Kungl. Maj:ts i innevarande års statsverksproposition

under sjätte huvudtiteln vid punkt 70 framställda förslag om anvisande

på extra stat för år 1919 av dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor,

till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt

å Venngarn för alkoholister, dels ock ett förslagsanslag av

63,725 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma

anstalt — härmed föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid statens uppfostringsanstalt å Bona må i

huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet framlagda, av departementschefen

förordade förslag, ej mindre komma till utförande följande byggnadsarbeten,

nämligen uppförande av bostäder för åtta förmän samt

ytterligare en bostadsbyggnad i ersättning för en äldre sådan, reparation

av den s. k. Ornässtugan och av bokhållarbostaden, uppförande av en

kolonibyggnad vid ut^ården Bockfall, iståndsättande av en bostad för

ladugårdsförmannen därstädes, anordnande av en nattvaktsbostad vid

utgården Tryfall samt uppförande av en ny elevavdelning, omfattande,

förutom uthus, en huvudbyggnad och två flyglar, samt av en lantbruksBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 298 käft. (Nr 338.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Rungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

inspektorsbostad och en verkstadsbyggnad, än även anskaffas inventarier

till anstaltens sjukstuga, kolonibyggnaden vid Bockfall, fyra enkelrum i

skolhusets vindsvåning samt dtm nya elevavdelningen, allt för en beräknad

kostnad av sammanlagt 750,000 kronor;

dels för påbörjande av omförmälda byggnadsarbeten och inventarieanskaffning

anvisa under andra huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

235,000 kronor

än även å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300,000

kronor;

dels besluta, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för närvarande

är förlagd till Venngarn i Stockholms län, skall från tidpunkt,

som Kungl. Maj:t bestämmer, vara tillsvidare förlagd till Salbohed i

Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t

bestämmer, skall till Venngarn vara tillsvidare förlagd en statens uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare;

dels å tilläggsstat för år 1918 bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln till utförande av vissa ändringsarbeten

å Venngarn, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen

för statens uppfostringsanstalt å Bona i ärendet framlagt förslag, ett

reservationsanslag av 1,500 kronor

än även under sjätte huvudtiteln

till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av departementschefen

förordat förslag, av vissa ändringsarbeten å b»lonibygguaden

vid Salbohed samt till inköp och reparation av en del bostadslägeuheter

därstädes ävensom till komplettering av inventarierna för Salbohedsanstalten

ett reservationsanslag av 20,000 kronor samt

till bestridande av inlösen från Föreningen Flöda kolonier av denna

tillhöriga, vid Salbohed befintliga byggnader samt levande och döda

inventarier ävensom av ersättning åt föreningen för vid Salbohed nedlagda

förbättringsarbeten ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor;

dels godkänna ett av departementschefen i ärendet framlagt förslagtill

förändrad avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona, att

tillämpas från och med år 1919;

dels föreskriva, att för åtnjutande av avlöning enligt den sålunda

framlagda förändrade avlöningsstnten för nyssnämnda anstalt skola i

tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som

stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den för anstalten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 338.

nu gällande avlöningsstaten, med tillägg dock, att semester må årligen,

då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas

av den i den nya avlöningsstaten upptagna verkmästaren under en

månad;

dels från och med år 1919 höja det under andra huvudtiteln å

ordinarie stat uppförda bestämda anslaget till statens uppfostringsanstalt

å Bona från dess nuvarande belopp 40,300 kronor med 16,600 kronor

till 56,900 kronor;

dels från och med år 1919 under andra huvudtiteln uppföra ett

ordinarie förslagsanslag till statens uppfostringsanstalt å Bona å 175,000

kronor;

dels bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln

till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn

å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 31,470 kronor,

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag, högst

15,735 kronor,

till kost och beklädnad åt de i statens uppfostringsanstalt å Venngarn

intagna elever m. in, å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å

98.000 kronor samt

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag; å

40.000 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln å extra stat för år 1919

till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid

statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed ett förslagsanslag, högst

17.000 kronor, samt

till bidrag för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett

förslagsanslag av 23,000 kronor;

dels ock tillåta,

ej mindre att för ar 1918 erforderliga avlöningar och vikariatsersättningar

åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å

Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln

uppförda anslaget till avlöningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt

å Venngarn för alkoholister,

än även att driftkostnaderna i övrigt under år 1918 för statens

vardanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års

riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till driftkostnaderna

i övrigt för statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hället

inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning i vissa avseenden med cheferna för Ang mede,

civil- och jordbruksdepartementen anmälde chefen för justitiedepartementet till beredande

statsrådet Löfgren ärende angående äskande hos riksdagen av medel aVåtPmf°dlr-"

till beredande av tvångsuppfostran åt minderåriga manliga förbrytare även- ånga manliga

som i sammanhang därmed väckta frågor, bland dem den om ett pro- fämry„are

visoriskt förläggande till annan plats av den vid statens vårdanstalt för

alkoholister vid Venngarn bedrivna verksamheten.

Därvid anförde föredraganden:

För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, om vilka dom- Nuvarande

stol förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes, anslag till

som bekant, sedan flera år tillbaka inrättad en statsanstalt å Bona i stfatfn.s UPP
Östergötlands

lan. stalla Bona

Till bestridande av de årligen återkommande utgifterna för den å Raknande

Bona bedrivna uppfostringsverksamheten hava för tiden alltsedan an- i I9i8års

staltens inrättande till och med år 1917 av riksdagen beviljats tvenne statsvepfs
”

proposition.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

anslag å extra stat, det ena till avlöning åt tjänstemän vid anstalten

och det andra till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m.

I innevarande års riksstat är anslaget till sistnämnda ändamål fortfarande

upptaget såsom extra anslag. Däremot har 1917 års riksdag

i sammanhang därmed, att den godkänt viss ordinarie avlöningsstat

för anstalten, från och med år 1918 i riksstaten uppfört i stället

för det extra anslaget till avlöning åt tjänstemän ett ordinarie anslag

till bestridande av avlöningar, arvoden m. in. vid anstalten.

I sammanhang med avlåtandet av innevarande års statsverksproposition

anmälde jag vid behandlingen av nu förevarande anslag, att

fråga uppstått om vidtagande av vissa ändringar i den för anstalten

nu gällande ordinarie staten, vilken fråga för utlåtandes avgivande

remitterats till löneregleringskommittén, samt vidare, att jag igångsatt

utredning rörande lämpligaste sättet för beredande av möjlighet för att

till uppfostran mottaga ett väsentligt ökat antal elever än det Bonaanstalten

i sitt nuvarande skick kunde hysa. Därvid omnämnde jag,

att de i sistnämnda hänseende väckta förslagen ginge i huvudsak ut

på dels utförande av vissa ändrings- och nybyggnadsarbeten vid själva

Bonaanstalten dels ock förvärvande, med anlitande av de å nionde

huvudtiteln anvisade medel till inköp av skogbärande eller till skogsbörd

tjänlig mark, av en i närheten av Bona belägen egendom samt

dennas ställande tills vidare till Bonaanstaltens förfogande. I anledning

härav och då efter anstaltens uppförande å ordinarie stat jämväl anslaget

till kost och beklädnad åt eleverna m. in. borde i riksstaten uppföras

som ordinarie anslag, beslöt Kungl. Maj:t vid berörda tillfälle på

min hemställan föreslå riksdagen att i avvaktan på särskild proposition

i ämnet dels i det till bestridande av avlöningar, arvoden m. m. uppförda

ordinarie anslaget till anstalten beräkna en förhöjning från dess

nuvarande belopp, 40,300 kronor, med 16,600 kronor till 56,900 kronor,

dels till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten å ordinarie stat

såsom förslagsanslag beräkna 235,000 kronor, dels ock till bestridande

av kostnaderna för de planerade utvidgningsarbetena såsom reservationsanslag

beräkna ej mindre å tilläggsstat för år 1918 för ändrings- och

nybyggnadsarbeten ett belopp av 235,000 kronor och för inköp av vissa

inventarier m. m. 265,000 kronor än även å extra stat för år 1919 för

ändrings- och nybyggnadsarbeten 300,000 kronor.

Sedan förutberörda, från löneregleringskommittén infordrade utlåtande

numera inkommit samt utredningen rörande de ifrågasatta utvidgningsarbetena

slutförts, anhåller jag att. få ånyo anmäla de anslags
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338. 7

krav, som med nu förevarande frågor äga samband. Därvid ber jag att

redan nu få förutskicka den anmärkningen, att utredniDgen givit vid

handen, att de åtgärder, som måste vidtagas till beredande av möjlighet

för staten att till uppfostran mottaga ett ökat antal minde''åriga

manliga förbrytare, böra, i den mån dessa åtgärder ej avse allenast

ändrings- och nybygguadsarbeten vid själva Bona, bliva av annan

art, än den, som av mig omnämndes som sannolik vid avlåtandet av

innevarande års statsverksproposition.

Då av de frågor, som hava avseende å nu förevarande anslag, den

om beredandet av ökat antal anstaltsplatser för manliga förbrytare är av

primär natur, torde det tillåtas mig att först redogöra för utredningen i

denna del. Därvid möter först spörsmålet om graden av det behov i

sådant avseende, som redan nu föreligger eller inom den närmaste

framtiden är att förvänta. I detta avseende är att uppmärksamma

följande.

Bonaanstalten var från början beräknad för 96 elever. Därefter

hava tid efter annan måst vidtagas utvidgningsarbeten för beredande

av sovplatsutrymme åt det ständigt ökade antalet elever. Sålunda beviljade,

på framställning av Kungl. Maj:t, 1916 års riksdag medel till

utförande av vissa ändrings- och nybyggnadsarbeten vid anstalten, varigenom

skulle beredas utrymme för ytterligare 40 elever, så att anstalten

därefter skulle stå rustad att mottaga sammanlagt 136 elever.

Denna utvidgning skulle åstadkommas på det sätt, att i de delar av de

båda elevbyggnaderna — betecknade den ena med A och den andra

med B —, som inrymde bostäder för två avdelningsföreståndare och två

förmän, skulle anordnas två sovsalar, rymmande vardera 20 elever, samt

att åt de befattningshavare, vilkas bostadslägenheter sålunda toges i

anspråk för detta ändamål, i stället skulle inredas bostäder dels i särskilda

för sådant ändamål uppförda byggnader — ena vdelniugsföreståndarbyggnad

och två förman*bostäder — dels ock i den skolhusbyggnad,

som jämväl skulle upplöras för de beviljade medlen. Likaledes på framställning

av Kungl. Maj:t beviljade vidare 1917 års riksdag ytterligare

medel till beredande av ökat sovplatsutrymme vid anstalten. Dessa

medel avsågo uppförande av en särskild sjukstuga för anstalten. Härigenom

skidle de nuvarande sjuksalarna — inrymda i ekonomibyggnaden

— kunna apteras till sovsalar för tillhopa 12 elever. 1''enna anordning

är dock att betrakta som allenast provisorisk. Enligt den plan till

Bonaanstaltens utvidgning, som fattigvårdslagstiftningskommittén framlagt

i sitt den 2 december 1915 avgivna betänkande med förslag till

Behovet au

ökat antal

anstaltsplatser.

Nuvarande

platsutrymmet

å Bonaanstalten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Elevantalets

tillväxt.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lag om ändring av 5 kap. 3 § strafflagen in. fl. författningar samt till

därav föranledda åtgärder i avseende å anstalten för minderåriga förbrytare,

skulle dessa lokaler användas till arbetsavdelning för mera svårhanterliga

elever, varigenom skulle vinnas ett av Bonastyrelsen med

styrka framhållet önskemål.

Den nya avdelningen för 20 elever i avdelningen B har tagits i

bruk under sistlidua års höst. Motsvarande avdelning i elevbyggnaden

A väntas bliva klar till inflyttning omkring den 1 maj i år, vid vilken

tid. jämväl sjukstugan torde tidigast vara färdig samt de nuvarande

sjukiokalerna kunna apteras till sovsalar. Alldeles frånsett rent provisoriska

åtgärder — såsom elevers placerande i korridorerna utanlör sovsalarna

samt i sovsalarnas förrum — finnes alltså för närvarande vid

anstalten sovplatsutrymme för 116 elever och kan anstalten beräknas

tidigast från och med den 1 maj i år hysa ytterligare 32 eller tillhopa

148 elever.

Huru otillräcklig Bonaanstalten, jämväl sålunda utvidgad, är och

än mera kan väntas bliva redan under den närmaste framtiden, torde

med full tydlighet framgå av den redogörelse för elevantalets hittillsvarande

och väntade stegring, till vilken jag nu vill övergå.

Enligt tillgängliga uppgifter har under den senaste åttaårsperioden

tillkomst och avgång av elever ställt sig på följande sätt (därvid såsom

+ till de under året tillkomna angivits de villkorligt utskrivna elever,

som måst under året återtagas till anstalten):

År

Kvarvarande

vid årets början

Tillkomna

under året

Avgångna

under året

Kvarvarande

vid årets slu''

1910 ..........

............. 74

38 +

1 =

39

41

72

1911 ..........

............. 72

43 +

o _

o —

46

41

77

1912 ..........

.............. 77

46 +

6 =

52

31

98

1913 ..........

........... 98

67 +

8 =

75

52

121

1914.......

............. 121

48 +

7 =

55

50

126

1915

............. 126

59 +

8 =

67

72

121

1916 ..........

............. 121

79 +

6 =

85

64

142

1917 .........

............ 142

156 + 11 =

167

83

226

Under förut angivna år har medeltalet elever per dag och högsta

antalet under någon dag intagna elever varit:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

År

Medeltalet elever

per dag

Högsta antalet under

någon dag intagna elever

1910 ..................

76

82

1911.....................

76

82

1912....................

88

98

1913.....................

109.4

122

1914.....................

122.2

131

1915.....................

129.77

142

1916....................

127

142

1917.....................

173.2

226

1 innevarande års

ingång var som

nämnt elevantalet

. => ------ -—uuuci ucii

aret det högsta antalet någon dag intagna elever uppgått till 234 eller

således drygt dubbelt så många som det, för vilket anstalten i dess

nuvarande skick är ämnad, och 86 flere än det antal, 148, för vilket

sovplatsutrymme beräknas skola finnas efter fullbordandet av den nya

sovplatsavdelningen i elevbyggnaden A och apterandet av de nuvarande

sjuksalarna till sovsalar. Mottagandet av ett så stort antal elever har

kunnat ske allenast därigenom, att man bland annat tillgripit den nödfallsåtgärden

att med nyanlända elever belägga platser, som tillfälligtvis

stått lediga på grund av sjukskrivna elevers förläggning till sjukavdelningen.

Den alltjämt ökade tillströmningen av elever till anstalten gjorde,

att anstaltens styrelse i slutet av nästlidna år såg sig nödsakad att hos

Kungl. Maj.t hemställa om vidtagande av viss åtgärd till förekommande

av anstaltens ytterligare överbeläggning. 1 anledning härav ävensom på

grund av en motsvarande anmälan från styrelsen för svenska diakonisssällskapet,

sa vitt anginge den av diakonissanstalten å Viebäck i Jönköpings

län bedrivna skyddsverksamheten beträffande minderåriga kvinnliga

förbrytare, utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1917 till Kungl.

Maj.ts samtliga befallningsliavande ett cirkulär med anmodan till dem

att, innan minderårig förbrytare, som enligt domstols förordnande skulle

överlämnas till allmän uppfostringsanstalt, avsändes dit, genom hänvändelse

till anstalten förvissa sig om att pei-sonen i fråga kunde

mottagas därstädes. Det var, innan detta cirkulär hann komma vederbörande

till banda, som nyssnämnda högsta elevantal, 234, nåddes och

om förmälda nödfallsåtgärd måste tillgripas. För närvarande belöper

sig elevantalet till 222, det högsta antal styrelsen anser rimligen kunna

mottagas på anstalten. Fnligt mig av anstaltens direktör lämnad uppgift

lär det för närvarande finnas omkring 20 minderåriga manliga förJiihnng

till riksdagens protokoll 1918. 1 smal. 298 höft. (Nr 338.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Bönorstyrelsen

rörande platsbehovet

i närmaste

framtiden.

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

brytare, om vilka domstol förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt,

men med avseende å viika detta förordnande till följd

av brist på anstaltsutrymme ännu ej kunnat verkställas. Det antal

elever, för vilket platser erfordras i närvarande stund, belöper sig

alltså till omkring 240.

Att beräkna, för vilket antal till tvångsuppfostran dömda minderåriga

manliga förbrytare anstaltsplatser böra finnas inom den närmaste

framtiden, är givetvis en vansklig sak. Denna fråga sammanhänger

intimt med spörsmålet, i vad mån den starka ökning i tillströmningen

av elever till Bonaanstalten, som den senare tiden haft att uppvisa, kan

antagas hava sin grund i mera tillfälliga förhallanden. I detta avseende

kan nämnas, att Bonaanstaltens styrelse i en till Kungl. Maj.t

den 13 mars 1917 avlåten skrivelse rörande då ifrågasatt utvidgningav

anstalten förklarat sig anse, att den stegring, som dittills skett,

bekräftade den uppfattning, som under senare tiden gjort sig gällande,

nämligen att det ökade användandet av tvångsuppfostran icke blott berodde

på växande benägenhet hos domstolarna att för ungdomsbrottslighetens

bekämpande föreskriva pedagogiska i stället för repressiv^

åtgärder, utan ock i någon mån knnde hava sin grund i en till följd

av krigstidens abnorma samhällsförhållanden tilltagande kriminalitet

bland det uppväxande släktet. Och i en senare ingiven underdånig

skrivelse, dagtecknad den 2ö januari detta ar, menar styrelsen, att det

numera torde få anses konstaterat, att till kristidens verkningar hörde en

starkt ökad ungdomsbrottslighet, samt håller före, att dessa verkningar

icke kunde väntas upphöra i och med världskrigets avslutande. Det

syntes därför styrelsen angeläget att icke räkna med ett platsantal på

de allmänna uppfostringsanstalterna, som snart nog skulle visa sig otillräckligt

och föranleda överbeläggning eller framtvinga åtgärder, som

skulle” verka därhän, att gällande lag om verkställighet av domstols

förordnande om tvångsuppfostran icke kunde tillämpas. Någon beräkning

av det antal anstaltsplatser, som bör finnas under närmaste tiden,

gör stvrelsen ej i detta sammanhang, men i en nyligen i ämnet avlåten

ny underdånig skrivelse av den 26 mars 1918 uppskattar styrelsen detta

antal till i medeltal 320 under år 1919.

Av sålunda lämnade statistiska uppgifter och gjorda beräkningar

framgår, att platsbehovet beträffande till tvångsuppfostran dömda minderåriga”

manliga förbrytare för närvarande uppgår till omkring 240 samt

att detta behov kan väntas komma att växa så, att det under år 1919

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 838.

kommer att belöpa sig till i medeltal 320. Mot dessa siffror svara

som redan nämnts, för närvarande allenast 116 verkliga anstaltsplatser,

vilket antal dock väntas bliva under den närmaste tiden utö

''åt till 148. Bonaanstalten, i vilken nu med provisoriskt anlitande

av alla tillgängliga utrymmen äro intagna 222 elever, är sålunda för

närvarande i hög grad överbelagd, och detta oaktat finnes det ett avsevart

antal minderåriga brottslingar, med avseende å vilka domstols

förordnande om deras intagande i allmän uppfostringsanstalt ännu icke

kunnat bringas i verkställighet till följd av brist på anstaltsutrymme.

ide olägenheter, som äro oskiljaktigt förknippade med eu dylik överbeläggning

ävensom därmed, att eu längre tid måste förflyta mellan

meddelandet av förordnandet om tvångsuppfostran och detta förordnandes

verkställande, torde ligga i allt för öppen dag för att här behöva

närmare utvecklas. Under de år tvångsuppfostringsinstitutet hittills

vant i tillämpning har det visat sig mäktigt att infria de ganska stora

forhoppningar, som vid dess införande fästs vid detsamma. De särdeles

ogynnsamma förhållanden, under vilka institutet under senaste

tiden mast verka, innebära emellertid uppenbarligen en allvarlig fara

för att härutinnan skall inträda en ändring till det sämre och att ändamålet

med tvångsuppfostringsförfarandet skall förfelas. I detta sammanang

må även framhållas, att, enligt vad direktören vid Bonaanstalten

uppgivit, det förefaller, som om åtminstone vissa domstolar skulle på

grund av platsbristen å Bona under senare tid varit mindre benämna

an förut^ att meddela förordnande om ådömt straffs utbytande mot°intagande

a allmän uppfostringsanstalt. En sådan följd av platsbristen

maste givetvis betraktas som i hög grad beklaglig. ''

Enligt min mening är det alltså oavvis%en nödvändigt, att

kraftiga och skyndsamma åtgärder vidtagas för beredande av möjlighet

för staten att till uppfostran mottaga ett ökat antal till tvåno-suppiostran

domda minderåriga manliga förbrytare. Härför förehar

som sagt redan med nu gällande lagstiftning ett trängande behov

bom bekant har emellertid under år 1917 genomförts en lagändring

om utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde

gående ut därpå att, under det för närvarande domstol kan meddela

förordnande om straffs ersättande med tvångsuppfostran allenast för

den händelse straffet inskränkt sig till böter eller fäno-else i höo-st

sex manader, dylikt förordnande skall kunna ske, när en minderårig

dömts till ^ slungare fängelsestraff än nyss nämnts, nämligen fängelse

intill ett ar, eller ock till straffarbete intill sex månader. Denna koran

ring skall träda i kraft först den dag Konungen förordnar. Sådant

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

förordnande har, lust till följd av bristen på anstaltsplatser, ännu

ej kunnat meddelas. Att denna av statsmakterna redan beslutade

lagändrings ikraftträdande blir en verklighet inom en ej allt för avlägsen

framtid, är emellertid givetvis eu angelägenhet av vikt, och häri

ligger ännu en anledning att ej längre dröja med vidtagande av

kraftiga åtgärder för ökandet av tillgången på anstaltsvård a''\ nu förevarande

art.

Olika för. Till avhjälpande av den föreliggande anstaltsplatsbristen hava

slag till av- på sista tiden'' framförts förslag i olika riktningar. Bland dessa kunna

affall särskiljas tvenne huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar sådana forplatsbristen.

slag, som gått ut på en stadigvarande utökning av anstaltsplatsernas

antal eller, även om deras syfte får anses hava närmast vant att bringa

mera tillfällig hjälp uti ifrågavarande avseende, likväl i sig inneslutit en

möjlighet till utvidgning av mera omfattande och stadigvarande art.

Den andra gruppen omfattar förslag om vidtagande av åtgärder av

övervägande provisorisk natur.

I den förra gruppen intages måhända det främsta runnnet av förslaget

om realiserandet i stort sett av den plan till utökning av Bonaanstalten

med en ny avdelning, som fattigvårdslagstiftningskommittén framlagt i

sitt förutnämnda betänkande rörande bland annat genomförandet av den

utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde, som jag

nyss omnämnt. Till denna grupp höra även dels det förslag till inköp av

en i närheten av Bona belägen egendom, säteriet Medevi, samt dennas

läggande delvis under Bonaanstalten, som av mig antyddes redan vid

anmälan den 14 januari i år av 1918 års statsverksproposition vid

punkten 30 under andra huvudtiteln, dels ock ett väckt förslag om upprättandet

av en ny anstalt av nu ifrågavarande beskaffenhet å Tima

kungsgård i Östergötlands län.

Bland föreslagna provisoriska åtgärder i nu förevarande avseende

äro i främsta rummet att märka förslagen om apterandet till svid aie för

nu ifrågavarande ändamål av antingen statens vårdanstalt för alkoholister

vid Venngarn i Uppland eller den under^ föreningen Flöda kolonier

lydande alkoholistanstalten vid Salbohed i Västmanland.

- Av de sålunda väckta förslagen vill jag först uppehålla mig vid

och nybygg- det, som avser uppförandet av en ny avdelning vid själva Bona. I

sammanhang därmed torde dock vara lämpligt att till behandling npp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

taga Irågan om verkställande av en del andra nybyggnads- och omändringsarbeten

vid anstalten, som Bonastyrelsen föreslagit alldeles oberoende

av den ifrågasatta nya elevavdelningens uppförande.

Förslagen om samtliga nu ifrågavarande byggnadsarbeten å Bona

hava till sin huvudsakliga del framförts i den skrivelse av den 7 september

1917, i vilken styrelsen hos Kungl. Maj:t anmält anstaltens anslagskrav

för år 1919. Vid ett besök, som jag den 12 sistlidne november

avlade vid anstalten och vid vilket styrelsens medlemmar voro närvarande,

ifrågasatte jag, huruvida icke möjligen genom förenklingar i

byggnadssättet eller på annat sätt kostnaderna för de ifrågasatta byggnadsarbetena

skulle kunna nedbringas under de belopp, vartill de i

nyssnämnda skrivelse beräknats. 1 anledning härav hava styrelsens ordförande

och vice ordförande samt anstaltens direktör, efter dem givet

uppdrag, med anlitande av sakkunnigt biträde förebragt utredning härom.

Resultat av denna utredning föreligger i en av nämnda kommitterade

till mig den 15 december 1917 avlåten skrivelse med bilagor.

Enligt de framställningar, styrelsen och kommitterade sålunda

gjort, skulle, alldeles oberoende av den nya elevavdelningens tillkomst,

å Bona komma till utförande följande nybyggnads- och omändringsarbeten

nämligen:

uppförande av 8 förmansbostäder;

rivning av en mitt emot anstaltens huvudingång belägen äldre

byggnad och dennas ersättande med en ny byggnad till bostäder åt

en förman samt ett eldare- och maskinistbiträde;

reparation av en äldre byggnad, den s. k. Ornässtugan;

reparation av bokhållarbostaden;

iståndsättande av en dagsverkarestuga vid utgården Bockfall;

uppförande av en kolonibyggnad vid samma utgärd samt rivningav

en äldre byggnad därstädes; samt

inredande av en nattvaktsbostad i huvudbyggnaden vid utgården

Tryfall.

De nybyggnader, om vilkas utförande styrelsen framfört begäran i

samband med förslaget om den nya elevavdelningen, avse uppförandet av

själva den nya elevavdelningen, bestående av en huvudbyggnad

och två flyglar ävensom uthus;

en lantbruksinspektorsbostad och

en verkstadsbyggnad.

Härtill komma åtgärder för ordnandet av anstaltens vattenförhållanden

samt anskaffandet av inventarier.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

A) Ändringsoch

nybyggnadsarbeten

å Bona. som

föreslagits

oberoende

av en ny

elev avdelning

därstädes.

a) Förmansbostäder.

Bona
styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Av de sålunda ifrågasatta byggnadsföretagen vill jag till en början

lämna åsido dem, som äga samband med uppförandet av den nya avdelningen,

samt av de övriga uppehålla mig först vid de föreslagna nya

förmansbostäderna. I detta avseende är att nämna följande.

I den från och med innevarande år gällande ordinarie avlöningsstaten

för anstalten äro uppförda 14 förmän. Dessutom avlönas för

närvarande från det till uppehållande av anstaltens verksamhet beviljade

förslagsanslaget 8 extra förmän. Vid bifall till det förslag, som jag

senare vid behandling av anstaltens personalförhållanden vill framställa

därom, att jämväl dessa senare 8 extra förmän uppföras på ordinarie

stat från och med år 1919, skulle de ordinarie förmännens antal komma

att från och med sistnämnda år uppgå till 22. Enligt en av anstaltens

direktör på begäran upprättad tablå finnas, såsom bostadsförhållandena

nu äro ordnade vid anstalten, familjebostäder för allenast 13 av dessa

22 förmän. Ej mindre än 9 redan nu anställda förmän, vilka från och

med nästa år skulle få fast anställning vid anstalten, äro följaktligen

för närvarande i saknad av familjebostad vid anstalten. De flesta av

dem äro mer eller mindre tillfälligt inhysta i lokaler, som egentligen

avsetts för helt andra ändamål.

Redan i underdånig skrivelse den 8 augusti 1917 framförde anstaltsstyrelsen

behovet av uppförande av en del nya förmansbostäder.

Därvid framhöll styrelsen, bland annat, att en oundgänglig förutsättning

för att kunna till anstalten draga dugliga personer, vilka tillika vore

lämpliga såsom ungdomens handledare, vore, att familjebostäder kunde

beredas dem i anstaltens närhet. Allt tillgängligt bostadsutrymme vid

själva anstalten vore redan taget i anspråk och möjlighet att i anstaltens

närhet hyra bostäder funnes icke. I de få gårdar, vilka vore

belägna på icke alltför stort avstånd från Bona, hade vid där pågående

^byggnadsarbeten sysselsatta arbetare inlogerat sig och till följd av

bostadsbristen hade byggnadsentreprenören endast med svårighet kunnat

.anskaffa nödigt antal arbetare. Styrelsen funne därför ingen annan

utväg stå öppen för anskaffande av de bostäder, som erfordrades för

de senast anställda förmännen, än att nybygga sådana. Styrelsen anhöll

därför, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga styrelsen att på

entreprenad utbjuda uppförandet vid anstalten av 6 förmansbostäder,

vardera om 2 rum och kök, enligt åberopad ritning samt att, därest

anbud inkomme, som icke överstege 11,550 kronor för varje, därom

avsluta entreprenadkontrakt, dels ock till styrelsens förfogande ställa det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 15

belopp, som efter avslutandet av kontrakt angående berörda bostäder

kunde bliva erforderligt för byggnadsarbetets utförande. Därest Kuno-1.

Maj:t ansåge sig icke kunna bifalla denna styrelsens hemställan, yrkade

styrelsen alternativt, att Kungl. Maj:t ville äska det behövliga byggnadsanslaget

av innevarande års riksdag.

I förut omförmälda skrivelse den 7 september 1917 har styrelsen,

under erinran om sin nyssnämnda hemställan, fäst uppmärksamheten därå

att, vid bifall till styrelsens framställning om upptagande i 1919 års lönestat

för anstalten av 8 förmän utöver de 14 dylika befattningshavare,

för vilka avlöningar äro anvisade å 1918 års stat, bostäder borde beredas

för ytterligare 2 förmän, samt på grund härav hemställt, att, utöver

forutnamnda 6 förmansbostäder, ytterligare 2 dylika måtte komma till

utförande vid anstalten. Kostnaderna härför kunde enligt styrelsens

mening icke beräknas lägre än förutnämnda belopp 11,550 kronor för

vardera eller för båda till 23,100 kronor.

Styrelsens hemställan i nu förevarande del går alltså ut på uppförande

av 8 enfamiljshus till förmansbostäder för en beräknad kostnad

av 11,550 kronor för varje eller sålunda för tillhopa 92,400 kronor.

Nyssnämnda kommitterade hava i anledning av önskvärdheten av

kostnadernas nedbringande ifrågasatt, att i stället för 4 av berörda 8

enfamiljshus skulle uppföras 2 hus med plats för två familjer i vartderå

i enlighet med ritningar av arkitekten David Lundegårdh och kostnadsberäkningar

av byggnadsingenjören Hans Lindblad. Enligt dessa

beräkningar skulle vartdera tvåfamiljshuset draga en kostnad av 21,000

kronor. Genom att ersätta 4 enfamiljshus, beräknade vartdera* till

11,550 kronor eller sammanlagt till 46,200 kronor, med 2 tvåfamiljshus

kostande vartdera 21,000 kronor eller tillhopa 42,000 kronor, skulle

alltså uppkomma eu kostnadsminskning av 4,200 kronor.

hörslagen om rivning av den mitt emot anstaltens huvudingång

belägna äldre byggnaden och dennas ersättande med en ny samt om

zepaiation av den s. k. Ornässtugan och bokhållarbostaden motiverar

styrelsen i skrivelsen den 7 september 1917 på följande sätt:

Innan anstalten med 1905 års ingång tagits i bruk, både vid Bona egendom

till arbetarebostader am ända byggnader nödtorftigt iståndsatts för att bereda utrymrne

ior ett antal förmän samt för maskinisten och bokhållaren. Härvid hade

dock icke tillräcklig^ åtgärder vidtagits för att sätta alla dessa bostäder i sådant

skick, att de blivit i hygieniskt avseende tillfredsställande. Två av nu ifrågavarande

byggnader, belägna den ena vid kvarndammen (den s. k. Ornässtugan) och

den andra mitt emot anstaltens huvudingång, stode nämligen på så låga socklar,

att de på nedra botten inrymda lägenheternas golv till stor del vilade på marken

Kommitte
rade.

b) eu äldre

bostadsbyggnads

ersättande

med

en ny ävensom

reparation

av den

s. k. Ornässtugan

och

bokhållarbostaden.

Böna
styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

och genom till följd därav uppkommen fukt och mögel måste anses hälsofarliga.

Den ena byggnaden, för närvarande bebodd av en förman, som på nedra botten

innehade två rum och kök, samt dessutom innehållande på övre botten två mindre

kammare, upplåtna åt verkmästare och arbetare vid pågående nybyggnader, både

av byggnadskonsulenten S. Torgersruud, såsom framginge av ett skrivelsen bilagt

besiktningsutlåtande, förklarats icke värd den omfattande ombyggnad, som erfordrades

för dess iståndsättande. Huset föresloges ersatt av en nybyggnad enligt likaledes

skrivelsen bilagd ritning med kostnadsförslag, slutande å 23,000 kronor, billigt

detta förslag skulle i denna byggnad inrymmas å nedre botten en formansbostad

och på övre botten bostad för eldare- och maskinistbiträdet. Därjämte skulle inredas

ett par reservrum. . oil ,,,

Den förutberörda s. k. Ornässtugan, innehållande å övre botten bostad toi

maskinisten och på nedre botten bostad för en förman, skulle böjas och iståndsättas

enligt skrivelsen bilagt kostnadsförslag, uppgjort av byggnadskonsulenten Torgers
slutande

å 7,000 kronor. ...

Bokhåll arbostaden, eu förutvarande torpstuga, behövde jamval lständsattas

enligt till skrivelsen såsom bilaga fogat kostnadsförslag, utarbetat av förenämnde byggnadskonsulent.

Kostnaderna hade beräknats till 8,300 kronor. Bland annat skulle

taket i köket höjas. För närvarande vore det så lågt, att man knappast kunde sta

rak under detsamma.

Kon_ Förut omförmälda kommitterade hava beträffande nu förevarande

mitterade. arbeten ej ifrågasatt annan ändring, än att i stället föi den by ggnad

för 23,000 kronor som skulle ersätta den nu mitt emot huvudingången

belägna irreparabla bostadsbyggnaden, skulle uppföras ett tvåfamiljshus

för 21,000 kronor enligt arkitekten Lundegårdhs och byggnadsingenjören

Lindblads nyssnämnda ritningar och kostnadsberäkningar. Härigenom

skulle dock de två förutnämnda reservrummen bortfalla.

Bonastyreisen Beträffande de planerade byggnadsarbetena vid utgården Bockfall

vidare ro- vt|rar gtyrelsen vidare i nu förevarande skrivelse:

c) upprättan- utgården Bockfall, belägen cirka 4 kilometer landsvägsledes från Bona,

det av e,i befunne si„ bostadshusen, två till antalet, i sådant skick att även i fråga om dem

ÄcZil byggnadsåtgärder erfordrades. Den ena bostaden vore en mycket gammal och

skröplig stuga, som beboddes av ladugårdsförmannen vid Bockfall, vilken hos sig

hade två elever inackorderade. Byggnaden hade den 10 februari 1917 besiktigats

av arkitekten Lundegårdh och byggnadsingenjören Lindblad, som därvid avgivit det

utlåtande, att densamma i sin helhet vore av särdeles dålig beskaffenhet. .Den

befunne sig för närvarande i sådant skick, att den icke kunde bebos över den

kommande vintern, utan hade styrelsen nödgats vidtaga de nödvändigaste åtgärdei

i fråga om eldstäder o. d. i den andra av de båda nu ifrågavarande, vid Bocktall

befintliga byggnaderna, den s. k. dagsverkarestugan, för att där bereda rum för ladugårdsförmannen

med familj samt de två hos honom inackorderade eleverna.

Vid tiden för nyssnämnda besiktning hade inom styrelsen överlagts om en

plan att vid Bockfall upprätta en elevkoloni. Bitning och kostnadsförslag hade

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

uppgjorts till en kolonibyggnad för 15 elever. Det hade emellertid visat sig, att

både byggnads- och driftkostnader måste bliva så höga för det jämförelsevis ringa

antal elever, som på nu angivet sätt kunde förläggas till Bockfall, att nu omförmälda

plan måst övergivas.

Tidigare, nämligen i oktober år 1915, hade emellertid styrelsen låtit uppgöra

en annan, skrivelsen bilagd ritning till en mindre kolonibyggnad å Bockfall med

plats för 6 elever och avsedd att ersätta den hittills av ladugårdsförmannen bebodda,

här förut törst omförmälda stugan.

På grund av det trängande behovet av sovplatsutrymme för elever måste

även under åren 1918 och 1919, före vilken tid den ifrågasatta nya avdelningen

vid anstalten icke kunde tänkas fullbordad, varje utväg till provisorisk förläggning

av elever tillgripas. Styrelsen hade därför ansett sig böra föreslå sådana anordningar

vid Bockfall, att där kunde hysas ett antal elever. Dessa anordningar,

vilka kunde tänkas fullbordade till hösten 1918, skulle bestå i uppförande av den

mindre kolonibyggnaden enligt förut åberopad ritning för en kostnad uppgående enligt

skrivelsen bilagd beräkning av byggnadsingenjören Lindblad till 24,000 kronor.

Byggnaden skulle förläggas å den plats, där ladugårdsförmannens förut omförmälda

bostad läge, och skulle denna sistnämnda rivas, då den enligt styrelsens förmenande

vore så skröplig, att den icke vore värd ombyggnad. Vidare skulle den förutnämnda

dagsverkarestugan iståndsättas till bostad åt ladugårdsförmannen med

familj och två elever enligt ritning och kostnadsförslag, som slutade på 3,900 kronor.

Med dessa byggnadsföretag vunnes plats för 8 elever samt bostad för en förman, vilken

skulle vara husfader i kolonibyggnaden. Särskilt under sensommaren och förhösten,

innan platser den 24 oktober tillträddes av i jordbruksarbeten utbildade elever, plägade

anstaltens utrymme vara hårdast anlitat. Därvid komme de på angivna sätt åstadkomna

platserna på Bockfall väl till pass. I detta avseende ville styrelsen erinra

därom, att fattigvårdslagstiftningskommittén, såsom framginge av dess förslag rörande

Bonaanstaltens utvidgning (sid. 71), tänkt sig, att ett reservutrymme kunde erhållas

genom anordnandet på Bockfall av en mindre koloni.

I skrivelsen den 7 september 1917 har styrelsen vid beräkning för

år 1919 av förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad m. m.

föreslagit bland annat upptagande av avlöning till en nattvakt utöver

de två, till vilka avlöning redan anvisats. Till skälen härför torde jag

få tillfälle att återkomma vid behandlingen av frågan, med vilket belopp

nyssnämnda förslagsanslag bör äskas för år 1919. I berörda skrivelse

har styrelsen tillika meddelat, att bostad för ifrågavarande nattvakt

antagligen kunde beredas vid utgården Tryfall genom uppdelningen av

nedre våningen av huvudbyggnaden i två bostadslägenheter, vilken

anordning möjliggjordes därigenom, att nämnda våning innehölle en

större sal. På detta sätt skulle i berörda byggnad bliva bostad, utom

för de två nattvakter, som för närvarande bodde där, ytterligare en

nattvakt.

Med underdånig skrivelse den 15 december 1917 har stjrrelsen därefter

överlämnat en av byggnadskonsulenten Torgersruud uppgjord kost1Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 Käft. (Nr 338.) 3

ct) i:attvaktsbostad

vid

utgården

Tryfall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ej utvidgningav

kontorsoch

expedit

tionslokalerna.

nadsberäkning å ifrågavarande byggnadsarbete, slutande å ett belopp

av 1,600 kronor.

Redan i underdånig skrivelse den 6 november 1916 angående

anslagsäskandena för år 1918 påvisade styrelsen behovet av ökade expeditions-

och kontorslokaler vid anstalten samt framlade ett förslag till

ändring av direktörsbostaden för fyllande av detta behov. 1 nämnda

skrivelse yttrade styrelsen i denna del:

Anstaltens utveckling under senare år hade medfört, att de till direktörsexpedition

och räkenskapskontor avsedda lokaler blivit alldeles otillräckliga. Ifrågavarande

lokaler vore belägna på nedre botten av Bona egendoms förutvarande corps

de logis, vilket i övrigt vore upplåtet till bostad åt direktören. Räkenskapskontoret

hade en golvyta av 5 x 5 meter och lämnade rum för tre personer, nämligen bokhållaren,

pastorn samt andre läraren, vilka alla vid fullgörande av dem åliggande

expeditionsarbete måste äga tillgång till å nämnda rum förvarade böcker och handlingar

och jämväl måste vara i rapport med direktören, vilken liade sin expedition

i ett invidliggande rum med 2.6 x 5 meter golvyta. I båda nu omförmälda rum

vore utrymmet så upptaget, att plats icke kunde samtidigt med ovan omförmälda

tjänstemän beredas för tredje läraren, som särskilt skulle biträda direktören vid

hans alltjämt växande expeditionsarbete.

Byggnaden vore uppförd år 1802 av trä och hade icke under årens lopp

undergått sådana förändringar i avseende å inredning och omboning, att den kunde

sägas vara i det skick, som även med måttliga anspråk numera krävdes. Tillräcklig

ventilation saknades under trossbottnarna i undervåningen och den råa luften i

expeditionslokalerna torde ock bero på otillfredsställande dränering av själva byggnadsnlatsen.

Erforderligt skydd mot brandfara saknades även för de handlingar

och värden, som måste förvaras å sistnämnda rum.

För att avhjälpa nu angivna brister hade styrelsen tänkt sig att, enligt väd

en skrivelse bilagd planritning utvisade, en tillbyggnad skulle göras för beredande

av dels särskild ingång till expeditionslokalerna, dels ett brandskyddat arkivrum,

även avsett till kassavalv.

Till direktörsexpedition skulle anvisas det enda rum i byggnadens bottenvåning,

som utöver kök och jungfrukammare tillhörde direktörens bostad och av denne nu

användes till matrum (golvyta 4x5 meter).

För att på nedre botten, där, såsom ovan nämnts, köket vore beläget, erhålla

eu till direktörsbostaden hörande matsal kunde eu sådan disposition av det

återstående utrymmet å nedre botten göras, som planen utvisade, om å byggnadens

östra gavel anordnades en mindre utbyggnad, innehållande köksförstuga och skafferi,

samt i övrigt till det yttre motsvarande tillbyggnaden å västra gaveln.

I samband med nu omförmälda arbeten skulle å vinden anordnas ett gästrum.

Anstaltens belägenhet och trafikförbindelser medförde, att direktören ofta måste i

sin bostad mottaga besökande, vilka å tjänstens vägnar eller i studiesyfte komme

till anstalten.

Kostnaden för nu omförmälda anordningar, vilka styrelsen funne böra så

snart ske kunde genomföras, hade av arkitekten Lundegårdh och byggnadsingenjören

Lindblad beräknats till 17,500 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Emellertid fann sig styrelsen med hänsyn till då rådande förhållanden

böra uttala, att trots de enligt styrelsens förmenande ovedersägliga

svårigheter och hinder i förvaltningspersonalens arbete, som de

nuvarande expeditions- och kontorslokalerna medförde, den ifrågavarande

utgiften 17,500 kronor, dock måste anses vara av den art, att med

äskande av anslag härtill kunde ännu anstå något år.

I skrivelsen den 7 september 1917 har styrelsen emellertid nu gjort

gällande, att med den utveckling, som anstalten redan erhållit och vilken

alltjämt syntes hastigt fortgå, kravet på ökat utrymme för expeditionsoch

kontorsarbetet ej längre kunde avvisas. Beräkningen av kostnaderna

härför hade emellertid måst revideras och dessa hade enligt skrivelsen

befogad kostnadsberäkning numera måst upptagas till 22,000 kronor.

I nyssnämnda skrivelse begär styrelsen vidare, att ett belopp av f) inveiltarier

10,500 kronor måtte äskas till inventarier dels för den sjukstuga, till till sjukvilken

1917 års riksdag beviljat anslag, dels för den föreslagna elev- koionié^Tia

kolonien vid Bockfall, dels lör 4 enkelrum i skolhusets vindsvåning, dels Bockfall

ock för de 2 enkelrum, som enligt styrelsens förslag skulle inredas i m''

den av styrelsen föreslagna nya förmansbostaden i två våningar.

På sätt redan förut nämnts, går den utvidgning av Bonaanstalten, b) Eu ny

som dess styrelse föreslagit i syfte att få den rådande platsbristen i elevavdelnågon

mån avhjälpt, i huvudsak ut på realiserandet av det förslag om ‘som bostad

inrättandet av eu ny elevavdelning vid Bona, som fattigvårdslagstiftnings- f°r lantkommittén

framlagt i sitt förutnämnda betänkande av den 2 december spektoren

1915. Kommitténs förslag i nu förevarande del var, såsom redan samt verkframhållits,

motiverat av den utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets sta(uad9°

tillämpningsområde, som innefattades i den av kommittén föreslagna lagändringen.

Enligt styrelsens mening åter är denna utvidgning nu erforderlig

alldeles oavsett berörda lagändring, som ju, på sätt redan förut

påpekats, ännu ej trätt i kraft.

Då det förslag, fattigvårdslagstiftningskommittén i nu förevarande Fattigvård»- avseende framfört, sålunda ligger till grund för den framställning i la9^)tmn9ssamma

hänseende, som Bon astyrelsen nu gjort, torde det tillåtas mig <mm%''

att ingå på eu närmare redogörelse för den motivering kommittén

presterat i denna de).

Vid behandling av frågan, vilka åtgärder i avseende å anstalter ;I) aUg.

för minderåriga förbrytare skulle bliva en följd av den av kommittén

föreslagna lagändringen, kommer kommittén, efter det den avvisat flora''''mindre

tanken på att uppföra särskilda anstalter lör de nya kategorier av dy- im8tl,lt01''-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lika förbrytare, som lagändringen skulle skapa, in på spörsmålet om

den lämpligaste storleken av de allmänna uppfostringsanstalterna. Sedan

kommittén därvid påpekat, att under den diskussion, som förts i förevarande

ämne, av några förordats mindre, på skilda håll belägna anstalter,

yttrar kommittén i huvudsak följande:

Otvivelaktigt vore avsevärda förmåner förenade med den starka klassificering,

som kunde åstadkommas medelst små anstalter. Tänkte man närmast pa den sida

av uppfostringsarbetet, som bestode i påverkan i etiskt avseende å de unga, kunde

det ej förnekas, att den lilla anstalten, där föreståndaren — husfadern eller husmodern

eller bådadera — stode i ständig beröring med sina skyddslingar, gåve

fostraren rikligare tillfällen att lära känna dem och att påverka dem. Fäste man

sig åter vid möjligheterna att lämna skyddslingarna en mångsidig och praktisk utbildning,

torde man lä erkänna, att den stora anstalten i regel hade betydande företräden.

I en stor anstalt kunde yrkesutbildningen tillgodoses på ett helt annat sätt.

Därigenom att ett flertal yrken kunde upptagas och skickliga yrkesmän anställas

som ledare, funnes möjlighet att låta eleverna lära ett yrke, som passade för deras

individuella anlag och kroppskrafter. Men även da det gällde karaktärens daning,

hade den stora anstalten vissa förmåner, som ej borde förbises. Då uppfostringsarbetet

vore fördelat på flera händer, där var och en hade sin uppgift, kunde, under

förutsättning naturligen av ett gott samarbete, bedömandet av eleven bliva allsidigare

och säkrare samt därmed också påverkan göras i en riktning, som bättre förde till

Naturligtvis läge det en fara i, att en del mindre välartade individer sammanfördes

med andra i en anstalt, och denna fara kunde vara i \iss man stöne,

då anstalterna vore stora. På grund härav hade man också i de större anstalterna

sökt genomföra en klassificering av eleverna genom att skilja dem i mindte grupper

eller avdelningar. En dylik klassificering kunde genomföras på flera sätt. Där den

drivits som längst, bestode den stora anstalten av flera i särskilda byggnader inrymda

avdelningar, som leddes av en husfader eller husmoder och både sin egen

inre hushållning samt egentligen endast hade den ekonomiska förvaltningen och

överledningen gemensam. På andra ställen bodde flera grupper i^ en och samma

byCTtmad och spisade i en gemensam matsal. Vid bedömandet av fiagan, huru långt

marf skola gå för att avvärja faran för påverkan från kamrater, borde ej helt

lämnas ur räkningen, att det inflytande, som individer av olika ålder, begåvning

och lynnen övade på varandra, icke alltid vore av ondo, utan att en dylik nötning,

om man så fingo kalla den, inom anstalten likaväl som i livet utanföi hade sin

fostrande betydelse. Man finge blott tillse, att de goda impulserna bleve de övervägande.

Vad särskilt de manliga eleverna beträffade, hade man ock anledning att

lägga vikt vid den fostran både till kropp och själ, som läge i ett gemensamt deltagande

i kroppsövningar och i utbildning av elevernas anlag för sång och musik

o.°s. v., vilken fostran speciellt vid de stora anstalterna utgjorde en ingripande

faktor i elevernas liv och där kunde anordnas med större planmässighet och framgång

än vid de små anstalterna.

Huru stor en anstalt kunde vara, berodde tydligen pa de möjligheter, soin

förelåge i fråga om lokaler och personal, om man kunde hålla ordning och reda

på anstalten samt på samma gång lära känna och påverka eleverna. I utlandet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338. 21

hade man flerstädes anordnat stora anstalter; ett antal av 250 elever och ännu

fleia föiekomme ganska ofta, särskilt ifråga om stats- och kommunalanstalter.

Men man hade då oftast gruppindelningar i en eller annan form. Överhuvud taget

gällde som regel, att man ej längre tvekade att göra anstalten stor, om man genom

inre anordningar kunde skaffa sig trygghet för ett verksamt uppfostringsarbete.

yid övervägande av frågan om stora eller flera små anstalters företräden

maste även tagas i betraktande, att anläggningskostnaden ställde sig betydligt

billigare med en större anstalt än med flera mindre skilda anstalter. Underhållet

bleve också givetvis, för individ räknat, vida billigare på en större anstalt, än om

samma antal elever fördelades på flera små anstalter. I själva verket förhölle det

sig sa, att, om man ville skaffa möjligheter att omhändertaga alla minderåriga

brottslingar, som borde göras till föremal för uppfostran, läte sig ej detta göra

med rimliga kostnader, om man ej skulle få anlita större anstalter. Även om det

voie sannt, att staten icke borde draga sig undan kostnaderna för omhändertagande

av de unga brottslingar, som genom uppfostran kunde avhållas från att fortsätta

pä biottets bana och atcrvinnas åt samhället, voro det dock. en angelägenhet av

vikt att tillse, att detta mål kunde vinnas, utan att kostnaderna, som°användes

pa dessa personer, komme i alltför stort missförhållande till vad staten vore i

tillfälle att utgiva för uppfostran av de laglydiga unga.

På grund av dessa nu anförda förhållanden hade kommittén ansett, att hos

oss ett gott resultat av tvångsuppfostringsinstitutet, jämväl vid en utsträckning av

detsamma till ytterligare kategorier av unga brottslingar, med fördel borde kunna

uppnäs utan anlitande av den kostsamma utvägen att anordna flera smärre anstalter.

För kommittén hade det legat så mycket närmare till hands att noga undersöka

möjligheten att beträda denna väg, som de redan befintliga anstalterna genom

sin beskaffenhet och omfattningen av de områden, som stode till deras förfogande,

väl ägnade sig för en utvidgning. Härtill komme, att det goda resultat av uppfostnngsarbetet

å desamma, varom erfarenheten burit vittne, manade till att

draga största möjliga nytta av de nuvarande anstalternas metoder och arbetssätt.

Sedan kommittén därefter lämnat en utförlig redogörelse för Bona- b) ang.

anstaltens beskaffenhet och omfång, övergår kommittén till att angiva ledande sy15

de synpunkter, som enligt kommitténs mening böra bliva ledande vid

genomförandet av en utvidgning av anstalten, samt yttrar därvid i nin& av

huvudsak följande: anstaltens.

En ny avdelning borde ej vara avsedd särskilt för de elever, som skulle tillkomma

efter ikraftträdandet av ändringen av 5 kap. 3 § strafflagen, utan särskiljandet

borde äga rum efter grunder, som funnes lämpliga med hänsyn till

verksamheten vid anstalten. Kommittén hade tänkt sig, att till den nya avdelningen

skulle hänföras en del av de elever, som sysselsattes vid jordbruket samt i stall

och ladugårdar, nämligen sådana, som efter en tids vistelse vid anstalten visat sig

lämpliga för den något större frihet, som komme att medgivas vid denna avdelning!

Eu naturlig anordning bleve da, att densamma ställdes under ledning av lantbruksinspektören

såsom avdelningsföreståndare. Till sitt förfogande borde han hava tillräckligt

antal förmän, vilka, jämte det de deltoge i arbetet och handledde eleverna

däri, tillika hade uppsikt över eleverna under deras fritider.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr

338.

Den nya avdelningen borde å andra sidan ingå såsom en del i den nuvätande

anstalten. Allt vad expeditionen och ekonomien vidkomme borde vara gemensamt,

skolan och kyrkan likaledes. Direktör, pastor, lärare och bokhållare borde idraga

om den nya avdelningen och dess elever hava samma uppgifter som befriande

den nuvarande anstalten. Maten skulle erhållas från gemensamt kok. Sjuk- och

isoleringsavdelningarna skulle bliva gemensamma. ... , .... -a

Eleverna vid den nya avdelningen skulle, såsom nämnt, sysselsattas vid

iordbruket. Enligt vad kommittén vid besök å Bona inhämtat, kunde egendomen

så väl i iordbruket som i skogsbruk och andra med jordbruket sammanhängande

arbeten lämna full sysselsättning åt det ökade antal elever varom nu vore truga,

åtminstone under en avsevärd tid framåt, helst tillfälle funnes till nyodlingar

Därest sådant erfordrades för beredande av ökad tillgång till arbete, kunde ock till

anstalten läggas åtskilliga staten tillhöriga områden, som vore flagna. intill Bona.

Om utvidgningen av anstalten anordnades pa nu beskrivet satt, syntes de

olägenheter, vilka ur uppfostringssynpunkt anförts mot störa anstalter, vara till

väsentlig del undanröjda. Vad den nya avdelningen beträffade, skulle den ta ett

från den övriga anstalten avskilt läge, och dit komme blott elever, som någon ti

vistats inom anstalten, vadan därstädes kunde medgivas en något större frihet och

härigenom bliva tillfälle till en viss klassificering av eleverna. A den gamla

anstalten, varest antalet svårbehandlade elever bleve relativt större än nu, kunde

uppfostringsarbetet visserligen bliva något besvärligare än för närvarande, men me

den uppdelning, som ägde rum både i bostadslokalerna och under arbetet, torde

svårigheterna ej bliva mera avsevärda. ... ... ,

En omständighet, som enligt kommitténs förmenande borde tillmatas stor

vikt, då det gällde att avgöra, huruvida en utvidgning av anstalten a Bona borde

företagas eller en helt ny anstalt byggas, vore, såsom förut antytts, att vid Bonaanstalten

under dess mer än 10-åriga tillvaro samlats rika erfarenheter rörande

uppfostringsarbete av den art, varom här vore fråga. Flera av anstaltens befattningshavare

hade varit anställda därstädes under flera ar, somliga sedan anstaltens

börTan, och, även om det kunde tänkas, att en eller annan av dem skulle vil.ia

flytta över till en ny anstalt, om en sådan skapades, sa bleve det naturligen ej

lika lätt att på två ställen erhålla den kontinuitet, som arbeten av denna art krävde.

Utan betydelse vore ej heller, att befolkningen i trakten börjat vänja sig vid anstalten

och uppskatta dess verksamhet, så att anstalten bland densamma hade gynUr

ekonomisk synpunkt sett ställde sig en utvidgning vida fördelaktigt e an

upprättandet av en fullständigt ny anstalt. De många anordningar, som kunde

göras gemensamma, om den nya anstalten kombinerades med den nuvarande anstalten

å Bona, komme att medföra besparingar i flera avseenden. Den nya avdelningen

skulle i administrationshänseende ingå i den gamla anstalten, sa att styl e ,

direktör och bokhållare skulle fungera för det hela; kostnaderna för skol- och

konfirmationsundervisningen bleve mindre än om sådan skulle meddelas pa tva

ställen: utgifterna för mathållningen och sjukvården likaledes^ o. s v

Ehuru den nuvarande anstalten ej anlagts med tanke pa en utvidgning, syntes

de lokala förhållandena likväl synnerligen väl lämpa sig för en sådan. \ isserligen

komme den nya avdelningens tillkomst att påkalla en del förändringar och kompletteringar

av de gamla anordningarna. Eu del av dessa förändringar vore dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 23

sådana, att det under alla förhållanden skulle blivit av nöden att genomföra dem

i en nära framtid. Förhållandet vore nämligen, att anstalten vid Bona bestått så

länge och utvecklats så mycket, att det nu krävdes omdaningar på flera områden.

Kommittén kommer därefter i sitt betänkande till frågan om det C) aug

närmare sättet för genomförandet av den planerade utvidgningen. Där- genomföranvid

behandlar kommittén till en början spörsmålet om den lämpligaste vidgningen,

platsen för den nya avdelningen och anför därom följande: , ^

t J a) .Platsen

Beträffande läget för den nya avdelningen hade flera platser varit föreslagna för den ny:l

för att kunna bilda sig en klar uppfattning om de olika platsernas lämplighet

hade kommittén föranstaltat om undersökning av byggnadsgrund m. in. genom

ingenjörsfirman Bennet & C:o i Stockholm. De platser, som särskilt undersökts,

vore å den vid betänkandet fogade situationsplanen över anstalten betecknade med

Litt. A, B och C. Av dessa föresloge kommittén platsen vid C, belägen omkring

500 meter från den nuvarande anstaltens ekonomibyggnad, såsom den ur olika synpunkter

lämpligaste. Här förefunnes god byggnadsmark; läget vore friskt och

vackert, varjämte gott utrymme funnes för de förmansbostäder, som borde läggas

i närheten och för eventuella utvidgningar. Vidare kundo man på detta avstånd

giva avdelningen en viss karaktär av särskild anstalt på samma gång man utnyttjade

de olika fördelar, som huvudanstaltens närhet erbjöde. Rörande markens

besKaffenhet på denna plats hade undersökningsförrättaren gjort följande uttalande:

Området består huvudsakligen av åt söder lutande, buskbeväxt mark, inramad

mellan axerlappar. A den del av området, där byggnaderna föreslagits, mellan

höj dkurvorna 12 och 13, synes berget på några ställen i dagen. Av den nu utförda

boirningen framgår, att marken till största delen består av mosand, i vilken på

derå ställen finnes inbäddade större och mindre stenar och därunder ett lager av

sand och grus av olika konsistens samt på några ställen av pinmo. Dessa lager

äro av härd och fast beskaffenhet. Endast i några punkter i nordöstra delen °av

det borrade området bär ett lager av stenig sand anträffats. Detta lager har vid

visat sig mindre fast, troligen till följd av de rådande grundvattentörhallandena.

Antagligt är dock, att vid dränering och torrläggning detsamma

blir fullkomligt fast.''

Dum kommittén tänkt sig elevbyggnaderna anordnade, framgår av fp Byggnade

vid. kommitténs skiivelse till Kung’]. JVJujit to^*cide7 nv urkitekten äema vid

Lundegårdli upprättade ritningarna, av vilka några i reproducerat skick avdelningen

lögats till kommittébetänkandet. Kommittén, som utgått ifrån det

resultat, till vilket den förut i sitt betänkande kommit rörande antalet

av de nya platser, som den föreslagna lagändringen skulle påkalla, eller

således dänfian, att omkring 90 nya platser vore erforderliga, yttrar

rörande den nya elevavdelningens närmare anordnande följande:

I fråga om anordnandet av byggnaderna hade man haft att välja mellan

att upplära tre särskilda byggnader, var för sig bildande eu .särskild avdelning med

Plåt® för 25 å 30 elever med egen matsal och även i övrigt fullt självständiga

anordningar, eller att låta byggnaderna få en viss gemenskap med varandra. Såväl

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 338-

beskaffenheten av den valda byggnadstomten som ock angelägenheten att i möjligaste

mån nedbringa byggnadskostnaderna och gorå tillsynen och förvaltningen sa billiga

som möjligt hade bestämt kommittén att välja det senare alternativet Därvid

föresloges, att den ena av byggnaderna gjordes något större med plats för 40 elever

och att i denna inrymdes en så stor matsal, att ytterligare ett fyrtiotal elever

kunde där intaga sina måltider. Vidare föresloges 2 paviljonger med utrymme tor

20 i vardera. Då den förut gjorda beräkningen, att 90 platser erfordrades, sannolikt

vore väl hög, hade här endast föreslagits 80 platser. Skulle elevantalet bliva

högre syntes möjligheter förefinnas att anordna en mindre koloni vid någon av utgårdarna.

Början härtill funnes redan vid Bockfall och en utvidgning därav hade

varit ifrågasatt. Den gemensamma matsalen, vilken skulle göras i två avdelningar,

skulle tillika tjäna som samlingssal för den nya avdelningens elever, varest direktören

pastorn och avdelningsföreståndaren kunde sammanträffa med dem, och dar

föredrag och förevisningar kunde hållas. Störa byggnaden skulle anordnas med

sovplatser i övre våningen samt matsal, serverings- och diskrum, dagrum och bostad

för en förman å nedre botten. I källarvåningen funnes ångpannerum, badrum och

isoleringsrum (för tillfällig avstängning). Något kök hade icke föreslagits, utan

maten skulle lagas i anstaltens förutvarande kök och forslas därifrån till den nya

avdelningen, därest den icke, såsom i många fall måste äga rum, fördes till elevernas

arbetsplatser i skog och mark.

Sovrummen i de nuvarande elevbyggnaderna vid Bona vore anordnade sä,som

boxar, liggande vid innersidan av en i byggnadens längdriktning löpande korridor.

I stället för detta boxsystem hade det varit ifrågasatt, att i den nya avdelningen

anordna gemensamma sovrum för 3—6 elever, en anordning, som antagits skola

lättare kunna medgiva att förläna ett vanliga bostäder mera liknande utseende åt

sovavdelningen. Av anstaltens tjänstemän hade emellertid allmänt uttalats, att det

vore oundgängligt att bibehålla systemet med ensamrum eller liknande anordning,

varvid det starkt betonats, att man eljest ej kunde göra övervakningen effektiv

och särskilt att fara förelåge, att elever med osedliga och perversa böjelser kunde

komma i tillfälle att öva ett skadligt inflytande på kamraterna. Dessutom hade

framhållits, att de bästa pojkarna tyckte om att hava ett eget rum, även om det

ej vore så bekvämt och rymligt, samt att många av dem holle de av dem bebodda

boxarne så städade och prydliga, att det vore tydligt, att de satte varde på sina

rum Kommittén hade därför avstått från planen på gemensamma sovrum; dock

hölle kommittén före, att sådana borde kunna komma till användning vid mindre

avdelningar med särskilt utvalda elever, t. ex. om avdelningar anordnades vid utgårdarna,

vilket varit ifrågasatt och i viss mån förekomme vid Bocktall. 1 syfte

att göra sovplatserna mera rumsliknande och mindre boxartade än de nuvarande.

både man även varit påtänkt att förlägga dem åt byggnadens ytterväggar, varigenom

de skulle erhålla direkt dager, under det att mot den i mitten löpande korridoren

anbragtes vanliga dörrar i stället för gallergrindar. Då en sådan anordning emellertid

skulle medföra olägenheter i bevaknings- och andra avseenden, både kommittén

funnit sig böra i huvudsaklig mån bibehålla det gamla praktiskt provade

och väl vitsordade systemet, varvid kommittén dock sökt utbilda detta system P“

ett sätt. som gjorde det mera tilltalande. I sådant avseende föresloges, att de i

gamla avdelningen använda mellanväggarna av korrugerad plåt ersattes med väggar

av rabbits samt att framsidorna på sovboxarna och dörrarna därtill uttordes i järn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 25

konstruktion med rutor av tjockt glas utom å övre delen av framsidan, där gallret

för luftväxlingens skull bibehölles öppet. En vid kommitténs skrivelse fogad ritning

åskådliggjorde den anordning, som kommittén tänkt sig för sovboxarnas framsida.

Pa sätt förut nämnts, ingick i kommitténs utvidgningsförslag

jämväl uppförande av en särskild byggnad till bostad åt en lantbruksinspektor,

som skulle bliva avdelnings föreståndare å den nya avdelningen.

Kommittén bär också låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag till

en dylik byggnad.

Sitt förslag om uppförande å Bona av en särskild verkstadsbyggnad

motiverar kommittén på följande sätt:

Vid anordnande av anstalten å Bona hade man tydligen utgått från att

-eleverna i huvudsak skulle sysselsättas i jordbruket och trädgården. Verkstadsarbetet

hade däremot tillgodsetts mindre, i det, förutom de befintliga verkstäderna

i byggnaderna vid kvarnfallet, allenast inrättats en gemensam arbetssal för skrädderi

och skomakeri i ångpannehuset, varjämte en smedja uppförts. Emellertid hade

behovet av ökade verkstadsutrymmen under anstaltens verksamhet framträtt med

allt större styrka. Nyssnämnda arbetssal hade snart krävts för skrädderiarbetet

ensamt, och för skomakeriarbetet hade tagits i anspråk en därintill belägen torkvind.

En provisorisk målarverkstad hade anordnats i ångpannehuset, och snickeriverkstaden

hade utvidgats genom anlitande av en intill liggande lokal.

Enligt redogörelsen för anstaltens verksamhet under år 1914 hade nämnda

år utgjorts

å skräddarverkstaden............................... 2,821 elevdagsverken

» skomakarverkstaden ............................ 1,611 »

» snickarverkstaden ................................ 2,361 »

» målarverkstaden .................................. 612 »

» smedjan och mekaniska verkstaden.... 3,010 »

Summa 10,415 »

Samtidigt hade antalet elevdagsverken i jordbruket och dess binäringar utgjort

19,508 samt vid renhållning, tvätt, kök, bageri, ångpanneeldning och bränsleberedmng

6,405.

Med ett medeltal av 300 arbetsdagar om året kunde alltså omkring 35 elever

beräknas vara sysselsatta i något av nämnda hantverksarbeten.

Redan under nuvarande förhållanden klagades vid anstalten över otillräckligt

utrymme i verkstadslokalerna och tydligt vore, att med en utvidgning av anstalten

åaau^ flera elever kunde komma i fråga att sysselsättas med hantverksarbeten.

Tillgång till arbete för verkstäderna saknades ej heller. Enligt vad anstaltens föreståndare

uppgivit, kunde de i skräddarverkstaden sysselsatta ej ens medhinna att

tillverka vad som åtginge för anstaltens behov; härtill komme, att det vore synnerligen

lätt att vid utskrivandet skaffa sysselsättning för de elever, som lärt sig

skrädderiyrket vid anstalten, samt att arbetet lämpade sig för en del klent byggda

elever. Aven skomakeriarbete krävdes för anstaltens egen räkning i större utsträckmng

än nu kunde medhinnas, och detta yrke lämpade sig också för eu del mindre

kraftiga elever. Don nuvarande skomakarverkstaden ansåges för övrigt behövlig

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 saml. 298 käft. (Nr 338.) 4

y) Lantbruks

inspektorsbostad.

6) Verkstads

byggnad.

s. 26 Kontrollera mot PDF

s) Av kommittén

i

övrigt berörda

byggnadsfrågor.

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

för sitt ursprungliga ändamål, torkvind, och skäddarverkstaden erfordrades sonr

reparationsverkstad för maskinistens behov och till utvidgning av tvätt- och torkningsanordningarna.

Målarverkstaden vore, såsom redan nämnts, allenast provisorisk

och alltför liten.

En särskild verkstadsbyggnad syntes alltså redan med anstaltens nuvarande

utveckling vara av behovet påkallad. Komme den av kommittén föreslagna utvidgningen

till stånd, bleve, såsom nyss antytts, därmed också behovet av verkstäder

större. På grund härav hade kommittén låtit arkitekten Lundegårdh uppgöra

ritningar till en ny verkstadsbyggnad, belägen ungefär på den plats, där vedskjulet

nu läge, vilket senare skulle flyttas något åt norr. Den nya verkstadsbyggnaden

upptoge å nedre botten en målarverkstad och en verkstad för diverse arbeten såsom

sadelmakeri, tapetserararheten och bokbinderi En trappa upp funnes en verkstad

för skrädderiarbeten med plats för 25 elever och en verkstad för skomakeri arbeten

med plats för 15 elever. Den invid vedskjulet belägna smedjan, som hade ett olämpligt

läge på grund av vindförhållandena och för övrigt borde ligga i närheten av den

mekaniska verkstaden, borde helst flyttas, men kunde tills vidare bibehållas å sin plats.

Bland kostnader, som den nya avdelningen i och för sig skulle

betinga, räknade kommittén jämväl 8 förmans bostäder samt vissa anordningar

i köket ävensom väganläggning. De 8 förmansbostäderna

motsvara de förmansbostäder till samma antal, till vilkas uppförande

Bonastyrelsen till följd av den redan inträdda starka tillströmningen av

elever äskat medel alldeles oberoende den nya avdelningens inrättande,

och till köksinredningens komplettering i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs förslag har innevarande års riksdag på Kungl. Maj:ts

framställning redan beviljat erforderligt belopp.

Nämnas kan även, att kommittén vidare i sitt betänkande dels

framhöll att, i händelse av anstaltens utvidgning på föreslaget sätt, behovet

av det nya skolhus, om vars uppförande styrelsen redan då gjort

framställning hos Kungl. Maj:t, skulle bliva än mer trängande, dels ock

i sitt förslag upptog även uppförandet av en sjukstuga vid anstalten.

Både skolhuset och sjukstugan — den senare till och med avsevärt

rymligare än enligt kommittéförslaget — äro, på sätt förut nämnts,

redan färdiga eller nalkas i allt fall sin fullbordan. De äro båda av de

dimensioner, att de bliva tillräckliga för sitt ändamål jämväl efter

genomförandet av den planerade utvidgningen.

Kommittén behandlar i sitt betänkande jämväl frågan om vattenförhållandenas

ordnande vid anstalten samt behovet av reservkraft till

den elektriska anläggningen ävensom inventarier. Till dessa spörsmål

anhåller jag att få återkomma längre fram.

Vid kommitténs kostnadsberäkningar, vilka helt naturligt numera

äro föråldrade, vill jag ej nu uppehålla mig. Ett sammandrag därav

kommer att av mig lämnas i annat sammanhang.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

1 det utlåtande, som Bonastyrelsen den 26 januari 1916 avgav Bona*/yreisen

över fattigvårdslagstiftningskommitténs ifrågavarande betänkande, anslöt i

styrelsen sig till kommitténs åsikt, att det för manliga elever erforder- den2^uwri

liga ytterligare utrymmet borde anskaffas på det sätt, att Bonaanstalten

utvidgades. Beträffande sättet för utvidgningens genomförande förklarade

styrelsen, att det med hänsyn till nödig kommunikation med det förutvarande

anstaltskomplexet visserligen varit önskligt, att byggnadsplats

kunnat erhållas på kortare avstånd från detta, men att, då den andra

byggnadsplats, som styrelsen ansåge kunna ifrågasättas, eller den å situationsplanen

med A. betecknade befunnits icke äga fullt lämplig byggnadsgrund

och jämväl till sin omfattning måhända icke vore tillräcklig,

styrelsen anslöte sig till kommitténs förslag i fråga om platsen för den

nya andelningen. De av kommittén föreslagna byggnaderna funne

styrelsen lämpliga för sitt ändamål.

Kungl. Majrts befallningskavande i Östergötlands län, under vars

överinseende Bonaanstalten lyder, förklarade i underdånigt utlåtande den

dl januari lyio sig icke hava något att erinra mot kommitténs be- Östergötlands

tänkande i nu förevarande del. län
Fångvårdsstyrelsen

har i ärendet avgivit tvenne yttranden, dag- Fångvårdstecknade

det ena den 28 januari 1916 och det andra den 4 december styrelsen:

samma år.

I det förra utlåtandet förklarade fångvårdsstyrelsen, att den icke 1 utlåtande

både något väsentligt att erinra mot den tilltänkta utvidgningen av denafj™uari

Bonaanstalten. Särskilt betonade styrelsen den avsevärda kostnadsbesparing,

som en utvidgning av nuvarande anstalten å Bona otvivelaktigt

medförde i jämförelse med upprättandet av en fullständigt ny anstalt.

I ett avseende framställde styrelsen emellertid en anmärkning, nämligen

beträffande inredningen i de nya elevbyggnaderna. Härom vttrade

styrelsen i huvudsak följande:

Inredningen i de nya elevbyggnaderna syntes styrelsen föråldrad och olämplig

i så måtto, att förslaget här upptoge sovceller av äldre typ liggande vid innersidan

av en i byggnadens längdriktning befintlig korridor. Dylika sovboxar med

sekundär dager kunde aldrig bliva fullt tillfredsställande såsom boningsrum. Vägande

skål talade tör rummens förläggning åt byggnadens ytterväggar med direkt dager

och luftväxling från lagom stora fönster och i stället för gallergrindar vanliga hela

dörrar, vilka ju för tillsynens underlättande kunde förses med glasrutor mot den i

mitten löpande korridoren. Härigenom vunnes enrums- och sovplatser av vida

bättre slag än förutvarande, efter mönstret av fängelsernas nattceller inrättade sov
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

b) i utlåtande

den 4 december

1916.

28 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

boxarna. Dylika torde icke vidare vid nya fångvårdsinrättningars anläggande komma

till användning därstädes. Rummen med direkt dager behövde icke taga större utrymme

än de med sekundär.

Det föreslagna systemet vore olämpligt särskilt då det vore fråga om minderårigas

tillrättaförande och fostran under bästa hygieniska förhållanden. De ljusare

och luftigare sovrummen kunde på samma gång lämpa sig till uppehållsplats

under vilotiderna om dagen, när mera svårartade elever till äventyrs behövde avskiljas

från omgivningen. De av kommittén befarade olägenheterna i bevakningsoch

andra avseenden torde icke vara svåra att undanrödja bland annat genom

elektrisk belysningsanordning inne i rummen etc.; skulle eleverna befinnas på olämpligt

sätt meddela sig med varandra genom de föreslagna dörrfönstren, kunde ju

dessa förses med skjutbara luckor eller dylikt. I varje fall torde de av kommittén

motsedda svårigheterna icke i någon män böra tillmätas avgörande betydelse vid

ordnandet av denna synnerligen viktiga inredningsfråga.

I det andra avgivna utlåtandet åberopar fångvårdsstyrelsen till en

början en av dess biträdande arkitekt i ärendet avgiven promemoria,

för vars innehåll här torde lämnas följande starkt förkortade referat:

Den byggnadskommitté, som lett anläggningen av Bonaanstalten, hade tänkt

sig en utvidgning efter en annan plan än den nu föreliggande. En granskning av

denna senare syntes giva vid handen, att den ursprungliga utvidgningstanken vore

riktigare och framför allt mera ekonomisk än den nu framlagda.

Denna senare avsåge tydligen att uppföra en ny anstalt med ungefär samma

inre anordningar som den första, med undantag endast för de utrymmen och övriga

anordningar, som redan förefunnes i de för gemensamt bruk i den första anstalten

anlagda lokalerna.

Såsom motiv för förslaget, att den nya elevavdelningen skulle uppföras i tre

särskilda byggnader, läge ju närmast att tänka sig önskvärdheten att avskilja

eleverna från varandra i grupper av lämplig storlek, en princip, som i möjligaste

mån följts vid anstaltens anläggning genom elevbyggnadernas uppdelning i avdelningar

med skilda ingångar och dagrum och deras förläggning på var sida om och

på avsevärda avstånd från huvudbyggnaden, och som fortfarande torde äga giltighet.

Då byggnaderna lades omkring en gårdsplan av förslagets ringa dimensioner i

omedelbar närhet till varandra, torde denna princip ej kunna åberopas. Den föreslagna

förläggningen vore dessutom olämplig även av den grund, att hälften av sovsalarna

måste läggas mot norr.

Sönderdelningen av de nya elevbyggnaderna, som visserligen gåve nyanläggningen

ett tilltalande utseende, verkade emellertid i hög grad ogynnsamt på byggnadskostnaden.

Hänsyn till denna kunde således ej åberopas för anläggningens utförande

efter denna plan. .

Visserligen kunde mindre besparingar vinnas genom att utnyttja vindsutrymmena

och vidtaga vissa andra förenklingar. Sålunda kunde säkerligen llyglarnes

byggnadsmassor i någon mån minskas genom att förlägga uppsyningsmansbostäderna.

helt på vinden, indraga tjänsterummet och det extra tvättrummet, vilka torde kunna

undvaras, samt borttaga verandorna; mittbyggnadens massa kunde minskas genom

att förlägga uppsyningsmansbostaden på vinden, utesluta isoleringsrummen, indraga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

det onödiga kapprummet utanför matsalarne och motsvarande veranda samt borttaga

de vid en lämpligare fördelning av utrymmena överflödiga utsprången på fasadernas

ändpartier. Skilda dag- och matrum torde för övrigt kunna undvaras för

elever avsedda till jordbruksarbetare.

Byggnadernas kostnad kunde även nedbringas genom att utbyta cementgolv

med därå anbragta korkmattor mot vanliga 37 millimeters trägolv, förenkla den

onödigt dyrbara utstyrseln av sovcellerna till likhet med nuvarande anstaltens och

ersätta tegeltaken med plåttak samt borttaga flertalet av takkuporna.

Men dessa reduktioner motvägdes i viss mån genom nödvändigheten att öka

de alltför knappt tilltagna dagrummen och kapprummen i flyglarna, och torde icke

kunna sänka totalkostnaden så avsevärt, att den oekonomiska sönderdelningen i tre

intill varandra belägna byggnader därav uppvägdes.

Av det sålunda anförda framginge enligt arkitektens mening, att en fullständig

omarbetning av det framlagda förslaget vore nödvändig, om detsamma

skulle kunna nedbringas till en rimlig kostnad.

Härvid hade man att välja på tvänne möjligheter, nämligen: antingen att

sammanslå de tre byggnaderna till en eller högst två, anordnade i ungefärlig överensstämmelse

med de nuvarande elevbyggnaderna med tillgodogörande av i dem

vunna erfarenheter; eller att slå in på den väg, som anstaltens ursprungliga byggnadskommitté

tänkt sig och som helt visst ur kostnadssynpunkt ställde sig vida

billigare, nämligen att för utvidgningen använda utgårdarne.

Den föreliggande utredningen hade berört också denna möjlighet, då i den påpekades,

att möjlighet till framtida utvidgning funnes vid utgårdarne Bockfall, Tryfall

och Ubbelsby, och att en början redan blivit gjord vid Bockfall, samt att lokaler

därstädes ävensom vid Tryfall använts dels till inlogerande av elever dels till matsalar

för vid jordbruket därstädes använda elever.

Då det just vore till jordbruk och ladugårdsskötsel lämpliga elever, för vilka

utvidgningen skulle ske, och dessa skulle tagas bland dem, åt vilka större frihet kunde

lämnas, syntes det mera konsekvent att använda utgårdarne, än att uppföra ännu en

anstalt, i huvudsak likartad med den nuvarande, men proportionsvis mycket dyrare.

Denna lösning av utvidgningsproblemet skulle även komma att hava ett visst

inflytande på lösningen av de övriga ändrings- och byggnadsförslag, som inginge i

utredningen. Sålunda skulle med en dylik lösning den nya verkstadsbyggnaden

sannolikt bliva obehövlig, enär antalet verkstadselever inom anstalten sannolikt ej

komme att ökas genom utflyttning av ett antal jordbrukselever till utgårdarne samt

den nya skolbyggnadens reservlokaler tills vidare kunna användas för skrädderi

och dylika yrken.

I sitt förutnämnda senaste utlåtande förklarade fångvårdsstyrelsen

sig finna arkitektens uttalanden värda sjmnerligt beaktande och hemställde

i anledning härav samt med hänsyn jämväl till de ändrade prisförhållanden,

som inträtt under de senare åren, att Kungl. Maj:t måtte

hänskjuta den föreliggande byggnadsplanen till förnyad utredning.

Bonastyrelsen, som erhållit tillfälle att taga del av fångvårdsstyrelsens

båda utlåtanden, ingav därefter till Kungl. Maj:t eu ny skrivelse

Bonaslyrchcn

i skrivelse r deri

13 mars 191TV

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

i ämnet, dagtecknad den 13 mars 1917. Sedan styrelsen i denna till

en början påmint om innehållet i fångvårdsstyrelsens i ärendet först

avgivna utlåtande, ingick styrelsen på kritik av vad fångvårdsstyrelsens

biträdande arkitekt anfört i nyss refererade promomeria. I denna del

yttrade Bonastyrelsen bl. a.:

Arkitekten hade, då det gällt att bedöma de av fattigvårdslagstiftningskommittén

föreslagna anordningarna, utgått från helt andra antaganden och uppfattningar

om arten och omfattningen av det uppfostringsarbete, som skulle å anstalten

bedrivas, än som framkommit i fångvårdsstyrelsens första utlåtande. Arkitekten

grundade sina uttalanden, vilka icke begränsade sig till rent byggnadstekniska saker

utan berörde vissa delar av hela uppfostringsverksamhetens organisation, på den

kännedom om Bonaanstalten, vilken han förvärvat såsom arkitekt hos delegerade

för anordnande å kronoegendomen Bona av en tvångsuppfostringsanstalt. Emellertid

hade han, styrelsen veterligt, icke personligen tagit kännedom om denna uppfostringsanstalts

verksamhet efter det att denna begynt, och torde detta vara anledningen

till att i hans utlåtande förekomme uppgifter, vilka tydligen ådagalade obekantskap

med förhållandena å anstalten, sådana de gestaltat sig efter det anstalten tagits i

bruk för sitt ändamål. Särskilt framträdde detta i fråga om förslaget att lösa utvidgningsproblemet

uteslutande genom vissa elevgruppers förläggning i kolonier å

utgårdarna.

Den erfarenhet, som under Bonaanstaltens mer än tolvåriga verksamhet

vunnits, pekade i viktiga avseenden mot utveckling i en helt annan riktning än

mot kolonisystemet, tillämpat i större omfattning.

Av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande (sid. 27) framginge, att tiden

för elevs vistelse inom anstalten å Bona numera i regel icke mycket överstege två

år. Å sist anförda ställe intagna uppgifter visade, att tiden för elevs vistelse inom

anstalten under årens lopp kunnat avkortas. Huruvida tiden för elevs vistelse inom

anstalten allt framgent kunde på angivet sätt begränsas läte sig naturligen icke

nu med visshet avgöras. Mycket berodde härvidlag på det sätt, varpå lagstiftningen

angående minderåriga förbrytare tillämpades, cl. v. s. på huru pass uppfostringsbara

de personer vore, som till anstalten överlämnades. Redan under ett

ganska tidigt skede av anstaltens verksamhet hade man emellertid fått klart för

sig, att den fostran, som lämnades inom själva anstalten i främsta rummet skulle

gå ut på att snarast möjligt sätta eleven i stånd till att, sedan han med tillämpning

av § 4 i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran

utan att från anstalten definitivt utskrivas satts i tjänst eller arbetsanställning

hos enskild person, lära sig att reda sig på egen hand, ehuru under ledning

av en för hans fortsatta fostran och utbildning intresserad husbonde och stående

under anstaltsförvaltningens kontroll och uppsikt. Det vore givet, att de 15—18

åringar, med vilka anstalten finge att göra, i de flesta fall efter konfirmationen

lämnat sina hem eller i varje fall, om de tillsvidare kvarstannat i hemmet, tagit

plats eller arbetsanställning. Den sedliga fostran och den utbildning till arbetsduglighet,

som de erhållit i hemmen, hade tyvärr oftast varit ingen eller otillräcklig.

Vad de därför på gränsen mellan ynglinga- och mannaåldern behövt hade icke

längre varit det mindre föräldrahemmets inflytelser. Dessa hade de tyvärr alltför

ofta undandragit sig, då de i undantagsfall varit till finnandes i det egna hemmet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Det vore ett ordnat arbetsliv, eu regelbunden skolundervisning, lämpad efter deras

ålder, i korthet en intensiv praktisk-pedagogisk behandling inom en utbildningsanstalt

med mångsidig utrustning i både personligt och tekniskt avseende, som i

främsta rummet krävdes för att åt dessa unga giva en sund och laglydig livsriktning.

Härmed vore ingalunda sagt, att icke livet inom anstalten både kunnat giva och

även givit mycket av vad hemmet och familjelivet hade att skänka även den mognare

ungdomen. Vad här åsyftades vore i främsta rummet att bestämt hävda vikten

av att anstalten så organiserades, att där under den jämförelsevis korta tid, eleverna

vistades inom densamma, kunde meddelas en intensivt bedriven utbildning i olika

arbetsgrenar och en individuell samt i bästa mening kraftfull och personlig handledning.

På de mindre för vanartade eller i sedligt avseende försummade barn

avsedda skyddshemmen borde naturligen den pedagogiska behandlingen läggas annorlunda.

Fostringstiden måste vara längre och anordningarna kunde vara både enklare

och mera hemlika. Eleverna hade ännu icke nått vare sig den fysiska eller

psykiska mognad, som krävdes för att utbildas till en verklig jordbruks- eller yrkesarbetare.

De skulle i främsta rummet ''sysselsättas’.

Av dessa korta antydningar om arten av anstaltens verksamhet och huru

dess ledare fattat anstaltens uppgift torde framgå, att en utvidgning av anstalten

borde gå i huvudsak efter samma linjer, som hittills följts. Likaså torde hava

framgått, att en övergång till ett system med mindre kolonier, vilka skulle utgöra

ett mellanstadium mellan det starkt disciplinerade anstaltslivet och det fria självförsörjande

livet, icke vore av behovet påkallad. Anstaltens ledning hade under

dess hittillsvarande verksamhet kommit i förbindelse med så många enskilda jordbrukare

och yrkesutövare, att det varit möjligt att så snart en elev blivit så disciplinerad

och vunnit sådan inre stadga, att hans fortsatta fostran ansetts kunna äga

rum utanför anstalten, han efter villkorlig utskrivning fått mottaga tjänst eller

arbetsanställning utanför denna. Sammanförandet inom en koloni av elever, innan

de blivit så kvalificerade, att de ansåges kunna på ovan angivet sätt överlämnas

till det enskilda jordbruks- eller hantverkarehemmet, torde icke vara ägnat att förkorta

tiden för elevernas vistelse inom anstalten.

Emellertid kunde andra viktiga uppgifter lämnas åt ett par smärre filialer av

anstalten, förlagda antingen till anstaltens nuvarande utgårdar eller på andra staten

tillhöriga eller för dess räkning inköpta egendomar på ej för långt avstånd från

anstalten. För den händelse den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna

nya avdelningen skulle — på sätt i annat sammanhang påvisats kunna inträffa —

bliva otillräcklig, hade styrelsen tänkt sig att till en mindre filialanstalt skulle försändas

exempelvis sådana elever, vilka efter villkorlig utskrivning visat sig visserligen

icke svårbehandlade, men i saknad av sådan stadga och uthållighet, som de

måste hava för att kvarstanna i för dem utsedda tjänster eller anställningar. I

regel hade dylika elever redan inom huvudanstalten erhållit såväl erforderlig utbildning

såsom jordbruks- eller yrkesarbetare som ock skolundervisning i det omfång

anstalten kunde lämna. För dylika elever, vilka visat sig behöva längre tid och

mera tillsyn än vad en enskild husbonde kunde lämna för att vinna för det fullt fria samfundslivet

erforderlig stadga, kunde vistelse inom en filialanstalt i många fall vara

lämplig. För fostringsarbetet vore det en stor fördel om dessa ''gamla pojkar’,

som de av kamraterna kallades, icke behövde i regel föras tillbaka till huvudanstalten.

Jämväl en annan kategori av elever nämligen de psykiskt efterblivna eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

defekta borde lämpligen åtminstone tidvis avsöndras från de olika grupperna av

normalt begåvade och själsligt mera sunda elever.

Med anledning därav, att arkitekten ansett, att med hans förslag verkstadsbyggnaden

skulle bliva överflödig, hänvisade styrelsen till den utförliga motivering

fattigvårdslagstiftningskommittén förebringat för en dylik byggnads utförande. Den

både av kommittén ansetts nödvändig redan med den utveckling, anstalten nått vid

tiden för betänkandets avgivande. Sedermera hade tillströmningen av elever varit

starkare än någonsin. Vid tiden för avlåtandet av Bonastyrelsens skrivelse funnes

icke en enda verkstadsplats ledig och långt flera elever hade önskat erhålla yrkesutbildning.

Bonastyrelsen övergick därefter till att till prövning upptaga det

av arkitekten berörda och av fångvårdsstyrelsen i dess första utlåtande

mera utförligt behandlade spörsmålet om cellernas placering och utseende.

Härvid yttrade Bonastyrelsen:

Fångvårdsstyrelsens arkitekt gjorde gällande, att sovcellernas utstyrsel borde

förenklas till likhet med den nuvarande anstaltens. Emellertid funnes det enligt

Bonastyrelsens förmenande fullt fog för den av fångvårdsstyrelsen uttalade uppfattningen,

att de å anstalten redan befintliga sovboxarne, inrättade efter mönstret

av fängelsers och tvångsarbetsanstalters nattceller, med deras skiljeväggar av korrugerad

plåt och med grova rundjärn genomdragna trädörrar, borde konstrueras på

ett mera tilltalande sätt. Det hade ock lyckats den arkitekt, som av anstaltens

styrelse anlitats för uppgörande av förslag till inredning av de sovsalar, som vore

under utförande i nuvarande elevbyggnaderna, att åstadkomma en sovboxanordning,

som tvivelsutan skulle rätt så väl motsvara de fordringar, vilka i fångvårdsstyrelsens

utlåtande framställts. Det av fattigvårdslagstiftningskommittén i dess betänkande

(sid. 73) ifrågasatta utförandet hade i huvudsak följts. Järnkonstruktionen på framsidorna

med rutor av tjockt glas hade dock utbytts mot dörrar av trä med ett

mellanparti av rutor med vanligt fönsterglas. Däremot torde det vare sig ur trevnadseller

nyttighetssynpunkt ej vara att förorda, att boxarna förlädes mot yttervägg

med fönster, som lämnade utsikt åt det fria. Det borde nämligen bemärkas, att

sovrummen vore avsedda uteslutande för uppehåll under natten och horde vara för

eleverna avstängda under dagen. För att undgå en alltför dyrbar och i övrigt

obehövlig sönderdelning av de med boxar inredda sovsalarna vore det mest praktiskt

att förlägga boxarna mot innervägg. Lagda mot yttervägg skulle boxraderna nödvändiggöra

långa och mörka korridorer, och det bleve då nödigt att i dessa anordna

ljusgårdar i taken. Såsom framginge av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande

(sid. 72) hade denna inredningsfråga varit föremål för ingående diskussion, och förslagsritningar

hade även, enligt vad styrelsen fått sig meddelat, uppgjorts med

tillämpning av det av fångvårdsstyrelsen förordade systemet. Kommittén hade

emellertid icke ansett sig bära frångå det vid anstalten redan prövade systemet.

Uppfostringsanstaltens styrelse anslöte sig härvid till vad kommittén uttalat och

föreslagit.

Beträffande slutligen arkitektens anmärkningar mot den nya elevavdelningens

närmare utförande i övrigt anförde Bonastyrelsen:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Den parallella förläggning av ekonomibyggnad och två elevhus, som utmärkte

den gamla anstalten, hade visat sig i hög grad försvåra överblicken av detta

byggnadskomplex och lämnade alltför många skymmande hörn och okontrollerbara

vinklar och vrår. Att, såsom man vid den gamla anstaltens anläggning — att döma

av vissa i byggnadsbeskrivningarna förekommande uttalanden — tänkt sig kunna,

under elevernas vistelse utomhus uppehålla någon mera markerad skillnad mellan

olika avdelningar, förlagda inom samma hus, hade visat sig ogörligt och heller icke

av något behov påkallat. Den tid, eleverna icke vore upptagna av arbete, skolundervisning

och annan ordnad sysselsättning, vore så ringa, att någon konstlad

dylik fördelning icke behövdes. Gruppindelningen skedde efter rent praktiska linjer.

Följaktligen kunde i rent uppfostringsavseende ej heller några fördelar vinnas

på att flyglarna i den nya avdelningen skulle läggas på större avstånd från varandra

inbördes och från huvudbyggnaden. Den inbyggda gård, som genom byggnadernas

placering på angivet sätt erhölles, gåve ‘icke blott ett tilltalande yttre

utan lämnade också en bättre överblick, som besparade tillsynspersonal.

Däremot hade det visat sig vara synnerligen underlättande för tillsynen och

uppehållande av reda och ordning, att de olika elevgrupperna hade sina särskilda

ingångar till för dem avsedda lokaler.

På grund av vad sålunda anförts hemställde Bonastyrelsen, att

vad fångvårdsstyrelsen i sitt senaste utlåtande föreslagit icke måtte

bifallas. b

I en annan underdånig skrivelse, dagteeknad jämväl den 13 mars

1917, hemställde styrelsen på grund av den överbeläggning av anstalten,

som redan då föreftinnes, och med framhållande av de risker, som därmed

vore förbundna, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida

icke redan av 1917 års riksdag anslag borde äskas för uppförande, så

snart ske kunde, av den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna

huvudbyggnaden i den så kallade nya avdelningen vid Bonaanstalten.

Detta vore enligt styrelsens förmenande den rationellaste lösningen av

anstaltens platsfråga, både sådan den da förelåge och sådan den kunde

komma att gestalta sig, och vore man därigenom tryggad för att anstalten

icke behövde under alltför lång tid arbeta under sådana förhållanden,

att risk uppstode för att dess ändamål förfelades.

Någon framställning till 1917 års riksdag blev dock ej följden

av vad Bonastyrelsen sålunda yttrat. Anledningen till att så ej blev

fallet toide främst hava vant don, att vid tiden för framställningens

inkommande årets riksdag redan fortskridit så långt, att tillräcklig tid

till ärendets förberedande ej återstod. 1

1 sin förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 bonastyrelsen

yrkar Bonastyrelsen med åberopande av den starka tillströmningen av * skrivelse den

elever under senaste åren, att Bonaanstalten måtte fortast möjligt ut- 7 8eN^ber

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 338.

vido-as i enlighet med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Styrelsen

hade för sådant ändamål låtit verkställa utredning, till vilken kostnad

berörda byggnadsförslag kunde med de vid tiden för skrivelsens avlåtande

gällande arbets- och materialpris utföras. Arkitekten Lundegårdh, vilken,

såsom förut nämnts, på uppdrag; av fattigvårdslagstiftnmgskommitten

år 1915 upprättat de ritningar, vilka åtföljt dess betänkande, hade jämte

förut omförmälde byggaadsingenjörem Liudblad beräknat kostnaderna töi

ifrågavarande byggnader på sätt framginge av följande tablå, i vilken

till jämförelse angivits jämväl de siffror, vartill fattigvårdslagstiftmngs

kommittén i motsvarande fall kommit.

1 elevbyggnad för 40 elever, inberäknat huvudledningar

för värme, vatten och avlopp samt elektricitet till den

nya avdelningen och ledningar för sådant ändamål

inom byggnaden ............................. kronor 280,000:

1 elevbyggnad för 20 elever, östra

flygelbyggnaden, med ledningar

för värme, vatten och avlopp samt

elektricitet ........................................ ):> 11 o,000:

1 d:o, västra flygelbyggnaden, med d:o )> 109,000:

2 uthusbyggnader inginge i första

kostnadsbeloppet .............................. »

1 bostad för lantbruksinspektoren

med ledningar för vatten och avlopp

inomhus samt elektrisk installation

............................................. 31,500.

1 verkstadsbyggnad med ledningar

för värme, vatten och avlopp samt

elektricitet .......................................... » 73,000:

I de olika kostnadsberäkningarna vore

upptagna poster för ritningar, arkitekt-

och kontrollarvoden m. m.,

som av fatugvårdslagstiftnings
.

kommittén upptagits till ............. »____yyy________

Kronor 608,500: —

Enligt kommitténs

betänkande år 1915

beräknad till

148.350:

60,475:

56,575:

1,000:

17,000:

39,000: —

23,000: —

345,4u0:

Till anskaffande av inre inventarier för elevbyggnaderna hade

kommittén beräknat 16,300 kronor. Med hänsyn till sedan år 1915

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

inträdda prisstegringar torde detta belopp enligt styrelsens mening böra

höjas med minst 50 procent eller till 24,450 kronor.

På sätt redan förut nämnts, hade vid ett mitt besök å Bona under

sistlidna höst särskilda kommitterade — bestående av ordföranden och

vice ordföranden i anstaltens styrelse samt anstaltens direktör — erhållit i

uppdrag att med anlitande av behövligt sakkunnigt biträde verkställa utredning

i vad mån de byggnadsförslag, som anstaltens styrelse i skrivelsen

den 7 september 1917 framställt, genom förenklingar i byggnadssättet

eller på annat sätt skulle kunna utföras med mindre kostnad än de vid

nyssnämnda framställning fogade kostnadsberäkningarna angåve. Med

förut omförmälda skrivelse till mig den 15 december 1917 hava dessa

kommitterade överlämnat resultatet av sin undersökning, bestående av

ritningar och kostnadsförslag, vilka den av kommitterade anlitade arkitekten

uppgjort efter en av dem förut framlagd plan. I skrivelsen,

som i sig inuefattar ett bemötande i vissa delar av vad fångvårdsstyrelsens

arkitekt anfört i sin förutnämnda promemoria, yttra kommitterade

i huvudsak följande:

Enligt kommitterades förmenande borde den av fattigvårdslagstiftningskommittén

föreslagna planläggningen av den s. k. nya avdelningen vid Bonaanstalten i

huvudsak följas. Med förläggning av 80 elever till en byggnad skulle elevernas

gruppering i mindre avdelningar i hög grad försvåras. Vidmakthållande av reda

och ordning skulle därigenom ock bliva svårare. Den överbeläggning av anstaltens

nuvarande elevbyggnader, som den starka tillströmningen av elever under senare

år nödvändiggjort, hade visat sig jämväl medföra vantrevnad för eleverna och göra

arbetet för uppfostrarepersonalen tyngre än det under normalare förhållanden behövde

vara. Genom elevernas fördelning i den nya avdelningen på två byggnader

med 40 i vardera kunde icke erhållas den överblick och trevnad — frånsett det

tilltalande utseendet - som en huvudbyggnad med två flyglar erbjöde. Emellertid

hade kommitterade funnit de av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna flygelbyggnaderna

kunna minskas och till planläggningen förändras, så att byggnadskostnaden

kunde nedbringas, såsom framginge av en skrivelsen bilagd kostnadsjämförelse

med 10,000 kronor (115,000 kronor—105,000 kronor) för östra flygeln

och med 7,000 kronor (109,000—102,000 kronor) för den västra flygeln, eller tillhopa

en reduktion av utgiften för 40 elevplatser och 2 förmansbostäder med 17,000

kronor.

Genom den ändrade planläggningen skulle även erhållas reservrum i vardera

flygeln med platser för tillsammans 12 elever.

Till grund för kostnadsberäkningarna av de nu ifrågavarande flyglarna hade

lagts de priser, som gällt vid tiden för skrivelsens avlåtande.

Om den föreslagna verkstadsbyggnaden, i styrelsens skrivelse den 7 sistlidne

september beräknad utförd av sten med järnbalkar, byggdes av trä, skulle

densamma, enligt skrivelsen bilagd kostnadsberäkning av byggnadsingenjören Lind
-

Kommitterade

för kostnader^}

as nedbringande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338-

blad, kunna åstadkommas för en kostnad av 52,000 kronor. Verkstadsbyggnaden

skulle i så fall förses med egen värmeledning och flyttas något längre norrut

än vad fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit. I sådant fall kunde nuvarande

smedjan kvarligga. På nu angivet sätt uppkomme en kostnadsminskning av 21,000

kronor.

Den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna lantbruksinspektorsbostaden

hade minskats till sin storlek genom uteslutning av ett rum på nedre botten,

varjämte vinden fullständigt inretts. Kostnadsberäknad enligt en skrivelsen bilagd

ritning skulle byggnaden kunna utföras för 27,000 kronor, varigenom vid jämförelse

med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag skulle vinnas en minskning med 4,500

kronor i beräknade kostnaden.

Kostnaden för huvudbyggnadens utförande hade icke ansetts kunna sättas

lägre än förut beräknats och torde alltså fortfarande böra skattas till 280,000

kronor.

Sammanställda skulle nu ifrågasatta förenkligar beträffande material och

utförande med mera så vitt anginge nu ifrågavarande byggnader medföra följande

kostnadsminskningar:

Östra flygeln............................

Västra » ............................

Verkstadsbyggnaden ............

Lantbruksinspektorsbostaden

Arkitekten Lundegårdh hade föreslagit uppförande av en vedförrådsbyggnad,

från vilken på en rälsbana vedbränslet skulle framforslas till värmeledningspannan

i huvudbyggnadens suterängvåning. Det föresloges, att vedförrådsbyggnaden skulle

för en kostnad av 3,500 kronor provisoriskt inredas till barack för arbetare under

byggnadstiden. Kostnaden för vedförrådsbyggnaden hade beräknats till 4,000 kronor.

Dä i beräkningen av kostnaderna för nya avdelningen enligt skrivelsen den 7 september

1917 upptagits 7,000 kronor till arbetarebarack, oundgängligen nödig på grund

av omöjligheten att på annat sätt bereda husrum för byggnadsarbetare, skulle även

på angivet sätt en kostnadsminskning ernås.

Å William Anderssons konstruktionsbyrå hade verkställts utredning av kostnaderna

för värme- och ventilationsanläggningar, badinrättning samt invändiga

vatten- och avloppsledningar i de tre till nya avdelningen hörande elevbyggnaderna

enligt arkitekten Lundegårdhs omförmälda ritningsförslag. I de redan åberopade

kostnadsberäkningarna för ifrågavarande byggnader hade hänsyn tagits till

berörda utredning.

Ivommitterade övergå härefter till att påvisa ett saft, varpå i huvudbyggnaden

skulle kunna erhållas provisoriska sovplatsutrymmen för ett

avsevärt antal elever. Rörande denna utväg, som kommitterade dock ej anse

sig kunna förorda, yttra kommitterade:

Vid fullgörandet av det dem givna uppdraget hade kommitterade även

haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna att genom provisoriska anordningar

i den nya avdelningens huvudbyggnad kunna vinna utrymme för elever utöver däri

.............. kronor 10,000

.............. » 7,000

.............. » 21,000

............ » 1,500

Tillhopa kronor 42,500

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

föreslagna 40 ordinarie sovplatser. Denna undersökning hade skett av den anledning,

att den tanken framkastats, att man på detta sätt möjligen skulle kunna något framflytta

tiden för de båda flygelbyggnadernas uppförande. Under framhållande av de

stora olägenheter, ja, obotliga skador för hela uppfostringsverksamheten vid Bona,

som kunde uppkomma genom att för många elever sammanfördes i en byggnad, och

med tillkännagivande, att under senare tid tydliga tecken till disciplinsvårigheter

såsom följd av nuvarande överbeläggning visat sig, hade kommitterade dock ansett

sig böra — med hänsyn till eventuellt uppstående brist på material, som kunde

omöjliggöra byggnadsverksamhet i större utsträckning och även med tanke på att

hela den nya avdelningens utförande på en gång måhända icke kunde medhinnas

till 1919 års utgång — påvisa anordningar för provisoriska sovplatsers erhållande

i huvudbyggnaden. Såsom framginge av en skrivelsen bilagd ritning syntes de å

sistnämnda byggnads vind inredda förrådsrummen kunna anordnas dels till två

sovsalar (utan boxinredning) med plats för 12 elever i vardera, dels till rum för tillsynspersonal.

Vidare hade kommitterade tänkt såsom en möjlighet att låta anstå

med inredning av den till första våningen i huvudbyggnaden förlagda förmansbostaden

och provisoriskt anordna det sålunda uppkommande utrymmet till en sovsal

(utan boxinredning) för 16 elever. Den förmansbostad, som därigenom skulle

tillsvidare bortgå, skulle likaledes tillsvidare ersättas med de rum för personal,

som mellan ovannämnda provisoriska sovsalar å vinden funnes angivna å förut åberopade

ritning. Kommitterade betraktade emellertid dessa anordningar såsom en

yttersta nödfallsutväg och ansåge sig böra i detta sammanhang ännu en gång framhålla

vådan av att vidtaga ytterligare överbeläggningsåtgärder å en anstalt, som på

grund av oförutsedda och oberäkneliga omständigheter torde bliva nödsakad att

under ytterligare minst ett par år bedriva sin även under någorlunda normala förhållanden

mycket krävande verksamhet med en överbeläggning av över 100 elever.

Även om det med ytterlig vaksamhet och försiktighet lyckats att hålla det hela

i gång hittills, torde nödig hänsyn till vikten av att uppfostringsverksamheten gåve

goda resultat även under nu rådande förhållande bjuda att icke längre än som vore

oundvikligt fördröja upprättandet av behövligt antal platser.

Kostnaderna för genomförandet av nu ifrågavarande provisoriska anordning

skulle enligt vad framginge av byggnadsingenjören Lindblads förut åberopade utredning

uppgå till 6,000 kronor. Det syntes kommitterade kunna ifrågasättas,

huruvida det icke vore säkrast att i varje fall låta anstå med definitivt beslut om

dessa anordningars vidtagande, till dess att man efter eventuellt igångsättande av

hela den nya avdelningens (d. v. s. huvudbyggnaden för 40 elever samt de båda

flygelbyggnaderna vardera för 20 elever) uppförande under loppet av åren 1918 och

1919 kunde närmare och säkrare än vad nu vore fallet bedöma det antal elevplatser,

varav behov kunde uppstå. Såsom ställningen för närvarande vore och syntes bliva

inom den närmaste tiden, ville det förefalla klokast att räkna med de provisoriska

40 platserna som en reserv. Den kristid, som vårt folk får närvarande genomginge,

kunde dessvärre väntas bliva långvarig. Man kunde därför med skäl frukta, att

ungdomskriminaliteten komme att ytterligare tilltaga.

Byggnadsstyrelsen, till vilken Bonastyrelsens nu förevarande framställningar

rörande ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona remitterats

och som vid sin handläggning av ärendet haft tillgängliga fångvårds
-

llt/r/gnadsatyr

elsen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

C) Ordnandet

av Bonaanstaltens

vattenförhållanden

samt tillfredsställandet

av dess

behov av

elektrisk

energi.

a) Vattenförhållandena

å Bona.

Fattigvår dslag

stiftningskommittén.

38 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

styrelsens förutnämnda båda utlåtanden ävensom fångvårdsarkitektens

i det föregående refererade promemoria, yttrar uti sitt den 17 januari

1918 i saken avgivna utlåtande följande:

Byggnadsstyrelsen hade vid företagen granskning av de av arkitekten Lundegårdh

uppgjorda ritningarna till de ifrågasatta byggnadsarbetena förutsatt, att det

givna programmet utginge från ett behov av ökade och förbättrade lokaler för

anstalten, vars tillgodoseende icke kunde avvisas, men varom emellertid styrelsen icke

haft tillfälle bilda sig ett bestämt omdöme. Den omständigheten, att efter förslagens

upprättande särskild utredning vidtagits i syfte att genom förenklingar i byggnadssättet

eller på annat sätt nedbringa kostnaderna, torde borga för att kraven på

ökade och förbättrade lokaler, sådana de i förslaget framställts, icke ginge utöver

det oundgängligen nödvändiga.

Under dessa förutsättningar hade byggnadsstyrelsen icke funnit något att

för sin del erinra mot förslaget.

Kostnadsberäkningarna vore uppgjorda i början av december månad 1917,

och hade styrelsen funnit dem riktiga enligt då gällande prislägen. Givetvis komme

vid arbetenas utförande de sålunda beräknade kostnaderna att icke oväsentligt

överskridas. Enligt styrelsens förmenande borde dock denna omständighet icke

utgöra hinder för arbetenas igångsättande. Det för tillfället viktigaste syntes vara

att så fort som möjligt erhålla lokaler för härbergerande av de övertaliga eleverna,

d. v. s. att den stora logementsbyggnaden uppfördes. Emellertid torde det ur liera

synpunkter ej minst den ekonomiska vara att förorda, att även de två till denna

anläggning hörande flygelbyggnadernas stommar samtidigt kunde utlämnas till

entreprenad åt samme byggmästare. Däremot torde med inredandet av dessa byggnader

delvis kunna anstå någon tid, om der, såsom ovan antagits, skulle visa sig,

att den beräknade kostnadssumman bleve otillräcklig.

Av de frågor, som äga samband med den ifrågasatta utvidgningen

av Bonaanstalten, är det ett par spörsmål, som jag i det föregående tillsvidare

lämnat åsido. Jag syftar därvid på förbättrandet av anstaltens

vattenförhållanden samt tillfredsställandet av dess behov av elektrisk

energi.

Beträffande ordnandet av Bonaanstaltens vattenförhållanden är att

uppmärksamma följande. I

I sitt förut omnämnda betänkande föreslog fattigvårdslagstiftningskommittén,

att denna fråga skulle lösas på det sätt, att vattnet genom

en sugledning toges från nedre delen av en mellan den närbelägna

Bocksjön och den invid anstalten liggande kvarndammen ledande kanal.

Kostnaden härför beräknades till 9,200 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

I sitt över detta betänkande den 29 januari 1916 angivna utlåtande

förklarade medicinalstyrelsen sig icke kunna tillstyrka, att kommitténs

förslag i denna del komme till utförande. Till stöd för denna ståndpunkt

åberopade styrelsen ett av medlemmen av dess vetenskapliga råd, ingenjören

Clas Soudén avgivet yttrande, däri denne, under påpekande att

det ytvatten, som enligt kommitténs förslag skulle komma till användning,

icke skulle förskriva sig från en större sjö utan från en kanal

av mycket tvivelaktig beskaffenhet, gjorde gällande, att detta förslagmåtte

anses i hygieniskt avseende otillfredsställande.

Vad angår Bonastyrelsens ställning till detta spörsmål, är till en

början att nämna, att stj-relsen redan i sitt över fattigvårdslagstiftningskommitténs

betänkande den 26 januari 1916 avgivna yttrande omnämnde,

att styrelsen haft under övervägande, huruvida icke genom borrningar

skulle kunna erhållas grundvatten, vilket enligt styrelsens mening skulle

vara den lyckligaste lösningen av förevarande spörsmål.

Efter framställning av styrelsen ställde Kungl. Magt därefter genom

beslut den 14 juli 1916 till styrelsens förfogande medel för verkställande

av undersökning, huruvida vatten skulle kunna erhållas genom borrning

i berg. Sedan kontrakt häröver avslutats med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget,

påträffades efter av detta bolag verkställd borrning

i fast berg på ett djup av 80 meter vatten, som vid provpumpning

befanns utgöra omkring 3,400 liter per timme.

Sedan ingenjören vid Stockholms stads vattenverk John Bergström

efter undersökning på platsen förklarat sig tillstyrka, att anordningar

för borrbrunnsvattnets tillgodogörande komme till utförande, uppdrogstyrelsen

åt bemälde Bergström att uppgöra förslag härtill. Detta uppdragfullgjorde

Bergström genom avgivandet till styre]sen av ett den 18 januari

1917 da^tecknat yttrande. I detta hemställde han, att Bonas vattenfråga

måtte på närmare angivet sätt lösas genom en kombination av

förutnämnda borrbrunn med anstaltens förutvarande ledning av vatten

från Bocksjön, vilket sistnämnda vatten fortfarande skulle användas till

tvätt, bad, renhållning o. d. Kostnaden härför beräknades till 19,000

kronor.

Emellertid anmälde styrelsen i sin förutnämnda underdåniga skrivelse

den 7 september 1917 rörande Bonaanstaltens anslagsbehov, att,

då styrelsen ej funnit de intyg, som avgivits över beskaffenheten av

det ur borrbrunnen bekomna vattnet, utgöra tillräcklig borgen för att

vattnet vore av så fullgod beskaffenhet, att styrelsen ansåge sig kunna

föreslå ett omedelbart vidtagaude av åtgärder för vattnets tillgodogörande,

Medicinalstyrelsen.

Bonastyrelsen3

utredning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majits nåd. proposition'' Nr 338.

styrelsen träffat avtal med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget om

borrbrunnens fullständiga renpumpning för möjliggörande av en fullt

avgörande analys om vattnets beskaffenhet, men att på grund av bolagets

många övriga åtaganden detta arbete ännu icke hunnit utföras,

varför styrelsen erhölle att längre fram få anmäla resultat av detsamma.

Beträffande den kostnad, som ett utförande av ingenjören Bergströms

nyssnämnda förslag dåmera kunde antagas föranleda, uppgav styrelsen,

att Bergström på anmodan verkställt ny kostnadsberäkning i sådant

avseende, vilken beräkning slutade å 35,000 kronor. I denna summa

ingingo då jämväl kostnaderna för vattenledningens utsträckning till det

nybyggda skolhuset och den föreslagna nya elevavdelningen. Nämnda

belopp upptogs av styrelsen bland de kostnader för ändrings- och nvbyggnadsarbeten

å Bona, till vilkas bestridande styrelsen i förevarande

skrivelse anhöll, att Kungl. Maj:t måtte äska medel av riksdagen.

Sedan det vid fortsatt undersökning visat sig omöjligt att med

allenast nuvarande anordningar erhålla ett fullt tillförlitligt prov å vattnet

från borrbrunnen, avgav ingenjören Bergström till Bonastyrelsen ett den

13 februari 1918 dagtecknat förnyat skriftligt yttrande i ämnet, å vilket

yttrande förutbemälte ingenjören Sondén tecknat sitt fulla instämmande.

1 detta yttrande gjorde Bergström efter en ingående motivering gällande,

att de vid Bona hittills gjorda undersökningarna icke kunde läggas till

grund för ett avgörande omdöme beträffande vattnets beskaffenhet, utan

att förhållandena vore sådana, att ett, så vitt sig gorå läte, slutgiltigt

resultat hunde erhållas endast efter en relativt lång tids provpumpning.

I fall vattnet efter en dylik provpumpning befunnes användbart — och

ett motsatt förhållande skulle vara beroende på synnerligen ogynnsamma

omständigheter — komme bergbrunnens utnyttjande säkerligen bliva

den med de minsta kostnaderna förenade åtgärden att tillsvidare tillgodose

anstaltens vattenbehov. I utlåtandet tillstyrktes därför, att bergbrunnen

provisoriskt monterades med en motordriven djup vattenpump

och att en längre tids provpumpning påbörjades.

Genom beslut den 15 mars 1918 ställde Kungl. Maj:t därefter, på

framställning av Bonastyrelsen, till dennas förfogande nödiga medel till

verkställande av denna provpumpning.

I underdånig skrivelse den 9 april 1918 har nu styrelsen anmält,

att resultatet av provpumpningen, som nyligen igångsatts, icke kunde

föreligga i så god tid, att det kunde läggas till grund för en proposition

i ämnet till innevarande års riksdag. Emellertid hade ingenjören Bergström

förklarat, att vattenförhållandena å Bona läte sig ordnas, vare sig

detta skulle ske på det nu närmast ifrågasatta sättet eller, för den händelse

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung1. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

borrbrunnsvattnet icke bleve till fyllest, medels rening av vatten. Då

utredningen härom ej vore slutförd, kunde dock kostnaderna för vattenförhållandenas

ordnande icke nu med säkerhet avgöras. Styrelsen hemställde

därför, att med äskande av anslag till dessa kostnaders bestridande

måtte få anstå till nästkommande år.

Bland de av fattigvårdslagstiftningskommittén ifrågasatta åtgärderna

för anstaltens utvidgning ingick även anskaffandet av en fotogenmolor

såsom reservkraft för den förut befintliga, av vattenturbin drivna elektriska

anläggningen. I kommitténs betänkande omförmäldes (sid. 88), att vissa

tider vattenkraften vore otillräcklig eller till följd av torka helt och hållet

försvunnen, vårföre föreslogs, att såsom reservkraft skulle anskaffas omförmälda

fotogenmotor, vilken borde äga tillräcklig styrka att driva hela

centralen.

I förutberörda skrivelse den 7 september 1917 förklarade Bonastyrelsen,

att den för sin del vore av den uppfattning, att reservkraften

icke borde vare sig med hänsyn till nu rådande förhållanden eller med

tanke på framtiden hämtas från fotogenmotor. Då styrelsen hade sig

bekant, att en elektrisk kraftledning inom den närmaste tiden komme

att från Ålvkarleö kraftverk framdragas till trakten av Motala och möjlighet

alltså komme för anstalten uppstå att utan alltför hög kostnad

komma i förbindelse med nämnda kraftledning, anhölle styrelsen att

längre fram få till Kungl. Maj: t inkomma med förslag i nämnda

hänseende.

Rörande förevarande spörsmåls nuvarande ställning yttrar styrelsen

därefter i förut omförmälda skrivelse av den 9 april 1918 i huvudsak

följande:

Under slutet av år 1917 hade styrelsen inlett underhandlingar med Motala

ströms kraftaktiebolag, som tillsvidare hade att inom vissa fastställda pris handhava

distribueringen av elektrisk energi inom Motalaområdet. Enligt meddelande,

som ingått från detta bolag, hade detsamma för närvarande och intill den 1 november

1919 ej någon kraft över, då den kraftledning, som redan år 1917 skulle tillföra

bolaget elektrisk energi från Älvkarleö, ännu icke blivit färdigbyggd. Underhandlingar

påginge emellertid om sådan dimensionering av den ifrågavarande kraftledningen,

att dubbelt så stor kraftmängd mot den först avtalade kunde framföras,

och bleve bolaget, därest detta förslag bleve genomfört, i tillfälle att lämna kraft

till hösten 1918. Avtal härom vore dock icke ännu träffat. Lämpligaste anslutningen

till Bona skulle vara att från Vishult å bolagets högspänningsledning Nääs—Åmmeberg

framdraga en 20,000 volts ledning över De (feersfors. Kraftledningen mellan

Vishult och Bona, varemellan avståndet vore 12 kilometer, torde med nuvarande pris

draga en kostnad av 30,000 kronor, därvid beräknades, att fri plats för ledningens

Bihaiig till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 0

b) Tillfredsställandet

av

Bonaans tältens

behov

av elektrisk

energi.

Fattigvårds
lagstiftnings
Icommittén.

Bona
styrelsen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 338.

framdragande lämnades. Bolaget antoge, att en del av ledningskostnaden kunde

komma att övertagas av De Geersfors samt eventuellt av andra egendomar. Emellertid

troddes, att eventuella andra abonnenter ville invänta tider, då billigare anläggningskostnader

kunde erhållas. För nedtransformering vid Bona erfordrades en

transformatoranläggning, som kunde beräknas till omkring 7,000 kronor. Avgiften

för den elektriska strömmen beräknades efter-15 öre per kilowattimme med garanti,

att årskostnaden uppginge till minst 70 kronor per hästkraft och år.

Överingenjören vid statens kraftverksförvaltnmg W. Borgqvist hade pa anmodan

granskat''det sålunda gjorda erbjudandet. Han hade beräknat, huru-anstaltens

kostnader skulle ställa sig dels efter bolagets ovannämnda erbjudande dels om

anstalten hade legat inom något av vattenfallsstyrelsens kraftverks distributionsområden.

Han hade kommit till det resultat, att med den antagna kilowattimmeforbruknhmen

de totala årskostnaderna efter vattenfallsstyrelsens taxor skulle bliva lägre

än efter bolagets offert, även sedan kostnaden för ledningen uppdelats pa liera

abonnenter. Det kunde ifrågasättas, om icke bolaget skulle kunna nöja sig med

ett strömpris av exempelvis 12 öre per kilowattimme. .......

För att kunna bedöma dels i vad mån anstaltens förutvarande likstromsanlä»gning

behövde ändras i och för anknytning till den sålunda ifrågasätta kraftledningen

dels kostnaderna ej mindre för införande av elektrisk belysning i samtliga

lokaler vid Bona och dess utgårdar Bockfall och Tryfall, däri inbegripna befattningshavarebostäderna,

än även för elektrisk drift av tröskverk, sågverk, mejen

med mera, hade infordrats anbud från elektriska aktiebolaget A. E. G., som utfört

anstaltens nuvarande belysningsverk. Därvid hade det visat sig, att kostnaderna,

även om man skulle inskränka sig till det allra nödvändigaste, under nu rådande

förhållanden uppginge till så höga belopp, att styrelsen icke ansåge sig för närvarande

kunna framlägga förslag om utverkande av anslag för nu ifrågavarande

ändamål.

Styrelsen slutar sm skrivelse med att uttala, att deu visserligen

insåge, att det hade varit särdeles önskvärt, att redan nu hade kunnat

forellomn fullständig utredning beträffande sättet och kostnaderna för

nybyggnadernas förseende med elektrisk belysning, så att samtliga liten

fter& för Bon. i anstaltens utvidgning hade kunnat av riksdagen överblickas

Då emellertid av vad styrelsen anfört framginge, såväl att för

närvarande vore ovisst, inom vilken tid en kraftledning kunde komma

till stånd, beroende på att Älvkarleöledningens framdragande till Motala

ännu vore ofullbordad, som ock att under nu rådande kristid kostnaderna

för en energileverans till Bona bleve mycket höga, hade styrelsen

stannat vid att endast lämna redogörelse för va l som åtgjorts för att

utreda frågan om sättet och kostnaden för anstaltens förseende med

elektrisk energi utöver vad som alstrades vid dess redan befintliga elektriska

anläggning. Styrelsen ville dock erinra därom, att i kostnadsberäkningarna

för varje i det föregående föreslagen nybyggnad å Bona

även ingtnge beräknade utgifter för elektrisk installation.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Innan jag går att angiva min ståndpunkt till de omfattande förslag

om ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona, som sålunda föreligga

till avgörande, torde det vara lämpligt att i korthet redogöra för

de båda andra av mig redan förut antydda förslag, som äro att räkna

till samma grupp: Medevi- och Tunaprojekten. Då dessa förslag, ehuru

närmast framförda för att bringa mera tillfällig hjälp mot den rådande

platsbristen, likväl därjämte i sig innefatta planer på vidtagande av

mera omfattande åtgärder i syfte att få berörda brist avhjälpt på ett

mera stadigvarande sätt, torde nämligen frågan om dessa förslags större

eller mindre realiserbarhet vara av en viss betydelse för bedömandet

av förslaget om Bonaanstaltens utvidgning.

Medeviprojektet framfördes av Bonastyrelsen i en till mig den

22 december 1917 avlåten skrivelse. I denna meddelade styrelsen, att

bland de förslag till ett provisoriskt avhjälpande av platsbristen, som

den haft under diskussion, även varit det, att för sådant ändamål skulle

förvärvas det i närheten av Bona belägna Medevi säteri, som vore utbjudet

till salu. Styrelsen, som tänkt sig, att köpet, därest det skulle

befinnas önskvärt och möjligt, skulle kunna ske på så sätt, att egendomen

förvärvades för de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp

av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark och tills vidare

ställdes till Bonaanstaltens förfogande, yrkade, att fortast möjligt måtte

vidtagas åtgärd för vinnande av upplysning om egendomens värde.

I ett par vid skrivelsen fogade promemorior hade anstaltens direktör

närmare utvecklat förslaget. I dessa promemorior hette det bland

annat:

Medevi säteri vore beläget omkring 8 kilometer från Bona och stötte med

sina gränser till Bona-Karlsby kronopark. Egendomen omfattade omkring 300

tunnland åkerjord, hade goda beten och vidsträckta skogsmarker, dock mestadels

bevuxna med ungskog. Vattenkvarn funnes. Ladugården, tillräcklig för gårdens

behov, vore i gott stånd. Övriga till jordbruket hörande hus tarvade reparation,

men kunde användas tillsvidare i sitt nuvarande skick.

Tvenne större bostadshus, liggande såsom flyglar till en nedriven herrgårdsbyggnad,

innehölle stora och väl underhållna rum. I dessa kunde genast provisoriskt

förläggas omkring 40 elever och jämväl bliva plats för föreståndare och annan

personal. Utrymmen funnes lämpliga till matsal och dagrum. Köksutrymmena

vore goda. Genom sin belägenhet i förhållande till Bona, nära men icke för nära,

lämpade sig Medevi säteri särskilt väl för att omedelbart apteras till en jord- och

skogsbrukskoloni, till vilken elever från Bona kunde efter en tids prövning överflyttas.

Förvaltningskostnaderna borde genom Bonas närbelägenhet kunna hållas lägre än

om en anstalt skulle upprättas alldeles fristående. På Medevi kundo till att börja

med arbetsdriften helt läggas på jord- och skogsbruk samt mjölkproduktion. För

II. Me :eviprjjektet.

Bona
styrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Domänstyrelsen.

44 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Bona i dess utbyggda skick skulle livsmedelsalstringen vid Medevi komma väl

till pass.

Egendomen vore utbjuden för 450.000 kronor, vilket pris dock uppenbarligen

vore för högt. För elevkolonien erfordrades inventarier till ett uppskattat värde

av 25,000 kronor. Till inköp av levande och döda inventarier ävensom till iståndsättande

av en del till jordbruket hörande byggnader beräknades åtgå 170,000

kronor. Härtill komme kostnader för vissa ändringar i de byggnader, som skulle

bilda själva anstalten samt för erforderlig personals avlönande.

Enligt en approximativ beräkning, som byggnadsingenjören Lindblad

sedermera på anmodan verkställt, skulle de ändringsarbeten å egendomens

bostadsbyggnader, som skulle erfordras för att göra dessa användbara

till bostader för elever och personal, belöpa sig till sammanlagt

70,000 kronor. Genom dessa ändringar skulle dock erhållas 20 platser

utöver de av direktören beräknade eller sålunda tillhopa 60 platser.

Sammanlagda kostnaden för realiserande av detta projekt skulle alltså,

frånsett köpeskillingen för fastigheten och utgifterna för personalens

avlönande, uppgå till omkring 265,000 kronor.

I en av sina förutnämnda promemorior skisserar Bonadirektören,

huru enligt hans mening en till Medevi förlagd elevkoloni skulle vidare

utvecklas. På en närmare redogörelse härför skall jag dock ej nu ingå,

utan vill inskränka mig till att omnämna, att enligt detta utkast vid

Medevi skulle uppföras en elevbyggnad av sten såsom huvudbyggnad

till de båda flyglarna. Denna elevbyggnad skulle avses för högst 40

elever. Flyglarna åter, vilka äro reveterade träbyggnader, skulle tagas

i anspråk såsom bostäder för personalen och förvaltningslokaler. Vindsvåningen

i den ena av dem skulle dock inredas till ett reservutrymme

för högst 20 elever. Enligt denna plan skulle sålunda Medevi ej heller

i fortsättningen — åtminstone icke tillsvidare — beräknas för större antal

elever än det, som efter de av byggnadsingenjören Lindblad föreslagna

åtgärderna skulle kunna provisoriskt förläggas dit eller högst 60.

På grund särskilt därav, att det sålunda väckta förslaget syntes

mig öppna möjlighet att inom en jämförelsevis kort tid få den starka

överbeläggningen å Bona i avsevärd mån avhjälpt, blevo, efter det jag

i saken samrått med chefen för jordbruksdepartementet, handlingarna i

ärendet överlämnade till detta departement för förebringande av erforderlig

utredning. Dylik utredning föreligger nu i form av utav domänstyrelsen

infordrade värderingsinstrument samt ett av samma styrelse

därå grundat eget utlåtande, dagtecknat den 23 februari 1918. En

närmare redogörelse för denna utrednings innehåll lärer ej nu erfordras.

Här må endast omnämnas, att domänstyrelsen i sitt utlåtande kommer

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj:te nåd. proposition Nr 338.

till det resultat, att ett pris av 259,000 kronor skulle vara det högsta,

varför egendomen i fråga borde av kronan inköpas.

Agaren av Medevi, som på sätt förut nämnts, ursprungligen utbjudit

egendomen för 450,000 kronor, har sedermera efter vart annat

sänkt priset först till 400,000 kronor och sedan till 390,000 kronor.

Under detta sistnämnda pris har han förklarat sig icke vilja sälja

densamma.

Den 27 november 1917 gav jag Bonastyrelsen i uppdrag att jämte

direktören å Bona genom besök å alkoholistanstalterna vid Venngarn

och Salbohed undersöka möjligheten av en provisorisk förläggning dit av

till tvångsuppfostran dömda minderåriga förbrytare. Samtidigt anmodade

jag samma personer att besöka även andra platser, som kunde lämpa

sig som provisoriska upptagningsanstalter av nu ifrågavarande art. För

resultatet av deras besök vid Venngarn och Salbohed får jag tillfälle

att redogöra längre fram i annat sammanhang. För fullgörande av

uppdraget i övrigt har, efter samråd med vederbörande domänintendenter

och domänstyrelsen, undersökning uti förevarande hänseende verkställts

beträffande t-renne kronoegendomar, nämligen Dagöholm och Väderbrunn

i Södermanlands län samt förutvarande överstebostället Tima i Rystads

socken av Östergötlands län. I särskilda skrivelser av den 26 januari

1918 har Bonastyrelsen därefter anmält, att den på skäl, för vilka jag

nu ej lärer behöva ingå, ansåge Dagöholm och Väderbrunn olämpliga

för ändamålet i fråga. Beträffande Tima yttrar styrelsen i den ena av

berörda två skrivelser:

Däremot hade kronodomänen Tuna, belägen 1.2 mil från Linköping vid sjön

Roxens strand i viss avskildhet, ehuru icke för långt från kommunikationsleder,

befunnits äga rätt stora förutsättningar för det ändamål, varom nu vore fråga.

Totalarealen vore omkring 340 hektar därav omkring 130 hektar åker. Invid

egendomen funnes skog, som vore ställd under domänstyrelsens förvaltning. Husen

syntes vara i jämförelsevis gott stånd. Gårdens gamla slottsbyggnad, nu använd

såsom magasin, innehölle en mängd stora rum. Byggnaden vore numera täckt

endast med ett spåntak, och av densamma torde endast grund, murar, stentrappor

och delvis bjälklag vara i sådant skick, att vid byggnadens iståndsättande dessa

byggnadsdelar kunde väntas användbara. Nämnas kunde, att domänintendenten i

Östergötlands län, som fäst styrelsens uppmärksamhet å Tuna, förklarat, att han

länge ansett Tuna, som för närvarande icke lämnade statsverket mer än 4,000

kronors arrendeinkomst, borde användas för något publikt ändamål både med hänsyn

till jordegendomens goda beskaffenhet och möjligheten att återställa det ståtliga

byggnadskomplex, som ännu benämndes slottet''.

Ägaren av

Medevi.

III. Timaprojektet.

Bona
styrelsen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Byggnads
styrelsen.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Den planerade nya avdelningen vid Bona med plats för 80 elever kunde

givetvis icke tänkas bliva fullbordad på mindre byggnadstid än omkring två år,

och färdigställt avhjälpte detta byggnadsföretag endast delvis överbeläggningen av

Bona. Att genom nybyggnad på annan ort än Bona under den närmaste tiden

vinna de minst 100 nya platser, som skall bliva behövliga under innevarande och

nästkommande år, vore icke heller möjligt.

Därest Venngamsanstalten icke kunde tänkas disponerad för nu ifrågavarande

ändamål, vilket givetvis vore den bästa lösningen av platsfrågan, återstode enligt

styrelsens förmenande ingen annan åtgärd än att på lämpliga, staten tillhörande eller

åt staten förvärvbara lantegendomar i där redan befintliga hus söka provisoriskt

åstadkomma de elevplatser, som ofördröjligen erfordrades. Styrelsen ville dock hava

erinrat om att verkställighet av tvångsuppfostran hittills visat sig kräva särskilda

byggnadsanordningar för elevernas separation nattetid och tillsyn och vård i övrigt,

och att en provisorisk förläggning givetvis komme att medföra många olägenheter

och stora svårigheter.

Ett förslag i denna riktning utgjorde det förut omförmälda Medeviprojektet.

Genom detta förslag, sådant det dittills förelåge, erhölles emellertid icke mer än

högst 60 platser. Inom styrelsen hade därför den tanken uppstått att även låta

utreda möjligheten av att å kronoegendomen Tuna i dess nuvarande skick placera

ett antal elever. Vid ett besök å Tuna hade besiktigats en del byggnader även

med nu antydda plan i sikte. Såvitt vid detta besök kunnat bedömas, syntes

efter successiv beläggning 30 ä 40 elever kunna där få sängplatser. Kostnaden

för anskaffning — eventuellt inlösen — av vid Tuna erforderliga levande och döda

inventarier måste givetvis bliva avsevärd, men härför använda medel torde ju i viss

mån kunna anses såsom kapitalplacering.

Med stöd av vad styrelsen sålunda anfört anhöll styrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte igångsätta en närmare utredning beträdande sättet

och kostnaderna för anordnande vid Tuna av en allmän uppfostringsanstalt

av åtminstone till att börja med provisorisk art. Samtidigt

borde enligt styrelsens förmenande utredas, i vad mån och på vad sätt

nya byggnader borde vid Tuna uppföras och åtgärder vidtagas lör att

åstadkomma en permanent, fullständig och för sitt ändamål fullt utrustad

uppfostringsanstalt samt beräkningar uppgöras beträffande kostnader

och erforderlig byggnadstid. Härför erfordrades sakkunnigt biträde och

syntes särskilt i frågan om slottsbyggnadens vid Tuna restaurering

byggnadsstyrelsens mening böra inhämtas.

Genom nådig remiss anbefalldes därefter byggn ads styrel sen att

avgiva yttrande rörande lämpligheten — särskilt med hänsyn till den

å Tima befintliga slottsbyggnaden — av sådan utredning, som Bonastyrelsen

sålunda föreslagit. Sedan i anledning härav föredraganden för

byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå tillsammans med Bonastyrelsens

ordförande och anstaltens direktör studerat förhållandena å platsen, har

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 338-

byggnadsstyrelsen den 19 februari 1918 i ärendet avgivit ett underdånigt

utlåtande av i huvudsak följande innehåll:

Den å Tunn kronoegendom befintliga s. k. slottsbyggnaden vore utan tvivel

en byggnad av stort kulturhistoriskt värde. Dess stomme torde vara uppförd under

förra hälften av 1600-talet. En avbildning av dess dåvarande utseende funnes i

Dahlbergs Sveda antiqua et Hodierna. Slottet och egendomen hade vid 1680 års

reduktion indragits till kronan och sedermera anslagits till boställe för översten för

Ostgöta kavalleri, sedermera Andra livgrenadjärregementet. Byggnaden torde år

1753 hava skadats av brand, men iståndsätta samma år, varvid den i huvudsak

fått sitt nuvarande utseende.

Efter ny lönereglering för armén hade bostället 1876 indragits till kronan.

Numera användes den stora byggnadens bottenvåning till redskapsbod och

dylikt och den övre våningen till sädesmagasin. Visserligen vore huset för närvarande

synnerligen vanvårdat, men dess tillstånd vore dock sådant, att det gåve

en mycket god föreställning om såväl det tidigare 1600-talshusets inredning som

den från 1753 stammande nyinredningens karaktär och utseende. Dessutom måste

man anse, att byggnaden vore i sådant tillstånd, att densamma kunde försättas i

gott skick igen. Bottenvåningen hade inrymt huvudsakligen kök och ekonomilokaler,

i allmänhet utan någon särskild utsmyckning; övre våningen innehölle

bostadsrummen, av vilka flera ännu innehölle en intressant fast inredning. I den

stora salen vore väggarna prydda med stora målningar på putsen. Denna sal

vore jämförelsevis oskadad och kunde lätt åter iståndsättas. I flera av rummen

såge man spår av äldre målad dekoration på väggarna under senare gjord överkalkning.

Huruvida husets bjälklag vore i gott stånd kunde icke avgöras utan undersökning.

Troligen vore bjälklaget mellan de två våningarna gott. Däremot vore

en del av bjälklaget mellan övre våningen och vinden skadat genom väta, som

inträngt genom det bristfälliga yttertaket. Gårdsplanen framför slottet hade på

två ytterligare sidor omgivits av byggnader. Av dessa kvarstode den ena, en envåningslänga

mitt emot slottet. Denna stammade från 1600-talet. I ett av dess

rum, nu sönderdelat i flera smårum, funnes ännu synligt ett dekorativt målat 1600- talstak. Den andra flygellängan genom vilken inkörsporten till gårdsplanen lett,

funnes kvar endast till sina allra nedersta delar, vilka användes såsom källare,

vedbod och dylikt. Gårdens fjärde sida öppnade sig mot sjön Itoxens vatten.

Hela anläggningen jämte den därtill hörande gamla fruktträdgården befunne

sig för närvarande i fullständig lägervall, och dess skick vore alldeles icke staten

värdigt.

Att det vore en uppgift för statens byggnadsvårdande verksamhet att

söka motverka dylika missförhållanden, syntes uppenbart. Vanvård av gamla,

historiskt värdefulla byggnader torde utan tvivel bäst förebyggas genom deras

användande för lämpliga praktiska ändamål. Ur denna synpunkt sett funnes sålunda

intet att invända mot ett förslag att praktiskt utnyttja de gamla byggnaderna

på Duna. Huruvida åter det föreslagna ändamålet kunde anses vara lämpligt för

dessa byggnaders återställande och bevarande, ansåge byggnadsstyrelsen mera tveksamt.

Emellertid hade Bonastyrelsens representanter lämnat en del av byggnadsstyrelsen

,i dess skrivelse närmare angivna uppgifter, av vilka syntes framgå, att det funnes

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

48 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338-

möjligheter för, att den gamla anläggningen utan större förvanskning kunde apteras

till en anstalt av ifrågasatt slag.

Under sådana förhållanden ville byggnadsstyrelsen icke motsätta sig en

undersökning rörande sättet och kostnaderna för ett dylikt apterande av Tima

kronoegendom.

I Bonastyrelsens skrivelse ifrågasattes det emellertid, att dylik aptenng av

byggnaderna på Tuna skulle utföras för att endast provisoriskt fylla behovet av

plats för uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. Att endast för ett provisoriskt

fyllande av ett tillfälligt behov inlåta sig på omgestaltning av Tuna gamla

slottsanläggning ansåge byggnadsstyrelsen sig icke böra tillstyrka. Ty huru försiktigt

än en aptering av anläggningen för det ifrågasatta ändamålet utfördes, torde den

dock icke kunna genomföras, utan att anläggningens kulturhistoriska värde därav

lede en viss skada. Att riskera detta blott för ett provisorium ansåge styrelsen

icke vara riktigt. För att provisoriskt lätta svårigheterna på grund av trångboddheten

på Bona, syntes det vara ur alla synpunkter väsentligt lämpligare att, såsom

ju också av Bonastyrelsen först föreslagits, för detta ändamål använda den redan

färdiga alkoholistanstaltens vid Venngarn lokaler, vilka för närvarande icke torde

utnyttjas mera än till en del för sitt ändamål. Då alltså vid Venngarn skulle

finnas ett lokal överskott — och detta just av lokaler uppförda för likartat ändamål

med det här ifrågavarande — syntes det vara riktigare att söka tillgodogöra detta

överskott för den av Bonastyrelsen påklagade lokalbristen, än att tillgripa den

åtgärden att inrätta en helt''ny provisorisk anstalt på Tuna kronoegendom med

sannolikt avsevärda kostnader och med risk att skada där befintliga kulturhistoriskt

värdefulla byggnader för att sedan efter något antal år åter övergiva denna anläggning

med därpå nedlagda kostnader och utövad skada.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde byggnadsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t icke måtte tillåta upplåtandet av Tunn kronodomän

med den därå befintliga gamla slottsanläggningen till blott ett provisoriskt

apterande för en uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare.

Skulle däremot en dylik anstalt av mera permanent natur prövas nödig

på annat ställe än vid Bona eller dess omedelbara närhet, tillstyrkte

byggnadsstyrelsen den av Bonastyrelsen ifrågasatta närmare undersökningen

av''sättet och kostnaderna för Tuna kronodomäns disponerande

för dylikt ändamål, under förutsättning, att vid denna undersökning och

planläggning noggrann hänsyn toges till den å Tuna befintliga slottsanläggningens

kulturhistoriska värde, samt att, för att möjliggöra detta,

en noggrann undersökning av nämnda anläggning av kompetent person

ägde rum i samband med den övriga ifrågasatta undersökningen.

Då jag nu går att i ett sammanhang framlägga min ståndpunkt

till de huvudförslag, för vilka hittills redogjorts: Medeviprojektet,

Tunaprojektet och förslaget om ändrings- och nybyggnadsarbeten å

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition Nr 338. 49

själva Bona, omfattande bland annat uppförandet av eu ny avdelning

därstädes, anhåller jag att få till behandling först upptaga Medeviproj

ektet.

Detta förslag går, såsom redan nämnts, ut därpå, att staten skulle, a) ang.

med anlitande av de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp av mdeviPro>ekskogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark, förvärva en omkring 8

kilometer från Bona belägen egendom, Medevi säteri, samt att därå skulle

inrättas en, åtminstone till en början, under Bonaanstalten tydande

jordbrukskoloni av provisorisk karaktär, vilken koloni dock sedermera

möjligen skulle kunna, efter erforderliga om- och nybyggnader, utvecklas

till en institution av mera stadigvarande och självständig art.

Då denna plan först framfördes, angavs såsom en given förutsättning

för att den skulle kunna realiseras, att egendomen i fråga skulle

kunna förvärvas för rimligt pris. På sätt framgår av den av mig i

denna del lämnade redogörelsen, har emellertid den därom hysta förhoppningen

icke gått i uppfyllelse. Enligt domänstyrelsens värdering

skulle egendomen vara värd högst 259,000 kronor. Det lägsta pris,

till vilket säljaren efter förda underhandlingar förklarat sig vilja föryttra

egendomen,_ uppgår emellertid till 390,000 kronor. Enligt domänstyrelsens

värdering skulle alltså ett förvärvande av egendomen på

de av säljaren erbjudna villkoren innebära en överbetalning med

131,000 kronor eller över 50 procent. Att staten skulle gå med på en

dylik affär torde icke kunna ifrågasättas under annan förutsättning, än

att densamma från andra synpunkter än de, som vid värderingen varit

bestämmande, finge anses för staten innebära så stora fördelar, att dessa

kunde anses uppväga den med överbetalningen förenade ekonomiska

nackdelen. Att så icke är fallet torde emellertid framgå av den utredning,

som i sådant avseende förebra<j;ts. Kostnaden för anordnandet å

Medevi av en provisorisk jordbrukskoloni för 40, högst 60 Bonaelever

skulle ju alldeles frånsett utgifterna för själva jordbrukets överlagande,

vilka uppskattats till 1/0,000 kronor — draga en engångskostnad av

omkring 95,000 kronor eller med tillägg av nyssnämnda överbetalning

tillhopa omkring 226,000 kronor. Och samma utredning ger vidare

'' ^ handen, att ett försättande av kolonien i det skick, att den komme

att uppfylla de anspråk man måste ställa på en dylik institution av

mera stadigvarande art, skulle — utan att dock därigenom bereddes

plats för ett ökat antal elever — påkalla bland annat uppförandet av

en ny elevbyggnad och alltså föranleda ytterligare dryga kostnader.

Att märka är vidare att, även om Medeviprojektet skulle komma att

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 298 höft. (Nr 338.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

b) ang. Timaprojektet.

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

förverkligas i sin vidsträcktaste omfattning, den sålunda erhållna anstalten

i allt fall ej skulle komma att bliva så ändamålsenlig som vore

önskligt. I detta avseende vill jag nu endast erinra om det redan förut

påpekade förhållandet, att egendomens nuvarande huvudbyggnader —

de båda flyglarna — äro av trä.

Av vad sålunda anförts synes det mig uppenbart, att, även om

man får utgå ifrån att det fortfarande står staten öppet att förvärva

Medevi säteri på de av säljaren erbjudna villkoren, ett realiserande av

Medeviprojektet i dess föreliggande skick dock icke kan komma i fråga

främst på grund av dess ofördelaktighet för staten i ekonomiskt avseende.

Att ingå på ett närmare bedömande av Tunaprojektet torde ej

vara erforderligt eller ens möjligt. Den sena tidpunkt, vid vilken

det framförts, ävensom den omfattning, som måste givas åt förslaget

för den händelse att detsamma skall vara ägnat att på ett stadigvarande

sätt bringa en mera avsevärd lindring i den föreliggande platsbristen,

gjorde, att det redan på ^tt tidigt stadium av frågan för mig stod

klart, att någon möjlighet ej förelåg att få detta förslag tillräckligt utrett

i så god tid, att detsammas realiserande skulle kunna underställas

innevarande års riksdag. Några åtgärder i dylikt syfte, utöver förutnämnda

remiss till byggnadsstyrelsen, hava därför ej ännu vidtagits.

Under förutsättning att, på sätt förut konstaterats, ett ytterligare uppskov

med vidtagande av kraftiga, ej endast provisoriska åtgärder i nu

förevarande avseende icke låter sig försvara, kan alltså Tunaförslaget

tillsvidare helt och hållet lämnas ur räkningen, Här må dock framhållas,

att, om Tunaförslaget nu förelegat i fullt utrett skick samt det

vidare gällt att träffa ett val emellan att antingen å Tuna uppföra eu

fullständigt ny anstalt eller ock låta fattigvårdslagstiftningskommitténs

förslag om anordnande av eu ny elevavdelning å Bona, komma till utförande,

det enligt min mening icke är tvivel underkastat, att utslaget

skulle hava — huvudsakligen på de skäl, som nämnda kommitté framfört

vid behandlingen av spörsmålet om företräde bör givas åt stora

eller flera mindre anstalter — fallit till förmån för en utvidgning på

föreslaget sätt av Bonaanstalten.

Härmed har jag dock naturligtvis ej velat säga, att icke Tunaprojektet

i sig innebär ett uppslag, som bör tillvaratagas. Åven om

den planerade utvidgningen av Bona kommer till stånd ävensom en del

provisorit-ka åtgärder vidtagas, är det dock antagligt, att det inom eu

nära framtid skall visa sig nödvändigt att på ett eller annat sätt beredes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ytterligare anstaltsutrymme av nu ifrågavarande slag. Behovet härav

framstår givetvis som än mer trängande, om man betänker det önskvärda

däri, att det ej dröjer allt för länge, innan nödiga förutsättningar

med avseende å anstaltsplatser skapas för ett ikraftträdande av förutnämnda

lagändring beträffande 5 kap. 3 § strafflagen. Vid nu nämnda

förhållande och då förslaget om upprättande å Tuna av en ny uppfostringsanstalt

— ej minst därigenom att en dylik anstalt skulle kunna

utan olägenhet läggas under samma styrelse som Bonaanstalten — synes

erbjuda beaktansvärda fördelar, är jag fullt ense med Bonastvrelsen och

byggnadsstyrelsen om lämpligheten därav, att en utredning i nu ifrågavarande

avseende med det snaraste igångsättes.

På sätt torde framgå av vad jag redan förut anfört, bör den

stadigvarande utökning av anstaltsplatsernas antal, som konstaterats som

en oavvislig nödvändighet, enligt min mening nu i första rummet åstadkommas

på det sätt, att å Bona upprättas en ny elevavdelning i huvudsaklig

överensstämmelse med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag.

Visserligen har fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt — med instämmande

i viss mån av detta verk självt — dels uttalat vissa betänkligheter

av mera principiell innebörd mot utvidgningens verkställande efter

de linjer, fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit, dels ock framställt

vissa anmärkningar mot detta förslags utförande i detalj. Vad

de ifrågavarande principiella betänkligheterna angår, synas de mig emellertid

hava blivit på ett övertygande sätt vederlagda av Bonastyrelsen

i den ena av dess båda skrivelser av den 13 mars 1917, nämligen den

av mig här förut tidigast refererade. Och med avseende å detaljanmärkningarna

torde vara tillräckligt att hänvisa till byggnadsstyrelsens utlåtande

i saken, i vilket dessa anmärkningar icke vunnit något stöd.

Om jag än sålunda i huvudsak ansluter mig till fattigvårdslagstiftningskommitténs

förslag i denna del, synes det mig dock, som om

de jämkningar i detta förslag, vilka förut omnämnda kommitterade ansett

sig kunna förorda i sparsamhetssyfte, skulle kunna vidtagas utan

några olägenheter av mera avsevärd betydelse. Beträffande de särskilda

ändrings- och nybyggnadsarbeten, vilka ingå som ett led i förslaget eller

ock eljest, på sätt redan nämnts, av Bonastyrelsen förordats till utförande

vid anstalten, torde jag kunna inskränka mig till att nämna följande.

Enligt förslaget sådant det föreligger efter de däri av kommitterade

företagna jämkuingarna skulle till bostäder åt förmän uppföras

4 enfamiljshus och 2 tvåfamiljshus. Syftet med dessa byggnader är

att bereda tjänliga bostäder åt en av de nuvarande ordinarie förmännen,

cj ang. de föreslagna

ändrings-

och nybyggnadsarbetena

d Bona.

Föruiaiis
bostftder.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Ytterligare

en ny bostadsbyggnad.

Reparation

av den

s. k. Ornässtugan

och.

bokhållarbostaden.

Koloniavdelning

vid utgården

Bock.

fall.

Nattvaktsbostad

vid utgången

Trvfnll.

52 Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 338.

vilken nu saknar familjebostad, samt åt flertalet av de ytterligare 8 förmän,

vilka enligt Bonastyrelsens, på sätt jag får tillfälle att längre fram

närmare omnämna, av löneregleringskommittén biträdda förslag skulle

från och med år 1919 uppföras på ordinarie stat. Betydelsen — särskilt

från rekryteringssynpunkt — därav, att åt anstaltens personal anskaffas

familjebostäder, torde icke kunna nog uppskattas och har också med

styrka framhållits av Bonastyrelsen. Ett utbyte i större utsträckning än

kommitterade ifrågasatt av systemet med enfamiljshus mot sådant med tvåfamiljshus

torde icke kunna förordas på den grund, att det för bevakningens

behöriga tillgodoseende blir nödvändigt att vid upprättandet av

den nya elevavdelningen hava förmansbostäder utplacerade på skilda

platser i dess närhet. Enligt min mening böra alltså medel äskas till uppförande

av 4 enfamiljshus med 46,200 kronor och 2 tvåfamiljshus med

42,000 kronor eller sålunda till 8 förmansbostäder tillhopa 88,200 kronor.

I Bonastyrelsens förslag ingår även ersättande av en mitt emot anstaltens

huvudingång belägen äldre bostadsbyggnad med en ny sådan

ävensom reparation av en annan bostadsbyggnad, kallad Ornässtugan,

och av bokhållarbostaden. Behovet av dessa arbeten synes mig vara

tillfullo ådagalagt. Dock synes det mig, som om den nya bostadsbyggnaden

utan större olägenhet skulle kunna, på sätt kommitterade föreslagit,

uppföras efter samma ritningar som nyssnämnda tvåfamiljshus

samt härigenom i förhållande till Bonastyrelsens förslag åstadkommas

en besparing på 2,000 kronor. Kostnaden för samtliga nu förevarande

arbetens verkställande skulle på detta sätt kunna beräknas uppgå till

sammanlagt allenast 31,300 kronor.

Den av Bonastyrelsen framförda planen på anordnande vid utgården

Bockfall av en mindre jordbrukskoloni är enligt min mening

värd synnerligt beaktande. Genom denna plans realiserande skulle för

den relativt låga kostnaden av tillhopa 27,900 kronor erhållas plats för

8 elever samt en förbättrad förmansbostad i stället för en utdömd sådan.

Alldeles frånsett den fördel detta förslag innebär så tillvida, att det är

ägnat att på ett jämförelsevis hastigt sätt skapa ett ökat platsutrymme,

synes mig förslaget vara att varmt förorda från den synpunkten, att

det erbjuder ett tillfälle att få pröva lämpligheten av vissa elevers behandling

under vissa friare former och även i andra avseenden olika förhållanden

än dem, som äro förbundna med den egentliga anstaltsvården.

Mot förslaget att vid utgården Tryfall inrätta en ytterligare nattvaktsbostad

på det sätt, att en därstädes befintlig bostadslägenhet skulle

för en beräknad kostnad av 1,600 kronor uppdelas i tvenne, har jag

intet att erinra.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Däremot håller jag före, att med den föreslagna utvidgningen av

kontors- och expeditionslokalerna fortfarande bör kunna anstå någon tid.

Att behov av en dylik utvidgning föreligger, har jag visserligen varit i

tillfälle att vid mitt besök vid anstalten konstatera, men med hänsyn

till det höga belopp, vartill kostnaderna för de övriga än mer angelägna

arbeten, som jag kommer att förorda, belöpa sig, måste dock detta anslagskrav

få vika. Den härigenom tillsvidare uppkomna besparingen uppgår

till 22,000 kronor.

Mot det begärda beloppet 10,500 kronor till inventarier för sjukstugan,

elevkolonien vid Bockfall och en del enkelrum har jag intet

annat att erinra än att, då de två enkelrummen i den nya bostadsbyggnad,

som skulle ersätta den nu mitt emot anstaltens huvudingång

belägna äldre bostadsbyggnaden, skulle komma att enligt det av mig

förordade förslaget försvinna, beloppet torde kunna begränsas till 10,000

kronor. Att, i motsats till vad ansågs sannolikt vid tiden för avlåtandet

av propositionen om uppförandet av sjukstugan, redan nu erfordras

medel till nya sjukhusinventarier, har givetvis sin grund i de ökade

anspråk, som måste ställas på sjukstugan efter elevantalets starka tillväxt.

Vad därefter angår den nya elevavdelningens byggnader och inventarier

torde efter de ganska avsevärda inskränkningar i de båda flyglarnas

utrymmen, som förutnämnda kommitterade föreslagit och varigenom

beräknats uppkomma en besparing på 17,000 kronor, några ytterligare

ändringar, ägnade att nedbringa kostnaderna, icke kunna ifrågasättas.

De mera väsentliga skiljaktigheter, som dessa nya byggnader skulle

komma att uppvisa i förhållande till de äldre elevbyggnaderna, hänföra

sig, vad inredningen beträffar, mestadels till sådana ändringar i huvudsakligen

sanitärt syfte, för vilkas vidtagande en under flera år vunnen

erfarenhet givit stöd, och torde följaktligen få anses vara fullt motiverade.

Den av kommitterade i överensstämmelse med arkitekten Lundegårdhs

förslag ifrågasatta vedförråd sbyggnaden är en nyhet i förhållande

till fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Den har, enligt vad jag

inhämtat, ansetts nödvändig för att hysa de ansenliga bränsleförråd,

som beräknas åtgå till den nya elevavdeluingens uppvärmning. Värmeugnarna

där äro nämligen liksom de, som höra till do nuvarande elevbyggnaderna,

avsedda för eldning med ved, och meningen är, att fortfarande

skall såsom hittills vid anstalten som bränsle användas i huvudsak

allenast av eleverna uppbrutna trädstubbar eller annat av dem tillvarataget

mindervärdigt skogsavfall.

Vedförrådsbyggnadens provisoriska inredning till bostadsbarack för

arbetarna under byggnadstiden torde vara att förorda såsom innebärande

Utvidgning;

av kontorsoch

expeditionslokalerna.

Inventarier

till sjukstugan,

elevkolonien

vid

Bockfall

in. in.

De nya elevbyggnaderna

jämte tillhörande

uthus

och inventarier.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Lantbruksinspektorsb

ostad.

54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

en avsevärd besparing i jämförelse med uppförandet enligt det ursprungliga

förslaget av en särskild byggnad härför.

Kommitterade hava, på sätt förut nämnts, framkastat den tanken,

att i händelse ett framflyttande av tiden för de båda flygelbyggnadernas

uppförande skulle av en eller annan anledning anses påkallat, vissa

utrymmen i huvudbyggnaden skulle för en beräknad kostnad av 6,000

kronor provisoriskt inredas till sovplatser för 40 elever. Att med eu

dylik anordning, varigenom i en och samma ej särdeles stora byggnad

skulle inhysas tillhopa 80 elever, måste vara förbundna avsevärda olägenheter,

hava kommitterade själva framhållit. I likhet med dem anser

jag också, att en dylik åtgärd bör tillgripas endast i yttersta nödfall

och att därför med beslut därom lämpligen bör få anstå, tills man

bättre än nu kan överblicka platsbehovet under de närmaste åren.

Huru kostnaderna för den nya elevavdelningen med uthusbyggnader

skulle, enligt vad sålunda av mig förordats, komma att ställa sig,

framgår av följande sammanställning:

Huvudbyggnaden.................................................................... kronor 280,000

Östra flygeln ........................................................................... » 105,000

Västra flygeln............................................................................ » 102,000

Vedförrådsbyggnad, inredd provisoriskt som arbetarebarack

........................................................ kronor 7,500,

varifrån dock skall dragas det belopp,

som för arbetarebaracks utförande inräknats

i huvudbyggnadens och flyglarnas

slutsummor eller.............................. kronor 7,000 kronor 500

kronor 487,500

Mot den beräknade summan av 24,450 kronor för inventarier till

de nya elevbyggnaderna torde intet vara att erinra.

Att en ny bostad för lantbruksinspektoren uppföres, synes mig

vara eu välbetänkt åtgärd. Han skulle ju enligt den framlagda planen

bliva avdelningsföreståndare å den nya elevavdelningen och bör följaktligen

hava sin bostad i närheten av denna avdelning. Lantbruksinspektorens

nuvarande bostad är avsedd att upplåtas åt den nya befattningshavare

— verkmästare —, till vars avlönande jag längre fram kommer att

hemställa att medel begäras av riksdagen och vilken befattningshavare

skulle komma att efterträda lantbruksinspektoren såsom föreståndare för

en av de nuvarande elevavdelningarna. Kostnaden för den nya lantbruksinspektorsbostaden

belöper sig efter den minskning av densamma,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

som kommitterade föreslagit och varigenom beräknats uppstå eu besparing

på 4,500 kronor, till 27,000 kronor.

Behovet av en verkstadsbyggnad å Bona torde vara tillfullo ådagalagt.

Detta behov har med styrka framhållits av fattigvårdslagstiftningskommittén

och av denna ansetts vara förhanden alldeles oberoende av

den nya elevavdelningens tillkomst, ehuru förslaget om dess uppförande

av kommittén framförts i samband med förslaget om denna nya avdelning.

Enligt kommitténs förslag skulle verkstadsbyggnaden uppföras

av sten. Kommitterade hava däremot föreslagit materialets utbytande

mot trä samt härigenom kommit till eu minskning i kostnaden från

73.000 till 52,000 eller sålunda med 21,000 kronor. Då några avgörande

skäl ej synas kunna anföras mot kommitterades förslag i

denna- del, torde detsamma — särskilt av sparsamhetshänsyn — böra

biträdas.

Önskligt hade givetvis varit, om samtidigt med framförandet av nu

ifrågavarande omfattande byggnadsföretag kunnat framläggas förslag

jämväl till fullständigt ordnande av Bonaanstaltens vattenförhållanden

och till ett nöjaktigt tillgodoseende av anstaltens behov av elektrisk

energi. Då detta emellertid av skäl, som Bon astyrelsen åberopat, icke

låtit sig göra samt nödvändigheten av ett skyndsamt genomförande av

utvidgningsarbetena förbjuder varje uppskov med desammas påbörjande,

torde ingen annan utväg återstå än den av styrelsen föreslagua eller

att låta med äskandet av medel till tillfredsställandet av dessa särskilda

behov anstå till ett annat år. Några större olägenheter torde ej kunna

anses vara förenade med ett dylikt uppskjutande av fattandet av definitivt

beslut i dessa avseenden, då ju i allt fall utredningen giver vid

handen, att de största utsikter förefinnas för att båda de förevarande

spörsmålen skola kunna inom den närmaste framtiden få en fullt tillfredsställande

lösning. Vad särskilt angår vattenfrågan, vill jag erinra

om att, i fall mot all förmodan det skulle visa sig, att det av förutnämnde

ingenjör Bergström i första hand förordade förslaget om tillgodogörandet

av det i den nya borr brunnen funna vattnet icke skulle visa

sig kunna med fördel genomföras, andra fullt framkomliga vägar torde

finnas. En dylik, som framkastats av ingenjören Bergström i dennes

förut omnämnda yttrande av den 18 januari 1917, skulle bestå däri,

att vatten toges direkt från Bocksjön samt detta därefter genomginge

rening på ett eller annat sätt. Kostnaden för en dylik anordninguppskattar

ingenjören Bergström i sitt berörda yttrande till omkring

40.000 kronor.

Verkstads
byggnad.

Vattenförhållandenas

ordnande

samt tiUfredsställandet

av anstaltens

behov

av elektrisk

energi.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Samman
fattning.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

En sammanfattning av vad sålunda enligt min mening bör av

riksdagen äskas för utförande av ändrings- och nybyggnadsarbeten vid

Bona ger följande resultat:

Förmansbostäder .......................................................... kronor 88,200

En bostadsbyggnads ersättande med en ny sådan......... » 21,000

Reparation av den s. k. Ornässtugan ................................ » 7,000

» » bokhållarbostaden .......................................... » 3,300

En kolonibyggnad vid Bockfall.......................................... » 24,000

Iståndsät tände av en bostad för ladugårdsförmannen vid

Bockfall.............................................................................. » 3,900

Anordnande av bostad vid Tryfall för ytterligare en

nattvakt.................................................................................... » 1,600

Inventarier till sjukstugan, den nya kolonibyggnaden

vid Bockfall m. m............................................................. x> 10,000

Nya elevavdelningen:

huvudbyggnaden .................................... kronor 280,000

östra flygeln............................................ » 105,000

västra flygeln .......................................... » 102,000

uppförande av en vedförrådsbyggnad,

provisoriskt inredd som arbetarbarack,

i stället för en i kostnaden

för elevbyggnaderna inräknad särskild

arbetarbarack.............................. » 500 » 487 500

Inventarier till nya elevavdelningen ................................. » 24,450

Lantbruksinspektorsbostad ................................................ y> 27,000

Verkstadsbyggnad ........................................ » 52,000

Summa kronor 749,950

eller sålunda i runt tal 750,000 kronor.

Härtill kommer erforderligt belopp för ordnandet av vattenförhållandena

vid Bona, vilket belopp dock ej ännu kan med någon större

grad av tillförlitlighet beräknas och med vars äskande därför, på sätt

förut föreslagits, torde få anstå till ett annat år.

Emellertid är att märka, att med all sannolikhet även av annan

anledning ett tilläggsanslag till nu ifrågavarande byggnadsföretag blir

erforderligt. Enligt byggnadsstyrelsens mening komma nämligen de

gjorda kostnadsberäkningarna, som äro uppgjorda i december 1917

efter då gällande prislägen, att icke oväsentligt överskridas. Med den

osäkerhet, som för närvarande är rådande på byggnadsindustriområdet,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 338.

57

lntei det sig icke göra att ens tillnärmelsevis beräkna, hur stort detta

överskridande kommer att bli.

Att i större utsträckning än nu sagts vänta med äskandet av anslag

torde ej vara „tillrådligt. Ur flera synpunkter, ej minst den ekonomiska,

torde det nämligen vara att förorda, att samtliga byggnadsarbeten

i största m oj liga utsträckning samtidigt utlämnas till entreprenad åt

samma byggmästare, något som ju också framhållits av byggnadsstyrelsen

sa vitt angår den nya elevavdelningens särskilda byggnader.

Vid avlåtandet av innevarande års statsverksproposition uppgav

jag vid punkt 30 under andra huvudtiteln, att vid verkställd preliminär

beräkning för andrings- och nybyggnadsarbeten å Bona skulle erfordras

omkring 785,000 kronor. Av detta belopp höll jag före att 235,000

kronor borde beraknas å 1918 års tilläggsstat samt återstoden 550,000

,™or„ iordeIas med 300,000 kronor å 1919 års och 250,000 kronor å

'' . , f8 riJc9stat\ 1 överensstämmelse härmed fattade också Kungl.

Aayt beslut, sa vitt angick beräknande av medel för nu ifrågavarande

ändamål i 1918 ars tilläggsstat och 1919 års riksstat. Då någon giltig

an1e.nm^ e-i ^orde föreligga till att avvika från de sålunda gjorda beraknmgarna,

torde av det belopp, som enligt vad förut sagts, tillsvidare

Dor lor nu ifrågavarande ändamål äskas av riksdagen, eller 750 000

kronor, 235 000 kronor böra begäras å 1918 års tilläggsstat och 300^000

kronor a 1919 ars stat. Med anvisande av återstoden torde få anstå

till ett annat ar.

Genom anordnandet av dop föreslagna jordbrukskolonien för 8

elever vid utgården Bockfall samt upprättandet av den nya elevavdelmngen

vid själva Bona för 80 elever skulle det ordinarie platsutrymmet,

som, pa satt förut nämnts, kan beräknas under innevarande vår omfatta

148 platser, bliva utvidgat så, att utrymme skulle finnas för 236 elever,

ra detta satt skulle ett behov, svarande mot det nuvarande behovet av

omkring 240 platser, bliva i det närmaste tillgodosett. Emellertid ligger

det i sakens natur, att det måste dröja länge, innan dessa utvidgningar

kunna bhva fullt genomförda. Kolonien vid Bockfall torde kunna bhva

klar att emottaga sina skyddslingar tidigast under loppet av innevarande

ars host och den nya elevavdelniugens byggnader kunna antagas bliva

iardiga, att tagas i bruk för sitt ändamål, huvudbyggnaden, avsedd för

40 elever, i slutet av år 1919 och de båda flygelbyggnaderna, avsedda

en var for 20 elever, först under senare hälften av år 1920.

or ett snabbt avhjälpande av det nödläge, vari Bonaanstalten för närliihang

till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 398 höft. k Nr 338.) ,x

IV. Provisoriska

åtgärder
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Bonastyrelsens

förberedande

under■

sökning.

a) beträffani

Salbohed.

58 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 538.

varande befinner sig, fordras därför, såsom redan förut påpekats, att

jämväl andra än nu föreslagna åtgärder vidtagas. Den skyndsamhet,

som är av nöden, gör att dessa åtgärder måste antaga karaktären av

ett provisorium. Då platsbehovet kan väntas belöpa sig vid slutet av

innevarande år till minst 300 samt under loppet av år 1919 till i medeltal

minst 320, måste, även under förutsättning att överbeläggningen

å Bona bibehålies vid sin nuvarande storlek, de provisoriska åtgärderna

gå ut på anskaffandet under det närmaste året av omkring ett

100-tal nya platser. Med hänsyn till de allvarliga olägenheter, som äro

förbundna med nämnda överbeläggning, ävensom därtill, att den möjligheten

icke är utesluten, att platsbehovet kommer att inom den närmaste

tiden bliva större än nu antagits, bör försiktigheten bjuda, att man

räknar med snarare ett högre än ett lägre tal än nu sagts. _

Att finna en lämplig form för de sålunda erforderliga provisoriska

åtgärderna har mött ej ringa svårighet. För de försök, som gjorts i

sådant avseende, vill jag nu lämna en kortfattad redogörelse tor att

därefter angiva det resultat, vari samma föisök utmynnat.

Då på grund av kända förhållanden patientantalet å landets alkoholistaust.

-dter& under senare tid varit avsevärt lägre än det, för vilket

'' de beräknats, låg det enligt min mening nära till hands att undersöka,

huruvida icke någon av dessa anstalter skulle lämpa sig för ett provisoriskt

apterande till uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. 1

anledning härav lät jag strax efter mitt förut omförmäla besök a Bona

i november 1917 uppmana Bonastytelsens ledamöter att närmare undersöka

möjligheten av en sådan anordning samt i sådant syfte avlägga

besök å de av dessa anstalter, som kunde antagas komma i fråga for

ändamålet, främst statens vårdanstalt för alkoholister vid Vcnngarn samt

den under föreningen Flöda kolonier lydande, av staten erkända alkoholistanstalten

å Salbohed. u

Sedan Bunaanstaltens direktör jämte ledamöter av samma anstalts

styrelse avlagt besök vid Salbohed och Venngarn, framlade styrelsen

resultatet härav ävensom av de undersökningar, styrelsen i övrigt företagit

i nu nämnt avseende, uti en till mig avlåten skrivelse av den

15 december 1917.

e Beträffande Salbohed sammanfattade styrelsen därvid sitt omdöme

på i huvudsak följande sätt:

Vid besöket å Salbohed hade styrelsen haft i sikte, att det gällt att provisoriskt

bereda plats under den allra närmaste tiden för ett ganska avsevart antal

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

elever. \ filare hade styrelsen — med ledning av den erfarenhet styrelsen hade

från den nuvarande överbeläggningen å Bona — utgått ifrån, att vid ordnande av

provisoriska platser för elever å annan ort stor försiktighet måste iakttagas för

att icke äventyra, att den pedagogiska verksamhet, som skulle å allmän uppfostringsanstalt

bedrivas, komme att misslyckas och därigenom råka i vanrykte. Såsom

ett nödvändigt villkor för upprättande av provisorisk uppfostringsanstalt hade därtör

synts styrelsen böra uppställas, att kompetent upptöstringspersonal kunde anskaffas

eller kunde tänkas i viss mån förefinnas vid för annan verksamhet upprättade

institutioner. Vidare måste byggnadskomplexen vara så inrättade och placerade,

att de'' erbjöde översiktlighet, ej vore eldfarliga och medgåve sådana anordningar,

att en fördelning av eleverna i grupper läte sig genomföras utan för

stor ledare- och övervakningspersonal.

Från dessa synpunkter hade förhållandena på Salbohed tett sig allt annat

än gynnsamma. Eu närmare beskrivning av denna förutvarande lägerplats funnes

intagen, i betänkande, avgivet av de för utredning av frågan om statsåtgärder för

alkoholistvård jämlikt nådigt bemyndigande den 12 september 1913 tillkallade kommitterade

(sid. 30 och 31). Styrelsen hade först besökt det i nämnda betänkande

omförmälda^ sjukhuset, vilket visserligen kunde tänkas anordnat till elevbyggnad,

men för sådant ändamål tarvade icke obetydliga ombyggnader med ty åtföljande

kostnader. På betydande avstånd från sjukhuset invid den forna exercisheden

funnes ännu kvar en barack, 36 meter lång och 18 meter bred, och försedd med

uppvärmningsanordningar. Den användes nu delvis till verkstadslokaler. Här

funnes gott om utrymme, men styrelsen hade fått det bestämda intrycket, att

pojkar i ålder 15—21 år, förlagda i en dylik, byggnad och utsatta i en sådan trist

isolering, som präglade Salbohed, snart skulle gripas av en obetvinglig vantrevnad,

varav den säkra följden skulle bliva talrika rymningar. Därtill komme, att förefintliga

hus läge sa långt ifrån varandra, att vid en uppfostringsanstalt erforderlig

överblick icke kunde ernås. En förfallen ladugård med vidbyggd loge läge på

rätt långt avstånd från förra sjukhusbyggnaden och invid det jordområde, enligt

uppgift cirka 100 tunnland, som vore upplåtet på arrende till föreningen Flöda

kolonier. Jorden hade länge varit vanhävdad och med de arbetskrafter, som stått

nuvarande arrendeinnehavaren till buds, hade dess försättande i kultur ännu icke

kunnat åstadkommas. Dräneringen uppgåves vara ofullständig på grund av igenfallna

täckdiken. Den forna exercisheden finge ock uppodlas, men detta hade hittills

skett i rätt ringa grad. I allmänhet hade styrelsen fått det intryck, att förutsättningarna

för en någorlunda fullständig utbildning till jordbruksarbetare under

nuvarande ° förhållanden icke förefunnes. Givet vore, att i nu berörda avseende

kraven måste sättas högre, när det gällde utbildning av unga män, än när man

ville bereda sysselsättning för genom alkoholmissbruk skadade äldre individer.

Av det anförda framgingc, alt styrelsen funnit Salbohed icke lämpa sig såsom

provisorisk allmän uppfostringsanstalt för mideråriga förbrytare dels på grund

av dess avlägsna, alltför isolerade läge. som skulle verka deprimerande på unga

sinnen, dels på grund av byggnadernas beskaffenhet och inbördes läge, som skulle

föranleda alltför stor kostnad såväl för byggnads- och ändringsarbeten som för

övervakningspersonal.

Bonastyrelsen slutade sin framställning i denna del med att beHtämt

avstyrka Säl boheds användning lör nu ifrågasatta ändamål.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

b) beträffande

Venngarn.

e) beträffande

övriga alkoholist

anstalter.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Rörande Venngarnsanstalten, som är närmare beskriven i Kungl.

Maj:ts proposition nr 155 till 1914 års senare riksdag, hette det åter i

nu förevarande skrivelse:

Med avseende å Venngarnsanstalten, som förefallit styrelsen vara synnerligen

väl anordnad och i goda händer, kunde styrelsen obetingat uttala sig för dess

lämplighet som allmän uppfostringsanstalt för minderåriga, detta dock givetvis under

förutsättning, att anstalten uteslutande användes till uppfostringsanstalt. Ett sammanförande

av unga förbrytare med sådana individer, för vilka anstalten anlagts

och nu användes, kunde naturligen icke ifrågakomma och de olika kategoriernas

särskiljande på samma anstalt mötte oövervinneliga svårigheter.

Styrelsen ansåge sig tillika böra erinra om att skollokaler saknades. För

elevernas praktiska utbildning funnes i det hela det mesta av vad som behövdes,

och övervakningen kunde organiseras på för en uppfostringsanstalt av här ifrågavarande

art behövligt sätt. Dock syntes byggnadsanordningarna föranleda proportionsvis

något större tillsynspersonal än å Bona.

I fråga om sina undersökningar i övrigt yttrar styrelsen vidare:

Då styrelsens uppdrag omfattat undersökning av även andra än nu nämnda

platsers lämplighet såsom provisoriska anstalter för verkställighet av domstols förordnande

om tvångsuppfostran, hade styrelsen sökt skaffa sig upplysningar om platsutrymme

och beläggning å privata alkoholistanstalter. Verkställande direktören för

föreningen Flöda kolonier pastor Hammar hade lämnat styrelsen följande:

Uppgift å antalet platser och patienter å rikets alkolistanstalter den

15 november 1917.

Antal platser

Patienter 15/u 1911

Statsanstalt:

Venngarn................................

....................................... 100

47

Statserkända anstalter:

Floda-kolonierna: Vemdalen,

Hästveda och Salbohed 77

•

23

(därav 3 med familj)

Vintersbo................................

....................................... 16

3

Gunnarskog (för kvinnor) ....

...................................... 10

7

Enskilda anstalter:

Flöda kolonat........................

...................................... 8

—

Sans Souci ............................

....................................... 17

i

Kurön ....................................

...................................... 40

12.

Här no ...................................

.................................... 15

5

Björknäs ................................

...................................... 11

9

Rönneholm ............................

....................................... 28

5

Håkantorp (för kvinnor) ....

....................................... 13

1

Berga ....................................

....................................... 22

—

Gälegården ............................

....................................... 18

—

Eolshäll ................................

..................................... 20 (?)

—

Summa 395

113

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 338. 61

I anslutning till vad i denna uppgift meddelats, ville styrelsen nämna, att

anstalten å Sans Souci vore nedlagd, att Kurön innehades och bedreves av Frälsningsarmen,

att Härnö syntes lämna för litet utrymme för minderåriga förbrytare

av mankön, vilket ock gällde om Hästveda, att Björknäs, som stode i samband

med diakonistyrelsens verksamhet, icke kunde, efter vad nämnda styrelses

sekreterare på förfrågan meddelat, disponeras för nu ifrågavarande ändamål samt

att Rönneholm och Berga tagits i anspråk för annat ändamål än alkoholistvård (det

senare såsom epileptikerhem). Gfälegården användes numera enligt uppgift såsom

sjukhem^ för flickor. Eolshäll vore nedlagt och torde i varje fall ligga för nära

Stockholm. Vintersbo kunde, enligt vad meddelats styrelsen, icke disponeras för

det ifrågavarande ändamålet. Vemdalen vore på grund av sitt läge "fullkomligt

uteslutet. °

Det ville alltså förefalla styrelsen som om vid de privata alkoholistanstalterna

möjligheterna att fa till stånd sådan uppfostringsverksamhet, som avsåges i

lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran måste

lämnas ur räkningen.

Da den av Bouastyrelseu förebragta utredningen sålunda gav till vennyam»- resultat, att statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn vore den sturelsens Terenda

nu befintliga anstalt, som enligt styrelsens mening lämpade sig unZltZtg.

lör det nu ifrågasätta ändamålet, anmodade jag i skrivelse den 20 sistlidne

december styrelsen för Venngarnsanstalten att inkomma med skyndsamt

yttrande, huruvida möjligheten att genom ett apterande tillsvidare

av Venngarnsanstalten till uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare

provisoriskt avhjälpa överbeläggningen å Bona kunde, med hänsyn till

vad styrelsen för Bonaanstalten anfört och till i övrigt föreligo-ande förhållanden,

förtjäna närmare utredning.

Till svar härå erhöll jag från Venngarnsstyrelsen eu den 3 januari

1918 dagtecknad skrivelse av i huvudsak följande innehåll:

I likhet med styrelsen för Bonaanstalten funne styrelsen för Venngarnsanstalten

det böra anses uteslutet, att anstalten å Venngarn skulle, med bibehållande

av sm nuvarande uppgift, tillika kunna användas till emottagande av minderåriga

förbrytare. °

a) Venngarnsstyrelsen

i

skrivelse den

3 januari

1918.

Det i skrivelsen begärda yttrandet ansåge sig styrelsen därför lämpligast

!ara en redogörelse för de möjligheter, som, sä långt styrelsen kände

forhallandena, förelage för att till annan plats överflytta den nu vid Venngarn bedrivna

verksamheten. Därvid hade styrelsen utgått ifrån, att det ej skulle ifrågakomma

att helt sätta lagen om behandling av alkoholister ur kraft.

Styrelsen ville till en början erinra om, att statsmakterna vid lagens antagande,

vad manliga alkoholister beträffade, förutsatt, att en statsanstalt skulle upprättas,

samt att detta ansetts vara av sådan betydelse, att lagens ikraftträdande

gjorts beioende därav, varefter statsmakterna efter en synnerligen grundlig och

mångsidig utredning fattat beslut rörande den nuvarande anstalten vid Venngarn.

ol) rörande

nödvändigheten

av en

statsanstalt

för alkoholister.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

K mull. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Statsanstaltens huvudsakliga uppgift vore (*e § 22 i reglementet för Venngarnsanstalten)

att mottaga dels alkoholister, vilkas överflyttning från erkänd alkoholistanstalt

socialstyrelsen enligt § 17 i alkoholistlagen förordnat, dels alkoholister, som

med hänsyn till fötegående förhållanden, såsom dåligt uppförande under tidigare

vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott eller dylikt, ej lämpligen kunde

vårdas å erkänd anstalt, varförutom medgivits att, da plats funnes ledig, även mottaga

andra alkoholister, såväl tvångsinternerade som personer, vilka sökte inträde

enligt 26 § av lagen. . .......

Statsanstalten utgjorde sålunda en väsentlig betingelse for lagens tillämpning

; utan stödet av en statsanstalt skulle tvångsinternering knappast kunna tänkas

vid de erkända anstalterna.

I fråga om verksamheten vid anstalten hänvisade styrelsen till eu

av Yenngarnsanstaltens föreståndare upprättad, så lydande

Förteckning över antalet intagna och utskrivna vid statens vårdanstalt för

alkoholister vid Venngarn från och med oktober 1916 till och med december-1917.

År

Månad

Tvångs-

internerade

Frivilligt |

internerade j

Summa j

Utskrivna

Intagna vid]

månadens |

slut j

1

1916

Oktober.....................

5

|

5

1

O

: »

November .................

8

O

10

-

lo

i »

December ..................

11

2

13

—

28

'' 1917

Januari .....................

9

—

9

—

37

; »

Februari.....................

7

i

8

2

43

j »

Mars ........................

9

i

10

—

53

»

April ........................

6

2

8

14

47

! »

Maj ..........................

7

—

7

3

51

»

Juni...........................

10

3

13

11

53

i »

Juli ........................

3

2

5

5

53

»

Augusti ....................

4

2

6

13

46

»

September..................

9

—

9

9

46

Oktober ....................

3

i

4

4

46

: »

November ..................

10

2

12

5

53

»

December ...............

5

1 2

7

10

50

Summa

106

20

126

76

!

Amu. Av vid 1917 års slut intagna, summa 50, är 1 provisoriskt överflyttad till Katarina

sjukhus i Stockholm. Dessutom huva under år 1917 2 överflyttats till Stockholms hospital och

1 till epileptikerhemmet å Stora Sköndal, vilka 3 ännu lyda under interneringslagen.

Vidare hette det i Venngarn sstyrelsens skrivelse:

Rörande de erkända alkoholistanstalterna för män (Flodakolonierna och

Vintersbo) hade inhämtats, att å dessa under år 1917 till den 1 december tillsam
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 338.

mans intagits 43 och utskrivits 25 personer. Summan av å dessa anstalter den 1

december 1917 kvarvarande utgjorde således 18. Av nu nämnda personer torde en

del dock ej hava ingått enligt lagen.

Av de anförda siffrorna framginge, att den väsentligaste delen av anstaltsvården

enligt lagen om behandling av alkoholister ombesörjdes av statsanstalten å

Venngarn. Att anstalten icke vore eller under de 15 månader, som förflutit, sedan

densamma börjat mottaga alkoholister, varit fullt belagd, vore naturligtvis i sin

mån att tillskriva den skärpta lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker och

tilläventyrs de rådande exceptionella förhållandena. Emellertid medverkade härtill

även andra omständigheter, nämligen dels att lagstiftningen icke ännu trängt igenom

i stora delar av landet, dels ock att med de rådande goda arbetstillfällena utskrivning

från anstalten kunnat i stor utsträckning äga rum, innan maximitiden av ett

år förflutit.

Huruvida behovet av anstalten skulle komma att minskas genom de fortsatta

verkningarna av nu gällande lagstiftning rörande försäljning av rusdrycker eller vid

ytterligare skärpning av denna eller genom ett totalförbud, tilltrodde sig styrelsen

icke att bedöma. I varje .fall torde försiktigheten bjuda att icke för närvarande

minska de nu befintliga möjligheterna att mottaga alkoholister till behandling.

Otänkbart vore ju icke, att antalet alkoholister, som behövde anstaltsvård, kunde

komma att ökas. Såsom redan antytts, hade lagen i stora delar av landet ännu

icke tillämpats. Vid lagens fortsatta tillämpande komme vidare att mottagas en

del personer, som redan tidigare behandlats å Yenngarn eller annan anstalt och

alltså enligt lagen kunde hållas internerade intill två år. Beträffande dessa torde

också möjligheterna att erhålla arbete vid utskrivning vara mindre. Man hade således

icke för framtiden att räkna med en så hastig omsättning som hittills.

Rörande möjligheten att överflytta den vid Yenngarn bedrivna verksamheten

till annan plats, torde tanken i första rummet falla på befintliga enskilda alkoholistanstalter.

Yenngarnsstyrelsen hade icke haft tillfälle att i denna del göra några

undersökningar, men av styrelsens för Bonaanstalten skrivelse syntes framgå, att

den av nämnda alkoholistanstalter, som närmast kunde komma i fråga, nämligen den

å Salbohed, icke utan väsentliga ändringsarbeten skulle lämpa sig härför. Rörande

de övriga enskilda alkoholistanstalterna förelåge ej närmare uppgifter.

En annan utväg, som redan varit föremål för övervägande, vore att låta

alkoholisternas behandling försiggå å statens tvångsarbetsanstalter. Fångvårdsstyrelsen

syntes uti sitt yttrande över förslaget till lag om behandling av alkoholister

hava tänkt sig möjligheten av en sådan anordning. I detsamma hade nämligen

påyrkats, att förslaget skulle vila i avbidan på det blivande förslaget till lag om

lösdrivares behandling. Denna invändning hade emellertid då ej ansetts förtjäna

avseende. Tydligen hade man funnit behandlingen böra göras mera individuell, än

som kunde förekomma å tvångsarbetsanstalterna. Erfarenheten från Venngarn hade

också visat, att man här väl hade att göra med en del personer, som lika väl eller

bättre hörde hemma å Svartsjö, men att i det stora flertalet fall de särskilda möjligheter,

som Venngarn erbjudit framför tvångsarbetsanstalterna, varit av betydelse,

och att många av de å Venngarn intagna personerna icke skulle utan betänkligheter

kunnat sändas till tvångsarbetsanstalt.

Förutom de nu antydda utvägarna skulle andra kunna länkas, t. ex. användandet

av någon egendom med större manbyggnad. Härvid ansåge sig styrelsen

fj) rörande

möjligheten

att överflytta

den vid

Yenngarn

bedrivna

verksamheten

till

annan plats.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

böra göra en erinran, som för övrigt också torde gälla om den antydda utvägen

att flytta verksamheten till någon enskild alkoholistanstalt, nämligen att de krav,

som borde ställas på de lokala anordningarna, torde — möjligen frånsett sovrumsanordningarna

— vara tämligen likartade för de båda slagen av anstalter. Man

borde därför kunna utgå ifrån, att, om någon lämplig byggnad och egendom kunde

uppletas, densamma borde kunna tagas i anspråk såsom provisorisk uppfostringsanstalt

i stället för att avbryta den nuvarande verksamheten vid Yenngarn och för

en tid förflytta den till en annan plats samt inrätta en uppfostringsanstalt vid Yenngarn.

Styrelsen ansåge sig slutligen böra betona, att statens alkoholistvård, om

den skulle fylla sin uppgift, krävde en omsorgsfullt anordnad anstalt på en därför

lämpad plats. Erfarenheten under den gångna tiden hade givit vid handen, att

behandlingen vore förenad med åtskilliga vanskligheter, som krävde både lämpliga

anordningar och kvalificerad personal. Bland annat borde erinras om, att psykiska

abnormiteter icke så sällan förekomme samt att tillgång till en skolad psykiatrisk

rådgivare därför vore av behovet påkallad. Utarbetande av förslag till och anordnande

av en ny statens anstalt fordrade tid och tordp även kräva ej oväsentliga

kostnader. Då den nuvarande personalen om möjligt ej borde utbytas, måste bostäder

anordnas för denna, dess flyttning bekostas o. s. v.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört, fann styrelsen det

kunna ifrågasättas, huruvida något verkligen kunde vara att vinna genom

en närmare utredning av möjligheten att flytta statens vårdanstalt för

alkoholister från den plats, som iordningställts för densamma och, såvitt

erfarenheten Hittills sträckt sig, befunnits lämplig för ändamålet.

•

De betänkligheter Yenngarn sstyrelsen sålunda framfört mot förslaget

om Venngarnsanstaltens provisoriska apterande som uppfostringsanstalt

för minderåriga förbrytare, gjorde, att tanken härpå fick tillsvidare

vila. Härtill bidrog även, att vid denna tidpunkt goda utsikter

syntes förefinnas för ett realiserande av förut omförmälda Medeviprojekt,

varigenom på jämförelsevis kort tid skulle kunna vinnas ett avsevärt

antal anstaltsplatser. Då emellertid dessa utsikter inom kort åter förmörkades,

upptogs planen på Venngarnsanstalten på nytt. Efter det

vid ett av mig hållet sammanträde med representanter för Venngarnsoch

Bonastyrelserna utrönts å ena sidan, att Venngarnsanstalten ägde

de största betingelser för att kunna utan några mera avsevärda förändringar

användas till provisorisk uppfostringsanstalt, samt å andra

sidan, att eu nödvändig förutsättning för en dylik anordning vore den,

att Venngarnsanstaltens hittillsvarande funktion under tiden övertoges

av en annan anstalt, där plats kunde beredas för minst 30 tvångsinternerade

alkoholister, åtog sig Venngarnsstyrelsen på min anmodan att

skyndsamt undersöka möjligheten av anordnandet utan allt för stora

kostnader av en dylik provisorisk alkoholistanstalt. Resultatet av denna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 65

undersökning, som av Venngarnsstyrelsen överlämnades till mig med

skrivelse den 20 februari 1918, var i huvudsak följande:

I första hand hade uti nu ifrågavarande avseende frälsningsarmens anstalt å

Kurön blivit föremål för Venngarnsstyrelsens beaktande. Det hade befunnits, att å

Kurön skulle under tillfredsställande förhållanden kunna placeras genast omkring 40

alkoholister och efter inredning av befintliga byggnader ytterligare omkring 15.

Frälsningsarmén vore ock villig att efter överenskommelse mottaga alkoholister för

statens räkning till omförmälda antal.

Men frälsningsarmen ville icke överlämna Kurön till statsverket på längre

eller kortare tid för uppehållande därstädes av en statsanstalt, Icke heller ansåge

sig armén kunna anordna Kurön såsom en erkänd anstalt enligt gällande bestämmelser

med särskild tillsatt styrelse och med en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande

i styrelsen. Armén leddes härvid av sina allmänna förvaltningsprinciper och av

hänsyn till alla dem, som lämnat bidrag till den efter arméns grundsatser inrättade

alkoholistvårdanstalten å Kurön.

Då enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 §§ 1 och 2

den allmänna anstalt för vård av alkoholister, å vilken internering skulle kunna

ske, måste vara antingen eu av staten upprättad eller en av staten erkänd anstalt,

syntes någon uppgörelse i åsyftat ändamål icke kunna träffas med frälsningsarmén.

Venngarnsstyrelsen hade därefter riktat sin uppmärksamhet på en del andra

anstalter för alkoholister eller för lösdrivare och frigivna fångar. Undersökningen

hade dock måst begränsas, bland annat av det skäl att en statens tvångsinterneringsanstalt

måste hava lätt tillgång till att få besök av en psykiater. Endast två

anstalter hade härvid ifrågakommit till närmare undersökning, nämligen svenska

diakonanstaltens arbetshem för lösdrivare och frigivna fångar vid Björknäs i Järlåsa

socken av Uppsala län och det av Strängnäs stifts prästerskap inrättade alkoholisthemmet

a Härnö i Södermanlands län. På den förra platsen skulle lätt nog plats

för 20 intagna kunna beredas, på den senare säkerligen icke mer än 15. Om man

också kunde genom överflyttande av ett stort antal intagna, omkring 30, till erkända

anstalter särskilt i Stockholm, provisoriskt minska antalet tvångsinternerade å eu

statsanstalt ^ till omkring 20, skulle dock påtagligen det angivna antalet platser av

20 resp. 15 vara alltför ringa, särskilt med hänsyn till bristen på möjlighet till

utveckling utan tillbyggnad, vilken icke torde kunna ifrågasättas till företagande på

förhyrd lägenhet. För båda anstalterna gällde, att verkstadsutrymmen icke funnes

för de intagnas arbete och att för statsanstalten erforderliga personalbostäder —

åtminstone delvis avsedda för gifta — icke kunde beredas utan nybyggnad. Det

läte sig följaktligen icke göra att förlägga ens en i högsta grad reducerad provisorisk

statsanstalt för tvångsinternerade alkoholister vare sig till Björknäs eller till Härnö

utan tillbyggnader av betydande omfattning.

Det skulle återstå att uppsöka någon staten eller enskild tillhörig lantegendom,

som kunde skyndsamt frigöras resp. förvärvas och apteras till statens tvångsinterneringsanstalt.

Någon sådan egendom hade styrelsen icke kunnat påträffa.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde styrelsen, att

den icke lyckats utföra det åt densamma lämnade uppdraget.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 29* höft. (Nr 338.) 9

b) VenngamsstyreUen

i

skrivelse den

20 februari

19 IS.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Departements. Då emellertid, sådana förhållandena då voro, Venngarnsförslaget

rdfemTenn alltmera framträdde såsom den enda framkomliga vägen till ett hastigt

1 garnstyrelsen avhjälpande av nu ifrågavarande platsbrist, ansåg jag, att man ej kunde

den 5 mars stanna vid det negativa resultat, vari Venngarnsstyrelsens undersökning

sålunda utmynnat. Av de möjligheter till anordnande av en ersättningsanstalt

för Venngarn, som under utredningens gång ifrågasatts,

syntes det mig, som om den, vilken erbjöde de största utsikterna att

kunna realiseras, låt vara med ganska dryga kostnader, vore den, som

avsåg förutnämnda svenska diakonistyrelsen tillhöriga arbetshemmet

Björknäs i Uppland, å vdket hem svenska diakonsällskapet föi närvaiande

driver en med verksamheten å Venngarn besläktad verksamhet. Eu

överläggning, som i min närvaro ägde rum mellan medlemmar av

Venngarnsstyrelsen samt representanter för diakonistyrelsen, diakonsällskapets

styrelse och den av denna sistnämnda tillsatta understyrelsen

för Björknäsanstalten, syntes bekräfta riktigheten av denna uppfattning.

I anledning härav avlät jag, efter samråd med chefen för civildepartementet,

den 5 nästlidne mars till Venngarnsstyrelsen en skrivelse, i

vilken jag anmodade styrelsen att fortast möjligt till mig inkomma med

yttrande, under vilka förutsättningar Venngarnsanstalten kunde tillsvidare

ställas till förfogande för att användas som allmän uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare samt att vid avgivandet av

detta yttrande taga i övervägande, bland annat, vilka särskilda åtgärder

skulle behöva vidtagas vid arbetshemmet Björknäs, lör att detta skulle

kunna fungera som statsanstalt för alkoholister under den tid Venngarnsanstalten

skulle komma att användas lör annat ändamål.

Föreningen Innan svar härå hann anlända från Venngarnsstyrelsen, överläm
Flöda

kolonier n^(j0g till mig från föreningen Flöda kolonier en promemoria, i vilken

1ÖanltaUffr'' föreningen, under förmälan att den försport, att meningen vore att i

alkoholister stället för anstalten vid Venngarn fa pa annat ställe anordnad en statsvid

Salto hed. angtalt för ett 30_tai internister, framförde ett förslag om inrättande vid _

Salbohed av en statsanstalt för alkoholister att bedrivas jämsides med

löreningens statserkända anstalt därstädes. Denna promemoria blev

omedelbart tillställd Venngarnsstyrelsen för att tagas under övervägande

vid besvarandet av min skrivelse den 5 mars 1918.

Venngams- Sådant svar avgav Venngarnsstyrelsen i skrivelse den 16 mars

styredsen i 1918 I denna påminner styrelsen till en början om den ledogörelse

^Zars ml styreisen i sin skrivelse av den 20 sistlidna februari lämnat för de förhållanden,

på grund av vilka frälsningsarméns anstalt å Kurön icke

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

kunde erhållas för nu ifrågavarande ändamål. Beträffande Härnö och

Björknäs yttrar styrelsen därefter till komplettering av sina förut gjorda

uttalanden följande:

Alkoholisthemmet vid Härnö, som av styrelsen besökts den 23 februari i år,

både visserligen ett synnerligen lämpligt läge, men, utom det att byggnaderna därstädes,

på sätt förut nämnts, erbjöde alltför litet utrymme, vore möjligheterna att

bereda jordbruksarbete åt de intagna tämligen begränsade. Redan då det nuvarande

hemmet varit fullt anlitat, d. v. s. då 15 personer varit intagna, hade deras sysselsättande

varit förenat med svårigheter. Ett förläggande dit av statsanstalten kunde

därför ej ifrågasättas.

Vid arbetshemmet Björknäs, varest styrelsen avlagt besök den 27 i samma

månad, förelåge däremot tillräckliga möjligheter för de intagnas sysselsättande.

Emellertid vore även här utrymmet i befintliga byggnader alltför litet, i det att i

huvudbyggnaden knappast kunde räknas med mer än 14 å 15 platser, vadan nybyggnad

måste äga rum.

Styrelsen ingick i sin skrivelse ej närmare på Björknäsförslaget.

Anledningen härtill var det förändrade läge, vari frågan om provisorisk

ersättningsanstalt för Venngarn kommit genom det uppslag, som innefattades

i nyssnämnda promemoria från föreningen Flöda kolonier. Styrelsen,

som i anledning av den i denna promemoria gjorda framställningen

den 14 nästlidna mars avlagt besök å Salbohed, yttrar rörande resultatet

därav i nu förevarande skrivelse i huvudsak följande:

Jämfört med vad styrelsen i övrigt haft att undersöka, erbjöde Salbohed

onekligen de största möjligheterna att anordna en provisorisk statsanstalt för vård

av alkoholister.

Salbohed vore belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18

kilometer från Sala, som vore närmaste järnvägsstation. Enligt styrelsen lämnade

uppgifter bestode egendomen, förutom av skog, av omkring 100 tunnland odlad jord

och omkring 100 tunnland odlingsbar mark, varav någon del uppodlats av kolonien.

Salbohed, som tillhörde staten, hade enligt kontrakt den 9 februari 1916 av arméförvaltningen

upplåtits till föreningen Flöda kolonier, till dess Kungl. Maj:t fattat

beslut angående dispositionen av ifrågavarande område eller, om så ej skett förut,

till den 14 mars 1928, mot ett årligt arrende av 1,000 kronor för jorden och 5

procents ränta å de till ett värde av 13,200 kronor uppskattade byggnaderna.

Från den tid, då egendomen användes till lägerplats för Västmanlands regemente,

kvarstode ännu följande byggnader:

1. Den s. k. intendentsbostaden, för närvarande använd till expeditionslokal

samt till bostad åt koloniens föreståndare och en del andra funktionärer, innehölle

å nedra botten 7 rum och kök samt 1 trappa upp 6 rum. 2. Sjukhusbyggnaden,

för närvarande begagnad till kolonibyggnad, innehölle å nedra botten kök med diskrum

och skafferi, matsal och 3 andra ruin, 1 trappa upp 2 större salar och 4

mindre rum samt 2 trappor upp 4 rum; å nedra botten och 1 trappa upp finnas

inbyggda verandor. 3. En barackbyggnad cirka 34 meter lång och 16 meter bred,

för närvarande använd till verkstadslokaler och förrådsrum. 4. Ett bad- och dusch
-

a) rörande

Härnö ock

Björknäs.

b) rörande

Salbohed.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

hus. 5. En magasinsbyggnad. 6. En byggnad om 1 rum och kök, för närvarande

bebodd av befallningsmanen. 7. En bostadsbyggnad upplåten åt en kolonist. 8. Stall.

9. Ladugård och loge. 10. Bostadshus för ladugårdsskötare. 11. En byggnad, som

användes till kyrksal och föreläsningssal, samt 12. Vedbodar m. in.

Förutom magasinet befunne sig de för jordbruket avsedda byggnaderna i förfallet

skick. Enligt vad vid besöket upplystes, skulle arméförvaltningen hava åtagit

sig att bekosta uppförande av nya ekonomihus och hade uppgivits, att detta arbete

skulle påbörjas innevarande år. Övriga byggnader vore i hjälpligt skick.

De flesta byggnaderna hade ett vackert läge i den till egendomen hörande

skogen. Ladugårdsbyggnad och loge, som nu läge tämligen långt ifrån de övriga

byggnaderna, skulle vid nybyggnad flyttas.

God vattentillgång hade uppgivits finnas. Planer vore å bane att få elektrisk

kraft till kolonien och andra i närheten belägna ställen; det hade uppgivits,

att statens kraftledningar från Älvkarleby skulle gå fram på ett avstånd av omkring

1 mil från Salbohed. Elektrisk kraft hade också erbjudits från annat håll.

Då de under 1—3 omförmälda byggnaderna utan större kostnader torde

kunna iståndsättas, erbjöde Salbohed stora möjligheter för anordnande av en större

anstalt än den där nu befintliga. De anmärkningar, som kunde framställas mot

egendomens användande som anstalt, vore, att allmän väg passerade genom områdets

sydöstra hörn nära intill intendentsbostaden, sjukhuset och magasinet samt att eu

del enskilda byggnader läge nära inpå egendomen. Sålunda funnes flera små stugor vid

infarten söder om intendentsbostaden, vidare ett par stugor bakom sjukhusbyggnaden

samt flera hus ej långt från magasinet. Baracken vore däremot belägen ett

stycke från vägen mera isolerad. Vidare vore byggnaderna något spridda, i det

intendentsbostaden läge omkring 500 meter från sjukhuset och omkring 350 meter

från baracken, från vilken senare avståndet till sjukhusbyggnaden vore omkring

250 meter. Vid förfrågningar om förhållandet till grannarna hade uppgivits, att

kolonien under första tiden haft en del svårigheter i sådant avseende, men att,

sedan eu i närheten belägen dansbana flyttats, några svårigheter ej yppat sig, samt

att en del av angränsande område torde kunna inköpas, om så skulle erfordras.

Därest eu statens anstalt skulle förläggas å platsen, syntes förutnämnda

barackbyggnad böra bliva medelpunkten i anstalten. Genom att förse densamma

med en övervåning torde här kunna anordnas sov- och dagrum för ett 60-tal intagna,

nödiga rum för ogifta vårdare, kök och matsal m. m. En del intagna kunde

förläggas till sjukhusbyggnaden, vadan det syntes styrelsen troligt, att en provisorisk

anstalt med omkring 80 platser här kunde anordnas utan några nybyggnader.

För eventuella nybyggnader funnes gott utrymme.

Enligt styrelsens åsikt borde det låta sig göra att å Salbohed provisoriskt

anordna en statens vårdanstalt för alkoholister. Visserligen vore förhållandena

väsentligt underlägsna dem å Venngarn, men då det gällde ett provisorium, kunde

man naturligen ej tänka sig att erhålla samma gynnsamma anordningar som vid

en för ändamålet planerad anstalt. Emellertid ansåge sig styrelsen böra betona,

att ett avbrytande av den så nyligen påbörjade alkoholistvården vid Venngarn vore

förenat med stor risk och att en förflyttning av densamma därför icke borde äga

rum, med mindre det vore oundgängligen nödvändigt att taga Venngarn i anspråk

för annat ändamål.

På sätt styrelsen framhållit i sin förut åberopade skrivelse den 3 januari 1918,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

torde de krav, som vid anordnandet av en anstalt borde ställas på de lokala anordningarna,

vara huvudsakligen likartade, vare sig anstalten skulle användas för

alkoholister eller minderåriga förbrytare. Enligt styrelsens uppfattning syntes detta

ej minst gälla i fråga om möjligheten att utnyttja Salbohed för ena eller andra

ändamålet. I båda fallen skulle man önskat sig en något större avskildhet och en

något större koncentrering; vad som i detta avseende bruste, måste i båda fallen fyllas

genom en skärpt övervakning. Vad byggnaderna beträffade, syntes det styrelsen, som om

utan några allt för dyrbara anordningar på jämförelsevis kort tid vid Salbohed skulle kunna

anordnas platser för åtminstone 80 minderåriga förbrytare. Med omhändertagande

därstädes av en så betydande kontingent, motsvarande det antal, som skulle rymmas

i den vid Bona föreslagna nybyggnaden, skulle en högst väsentlig lättnad bringas

Bonaanstalten. Skolsalar torde kunna anordnas antingen i barackbyggnaden, kyrkhusbyggnaden

eller kyrkbyggnaden. Goda sportplatser funnes i barackbyggnadens omedelbara

närhet.

Styrelsen slutade sin skrivelse med att, med stöd av vad den sålunda

anfört, såsom sin åsikt uttala, att behovet av provisoriska lokaler

för uppfostran av minderåriga förbrytare icke borde tillgodoses genom

att för ändamålet utrymma statens vårdanstalt för alkoholister å Venngarn

och ställa jämväl denna vård provisoriskt, utan genom att, därest

icke annan lämplig utväg kunde finnas, inrätta en uppfostringsanstalt

å Salbohed.

I anledning av innehållet i Venngarnsstyrelkens sistberörda skrivelse

lät jag anmoda styrelsen för föreningen Flöda kolonier att till mig inkomma

med upplysning, huruvida från föreningens sida mötte hinder

mot att dess alkoholistanstalt å Salbohed i sin helhet överlämnades

till staten för att användas antingen till en provisorisk statsanstalt för

alkoholister eller till en likaledes provisorisk statlig uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare, samt, därest så icke vore fallet,

vilka villkor föreningen tilläventyrs fäste vid en dylik anordning. Samtidigt

lät jag anhålla, att föreningens styrelse, jämväl under nyssnämnda

förutsättning, ville lämna mig de upplysningar rörande antalet redan

befintliga anstaltsplatser å Salbohed, anstaltens utvecklingsmöjligheter

samt andra förhållanden, som kunde vara av värde för bedömandet av

frågan, för vilket av nyssnämnda två ändamål Salbohedsanstalten bäst

lämpade sig.

Såsom svar å denna min skrivelse blev mig därefter tillställt ett styre hen för

utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för föreningen

Flöda kolonier den 20 mars 1918. Därav framgår, att föreningen vidlammanställer

sig välvillig till båda de ifrågasatta planerna, men att styrelsen trads den 20

av vissa skal helst ser, att Salbohed tages i anspråk som en statens

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalt. Av protokollets innehåll torde här böra lämnas följande

sammandrag:

Styrelsen vore villig att till staten överlåta Salbohed i dess helhet för att

användas till ettdera av nu ifrågavarande ändamål, vilken överlåtelse torde höra ske

på sådant sätt, att föreningen överläte sitt arrendekontrakt med arméförvaltningen

på de villkor, som i nämnda kontrakt vore stipulerade.

Med hänsyn till de villkor, på vilka i övrigt från föreningens sida överlåtelsen

syntes böra äga rum, ville styrelsen framhålla, att den, under den tid, som

föreningen haft Salbohed åt sig upplåten, därstädes hade dels låtit utföra diverse

reparationer och förbättringar av byggnader, dels nyuppfört några byggnader och

dels haft en del utgifter för odlings- och dikningsarbeten å Salbohed tillhörig mark,

vilka utgifter föreningen själv måst vidkännas. Dessa omkostnader torde böra.

efter vederbörlig värdering och överenskommelse ersättas föreningen. Vidare ägde

föreningen diverse inventarier, levande som döda för lantbruket, husgeråd samt inventarier

för logement, verkstäder m. m.. för vilket ålit föreningen ävenledes torde

böra få påräkna skälig ersättning.

Sedan föreningen därefter framhållit önskvärdheten därav, att den nuvarande

föreståndaren vid Salbohed och en del andra funktionärer därstädes måtte fa kvarstanna

jämväl efter anstaltens omändring till statsanstalt, fortsatte föreningen:

Vid Salbohed funnes för närvarande i förutvarande sjukhusbyggnaden, i vilken

föreningen förvarade där intagna kolonister, god plats för ett trettiotal personer,

varjämte i samma byggnad funnes inrymda matsal, kök, källare jämte bostadslägenheter

för husmoder, ogift husfader samt för tvenne tjänarinnor. Under förutsättning

att eu å området liggande kasernbyggnad inreddes till kolonibyggnad och den

nuvarande kolonigården "till personalbostäder, sjukrum in. in., skulle vid Salbohed

kunna mottagas ett 80-tal kolonister. I närheten funnes, i en av styrelsen inköpt

byggnad, anordnad föreläsnings- och kyrksal, vartill sålunda särskilt utrymme ej

behövde upplåtas i någon av här ovan omnämnda tvänne byggnader.

Salbohed omfattade en areal av cirka 350 tunnland jord, därav 100 tunnland

vore öppen åker, cirka 100 tunnland odlingsbar mark samt återstoden skog och park.

Den odlade jorden, som under lång tid före föreningens tillträde av området, varit

utarrenderad till enskild person och då icke väl hävdats, krävde en del arbeten såsom

täckdikning in. in. för att försättas i fullgott skick. Den odlingsbara jorden,

som väl lämpade sig för odling, torde under åtskilliga år framåt kunna lämna arbete

åt en hel del intemister. Likaså krävdes det en del arbete för att försätta den en

gång helt visst vackra parken, där officersbyggnadema varit belägna, i ett tilltalande

skick. Även skogen å Salbohed borde kunna bereda arbetstillfällen åt en del personer.

Av det sagda torde framgå, att det funnes ganska goda arbetsmöjligheter

vid Salbohed såväl för sommar- som vintertiden samt att dessa arbetsmöjligheter

komme att räcka ganska långt fram i tiden samt kunde tillgodogöras utan att kräva

större omkostnader för nyanskaffningar eller liknande.

Arméförvaltningen hade låtit förstå, att från dess sida intet hinder mötte för

att redan i år påbörja uppförandet av den nya ladugård, som det enligt gällande

arrendekontrakt ålåge densamma att uppföra.

Till sist ville styrelsen erinra därom, att under dess ledning sorterade en

alkoholistanstalt Flöda I i Vemdalens by i Härjedalen, vilken anstalt, i likhet med

Salbohed, vore för en del av sin verksamhet av Konungen erkänd såsom allmän

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 338.

anstalt för vård av alkoholister. Därest anstalten å Salbohed skulle komma att

under statens egen ledning tagas i bruk för något av här omförmälda ändamål,

syntes det föreningen ligga nära till hands, att den fortfarande såsom hitintills användes

för vård av alkoholister, och detta även av det skälet, att möjlighet därigenom

öppnades att vid behov lätt nog kunna förflytta alkoholist från den ena anstalten

till den andra bl. a. på det sättet, att internister, som behövde eftervård, bekvämt

kunde överföras till Yemdalskolonien med dess möjligheter till fast anställning och

erhållande av kolonat. Den kontinuitet, som på sådant sätt skulle vinnas mellan

de båda anstalterna, torde måhända även böra komma till uttryck därigenom, att

någon medlem av föreningens styrelse erhölle plats i styrelsen för Salbohed, försåvitt

någon förändring i den nuvarande styrelsen för statens alkoholistanstalt skulle

komma ifråga. En dylik åtgärd syntes ock ägnad att åvägabringa ett nära samarbete

mellan statens anstalt och den statserkända anstalten i Yemdalen.

1 .anledning av vad sålunda förekommit och då jag ansåg, att för

ett ställningstagande till de olika förslag, som sålunda framförts, vore

av betydelse, att utredning förebragtes om de kostnader i olika hänseenden,

som ett biträdande av det ena eller det andra förslaget kunde

beräknas medföra, avlät jag, i syfte att åstadkomma sådan utredning,

den 21 nästlidne mars skrivelser till styrelserna för Bona- och Venngarnsanstalterna.

I skrivelsen till Bonastyrelsen anbefallde jag denna att

skyndsamt inkomma med det förnyade yttrande rörande ett provisoriskt

avhjälpande av den rådande bristen å anstaltsplatser för till tvångsuppfostran

dömda minderåriga manliga förbrytare, som kunde föranledas av

det av Venngarnsstyrelsen i dess senaste skrivelse närmare utvecklade

förslaget om förläggande till Salbohed av en provisorisk statlig uppfostringsanstalt

för dylika förbrytare, samt att därvid uppgiva de särskilda

kostnader i olika avseenden, som en provisorisk förläggning till

Venngarn eller Salbohed av en uppfostringsanstalt för dylika förbrytare

kunde väntas medföra, ävensom, beträffande ett vart av dessa förslag,

de förändringar — i förhållande till av styrelsen redan gjorda framställningar

— med avseende å behovet av medel till uppfostringsverksamheten,

som ett realiserande av förslaget i fråga skulle påkalla. Och

i skrivelsen till Venngarnsstyrelsen infordrade jag liknande upplysningar,

så vitt angick förslaget om förläggande till Salbohed av en tillfällig

statlig alkoholistanstalt.

Resultatet av den sålunda igångsatta utredningen föreligger i form

av tvenne skrivelser från Bona- och Venngarnsstyrelserna, dagtecknade

resp. den 26 mars och den 10 april 1918.

Uti ifrågavarande svarsskrivelse från Bonastyrelsen ingår denna Koncis/yreisen

till en början i kritik av Venngarnsstyrelsens förslag om förläggande /en s/lnars

HUS.

s. 72 Kontrollera mot PDF

a) rörande

Salboheds

olämplighet

till uppfostringsanstalt.

72 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

till Salbohed av en provisorisk uppfostringsanstalt för ungdomsbrottslingar.

I denna del yttrar Bonastyrelsen i huvudsak följande:

I avseende å vad Venngarnsstyrelsen uttalat beträffande förläggning till

Salbohed av en provisorisk statlig uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare

ansåge sig styrelsen, under åberopande av vad styrelsen härom anfört i sin skrivelse

den 15 december 1917, böra på det bestämdaste vidhålla sin åsikt, att Salbohed

icke lämpade sig för det angivna ändamålet. Även vid en provisoriskt anordnad

uppfostringsanstalt måste tillses, att möjligheter funnes att på ett ordentligt sätt

utbilda eleverna såsom jordbrukare eller hantverkare. Det jordbruk, som stode till

förfogande å Salbohed, kunde efter styrelsens förmenande icke lämna tillfälle till

sådan allsidig övning i olika jordbruksgöromål, som enligt å Bona vunnen erfarenhet

erfordrades för att eleverna skulle kunna efter villkorlig utskrivning placeras hos

enskilda jordbrukare. Det torde under flera år bliva huvudsakligen odlings- och

dräneringsarbeten, som vid Salbohed skulle taga de i jordbruket sysselsatta elevernas

arbetskraft i anspråk och för elevernas sysselsättande vintertiden, då arbeten av

sistberörda art icke kunde bedrivas, torde den skogsmark, som funnes vid Salbohed.

vara alldeles otillräcklig. Den livsmedelsproduktion, som under de första åren kunde

tänkas möjlig vid Salbohed, kunde icke bliva annat än obetydlig i förhållande till

det behov, som måste fyllas för att bereda näring åt det antal elever, som Venngarnsstyrelsen

ansett kunna förläggas till Salbohed, eller ett 80-tal. Innan ny ladugård

hunne uppföras kunde ej heller hållas det antal djur, som erfordrades för att

få jorden efter uppodling och dränering i full växtkraft, och till följd av den rådande

nästan fullständiga bristen på artificiella gödningsämnen kunde icke ett kreaturslöst

jordbruk bedrivas. Ett dylikt jordbruk vore icke heller lämpligt vid en uppfostringsanstalt,

vid vilken mjölk och smör icke kunde undvaras och under nuvarande förhållanden

svårligen kunde i orten uppköpas. Bristen på betesmarker komme ock att

även, sedan utrymme för djur beretts, försvåra ladugårdsdriften. Det stora avståndet

till närmaste stad och järnvägsstation komme att nödvändiggöra hållandet av för

person- och varutransport avsett antal dragare, som bleve större än vad som vore

önskligt med hänsyn till jordbrukets omfattning.

Om alltså förutsättningarna för bedrivande vid Salbohed av ett sådant jordbruk,

som enligt styrelsens uppfattning erfordrades för utbildning till jordbruksarbetare av

de ynglingar, som till allmän uppfostringsanstalt överlämnades, icke nu förefunnes

och knappast kunde där skapas, kunde man tänka sig att i stället anordna en anstalt

vid Salbohed huvudsakligen för utbildning i hantverksarbete. Härför erforderliga

lokaler saknades emellertid. Om, såsom Venngarnsstyrelsen ifrågasatt, barackbyggnaden

skulle genom påbyggnad av en övervåning anordnas till sov- och dagrum för

60 elever och där inreddes jämväl nödiga rum för ogifta vårdare samt vidare kök

och matsal m. in., bleve givetvis icke något utrymme övrigt för verkstadslokaler.

Skulle så f. d. sjukhusbyggnaden beläggas med 20 elever, torde nämnda byggnad i

sin helhet åtgå härför.

Styrelsen funne det ock nödvändigt, att från början familjebostäder funnes

tillgängliga för den personal, som erfordrades för elevernas utbildning och fostran.

Kunde" dylika icke erbjudas, befarade styrelsen på grund av vid Bona vunnen erfarenhet,

att rekryteringen av berörda personal komme att i hög grad försvåras.

Den skärpta övervakning, som även Venngarnsstyrelsen funne nödig vid Salbohed

med där ifrågasatta provisoriska anordningar, komme givetvis att föranleda avsevärd

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-As nåd. proposition Nr 338. 73

kostnad för personal. För arbetsdriften och övervakningen erfordrades ock vid Salbohed

en omedelbar lösning av belysningsfrågan, vilket ock'' under nu rådande förhållanden

måste medföra betydande utgift.

1 det hela funne styrelsen Salbohed erbjuda så litet av färdiga och brukbara

anordningar och jämväl av utvidgningsmöjligheter, att ett nedläggande av kostnader

därstädes för att dana en provisorisk anstalt för det antal elever, för vilka plats

omedelbart erfordrades, icke kunde anses annat än såsom ett alltför dyrbart företag.

Enligt styrelsens förmenande skulle icke heller vinnas annat än ett mycket otillfredsställande

provisorium.

I fråga om förslaget att till Salbohed förlägga en provisorisk stats- b) rörande

anstalt för alkoholister yttrar Bonastyrelsen därefter: förslaget att

J till Salbohed

Styrelsen ansåge sig icke kunna eller böra ingå på något bedömande av i förlä?ga .e‘''

vad mån Salbohed med nu förefintliga utrymmen och med de arbetsmöjligheter, som statlig aYkodess

åkerjord och skog erbjöde, lämpade sig såsom vårdanstalt för ett mindre antal holistanstalt.

alkoholister. Då emellertid av det yttrande, som av Venngamsstyrelsen angivits

den 16 mars 1918 framginge, att berörda styrelse ansett Salbohed, jämfört med vad

den i övrigt haft att undersöka, onekligen erbjuda de största möjligheterna att anordna

en provisorisk statsanstalt för vård av alkoholister, funne Bonastyrelsen för

sin del att vid avgörande av frågan, huruvida Salbohed borde användas såsom

vårdanstalt för alkoholister eller uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare, det

största avseende borde fästas vid det antal platser, som behövdes för den ena eller

den andra kategorien. Enligt vad styrelsen försport skulle de alkoholister, på vilka

gällande lag om internering av dylika för närvarande behövt bringas i tillämpning,

vara ganska begränsat, under det skaran av minderåriga förbrytare, om vilka domstol

förordnat om deras insättande i allmän uppfostringsanstalt, vore i ständig tillväxt.

Såsom styrelsen förut angivit, syntes utom för de omkring 200 elever, för vilka

platser med stark överbeläggning av Bonaanstalten i dess nuvarande skick hittills

beretts, komma att under de närmaste två åren erfordras ytterligare minst ett

hundratal platser. Vid sådant förhållande insåges lätt, att styrelsen icke kunde

finna Salbohedsprojektet innebära någon lösning av platsfrågan i avseende å de

minderåriga förbrytarna.

Beträffande de kostnader, som upprättandet å Salbohed av en provi- C) rörande

sorisk uppfostringsanstalt skulle nödvändiggöra, heter det vidare i Bona- kostnaderna

styrelsens skrivelse: förSaiboheds

• användning

Utan biträde av byggnadssakkunnig tilltrodde sig styrelsen icke att lins närmelsevis

kunna angiva den kostnad, som skulle uppkomma för att sätta de å Salbohed fostring*-"

redan befintliga byggnaderna i sådant skick, att där kunde utan allt för stora risker anstalt.

och olägenheter beredas sovplatsutrymme och i övrigt oundgängliga lokaler för ett

mindre antal elever än det av Venngamsstyrelsen ifrågasatta. Styrelsen hade emellertid

försport, att ledamoten av Venngamsstyrelsen, förutnämnda arkitekt Lundegårdh

erhållit i uppdrag att approximativt beräkna kostnaderna för de byggnadsarbeten,

som skulle erfordras för provisoriskt förläggande till Salbohed av dels ett 30-tal

alkoholister, dels ett större antal, omkring 60, och förmenade styrelsen, att den

kostnad, som av denna beräkning utvisades, i det stora hela torde kunna läggas till

Bihang till riksdagens protokoll. 1318. I samt. 298 höft. (Nr 338.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

d) rörande

kostnaderna

för Velin*

gams- ap te*

rande till

provisorisk

uppfostrings

anstalt.

74 Kungl-. Maj:ts nåd. proposition Nr 838.

"rund för en jämförelse med de utgifter, som uppkomma genom motsvarande åtgärder

för vinnande av provisoriskt platsutrymme för minderåriga förbrytare till ungefär

lika antal. „ . , . ... , ,

Då emellertid, såsom förut angivits, platsbehovet för mmderanga förbrytare

vore större än det, med .vilket Venngamsstyrelsen räknade, och måste, så vitt nu

kunde bedömas, anses böra tillgodoses för minst 100 elever — med ändock fortsatt

stark överbeläggning av Bonaanstalten —, funne Bonastyrelsen sig urståndsatt att,

oavsett Salboheds olämplighet för det nu ifrågavarande ändamålet, lämna något

organisationsförslag och därmed förbunden utgiftsberäkning för en till nämnda plats

förlagd uppfostringsanstalt. Styrelsen ansåge sig nämligen icke kunna bära ansvaret

för en anordning av antydd art, vilken enligt styrelsens förmenande varken skulle

bliva nöjaktig eller tillräcklig.

Bouastyrelsen redogör däreltex- för de kostnader, som ett

av Venngarnsanstalten till en provisorisk uppfostringsanstalt skulle medföra,

samt yttrar därom följande:

Vid ett förnyat besök, som Bonaanstaltens direktör för utredande av ifrågavarande

kostnader avlagt vid Venngarn, hade bemälde direktör kommit till den uppfattning

att, för den händelse Venngarnsanstaltens användande såsom uppfostringsanstalt

bleve provisoriskt, några byggnadsarbeten icke behövde för närvarande ifrågasättas.

Däremot hade lian ansett ensidigt, att den vid anstaltsbyggnaden belägna

sjukstugan, som redan delvis tagits i bruk som bostad för en befattningsha\aier

måtte användas till bostad för den förste lärare, som erfordrades för skolundervisningen,

och att till sjukrum toges ett eller vid behov två ruin av den lägenhet i

anstaltsbyggnadens ekonomiflygel, som nu beboddes av den så kallade husfadern,

vilken befattning direktören efter samråd med alkoholistanstaltens nuvai ande föreståndare

icke ansett nödig vid en å Venngarn anordnad uppfostringsanstalt. Övriga

rum i nu ifrågavarande lägenhet torde lämpa sig till läkare- och förbandsrum samt

bostad för en sjuksköterska. Nu ifrågavarande åtgärd motiverades av Bonadirektören

därmed, att det visat sig synnerligen olämpligt, att familjer med tjänstefolk och barn

hade samma ingång till sina bostäder som eleverna, och att det torde vara lättare

att få en väl kvalificerad lärare, om han erhölle bostad på förut angivet sätt,

I själva anstaltsbyggnaden torde för elevernas övervakning vara nödvändigt, att

glas insattes i övre dörrspeglarna till ingångarna till sovrummen samt att strömbrytarna

till de elektriska ljusledningarna flyttades ut i korridorerna, så att nattvakterna

kunde för elevernas kontrollerande tända i varje rum från korridoren.

Vidare måste några nu såsom förrådsrum använda mindre rum förses med sä mila

fönsteranordningar, att rummen kunde användas såsom säkra isoleringsrum, r ramtör

balkongerna i de två övre korridorerna måste sättas säkra stängningsanordmngar.

Enligt vad direktören för styrelsen uttalat måste det anses oundgängligt, att

i anstaltsbyggnaden vid Venngarn, om den skulle beläggas med minderåriga förbrytare,

anordnades en mycket effektiv nattbevakning, enär eleverna med stor lätthet kunde

taga sig ut genom fönstren särskilt på nedra botten. Han ansåge emellertid, att

ett försök borde göras att tills vidare undvika införandet av ett boxsystem för

elevernas separation nattetid, då detta skulle medföra avsevärd kostnad. Då styrelsen

förutsatte, att, i händelse Venngarnsanstalten bleve upplåten såsom provisorisk

uppfostringsanstalt, ett nära samarbete med Bonaanstalten med dess bättre säkerhets
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338-

anordningar och separationsmöjligheter komme till stånd, hade styrelsen icke ansett

sig böra med avseende å Yenngarn tillsvidare ifrågasätta ytterligare ändringar än

som härovan angivits.

I övrigt syntes bostäder kunna, åtminstone tillsvidare, beredas för vid uppfostringsanstalten

erforderlig personal i redan befintliga lägenheter.

För närvarande funnes icke vid Venngarn några särskilda skollokaler. Såsom

sådana torde emellertid tillsvidare kunna användas dels en större verkstadslokal i

anstaltsbyggnadens vindsvåning, som nu användes till provisorisk gudstjänstlokal,

dels två mindre närliggande verkstadslokaler. Genom utflyttning av den i en av

suterängvåningens lokaler bedrivna måleriverkstaden till någon lokal i de till egendomen

hörande husen torde skomakeri och skrädderi tillsvidare kunna bedrivas i

suterängvåningens verkstadslokaler. Nyss nämnda större verkstadsutrymme i vindsvåningen

finge utom såsom skolsal även tjäna till gudstjänstlokal. På nu antytt

sätt torde det bliva möjligt att under det ifrågasatta provisoriet å Yenngarn nödtorftigt

bedriva skolundervisningen och jämväl undgå att uppföra särskilda lärarebostäder.

Med avseende å de belopp, vartill kostnaderna för de sålunda

erforderliga mindre förändringarna kunna antagas komma att uppgå,

hänvisade styrelsen till en av byggnadsingenjören Lindblad gjord beräkning,

varav framgår, att dessa kostnader skulle belöpa sig till sammanlagt

allenast 1,500 kronor.

Bonastyrelsen övergår därefter i sin skrivelse till en redogörelse för

de kostnader av icke engångskostnads natur, som ett bedrivande vid

Venngarn av eu uppfostringsverksamhet av nu ifrågavarande art skulle

medföra. Då dylika kostnader givetvis komma att — under förutsättning

av samma elevantal — hålla sig till ungefär samma belopp, vare sig

Venngarn eller annan ort blir platsen för den erforderliga provisoriska

uppfostringsanstalten, torde utredningen i denna del ej vara av betydelse

för det spörsmål, som nu närmast föreligger till avgörande, och alltså

tillsvidare kunna lämnas åsido.

Till komplettering av den av Bonastyrelsen förebragta utredningen

rörande Vermgarnsanstaltens lämplighet som uppfostringsanstalt har nuvarande

föreståndaren vid Venngarn i ärendet ingivit en skrivelse, i

vilken han närmare beskriver en anordning, varigenom utan några

egentliga kostnader plats skulle kunna å Venngarn beredas för ett 30-tal

elever utöver de 100, som i det föregående beräknats, eller således för

sammanlagt 130 elever.

Enligt beräkningar, som arkitekten Lundegårdh på min begäran

verkställt, skulle, ifall Salbohedsanstalten omändrades till uppfostringsanstalt

i stället för till en statens alkoholistanstalt — i båda fallen för

Venngarns
anstaltens
nuvarande
föreståndare.

Arkitekten

Lnndeg Ardh

om kostnaderna

för

s. 76 Kontrollera mot PDF

anordnande

av en uppfostra

gs•

anstalt å

Salbohed.

Venngarnsstyrelsen

i

skrivelse den

10 april 19 IS.

76 Kunyi Maj ds nåd. proposition Nr 338.

60 intagna —, det tillkomma en merkostnad på omkring 50,000 kronor

(till beredande av erforderliga arbetslokaler). Hela engångskostnaden för

anordnandet där av en uppfostringsanstalt av berörda omfattning skulle

alltså — frånsett kostnader för inlösen av byggnader och inventarier

samt inköp av nya inventarier —- belöpa sig till 94,000 + 50,000 kronor

eller således 144,000 kronor.

1 sin förut berörda skrivelse av den 10 april 1918 säger Venngarnstyrelsen

sig vilja än en gång framhålla vanskligheten av det provisorium,

som en förflyttning av den nu vid Venngarn bedrivna verksamheten

till Salbohed skulle medföra för alkoholistvården. Sitt svar på

den till styrelsen riktade frågan, vilka kostnader en sådan förflyttningskulle

föranleda, utformar styrelsen på det sätt, att den redogör för de

kostnader, som skulle krävas dels för Salbohedsanstaltens utbyggande

för 60 patienter dels ock för anstaltens anordnande såsom ett första

provisorium för högst 35 patienter. Enligt styrelsens mening skulle

detta provisorium räcka allenast under den tid, som åtginge för genomförandet

av den större utvidgningen.

Beträffande huvudförslaget — anstaltens utbyggande för 60 patienter

— yttrar styrelsen följande:

Anordnande å Salbohed av en statens alkoholistanstalt syntes, på sätt styrelsen

redan anfört i sin skrivelse av den 16 mars 1918, böra ske genom att den i skrivelsen

omnämnda baracken toges i bruk såsom den egentliga anstaltsbyggnaden. Denna

ägde det i förhållande till såväl allmän väg som förefintliga i enskildas ägo varande

byggnader bästa läget. Den vore byggd av gott timmer och kunde, om den påbyggdes

med en våning, bereda plats ej blott för ett 60-tal intagna utan jämväl för

familjebostad åt husfader samt bostäder för ogifta vårdare, sjukrum, isoleringsrum,

matsal, skafferi och dessutom för erforderliga verkstäder. De inrednings- och reparationsarbeten,

som ett dylikt utnyttjande av baracken skulle medföra, skulle enligt

av arkitekten Lundegårdli gjorda approximativa beräkningar betinga en kostnad av

c:a 70,000 kronor.

Då inga källarlokaler funnes i baracken, måste fristående dylika anordnas.

Kostnaden för dessa samt för avträden och vedskjul hade beräknats uppgå till c:a

2,000 kronor.

Den nuvarande kolonibyggnaden kunde utnyttjas till bostäder åt personal. 1

denna kunde lämpligen anordnas bostäder för 8 gifta vårdare, för husmoder samt

för 2 å 3 kvinnliga biträden. Erforderliga ändringar för anordnande av nyssnämnda

bostadslägenheter hade beräknats kosta ungefär 10,000 kronor.

Då Salbohed ej ägde egen tvätt- och bagarstuga och det förfaringssätt, vilket

i fråga om det mindre antal, som hittills varit å kolonien intagna, praktiserats, nämligen

att tvätten försiggått i en för ortsbefolkningen gemensam tvättstuga nere vid

Svartån, ej torde böra förekomma, om kolonien provisoriskt skulle erhålla statsanstaltens

mera fasta och isolerade form, måste givetvis lokaler för nyssberörda

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ändamål anordnas. Möjligen skulle härför kunna användas ett invid nuvarande

kolonibyggnaden beläget uthus, och skulle kostnaden härför möiligen kunna begränsas

till c:a 10,000 kronor.

Inrednings- och reparationskostnaden å intendentsbostaden (bostad för föreståndaren

och assistenten) torde kräva — särskilt för anordnande av familjebostad

åt assistenten — en kostnad av c:a 2,000 kronor.

Strax bakom nuvarande kolonibyggnaden läge tre mindre stugor, som befunne

sig i privat ägo. Då det torde innebära en fara för statsanstalten att hava utomstående

boende så nära kolonibyggnaden, särskilt om den skulle utnyttjas för de

intagna, torde kunna ifrågasättas, att dessa stugor inköptes. Efter vad som uppgivits,

skulle desamma med tillhörande två tunnland jord kunna förvärvas för 3,000

kronor.

Till dessa kostnader för inredning och reparation å befintliga byggnader samt

inköp av de nyssnämnda stugorna torde vidare böra läggas kostnaden för inlösande

av kolonien tillhörande byggnader samt ersättning för utförda förbättringar å byggnader,

för odlings- och dikningsarbeten in. in. Styrelsen för föreningen Floda-kolonier

hade begärt en summa av 35,000 kronor för nu nämnda byggnader och odlingsarbeten

m. m. Venngarnsstyrelsen, som ej varit i tillfälle att undersöka det befogade

i storleken av ifrågavarande ersättningskrav, måste för tillfället inskränka sig till

att endast framlägga den av kolonistyrelsen beräknade summan.

För förefintliga inre och yttre inventarier hade föreningen Floda-kolonier begärt

ersättning med 40,000 kronor, en summa rörande vilken Venngarnsstyrelsen ej utan

föregången värdering vore i tillfälle att yttra sig.

Då å Salbohed befintliga såväl inre som yttre inventarier i flera avseenden

torde behöva kompletteras, hade styrelsen ansett sig böra beräkna c:a 10,000 kronor

för nämnda ändamål.

Kostnaderna för ett omedelbart genomförande av detta större förslag

skulle alltså belöpa sig till 182,000 kronor, på sätt framgår av följande

sammanställning.

Påbyggnad av samt inrednings- och reparationsarbeten i

barackbyggnaden ....................................................... kronor 70,000

Uppförande av källarlokal samt avträden och vedskjul........ » 2,000

Inredning av bostäder i nuvarande kolonibyggnaden ............ » 10,000

Inredning i uthusbyggnad av tvättstuga och bageri ........... » 10,000

Inrednings- och reparationsarbeten i intendentbostaden........ » 2,000 94 q00

Inköp av tre invid kolonibyggnaden belägna i privat ägo

befintliga stugor.................................................... » 3,000

Inlösande av kolonien tillhörande byggnader m. m. ........... » 35,000

Inlösande av kolonien tillhörande yttre och inre inventarier » 40,000 7g 000

Komplettering av yttre och inre inventarier.................................................. lojoOO

• Summa kronor 182,000

Angående anordnandet å Salbohed såsom ett första provisorium

av en anstalt för allenast högst 35 elever yttrar Venngarnssstyrelsen

vidare:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Salbeheds
anstaltens
nuvarande
fSreståndare:
-

Kunijl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

Då barackbyggnadens iordningställande skulle taga någon tid och kravet pa

Venngarns utrymmande för att tagas i anspråk för annat syfte framhölles såsom i

hög grad trängande, skulle kunna tänkas att under byggnadstiden utnyttja förutnämnda

kolonibyggnad till anstalt. Enligt uppgjort förslag skulle kunna här förläggas

högst 35 intagna. I samma byggnad skulle anordnas kök, matsal, skafferi,

sjukrum och beredas familjebostad åt husfader (2 rum och kök) samt bostäder för

2 ogifta vårdare. Då förläggningen av de intagna till denna byggnad betraktats

endast såsom en rent tillfällig anordning, tills baracken kunde tagas i bruk såsom

förläggningslokal, skulle före inflyttningen endast de oundgängligaste omändringsarbeten

här böra förekomma och med de återstående arbetena anstå, tills barackbyggnaden

blivit färdig att tagas i bruk. Dessa extra arbeten hade beräknats kosta

c:a 2,000 kronor. 1 baracken skulle,då från början anordnas verkstadslokaler, isoleringsrum

samt bostad för 2 ogifta vårdare, vilken anordning dock skulle utgöra

en påbörjad del av det inredningsarbete i baracken, som erfordrades, för att denna

skulle kunna tjäna den planerade uppgiften såsom egentlig anstaltsbyggnad, vadan

särskild kostnad härför ej hade beräknats. I intendentsbostaden skulle under byggnadstiden

anordnas tillfälliga bostäder för 2 kvinnliga biträden, vilka båda senare, då

baracken tagits helt i bruk, skulle erhålla bostad i nuvarande kolonibyggnaden.

Enligt uppgift, som arkitekten Lundegårdh på begäran lämnat,

skulle det anordnande i baracken av verkstadslokaler, isoleringsrum och

vårdarebostäder, som styrelsen ansett böra ingå såsom ett led i nu ifrågavarande

första provisorium, kunna beräknas till 15,000 kronor. Sammanlagda

kostnader för att sätta anstalten i stånd att mottaga högst 35

elever skulle alltså — under förutsättning att även till dessa kostnader

föras de av styrelsen beräknade utgifterna till inköp av vissa i privat

ägo befintliga hus samt till inlösen av föreningar tillhöriga, byggnader

och inventarier m. m. — belöpa sig till 95,000 kronor enligt följande

sammanställning:

ömändringsarbeten i kolonibyggnaden...................................... kronor 2,000

Anordnande i barackbyggnaden av verkstadslokaler, isoleringsrum

och vårdarebostäder .................................................... » 15,000 17,000

Inköp av vissa i privat ägo befintliga stugor samt inlösen av

föreningens byggnader och inventarier m. m. (se ovan!) 78,000

Summa kronor 95,000

Efter det Venngarnsstyrelsens nu förevarande skrivelse inkommit,

erfor jag, att styrelsen för föreningen Floda-kolonier redan för några

år sedan haft under övervägande ett förslag till Salbohedsanstaltens utvidgning,

som i väsentliga avseenden avvek från det av Venngarnsstyrelsen

framlagda och om vilket förslag sistnämnda styrelse ej ägt kännedom

vid tiden för avlåtandet av berörda skrivelse. Jag lät då anmoda

Salbohedsanstaltens nuvarande föreståndare — vilken torde få antagas

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

komma att bliva främste ledaren för samma anstalt även efter det den

blivit omändrad till provisorisk statsanslag — att giva mig närmare del

av nämnda förslag samt att därvid tillika, med ledning av sålunda i

ärendet framkomna olika förslag, angiva, vilka omändringar med avseende

å den nuvarande anstalten dennes apterande till provisorisk statsanstalt

enligt hans mening påkallade.

Till fullgörande av detta uppdrag bär Salbohedsanstaltens föreståndare

till mig ingivit en den 13 innevarande april dagtecknad skrivelse,

i vilken han med huvudsaklig ledning av det inom styrelsen för

föreningen Flöda kolonier dryftade utvidgningsförslaget lämnar beskrivningar

och kostnadsberäkningar dels för inrättandet av en provisorisk

statsanstalt å Salbohed för 35 internister dels ock för en mera stadigvarande

anstalt därstädes för 60 internister. Kostnadsberäkningarna hava

på begäran granskats av arkitekten Lundegårdh och av honom lämnats

utan anmärkning.

Beträffande den sålunda föreslagna provisoriska anstalten heter det

i skrivelsen i huvudsak följande:

Som kolonibyggnad vid en dylik provisorisk anstalt skulle tagas i bruk den

nuvarande kolonibyggnaden, som erbjöde de största möjligheterna att inom kort

bliva för ändamålet färdig. Byggnaden hade nyss genomgått en inre reparation,

men behövde för att kunna mottaga en så stor kontingent som 35 man undergå en

del förändringar beträffande kök och matsal, som vore för små och läge obekvämt i

förhållande till varandra. Dessa ändringar skulle genomföras på det sättet, att en

matsal 5x12 meter anordnades i en enkel tillbyggnad längs byggnadens södra

gavel. Köket skulle utökas med nuvarande diskrummet och skafferiet samt skulle på

det sättet få direkt förbindelse med matsalen. Skafferi, skåp m. in. skulle förläggas

i utrymmet mellan korridoren, trappuppgången och gamla matsalen. Köket skulle

förses med geijserspis, som uppvärmde nya matsalen, varigenom ny murpipa undvekes.

Dess uppvärmningsförmåga torde räcka till även för korridorerna, varigenom

dessa, som nu saknade eldstäder, också vintertid kunde användas som * dagrum».

I samband med tillbyggnaden skulle hela byggnaden målas med slamfärg. Kostnaderna

för samtliga dessa arbeten beräknades uppgå till 5,000 kronor.

Kolonibyggnaden, sålunda ändrad, skulle å nedre botten lämna plats för: bostäder

för ogift husfader, hushållerska, ogift logementsvårdare, två tjänsteflickor

samt kök, källare och matsal. I våningen en trappa upp skulle kunna inrymmas:

i en sal 6 man, i en sal 7 man, i en dubblett 4 man, i ett mindre rum 2 man, i

ett annat mindre rum 1 man. I våningen två trappor upp slutligen skulle kunna

inrymmas: i ett rum 3 man, i 3 rum 4 man i varje. Tillsammans 35 man.

För de övriga vårdarna samt för körkarlar o. d. skulle bostäder kunna beredas

genom inköp nv en del närliggande smålägenheter, betingande tillhopa ett pris av

högst 10,000 kronor1).

*) Enligt uppgift skulle eu av dessa lägenheter utgöras av eu av de mindre stugor, vilkas

inköpande Venngarnsstyrelsen ifrågasatt.

a) rörande en

provisorisk

statsanstalt d

Salbohed för

So internister.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

b) rörande en

framtida utvidgning

av

Salbohedsanstalten

till att

rymma 60

internister.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Härtill komme kostnaden dels för inlösandet av föreningen Flöda kolonier

tillhörande byggnader, ersättning för gjorda förbättringar, för odlings- och dikningsarbeten

m. m. dels ock för inlösandet av föreningen tillhöriga levande och döda inventarier,

allt med de av Yenngarnsstyrelsen förut angivna belopp 35,000 repektive

40,000 kronor.

Kostnaderna för anstaltens iordningställande på nu föreslaget sätt skulle sålunda

uppgå till följande belopp:

Reparation och utbyggnad av kolonibyggnaden ............ 5,000: —

Inköp av en del närliggande lägenheter och deras reparation

.................................................................... 10,000: —

Komplettering av inventarier ........................................... 5,000: — kronor 20,000: —

Lösen till föreningen Flöda kolonier:

För byggnader och diverse arbeten ...................... 35,000: —

För levande och döda inventarier ............................ 40,000: — » 75,000:

Summa kronor 95,000: —

En provisorisk statsanstalt, sålunda anordnad å Salbohed, skulle kunna drivas

under ett par år, till dess lämpliga anordningar kunna vidtagas.

Enligt vad Salbohedsföreståndaren på förfrågan muntligen uppgivit,

skulle enligt detta förslag några särskilda kostnader för inredning

av verkstadslokaler ej erfordras. Som sådana skulle nämligen fortfarande

tjäna de nuvarande verkstadslokalerna i förut omnämnda barackbyggnad,

vilka lokaler vore tillräckligt rymliga och i övrigt i sitt nuvarande skick

fullt tjänliga för ändamålet.

Enligt detta förslag skulle alltså anordnandet å Salbohed av en

provisorisk statsanstalt för 35 internister — alldeles frånsett den ersättning

för övertagandet av döda och levande inventarier in. m. å sammanlagt

högst 75,000 kronor, som skulle utgå till föreningen Flöda

kolonier och vilken post är gemensam för alla de förslag, vilka i sig

innefatta användandet på något sätt av Salbohedsanstalten — draga en

engångskostnad av 20,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta utvidgningen längre fram av anstalten

till att omfatta sammanlagt 60 internister yttrar Salbohedsföreståndalen

vidare:

De av föreståndaren föreslagna provisoriska anordningarna kunde ej bliva

annat än en tillfällig räddning ur ett trångmål. För att en anstalt å Salbohed skulle

bliva fullt lämplig, borde en centralisering av till anstalten hörande bostads-, verkstadsoch

ekonomibyggnader äga rum. För vinnande av ett mera isolerat läge i förhållande

till ortsbefolkningen borde denna centralisering ske i parken nedanför landsvägen.

Härigenom vunnes ett bättre läge i förhållande till Salboheds ägor. Så småningom

borde även bostäder beredas för gifta vårdare för vinnande av en mera stabil personal.

Enligt den plan för sin verksamhet, som styrelsen för föreningen Flöda kolo
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

nier, såsom förut nämnts, uppgjort, skulle nämnda centralisering och utvidgning

under nuvarande förutsättningar kunna ske på följande sätt.

Under sommaren 1918 skulle arméförvaltningen uppföra en ny ekonomibyggnad,

omfattande ladugård, stall, loge och vagnbodar m. m. Efter det denna blivit

färdig, kunde nuvarande stallet användas som provisorisk verkstadslokal, medan

baracken, som nu inrymde verkstäderna, ombyggdes. Baracken borde nämligen med

hänsyn därtill, att provisoriet möjligen kunde övergå till ordinarie förhållande, flyttas

samt ombyggas i lämpligare proportioner och läggas i centrum av pal ken å gamla

officerspaviljongens tomt. Den sålunda erhållna nya anstaltsbyggnaden skulle bestå

av källarvåning samt två våningar och vind. I källarvåningen skulle inrymmas

matkällare, tvättstuga, snickareverkstad och två isoleringsrum. A nedre botten

skulle inrymmas kök, matsal för internister, matsal för personal, två rum för två

ogifta vårdare samt två arbetssalar. En trappa upp skulle inrymmas 36 internister

i 12 logementsrum, 3 man i varje, samt ett gemensamt tvättrum. Vindsutrymmet

skulle användas för torkning och inmangling av tvätt samt för upplag av sängutrustningar

m. m.

Byggnaden skulle förses med två skorstensstockar med en geijserspis vid

varje, den ena i köket, den andra i form av torkhäll i snickarverkstaden, och borde

dessa båda spisar kunna uppvärma var sin halva av byggnaden och göra maskinist

obehövlig. Matsal och verkstäder borde beräknas för 60 man. Uppförandet av

denna byggnad hade av sakkunnig person beräknats betinga en kostnad av cirka

90.000 kronor.

Den nuvarande kolonibyggnaden bleve därefter disponibel för andra ändamål

och kunde utnyttjas sålunda. Nedre botten skulle lämna bostadslägenheter för gift

husfader och gift befallningsman samt för en ogift vårdare. Familjelägenheterna

skulle beredas egna ingångar från gavlarna. En trappa upp skulle finnas plats i

två salar för sammanlagt 13 internister. en dublett och två mindre rum för gäster,

sjukrum o. d. Två trappor upp skulle finnas plats för sammanlagt 11 internister i

4 rum. Tillsammans 24 man. A denna byggnad skulle — efter tillkomsten av

förut omnämnda utbyggnad och omändringsarbeten, vilka inginge som led i den provisoriska

anordningen — icke behövas några andra ändringar än de, som betingades

av inredandet av de två familjelägenheterna. Kostnaden härför beräknades till

2.000 kronor.

Utvidgningen av anstalten till att omfatta 60 vårdplatser torde nödvändiggöra

en komplettering av inventarierna för cirka 5,000 kronor.

Hela kostnaden för anstaltens utvidgning skulle sålunda uppgå till:

Barackens rivning, flyttning och ombyggnad cirka ........................ kronor 90,000:

Kolonibyggnadens omändring ............................................................ » 2,000: —

Komplettering av inventarierna........................................................... » 5,000:

Summa kronor 97,000:

Engångskostnaderna för anordnandet å Salbohed av en statsanstalt

för alkoholister, avsedd för 60 internister, skulle alltså enligt detta förslag

— frånsett förutnämnda ersättning till föreningen Flöda kolonier

för inventarier m. in. å 75,000 kronor — belöpa sig till dels det belopp,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 käft. (Nr 338.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

Armé förr altningens

fortifikationsdepartement.

Byggnads
styrelsen.

82 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

20,000 kronor, vartill engångskostnaderna- för det provisoriska förslaget

skulle uppgå, dels ock nyssnämnda belopp, 97,000 kronor, eller således

tillhopa 117,000 kronor.

Medräknas nyssberörda ersättning å 75,000 kronor blir slutsumman

192,000 kronor.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har den 3 april 1918

avgivit underdånigt utlåtande i ärendet. I detta yttrar fortifikationsdepartementet

rörande den ifrågasatta överlåtelsen av förut berörda

kontrakt mellan departementet och föreningen Flöda kolonier i huvudsak

följande:

Enligt ifrågavarande kontrakt, som vore dagtecknat den 6 februari 1916,

hade fortifikationsdepartementet till föreningen utarrenderat Salbohed med därå befintliga

byggnader, tills Kungl. Maj:t fattat beslut angående dispositionen av ifrågavarande

område eller, om så ej skett förut, till den 14 mars 1928.

Något beslut angående framtida användningen av Salbohed hade ännu icke

fattats. . , ... 1C, • j

Mot föreningens förslag, att föreningen skulle å staten överlåta sitt arrendekontrakt

med arméförvaltningen, hade fortifikationsdepartementet intet att erinra,

under förutsättning att den tillämnade statsanstalten åtoge sig de föreningen enligt

kontraktet åliggande skyldigheterna. .

Att däremot nu överflytta Salbohed från lantförsvarsdepartementets till justitiedepartementets

förvaltning ansåge fortifikationsdepartementet ej lämpligt, då dels

nämnda anstalt vore avsedd att bliva endast provisorisk, dels ock det ej vore

uteslutet, att Salbohed eller någon del därav i en framtid kunde erfordras för militära

ändamål.

Beträffande spörsmålet om uppförande av ny ladugård å Salbohed

utlåter sig vidare fortifikationsdepartementet:

Fortifikationsdepartementet hade enligt arrendekontraktet ingen skyldighet

att uppföra ny ladugård å Salbohed. Då emellertid enligt verkställd syn den därstädes

nu befintliga ladugården vore i synnerligen dåligt skick och en ny dylik

således vore nödvändig för egendomens skötsel, vore departementet villigt att gorå

framställning om anvisande av anslag härför av fjärde huvudtitelns arrende-, jordskylds-

och tomtöresmedel samt att, om detta beviljades, omedelbart gå i författning

om arbetets utförande. Förberedande åtgärder i denna sak hade redan vidtagits av

departementet. Om de hunne slutföras under de närmaste månaderna, torde ladugården

kunna utföras under innevarande års sommar, men i annat fall under sommaren

1919.

Byggnadsstyrelsen har, på sätt redan förut nämnts, i sitt över

Tunaprojektét angivna yttrande förordat Venngarnsanstaltens provisoriska

användande som uppfostringsanstalt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Socialstyrelsen har i ärendet avgivit infordrat underdånigt utlåtande,

dagtecknat den 16 april 1918. Efter att däri först hava påmint

om, att i det system, vars grundlinjer uppdragils i lagen om behandling

av alkoholister, såsom ett väsentligt moment ingått anstaltsvård,

dels frivillig dels påtvingad, samt att denna senare vårdform — tvångsinterneringen

— skulle tillgodoses genom statsanstalter och s. k. erkända

anstalter, kommer styrelsen i sitt utlåtande in på frågan om det nuvarande

och framtida behovet av anstaltsplatser för alkoholistvården.

Härom yttrar styrelsen i huvudsak:

Vid alkoholistlagens antagande hade man ansett sig böra befara, att stora

svårigheter skulle möta för att tillgodose behovet av vårdplatser. Kristidens särskilda

förhållanden hade emellertid även på detta område gjort sig gällande på ett

sätt, som rubbat tidigare beräkningar. När samtidigt med öppnandet av Venngarnsanstalten

lagen trätt i kraft, hade krigskrisen redan varat i tvenne år och i hög

grad förändrat läget. Livsmedelssvårigheterna hade framtvingat en efter hand allt

mera skärpt ransonering av spritdryckerna, vilken åtminstone till en början uppenbarligen

ansetts komma att utöva ett mycket gynnsamt inflytande även på de

grupper av individer, som utgjorde alkoholistvårdens klientel.

Av betydelse för bedömande av nu förevarande spörsmål vore vidare, att

kommuner och enskilda av olika skäl, men kanske framför allt på grund av obekantskap

med lagens innebörd och möjligheter icke vidtagit tillräckliga åtgärder för

att förverkliga lagens syften. Socialstyrelsen saknade visserligen preciserade uppgifter

härom, men ansåge sig emellertid kunna uttala, att endast inom ett jämförelsevis

ringa antal kommuner hittills ifrågakommit någon ordnad verksamhet med

ändamål att bringa lagen i verklig tillämpning. Icke ens i våra större städer hade

särskilda nykterhetsnämnder överallt blivit tillsatta, och även där sådana funnes,

hade en stark återhållsamhet kunnat förspörjas i fråga om tillgripandet av anstaltsvård,

detta huvudsakligen på grund av obenägenhet att åtaga sig vederbörlig andel

i kostnaderna för densamma. Det vore mot bakgrunden av dessa alldeles särskilda

omständigheter, som man hade att bedöma efterföljande uppgifter rörande anstaltsvården.

Socialstyrelsen

:

a) rörande

behovet av

anstaltsplatser

fölalkoholister.

Antalet platser och vårdade å alkoholistanstalter i riket.

Antal

Antal

vårdade den

platser.

‘/t 1917. 1

''/. 1918. 7*

1918.

Statsanstalt.

Venngarn .................................................

......... 100

53

50

46

Erkända anstalter.

Flöda kolonierna:

V emdalen............................................

......... 35

_

i

1

Hästveda '') ...........................................

......... 12

2

2

Sal bohed ..............................................

........ 30

8

9

12

Vintersbo ..................................................

......... 16

6

-1

4

) Verksamheten nedlagd.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Gunnarskog (för kvinnor)...............................

10

8

6

5

Eolshäll '') ..........................................................

20

—

—

Lerjeholm 3)........................................................

27

—

—

Summa

150

24

22

22

Enskilda anstalter.

Kurön ................................................................

40

22

9

5

Rönneholm '') ...................................................

28

8

4

—

Berga*) ..........................................................

22

3

—

—

Gälegården ’) ...................................................

18

2

—

—

Sans Souci .......................................................

17

4

1

1

Härnö ..............................................................

15

7

3

1

2

Håkanstorp ........................................................

13

6

—

Björknäs ...........................................................

11

10

8

4

Summa

164

62

26

12

Summa summarum

414

139

98

80

De nu anförda siffrorna kunde syntes giva vid handen, att alkoholistanstalternas

värdkapacitet vore långt större än behovet av vårdplatser. Av statsanstaltens 100

platser vore sålunda vid innevarande månads ingång 46 eller ej fullt hälften belagda.

Vid de fyra i verksamhet varande erkända anstalterna (Vemdalen, Salbohed, Vintersbo

och Gunnarskog) vore endast 22 av de 91 platserna belagda; och vid de fem i

gång varande enskilda anstalterna (Kurön, Sans Souci, Härnö, Håkanstorp och Björknäs)

med tillhopa 96 platser funnes endast 12 vårdade. Med avseende härå borde

till en början erinras, att de helt enskilda anstalterna icke kunde supplera statsanstalt

och erkända anstalter, då de icke kunde mottaga alkoholister, som enligt

lagen skulle interneras. De internerades antal uppginge för närvarande till 46 + 22

eller tillhopa 68, medan antalet vårdplatser för dem utgjorde 191 eller — om Venngarnsanstalten

frånräknades och, i enlighet med en av de föreliggande alternativa

planerna, Salbohed med dess nuvarande vårdkapacitet toges i anspråk såsom statsanstalt

— endast 91 platser; vid ifrågasatt utvidgning av anstalten å Salbohed

skulle ytterligare 30 eller 50 platser tillkomma. Anmärkas borde vidare, att Göteborgs

stads alkoholistanstalt å Lerjeholm nu stode färdig att börja sin verksamhet

såsom erkänd anstalt med 27 platser. Vissa utsikter torde även förefinnas för att

anstalten å Björknäs skulle söka erkännande såsom allmän.

Sökte man emellertid bilda sig en närmare uppfattning om behovet under

den närmaste framtiden av vårdplatser för internerade alkoholister, så borde vidare

ihågkommas, att visserligen hela alkoholistvårdens aktivitet varit väsentligt nedsatt

under kristiden, men att det dock vore ovisst, huruvida någon egentlig minskning

i antalet interneringsmässiga alkoholister verkligen inträtt. En antydan härom innebure

redan den omständigheten, att antalet å allmän anstalt internerade företedde

en tämligen konstant siffra, under det att antalet å enskilda anstalter intagna i hög

grad reducerats. Då vidare, enligt styrelsens mening, den huvudsakliga anledningen

till att icke en betydande stegring av antalet tvångsinternerade alkoholister redan

-1) Verksamheten nedlagd.

2) Verksamheten ännu ej börjad; anstalten planeras för annat ändamål.

3) Verksamheten ännu ej börjad.

4) Anstalten delvis apterad till epileptikeranstalt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

inträtt vore att söka i vederbörande kommunala organs obekantskap med lagen och

deras därav föranledda overksamhet, måste man räkna med en framtida interneringsfrekvens

å allmänna anstalter, som automatiskt komme att stiga i samma mån som

de kommunala myndigheternas intresse och aktivitet, med stigande kännedom om

lagens innebörd och möjligheter, komme att ökas.

I detta sammanhang ville styrelsen vidare framhålla, att innevarande års riksdag

nyligen beslutat skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida

icke alkoholistlagen lämpligen borde utsträckas att omfatta jämväl åt dryckenskap

hemfallen person, som upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri, samt

att lagutskottet i sitt utlåtande särskilt framhållit behovet av, att utredning verkställdes

för utrönande av dels det antal personer, som genom en dylik utsträckning

av lagens omfattning kunde bliva i behov av anstaltsvård, dels möjligheten av att

åt detta ökade antal bereda nödig anstaltsvård.

Efter det socialstyrelsen således från synpunkten av det framtida

behovet av alkoholistvård framställt sina betänkligheter mot Venngarnsanstaltens

provisoriska ersättande med annan statsanstalt, övergår styrelsen

i sitt utlåtande till att utveckla sina skäl, på grund av vilka en

dylik åtgärd vore jämväl i andra avseenden ägnad att skada alkoholistvårdens

utveckling. Härom anför styrelsen i huvudsak följande:

Statens nuvarande alkoholistanstalt hade efter besvärliga förarbeten och stora

kostnader tillkommit i sin nuvarande gestalt för att den ifrågavarande vårdverksamheten

skulle lyftas upp på den nivå, som erfordrades för att ernå goda resultat

och vinna förtroende hos allmänheten. Det torde också få anses erkänt, att anstalten

på ett mycket erkännansvärt sätt fyllt sin uppgift, om också under den

hittillsvarande korta verksamhetstiden försöksstadiets svårigheter ännu ingalunda

kunde anses helt övervunna. Den för hela vår alkoholistvård lovande utvecklingen

skulle nu plötsligt avbrytas. Den nuvarande, i större stil planerade och rikligt utrustade

anstalten skulle utbytas mot en mindre och i alla avseende svagare anordnad,

provisorisk sådan. Den kvalificerade personalen å anstalten skulle icke medfölja

till den nya platsen, utan ersättas av en annan mindre erfaren. Den ifrågasatta

förändringen måste sålunda anses medföra en sänkning i fråga om den nivå, till

vilken man velat och efter många svårigheter även delvis lyckats höja alkoholistvården

och vilken utgjorde en viktig förutsättning för att man så småningom skulle

kunna vinna allmänhetens och kommunernas aktiva medverkan för ett energiskt

bekämpande av dryckenskapens skadeverkningar.

Under nu angivna förhållanden måste enligt styrelsens uppfattning den ifrågasatta

provisoriska förflyttningen av statsanstalten anses ur alkoholistvårdens synpunkt

vara en högst betänklig åtgärd.

Sedan styrelsen därefter uttalat sin farhåga för att, ehuru den

föreslagna förflyttningen i samtliga utlåtanden i ärendet förutsatts komma

att bliva av provisorisk art, omständigheternas makt och framför

allt tvångsuppfostrings frågans ytterligare utveckling skulle komma

att av det avsedda provisoriet skapa en permanent anordning, ingår

styrelsen på spörsmålet om Salbohedsanstaltens större lämplighet som

b) rörande

betydelsen

för alkoholistvårdens

utveckling

av den statliga

anstaltens

kvarblivande

vid

Venngarn.

r) rörande

frågan om

Salbohedsanstultens

större lämplighet

som

alkoholistanstalt

eller

som uppfostringsanstalt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

<li rörande

ett nytt

förslag till

skyndsamt

avhjälpande

av platsbristen

beträffande

mindar&riga

förbrytare.

86 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalt eller som uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare.

Styrelsen gör därvid gällande, att de skäl, som av Bonastyrelsen anförts

mot Salbohedsanstaltens lämplighet såsom tvångsuppfostringsanstalt,

för minderåriga förbrytare, vore i ungefär lika utsträckning gällande

om samma anstalt såsom statsanstalt för alkoholister och att den

enda obetydliga fördel, som Venngarnsanstalten såsom uppfostringsanstalt

erbjöde framför Salbohedsanstalten, vore den, att å Venngarnsanstalten

kunde skyndsamt beredas plats för ett större antal elever än å

Salbohedsanstalten.

I sitt utlåtande erkänner socialstyrelsen, att statens uppfostringsverksamhet

med avseende å minderåriga förbrytare för närvarande befinner

sig i ett verkligt nödläge. Styrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida

icke till undanröjande härav skulle kunna vidtagas andra åtgärder

än de föreslagna. Härom yttrar styrelsen:

Av de i ärendet verkställda utredningarna framginge icke, huruvida på allvar

undersökts möjligheterna för att å egendomen Bona och dess utgårdar uppföra anstaltsbyggnader

med sådan skyndsamhet, att det nu föreliggande behovet av ökade

vårdplatser kunde tillgodoses. De betydande utvidgningar, som avsåges skola utföras

i anslutning till fattigvårdslagstiftningskommittén den 5 december 1915 avgivna

betänkande, torde icke nödvändigtvis behöva verkställas genom byggnader i

sten, vilket beräknats fördröja arbetenas avslutande till år 1920. Med användande

av trä såsom byggnadsmaterial skulle måhända planen för utvidgningsarbetena något

förändras, men i allt fall hinder knappast mola för deras avslutande före innevarande

års utgång. Fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag, till vilket Bonaanstaltens

styrelse i huvudsak anslutit sig, innebure en ökning av antalet vårdplatser

med 80 å 90, men därjämte anmärkte kommittén, att utrymme förefunnes för ytterligare

utvidgningar vid Bona. Ej heller syntes det möta något hinder att låta

den planerade kolonien å utgården Bockfall taga större omfattning än vad i de

föreliggande utredningarna beräknats.

Socialstyrelsen sammanfattar sin ståndpunkt i frågan så, att den

förklarar sig nödsakad att i likhet med Venngarnsstyrelsen bestämt avråda

från genomförande av det framställda lörslaget att förflytta statens

alkoholistanstalt från Venngarn till Salbohed.

• Slutligen anmäler styrelsen, att styrelsen i anledning av framställningar

från vissa alkoholistanstalter samt den senaste tidens starka prisstegringar

ansett sig böra taga i övervägande, huruvida icke för tryggande

av nödig tillgång å vårdplatser vid erkända och enskilda alkoholistanstalter

ökat ekonomiskt stöd från statens sida kunde bliva erforderligt.

Departements- Av den utredning, som blivit förebragt i detta ärende synes mig

chefen. framgå, att till avhjälpande utan större dröjsmål av den rådande plats
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 338.

bristen med avseende å vården av minderåriga manliga förbrytare framförts

allenast tre förslag av beskaffenhet att överhuvud taget behöva underkastas

diskussion. Det första — framställt av socialstyrelsen i dess nyss refererade

utlåtande av den 16 i denna månad — går ut på en förändring i de av

samtliga övriga myndigheter tillstyrkta och mig förut i dag förordade

utvidgningsplanerna a Bona sa till vida, att dels den föreslagna nya

elevavdeluingens byggnader skulle uppföras av trä i stället för av sten,

genom vilken förändring avdelningen enligt styrelsens mening skulle

kunna bliva färdig att tagas i bruk före innevarande års utgång, dels

ock åt den föreslagna elevkolonien å Bonas utgärd Bockfall skulle givas

större omfattning än förut förordats. Det andra förslaget avser förändrande

av den nuvarande statserkända alkoholistanstalten å Salbohed

till en statlig provisorisk uppfostringsanstalt för minderåriga manliga

förbrytare. Det tredje förslaget slutligen går ut på apterande av statens

nuvarande alkoholistanstalt vid Venngarn till provisorisk uppfostringsanstalt

samt inrättande å Salbohed av en, likaledes provisorisk, statlig

vårdanstalt för alkoholister.

Av dessa tre förslag synes mig det första — avseende ändringar

i de planerade utvidgningsarbetena å Bona — kunna lämnas helt och hållet

ur räkningen. Att bygga byggnader, avsedda till bostäder åt minderåriga

av nu ifrågavarande art, av trä, torde, särskilt då fråga är om byggnader

av nu förevarande dimensioner, av lätt insedda skäl icke kunna

komma i fråga och ett dylikt byggnadssätt har också tidigare i liknande

fall utdömts av sakkunniga myndigheter. Vad åter angår tanken att

till utgården Bockfall förlägga en större elevkoloni, än förut föreslagits,

är att märka, att, på sätt redan nämnts, en dylik plan varit uppe, men

måst övergivas, enär kostnaderna därför beräknats bliva allt för höga i

förhållande till den obetydliga ökning i platsutrymmet, som därigenom

skulle ernås. Härtill kommer, att socialstyrelsens förslag icke är ägnat

att bringa den avsedda hjälpen med den skyndsamhet, som i detta fall

är nödvändig. Att, såsom styrelsen tänkt sig, få den nya avdelningen

färdig redan under innevarande år skulle säkerligen komma att visa sig

absolut omöjligt. Med hänsyn till nödvändigheten av ritningarnas omändrande

m. m. skulle för uppförande av ett dylikt byggnadskomplex

säkerligen åtgå minst ett år.

De två övriga förslag, mellan vilka man i nu förevarande avseende

har att välja, innefatta båda i sig ett användande på ett eller annat

sätt av den nuvarande alkobolistanstalten å Salbohed. Vid valet mellan

dem tvekar jag icke att giva ett obetingat företräde åt det av dessa

förslag, som går ut på att som uppfostringsanstalt för ungdomsbrotts
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lingar tillfälligtvis aptera Venngarnsanstalten och i stället å Salbohed

upprätta eu provisorisk vårdanstalt för alkoholister. Jag föranledes att

intaga denna ståndpunkt av flera skäl, av vilka vart och ett synes mig

vara av den betydelse, att det ensamt för sig verkar avgörande. Detta

förslag är det enda, som är ägnat att bringa någorlunda tillräcklig hjälp

mot den rådande platsbristen, det är vidare det enda, genom vars förverkligande

dylik hjälp åstadkommes utan dröjsmål, och det är slutligen

ojämförligt billigare än det andra förslaget. Riktigheten av dessa påståenden

torde framgå av den korta jämförelse mellan de båda förslagen,

som jag strax vill uppdraga.

Det förslag, åt vilket jag sålunda kommer att giva mitt förord,

omfattar som nämnt \ enngarnsanstaltens tillfälliga förflyttning till Salbohed.

Innan jag går närmare in på nyssberörda jämförelse, torde det

därför tillåtas ’ mig att i korthet till bemötande upptaga de invändningar

som framställts mot en dylik förflyttning. De huvudsakligaste av dessa

invändningar återfinnas i socialstyrelsens av mig nyss refererade utlåtande.

Socialstyrelsen framhåller, att den minskning i platser a statsanstalter

och erkända anstalter, som ett, låt vara tillfälligt, utbytande

av Venngarn mot Salbohed skulle medföra, icke vore att tillråda, dä det

vore att antaga, att ett avsevärt ökat platsbehov för interneringsmässiga

alkoholister vore att vänta inom den närmaste framtiden. De skäl,

socialstyrelsen anfört för denna sin åsikt, hava ej å mig verkat öveitygande.

A statsanstalten och erkända anstalter vistades den 1 innevarande

månad 63 och å enskilda anstalter 12 manliga patienter, tillhopa

således 75 manliga patienter. Platsutrymmet för sådana patienter på

statsanstalten samt sådana erkända anstalter, som fortfarande äro i

verksamhet eller stå färdiga att börja sådan, — Eolshäll dock oräknad - utgör för närvarande 208. Därtill kommer Björknäs ■ med för närvarande

11 platser — som enligt socialstyrelsens uppgift väntas komma

inom kort söka erkännande som allmän. Härav framgår, att det nuvarande

eller inom kort väntade platsutrymmet för manliga patienter

å statsanstalt och erkända anstalter är ^ mer än tre gånger så

stort som det nuvarande platsbehovet. Eu även ganska avsevärd

minskning av nuvarande platsutrymmet torde således icke innebära

någon risk, om hänsyn tages endast till behovet såsom det nu framträder.

Emellertid anför styrelsen som huvudsakliga skäl för sitt antagande,

att detta behov kommer att ökas inom den närmaste framtiden,

dels att det vore att vänta, att kommuner och enskilda, vilka

hittills av olika skäl, främst kanske på grund av obekantskap med lagens

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

innebörd och möjligheter, icke vidtagit tillräckliga åtgärder för att förverkliga

lagens syften, hädanefter skulle komma att, sedan lagen blivit

mera bekant, iakttaga en livligare verksamhet härutinnan, dels också

att riksdagen nyligen beslutat en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

om utredning, huruvida icke alkoholistlagens tillämplighétsområde skulle

kunna utsträckas att omfatta även andra kategorier än de, som nu nås

av densamma. Med avseende å förstnämnda skäl vill jag nämna, att

det synes mig föga troligt, att det ökade intresse för begagnandet av

lagens möjligheter, som kommuner och enskilda måhända kunna väntas

komma att visa inom de närmaste åren, skall tillföra alkoholistanstalterna

en sådan ökning i klientelet, att icke denna mer än väl skulle motvägas

av den minskning, som torde bliva en följd därav, att nuvarande restriktioner

i fråga om iskänkning och utminutering av spritdrycker — såsom

med säkerhet är att antaga — komma att fortfara jämväl en avsevärd

tid framåt. Gentemot nu ifrågavarande, av socialstyrelsen anförda skäl

torde dessutom, liksom även mot vad anförts om den ifrågasatta nya

lagstiftningens inverkan, böra framhållas, att den anordning, varom här

är fråga, är avsedd att vara av allenast provisorisk natur.

Vad socialstyrelsen i sin skrivelse vidare anfört om de olägenheter

för alkoholistvårdens utveckling, som en förflyttning av statsan

stalten från dess nuvarande plats skulle hava till följd, må visserligen

i viss mån äga sitt berättigande. De farhågor styrelsen uttalat i detta

avseende synas mig dock något överdrivna. Blir statsanstalten ordnad

på sätt jag längre fram kommer att föreslå, torde komma att skapas

fullt betryggande förutsättningar för att alkoholistvården jämväl i fortsättningen

skall kunna bliva vederbörligen tillgodosedd.

Mot Venngarnsanstaltens provisoriska förflyttning till annan plats

hava således enligt min mening icke förebragts så vägande skäl, att

man behöver rygga tillbaka för ett dylikt steg, när detta, såsom här är

fallet, påkallas av ett annat allmänt intresse av största vikt.

Emellertid är frågan, om Venngarnsanstalten verkligen behöver

tagas i anspråk för nu förevarande ändamål, såsom redan antytts, beroende

på, huruvida icke möjligen Salbohedsanstalten lika väl lämpar sig att

tjäna som provisorisk uppfostringsanstalt. Svaret på detta spörsmål

torde framgå av den jämförelse mellan Venngarns- och Salbohedsförslagen,

som jag nyss förklarat mig vilja lämna.

Med avseende å denna jämförelse vill jag inledningsvis nämna,

att jag beträffande förslaget om Salboheds omändring till uppfostringsanstalt

antagit, att förslaget därom skulle, i händelse av dess realiserande,

komma att, såsom jag vid verkställd prövning funnit befogat, förverkligas

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

på huvudsakligen det sätt, som i det föregående ifrågasatts. Vidkommande

det andra förslaget, som i sig innefattar Salboheds omändrande till

provisorisk statlig vårdanstalt för alkoholister, har jag åter utgått ifrån,

att berörda anstalt, för att kunna fylla detta sitt nya ändamål, åtminstone

tillsvidare icke behöver beräknas för större antal patienter än 35. Såsom

redan förut antytts, har vid en förberedande överläggning med representanter

för Venngarnsstyrelsen från deras sida ett 30-tal angivits

såsom det antal, vilket en statlig alkoholistanstalt, avsedd att provisoriskt

träda i stället för Venngarnsanstalten, måste stå rustad att mottaga;

och Venngarnsstyrelsen har ju också i den senaste av sina här förut

refererade skrivelser utgått ifrån, att Salbohedsanstalten med denna storlek

i allt fall skulle bliva till fyllest såsom ett första provisorium, nämligen

intill dess vissa av styrelsen ifrågasatta utvidgningsarbeten bleve fullbordade.

Enligt min "tro kommer Salbohedsanstalten, även om den

bibehålies i deuna mindre omfattning, att bliva fullt tillräcklig för sitt

ändamål under hela den tid nu ifrågavarande provisorium kommer att

räcka. För riktigheten av denna uppfattning talar, synes det mig, den

omständigheten, att för närvarande å den statliga alkoholistanstalten

vårdas ett stort antal patienter, som utan större olägenhet skulle kunna

vårdas å annat håll. Såsom belysande i detta avseende torde kunna

erinras därom, att Venngarnsstyrelsen i sin förut omnämnda skrivelse

av deri 20 februari 1918 tänkt sig möjligheten av att genom ett överflyttande

av omkring 30 patienter till statserkända alkoholistanstalter

provisoriskt minska antalet tvångsinternerade å en statsanstalt. till omkring

20. Den nedsättning i alkoholistvårdens aktivitet, som framkallats av

den nu rådande kristiden med dess av livsinedelssvårigheterna framtvungna

stränga restriktioner med avseende å försäljning och utskänkning

av spritdrycker, kommer säkerligen att fortfara även under de närmast

kommande åren. Att under sådana förhållanden redan nu besluta nedläggande

av ganska avsevärda kostnader på Salbohedsanstaltens utbyggnad

för ett större antal patienter än 35 synes mig, som sagt, icke kunna

förordas. Häremot talar även den omständigheten, att till det närmare

utformandet av denna utbyggnad föreligga tväune planer, mellan vilka

ett val svårligen kan träffas utan ytterligare utredning. . Skulle åter

platsbehovet längre fram visa sig större än sålunda antagits, giver ju

utredningen vid handen, att möjlighet föreligger att utan allt för stora

svårigheter utvidga anstalten till att rymma ända till ett 60-tal patienter,

och för ett större antal patienter torde väl, såsom förhållandena på nykterhetslagstiftningens

område numera utvecklat sig, en statlig alkoholistanstalt

knappast behöva under nögra förhållanden beräknas.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Vid nu ifrågavarande jämförelse utgår jag således ifrån, att, därest

Salbohedsanstalten kommer att ombildas till en statlig alkoholistanstalt,

den åtminstone till en början ej behöver få större omfattning än att

till densamma kan förläggas högst 35 patienter. Av de förslag till

anstaltens utvidgning i denna omfattning, som föreligga, ansluter jag

mig till det av Sal bohedsanstaltens föreståndare framlagda och av arkitekten

Lundegårdh gillade förslaget. Genom kolonibyggnadens tillbyggande

enligt detta förslag skulle utrymmet därstädes bliva avsevärt

rymligare än enligt Venngarnsstyrelsens förslag.

Vid jämförelsen lämnar jag vidare å sido kostnaderna för inlösen

från föreningen Flöda kolonier av levande inventarier m. in., vilka

kostnader ju bliva desamma, vare sig Salbohed kommer att användas

för det ena eller andra av nu ifrågasatta ändamål, och vilka dessutom

i viss mån hava karaktären av kapitalplacering.

Med nu angivna utgångspunkter kommer jämförelsen att ställa

sig på följande sätt.

Genom Venngarnsanstaltens apterande till uppfostringsanstalt och

Salbohedsanstaltens förändring till en provisorisk statlig vårdanstalt för

alkoholister med det högsta platsantal, som tillsvidare kan anses erforderligt,

eller således med plats för 35 patienter, skulle för en engångskostnad

av allenast 21,500 kronor — 1,500 kronor för några smärre

förbättringsarbeten vid Venngarn och 20,000 kronor för erforderliga

ändringsarbeten m. m. å Salbohed — vinnas en ny uppfostringsanstalt,

rymlig nog att kunna mottaga omedelbart 100 samt efter ännu några

obetydliga omändringar, dragande allenast föga kostnad, ytterligare

omkring 30 elever eller således tillhopa cirka 130 elever. Förslaget om

Salbobeds förändring till uppfostringsanstalt går åter löst på en engångskostnad

av ej mindre än 144,000 kronor (se sid. 78), och det oaktat skulle

plats ej erhållas för mer än 60, allra högst 80 elever och möjlighet ej finnas

till utvidgning utan nedläggande av ytterligare dryga kostnader för ny - byggnad. Detta sistnämnda .förslags underlägsenhet torde framträda i

än bjärtare dager, om man betänker, att samtidigt därmed, att efter dess

realiserande fortfarande skulle råda stor platsbrist å uppfostringsanstalterna,

däremot å en vid Venngarn bibehållen statlig alkoholistanstalt antagligen

mer än halva antalet platser skulle komma att jämväl i fortsättningen

stå tomma. Klart är därjämte, att på grund av den tid, som givetvis

måste åtgå för verkställande av de erforderliga byggnadsarbetena, Salbohed

icke skulle kunna, såsom fallet vore med Venngarn, tagas i anspråk

såsom uppfostringsanstalt så gott som omedelbart efter fattandet av

slutligt beslut därom, utan säkerligen allra tidigast i slutet av inne
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

varande år. Vilken olägenhet ett dylikt dröjsmål skulle innebära, torde

framgå av vad förut nämnts om Bonaanstaltens nuvarande överbeläggning*

och det avsevärda antal minderåriga manliga förbrytare, med avseende

å vilka domstol förordnat att de skola intagas i allmän uppfostringsanstalt,

men dylikt förordnande icke ännu kunnat verkställas till följd

av brist på anstaltsplatser.

Att märka är tillika, att Salbohed även i andra avseenden än de

nu nämnda, äger väsentligt sämre förutsättningar för att bliva en uppfostringsanstalt

än att bibehållas som vårdanstalt för alkoholister. I detta

hänseende må till en början erinras om det redan av Bonastyrelsen påpekade

förhållandet, att Salbohed, främst på grund av den obetydliga

areal öppen jord den omfattar, i allenast ringa grad erbjuder möjlighet

till den allsidiga utbildning i jordbruk, varå en uppfostringsanstalt av nu

förevarande slag måste till huvudsaklig del bygga. Det nyodlingsarbete,

varå Salbohed företer tillgång, bestående huvudsakligen i den förutvarande

exercishedens läggande under kultur, är ej på långt när i samma grad

ägnat som uppfostringsmedel, men lämpar sig däremot väl till sysselsättning

åt det slag av patienter, som en statlig alkoholistanstalt är

avsedd att hysa. Därjämte må framhållas den fördel, som givetvis skulle

vara förenad med det av föreningen Flöda kolonier under vissa förutsättningar

i utsikt ställda samarbetet mellan en blivande statlig alkoholistanstalt

å Salbohed och föreningens av staten erkända alkoholistanstalt

Vemdalen. Ej minst för vinnande av ett dylikt samarbete lärer det vara

önskligt, att den nuvarande föreståndaren för Salbohedsanstalten kommer

att kvarbliva å sin plats jämväl efter anstaltens omändrande till statsanslag.

Den av mig förordade förflyttningen tillsvidare av den statliga

alkoholistvårdande verksamheten från den väl utrustade anstalt, dit den

så nyligen blivit förlagd, till en i vissa avseenden mindre ändamålsenlig

plats, är visserligen i och för sig föga tilltalande. Det är också först

efter det att alla de andra vägar, vilkas beträdande föreslagits för att

komma ut ur det nuvarande oefterrättlighetstillståndet, visat sig antingen

icke alls framkomliga eller ock i allt fall den nu föreslagna avgjort underlägsna,

som jag, i fullt samförstånd med chefen för civildepartementet,

stannat vid den nu förordade utvägen. En borgen för att alkoholistvården

ej skall bliva allt för mycket lidande på denna tillfälliga förflyttning

synes mig ligga däri, att meningen naturligtvis är, att den

nya anstaltens styrelse skall utgöras av samma, på området insiktsfulla

och erfarna personer, som nu bilda Venngarnsanstaltens styrelse.

Det förslag till provisoriskt avhjälpande av den rådande anstalts
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

bristen i fråga om minderåriga manliga förbrytare, vars antagande jagär

beredd tillstyrka Knngl. Maj:t att föreslå riksdagen, går alltså ut

därpå, att statens nuvarande vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn

måtte fortast möjligt tagas i anspråk som en tillfällig uppfostringsanstalt

för ungdomsbrottslingar av nyss nämnt slag samt att såsom en

ersättningsanstalt för den nuvarande Venngarnsanstalten måtte å Salbohed

upprättas en provisorisk statlig alkoholistanstalt. I händelse detta

förslag gillas av Knngl. Maj:t och riksdagen, torde detsamma kunna

väntas vara genomfört den 1 nästkommande juli. Efter sistnämnda

tidpunkt skulle alltså finnas två statliga uppfostringsanstalter för minderåriga

manliga förbrytare, den å Bona och den å Venngarn, samt en

statens vårdanstalt för alkoholister, nämligen å Salbohed.

Den nya Venngarnsanstalten bör enligt min mening stå under

ledning av samma styrelse som Bonaanstalten. Liksom denna sistnämnda

står under överinseende av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands

län, torde Venngarnsanstalten böra stå under inspektion av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Stockholms län.

De anslag, som erfordras för bestridande av de med dessa åtgärders

genomförande förenade engångskostnader, skulle alltså bestå dels, enligt

vad jag redan antytt, i ett anslag å 1,500 kronor till ändringsarbeten

å Venngarn och ett anslag å 20,000 kronor till ändringsarbeten m. m.

å Salbohed, dels ock i ett anslag till inlösen av levande inventarier

m. m. å 75,000 kronor. Förstnämnda två anslag böra äskas som reservationsanslag,

det sistnämnda som förslagsanslag, högst. Storleken av den

lösensumma och den ersättning i övrigt, varför detta sista anslag är

avsett, torde böra bestämmas efter föregående värdering av på området

sakkunniga personer. Alla dessa anslag böra givetvis begäras å 1918

års tilläggsstat, det förstnämnda under andra huvudtiteln och de båda

övriga under sjätte huvudtiteln.

Med avseende å samtliga nyss nämnda anstalter fordras givetvis —

utöver förutnämnda anslag till gäldande av engångskostnader för anstalternas

försättande i ändamålsenligt skick — medel till bestridande

av de årligen återkommande kostnaderna för uppehållande av driften å

de särskilda anstalterna.

Av de anslag, som äro erforderliga för sådant ändamål, vill jagförst

till behandling upptaga dem, som röra Bonaanstalten.

V. Driftkostnaderna

vid

statens uppfostringsanstalt

ä

Bona.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

A) Bestämt

anslag till

Bonaanstalten

(till arvoden,

avlöningar

m. m.).

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 33S.

För verksamheten å Bona, så vitt angår innevarande år, hava

medel beviljats av 1917 års riksdag. Visserligen är det att antaga, att

det för år 1918 anvisade förslagsanslaget till kost och beklädnad åt

eleverna m. m. kommer att avsevärt överskridas. Att nu begära förstärkning

av detsamma lärer dock icke böra ifrågasättas.

Vad åter angår år 1919, har, på sätt redan förut nämnts, av vissa

anledningar ifrågasatts dels höjning i nuvarande ordinarie anslaget till

bestridande av avlöningar, arvoden m. m. vid Bonaanstalten dels ock

utbytandet av nuvarande förslagsanslaget å extra stat till kost och beklädnad

åt eleverna vid anstalten m. m. mot étt ordinarie förslagsanslag

med förhöjt belopp till samma ändamål.

Beträffande den ifrågasatta höjningen av nyssnämnda ordinarie

anslag till avlöningar, arvoden m. m. är att nämna följande.

Vid 1917 års riksdag godkändes följande ordinarie avlöningsstat

för statens uppfostringsanstalt å Bona att tillämpas från och med år 1918:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

95

Lön eller

J Tjänsfc- | görings-

Arvode

mot-

penningar

ior

särskilt

Summa

svarande

.eller mot-

I

j svarande

uppdrag

1

i

.

(Efter 5 år kan lönen höjas''

3,000

! 1,500

j

4,500

\ 10 år med ytterligare 500‘

t kronor.

j 1 pastor och förste lärare, ar-

j Ef ter 5 år kan den del av ar-!

. vodet, som motsvarar lön,

vode ..............................

2,100

1,150

3,250

•

1 höjas med 500 kronor.

1 lantbruksinspektor, tillika

(Efter 5 år kan lönen höjas

avdelningsföreståndare......

1,600

1,000

—

2,600

/ med 400 kronor och efter

10 år med ytterligare 400;

^ kronor.

1 andre lärare, tillika avdel-

Efter 5 år kan den del av

ningsföreståndare, arvode...

1,600

1.000

_

2,600

arvodet, som motsvarar

1 tredje lärare, arvode.........

1,200

900

-

2,100

lön, höjas med 200 kronor;

och efter 10 år med ytter- ligare 200 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 bokhållare .....................

1 maskinist........................

1,200

900

—

2,100

med 200 kronor och efter

10 år med ytterligare 200

k kronor.

1,000

550

1,550

1 förman med förordnande

såsom gruppledare .........

800

500

200

1,500

Efter 5 år kan lönen höjas»

3 förmän med d:o...............

2,400

1,500

O

C''

CD

4,500

t med 100 kronor och efter!

10 år med ytterligare 100

1 förman ..........................

800

500

_

1,300

kronor.

9 förmän...........................

7,200

4,500

—

11,700

fEfter 5 år kan lönen höjas

1 husmoder, jämte fri kost...

700

—

—

700

med 50 kronor och efter!

i 10 år med ytterligare 50

[ kronor.

Till arvode för orgelspelning

Till ersättning åt vikarier

400

under semester och tjänsle-

resor ..............................

—

—

—

1.500

Summa

—

—

—

40,300

Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade älders
tillägg.

Anmärkas må, att befattningshavarna utöver i staten upptagna avlöningsförmåner

åtnjuta naturaförmåner, bestående i fri bostad och

bränsle, ävensom att maskinisten, förmännen och husmodern äga uppbära

beklädnadsersättning.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Ifrågasatta

ändringar i

nu gällande

ordinarie

aflöning sstat.

a) Direktören.

Bonastyrei8en

i skrivelse

den 6 november

1016.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Styrelsen för anstalten har nu i sin förberörda skrivelse av den 7

september 1917 hemställt om vissa ändringar i den sålunda för anstalten

gående staten, nämligen i fråga om direktörens samt pastorns och

förste lärarens avlöningsförmåner, angående uppförande å den ordinarie

avlöningsstaten av en befattning såsom verkmästare, tillika avdelningsföreståndare,

samt av ett antal förmanstjänster, därav några förenade

med förordnande såsom gruppledare, ävensom rörande höjning av anslaget

till vikariatsersättning.

Styrelsens framställning i nu förevarande avseende har varit

remitterad till löneregleringskommittén, som i ämnet avgivit ett den

4 innevarande april dagtecknat utlåtande. I detta redogör kommittén

till en början för den utveckling med avseende å elevantalet, som anstalten

undergått under senaste tiden och jämväl kan väntas bliva, underkastad

i fortsättningen, samt framhåller, att det vore med särskilt uppmärksammande

av den sålunda inträdda betydande ökningen av anstaltens

omfattning, som kommittén gått att bedöma Bonastyrelsens

krav i fråga om ändringar i anstaltens avlöningsstat.

Då jag nu går att närmare behandla de sålunda föreliggande

spörsmålen, vill jag till prövning upptaga ett vart av nämnda krav för sig.

Vad till en början beträffar direktören, hava hans avlöningsförmåner

hittills avvägts efter de avlöningar, som åtnjutits av direktörerna vid

centralfängelserna å Härianda, i Härnösand och i Malmö. Hans begynnelseavlöning

är sålunda för närvarande 4,500 kronor.

Redan i sammanhang med framförandet av kravet på Bonaaustaltens

uppförande å ordinarie stat hemställde anstaltens styrelse i underdånig

skrivelse den 6 november 1916, att begynnelseavlöningen till direktören

vid anstalten icke måtte sättas lägre äu den högsta, som av tjänstemän

vid fångvårdsstaten kunde uppnås eller 5,000 kronor. Till stöd för

detta yrkande anförde styrelsen, att, enligt dess mening, omfattningen

av direktörens å Bona åligganden både hade varit och fortfarande vore

större än vid de befattningar vid fångvården, med vilka jämförelse skett.

I sådant hänseende framhöll styrelsen, dels att direktören vid Bona

jämväl vore redogörare och att han såsom föredragande och protokollsförare

i anstaltens styrelse hade att utföra ett omfattande arbete, som

ej begärdes av nyssnämnda fångvårdstjänstemän, dels ock att av Bonadirektören

utförts ett nydanings- och organisationsarbete, som icke ingått

i de ifrågavarande fängelsedirektörernas åligganden, samt att för

direktören vid Bonastyrelsen alltid komme att föreligga nya uppgifter,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 338. 97

såvida man ville, att tvångsuppfostringsinstitutet skulle utvecklas i olika

nänseenden.

Då i samband med avlåtandet den 16 april 1917 av proposition till nepartenksdagen

om Bonaanstaltens uppförande å ordinarie stat dåvarande departe- mer,tschefe“

mentschefen uttalade sig om nyssnämnda framställning om löneförhöjning

för direktören, förklarade departementschefen, att han icke kunde undgå

att finna ett visst berättigande i den av anstaltens styrelse framhållna synpunkten,

att Bonadirektören hade och säkerligen även för framtiden fin<re

att utföra ett nydanings- och organisationsarbete av synnerlig betydelse.

Såsom föreståndare för statens dåvarande enda tvångsuppfostringsanstalt

för minderåriga förbrytare och närmast ansvarig för denna anstalts

lyckosamma utveckling kunde han sägas intaga eu särställning, som

icke utan skäl torde kunna jämföras med den, som direktörernas för

våra två största fångvårdsanstalter — å Långholmen och å Svartsjö

- mtoge pa grund av dessa anstalters omfattning- och betydelse i övrigt.

Likställigheten mellan direktören å Bona och de båda fångvårdsdirektörerna

syntes dock departementschefen ej så oomtvistlig, att han funne

sig kunna förorda samma avlöning för den förre som för de senare.

innan ännu Bonaanstaltens verksamhet till följd av den ifrågavarande

utvidgningen avsevärt stegrats i omfattning utöver den dåvarande.

I enlighet härmed föreslogs i nyssnämnda proposition direktörens

begynnelseavlöntng, på sätt jämväl löneregleringskommittén föreslagit,

ti 4 oOO krouor; och fattade riksdagen sitt beslut i överensstämmelse

härmed.

I förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 upp- Bonarepar

Bonastyrelsen nu sitt yrkande om sättandet av direktörens be- styr618011 1

gynneLeavlöuing till 5,000 kronor samt yttrar i denna del följande: tsI^beT

Under vidhållande av sin förut uttalade uppfattning, att vid jämförelse mellan in17- en uppfostringsanstalt av Bonas art och ett fängelse närmast med hänsyn till omtattnmgen

av ledarens verksamhet icke uteslutande avseende torde få fästas vid

antalet ä de på de olika institutionerna intagna personer, utan att i första hand

verksamhetens art och ändamål måste beaktas, funne styrelsen i allt fall åtminstone

ri i~ii j arS “gång den i förut anförda yttrande avgivna förutsättningen för ett

likställande av Bonadirektören i löneavseende med förberörda fångvårdsdirektörer

ömma att förefinnas. De å anstalten intagna eleverna komme med säkerhet att

uppgå till mer än 200 och antalet villkorligt utskrivna, vilkas tillsyn och eftervård

toge mycken hd och arbetskraft i anspråk, att utgöra mer än i 50. Uppenbart

vore ock, att direktören redan med anstaltens nuvarande beläggning, som nödvändiggjorde

dels provisoriska anordningar och dels krävde med hänsyn till framtiden väl

övervagda och för de närvarande behoven hastigt genomförda åtgärder, hade en

arbetsborda och ett ansvar, som mer än väl motiverade den ökning av hans löneförmåner

med 500 kronor, som av styrelsen ifrågasatts.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Löneregl*-''-

ringskom
inittén.

Departe
mentschefon.

b) Pastorn

och förste

l fl rar c n.

Bun cist

yr el sen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Lönereglermgskommittén bär i sitt utlåtande den 4 april 1918

förklarat, att den visserligen icke kunnat undgå att uppmärksamma, att

även inom fångvårdsanstalterna för närvarande förekomme en stark

överbeläggning av fångar, men att kommittén dock med hänsyn till

den utvidgning i olika hänseenden av Bonaanstalten, som inom den

närmaste tiden torde komma till stånd, icke velat motsätta sig den sålunda

föreslagna förhöjningen med 500 kronor av avlöningen till direktören

vid anstalten.

Den omfattning, som den vid Bona bedrivna verksamheten numera

antagit samt de stora krav, som såväl till följd härav som på

grund av själva arten av det därstädes bedrivna uppfostringsarbetet

måste ställas på den främste ledaren av detta arbete, motiverar

tillfullo, att, på sätt också lönereglermgskommittén hemställt, Bonadirektören

i avlöningshänseende likställes med de högst avlönade

fångvårdsdirektörerna. Bonadirektörens nuvarande begynnelseavlöning

bör följaktligen enligt min mening höjas från 4,500 kronor till 5,000

kronor, därav 3,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill såsom nu skulle komma tvenne ålderstillägg till lönen,

vartdera å 500 kronor, efter fem och tio år.

Pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona åtnjuter enligt den

från och med innevarande år gällande avlöningsstaten en begynnelseavlöning

av 3,250 kronor, vartill kommer ett ålderstillägg å 500 kronor

efter fem år.

Bonastyrelsen har nu gjort framställning om höjning av ifrågavarande

befattningshavares begynnelseavlöning till 4,000 kronor samt

i sådant avseende anfört:

Pastorn vid Bona vore förutom den nuvarande direktören den ende akademiskt

bildade personen bland anstaltens befattningshavare. Direktören hade under

anstaltens hittillsvarande verksamhet icke haft att tillgå någon assistent med högre

bildning. Till följd härav hade vid förfall för direktören pastorn uppehållit direktörstjänsten,

en anordning, som vid en uppfostringsanstalt ju måste anses ändamålsenlig.

Vid valet av innehavare av den prästerliga befattningen vid Bona hade

styrelsen därför måst taga hänsyn icke blott till sökandes förutsättningar i rent

prästerligt avseende, utan ock till i vad mån de kunde anses kompetenta och lämpade

för självständig betalsutövning.

Med den utveckling anstalten numera undergått syntes det styrelsen vidare

nödigt tillse, att direktören icke bleve överhopad med göromål av sådan art, som

under hans inseende kunde utföras av annan person. Särskilt hade styrelsen sin

uppmärksamhet därvid riktad på den vidlyftiga korrespondens med villkorligt utskrivna

elever, deras husbönder, föräldrar och andra anhöriga, som under senare

år uppkommit, samt vidare å de förberedande arbetena för elevers villkorliga ut
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

skrivning. Anskaffningen av platser åt ett hundratal elever, utgående under ett år.

krävde med den omsorg, med vilken placeringen måste ske, ett betydande arbete.

Skulle direktören kunna medhinna den personliga ledning av verksamheten inom

anstalten och fortsätta det omfattande organisations- och förvaltningsarbete, som

han hittills utfört, måste han vid sin sida hava en person, som under samarbete

med honom, men dock på egen hand kunde utföra åtskilliga av de till anstaltens

ledning hörande arbeten.

I anledning av vad nu sagts hade styrelsen funnit, att sådana tillägg till

pastorns vid anstalten tjänsteåligganden borde göras, att han skulle vara skyldig att

vid förfall för direktören bestrida dennes tjänst samt att biträda honom med sådana

tjänstegöromål, som av styrelsen på förslag av direktören bestämdes. Med nuvarande

avlöning torde dock icke kunna av pastorn utkrävas arbete av nu förevarande

art i den omfattning, som förhållandena krävde. Avlöningsförmånerna

måste avvägas med hänsyn till arbete och ansvar. För sådant ändamål syntes avlöningen

för pastor vid Bona böra sättas till samma belopp som för förste pastor

vid centralfängelset å Långholmen, vilken som arvode uppbure 4,000 kronor, därav

1,300 kronor motsvarade tjänstgörespenningar, varjämte efter 5 år den del av

arvodet, som motsvarade lön, kunde höjas med 500 kronor.

Löneregleringskommittén har förklarat, att den med avseende fäst

å det ökade arbete och ansvar, som den föreslagna utvidgningen av

pastorns vid Bonaanstalten tjänsteåligganden skulle medföra, icke hade

något att erinra mot att, därest berörda utvidgning komme till stånd,

denne befattningshavare bleve i avlöningshänseende likställd med förste

pastorn vid centralfängelset å Långholmen. För sistnämnde befattningshavare

vore — säger kommittén vidare — för närvarande bestämd

en avlöning av 4,000 kronor, som efter fem år knnde höjas med 500

kronor. Uti underdånigt utlåtande den 19 mars 1918 hade kommittén

emellertid tillstyrkt, att till denne pastor, likasom till övriga pastorer

vid långvården, skulle kunna utgå ett ytterligare ålderstillägg å 500

kronor efter tio års tjänstgöring. I anslutning härtill hemställde kommittén,

att pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona måtte få åtnjuta

arvode av 4,000 kronor, därav 2,700 skulle anses motsvara lön

och 1,300 tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna till den del

av arvodet, som motsvarade lön, komma två ålderstillägg, vartdera

tillägget å 500 kronor, det ena efter fem år och det andra efter tio år.

f anledning därav, att löneregleringskommittéu som förutsättning

lör inträdandet av den av densamma förordade avlöningsförbättringen

åt pastorn och förste läraren å Bona angivit, att den av Bonastyrelsen

föreslagna utvidgningen av denna befattningshavares tjänsteåligganden

komme till stånd, vill jag nämna, att från Bonastyrelsen ännu ej inkommit

något uttryckligt förslag om ändring i den av styrelsen föreslagna

riktningen av den för anstalten gällande stadgan, men att sär
-

Löneregle.

rings
kommittén.

Departementschefen

.

s. 100 Kontrollera mot PDF

c) Verkmästaren,

tilllika

avdelnings
föreståndare.

100 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

skild framställning därom lär vara att inom kort förvänta. Med särskild

hänsyn till nödvänigbeten att något lätta på den arbetsbörda, som för

närvarande åvilar direktören, bör en dylik framställning enligt min

mening bifallas, och torde man därför vid bestämmandet av pastorns

och förste lärarens avlöningsförmåner kunna utgå ifrån, att den ifrågasatta

förändringen i dennes åligganden kommer att genomföras före

nästkommande års ingång.

I likhet med löneregleringskommittén håller jag före, att pastorn

och förste läraren bör med det ökade arbete och ansvar, som sålunda

kommer att åläggas honom, i avlöningshänseende likställas med förste

pastorn vid centralfängelset å Långholmen. Då jag i annat sammanhang

ämnar hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att i överensstämmelse med löneregleringskommitténs förslag tillägga

sistnämnda pastor ett andra ålderstillägg å 500 kronor skulle, under

förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall härtill, ett dylikt

likställande mellan de båda ifrågavarande pastorerna innebära ej blott en

höjning, på sätt Bonastyrelsen föreslagit, av pastorns och förste lärarens å

Bona begynnelseavlöning från 3,250 kronor till 4,000 kronor, utan även

ett tilläggande åt honom av — utöver det ålderstillägg av 500 kronor,

vartill han nu är berättigad efter fem år — ett ytterligare ålderstillägg

å samma belopp efter tio års tjänstgöring.

Styrelsen för anstalten å Boua har vidare föreslagit att å avlöningsstaten

för anstalten må såsom ordinarie tjänst upptagas en befattning

såsom verkmästare och av delnings föreståndare. Till stöd härför har

styrelsen anfört följande:

Redan fattigvårdslagstiftningskommittén hade i sitt förut omförmälda betänkande

föreslagit, att i Bonaanstaltens avlöningsstat skulle upptagas en verkmästare

och avdelningsföreståndare. Med det nuvarande antal elever vore avdelningarna för

stora för att kunna med nödigt tillgodoseende av individualiseringskraven handhavas

av respektive avdelningsföreståndare. Verkmästaren behövdes ock för att närmast

direktören leda yrkesundervisningen, biträda vid anskaffning och vård av materialier

m. m. Hans biträde torde ock kunna påkallas vid skolundervisningen, exempelvis

ritning, räkning, fysikens grunder o. d. Avlöningen borde upptagas till samma belopp

som för andre läraren och avdelningsföreståndaren. Styrelsen erinrade om, att

den assistent vid centralfängelset å Långholmen, som vore uteslutande arbetsföreståndare

och icke hade sådant ansvar och de åligganden, som hörde till avdelningsföreståndaretjänst

vid uppfostringsanstalt, åtnjöte i lön och tjänstgöringspenningar

3,000 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor. Jämställdes den föreslagne

verkmästaren och avdelningsföreståndaren i löneavseende med andre läraren och

avdelningsföreståndaren å Bona, vilken enligt 1918 års lönestat hade att uppbära

2,600 kronor i lön och tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg å 200 kronor,

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 101

komme verkmästaren och avdelningsföreståndaren vid Bona vid jämförelse med

arbetsföreståndaren å Långholmen att åtnjuta 800 kronor lägre slutavlöning.

I detta sammanhang kan nämnas, att Bouastvrelsen tillika i underdånig

skrivelse den 8 januari 1918 förklarat, att den i följd av det

störa ansvar, som genom anstaltens av oförutsedda omständigheter allt

för långt drivna överbeläggning pålagts dess direktör, icke kunnat annat

än finna det såsom ett oavvisligt krav, att anstaltens direktör snarast

möjligt ^ bereddes den hjälp i uppfostrings- och utbildningsarbetet, som

den ifrågavarande verkmästaren vore avsedd att lämna. Å anstaltens

verkstäder måste bedrivas ett intensivt arbete för att kunna hinna

tillverka de inventarier och persedlar, som erfordrades för de alltjämt anländande

nya eleverna. Att märka vore därjämte, att en nyanställd verkmästare

behövde tid att sätta sig in i sin nya egenartade verksamhet.

Styrelsen hemställde därför om bemyndigande att få omedelbart ledigförklara

ett förordnande tillsvidare såsom verkmästare och avdelningsföreståndare

vid anstalten samt att för sådant ändamål måtte till styrelsens

förfogande ställas medel till ett arvode åt eu till innevarande

års slut tillförordnad innehavare av denna befattning efter 2,600 kronor

för år räknat. . Därjämte yrkade styrelsen, att, enär vid anstalten ej

tunnes tillräckligt antal familjebostäder, nu ifrågavarande verkmästare

finge, därest han vore gift eller änkling med barn, berättigas att, intill

dess dylik bostad kunde beredas honom vid anstalten, uppbära hyresoch

vedanslag efter 800 kronor för år räknat,

Löneregleringskommitten har på de av Bonastyrelsen anförda skälen Loneregietillstyrkt

inrättande på ordinarie stat från och med år 1919 av den före- ^tké°m''

slagna nya befattningen som verkmästare och avdelningsföreståndare

samt förklarat, att den avlöning’, styrelsen tänkt sig för befattningen i

fråga, icke heller givit kommittén anledning till erinran.

I likhet med löneregleringskommitten finner jag, att Bon astyrelsens Departeförslag

om inrättande från och med nästa år av en ny ordinarie befatt- mentschefenning

som verkmästare och avdelningsföreståndare blivit på ett övertygande

sätt motiverat, ävensom att denna befattningshavares avlöning

böi sättas till det belopp styrelsen förordat. Enligt min mening bör

alltså tran och med ar 1919 i avlöningsstaten för anstalten uppföras en

befattning såsom verkmästare, tillika avdelningsföreståndare, med eu

avlöning av 2,600 kronor, därav 1,600 kronor i lön och 1,000 kronor i

t.jänstgöringspenningar, vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen,

vartdera å 2()0 kronor, efter fem respektive tio år.

Bonastyrelsens nyssnämnda framställning om bemyndigande att få

omedelbart förordna en sådan befattningshavare, varom nu är fråga,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

föranleder däremot icke till någon min hemställan i detta sammanhang.

Därest riksdagen beslutar uppförandet i avlöningsstaten från och med

nästa år av befattningen i fråga, torde Kungl. Maj:t emellertid vara

oförhindrad att giva styrelsen det av densamma begärda bemyndigandet,

därvid dock bör tillse*, att från arvodet åt den, som förordnas å befattningen

till årets slut, på sedvanligt sätt avdrages ett belopp, motsvarande

likartad ordinarie befattningshavares ungefärliga pensionsavgifter.

d) Nya I den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för Bonaanstalten äro

ordinarie uppförda tillhopa 14 förmän, därav 4 med förordnanden som gruppbefattningar.

ledare. Bonastyrelsen har nu hemställt om uppförande å samma stat

Boua- av ytterligare 8 förmän, därav 3 med förordnanden som gruppledare,

styrelsen. Härom yttrar stvrelsen:

Det växande elevantalet hade icke blott framkallat behov av liera anstaltsplatser,

utan uppfostrings- och utbildningsarbetet bland en ständigt ökad skara av

elever hade ock nödvändiggjort anställandet av flera arbetsledare än dem som vore

upptagna i den nuvarande avlöningsstaten. Sålunda hade styrelsen tid efter annan,

efter densamma av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande, vid anstalten anstalt den

ena extra förmannen efter den andra. Då det nu med visshet kunde forvantas att

behovet av elevplatser vid anstalten under år 1919 komme _ att bliva minst 220,

torde det vara en av de angelägnaste omsorgerna för uppfostringsanstaltens ledning

att söka i tid vid anstalten fästa till förmän lämpliga personer och lämna dem tillfälle

att förvärva sig vana och erfarenhet i sina krävande befattningar. De nu

rådande svåra rekryteringsförhållandena på nu ifrågavarande område skulle i någon

mån undanröjas, om beträffande de ledigförklarade platserna kunde tillkännagivas,

att de inom en nära framtid bleve ordinarie. Det syntes styrelsen därför vara av

vikt att å 1919 års avlöningsstat för antalten upptoges så många förmän, som,

enligt vad nu kunde förutses, erfordrades under nämnda år, eller 22 och alltså b

utöver de i 1918 års lönestat upptagna. Med hänsyn till den gruppindelning av

eleverna, som måste iakttagas såväl vid de provisoriska förläggningsanordningar,

som av styrelsen i annat sammanhang ifrågasatts, som ock vid eventuell utvidgning

av anstalten genom uppförande av den av fattigvårdslagstiftmngskommitten föreslagna

s. k. nya avdelningen, torde av de föreslagna 8 nya förmännen 3 hora vara

gruppledare och alltså i staten för dem upptagas arvoden för dylikt uppdrag.

Löue- Då antalet elever beräknats skola för framtiden snarare över- än

reglerings- understiga 220, har löneregleringskommittén förklarat sig finna den förekoimmttén.

gja ökningen av antalet förmän med 8 eller till sammanlagt 22 vara

av behovet påkallad. Mot förslaget att av de nya förmansbefattnmgarna

3 skulle kunna erhålla förordnande såsom gruppledare -- varigenom

hela antalet gruppledare skulle bliva 7 — har kommittén icke hatt något

att invända. . ,

'' Departe- Jämvät beträffande den sålunda föreslagna utökningen av de

mentschefen. ordinarie förmännens antal är jag fullt ense med lönereglermgskom
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kung1. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

mitten. Enligt min mening bör alltså å anstaltens avlöningsstat uppföras

8 nya förmansbefattningar med avlöuing av 1,300 kronor, därav

800 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, vartdl kunna

komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 10<> kronor, efter fem resp.

tio år. Av ifrågavarande befattningshavare må 3 kunna erhålla förordnande

såsom gruppledare, en var mot åtnjutande av 200 kronor såsom arvode

för nämnda särskilda uppdrag.

Till ersättning åt vikarier under semester och tjänsteresor är i nu

gällande stat uppfört ett belopp av 1,500 kronor.

Bonastyrelscn yrkar nu, att på grund av de föreslagna högre avlöningarna

till vissa tjänstemän samt tillkomsten av nya befattningar

ävensom ökat behov av vikarier under de allt längre och oftare förekommande

tjänsteresorna för tillsyn av villkorligt frigivna elever m. m.

förenämnda belopp måtte höjas med 1,750 kronor eller till sammanlagt

3,250 kronor.

Löneregleringskommittén förklarar, att, om också den sålunda föreslagna

förhöjningen syntes vara ganska rikligt tillmätt, kommittén dock

icke ausåge sig böra ifrågasätta någon nedsättning av ifrågavarande

belopp.

På begäran har anstaltens direktör tillställt mig eu av honom

gjord närmare beräkning av de medel, som erfordras för nu ifrågavarande

ändamål. Av denna beräkning synes mig framgå, att någon

minskning i det av styrelsen begärda beloppet icke bör ifrågakomma.

A anstaltens avlöningsstat bör alltså enligt min mening uppföras ett

till 3,250 kronor förhöjt belopp till ersättning åt vikarier under semester

och tjänsteresor.

Därest mina uti det föregående framställda förslag godkännas,

skulle den ordinarie avlöningsstaten för uppfostringsanstalten å Bona

från och med År 1919 få följande utseende:

e) Vikariatsersättninq.

Bona
styrelsen.

Löne
reglerings
kommittén.

Departe
mentschefen.

Stat.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Lön eller j

Tjänst-

görings-

Arvode

för

''

mot-

penningar

Summa

svarande

eller mot- svarande

uppdrag

Efter 5 år kan lönen höjas

3,000

2,000

5,000

med 500 kronor och efter1

10 år med ytterligare 500;

kronor.

i

1 pastor och förste lärare,

4,000

Efter 5 år kan den del av

arvodet, som motsvarar

lön, höjas med 500 kronor)

2,700

1,300

_

|

och efter 10 år med ytter-!

ligare 500 kronor.

1 lantbruksinspektor, tillika

Efter 5 år kan lönen höjas:

avdelningsföreståndare......

1,600

1,000

2,600

med 400 kronor och efter

10 år med ytterligare 400;

kronor.

Efter 5 år kan den del av!

1 andre lärare, tillika avdel- i ningsföreståndare, arvode..

arvodet, som motsvarar;

1,600

1,000

2,600

lön, höjas med 200 kronorj

och efter 10 år med ytter-''

L ligare 200 kronor.

1 verkmästare, tillika avdel-

("Efter 5 år kan lönen höjas

2,600

1 med 200 kronor och efter

ningsföreståndare ............

1,600

1,000

| 10 år med ytterligare 200

f kronor.

Efter 5 år kan den dol av

arvodet, som motsvarar

1 tredje lärare, arvode.........

1,200

900

2,100

lön, höjas med 200 kronor

och efter 10 år med ytter- ligare 200 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1,200

900

2,100

j med 200 kronor och efter!

| 10 år med ytterligare 200

kronor.

'' 1 maskinist.......................

t förman med förordnande

1,000

550

—

1,550

såsom gruppledare .........

800

500

200

1,500

Efter 5 år kan lönen höjas

6 förmän med d:o...............

4,800

3,000

1,200

9,000

med 100 kronor och efter

10 år med ytterligare 100

1 förman .........................

800

500

—

1,300

kronor.

14 förmän .......................

11,200

7,000

—

18,200

(Efter 5 år kan lönen höjas''

1 husmoder, jämte fri kost...

700

—

700

med 50 kronor och efter!

j 10 år med ytterligare 50

[ kronor.

Till arvode för orgelspelning

Till ersättning åt vikarier

—

400

under semester och tjänste-

resor ..........................

; —

—

3,250

Summa1

—

—

56,900

Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade

ålderstillägg.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Ni■ 338.

Det ordinarie anslaget till statens uppfostringsanstalt å Bona, som

i 1918 års riksstat är upptaget till 40,300 kronor, skulle alltså behöva

höjas med 16,600 kronor till 56,900 kronor, eller till samma belopp,

vartill det beräknats i innevarande års statsverksproposition.

För åtnjutande av avlöning enligt den sålunda framlagda förändrade

staten böra givetvis i tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor

och bestämmelser, som stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner

enligt den från och med år 1918 gällande ordinarie staten för statens

uppfostringsanstalt å Bona.

Med hänsyn emellertid till tillkomsten av den nya befattningen

såsom verkmästare torde dock, på sätt också löneregleringskommittén

föreslagit, såsom tillägg till nämnda villkor och bestämmelser föreskrivas,

att semester må årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av verkmästaren under en månad.

I innevarande års riksstat är till kost och beklädnad åt eleverna

vid Bonaanstalten m. m. upptaget ett förslagsanslag å 85,000 kronor.

1 sin förutnämnda skrivelse av den 7 september 1917 framlägger

anstaltens styrelse en ny beräkning av de årliga utgifterna från förslagsanslaget.

Vid denna beräkning har styrelsen, på redan förut angivna

skäl, utgått därifrån, att under år 1919 kommer att å Bona vårdas ett

elevantal av i medeltal 220 per dag. Till jämförelse anger styrelsen

de belopp, vartill de särskilda utgiftstitlarna av styrelsen beräknades

för år 1918. Denna st3Trelsens beräkning för år 1919 ställd i jämförelse

med beräkningen för år 1918, har följande utseende:

Anslagets

bestämmande.

Avliinings
villkor.

B; Förslagsanslag

till

Bonaanstalten

(Ull kost

och beklädnad

åt eleverna

in. in.).

Bona
styretsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. / so ml. 298 höft. (Nr 338.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338-

Beräkningen

Beräkningen

för år 1919

för år 1918

kronor

kronor

Extra förm&n ..............................................................................

5,400

—

Extra arbetsledare.......................................................................

3,000

3,000

Beklädnadsersättningar till 22 förmän och 1 maskinist å 100 kronor

2,300

1,500

D:o till 1 husmoder å 50 kronor ...................................................

50

—

Avlöning åt 3 nattvakter

3,600

2,400

Lärarnas pensionsavgifter ..........................................................

135

135

Tjänstefolks avlöning och kosthåll jämte husmoderns vivre...............

4,500

2,400

Elevers kosthåll...........................................................................

80,300

34,800

» beklädnad........................................................................

26,400

16,320

» sängkläder .....................................................................

3,300

1,630

Eldning och belysning (inberäknat arvode till 1 eldare) ..................

12,000

9,000

Renhållning.................................................................................

3,(XX)

1,200

Tvätt.........................................................................................

2,000

600

Sjukvård ....................................................................................

2,500

1,000

Läkarearvode ..............................................................................

800

800

Biträde av psykiatriskt skolad läkare.............................................

300

—

Tandvård....................................................................................

1,500

1,000

Skolundervisning och religionsvård ................................................

2,000

1,500

Musikundervisning........................................................................

1,000

1,000

Elevbelöningar ..........................................................................

1,800

1,000

Anstaltsbyggnaders underhåll ......................................................

6,000

4,000

Anstaltsinventarier och dessas underhåll .......................................

3,000

2,000

Styrelsens resekostnader...............................................................

2,500

2,000

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever, såsom för

anskaffande av anställningar, elevers resor till dessa, utgifter för

tillsyn å elever m. m................................................................

6,000

3,000

Avgående elevers utrustning .........................................................

15,000

9,750

Idrottsmateriel ...........................................................................

300

300

Tillfälliga understöd åt förutvarande elever ....................................

200

200 •

Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid sjukdom, kontors-,

renskrivnings- och tryckningskostnader, telefon, porton till elevernas

brev, annonser, tidningsprenumeration, rymda elevers efterspanande

och ersättningar för deras gripande och återförande, frakter, elevers

helgfirande m. m......................................................................

5,000

3,000

Summa utgifter

193,885

103,535

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens jordbruk,

verkstadsdrift m. m.............................................................

20,885

14,235

Beräkningarnas slutsiffror

173,000

89.300

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Den beräkning av nu förevarande anslagsbehov för år 1918, som

vid avlåtandet av 1917 års statsverksproposition dåvarande departementschefen

framlade, avvek i vissa delar från styrelsens beräkning. På dessa

avvikelser torde jag emellertid icke behöva nu närmare ingå, då de äro

av föga betydelse för det syfte, jämförelsen avser att tjäna.

De förändringar, som vidtagits vid anslagets beräkning för år 1919,

motiverar styrelsen utförligt. Ur denna motivering må här anföras följande:

Till avlöning åt extra förmän hade upptagits ett belopp av 5,400 kronor,

beräknat efter ett årsarvode av 1,250 kronor till en var av 4 dylika förmän samt

beklädnadsersättning av 100 kronor för år till en var. Dessa 4 extra förmän vore

erforderliga utöver de 22 förmän, som enligt förut framförda förslag skulle från

och med år 1919 vara uppförda å anstaltens ordinarie avlöningsstat. Utom de 22

förmän, vilka, med ett antaget elevantal av 220 och en förman för varje 10-tal

elever, erfordrades för själva arbetsledningen, måste nämligen förmän vara att tillgå

dels, på sätt också fattigvårdslagstiftningskommittén framhållit, för den inre

tjänsten, dels ock för elevers avhämtande, efterspaning av olovligt avvikna elever

in. m. Därtill komme, att det icke alltid läte sig göra eller vore lämpligt att för

vissa arbetens utförande sammanföra så störa elevgrupper som dylika bestående av

10 elever.

Förhöjningen av det till beklädnadsersättning beräknade beloppet betingades

av den föreslagna ökningen i förmansantalet. Att beklädnadsersättning utginge

även till husmodern — med 50 kronor för år —, vore i överensstämmelse med

1917 års riksdags i sådant avseende fattade beslut.

Den ytterligare nattvakt, utöver förut beräknade 2, för vilken avlöning beräknats,

erfordrades för nattbevakning inom den provisoriska nya avdelning, som

styrelsen i annat sammanhang föreslagit förlagd till två skolsalar i anstaltens nuvarande

ekonomibyggnad. Efter den nya elevavdelningens tillkomst skulle denna

nattvakt få sin tjänstgöring förlagd dit.

Genom det ökade elevantalet hade arbetet i anstaltens köksavdelning betydligt

ökats. Husmodern måste därför till sitt biträde få ökat antal tjänstfolk. På

grund av de rådande höga livsmedelsprisen måste också husmoderns vivre och

tjänstfolkets kosthåll beräknas till högre belopp än förut.

Elevers kosthåll hade för år 1918 av styrelsen beräknats efter ett elevantal

av 136 och en dagportionskostnad per elev av cirka 70 öre till 34,800 kronor.

Dagportionskostnaden uppginge för närvarande till omkring 125 öre per elev. För

år 1919 ansåge sig styrelsen dock icke böra räkna med nu gällande exceptionellt

höga livsmedelskostnader. Emellertid borde dagportionskostnaden icke sättas lägre

än 1 krona. Med ett medeltal elever per dag av 220 skulle elevers kosthåll draga

en utgift av 80,300 kronor.

Det för beklädnad beräknade beloppet hade höjts endast med hänsyn till det

antagna högre medeltalet elever.

Däremot hade sängklädeskostnaden per elev höjts från 12 till 15 kronor,

huvudsakligen på grund av att erfarenheten under innevarande år givit vid handen,

att kvaliteten å de sängutrustningsmaterialier, som numera erhölles, vore betydligt

sämre än den, som förr stått till buds, till följd varav de av desamma tillverkade

persedlarna hastigare förbrukades.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Till eldning och belysning måste under år 1919 beräknas högre belopp, beroende

dels på den nya sjukstugans och flera befattningshavarebostäders tillkomst,

dels på nödvändigheten av att hava tillgång till ett eldare- och maskinistbiträde.

Anstaltens maskinist kunde icke medhinna nödiga reparations- och underhållsarbeten,

därest han skulle ensam övervaka de elever, vilka nu användes för arbetet med

eldning och skötsel av maskinhusets två ångpannor. Härtill komme, att såväl skolhuset

som sjukstugan på grund av sitt avlägsna läge från maskinhuset måst förses

med särskilda värmeledningar. Arvodet till maskinist- och eldarebiträdet hade beräknats

efter samma grunder som för nattvakterna ).

Utgifterna för renhållning och tvätt kunde icke med de höga materialprisen

och det ökade elevantalet hållas vid de för år 1918 beräknade beloppen utan hade

måst avsevärt höjas. Detsamma gällde posten sjukvård.

Beträffande den nya posten å 300 kronor till biträde av psykiatriskt skolad

läkare ville styrelsen framhålla, att överinspektören för sinnessjukvården på förekommen

anledning framhållit lämpligheten därav, att en uppfostringsanstalt av nu

förevarande art ägde tillgång på psykiatriskt skolad läkare för konsultation vid

förekommande behov. Styrelsen kunde för sin del icke annat än dela denna uppfattning.

Till anstalten överlämnades årligen ett antal elever, som voro psykiskt

defekta. Tvivelsutan kunde någon läkare vid det till anstalten närbelägna hospitalet

i Vadstena befinnas villig att vid förefallande behov lämna det biträde, varom nu

vore fråga.

Kostnaderna för tandvård samt för skolundervisning och religionsvård måste

med hänsyn till det under år 1919 beräknade, betydligt högre elevantalet, höjas

med 500 kronor för vardera posten.

Höjningen av posten till elevbelöningar föranleddes av det för år 1919 beräknade

högre elevantalet.

För anstaltebggg,läders underhåll samt för anskaffning och underhåll av anstaltsinvenfarier

hade de högre kostnaderna upptagits med hänsyn till ökade arbetsoch

materialpris samt genom anstaltens utvidgning stegrade behov.

Anstaltens alltjämt fortgående utveckling hade också krävt tätare sammanträden

av dess styrelse, vars resekostnader därigenom höjdes.

Kostnaderna för anstaltens verksamhet med avseende å utskrivna elever hade

för innevarande år beräknats till 3,000 kronor. För år 1919 torde detta böra höjas

till 6,000 kronor. Under sistnämnda år torde det nämligen för att bereda plats för

nykomna elever bliva nödigt att i största möjliga utsträckning med tillämpning av

§ 4 av verkställighetslagen placera elever utanför anstalten. Särskilt behövde för

sådant fall tillsynen å dessa elever göras så effektiv som möjligt genom tätare besök

hos desamma. Säkerligen komme ock behovet av nu ifrågavarande elevers

ekonomiska stödjande från anstaltens sida att avsevärt ökas.

Kostnaden för avgående elevers utrustning hade för år 1918 beräknats efter

150 kronor för en var av 65 elever till 9,750 kronor. Avgången av elever under

år 1919 måste beräknas till minst 100. vadan nu frågavarande post borde höjas till

15,000 kronor.

För <dlmänna omkostnader hade en höjning av förut upptaget belopp 3,000

kronor till 5,000 kronor ansetts erforderlig på grund av dels inträdda prisförhöjningar

0 Genom nådigt brev den 16 november 1917 liar styrelsen redan bemyndigats att vid

anstalten anställa dylikt biträde.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

dels det ökade elevantalet. Under nu ifrågavarande rubrik hade även upptagits

vikariatsarvoden vid sjukdom. Enligt gällande bestämmelser ägde vissa befattningshavare

att vid tjänstledighet för sjukdom under loppet av ett och samma kalenderår

åtnjuta full avlöning under högst BO dagar.

Beträffande den inkomst av anstaltens jordbruk, skog och verkstäder m. in., som

under år 1919 kunde bliva disponibel d. v. s. utan olägenhet dragas ur rörelsen till

bestridande av årsutgifter för anstalten i sin helhet, erinrade styrelsen om att styrelsen

för år 1918 beräknat nu ifrågavarande inkomst till 14,2B5 kronor. Enligt

anstaltens räkenskaper för år 1916 hade berörda inkomst utgjort 29,233 kronor 20

öre, därav dock en betydande del vore bunden i inneliggande förråd av spannmål,

foder in. m. För år 1917 syntes avkastningen av jordbruk, ladugård och svinhus

kunna beräknas bliva avsevärt lägre, beroende på felslagen rågskörd, ringa tillgång

på kraftfoder och dåliga beten. Försiktigast syntes styrelsen därför vara att icke

för år 1919 räkna med mer än omkring 20,000 kronors inkomst. För vinnande av

jämnare anslagsbelopp hade inkomsten av styrelsen upptagits till 20,885 kronor.

Enligt st}^relsens beräkning skulle alltså utgifterna irån förslagsanslaget

till Bonaanstalten kunna för år 1919 beräknas till 193,885

kronor. Därifrån borde dock avdragas den uppskattade inkomsten under

samma år av den vid anstalten bedrivna rörelsen. Förslagsanslaget

skulle följaktligen enligt styrelsens mening kunna för ifrågavarande årbestämmas

till 173,000 kronor.

Att beräkna, med vilket belopp ett förslagsanslag av nu före- vepartementsvarande

art bör äskas, är givetvis en vansklig sak, främst till följd av »hefen.

den svårighet, som föreligger att under rådande kristid på förhand ens

tillnärmelsevis uppskatta de priser på varor och annat, som vid en dylik

beräkning måste komma i betraktande. Emellertid synes det mig, som

om Bonastyrelsen vid uppgörandet av sin beräkning skulle hava tagit

den hänsyn till kristidens inverkan, som nödig försiktighet bjuder. Ej

heller har jag funnit något att anmärka mot beräkningens detaljer.

Emellertid vill jag erinra om, att vid den beräkning av anslaget, så

vitt angick innevarande år, som vid, avlåtandet av 1917 års statsverksproposition

dåvarande departementschefen gjorde och mot vilken riksdagen

ej framställt någon anmärkning, bland de utgiftsposter, som skulle

bestridas från anslaget, även upptagits eu å 200 kronor till representationspenningar

åt direktören vid anstalten. Att denna post nu ej återfinnes

i styrelsens beräkning av anslaget för år 1919, lär, enligt vad

jag inhämtat, bero på ett förbiseende. Då samma skäl, som föranledde

denna utgiftsposts medtagande vid beräkningen förra året, fortfarande

äro förhanden, torde hänsyn till detta medelsbehov böra tagas jämväl

nu. Någon höjning av förslagsanslaget på grund härav torde visserligen

icke erfordras, men för erhållande av en mera avrundad slut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

VI. Driftkostnaderna

vid

statens uppfostringsanstalt

å

Venngarn.

A. Extra

anslag å

1919 års stat.

a. Anslag

till avlönande

av tjänstemän

vid

Venngarnsanstalten.

(Förslagsanslag-,

högst.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

summa än den av Bonastyrelsen föreslagna å 173,000 kronor torde

anslaget böra i 1919 års stat upptagas med ett till 175,000 kronor förhöjt

belopp.

På sätt redan förut nämnts bör anslaget, sedan Bonaanstalten numera

uppförts på ordinarie stat, få karaktären av ordinarie anslag.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

har förevarande anslag beräknats till 235,000 kronor. Anledningen därtill,

att anslaget där upptogs med så högt belopp, var den, att från

anslaget beräknades komma att bestiidas jämväl de löpande utgifterna

för driften å den filialanstalt till Bona, som, enligt vad då antogs, skulle

komma att bliva förlagd till den i närheten belägna egendomen Medevi,

och å vilken filialanstalt plats ansågs kunna beredas för 60 elever. På

sätt förut nämnts, får emellertid detta förslag numera anses hava förfallit.

I dettas ställe har trätt det i det föregående omnämnda Venngarnsförslaget.

För uppehållande av uppfostringsanstalten å Venngarn

böra åter, på sätt jag får tillfälle att strax omnämna, äskas särskilda

anslag.

För bestridande av driftkostnaderna vid den föreslagna nya uppfostringsanstalten

å Venngarn, vilken anstalt ju är avsedd att bliva

av allenast provisorisk natur, torde böra beviljas medel å extra stat.

I likhet med vad fallet var med Bonaanstalten, innan denna blev uppförd

på ordinarie stat, torde det lämpligaste vara, att till Venngarnsanstalten

beviljas två förslagsanslag: ett anslag å visst högsta belopp till

avlönande av tjänstemän vid anstalten och ett anslag utan begränsningtill

kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. Det

torde bliva erforderligt att äska dylika anslag dels å 1919 års stat, dels

ock å tilläggsstat för år 1918.

Vad först angår 1919 års stat, är beträffande nu förevarande anslag

att nämna följande.

Vid prövning av frågan, med vilket belopp anslaget till avlönande

av tjänstemän vid anstalten bör äskas, torde den nu gällande avlöningsstaten

för statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn kunna tjäna

som en lämplig utgångspunkt. Nämnda avlöningsstat, som för år j.918

fastställdes av Kungl. Maj t den 29 juni 1917 och vari ej varit avsett

att göra någon ändring för år 1919, har följande utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

in

T -

L o n

i

Pen-

Tjänst-

Oredu-

sions-

avgift

Eedu-

gö-

rings-

Snm-

cerat

mot-

cerat

pennin-

ma

belopp

svaran-

belopp

gar

de

belopp

1 föreståndare............

(Efter 5 år kan lönen höjas med 500 |

3,000

150

2,850

1,500

4,350

< kronor och efter 10 år med ytter-1

1

f ägare 500 kronor.

1

1 1 assistent och råken-

skapsförare ............

1,200

50

1,150

900

2,050

Efter 5 ur kan lönen höjas med 200

1 husfader..................

900

50

850

700

1,550

> kronor och efter 10 år med ytter-1

1 befallningsman.........

900

50

850

700

1,550

ägare 200 kronor.

1 maskinist ...............

800

30

770

600

1,370

1

|

kiter 5 ar kan lonen höjas med 100 !

1 vårdare................

600

25

575

500

1,075

> kronor och efter 10 år med ytter-

i 2 d:o ........................

1,200

50

1,150

1,000

2,150

| ägare 100 kronor.

1 d:o ......................

350

15

335

250

585

/Därjämte fri kost och

\ möblerad bostad.

1

Efter 5 år i

1,050

45

1,005

750

1,755

D:o

kan lönen höjas |

med 75 kronor j

1 sjukvårdare eller -skö-

och efter 10 år j

350

15

335

250

D:o

D:o

med ytterligare !

75 kronor.

1 hushållerska............

350

15

335

250

585

Läkare, arvode .........

—

—

—

—

2,000

Fria resor.

Predikant, arvode ......

—

—

—

—

600

D:o.

Summa kronor

- | _

—

20,205

Anm. Mod undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad,fri uppvärmningfeller bränsle)ock elektrisk

belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och lampor

för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna (inklusive sjukvårdaren eller

sjuksköterskan) bekomma beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds-

eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna

tilläggas härför upptaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall del

pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda avlöning till

honom utgå med 5,300 kronor.

Därest läkare eller predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta

fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanteh enligt fjärde

klassen i rescreglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

I

I förutnämnda skrivelse den 26 mars 1918 kar Bonaanstaltens

.styrelse beträffande avlönandet av personalen vid en till Venngarn

förlagd uppfostringsanstalt till en början anfört följande:

Därest Venngarnsanstalten komme att ställas till förfogande för verkställighet

av domstols förordnande om tvångsuppfostran, torde det vara både nödigt och

Bona
styreltn.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lämpligt, att den för uppfostringsverksamheten erforderliga personalen i avlöningshänseende

likställdes med motsvarande befattningshavare å Bona med de skillnader,

som föranleddes därav, att Venngarnsanstalten vore uppförd å extra stat, och av vissa

olikheter i organisationen av Venngarnsanstalten, som följde av byggnadernas olika

beskalfenhet samt därav, att vissa förut anställda befattningshavare torde böra

lämpligen övergå till den nya verksamheten, därest de därtill befunnes villiga.

Styrelsen framlade därefter ett efter sålunda angivna grunder upprättat

förslag till avlöningsstat för den nya Venngarnsanstalten, vilket förslag

styrelsen angav som resultat av ingående överläggningar i irågan mellan

Bonadirektören och nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten.

Detta förslag, som uppgjorts efter ett beräknat elevantal av 100, hade

följande utseende:

Förslag till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för år 1919.

Pen-

sions- a vgift

Eedu-

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Arvode

för

cerat

belopp

mot-

svaran-

de

belopp

cerat

belopp

särskilt

upp-

drag

Summa

i E fter 5 ar kan lönen böjas

4,350

med 500 kronor och

1 direktör ..................

3,000

150

2,850

1,500

efter 10 år med ytter- ligare 500 kronor.

1 förste lärare ............

1,900

60

1,840

1.100

—

2.940

Efter 5 år kan lönen höjas

1 assistent (räkenskapsfö-

med 400 kronor och

rare och uppbördsman)

1,600

50

1,550

1,000

—

2,550

j efter 10 år nnd ytter-

1 lanlbruksinspektor .....

1,600

50

1,550

1,000

—

\ 2,550

ligare 400 kronor.

1,000

800

30

25

970

775

1.520

1 förman med förordnan- de såsom gruppledare

500

200

1,475

1

[Efter 5 år kan lönen höjas |

j med 100 kronor och

2 d:o .......................

1,600

800

50

1,550

775

1,000

500

400

2,950

1,275 i

efter 10 år med ytter-

1 förman.....................

25

ligare 100 kronor.

9 förmän.....................

7,200

225

6,975

4,500

_

11,475

*

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 husmoder, jämte fri

med 50 kronor och

kost ........................

700

25

675

—

(575

efter 10 år m-d ytter- 1 ligare 50 kronor.

1 predikantarvode .......

—

—

—

—

1,200 |

Summa

—

—

_

! 32,960 :

Beträffande de för de särskilda befattningshavarna sålunda föreslagna

avlöningsförmånerna yttrar styrelsen vidare:

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

För direktörsbefattningen hade upptagits samma avlöningsförmåner, som nu

utginge till föreståndaren för statens vårdanstalt å Venngarn. De vore lika med

dem, som enligt gällande stat utginge till direktören för Bonaanstalten.

Enligt nu gällande bestämmelser vore predikanten icke skyldig att hålla

gudstjänst varje sön- och helgdag och han både givetvis icke heller nu någon

skyldighet att meddela kristendoms- eller konfirmationsundervisning. Dessa åligganden

borde tillkomma honom vid uppfostringsanstalten. Vid sådant förhållande

torde det i staten upptagna predikantarvodet böra höjas till 1,200 kronor.

Det förutsattes, att, därest nuvarande föreståndaren vid Venngarn vore villig

övergå till den där ifrågasatta uppfostringsverksamheten, han fortfarande skulle

vara predikant och själasörjare. Härigenom vunnes överensstämmelse med den av

riksdagen godkända anordningen vid det s. k. ungdomsfängelset i Uppsala, varest

direktören finge vara präst och utom direktörsavlöningen uppbära av predikantarvodet

vad som efter prövning av Kungl. Maj:t befunnes skäligt.

För skolundervisningen i övrigt skulle anställas en förste lärare, helst med

akademisk bildning och med sådana kvalifikationer, att han vid förfall för direktören

kunde uppehålla dennes befattning samt vid behov efter vunnen erfarenhet

kunde befordras till anstaltsledare. Med hänsyn härtill hade löneförmånerna för

förste läraren satts lika med aem, som utginge till assistent i högsta lönegraden

inom fångvården.

Vid Venngarn vore nu anställd en assistent och räkenskapsförare. Denne

vore tillika uppbördsman. Vid Bona vore direktören uppbördsman och hade att med

biträde av en bokhållare föra anstaltens räkenskaper. Bonadirektören hade hela

den ekonomiska ledningen av anstalten. Därest Venngarnsdirektören skulle vara

predikant och. själasörjare, torde bliva nödvändigt att låta nu gällande ordning beträffande

den ekonomiska förvaltningen å Venngarn bestå. Avlöningsförmånerna för

nuvarande assistenten och räkenskapsföraren utginge med samma belopp som för

bokhållaren å Bona och vore dessa avlöningsförmåner bestämda efter vad som för

närvarande åtnjötes av assistenter i lägsta lönegraden inom fångvården. Emellertid

vore på Kungl. Maj ts prövning beroende en framställning om nyssnämnda assistenters

uppflyttande i mellangraden för assistenter vid fångvården. Bifölles denna

framställning av Kungl. Maj:t och riksdag, torde det föreligga allt skäl att, för

iakttagande av hittills iakttagen överensstämmeh-e mellan befattningshavarnas vid de

allmänna uppfostringsanstalterna avlöningsförmåner och motsvarande fångvårdstjänstemäns.

upptaga räkenskapsförarens och redogörarnes avlöningsförmåner lika

med fångvårdsassistents i mellånlönegraden. Härtill hade hänsyn tagits vid uppgörandet

av styrelsens förslag till avlöningsstat.

1 den nuvarande V enngarnslönestaten vore upptagen en befallningsman med en begynnelseavlöning

av frånsett pensionsavgiftsavdrag — 1,600 kronor. För närvarande

bedreves jordbruket vid Venngarn till stor del med biträde av s. k. statkarlar och

den nuvarande befallningsmannen hade varit anställd vid Venngarn, då egendomen

vai it utarrenderad såsom kronodomän till enskild person. Givetvis måste störa

krav ställas på jordbruksledarens uppfostrareegenskaper, då lian skulle handhava

minderåriga förbrytare. För att vara försäkrad om att å ifrågavarande befattning

få eu i alla avseenden lämplig och högt kvalificerad person syntes han i av1

öningshänseende böra jämställas med räkenskapsföraren och uppbördsmannen samt

benämnas lantbruksinspektor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ''298 käft. (Nr 338.) IT,

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

JJepartements

chefen

Kungl. Majds nåd. proposition AV 338.

För en maskinist hade avlöningsförmånerna satts lika med dem för motsvarande

befattningshavare å Bona.

Då de nuvarande byggnadsanordningarna vid Venngarn icke lämpade sig

för elevernas uppdelande i avdelningar under särskilda föreståndare såsom på Bonaanstalten,

hade Bonadirektören och Venngarnsföreståndaren enats om att föreslå,

att för var och en av de tre till skilda våningar i samma byggnad förlagda lika

stora elevavdelningarna skulle förordnas såsom gruppledare lämpliga förmän, och

borde av dessa två äga sådana kunskaper, att de kunde biträda vid skolundervisningen

mot åtnjutande av särskild gratifikation att utgå av förslagsanslaget till

elevernas kost och beklädnad med mera.

Med avseende å antalet i lönestaten upptagna förmän torde höra erinras om

att vid Bona hittills åtgått minst en förman för 10 elever, varjämte ett antal förmän

beräknats för den inre tjänsten och andra göromål. Med beräkning av en

beläggning av 100 elever torde alltså i lönestaten böra upptagas — förutom förutnämnda

3 förmän med förordnande som gruppledare — 10 förmän. Givetvis skulle

icke omedelbart efter anstaltens tagande i bruk såsom uppfostringsinstitution hela

antalet förmän antagas utan först i mån av behov allt efter anstalten bleve belaud.

Härvid vore att bemärka, att meningen vore att, i den mån jordbruksdriften kunde

skötas med elever under ledning av förmän, de nu å Venngarn antagna statkarlarna

(med undantag dock av kusk och ladugårdsförman) skulle uppsägas i den mån de

icke befunnes lämpliga att anställas såsom förmän. Genom att i lönestaten uppföra

hela det föreslagna antalet av 10 förmän skulle man undgå det uppenbara missförhållande,

som ägt rum vid Bonaanstalten, att åtskilliga där anställda extra förmän

med lika tjänstgöring som de å extra lönestaten uppförda icke finge, sedan de

med innevarande år blivit ordinarie, för ålderstilläggs åtnjutande räkna sig till godo

sin föregående extra förmanstjänstgöring, vilken för somliga uppginge ända till 7

å 8 år.

För husmodern hade avlöningarna satts lika med dem husmodern å Bona

åtnjöte.

De i anmärkning till nu gällande Venngarnslönestat meddelade särskilda bestämmelser

torde i tillämpliga delar böra bibehållas.

Enligt det av Bonastyrelsen sålunda framlagda förslaget skulle till

avlönande av befattningshavare vid den nya Venugarnsanstalten behöva

äskas ett förslagsanslag, högst 32,960 kronor.

Med avseende å det förslag till avlönande av befattningshavarna

vid den nyanordnade Venngarnsanstalten, som Bonastyrelsen sålunda

framlagt, har jag, vad först angår direktören, icke kunnat undgå att

uppmärksamma, att dennes avlöningsförmåner skulle komma att enligt

styrelsens förslag bli väl höga i jämförelse med Bonadirektörens. Om

till direktör vid Venngarnsanstalten blir, såsom nu är fallet, förordnad

en prästman samt åt honom uppdrages jämväl att meddela kristendomsundervisning

åt eleverna och att vara predikant och själasörjare vid anstalten,

skulle, därest, på sätt styrelsen torde förutsätta, den del av

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

predikantarvodet, som Knngl. Maj:t i så fall skulle äga rätt tillerkänna

honom, bestämmes till 600 kronor, hans begynnelseavlöning komma att

uppgå till, frånsett ålderstillägg och avdrag för pensionsavgift motsvarande

belopp, 5,100 kronor för år eller 600 kronor mer än Bonadirektörens

nuvarande begynnelseavlöning och 100 kronor mer än den begynnelseavlöning

Bonadirektören, i händelse av bifall till mitt förut

framlagda förslag, skulle erhålla från och med år 1919. Bleve åter

predikantsyssian vid Venngarn icke förenad med direktörstjänsten, i

vilket fall väl jämväl kristendomsundervisningen finge läggas i andra

händer, skulle visserligen den direktören vid Venngarn tillkommande

avlöningen enligt styrelsens förslag bliva av samma storlek som Bonadirektörens

nuvarande avlöniog, men å andra sidan skulle Venngarnsdirektörens

åligganden bliva-mindre maktpåliggande än Bonadirektörens.

Alldeles frånsett anstalternas olika storlek skulle nämligen den förre

vara helt och hållet befriad från det betydande besvär och ansvar,

som är förenat med den senares funktion som uppbördsman och ledare

av den ekonomiska förvaltningen.

Enligt min mening skulle direktörens avlöning bliva till sin storlek

bättre avvägd, i fall till mönster vid densammas bestämmande finge —

icke blott, på sätt styrelsen föreslagit, med avseende å formen för avlöningens

utgående, utan jämväl med avseende å avlöningens belopp —

tjäna motsvarande avlöningsfrågas ordnande vid det s. k. ungdomsfängelset

t Uppsala, med vilket den blivande Venngarnsanstalten i mer än ett avseende

torde komma att kunna jämställas. Begynnelseavlöningen för direktören

vid Uppsal afängelset är densamma som för övriga direktörer vid straffängelse

eller 4,000 kronor, därav 2,700 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.

Därjämte äger Knngl.. Mai t enligt riksdagens beslut

rätt förordna direktören att tillika vara predikant vid fängelset mot åtnjutande

av så stor del av det för fängelset i gällande stat upptagna

predikantarvodet — 1,200 kronor —, som Knngl. Mnj:t bestämmer.

Ordnas hithörande förhållanden på liknande sätt vid Venngarns uppfostringsanstalt,

skulle direktören, därest han, på sätt Bonastyrelsen

tydligen anser lämpligast, blir en prästman samt ej särskilda förhållanden

motivera högre belopp, kunna få sig tillerkänt ett arvode smn predikant

av 500 kronor och hans sammanlagda avlöning följaktligen komma

upp till — frånsett pensionsavgift motsvarande avdrag — Bonadirektörens

nuvarande avlöning samt den avlöning direktörerna vid centralfängelserna

ä Härianda, i Härnösand och i Malmö uppbära.

Ur flera synpunkter — bland annat på grund därav att, på sätt

jag redan förut nämnt, föreståndarebefattningen vid den nya statliga

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalten å Salbohed torde böra reserveras för nuvarande föreståndaren

för den statserkända anstalten därstädes — torde det komma

att visa sig lämpligast, att den nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten,

om lian — såsom jag har anledning antaga — därtill är villig,

blir förordnad som främste ledare ävensom predikant vid samma anstalt,

jämväl efter det den blivit omändrad till uppfostringsanstalt. Blir så förhållandet,

skulle emellertid, om avlöningen bestämmes i överensstämmelse

med vad nyss föreslagits samt pensionsavgiftsavdraget, på sätt bör ske på

grund av begynnelselönens minskning, sättes till 100 kronor, hans avlöning

komma att — därest hänsyn tages jämväl till honom i egenskap

av föreståndare resp. direktör enligt nu gällande regler tillkommande

dyrtidstillägg — med 700 kronor understiga hans nuvarande avlöning.

Billigheten synes fordra, att denna följd av nu ifrågavarande provisoriska

anordning undvikes. Detta låter sig lätt göra på det sätt, att nuvarande

föreståndaren vid Venngarn, om han förordnas som direktör och predikant

vid den nya uppfostringsanstalten därstädes, tillägges hela det i staten

beräknade predikantarvodet, 1,200 kronor.

Med avseende å den föreslagna avlöningen till förste läraren har

jag intet annat att erinra, än att hans pensionsavgiftsavdrag torde böra

med tillämpning av sedvanliga regler bestämmas till 100 kronor.

I Bonastyrelsens förslag till avlöningsstat för Venngarnsanstalten

hava de i staten upptagna befattningshavarna som assistent (räkenskapsförare

och uppbördsman) och som lantbruksinspektor i avlöningshänseende

likställts med assistenter i mellangraden vid fångvårdsstaten. Anledningen

därtill är den, att i annat sammanhang gjorts framställning därom, att

assistenterna i lägsta lönegraden vid fångvården, med vilka nu ifrågavarande

två tjänstemän ansetts böra likställas, skulle uppflyttas i berörda

mellangrad. En dylik uppflyttning har emellertid avstyrkts av

löneregleringskommittén och någon framställning därom bör, på sätt

jag får tillfällé att omnämna i annat sammanhang, ej heller enligt min

mening göras till riksdagen. Vid sådant förhållande höra jämväl räkenskapsföraren

och uppbördsmanuen samt lantbruksinspektoren vid den

nya Venngarnsanstalten få åtnöjas med de avlöningsförmåner, som tillkomma

lägsta graden av assistenter vid fångvården.

Åt räkenskapsförareu och redogöraren har Bonastyrelsen i sitt

statförslag, såsom redan nämnts, tillagt benämningen assistent. Ehuru

denna titel ej kommit till användning vid uppfostringsanstalten å Bona,

torde dock med särskild hänsyn till ifrågavarande befattningshavares

egenskap av handhavare av den ekonomiska förvaltningen tillräcklig anledning

ej förefinnas att fråntaga honom denna benämning, som ju för

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 117

närvarande tillkommer motsvarande befattningshavare vid den nuvarande

Venngarnsanstalten.

Bland särskilda bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmånerna

torde, utöver sådana nu gällande, som kunna göras tillämpliga

jämväl efter den nya organisationen, böra upptagas även den, att innehavare

av befattning vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstilllägg

räkna sig till godo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande

eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort

vårdanstalt för alkoholister.

Utöver vad nu sagts torde intet vara att erinra i anledning av

det förslag till avlöningsstat för den nya Venngarnsanstalten, som Bonastyrelsen

framlagt. Med en avlöningsstat sådan som jag sålunda förordat

synas Venngarnsanstaltens särskilda befattuiugdiavares antal och avlöningsförmåner

bliva väl avvägda med hänsyn till anstaltens beräknade

storlek, de olika tjänstemännens särskilda åligganden samt de avlöningsförmåner,

som tillkomma motsvarande befattningshavare vid Bonaanstalten.

I detta sammanhang anser jag mig dock böra nämna, att nuvarande

föreståndaren för Venngarnsanstalten gjort gällande, att det

sannolikt kommer att visa sig erforderligt, att vid anstalten i dess nya

skick upprättas ännu en befattning, vars innehavare skulle övertaga de

funktioner, som vid Bonaanstalten utövas av de tre avdeluingsföreståndarne

i dessa deras egenskaper. Med ett närmare prövande av detta

spörsmål torde emellertid böra anstå, till dess att eu tids erfarenhet

vunnits rörande den av Bonastyrelsen föreslagna organisationens tillräcklighet.

I samband därmed synes mig böra tagas i övervägande,

huruvida ej genom vidtagande av vissa modifikationer i anstaltens organisation

skulle kunna skapas förutsättningar för genomförandet av den

från vissa synpunkter önskvärda anordningen, att den avlöning, som

tillkommer direktören såsom sådan — alltså frånsett predikantarvodet —

sattes till samma belopp som det, vartill Bonadirektörens och förutnämnda

centralfängelsedirektörers avlöning för närvarande belöper sig.

Måhända skulle en dylik anordning kunna möjliggöras på det sätt, att

det bestämdes, att antingen direktören eller förste läraren skulle vara

prästman med tjänsteåliggande — utan särskilt förordnande — att vara

jämväl predikant samt att, därest det bleve förste läraren, som Unge sig

anförtrodda predikant- och religionslärargöromålen, direktörens åliggande

skulle i stället utökas i annat avseende, exempelvis såsom å Bona med

högsta ledningen av den ekonomiska förvaltningen eller ock med skyldighet

att biträda såsom lärare i andra ämnen än kristendom.

Den av mig förordade avlöningsstaten har alltså följande utseende:

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 338.

Förslug till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för år 1919.

Pen-

Oredu-

sions-

avgift

liedu-

Tjänst-

Arvode

för

Summa

cerat

mot-

cerat

gö rings-

särskilt

belopp

svaran- de be-

belopp

pennin-

gar

upp-

drag

lopp

''Efter 5 år kan lönen höjas

1

direktör ..................

2,700

100

2,600

1,300

3,900

j med 500 kronor och

\ efter 10 år med ytter- it ligare 500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1

förste lärare ............

1,900

100

1,800

1,100

2,900

) med 400 kronor och

| efter 10 år med ytter- l ligare 400 kronor.

1

assistent (räkenskaps-

JEfter 5 år kan lönen höjas

förare och uppbörds-

[ med 200 kronor och

man)........................

1,200

50

1,150

900

—

2,050

j efter 10 år med ytter-

1

iantbruksinspektor......

1,200

50

1,150

900

—

2,050

ligare 200 kronor.

1

maskinist..................

1,000

30

970

550

—

1,520

1

förman med förordnan- de såsom gruppledare

800

25

Ilo

500

200

1,475

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor och

2

förmän med d:o.........

1,600

50

1,550

1,000

400

2,950

efter 10 år med ytter-

i

förman ....................

800

25

Ilo

500

—

1,275

ligare 100 kronor.

9

förmän .....................

7,200

. 225

6,975

4,500

—

11,475

1

husmoder, jämte fri

25

675

.Efter 5 år kan lönen höjas

kost ........................

700

—

—

(575 i

i efter 10 år med ytter-

Predikant, arvode.........

-

—

—

_

—

1,200 |

I ligare 50 kronor.

Summa

_

_

31,470

Anm. Med undantag av predikanten erhålla alla iri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och

elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och

lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Förmännen och husmodern bekomma

beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år.

Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet,

som Kungl. Haj:t bestämmer.

För det fall att direktören åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift

motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder

han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort

vårdanstalt för alkoholister.

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fria

resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglemente!, att utgå från det såsom

bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Till avlöningar och arvoden vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn

skulle alltså behöva äskas ett förslagsanslag, högst, 31,470 kronor

■eller således 1,490 kronor mindre än Bonastvrelsen föreslagit.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. May.ts nåd, proposition Nr 338.

Det andra anslag, som erfordras för drivandet av den nya verksamheten

vid Venngarn, är ett förslagsanslag utan begränsning till kost

och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m.

I sin förutnämnda skrivelse av den 26 mars 1918 gör Bon astyrelsen

gällande, att detta förslagsanslag bör för år 1919 lämpligen sättas till

98,000 kronor. Till stöd härför framlägger styrelsen följande beräkning:

Beklädnadsersättning åt 1 maskinist och 13 förmän.................... kronor

Dito åt 1 husmoder ........................................................................... »

Avlöning åt 3 nattvakter ................................................................ »

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre ........ »

Elevers kosthåll (365 x 100 x 1) ........................ »

Elevers beklädnad............................................................................... »

Elevers sängkläder ............................................................................ »

Eldning och belysning....................................................................... »

Renhållning ........................................................................................ »

Tvätt .........................................................................................

Sjukvård......................................................................................

Läkarearvode...........................................................................

Biträde av psykiatriskt skolad läkare ..................................

Tandvård .............................................................................

Skolundervisning och religionsvård ......................................

Orgelspelnings- och sångundervisningsarvode ......................

Musikundervisning.....................................................................

Elevbelöningar ..........................................................................

Anstaltsbyggnaders underhåll..................................................

Anstaltsinventarier och dessas underhåll ........................................

Styrelsens resekostnader ....................................................................

Idrottsmateriel ....................................................................................

Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid kostnadsfri

ledighet och vid sjukdom, kontors-, renskrivnings- och tryckningskostnader,

telefon, porton till elevernas brev, annonser,

tidningsprenumeration, rymda elevers efterspaningar och ersättningar

för deras gripande och återförande, förflyttning av

elev till annan anstalt, frakter, elevers helgfirande med mera

1.400

. 50

3,600

3.000

36,500

12,000

300

28,000

2.000

1,000

1,000

1,200

300

1,000

2,000

400

500

800

4.000

3.000

2,500

500

Summa kronor

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens jordbruk

..................................................................................... .... »

4,450:

109,500:

11,500:

b) Anslag till

kost och beklädnad

åt

eleverna vid

Venngarnsanstalten

m. m.

(Förslagsanslag.

)

Bona
styrelsen
-

Återstod kronor 98,000:

Med avseende å de grunder, efter vilka beräkningen gjorts, hänvisar

styrelsen till vad den, enligt vad förut nämnts, yttrat rörande

motsvarande beräkning beträffande Bonaanstalten. Vidkommande de

avvikelser, som skett i fråga om vissa poster, yttrar styrelsen:

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Departements
chefen.

B) Anslag

å 1918 års

tilläggsstat.

a) Avslag

till avlönande

av tjänstemän

vid

Venngarnsanstulten.

(Förslagsanslag,

högst.)

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Utgifterna för eldning och belysning samt amtaltsbyggnaders underhåll hade

styrelsen ansett sig böra beräkna på samma sätt som i utgifts- och inkomststaten

för Venngarn såsom alkoholistanstalt.

Då ett större förråd stim/kläder funnes vid Venngarn, torde endast underhållskostnad

höra beräknas under förutsättning, att ifrågavarande förråd finge övertagas.

Ltikarearvodet hade upptagits till 1,200 kronor i anledning därav att, enligt

vad Veniuarnsföreständaren meddelat, arvode till detta belopp utfästa för att möjliggöra

stationering i Sigtuna av en extra provinsialläkare.

Utgifterna för skolundervisning hade upptagits till 2,000 kronor för att utom

för inköp av materiel bereda tillgång till gratifikationer för biträde vid skolundervisningen

enligt förut antydd plan.

Något anslag till resekostnader för eller utrustning av definitivt eller villkorligt

utskrivna, elever hade icke beräknats i avseende å Venngarn, då utskrivningar

därifrån knappast torde komma att äga rum under år 1919.

Med avseende å de inkomster, som kunde beräknas bliva disponibla såsom

bidrag till driftkostnaderna, hade styrelsen, med ledning av en av Bonadirektören

uppgjord, av styrelsen i dess skrivelse återgiven utförlig beräkning, kommit till den

uppfattningen, att såsom dylikt bidrag lämpligen kunde beräknas vad Venngarnsstyrelsen

i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat upptagit såsom nettoinkomst av

jordbruket. Någon vinst å verkstadsdrift hade icke beräknats. Elevernas arbetskraft

torde nämligen till allra största delen åtgå för jordbrukets behov samt i trädgården.

Skrädderi, skomakeri, snickeri, smide och målning, erforderliga för inventariers

underhåll, torde kunna bedrivas i befintliga verkstadsrum av endast ett

mindre antal elever, och några dylika åtginge i kök, bageri och tvätthus.

Mot deri beräkning av förevarande förslagsanslag, som Bonastyrelsen

sålunda framlagt, lärer intet vara att erinra. Av riksdagen torde följaktligen

böra å extra stat för år 1919 till kost och beklädnad åt de

vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn intagna elever m. m. äskas

ett förslagsanslag å 98,000 kronor.

Enligt vad jag redan förut nämnt, erfordras för uppehållande av

verksamheten å den nya Venngarnsanstalten, att medel anvisas jämväl

å 1918 års tilläggsstat. Åven dessa medel torde böra beviljas i form

av dels ett förslagsanslag till visst högsta belopp till avlönande av

tjänstemän vid anstalten, dels ock ett förslagsanslag utan begränsning

till kost och beklädnad åt eleverna m. m.

Under förutsättning att, på sätt förut angivits såsom antagligt,

den nya verksamheten å Venngarn kan taga sin början den 1 nästkommande

juli, skulle den tid under år 1918, under vilken befattningshavarna

vid anstalten skulle komma att avlönas från det förstnämnda

av nyssberörda två anslag, uppgå till ett halvt år. Anslaget å 1918

års tilläggsstat till avlönande av tjänstemän vid den nya Venngarns
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

anstalt eu bör alltså sättas till halva det belopp, 31,470 kronor, som

lör sådant ändamål föreslagits å 1910 års riksstat, eller således till

15,735 kronor.

Det andra av de båda nyssnämnda anslagen — anslaget till kost

och beklädnad åt eleverna in. m. — torde åtel- kunna äskas med något

mindre belopp än liälften av motsvarande anslag i 1919 års riksstat. Vid

beräknandet av anslaget för år 1919 har man nämligen utgått ifrån ett

medeltal elever av 100, ett tal, som måste anses för högt med avseende

a den tid av innevarande år, då anstalten kommer att vara i verksamhet.

Det lär nämligen ej kunna komma i fråga att omedelbart efter det anstalten

öppnar sina portar för sina nya alumner, dit sända hela det

antal elever anstalten är rustad att mottaga, utan elevantalet bör ökas

successivt, detta av hänsyn därtill, att personalen endast så småningom

kan sätta sig in i sina nya krävande uppgifter. I anledning av vad

nu sagts synes det mig, som om man vid beräknandet av förevarande

förslagsanslag bör till utgångspunkt taga ett medeltal elever under 1918

ars sista hälft av 70. Anslaget skulle alltså kunna sättas till vid pass Vin

av halva det belopp, vartill det skulle äskas för år 1919, 98,000 kronor,

eller således till 34,300 kronor. Med hänsyn särskilt till den dyrtid,

som för närvarande är rådande och som torde kunna antagas komma

att räcka året ut, men med vilken man ej i samma grad räknat vid

bestämmandet av 1919 års anslag, torde nu förevarande anslag å 1918

års tilläggsstat böra äskas med i runt tal 40,000 kronor.

\ ad därefter beträffar de medel, som erfordras till bestridande av

driftkostnaderna vid den statliga vårdanstalt för alkoholister, som fortast

möjligt skulle inrättas a Salbohed för att träda i stället för den nuvarande

Venngarnsanstalten, torde något nytt anslag härför ej erfordras, så vitt

angår innevarande år, utan torde med avseende å detta år den lämpligaste

anordningen vara den, att riksdagens medgivande utverkas att för

ifrågavarande ändamål använda de anslag, som i 1918 års riksstat äro

upptagna till Venngarnsanstalten.

Beträffande åter utgifterna för nu ifrågavarande ändamål under

ar 1919 är till en början att märka, att Kungl. Maj.''t i 1918 års statsverksproposition

under sjätte huvudtiteln på extra stat för år 1919 äskat

dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar

åt tjänstemän vid den nuvarande Venngarnsanstalten för

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 16

b) Anslag

till kost och

beklädnad

åt eleverna

vid Venngarnsanstal

ten m. m

(Förslagsan.

slag.) .

VII. Driftkostnaderna

vid statens

vårdanstalt

för alkoholister

å

Salbohed.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholister dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag

till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt. Den förändrade organisation,

som den statliga alkoiiolistvårderi skulle, enligt vad förut föreslagits,

erhålla, torde böra föranleda, att Kungl. Maj:t, med återkallande

av sina nyssberörda äskanden, hos riksdagen begär anvisande av två

liknande anslag till verksamheten vid den nya Salbohedsanstalten. På

grund av den inskränktare omfattning, som denna skulle få i förhållande

till den nuvarande Venngarnsanstalten, torde dessa anslag kunna äskas

med avsevärt lägre belopp än de nyss angivna.

A) Anslag I fråga om det förslagsanslag med visst högsta belopp, som bör

ningafoch av riksdagen begäras till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstevikariats-

män vid Salbohedsanstalten, har Venngarnsstyrelsen, med ledning av

eåtätjäZter den för Venngarnsanstalten nu gällande av mig förut återgivna avlöningsmän

vid staten (sid. 111), i sin förutnämnda skrivelse av den 10 april 1918 framanst°alten~

lågt förslag till dylik stat för år 1919. Detta förslag, vid vars upprorslags-

görande styrelsen utgått ifrån sitt huvudförslag om anstaltens beräknande

aasiag, högst.) ^ g q patienter, har följande utseende:

V envig arn 8- styr elsen.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 123

förslag: till avlöningsstat för statens vårdanstalt för alkoholister ä Salbohed.

1. ö n

1

Pen-

Tjänst-

sions-

Oredu-

avgift

lie du-

rings-

Sum-

cerat

mot-

cerat

pennin-

ma

belopp

svaran-

belopp

gar

belopp

1 föreståndare ............

3,000

150

2,850

1,500

4,350

1 assistent och räken-

skapsförare ............

1,200

50

1,150

900

2,0501

1 husfader..................

900

50

850

700

1,550

1 befallningsman.........

900

50

850

700

1,550

1 eldare och reparatör

600

25

575

m

©

O

1,075

1 vårdare ..................

600

25

575

500

1,075

2 d:o ........................

1,200

50

1,150

1,000

2,150

1 d:o .......................

350

15

335

250

585

1 d:o .......................

350

15

335

250

585

1 hushållerska ............

350

15

335

250

585

Läkare, arvode............

—

—

—

2,000

Predikant, arvode ......

—

—

-

-

600’

Summa kronor

—

_

18,155

j /Efter 5 år kan lönen höjas med 500

4,350| j kronor och efter 10 år med ytterit

ligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med 200

kronor och efter 10 år med ytterligare

200 kronor.

''! 1 Efter 5 år kan lönen höjas med 100

il kronor och efter 10 år med ytterligare

100 kronor.

Bärjämte in kost och]... EfteJ‘?. år ka"

möblerad bostad. ilone''1 hoJ&8 med

D:o

B:o

(75 kronor och

(efter 10 år med

I ytterligare 7 5 j

J kronor.

Fria resor.

D:o.

Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning eller bränsle

eventuellt elektrisk belysning) enligt styrelsens bestämmande. Huggning och sugning av bränsle (ävensom

armatur och lampor för elektrisk belysning) bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna bekomma

beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller plantering sland

enligt styrelsens bestämmande.

Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må han kunna

tilläggas härför föreslaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det

pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda avlöning till

honom utgå med 5,300 kronor.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta

fria resor, erhålla de resekoslnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde

klassen i resereglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Utgifterna till avlönande av extra personal och vikariatser sättning ar

beräknar styrelsen på följande sätt:

s. 124 Kontrollera mot PDF

Saiboheds
anstaltens
nuvarande
föreståndare.

124 Kungl. Ma j ds nåd. ''proposition Nr 338.

1 extra vårdare (ogift) ...............................................

........................... kronor 585: —

1 nattvakt ..................................................................

........................... » 540: -

3 kvinnliga biträden å 420: — ...............................

......................... » 1.260:

Tillfällig personal och vikariatsersättningar ............

.......................... » 460: —

Summa kronor 2.845: -

Nu förevarande anslag- bör alltså enligt styrelsens mening för år 1919

begäras med 18,155 + 2,845 kronor eller således med 21,000 kronor.

Nyssnämnda statförslag, slutande å 18,155 kronor, skiljer sig från

den nuvarande Venngarnsstaten allenast så tillvida, att i stället för maskinist

finnes upptagen 1 eldare och reparatör med lägre avlöning, dels

ock vårdarepersonalen förminskats. Dessa avvikelser motiverar styrelsen

på följande sätt:

I motsats till Venngarn funnes å Salbohed för närvarande ej några som

helst maskinella anordningar för uppvärmning, belysning, vattenuppfordring eller

dylikt. Om Salbohed komme till användning som statsanstalt för ett 60-tal alkoholister,

torde dock anstaltens förseende med elektrisk energi ävensom med andra

anordningar, liknande de å Venngarn, vara behövligt. Då nämnda anläggningar å

Salbohed givetvis komme att bliva av mindre omfattning än å Venngarn, föresloge

styrelsen, att i stället för maskinist anställdes en eldare och reparatör med samma

löneförmåner som en gift vårdare.

Antalet vårdare hade styrelsen föreslagit till 6 — därav 1 extra —, alltså

med beräkning av 1 vårdare för 10 intagna, vilket torde erbjuda minsta möjliga

övervakning, som borde ifrågakomma. Styrelsen hade emellertid, för att vårdarepersonalen

vid behov måtte kunna förstärkas, på sätt förut nämnts, under titeln

»extra personal och vikariatsersättningar» beräknat avlöning till 1 extra vårdare. I

nuvarande avlöningsstaten för Venngarn (avsedd för 100 intagna) funnes upptagna 7

vårdarebefattningar samt 1 befattning som sjukvårdare eller -sköterska. I det i 1918

års statsverksproposition upptagna förslaget till utgifts- och inkomststat för Venngarnsanstalten

för år 1919 hade emellertid under samma rubrik beräknats avlöning till 2

extra ogifta vårdare, varigenom vårdarepersonalen vid Venngarn under år 1919 skulle

kunna utökas till ett antal av 10, d. v. s. 1 vårdare för 10 intagna. Att vårdarepersonalen

vid Salbohed, den extra vårdaren medtagen, beräknats till 7 för ett antal av 50

intagna, ville styrelsen motivera därmed, att förutom för jordbruket avsedda arbetsledare,

varay utom befallningsmannen vid full beläggning minst 3 torde erfordras,

3 a 4 borde vara kunniga i andra yrken för att kunna handleda de intagna i dessa. I

I sin förutnämnda skrivelse av den 13 april 1918 har nuvarande

föreståndaren för Sulbohedsanstalten jämväl upprättat ett förslag till avlöningsstat

för år 1919 för anstalten i dess nya skick. Tydligen med

hänsyn därtill, att anstalten enligt hans förslag skulle under ifrågavarande

år vara utbyggd för allenast högst 35 internister (mot av Venngarnsstyrelsen

föreslagna 60), har han föreslagit vissa minskningar i den av

Venngarnsstyrelsen föreslagna staten. Dessa minskningar bestå dels

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

däri, att direktörens begynnelseavlöning satts till 3,900 (mot 4,350

i Venngarnsstyrelsens förslag) d. v. s. till samma belopp som det, till

vilket jag förut föreslagit att avlöningen för direktören vid den nyanordnade

Venngarnsanstalten måtte bestämmas, dels däri, att nr avlönings

staten uteslutits den av Venngarnsstyrelsen däri upptagna eldaren

och reparatören, dels vårdarnas antal upptagits — frånsett husfadern —

till 1 gift och 3 ogifta (mot 3 gifta och 2 ogifta i Venngarnsstyrelsens

förslag), dels ock läkarearvodet satts till 1,200 kronor (mot 2,000 kronor

i V enngarnsan stal ten s förslag). Slutsumman på den av föreståndaren

förordade staten blir på detta sätt 14,265 kronor (mot 18,155 enligt

Venngarnsstyrelsens förslag:)..

Till avlönande av extra personal och vikariatsersättningar har Salbohedsföreståndaren

beräknat 2,025 kronor (mot 2,845 kronor enligt

Venngarnsstyrelsens förslag) enligt följande av honom muntligen lämnade

specifikation:

1 extra vårdare (ogift)............................................................................ kronor 585: —

2 kvinnliga biträden å 420: — .............. » 840:_

Tillfällig personal och vikariatsersättningar....................................... » 600:_

Summa kronor 2,025

Den av styrelsen upptagna nattvakten skulle enligt föreståndarens

mening ej vara erforderlig, då erforderlig nattbevakning skulle kunna

fullgöras av en på jordbrukets konto avlönad person.

Eldigt Salbohedsföreståndarens förslag skulle nu förevarande anslag

alltså böra för år 1919 begäras med 14,265 + 2,025 kronor eller således

med 16,290 kronor (mot 21,000 kronor enligt Venngarnsstyrelsens förslag).

Under förutsättning att, på sätt jag förut förordat, Salbohedsanstalten

tillsvidare utbygges för allenast 35 internister, synes det mig,

som om den av anstaltens nuvarande föreståndare framlagda avlöningsstaten

för anstalten skulle kunna i huvudsak godtagas. Allenast eu

avvikelse har jag att föreslå, nämligen med avseende å läkarens arvode.

Detta bör, synes det mig, sättas till det av Venngarnsstyrelsen föreslagna

beloppet 2,000 kronor, då den mindre omfattning, anstalten enligt det

av mig förordade förslaget skulle få, icke torde utgöra tillräcklig anledning

till detta arvodes nedsättande. Att i större utsträckning än föreståndaren

föreslagit minska vårdarnas antal i förhållande till det av

Venngarnsstyrelsen föreslagna torde icke vara tillrådligt, då, på sätt

styrelsen också framhållit, vid anstalten givetvis erfordras, förutom för

jordbruket avsedda arbetsledare, jämväl en del vårdare, som iiro kompetenta

att handleda internisterna i andra vrken.

Departements
chefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

De till avlöningsstaten såsom anmärkning fogade särskilda bestämmelserna

torde i förhållande till Venngarnsstyrelsens förslag undergå

motsvarande jämkningar som de av mig med avseende å Venngarnsanstalten

föreslagna. Nu ifrågavarande avlöningsstat skulle alltså få

följande utseende.

Förslag till avlöningsstat för statens vårdanstalt för alkoholister a Salbohed.

L

ö n

Ten-

Tjänst-

sions- 1

,g0" j Sum- nngs-

Oredu- |

avgift

lledu-

cerat

mot-

i cerat

. in a

pennm-i

belopp

svaran-

de

belopp

belopp

gar

1

1 föreståndare ............

2,700

100!

2.600

1 assistent och räken-

skapsförare ...........

1,200

50

1,150]

1 husfader..................

900

50

850

1 befallningsman.........

900

50!

850

1 vårdare ................

600

25.

575

1 vårdare ..................

350

15

335

2 vårdare ..................

700

30|

670:

1 hushållerska ............

350

151

335

Läkare, arvode............

—

—

— !

Predikant, arvode ......

— \

— I

—

1,300

3,900

jEfter 5 är kan lönen liöjas med 500

j kronor och efter 10 år med vtter-

900

700

2,050''

1,550

* ligare 500 kronor.

I Efter 5 år kan lönen höjas med 200

J kronor och efter år med ytter-

700

1,550

j ligare 200 kronor.

500

1,075

[Efter 5 år kan lönen höjas med 100

{ kronor och efter 10 år med ytter-

250

585

ligare 100 kronor.

Därjämte fri kost och

Efter 5 år kan

möblerad bostad.

lönen böjas med

500

1,170

D:o

75 kronor och

efter 10 år med

250

585

ytterligare 75

2,000

Fria resor.

kronor.

—

600

D:o.

Summa kronor,

I 15,065]

4»».®" Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle)

eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sårning av bränsle ävensom

armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdare bekommer

beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland

(enligt styrelsens bestämmande).

llärest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna

tilläggas härför upptaget arvode.

För det fall, att föreståndaren åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift

motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo

tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för

alkoholister vid Venngarn.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta

fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde

klassen i resereglemente!, att utgå från det såsom . bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Mot föreståndarens beräknande av utgifterna till extra personal

och vikariatsersättningar har jag intet annat att erinra än att dessas

sammanlagda belopp torde, till utjämnande av nu förevarande anslags

slutsumma, kunna, genom minskande av posten »tillfällig personal och

vikariatsersättningar» från 600 kronor till 510 kronor, nedbringas till

1,935 kronor.

Till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid Salbohedsanstalten

skulle alltså behöva äskas ett förslagsanslag, högst 17,000

kronor.

Det andra anslag, som erfordras för utövandet av verksamheten B) Anslag

a den nya statliga anstalten å Salbolied, bör, som nämnt, hava karaktä- .ii}} driftren

av förslagsanslag utan begränsning. I sin förutnämnda skrivelse av iöv%gtrför

den 10 april 1918 föreslår styrelsen — därvid fortfarande utgående från Salbohedsatt

ansalten skall beräknas för 60 patienter — att anslaget måste be- frångå”

gäras med 40,000 kronor. Hur styrelsen kommit till detta belopp fram- anslag)

går av följande beräkning:

Utspisning för personal, 8 personer under 365 dagar å kronor

1: 30 per person och dag, förslagsvis ........................................

Utspisning för å anstalten intagna, 60 personer under 365 dagar

å kronor 1: 20 per person och dag, förslagsvis........................

Beklädnad för vissa å anstalten intagna, » ........................

Beklädnad för utskrivna, förslagsvis ................................................

Beklädnadsersättning till personal, förslagsvis ................................

Värme och lyse, förslagsvis ..............................................................

Tvätt och renhållning, förslagsvis ....................................................

Fastighetens underhåll, » ....................................................

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, förslagsvis........

Inköp av arbetsmateriel, förslagsvis ...........................................

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier inköp av utsäde,

foder etc., förslagsvis ...................

Flitpenningar, förslagsvis ...............................

Läkemedel och instrument, förslagsvis .......

Diverse omkostnader, förslagsvis...................

kronor 3,796: —

» 26,280

» 600

» 3,750

* 700

» 16,000

» 2,400

» 2,000

» 1,800

» 1,800

Inkomster;

, --- “ ----—

och dag, förslagsvis

'' • O ^ intill tiiiniminu.

Inkomst av jordbruk och trädgård, förslagsvis ..

Statens tillskott ...................................

»

»

»

»

2,500: - 3,600: - 1,000: - 3,774: -

kronor

70,000: -

krona per person

kronor

21,000:

förslagsvis...........

»

6,000; -

»

3,000: -

40,000: -

kronor

70,000: -

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Salboheds
anstaltens
nuvarande
föreståndare.

Kung! Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Vid uppgörandet av denna beräkning säger styrelsen sig Lava

tagit till ledning det förslag till stat för Venngarnsanstalten för år 1919,

som chefen för civildepartementet framlagt vid avlåtandet av innevarande

års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln punkt 70), men därjämte

tagit, tillbörlig hänsyn såväl till det —jämfört med Venngarn — mindre

antal intagna, som kunde mottagas å den ifrågasatta provisoriska statsanstalten

å Salbohed, som ock till skillnaden de båda egendomarna

emellan beträffande areal och befintliga byggnader.

Av vad styrelsen anför beträffande de särskilda posterna torde här

endast behöva omnämnas följande:

Beklädnad för utskrivna. För detta ändamål både för 50 utskrivna beräknats

3,750 kronor.

Beklädnad ser sättning till personal. I förslaget hade beräknats beklädnadsersättning

till 7 vårdare (därav 1 extra) å 100 kronor = 700 kronor.

Beträffande anslagen till värme och lyse, tvätt och renhållning, fastighetens

underhåll, underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, inköp av arbetsma'' eriel,

underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde, fider etc., ville

styrelsen framhålla det vanskliga i att göra några exakta uppskattningar av för

nämnda ändamål erforderliga belopp. De angivna siffrorna vore emellertid beräknade

med ledning av dels den för år 1919 uppgjorda Venngarnsstaten, dels vid

styrelsens i samband med ifrågavarande förflyttning av statens vårdanstalt för

alkokolister till Salbohed gjorda besök erhållen uppfattning om förhållandena därstädes

samt därvid och sedermera från anstaltens föreståndare införskaffade upplysningar.

Läkemedel och intrument. Detta anslag, i Venngarnsstaten uppfört med

1,000 kronor, hade i ifrågavarande statförslag beräknats till 800 kronor, således

proportionsvis mera, än vad som föreslagits för Venngarn. Höjningen ville styrelsen

motivera med att framhålla behovet av sjukvårdsinstrument för Salbohedsanstalten

i motsats till Venngarnsanstalten, som redan nu vore försedd med erforderliga

dylika instrument, vadan anslaget till sistnämnda anstalt nästan

vore avsett till läkemedel.

Diverse omkostnader. Beloppet vore avsett till bestridande av skriv- och tryckkostnader,

telefonavgifter, annonser, tidningsprenumeration, frakter, befattningshavares

tjänsteresor m. m.

Beträffande inkomsterna linge styrelsen anföra följande:

Inkomst av jordbruk och trädgård. Under denna inkomsttitel hade i enlighet

med av riksdagen godkända grunder för uppställning av Venngarnsanstaltens driftkostnadsstat

upptagits allenast den nettobehållning, som beräknades uppstå, sedan

samtliga med jordbruks- och trädgårdsrörelsen förenade utgifter fråndragits. Ifrågavarande

inkomstpost hade approximativt beräknats till 3,000 kronor.

I den skrivelse, som föreståndaren för Salbohedsanstalten, på sätt

förut nämnts, ingivit i detta ärende, har denne på grund av den mera

inskränkta omfattning, anstalten enligt hans förslag skulle komma att

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

hava under år 1919, beräknat de utgifter, som skola bestridas från

förevarande anslag, på följande sätt:

Utspisning för personal, 8 stycken å kronor 1: 3 o per dag............ kronor

Utspisning för å anstalten intagna, 35 stycken å kronor 1: 2 o per dag »

Beklädnad för vissa å anstalten intagna........................................... *

Beklädnad för utskrivna....................................................................... »

Beklädnadsersättning för personal .................................................... »

Värme och lyse ................................................................................... »

Tvätt och renhållning............................................................................ »

Fastighetens underhåll ........................................................................ »

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier ............................ »

Inköp av arbetsmateriel........................................................................ *

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde,

foder etc...........................................................

Flitpenningar ..........................................................

Läkemedel och instrument.......................................

Diverse omkostnader ...............................................

3,796

15,330

350

1,750

400

8,000

1,400

2,000

1,050

1,050

nu

....................... »

2,500: —

....................... »

2,100: —

....................... »

700: —

...................... »

1,284: —

Summa kronor

41,710: —

Inkomster.

Avgift för 35 intagna å kronor 1: — per dag ...

Inkomst av de intagnas arbete inom anstalten ...

Inkomst av jordbruk och trädgård m. m............

Statens tillskott ......................................................

.............. kronor 12,775:

.............. » 3.500:

.............. » 3,000:

............. » 22,435:

Summa kronor 41,710:

Mot den beräkning av förevarande anslag, som Salbohedsanstaltens Departement

föreståndare framlagt, torde intet väsentligt vara att erinra. De jämk- eAc^"''

ningar i förhållande till Venngarnsstyrelsens förslag, som föreståndaren

förordat, synas i allmänhet vara väl avpassade med hänsyn därtill, att

anstalten skulle under år 1919 vara beräknad för allenast 35 intagna.

Emellertid synes det mig, som om posten »diverse omkostnader» vore

väl knappt tilltagen. Med anledning härav och för utjämnande av anslagets

slutsumma torde denna post böra höjas med 565 kronor til!

1,849 kronor.

Såsom bidrag till »driftkostnaderna i övrigt» för Salbohedsanstalten

torde alltså böra äskas ett förslagsanslag å 23,000 kronor.

bihang Ull riksdagens protokoll 1918. I sand. 298 höft. (Nr 338.)

17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
slutliga
hemställan.

ISO Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj t måtte — med återkallande av Kungl. Maj:ts i

innevarande års statsverksproposition under sjätte huvudtiteln vid punkt

70 framställda förslag om anvisande på extra stat för år 1919 av dels

ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar

åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister,

dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag till

driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt — föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid statens uppfostringsanstalt å Bona må i

huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet framlagda, av mig förordade

förslag, ej mindre komma till utförande följande byggnadsarbeten, nämligen

uppförande av bostäder för åtta förmän samt ytterligare en bostadsbyggnad

i ersättning för en äldre sådan, reparation av den s. k. Ornässtugan

och av bokhållarbostaden, uppförande av en kolonibyggnad vid

utgården Bockfall, iståndsättande av eu bostad för ladugårdsförmannen

därstädes, anordnande av eu nattvaktsbostad vid utgården Tryfall samt

uppförande av en ny elevavdelning, omfattande, förutom uthus, eu huvudbyggnad

och två flyglar, samt av en lantbruksinspektorsbostad och en

verkstadsbyggnad, än även anskaffas inventarier till anstaltens sjukstuga,

kolonibyggnaden vid Bockfall, fyra enkelrum i skolhusets vindsvåning

samt den nya elevavdelningen, allt för eu beräknad kostnad av sammanlagt

750,000 kronor;

dels för påbörjande av omförmälda byggnadsarbeten och inventaneanskaffning

anvisa under andra huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

235,000 kronor

än även å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300,000

kronor;

dels besluta, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för närvarande

är förlagd till Venngarn i Stockholms län, skall Iran tidpunkt,

som Kungl. Maj:t bestämmer, vara tillsvidare förlagd till Sal bohed i

Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t

bestämmer, skall till Venngarn vara tillsvidare förlagd en statens uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare;

dels å tilläggsstat för år 1918 bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln till utförande av vissa ändringsarbeten

å Venngarn, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen

för statens uppfostringsanstalt å Bona i ärendet framlagt förslag, ett

reservationsanslag av 1,500 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig

förordat förslag, av vissa ändringsarbeten å kolonibygguaden vid Salbohed

samt till inköp och reparation av en del bostadslägenheter därstädes

ävensom till komplettering av inventarierna för Salbohedsanstalten ett

reservationsanslag av 20,000 kronor samt

till bestridande av inlösen från föreningen Flöda kolonier av denna

tillhöriga, vid Salbohed befintliga byggnader samt levande och döda

inventarier ävensom av ersättning åt föreningen för vid Salbohed nedlagda

förbättringsarbeten ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor;

dels godkänna det av mig i ärendet framlagda förslag till förändrad

avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona, att tillämpas från

och med år 1919;

dels föreskriva, att för åtnjutande av avlöning enligt den sålunda

framlagda förändrade avlöningsstaten för nyssnämnda anstalt skola i

tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor-och bestämmelser, som

stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den för anstalten

nu gällande avlöningsstaten, med tillägg dock, att semester må årligen,

då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas

av den i den nya avlöningsstaten upptagna verkmästaren under en månad;

dels från och med år 1919 höja det under andra huvudtiteln å

ordinarie stat uppförda bestämda anslaget till statens uppfostringsanstalt

å Bona från dess nuvarande belopp 40,300 kronor med 16,600 kronor

till 56,900 kronor;

dels från och med år 1919 under andra huvudtiteln uppföra ett

ordinarie förslagsanslag till statens uppfostringsanstalt å Bona å 175,000

kronor;

dels bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln

till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn

å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 31,470 kronor,

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag, högst

15,735 kronor,

till kost och beklädnad åt de i statens uppfostringsanstalt å Venngarn

intagna elever in. m. å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag

å 98,000 kronor samt

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag å

40,000 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln å extra stat för år 1919

till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts nåd. proposition iVr 338.

statens vårdanstalt för alkoholister Salbohed ett förslagsanslag'', å högst

17,000 kronor, samt

till bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett

förslagsanslag av 28,000 kronor;

dels ock tillåta,

ej mindre att för år 1918 erforderliga avlöningar och vikariatsersättniugar

åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å

Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln

uppförda anslaget till avlöningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt

å Yenngarn för alkoholister,

än även att driftkostnaderna i övrigt under år 1918 för statens

vårdanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års

riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till driftkostnaderna

i övrigt för statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

•

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl Majds nåd. proposition Nr 338.

133

Register.

Sid.

Inledande anmärkningar ................................................................................................ 5

Behovet av ökat antal anstaltsplatser för minderåriga manliga förbrytare ........ 7

Olika förslag till avhjälpande av anstaltsbristen ................................................. 12

I. Andrings- och nybyggnadsarbeten å Bona....................................................... 12

A) Byggnadsarbeten, föreslagna oberoende av upprättandet av en ny elevavdelning

................................................................................................... 14

B) En ny elevavdelning ävensom lantbruksinspektorsbostad och verkstadsbyggnad

.......................................................................................................... 19

II. Mede viprojektet ............................................................... 43

III. Tunaprojektet....................................................................................................... 45

Departementschefens yttrande angående I, II och III................................... 48

IV. Provisoriska åtgärder............................................................................................ 57

Departementschefens yttrande angående IV.................................................... 86

V. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Bona ........................... 93

A) Bestämt anslag............................................................................................... 94

B) Förslagsanslag ................................................................................................ 105

VI. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn........................ Ilo

A) Extra anslag å 1919 års stat .................................................................... 110

B) Anslag å 1918 års tilläggsstat .................................................................... 120

VII. Driftkostnaderna vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed ........ 121

Departementschefens slutliga hemställan................................................................... 130

\

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 käft. (Nr 338.)

18

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:425 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. s. 2 i texten
  2. SU 1918:224 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m. jämte i äm s. 1 i texten
  3. SU 1918:225 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under punkt 70 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning om anvisande av medel till bestridand s. 2 i texten