Sök i Ratio Lex

Angående understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter

1918-04-23 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:339, Angående understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter;

given Stockholms slott den 23 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att på 1918 års tilläggsstat anvisa ett förslagsanslag av högst

3,000,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder användas till understöd för uppförande

av bostadshus med smålägenheter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 299 käft. (Nr 339.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Bostadtfrågan

under

kristiden.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstiernå,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde följande:

Under de senaste åren har städernas bostadsfråga i stigande grad

påkallat det allmännas intresse och föranlett åtgärder från dess sida.

Medan krisårens materialfördyring och kreditsvårigheter medfört stark

nedgång och delvis nästan fullständigt avstannande i fråga om den privata

byggnadsverksamheten, har inflyttningen till städerna och nybildningen

av hushåll pågått i samma, till eu del t. o. m. i större utsträckning

än förut. Härav har följt ett missförhållande mellan utbud och efterfrågan

på bostadsmarknaden, vilket medfört å ena sidan betydande stegringar

av bostadshyrorna, å den andra kännbar bostadsknapphet, i fråga om

vissa orter och lägenhetskategorier stegrad till verklig bostadsnöd. Ansvaret

för avhjälpandet av bristen på bostadsmarknaden har givetvis i

första hand påvilat stadskommunerna själva, och synas dessa också

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 339.

merendels sökt med kraft och skyndsamhet vidtaga nödiga åtgärder.

Sålunda hava åtskilliga städer understött den enskilda, i förvärvssyfte

bedrivna byggnadsverksamheten genom tillhandahållande av billig

tomtmark eller beredande av sekundär kredit. I stor utsträckning hava

jämväl igångsatts halvkommunala byggnadsföretag, vanligen i bolagsform

och ofta under medverkan av industrier på platsen men å vissa

håll i form av kooperativa bostadsföreningar. Efter hand har man dock

i allt flera städer ansett sig böra tillgripa direkt kommunalt bostadsbygge,

antingen inriktat på permanenta bostadshus eller på byggnader

av en mer eller mindre provisorisk karaktär.

För att kommunala åtgärder av denna omfattning skulle kunna

genomföras, utan att arbetet för bostadsbristens avhjälpande alldeles överstege

stadskommunernas krafter, fordrades emellertid i åtskilliga avseenden

statens stöd. Sålunda krävdes statligt ingripande för att häva eller

lindra hyresstegringarna, för att bereda bostadsbyggnadsverksamheten

tillgång på nödigt kapital samt för att motverka prisökningarna på

byggnadsmaterial. Med avseende å dessa inbördes nära sammanhängande

områden hava också från statens sida vidtagits eller planlagts åtgärder

såväl under tidigare år som under de senaste förflutna månaderna. Sålunda

har Kungl. Maj:t, på hemställan av chefen för justitiedepartementet,

den 2 april 1918 avlåtit proposition till riksdagen med förslag

till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.,

avsedd att träda i stället för lagen den 25 maj 1917. Vidare hava de

inom civildepartementet för utredning av de mindre bemedlade klassernas

bostadsfråga tillkallade sakkunniga (statens bostadskommission) den 6

december 1917 avgivit ett betänkande angående ordnandet av den sekundära

bostadskrediten, vilket inom en närmare framtid torde få påkalla

åtgärder från Kungl. Maj:ts sida. Slutligen hava ingivits vissa framställningar,

avseende vidtagande av lämpliga åtgärder i syfte att bereda

byggnadsverksamheten tillgång på byggnadsmaterial till skäliga

pris eller möjliggöra denna verksamhets fortgång under nuvarande prisförhållanden.

Frågan om nedbringande av de under kristiden allt högre upp- Byggnadsdrivna

prisen på byggnadsmaterial påkallade redan tidigt uppmärksam- materialhet

från det allmännas sida, och efter hemställan av statens bostads- ^ågans lage''

kommission överlämnades detta spörsmål till utredning av den för ändamålet

tillsatta s. k. byggnadsmaterialkommissionen. Kommissionens utredning

om lämpliga åtgärder att bereda byggnadsverksamheten tillgång

på material till skäliga pris, som avlämnades den 16 maj 1916, föran
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

beslut 1917.

Kungörelse

om statsbidrag

den

13 mars 1917.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

ledde emellertid, på grund av den långt framskridna tiden, icke någon

framställning i ärendet till 1916 års riksdag. Då prisstegringen å byggnadsämnesmarknaden

alltjämt fortgick och mot slutet av året medfört

en ökning av byggnadskostnaderna med omkring 70 ansåg dåvarande

statsrådet och chefen för civildepartementet ett omedelbart statsingripande

vara nödvändigt för att underlätta produktionen av bostadslägenheter,

och syntes honom det verksammaste medlet för ett sådant ingripande

vara att söka underlätta denna produktion genom direkta understöd.

Enär emellertid fara syntes föreligga, att ett härigenom eventuellt

förorsakat uppsving inom byggnadsindustrin skulle tagas till intäkt

för ytterligare prisförhöjningar å byggnadsmaterial, erhöll statens

industrikommission i uppdrag att utreda möjligheterna av prisreglering

av de viktigaste slagen av dylik material samt att i samband därmed

avgiva förslag rörande de lämpligaste formerna för bostadsbyggandets

ifrågasatta statssubvention.

Industrikommissionens arbetsutskott uppdrog utredningen såvitt anginge

järn åt byråchefen A. F. Enström samt beträffande övriga viktigare

byggnadsmaterial, nämligen trä, tegel och cement, åt regeringsrådet

L. A. V. Rydin, ingenjören G. Holmberger, arkitekten E. Josephson

och kaptenen C. H. F. Meurling.

Det av nämnda sakkunniga utarbetade förslaget, vilket den 16

januari 1917 överlämnades till min företrädare, har legat till grund för

den av Kungl. Maj:t den 20 januari 1917 till riksdagen avlåtna proposition

(nr 34), varuti Kungl. Maj:t föreslog riksdagen att till understöd

efter vissa grunder för uppförande av bostadshus med smålägenheter

anvisa ett förslagsanslag av 4,000,000 kronor. I skrivelse den

13 mars 1917 anmälde riksdagen — efter vissa uttalanden rörande förutsättningarna

för och arten av denna subvention, till vilka jag framdeles

får tillfälle återkomma — att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition på extra stat för år 1918 under sjätte huvudtiteln

anvisat ett förslagsanslag, högst 4,000,000 kronor, att i huvudsaklig

överensstämmelse med i propositionen angivna grunder användas

till understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter, med

rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga

medel utanordna beloppet.

Samma dag utfärdades kungörelse i ämnet, därvid fastställdes följande

allmänna grunder för utgående av statsbidrag till uppförande av

bostadshus med smålägenheter:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

5

§ I
Har

stad, köping eller municipalsamhälle eller ock landskommun, som innesluter

tätare bebyggt område, på grund av rådande stegring av byggnadskostnaderna

beviljats understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter, må

sådant samhälle, här nedan benämnt kommun, kunna för ändamålet tilldelas

statsbidrag under förutsättning

att fråga är om uppförande av bostadshus utav mera varaktigt slag och icke

provisoriska bostäder eller s. k. baracker;

att ifrågavarande bostadshus utgöras antingen av hyreshus, huvudsakligen

inrymmande smålägenheter, varmed här förstås bostadslägenheter om högst tre

rum, kök däri inbegripet, eller ock av egnahemsbyggnader med ett byggnadsvärde,

icke överstigande 10,000 kronor;

att byggnadsföretaget påbörjats icke tidigare än den 1 januari och icke senare

än den 31 december 1917 samt att det slutföres före den 1 oktober 1918;

att bostadsbyggnaderna så förvaltas, att avkastningen under minst tio år

från det byggnaderna tagas i bruk ej överstiger viss procent å det nedlagda kapitalet,

i vilket syfte annan ägare till sådan byggnad än kommun skall tillförbindas

att underkasta sig kommunal myndighets kontroll med särskild hänsyn till att

hyressumman ej må ökas utöver det belopp, som av nyss angivna vinstbegränsning

betingas; samt

att genom ifrågavarande byggnadsverksamhet icke befordras en av förhållandena

ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden.

§ 2.

Statsbidraget må ej utgå med större belopp än att detsamma jämte sådant

kommunalt bidrag, som i § 1 avses, motsvarar en tredjedel av sammanlagda

byggnadskostnaderna, med iakttagande att, där nämnda kostnader i något fall

kunna antagas ej hava efter den 1 augusti 1914 i motsvarande grad stegrats,

skälig jämkning av statsbidraget bör äga rum.

Statsbidraget må ej heller utgå med mera än två tredjedelar av det sammanlagda

belopp, som inom kommunen användes för det i § 1 angivna ändamål.

Undantagsvis och i fråga om mindre, hårt skattetyngda kommuner med stor bostadsbrist

må dock statsbidraget kunna höjas intill tre fjärdedelar av samma belopp.

Likaledes må beträffande större och mera bärkraftiga kommuner, vilka för

bostadsändamål förfoga över mera betydande medel, och särskilt sådana, som ej

under den rådande kristiden gjort mera betydande ekonomiska uppoffringar för

bostadsproduktionens befrämjande, statens bidrag kunna nedsättas intill hälften

av det inom kommunen för ändamålet använda beloppet.

§3.

Statens bidrag utgår såsom understöd utan rånte- eller återbetalningsskyldighet.

Såsom bidrag från kommuns sida må jämväl godtagas lån med ränteoch

amorteringsfrihet under minst tio år ävensom annat motsvarande bidrag,

såsom understöd in natura i form av tomtmark, byggnadsmaterial och dylikt,

dock under förutsättning, att härvidlag värdet icke upptages högre än det verkliga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Kostnad, som bestrides av till kommunens förfogande ställt enskilt bidrag,

ma vid bestämmande av statsbidrags storlek icke tagas i beräkning i annat fall,

än då det enskilda bidraget eljest icke skulle kommit kommunen till godo.

§4.

Ansökning om erhållande av statsbidrag skall ställas till Konungen samt

snarast möjligt och senast den 10 april 1917 ingivas till statens industrikommission.

I ansökningen skall redogörelse lämnas för bostadsfrågans läge inom

kommunen och särskilt det förefintliga behovet av nya bostadshus med smålägenheter,

därvid hänsyn må tagas endast till sådan inflyttning till kommunen,

som är av förhållandena oundgängligen påkallad. Ansökningen skall vidare innehålla

uppgifter om de ungefärliga sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretag,

för vilka statsbidrag sökes, det begärda statsbidragets belopp, i den mån detta

kan angivas, om och i så fall på vilka villkor lån kunnat anskaffas ur pensionsförsäkringsfonden,

byggnadernas belägenhet samt det antal bostadslägenheter,

som däri skola inrymmas, jämte dessas storlek, tidpunkten för företagets beräknade

påbörjande och avslutande, byggnadsföretagarens namn, innehållet av de

bestämmelser om vinstbegränsning, varom i § 1 stadgas, samt arten och storleken

av det kommunala bidrag, som kommer att föreslås.

Sedan kommun erhållit underrättelse, att utsikt till statsbidrags erhållande

förefinnes, höra, i och för ansökningens slutprövning, ansökningshandlingarna

snarast möjligt fullständigas medelst nödiga ritningar och byggnadsbeskrivningar

samt entreprenadkontrakt eller kostnadsberäkningar, åtföljda av specificerad och

av kommunal myndighet bestyrkt materialprislista, upptagande dels de avtalade

priserna, dels de priser, som å orten voro rådande omedelbart före den 1 augusti

1914. Vidare bör bevis bifogas om beviljat kommunalt bidrag samt angående

storleken och arten av detsamma.

Statens industrikommission åligger att ofördröjligen med eget utlåtande till

Kungl. Maj:t insända de inkomna ansökningarna.

§5.

Kommun, som erhållit statsbidrag, är ansvarig för att den statsunderstödda

byggnadsverksamheten anordnas på lämpligaste sätt såväl vad angår byggnadsmaterialets

anskaffande som beträffande företagets planläggning, utförande och

förvaltning ävensom att verksamheten äger rum under erforderlig kontroll.

Kostnaderna för den kommunala organisationen och kontrollen skola bestridas

av vederbörande kommun utan anlitande av statsbidraget.

§ 6.

Sedan statsbidrag blivit beviljat, äger kommunen att hos statens industrikommission

göra framställning om statsbidragets utbetalande. Kommunen skall

därvid avgiva förbindelse, att bidraget kommer att till byggnadsföretagare utanordnas

endast i mån av understött byggnadsföretags fortskridande ävensom att

bidraget återbäres i den mån detsamma icke efter fastställda grunder kommit

till användning. Framställningen skall ock åtföljas av kostnadsberäkning för

varje särskilt byggnadsföretag, så att därav tydligt framgår, huruvida vederbö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

7

rande kommunala myndighet beslutit att därför av kommunens medel eller av

sådant enskilt bidrag, som enligt § 3 får vid statsbidrags utfående tagas i beräkning,

utgiva så mycket, som motsvarar den mot statsbidraget enligt Kungl. Maj :ts

beslut svarande, kommunen åliggande kostnad.

Efter granskning av inkommen framställning utbetalar statens industrikommission

till vederbörande kommun vad densamma tillkommer av det kommunen

beviljade statsbidraget.

Det åligger kommun att till statens industrikommission och å av denna fastställda

tider insända rapporter rörande statsunderstött byggnadsföretags fortskridande

och fullbordande samt statsbidragets utbetalande.

Med anledning av de industrikommissionens enligt nämnda kungörelse

anförtrodda uppgifter beslöt industrikommissionens arbetsutskott

den 20 mars 1917 att inom kommissionen tillsätta en särskild byrå,

benämnd byggnadsbyrån, för handläggning av de ansökningar, som med

anledning av kungörelsen kunde komma att till kommissionen ingivas.

Till ledamöter i nämnda byrå utsåg kommissionen regeringsrådet

L. A. V. Rydin (ordförande), kaptenen C. H. F. Meurling, ombudsmannen

hos statskontoret N. Gr. Spilhammar, sekreteraren i svenska

stadsförbundet filosofie doktorn Yngve Larsson samt ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren D. H. Pettersson i Bjälbo. För

denna byggnadsbyrås verksamhet må på grundval av byråns arbetsberättelser

här lämnas en kortfattad redogörelse.

Den 10 april 1917, då ansökningarna om statsbidrag senast skulle

vara till industrikommissionen ingivna, hade sådana inkommit från

följande 93 kommuner med härefter upptagna belopp, nämligen:

Alvesta municipalsamhälle

Arboga stad ........................

Arlövs municipalsamhälle.

Arvika stad .........................

Askersunds stad ...............

Billinge kommun................

Bodens municipalsamhälle

Borlänge köping .................

Borås stad....................

Djursholms » ....................

Enköpings )) ...................

Eslövs » ....................

Eskilstuna » ....................

Falkenbergs » .................

kronor

18,000: —

140,000: —

»

20,000: —

62,222: 22

11,700: —

»

15,000: —

»

22,222: 22

»

22,222: 22

»

150,000: —

»

80,000: —

»

27,424: —

»

48,000: —

»

280,000: —

100,000: —

Statens indus

trikommis

sions byggnadsbyrå.

Användningen

av

statsbidraget

år 1917.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Falköpings stad...........................................................

... kronor

41,000: —

Falu B ...........................................

))

70 000-

Fässbergs kommun.............................................

B

166,667: —

Gävle stad ........................................................

B

133,000: —

Göteborgs b ...............................................

B

926,515: —

Halmstads b ............................‘................................

B

252,333: —

Hedemora b .............................................................

B

14,000: —

Hjortsberga kommun ................................................

B

2,000: —

Hälsingborgs stad ......................................................

B

245,943: —

Hässleholms b ................................................

B

30,000: —

Järfälla kommun ......................................................

B

44,444: —

Jönköpings stad.......................................................

B

653,111: 10

Kalmar » .......................................................

B

151,000: —

Karlshamns b .................................................

B

60,000: —

Karlskrona B ........................................................

B

222,222: 22

Karlstads b .........................................................

B

99,447: 18

Katrineholms b ...................................................

B

175,400: —

Kristianstads b ...........................................

B

40,000: —

Kristinehamns b .....................................................

B

26,000: —

Kungsbacka b ........................................................

B

14,216: —

Kungsörs köping........................................................

B

30,000: —

Köpings stad..............................................................

B

50,000: —

Laholms b ...............................................................

B

50,000: —

Landskronab ...............................................................

B

587,776: 76

Lidingö köping ...........................................................

B

150,000: —

Lidköpings stad..........................................................

B

48,444: 44

Linköpings B .............................................................

B

60,000: —

Ludvika köping..........................................................

B

59,333: 33

Luleå stad .............................................................

B

44,444: —

Lunds b .............................................................

B

144,000: —

Malmö b ............................................................

B

780,888: —

Mariefreds b ...............................................................

B

10,666: —

Mariestads b ................................................................

B

33.000: —

Mjölby municipalsamhälle..... ..................................

B

40,000: —

Mörbylånga köping.....................................................

B

4,666: 67

Norrköpings stad.........................................................

B

162,955: —

Norrtälje b .............................

)>

38 000- —

Nybro köping...............................................................

B

45,000: —

Nyköpings stad...........................................................

B

57,000: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Nässjö stad .....................................

Oskarshamns stad ..........................

Oxelösunds municipalsamhälle......

Raus planterings »

Sala stad.........................................

Sigtuna » .........................................

Skara » ..........................................

Skänninge stad .................................

Skövde » .................................

Snötorps kommun .........................

Sollefteå stad....................................

Stockholms 3> ....................................

Stocksunds köping...........................

Strömstads stad.................................

Sundbybergs köping........................

Sundsvalls stad................................

Säters » .................................

Sävsjö municipalsamhälle............

Söderhamns stad............................

Söderköpings 33 ..............................

Södertälje » ..............................

Sölvesborgs » ...........................

Tidaholms » ..............................

Tierps municipalsamhälle...............

Trälleborgs stad .............................

Uddevalla » ..............................

Ulricehamns » ..............................

Umeå » ...............................

Uppsala » ..............................

Varbergs 3> ..............................

Vänersborgs » ...............................

Västerviks 3> ..............................

Västerås 33 ...............................

Växjö » ...............................

Åkarps municipalsamhälle .............

Åtvidabergs » .............

Ångelholms stad..............................

Örebro » ...............................

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

............................ kronor

............................ x>

............................ »

........................... ))

............................ »

............................ »

........................... »

............................ »

........................... »

.......................... »

........................... »

........................... »

.......................... »

.......................... 3>

........................... »

........................... »

........................... D

.......................... »

........................... »

.......................... »

........................... »

........................... »

........................... »

........................... »

........................... x>

........................... 3>

........................... ))

........................... »

........................... ))

.......................... »

........................... ))

........................... »

.......................... »

.......................... ))

.......................... »

.......................... 3)

. ........................ 3)

......................... 3)

1 samt. 299 käft. (Nr 399

135,000: - 60,000: —

49,111: 10

88,888: 88

26,666: 66

8,444: 44

33,300: —

18,000: —

60,000: —

40,666: —

25,000: —

1,773,200: —

55,000: —

15,777: 78

60,000: —

55,000: —

15,000: —

8,000: —

50,700: —

6,666: 67

115,800: —

3,300: —

27,778: —

10,000: —

33,333: 34

186,600: —

10,000: —

45,000: —

24,000: —

100,000: —

110,200: —

130,000: —

272,000: —

60,000: —

6,000: —

20,000: —

50,000: —

206,000: —

.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Örnsköldsviks stad

Östersunds »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

............................ kronor 14,888: —

.................................................. » 30,000: —

eller tillsammans kronor 10,799,584: 23,

motsvarande en byggnadssumma av omkring 47 miljoner kronor.

Efter ansökningstidens utgång, hade ansökningar inkommit från

Huskvarna stad om statsbidrag av 142,000 kronor och från Trollhättans

stad om bidrag till belopp av 152,667 kronor, men ansåg sig byrån

det oaktat höra upptaga berörda ansökningar till prövning.

Vid bedömandet av ansökningarna och uppgörandet av förslag till

bidragens fördelning tog byggnadsbyrån i främsta rummet hänsyn till

den inom respektive kommuner förefintliga större eller mindre bostadsbristen.

1 övrigt blevo vid prövningen följande synpunkter i huvudsak

bestämmande.

Då statsbidrag begärts från flera olika byggnadsföretag inom samma

kommun, lämnades i allmänhet företräde åt dem, som uppvisade lägre

byggnadskostnad per eldstad, alldenstund anslagets ändamål uppenbarligen

var att åstadkomma största möjliga antal bostäder. Av detta

skäl förordades vanligen hyreshus till bidrag framför egna hem, ehuru

visserligen ock fall förekommit, då egnahemsbyggnader företedde förhållandevis

lika låg byggnadskostnad som hyreshus och sålunda i lika

mån som dessa ansågos berättigade till bidrag. Företräde lämnades i

allmänhet åt byggnadsföretag, som genom sin omsorgsfullare planläggning

och organisation syntes lämna bättre säkerhet för att bidraget

skulle komma till avsett gagn. Av detta skäl gåvos i regel bostadsföreningar

eller i filantropiskt syfte, under kommunal medverkan bildade

bostadsbolag företräde framför enskilda företag. Vid i övrigt enahanda

förutsättningar kommo därigenom sådana kommuner, som redan förut

ägnat bostadsförhållandena en planmässig omvårdnad, att äga företräde

framför andra, där så icke varit fallet.

Vid den genomgående nedsättning av de begärda anslagsbeloppen,

som blev nödvändig, ägnades särskild uppmärksamhet åt industrins

ställning till dess arbetares bostadsbehov. Bidrag tillstyrktes sålunda

icke, då detsamma uppenbarligen varit avsett att användas till direkt

understöd åt särskilda industriföretag eller åsyftat att tillgodose ett

visst, företags behov av arbetarbostäder. Där understöd förordades åt

byggnadsföretag, vars kapital i större eller mindre utsträckning tillhandahållits

av industrier på platsen, ansågs bidrag av allmänna medel

ej böra utgå i samma proportion som till andra byggnadsföretag eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

med en tredjedel av hela byggnadskostnaden, utan föreslogs skälig nedsättning

a.v bidraget, då någon förräntning av det från industriellt håll

lämnade kapitalet, lika litet som av det kommunala bidraget, under de

första 10 åren icke ansågs böra beräknas.

I syfte att ifrågavarande statsanslags ändamål i största möjliga

omfattning skulle kunna ernås, förordades jämväl i andra fall än de

nyss nämnda vissa nedsättningar av det begärda bidraget i förhållande

till hela byggnadskostnaden. Sålunda beräknades i åtskilliga fall det

allmännas bidrag till byggnadsföretaget till en fjärdedel i stället för

en tredjedel av byggnadskostnaden, nämligen då denna varit relativt

låg och det på grund härav samt stundom också med hänsyn till

kommunens ekonomiska ställning kunde antagas, att företaget även

med ett sålunda reducerat bidrag skulle komma till stånd. 1 ett eller

annat fall gåvo jämväl meddelade hyresuppgifter vid handen, att viss

nedsättning av statsbidrag vore möjlig, utan att företagets ekonomi

äventyrades.

Slutligen må framhållas, att vid ansökningarnas bedömande behörig

hänsyn togs därtill, att icke sådana omständigheter vore för handen, att

genom understödjande med statsbidrag av byggnadsverksamheten inom

en kommun av förhållandena ej ovillkorligen påkallad inflyttning från

landsbygden skulle befordras.

Sedan granskningen av de inkomna ansökningshandlingarna avslutats,

hemställde byggnadsbyrån i skrivelse den 26 april 1917, att det

av riksdagen anvisade anslaget måtte förberedelsevis och i avvaktan

på den i nådiga kungörelsen den 13 mars 1917 omförmälda slutprövningen

fördelas mellan 55 kommuner med i skrivelsen angivna belopp.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad byrån sålunda föreslagit

beslöt Kungl. Maj:t den 27 april 1917 att för uppförande av bostadshus

med smålägenheter i enlighet med bestämmelserna i förberörda

kungörelse till nedan angivna kommuner bevilja statsbidrag med högst

följande belopp, nämligen:

Alvesta municipalsamhälle

Arboga stad ...................

Arvika » ...................

Askersunds x> ....................

Bodens municipalsamhälle

Borås stad.................

Eslövs d .................

Enköpings » ...............

kronor 9,000: —

» 30,000: —

» 44,000: —

» 11,000: —

» 22,000: —

» 60,000: —

» 21,000: —

» 17,000: -

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Eskilstuna stad............................................................... kronor

Falkenbergs » .............................................................. »

Fässbergs kommun....................................... »

Gävle stad................ d

Göteborgs » ................................................................. »

Halmstads » ........ »

Hedemora » ................................................................. »

Hälsingborgs » ............................... »

Järfälla kommun ..... »

Jönköpings stad..........................................................''.. t>

Kalmar )) .......................................-................ »

Karlskrona » .................................................. »

Karlstads » »

Katrineholms » ....................... »

Kristinehamns » ............................................................ »

Kungsörs köping............................................................... »

Köpings stad ........................................... »

Landskrona » »

Linköpings » »

Luleå » ®

Lunds » ®

Malmö » »

Mariestads )> »

Mjölby municipalsamhälle................................................ »

Norrköpings stad......................................................... »

Norrtälje » »

Nyköpings » »

Nässjö » ...........................................................- »

Oskarshamns » »

Oxelösunds municipalsamhälle....................................... »

Skara stad............................. »

Skänninge » ................................................................ »

Skövde » ................................................................. »

Stockholms » ................................................................. »

Sundbybergs köping.........................................:.............. »

Sundsvalls stad.................................................................. »

Söderhamns » ................................................................ »

Södertälje » .................................................................. »

Tierps municipalsamhälle................................................ »

Uddevalla stad....................... »

180,000

17.000

55.000

58.000

563.000

67.000

14.000

70.000

20.000

150.000

40.000

100.000

62.000

60,000

15.000

19.000

20.000

122,000

50.000

43.000

17.000

265.000

10.000

18,000

160.000

37.000

57.000

50.000

40.000

30.000

15.000

18.000

29.000

654,000

60.000

27.000

12.000

43.000

10.000

48,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

13

Umeå

Uppsala

Vänersborgs

stad.........................

)) ........................

..................................... kronor

.................................... »

44.000

24.000

30.000

200,000

—

)) .......................

.................................... »

Västerås

)) .......................

.................................... »

_

Växjö

Örebro

» ........................

»

15''000

_

)) ....................

..................................... ))

128*000

Östersunds

» .........................

.................................... »

20''000

—

Summa kronor 4,000,000

—

Därjämte uppdrog Kungl. Maj:t åt statens industrikommission att

till vederbörande utbetala de sålunda beviljade statsbidragen under

iakttagande av föreskrifterna i förenämnda kungörelse den 13 mars

1917 samt de ytterligare bestämmelser, som kommissionen kunde finna

skäligt att beträffande varje särskilt statsbidrag meddela. Vidare anbefallde

Kungl. Maj:t industrikommissionen att, därest besparing skulle

uppstå å förenämnda, av Kungl. Maj:t anvisade statsbidrag, inkomma

med förslag till fördelning av de belopp, som sålunda bleve disponibla.

Så snart meddelande om Kungl. Maj:ts beslut ingått, avlät byggnadsbyrån

i slutet av april och i början av maj 1917 skrivelser med

underrättelse därom till samtliga bidragssökande kommuner.

Därefter påbörjades omedelbart den för ansökningarnas slutprövning

erforderliga granskningen av de insända handlingarna, vilka undan för

undan kompletterats med föreskrivna ritningar, byggnadsbeskrivningar,

kostnadsberäkningar m. m.

Så snart en kommun iakttagit samtliga de för statsbidrags erhållande

föreskrivna villkoren samt avgivit förbindelse, att bidraget till

byggnadsföretagare skulle utanordnas endast i mån av understött byggnadsföretags

fortskridande ävensom bidraget återbäras, i den mån detsamma

icke efter fastställda grunder kommit till användning, har

byggnadsbyrån i skrivelse till industrikommissionens arbetsutskott hemställt

om statsbidragets utbetalande.

Intill utgången av mars månad 1918 hava statsbidrag utbetalts till

45 kommuner med ett sammanlagt belopp av 3,331,500 kronor.

Byggnadskostnadernas samt stats- och kommunalbidragens fördelning

på de olika kommunerna och efter formerna för byggnadsverksamhetens

utövande ävensom antalet lägenheter och eldstäder i de

byggnader, för vilka statsunderstöd hittills utbetalts, framgår av nedanstående

tablå:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Slag av byggnader.

A n

; a 1.

Beräknad

byggnads-

Stats-

Kom-

munalt

Kom-

muner

Bygg-

nader

Lägen-

heter

Eld-

städer

kostnad,

kronor

bidrag,

kronor

bidrag,

kronor

1. Av kommun uppförda byggnader,

egnahemsbyggnader ej inberäknade

11

49

583

1,334

3,335,597

649,000

») 324,500

2. Av bostadsaktiebolag och bostads- föreningar uppförda byggnader ...

27

215

1,860

4,085

12,218,734

2,241,000

1,326,966

3. Av enskilda personer uppförda bygg- nader ....................................

6

40

271

672

1,593,625

192,900

106,950

4. Egna hem samt sådana mindre bygg- nader, i vilka utom bostad för

ägaren finnas högst 2 lägenheter

för uthyrning...........................

14

133

241

636

1.507,929

248,600

174,720

Summa

—

437

2,955

6.727

18,655,885

3,331,500

1,933,136

Av under 4. upptagna voro verkliga

egna hem (enfamiljshus) ...............

5

49

49

147

460,804

Av de med statsunderstöd uppförda bostadslägenheterna togos de

första, 34 enrumslägenheter i Malmö, i bruk redan den 31 mars 1917,

och av de övriga voro vid utgången av mars månad 1918 402 lägenheter

med tillsammans 928 eldstäder rapporterade färdiga.

Av vissa orsaker, huvudsakligen svårigheten att anskaffa byggnadsmaterial

till rimligt pris, hava följande 8 kommuner, som fått sig tilldelade

statsbidrag, icke fullföljt ingivna ansökningar beträffande hela

det beviljade statsbidraget, nämligen:

Bodens munieipalsamhälle

Enköpings stad .................

Falkenbergs » .................

Järfälla kommun ...............

Mariestads stad ..................

Mjölby munieipalsamhälle

Oxelösunds »

Uppsala stad.............:..........

.............. kronor 22,000: —

............ )) 17,000: —

.............. » 17,000: —

.............. » 20,000: —

.............. '' » 10,000: —

.............. » 18,000: —

.............. » 30,000: —

.............. » 24,000: —

Summa kronor 158,000: —

l) Belopp, motsvarande halva statsbidraget, å vilket avkastning icke får beräknas under första 10 åren

efter byggnadens fullbordande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

15

Nedannämnda 4 kommuner hava icke fullföljt av dem ingivna ansökningar

i fråga om en del av dem tilldelade belopp, nämligen:

Eslövs stad................................ kronor 9,100: —

Kungsörs köping................................................................... » 7,000: —

Lunds stad................................................... » 6,000: —

Umeå » ....................... » 2,000:-

Summa kronor 24,100: —

Av det belopp, tillsammans 182,100 kronor, som genom att ansökningarna

om statsbidrag av vissa kommuner icke fullföljts sålunda

blivit disponibelt till fördelning mellan andra kommuner, har Kungl.

Maj:t, efter av byggnadsbyrån gjord framställning, genom beslut den

31 december 1917 tilldelat

Karlskrona stad ytterligare högst

Motala » »

Trollhättans » »

............... kronor

26,000: —

.............. y>

16,000: —

............. »

115,000: —

Summa kronor

157,000: —

Vid årsskiftet återstod sålunda av det till understöd för uppförande

av bostadshus med smålägenheter beviljade anslaget allenast ett belopp

av 25,100 kronor. Till följande 12 kommuner, från vilka fullständiga

handlingar för ansökningarnas slutprövning ej till byggnadsbyrån inkommit,

både vid utgången av mars månad 1918 av de dem beviljade

understöden nedannämnda belopp ej kunnat utanordnas, nämligen till

Arvika stad.........

Eskilstuna » ........

Fässbergs kommun

Gävle stad ...

Göteborgs »

Jönköpings »

Landskrona »

Norrtälje j>

Stockholms »

Trollhättans »

Vänersborgs »

Växjö »

kronor

2>

»

y>

»

»

»•

»

»

»

17,300

43.000

11.000

2,100

83.000

98^000

2,000

37.000

190.000

115.000

30.000

15.000

Tillsammans kronor 643,400

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Prisreglering

å byggnadsmaterial

m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Av ovanstående belopp utgöra de för Norrtälje, Trollhättan, Vänersborg

och Växjö angivna understöden hela de dem beviljade statsbidragen.

I syfte att underlätta de material svårigheter, varmed jämväl de

statsunderstödda byggnadsföretagen haft att kämpa, har industrikommissionen

med vissa järnverk träffat överenskommelse om leverans

av byggnadsjärn till nedsatt pris för de statsunderstödda byggnadsföretagen.

Överenskommelsen omfattade sammanlagt 2,000 ton balkarT

plåt samt stång- och profiljärn. Likaså .har överenskommelse träffats

med svenska cementförsäljningsaktiebolaget om leverans till nämnda

företag av erforderlig cement intill 30,000 fat, i den mån desamma

kunde komma till användning under år 1917, till ett pris, som med 1

krona per fat understeg det på vederbörande byggnadsort gällande

marknadspriset. Sedermera träffades avtal mellan byggnadsbyrån och

bolaget om leverans av ytterligare 10,000 fat cement till de statsunderstödda

byggnaderna. För sistnämnda parti kunde någon prisreduktion

dock icke utverkas.

Sedan byggnadsbyrån utsänt cirkulär till samtliga kommuner, som

erhållit del av statsunderstödet, med anmodan att inkomma med rekvisitioner

å erforderlig cement och järn till de statsunderstödda byggnadsföretagen,

har flertalet kommuner insänt sådana rekvisitioner, vilka efter

skedd granskning av byrån attesterats och vidarebefordrats. Fördelningen

av de till reducerat pris utlovade cementpartierna, har därvid

skett i förhållande till de olika byggnadsföretagens omfattning.

Då anmälan inkommit, att bristen på järnbalkar vållade stora

svårigheter vid uppförandet av de statsunderstödda byggnaderna, så att

till och med fara förelåge, att en del arbeten måste avbrytas, verkställde

byggnadsbyrån, efter förhandlingar med industrikommissionens järnbyrå,

en utredning rörande den kvantitet balkar, som erfordrades för nämnda

byggnader och som av vederbörande byggherrar ej kunnat anskaffas.

I de fall då ej i stället för balkar andra konstruktioner utan olägenhet

och nämnvärd kostnadsökning kunde användas, erhölls genom järnbyråns

bemedling erforderliga järnbalkar, så att avbrott i arbetet kunnat

undvikas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 389.

17

I för lösande av städernas bostadsfråga intresserade kretsar synes

emellertid den meningen gjort sig gällande, att den under år 1917 utgående

statssubventionen för underlättande av uppförande av bostadshus

med smålägenheter visat sig vara för ändamålet otillräcklig och att

därför, med hänsyn till de oavbrutet fortgående prisstegringarna på

byggnadsmaterial och den alltjämt fortfarande krisen å bostadsmarknaden,

ytterligare statsåtgärder voro av nöden för reglering av tillgång

och .pris å byggnadsmaterial. Sedan en framställning i detta syfte inkommit

från Gävle stads drätselkammares bostadskommitté, anbefallde

Kungl. Maj:t genom remiss den 31 oktober 1917 statens bostadskomrnission

att häröver avgiva utlåtande. Därjämte överlämnade jag till

kommissionen för yttrande dels en framställning av Stockholms byggmästareförening,

varuti framhölls, att byggnadskostnaderna under krisåren

stegrats med 90—115 och hemställdes om åtgärder för att bereda

den enskilda byggnadsverksamheten tillgång å byggnadsmaterial till

skäliga pris, dels ock en framställning från Stockholms hyresgästförening,

jämväl avseende åtgärder från det allmännas sida i syfte av

byggnadskostnadernas nedbringande.

I bostadskommissionens med anledning härav den 11 februari 1918

avgivna utlåtande framhålles, att kommissionen lämnat svenska stadsförbundets

bostadsråd, i vilket den kommunala sakkunskapen och erfarenheten

å förevarande område är företrädd, tillfälle att avgiva yttrande

i frågan, och instämde kommissionen för egen del i allt väsentligt

med vad det kommunala bostadsrådet anfört. Därefter fortsätter kommissionen

sålunda:

»Fortsatta åtgärder från statens sida för bostadsproduktionens nödtorftiga

vidmakthållande äro oundgängligen nödvändiga, och i likhet med bostadsrådet är

kommissionen av den mening, att det härvid icke är tillfyllest med en reglering

av byggnadsmaterialmarknaden i den begränsade omfattning, i vilken en sådan

över huvud numera kan vara möjlig. Ett fortskridande å samma väg, som med

fjolårets statssubvention inslogs, bör fastmera vara av nöden.

Utöver vad bostadsrådet till stöd härför anfört, vill kommissionen framhålla

en ytterligare omständighet, som för närvarande kan anses ålägga staten ett visst

ansvar för bostadsmarknadens sunda utveckling. Kommissionen åsyftar härmed

lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.,

om vars fortsatta giltighet under ytterligare ett år kommissionen i dagarna avgivit

förslag. Aven om stilleståndet å byggnadsmarknaden i all huvudsak är att

återföra å de nu rådande, utomordentliga prisförhållandena inom byggnadsindustrien,

så lärer det dock ej kunna förnekas, att även liyresstegringslagen utövat ett

återhållande inflytande å lusten till nybyggnadsverksamhet. Kommissionen är

visserligen av den uppfattningen, att vill en förlängning av lagens giltighetstid

sådana ändringar av densamma böra vidtagas, att detta ogynnsamma inflytande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 299 höft. (Nr 339.) 3

Framställningar

om

statsunderstöd

åt

bostadsproduktionen

även under

år 1918.

Statens

bostads
kommissions
utlåtande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

i möjligaste mån förminskas, men clet lärer, även med iakttagande härav, dock

kunna befaras, att lagens bestämmelser det oaktat skola kvinna bidraga att inskränka

den enskilda företagsamheten inom byggnadsindustrin. Så länge denna

lagstiftning gäller, måste staten därför i viss män anses ansvarig för att den

uteblivna enskilda produktionen ersättes genom åtgärder från det allmännas sida,

åtminstone i vad angår de mest oundgängliga behoven.

Emellertid är det uppenbart, att den subvention spolitik, som härför är nödvändig,

i .likhet med hyresregleringen måste betraktas såsom en extraordinär, av

kristiden föranledd, tillfällig åtgärd, och att den sålunda bör så anordnas, att

den icke försvårar utan om möjligt underlättar hyresmarknadens anpassning efter

de nya produktionsbetingelserna och sålunda kan snarast möjligt avvecklas.

Ehuru det givetvis är svårt att rätt bedöma framtidsutsikterna å bostadsmarknaden,

synas dock vissa tecken tyda på, att en stagnation i någon mån inträtt i

ökningen av bostadsbehovet. Preliminära befolkningssiffror för år 1917 giva vid

handen, att foikökningen i åtskilliga större städer detta år varit avsevärt mindre

än närmast föregående år. Otvivelaktigt måste de fortgående inskränkningarna

inom industrin samt dyrtidens allt kännbarare tryck göra inflyttningen till städerna

mindre lockande. Hyresstegringslagens förbud i vissa fall mot uppsägningar

torde också hava bidragit till eu minskad flyttningsfrekvens inom städerna.

Överhuvudtaget torde bostadsförhållandena på grund av dessa olika omständigheter

under fjolåret hava stabiliserats, samtidigt som det befintliga bostadsbeståndet

och dess reserver dock blivit till det yttersta utnyttjade.

Att märka är vidare, att den starka materialbristen kommer att uppdraga

ganska snäva gränser för årets byggnadsverksamhet, en omständighet som för

övrigt redan vid administrationen av fjolårets statsanslag visat sig inskränka eller

fördröja de understödda företagen. I samma riktning kommer givetvis även nedgången

i åtskilliga kommuners finansiella läge att verka. l)e uppoffringar, som

de kommunala subventionerna till arbetarbostadsföretag i samband med statsunderstöd

inneburit, hava flerstädes nått den omfattning, att en viss tvekan inför

nya bördor av detta slag är val förklarlig, särskilt i betraktande av den höjd,

som kommunalskatten i flera städer under dyrtidens tryck uppnått. Med hänsyn

till alla dessa omständigheter vågar kommissionen antaga, att ett statsanslag av

tre miljoner kronor skall vara tillfyllest för de subventioner, som under innevarande

år äro nödvändiga.

I fråga om grunderna för fördelningen av detta belopp delar kommissionen

den mening, som av bostadsrådet gjorts gällande. Dock synes med ledning av

hittills vunnen erfarenhet vara att tillråda, att större frihet än hittills tillerkännes

den myndighet, som har att handlägga hithörande ärenden. Sålunda torde man

kunna ifrågasätta lämpligheten av att subventionens relativa storlek genom allmänna

stadganden alltför strängt fastlåses. Erfarenheten har nämligen visat, att

betingelserna för ett lyckligt fullföljande av planerade byggnadsföretag äro i hög

grad växlande. Det torde därför vara praktiskt, att den statsmyndighet, åt vilken

anslagets förvaltning anförtros, bemyndigas att, efter förhandlingar med i byggnadsföretagen

intresserade kommuner och industriföretag, med viss självständighet

avgöra subventionens storlek efter det förefintliga bostadsbehovet, byggnaaskostnaderna

och hyresnivån i orten samt de understöd, som från enskilt håll

kunna lämnas för bostadsföretagens realiserande. Utan tvivel stode härigenom

i åtskilliga fall besparingar att vinna, då fråga är om bärkraftiga företagare.

Därjämte torde den nuvarande avfattningen av grunderna för anslagets fördelning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

19

i § 2 av kungl. kungörelsen den 13 mars 1917 vara mindre lämplig, då den föranleder,

att varje ökning av kommunernas bidrag nödvändigt medför eu motsvarande

minskning i statens bidrag. En ändring av nämnda kungörelse torde

å denna punkt vara önskvärd.

Av bostadsrådets ledamot fastigketskamreraren A. Gärde har i ett särskilt,

till rådets framställning fogat yttrande förordats, att statssubvention jämväl måtte

komma produktionen av medelstora lägenheter till godo. Otvivelaktigt råder för

närvarande i flera större städer en svår brist å tre- och fyrarumslägenheter, ej

minst beroende därpå, att familjer, som förut haft större lägenheter, under dyrtidens

tryck måst inskränka sitt bostadsbehov. Det kan icke förnekas, att i flera

samhällen bostadsfrågan bereder särskilda svårigheter för hushåll, tillhörande en

klass av löntagare, för vilken redan förut dyrtidens tryck är synnerligen kännbart,

men som merendels i mindre omfattning än den egentliga arbetarklassen

kommer i åtnjutande av det allmännas understöd för tillgodoseende av sina livsmedelsbehov.

A andra sidan måste det allmännas understöd uppenbarligen under

nuvarande förhållanden inskränkas till byggnadsföretag, som bereda bostäder åt

så stort antal hushåll som möjligt, och ur denna synpunkt kan kommissionen

icke förorda subventionens utsträckande till lägenheter om fyra rum och kök.

Och för lägenheter om tre rum och kök kan redan nu i särskilt fall anslag komma

att utgå. Med hänsyn härtill torde någon ändring av bestämmelserna i av herr

Gärde önskad riktning icke vara erforderlig eller lämplig.

Med stöd av vad här ovan och i bostadsrådets framställning anförts, får

bostadskommissionen i underdånighet förorda, att åtgärder vidtagas för åvägabringande

av ett anslag av statsmedel å tre miljoner kronor till understöd åt de

mindre bemedlades bostadsbehov att iitgå enligt i huvudsak enahanda grunder

som fjolårets anslag för samma ändamål, dock med de avvikelser, som ovan

särskilt motiverats.»

Det i bostadskommissionens utlåtande åberopade yttrandet av svenska

stadsförbundets bostadsråd innehåller till en början följande:

»De uttalanden, som i de till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna framkommit

angående byggnadskostnadernas stegring och de konsekvenser, som

härav uppstått för byggnadsverksamheten, torde i stort sett överensstämma med

de verkliga förhållandena. Yid den diskussion över denna fråga, som ägt rum

inom bostadsrådet, har som en obestridd utgångspunkt anförts, att byggnadskostnaderna

sedan 1914 ungefärligen fördubblats, något som också tämligen väl

stämmer överens med de kalkyler, Stockholms byggmästareförening i sin skrivelse

framlagt. Av denna stegring kommer eu ej oväsentlig del på det senast

gångna året. Vid nästföregående årsskifte beräknades stegringen till cirka

70 %. Med enahanda kostnadsökning räknades i den proposition om ett anslag

av 4 miljoner kronor till understöd för uppförande av bostadshus, som av

Kungl. Maj:t framlades för 1917 års riksdag, och de kommuner, som sedermera

inlade ansökningar om att erhålla del av detta anslag, torde ej heller i

allmänhet ansett sig behöva utgå från en större stegring. Av den redogörelse

för administrationen av det nämnda anslaget, som industrikommissionens byggnadsbyrå

avgivit, framgår emellertid otvetydigt, att knappheten och kostnadsstegringen

å byggnadsmaterial under senare delen av året på ett oroväckande sätt

fortfarit, och att denna utveckling rest svåra hinder i vägen för fullföljande av

Svenska stadsförbundets

bostadsråds

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

de planerade kommunala eller lialvkommunala byggnadsföretagen. I ett fåtal

fall hava dessa till och med måst helt uppgivas, och de beviljade statsbidragen

sålunda icke ens kunnat tagas i anspråk. Eu inskränkning av den för år 1917

planerade byggnadsverksamhetens omfattning har ock vållats därav, att statsbidraget

med hänsyn till anslagets knapphet flerstädes måst tillmätas efter en

lägre norm, än som ursprungligen beräknats vara behövligt.

De svårigheter, med vilka den stats- och kommununderstödda byggnadsverksamheten

sålunda haft att kämpa, måste anses så mycket betänkligare, som

denna verksamhet i regeln varit den enda, vilken under nuvarande konjunkturer

kunnat påräknas för smålägenhetsproduktionen. Ehuru siffror över byggnadsverksamheten

under året ännu blott äro tillgängliga för Stockholm och Göteborg,

äro dock förhållandena i detta hänseende överallt enahanda. Någon icke subventionerad,

affärsmässig byggnadsverksamhet för smålägenheter har under året

knappast någonstädes förekommit.

Under det bostadsproduktionen i några stadssamhällen av nyss angivna,

skäl blivit mindre, än vad man vid årets början beräknat, har å andra sidan

bostadsbehovet ingalunda minskats. De preliminära översikter över befolkningsrörelsen

i städerna, som vid årsskiftet inflyta i dagspressen, medgiva visserligen

icke några fasta slutsatser därom, huruvida inflyttningen under år 1917 varit

lika stor som föregående år. I stort sett torde de emellertid bekräfta, att folkmängdsökningen

i så gott som alla industriella stadssamhällen, där bostadsbristen

redan förut givit anledning till svåra bekymmer, under sistförflutna året fortgått

med oförminskad kraft. I några städer synes den under årets senare del inträdda,

depressionen inom vissa dominerande industrier hava medfört en tendens till

stagnation i folkmängdsökningen. I andra fall åter torde det emellertid med

skäl kunna ifrågasättas, huruvida det icke varit de olidliga bostadsförhållandena,

som medfört att folkökningen i en stad varit mindre än man kunnat vänta. Att

man särskilt i de större och framåtgående stadskommunerna är fullt medveten

om det allvarliga läget å bostadsmarknaden, därom vittna de planmässiga, omfattande

och dyrbara åtgärder, som i bostadspolitiskt syfte mångenstädes igångsatts.

»

Efter att vidare hava lämnat en redogörelse för de vidtagna bostadsåtgärderna

i vissa större stadssamhällen, varav även framgår, att

mångenstädes jämväl planeras ett fullföljande under år 1918 av den

kommunala eller halvkommunala byggnadsverksamhet, som under föregående

år i huvudsak ensam uppburit smålägenhetsproduktionen, yttrar

bostadsrådet vidare:

»Det står jämväl för bostadsrådet klart, att denna produktion i viss omfattning

oundgängligen måste vidmakthållas. Troligt är visserligen, att å ena sidan

bristen på råmaterial under detta år skall framtvinga en fortgående inskränkning

av det industriella arbetet, samt att å andra sidan även de bekymmersamma livsmedelsförhållandena

skola medverka till ett avstannande av inflyttningen till åtskilliga

stadssamhällen. Bostadsrådet är ock av den mening, att byggnadsverksamheten

under så abnorma prisförhållanden som de nu rådande av allmänna

nationalekonomiska grunder bör inskränkas till den nödvändigaste. Men även

om tillbörlig hänsyn tages till här angivna omständigheter, förefinnes uppenbar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

21

ligen ett visst ofrånkomligt behov av nya lägenheter, ett behov som måste tillgodoses,

därest icke ett ur social synpunkt högst betänkligt nödtillstånd skall

uppkomma.

De erfarenheter, som de gångna krisåren i detta hänseende lämnat, synas

bostadsrådet nog så talande. Rådet har låtit sammanställa åtskilliga uppgifter,

som för skilda städer belysa de år för år stigande svårigheter, vilka vid höstflyttningarna

möta de flyttande hyresgästernas bemödanden att anskaffa nya bostäder.

Vid varje flyttningstillfälle vittnar ett ständigt större antal husvilla, vilka

på ett eller annat sätt måste omhändertagas av kommunens myndigheter, om

bostadsmarknadens ansträngda läge. Och det är uppenbart, att siffrorna å husvilla

långt ifrån giva en uttömmande bild av det verkliga nödläget. Otvivelaktigt

hava de husvilla blott varit ett mindretal i jämförelse med alla de familjer, som

visserligen ej blivit så att säga ställda på gatan, men likväl måst nöja sig med

oskäligt trånga eller i andra hänseenden underhaltiga bostäder av i många fall

provisorisk art. Av representanten för den bostadshygieniska sakkunskapen inom

bostadsrådet hava de olyckliga följderna av smålägenketsbristen med styrka framhållits.

I sanitärt hänseende underhaltiga lägenheter hava av hälsovårdsmyndigheterna

fortfarande måst tillåtas såsom bostäder, och den merendels nödvändiga,

fortgående utgallringen av dåliga smålägenheter har bostadsinspektionen tvingats

att helt och hållet inställa. Sammanträngningen av de fattigaste och största

familjerna och den därmed sammanhängande lägenhetsklyvningen leder därjämte

till vanvård av bostaden, och av ej mindre ödesdiger inverkan å familjelivet är

den likaså vid flyttningarna ofta framtvingade splittringen av redan bestående

familjer och hushåll å ett flertal lägenheter såsom inneboende hos vänner och

bekanta. Inneboendesystemet med alla dess kända olyckliga verkningar har under

krisen tagit en betydande utbredning. Det står för bostadsrådet klart, att krigskon

junkturernas inverkan å byggnadsindustrin i själva verket hotar att leda till

en allvarlig försämring av de mindre bemedlades bostadsstandard i åtskilliga av

vårt lands största och mest blomstrande stadssamhällen.

Vid övervägande av de åtgärder, som kunna ifrågasättas för att betrygga

tillgodoseendet av åtminstone det mest tvingande behovet av nya lägenheter under

år 1918 och om möjligt förebygga en ytterligare försämring av bostadsmai-knaden,

har det stått klart för bostadsrådet, att sådana åtgärder endast äro möjliga genom

eller i samarbete med vidkommande kommuner. De kommunala eller halvkommunala

bostadsföretagen torde för närvarande i stort sett vara de enda, som på

grund av sin verksamhet under krisen äga den organisation och de erfarenheter,

som krävas för ett omedelbart fortsättande av smålägenhetsproduktionen. Endast

i den mån de erhållit understöd från det allmänna, stat eller kommun, och underkastat

sig dess kontroll, hava enskilda företagare under de sista åren kunnat

deltaga i sådan byggnadsverksamhet.

Ä andra sidan torde det ligga i öppen dag, att vederbörande stadskommuner

icke ensamma kunna bära de bördor, med vilka denna verksamhet måste

bliva förenad. Redan för ett år sedan erkändes allmänt, att läget hade utvecklat

sig därhän, att en viss del av byggnadskostnaderna måste utan vidare från början

avskrivas, därest man ville ernå hyror, som ej alltför hårt belastade lägenhetsinnehavarne,

och att staten rimligen borde med en väsentlig anpart deltaga i den

sålunda nödvändiga subventionspolitiken. Den tankegång, som bestämde beviljandet

av fjolårets 4-miljonersanslag, måste med ännu större styrka nu göra sig

gällande. Även om hyresnivån i nybyggda lägenheter förlägges högre än före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 339.

gående år — något sona ur social synpunkt borde så långt möjligt undvikas, men

av ekonomiska skäl nog måste i viss mån anses oundgängligen nödvändigt —

lärer det icke kunna undgås, att en högst avsevärd del av byggnadskostnaderna

även nu måste bliva räntelös, d. v. s. att ett kraftigt tillskott från det allmännas

sida fortfarande erfordras, om någon byggnadsverksamhet skall kunna komma

till stånd.

Vad härvid till en början kommunerna angår, så motsvaras detta fortsatta

krav å deras ekonomi ingalunda av någon ökad kommunal bärkraft. I allmänhet

äro städernas finanser hårt belastade av dyrtiden. Den ökning av skatteinkomsterna,

som affärslivets uppblomstring under de senare åren medfört, har i regeln

mer än motvägts av genom kristiden framkallade ökade utgifter. Då kommunerna

icke äga rätt att såsom staten uttaga några extra skatter av krigsvinsterna,

återstår ingen annan utväg än att höja den vanliga kommunalskatten, vilken

som känt — i följd av dess icke progressiva skala — hårdast drabbar löntagaren

och över huvud medelklassen. Dylika skatteförhöjningar förestå också detta år

i ett stort antal städer, på sina håll samtidigt med mycket betydande tillägg till

taxorna å gas och elektricitet. Överhuvudtaget måste de närmaste årens utveckling

av de kommunala finanserna motses med de största bekymmer. Med tämlig

säkerhet kan förväntas, att skatteinkomsterna skola komma att starkt nedgå

jämväl i de städer, som under krigskonjunkturerna haft en något bättre ställning,

medan däremot dyrtiden fortfarande kommer att ställa stora krav på städernas

budgeter. Att, såsom redan nu i vissa städer måst ske, förhöja den föråldrade

och ojämnt drabbande inkomstskatt, vilken är den enda skattekälla av betydelse,

som står de svenska kommunerna till buds, över 8 eller 9 kronor per inkomsthundra,

måste emellertid ur sociala synpunkter anses synnerligen betänkligt.

Under sådana förhållanden kan det endast anses skäligt, att staten, som.för egen

del har till förfogande kristidens rikt flytande skattekällor, också med bidrag

för sådana ändamål, vilka oundgängligen måste tillgodoses, i någon mån lättar de

kommunala bördorna.

En invändning, som upprepade gånger förts på tal, då fråga varit om statssubvention

åt byggnadsverksamheten, har varit, att ett dylikt understöd skulle

innebära ett ensidigt tillgodoseende av städernas intresse, en omständighet, som

med det skarpa motsatsförhållande, som ännu ofta gör sig gällande mellan stad

och land, måhända kunde vara ägnat att väcka betänkligheter. Gent emot detta

har emellertid med fog gjorts gällande, att den svåra bostadskris, som nu råder

i många städer, otvivelaktigt framkallats eller åtminstone förvärrats genom industrins

hastiga expansion under krigskonjunkturerna, men att den extra beskattning,

som i gengäld pålagts konjunkturvinsterna, på grund av gällande skattelagstiftning

kommer staten och ej kommunen till godo. Då krigskonjunkturskatten,

som just under detta finansår synes för staten bliva en oförutsett rik

inkomstkälla, till alldeles övervägande del härrör just från stadsmannanäringarna,

måste det anses i högsta grad befogat, att denna statsinkomst åtminstone till

någon ringa del anlitas för avhjälpande av det nödtillstånd, kristiden medfört

speciellt för städernas mindre bemedlade befolkning. I själva verket hava statsmakterna

utan större tveksamhet redan godkänt denna princip i fråga om livsmedelsprisens

nedbringande, för vilket ändamål riksdagen anslagit betydande belopp.

Då bostadsbehovets skäliga tillfredsställande givetvis är ett socialt intresse

av samma vikt som livsmedelsbehovet, torde enahanda grunder gälla för en subventionspolitik

i det förra som i det senare fallet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Ett spörsmål, som i detta sammanhang uppstår, är, huruvida icke direkt

skyldighet att bära kostnaderna för bostadsfrågans ordnande borde åläggas de

industrier, vilka, såsom förut är sagt, i väsentlig mån hava ansvaret för den

ökade, inflyttningen till städerna. Sant är visserligen, att en aktiv medverkan

från industrins sida är av stort värde för åstadkommande av bättre bostadsförhållanden

inom samhällen med talrik arbetarbefolkning ej blott under nuvarande

kristid, utan även under normala förhållanden. Värdefulla insatser hava också

på detta område i många fall vidtagits av framsynta industriledare. I stor omfattning

har särskilt under krisen ett fruktbringande samarbete uppstått mellan

stadskommuner och industriföretag, och från industrins sida har härvid mestadels

stor beredvillighet visats, då akonomiska uppoffringar varit av nöden för att

få bostadsföretag i gång. Men att på lagstiftningens väg tvinga industrin att

för bostadsfrågans lösning göra ytterligare insatser, utöver vad företagen själva

finna av sin välförstådda fördel påkallat, möter dock betydande svårigheter. Och

detta problem lärer åtminstone icke, med nödig omsikt, kunna lösas så snabbt,

att därav kan väntas hjälp mot det nu hotande akuta nödläget. Eör de speciella

krigsindustrierna, vilka arbeta under synnerligen osäkra framtidsutsikter,

vore det dessutom uppenbarligen förenat med stora svårigheter att göra kapitalanläggningar

av här ifrågavarande slag. Den enklaste och närmast till hands

liggande utvägen att av dessa industrier utkräva de bidrag, de kunna anses vara

skyldiga samhället, är otvivelaktigt att pålägga dem en extra skatt, vars avkastning

till någon del må användas att lindra den av industrins uppblomstring framkallade

bostadsnöden.

Om något generellt åläggande för de olika industrierna att var i sin stad

sörja för sina arbetares bostadsförhållanden sålunda näppeligen kan nu omedelbart

ifrågasättas, så utesluter detta givetvis icke att kommunerna måste uppmärksamt

följa den industriella utvecklingens behov av nya arbetarbostäder och

särskilt i samband med sin markpolitik verka för att bostadsförhållandena icke

genom nygrundade eller nyinflyttade industrier bliva försämrade, utan att nödiga

åtgärder varda vidtagna för tillgodoseende av bostadsbehoven för företagens arbetare.

Avenså må å hyresnämnderna ankomma att vid prövning av uppsägningsfrågor

tillse, att ej industrin för sina behov ockuperar bostadslägenheter,

som förut innehafts av hos företaget ej anställda arbetare, och därigenom framkallar

ökad bostadsbrist.

Bostadsrådet anser sig i detta sammanhang ej kunna underlåta att understryka,

att staten, utöver vad förut framhållits, i fråga om bostadsmarknadens

reglering har speciella förpliktelser med hänsyn till sina tjänstemäns och övriga

anställdas bostadsbehov. De förpliktelser, som på detta område vila å den enskilda

industrin, gälla naturligen ej i mindre grad staten, som särskilt under

krisen kommit att intaga direkt arbetsgivarställning till ett avsevärt större antal

personer än förut och å många orter förorsakat stora sammandragningar av personal,

för vars bostadsbehov särskilda anordningar ej vidtagits. Om statens bostadspolitik

beträffande dess löntagare redan under normala förhållanden ofta

lämnat mycket övrigt att önska, så hava under kristiden missförhållanden på

detta område framträtt ofantligt mycket skarpare. Särskilt i Stockholm, där

arbetet i kristidskommissionerna dragit samman en talrik personal, hava kännbara

svårigheter av denna anledning gjort sig gällande. I avsevärd omfattning

hava dessa svårigheter förorsakats av de nya ämbetsverkens egna lokalbehov,

som medelbart givetvis återverkar å den allmänna bostadsmarknaden. Talrika

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

annonser i dagspressen liava under det gångna året även vittnat om de svårigheter,

det berett de från landsorten inflyttade tjänstemännen att i Stockholm

erhålla bostäder. I vissa fall hava kommissioner och ämbetsverk sökt lätta sina

egna funktionärers bekymmer genom att åt dem förhyra bostäder. I den mån

detta lyckats — något som väl också torde kunna förutsättas med hänsyn till

husägarnas givna benägenhet att antaga offentliga institutioner som hyresgäster

— har konsekvensen tydligen endast blivit en ytterligare skärpning av bostadsknappheten

för huvudstadens övriga befolkning.

Då den ifrågavarande ökningen av antalet statsfunktionärer å vissa områden

är av till stor del tillfällig karaktär, gäller härvidlag liksom i fråga om vissa

förut berörda s. k. krigsindustrier, att det i många fall är förenat med stora

svårigheter för vederbörande arbetsgivare att direkt igångsätta några byggnadsföretag.

Och även vad angår den skyldighet att i övrigt ansvara för sina anställdas

bostadsförhållanden, som måste anses åvila staten, är det uppenbart, att

några bostadsföretag av betydenhet näppeligen kunna igångsättas så tidigt, att

de bliva fullbordade till hösten 1918 eller överhuvudtaget under innevarande år.

Billigaste och lämpligaste sättet för staten att fullgöra sina skyldigheter i förevarande

avseende lärer under sådana förhållanden vara, att staten i eu eller annan

form lämnar understöd åt redan befintliga inarbetade kommunala bostadsföretag,

vilka med sin uppövade organisation för närvarande i regeln äro bättre rustade

än några andra myndigheter att snabbt tillgodose det av statens verksamhet förorsakade

bostadsbehovet.

Då fråga är om de medel, staten kan använda för möjliggörande och understödjande

av ökad bostadsproduktion, hava ofta åtgärder för reglerande av tillgång

och pris å byggnadsmaterial i främsta rummet föreslagits. Den från Stockholms

byggmästareförening ingivna framställningen går väsentligen i denna riktning,

och enahanda fråga har även framförts i ‘den från Gävle ingivna skrivelsen.

Efter vad genom verkställda utredningar gång efter annan fastslagits, synes det

numera vara ytterst svårt, ja omöjligt att nå några mera betydande resultat

endast genom en dylik reglering av byggnadsmaterialmarknaden, vare sig genom

införande av något slags kompensationssystem, maximipris eller andra liknande

åtgärder. Givetvis vill dock bostadsrådet för sin del kraftigt tillstyrka alla åtgärder

i pri sregler ande riktning, som kunna visa sig möjliga och verksamma.

Men allenast en dylik reglering lärer icke kunna bringa någon fart i den avstannade

byggnadsverksamheten.

Av större vikt för byggnadskostnadernas nedbringande än prisreglerande

åtgärder av nyss angiven art, huru önskvärda och nödvändiga än sådana i och

för sig äro, kunna förenklingar i byggnadssättet vara. Av synnerligt värde i

detta hänseende äro de erfarenheter, som hava under året vunnits vid uppförande

av s. k. provisoriska bostadshus i Stockholm och Göteborg. Dessa bostäder

tillfredsställa med avseende å hygien, utseende och trevnad rätt långt

gående krav. Enligt bostadsrådets förmenande bör man vid den fortsatta subventionspolitiken

tillse, att understöd i främsta rummet kommer bostadsföretag

till godo, vid vilkas planerande all möjlig sparsamhet iakttagits. Endast därigenom

lär det under nuvarande förhållanden vara möjligt att genom understöden

ernå något mera betydande tillskott av smålägenheter. I syfte att i någon män

kunna underlätta planläggningen och konstruktionen av dylika förenklade arbetarbostadshus

har bostadsrådet för sin del igångsatt vissa jämförande under
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

25

sökningar av byggnadssätt och kostnader vid under år 1917 subventionerade bostadsföretag.

Resultaten härav hoppas rådet att senare kunna meddela.

I fråga om grunderna för de här ifrågasatta understödens fördelning torde

några större avvikelser från sättet för fördelningen av 1917 års anslag ej behöva

ifrågakomma. Förutsättning för bidrag bör sålunda under alla förhållanden vara

ett kommunalt bidrag av halva statsbidragets storlek. Det sammanlagda statsoch

kommunbidraget torde likaså i överensstämmelse med hittills följda grunder

böra fastställas till en fast kvotdel av byggnadskostnaderna, men rimligen bör

det stå vederbörande myndighet fritt att, med hänsyn tagen till varierande byggnadskostnader,

hyror och bostadstillgång i orten, ävensom till kommunens bärkraft,

ej blott — såsom förra året skedde — i särskilda fall räkna med ett

mindre bidrag av allmänna medel än nyss nämnda kvotdel, utan även lämna

högre bidrag än den såsom regel fastställda kvotdelen förutsätter.

Körande storleken av det anslag, som under innevarande år må anses erforderligt

för ifrågavarande ändamål, anser sig bostadsrådet ej kunna uttala

någon bestämd mening. A ena sidan påkallar, såsom nyss framhållits, den nu

avsevärt högre prisnivån ofta högre subventioner av allmänna medel än förra

året. Men å andra sidan tvingar uppenbarligen den rådande materialknappheten

till största möjliga inskränkningar av byggnadsverksamheten. '' I stort sett torde

anslagets huvudsyfte detta år få anses vara att möjliggöra en fortsättning av de

kommunala och halvkommunala bostadsföretag, som under krisen i åtskilliga

industristäder igångsatts eller planlagts, i den mån dessa företag äro oundgängligen

nödvändiga för att icke bostadsnöden skall ytterligare förvärras. Med hänsyn

till dessa olika omständigheter anser bostadsrådet ej osannolikt, att det erforderliga

statsanslaget detta år skulle kunna, trots den inträdda ytterligare prisstegringen,

stanna vid samma belopp som förra året beviljades.

På grund av vad i det föregående blivit sagt anser sig bostadsrådet böra

på det bestämdaste tillstyrka, att bostadskommissionen måtte hos Kungl. Maj:t

och riksdagen utverka ett förnyande av den statssubvention, som sistlidet år beviljades

för bostadsproduktionen, med belopp, som minst är tillräckligt att hålla

den redan påbörjade och planerade kommunala byggnadsverksamheten i gång.»

Denna bostadsrådets framställning åtföljes av ett av bostadsrådets

ledamot fastighetskamreraren A. Gärde vid frågans behandling avgivet

särskilt yttrande, vars huvudinnehåll återgivits i bostadskommissionens

ovan återgivna utlåtande.

Genom remiss den 21 februari 1918 anbefalldes socialstyrelsen att

avgiva utlåtande i ärendet, och är styrelsens i anledning härav den 21

mars avgivna yttrande av i huvudsak följande lydelse:

»Enligt de till socialstyrelsen från respektive byggnadsnämnder avgivna

årliga uppgifterna angående bostadsbyggnadsverksamheten utgjorde under de

senaste fyra åren antalet tillkomna bostadslägenheter i rikets samtliga städer

med över 10,000 invånare:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 299 käft. (Nr 339.)

Social
styrelsens
yttrande.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

År 1914. År 1915. År 1916. År 1917.

5,292 3,471 3,887 4,831

Ehuru 1917 års siffror ännu måste betecknas såsom preliminära, vittna de

likväl oförtydbart om, att bostadsproduktionen under nästförflutna år företett en

icke oväsentlig stegring i jämförelse med de båda närmast föregående krisåren.

Detta gynnsamma förhållande är dock uteslutande att tillskriva en betydande

ökning av den allmännyttiga bostadsproduktionen, ty den enskilda spekulativa

byggnadsverksamheten har under inverkan av de alltjämt växande byggnadskostnaderna

och kreditsvårigheterna befunnit sig i stark och oavbruten tillbakagång.

Huru den relativa betydelsen av den allmännyttiga och spekulativa byggnadsverksamheten

förskjutit sig under de senaste åren, belyses genom följande

siffror:

Av 100 nytillkomna bostadslägenheter uppfördes genom:

Allmännyttig

bostadsproduktion.

År 1914.............................. 10.7

» 1915.............................. 13.2

» 1916............................. 24.9

» 1917.............................. 58.9

Spekulativ

bostadsproduktion.

89.3

86.8

75.1

41.1

Undersöker man närmare, i vilken utsträckning de särskilda slagen av

allmännyttig byggnadsverksamhet medverkat till 1917 års så betydande resultat,

finner man, att av sammanlagt 2,845 på sådant sätt tillkomna bostadslägenheter

16 (0.6 %) voro uppförda av staten, 1,125 (39.5 %) av kommuner, 1,457 (51.2 %)

av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag samt 247 (8.7 %) av industriella

företag.

Om än bostadsproduktionen under* nästförflutna år förbättrats i förhållande

till de föregående krisåren, så har den dock, till följd av underskottet från föregående

år, ingalunda varit av sådan omfattning, att härigenom någon verklig förbättring

av bostadsmarknaden kunnat inträda. Givetvis har dock 1917 års byggnadsverksamhet

i sin mån bidragit till att bostadsnöden icke blivit ännu mer

förvärrad. Den spekulativa bostadsproduktionen har, såsom redan framhållits,

starkt nedgått — i jämförelse med 1916 års resultat med ungefär en tredjedel —

och, då ifrågavarande byggnadsverksamhet under krisåren alltmer börjat inrikta

sig på större, dyrbarare lägenheter, kan den sägas för närvarande vara av ringa

betydelse för de mindre bemedlades bostadsbehov. Då någon ändring härutinnan

väl knappast är att förvänta, så länge krisen varar, torde det vara uppenbart,

att kraftiga åtgärder böra vidtagas för bibehållande och höjande av den allmännyttiga

byggnadsverksamheten. Lika uppenbart synes vara, att detta syfte

under nuvarande förhållanden näppeligen kan vinnas utan statens direkta medverkan.

I samtliga ovannämnda framställningar framhålles ock nödvändigheten

av att staten träder hjälpande mellan. Härvid synes man i främsta rummet

hava uppställt fordran på att staten vidtager lämpliga åtgärder för reglering av

tillgången av samt priset å byggnadsmaterial. Hyresgästföreningen i Stockholm

har dock alternativt föreslagit ett fortgående på den under förra året inslagna

vägen att genom direkt understöd av stat och kommun stödja byggnadsverk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 339.

27

samheten. För egen del liar styrelsen bland annat med hänsyn till det negativa

resultat, som verkställda utredningar angående reglering av byggnadsmaterialfrågan

givit, i likhet med bostadskommissionen ansett sig böra förorda den

direkta understödsvägen. Det finnes desto störrre anledning därtill, som fjolårets

försök i denna riktning slagit synnerligen väl ut. Efterfrågan å bidrag

från det utav 1917 års riksdag anvisade anslaget å fyra miljoner kronor till

understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter har varit synnerligen

livlig, så att sammanlagda summan av de sökta beloppen flera gånger överstiger

det beviljade anslaget. Enligt vad styrelsen inhämtat är ock ifrågavarande

anslag numera, så när som på ett obetydligt belopp, i dess helhet fördelat. Ehuruväl

större delen av de bostadslägenheter, för vilkas uppförande understöd beviljats,

sannolikt icke blevo färdiga för inflyttning under år 1917, är det dock å andra

sidan säkert, att det av statsmakterna beviljade anslaget till understöd för uppförande

av bostadshus med smålägenheter i synnerligen hög grad medverkat till

den relativt goda bostadsproduktionen under år 1917. Det är sålunda tydligt,

att man här funnit en verksam metod att upphjälpa bostadsmarknaden ur dess

nödläge.

Givetvis kunna vissa betänkligheter anföras mot här förordade understödssystem,

då härigenom landsbygden göres medansvarig för vissa kostnader, som

ensamt borde bäras av stadssamhällena själva. Det torde emellertid icke kunna

undvikas, att man på detta liksom på andra områden måste på grund av nödlägets

tvång vidtaga åtgärder, som under normala förhållanden äro mindre lämpliga.

I förevarande avseende bör jämväl tagas i betraktande, att stadsmannanäringarna

under krisåren tillfört stadskassan betydande inkomster, som komma

hela landet tillgodo.

Emot de av bostadskommissionen ifrågasatta ändringar i fråga om grunderna

för understöds utgående har styrelsen ingenting att erinra.

I detta sammanhang vill styrelsen upptaga ett spörsmål, som jämväl svenska

stadsförbundets bostadsråd berört i sitt yttrande i ämnet, nämligen frågan i vad

mån större industri- och affärsföretag böra medverka till lösande av bostadsfrågan

i städer, köpingar och dylika samhällen. Yisserligen lärer man icke kunna

förvänta, att de åtgärder i angivna riktning, som i det'', följande ifrågasättas, skola

medföra resultat, som bliva av betydelse för den nuvarande akuta bostadskrisen,

men man synes i allt fall redan nu böra ställa frågan länder diskussion för att

i god tid kunna planera och finna effektiva medel för mötande av framtida

bostadskriser.

Det lärer med fog kunna göras gällande att, när industrin och affärslivet

för tillfredsställande av sina behov å arbetskraft och för sina ändamål hopdraga

större arbetarmassor och andra kategorier av arbetstagare i städer och köpingar,

vederbörande företag böra åtminstone i viss omfattning bära ansvaret för att

lämpliga bostäder stå de anställda till buds. Det kan sålunda ur samhällssynpunkt

icke anses tillfredsställande, att genom dylika massinflyttningar andra befolkningsgrupper

inom vederbörande samhällen skola tillskyndas ständiga svårigheter

i bostadshänseende eller såsom nu ofta blir fallet rent av påläggas det

ekonomiska ansvaret för anskaffande av bostäder åt industri- och affärsföretagens

arbetare och övriga anställda. Detta missförhållande framträder med synnerlig

skärpa, då man tillgriper statliga åtgärder, varigenom landsbygden, som väl behöver

den arbetskraft, som industrin och stadsmannanäringarna beröva den,

jiimväl får lämna ekonomisk medverkan för bostadsbyggandet i städerna. Sådan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

statssubvention, som styrelsen här ovan förordat, kan därför anses tillrådlig endast

i ett nödläge och måste snarast möjligt upphöra, så snart förhållandena det

medgiva. På landsbygden, där arbetsgivarna, även inom industrin, som regel

sörjt för arbetarnas bostadsbehov, har man i allmänhet löst frågan dels på det

sättet, att arbetsgivaren uppför och gratis eller mot förhållandevis låg hyra tillhandahåller

bostäder åt sina arbetare antingen direkt eller med ett för ändamålet

bildat allmännyttigt bostadsbolag som mellanled, dels därigenom, att arbetsgivaren

understöder egnahemsbyggande! bland arbetarna. Mot nämnda system torde

emellertid ofta kunna göras den erinran, att de i viss män binda arbetarna i

deras handlingsfrihet gent emot arbetsgivaren. Andra metoder synas därför även

böra tagas under övervägande. Sålunda torde kunna ifrågasättas, huruvida icke

de större industri- och affärsföretagen, eventuellt andra större arbetsgivare och

bland dem även staten, genom en särskilt kommunal beskattning skulle, där förhållandena

det påkalla, påläggas en del av det ekonomiska ansvaret för bostads,

frågans lösning. Genom en dylik beskattning skulle så småningom kunna bildas

kommunala bostadsfonder, varur medel kunde erhållas såväl för den kommunala

byggnadsverksamheten som för understödjande av annan allmännyttig byggnadsverksamhet

å orten genom billiga eller räntefria lån eller genom direkta bidrag.

Styrelsen håller före, att en sådan beskattning icke behövde bliva synnerligen

betungande. Redan en avgift av exempelvis 5 kronor per år och arbetstagare

skulle å en ort som Stockholm kunna giva ett icke obetydligt resultat. Styrelsen

har icke ansett sig böra närmare ingå på frågan utan endast velat giva en antydan

om en av de utvägar, som böra komma under diskussion vid en utredning

i ämnet.

Otvivelaktigt har en stor del arbetsgivare av intresse för saken även i ifrågavarande

samhällen på ett mera betryggande sätt sörjt för sina arbetares bostadsbehov,

och sannolikt komma framdeles andra att följa dessas exempel. Det är

därför av vikt att, därest tvångsåtgärder tillgripas å området, dessa bliva av sådan

beskaffenhet, att de icke motverka frivilliga, mera effektiva åtgärder från arbetsgivarnas

sida. Socialstyrelsen har emellertid icke ansett sig böra underlåta att i

detta sammanhang framhålla angelägenheten av att en allsidig utredning snarast

möjligt kommer till stånd angående möjligheterna och förutsättningarna för arbetsgivarnas

medverkande till ordnande av bostadsfrågan i städer, köpingar och dylika

samhällen.»

industrikom- Jämväl från statens industrikommissions byggnadsbyrå har infordrats

Tyggnads- utlåtande rörande de ovanberörda framställningarna angående åtgärder

byrås från statens sida till att höja bostadsproduktionen. 1 sitt den 6 april

yttrande. 191g avgivna utlåtande lämnar byggnad sby rå n först en utförlig redogörelse

för användningen av fjolårets statsbidrag till smålägenhetsproduktionen,

varefter byrån fortsätter sålunda:

»Då byggnadsbyrån nu går att yttra sig över de gjorda framställningarna

angående åtgärder för reglering av tillgång och pris å byggnadsmaterial i syfte

att nedbringa byggnadskostnaderna, vill byrån till en början fastslå, att såväl

av bostadskommissionens och bostadsrådets som av socialstyrelsens över de

gjorda framställningarna avgivna utlåtanden synes framgå, att någon ökning av

den privata bostadsproduktionen under den närmaste tiden icke är att förvänta,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

29

varför fortsatta åtgärder från statens sida för bostadsproduktionens nödtorftiga

vidmakthållande måste anses vara av nöden, och detta så mycket mera som under

år 1917, enligt vad bostadsrådet meddelat, någon icke subventionerad, affärsmässig

byggnadsverksamhet för smålägenheter knappast någonstädes förekommit.

Det har från vissa håll framhållits, att då den förnämsta anledningen till

att den enskilda byggnadsverksamheten så helt avstannat är att söka i de alltjämt

stigande prisen å arbete och byggnadsmaterial, ett ingripande från statens

sida för reglering av tillgång och pris på dylika material måste anses i hög grad

önskvärt och ägnad att i sin mån befordra den avstannade byggnadsverksamheten.

Erfarenheten torde emellertid hava givit vid handen, att en dylik prisreglering

icke kan i mera avsevärd utsträckning genomföras. Byggnadsbyrån vill dock

i detta sammanhang framhålla, att genom statens industrikommission och byggnadsbyrån

anskaffats, delvis till reducerat pris, en del byggnadsmaterial för de

statsunderstödda byggnadsföretagen, såsom cement och järn, och att byrån i

några fall även kunnat vara vederbörande byggnadsföretag behjälplig för beredande

av transportmöjligheter för byggnadsmaterial. Då emellertid någon mera

omfattande och effektiv prisreglering å byggnadsmaterial icke synes genomförbar

måste andra medel anlitas för höjande av bostadsproduktionen, och lärer ingen

annan utväg för närvarande återstå, än att stat och kommun, på sätt som föreslagits,

träda hjälpande emellan, och att liksom under föregående år den direkta

understö ds vägen tillgripes.

I fråga om de förutsättningar, under vilka ett sådant understöd borde utgå,

hava såväl bostadskommissionen och bostadsrådet som socialstyrelsen ansett, att

i fråga om grunderna för understödets fördelning några större avvikelser från

sättet för fördelningen av 1917 års anslag icke behövde förekomma.

I § 1 av kungörelsen den 13 mars 1917 angående statsbidrag till uppförande

av bostadshus med smålägenheter är bestämt, att statsbidrag utgår till

hyreshus, huvudsakligen inrymmande lägenheter om högst tre rum, kök däri inbegripet,

eller ock till egnahemsbyggnader med ett byggnadsvärde, icke överstigande

10,000 kronor. Av en ledamot inom bostadsrådet har ifrågasatts, att statssubvention

jämväl skulle komma produktionen av medelstora lägenheter till godo

I likhet med bostadskommissionen anser emellertid byggnadsbyrån övervägande

skäl tala för bibehållandet av den nuvarande bestämmelsen i detta avseende.

Däremot vill det på grund av nu rådande prisförhållanden synas byggnadsbyrån

lämpligt, att det i ovannämnda § bestämda byggnadsvärdet på egnahemsbyggnader

av högst 10,000 kronor höjes till högst 15,000 kronor.

I fråga om fördelning av det nu ifrågasatta statsanslaget mellan olika kommuner

får byggnadsbyrån till en början framhålla, att enligt byråns mening fördelningen

bör såsom hittills fastställas av Kungl. Maj:t, under det att slutprövningen

av de inkomna ansökningshandlingarna, såsom förut varit fallet,

överlämnas till byggnadsbyrån.

Enligt § 2 i förenämnda kungörelse må statsbidrag ej utgå med större

belopp än att detsamma jämte det kommunala bidraget motsvarar 1/3 av de

sammanlagda byggnadskostnaderna med skälig jämkning i visst fall. Vidare

föreskrives, att statsbidraget icke må utgå med mera än 2/3 av det sammanlagda

belopp, som inom kommunen användes för byggnadsföretagets understödjande.

Dock kan undantagsvis, i fråga om mindre hårt skattetyngda kommuner med stor

bostadsbrist, statsbidraget höjas intill s/4 av samma belopp, varjämte, beträffande

större och mera bärkraftiga kommuner, vilka för bostadsändamål förfoga över

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 339.

mera betydande medel, och särskilt sådana, som ej under den rådande kristiden

gjort mera betydande ekonomiska uppoffringar för bostadsproduktionens befrämjande,

statsbidraget kan nedsättas intill hälften av det inom kommunerna för

ändamålet använda beloppet.

Yid bestämmandet av understödets maximibelopp utgick man från, att byggnadskostnaderna

under kristiden ökats med 70 %. Emellertid har denna kvot

på grund av den fortgående prisökningen i vissa fall visat sig vara för liten,

särskilt beträffande sådana byggnadsföretag, som först under slutet av föregående

år kunnat igångsättas. För närvarande hava byggnadskostnaderna ökats med

minst 110 ä 115 %, och sannolikt torde en ytterligare ökning vara att förvänta.

Under sådana förhållanden synes det byggnadsbyrån önskvärt, att möjlighet

beredes att i vissa fall öka det sammanlagda bidraget från det allmänna.

Statsbidraget från det år 1917 anvisade anslaget utgår i regeln med 2/3 av

l/3 av byggnadskostnaderna, d. v. s. med 2/g av nämnda kostnader. Någon annan

ändring i grunderna för statsbidragets utgående än att detsamma avjämnas till

2/g eller 1/4 av byggnadskostnaderna anser sig byggnadsbyrån emellertid icke^böra

föreslå. Medgivandet att i vissa fall beräkna statsbidraget till en större kvotdel

än 2/9 av byggnadskostnaderna har vid fördelningen av 1917 års anslag icke i

något fall kommit till användning, varför statsbidraget utan olägenhet lärer kunna

bestämmas till högst 1/4 av byggnadskostnaderna, priset för tomt ej inberäknat.

Däremot har den möjlighet, som förefinnes att minska statsbidraget under nyss

angivna kvotdel, ofta begagnats, då det förefintliga bostadsbehovet, lägre byggnadskostnad

per eldstad eller hyresnivån å platsen därtill givit anledning. En

nedsättning av statsbidraget under den fastställda maximigränsen bör därför

kunna ske, men synes fastställandet av ett minimibelopp ej erfordras eller ens

vara lämpligt.

Beträffande det kommunala bidraget anser byggnadsbyrån i likhet med

bostadsrådet, att detsamma bör utgå minst med ett belopp, motsvarande halva

statsbidraget. Däremot synes såsom bostadskommissionen i sitt utlåtande även

framhåller, bibehållandet av nu gällande föreskrift, att statsbidraget och det

kommunala bidraget tillsammans icke få överstiga Vs av byggnadskostnaderna

vålla betänkligheter. Behovet och önskvärdheten av att understödet från det

allmänna i vissa fall kan utgå med högre belopp än 1/3 av byggnadskostnaderna

föreligga i synnerhet beträffande sådana byggnadsföretag, som utföras av bostadsaktiebolag,

i vilka kommunen ingått såsom delägare, eller av vissa bostadsföreningar.

Möjlighet synes därför böra beredas kommunen, att, om så anses

erforderligt, för att företaget skall kunna komma till stånd, lämna större bidrag

än nyss sagda. Någon olägenhet av, att kommunerna medgivas en sådan frihet,

lärer ej vara att befara, ty det ligger givetvis i kommunens eget intresse att

icke bevilja större bidrag än som är nödvändigt. Enligt bestämmelsen om

vinstbegränsning måste i varje fall hyresbeloppen bestämmas så, att avkastningen

ej överstiger viss procent å det i byggnaderna nedlagda kapitalet, stats- och

kommunalbidrag frånräknat.

I övrigt synas de i kungörelsen den 13 mars 1917 intagna bestämmelserna

böra tillämpas vid fördelningen jämväl av det statsanslag, som kan bliva för

innevarande år anvisat och torde härvidlag endast tarvas några mindre ändringar

och tillägg, avsedda att bereda lättnad för kommuner och byggnadsföretagare

vid ansökningshandlingarnas ingivande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

I detta avseende lärer byggnadsbyrån, därest det ifrågasatta statsanslaget

kommer att beviljas, framdeles bliva satt i tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag.

Beträffande storleken av det anslag, som under innevarande år må anses

erforderligt för ifrågavarande ändamål, hava olika meningar framkommit. Under

det att bostadskommissionen på anförda skäl för sin del förordat anvisande av

ett statsanslag av tre miljoner kronor, har bostadsrådet ansett sig böra tillstyrka

ett förnyande av den statssubvention, som år 1917 beviljades för bostadsproduktionen,

med belopp, som minst vore tillräckligt att hålla den redan påbörjade

och planerade kommunala byggnadsverksamheten i gång; och har bostadsrådet

ansett ej osannolikt, att det erforderliga statsanslaget, trots den ytterligare prisstegringen,

skulle kunna stanna vid samma belopp, som förra året beviljades,

eller fyra miljoner kronor. Ehuru byggnadsbyrån med hänsyn till nu rådande

förhållanden icke anser det osannolikt, att en inskränkning även av den statsunderstödda

byggnadsverksamheten kan vara att emotse, har dock byrån,'' med

särskild hänsyn till önskvärdheten av att icke alltför ingripande reduktioner skola

behöva göras med avseende på redan planerade byggnadsföretag, ansett, att anslaget

även för innevarande år lämpligen bör kunna utgå såsom förslagsanslag

om högst 4 miljoner kronor.»

Av förevarande framställningar och de över dem av sakkunniga

myndigheter avgivna utlåtandena finner jag framgå, att under den tid,

som förflutit sedan beviljandet av fjolårets anslag till produktion av

bostadshus med smålägenheter, förhållandena å städernas och därmed

likartade samhällens bostadsmarknad snarare försämrats än förbättrats.

Socialstyrelsens statistik över byggnadsverksamheten ger visserligen

vid handen, att bostadsproduktionen under år 1917 nått ett väsentligt

bättre resultat än närmast föregående år. Detta gynnsamma förhållande

synes emellertid uteslutande böra tillskrivas den allmännyttiga byggnadsverksamhetens

starka såväl absoluta som relativa tillväxt, vilken i

sin ordning torde sammanhänga med det utgående statsunderstödet.

Den enskilda spekulativa byggnadsverksamheten beräknas däremot hava

nedgått med omkring en tredjedel mot föregående år, och med hänsyn

till den alltjämt fortgående prisstegringen på byggnadsmaterial och de

tilltagande svårigheterna att överhuvud anskaffa vissa slag av sådant

synes en ytterligare nedgång av nämnda verksamhet under innevarande

år sannolik. Den privata byggnadsverksamhetens betydelse för de mindre

bemedlades bostadsfråga är därjämte väsentligt mindre än produktionssiffrorna

giva vid handen, enär densamma i stigande grad inriktat sig

icke på smålägenheter utan på jämväl under nuvarande prisläge räntabla

lyx bostäder.

Kan det sålunda å ena sidan med sannolikhet antagas, att bostadsproduktionen,

lämnad åt sig själv, i endast ytterst ringa grad skulle

Departe
ments
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

kunna tillgodose befolkningens stora, mindre bemedlade huvudmassa,

synas å andra sidan många tecken giva vid banden, att bostadsbehovet

ingalunda minskats sedan föregående år. Visserligen har de svenska

städernas befolkningstillväxt under år 1917 hållit sig vid väsentligt

ringare mått än under närmast föregående år, och för de större

städerna synas, av föreliggande delvis preliminära folkmängdsuppgifter

att döma,'' ökningstalen i genomsnitt föga överskrida hälften av 1916

års siffror. Men ehuru sålunda proportionen mellan folkökning och

befolknings tillskott betydligt förbättrats, har detta ej varit tillräckligt

för att inverka på bostadsmarknaden i dess helhet. Den i Stockholm

nyligen verkställda räkningen av antalet outhyrda lägenheter ådagalägger,

att bostadstillgången i huvudstaden vid senaste årsskiftet var

knappare än den någon gång varit under hela den tid, för vilken siffror

finnas tillgängliga (sedan 1894—95) och att verklig bostadsbrist är för

handen. Och i de uppgifter, socialstyrelsen införskaffat från de i samband

med hyreslagens tillkomst upprättade kommunala bostadsförmedlingskontoren,

ger det antecknade stora antalet hyressökande i förhållande

till de ytterst fåtaliga lediganmälda lägenheterna ett starkt

intryck av den nu rådande enorma disproportionen mellan tillgång och

efterfrågan på hyresmarknaden. Måhända kan man med styrelsen

söka huvudorsakerna till den starka spänningen på bostadsmarknaden

däruti, att den försvagade bostadsproduktionen icke förmått fylla det

under krisåren småningom växande underskottet på bostäder, utan att

detta i stället på senaste tiden ytterligare ökats därigenom, att å ena

sidan krigskonjunkturen hos breda befolkningslager möjliggjort och

framkallat ett stegrat behov av självständiga bostäder och större bostadsutrymmen,

å den andra bostadsbristen och hyresregleringen i förening

hos nuvarande lägenhetsinnehavare medfört en strävan att söka i

det längsta bibehålla innehavda lägenheter och undvika alla bostadsflyttningar.

Att åtgärder jämväl under innevarande år måste vidtagas från det

allmännas sida för att i görligaste mån avhjälpa bostadsmarknadens

nuvarande nödläge, synes sålunda ofrånkomligt. Arbetet för att betrygga

tillgodoseendet av åtminstone det mest trängande behovet av nya lägenheter

och om möjligt förebygga en ytterligare försämring av bostadsmarknaden

bör därvid i främsta rummet ankomma på vederbörande

stadsförvaltningar själva. Men å andra sidan torde det framgå,

särskilt av den från svenska stadsförbundets bostadsråd lämnade utredningen,

att stadskommunerna icke ensamma kunna bära de betydande

och alltjämt växande bördor, med vilka denna verksamhet under nu
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

varande förhållanden måste bliva förenad, utan att härför kräves stöd

jämväl från statens sida. Det har tillika framhållits, att vissa omständigheter

för närvarande kunna anses ålägga staten ett särskilt

ansvar för bostadsmarknadens sunda utveckling, nämligen dels statens

under kristiden utvecklade egenskap av arbetsgivare i stort, dels hyresstegringslagen

och dess återhållande inflytande å byggnadsverksamheten.

Måste man sålunda erkänna nödvändigheten av statens fortsatta

ingripande för bostadsproduktionens vidmakthållande under innevarande

år, uppkommer frågan om de medel, staten härför lämpligen kan och

bör använda.

I de ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna föreslås

i främsta rummet åtgärder för reglerande av tillgång och pris

på byggnadsmaterial. Av de utredningar i detta avseende, som

lämnats av bostadsrådet och av statens industrikommissions byggnadsbyrå,

synes det emellertid oförtydbart framgå, att det för möjliggörande

och understödjande av ökad bostadsproduktion icke är tillfyllest med

en dylik reglering i den begränsade omfattning, i vilken en sådan överhuvud

numera befunnits vara möjlig-. Jämväl för innevarande år lärer

därför det enda verksamma ingripandet från statens sida kunna ske i

form av stats subvention av huvudsakligen enahanda art som under

fjolåret; allenast härigenom skulle möjliggöras vissa bostadsföretag,

som under senaste tiden inom åtskilliga samhällen igångsatts eller

planlagts.

Det må därvid särskilt betonas, att redan det år 1917 beviljade

statsunderstödet såväl i den därom avlåtna propositionen som i statsutskottets

utlåtande och riksdagens skrivelse betecknades såsom allenast

en extraordinär, av kristiden föranledd tillfällig nödhjälpsåtgärd. Riksdagen

har jämväl i nämnda skrivelse uttalat, att riksdagen icke kunnat

undgå att finna den form, vari statsunderstödet skulle utgå — subvention

utan återbetalningsskyldighet — mindre tilltalande, men tillika

efter ingående prövning nödgats konstatera, att detta sätt vore det

enda möjliga för vinnande av ett snabbt resultat av försöken att lindra

den hotande bostadsnöden; och synes detta uttalande vara fullt tillämpligt

även på det nuvarande läget.

_ Av riksdagens skrivelse framgår tillika, att riksdagen betraktat

ifrågavarande statssubvention närmast såsom ett försök, angående vars

värde och berättigande ett stadgat omdöme först kunde fällas efter

någon tids erfarenhet. Sådan erfarenhet föreligger nu efter ett år,

och den möjliggör jämväl ett bedömande av, i vad mån de i förevarande

hänseende yppade farhågor visat sig vara berättigade.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 299 höft. (Nr 339.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl- Maj.is Nåd. Proposition Nr 339.

Vid ärendets behandling förra året uttalades från flera håll farhågor

för, att ifrågavarande åtgärder skulle underlätta en icke önskvärd inflyttning

från landsbygden till städerna, och förklarade sig jämväl riksdagen

till fullo dela uppfattningen om det för landet skadliga i ett

dylikt resultat av understödsverksamheten. Med hänsyn härtill,intogs,

som jag förut omnämnt, i kungörelsen angående statsbidraget ett villkor

av innehåll, att dylikt bidrag ej finge utgå i fall, då en av förhålllandena

ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden kunde

befordras, och har jämväl byggnadsbyrån vid understödsansökningarnas

prövning haft uppmärksamheten riktad härpå. Vad förut anförts giver

vid handen, att inflyttningen till städerna varit väsentligt mindre år

1917 än år 1916, och finnes stor anledning antaga ytterligare tillbakagång

under innevarande år med hänsyn till den tilltagande arbetslösheten

inom industrin samt de ökade livsmedels- och bostadssvårigheterna i

åtskilliga större städer. Vad beträffar invändningen, att statssubventionen

skulle innebära ett ensidigt tillgodoseende av städernas intresse,

må framhållas, dels att, som av den förut lämnade redogörelsen framgår,

under år 1917 understöd jämväl tilldelats åtskilliga landskommuner

och samhällen på landsbygden, dels att, såsom bostadsrådet framhållit,

den svåra bostadskris, som nu råder i många städer, otvivelaktigt framkallats

eller åtminstone förvärrats genom industrins hastiga expansion

under krigskonjunkturerna, medan den extra beskattning, som i gengäld

pålagts konjunkturvinsterna, på grund av gällande skattelagstiftning

kommer staten och ej kommunerna till godo.

Vidare yppades inom riksdagen farhågor för statssubventionens

förment ringa betydelse för bostadsproduktionens upphjälpande. Denna

farhåga synes hava blivit vederlagd genom den tidigare meddelade

redogörelsen för användningen av 1917 års statsunderstöd, varutinnan

man synes kunna ansluta sig till socialstyrelsens uttalande, att man här

funnit en verksam metod att upphjälpa bostadsmarknaden ur dess nödläge.

Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande såväl bostadsmarknadens

nuvarande läge som det goda resultatet av fjolårets statsunderstöd,

vill jag för min del förorda, att dylikt understöd måtte utgå

jämväl för innevarande år. Framhållas må även, att i tvänne vid

innevarande riksdag i andra kammaren väckta motioner (nr 49 och

131) föreslås anvisande av betydande anslag till understöd för uppförande

av bostadshus med smålägenheter.

Angående grunderna för det sålunda ifrågasatta understödet synas,

såsom de sakkunniga myndigheterna ock uttalat, några större avvikelser

från de beträffande 1917 års anslag meddelade bestämmelserna icke

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 339.

behöva förekomma. Av eu ledamot av bostadsrådet har visserligen ifrågasatts,

att statssubventionen jämväl skulle komma produktionen av medelstora

lägenheter till godo. Huru beklaglig bristen på bostäder av denna

typ än är i många samhällen, finner jag dock, i likhet med bostadskommissionen

och byggnadsbyrån, övervägande skäl tala för bibehållande

av den nuvarande bestämmelsen i detta avseende. Däremot vill jag

förorda det av sistnämnda myndighet väckta förslaget, att med hänsyn

till nu rådande prisförhållanden det för understödsberättigade eguahemsbyggnader

bestämda högsta byggnadsvärdet måtte höjas från 10,000

kronor till 15,000 kronor. Byggnadsbyrån har vidare, under framhållande

av att byggnadskostnaderna under tiden från beviljandet av

1917 års anslag ökats med från 70 % till 110 å 115 % på prisen före

kristiden, ansett önskvärt, att möjlighet beredes att i vissa fall öka

det sammanlagda bidraget från det allmänna, och i detta syfte föreslagit,

dels att statens bidrag skulle höjas från 2A> till 2/s eller 7* av

byggnadskostnaderna, dels att det kommunala bidraget skulle utgå

minst med ett belopp, motsvarande halva statsbidraget. Mot detta förslag

synes intet vara att erinra, ej heller mot vissa av byrån ifrågasatta

smärre ändringar och tillägg, avsedda att bereda lättnad för kommuner

och byggnadsföretagare vid ansökningshandlingarnas ingivande.

1 fråga om beloppet av statsunderstödet har byggnadsbyrån stannat

vid 1917 års summa, 4 miljoner kronor, varemot bostadskommissionen,

på anförda skäl, förordat ett anslag å 3 miljoner kronor. För egen

del ansluter jag mig till bostadskommissionens förslag, och synas, förutom

av kommissionen anförda skäl, för beviljandet av det lägre beloppet

tala dels de ofantliga krav, som redan ställts på statsbudgeten,

dels ock syftet att angiva ifrågavarande anslag såsom allenast en extraordinär,

av kristiden föranledd tillfällig åtgärd, som snarast möjligt bör

avvecklas. Fn varaktig förbättring av byggnads- och bostadsmarknaden

lärer nämligen icke kunna grundas på en statens understödsverksamhet,

utan måste baseras på väsentligt andra förutsättningar, varvid den av

bostadsrådet och socialstyrelsen väckta frågan om industrins och arbetsgivarnas

bidragsplikt jämväl synes med det snaraste böra göras till

föremål för allvarligt övervägande.

Beträffande frågan om beredande av medel till förevarande utgift

lärer framställning komma att senare avlåtas av chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kung]. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

att på 1918 års tilläggsstat anvisa ett förslagsanslag

av högst 3,000,000 kronor att i huvudsaklig

överensstämmelse med förut angivna grunder användas

till understöd för uppförande av bostadshus med

smålägenheter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter. s. 6 i texten
  2. SU 1918:133 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:is proposition angående understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten