Sök i Ratio Lex

Angående anslag till sjökar teverket och till utförande av sjömätningar in. in

1918-04-16 · 66 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:340, Angående anslag till sjökar teverket och till utförande av sjömätningar in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

1

Nr 340.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

anslag till sjökar teverket och till utförande av sjömätningar

in. in.; given Stockholms slott den 16 april 191S.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att

dels godkänna följande avlöniugsstat för den civila personalen vid

sj ökarteverket, att gälla från och med år 1919:

Tjänst-

görings-

Lön.

pennin-

gar.

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämt anslag1.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 förste aktuarie ..................

3,600

1,800

400

5,800

j med 500 kronor och efter

1 10 år med ytterligare

( 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

! med 500 kronor, efter

2,600

2,200

1,600

1,500

300

4,500

4,000

10 år med ytterligare

500 kronor och efter

15 år med än ytter-

t kartograf..........................

300

ligare 500 kronor.

''

Efter 5 år kan lönen höjas

1 manlig ritare eller gravör...

1,700

1,000

300

3,000

med 400 kronor, efter

11 manliga ritare eller gravörer

18,700

11,000

3,300

33,000

10 år med ytterligare

400 kronor och efter 15

1 redogörare ........................

1,700

1,000

300

3,000

år med än ytterligare

400 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

graden ..............................

900

550

150

1,600

Efter 5 år kan lönen höjas

900

550

150

1 dito .................................

1,600

efter 10 år med ytter

1 kvinnligt biträde av första

ligare 200 kronor.

700

350

150

1,200

Transport

-

-1

—

57,700

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

—

57,700

1 vaktmästare .....................

700

350

150

1,200

fEfter 5 år kan lönen höjas

I med 100 kronor och

| efter 10 år med ytter- [ ligare 100 kronor.

Till arvode åt den, som för- ordnas att leda och över- vaka rit- och gravyrarbetena

_

_

_

600

Till arvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och

gravörelever samt vikariats- ersättningar .....................

12,800

Säger

—

—

—

1 72,300

11. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg ..................

1 —

—

—

5,000

Summa

—

—

77,300

Anm. 1. Den för förste aktuarien upptagna avlöningen utgår endast under förutsättning, att

befattningshavaren icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket fall

lian endast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet, allt eftersom lian är militär i

flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

dels förklara, att för åtnjutande av de i staten upptagna avlöningsförmåner

skola gälla de för dylika förmåner å den nuvarande staten

stadgade villkor och bestämmelser med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta

ändringar och tillägg;

dels förklara, att den, som med eller efter ingången av år 1919

tillträder ordinarie befattning å sjökarteverkets avlöningsstat, skall vara

pliktig att underkasta sig de för avlöningsförmånernas åtnjutande stadgade

villkor och bestämmelser, samt att den innehavare av ordinarie

befattning vid sjökartverket, vilken icke före den 1 december 1918 anmäler,

att han vill övergå till ny stat och underkasta sig de för avlöningsförmåner

enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser, och

vilken ej heller kan lagligen därtill förbindas, skall varda bibehållen vid

de enligt dittills gällande stat honom tillkommande avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.

gående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit honom;

dels i riksstaten för år 1919 höja det ordinarie anslaget till sjökarteverket
kronor

101,800: —

d 24,500: —

kronor 126,300: —

dels ock till utförande av sjömätningar på extra stat för år 1919

bevilja ett reservationsanslag av 173,200 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förbliver riksdagen med all

kung!, nåd och ynnest städse välbevågen.

nu ...

med

till..

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Sjökarteverkets

nuvarande

organisation

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna

följande.

Sedan 1912 års riksdag godkänt av Kungl. Maj:t framlagt förslag

till lönereglering för sjökarteverket, har den 22 november samma år utfärdats

instruktion för verket, vilken trätt i tillämpning den 1 januari

1913. Enligt nämnda instruktion har sjökarteverket till uppgift att genom

mätningar och undersökningar inhämta så noggrann kännedom om riket

omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten, som sjöfartens

och försvarsväsendets behov fordra, samt att med stöd av vunna mätningsresultat

utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort. Genom

kartverkets försorg skola jämväl tjänliga beskrivningar till ledning vid

navigeringen i rikets farvatten och därtill gränsande havsområden författas

och de sjöfarande tillhandahållas. I den mån för rikets sjöfart

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

5

befinnes ändamålsenligt och tillgängliga medel det medgiva, utgiver kartverket

därjämte kartor och seglingsbeskrivningar över icke svenska farvatten

och till svenska farvatten ej gränsande havsområden. För marinens

behov särskilt erforderliga kartor och seglingsbeskrivningar utarbetas

och tryckas genom kartverkets försorg, i den mån Kungl. Maj:t därom

förordnar och medel för ändamålet anvisas. Arbeten av mindre omfattning,

för vilka medel ej behöva särskilt anvisas, må dock efter kartverkscliefens

beprövande kunna för marinens behov verkställas, utan att

Kungl. Maj:t därom förordnat.

Till chef för sjökarteverket förordnar Kungl. Maj:t en officer vid

flottan av regementsofficers grad.

Vid kartverket tjänstgör militär och civil personal.

Den militära personalen utgöres av, förutom chefen, till tjänstgöring

vid kartverket beordrade officerare och underofficerare vid flottan eller i

dess reserv. Av officerarna, vilkas antal icke må annat än undantagsvis

och för kortare tid understiga fyra, bör, såvitt ske kan, en vara av regementsofficers

grad. Dessutom beordras årligen till kartverket den militära

personal, som erfordras i och för kartverkets mätningsexpeditioner.

Den civila personalen utgöres av en aktuarie, elva manliga ritare

eller gravörer, två kvinnliga biträden samt en vaktmästare. Därjämte

tjänstgöra vid kartverket för sin utbildning och på prov aktuarieaspiranter

samt ritar- och gravörelever, varförutom i mån av behov övrig extra

personal anställes.

Chefen för sjökarteverket, vilken har att årligen upprätta och till

Kungl. Maj:t ingiva förslag till arbetsplan samt till inkomst- och utgiftsstat

för det kommande året, skall i överensstämmelse med den för sjökarteverket

gällande instruktionen samt omförmälda arbetsplan och stat

ombesörja, leda och övervaka kartverkets samtliga arbeten ävensom ägna

tillsyn åt vården och underhållet av dess materiel och tillhörigheter, vaka

över användningen av till kartverket anslagna medel samt fördela arbetena

på den vid kartverket tjänstgörande personalen, varjämte han äger utfärda

de närmare föreskrifter för arbetets utförande, vilka kunna finnas

erforderliga. Kartverkschefen handhar därjämte vården av sjökarteverkets

kassa och är för densamma ansvarig. Till chefens biträde vid förandet

av kartverkets räkenskaper må denne anställa lämplig person såsom bokförare

mot arvode av de uti gällande stat till arvoden åt extra personal

m. m. anvisade medel.

Aktuarien utför geodetiska mätningar och beräkningar ävensom andra

observationer eller beräkningar, som falla inom området för kartverkets

verksamhet, samt övar tillsyn över verkets koncept- och original mätnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Anslag och

stater för sjökarteverket

m. m.

kartor ävensom över dess samling av andra kartor och böcker. Han

utnämnes av Kungl. Maj:t på förslag av kartverkschefen.

För anställning såsom aktuarie erfordras dels att hava avlagt filosofisk

ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, vardera med minst betyget

med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi eller matematik samt

omfattande jämväl ämnet fysik, dels ock att genom provtjänstgöring vid

sjökarteverket eller rikets allmänna kartverk eller annorledes hava ådagalagt

tillfredsställande insikt i de till befattningen hörande arbetenas utförande.

Aktuarien är den ende befattningshavaren inom sjökarteverket,

för vilken såsom kompetensvillkor föreskrivits vetenskaplig utbildning.

Övriga civila befattningar tillsättas av kartverkschefen, vilken även

förordnar ledare av rit- och gravyrarbetena samt antager aspiranter, elever

och övrig extra personal.

Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställning

hava fyllt 22 år.

Försåvitt tjänstgöringen är förlagd till sjökarteverkets lokaler i Stockholm,

skall den dagliga arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag i

allmänhet utgöra, för manliga ritare och gravörer 7 timmar och för övriga

civila tjänstinnehavare 6 timmar, förlagda till tider, som av chefen bestämmas.

Till bestridande av sjökarteverkets utgifter, vilka äro fördelade i

två huvudgrupper, nämligen avlöningar m. m. till den civila personalen

samt verkets allmänna utgifter, hava under en följd av år i riksstaten

uppförts dels ett ordinarie anslag och dels ett extra anslag, varjämte för

ändamålet beräknats bidrag från handels- och sjöfartsfonden ävensom

behållning av sjökortsförsäljningen.

Det ordinarie anslaget är i riksstaten för år 1918 upptaget med

sammanlagt 101,800 kronor, sålunda fördelat:

bestämt anslag ....

förslagsanslag ......

reservationsanslag

................. kronor

47,800:—

............... D

5,000:—

................. ))

49,000: —

Summa kronor

101,800:—

På extra stat för år 1918 har riksdagen till utförande av sjömätningar

beviljat ett reservationsanslag av 108,200 kronor.

Från handels- och sjöfartsfonden har beräknats ett bidrag för år

1918 av 21,000 kronor och behållningen av sjökortsförsäljningen år 1917

har uppskattats till 35,000 kronor.

X

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

7

Det sammanlagda till bestridande av sjökarteverkets utgifter år 1918

tillgängliga beloppet utgör alltså 266,000 kronor, vilket belopp är fördelat

på följande sätt:

Ordinarie anslag:

bestämt anslag.................................... kronor 47,800:—

förslagsanslag ....................................... ». 5,000:—

reservationsanslag.......................,........ » 49,000:— kronor 101,800''_

Extra anslag:

till utförande av sjömätningar..........................

................. kronor

108,200:—

kronor

210,000:—

bidrag från handels- och sjöfartsfonden.........

................. »

21,000:—

beräknad behållning av sjökortsförsälj ningen

år 1917. . »

35,000:—

Summa kronor

266,000:—

Av detta belopp, 266,000 kronor, äro det bestämda anslaget, 47,800

kronor, och förslagsanslaget, 5,000 kronor, eller tillhopa 52,800 kronor,

avsedda till avlöningar m. m. till sjökarteverkets civila personal och

återstoden, eller 213,200 kronor, till verkets allmänna utgifter.

I anslutning härtill äro fastställda särskilda stater dels för den civila

personalen vid si ökarte verket, vilken stat godkänts av 1912 års riksdag

i samband med den då genomförda löneregleringen för denna personal

och ännu är i oförändrat skick gällande, och dels för sjökarteverkets

allmänna utgifter, vilken stat årligen fastställes av Kungl. Maj:t utan

riksdagens hörande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Den av 1912 års riksdag godkända staten för den civila personalen*)

vid sjökarteverket är av följande innehåll:

Lön.

Tjänstgö-

ringspen-

ningar.

Orts-

tillägg-

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

2,200

1,500

300

4,000

Efter 5 år kan lönen liöjae

med 500 kronor, efter

10 år med ytterligare

500 kronor och efter

15 år med äu ytter- ligare 500 kronor.

1,300

13,000

800

8,000

300

3,000

2,400)

24,0001

Härtill kunna komma fyra

ålderstillägg, vart och

ett å 400 kronor, efter

respektive 5, 10, 15

och 20 år. Av varje

ålderstillägg utgöra 3 00

kronor lön och 100

kronor tjänstgörings-

penningar.

900

700

550

350

150

150

1,6001

1,200)

[Efter 5 år kan lönen höjas

J med 200 kronor och

^ efter 10 år med yttcr- ( ligare 200 kronor.

700

350

150

1,200

/Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor och

''j efter 10 år med ytter- it ligare 100 kronor.

—

—

—

600

''

12,800

•

—

—

47,800

-

-

5,000

_

_

-

52,800

I. Bestämt anslag.

1 aktuarie .....................

1 manlig ritare eller gravör...

10 manliga ritare eller gravörer

1 kvinnligt biträde

1 »> »

1 vaktmästare ......................

Till arvode åt den, som förordnas

att leda och övervaka

rit- och gravyrarbetena

Till arvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och

gravörelever samt vikariatsersättningar.

..................

Säger

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg...................

Summa

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

*) Till den militära personalen vid sjökarteverket utgår avlöning från anslag

till flottan under femte huvudtiteln och upptages ej i sjökarteverkets stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340. 9''

Den av Kungl. Maj:t fastställda staten för sjökar teverkets allmänna

utgifter år 1918 är av nedanstående lydelse:

Sjömätningsexpeditioner och resekostnader ......... 125,000: —

Rustning och underhåll av fartyg, båtar och

annan mätningsmateriel ................................... 50,000:— 1 75 000’ _

Komplettering av båtmateriel och mätningsinstrument............ 14,500: —

Tryckningskostnader, inbegripet trycka ingsma
terialier.

................................................................. 16,700: —

Underhåll av kartverkets fastighet samt anskaffning

och underhåll av byråinventarier......... 3,000:— 19 700‘_

Skrivmaterialier och expenser ....................................................... 4,000

Summa kronor 213,200

A n m ärjning a / • :

ko) Såsom tillgångar till bestridande av ovan beräknade kostnader

beräknas:

ordinarie anslag, reservationsanslag................................................. 49,000: —

extra anslag........................................................................................ 108,200: —

försäljningsmedel år 1917 ................................................................ 35,000: —

beräknat anslag från handels- och sjöfartsfonden............ 21,000: —

Summa kronor 213,200: —

2:o) Därest behållningen av influtna försäljningsmedel skulle komma att överskrida

ovan beräknade beloppet, må överskottet användas till främjande av kartverkets

verksamhet.

3:o) Besparing å viss anvisning till »allmänna utgifter» må under kommande år

användas för det med anvisningen avsedda ändamålet eller under samma år

användas till bestridande av annan allmän utgift.

''. b ''Su"... j f

Vidare har den 10 juni 1912 utfärdats kungörelse angående villkor

och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för den civila personalen''

vid sjökarte verket upptagna avlöningsförmåner.

Redan i skrivelse den 24 oktober 1913, varmed chefen för sjökarte- Framstauverket

avgav förslag till beräknande av utgifterna för sjökarteverket

under år 1915, framhöll bemälde chef behovet av en förstärkning av sjökarteverket

den civila personalen, ehuru någon framställning då ej gjordes om upp- ^klfovntagande

å ordinarie stat av den ytterligare personal, som ansågs behövlig, keta stater

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 höft. (Nr 340.) 2

in. in.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3dÖ.

Därefter tiar bemälde chef i skrivelse i oktober 1914 med förslag till beräknande

av medelsbehoven för sjökar teverk et under år 1916 hemställt

om uppförande å ordinarie staten för den civila personalen vid verket

sistnämnda år av en assistent, en kartograf och en redogörare, och denna

framställning återupptogs av chefen för sjökarteverket i skrivelse den 5

november 1915 rörande utgifterna för verket under år 1917. Med anledning

härav uppdrog Kungl. Maj:t den 31 december 1915 åt chefen

för marinstaben, chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna

kartverk att verkställa utredning rörande de ändringar i sjökarteverkets

organisation, som kunde finnas nödiga för att bereda verket erforderlig

tillgång på lämpliga arbetskrafter, samt att till Kungl. Maj:t inkomma

med det förslag till sådana ändringar och med de framställningar i övrigt,

vartill utredningen kunde föranleda.

Den utredning, som sålunda uppdragits åt bemälde chefer, har den

5 april 1916 avgivits till Kungl. Maj:t. Enligt nämnda utredning förefunnes

vid sjökarteverket behov av fem nya civila tjänster, nämligen fölen

assistent, en kartograf, en redogörare, en ritare (eller gravör) och ett

kvinnligt biträde. Upptagandet av dessa tjänster i sjökarteverkets stat

skulle föranleda eu ökning i staten med 15,000 kronor.

Chefen för sjökarteverket har vidare med skrivelse den 31 augusti

1917 överlämnat förslag till beräknande av utgifterna för verket under

är 1919 och därvid, under erinran om den verkställda utredningen angående

behovet av nya civila tjänster vid verket, hemställt, att Kungl.

Maj.-t måtte förelägga 1918 års riksdag denna fråga till avgörande, samt

överlämnat förslag till ny stat för den civila personalen vid sjökarteverket,

uppgjort i anslutning till nämnda utredning och slutande å ett

belopp av 67,800 kronor.

Beträffande sjökarteverkets allmänna utgifter för år 1919 har kartverkschefen

gjort framställning om höjning av de i den av Kungl. Maj:t

fastställda staten för dessa utgifter ingående posterna till sjömätnings - expeditioner och resekostnader samt till rustning och underhåll av fartyg,

båtar och annan mätningsmateriel. Den förra posten upptogs i 1917 års

stat med ett belopp av 100,000 kronor, men höjdes i 1918 års stat, efter

riksdagens medgivande, till 125,000 kronor på grund av den allmänna

fördyring, bland annat av bränsle för fartygens drift, som blivit en följd

av världskriget. Den senare posten har såväl i 1917 som i 1918 års

stat uppförts med ett belopp av 50,000 kronor. Kartverkschefens ifrågavarande

förslag avser ökning för år 1919 av posten till sjömätningsexpeditioner

m. m. med ytterligare 50,000 kronor till 175,000 kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

11

och av posten till rustning och underhåll av fartyg m. m. med 25,000

kronor till 75,000 kronor. Den föreslagna höjningen av posten till sjömätningsexpeditioner

m. in. har upptagits dels för att möta den numera

inträdda ytterligare prisstegringen, varför avsetts ett belopp av 25,000

kronor, och dels till avlöning åt förhyrd civil mätningspersonal med

25,000 kronor. I sistnämnda hänseende har kartverkschefen anfört

huvudsakligen att, ehuru enligt gällande instruktion årligen skulle till

kartverket beordras den militära personal, som erfordrades i och för kartverkets

mätningsexpeditioner, det visat sig allt svårare att erhålla behövlig

sådan personal, varför civil personal måst, efter särskilda medgivanden

av Kungl. Maj:t, i allt större omfattning förhyras dels såsom

mätningsförrättare och dels såsom bemanning för fartyg och mätningsbåtar.

Det vore därför enligt kartverkschefens mening tid att tänka på

övergång till ett system, som bättre än det nuvarande säkerställde sjökarteverkets

arbetsmöjligheter. Kartverkschefen ansåge med hänsyn härtill

lämpligt, att för år 1919 av riksdagen anvisades medel för ett sådant

förhyrande av civil personal, och borde detta ske under den formen,

att denna personal, tills vidare såsom ett försök, beräknades till full bemanning

av ett sjömätningsfartyg (Falken).

I avseende å den föreslagna ökningen för år 1919 med 25,000

kronor av posten till rustning och underhåll av fartyg m. in. har kartverkschefen

hänvisat till de numera väsentligt stegrade kostnaderna för

materialier och arbete.

Beträffande övriga poster, som inginge i staten för sjökarteverkets

allmänna utgifter, förelåge enligt kartverkschefens mening för närvarande

icke tillräckliga skäl att föreslå ändring.

Från handels- och sjöfartsfonden har av chefen för sjökarteverket

för år 1919 beräknats samma bidrag som för år 1918, eller 21,000

kronor, och nettobehållningen av sjökortsförsäljningen år 1918 har förutsatts

skola uppgå till enahanda belopp, 35,000 kronor, som beräknats

inflyta av denna försäljning år 1917.

I enlighet med vad sålunda av kartverkschefen anförts skulle sjökarteverkets

medelsbehov för år 1919 beräknas på följande sätt:

till bestridande av avlöningar (52,800 + 15,000) ......... kronor 07,800: —

» )) » allmänna utgifter (213,200 + 50,000

+ 25,000)......................................................................... » 288,200: —

Summa kronor 356,000: —

Om härifrån droges vad som beräknats kunna täckas genom bidrag

från handels- och sjöfartsfonden och behållning av sjökortsförsäljningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Uttalande och

förslag i statsverkspropositionen

till

1918 års

riksdag.

år 1918 eller (21,000 + 35,000) 56,000 kronor, återstode sålunda att täcka

ett belopp av 300,000 kronor genom anslagsmedel. Enligt hittills tilllämpad

fördelningsgrund borde dessa medel utgå på följande sätt:

Ordinarie anslag:

.......................... 62,800: —

5,000: —

............. ......... ^9,000: kronor 116,800: —

Extra anslag:

till utförande av sjömätningar ........................................ kronor 183,200:

Summa kronor 300,000: —

Sedermera bär chefen för sjökarteverket i en uti oktober 1917 avlåten

skrivelse på grund av de starka prisstegringar särskilt å bränsle, tryckpapper

och andra tryckutensilier, som inträtt under nämnda månad, hemställt

om äskande hos 1918 års riksdag av ett ytterligare belopp av

10,000 kronor, vilket borde uppföras antingen på det ordinarie reservationsanslaget

eller på det extra anslaget till utförande av sjömätningar.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för

den 14 januari 1918, bilagt innevarande års statsverksproposition, omförmälde

jag vid nämnda tillfälle, att den av chefen för marinstaben,

chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna kartverk verkställda

utredningen rörande ändringar i sjökarteverkets organisation

remitterats till löneregleringskommittén samt att berörda kommitté den

24 november 1917 avgivit utlåtande i ärendet. Nämnda utlåtande hade

den 14 december samma år överlämnats till kommissionen för de allmänna

kartarbetena och chefen för sjökarteverket för avgivande av yttranden,

men hade sådana yttranden vid tiden för avlåtandet av omförmälda

statsverksproposition ännu icke inkommit till Kungl. Maj:t. Jagkunde

följaktligen icke för det dåvarande underställa detta ärende Kungl.

Maj:ts prövning.

Vidare yttrade jag vid samma tillfälle följande.

Frågan rörande storleken av de belopp, vartill de särskilda anslagen

för sjökarteverkets ändamål borde bestämmas, kunde naturligen ej upptagas

till avgörande förrän i samband med prövningen av spörsmålet

rörande ändringar i sjökarteverkets organisation. Emellertid syntes det

mig givet, att medel för uppehållande av sjökarteverkets verksamhet

bestämt anslag.....

förslagsanslag .....

reservationsanslag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

13

under år 1919 borde tagas i beräkning vid framställningen till riksdagen

i fråga om anslagsbehoven för samma år. I sådant avseende hade jag

ansett mig beträffande staten för den civila personalen vid sj ökarte ver ket

böra följa det förslag, som av löneregleringskommittén i sådant hänseende

avgivits och som innebure en ökning av denna stat med 24,000

kronor eller 9,000 kronor mera än vad chefen för sjökarteverket i omförmälda

skrivelse den 31 augusti 1917 beräknat. I övrigt hade jag till

grund för beräkningen av här ifrågavarande anslag lagt kartverkschefens

i nj^ssnämnda skrivelse avgivna förslag, dock med det undantag, att det

av kartverkschefen upptagna beloppet av 25,000 kronor till avlöning åt

förhyrd civil mätningspersonal syntes mig böra utgå. Den nu förefintliga

svårigheten för sjökarteverket att få all den militära personal, som

erfordras för sjömätningarna, ställd till verkets förfogande sammanhängde

i väsentlig män med den anbefallda mobiliseringen av flottan, vid vilken

militär personal måst i största möjliga utsträckning avses för tjänsten

vid flottan. I övrigt torde behovet av civil mätningspersonal icke kunna

på ett tillförlitligt sätt bedömas, innan sj ökarte verkets organisationsfråga

vunnit sin lösning, enär den vid sjökarteverket anställda personalen i viss

omfattning användes även vid sjömätningsarbetet. Under sådana förhållanden

syntes det av kartverkschefen upptagna extra anslaget för år

1919 till utförande av sjömätningar böra minskas från 183,200 kronor

med 25,000 kronor till 158,200 ki-onor. Icke heller fann jag erforderligt

att taga i beräkning det av kartverkschefen i berörda uti oktober 1917

avlåtna skrivelse begärda ytterligare beloppet av 10,000 kronor.

Enligt förutnämnda statsrådsprotokoll har Kungl. Maj:t, på min

hemställan, föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående

beviljande av anslag till sjökarteverket och till utförande av sjömätningar,

Kungl. Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta, ej

mindre i det till sjökarteverket uppförda ordinarie anslaget, nu 101,800

kronor, beräkna en förhöjning av 24,000 kronor och sålunda beräkna

detta anslag i dess helhet till 125,800 kronor, än även till utförande av

sjömätriingar bland de extra reservationsanslagen å femte huvudtiteln för

år 1919 beräkna ett belopp av 158,200 kronor.

Sedan numera utlåtanden i detta ärende avgivits, den 14 sistlidna

februari av kommissionen för de allmänna kartarbetena, den 15 i samma

månad av chefen för sjökarteverket och den 15 nästlidna mars av chefen

för marinstaben, anhåller jag att få underställa Kung]. Maj:ts prövningfrågan

om erforderliga anslag till sjökarteverket och till utförande av

sjömätningar och torde jag därvid till en början få lämna en närmare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.

Skrivelse den

24 oktober

1013 från chefen

för sjökarteverket.

Yttrande till

statsrådsprotokollet

i januari

1914av

chefen för sjöförsvarsdepartementet.

Skrivelse i

oktober 1914

från chefen

för sjökarteverket.

redogörelse för de i det föregående omförmälda framställningar, som i

detta ärende inkommit, efter det 1912 års lönereglering för sjökarteverket

blivit genomförd, ävensom för de utlåtanden och uttalanden, som i anledning

av nämnda framställningar avgivits.

I förutnämnda skrivelse den 24 oktober 1913, varmed chefen för sjökarteverket

avgav förslag till beräknande av utgifterna för sjökarte verke t

under år 1915, upptog bemälde chef de ordinarie anslagsmedlen till avlöning

för den civila personalen vid ämbetsverket med samma belopp, som

enligt av 1912 års riksdag beslutad lönereglering utgått för åren 1913 och

1914. Enär emellertid enligt chefens mening för de karttekniska arbetena

en förstärkning av den civila personalen krävdes med två tjänstemän,

nämligen en i mera Överordnad ställning och benämnd assistent samt

den andre i mera underordnad ställning och benämnd kartograf, men

befattningarna då ej syntes kunna föreslås till upptagande å ordinarie

stat, hemställde chefen i nämnda skrivelse, dels att ett extra anslag

av 6,400 kronor måtte anvisas för år 1915 till anställande av en dylik

assistent och dels att chefen måtte bemyndigas att av kartverkets medel

för år 1914 disponera högst 1,200 kronor för anställande av en eller flera

elever för utbildning till kompetens för den ifrågavarande kartografsysslan.

Vid anmälan av detta ärende till den i januari 1914 avlåtna statsverkspropositionen

erinrade föredragande departementschefen, att ny organisation

för sj ökar teverk et fastställts så nyligen som år 1912 samt att

tillräcklig erfarenhet svårligen ännu kunnat vinnas, om och i vad mån

ändringar därutinnan redan då kunde vara erforderliga. På grund därav

fann departementschefen sig ej kunna biträda förslaget vare sig om anställande

av en assistent eller om rätt för kartverkschefen att av verkets

medel använda belopp för utbildning av kartografer.

Vid förnyad anmälan av ärendet till statsverkspropositionen vid 1914

års senare riksdag fann departementschefen ej skäl förorda åtgärder för

inrättandet av nya civila beställningar vid sjökarteverket.

Någon framställning blev ej heller till riksdagen avlåten i ämnet.

I förberörda uti oktober 1914 avlåtna skrivelse med förslag till beräknande

av medelsbehoven för sjökarteverket under år 1916 hemställde

chefen för verket om uppförande å ordinarie staten för den civila personalen

vid verket sistnämnda år av en assistent, eu kartograf och en

redogörare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Till stöd för denna framställning anförde kartverkschefen huvudsakligen

att, sedan dåvarande staten för den civila personalen fastställts att

gälla från och med år 1913, förhållandena i fråga om tillgång å högre

kvalificerade arbetskrafter utvecklat sig i eu för kartverkets drift ogynnsam

riktning. Allt under det omfattningen av kartverkets arbeten och

sålunda också behovet av övervakande under senare år vuxit, hade det

blivit alltmera vanligt, att till tjänstgöring vid kartverkets byråarbeten

avsedda officerare av Kungl. Magt tagits i anspråk för kommenderingar

utom sjökarteverket. Därjämte hade tillgången under senare år på kartografiskt

utbildade officerare icke varit sådan att, såsom förut varit fallet,

någon officer kunnat avses för tjänstgöring vid verket hela året om.

Och enär dessutom en civil tjänsteman, som förut funnits att tillgå såsom

biträde vid ledning av kartverkets arbeten, efter iråkad sjukdom avgått

från kartverkets tjänst utan att kunna anses fullt ersatt med någon av

de civila tjänstemännen, befunne sig kartverkschefen dåmera i ett synnerligen

ogynnsamt läge med hänsyn till möjligheten att övervaka byråarbetena,

särskilt under sommartiden. Vid sjökarteverket inträffade dåmera ofta

perioder, då chefen nödgades uppehålla verksamheten med otillräcklig

kompetent personal. Och den meningen syntes knappast kunna upprätthållas,

att tillräcklig erfarenhet icke skulle hava vunnits därom, att

organisationen av kartverkets personal behövde stärkas.

Såsom begynnelseavlöning för assistenten och kartografen föreslog

kartverkschefen, för assistenten 6,400 kronor, därav 4,000 kronor lön

och 2,400 kronor tjänstgöringspenningar, och för kartografen 3,000 kronor,

därav 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill skulle komma för assistenten ett ålderstillägg å 600 kronor och

för kartografen fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.

Vidare erinrade chefen för sjökarteverket, att i den av 1912 års

riksdag godkända staten för den civila personalen vid kartverket hade

i den summa, som anvisats till arvoden åt extra personal, gratifikationer

in. in., inräknats ett belopp av 2,500 kronor såsom arvode till en bokförare.

Löneregleringskommittén hade i betänkande den 14 december

1911 angående sjökarteverket anfört rörande denna tjänst, hurusom det

tilläventyrs kunde, ej utan fog, ifrågasättas att vid sjökarteverket inrätta

en ordinarie befattning för utförande av en bokförares göromål, men att

det i avvaktan på ytterligare erfarenhet vore lämpligast, att de göromål,

som vore avsedda att överlåtas på bokföraren, tillsvidare bestredes av

extra arbetskraft.

Den tilländalupna tiden — anförde kartverkschefen vidare — hade

för honom varit tillräcklig för att kunna överblicka och bedöma det ar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Yttrande den

7 november

1914 av kommissionen

för

de allmänna

kartarbetena.

16 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 34<‘>.

bete, som av sistnämnda befattningshavare utförts, och hade därvid befästats

uppfattningen om behövligheten av en sådan tjänst samt lämpligheten

av att den vore inrättad på huvudsakligen dåvarande sätt.

Chefen föreslog därför, att jämväl bokförarbefattningen, vars innehavare

riktigare borde betecknas såsom redogörare, måtte uppföras på ordinarie

stat. Det syntes lämpligt, att redogörarens avlöning bestämdes till samma

belopp, som utginge till ritare och gravörer, eller till en begynnelseavlöning

å 2,400 kronor samt därtill fyra ålderstillägg, vart och ett å 400

kronor.

Därest omförmälda befattningar med avlöningsförmåner å tillhopa

11,800 kronor uppfördes å stat, skulle å andra sidan anvisningen i staten

till arvoden åt extra personal, gratifikationer m. m. kunna minskas

från 12,800 kronor till 11,200 kronor, vadan det bestämda anslaget till

avlöning enligt kartverkschefens förslag skulle beräknas för år 191(5 med

förhöjning av 10,200 kronor från 47,800 kronor till 58,000 kronor.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i den 7 november

1914 avgivet yttrande, beträffande förslaget angående inrättande av omförmälda

befattningar vid sjökarteverket, visserligen funnit sig böra instämma

i vad kartverkschefen anfört angående det oavvisliga behovet

för sjökarteverket av personalfrågans ordnande på ett för arbetena betryggande

sätt, men däremot icke funnit sig övertygad om lämpligheten

av den lösning av frågan, kartverkschefen föreslagit. För en så genomgripande

förändring i den nyligen för sjökarteverket fastställda organisationen

ansåg kommissionen den utredning av frågan kartverkschefen

förebragt i vissa hänseenden ofullständig, i det att densamma uteslutande

behandlats såsom en sjökarteverkets inre organisationsfråga. Kommissionen

saknade därför tillfälle att överblicka frågans sammanhang med personalfrågan

inom marinen eller den beslutade nya reservstaten inom densamma.

På grund därav ansåg kommissionen sig ej kunna tillstyrka

bifall till ifrågavarande förslag. Men övertygad som kommissionen vore

om nödvändigheten av att personalfrågan vid sjökarteverket betryggande

ordnades, ville kommissionen framhålla vikten av en skyndsam utredningav

densamma samt anhålla, att Kungl. Maj:t måtte, till dess frågan

hunnit ordnas, till sjökarteverkets förfogande ställa erforderligt anslagför

anskaffning av nödiga arbetskrafter, som utöver från flottan kommenderade

officerare erfordrades för ett lämpligt bedrivande av sjökarteverkets

arbeten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Chefen för sjökarteverket har därefter inkommit med en skrivelse Skrivelse den

av den 18 november 1914, däri han, med avseende å kommissionens hemställan

om vidare utredning, anförde att, därest det kunde ordnas Säj fen för sjöatt

kartverkschefen finge medel att på extra stat anställa två kartografer, karteverketeventuellt

eu kartograf (assistent) och en aspirant, i underförstådd mening

att desamma skulle framdeles övergå på ordinarie stat, anordningen

icke mötte hinder från kartverkets sida.

Vid föredragning den 14 januari 1915 inför Kungl. Maj:t av sjö- Yttrande till

karteverkets anslagsbehov för år 1910 uttalade föredragande departements- den°u

chefen, att han beträffande de ifrågasatta ändringarna i sjökarteverkets januari 1915

organisation delade den uppfattning, som kommit till uttryck i kom- ava• f°r

missionens för de allmänna kartarbetena berörda yttrande, nämligen att departementet.

vid denna frågas lösning dess lämpliga sammanhang med personalfrågan

inom marinen och därvid särskilt med den beslutade nya reservstaten

vid marinen icke borde lämnas ur sikte. Han förklarade sig därför icke

beredd att förorda kartverkschefens förslag till uppförande av de ifrågasatta

assistent- och kartografbeställningarna å stat. Då sålunda frågan

om förstärkning av arbetskrafterna vid sjökarteverket enligt departementschefens

mening borde göras till föremål för vidare iitredning enligt

antydda riktlinjer, ansåg departementschefen ej heller, att för det

dåvarande nya befattningshavare vid sjökarteverket borde uppföras å

extra stat. Vad vidare beträffade förslaget att överflytta bokföraren vid

sjökarteverket å ordinarie stat, ansåg departementschefen, att även därmed

lämpligen borde anstå, till dess större klarhet vunnits i fråga om

ovan berörda organisationsfrågor.

Någon framställning i ämnet blev ej heller avlåten till 1915 års

riksdag.

I förutnämnda skrivelse den 5 november 1915 återupptog chefen

lör sjökarteverket den förut väckta frågan om inrättande av nya civila

beställningar för en assistent, en kartograf och eu redogörare.

Kartverkschefen hade — yttrade han — i sina tidigare skrivelser i

ämnet, med erkännande att sjökarteverkets nuvarande organisation vore

relativt nyligen genomförd, sökt förklara, att det inträdda behovet av

personalökning gruudade sig på erfarenheter och förhållanden, som icke

vaiit kända eller kunnat förutses, da planen till den nya organisationen

för kartverket under hösten 1909 utarbetades, i det att del senare visat

sig, att sjökarteverket icke kunde påräkna att få sitt tjänstemannabehov

under alla förhållanden fyllt vare sig kvantitativt eller kvalitativt genom

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1100 htijt. (Nr 340.) 3

Skrivelse den

5 november

1915 från clte

fen för sjökarteverket.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

kommendering av officerare från flottan på samma sätt som förr varit

brukligt. I sådant hänseende ville kartverkschefen endast erinra, att

otillräckligheten med avseende på antalet kommenderade officerare icke

sammanhängde med den brist, som kunde anses föranledd av den ännu

fortgående mobiliseringen, utan hade börjat göra sig kännbar redan

hösten 1912.

Kart verkschefen hade därjämte ingalunda fått uteslutande disponera

de för kartverkets arbeten lämpligaste sjöofficerarna, utan torde det i

allmänhet hava ordnats så, att kart verkschefen fått de officerare, som

kunnat umbäras vid flottan.

För vintern 1915—1916 förfogade chefen för sjökarteverket över,

i stället för fyra, endast två officerare, varav icke någon föreslagits

av kartverkschefen. Denna omständighet syntes honom i någon mån

belysa, vilken ringa grad av inflytande kartverkschefen hade över tillsättandet

av de tjänstemän, av vilkas understöd han vore beroende för

ansvarigt fullgörande av verkets åligganden.

Kartverkschefen ansåge, att det skulle vara ett uppgivande av kartverkets

intressen, om verkets chef icke sökte få antydda personalförhållanden

ordnade på lämpligt sätt. Att söka ändringen endast i den

riktningen, att vid kommendering av officerare till kartverket mera hänsyn

än dittills toges till kartverkets behov, syntes knappast vara nog,

ty, även om detta villkor tillfälligt uppfylldes, kvarstode alltid osäkerheten

att kartverkschefen kunde komma att stå utan tjänstemän, om

behov av officerare för flottans del skulle uppstå.

Enär chefen dessutom ansåge, att det skulle vara till lördel för

kartverket såväl som för dem, som använde sig av dess publikationer,

om en eller två av verkets tjänstemän vore fast anställda och uteslutande

ägnade sig åt sjökarteväsendet med vad därtill hörde, bland annat även

kartornas tryckning, syntes det honom fortfarande, att lösningen borde

sökas i den riktningen." Sakkunskap beträffande exempelvis tryckfärger,

kopparplåtar, kartpapper och reproduktionsmetoder vore främmande för

sjöofficeren, vars intresse för sjökarteverket nästan uteslutande vore begränsat

till den nautiska sidan av arbetet, d. v. s. själva uppmätningen,

för vilken en person kunde hava både intresse och fallenhet utan att

äga vare sig intresse eller fallenhet för utarbetandet och utgivandet av

kartor.

Att denna personalfråga skulle kunna lämpligen ordnas i samband

med den beslutade nya reservstaten vid marinen, ansåg kartverkschefen

mindre sannolikt. Över huvud taget syntes kunna ifrågasättas, om det

kunde vara lämpligt och avsett, att statstjänsteman vore upptagen i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 340.

19

reservstat och sålunda uppbure statslön och vore berättigad till statspension

från två båll. Givetvis förutsatte anställandet av tjänstemän

efter sådana grunder ökat anslag till vikariatsersättningar. Väl skulle

en anordning i samband med reservstaten innebära fördelar för marinen,

men skulle icke uppbäva osäkerbeten i kartverkscbefens dispositionsrätt

till dessa tjänstemän, i det att, så länge de ansåges dugliga att tjänstgöra

vid flottan, det vore att förmoda, att de för övningar och vid mobilisering

bleve inkallade till tjänst därstädes och kartverkschefen befunne

sig i samma läge som då vore förhållandet.

Om kartverkets organisation borde hava till huvudsyfte att inrama

kartverket såsom en bjälpinstitution åt marinen, vore den antydda

utvägen kanske den bästa. Ville man åter giva kartverket en organisation

och tjänstemän, avpassade för dess uppgifter, vore en systemändring

nödvändig, så vida man ville undvika, att frågan om några år åter

komme upp.

Enligt chefens åsikt borde det vara ur alla synpunkter lämpligt,

att vid kartverket funnes ett par fackmässigt utbildade och fullt rutinerade

tjänstemän, som icke bleve bortkallade vid mobilisering, utan som

då kunde utan avbrott fullfölja verkets arbeten, även om alla officerare

bortkallades till andra plikter. Det skulle vara otidsenligt att nu söka

lösningen av denna fråga i annan huvudriktning än den av kartverkschefen

år 1914 föreslagna. Enligt chefens mening borde frågan icke

lösas i samband med flottans reservstat på annat sätt, än att det uttalades

som ett önskemål, att vissa av sjökarteverkets tjänstemän vore upptagna

i reservstat vid marinen, och att i så fall avlöningen från kartverkets

stat minskades med belopp, motsvarande det, vilket åtnjötes från reservstaten.

Skulle det nämligen uppställas som villkor för fast anställning i

vissa befattningar vid sjökarteverket att tillhöra marinens reserv, komme

detta måhända att visa sig utgöra hinder för platsernas besättande.

Under förutsättning att två nya tjänster i befälsställning, nämligen för

en assistent och en kartograf, inrättades, ansåge kartverkschefen, att

endast en av dessa kunde, men ej nödvändigtvis måste besättas med

person, tillhörande marinens reservstat. Beträffande den ifrågasatta redogörarbefattningen

funne kartverkschefen det vara mindre olägligt, om

innehavaren tillhörde reservstaten, ehuru det givetvis icke vore önskligt,

att den, som hade att uträkna avlöningar och pensionsinnehållningar,

plötsligt toges ifrån sin tjänst.

På grund av vad sålunda anförts hemställde kartverkschefen, att

Kungl. Maj: t måtte förelägga IDIG års riksdag proposition om inrättande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Yttrande av

kommissionen

för de allmänna

kartarbetena.

vid sjökarteverket av tre nya tjänster, nämligen för en assistent, en

kartograf och en redogörare. Därigenom skulle staten för den civila

personalen vid sjökarteverket komma att ökas med 10,200 kronor.

Enär emellertid å andra sidan årliga behållningen av sjökortsförsäljningen

gradvis ökats så, att den dåmera vore ungefär 11,000 kronor

större än år 1910, ville det synas kartverkschefen, som om statsverket

borde kunna bekosta sjökarteverket den föreslagna förbättringen i dess

arbetsmöjligheter. Åven marinen vunne därpå genom befrielse från tillhandahållande

av ett antal officerare. I händelse av bestämmelse att

någon eller några av tjänstemännen skulle vara skyldiga att ingå uti

reservstat, borde anslaget till vikariatsersättningar ökas i förhållande därtill.

Kartverkschefen hemställde därjämte, att övergångsbestämmelse

måtte meddelas därom att, därest den dåvarande bokföraren antoges till

redogörare, han måtte för beräkning av ålderstillägg berättigas tillgodoräkna

sig den tid, han redan tjänstgjort vid sjökarteverket.

I samband därmed anhöll bemälde chef, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om utredning, eventuellt genom löneregleringskommittén, efter

vilka grunder avlöning borde utgå och pensionsavgifter innehållas för

statstjänsteman, som samtidigt tillhörde ordinarie stat och reservstat.

Utredandet av denna fråga syntes vara av betydelse även för andra verk

än sjökarteverket. Då emellertid utredandet och lösandet av detta spörsmål

syntes komma att erfordra avsevärd tid, borde enligt kartverkschefens

mening framläggandet av förslaget om inrättande av de nya

tjänsterna icke vila i avvaktan på sagda utrednings resultat.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i häröver avgivet

yttrande avstyrkt de av kartverkschefen i nyssnämnda förslag gjorda

framställningar angående inrättande av vissa befattningar vid sjökarteverket.

Enär frågan om inrättande av dessa befattningar befunne sig

i samma läge, vari den befann sig, då kommissionen den 7 november

1914 avgav sitt utlåtande över densamma, fasthöll kommissionen vad den

i frågan yttrat i detta utlåtande, till vilket kommissionen hänvisade.

Emellertid ville kommissionen ytterligare framhålla nödvändigheten av

att personalfrågan vid sjökarteverket betryggande och skyndsamt ordnades,

varför kommissionen anhöll, att den utredning av frågan, vilken

kommissionen framhållit såsom synnerligen angelägen, måtte bliva verkställd

så tidigt att, därest Kungl. Maj:t funne, att resultatet av densamma

borde göras till föremål för riksdagens prövning, det måtte kunna

framläggas redan för 1916 års riksdag.

Från detta utlåtande var chefen för sjökarteverket såsom ledamot

av kommissionen av skiljaktig mening.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.

21

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1916 av ifråga- Yttrande till

varande ärende förklarade föredragande departementschefen, att av den tokoiidden°i4

utav kartverkschefen lämnade framställningen syntes framgå, att särskilda januari 1916

åtgärder vore av nöden för att tillförsäkra sjökarteverket tillräcklig och avsjsfsfsva/s-r

fullt kvalificerad personal för utförande av det verket åliggande, ur såväl departementet.

försvarsväsendets som sjöfartens synpunkt betydelsefulla arbetet. Kartverkschefen

hade i sådant hänseende vid avgivande av sitt förslag till

beräknande av utgifterna för verket under år 1917 återupptagit sin år

1914 gjorda framställning om uppförande å staten för den civila personalen

vid verket av tre nya beställningar, nämligen för en assistent, en kartograf

och en redogörare.

I anslutning till sin i statsverkspropositionen till 1915 års riksdag

uttalade uppfattning ansåg departementschefen emellertid, att prövningen

av den sålunda ånyo väckta organisationsfrågan borde föregås av en

utredning i ämnet. Vid denna utredning borde, på sätt departementschefen

i samband därmed omnämnt, föreliggande spörsmåls lämpliga

sammanhang med personalfrågan inom marinen och särskilt med den

beslutade nya reservstaten vid marinen icke lämnas ur sikte.

Departementschefen erinrade vidare att, sedan Kungl. Maj:t dåmera

den 3 december 1915 utfärdat förordning angående reservstat för marinen

och den 17 i samma månad fastställt stat för denna reservstat för

år 1916, tidpunkten funnits lämplig att igångsätta en sådan utredning,

samt att Kungl. Maj:t den 31 december 1915 uppdragit åt chefen för

marinstaben, chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna

kartverk att snarast möjligt verkställa utredning rörande de ändringar i

sjökarteverkets organisation, som kunde finnas nödiga för att bereda

verket erforderlig tillgång på lämpliga arbetskrafter, därvid de av departementschefen

nyss angivna synpunkterna borde behörigen beaktas,

ävensom att till Kungl. Magt inkomma med det förslag till sådana ändringar

och med de framställningar i övrigt, vartill utredningen kunde föranleda.

Med hänsyn därtill såge departementschefen sig givetvis förhindrad

att för det dåvarande förorda kart verkschefens om förmälda förslag.

I förberörda skrivelse den 5 april 1916 hava chefen för marinsta- utredning och

ben, chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna kartverk 5

avlämnat den dem, på sätt ovan nämnts, anbefallda utredningen samt av chefen

framlagt förslag i det med utredningen avsedda syftemålet. stabenZxefen

1 nämnda skrivelse framhölls, hurusom sjökarteverkets personal vore för sjekarteallt

för fåtalig för att kunna fylla de krav, som måste ställas på verket °f*r

från såväl marinens som den allmänna sjöfartens sida. Likaså påpekades, rikets aii
manna

kartverk.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 340,

att den av kartverkschefen i ovan omnämnda skrivelse den 5 november

1915 föreslagna personalökningen kunde anses vara en minimiökning.

Angående anställandet av assistent, kartograf och redogörare hade

bland förutnämnda chefer full enighet varit rådande, vad beträffade

behovet av dessa platsers besättande. Vad åter beträffade kvalifikationerna

härför hade åsikterna vant delade. Angående detta förhållande

hänvisades till en skrivelsen bilagd reservation av chefen för rikets allmänna

kartverk.

Vad först anginge assistenten, framhölls, hurusom det vore fördelaktigast

att kunna erhålla en militär assistent, men att det å andra sidan

icke borde betraktas såsom en olägenhet, om assistenten bleve civil.

Svårighet skulle antagligen yppa sig att erhålla duglig personal från

flottan, enär en sådan person genom antagande av assistentskap skulle

gå miste om sina befordringsutsikter och sålunda behöva kompenseras

med synnerligen goda löneförmåner. Likaså ansåges det komma att

visa sig svårt att bland officerare å reservstat erhålla lämplig person,

enär dessa i samband med inträde å reservstaten som regel torde söka

annan sysselsättning än statstjänst. Såsom villkor för erhållande av

assistentbefattning vid sjökarteverket borde därför ej uppställas krav på

att tillhöra marinens reservstat.

Beträffande kartografen gjordes gällande, att denne kunde utan olägenhet

vara civil, men borde hava avlagt studentexamen på reala linjen;

han borde nämligen kunna biträda vid utförande av geodetiska beräkningar

och eventuellt själv utföra dylika observationer och beräkningar.

Enär han även komme att handleda vid sjökarteverket tjänstgörande

officerare i kartritning, borde han vara en i humanistiskt avseende med

dessa jämnställd person.

Vad beträffade redogöraren, anfördes, att denne borde vara en förrådskonstapel

vid marinen (underofficer) antingen å reservstat eller i reserven.

Han borde ej vara en pensionerad underofficer, enär han i så fall komme

att tillträda sin befattning vid allt för framskriden ålder.

I fråga om nämnda tre befattningshavares kvarstående vid sjökarteverket

vid mobilisering och under krig borde bestämmelser införas i

gällande mobiliseringstabell med behörig hänsyn tagen till, att de stora

krav, som- från marinens sida vid dylika tillfällen komme att ställas på

sjökarteverket, väl tillgodosåges.

I en skrivelsen bifogad promemoria hade chefen för sjökarteverket

framlagt en utredning av det personalbehov, som borde tillförsäkras

sjökarteverket, på det att verket måtte kunna fylla sitt värv. Därvid

hade chefen för sjökarteverket uttalat bland annat, att det för kartverket

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 840.

skulle vara eu fördel, om endera av assistenten eller kartografen tillhört

flottans officerskår, men att detta dock icke vore nödvändigt. Kartverkets

civila personal syntes hora, i så stor utsträckning som av behovet

påkallades och omständigheterna medgåve, vid mobilisering tagas

i anspråk för flottan. Men de borde icke tagas i anspråk utom sjökarteverket,

förrän det visat sig, att de kunde där undvaras.

Berörda av chefen för sjökarteverket lämnade utredning omfattade

även behovet av sjömätningsförrättare, i vilket avseende framhölls, att

även detta behov vore av beskaffenhet att kräva ett ökat antal tjänstemän

vid sjökarteverket. Denna tillökning vore motiverad därav, att

det behov av mätningsförrättare, som från flottans officerskår beräknats

årligen kunna tillföras sjökarteverket, icke motsvarat verkligheten

och för framtiden icke heller komme att kunna realiseras på grund av

den ökade grad av stridsberedskap, som flottan numera måste besitta,

särskilt vad beträffade antalet rustade fartyg. För att kunna insätta

erforderligt antal mätningsförrättare under de årligen återkommande sjömätningarna

måste alltså ett avsevärt större antal civila mätningsförrättare

anlitas, vilket medförde den olägenheten, att personaltillgången

vid verket i betänklig grad reducerades under de tider, då sjömätningsarbeten

påginge. För att tillgodose sjökarteverkets fasta ararbetskrafter

borde därför å staten anställas ytterligare en manlig ritare

eller gravör och ett kvinnligt biträde.

Den av chefen för sjökarteverket föreslagna personalökningen ansåge

sig förbemälda chefer alltså böra tillstyrka, liksom ock de av chefen

för sjökarteverket föreslagna avlöningsförmånerna för såväl assistent,

kartograf och redogörare som ritare och kvinnligt biträde. Dessa avlöningsförmåner

utgjorde för:

assistenten 6,400 kronor, därav 4,000 kronor lön och 2,400 kronor

tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor;

kartografen 3,000 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,000 kronor

tjänstgöringspenningar, jämte fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor;

redogöraren 2,400 kronor, därav 1,300 kronor lön, 800 kronor tjänstgöringspenningar

och 300 kronor ortstillägg, jämte fyra ålderstillägg,

vart och ett å 400 kronor;

manlig ritare eller gravör 2,400 kronor, därav 1,300 kronor lön,

800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, jämte

fyra ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor; samt

kvinnligt biträde (av andra graden) 1,600 kronor, därav 900 kronor

lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, jämte

två ålderstillägg å vartdera 200 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.

Vad särskilt anginge den föreslagna assistenten, framhöllo cheferna,

att vid rikets allmänna kartverk funnes en tjänsteman, arbetschefen vid

ekonomiska avdelningen, vars verksamhet kunde anses utgöra en motsvarighet

till den ifrågasatta assistentens vid sjökarteverket. Denne arbetschef

uppbure eu begynnelseavlövning av 6,400 kronor och kunde

därutöver erhålla en löneförhöjning av 600 kronor, alltså i allt 7,000

kronor. Cheferna ansåge vara rättvist, att assistenten vid sjökarteverket

komme i åtnjutande av avlöning till samma belopp, dock med annan fördelning

i lön och tjänstgöringspenDingar.

Avlöningen till kartografbefattningen syntes dem böra sättas lika med

den, som utginge till kartograf vid rikets allmänna kartverk, eller till det

belopp, vilket av chefen föreslagits.

Bemälde chefer hemställde på grund härav om proposition till riksdagen

därom,

att sjökarteverkets stat måtte ökas med

1 assistent,

1 kartograf,

1 redogörare,

1 ritare eller gravör samt

1 kvinnligt biträde;

att för besättande av assistent-, kartograf- och redogörarbefattningarna

anslaget för sjökarteverkets stat måtte ökas med 10,200 kronor;

att för personalens ökning med eu ritare och ett kvinnligt biträde

anslaget för sjökarteverkets stat måtte ökas med ytterligare 4,800 kronor,

varav 800 kronor å anvisningen till arvoden åt extra personal m. in.,

varigenom sjökarteverkets avlöningsanslag skulle ökas med i allt 15,000

kronor;

att såsom villkor för erhållande av assistent-, kartograf- eller redogörarbefattning

skulle fordras:

för assistent att helst vara officer vid marinen å stat, reservstat

eller i reserven, dock utan särskild fordran på att tillhöra marinens reservstat,

eller, i den händelse han vore civil, att hava avlagt antingen

filosofisk examen i likhet med vad som fordrades för anställning som

aktuarie vid sjökarteverket, dock att överbetyget i astronomi eller matematik

kunde ersättas av betyg i geografi eller geologi, eller ock lantmäteriexamen

samt att hava deltagit i tre somrars sjömätningsarbeten,

för kartograf att hava avlagt studentexamen på reala linjen med

företräde för den, som därjämte avlagt sådant examensprov, som fordrades

för anställande såsom assistent eller aktuarie, samt att hava deltagit

i tre somrars sjömätningsarbeten, och

s. 25 Kontrollera mot PDF

KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

25

för redogörare att vara förrådskonstapel vid marinen eller dess reserv

;

samt att, på det ovannämnda befattningar måtte kunna tillsättas redan

år 1916, om så visade sig utförbart, chefen för sjökarteverket måtte

bemyndigas att för dylikt ändamål disponera erforderligt belopp av behållning,

som uppkommit å medel, anvisade till »allmänna utgifter» och

vari ingingo även behållning av sjökortsförsäljningen.

I ovanberörda vid chefernas skrivelse fogade reservation anförde

chefen för rikets allmänna kartverk följande.

I nämnda skrivelse hade rörande den föreslagna assistentbefattningen

uttalats, att fördelaktigast vore, om densamma innehades av en militär,

medan om befattningens innehavande av civil person sades, att detta ej

borde betraktas som en olägenhet. Sammanställdes dessa båda omdömen,

vore otvivelaktigt, att motiveringen förordade en militär, men

hade det därur framgångna förslaget blivit: militär eller civil. Reservantens

åsikt vore, att assistentbefattningen borde innehavas av en sjöofficer.

Reservanten grundade sin mening därpå, att under överläggningarna

tydligt framgått, att den föreslagna assistenten i praktiken komme att

bliva chefens närmaste man och, vid förfall för denne, i regeln hans

ställföreträdare. Med hänsyn därtill att sjökarteverkets arbeten i synnerligen

vidsträckt grad toges i anspråk vid marinens användande och att

— såsom i skrivelsen betonades -—- vid mobilisering stora krav komme

att ställas på sjökarteverket från marinens sida, hade chefsposten besatts

med en sjöofficer. Av samma skäl syntes nödvändigt, att chefens

närmaste man eller eventuelle ställföreträdare vore sjöofficer, väl förtrogen

med de praktiska fordringarna på sjökort, fullt tjänliga för flottans

behov. En person, lämplig att företräda dylika intressen, syntes ock

kompetent att tillvarataga den merkantila sjöfartens krav; men ansåge

reservanten vanskligt att åt en filosofie magister, filosofie kandidat eller

lantmätare, även om han förvärvat de tekniska sjömätningsfärdigheterna,

anförtro uppdrag, som enligt reservantens mening hade ej ringa militär

betydelse och i vissa fall krävde sjömilitära kunskaper, som endast en

officer vid flottan kunde anses äga. Av denna anledning ansåge reservanten,

att civil person ej borde kunna anställas såsom assistent.

Då i skrivelsen förmenades, att det torde möta svårigheter att till

assistent erhålla officer, enär dylik torde avskräckas från att i förutnämnda

egenskap inträda i verket av den eventualiteten, att hans beBihang

till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 300 höft. (Nr 340.) 4

Särskild

mening av

chefen för

rikets allmänna

kartverk.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.

Skrivelse

den 31 augusti

1917 från

chefen för sjökarteverket.

fordringsmöjligheter avklipptes, syntes sådan farhåga kunna hävas därigenom

att militär assistent, väl avlönad på kartverkets stat, kvarstode

såsom lönlös kapten eller kommendörkapten av 2:a graden i flottan, med

möjlighet att efter vunnet återinträde på stat alltfort kunna avancera.

Med förenämnda skrivelse den 31 augusti 1917 har chefen för sjökarteverket

överlämnat förslag till beräknande av utgifterna för verket

år 1919.

I nämnda förslag erinrade kartverkschefen om innehållet av ovanberörda

den 5 april 1916 avgivna utredning angående behovet av nya

tjänster vid sjökarteverket samt att enligt denna utredning — huvudsakligen

såsom följd av att sjökarteverket icke kunde i samma utsträckning

som förr påräkna officerare från flottan såsom tjänstemän

eller sjömätningsförrättare — vid sjökarteverket förefunnes behov av

fem nya tjänster, nämligen för en assistent, en kartograf, en redogörare,

en ritare (eller gravör) och ett kvinnligt biträde. Kartverkschefen hemställde,

att denna fråga måtte föreläggas 1918 års riksdag.

Vid framförande av detta krav erinrade han vidare, att sjökarteverket

alltsedan hösten 1912 icke förfogat över det antal officerare från

flottan, som beräknats behövliga för behörigt besörjande av verkets

byråarbeten. De som tjänstgjort hade varit för fåtaliga och ej alltid

de ur tjänstens synpunkt lämpligaste, och hade en del arbete därför måst

utföras av tillfälligt anställda civila tjänstemän. Arbetsuppgifterna och

tillgången till väl skolade arbetskrafter hade sålunda icke stått i väl

avvägt inbördes förhållande, varav beklagligen följt, att det under de

gångna fem åren icke varit möjligt att upprätthålla någon fullt genomförd

organisation i arbetet. Helt visst vore det önskvärt, att detta tillstånd

snarast komme att avlösas av mera ordnade förhållanden, och skulle

ett betydelsefullt steg i den riktningen uttagas genom beslut om sådan

personalökning, som enligt ovanberörda utredning ansetts behövlig.

I berörda skrivelse erinrade kartverkschefen ock, att sjökarteverket

icke genom sin organisation vore inriktat på handläggning av kansligöromål

och att chefen ej heller förfogade över fast anställd befälspersonal,

tjänstgörande vid byråarbetena hela året om, varav följden

bleve, att kartverkschefen måste själv handlägga alla sådana ärenden

och utredningar.

Vid skrivelsen var jämväl fogat ett förslag till stat för den civila

personalen vid sjökarteverket, avsett att tillämpas från och med år 1919.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 340.

Sedan de den 4 juli 1910 tillkallade sakkunniga för utredning rörande

förenkling av marinens redovisningsväsende med skrivelse den

10 november 1915 framlagt förslag till ändringar i sättet för medelsredovisningen

vid sjökarteverket, har chefen för nämnda verk, som anmodats

att.yttra sig över sagda förslag, i skrivelse den 18 november

1915 — under förutsättning att det föreslagna bokföringssättets tillämpande

vore önskligt i syfte att uniformera marinens redovisningsväsende

— ansett sig kunna tillstyrka dess antagande för sjökarteverket.

Kar t verkschefen erinrade därvid, att den föreslagna förändringen icke

berörde frågan om räkenskapernas revision. Emellertid hade det vid derå

tillfällen synts kartverkschefen lämpligt, att räkenskaperna från sjömätningsfartygen

underkastades någon kontroll vid sjökarteverket, där man

torde vara bäst i tillfälle att bedöma befogenheten av vissa åtgärder.

Något förslag i sådan riktning hade kartverkschefen icke avgivit och

vore ej heller beredd att då avgiva, emedan han ansåge, att ett sådant steg

icke borde uttagas, förr än redovisningen vid sjökarteverket bleve lagd

i händerna på en därför ansvarig tjänsteman på stat. Det vore nämligen

''att märka, att vid sjökarteverket chefen själv vore redogörare, fast

med biträde av en bokförare på extra stat.

Då det syntes vara oundvikligt, att varje förenkling eller förbättring

av redovisningsväsendet jämte alla sina förtjänster medförde ökning i

arbetets omfattning och sålunda i detta fall för chefen eu ökning av

ansvaret inom ett område, som för honom vore jämförelsevis främmande,

ville kartverkschefen erinra om sitt förslag till lösning av den sedan

flera år svävande frågan om anställande vid kartverket av en ansvarig

redogörare samt anhålla, att denna fråga måtte upptagas till avgörande

behandling, innan eller åtminstone samtidigt med att nytt bokföringssystem

genomfördes.

I sitt förenämnda, den 24 november 1917 avgivna utlåtande i detta

ärende har löneregleringskommittén anfört följande.

Enligt den organisation, som sjökarteverket sedan gammalt haft

och vilken i huvudsak lämnades oförändrad vid genomförande, av den

utav 1912 års riksdag godkända löneregleringen för den civila personalen

vid nämnda kartverk, vore detta för utförande av mera maktpåliggande

sjömätnings- och byråarbeten i väsentlig mån hänvisat till biträde

av officerare och underofficerare vid flottan.

På sätt av den ovan lämnade redogörelsen framginge, hade detta

medfört åtskilliga olägenheter för ett ändamålsenligt bedrivande av verkets

arbeten, och redan kort efter det den nya staten blivit godkänd

Yttrande

den 18 november

1915 av

chefen för sjökarteverket

i anledning

av förslag till

ändringar

i sättet för

medelsredovisningen

vid

verket.

Loneregleringskommitténs

utlåtande

den 24 november

1917.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr .540.

hade kartverkschefen sett sig nödsakad göra framställning om personalfrågans

ordnande på ett för arbetena mera betryggande sätt.

Behovet av en personalökning vid verket, vilket redan år 1913

gjordes gällande från kartverkschefens sida, grundade sig, efter vad

kartverkschefen i skrivelse den 5 november 1915 framhållit,, på erfarenheter

och förhållanden, som icke varit kända eller kunnat förutses, då

planen till den nya organisationen utarbetades.

Att frågan, oaktat det av vederbörande myndigheter vitsordade behovet

av dess snara ordnande, dock blivit uppskjuten, hade berott på

det samband, vari den ställts med personalfrågan inom marinen, enkannerligen

frågan om den nya reservstatsinstitutionen'' inom densamma.

Vid uppgörandet av det förslag, som nu förelåge och över vilket

kommittén hade att avgiva utlåtande, hade nämnda samband tagits i

beaktande; särskilt vore i detta hänseende att märka, hurusom beträffande

vissa av de föreslagna nya befattningarna inom sjökarteverket

blivande innehavare av desamma skulle enligt förslaget kunna tillhöra

marinens reservstat. Enligt vad som uttryckligen framhållits, borde dock

bestämmelser införas i gällande mobiliseringstabell, vilka toge behörig

hänsyn till, att de stora krav, som från marinens sida i händelse av

mobilisering eller krig komme att ställas på sjökarteverket, väl tillgodosåges.

Kartverkschefen uttryckte i sin ovanberörda promemoria samma

förhållande så, att till kartverkets civila personal hörande tjänstinnehavare

icke borde tagas i anspråk utom sjökarteverket förr än det visat

sig, att de kunde där undvaras.

Behovet av ökade arbetskrafter vid sjökarteverket hade som syntes

i väsentlig mån betingats av brist på tillgång på officerare. Att under

sådana förhållanden vid besättande av en eller flera av de föreslagna

nya befattningarna uppställa den fordran, att vederbörande befattningshavare

skulle tillhöra marinens reservstat, funne kommittén ej vara ägnat

att trygga verkets ställning och bringa konsolidering och planmässighet

i dess arbeten.

För kommittén tedde sig saken så, att det måste ur sjökarteverkets

egen synpunkt sett vara att betrakta som en fördel, därest de nya befattningarna

kunde besättas med personer, beträffande vilka det ej behövde

riskeras, att de vid mobilisering borttoges från verket; skulle

nämligen sådant kunna ske, bleve, såsom ock kartverkschefen framhållit,

värdet av organisationsförbättringen högst väsentligt reducerat.

I övrigt ville kommittén erinra, att frågan om möjligheten för en

befattningshavare å marinens reservstat att innehava civil befattning vid

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340. 29

sjökarteverket vore beroende å det stora spörsmålet, huruvida det i ett

flertal författningar angående avlöningsvillkor förekommande stadgandet

om förbud mot förening av tjänster lämpligen borde ändras till förmån

lör dem, som innehade beställning å reservstat vid armén eller marinen.

Genom nådig remiss den 28 april 1916 hade åt kommittén uppdragits

att avgiva utlåtande med anledning av nämnda spörsmål. Mängden av

andra ärenden hade emellertid hittills hindrat kommittén att sysselsätta

sig med detta spörsmål.

Enligt det föreliggande förslaget skulle å ordinarie stat för den civila

personalen vid sjökarteverket uppföras fem nya befattningar.

Vad först beträffade den föreslagna assistenten, förutsatte förslaget,

att han helst skulle vara officer vid marinen å stat, reservstat eller i

reserven, dock utan särskild fordran på att tillhöra marinens reservstat,

eller, för den händelse han vore civil, att han skulle hava avlagt på

visst sätt kvalificerad filosofisk examen eller ock lantmäteriexamen samt

hava deltagit i tre somrars sjömätnings arbeten.

Hans ställning i förhållande till chefen skulle i korthet vara sådan,

som framginge av följande av kartverkschefen i förutnämnda promemoria

framlagda förslag: »Vid förfall för chefen att utöva befattningen

övertages densamma av vid kartverket tjänstgörande officer av regementsofficers

grad, eller, om sådan officer icke tjänstgör, av assistenten.»

Dennes huvudsakliga ämbetsåligganden skulle bestå i redaktion av

allmänna sjökort, tillsyn över deras tryckning och årliga rättande, inläggning

av mätningsresultat i original samt tillsyn över byrå- och

tryckeriinventarier samt materialier. Därest äldste vid verket tjänstgörande

officer ej vore regementsofficer, skulle till assistentens åligganden

dessutom komma utövande av allmän tillsyn och ledning över byråarbetena

under chefen, utförande av särskilda uppdrag och utredningar samt

utarbetande och årlig komplettering av seglingsbeskrivningar.

I fråga om assistentens avlöningsförmåner hade föreslagits, att avlöningen

skulle, i likhet med vad som gällde för arbetschefen å avdelningen

för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten vid rikets allmänna

kartverk, bestämmas till 6,400 kronor, vartill skulle kunna komma, ett

ålderstillägg å 600 krbnor. Dock hade — i motsats till vad förhållandet

vore beträffande nämnde arbetschef, för vilken ifrågavarande avlöning

vore uppdelad i lön 4,400 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor

— avlöningen för assistenten vid sjökarteverket föreslagits böra uppdelas

i lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,400 kronor, varjämte

av ålderstillägget 400 kronor skulle utgöra lön och 200 kronor

tj änstgör ingspennin gar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Enligt kommitténs mening syntes arbetschefsbefattningen vid rikets

allmänna kartverk icke erbjuda full motsvarighet med den föreslagna

assistenttjänsten vid sjökarteverket. Det borde nämligen erinras, hurusom

de vid rikets allmänna kartverk förekommande arbetena utfördes

på tre särskilda avdelningar, nämligen den geodetiska avdelningen, den

topografiska avdelningen samt avdelningen för ekonomiska arbeten och

stomkartearbeten. Den förstnämnda eller geodetiska avdelningen förestodes

av professorn vid generalstaben, den topografiska avdelningen

lydde närmast under avdelningschefen vid generalstabens topografiska

avdelning, vilken tillika vore chef för rikets allmänna kartverk, och ledningen

av arbetena å den ekonomiska avdelningen handhades av ifrågavarande

arbetschef.

Denne sistnämnde hade i sin egenskap av chef för en avdelning

av allmänna kartverket en något annan tjänsteställning än den, som

skulle tillkomma den föreslagne assistenten vid sjökarteverket. Denne

skulle nämligen vara »assistent» till chefen och i vissa fall hans närmaste

man. Med hänsyn härtill kunde kommittén ej finna en jämnställdhet

i avlöningshänseende av ifrågavarande två befattningshavare

vara av de faktiska förhållandena motiverad.

I betraktande av såväl den föreslagna orgauisationen för sjökarteverket

som dess — i jämförelse med rikets allmänna kartverk relativt

fåtaliga personal ansåge kommittén tillfyllest, därest den ifrågavarande

assistenten i avlöningshänseende (och jämväl i fråga om semesterförmån)

likställdes med andra gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk och sålunda

erhölle en avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön,

1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, vartill

skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen å 500 kronor. Högsta

pensionsunderlaget skulle följaktligen bliva 4,600 kronor, i följd varav,

vid bifall till kommitténs förslag, den eventualiteten skulle förebyggas,

att assistentens pension komme att överstiga kartverkschefens, därest

denne vore officer av kommendörs grad.

Det föreliggande förslaget uppställde vidare vissa kompetensvillkor

för ifrågavarande befattningshavare. I detta avseende ville kommittén,

vad anginge den teoretiska kompetensen, uttala den bestämda uppfattningen,

att vid utfärdande av ny instruktion för sjökarteverket eller

ändring av den nuvarande sådana bestämmelser borde meddelas, som

innebure en garanti för att kompetensvillkoren för denne tjänstinnehavare

ej under några förhållanden bleve lägre än vad nu vore stadgat i fråga

om aktuarien vid sjökarteverket, vare sig sagda kompetensvillkor vore

genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande sätt

ådagalagda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Därest kommitténs förslag beträffande avlöningsförmåner åt nu omförmälda

nya befattningshavare vid sj ökarte verket vunne gillande, syntes

tog föreligga att utbyta den föreslagna benämningen assistent mot förslagsvis

»förste aktuarie». Eu sådan ändring av benämningen syntes

även motiverad med hänsyn till den ställning, tjänstinnehavaren i fråga

enligt förslaget skulle komma att intaga inom verket. Det finge härvidlag

jämväl erinras, att inom icke-militära områden av statstjänsten benämningen

»assistent» åtminstone i regel vore given åt extra befattningshavare.

Kommittén hade vid bedömande av spörsmålet om den ifrågavarande

befattningshavarens avlöningsförmåner utgått från den förutsättningen,

att befattningen skulle vara civil. Skulle det åter anses lämpligt att

till befattningen förordna officer å stat eller å reservstat, torde böra, i

överensstämmelse med vad beträffande omförmälda arbetschefsbefattning

vid rikets allmänna kartverk vore fastställt, i staten för sjökarteverket

införas en bestämmelse av det innehåll, att den i staten upptagna avlöningen

till förste aktuarien utginge endast under förutsättning, att

befattningshavaren icke vore militär i aktiv tjänst eller å reservstat, i

vilket fall han endast ägde uppbära arvode till belopp, som kunde varda

medgivet, allteftersom han vore militär i aktiv tjänst eller å reservstat.

Vidkommande därefter den föreslagna kartograf befattning en, förutsatte

förslaget, att densamma skulle besättas med civil innehavare. Som

kompetensfordringar uppställdes att hava avlagt studentexamen å realhnjen,

varjämte företräde skulle givas åt den, vilken dessutom avlagt

sådant examensprov, som fordrades för anställande såsom assistent (enligt

kommittén: förste aktuarie) eller aktuarie, samt att hava deltagit i tre

somrars sjömätningsarbeten. Kartograftjänsten skulle i avlöningshänseende

likställas med kartografbefattningarna vid rikets allmänna kartverk.

Innehavarna av sistnämnda befattningar åtnjöte för närvarande

en begynnelseavlöning av 3,000 kronor, vartill kunde komma fyra ålderstillägg

å 500 kronor; slutavlöningen uppginge följaktligen till 5,000

kronor.

Kommittén ville emellertid erinra, att kommittén i utlåtande den 6

november 1917 förordat, att kartograferna vid rikets allmänna kartverk

måtte i fråga om ordinarie avlöningsförmåner å stat jämnställas med

första gradens tjänstemän i centrala ämbetsverk och följaktligen komma

i åtnjutande av en avlöning av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön,

1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill

skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Beträffande de föreslagna kompetensfordringarna för ifrågavarande

kartografbefattning vid sjökarteverket hade kommittén ej kunnat undgå

att finna minimifordran för låg. Kommittén ansåge önskligt, att på

innehavare av denna tjänst måtte komma att i teoretiskt avseende ställas

krav motsvarande dem, som gällde i fråga om kartografbefattningarna vid

rikets allmänna kartverk, och kommittén trodde sig kunna antaga, att

bestämmelser i denna riktning komme att intagas i den för sj ökarteverket

gällande instruktion.

Vad anginge avlöningsförmånerna ansåge kommittén skäligt, att

den föreslagna kartografen vid sj ökarteverket erhölle enahanda förmåner

som motsvarande befattningshavare vid rikets allmänna kartverk, och

ville kommittén följaktligen förorda, att han bleve jämnställd i avlöningshänseende

med första gradens tjänstemän''i centrala ämbetsverk.

Det föreliggande förslaget innebure vidare en ökning av det å stat

uppförda antajet manliga ritare eller gravörer från nuvarande 11 till 12.

I fråga orö upptagande å ordinarie stat av ytterligare en dylik befattning

hade kommittén intet att erinra.

Vad anginge avlöningsförmånerna till dessa tjänstinnehavare, ville

kommittén erinra, hurusom för närvarande manlig ritare eller gravör vid

sj ökarteverket åtnjöte en avlöning av 2,400 kronor, därav 1,300 kronor

lön, 800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill

kunde komma fyra ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Av

varje ålderstillägg utgjorde 300 kronor lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Enahanda avlöning utginge jämväl för närvarande till ritare

och gravör vid rikets allmänna kartverk.

Någon ändring i avlöningen för ritare eller gravör vid sj ökarteverket

hade från kartverkschefens sida icke ifrågasatts. Kommittén ville

emellertid erinra, hurusom kommittén i ovanberörda utlåtande den 6

november 1917 förordat, att manlig ritare och gravör vid rikets allmänna

kartverk måtte erhålla en avlöning av 3,000 kronor, därav 1,700 kronor

lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,

vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å

400 kronor.

Det syntes kommittén billigt, att motsvarande befattningshavare vid

sj ökarteverket, vilka tillförene ansetts böra vara likställda med ritare och

gravörer vid rikets allmänna kartverk, ävenledes komme i åtnjutande av

samma avlöningsförmåner, som kommittén för sistnämnda befattningshavare

i berörda utlåtande förordat.

Behovet för sj ökarteverket av en särskild redogörare eller bokförare

hade sedan länge varit erkänt, och särskilt arvode till en sådan befatt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

jKung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

ningshavare hade också sedan åtskilliga år utgått av det å ordinarie

stat uppfördå anslaget till arvoden åt extra personal, gratifikationer åt

ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar.

Enligt det föreliggande förslaget skulle såsom villkor för erhållande

av redogörarbefattningen fordras att vara förrådskonstapel vid marinen

eller dess reserv. I förberörda, av kart verkschefen utarbetade promemoria

hade föreslagits, att för anställande såsom redogörare skulle erfordras

styrkt förmåga att självständigt föra enklare räkenskap, varvid såsom

grundfordran kunde uppställas kompetens för förrådskonstapelstjänst vid

flottan.

Den föreslagna redogörarbefattningen skulle vidare, efter vad som

föreslagits, i avlöningshänseende likställas med de vid sjökarteverket

förefintliga ritar- eller gravörtjänsterna.

Kommittén funne kravet på ifrågavarande befattnings uppförande

å ordinarie stat skäligt och ansåge sig i fråga om kompetensfordringar

böra förorda vad kartverkschefen i detta hänseende föreslagit.

Mot den föreslagna jämnställdheten i avlöningshänseende med ritare

eller gravör hade kommittén intet att erinra och ville följaktligen förorda,

att ifrågavarande redogörare jämväl måtte komma i åtnjutande av

de förbättrade avlöningsförmåner, som kommittén i det föregående för

ritare eller gravör föreslagit.

Å det av kartverkschefen framlagda statförslaget vore vidare uppförd

ytterligare en kvinnlig biträdeshefattning av andra graden utöver den

befattning av samma grad, som för närvarande funnes vid verket.

Kommittén hade intet att erinra mot förslaget i denna del.

Det borde i detta sammanhang uppmärksammas, att jämte nyssnämnda

redan befintliga kvinnliga biträdesbefattning av andra graden

vore å ordinarie stat uppförd en sådan befattning även av första graden.

Någon lönereglering för de kvinnliga befattningshavarna hade i de i

ärendet föreliggande handlingarna icke blivit ifrågasatt.

Beträffande avlöningsförmåner för kvinnliga biträden ville kommittén

emellertid erinra, hurusom 1917 års riksdag i två särskilda skrivelser,

nämligen dels angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering

för tjänstemännen därstädes m. m. och dels angående reglering

av löneförhållandena m. m. vid statsdepartementen, givit uttryck åt den

uppfattningen, att avlöningsförmånerna för skrivbiträden av första (lägsta)

lönegraden syntes vara så knappt tillmätta, att någon förhöjning av

dem vore påkallad, men att, då frågan härom syntes böra behandlas

i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, riksdagen ansett

sig ej då böra vidtaga ändring av nuvarande avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Skulle, såsom ock kommittén för sin del funne lämpligt, en reglering

av avlöningsförhållandena för kvinnliga biträden av lägsta graden

sålunda komma till stånd, torde en sådan enligt kommitténs mening

otvivelaktigt komma att utöva inverkan på de avlöningsbelopp, som nu

vore fastställda för kvinnliga biträden av andra och tredje graden.

Enär vid sjökarteverket jämväl funnes å stat uppförd en vaktmästare,

ville kommittén erinra att, i anledning av särskild nådig remiss,

kommittén komme att avgiva betänkande i fråga om reglering av avlöningsförhållandena

för vaktmästare bos centrala ämbetsverk m. fl.

statsmyndigheter och med dessa vaktmästare jämförliga befattningshavare.

Å staten för den civila personalen vid sjökarteverket vore för närvarande

uppfört ett anslag å 12,800 kronor till arvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar. Nämnda

anslag vore å det av kartverkschefen framlagda statförslaget uppfört

med 12,000 kronor.

Enligt kartverkschefens beräkning skulle i sistnämnda belopp ingå,

bland annat, 200 kronor till bestridande av ökade kostnader för vikariatsersättningar

i händelse av uppförande å staten av ytterligare en ritare

och ett kvinnligt biträde. Skulle kommitténs förslag i fråga om uppförande

å stat av nya befattningar ävensom beträffande reglering av

avlöningsförhållandena för vissa tjänstinnehavare vinna gillande, skulle

merkostnaden för vikariatsersättningar ställa sig högre än kartverkschefen

beräknat, och hade kommittén med hänsyn härtill ansett, att

ifrågavarande anslag borde till sitt belopp bibehållas oförändrat vid dess

nuvarande storlek eller alltså 12,800 kronor.

För ritar- eller gravörbefattningarna skulle enligt kommitténs förslag

en lönereglering komma till stånd. Beträffande frågan om rätt för de

nuvarande innehavarna av dessa befattningar att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig tjänstetid före ikraftträdandet av eventuell förändring

i lönestaten vore att uppmärksamma, hurusom, därest ej sådan

rätt i lämplig omfattning medgåves, den förordade löneregleringen komme

att i vissa fall föranleda löneminskning.

Vid prövning av denna fråga hade kommittén ansett sig böra förorda

ett medgivande, att manlig ritare eller gravör, som vid tidpunkten

för ikraftträdandet av nu avsedda förändringar i lönestaten ägde mer

än fem för ålderstillägg beräkneliga tjänstår, finge för erhållande av

ålderstillägg till lönen tillgodoräknas dessa, i vad de till antalet överstege

fem.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

35

Vad kommittén förordat dels beträffande uppförande å stat av en

förste aktuarie, en kartograf, en manlig ritare eller gravör, en redogörare

och ett kvinnligt biträde av andra graden, dels i fråga om avlöningsförmåner

för manliga ritare eller gravörer skulle föranleda en ökning

av det i avlöningsstaten för den civila personalen vid sjökarteverket

uppförda bestämda anslaget med 24,000 kronor.

Beträffande det i samma stat uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg

finge erinras, hurusom å ena sidan en minskning av detsamma

torde kunna tänkas med hänsyn till det antal ålderstillägg, som av

kommittén förordats för manliga ritare eller gravörer — 3 i stället för

nuvarande 4 -— men att å andra sidan denna minskning möjligen skulle

kunna uppvägas av den höjning, som betingades av de utav kommittén

tillstyrkta nya tjänsterna å den ordinarie staten.

Vidare ville kommittén erinra, att vad kommittén förordat i fråga

om ritare eller gravörer icke innebure någon ändring av i stat uppfört

arvode å 600 kronor till den, som förordnades att leda och övervaka

rit- och gravyrarbetena.

Enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension gällde, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension

inträdde för aktuarie, manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket

vid 65 levnads- och 35 tjänstår. Kartverkschefen hade ifrågasatt ett

fastställande av denna ålder jämväl för den av honom föreslagne assistenten

(förste aktuarien) och för kartografen, medan redogöraren skulle vara

underkastad pension slagens allmänna föreskrifter.

Kommittén ansåge skäl tala för att i nu ifrågavarande hänseende

finge för förste aktuarie och kartograf gälla samma bestämmelser, som

vore fastställda ej endast för aktuarie samt manliga ritare och gravörer

vid sjökarteverket utan även för observatörer, geodeter, kartografer samt

manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk, och finge kommittén

därför förorda vad kartverkschefen i denna del hemställt.

I fråga om rese- och traktamentsersättning hade kartverkschefen

föreslagit, att sådan ersättning måtte utgå till assistenten (enligt kommittén:

förste aktuarien) enligt tredje och till kartografen enligt fjärde

klassen i resereglementet, varvid dock traktamentet vid tjänstgöring ombord

å sjömätningsfartyg borde utgå med endast 8 kronor om dagen till

den förre och med 7 kronor om dagen till den senare. Redogöraren

bordo med avseende å resereglementet likställas med ritare.

Vad kartverkschefen i dessa avseenden föreslagit föranledde icke

någon erinran från kommitténs sida.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 340.

Under åberopande av vad sålunda anförts har kommittén förordat

för tiden från och med den 1 januari 1919,

dels att å ordinarie stat för den civila personalen vid sjökarteverket

måtte uppföras

eu förste aktuariebefattning med en avlöning av 5,800 kronor,

därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400

kronor ortstillägg, vartill kunde komma två ålderstillägg till lönen, vartdera

å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring;

en kartografbefattning med en avlöning av 4,000 kronor, därav

2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor

ortstillägg, vartill kunde komma tre ålderstillägg till lönen, vart och

ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;

en kvinnlig biträdesbefattning med en avlöning av 1,600 kronor,

därav 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor

ortstillägg, vartill kunde komma två ålderstillägg till lönen, vart och

ett å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring;

dels att de ordinarie avlöningsförmånerna å stat för manlig ritare

eller gravör måtte bestämmas till 3,000 kronor, därav 1,700 kronor lön,

1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill

kunde komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor,

efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;

dels att å den ordinarie staten måtte uppföras ytterligare en manlig

ritare eller gravör samt en redogörare med avlöning för envar enligt

enahanda grunder, som nyss förordats för manlig ritare och gravör;

dels att vad för närvarande vore stadgat i fråga om arbetstid måtte

i tillämpliga delar bringas att gälla jämväl för ovan förordade nya befattningshavare

vid sjökarteverket;

dels att för förste aktuarie samt kartograf skulle, i fråga om skyldighet

att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension, gälla

vad enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

och särskilt 5 och 6 §§ i nämnda lag, gällde beträffande aktuarie vid

sjökarteverket;

dels ock att förste aktuarie, kartograf, redogörare, manlig ritare eller

gravör samt det föreslagna kvinnliga biträdet skulle vara underkastade

de villkor och bestämmelser, som gällde för åtnjutande av de i staten

för den civila personalen vid sjökarteverket upptagna avlöningsförmåner,

dock med följande ändringar och tillägg:

att i fråga om befattnings bestridande vid sjukdomsförfall m. in.

måtte, i enlighet med vad i gällande avlöningsvillkor för ett flertal verk

vore stadgat, föreskrivas, att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordra
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 340.

des till följd av tjänsteresor eller för beredande av semester, befattningshavare

av lägre grad skulle vara skyldig att, om han förordnades till

högre befattning vid sjökarteverket, bestrida densamma, dock ej längre

än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; och skulle

han därvid äga att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid

sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men

eljest däremot svarande belopp;

att bestämmelsen om en fjärde förhöjning av avlöningen genom

ålderstillägg måtte utgå;

att i övrigt beträffande avlöningsförhöjning måtte utöver vad nu

gällde stadgas, att manlig ritare eller gravör, som vid tidpunkten för

ikraftträdandet av nu avsedda förändringar i lönestaten ägde mer än

fem för ålderstillägg beräkneliga tjänstår, måtte för erhållande av ålderstillägg

till lönen tillgodoräknas dessa, i vad de till antalet överstege

fem;

att beträffande avlöningsförhöjning dessutom måtte, i stället för

därom nu intagen bestämmelse och i anslutning till vad 1917 års riksdag

i en del fall beslutat, föreskrivas, att likväl löntagare, som, då han

intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den

levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension vore skyldig att avgå från tjänsten,

icke finge tillträda samma förhöjning;

att semester årligen måtte, när sådant kunde ske utan hinder för

göromålens behöriga gång, åtnjutas av förste aktuarien under -en och

en halv månad, av aktuarien, kartografen, de manliga ritarna och gravörerna,

redogöraren ävensom de kvinnliga biträdena envar under en

månad samt av vaktmästaren under femton dagar, därvid dock borde iakttagas

att, vad beträffade personal, som deltoge i sjömätnings- och

därmed sammanhängande arbeten, semester i regel ej finge åtnjutas under

den tid, då sådana arbeten påginge.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för sjökarteverket med ytt- Särskild

rande den 24 november 1917 överlämnad skrift har aktuarien vid sjö- framstäUnmt

karteverket gjort framställning om förbättrade avlöningsförmåner. vld^jökaru
Därvid

har aktuarien erinrat, hurusom geodeter och kartografer verket om förvis

rikets allmänna kartverk anhållit om förbättring i sina avlöningsförhållanden,

samt att löneregleringskommittén framlagt förslag till löne- w<lnerförbättring

för sistnämnda verk att gälla från och med den 1 januari

1919, varvid löneförmånerna för observator skulle bliva 5,800 kronor

jämte två ålderstillägg å 500 kronor samt för geodet och kartograf

4,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor..

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Yttrande av

chefen för sjöka/rte

verket

över aktaariens

framställning.

3K

Vidare har aktuarien framhållit, att den arbetsbörda, som lagts på

aktuarien vid sjökarteverket, vore fullt jämförbar med den, som vilade

på en observator vid rikets allmänna kartverk, och syntes förutsätta en

mer allsidig och speciellt i språkhänseende mera vidgad kompetens än

den, som stipulerats för befattningen i fråga.

Därjämte påpekades, att innehavaren av aktuariebefattningen, som

vore den enda civila befälsposten vid sjökarteverket, givetvis och med

nödvändighet hade att lösa uppgifter, som vid rikets allmänna kartverk

delades mellan flera tjänstemän, ävensom att med ifrågavarande befattning

ej vore förenade några som helst utsikter till befordran inom verket.

På grund av vad sålunda anförts har aktuarien anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder för förbättring av löneförmånerna för ifrågavarande

befattning i den utsträckning, att befattningen fortfarande

måtte bliva jämnställd med observatorsbefattningarna vid rikets allmänna

kartverk.

I anledning av denna framställning har chefen för sjökarteverket

i sitt förenämnda yttrande den 24 november 1917 anfört följande.

Den i aktuariens skrivelse omförmälda löneförbättringen för geodeter

vid rikets allmänna kartverk syntes otvivelaktigt komma att i avlöningshänseende

försätta dessa i något gynnsammare ställning än aktuarien

vid sjökarteverket. Detta skulle'' för sjökarteverket kunna få den

otillfredsställande följden, att för aktuariebefattningen endast kunde påräknas

någon geodetiskt utbildad person, som ej kunde vinna anställning

eller ansåges ej oneklig vid rikets allmänna kartverk. Sådana som

förhållandena vore, måste nämligen aktuarien uppbära större ansvar, än

som pålades geodet vid allmänna kartverket. För sjökarteverkets del

måste han utöva sådan ledning och tillsyn, som vid allmänna kartverket

ålåge professorn. Dessutom fordrades av honom, utöver vad som

fordrades av geodet, att för kartverkets nautiska publikationer utarbeta

sammanställningar rörande de meteorologiska och hydrofysikaliska förhållandena

i riket omgivande farvatten. Utom vanlig språkkunskap

borde han besitta någon kunskap i ryska språket. Ur det allmännas

synpunkt kunde det sålunda icke vara lämpligt, att aktuarien vore en

person, som i kunskaper och skicklighet stode efter geodet vid rikets

allmänna kartverk.

Kartverkschefen hölle därför för rimligt och ur sjökarteverkets synpunkt

högst önskligt, att i avlöningshänseende en marginal hölles mellan

aktuarie vid sjökarteverket och geodet vid rikets allmänna kartverk

till förmån för den förre och att grundtanken i aktuariens framställning

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

sålunda borde vinna beaktande. Sättet för tillmötesgåendet borde lämpligast

utformas av löneregleringskommittén.

Löneregleringskommittén har den 28 november 1917 avgivit utlåtande

i anledning av aktuariens berörda framställning och därvid anfört

följande.

I förberörda utlåtande den 24 november 1917 hade kommittén avgivit

yttrande och förslag i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för

den civila personalen vid sjökarteverket. I de framställningar, som kommittén

vid behandlingen av nämnda ärende hade att upptaga till prövning,

hade icke förelegat något förslag beträffande ändrade avlöningsförmåner

för den vid sjökarteverket anställde aktuarien.

Kommittén ville nu i korthet erinra om upprinnelsen och tillkomsten

av denna befattning.

I det förslag till lönereglering för den civila personalen vid sjökarteverket,

som av chefen lör nämnda verk framlades i skrivelse

den 26 januari 1910, hade chefen ansett det böra tagas under övervägande,

huruvida icke, då sjökarteverkets verksamhet tilltoge i omfattning

och personalen tillväxte, bland den civila personalen borde finnas någon

befattningshavare med vetenskaplig bildning (geodet).

Enligt kartverkschefens mening borde en sådan befattningshavare

planlägga och utföra för verket erforderliga geodetiska beräkningar och

mätningar samt omhänderhava det därvid upprättade räknematerialet.

Han borde vidare följa den geodetiska vetenskapens utveckling och tillämpningsmetoder

samt gjorda iakttagelser på de jordmagnetiska och meteorologiska

områdena, i den mån de berörde • farvatten, som folie inom området

för sjökarteverkets verksamhet. Därutöver borde han användas för

att, i den män hans tid medgåve, beräkna och konstruera sjökort eller

utföra annat förefallande byråarbete. I sistnämnda hänseende hade kartverkschefen

särskilt tänkt sig, att tjänstemannen i fråga borde omhänderhava

sjökarteverkets bibliotek och verkets dyrbara samling av äldre kartor.

För kompetens till ifrågavarande befattning hade kartverkschefen

ansett böra fordras att hava avlagt kandidatexamen inom filosofisk fakultets

matematisk-naturvetenskapliga sektion, med ämnena matematik,

astronomi och fysik, och att därvid hava erhållit minst betyget med beröm

godkänd i ettdera av de båda förstnämnda ämnena, samt att därefter

hava undergått godkänd ])rovtjänstgöring vid sjökarteverket.

Avlöningen för geodeten syntes, kartverkschefen kunna bestämmas

med ledning av vad chefen för rikets allmänna kartverk i skrivelse den

23 februari 1909 föreslagit beträffande vid sistnämda kartverk anställda

geodeter och observatörer.

Utlåtande av

löneregleringskommittén

över aktuariens

framställning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Sistnämnda kartverks geodeter förutsattes emellertid komma att årligen

omkring fem månader sysselsättas med fältarbeten, för vilka särskild

ersättning utginge, under det att sjökarteverkets geodet, såvitt då

kunde förutses, endast under en å högst två månader av året komme

att användas för motsvarande arbete. Det syntes fördenskull skäligt,

att åt sjökarteverkets geodet, som i regel icke kunde påräkna något

avancement, i stället bereddes något högre fast avlöning.

I ett av kartverkskommissionen den 16 mars 1910 avgivet utlåtande

i nämnda ärende hade, beträffande förslaget om anställandet

av en vetenskapligt bildad civil tjänsteman vid sjökarteverket, kommissionen

förklarat sig finna behovet av en sådan tjänsteman väl motiverat

enbart ur geodetisk synpunkt. Emellertid hade kommissionen ansett

sig icke kunna underlåta att uttala en tvekan, huruvida nämnde tjänsteman

skulle kunna uppfylla alla de i flera avseenden synnerligen maktpåliggande

fordringar, som enligt kartverkschefens förslag skulle komma

att ställas på honom.

Marinförvaltningen hade i utlåtande den 18 augusti 1910 uttalat,

att behovet av den ifrågavarande befattningshavarens anställande vid

sjökarteverket syntes ämbetsverket hava blivit av kartverkschefen synnerligen

kraftigt motiverat; och hade marinförvaltningen ansett jämväl

de kvalifikationer för denna befattning, som av kartverkschefen befunnits

erforderliga, ingalunda vara för höga.

I sitt den 14 december 1911 avgivna betänkande angående reglering

av löneförhållanden beträffande den civila personalen vid sjökarteverket

(delen XXXI) hade löneregleringskommittén ansett det vara ställt

utom allt tvivel, att verket hade behov av en civil tjänsteman med

vetenskaplig utbildning.

Till jämförelse ville kommittén erinra, hurusom vid rikets allmänna

kartverk tjänstgjorde åtta geodeter, samt att, enligt det av kommittén uti

delen XXX av sina betänkanden framlagda förslag till lönereglering för

den civila personalen vid sistnämnda kartverk, där skulle finnas för utförande

av de geodetiska arbetena anställda åtta tjänstemän med vetenskaplig

utbildning, nämligen två observatörer och sex geodeter. Tillika

erinrades, att professorn vid generalstaben ledde och deltoge i berörda

arbeten vid rikets allmänna kartverk.

Den ifrågavarande tjänstemannen vid sjökarteverket, som skulle

vara den ende vetenskapligt bildade bland verkets ordinarie civilpersonal,

skulle enligt kartverkschefens förslag hava till åliggande att utföra icke

blott rent geodetiska utan även andra vetenskapliga arbeten ävensom

att handhava bibliotekarie- och arkivariegöromål.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.

Vid sådant förhållande hade kommittén ansett avlöningen till bemälde

tjänsteman icke böra sättas lägre än den för tjänsteman i första

lönegraden i centralt ämbetsverk bestämda, och syntes tjänstemannen i

fråga lämpligen kunna, såsom ock av chefen för sjökarteverket eventuellt

föreslagits, benämnas aktuarie.

Mot de av bemälde chef ifrågaställda kompetensfordringarna för

nämnde tjänsteman både kommittén icke haft något att erinra.

Kommittén både följaktligen hemställt, att vid sjökarteverket måtte

inrättas en aktuariebefattning med avlöning av 4,000 kronor, därav

2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor

i ortstillägg, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart

och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Kommitténs förslag i nämnda hänseende hade också blivit upptaget

i den framställning, som Kungl. Maj:t avlät till 1912 års riksdag angående

reglering av löneförhållandena vid sjökarteverket, och förslaget

hade av riksdagen blivit antaget.

I den av Kungl. Maj:t den 22 november 1912 utfärdade instruktion

för sjökarteverket föreskreves, att aktuarien skulle utföra geodetiska

mätningar och beräkningar ävensom andra observationer eller beräkningar,

som folie inom området för kartverkets verksamhet, samt öva

tillsyn över verkets koncept- och originalmätningskartor ävensom över

dess samling av andra kartor och böcker.

Såsom ovan erinrats, hade vid uppgörande av förslag till den nuvarande

organisationen varit avsett, att innehavaren av ifrågavarande

aktuariebefattning vid sjökarteverket skulle vara den ende vetenskapligt

bildade bland verkets ordinarie civilpersonal.

I ovanberörda utlåtande den 24 november 1917 hade kommittén

emellertid föreslagit, att nämnda personal måtte utökas med, bland andra,

eu förste aktuarie, i avlöningshänseende jämnställd med andra gradens

tjänstemän i centrala ämbetsverk, och en kartograf med avlöning enligt

första normalgraden i centrala ämbetsverk.

Kommittén både i sammanhang därmed, vad anginge den teoretiska

kompetensen, uttalat den bestämda uppfattningen, att vid utfärdande av

ny instruktion för sjökarteverket eller ändring av den nuvarande sådana

bestämmelser borde meddelas, som innebure en garanti för att kompetensvillkoren

för förste aktuarien ej under några förhållanden bleve lägre

än vad nu vore stadgat i fråga om aktuarien vid verket. Kommittén

hade ock trott sig kunna antaga, att i instruktionen komme att intagas

bestämmelser i syfte att på innehavare av kartograftjänsten måtte komma

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

att i teoretiskt avseende ställas krav motsvarande dem, som gällde i fråga

om kartograf befattningarna vid rikets allmänna kartverk.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle alltså den högre kvalificerade

delen av sjökarteverkets civila personal komma att utgöras av — i

stället för en — tre befattningshavare, därav en av andra normalgraden.

Kommittén förutsatte, att dem emellan en för verket lämplig och ändamålsenlig

arbetsfördelning komme till stånd, så att de särskilda arbetsuppgifterna

komme att läggas på befattningshavarna med behörig hänsyn

till vars och ens skicklighet och kompetens; dock att, utöver de

ordinarie arbetsuppgifterna, den ene skulle vara skyldig att i förekommande

fall, då för verket så krävdes och av chefen påfordrades, bistå

den andre inom dennes särskilda arbetsområde.

Att vid sådant förhållande, innan den föreslagna 113m organisationsanordningen

ens begynnelsevis hunnit visa sin verkan, i avlöningshänseende

uppflytta den så pass nyligen inrättade aktuarie^ änsten, kunde

kommittén för sin del ej förorda.

Ett bifall till den föreliggande framställningen skulle enligt kommitténs

mening kunna föranleda krav från andra håll på ändringar i

gällande lönestater och alltså kunna lända till ganska vittgående konsekvenser.

Då sökanden begärt, att aktuarietjänsten »fortfarande)) måtte i avlöningshänseende

»bliva jämnställd med observatorsbefattningarna vid

rikets allmänna kartverk», kunde därtill anmärkas, att bemälde observatörer

för närvarande å ordinarie stat åtnjöte lika avlöningsförmåner

med lektorer vid högre allmänna läroverk, under det att aktuarien vid

sjökarteverket vore avlönad såsom tjänsteman i första normalgraden vid

centrala ämbetsverk. Begynnelseavlöningen vore visserligen densamma,

4,000 kronor (dock olika fördelad på särskilda avlöningstitlar), men slutavlöningen

vore för observatörer 6,000, för aktuarien 5,500 kronor.

Löneregleringskommittén hemställde, att föreliggande framställning

från aktuarien vid sjökarteverket ej måtte till någon Kungl. Majds vidare

åtgärd föranleda.

Särskild

mening av en

ledamot

i löneregleringskommittén.

En av kommitténs ledamöter (dåvarande hovrättsrådet Karl Stenström)

var av skiljaktig mening och avgav vid ärendets behandling särskilt

yttrande, så lydande:

»Vid 1912 års riksdag beslöts, efter det löneregleringskommittén

avgivit utlåtanden och förslag, ny lönereglering för såväl sjökarteverket

som rikets allmänna kartverk.

Vid sjökarteverkets reglering blev, i enlighet med vad kommittén

föreslagit, den då nyinrättade aktuariebefattningen vid verket i avlönings
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

hänseende placerad i en mellanställning mellan, å ena sidan, observatorstjänsterna

vid allmänna kartverket samt, å andra sidan, geodet- och

kartografbefattningarna därstädes. Under det att nämligen avlöningen

bestämdes för observator till 4,000 kronor med 4 ålderstillägg å 500

kronor, slutlön 6,000 kronor, samt för geodet och kartograf till 3,000

kronor, likaledes med 4 ålderstillägg å 500 kronor, slutlön 5,000 kronor,

så fastställdes avlöningen för ifrågavarande aktuarie till 4,000 kronor

jämte 3 ålderstillägg å 500 kronor, slutlön 5,500 kronor.

De grunder, vilka av kommittén och statsmakterna funnos påkalla

aktuarietjänstens placering i nyssnämnda mellanställning och således i

eu högre avlöningsklass än geodet- och kartograftjänsterna vid allmänna

kartverket, omförmälas i kommitténs utlåtande i förevarande ärende.

Dessa grunder synas mig fortfarande äga giltighet.

I utlåtande den 24 november 1917 i fråga om vissa föreslagna nya

tjänster vid sjökarteverket har kommittén tillstyrkt inrättande därstädes

av, bland andra, en assistent- eller förste aktuarietjänst och en kartograftjänst.

Den sjökarteverkets fortgående utveckling, som framkallat det

behov av ökade arbetskrafter, vilket skulle tillgodoses genom de angivna

båda tjänsternas inrättande, har givetvis också föranlett, att det för sjökarteverkets

uppgift så grundläggande vetenskapliga arbetet — väsentligen

hänvisat till aktuarietj änsten i fråga — vunnit stegrad betydelse.

Den föreslagna assistent- eller förste aktuariebefattningen kan sammanfattningsvis

sägas vara avsedd dels att giva verkets chef möjlighet att

till annan hänvisa eu del arbeten, som för närvarande i olämpligt hög

grad taga chefen i anspråk, dels ock att bereda honom en närmaste

man vid verkets ledning och övervakande ävensom en ställföreträdare

vid behov därav. Denne nye tjänsteman kommer sålunda att äga en

annan ställning och väsentligen andra uppgifter inom verket än dem,

som tillhöra aktuarietj änsten. Detsamma gäller uppenbarligen ock för

den tillämnade kartografbefattningens innehavare; det för denne avsedda

arbete måste anses i olika avseenden stå tillbaka'' för det med aktuariens

tjänst förenade.

De nämnda nya befattningarna komma således att, åtminstone i all

huvudsak, lämna aktuariens ställning och arbetsuppgifter inom verket

orubbade. Jag har fördenskull ej i deras inrättande kunnat Unna giltig

anledning lör ett frånträdande av den uppfattning beträffande aktuarietjänstens

riktiga placering i avlöningsh än seende vid jämförelse med

geodet- och kartografbefattningarna vid allmänna kartverket och med

dem likställda befattningar, som vid 1912 års reglering var kommitténs

och statsmakternas. Ej heller eljest torde någon sådan anledning vara

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Yttranden

över löneregleringskommitténs

betänkanden.

Kommissionen

för de allmänna

kartarbetena.

påvisad. Och härvid får jag tillika uttala, att aktuarien vid sjökarteverket,

såsom varande den för det grundläggande och jämväl fordrande

och omfattande vetenskapliga arbetet inom verket i främsta rummet och

egentligen avsedde tjänstemannen, synes mig — på sätt också i ärendet

framhållits — hava att uppbära ett jämförelsevis ansvarsfullare och mera

maktpåliggande arbete än såväl var för sig de sex geodeterna och aderton

kartograferna vid allmänna kartverket som ock naturligen den ifrågasatte

kartografen vid sjökarteverket. Påtagliga och även fullt reala

grunder synas mig således alltjämt tala för befogenheten av ett högre

avlöningsplan för aktuarien vid sjökarteverket än för de ovan sist omnämnda

befattningshavarna.

Nu har löneregleringskommittén i utlåtande den 6 november 1917

för geodet- och kartograftjänsterna vid allmänna kartverket samt i sitt

utlåtande i nu förevarande ärende för den förordade kartografbefattningen

vid sjökarteverket föreslagit den avlöning, som i allmänhet är

bestämd för första gradens tjänstemän vid centrala verk. Med avseende

härå och på grund i huvudsak av vad jag ovan anfört finner jag en

något högre avlöning böra vara förenad med aktuariens vid sjökarteverket

befattning.

I sådant syfte får jag för denna aktuariebefattning förorda enahanda

avlöningsförmåner, som vid olika tillfällen av statsmakterna

tillagts tjänster, vilka ansetts böra intaga en ställning mellan första

grads- och andra gradstjänsterna vid centrala verk, nämligen en avlöning

av 4,500 kronor, därav lön 2,600 kronor, tjänstgöringspengar 1,600

kronor och ortstillägg 300 kronor, till vilken avlöning skola kunna komma

tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års

tjänstetid.»

Yttranden över löneregleringskommitténs förenämnda utlåtanden den

24 och den 28 november 1917 hava, såsom förut omförmälts, avgivits,

den 14 sistlidna februari av kommissionen för de allmänna kartarbetena

och den 15 i samma månad av chefen för sjökarteverket, varjämte chefen

för marinstaben den 15 nästlidna mars avgivit yttrande över kommitténs

förstnämnda utlåtande; och anhåller jag nu att få redogöra för det huvudsakliga

innehållet av omförmälda yttranden.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i sitt yttrande den

14 sistlidna februari, under erinran att kommissionen vid flera tillfällen

haft under behandling spörsmålet om ett för sjökarteverkets arbeten betryggande

ordnande av dess personalfråga, tillstyrkt inrättandet av de

föreslagna nya tjänsterna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

45

Beträffande frågan, huruvida den föreslagna assistenten borde vara

sjöofficer eller civil, ville kommissionen framhålla att, enligt vad chefen

för sjökarteverket upplyst, de fordringarna måste ställas på den, som

komme att bekläda assistentbefattningen, att han vore en person med

på praktisk erfarenhet om sjömätning och fartygs navigering stödd

insikt om fordringarna på sjökort och de grunder, efter vilka fartyg

navigeras, och som . med mognat omdöme förenade fallenhet för kartteknik.

Kommissionen ansåge, att under ifrågavarande förhållanden

dessa fordringar näppeligen kunde fyllas av någon annan än en sjöofficer.

Härtill komme, att assistenten vore avsedd att vid förfall för

chefen föra befälet över sj ökarteverket, i händelse vid detta icke tjänstgjorde

en regementsofficer. För avgörande av frågan, huruvida och

under vilka förhållanden den ifrågavarande tjänsten med dylika fordringar

och under sådana omständigheter kunde besättas med en civil person,

torde yttrande av sjömilitära myndigheter komma att giva en sakkunnigare

ledning än kommissionen ansåge sig kunna lämna.

Chefen för marinstaben, chefen för rikets allmänna kartverk och chefen

för sj ökarteverket hade i skrivelse den 5 april 1916 föreslagit, att assistentens

löneförmåner måtte bestämmas till likhet med dem, som åtnjötes av arbetschefen

vid rikets allmänna kartverks avdelning för ekonomiska och

stomkartearbeten, eller 6,400 kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor,

under det att löneregleringskommittén föreslagit de löneförmåner, som

åtnjötes av andra gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk, nämligen

5,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor vartdera. Med avseende

fästat såväl å det önskvärda uti att tjänsten besattes med en sjöofficer,

vilket antagligen icke bleve möjligt, om avlöningen komme att

understiga den, som bemälda chefer föreslagit, som ock å det förhållandet,

att den synnerligen ansvarsfulla befattningen väl kunde berättiga

dess innehavare att i likhet med vad förhållandet vore inom vissa andra

verk intaga en mellanställning mellan andra och tredje gradens tjänstemän,

tillstyrkte kommissionen bifall till vad cheferna föreslagit.

Enär det konstitutiva för assistentbefattningen vore, att den omfattade

kartografgöromål, under det att aktuarien fortfarande skulle ombesörja

de geodetiska göromålen, funne kommissionen den av löneregleringskommittén

föreslagna benämningen för assistenten »förste

aktuarie» icke lämplig, utan föresloge kommissionen att benämningen

måtte bliva »förste sjökartograf» och i samband härmed kartografens

benämning »sjökartograf».

Till vad löneregleringskommittén i övrigt föreslagit beträffande

assistenten, kartografen, redogöraren, - ritaren (gravören) och det kvinnliga

biträdet tillstyrkte kommissionen bifall.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Chefen för

sjökarteverket.

46 Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

I avseende slutligen å frågan om den nuvarande aktuariens framställning

om förbättrade löneförmåner tillstyrkte kommissionen det

förslag, som reservanten inom löneregleringskommittén i sin reservation

avgivit.

Chefen för sjökarteverket har i egenskap av ledamot av kommissionen

förklarat sig icke kunna instämma i kommissionens beslut i avseende

å sistnämnda fråga samt ansett, att aktuarien vid sjökarteverket,

som nu innehade begynnelselön i likhet med observator vid rikets allmänna

kartverk, borde, därest denne erhölle löneförbättring, erhålla motsvarande

förbättring av sina löneförmåner.

Chefen för sjökarteverket har i sitt förenämnda yttrande den 15

sistlidna februari anfört, bland annat, följande.

Löneregleringskommittén hade i huvudsak ställt sig välvillig emot

den av chefen för marinstaben, chefen för rikets allmänna kartverk och

chefen för sjökarteverket i skrivelse den 5 april 1916 förordade organisationen,

men hade föreslagit vissa jämkningar, varav särskilt en vore

ägnad att väcka betänksamhet. Sålunda hade kommittén beträffande

assistentbefattningen föreslagit en utjämning mellan denna befattning och

den redan befintliga aktuariebefattningen samt med hänsyn till den

teoretiska kompetensen för assistentbefattningen påyrkat sådana bestämmelser,

som innebure en garanti för att kompetens villkoren för denne

tjänstinnehavare ej under några förhållanden bleve lägre, än vad nu

vore stadgat i fråga om aktuarien vid sjökarteverket, vare sig sagda kompetensvillkor

vore genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande

sätt ådagalagda. Det läge onekligen något tilltalande uti

att icke blott beträffande ifrågavarande tjänster utan även beträffande den

ifrågasatta kartografbefattningen uppställa i huvudsak samma kompetensfordringar,

emedan de tre befattningarna därigenom komme att bilda en

homogen grupp, inom vilken möjlighet förefunnes för innehavarna av

de lägre avlönade befattningarna att vinna befordran till den bäst avlönade.

Ett väsentligt skäl emot den föreslagna anordningen vore dock, att den ej

läte sig väl anpassa till vad de olika tjänsterna krävde av innehavarna.

Aven om de tre befattningarna finge anses besläktade, hade det från

chefens för sjökarteverket sida aldrig betraktats såsom önskvärt att på

innehavarna uppställa fordran på alldeles samma kompetens, emedan

sjökarteverket skulle bliva bättre betjänat med att tjänstinnehavarna

vore specialiserade i något olika riktningar inom gränserna för sjökarteverkets

verksamhetsområde, varigenom facklig sakkunskap skulle göra

sig bäst gällande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Den förnämligaste av de tre tjänstemännen hade kartverkschefen

tänkt sig såsom kartredaktör och teknisk ledare. Han skulle äga en på

praktisk erfarenhet om sjömätning och fartygs navigering under olika

förhållanden stödd insikt om fordringarna på sjökort och de grunder,

efter vilka fartyg navigeras, så att han i sin egenskap av kartredaktör

kunde på tillfredsställande sätt tillgodose såväl handelsflottans som

marinens berättigade krav på sjökort. Men för att denna erfarenhet

skulle kunna göra sig gällande, borde han också vara av praktisk läggning,

med mognat omdöme och fallenhet för de tekniska tillvägagångssätt,

som tillämpades vid framställandet av sjökort.

För visso vore det nödvändigt, att han också ägde geografisk bildning

i allmänhet samt kännedom om jordmagnetism, havsströmmar och

andra hydrofysikaliska förhållanden, som spelade in vid fartygsnavigering.

Det vore därjämte önskligt, att han besutte kännedom om de beräkningsmetoder,

som vore grundläggande för sjökarteverkets mätningsarbeten

och konstruktionen av kartor, ävensom någon kunskap i geologi,

liksom också att han för namngransknig å kartor ägde något sinne för

ortnamnsterminologi. Men även om matematiska och fysiska vetenskaper

övade ett viktigt grundläggande inflytande på konstruktionen av sjökort,

utgjorde de dock i hela tillvägagångssättet vid framställandet av sjökort

en ringa ingrediens i jämförelse med den arbetsprodukt, som hämtade

sitt stöd i nautiskt arbete och erfarenhet. Enär dessutom skicklighet

i alla nu nämnda avseenden icke kunde fordras av en person, måste

man tänka sig, att innehavarna av de tre högre civila befattningarna

vid sjökarteverket kompletterade varandra, varvid såsom hittills aktuarien

borde stå såsom representant för de geodetiska och hydrofysikaliska områdena,

under det att den tjänsteman, som betecknades såsom assistent,

representerade de karttekniska och rent nautiska områdena.

Med avseende å löneregleringskommitténs förslag angående villkor

för assistentbefattningens innehavande ville kartverkschefen, då detta

förslag icke uteslöte tillämpning i den av honom såsom önsklig angivna

riktningen, icke göra någon erinran. Under nuvarande förhållanden

borde dock enligt kartverkschefens åsikt i första hand eftersträvas att

för assistentbefattningen förvärva en stainofticer från flottan med rik

erfarenhet såsom sjömätare.

Beträffande assistentens avlöningsförmåner hade löneregleringskommittén

på anförda skäl ansett, att assistenten borde likställas med andra

gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk. Med anledning härav ville

kartverkschefen erinra om innehållet av sin skrivelse den 24 oktober 1913,

vari framhållits såsom skäligt att, under förutsättning att för befattningen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.

skulle kunna förvärvas en erfaren stamofficer från flottan, denne borde

kompenseras för förlorade befordringsutsikter vid flottan genom att erhålla

en avlöning, närmande sig vad som uppbures av en kommendörkapten

av 2. graden. Denne kunde under normala förhållanden påräkna

en avlöning av 6,825 kronor om året. Vore han sjökommenderad i fem

månader, utbetalades till honom av statsmedel dessutom omkring 1,700

kronor. Till och med en kapten i l:a löneklassen, tjänstgörande vid

sjökarteverkets mätningsarbeten under ungefär 5 månader, kunde vid den

tid förslaget avgavs påräkna en årlig nettobehållning av omkring 6,200

kronor. Då kartverkschefens förslag fixerades till 6,400 kronor, motsvarande

avlöning till arbetschefen vid rikets allmänna kartverk, betecknade

detta sålunda ett ingalunda överdrivet förslag och torde ännu

mindre under nuvarande förhållanden kuuna betecknas som överdrivet,

varför detsamma fortfarande förordades.

Enligt förslaget skulle 4,000 kronor utgöra lön och 2,400 kronor

tjänstgöringspenningar; dock hade kart verkschefen icke något att erinra

emot att av tjänstgöringspenningarna exempelvis 400 kronor överfördes

till ortstillägg. I detta sammanhang ville kartverkschefen erinra, att i den

proposition, som till innevarande års riksdag avgivits beträffande inrättande

av en »statens meteorologisk-hydrograiiska anstalt», upptagits förslag till

avlöning åt ej mindre än två »byrådirektörer» med begynnelseavlöning av

6,800 kronor. Egentligen vore detta en avlöning, som skulle lämpa sig

även för assistenten, emedan den skulle bereda honom en avlöning, ungefär

motsvarande kommendörkaptens av 2. graden. För övrigt funnes

exempel på flera tjänstemän med 6,400 kronor i begynnelseavlöning.

Löneregleringskommittén hade förslagsvis framfört tanken att utbyta

den ifrågasatta benämningen assistent mot »förste aktuarie». Med anledning

härav erinrades, att benämningen »assistent» upptagits efter

andra motsvarigheter. Det hade åsyftats att bereda assistenten en ställning,

ungefär motsvarande assistent i marinförvaltningen. Som dessutom

det konstitutiva för denna befattnings innehavare bleve att vara kartograf,

ansåge kartverkschefen olämpligt att kalla honom aktuarie utan

hellre då »förste kartograf». Emellertid hade med avseende härå fråga

uppstått, huruvida icke — liksom man skilde emellan exempelvis en »intendent»

och en »marinintendent» — det vore lämpligt att fastställa benämningen

»marinkartograf», vilket syntes mycket tilltalande. Mén då

denna benämning åter kunde ingiva den föreställningen, att personen vore i

tjänst vid »marinen», torde benämningen »sjökartograf» vara att föredraga,

och ansåge kartverkschefen mycket lämpligt, att benämningen för den

ifrågavarande tjänstebefattningen bleve »förste sjökartograf» samt att i

så fäll kartografen borde benämnas »sjökartograf».

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

49

Beträffande kartografbefattningen hade löneregleringskommittén dels

föreslagit likställighet i avlöningshänseende med första gradens tjänsteman

i centralt ämbetsverk, mot vilket intet vore att erinra, och dels med

avseende på teoretiska kompetensvillkor uppställt krav motsvarande dem,

som gällde i fråga om kartografbefattningarna vid rikets allmänna kartverk.

Vidkommande sistnämnda fordran hade kartverkschefens förslag att

såsom minimifordran upptaga krav på studentexamen på reala linjen,

föranletts därav, att kartverkschefen vid tidpunkten för förslagets avgivande

icke vågade uppställa längre gående fordran. De högre befattningarna

vid sjökarteverket komme ju nämligen att bliva få och utsikterna till

befordran små. Verksamheten vid sjökarteverket vore dessutom egenartad

och ägde föga motsvarighet inom andra verksamhetsområden, varför det

kunde vara att befara att vid ansökan om förflyttning till annat verksamhetsområde

den erfarenhet, som vunnits under tjänstgöring vid sjökarteverket,

icke tillmättes synnerlig vikt. Slutligen vore att märka, att

det här i landet icke existerade någon för vare sig assistent- eller kartografbefattning

vid sjökarteverket avpassad vetenskaplig utbildningskurs.

Strängt taget borde för kartografbefattningen gälla ungefär samma kompeten

svillkor, som förut angivits såsom önskvärda med avseende på assistentbefattningen,

och sålunda även nautiska insikter, emedan utförandet

av sjömätning i allmänhet förutsatte något sjömanskap och av en kartograf

dessutom borde fordras insikt i navigering. Men en viktig synpunkt

vore också, att kartografen vid behov kunde biträda aktuarien och

vid förfall för denne uppehålla hans tjänst. Med hänsyn härtill och då

det måhända komme att möta mindre svårighet att besätta platsen med

en akademiskt bildad person än tidigare antagits, ville kartverkschefen

i anslutning till löneregleringskommittén uttala, att han ansåge önskligt,

att kartografen innehade hög teoretisk kompetens.

Frågan om de nu avhandlade två befattningarna syntes emellertid icke

böra avgöras utan i behörigt sammanhang med den redan bestående

aktuariebefattning en. Löneregleringskommittén syntes hava sökt ernå

sådant sammanhang genom att föreslå likartad teoretisk kompetens för

assistent- och aktuariebefattningarna, varmed, bland annat, uppenbarligen

åsyftats att bana väg för aktuarien till den högst avlönade befattningen,

som skulle göras till en »förste aktuarie»-tjänst. Från

denna utgångspunkt hade löneregleringskommittén ansett sig kunna

åvägabringa även en utjämning i avlöningshänseende mellan aktuarien

och geodeterna vid rikets allmänna kartverk, i det att kommittén, som

i betänkande den 6 november 1917 förordat en löneförhöjning med 1,000

kronor för dessa geodeter, nu ej förordat motsvarande förhöjning för

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

aktuarien vid sjökarteverket. Härigenom skulle geodeterna i avlöningsliänseende

bliva likställda med aktuarien, ehuru på skäl, som på sin

tid anfördes vid upprättandet av aktuariebefattningen och vilka skäl av

löneregleringskommittén då godtogos och som ännu kvarstode i huvudsak

oförändrade, aktoariens begynnelseavlöning bestämdes till ett belopp,

som med 1,000 kronor översteg geodets vid rikets allmänna kartverk,

eller lika med observatörs.

Enligt chefens för sjökarteverket ovan framförda uppfattning skulle

aktuariens ställning, skyldigheter och ansvar genom en nyreglering icke

avsevärt förändras. Den nuvarande innehavaren av befattningen hade

valt tjänstgöring vid sjökarteverket förmodligen därför, att denna tjänst

medfört en i derå avseenden bättre ställning än geodetbefattning vid

rikets allmänna kartverk. Denna fördel skulle nu utjämnas, därför att

löneregleringskommittén för den nya assistentbefattningen tänkt sig ett program,

som skulle medgiva aktuarien utsikt att avancera till denna befattning.

Här ovan hade kartverkschefen sökt visa, att han ansåge de båda befattningarna

böra bliva till sitt inre väsen olika; och ville kartverkschefen

i princip fullt ansluta sig till den reservation, som i detta ärende

avgivits av reservanten inom löneregleringskommittén.

I betraktande av att det vore ifrågasatt, att observatörer och geodeter

vid rikets allmänna kartverk skulle komma att få begynnelseavlöningen

höjd med resp. 1,800 och 1,000 kronor för år, ville kartverkschefen

såsom sin bestämda mening framhålla, att det skulle vara en orättvisa

mot den nuvarande innehavaren av aktuariebefattningen, om icke hans

tjänstebefattning också tillerkändes en liknande löneförbättring, helst

under nuvarande dyrtid en var tjänsteman i mellanställning otvivelaktigt

kände behov av löneförbättring; och ansåge kartverkschefen, att denna

förbättring borde bliva bestående, emedan aktuarien vid sjökarteverket

städse torde komma att intaga en mera ansvarsfull ställning än en geodet

vid rikets allmänna kartverk. ♦

Nämnda kartverk förfogade inom sin geodetiska avdelning över

en professor och två befattningar i andra lönegraden. Inom nautiskmeteorologiska

byrån torde förefinnas förhoppning, att dess två

tjänstemän skulle övergå till att bliva befattningshavare i andra lönegraden.

Den föreslagna nya meteorologisk-hydrografiska anstalten torde

komma att förfoga över icke mindre än fyra befattningar i nämnda grad,

förutom två byrådirektörer. Då chefen för sjökarteverket på sin tid

gjorde framställning om avlöning till en tjänsteman i mellanställning

mellan första och andra lönegraden, vilken skulle sköta hela den geodetiska

verksamheten, utföra och bearbeta magnetiska observationer, när förhål
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.

51

landena medgåve, redigera den meteorologiska delen av »Svensk lots»,

handhava verkets arkiv och bibliotek, konstruera alla originalkartor o. s. v.,

måste detta med hänsyn till nutida anspråk betraktas såsom högst blygsamt,

helst sjökarteverket hade att tillfredsställa ett riksintresse, som icke torde

kunna sättas tillbaka för något av dem, som de ovan nämnda institutionerna

representerade. Därjämte torde det vara nödvändigt även för sjökarteverket

att i kampen om den bästa arbetskraften kunna erbjuda

villkor, som ej vore sämre än de, som lockade vid andra verk.

Återstode frågan, huruvida de teoretiska kompetensfordringarna till

aktuariebefattningen kunde sägas vara tillräckliga, om befattningen uppflyttades

i högre grad. Kartverkschefen hade funnit, att som regel filosofie

licentiatexamen uppställdes såsom teoretisk kompetensfordran för

andragradsbefattningar. Men undantagen vore långt ifrån sällsynta.

Civilingenjörsexamen och inom de centrala verken den relativt enkla

juridiska kansliexamen ansåges även kunna berättiga till befattning i

nämnda grad. I andra fall syntes de teoretiska examina få lämna plats

för personlig begåvning och utpräglad fallenhet för ett visst yrke. Med

hänsyn härtill torde kunna ifrågasättas, huruvida icke de teoretiska kompetensfordringarna

för aktuariebefattningen, sådana de nu vore fastställda,

kunde anses tillfyllest, enär de måste vara kombinerade med

gedigna praktiska och fysiska kvalifikationer. Aven eu mycket hög

teoretisk kompetens skulle ej kunna ersätta den praktiska läggning och

goda fysik, som vore nödvändiga för att tillfredsställande lösa aktuariebefattningens

arbetsuppgifter.

Då på sin tid konturerna till aktuariebefattningen uppdrogos, gällde

det någonting nytt och främmande, som manade till att skrida varsamt

fram. Nu, sedan erfarenhet vunnits, funne .kartverkschefen, att anspråken

lämpligen kunnat ställas något högre. Tillkomme nu eu kartografbefattning,

vars innehavare också komme att deltaga i de geodetiska

arbetena, ansåge kartverkschefen lämpligt och hemställde att, då beträffande

kartverkets personal ifrågasatts en allmän lönereglering, Kungl.

Maj:t måtte medverka till att aktuariebefattningen måtte uppflyttas i andra

lönegraden med 5,800 kronor i begynnelseavlöning ävensom att såsom

ett av villkoren för tjänstens framtida besättande måtte uppställas avlagd

licentiatexamen, dock endast försåvitt detta villkor ansåges oeftergivligt

för icke blott sjökarteverket, utan även andra motsvarande anstalter.

Därest denna hemställan icke bifölles, men aktuarien likväl föresloges

till någon avlöningsförbättring, ville kartverkschefen upplysningsvis

erinra, att den nuvarande tjänstinnehavaren från och med år 1919 torde

få anses berättigad till ett första ålderstil]ägg.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

«

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Beträffande den föreslagna löneregleringen för ritare och gravörer

vore att beklaga, att för sjökarteverkets del förbättringen komme att

kraftigast gynna dem, som för närvarande vore minst i behov därav, i

det att de yngste, som ännu ej bildat familj, komme att genast erhålla

en löneförbättring om 600 kronor, medan de äldre, vilka redan intjänt

något ålderstillägg och som bildat familj, komme att stanna vid en förbättring

om 200 kronor. I en till kartverkschefen avgiven promemoria

hade denna personal därför hemställt, att begynnelseavlöningen för ritare

och gravörer måtte enligt löneregleringskommitténs förslag sättas till

3,000 kronor, vartill borde komma tre ålderstillägg å vartdera 400 kronor

efter respektive 5, 10 och 15 år, vilka ålderstillägg helt skulle tillfalla

lönen, samt att de nu invänta ålderstilläggen ävensom tjänstetidsberäkningarna

måtte bibehållas oförändrade.

Med avseende på vad löneregleringskommittén i övrigt anfört angående

regleringen av lönerna för befattningarna vid sjökarteverket ville

kartverkschefen anhålla att — liksom genom kungörelse den 10 juni 1912

möjlighet bereddes ritare eller gravör, vilken redan före år 1913 varit i

tjänst vid sjökarteverket och som från och med år 1913 erhållit ordinarie

anställning, att få för beräknande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring vid sjökarteverket — den möjligheten jämväl måtte

beredas de extra tjänstemän, som redan före år 1913 vore antagna i

tjänst vid sjökarteverket och som bleve befordrade till ordinarie befattningshavare

enligt den nu ifrågasatta nya staten för sjökarteverket, att

för bekommande av ålderstillägg till lönen få efter Kungl. Maj:ts prövning

tillgodoräkna sig vid sjökarteverket efter uppnådd ålder av 22 år

redan upplupna tjänstår. Härvid syftade kartverkschefen närmast på

en flaggunderofficer, som alltsedan år 1912 uppehållit bokförartjänsten och

som chefen hoppades vara villig att övergå till redogörarbefattningen.

Den till 3,000 kronor ifrågasatta avlöningen för redogörarbefattningen

borde vara lockande för en person, som utan att hava behövt bekosta sig

någon egentlig utbildning kunde ernå den före trettioårsåldern, men

kunde icke vara lika begärlig för en person, vilken i likhet med bokföraren

redan uppnått 47 års ålder och som innehade fullmakt å ordinarie

tjänst, vilken redan under nuvarande förhållanden kunde anses avkasta

omkring 3,000 kronor och söm efter eventuellt genomförd lönereglering

kunde väntas giva mera. För att undvika olägenheten av personombyte

och förekomma att bokföraren nödgades lämna en befattning,

som han väl skött och vid vilken han gärna ville kvarstå även sedan

den förändrats till en redogörartjänst, vore det önskligt, att han finge

beräkna sina vid sjökarteverket upplupna tjänstår.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

53

Chefen för marinstaben bär i sitt yttrande den 15 nästlidna mars

anfört huvudsakligen följande.

Förutom de skäl, som av chefen för rikets allmänna kartverk

i hans vid ovannämnda utredning den 5 april 1916 fogade reservation

uttalats till stöd för den uppfattningen, att assistentbefattningen

borde innehavas av en sjöofficer, torde även det förhållandet böra beaktas,

att assistenten under de tider, han tjänstgjorde såsom tjänstförrättande

chef för sjökarteverket, toge befäl över samtliga chefer för sjömätningsfartyg

och sjömätningsavdelningar. Att en civil assistent skulle taga

dylikt befäl torde i alla avseenden få anses olämpligt och torde ej heller

finna motsvarighet inom andra svenska statens förvaltningsgrenar.

Vid en granskning av chefens för sjökarteverket förslag till och motiv

för besättandet av ifrågavarande assistentbefattning torde man svårligen

kunna värja sig från det intryck, att en strävan att ombilda sjökarteverket

till en civil institution förelåge. Sjökarteverket vore dock,

på grund av sin ställning såsom direkt sorterande under chefen för sjöförsvarsdepartementet,

i högre grad än vad fallet vore med rikets allmänna

kartverk en militär institution. Rikets allmänna kartverk lydde

under jordbruksdepartementet, men för att säkerställa tillgodoseendet av

de militära intressena vore uti gällande instruktion för rikets allmänna

kartverk fastställt, att avdelningschefen för generalstabens topografiska

avdelning skulle vara chef för kartverket. Åven vore stadgat att, vid

tillfälligt förhinder för kartverkschefen att utöva sin befattning, densamma

skulle övertagas av den främste av de vid kartverket tjänstgörande

officerarna. Vid längre förfall för kartverkschefen förordnade Kungl.

Maj:t vikarie för denne. Att det militära intresset även vid dylikt förfall

tillvaratoges torde framgå därav, att Kungl. Maj:t i dylikt fall förordnat

vid generalstaben tjänstgörande regementsofficer att bestrida befattningen

i fråga.

Det syntes därför inkonsekvent och mindre välbetänkt att beträda

andra vägar, då det gällde tillsättandet av motsvarande befattning inom

den i än högre graä militära institutionen sjökarteverket. Fastmer torde

i stället ett närmare samarbete mellan marinstaben och sjökarteverket

böra eftersträvas, vilket helt säkert skulle gagna såväl statens som

andra allmänna intressen. Ett dylikt samarbete syntes bäst och naturligast

främjas genom att sj ökarte verkets organisation närmades till i stället

för att fjärmas från den för rikets allmänna kartverk gällande organisationen.

Därest inom marinstaben upprättades eu sjökarte-eller hydrografisk

avdelning, borde dess avdelningschef samtidigt vara chef för

sjökarteverket, och för tjänstgöring därstädes skulle avses vissa av de i

Chefen för

marinstaben.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

Departements
chefens
yttrande.

marinstaben kommenderade officerarna. Av dessa skulle då en kapten

eller yngre regementsofficer avses för assistentbefattningen vid sjökarteverket

och vid. tillfälligt förbinder för k art verkschefen övertaga ledningen.

Vid längre förfall torde Kungl. Maj:t böra förordna om vikarie,

vartill borde utses assistenten, därest denne vore regementsofficer, i annat

fall en inom marinstaben tjänstgörande regementsofficer, i första hand

avdelningschefen för marinstabens kommunikationsavdelning.

Granskade man motsvarande utländska institutioner och vändes blicken

därvid i första hand mot Tyskland, som onekligen intoge eu framstående

plats på det organisatoriska området, funne man, att det tyska

sjökarteverket vore en rent militär institution, utgörande en avdelning

av »Nautisches Departement» inom »Reichs-Marine-Amt», med en kommendör

som chef och tre regementsofficerare som avdelningschefer. Att

den tyska handelsflottan icke blivit lidande eller sett sina önskemål tillbakasätta

torde framgå av ett studium av det tyska sjökortmaterialet,

vilket med fog kunde sägas stå på höjden av fulländning.

Frågan om en mera vittgående omorganisation av sjökarteverket

läge visserligen utanför ramen av nu infordrade yttrande, men det syntes

nödvändigt att granska de nu föreslagna organisatoriska åtgärderna ur

mer än en synpunkt, på det att dessas verkliga innebörd icke måtte

undanskymmas.

På grund av vad sålunda anförts hemställde chefen för marinstaben,

dels att assistentbefattningen i sjökarteverket måtte besättas med

en sjöofficer, icke med civil tjänsteman, dels att åtgärd måtte vidtagas

i syfte att innehavaren av ifrågavarande assistentbefattning icke ginge

förlustig sina befordringsmöjligheter inom sjöofficerskåren på grund av

bristande kommenderingar å stridsfartyg.

Sjökarteverkets huvudsakliga uppgifter, vilka i det föregående (sid.

4 o. 5) angivits, hänföra sig dels till utförande av sjömätning sarbeten inom

kust- och insjöområden och dels till bearbetande av det vid mätningarna

insamlade materialet samt utgivande av sjökort och seglingsbeskrivningar

m. m., vilka arbeten kunna sammanfattas under benämningen byråarbeten.

För utförande av dessa båda slag av arbeten har under större delen

av sjökarteverkets tillvaro huvudsakligen använts flottan tillhörig personal,

vilken för ändamålet kommenderats till verket. Den organisation,

som genom förenämnda beslut vid 1912 års riksdag gavs åt sjökarteverket

med hänsyn närmast till byråarbetenas fullgörande, byggde även i väsentlig

mån därpå, att sådan personal framgent skulle för dessa arbeten kunna

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340. 55

påräknas. Å den av riksdagen år 1912 godkända staten för sjökarteverkets

civila personal upptogos sålunda såsom ordinarie tjänstemän allenast 1

aktuarie, 11 ritare eller gravörer samt 2 kvinnliga biträden. Denna organisation

visade sig emellertid snart nog icke vara ägnad att motsvara de krav,

som i förevarande hänseende måste ställas på ifrågavarande ämbetsverk.

Anledningen härtill har, enligt vad av det förut sagda framgår,

i främsta rummet varit att söka i den omständigheten, att sjökarteverket

under den senare tiden icke kunnat få sitt behov av arbetskraft på

ett vare sig kvantitativt eller kvalitativt tillfredsställande sätt fyllt genom

kommendering av personal från flottan. Detta förhållande torde

visserligen till någon del bero på svårighet från flottans sida att till mera

stadigvarande tjänst vid sjökarteverket kunna avstå militär personal, vilken

svårighet ytterligare framträtt under den sedan augusti månad år 1914

pågående mobiliseringen av flottan. Men den egentliga orsaken härtill

ligger otvivelaktigt däri, att det med hänsyn icke minst till sjökarteverkets

alltmer omfattande göromål befunnits oundgängligen nödvändigt

att för behörigt fullgörande av sjökarteverkets ur såväl förs vars väsendets

som sjöfartens synpunkt betydelsefulla arbete äga tillgång till ytterligare

fast anställda samt för sitt värv fackligt utbildade och i övrigt

väl kvalificerade tjänstemän, vilka helt kunna ägna sin arbetskraft åt

sj ökarteväsendet.

Det har i sådant avseende icke yppats någon meningsskiljaktighet

därom, att å staten för sjökarteverkets civila personal nu böra upptagas

fem nya tjänster, nämligen för en assistent (av löneregleringskommittén

benämnd förste aktuarie), en kartograf, en redogörare, en manlig ritare

eller gravör och ett kvinnligt biträde. För min del finner jag icke heller

någon anledning till erinran mot detta förslag och vill endast tillägga,

att sjökarteverket genom denna väsentliga förstärkning av den civila

personalen synes mig böra bliva väl rustat för att med planmässighet

och kraft bedriva sina arbeten.

Jag anhåller nu att få något närmare skärskåda det* sålunda föreliggande

förslaget till inrättande av omförmälda fem nya tjänster jämte

därmed i samband stående frågor, därvid det torde vara lämpligast att

taga till utgångspunkt löneregleringskommitténs den 24 november 1917

avgivna utlåtande i ärendet.

Vad då först beträffar assistenten (förste aktuarien) skulle hans huvudsakliga

tjänsteåligganden bestå i redaktion av allmänna sjökort, tillsyn

över deras tryckning och årliga rättande, inläggning av mätningsresultat

i original samt tillsyn över byrå- och tryckeriinventarier jämte

materialier. Därest äldste vid verket tjänstgörande officer ej är rege
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

mentsofficer, skulle till assistentens åligganden dessutom komma utövande

av allmän tillsyn och ledning över byråarbetena under chefen, införande

av särskilda uppdrag och utredningar samt utarbetande och årlig komplettering

av seglingsbeskrivningar. Vid förfall för sjökarteverkets chef

att utöva sin befattning skulle densamma under nyssnämnda förutsättning

övertagas av assistenten.

I avseende å den kompetens, som bör stadgas för denne befattningshavare,

har löneregleringskommittén uttalat den bestämda uppfattningen,

att vid utfärdande av ny instruktion för sj ökarteverket eller

ändring av den nuvarande sådana bestämmelser böra meddelas, som

innebära en garanti för att kompetensvillkoren för denne tjänstinnehavare

ej under några förhållanden bliva lägre än vad nu är stadgat i fråga

om aktuarien vid sj ökarteverket (sid. 6), vare sig sagda kompetensvillkor

bleve genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande

sätt ådagalagda.

Kommittén utgår från den förutsättningen, att befattningen skulle

vara civil, men ställer sig icke helt avvisande mot tanken, att till innehavare

av befattningen skulle kunna förordnas officer å stat eller reservstat.

I avlöningshänseende bör assistenten enligt kommitténs mening

likställas med andra gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk och sålunda

erhålla en avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön,

1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, vartill

skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen å 500 kronor vartdera.

Jag är i allt väsentligt ense med kommittén i vad från kommitténs

sida beträffande denne befattningshavare föreslagits. Den ställning, som

assistenten skulle komma att intaga inom verket, betingar givetvis, att

hans kompetens icke bör i något avseende understiga den, som för närvarande

fordras av aktuarien. Beträffande frågan, huruvida befattningen

skulle kunna beklädas av officer vare sig i flottans stam eller reserv

eller av officer å flottans reservstat — varom olika meningar i ärendet

yppats — ställer jag mig tveksam om lämpligheten av en anordning,

varigenom en sådan möjlighet skulle beredas. Skall nämligen

verket för sitt arbete hava en bestående nytta av denne tjänsteman,

synes det icke böra riskeras, att han skall kunna vid mobilisering

inkallas till tjänst vid flottan och därmed dragas bort från sitt egentliga

verksamhetsfält. Och det ligger enligt min mening i hela

karaktären av den nu föreslagna organisationen, att denna tjänst

bör rekryteras med en civil tjänsteman. Endast härigenom synes

mig behövlig garanti kunna vinnas för att den vetenskapliga sidan

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

av sjökarteverkets arbeten blir behörigen tillgodosedd samt att erforderlig

kontinuitet i dessa arbeten kan upprätthållas. Härmed avser jag

ingalunda, att icke det sjömilitära elementet bör vid planläggandet och

utförandet av sjökarteverkets arbeten i erforderlig mån få göra sig gällande.

Men detta element representeras i första hand av chefen, vilken,

såsom nu är fallet, bör vara en officer vid flottan av regementsofficers

grad, och vidare av de övriga sjöofficerare, som givetvis alltjämt böra

kommenderas till sjökarteverket. Därvid anser jag mig böra framhålla,

hurusom det synes mig vara angeläget att, på sätt redan nu gällande instruktion

för sjökarteverket förutsätter såsom regel, en av de till sjökarteverket

kommenderade sjöofficerarna alltid är av regementsofficers

grad. Härmed löses ock på ändamålsenligaste sätt frågan om ställföreträdarskapet

för chefen, i det denne regementsofficer vid förfall för chefen

har att inträda i dennes ställe och chefskapet även för sådant fall kommer

att utövas av en officer.

Då det emellertid i enstaka undantagsfall måhända kan befinnas lämpligt,

att befattningen besättes med en sjöofficer, vilken besitter särskilda förutsättningar

härför, anser jag lämpligt, att i staten för sjökarteverket införes

en bestämmelse av det innehåll, att den i staten upptagna avlöningen

till assistenten utgår endast under förutsättning, att befattningshavaren

icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å

reservstat, i vilket fall han endast äger uppbära arvode till belopp, som

kan varda medgivet, allt eftersom han är militär i flottans stam eller reserv

(med pension) eller å reservstat.

Med min i det föregående uttalade uppfattning rörande sättet föi

ifrågavarande befattnings rekrytering lärer bäst överensstämma, att befattningens

innehavare, i enlighet med löneregleringskommitténs förslag,

benämnes »förste aktuarie», vilken benämning även i övrigt synes mig

väl vald med hänsyn till befattningens allmänna karaktär och befattningshavarens

ställning inom ämbetsverket.

Från flera håll har gjorts gällande, att förste aktuariens avlöning

borde bestämmas till 6,400 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor.

I likhet med löneregleringskommittén och på de av kommittén (sid. 30)

anförda skäl anser jag emellertid skäligt och lämpligt, att förste aktuarien

jämnställes med andra gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk.

Beträffande kartografen, vilken, såsom benämningen antyder, närmast

bör hava till åliggande att utföra kartografiska arbeten, har icke förutsatts

annat än att denne tjänsteman skulle besättas med civil innehavare.

Såsom kompetensvillkor för kartografen borde enligt löneregleringskomBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340). 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

mitténs mening uppställas enahanda krav, som gällde i fråga om kartografbefattningarna

vid rikets allmänna kartverk, nämligen avlagd lantmäteriexamen.

Kommittén har vidare föreslagit, att kartografen i avlöningshänseende

måtte likställas med första gradens tjänsteman i centralt

ämbetsverk och följaktligen komma i åtnjutande av en avlöning av

4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar

och 300 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.

Med avseende å den befattning såsom manlig ritare eller gravör,

vilken enligt det föreliggande förslaget skulle uppföras å sjökarteverkets

stat utöver det å staten redan upptagna antalet av 11 sådana tjänster,

har löneregleringskommittén såväl för innehavarna av sistnämnda tjänster

som för den nu föreslagna befattningshavaren förordat en avlöning

av 3,000 kronor, därav 1,700 kronor lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar

och 300 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg, vart och ett

å 400 kronor.

Enahanda avlöning, som sålunda ansetts böra tillerkännas ritare eller

gravör, har av kommittén även föreslagits för redogöraren. Eu sådan

befattningshavare finnes redan nu anställd vid sjökarteverket, ehuru avlöningen

till honom för närvarande utgår av det å staten uppförda anslaget

till arvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever

samt vikariatsersättningar. För anställning såsom redogörare skulle

erfordras styrkt förmåga att självständigt föra enklare räkenskap, varvid

såsom grundfordran kunde uppställas kompetens för förrådskonstapelstjänst

vid flottan.

Den föreslagna kvinnliga biträdesbefattningen har ansetts böra uppföras

av andra graden, d. v. s. med en avlöning av 1,600 kronor, därav

900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,

jämte två ålderstillägg å 200 kronor vartdera.

Vad sålunda föreslagits i fråga om nu nämnda befattningshavare

— kartograf, manliga ritare eller gravörer, redogörare och kvinnligt biträde

— finner jag välbetänkt och har sålunda icke något att därvid

anmärka.

Vidare har i ärendet väckts fråga därom, huruvida icke den å stat

nu uppförda aktuarien borde i samband med den nu ifrågasatta omregleringen

komma i åtnjutande av ökade löneförmåner. Denne befattningshavare

uppbär för närvarande avlöning såsom första gradens tjänsteman

med en begynnelseavlöning av 4,000 kronor och en slutavlöning

av 5,500 kronor. Enligt den för sjökarteverket gällande instruktionen

har, såsom förut nämnts, aktuarien att utföra geodetiska mätningar

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.

och beräkningar ävensom andra observationer eller beräkningar, som

falla inom området för kartverkets verksamhet, samt att utöva tillsyn

över verkets koncept- och originalmätningskartor ävensom över dess samling

av andra kartor och böcker.

Löneregleringskommittén har för sin del icke ansett sig kunna förorda

uppfattning i avlöningsbänseende av aktuarie^ änsten. Härvid bar

emellertid en av kommitténs ledamöter varit av skiljaktig mening och

för denna befattning förordat enahanda avlöningsförmåner, som vid olika

tillfällen av statsmakterna tillagts tjänster, vilka ansetts böra intaga en

ställning mellan första grads- och andra gradstjänsterna vid centrala verk,

nämligen en avlöning av 4,500 kronor, därav 2,600 kronor lön, 1,600

kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg

till lönen å 500 kronor.

Såsom bemälde reservant påpekat, blev vid den år 1912 genomförda

löneregleringen för sjökarteverket den då nyinrättade aktuariebefattningen

vid verket i avlöningshänseende placerad i en mellanställning mellan, å

ena sidan, observatorstjänsterna vid rikets allmänna kartverk samt, å

andra sidan, geodet- och kartografbefattningarna därstädes. Under det att

nämligen för observator begynnelseavlöningen bestämdes till 4,000 kronor

och slutavlöningen till 6,000 kronor samt motsvarande avlöningar

för geodet och kartograf upptogos till resp. 3,000 och 5,000 kronor,

fastställdes för ifrågavarande aktuarie begynnelseavlöniugen till 4,000

kronor och slutavlöningen till 5,500 kronor.

I ett den 6 november 1917 avgivet betänkande rörande avlöningsförhållandena

vid rikets allmänna kartverk har löneregleringskommitten

hemställt, att observatörerna vid allmänna kartverket måtte i avlöuingshänseende

jämnställas med tjänstemän i andra graden samt geodeterna

och kartograferna därstädes med första gradens tjänstemän. ISu har

ock kommittén i här föreliggande utlåtande beträdande sjökarteverket

föreslagit, att för den till nyinrättande ifrågasatta kartografbefattningen

måtte upptagas enahanda avlöningsförmåner som för sistnämnda tjänstemän.

Denne kartograf skulle alltså komma att uppbära samma avlöning

som aktuarien. Redan häri ligger enligt min mening ett vägande skäl

för att i detta samband bereda aktuarien förbättrade avlöningsförmåner,

då eljest en rubbning skulle inträda i det nuvarande avlöningsförhållandet

mellan aktuarie och kartograf. Tager man därjämte i betraktande den

kompetens, som fordras för aktuarien, jämförd med den, som uppställts

för kartografen, och de olika arbetsuppgifter, vilka äro avsedda att fullgöras

av dessa båda tjänstemän, torde vara obestridligt, att för aktuariegöromålens

behöriga fullgörande kräves en väsentligen mera kvalificerad

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

person än för kartograftjänsten; och med fordran på större kvalifikationer

lärer ock få anses följa berättigat anspråk på högre avlöningsförmåner.

Enligt den föreslagna organisationen skall aktuarien hava att med förste

aktuarien dela det vetenskapliga arbetet inom sjökarteverket; och även

om härigenom ansvaret för detta arbete enligt nämnda organisation blir

för aktuarien i viss mån lättat, lärer detta förhållande icke kunna tagas

till intäkt för att aktuarien ej bör bliva delaktig av den allmänna uppflyttningen

i avlöningshänseende av tjänstemännen inom ifrågavarande

verksamhetsområde. Behovet av ytterligare en vetenskapligt utbildad

tjänsteman (förste aktuarien) inom sjökarteverket är uteslutande att hänföra

till de ökade göromål och de stegrade anspråk på arbetets kvalitet,

som utvecklingen fört med sig.

Det torde slutligen även böra beaktas, att tillerkännandet åt aktuarien

av förbättrade avlöningsförmåner är av betydelse med hänsyn därtill, att

aktuarie^’änsten må kunna på ett tillfredsställande sätt rekryteras.

På grund härav finner jag mig böra förorda, att aktuarien må

komma i åtnjutande av ökade avlöningsförmåner; och anser jag mig

kunna förorda bifall till vad av bemälde reservant i sådant avseende

föreslagits.

Beträffande den å sj ökarteverkets stat nu upptagna vaktmästartjärtsten

vill jag erinra att, därest löneförbättring åt vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare varder vid innevarande riksdag beslutad för

år 1919, innehavaren av nämnda tjänst kan komma att erhålla avlöningsförmåner

utöver vad i staten angives.

I staten för den civila personalen vid sjökarteverket är för närvarande

upptaget ett belopp av 12,800 kronor till arvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar. I

likhet med löneregleringskommittén finner jag icke skäl att i samband

med den nu ifrågasatta omregleringen föreslå någon rubbning av detta

belopp. Icke heller synes anledning förefinnas att vidtaga ändring i

det uti staten uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg å 5,000 kronor.

Vad kommittén förordat dels beträffande uppförande å stat av en

förste aktuarie, en kartograf, en manlig ritare eller gravör, en redogörare

och ett kvinnligt biträde av andra graden, dels ock i fråga om

avlöningsförmåner för manliga ritare eller gravörer skulle föranleda en

ökning av det i avlöningsstaten för den civila personalen vid sjökarteverket

uppförda bestämda anslaget med 24,000 kronor. Vid bifall till

den av mig tillstyrkta förhöjningen i begynnelseavlöningen för aktuarien

skulle detta belopp ökas med 500 kronor till 24,500 kronor. .

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

61

För åtnjutande av de i det föregående för förste aktuarie, aktuarie,

kartograf, redogörare, manlig ritare eller gravör samt det föreslagna

kvinnliga biträdet förordade löneförmånerna torde, i anslutning till vad

1 öneregleringskommittén i sådant hänseende föreslagit, böra gälla de villkor

och bestämmelser, som nu äro stadgade för åtnjutande av de i staten

för den civila personalen vid sjökartev.erket upptagna avlöningsförmånerna,

dock med följande ändringar och tillägg, nämligen:

att i fråga om befattnings bestridande vid sjukdomsförfall in. m.

skall, i stället för därom nu intagen bestämmelse, gälla, att vid sjukdomsförfall

eller när det erfordras till följd av tjänsteresor eller för beredande

av semester, befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig

att, om han förordnas till högre befattning vid sjökarteverket, bestrida

densamma, dock ej längre än sammanlagt tre'' månader under ett och

samma kalenderår, samt att han därvid skall äga att, i stället för egna

tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att bestämmelsen om en fjärde förhöjning av avlöningen genom

ålderstillägg skall utgå;

att i övrigt beträffande avlöningsförhöjning skall utöver vad nu

finnes stadgat gälla, att manlig ritare eller gravör, som vid den nya

statens ikraftträdande äger mer än fem för ålderstillägg beräkneliga

tjänstår, skall för erhållande av ålderstillägg till lönen tillgodoräknas

dessa, i vad de till antalet överstiga fem;

att beträffande avlöningsförhöjning dessutom skall, i stället för därom

nu intagen bestämmelse, gälla, att likväl löntagare, som, då han intjänat

stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den

levnadsålder,, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten,

icke må tillträda samma förhöjning; samt

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av förste aktuarien under en och en

halv månad, av aktuarien, kartografen, de manliga ritarna och gravörerna,

redogöraren ävensom de kvinnliga biträdena envar under en månad

samt av vaktmästaren under femton dag-ar; börande dock iakttagas

att, vad beträffar personal, som deltager i sjömätnings- och därmed

sammanhängande arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den

tid, då sådana arbeten pågå.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att bland de nu gällande

avlöningsvillkoren är intagen bestämmelse därom, att det beträffande befattningshavare,

som vid den nya statens ikraftträdande är anställd vid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

sjökarteverket och antages till ordinarie befattningshavare å denna stat,

må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån befattningshavaren

för åtnjutande av avlöningsförhöjning äger räkna sig till godo

den föregående tjänstgöringen vid sjökarteverket; dock att manlig ritare

eller gravör icke må i något fall tillgodoräknas tjänstgöring före det han

fyllt 22 år. Någon ändring i denna bestämmelse har icke ifrågasatts.

I samband med avlöningsvillkorens fastställande torde böra föreskrivas,

att innehavare av ordinarie befattning vid sjökarteverket, vilken

icke före viss angiven tid anmäler, att han vill övergå till ny stat och

underkasta sig nämnda avlöningsvillkor, och ej heller kan lagligen därtill

förbindas, skall varda bibehållen vid de enligt dittills gällande stat

honom tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den män ej annat

föranledes av pensionslagens bestämmelser, vid den. rätt till pension, som

dittills tillkommit honom.

I pensionshänseende gäller för närvarande, såsom löneregleringskommittén

erinrat, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder

för aktuarien samt manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket

vid 65 levnads- och 35 tjänstår. I likhet med kommittén finner

jag, att enahanda bestämmelse lämpligen bör stadgas för förste aktuarie

och kartograf vid kartverket, under det redogöraren lärer höra

bliva underkastad pensionslagens allmänna föreskrifter. Då emellertid

denna fråga, såsom innebärande en ändring i civila pensionslagen, ankommer

på finansdepartementets föredragning, har jag härmed endast

velat angiva min ståndpunkt i frågan.

Beträffande föreskrifterna rörande arbetstid lärer vad nu är i sådant

avseende stadgat (sid. 6) böra tillämpas även på innehavarna av de

föreslagna nya befattningarna.

Med avseende å rese- och traktamentsersättning biträder jag löneregleringskommitténs

förslag, att sådan ersättning må utgå, till föiste

aktuarien enligt tredje, till kartografen enligt fjärde och till redogöraren

enligt femte klassen i gällande resereglemente. Traktamentena till

förste aktuarie och kartograf vid tjänstgöring ombord å sjömätningsf artyg

torde böra av Kungl. Maj:t bestämmas med hänsyn till den provisoriska

höjning av de enligt re sereglementet utgående dagtraktamentena, som

vidtagits genom kungörelse den 26 februari 1918.

Beträffande de ordinarie och extra anslag, som må finnas erforderliga

för bestridande av sj ökarte verkets utgifter år 1919, anhåller jag att

till en början få hänvisa till den framställning, som i sådant hänseende

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.

63

av mig avgivits till statsrådsprotokollet den 14 sistlidna januari (sid. 12

o. 13). Jag har därvid föreslagit, att i det till sjökarteverket uppförda

ordinarie anslaget, nu 101,800 kronor, måtte med hänsyn till det av löneregleringskommittén

avgivna förslaget beräknas en förhöjning av 24,000

kronor och att detta anslag sålunda i sin helhet måtte beräknas till 125,800

kronor. Av vad jag nu haft tillfälle anföra förorsakas ingen annan

ändring härutinnan än att nämnda belopp, 24,000 kronor, på grund av

den av mig föreslagna höjningen av aktuariens begynnelseavlöning från

4,000 kronor till 4,500 kronor lärer böra höjas till 24,500 kronor, varigenom

hela anslagets belopp skulle uppgå till 126,300 kronor.

Vidare har jag, enligt vad berörda statsrådsprotokoll den 14 sistlidna

januari utvisar, vid samma tillfälle hemställt, att till utförande av

sjömätningar måtte bland de extra reservationsanslagen å femte huvudtiteln

för år 1919 beräknas ett belopp av 158,200 kronor. Därvid anförde

jag, bland annat, att jag icke tagit i beräkning ett av kartverkschefen

i en uti oktober 1917 avlåten skrivelse på grund av inträffade

starka prisstegringar särskilt å bränsle, tryckpapper och andra tryckutensilier

begärt ytterligare belopp av 10,000 kronor. Då omförmälda

prisstegringar sedan nämnda tid alltjämt fortgått, anser jag mig emellertid

icke kunna underlåta att tillstyrka, att förutnämnda belopp, 158,200

kronor, nu ökas med berörda summa, 10,000 kronor.

Chefen för kartverket har därjämte i skrivelse den 21 sistlidna januari

gjort framställning därom, att kartverkets extra anslag för år 1919

måtte ökas med ytterligare 5,000 kronor för att möta de ökade kostnader,

som skulle uppkomma vid bifall till då föreslagen förhöjning av de

enligt resereglementet utgående dagtraktamentena. Sedan numera, på sätt

nyss nämnts, genom kungörelse den 26 februari 1918 vissa provisoriska

höjningar vidtagits i nämnda dagtraktamenten, lärer jämväl nämnda belopp

höra tilläggas det extra anslaget för år 1919. Detta anslag skulle

alltså för sagda år uppgå till (158,200 + 10,000 + 5,000) 173,200 kronor.

Vad kostnaderna för de förhöjda dagtraktamentena under innevarande

år beträffar, torde de kunna bestridas av medel, som tillförts kartverket

genom den under de senare åren icke obetydligt ökade sjökortsförsäljningen.

I anslutning till den uppställning av sjökarteverkets ordinarie och

extra anslag, som återfinnes å sid. 12, skulle dessa anslag för år 1919

utgöras av:

Ordinarie anslag:

bestämt anslag ............................................ °) 72,300: —

förslagsanslag .......................................... °) 5,000: —

reservationsanslag....................................... 49,000: — kronor 126,300: _

*) Dessa belopp återfinnas i staten å sid. 65.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.

Extra anslag;

till utförande av sjömätningar.......................................... kronor 173,200: —

Summa kronor 299,500: —

Av detta belopp, 299,500 kronor, äro det bestämda anslaget, 72,300

kronor, och förslagsanslaget, 5,000 kronor, eller tillhopa 77,300 kronor

avsedda till avlöningar m. in. till sjökarteverkets civila personal och

återstoden, eller 222,200 kronor, till verkets allmänna utgifter.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för den civila personalen vid

sjökarteverket, att gälla från och med år 1919:

J

Lön.

Tj än st- görings- pennin- gar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämt anslag''.

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 förste aktuarie ..................

3,600

1,800

400

5,800

| med 500 kronor och efter

1 10 år med ytterligare

( 500 kronor.

J Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter

1 aktuarie ...........................

2,600

1,600

300

4,500

V 10 år med ytterligare

1 kartograf.........................

2,200

1,500

300

4,000

500 kronor och efter

15 år med än ytter- ligare 500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 manlig ritare eller gravör...

1,700

1,000

300

3,000

med 400 kronor, efter

11 manliga ritare eller gravörer

18,700

11,000

3,300

33,000

\ 10 år med ytterligare

400 kronor och öfter 15

1 redogörare ........................

1,700

1,000

300

3.000

år med än ytterligare

400 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

i

graden ..............................

900

550

150

1.600

Efter 5 år kan lönen höjas

1 dito .................................

900

550

150

1,600

1 med 200 kronor och

efter 10 år med ytter-

1 kvinnligt biträde av första

ligare 200 kronor.

graden ..............................

700

350

150

1,200

[Efter 5 år kan lönen höjas

1 vaktmästare .....................

700

350

150

1,200

1 med 100 kronor och

j efter 10 år med ytter- 1 ligare 100 kronor.

Till arvode åt den, som för-

ordnas att leda och över

vaka rit- och gravyrarbetena

_

_

—

600

Transport

—

—

59,500

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340. 65

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Krouor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

_

59,500

Till arvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och

gravörelever samt vikariats- ersättningar .....................

12,800

Säger

—

—

—

72,300

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg ................

—

—

—

5,000

Summa

—

—

—

| 77,300

Anm 1• Den för förste akfcuarien upptagna avlöningen utgår endast under förutsättning, att befattningshavaren

icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket

fall lian endast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet, allt eftersom lian är

militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

dels förklara, att för åtnjutande av de i staten upptagna avlöningsförmåner

skola gälla de för dylika förmåner å den nuvarande staten

stadgade villkor och bestämmelser med de av mig tillstyrkta ändringar

och tillägg;

dels förklara, att den, som med eller efter ingången av år 1919

tillträder ordinarie befattning å sjökarteverkets avlöningsstat, skall vara

pliktig att underkasta sig de för avlöningsförmånernas åtnjutande stadgade

villkor och bestämmelser, samt att den innehavare av ordinarie

befattning vid sjökarteverket, vilken icke före den 1 december 1918 anmäler,

att han vill övergå till ny stat och underkasta sig de för avlöningsförmåner

enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser, och

vilken ej heller kan lagligen därtill förbindas, skall varda bibehållen vid

de enligt dittills gällande stat honom tillkommande avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit honom;

dels i riksstaten för år 1919 höja det ordinarie anslaget till sjökarteverket
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 luift. (Nr 340.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.

nu................................................................................................ kronor 101,800: —

med...................................................................................... » 24,500: -

till................................................................................................ kronor 126,300: —

dels ock till utförande av sjömätningar på extra stat för år 1919

bevilja ett reservationsanslag av 173,200 kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition

till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid

detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

C. Ridderstad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:188 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till sjökarteverket och till utförande av sjömätningar m. rn. s. 1 i texten