Sök i Ratio Lex

Angående anslag för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor m. m

1918-04-23 · 20 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:348, Angående anslag för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.

•1

Nr 348.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag för

beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor

m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet övpr

jordbruksärenden lör denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att under nionde huvudtiteln anvisa

dels för täckande av jämlikt riksdagens år 1916 givna bemyndigande

förskottsvis bestridda utgifter för beredande av lindring i de mindre

bemedlades levnadsvillkor å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst.......................................................................................... kronor 3,912,650;

dels för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor

i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen

i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder å tilläggsstat för år 1918 ett

förslagsanslag av................................................................. kronor 24,000,000;

dels ock för enahanda ändamål å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag

av ........................................................................ kronor 8,000,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918■ 1 samt. 308 käft. (Nr 348.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl Maj.ts nåd. proposition Nr 348.

Utdrag av protokollet över jordbruksår end en, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

På grund av väckt motion bemyndigade 1916 års riksdag enligt

skrivelsen nr 254 Kungl. Maj:t att i enlighet med vissa grunder för

beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor genom

reglering av priset å för dem avsedda livsmedel, enligt beslut i varje

särskilt fall av Kungl. Maj:t, på förslag av statens livsmedelskommission

och på villkor av kommunal kontroll i fråga om syftets ernående, använda

och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till ersättande,

förskjuta ett belopp av högst 5 miljoner kronor. Kungörelse angående

statsbidrag för ifrågavarande ändamål utfärdades den 13 oktober 1916.

Den 23 april 1917 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

frågan om anslag för motsvarande ändamål å 1918 års riksstat.

Han framhöll, att det vore omöjligt att exakt beräkna storleken av det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.

statsanslag, som för det ifrågavarande syftet kunde bliva av nöden för

det då instundande konsumtionsåret. Det vore emellertid uppenbart, att

det ekonomiska trycket blivit avsevärt hårdare än under året förut. Det

kunde även antagas, att av olika anledningar kraven på direkta dyrtidsåtgärder

skulle bliva ökade. Villkoren för bidrag från dyrtidsanslaget

borde jämväl göras lindrigare i vissa hänseenden. Alla dessa skäl syntes

tala för att det anslag, som borde begäras, bestämdes till ett väsentligt

hö°re belopp än det föregående. Departementschefen ansåg sig höra

stanna vid ett belopp av 12 miljoner kronor, vilket borde anvisas såsom

förslagsanslag, högst, med rätt för Kungl. Maj:t att därav låta under

år 1917 förskottsvis utanordna erforderligt belopp. I enlighet härmed

avläts till 1917 års riksdag propositionen nr 283, vilken av riksdagen

enligt skrivelsen nr 268 bifölls, dock med den viktiga ändringen att åt

anslaget gavs förslagsanslags natur. __

Den dyr tids verksam het, som kommit att understödjas med bidrag

av sistnämnda anslag, har reglerats genom kungörelser den 8 juni och

9 november 1917. De riktlinjer för verksamhetens bedrivande, som

utstakades, då det första dyrtidsanslaget å 5 miljoner kronor tillkom,

hava även fullföljts vid fördelningen av bidrag ur anslaget å 12 miljoner

kronor. Vissa lättnader för rätten att komma i åtnjutande av statsbidrag

hava dock medgivits de ekonomiskt svagast ställda kommunerna,

varjämte också vissa av utvecklingen påkallade nya verksamhetsuppgifter

inrymts bland de ändamål, för vilka kommunerna berättigats att

erhålla statsbidrag.

Under senare hälften av år 1917 blevo från det av samma ars

riksdag beviljade anslaget anvisade bidrag a tillhopa i runt tal 8 miljoner

”kronor! Folkhushållningskommissionen, inom vilken inrättats en

särskild avdelning för handläggning av ärenden angående dyrtidsanslaget,

meddelade mig i början av innevarande år, att under förra hälften av

år 1918 syntes höra för ändamålet beräknas bidrag å omkring 15 miljoner

kronor. Då dessa belopp tillhopa uppginge till 23 miljoner kronor,

''skulle alltså 11 miljoner kronor utöver auslagsbeloppet erfordras. För

fyllande av denna '' brist och för tillgodoseende av motsvarande behov

under senare halvåret 1918 har uti propositionen nr 2 i punkten 34 under

nionde huvudtiteln beräknats å tilläggsstat för innevarande år ett förslagsanslag

av 18 miljoner kronor.

För enahanda utgifter under år 1919 har i punkten 121 under

nionde huvudtiteln i statsverkspropositionen beräknats ett förslagsanslagav

5 miljoner kronor, dag framhöll, att sadant anslag var föranlett av

önskvärdheten att, därest dylika åtgärder skulle finnas påkallade även

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348:

eftei ingången av år 1919, man icke skulle bliva nödsakad att avbryta

dem vid årsskiftet 1918—1919 av den orsak, att medel ej funnes anvisade

för ändamålet.

Folkhushålluingskommissionen har nu i skrivelse den 10 april 1918

gjort framställning om anvisande av statsanslag för nu ifrågavarande

ändamål å 1918 års tilläggsstat samt å 1919 års riksstat. Kommissionen

bär därvid anfört följande:

^Till belysning av den statsunderstödda dyrtidsverksamhetens hittillsvarande

omfattning och resultat meddelas här nedan några kortfattade uppgifter. Följande

beteckningar komma därvid att användas beträffande de perioder, varunder verksamheten

ägt rum:

Första perioden för tiden V12 1916—30,/(. 1917.

Andra » » » i/7 1917—31/j2 1917.

Tredje » » » 7, 1918—30/e 1918.

Den statsunderstödda dyrtidsverksamhet, som under första perioden pågick

mom landets kommuner, hade en jämförelsevis ringa omfattning, men allt efter som

fcristidstorhållandena i landet försvårat de mindre bemedlades villkor, har verksameten

vuxit i betydelse och omfattning. Dessa förhållanden avspegla sig även i de

siffror, som angiva dyrtidsverksamhetens gestaltning sedan år 1916. Under första

perioden erliöllo 785 landskommuner, 28 köpingar och 98 städer bidrag ur dyrtidsanslaget,

eller tillhopa 911 kommuner, å ett sammanlagt belopp av 4,400,003 kronor

47 ore. Den närmare fördelningen utav anslagen under ifrågavarande period framf.

rnr , efterföljande bilaga 1. Under andra perioden beviljades dyrtidsanslag åt

l,80o landskommuner 33 köpingar och 102 städer, eller tillhopa 1,940 kommuner,

ett sammänlagt belopp av 7,635,341 kronor 53 öre. Den närmare fördelningen

utav ifrågavarande belopp framgår utav bilaga 2. Beträffande den nu löpande tredje

perioden kunna slutsiffrorna givetvis ännu icke exakt angivas, men intill den 22

mars 1918 hade Kungl. Maj:t på folkhushållningskommissionens förslag beviljat dyrtidsanslag

åt sammanlagt 1,607 landskommuner, 28 köpingar och 102 städer, eller

tiUhopa 1,737 kommuner å ett belopp av inalles 9,273,344 kronor 5 öre. Beträffande

iördelningen hänvisas till bilaga 3. Att tredje periodens siffra med avseende på

antalet sökande kommuner understiger den närmast föregående periodens beror på

att andra periodens uppgift avser antalet sökandekommuner vid anslagsfördelningens

slut, under det att tredje periodens siffror hänföra sig till anslagsperiodens början.

Dessutom hava dyrtidsanslag på grund av särskilda omständigheter även tillerkänts

ar betsstyrelsen för Krokåns vattenreglering samt några utav landets länshiälpkommittéer,

nämligen Göteborgs och Bohus läns, Blekinge och Hallands läns komS11111111

ailr a v ^m tilldelade anslag under alla tre perioderna belöper sig till

173,000 kronor. Inalles skulle alltså hitintills ett belopp av 21,481,689 kronor 5

öre hava av statsmedel beviljats kommuner och länshjälpkommittéer till dyrtidshndrande

åtgärder för de mindre bemedlade inom rikets olika kommuner.

Under det att städerna så gott som utan undantag begagnat sig utav statens

hjalp, hava ett avsevärt antal landskommuner underlåtit att utnyttja de möjligheter,

som erbjuda sig till erhållande av statsbidrag för dyrtidsverksamhet. Köpingarna

hava däremot i rätt stor utsträckning använt sig utav dyrtidsanslaget. Det relativt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 348.

svaga intresse, varmed landskommunerna från början omfattade den här ifrågavarande

verksamheten, har emellertid under utvecklingens gång betydligt stegrats,

så att numera ungefär 66 procent utav rikets samtliga landskommuner utöva statsunderstödd

dyrtidsverksamhet. Att landskommunerna icke i ännu större utsträckning

anlitat anslaget, torde nog bero på att dyrtiden inom somliga delar av landet

icke tryckt landskommunernas mindre välsituerade invånare lika svårt som motsvarande

befolkningskategorier i städerna. Men härjämte synes det otvivelaktigt,

att kravet på penningtillskott från kommunernas sida för rätten att åtnjuta statsbidrag

avskräckt åtskilliga landskommuner. Till belysande härav kan anföras, att

av 222 utav landets landskommuner, som enligt statistiken år 1914 hade en kommunalskatt

å 10 kronor och därutöver, 76 procent icke sökt något bidrag ur

5-miljonersanslaget. Under andra perioden, då villkoren lättades för kommuner i

svår ekonomisk ställning, ökades genast antalet framställningar ifrån dessa hårt

beskattade kommuner, så att endast 25 procent av desamma underläto att ingiva

framställningar — en procentsiffra, som under den nu löpande tredje anslagsperioden

bibehållit sig.

Uppoffringen från kommunernas sida har vuxit frän första perioden, sålunda

uppgick summan utav kommunernas egna anslag under de olika perioderna till följande

belopp:

-------- - ''

l:a perioden

|

2:a perioden : 3:e perioden

(Prel. siffror) j

kr.

kr. j kr.

summa

Landskommuner ............. .........

1,108,309.7:1

2,005,446.08 | 1,817,452.32

1

l

4,931,178.13

Köpingar ...............................

18,175.—

103,283.— i 86,466.05

207,924.6 5

2,118,885.50

3,526,333.05 j 3,372,468.94

9,017,688.39

Summa

3,245,570.23

5,635,063.03 : 5,276,387.91

14,156,791.17

Dessutom har från enskilda givare under de olika perioderna sammanlagt ett

belopp av 1,505,909 kronor ställts till kommunernas förfogande, varigenom dessa

satts i tillfälle att öka effekten utav sina dyrtidslindrande åtgärder. Av gåvobeloppen

härstamma de största summorna ifrån givare inom Göteborgs och Hälsingborgs

städer. Från kommunerna och enskildas sida hava alltså sammanlagt tills kjutits

15 662,700 kronor för att lindra de svagast ställdas läge. Då staten, såsom ovan

sagts, för sin del hitintills bidragit med 21,481,689 kronor 5 öre, skulle följaktligen

inalles ett belopp av 37,144,389 kronor 5 öre stått till förfogande för de mindre

bemedlade under den tid av inemot 11/.> år, som dyrtids verksamheten hitintills pågått.

Kommun, som ifrågasätter statsbidrag för sin dyrtidsverksamhet, har att för

ändamålet insända plan över de beräknade kostnaderna för realiserandet utav sina

avsikter. Av dessa planer framgår, huru kommunerna tänkt gestalta sin dyrtidsverksamhet.

Då emellertid de angivna beloppen i rätt väsentlig mån blivit beskurna,

kunna siffrorna här nedan beträffande de olika varugruppernas i kostnadsplanerna

fördelning endast giva en föreställning om de tänkta kostnaderna för verksamheten,

under det att de faktiskt havda utgifterna framgå ur de slutredovisningar, som för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

kuncjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.

varje anslagsperiod skola ingivas till folkhushållningskommissionen, innan statsbidraget

utbetalas. I närslutna bilaga 4 lämnas en översikt över slutsummorna för

kostnadsplanerna beträffande de olika varugrupperna. Densamma giver vid handen,

att de väsentligaste utgifterna falla på rabattering utav livsmedel, varjämte även

utgifterna för beklädnad sartiklar och bränsle uppnått avsevärda belopp i kommunernas

kostnadsbei äkningar. Hela den statsunderstödda verksamheten har av kommunerna

själva beräknats att under de tre anslagsperioderna uppgå till inemot 40 miljoner

kronor, ehuru, såsom nyss antyddes, de faktiska utgifterna dock icke kommit att

helt svara mot de beräknade summorna.

Beträffande den inom kommunerna bedrivna allmänna bespisningsverksamheten

må påpekas, att densamma huvudsakligen varit förlagd till stadssamhällena. Dylik

verksamhet förekom under första perioden, eller rättare sagt i slutet av första

perioden, allenast inom 4 landskommuner eller köpingar samt i 17 städer. Under

andra perioden bedrevs allmän bespisning i 40 landskommuner och köpingar samt

i 40 städer, och under tredje perioden hade verksamhetens omfattning sjunkit i

landskommunerna och köpingarna, så att densamma allenast redovisats försiggå på

24 dylika orter, under det att den allmänna bespisningen synbarligen vuxit i betydelse

i städerna och därstädes uppgivits skola äga rum på 44 orter.

Dyrtidshjälpens effektivitet framgår bland annat därav, att medeltalen per

invånare beträffande tilldelade statsbidrag äro mycket låga. Under första anslagsperioden

utgjorde medeltalet per individ vid fördelning utav statsanslaget på de "av

rikets städer, landskommuner och köpingar, som erhållit dyrtidsanslag, 1 krona 48

öre (preliminär uppgift), under andra perioden utgjorde siffran 1 krona 53 öre (preliminär

uppgift). För den nu löpande tredje anslagsperioden kan medeltalet per

individ icke uppgivas.

Då samtliga berättelser för andra anslagsperioden ännu icke inkommit eller

hunnit slutgiltigt granskas, kunna icke några exakta uppgifter lämnas beträffande

dyrtidshjälpens inverkan på de olika skikten utav kommunernas ekonomiskt svagt

ställda samhällsmedlemmar, men de upplysningar, som stå att vinna ur det tillgängliga

materialet, giva en ungefärlig föreställning om huru verksamheten kommit

att gestalta sig så att säga inifrån. I princip skulle dyrtidshjälp beredas alla mindre

bemedlade, som kännbart drabbats av dyrtiden, oavsett samhällsställning och inkomstläge,

men i praktiken bär det naturligen blivit nödvändigt att så gott som uteslutande

inskränka verksamheten att omfatta de ekonomiskt allra mest beträngda

inom kommunerna. Under det att man i städerna oftast fixerat bestämda inkomstgränser

för rätten att åtnjuta dyrtidsanslag, vilka inkomstgränser dock rätt betydligt

varierat och endast i några få undantagsfall överstigit 2,000 kronor, har man däremot

på landsbygden i ungefär halva antalet kommuner ansett sig icke böra fastställa

någon dylik gräns.

För att »utdryga» anslaget har man inom kommunerna på folkhushållningskommissionens

hemställan begagnat sig av rabattkort, rabattmärken, anvisningar

och dylikt. Av 1,000 landskommuner hava omkring 530 tillämpat principen

om tillhandahållande av varor mot viss nedsättning å utförsäljningspriset. Konsumenterna

hava alltså själva fått tillskjuta en viss del av resp. varas pris, varefter

kommunen iklätt sig ansvaret för återstoden. Gratisutdelning utav varor har förekommit

i 198 fall på 1,000, och i 238 fall av 1,000 har man begagnat sig av en

mellanform, så att såväl gratisutdelning som rabattering använts. Nedsättningen A

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.

de olika varuslagen bär rätt väsentligt varierat, men torde rabatteringen i genom
-

snitt hava uppgått till imgefär följande belopp:

fläsk ....................... 40 å 65 öre per kg. skodon 5 å 9 kronor per par

kött................................ 50 » » » skolagning .......2 » 2.5 o » » »

sill ........................... 25 å 50 » » » strumpor............ 1 » 2 » » »

mjöl och bröd........ 10 » 20 » » » furuved ............ 6 » 10 » » famn

mjölk....................... 5 » 10 » » lit. björkved .................. 10 » » »

potatis .................... 5 » 10 » » kg. karbidlampor cirka.. 5 » » lampa

karbid cirka .................... 30 öre per kg.

Då priset på flera av ovannämnda artiklar befunnit sig i oavbrutet stigande,

ligger i öppen dag, att den rabatt å varupriset, som sålunda beviljats de mindre

bemedlade, varit synnerligen anspråkslös.

En av folkhusbållningskommissionen företagen bearbetning utav omkring

1,780 berättelser över dyrtidsverksamhetens gestaltning i såväl landskommuner som

städer under aiidra perioden (senare halvåret 1917) visar, dels att anslag lämnats till

384,559 hushåll med 1,359,571 personer (approximativ siffra), dels att det genomsnittliga

värdet utav lämnade bidrag ur dyrtidsandaget (i form av robot''kuponger och

dylikt) utgjort 25 kronor per hushåll och halvår. Minimibeloppet stannar vid ungefär

3 kronor. Ett maximibelopp, varierande mellan 6 och 25 kronor, har utdelats i

954 kommuner och rabattkuponger till ett minimivärde, varierande mellan 1 och 6

kronor, hava kommit till användning inom 1,371 kommuner. Endast i 192 kommuner

har maximivärdet rört sig mellan 50—150 kronor, och allenast i 6 kommuner

har värdet utav dyrtidshjälpen stigit till 150 — 200 kronor. Det kan slutligen

tilläggas, att den statsunderstödda dyrtidshjälpen i 263 kommuner icke stigit till

ett större belopp än 1 — 6 kronor. Även dessa siffror vittna oförtydbart om att

den hjälp, som dyrtidsanslaget hitintills kunnat bereda de mindre bemedlade, varit

synnerligen blygsam.

Om behovet av hjälp åt samhällets ekonomiskt svagast ställda medlemmar

för ett år sedan motiverade ett fortsättande utav den under år 1916 påbörjade dyrtidslindrande

verksamheten, synes givetvis än starkare skäl numera tala för ett

fortgående på den inslagna vägen. Även om dyrtidsanslaget icke kunnat bringa

en så effektiv hjälp, som förhållandena krävt, bär detsamma likväl enligt uttalanden

från kommunerna varit såväl dessa som de mindre bemedlade till stort gagn, vadan

ett upphörande av verksamheten utan motsvarande kompensation säkerligen skulle

leda till beklagliga följder för stora grupper utav samhällsmedlemmar ute i landet.

Men ett fortsättande utav verksamheten efter den begränsade omfattning, som densamma

under de Denne första perioderna erhållit, torde näppeligen vara tillfyllest,

då såväl behovet utav verksamhetsuppgifternas utvidgning som också dyrtidens allt

hårdare påfrestningar för såväl kommunerna som för den ekonomiskt mindre bärkraftiga

delen av vårt lands befolkning göra behovet utav ökat bistånd från statens

sida till en ofrånkomlig nödvändighet.

Det ekonomiska nödläge, varuti kristiden försatt de mindre bemedlade befolkningslagren,

måste nämligen leda till att anspråken på större bidrag från dessa

folkgruppers sida till de kommunala dyrtidsnämnderna under framtiden komma att

avsevärt stegras, i synnerhet som numera priset på nästan alla slags livsförnöden
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.

heter successivt gatt i höjden, samtidigt med att minskningen i varutillgången och

brödransonernas knapphet hänvisat även de mindre bemedlade att konsumera varor,

som betinga högre pris än vad dessa befolkningsgruppers ekonomiska ställning tilllater

dem att betala. Aven torde böra beaktas, att den allmänna prisstegringen

icke uppväges av motsvarande löneförmåner liksom också att arbetslösheten på

många orter försämrat de mindre bemedlades betalningsförmåga.

Den ökning utav dyrtidsverksamhetens utgifter, som sålunda framväxer ur

de givna forhållandena, betingas till en början därav att staten för framtiden icke

gärna kan undandragna sig att lämna bidrag för vissa ändamål, som hitintills icke

understötta_ av staten. Sålunda torde det vara önskvärt, att, såsom hittills endast

undantagsvis förekommit, bidrag även lämnas till täckande av någon del av kommunernas

kostnader för anläggningar av centralkök. Jämväl till bestridande av

utgifter för dyrtidsanslagets förvaltning borde skattetyngda, mindre kommuner i

framtiden fa använda någon mindre del av dem beviljade anslag. Det kan ifrä"asattas,

om staten icke i trängande fall men med iakttagande av den största förslktighet

bör ikläda sig någon del utav de betydligt stegrade utgifter, som städerna

och åtskilliga större landskommuner tvingats att påtaga sig för upprätthållande av

barnkrubbor och barnhem för fattiga barn i åldern 2-7 år. Även torde svårigheterna

att vidmakthålla de filantropiska företagen i kommunerna nödsaka staten

a a in? kommunerna rätt att få disponera någon del utav dyrtidsanslaget till

understödjande av dessa företags under dessa tider synnerliga viktiga arbete för

att sätta desamma i stånd att uppehålla verksamheten i dess tidigare utsträckning

eller att utvigda densamma. Undantagsvis torde också i framtiden icke-kommunala

organ såsom t. ex. länshjälpkommittéerna böra under vissa förutsättningar medgivas

rätt att erhålla statsbidrag i och för bedrivande av dyrtidslindrande verksamet.

Da nya behov esomoftast yppa sig under verksamhetsperioderna, vilka icke

kunna förutses vid fastställandet utav dyrtidsanslagets ändamål, synes det folkhushållmngskommissionen

lämpligt, att jämväl utvidgningar av dyrtidsanslagets uppgilter

måtte kunna genomföras efter prövning i varje särskilt fall av Kungl. Makt.

,, Däremot synas bärande skäl tala för att staten lämnar utan avseende en del

framförda krav på bidrag för åtskilliga nya ändamål, som hittills icke alls eller

endast i ytterst begränsad omfattning tillgodosetts av dyrtidsanslaget. Sålunda torde

alltjamt endast vissa störa konsumtionsartiklar böra få prislindras genom bidrag ur

dyrtidsanslaget men icke diverse mindre om ock nödiga förbrukningsartiklar, såsom

tvättmedel, bohag, medicin och dylikt, och ej heller sådana för produktion avsedda

nyttigheter såsom sättpotatis, utsäde, smågrisar, näringsidkares redskap och dylikt.

De åtgärder från det allmännas sida, som erfordras med avseende på utsädesfrågan

hava dessutom redan beaktats i Kung]. Maj:ts proposition nr 200 till innevarande

rs riksdag, vari hemställts om anslag till lån åt hushållningssällskap för anskaffande

och tillhandahallande av förädlade utsäden av vissa sädesslag ävensom av utsädespotatis.

Fortfarande torde även förbudet mot utlämnande av kontanta bidrag böra

uppratthallas men med bibehållande av hittills gällande dispensregler.

si n UJöv!r df kostnader, som tillgodoseendet av ovan angivna ändamål och krav

påkalla, torde staten aven böra räkna med växande anspråk på bidrag från flertalet

av de större kommunerna, liksom det även kan förväntas, att antalet hjälpsökande

kommuner kommer att ökas under de närmast inträffande anslagsperioderna. En

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 346.

del av de svenska landskommunernas redan förut ofta svåra ekonomiska läge har

nämligen under kristidens inverkan blivit avsevärt försämrat. Kristiden hai icke

blott genomgående medfört ökade fattigvårdskostnader - åtminstone för de flesta

kommuner av industrisamhällens struktur — utan kommunerna hava även åsamkats

dryga utgifter för genomförandet utav kristidens olika regleringsuppgiftei. Aven

arbetslöshetens följder hava tungt drabbat åtskilliga kommuner, varjämte den kommunala

budgetens normala utgiftsposter stegrats över lag. Riktigheten harav bestyrkes

utav de uppgifter angående kommunernas sociala och ekonomiska förhållanden,

som bifogats de till Konungen insända ansökningarna om statsbidrag, vilka underkastats

behandling av folkhushållningskommissionen. Till belysande utav de svenska

landskommunernas synnerligen besvärande kommunala skattetunga kunna anföras

följande siffror, som hänföra sig till en undersökning av 1,-86 landskommuner.

Det visar sig härvid, att kommunalskatten under åren 1913—-191b minskades

i 393 kommuner och höll sig vid status quo i 387 kommuner (tillhopa 780 kommuner),

medan under åren 1916—1918 samma förhållande allenast berörde tillhopa

452 kommuner (minskad skatt i 149 kommuner, status quo i 303). Däremot okades

kommunalskatten under åren 1913—1916 med belopp, växlande från 50 ore ti

kronor per bevillningskrona, i 766 kommuner, under det att motsvarande stegringar

under åren 1916—1918 kunna antecknas för 993 kommuner. En ökning i den kommunala

skattebördan med över 5 kronor per bevillningskrona redovisades under åren

1913-1916 för 37 kommuner, men under åren 1916—1918 for 141 kommuner.

Särskilt tung synes denna skatteökning hava varit för ett stort antal kommuner i

Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Skaraborgs och Västerbottens län, aven om för vissa

kommuner inom dessa län status quo-ställningen eller undantagsvis någon minskning

i skattebördan kunnat påvisas. Inom exempelvis Alvsborgs och Bohus lan kunna

såväl stora skatteminskningar antecknas för somliga kommuner som oerhorda stegringar

för andra.

Därest kommunerna skola kunna möta den kommande tidens välmotiverade

anspråk på hjälp för de mindre bemedlade, synes det alltså uppenbart, att kommunerna

böra utrustas med betydligt större anslag än vad som hittills kunnat lamnas

dem av staten, liksom att staten också samtidigt måste taga hänsyn till svårigheterna

för kommunerna att själva nämnvärt öka sina egna bidrag. ivä

synas härvid möjliga att beträda och bägge torde också böra betradas. Den ena: att

medgiva kommunerna rätt att erhålla större statsbidrag än hittills på grundvalen utav

de egna anslagen, förslagsvis ända intill 4 gånger det egna bidraget. Men därjämte

lärer staten även böra ställa ett visst grundIn drag till varje kommuns förfogande,

vilket grundbidrag skulle komma kommunerna tillgodo utan skyldighet för desamma

att behöva tillskjuta eget motsvarande bidrag. I sammanhang härmed torde hora

tagas under omprövning, huruvida rätten att utöver grundbidraget erhålla dyitiusanslag

bolde kringskäras för burgnare kommuner. .

Folkhushållningskommissionen vill i detta sammanhang erinra om att (len

statsunderstödda dyrtidsverksamheten i våra grannländer erhållit en mycket mera

betydande omfattning än i Sverige. For tiden /, 1.117 —■ /, 1918 både den mot

svarande verksamheten i Danmark krävt utgifter å 41 /, miljoner kronor, varav

statens andel utgjorde 27 a/.. miljoner kronor. Den danska staten bidrager nämligen

med */., av

L 11 L>S—, DIUb t. I In iinijum i ni v v . # . • • i

kommunernas redovisade totalkostnader intill ett maximibelopp av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 368 höft. (Nr 318.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.

27 kronor per individ. Det danska statsbidraget för dyrtidslindrande åtgärder åt

de mindre bemedlade har alltså utgjort cirka 7 kronor per individ räknat, under det

att svenska staten under samma tid utgivit cirka 3 kronor 50 öre per individ för

samma ändamål.

I Norge har stortinget för budgetåret 1917—1918 anvisat 40 miljoner kronor

för det syfte, som dyrtidsanslaget i Sverige bär att främja. I Norge beräknas anslaget

i sin helhet komma att tagas i anspråk. I Holland hava det allmännas utgifter

för dyrtidslindrande åtgärder stadigt ökats. Enligt vad folkhushållningskommissionen

inhämtat lära desamma under det senaste året hava uppgått till 260 miljoner

gulden (1 gulden 1 krona 50 öre), varav fallit på statens del och

pa kommunerna.

Att grannländernas verksamhet blivit kraftigare och praktiskt taget nått de

mindre bemedlade inom alla kommuner, sammanhänger såväl med att anslagen varit

väsentligt större som också med de betydligt frikostigare villkor, som varit förbundna

med rätten att få åtnjuta statsbidrag. Det i Norge praktiserade systemet

med grundbidrag åt kommunerna har härvid erbjudit dessa en värdefall hjälp.

T Norge utgjorde ifrågavarande bidrag först 2 kronor per år och invånare i kommunerna,

men har detsamma sedan höjts till 5 kronor per år och invånare. Dessutom

åtnjuta kommunerna ytterligare statsbidrag på grundvalen av egna bidrag,

dock så att staten inalles icke utbetalar mer än högst 15 kronor per invånare åt

kommunerna.

Det synes folkhushållningskommissionen som om ett modifierat tillämpande av

den häi'' ovan relaterade principen om grundbidrag även borde beaktas av vårt land.

Endast härigenom synes det bliva möjligt att få igång eri hjälpverksamhet inom

alla landets kommuner. Detta senare måste trots därmed förbundna ekonomiska

konsekvenser anses önskvärt, dä det för närvarande säkerligen inom varje kommun

tinnes ett större eller mindre antal personer, som synnerligen kännbart pressas av

dyrtiden, utan att någon hjälp bringas dem på grund av kommunernas oföretagsamhet

eller svaga ekonomiska läge. Något tvång för kommunerna att behöva mottaga

grundbidraget skulle självfallet icke stadfästas, men val skulle möjlighet erbjudas

kommunerna att på dylik väg utrustas med ekonomiska resurser. till avhjälpande

av nöden bland de stora kategorier utav samhällsmedlemmar, som hitintills aldrig

behövt anropa det allmänna om hjälp eller velat taga emot bidrag från fattigvården,

men som för närvarande befinna sig i ett ekonomiskt synnerligen prekärt

läge. För Sveriges del torde det, i anseende till arten av de bestämmelser om rätt

att erhålla statsbidrag, som gällt hittills, vara tillräckligt att fixera grundbidraget

till 2 kronor per år och invånare i vårte kommun. Totalkostnaden för realiserandet

av förslaget om grundbidrag skulle då komma att uppgå till cirka 12 miljoner

kronor för helt är räknat. Kommunerna skulle följaktligen kunna erhålla dels ett

grundbidrag utan att för tillgodonjutande av detsamma behöva tillskjuta egna medel,

dels också såsom hittills, på grundvalen av kommunala, respektive enskilda givares,

tillskott, visst statsbidrag, avvägt efter ungefär samma principer, som följts under

de tre första anslagsperioderna. Som allmänt villkor torde böra fasthållas kravet

på skyldighet för kommunerna att till ansökningarna om statsbidrag foga beräkningar

över den planerade verksamhetens kostnader.

Storleken av det statsanslag, som i anslutning till vad i det föregående utvecklats,

skulle ifrågakomma för dyrtidslindrande verksamhet under år 4918, lärer

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.

icke kunna exakt uppgivas, men bör detsammas storlek ungefärligen framgå av följande

sammanställning:

1) intill den 22 mars 1918 beviljade statsbidrag, perioden

Y,—3% 1918 (åt såväl kommuner som icke-kommunala

organ) ................................................................................ kronor 9,357,344: o5

2) beräknade ytterligare statsbidrag perioden 1918 » 1,142,655: 95

3) beräknade statsbidrag perioden V7 — aiA-> 1918:

a) grundbidrag å 1 krona per halvår (= hälften av 2

kronor per år) ............................................................ » 6,000,000: —

b) i vanlig ordning beviljade statsbidrag ....................... » 10,000,000: —

Summa kronor 26,500,000: —.

Av förslagsanslaget å 12 miljoner kronor, som avsetts att täcka dyrtidsverksamheten

såväl under senare halvåret 1917 som också under år 1918, hava

kommunerna för verksamheten beträffande andra anslagsperioden (senare halvåret

1917) tillerkänts anslag å 7,635,000 kronor (varav icke allt blivit av kommunerna

utnyttjat), samt länshjälpkommittéerna m. fl. omkring 48,000 kronor. Av sagda

anslag resterar följaktligen till tredje och fjärde periodens verksamhet, eller till

dyrtidslindrande åtgärder under förra och senare halvåren 1918, ett belopp av

4,317,000 kronor. För bedrivande av dyrtidsverksamhet i ovan beräknad omfattning

under år 1918 skulle sålunda för år 1918 ytterligare erfordras ett anslag å

cirka 22,183,000 kronor, en summa, som lämpligen torde böra fixeras till 23 miljoner

kronor i anseende till omöjligheten att på förhand kunna överblicka kommunernas

krav och behov.

Kostnaderna för fortsättande av verksamheten under form halvåret 1919 efter

de riktlinjer, som i det föregående uppdragits, kunna självfallet för närvarande icke

angivas, men torde för ändamålet krävas ett statsanslag å förslagsvis 16 miljoner

kronor, vilket belopp erhålles genom en sammanställning av följande siffror:

1) grundbidraget av 1 krona (hälften av 2 kr. per år) kronor 6,000,000: —

2) i vanlig ordning beviljade anslag........................................ » 10,000,000: —

Summa kronor 16,000.000: —.»

De i kommissionens skrivelse om förmälda bilagorna torde böra

såsom bilagor fogas vid detta protokoll.

Därefter har folkhushållningskommissionen i en till mig ingiven

P. M. av den 17 april 1918 anmält, att det kommit till kommissionens

kännedom, att betydligt större anslagskrav vore för ytterligare dyrtidsåtgärder

under första halvåret 1918 att förvänta, än kommittén beräknat.

Ensamt från de tre städerna Stockholm, Malmö och Hälsingborg kunde

dessa ytterligare krav nu beräknas till omkring 1,250,000 kronor. Den

i kommissionens föregående skrivelse upptagna summan av 1,142,655

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.

kronor 95 öre för ytterligare statsbidrag under sagda period komme

därför att visa sig för låg samt borde höjas med eu miljon kronor,

till följd varav även hela det behövliga nya anslaget för år 1918 borde

undergå motsvarande höjning till 24 miljoner kronor.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av folkhushållningskommissionen med

skrivelse den 16 april 1918 överlämnad framställning har Stockholms

stads livsmedelsnämnd anhållit, att vissa av nämndens arbetsutskott i en

bifogad skrift gjorda uttalanden måtte vinna vederbörligt beaktande.

Arbetsutskottets skrift utmynnar i hemställan, att därest jämväl

för år 1919 komme att beviljas anslag för lindring i de mindre bemedlades

levnadsvillkor, i bestämmelserna för användningen av detta anslag

måtte dels särskilt framhållas vikten av att bidrag lämnades till beviljande

av utsträckt rabatt på färdigbigad mat och för anordnande av

bespisning för barn på ett lägre åldersstadium än skolålderns, dels ock

intagas föreskrifter därom, att bidrag måtte lämuas till redan före kristiden

anordnade barubespisningar, för tillhandahållande åt mindre bemedlade

hushåll av för konservering behövliga kärl samt till inackorderingsbidrag

för studerande ungdom från mindre bemedlade hem. Tillika

har arbetsutskottet föreslagit, att de sålunda ifrågasatta ändringarna i

och tilläggen till bestämmelserna angående dyrtidsanslaget måtte komma

till tillämpning snarast ske kunde redan under innevarande år i fråga

om användningen av det för detta år anvisade anslaget.

Folkhushållningskommissionen har med anledning härav yttrat, att

kommissionen redan i sin ovanintagna skrivelse uppmärksammat de särskilda

önskemål, som från olika håll framförts beträffande anordnandet

utav den framtida dyrtidsverksamheten, och att alltså även de nu från

Stockholms stad anförda synpunkter, som av kommissionen ansetts förtjänta

att beaktas, innefattades i kommissionens sagda skrivelse.

Därjämte hava i särskilda skrifter rektorer och föreståndarinnor

för vissa högre lärarinneseminarier och andra seminarier i Stockholm

och Göteborg anhållit, att åtgärder måete vidtagas för att ett eventuellt

dyrtidsanslag för år 1919 måtte kunna få användas även till stipendier

till vid seminarier studerande obemedlad ungdom såsom bidrag till utgifter

för inackordering.

I yttrande häröver den 16 april 1918 har folkhushållningskommissionen

anfört, att, ehuru ramen för dyrtidsverksamhetens uppgifter

under utvecklingens gång blivit vidgad, hade verksamheten dock icke

överskridit de gränser, som betingades utav anslagets särskilda natur

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.

att företrädesvis lämna kommunerna hjälp till förbilligande utav vissa

konsumtionsartiklar åt av kristiden hårt drabbade mindre bemedlade

familjeförsörjare och deras närmaste. Ett upptagande utav eu sådan

verksamhetsgren, som av sökandena ifrågasattes, skulle emellertid le a

verksamheten över på nya och för densamma hittills alldeles främmande

banor, vartill även komme, att ett utlämnande av bidrag ur dyrtidsanslaget

åt eu grupp utav skolor sannolikt även maste fora till liknande

medgivanden åt andra läroverk och utbildnmgsanstalter. De

ekonomiska konsekvenserna härav läte sig dessutom icke överblickas

utan en ingående utredning. Det syntes fördenskull folkhiishallningskommissionen,

som om de i och för sig behjärtansvarda framställningarna

berörde spörsmål, vilka icke borde sammankopplas med dyrtidsanslagets

uppgifter, utan i stället hänskjutas till de statsmyn lgheter,

som hade att taga sig an undervisningsanstalternas särskilda

önskemål och behov.

Den hjälp i dyrtidens svårigheter, som kunnat beredas de mindre be- Dep^^nts‘

medlade i samhället genom de anslagsmedel, 1916 och 1917 års riksdagar

ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för ändarna et, samt de bidrag

från kommunerna, vilka krävts för statsbidrags erhållande, har förvisso

varit till stort gagn. Om än i början statsanslaget blev mindre anlitat

— o-ivetvis beroende på att inom ett stort antal kommuner dyrtidens

tryck då ännu ej hunnit göra sig gällande med någon större styrka —

hava, som redogörelsen visar, allt flera kommuner sokt och erhållit dylikt

bidrag och beloppens storlek har även stadigt vuxit. Jag haller

före att den genom dyrtidsanslaget beredda vägen att bispringa de

mest behövande äger stora företräden i jämförelse med åtskilliga andra

åtgärder, som vidtagits för lindring i dyrtidens tryck. Dyrtidshj alpen

medför icke risk för att produktionen skall röna någon ofördelaktig inverkan

därav. Och den kommer just dem till godo, som mest behova

Jao- ^iyser därför icke någon tvekan att tillstyrka fortsättande av

nu ifrågavarande statsverksamhet i väsentligen utvidgad [orm. basom

av kommissionens redogörelse framgår, måste nämligen den hittillsvarande

dyrtidshj alpen i vårt land betecknas såsom ganska blygsam, hor hela aret

1917 har det av Kungl. Maj:t anvisade beloppet uppgått till något ovei

12 miljoner kronor eller föga över 2 kronor på varje invånare i ri ce .

Om kommunernas bidrag under samma tid, omkring 9 miljoner kronor

medräknas, blir beloppet omkring 3 kronor 50 öre per invånare. Det

genomsnittliga värdet av lämnade bidrag ur dyrtidsanslaget i form av

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mayts nåd. proposition Nr S4H.

rabattkuponger och dylikt beräknas av folkhushållningskommissionen

hava under senare hälften av år 1917 utgjort 25 kronor per hushåll

och halvar varvid medräknats endast det antal hushåll, som verkligen

åtnjutit bidrag i någon form. Under det nu innevarande halvåret hava

bidragen från staten redan betydligt överstigit vad som anvisades under

senare , halvaret 1917 och enligt folkhushållningskommissionens senaste

beräkning anses de komma att uppgå till omkring 11V2 miljoner kronor,

hm sådan ökning ar helt naturlig i betraktande av att dyrtidssvårigheterna

allt]amf stegrats. Emellertid torde det nu vara nödvändigt ej

blott att oka anslaget utan även att ändra grunderna för tilldelning av

bidrag tran detsamma i syfte att möjliggöra större och effektivare dyr
-

daS Vl11 således bil en början uttala min anslutning till vad folkhushallmngskommissionen

anfört angående lämpligheten av att utsträcka

statsbidragsverksamheten till vissa ändamål, som hittills icke understötts

av staten. Vad härvid beträffar de av kommissionen omnämnda kostnaderna

toi anläggning av centralkök, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t den 19

april 191» alltså efter avlåtandet av kommissionens ovannämnda skrivelse

beviljat ett belopp för bestridande av vissa kostnader vid en

dyhk anläggning i Karlskrona, och att bidrag för dylikt ändamål torde

hora bevdjas aven for andra orter, särskilt där mer omfattande arbetslöshet

eller eljest svårare förhållanden i försörjningsavseende förefinnas

Ansökningar om sådant bidrag hava redan inkommit från flera kommuner.

Jag vill vidare särskilt framhålla önskvärdheten av att, såsom

kommissionen förordat, utvidgningar av dyrtidsanslagets uppgifter må

kunna genomforas efter prövning i varje särskilt fäll av Kungl. Mai''t

Da nämligen, såsom erfarenheten visat, förhållandena kunna ganska

hastigt vaxla samt nya behov av hjälp kunna yppa sig och nya utvägar

erbjuda sig för hjälpens lämnande, bör man icke av alltför mycket inskränkande

bestämmelser vara förhindrad att gripa in medelst anvisande

av medel för dylika ändamål.

För att sätta kommunerna i stånd att på ett mera effektivt sätt

mota behoven av hjälp för de mindre bemedlade har folkhushållningsomnnssmnen

ansett, att stulen borde lämna betydligt större anslag än

hittills och samtidigt mildra kraven på kommunernas egna tillskott,

sålunda ifragasättes, att åt kommunerna medgiva rätt att erhålla statsbidrag

anda till fyra gånger det egna bidraget samt att staten därjamte

skall stalla ett visst grundbidrag av 2 kronor per invånare för

neit ar raknat till varje kornmuns förfogande, utan skyldighet för den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348. 1>>

samma att tillskjuta eget motsvarande bidrag. Jag tillstyrker kommissionens

förslag i avseende å grundbidraget, dock att sådant bidrag icke

må utgå, där kommunen finnes vara i synnerligen goda ekonomiska

omständigheter och den kommunala beskattningen jämförelsevis obetydlig.

Beträffande anslag utöver grundbidraget håller jag före, att de nuvarande

bestämmelserna angående tillskott från kommunerna böra bibehållas.

Som villkor för statsbidrag bör fasthållas kravet på skyldighet för kommunen

att vid ansökning foga en beräkning över den planerade verksamheten

och därmed förenade kostnader.

De förändringar i grunderna för statsbidraget, vilka jag nu tillstyrkt,

torde icke kunna vinna tillämpning tidigare än från och med

den 1 juli 1918. Intill dess torde de nuvarande reglerna böra bibehållas.

kommissionen har beräknat, att för innevarande år kräves, utöver

behållning vid årets ingång å det av 1917 års riksdag beviljade anslaget

av 12 miljoner kronor, ett anslag av 24 miljoner kronor. Mot

denna beräkning finner jag ej något att erinra. Det behövliga anslaget

bör erhålla förslagsanslags natur.

För förra halvåret 1919 har kommissionen förslagsvis angivit ett

belopp av 16 miljoner kronor. Jag vill erinra, att jag vid tiden lör

statsverkspropositionens avlåtande ansåg ett förslagsanslag å 5 miljoner

kronor tillräckligt för år 1919, enär härmed huvudsakligen avsågs att

förebygga, att dyr tid såtgärderna skulle behöva avbrytas vid 1919 års

ingång av brist på medel. Det var sålunda icke avsett, att dessa mede!

skulle förslå för hela första halvåret 1919 utan endast för en kortare

tid, tills 1919 års riksdag kunde hinna att fatta beslut. Sedan

numera omfattningen av dyrtidsbidragen under år 1918 låter sig bättre

än då beräkna samt det blivit allt mera sannolikt, att dylika bidrag

komma att visa sig nödvändiga även för år 1919, anser jag det förslagsanslag,

som nu bör äskas för detta ändamål, icke böra bestämmas

till lägre belopp än 8 miljoner kronor.

Såsom förut erinrats medgav 1916 års riksdag, att Kungl. Maj:t

finge för lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor använda och

av tillgängliga medel mot framtida anmälan till ersättande förskjuta ett

belopp av högst 5 miljoner kronor. Enligt vad statskontoret anmält,

har utav de bidrag, Kungl. Maj:t anvisat på grund av detta bemyndigande,

blivit av statskontoret utanordnat ett belopp av 3,912,649 kronor

22 öro. Detta belopp torde, avjämnat till helt krontal, nu böra anmälas

hos riksdagen till ersättande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lti

Kungi. Majds nåd. proposition Nr 348.

De belopp, vilkas äskande av riksdagen jag nu tillstyrkt, överstiga

högst väsentligt vad som enligt vad jag förut erinrat för ändamålet

beräknats i statsverkspropositionen. Å tilläggsstat för år 1918 beräknades

18 miljoner kronor och å 1919 års stat 5 miljoner kronor, men jag

har nu nödgats föreslå belopp å resp. 24 miljoner och 8 miljoner kronor.

Chefen för finansdepartementet kommer att framdeles framlägga förslag

till beredande av tillgång för bestridande av de sålunda ökade utgifterna.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under nionde huvudtiteln anvisa

dels för täckande av jämlikt riksdagens år 1916 givna bemyndigande

förskottsvis bestridda utgifter för beredande av lindring i de mindre

bemedlades levnadsvillkor å tilläggsstat för år

1918 ett förslagsanslag, högst........................................ kronor 3,912,650;

dels för beredande av lindring i de mindre bemedlades

levnadsvillkor i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig nu tillstyrkta grunder å tilläggsstat

för år 1918 ett förslagsanslag av................................... » 24,000,000;

dels ock för enahanda ändamål å extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag av ......................................... j> 8,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. . . . vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J. Poss.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Majis nåd. proposition Nr 348.

17

Bil. 1.

Sammandrag av till rikets kommuner beviljade dyrtidsanslag.

Första anslagsperiocleti ■

(>/i* 1916—1s%

1917.)

L ä n

Lands-

kommuner

Köpingar

Städer

Summa

Stockholms stad ......

_

—

957,000.—

957,000.—

Stockholms

län ......

71,846.3 5

18,000.—

28,800.—

118,646.2 5

Uppsala

» ......

3,500. -

—

32,500.—

36,000.—

•

Södermanlands

» .....

25,492.50

500.—

52,000.—

77,992.50

Östergötlands

» ......

57,555.—

2,500.—

154,802.—

214,857.—

Jönköpings

33,030.—

11,500.—

69,090.—

113,620.—

Kronobergs

36,891.71

1,500.—

11,000.—

49,391.71

Kalmar

» ......

50,376.50

6,900.-

31,700.—

88,976.50

Gottlands

* ......

5,200.-

—

14,010.—

19,210.—

Blekinge

» ......

53,653.7 5

—

52,750.—

106,403.75

Kristianstads

» ......

82,421.6 5

2,400.—

19,500.—

104,321.65

Malmöhus

» ......

94,462.50

5,000.—

378,103.8 9

477,566.39

Hallands

, .....

—

60,000.—

95,425.—

Göteborgs och Bohus

» ......

130,462.50

-

524,333.83

654,795.83

Älvsborgs

» ......

57,570,—

— !

71,500.—

129,070.—

Skaraborgs

» .....

22,256.80

2,400.—

33,025.—

57,681.8 9

Värmlands

» .....

64,350.—

2,800.—

45,000.—

112,150.—

Örebro

» .....

32,925.-

2,800.—

50,875.—

86,600.—

Västmanlands

» .....

24,790.—

1,600.—

84,625. -

111,015.—

Kopparbergs

>» .....

66,550.—

13,475.—

26,800.—

106,825.—

Gävleborgs

» .....

56,175.—

1,000 —

89,295.—

146,470.—

Västernorrlands

» .....

81,525.—

—

40,700.—

122,225.—

Jämtlands

» .....

60,050.

—

12,000. —

72,050.—

Västerbottens

» .....

42,200.—

25,545.—

67,745.—

Norrbottens

» .....

251,405.—

—

22,500.—

273,965 —

Summa för hela riket 1,440,174.26 72,875 - 2,887,454.22 4400,003.47

Bihang till riksdagens protokoll IBIS. 1 samt. 308 höft. (Nr 348.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.

Bil. 2.

Sammandrag av till rikets kommuner beviljade dyrtidsanslag.

Andra anslagsperioden.

(?/» 1917—sl/is 1917).

Län

Stockholms stad .....................

Stockholms län .........

Uppsala » .........

Södermanlands » .........

Östergötlands » .........

Jönköpings » ........

Kronobergs » ........

Kalmar . » .........

Gottlands » .........

Blekinge » .........

Kristianstads » ........

Malmöhus » .........

Hallands » .........

Göteborgs och Bohus » .........

Alvsborgs * .........

Skaraborgs » .........

Värmlands » .........

Örebro » .........

Västmanlands * .........

Kopparbergs » .........

Gävleborgs > .........

Västernorrlands » .........

Jämtlands » .........

Västerbottens » .........

Norrbottens » .........

Summa för hela riket

Lands-

kommuner

Köpingar

Städer

Summa

—

_

912,000.— ,

912,000.—

227,794.8 6

58.500.—

59,624.— j

345,918.86

50,178.17

—

53,000.— |

103,178.u

65,731.—

500.—

98,723.46

164,954.16

142,868.3 3

7,500.—

316,774.11

467,142.71

106,809.80

13,000. -

119,200.—

239,009.50

87,795.-

2,750.—

17,500.—

108,045.—

126,924.83 :

9,300.—

43,000.—

179,224.8 2

30,264.—

—

15,000.—

45,264—

121,050.—

—

69,500.--

190,550—

145,440.81 ;

7,500.—

41,000.-

193,940.81

.290,238.30

8,000.—

881,900.— j

1,180,138.20

98,883.50

—

86,750.—

185,633.50

324,650 —

—

652,561.—

977,211—

189,635.73

1,500.—

103,355.92

294,491.6 5

80,187.89

1,700.—

45,450.—

127,337.89

161,870.50

6,250.—

55,600.—

223,720.50

| 102,630.60

2,200.—

67,050.—

171,880.50

70,306.—

2,000.—

54,124.90

126,430.90

146,415.—

11,700.—

50,000.—

208,115—

158,950.50

7,000.—

174,050.—

340,000.50

202,565.—

_

39,239.—

241,804— ''

87,400.— ;

—

6,000.—

93,400—

108,150.—

— |

26,000.—

134,150—

335,800 — |

—

46,000.— i

381,800— ,

3,462,538.84 !

139.400 - 1

4,033,402.99

7,635.341.63

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts nåd. proposition Nr Sd8.

Bil. 3.

Sammandrag av till rikets kommuner beviljade'' dyrtidsanslag.

Tredje anslagsperioden.

Från den 10 januari 1918 till och med den 22 mars 1918.

L ii n

Lands-

kommuner

Köpingar

Städer

. .Summa

Stockholms stad ......

. !

—

1,611,600.—

1,611,600.—

Stockholms

län ......

135,697.»l

47,300.—

88,150.—

271,147.91

Uppsala

* .........

63,305.0 2

—

69,500.—

132,805.0 2

Södermanlands

» .........

81,714.:h

500. -

109,300.—

191,514.91

Östergötlands

» .........

169,146.60

6,000.—

456,025.—

631,171.60

Jönköpings

» .........

86,337.6 6

18,000.—

149,000.—

253,337.66

Kronobergs

^ .........

81,600.—

3,600.—

18,409.4 s

103,609.48

Kalmar

» .........

137,945.26

11,922.50

62,500.—

212,367.7 0

Gottlands

» .........

44,008.18

—

16,500. -

60,508.4 s i

Blekinge

» .........

147,133.73

—

103,150.—

250,283.78

Kristianstads

» .........

135,149.1»

5,000.—

51,110.—

191,259.4»

Malmöhus

»

232,831.10

4.500.—

962,427.95

1,199,759.05

Hallands

» .........

125,497.—

—

102,700.—

228,197.—

Göteborgs och Bohus

» .........

483,085.—

—

712,200.—

1,195,285.—

Älvsborgs

> ........

232,020.2 7

1,700.—

183,556.91

417,277.21

Skaraborgs

» .........

92,695.83

3,375.—

65,845.—

161,915.83

Värmlands

» .........

158,655,2 7

8,025.—

66,000.—

232,680.2 7

Örebro

» .........

103,085.— :

3,100.—

158,600.—

264,785.—

Västmanlands

» .........

71,200.—

2,000.—

84.400.—

157,600.—

Kopparbergs

» .........

134,610.0 2

20,332.—

50,275.—

205,217.0 2

Gävleborgs

* .........

164,718.21

2,700.—

175,860.—

343,278.21

Västernorrlands

» .........

237,750.—

—

46,000.—

283,750.—

Jämtlands

» .........

82,796.91

—

6,000.—

88,796.9 4

Västerbottens

» .........

126,196.4 2

—

43,300.—

169,496.12

Norrbottens

» .........

343,700.—

—

72,000.—

415.700.—

Summa för hela riket

8,670.880.18

138,054 60

5,464 409.87

9 273.844.os

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KungI. Maj.-ts nåd. proposition Nr 348.

BIL 4.

K o s t n a d s p 1 a n e r

från landskommuner, städer och köpingar.

Första

perioden

Andra

perioden

Tredje

perioden

Summa

Livsmedel

3,275,(593.—

7,467,509.—

8,020,052.50

18,763,254.50

Barnbespisning .......................j

634,410.50

791,893.20

942,405.-

2,368,708.70

Allmän bespisning .................

968,265.7 5

1,803,347.—

1,687,720.—

4,459,332.7 5

Beklädnadsartiklar ................

1,263,351.09

2,446,254.10

2,437,232,—

6,146,837.19

Bränsle och belysningsartiklar ..

1,344,665. i o

2,770,521.-

2,811,605.—

6,926,791.16

Upplysningsverksamhet ............

5,790.—

31,108.—

64,773.65

101.671.65

Diversel)...............................

198,661.:!;)

526,834.o 4

200,121.80

925,617.4 7

Kronor

7.690.836.83

15,837466«t

16,163,909 85

39,692,213.48

) Häri ingå framställningar om bidrag för kontantutdelning, hyresbidrag, understöd åt

olika slags filantropiska inrättningar o. s. v.

STOCKHOLM, ISAAC iVLARCUfi'' BOKTRYCKERI-AKTIEBO LAG, 1918,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor m. m. ävensom e s. 2 i texten
  2. JoU 1918:109 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor m. m. ävensom två i ämnet vä a1 i texten