Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna in. m

1918-04-26 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:353, Med förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353:

1

Nr 353.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning

och kolning av härbärge åt arbetarna in. m.; given

Stockholms slott den 26 april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående beredande

i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna

m. in.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. 313 häjt. (Nr 353.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 353.

• Förslag

till

Lag

angående beredande 1 vissa fall vid skogsavverkning och kolning av liär
biirgc

åt arbetarna in. in.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bedrives skogsavverknings- eller kolningsarbete på sådant avstånd

från ställe, där bostad linnes att tillgå, att det icke skäligen kan påfordran,

att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge,

åligger det arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna å eller i

närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.

Vid skogsavverkning åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja

för, att å eller i närheten av arbetsstället finnes tillgång till lämpligt

stallrum för de hästar, som användas vid avverkningen.

I fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom

arbetare och arbetsgivare, gäller vad som stadgats i 2 § av lagen

den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

2 §•

Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt

utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även

i övrigt, med tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden,

under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara

skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

Vad nu är sagt om härbärge skall äga motsvarande tillämpningbeträffande

stallrum, som avses i 1 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 353.

3 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen

närmare föreskriver, av yrkesinspektionens befattningshavare; och skola

i övrigt bestämmelserna i 38, 45, 49—51 och 53 §§ i lagen om arbetarskydd

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 353.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

»Genom särskilda remisser har Kungl. Maj:t infordrat utlåtanden

från domänstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshavande över ett av

socialstyrelsen med skrivelse den 4 september 1917 till Kungl. Maj:t

ingivet förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,

flottning och kolning av härbärge åt arbetarna m. m.

Sedan dessa utlåtanden, av vilka Kungl. Maj:ts befallningshavandes

i Kronobergs län är åtföljt av yttranden från vissa andra myndigheter

inom nämnda län, numera inkommit, och yttranden över förslaget jämväl

avgivits av sågverksförbundet, Sveriges skogsägareförbund och svenska

sågverksindustriarbetarförbundet, får jag ånyo anmäla detta ärende.

Till en början skall i korthet beröras denna frågas förhistoria

och särskilt den behandling, som kommit frågan till del inom riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

Därefter skall till behandling upptagas en av socialstyrelsen i ämnet verkställd

undersökning och slutligen redogörelse lämnas för socialstyrelsens

förslag och de däröver avgivna yttrandena.

De hälsovådliga förhållanden, under vilka de i Norrlands och därmed

jämförliga landsändars skogsavverkningsdistrikt sysselsatta skogsarbetarna

leva och arbeta, hava tid efter annan varit föremål för uppmärksamhet

från läkarkårens sida. Mera allmänt bekant synes dock

saken hava blivit först genom ett vid svenska provinsialläkarföreningens

årsmöte i Sundsvall år 1907 av dåvarande provinsialläkaren i Gaddede

distrikt Adolf Kansler hållet föredrag, däri framhölls skogsarbetarnas

underhaltiga bostadsförhållanden samt den kroppsliga och andliga skada,

som därav alstras för arbetarna själva, ävensom den slapphet och liknöjdhet

för de enklaste fordringar på sundhet och snygghet, vilka från

skogsarbetarnas kojor spridas ut i hemmen. Det ifrågasattes bl. a., att

lagen om skydd mot yrkesfara bolde utsträckas att gälla även skogshanteringen,

varjämte framställdes vissa minimifordringar på timmerkojor

samt krav på uppsikt genom tjänsteläkare och jägmästare över

blivande lagbestämmelsers efterlevande. Med anledning av detta föredrag

och den därpå följande diskussionen inhämtade provinsialläkarföreningens

styrelse uppgifter från Norrlands och Dalarnas tjänsteläkare, av vilka

flertalet instämde i Hasslers uttalanden, ehuru de icke alla kunde ansluta

sig till de av honom föreslagna åtgärderna. _ . .

Sedermera har skogsarbetarfrågan från olika håll upptagits till

behandling såväl ur skogsteknisk som ur allmänt social synpunkt och

även varit föremål för riksdagens övervägande.

I en vid 1909 års riksdag av herr Widén väckt motion (nr 88 i

andra kammaren) hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Mapt anhålla

om utredning såväl rörande skogsarbetarnas ställning och levnadsförhållanden

i Norrland och därmed jämförliga landsdelar som ock

angående nödiga åtgärder för tillgodoseende av behovet därstädes av

en under sunda ekonomiska och hygieniska förhallanden levande duglig

skogsarbetarstam, ävensom om vidtagande av de åtgärder, som av denna

utredning kunde föranledas. . ..

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hanvisades,

ansåg anledning förefinnas att låta utföra en undersökning,

ägnad att läggas till grund för ett skyndsamt avhjälpande av de svåraste

missförhållandena i de norrländska skogsarbetarnas levnadsvillkor,

särskilt i fråga om deras bostäder under pågående skogsarbeten. Andra

Inledning.

Herr Widéns

motion 1909

och riksdagens

skrivelse i

anledning

därav.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr död.

kammaren biföll denna utskottets hemställan, men första kammaren uttalade,

i likhet med sitt första tillfälliga utskott, att förhållandena i avseende

å skogsavverkning sarbetarnas tillfälliga bostäder syntes kunna ordnas

på ett mera praktiskt sätt genom de enskilda arbetsgivarna och

arbetarna själva än på lagstiftningsvägen, helst de senare numera, med

eller utan stöd av sina organisationer, visste att tillvarataga sina intressen

och genomdriva berättigade fordringar. Det sätt varpa'' skogsarbetarna

under sitt arbete bo och föda sig, betingades därjämte i viss

män av deras allmänna levnadsvanor och förhållanden, varför en varaktig

föiändring till det bättre till god del vore beroende av, i vad

man man hos landsbygdens befolkning i allmänhet lyckades skapa intresse^

för mera hygieniska levnadsförhållanden. Vad däremot anginge

de mångenstädes bristfälliga bostadsförhållandena för de‘skogsarbetare

som sysselsattes vid de allmänna flottlederna, syntes, då dessa flottleder

i viss mån vore att betrakta såsom allmänna trafikleder, ett reglerande

ingripande från statens sida vara naturligare och lättare genomförbart.

Vid flottleder, där timret år efter, år framflottas på ungefär enahanda

sätt, torde det med fördel låta sig göra att uppföra hyddor även av

varaktigare typ på platser, där det med avseende på avståndet från

bebodda orter med flera omständigheter kunde anses behövligt, såsom

bl. a. vid forsar, där varaktigare arbeten och bevakningar måste äga

ium. Sådana bostäder borde lämpligast uppföras av flottmo ^s- och

stömrensningsbolagen och kunde i så fall möjligen i flottningsstadgan

inforas bestämmelser dels härom dels om att kostnaderna för byggnaderna

finge intagas i den amorteringsplan för flottleder, som

Kungl. Majrts befallningshavande ägde att fastställa, så att dessa

Kostnader kunde bliva amorterade genom viss avgift per flottenhet i

likhet med övriga kostnader för flottledens rensning och byggande.

Vid den avsyning enligt flottningsstadgan, varom Kungl. Maj:ts befallningshavande

förordnade, innan flottleden upplätes till allmänt bruk,

torde då även dessa hus kunna och böra avsynas. Införandet av sådana

bestämmelser vore av betydelse särskilt för Norrland, där ofta boningshus

saknades milslångt från flottlederna. På grund av vad sålunda anförts

beslöt första kammaren för sin del, att riksdagen måtte hemställa till

Kungl . Majrts övervägande, huruvida i flottningsstadgan eller annan

författning borde upptagas bestämmelser därom, att på ställen vid allmän

flottved, där sådant vore av nöden, skulle finnas bostäder uppförda

tor Hottningsmanskapet och underkastade i tillämpliga delar samma

föresknfter som övriga till flottled hörande byggnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

Med anledning härav frånträdde andra kammaren sitt förut lattade

beslut och förenade sig med första kammaren, varefter riksdagen den

24 maj 1909 till Kungl. Maj:t avlät skrivelse i ämnet.

Efter remiss hava yttranden över denna riksdagens skrivelse avgivits

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, domänstyrelsen och väg-och Vätten riksdagsbyggnadsstyrelsen.

Lagstiftning i den i skrivelsen angivna riktning har där- skrivelse.

vid tillstyrkts av samtliga befallningshavande, dock att en och annan befallningshavande

i södra Sverige förklarat, att på grund a\ saknaden av allmänna

flottleder i länet eller med hänsyn till tillgången på befintliga bostäder

erfarenhet om behovet av sådan lagstiftning icke inom länet vunnits. Vidare

framhölls i myndigheternas utlåtanden, att iragan om särskilda bostäder

för det vid de allmänna flottlederna sysselsatta flottningsmanskapet till

sin natur vore en fråga icke blott om behovet av sådana bostäder, vilket

särskilt med hänsyn till flottningsarbetets egenskap av ett arbete i och

vid ett vårtiden iskallt vatten måste anses föreligga, så snart flottleden

befunne sig på längre avstand från bebodda orter, utan även om möjligheten

och rimligheten att uppföra sådana av mera varaktig beskaffenhet.

Detta syntes knappast möjligt beträffande källvattendragen och

bivatten (samt i vissa fall huvudvattendragens övre delar), där flottningsarbetet

icke försigginge varje år och för varje gång endast påginge en

eller annan vecka, enär där uppförda bostäder skulle komma att användas

endast ett fåtal dagar med ett eller flera års mellanrum och sålunda

användningen icke stå i rimlig proportion till kostnaderna för

uppförande och underhåll, som komme att oskäligt fördyra fiottningen

och minska virkets värde för de flottande. Annorlunda vore förhållandet

beträffande de delar av huvudvattendragen, där årligen eu mera

avsevärd virkesmängd framflottades, och särskilt a de platsei (håll- och

släppningsställen, forsar o. d.), där flottningsmanskap av särskilda anledningar

måste vara stationerat och uppehålla sig längre tider i sträck.

Vid de flesta redan befintliga flottleder syntes behovet av bostäder å

dylika platser redan vara tillgodosett av resp. flottningsföreningar, då

det legat i deras eget intresse att bereda möjlighet för flottningsmanskapet

att dagligen kunna börja sitt arbete utan tidsförlust och att i

fall av behov även nattetid genast kunna vara till hands. Då det

emellertid icke syntes vara uteslutet, att de flottande virkesägarna, med

hänsyn till kostnaderna för de behövliga bostäderna, någonstädes kunde

vara obenägna att anordna sådana i den utsträckning, det kunde vara

behövligt och skäligt, ansågo sig myndigheterna under vissa förutsättningar

kunna tillstyrka, alt uti flottningsstadgan infördes bestämmelser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungI. Maj:ts Nåd, Proposition Nr Säd.

därom, att vid flottledssyn synemännen skulle äga att pröva, huruvida,

på vad sätt och i vad mån lämpliga bostäder borde anordnas för flottningsmanskapet,

och att i kostnadsförslag och amorteringsplan för flottleden

intoges dylika bostäder, där de befunnits vara av nöden, i likhet

med andra för flottningens bedrivande erforderliga och nyttiga byggnader,

arbeten eller anstalter.

En avsevärd mängd flot-tningsföreningar och trävarubolag har i

ärendet avgivit yttranden och i allmänhet uttalat sig för den ifrågasatta

lagstiftningen. Många av dem hava därvid förklarat, vilket också

bestyrkts genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes utlåtanden, att redan

nu nödiga bostäder för flottningsmanskapet mångenstädes finnas uppförda.

Flera flottningsföreningar och innehavare av trävaruaffärer, särskilt

inom Västernorrlands och Västerbottens län, ställde sig dock betänksamma

mot ett åläggande i lag för flottningsföreningarna att uppföra

byggnader av ifrågavarande slag. Visserligen vore bostadshus

för flottningsmanskapet på vissa platser nödvändiga, men de flottandes

eget välförstådda intresse framtvingade utan lagstiftning byggnader

å sådana platser, vilket också i allmänhet skett. Det borde framhållas,

yttrade en flottningsförening, hurusom vid de flesta bäckflottningar

och källfloder i allmänhet flottningsarbetet försigginge på det

sätt, att slutrensning omedelbart vidtoge och fortginge oarbrutet nedefter

de särskilda vattendragen. Härigenom förflyttades flottningsmanskapet

för varje dag avsevärda sträckor, olika för varje år, beroende

på virkeskväntitet, vattentillgång m. fl. faktorer, som inverkade på

flottningens gång, och någon vakthållning i egentlig mening förekomme

endast undantagsvis efter dessa flottleder. Det ställde sig därför i allmänhet

rätt svårt att efter desamma bestämma lämpliga platser för och

att uppföra bostäder, särskilt som erfarenheten gåve vid handen, att

manskapet föredroge att vila på den plats, där arbetet upphörde och

där det dagen därpå skulle vidtaga, framför att gå längre eller kortare

sträckor i oftast oländig mark. För den, som själv deltagit i flottningsarbete

och varit i tillfälle vistas någon tid i en bostad för flottningsmanskap,

vore det uppenbart, att det ofta vore vida hälsofarligare att

sammanföra en större manskapshop från olika trakter, som i de flesta fall

inkomme från sitt arbete svettiga och med våta kläder, i en sådan bostad,

än att. låta folket tillbringa sin vilotid ute i friska luften kring eldar

och nyingar. Givet vore dock, att bostäder måste uppföras, där av en

eller annan anledning, såsom vid dammar, större sjöar och enstaka

forsar långt från människoboningar, manskap en längre tid stationera
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 353.

des. Skulle lagstiftning i nu nämnt syfte ske, borde den inskränkas

till att avse dylika platser, där flottningsmanskap årligen stationerades.

Från åtskilliga håll har framhållits, hurusom såväl synemän som

Kungl. Maj:ts befallningshavande flerstädes plägat inräkna byggnader

av nu avsett slag bland flottledsbyggnader och låtit kostnaden för dem

ingå i det anläggningsbelopp, som lagts till grund för amorteringsplan.

Från andra håll har däremot meddelats, att vederbörande ansett sig

sakna befogenhet att förfara på detta sätt.

Detta ärende blev sedermera hänvisat till de inom justitiedepartementet ^örs^Jils[

tillkallade sakkunniga, åt vilka enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 lagstiftning.

november 1911 uppdragits att verkställa revision av flottningslagstiftningen.

I sitt med skrivelse den 14 december 1916 avlämnade betänkande hava

dessa sakkunniga i förslag till vattenlag 4 kap. 4 § upptagit eu bestämmelse

av innehåll, att där för allmän flottleds inrättande någon anläggning

eller åtgärd är nödig, som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller

vattenverksägares eller annans rätt, såsom, bland annat, byggnad för

flottningspersonalens härbärgerande under flottningstiden, är den, vars

rätt därav beröres, pliktig att tåla sådant intrång, och skola bestämmelser

meddelas, huru vid flottledens ordnande och begagnande tjänlio-ast

bör förfaras, så att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas

med minsta olägenhet för annan.

I motiveringen till detta stadgande anföra de sakkunniga, efter att

hava lämnat en sammanfattning av yttrandena över riksdagens här ovan

omförmälda skrivelse den 24 maj 1909:

»Såsom framgår av ovanstående korta sammanfattning av avgivna yttranden

har det knappast blivit bestritt, att förhållandena på vissa platser påkalla uppförande

för flottledens räkning av bostadshus för flottningsmanskapets härbärgerande

under flottningstiden. De betänkligheter, som yppats mot en lagstiftningrörande

detta ämne, synas huvudsakligen hänföra sig till angelägenheten, att

icke de flottande — och därmed också ägare av större och mindre skogsarealer —

må betungas med kostnader för uppförande av dylika bostäder på platser, där de

icke äro behövliga eller kanske ej ens lämpliga. Tvivelsutan är det av vikt, att missgrepp

i detta avseende så långt som möjligt förebyggas. Men möjligheten av sådana

missgrepp i enstaka fall bör icke utgöra hinder mot att uttryckligen lagfästa det

tillvägagångssätt, som redan på många håll praktiserats och enligt vilket byggnader

av nu nämnt slag räknas in bland flottledsbyggnader och galdas av de

flottande i samma ordning som andra anläggningar för allmän flottled. Genom

förevarande paragrafs avfattning, enligt vilken med styrka framhäves, att dar

omförmälda åtgärder kunna föreskrivas, endast såframt de äro för flottleden och

flottniiigen nödiga, ävensom att för flottleden oskälig kostnad bör undvikas, hava

vi sökt tillgodose de flottandes berättigade intressen i dessa delar. Genom att

inordna ifrågavarande byggnader bland Övriga flottledsauläggningar är det sörjt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 313 höft. (Nr 353.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

för, att den för flottledsmål i övrigt stadgade procedur kommer att omfatta också

dessa byggnader ävensom att vederbörande markägare kan åläggas att tåla sådant

intrång, som föranledes av uppförande a lians mark av sådant bostadshus.»

De sakkunniga framhålla vidare, att de byggnader, som erfordras

för allmän flottled och för vilka utmål kan behövas, icke alltid äro av

konstant natur, utan att behovet av en byggnad på en viss plats kan

upphöra och byggnaden bliva nedriven och flyttad till en annan plats.

Olägenheterna av marks avstående med äganderätt träda, framhålles

det vidare, ganska skarpt i dagen med avseende å byggnader för

flottningspersonalens härbärgerande under flottningstiden. Det är icke

lätt att pa förhand förutse, varest dylika byggnader böra förläggas, och

genom förbättrade anordningar för flottningens underlättande i leden kan

behovet av nattlogi komma att i regel göra sig gällande på helt andra

platser än förut. Det torde vara tämligen uppenbart, att en övergiven

tomtplats för en flottningsstuga icke bör vara undandragen dens disposition,

som äger den kringliggande marken. Av nu angivna grunder

har åt 4 kap. 4 § i förslaget till vattenlag givits sådan avfattning, att

den där stadgade tvångsrätten av servitut^ natur omfattar också

rätt till utmål för byggnader, förvaringsplatser o. d., som behövas för

allmän flottled. För det fall, att byggnader och anläggningar äro avsedda

att fylla ett sådant behov på eu viss plats, som måste betecknas

såsom stadigvarande, hava bestämmelser i 6 § meddelats om utmålets

upplåtande med äganderätt.

I 4 kap. 16 § av de sakkunnigas förslag stadgas, att laga kraft

ägande beslut om inrättande av allmän flottled är med de inskränkningar,

som följa av stadgandena i kapitlet, gällande mot envar såväl

vad angår rätten att utföra och för framtiden bibehålla anläggningar,

som i beslutet må hava föreskrivits, som ock beträffande ersättning "och

annat, varom beslutet må innehålla bestämmelser. 17 § handlar om

vissa åtgärder till tredje mans bästa, vartill flottledens målsman, flottningsföreningen,

kan mot sitt bestridande förpliktas. Där föreslås nämligen^

en bestämmelse av följande lydelse: »Finnas under flottningens

fortgång till skydd mot skada vidtagna anordningar eller rörande hushållningen

med vattnet eller annat meddelade föreskrifter vara för sitt

ändamål otillräckliga eller mindre tjänliga, eller visar sig behov av nya

anordningar eller föreskrifter till förekommande av skada, må, utan hinder

av vad i 16 § stadgats, medels stämning till vattendomstolen talan

röras mot flottmngsföreningen om skyldighet för de flottande att vidtaga

sådana anordningar eller underkasta sig sådana föreskrifter, som,

utan att flottmngen därav okäligt betungas, må påkallas av anmärkta

förhållanden.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353. 11

Enligt 4 kap. 19 § skola i mål, som avses i 17 §, bestämmelserna

i bl. a. 4 § i tillämpliga delar gälla.

I motiveringen till 4 kap. 17 § framhålla de sakkunniga, att enligt

gällande flottningslagstiftning ett yrkande från skadelidande om förbättrade

skyddsanordningar mot skada icke torde kunna avvisas blott med

en hänvisning,till det förhållande, att genom regleringsutslagets tystnad

i förevarande hänseende eller måhända uttryckliga underkännande av

motsvarande yrkande frågan blivit en gång för alla avgjord. Icke he - ler i förslaget till flottningslagstiftning har, säga de sakkunniga, det

befunnits lämpligt att giva motsvarigheter till de starka begränsningar

i rätten» till nya eller ändrade anordningar till skydd mot skada, vilka

för vattenverksbyggnader och därmed likställda anläggningar föreslagits.

Nya eller ändrade anordningar och föreskrifter, vilka utan att oskäligt

betunga flottningen må av förhållandena påkallas, böra de flottande

kunna förpliktas vidtaga efter därom av skadelidande medelst stämningstalan

vid vattendomstolen väckt talan.

I 20 § av samma kapitel behandlas frågan om åstadkommande av

sådana byggnader och anläggningar för redan befintlig allmän flottled,

vilka för flottningens eget bästa anses önskvärda, och stadgas bl. a.,

att flottningsförening eller annan, vilken vill vidtaga anläggning e er

åtgärd för befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande, bär

att, där sannolika skäl föreligga, att allmän eller enskild rätt därav förnärmas,

eller, där annan än föreningen eljest vill utföra arbete för flottleden

och föreningen ej därtill samtyckt, före arbetets påbörjande inhämta

vattendomstolens besked, huruvida och under vilka villkor arbetet ma

göras. I 21 § finnas stadganden om proceduren för behandlande av

sådan fråga, som avses i 20 §, och om fråga rörande meddelande för

flottningens underlättande av nya eller ändrade. föreskrifter rörande

hushållningen med vatten eller annat; flottledsmål av nu nämnd beskaffenhet

skola processuellt behandlas som ansökningsmål utan föregående

syneförrättning enligt närmare föreskrifter i 11 kap., dock att

vattenrättsdomaren äger, när målet berör längre sträcka av flottleden,

hänskjuta detsamma till behandling vid syneförrättning enligt 10 kap.

Samma lagförslag innehåller vidare i 10 kap. 17 §, att vid syneförrättning

rörande inrättande av allmän flottled böra synemännen i

fråga om sättet och villkoren för flottledens ordnande och begagnande

förebringa nödig utredning och därvid särskilt tillse, bl. a., huruvida

tillhandahållande av särskilda byggnader för flottningspersonalens härbärgerande

under flottningstiden finnas vara av nöden samt i sådan!

fall varest sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huru desamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

med hänsyn till yrkets behov och ortens förhållanden skäligen böra

anordnas. Enligt 10 kap. 31 § skall vad som stadgats i fråga om

syneförrättning för inrättande av allmän flottled i tillämpliga delar gälla

jämväl sådant ärende rörande allmän flottleds förbättrande, som enligt

4 kap. 21 § bör i enahanda ordning handläggas. I 13 kap. finnas vidare

bestämmelser om besiktning å utförda flottledsbyggsader.

Slutligen har i 6 kap. av det samtidigt med förenämnda lagförslag

framlagda förslaget till lag om flottning i allmän flottled upptagits stadgande!

om tillsyn å allmänna flottleder. Sålunda föreskrives (70 §),

att Ivungl Maj:ts befallningshavande utövar tillsyn å allmän flottleds

skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet, aft för utövande

av tillsynen befallningsliavanden äger åtnjuta biträde av vederbörande

vattenbyggnads- och skogstjänstemän och må, där så finnes

erforderligt, förordna lämplig person att på flottningsförenino-s

bekostnad hålla undersökning. Vidare stadgas (72 §), att om de till

farleds betryggande eller i övrigt till skydd emot skada föreskrivna

flottledsbyggnader ej vidmakthållas, skall befallningsliavanden tillhålla

flottningsstyrelsen att sådant fullgöra eller låta, om så erfordras, genast

avhjälpa bristen på bekostnad av de flottande, som därför böra svara.

over*''förslaget ,, . sakkunnig^ förslag hava yttranden infordrats från Kungl.

till ny flott- lvlapts befallningshavande efter hörande av de mera betydande flottninirsmng

slag stift- föreningarna inom länen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter hörande

av distrikts tjänstemännen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen efter hörande

av vederbörande jägmästare och statens flottledsingenjörer, kammarkollegium,

. hydrografiska byrån, lotsstyrelsen, järnkontoret, svenska

trävaruexportföreningen, vattenkraftsföreningen, svenska flottningschefsföreningen,

Sveriges skogsägarförbund, svenska skogsvårdsföreningen,

Norrlands skogsvårdsförbund samt skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs’

Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län.

I de i anledning härav hittills inkomna yttrandena — sådana hava

ännu ej avgivits av vattenkraftsföreningen samt skogsvårdsstyrelserna i

Värmlands och Gävleborgs län — hava förslagets bestämmelser om

bostäder åt flottningsarbetare lämnats utan erinran.

Vidare har socialstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande över de

oestämmelser om inrättande av bostäder åt flottningsmanskap, som förekomma

i 4 kap. 4 § och 10 kap. 17 § av de sakkunnigas förslag. För

det av styrelsen i anledning härav avgivna utlåtande kommer redogörelse

att lämnas i det följande (sid. 21).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

Emellertid både statsmakternas ingripande till förbättrande av skogs- .

arbetarnas ställning och levnadsförhållanden ånyo påkallats i en vid Grängesberg

1912 års riksdag av herr Bernhard Eriksson i Grängesberg väcfo motion

(nr 241 i andra kammaren) , däri föreslogs, att riksdagen måtte i skrivelse i anskrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt

låta verkställa utredning rörande skogsarbetarnas ställning. och levnadsförhållanden

i Norrland samt, i den mån det funnes önskligt, även

i andra i detta avseende därmed jämförliga landsdelar och därefter vidtaga

de åtgärder och, i den mån riksdagens medverkan krävdes, till

riksdagen göra de framställningar, som av denna utredning kunde föranledas.

Motionen bifölls av båda kamrarna. I skrivelse till Kungl. Mapt

den 24 maj 1912 anförde härefter riksdagen, efter att hava framhållit,

att det kunde anses tillfullo ådagalagt, att svåra missförhållanden vidlådde

skogsarbetarnas levnadsförhållanden och ställning i övrigt:

»Visserligen torde de senaste åren medfört någon förbättring på ett eller

annat håll, men helt visst äro de missförhållanden, som ännu kvarstå, agnade

att skapa ett tillstånd, som måste betecknas såsom både för skogsarbetarna

si älva olidligt och ur det allmännas synpunkt betänkligt. •

Främst gorå sig de förefintliga missförliallandena märkbara idraga om skogsarbetarnas

bostäder, som icke på långt när motsvara rimliga anspråk, även med

hänsyn tagen till, att det kan vara fråga om blott tillfälliga bostäder för en kortare

tids vistelse. Men även i övrigt äro skogsarbetarnas levnadsförhållanden

värda allvarlig uppmärksamhet, särskilt de svåra provianteringsförhållandena, som

framtvinga en ofta synnerligen enformig kost. Uppmärksammas bor ock, att de

olägenheter, som vidlåda skogsarbetarnas liv, för övrigt även i viss mån drabba

deras dragare. ... , . , , , .. a ,

Om således allvarliga faror, både av hygienisk och social art, iiarnyta ur

sakernas nuvarande tillstånd, skulle det emellertid helt visst även ur stats- och

privatekonomisk synpunkt vara välbetänkt att genom förbättrade levnadsförhållanden

för denna stora arbetargrupp tillförsäkra skogsbruket en högre stående, dugligare

arbetarstam. , , ... .

Dessa här antydda missförhållanden äro av den art, att en undersökning

av desamma samt vidtagande av lämpliga åtgärder icke bör uppskjutas utan med

det allra första igångsättas. Yad omfattningen av denna undersökning betraftar

vill riksdagen framhålla, att ehuru de ådagalagda missförhållandena synas främst

gälla Norrland, det dock vore välbetänkt att låta densamma även omfatta andra i detta

hänseende jämförliga landsdelar. Kiksdagen vill även betona, att vid denna utredning

begreppet skogsarbetare icke må fattas sa snävt, att allenast de i avverkningarna

och utdrivningarna deltagande huggarna och körarna däri inbegripas.

Det förefaller riksdagen vara behövligt, att under uttrycket skogsarbetare

får förstås även såväl de under likartade förhållanden levande, delvis av samma

personer rekryterade hottningsarbetarna som de med kolning sysselsatta arbetarna.

»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 353.

I skrivelsen tillädes, att på kronans egna skogar torde utan längre

dröjsmål lämpliga åtgärder kunna vidtagas till förbättrande av ifrågavarande

förhållanden.

S°ens''u%ed Genom brev den 6 juni 1912 anbefallde Kungl. Maj:t kommersningangående

kollegium att verkställa den utredning, som avsåges i riksdagens skrinäsTevnldT

V?lse’ ävensom avgiva de förslag, vartill kollegium funne samma utrednoch

ZnbHs- ning föranleda. Sedan socialstyrelsen från och med år 1913 övertagit de

förhållanden, kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik förut'' påvilande arbetsuppgifterna,

har ifrågavarande undersökning, som planlagts efter samråd

med särskilt tillkallade sakkunniga, slutförts av nämnda styrelse, som

därefter under år 1916 i tryck framlagt berättelse över undersökningen

i ^ en publikation, benämnd »Skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden

i V ärmland, Dalarna och Norrland». Enär det statistiska materialet

i huvudsak insamlats under år 1913 och förra delen av år 1914,

lämnar, utredningen, enligt vad styrelsen framhåller, i stort sett å sido

de delvis ganska betydande förändringar, som krisåren medfört för den

nordsvenska skogshanteringens ekonomi och därmed även för dess arbetsförhållanden.

Till den verkställda undersökningen rörande förhållandena

i Sverige hava fogats vissa uppgifter beträffande skogsarbetarnas

läge i andra länder samt där vidtagna eller planerade lagstiftningsåtgärder

på detta område.

Beträffande undersökningens planläggning och utförande hänvisas

till socialstyrelsens berättelse sid. “37 o. ff. Redogörelser för hithörande

arbetares inkvarterings- och bostadsförhållanden återfinnas beträffande

skogsavverkningsarbetarna (i gårdar, fäbodar och skogskojor) å sid. *137

—°171, beträffande flottningsarbetarna å sid. °193—°201 och i fråga

om skogskolningsarbetarna å sid. “206—“208. Slutligen har styrelsen

(sid. •223 “228 samt “231) lämnat en sammanfattning av resultaten

av de genom sakkunniga ombud på ort och ställe verkställda undersökningarna,

i vilken sammanfattning yttras bl. a.

*Vad först beträffar de klagomål över skogsarbetarnas dåliga bostadsförhållanden

och enkannerligen över skogskojornas ofta bristfälliga och underhaltiga

beskaffenhet, som givit närmaste anledning till förevarande utredning, torde det

fa anses genom densamma ådagalagt, att de ingalunda sakna berättigande. Skogskojan

som sådan kan visserligen icke anses utgöra någon hälsovådlig bostad,

utan synes fastmer i sina olika variationer innebära den mest praktiska lösningen

av de nordsvenska ödeskogarnas bostadsproblem. Men de detaljerade

undersökningar, s6m verkställts med avseende på ett stort antal skogkojor, hava

oförtydbart givit vid handen, att, även betraktade som allenast provisoriska uppehållsrum

för utearbetare och bedömda efter skogslivets egen måttstock, en gan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

ska betydande del av de nuvarande skogskojorna måste betraktas som avgjort

undermåliga och ett ännu större antal såsom i hög grad överbefolkade. Framhållas

må tillika, att samma bostadshygieniska nackdelar jämväl vidlåda en stor

del av de boningsrum, uthuslokaler och fäbodar, där avverkningsarbetare pläga

inkvarteras, ävensom att bostadsförhållandena delvis ställa sig än sämre vid bivattenflottningarna

på våren, då bivackering utan tält, sovsäckar eller andra

skyddsmedel i stor utsträckning äger rum på den ännu ofta frusna marken.

Visserligen har vid utredningen kunnat konstateras, att skogsarbetarnas bostadsförhållanden

betydligt förbättrats under de senare åren och att skogskojorna

år efter år byggas rymligare och bättre ombonade. Särskilt må det framhållas,

att staten börjat i ökad utsträckning uppföra ändamålsenliga skogskojor

på sina skogar (bil. VI, sid. 364) ävensom träffat förberedelser för kronoskogsauktionernas

framtida förläggning till en ur bostadsbyggnadssynpunkt mera lämplig

tidpunkt än senhösten. Med hänsyn härtill framhålles det också av åtskilliga

tillsporda personer och korporationer, bl. a. sågverksförbundet (bil. I, sid. 216),

att inga som helst åtgärder från det allmännas sida behöva vidtagas till förbättring

av skogsarbetarnas bostadsvillkor, utan att man tryggt kan lämna

åt den naturliga utvecklingen att modifiera och förbättra, vad tidens krav utdömer.

Men även om skogs- och virkesägarnas växande ansvarskänsla för sina direkt

och indirekt anställda arbetares hälsa utgör en viss garanti för, att bostadsförhållandena

med tiden skola bliva oklanderliga, synes dock det av undersökningen

konstaterade förhållandet, att en avsevärd del av skogsarbetarna ännu äro

hänvisade till underhaltiga och hälsovådliga nattkvarter, innebära en maning för

det allmänna att ur folkhälsans och den sociala trevnadens synpunkt söka påskynda

utvecklingen till det bättre genom vidtagande av lämpliga åtgärder.

Av de meddelare, som i sina svar föreslå positiva åtgärder, lägga en del

huvudvikten på upplysningsverksamhet såväl i fråga om hälsovård i allmänhet

som isynnerhet beträffande skogskojornas ändamålsenliga byggande, och användning.

Ett led i detta arbete utgöra de ritningar och arbetsbeskrivningar till

förbättrade timmerkojor, som sammanställts i bil. VI. Därest man kunde intressera

tjänsteläkare, revirförvaltare, yrkesinspektörer, större skogsägare m. fl.

att sprida och befordra kunskap i detta ämne, anses åtskilligt stå att vinna.

Av måhända ännu större betydelse har det synts vara, om staten ställde

sig i spetsen för reformsträvandena genom att, i enlighet med. riksdagens uttalande

i skrivelsen den 24 maj 1912, vidtaga liimpliga åtgärder till förbättrande

av bostadsförhållandena å kronans egna skogar. Såsom ovan omnämnts, hava

också, särskilt under de senaste åren, åtskilliga ansatser försports i detta avseende,

av vilkas fullföljande man torde hava att förvänta vissa resultat.

Det föreligger sålunda ett flertal yttranden från skogsstatstjänstemän, vilka

påyrka, att kronan i största möjliga utsträckning skall på sina skogar låta uppföra

skogskojor och arbetarbaracker av ändamålsenliga typer, avsedda såväl för

arbeten, som revirförvaltningen själv låter verkställa, som för sådana, vilka utföras

av tillfälliga virkesköpare. Någon nämnvärd ekonomisk förlust skulle, framhålles

det, därigenom icke uppstå för kronan, alldenstund virkesköparna nu pläga

erhålla till kojbyggnader erforderligt virke fritt av kronan. Dessa »kronkojor»,

vilka givetvis kunde uppföras väsentligt bättre och omsorgsfullare ån tillfälliga

avverkares provisoriska bostadsanordningar, borde till virkesköparna upplåtas mot

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 853.

skälig hyra och på vissa föreskrivna villkor, såsom bestämt högsta antal arbetare

i varje koja, skyldighet att svara för kojans vård och underhåll m. m.

En sådan anordning har synts kunna innebära en god lösning av frågan

om hygieniska bostäder för skogsarbetarna på de allmänna skogarna. Men det

har därvid tillika papekats, att av ekonomiska skäl planen om ett nät av över

kronoparkerna fördelade »kronkojor» knappast torde kunna förverkligas annat än

under loppet av en längre tidsperiod och på orter, där skogshushållningen nått

en tämligen hög grad av utveckling, sålunda bl. a. knappast inom övre Norrland.

Här har emellertid kronan även slagit in på eu annan väg, nämligen att i auktionskungörelser

och hyggesbevis inrycka vissa föreskrifter om beskaffenheten hos

avverkarnas skogskojor, speciellt att de skola vara försedda med vattentäta tak.

Genom att utvidga dessa bestämmelser till lämpligt formulerade minimifordringar

på skogskojor har kronan ansetts kunna bidraga till att avsevärt förbättra de nu

ganska dåliga bostadsförhållandena i dessa trakter, där kronoskogarna dominera.

Såsom en viss svaghet i denna bostadspolitik har emellertid betecknats den

bristande kontrollen över, i vad män dylika föreskrifter av icke ekonomisk

natur verkligen iakttagas från virkesköpares och arbetstagares sida.

Aven med hänsyn till bostadsförhållandena å kronoskogarna hava därför

talrika meddelare påyrkat, att en särskild lagstiftning rörande skogsarbetarbostäder

må komma till stånd.

Vad beträffar de legislativa utgångspunkterna för en sådan, har antydningsvis

hänvisats till gällande hälsovårdsstadga den 25 sept. 1874, i vars kap. 3

(§§ 27—31) om hälsovårdsstyrelse och allmänna hälsovården på landet kommunalnämnden

ålägges att, i samverkan med vederbörande provinsialläkare och extra

provinsialläkare, ägna sin uppmärksamhet åt och på lämpligt sätt söka förebygga

bl. a. »de vådor för det allmänna hälsotillståndet och enskildes hälsa, som kunna

bliva en följd av orenlighet uti eller i närheten av boningarna». Såväl i gällande

hälsovårdsstadga som i det sedan 1 april 1915 föreliggande förslaget till ny sådan,

varuti bl. a. bostadshygieniska bestämmelser i stor utsträckning blivit införda,

synes det dock allenast vara tal om permanenta bostäder, icke om tillfälliga

sådana, avsedda för en kortare tids bruk, som skogskojorna äro.

Dessa torde fastmer närmast vara att jämföra med de uppehållsrum, vilka

lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 5 §. punkt g i vissa fall föreskriver, då

ett större antal arbetare samtidigt och på stadigvarande sätt sysselsättas på ett

och samma ställe. Den s. k. yrkesfarekommittén hade ursprungligen även föreslagit

ett särskilt moment av nämnda paragraf, avseende att bereda bl. a. de norrländska

skogsarbetarna tillfälle till nattvila å eller i närheten av arbetsstället. När ifrågavarande

bestämmelse uteslöts ur den slutligt antagna lagen, skedde det med den motiveringen,

att Kungl. Maj:t skall kunna med stöd av lagens 7 § meddela särskilda

föreskrifter för skogsarbeten, lämpade efter därvid rådande särskilda förhållanden.

Här synes sålunda vara eu lämplig legislativ utgångspunkt för ifrågavarande föreskrifter,

men, enär desamma av nedan anförda skäl ansetts böra reglera bostadsvillkoren

ej blott för skogsarbetarna utan även för deras dragare, måste hithörande

författningsbestämmelser delvis komma att falla utom arbetarskyddslagens ram.

Den sålunda ifrågasatta speciallagstiftningen för skogsarbetare, varunder här

innefattas ej allenast skogsavverknings- utan även flottnings- och skogskolningsarbetare,

har synts vara av behovet påkallad ej blott i Norrland utan även inom

de nordligare delarna av Dalarna och Värmland. Såsom av undersökningen

framgår, ställa sig dock förhållandena mycket olika i olika landsdelar, och det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 353

17

torde därför vara anledning att taga under omprövning, huruvida man icke bör

avstå ifrån att i huvudförfattningen intaga detaljerade bestämmelser rörande tillgången

till, utrymmet i och beskaffenheten av olika slag av skogsarbetarbostäder

samt rörande det sätt, på vilket skogskojorna böra byggas och inredas. Eu sådan

reglering har nämligen framhållits bättre kunna ske genom lokala ordningar, vilka

i väsentligt högre grad kunna taga hänsyn till och bygga vidare på de särskilda

orternas nog så inrotade traditioner och sedvänjor i förevarande avseende.»

Efter att hava hänvisat till en i en bilaga (sid. 381 ff.) meddelad

redogörelse för den norska skyddslagstiftningen för skogsarbetare och

framhållit, att de norska bestämmelserna icke utan betydande ändringar

kunde bringas till tillämpning på våra förhållanden, därvid bl. a. påpekats,

att det icke utan vidare ansetts passa för våra förhållanden att timmerkojornas

uppförande alltid pålägges skogsägaren, anför styrelsen vidare:

»Då mark- och virkesägaren icke utgöra samma person, är det nämligen ofta

(t. ex. då ett bolag avverkar en hemmansskog) den senare, som representerar den

ekonomiskt starkare parten. Däremot hava vissa skäl befunnits tala för att i

möjligaste mån söka förhindra, att, såsom nu ofta är fallet, skogskojornas uppförande

överlåtes på arbetarna, med eller utan bidrag av arbetsgivaren, ty, som

förut framhållits, torde man här hava att söka en huvudanledning till många

bristfälliga kojbyggnader. Framhållas må i detta samband, att det jämväl ansetts

böra tagas under övervägande, i vad mån i vissa fall, t. ex. vid bivattenflottningarna,

fasta bostadsanordningar lämpligen kunna utbytas mot transportabla,

såsom tält o. d. _ ..

Det är emellertid ej nog att utfärda föreskrifter, utan måste även effektiv

kontroll utövas över deras iakttagande, och inom här ifrågavarande område möter

givetvis åstadkommande av en sådan avsevärda svårigheter. Såsom den enklaste

lösningen på detta spörsmål har antydnings vis föreslagits, att tillsynen över

skogsarbetarnas bostäder måtte uppdragas åt yrkesinspektionen och närmast åt

dess kommunala tillsynsorgan. Då dessa pa landet utgöras av kommunalnämnderna,

skulle härigenom den för skogsarbetarfrågans lösande så viktiga lokala

självverksamheten och sakkunskapen i fullt mått komma till sin rätt.

Av dåliga husrum lida dock ej blott arbetarna i timmerskogen utan även

deras hästar, och därför har den ifrågasatta bostadslagstiftningen ansetts böra

jämväl avse sJcogsstallarna. Behovet härav har i fullt mått konstaterats vid undersökningen,

ty många stall hava påträffats, där köld och drag haft fritt spelrum,

där rök trängt in från kojan, där hästarna ej haft utrymme att lägga sig, där

gödseln ej undanskaffats o. s. v. Byggas tillfredsställande stallrum, torde också

huvudanledningen undanröjas till de nu så ofta hörda klagomålen över djurplågeri

vid virkesdrivningarna. Svårt är nämligen att konstatera riktigheten av

de ävenledes framkastade beskyllningarna, att hästarna skulle överansträngas vid

timmerkörslorna, ty visserligen hava timmerlassens genomsnittliga storlek ökats

under de senare åren, men samtidigt torde deras framförande underlättats genom

förbättrade körredskap och vägar. Därjämte är, som ovan framhållits, utfodiingen vid

skogsdrivning i regel avsevärt kraftigare än vid jordbruks- och annan hemkörning.»

I fortsättningen beröras provianteringsförliållandena och arbetskontrakten

in. in., varefter yttras:

linning Hl! riksdagens protokoll HUS. / sand. 313 höft. (Nr 553.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 363.

Socialstyrelsens

skrivelse den

4 september

1917.

»Härmed torde i huvudsak hava berörts de reformkrav och reformbehov,

som vid undersökningen framställt sig med avseende på den nordsvenska skogsarbetarklassen,

ävensom de åtgärder, som från olika håll föreslagits lämpligen

höra vidtagas för tillgodoseende av desamma, Det har emellertid framförts farhågor

för, att dylika åtgärder från det allmännas sida överhuvud icke skulle medfora

åsyftat resultat utan t. o. m. lända till direkt skada genom att hindra skogsbrukets

utveckling och därigenom försämra arbetarnas avlöningsförhållanden.

Härvid har särskilt papekats, att inom den nordsvenska skogshanteringen finnes

en av vissa ekonomiska faktorer betingad och i ständig framflyttning varande

gränszon, bortom vilken många virkesdimensioner sakna saluvärde, samt att i

de obygder, där denna räntabilitetsgräns går fram, skogsarbetarnas arbetsförhållanden

ofta äro sämst, men på samma gång svårast att förbättra, enär eu blott

obetydlig, av föreskrivna välfärdsanordningar för arbetarpa föranledd höjning av

avverkningspriset lätt skulle kunna hämma eller åtminstone fördröja skogshanteringens

ur folkhushållningens ståndpunkt så ytterst önskvärda expansion.

A andra sidan har vid utredningen framgått, att inom skogsarbetarklassen

mycket missnöje är rådande med dess ställning, och att detta missnöje under de

senaste åren snarare ökats än minskats, sedan det efter hand blivit klart, att

klassens heterogena sammansättning nästan omöjliggjorde ett Samlat uppträdande

till förbättrande genom egen kraft av rådande levnads- och arbetsvillkor.»

I sin förenämnda skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelssn

efter att hava framhållit, att i publikationen »Skogsarbetarnas

levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland»

under beteckningen »skogsarbetare» inbegripits arbetare, sysselsatta med

skogsavverknings-, flottnings- och kolningsarbete — beträffande behövligheten

av åtgärder till förbättrande av ifrågavarande arbetares bostadsförhållanden

anfört följande:

»Vid övervägande av vilka åtgärder utredningen gåve anledning föreslå har

såsom i främsta _ rummet tarvande förbättring framstått skogsarbetarnas bostadsförhållanden.

Visserligen har under de senaste åren på åtskilliga håll från markoch

virkesägares sida visats ökad förståelse för betydelsen av förbättringar i

berörda avseende, men för att inom rimlig tid komma till något så när hygieniskt

tillfredsställande förhållanden i allmänhet på detta område, torde åtgärder från

statens sida otvivelaktigt vara av behovet påkallade.

Under överläggningar, som inom socialstyrelsen hållits med tillkallade representanter

för domänstyrelsen samt arbetsgivare- och arbetareorganisationer

inom skogshantering och flottning med flera, har enhälligt såsom en första åtgärd

för ifrågavarande ändamål förordats utgivande genom statens försorg av en kortfattad

handledning, innehållande byggnadsplaner och beskrivningar till ett antal

skogsarbetarbostäder, lämpade att under olika förhållanden tjäna såsom mönster

jämte måhända även förslag till ordningsregler för bostädernas begagnande. Denna

handledning skulle genom förmedling av skogsbruksidkarnas sammanslutningar,

skogsstatens tjänstemän och möjligen även på annat sätt givas vidsträckt spridning

bland dem, som hava att ordna och leda skogsarbeten. Berörda publikation,

som givetvis till billigt pris även skulle tillhandahållas genom bokhandeln, borde

utgivas snarast möjligt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

Beträffande sättet för ifrågavarande handlednings åstadkommande vill det

synas, som om dess utarbetande och utgivande lämpligast kunde anförtros åt

domänstyrelsen, som likväl vid uppdragets fullgörande borde samråda med socialstyrelsen

samt påkalla sakkunnig medverkan från arbetsgivar- och arbetarhåll.

Om medel till tryckningskostnadernas bestridande torde lämpligen framdeles,

när beloppet av dessa kostnader lät sig angiva, kunna göras underdånig framställning.

Ehuru härovan förordade handledning torde vara ägnad att göra betydande

nytta inom sådana kretsar, som hava intresse och förståelse för förevarande fråga,

lärer man åter å andra håll, där sannolikt de svåraste missförhållandena råda, ej

kunna påräkna rättelse utan lagstiftningens tillhjälp. Såsom i den förut omnämnda

redogörelsen för skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden omförmäles,

hade redan yrkesfarekommittén i sitt år 1909 framlagda förslag till lag om

arbetarskydd beaktat behovet av förbättrade bostadsförhållanden för skogsarbetare

och andra med dem i avseende å levnads- och arbetsförhållanden likställda. I

7 § g) av nämnda lagförslag ålades sålunda arbetsgivare att till förekommande

av ohälsa i följd av arbetet särskilt iakttaga bland annat följande: »Arbetare,

som under längre tid sysselsättes med arbete på så stort avstånd från ställe, där

bostad kan erhållas, att han icke skäligen kan begiva sig dit för erhållande av

natthärbärge, bör å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till lämplig plats

för nattvila». Nu återgivna bestämmelse var emellertid utesluten ur det förslag

till lag om arbetarskydd, som genom nådig proposition framlades för 1912 års

riksdag. Såsom anledning härtill angav föredragande departementschefen bland

annat, att bestämmelsen var av så speciell art, att den ej väl lät infoga sig i en

författning av den allmänna och grundläggande natur som lagen om arbetarskydd.

Därjämte framhölls, att Kungl. Maj:t med stöd av 7 § i det för riksdagen framlagda

lagförslaget kunde ersätta bestämmelsen med särskilda föreskrifter rörande

skogsarbeten, vilka föreskrifter i sådant fall kunde närmare anpassas efter de förhållanden,

varunder dylika arbeten pläga bedrivas.

Då nu genom förut berörda omfattande och ingående undersökning behovet

av lagstiftningsåtgärder till förbättrande av skogsarbetarnas bostadsförhållanden

måste anses bekräftat, vill det synas styrelsen, som om tiden vore inne att återupptaga

och förverkliga den i nämnda proposition framkastade tanken på en särskild

skyddsförfattning på ifrågavarande område. Med hänsyn till att den i propositionen

omnämnda bestämmelsen rörande Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda

kompletterande skyddsföreskrifter vid lagförslagets slutliga redigering i viss mån

förändrats, synes emellertid en dylik författning icke kunna med stöd av lagen

om arbetarskydd utfärdas på administrativ väg utan böra givas formen av lag.»

I anledning av det i socialstyrelsens skrivelse framställda förslaget

om utgivande av en handledning vid anordnande av arbetarbostäder av

förevarande slag har Kungl. Maj:t den 26 oktober 1917 uppdragit åt

domänstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen och under medverkan

av de representanter för arbetsgivare och arbetare inom skogsavverknings-,

flottning»- och ledningsverksamhet, som domänstyrelsen och

socialstyrelsen ansåge lämpligt tillkalla, utarbeta eu kortfattad handledning1

för uppförande av bostäder åt arbetare inom nämnda slag av

Kungl. Maj:ts

beslut i anledning

av

socialstyrelsens

förslag

om utarbetande

av

en handledning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Socialstyrelsens

lag

förslag.

i §■

Social
styrelsen.

Yttranden

över socialstyrelsens

förslag i

allmänhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

verksamhet under olika förhållanden. Därjämte har Kungl. Maj:t meddelat

föreskrifter angående bestridande av tryckningskostnaderna för

ifrågavarande handledning ävensom av kostnaderna för särskilt biträde

hos domänstyrelsen med det detaljerade utarbetandet av byggnadsritningar

och beskrivningar.

1 §•

I den grundläggande 1 § av socialstyrelsens lagförslag stadgas följande:

»Bedrives skogsavverknings-, flottnings- eller kolningsarbete på sådant

avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen

kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge,

åligger det arbetsgivaren sörja för, att arbetarna å eller i

närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.

Vid skogsavverkning åligger det jämväl arbetsgivaren sörja för, att

å eller i närheten av arbetsstället finnes tillgång till lämpligt stallrum

för de hästar, som användas vid avverkningen.»

Socialstyrelsen framhåller i motiveringen härför, att tillämpningen

av föreskriften om beredande av härbärge, liksom i yrkesfarekommitténs

förenämnda förslag, begränsats till de fall, där tillgång till bostad inom

skäligt avstånd ej finnes. I fråga om behovet av stallrum anför styrelsen:

»Av undersökningen rörande skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden

har bland annat framgatt, att stallen för de vid skogsarbetet använda hästarna

ofta lämna mycket övrigt att önska. Den från såväl djurskydds- som ekonomisk

synpunkt betydelsefulla frågan om åstadkommande av förbättrade stallförhållanden

har vunnit beaktande i den norska lagen av den 30 juli 1915 angående husrum

för folk och hästar under skogsarbete och flottning. En föreskrift för tillgodoseende

av här berörda önskemål har tillfogats såsom ett andra stycke under förevarande

§.»

Förslagets principer hava i flertalet avgivna yttranden lämnats

utan anmärkning. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län

avstyrker dock förslaget under åberopande av vissa i det följande berörda

anmärkningar mot detsamma samt under uttalande av tvivel, huruvida

tiden är lämplig för eu lagstiftning i ämnet. Åtskilliga befallningshavande

'' i mellersta och södra Sverige meddela, att i deras län behov av

lagstiftning härutinnan icke föreligger, och en av dessa befallningshavande

ifrågasätter, huruvida ett förslag, grundat på en sådan partiell

undersökning, som den av socialstyrelsen verkställda, lämpligen

bör läggas till grund för en hela riket avseende lagstiftning. Sågverksförbundet

uttalar, att lagbestämmelser i ämnet numera icke kunna anses

vara av behovet påkallade. Sveriges skogsägarförbund däremot anser,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

att förelagets bestämmelser i allmänhet torde vara lämpliga och ägnade

att förekomma de missförhållanden, som i vissa orter ännu kunna vara

rådande. Svenska sågverksindustriarbetarförbundet finner det föreligga

behov av en lag av det innehåll, socialstyrelsen föreslagit. Domänstyrelsen

anser, att ehuru skogsarbetarnas bostadsförhållanden rätt avsevärt

utvecklat sig till det bättre under tiden från år 1913, vilket

år socialstyrelsens undersökning avser, på flera orter fortfarande råda

missförhållanden, som lämpligen böra avhjälpas. Styrelsen tager ock

för givet, att behövliga ändringar häruti flerstädes icke äro att förvänta,

därest icke stöd härför finnes i bestämmelser i allmän författning.

I överensstämmelse härmed anser styrelsen det vara ändamålsenligt,

att vissa allmänna föreskrifter meddelas härutinnan, och styrelsen

har ej något att erinra mot det uppgjorda lagförslagets bestämmelser.

Tre liungl. Maj:ts befallning shav ande (i Jönköpings, Kronobergs och JMrand.n

Jämtlands län) hänvisa på de i det här ovan omförmälda förslaget till styrelsens förflottning

slag stiftning förekommande bestämmelserna om bostäder för flottningsarbetare.

Förstnämnda befallning shav ande anser, att dylika bestäm- ^ fl0ttningsmelser

med hänsyn till de egenartade omständigheter, som äro för- arbetare,

knippade med anordnandet av eu flottled, böra inrymmas i den egentliga

flottningslagstiftningen och icke i en författning, som avser att

reglera förhållanden å andra områden, och att kostnaderna för häibärgenas

anordnande böra anses såsom en anläggningskostnad för flottleden

och såsom sådan amorteras genom flottledsavgifterna. Kungl.

Maj ds befallning shav ande i Kronobergs län uttalar, att det vill synas, som

om flottningspersonalens behov av lagskydd i förevarande hänseende

blivit tillgodosett, om förslaget till flottningslagstiftning i denna del

vunne godkännande, och Kungl. Majds befallning shav ande i Jämtlands

län förklarar, att, under förutsättning, att förslaget till flottningslagstiftning

upphöjes till lag, flottningsarbetarnas bostadsförhållanden synas bliva

ordnade utan att bestämmelser i detta avseende böra inflyta i nu ifrågavarande

lagförslag utom beträffande tillsynen å efterlevnaden, samt

att, därest föreliggande förslag komme att avse jämväl flottningsarbetarna,

fall mycket väl kunde tänkas, då vederbörande myndigheters föreskrifter

beträffande bostadsförhållandena kunde komma i strid med vai andra.

Åven i övrigt hava vissa anmärkningar riktats mot förslaget, i vad

det avser flottningsarbetarna. Så anser Kungl. Majds befallningshavande

i Västernorrlands län, att under vissa omständigheter kravet på härbärge

bör kunna helt och hållet uppgivas, åtminstone vid flottningsarbete i

en del mindre vattendrag, där flottningsmanskap kan för värjo dag förflyttas

avsevärda sträckor, olika för olika år, beroende av åtskilliga på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

*

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 353.

flottningens gång inverkande förhållanden. Om i sådana fall anspråket

på härbärgets beskaffenhet givetvis måste sättas synnerligen lågt, så

att t. ex. ett tält eller en riskoja måste godtagas såsom lämpligt bärberge,

synes det ock befallningshavanden obehövligt och olämpligt att,

om särskilt skydd mot köld eller nederbörd för någon natt icke är

erforderligt, ändock påbjudes, att särskilt härbärge i allt fall skall vara

att tillgå. Förslaget synes icke giva utrymme åt den tolkning, att tillgång

till särskilt härbärge icke erfordras under sådana omständigheter, som

ovan angivits, och befallningshavanden håller före, att lagen bör erhålla

sådan föiändraa avfattning, att den sålunda framhållna synpunkten

vmner beaktande.

Kungl Maj:ts befallning skavande i Norrbottens län anser, att arbetsgivarnas

skyldighet i förevarande avseende icke bör gälla i fråga om

s. k. bäckflottning.

Sveriges skog säg ärfd rbund anför:

„ a 1/1’ns^a, vattendragen (bäckflottningen) försiggår flottningsarbetet under

vårfloden pa mycket kort tid, och manskapet förflyttar sig under arbetets gång

oavlåtligt framåt utefter vattendraget. Hastigheten, varmed arbetet fortskrider,

beror emellertid av ett flertal olika omständigheter, såsom vattentillgång (d. v. s''

snösmältningens i källområdena häftighet), timmerpartiernas storlek i olika delar

av vattendraget samt icke minst av rent tillfälliga omständigheter såsom uppkommande

stockningar av flottgodset och andra missöden m. m. Dessa förhållanden

samverka därhän, att det är totalt omöjligt att beräkna, huru långt arbetet dag

tor dag skall hinna fortskrida d. v. s. var flottningsarbetarna på kvällarna skola

intaga sitt nattkvarter. Att uppföra kojor på vissa mellanrum utefter vattendrag

gen blir da en fullständigt ineffektiv åtgärd. Man har nämligen ej minsta garanti

för, att arbetarne komma att taga kvarter i närheten av dessa kojor Ej

heller kan man beräkna, att manskapet skall efter slutat arbete taga sig fram

till narmaste koja, om ej denna av en händelse ligger alldeles intill den plats,

dar flottningen avslutades för dagen. Efter de smärre vattendragens stränder

finnas nämligen i de allra flesta fall icke några uppgångna stigar eller vägar.

1 vartom ar terrängen utefter dessa, vattendrag ofta mycket svårframkomlm med

en snang vegetation av vide, björk- och albuskar, samt omväxlande steniga blockmarker

och av vårfloden översvämmade myrar och strandängar. Flottningskarlarna

underkasta sig ej att i skymningen vandra några längre avstånd i denna

terräng tor att uppnå en koja, utan de föredraga att bivuackera ute vid en lägereld.

Envar person, som sysslat med flottningsarbeten, torde hava sig väl bekant,

att manskapet lägrar sig vid en stockeld på den plats, där dagens arbete avslutets,

och ofta ej ens uppsöka närbelägna gårdar, där sådana finnas. Att uppföra

kojor etter dessa små vattendrag blir sålunda en tämligen ineffektiv åtgärd, ty

ef,,ar,enJje*®n Ser’ o enligt vad ovan anförts, tydligt vid handen, att manskapet ej

vill förflytta sig några längre sträckor för erhållande av nattkvarter.

c, 6 o “vidare framkallas, att uppförandet av ett system av flottningskoior

etter smavattendragen skulle så fördyra kostnaderna vid dessa, att mångenstädes

tlottnmgen från mera avlägset liggande skogstrakter eller av mindre värdefulla

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr död.

virkesdimensioner skulle kunna komma att helt omöjliggöras. De virkesmängder

som utflottas genom sm åvattendragen, äro nämligen många gånger så obetydliga,

att en så avsevärd höjning i de totala tlottningskostnaderna, som kojbyggnaderna

skulle komma att medföra, skulle per varje flottnings-enhet belöpa med så högt

belopp, att flottningen bleve oekonomisk och finge för berörda vattendrag upphöra.

I många av dessa små vattendrag äro regleringsbyggnaderna därjämte

rent provisoriska och avsedda att användas endast under ett fåtal år, under vilka

de awerkningsmogna virkestillgångarna i trakten hastigt uttagas. Yid dylika för

endast tillfällig användning utbyggda vattendrag bleve det givetvis mycket betungande

att anordna omfattande kojbyggnader. . . _ ,

Yad beträffar de större vattendragen återigen, så fortgår ju i dessa flottningen

i varje trakt under längre tid och en förefintlig koja skulle sålunda liar

i motsats till vid bäckflottningen kunna användas under längre tid Aven har

möter emellertid den svårigheten, att det är tämligen ogörligt att beräkna, var

arbetet under flottningens gång kommer att avbrytas om kvällarna och var sålunda

kojorna borde placeras. Yidare bör bemärkas, att utefter huvudvattendragen

gårdar och byar flerstädes förefinnas, och att sålunda inkvartermgsmojligheter

därstädes redan nu förefinnas, ehuru de ofta ej utnyttjas av iiott
ningsma

^P. ■ gom sålunda skulle uppkomma, därest flottningsarbetena

jämväl inrymdes i lagförslagets 1 §, torde hava varit för de personer, som utarbetat

förslaget, bekanta. Att dessa icke desto mindre intagit flottningen i berörda

paragraf, torde måhända Lava sin grund i att i motsvarande norska lagstittning

jämväl fiottningsarbetet inrymts. Förhållandena i Norge äro emellertid ej

fullt jämförbara med de svenska. De norska flottlederna äro i regel avsevart

kortare än de svenska. På grund av starkare lutningsförhållanden och ofta svirrare

terräng, förefinnas i de norska flottlederna flerstädes svåra punkter och

passager, som under hela flottningsperioden måste hållas besatta. Dar kunna

givetvis kojor lämpligen uppföras.

Då sålunda, enligt vad ovan anförts, uppförandet av kojor vid bi vatten dragen

ej skulle lända till önskad effekt, enär arbetarna näppeligen skulle komma

att använda desamma i nämnvärd utsträckning, samt då vidare kojbyggnaderna åtminstone

vid de minsta vattendragen kunna befaras så allvarsamt oka nottmngskostnaden,

att fiottningen å vissa ställen ej längre kan bedrivas, så synes det

ej vara lämpligt att inrymma flottningsarbetena i denna lagstiftning.» I

I detta sammanhang torde böra redogöras för det underdåniga yttrande,

som socialstyrelsen, på sätt förut nämnts, avgivit över de bestämmelser

om inrättande av bostäder åt flottningsmanskap, vilka förekomma

i 4 kap. 4 § och 10 kap. 17 § av det i det föregående omförmälda

förslag till vattenlag, vilket den 14 december 1916 avgivits

av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga.

Efter att hava omnämnt styrelsens nu ifrågavarande förslag till lag

angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning, flottning och kolning

av härbärge åt arbetarna in. m., anför styrelsen:

»För det fall att såväl sistberörda förslag som förslaget till vattenlag skulle

vinna de lagstiftande makternas bifall, komme således flottmngsarbetarnas bo
-

Socialstyrelsens

yttrande

över visea

bestämmelser

i förslaget till

ny flottningslagstiftning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 353,

stadsförhållanden att bliva föremål för reglering i två skilda lagar. Då omförmälda

förslag till lag angående arbetarnas härbärgerande väl torde få anses meddela

de grundläggande bestämmelserna i ämnet, lärer förslaget till vattenlag i

förevarande avseende böra avfattas med behörig hänsyn tagen till berörda bestämmelser.

Den första konsekvensen av nyssnämnda fordran synes vara, att i förslaget

till vattenlag intages en bestämmelse, som anger, att de väsentliga stadgandena

på området äro att söka på annat håll. Eu sådan bestämmelse, som måhända

lämpligen kan intagas i lagförslagets 4 kapitel närmast efter dess 3 §, torde

kunna givas ungefär följande avfattning.

Oni skyldighet att i vissa fall sörja för att arbetare, använda till flottningsarbete,

äga tillgång till natthärbärge samt om sådant härbärges beskaffenhet, är

särskilt stadgat.’

Mot vattenförslagets 4 kapitel 4 § i vad detta lagrum avser ''byggnad för

flottningspersonalens härbärgerande under flottningstiden’ torde ej något vara

att erinra annat än möjligen, att ordet ''flottningspersonalens’, till bättre överensstämmelse

med berörda andra lagförslag och nyss ifrågasatta nya bestämmelse,

borde utbytas mot ''arbetarnas''.

Beträffande bestämmelsen i 10 kapitlet 17 § : 9 av förslaget till vattenlag

synes under bär antagna förutsättning kunna anmärkas, att den föreskrivna utredningen

skall inriktas på, ej huruvida byggnaderna i fråga äro av nöden’ utan

huruvida skyldighet att tillhandahålla sådana byggnader kan anses föreligga. Vidare

är att märka, att anvisningen rörande byggnadernas beskaffenhet, ''huru desamma

med hänsyn till yrkets behov och ortens förhållanden skäligen böra anordnas’,

är opåkallad, då lagförslaget angående arbetarnas härbärgerande i förevarande

avseende lämnar vissa föreskrifter, vilka för övrigt torde komma att närmare

utvecklas bland annat genom särskilda anvisningar, utfärdade av styrelsen

i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hänsyn till nu anmärkta

förhållanden borde möjligen åt ifrågavarande moment givas följande, ändrade avfattning.

’9. huruvida skyldighet att tillhandahålla särskilda byggnader för arbetarnas

härbärgerande under flottningstiden kan anses föreligga samt i sådant fall, varest

sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huru desamma böra anordnas’.

Ehuru underdånigt utlåtande från styrelsens sida genom remissen endast

påkallats i avseende å härovan avhandlade tvenne bestämmelser i förslaget till

vattenlag anser sig styrelsen med hänsyn till lagförslaget angående arbetarnas

härbärgerande böra framställa erinringar jämväl i avseende å ytterligare ett par

bestämmelser i förevarande förslag till ny flottningslagstiftning.

Tillämpningen av lagen angående arbetares härbärgerande skulle övervakas

av yrkesinspektionens befattningshavare. Med hänsyn härtill vill det synas, som

om den i 10 kapitlet 4 § av förslaget till vattenlag stadgade skyldigheten för

Kungl. Maj:ts befallningshavande att rörande ansökning om allmän flottleds inrättande

underrätta vederbörande skogs- och fiskeri tjänstemän borde utsträckas

till att gälla även vederbörande befattningshavare inom yrkesinspektionen. Genom

en sådan förändring skulle nämligen yrkesinspektionen beredas tillfälle att vid

inrättande av allmän flottled få lagen angående arbetares härbärgerande beaktad.

Med hänsyn till yrkesinspektionens nyssberörda tillsynsuppdrag lärer det

även kunna ifrågasättas, huruvida ej 70 § i förslaget till lag om flottning i allmän

flottled borde i någon män ändras till angivande härav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 353.

Vad härovan anförts har, såsom förut framhållits, åsyftat det fall, att båda

de här berörda förslagen skulle bliva upphöjda till lag. Skulle man åter endast

hava att taga hänsyn till förslaget till vattenlag, anser sig styrelsen ej hava något

att erinra mot de här förut diskuterade bestämmelser i detsamma, utan torde de

i och för sig kunna anses i huvudsak tillfredsställande.»

åt kolningsarbetare.

Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Örebro län finner kolning sarbete

icke böra inbegripas i lagen och framhåller till stöd härför, att v ld styrelsens

sådant arbete det är nödvändigt för arbetaren att hava fritt nattläger i tötfeaf’JsefA

omedelbar närhet av milan, varför i allmänhet invid denna uppföres en härbärgen

kolkoja, som visserligen utgör en mycket provisorisk bostad, men dock

lämnar erforderligt skydd mot köld och nederbörd, samt att något behov

av särskild lagstiftning om tillhandahållande av bostad i och för

dylikt arbete, vid vilket arbetarne icke hopas till större antal på en

plats, icke föreligger. .

I ett av öv erj äg mästaren i Smålands distrikt avgivet yttrande, som

bilagts Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Kronobergs län utlåtande,

framhålles, att icke alltför stränga bestämmelser böra tillämpas med avseende

å det tillfälliga kolningsarbete, som bedrives å själva platsen

för avverkningen, men icke år efter år på samma ställe.

I motsats mot de senast refererade yttrandena ifrågasättes i Kungl.

Matos befallning shav ande i Blekinge län utlåtande ett utsträckande av föreslagna

lagens tillämplighetsområde till att avse vad slags arbete som helst genom

att giva lagens 1 § en mera allmän formulering. Även vid andra ar- omr^^e m m.

beten i glest befolkade trakter än de i nämnda § omförmälda, exempelvis

dikningsföretag och vägbyggnader, vore enligt befallnmgshavandens

åsikt behovet av förbättrade bostadsvillkor för arbetarna ofta nog synnerligen

kännbart. Vid bifall till det sålunda framställda förslaget torde,

framhåller befallningshavanden, hinder ej möta att inarbeta de erforderliga

föreskrifterna i lagen om arbetarskydd, där de på grand av sm

natur rätteligen synas höra hemma.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala och Östergötlands län

ifrågasätta däremot i'' 1 § en uttrycklig begränsning, i huvudsak svarande

mot den av yrkesfarekommittén förordade, eller sålunda att arbetet

skulle pågå »längre tid» för att lagen skulle vara därå tillämplig.

Förstnämnda befallningshavande framhåller i detta hänseende, att

då arbete, såsom åtminstone vid flottning kunde vara händelsen, endast

helt tillfälligtvis och övergående bedreves å visst ställe, följde av 2 §

i förslaget (»Härbärge — — — skall — med tillbörlig hänsyn

tagen till den tid, varunder härbärget kan förväntas komma till användning

— — — motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad»),

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 313 hiijt. (Nr 353.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Detaljerinringar

mot

socialstyrelsens

förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

att fordringarna på härbärges beskaffenhet nedsattes till ett minimum,

och av 3 §, såsom denna i styrelsens skrivelse tolkats (se nedan), att

faktiskt något inskridande mot försummelse icke vore möjligt, varför det

kunde ifrågasättas, om ej förenämnda uttryckliga begränsning vore riktigare.

Aven Kungl. Majds befallning shav ande i Norrbottens län anser, att

ai betsgivarens skyldighet i förevarande avseende icke bör sträcka sig

till arbetsföretag av kortare varaktighet, och Kungl. Majds befallningshavande

i Jönköpings län, som, på sätt förut nämnts, anser frågan om

flottningsarbetarnas bostadsförhållanden böra lösas i annan ordning,

finner mindre stränga föreskrifter böra tillämpas med avseende å bostäder

vid tillfälliga skogsavverknings- eller kolningsarbeten.

I liknande riktning uttalar sig Sveriges skogsäg ar förbund, som

finner det knappast kunna påfordras, att mera omständliga byggnader

skola behöva uppföras vid rent tillfälliga avverkningsarbeten,

vilka å en skog kanske blott fortgå ett fåtal dagar eller en eller annan

vecka, samt förordar intagande i 1 § av en bestämmelse om att skogsarbetet

skall sträcka sig över viss tid, för att lagen skall vara tillämplig.

Kungl. Maj ds befallning shav ande i Örebro län, som, på sätt ovan

anförts, anser kolningsarbete icke böra omfattas av lagen, uttalar, att

skyldighet att förse skogsavverknings- och flottningsarbetare med natthärbärge

icke bör föreligga, då arbetet bedrives endast i viss ringa

omfattning, enär eljest dylika arbetens utförande säkerligen skulle i hög

grad försväras och ofta måhända omöjliggöras samt arbetarna dessutom

i. allmänhet torde vara i tillfälle att själva på platsen bereda sig och

sina djur ett om än provisoriskt skydd mot köld och nederbörd.

Kungl Maj ds befallningshavande i Jönköpings län och över jägmästaren

i Smalands distrikt finna i lagen böra göras en viss åtskillnad i kraven

på bostadens beskaffenhet, om arbetet pågår under den kallare eller

den varmare delen av året.

Beträffande uttrycket, att arbetsgivaren skall »sörja för» tillgång till

härbärge, framhåller Kungl. Maj ds befallningshavande i Uppsala län,

att då sannolikt ej sällan det naturliga är, att för åstadkommande av härbärge

arbetarna själva anlitas, därvid deras första uppgift blir att uppföra

och inreda sådant, nämnda uttryck möjligen kan vara i viss mån vilseledande,

såsom om arbetarna alltid skulle vid ankomsten finna färdiga

bostäder. De citerade orden syntes därför lämpligen kunna utbytas

mot »tillse» eller »ansvara för».

- Samma befallningshavande anför vidare, att vid vissa ofta förekommande

former av ackordsarbete det vore vanskligt att avgöra, vil
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

ken person, som borde anses som arbetsgivare i lagens mening. En i:

detta avseende vägledande iöreskrift vore önskvärd.

Svenska sägverksindustriarbetarförbundet iramhåller, att ifrågavarande

slag av arbete bedrives under särskilt enastående förhållanden, att den

egentliga skogsavverkningen tillgår på sa sätt, att virkes- ellei skogsägare

genom avtal med hästägare till dessa bortlämna drivningen på

entreprenad, samt att hästägarna, vilka sedan i sin tur äro skyldiga att

anskaffa och avlöna för arbetets utförande nödigt manskap, i allmänhet

äro jordägande småbönder eller arrendatorer men även till ej ringa del

egendomslösa arbetare, som tillfälligtsvis köpa hästar för att under

vintrarna utföra dylika drivningar. På grund av det anförda vore det

enligt förbundets mening önskvärt, att för berörda arbetsområde förändring

måtte vidtagas i 2 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd

i syfte att omförmälda kontraktstagare icke måtte betraktas som

självständiga företagare, vilka förbundit sig att ombesörja arbetets utförande,

utan att såväl kontraktstagare (hästägare) som av dessa anställda

arbetare i detta hänseende måtte betraktas såsom arbetare.

Ehuru åtskilliga omständigheter tyda på att skogsarbetarnas bostadsförhållanden

i viss mån förbättrats sedan riksdagen den 24 maj

1912 avlät sin skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

i ämnet, har jag dock, i likhet med socialstyrelsen och flertalet av de i

ärendet hörda vederbörande, kommit till den uppfattningen, att tillfredsställande

anordningar icke kunna på detta område komma till stånd

utan eu särskild lagstiftning. _ o

Vad då först beträffar omfattningen av en sådan, synas skäl åtminstone

för närvarande icke föreligga att, såsom från ett håll ifrågasatts,

gå längre än socialstyrelsen föreslagit och låta lagstiftningen

gälla även annat arbete än skogsarbete. Vidare torde starka skäl tala

för att av de kategorier, som enligt förslaget beröras av den ifrågasatta

lagen, icke medtaga flottningsarbetarna, utan låta dessas bostadsförhållanden,

beträffande vilka förslag till lagbestämmelser framlagts i

det år 1916 avgivna betänkandet med förslag till ny flottnmgslagstiftning,

regleras i samband med nämnda lagstiftning. De förhållanden,

uuder vilka flottningsarbetarna utöva sitt yrke, äro nämligen, såsom

från några håll betonats, så egenartade, att ett inpassande av lagbestämmelser

om deras bostadsförhållanden i eu lagstiftning, som avsei

jämväl andra arbetsområden, knappast låter sig med fördel genomföra.

Härtill kommer, att frågor om anordnande av härbärgen åt flottningsarbetarna

lämpligen synas böra avgöras i samband med beslut om uppförande

av egentliga flottledsbyggnader, därvid de, vilkas rätt därav be
-

Departementschefen.

■

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

röras, böra förklaras pliktiga tåla det intrång, som av bostäderna förorsakas.

I annat fall skulle det måhända stundom ej låta sig göra

för arbetsgivarna de flottande — vilka ofta icke äro ägare till den

mark, som erfordras för bostädernas uppförande, att anordna sådana.

Avgörandet av frågor, när och på vad sätt bostäder för flottnings
arbetare

böra anordnas, stöter onekligen på betydande svårigheter__i

detta hänseende må erinras om vissa myndigheters uttalanden om flottning

i bäckar och andra bivattendrag — och måhända skall det visa

sig lämpligast att anförtro prövningen härav åt vattendomstolarna, om

sådana komma till stånd, eftersom dessa borde äga stora betingelser härtör.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts

befallningshavande att i enlighet med stadgandena i gällande lag om

arbetarskydd förbjuda de flottande att efter utsatt skälig tid bedriva

arbete utan att hava vidtagit viss åtgärd. En dylik bestämmelse synes

emellertid i fråga om flottningsarbete vara ägnad att ingiva vissa betänkligheter

— ett förbud mot att använda flottled torde sålunda icke stå

i rimlig proportion till en mindre underlåtenhet i fråga om bostads anordnande.

Enligt förslaget till ny flottningslagstiftning skulle det vara möjligt

att, även beträffande äldre flottled, få frågan om bostäders anordnande

underkastad vattendomstolens prövning. Visserligen avser nämnda förslag

icke de enskilda flottlederna, men sådana framgå i regel endast i

smärre vattendrag, i avseende å vilka betänkligheterna mot skyldighet

för de flottande att anordna bostäder onekligen äg a ett visst fog. Härtill

kommer, att antalet enskilda flottleder för varje år minskas och efter

ny flottningslagstiftnings genomförande säkerligen kommer att än mera

nedgå, varför lagbestämmelser för nämnda flottleders del icke synas

vara i avsevärd grad av behovet påkallade.

Socialstyrelsen har ej ansett det vara uteslutet, att flottningsarbetarnas

bostadsförhållanden bleve föremål för reglering såväl i den

nya flottningslagstiftningen som i den lag, till vilken styrelsen framlagt

förslag. En‘dylik anordning synes dock icke vara att förorda. Därigenom

skulle nämligen, såsom av en myndighet framhållits, vederbörande

myndigheters, föreskrifter beträffande bostadsförhållandena kunna

tänkas komma i strid med varandra. Da åtskilliga i det föregående

berörda omständigheter tala för lämpligheten av att låta flottningsarbetarnas

bostadsförhållanden regleras inom ramen av den föreslagna flottningslagstiftningen

och jämväl socialstyrelsen förklarat att, därest stadganden

i ämnet endast borde inflyta i nämnda lagstiftning, de i förslaget till

sådan lagstiftning upptagna bestämmelser kunde anses i huyudsak tillfredsställande,

har jag ansett spörsmålet om anordnande av bostäder åt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

flottningsarbetarna icke böra i nu förevarande sammanhang upptagas

till lösning. Emellertid är det att hoppas, att förslag till ny flottningslagstiftning

må kunna föreläggas nästkommande års riksdag, och därest

så blir fallet, torde dessa arbetares bostadsförhållanden i allt fall kunna

inom en nära framtid bliva föremål för reglering.

Från ett håll har erinrats, att det vore mindre lämpligt att grunda

en hela riket avseende lag på en undersökning, som blott gällde vissa

landsdelar. Denna erinran synes dock föga vägande vid det, förhållande,

att med hänsyn till avfattningen av 1 § i förslaget den tillämnade

lagstiftningen faktiskt kommer att sakna bet}^delse för de delar

av landet, där skogsarbete icke bedrives på det sätt, som avses i nämnda

paragraf.

Gentemot den framställda anmärkningen, att lagbestämmelser i

förevarande hänseende icke vore behövliga beträffande kolningsarbete,

må framhållas, att kolkoja av försvarlig beskaffenhet lärer kunna godtagas

såsom bostad, men att det icke torde sakna betydelse, att beskaffenheten

även av dylika kojor blir föremål för tillsyn.

I några yttranden har såsom önskemål uttalats, att lagen borde

innehålla föreskrifter därom, att densamma endast gällde arbete, som

påginge under något längre tid och icke vore av ringa omfattning samt

att i avseende å kraven på bostadens beskaffenhet skillnad borde göras

mellan arbete, som bedreves under den kallare eller den varmare årstiden.

Därest, såsom jag föreslagit, flottningsarbete uteslutes från lagens

tillämplighetsområde, torde emellertid något egentligt behov av bestämmelser

i antydd riktning knappast föreligga. Det är nämligen huvudsakligen

endast vid flottning, som arbetet stundom bedrives så kort tid

på varje plats, att det i vissa fall kan vara obehövligt att fordra, att härbärge

skall finnas uppfört. Och med hänsyn till det sätt, varpå den

föreslagna lagen och särskilt dess 2 § (se nedan) avfattats, torde fordringarna

på bostäders anordnande och dessas beskaffenhet vara att bedöma

med fästat avseende å förhållandena i varje särskilt fall, så att

oskäliga krav icke uppställas._ På sätt jag vid 2 § kommer att föreslå,

synes det emellertid lämpligt att i nämnda paragraf vidtaga en

mindre ändring för att än tydligare än som skett utmärka, att hänsyn

skall tagas till förhållandena i varje särskilt fall. Därest undantagsvis

skogsarbete pågår endast en eller annan dag på samma plats, lärer det

icke skäligen kunna fordras, att annat än rent provisoriska åtgärder

vidtagas.

Förslagets föreskrift om skyldighet för arbetsgivaren att vid skogsavverkning

sörja för stallrum åt de vid avverkningen använda hästarna

synes hava göda skäl för sig.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

2 §■

Social
styrelsen.

Avgivna

yttranden.

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 353.

I likhet med en Kungl. Majrts befallningshavande finner jag det

önskvärt, att i lagen intages en uttrycklig föreskrift därom, vilken

person, som är att anse såsom arbetsgivare, och torde detta böra

ske genom en hänvisning i 1 § av den föreslagna lagen till 2 § i lagen

om arbetarskydd. Härigenom lärer det bliva tydligt, att de hästägare,

som omtalas i Svenska sågverksindustriarbetareförbundets ovan refereiade

yttrande, icke äro att anse såsom arbetsgivare i förslagets mening.

Vad i övrigt anmärkts mot 1 § i förslaget synes ej vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i detsamma.

2 §.

I 2 § av socialstyrelsens förslag stadgas, att härbärge, varom i 1 §

sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt utrymme samt tillfredsställande

skydd mot köld och nederbörd än även, med tillbörlig hänsyn tagen

till den tid, varunder härbärget kan förväntas komma till användning,

i övrigt motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

I motiveringen till denna § anför socialstyrelsen:

>1 2 § av förslaget antydas de fordringar, härbärge av här ifrågavarande

slag skall uppfylla. Med hänsyn till de synnerligen olikartade förhållanden, var''V.

f, f laoei1 skulle komma till tillämpning, har det icke ansetts lämpligt eller

möjligt att bär närmare precisera dessa fordringar. I likhet med det sätt varpå

arbetarskyddslagens motsvarande bestämmelser äro avsedda att förverkligas, skulle

det ankomma på vederbörande tillsynsorgan att med anpassning efter förhållandena

i varje särskilt fall närmare utforma tillämpningén av skyddslagstiftningens

bestämmelser i förevarande avseende. Till vägledning i denna verksamhet skulle

emellertid styrelsen, efter samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare

inom de områden lagen avser, utfärda erforderliga anvisningar, som, ehuru närmast

avsedda för tillsyn sorganen, naturligen i viss mån skulle bliva normgivande

i allmänhet.»

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län erinrar, att föreskrifterna

beträffande härbärgena in. m. synas väl svävande.

, Sågverks förbundet anser önskvärt, att de anvisningar, som enligt

motiverna skola utfärdas rörande beskaffenheten av de i 2 § åsyftade

härbärgen, liksom även den handledning, innehållande olika byggnadsplaner

och beskrivningar, som förutsatts skola utgivas, bliva grundade

på vad erfarenheten angivit såsom mest praktiskt, samt hemställer, att

förbundet sättes i tillfälle att medverka till avfattningen av dessa föreskrifter.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län påpekar, att beträfiande

lämpligt stallrum saknas motsvarighet till bestämmelserna om

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

härbärge i 2 §, ehuru där föreskrivna fordringar och hänsyn böra gälla

• även för hästarnas härbärgerande.

Det synes riktigt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, icke i Departement,- lagen meddela mera detaljerade föreskrifter angående ifrågavarande bo- ciefen''

städers beskaffenhet utan överlämna åt vederbörande tillsynsmyndigheter

att i enlighet med av styrelsen utarbetade anvisningar tillse, att

arbetarnas bostadsförhållanden ordnas på det sätt, som i varje fall kan

vara lämpligt. På sätt ovan antytts bör emellertid i §:n göras en

mindre ändring för att tydligt utmärka, att hänsyn bör tagas till förhållandena

i varje särskilt fall.

I likhet med en av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag

det erforderligt att i förevarande paragraf intaga föreskrift om beskaffenheten

jämväl av stallrum, som .avses i 1 §, och torde detta kunna

ske genom en hänvisning till stadgandet om härbärges beskaffenhet.

I övrigt synes mig ej skäl föreligga till avvikelse från socialstyrelsens

förslag på denna punkt.

3 §•

I 3 S av socialstyrelsens förslag finnes ett stadgande av följande Tillsyn å

3 J efterlevnaden

lydelse: av lagen.

»Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen 3 §.

närmare föreskriver, av yrkesinspektionens befattningshavare) och skall

i övrigt beträffande lagens tillämpning lända till efterrättelse vad enligt

lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 gäller i avseende å föreskrifter

till förekommande av ohälsa i arbete.»

I sin motivering anför styrelsen: Sociautyrei
»Styrelsen

tiar i lagförslagets 3 § uppdragit tillsynen a lagens efterlevnad

åt yrkesinspektionens befattningshavare med tillägg emellertid av bestämningen

»på sätt Konungen närmare föreskriver». Härmed bär åsyftats, att tillsynen åtminstone

till eu början, lämpligen borde uppdragas åt en specialinspektör med

några biträden — under samverkan naturligtvis med yrkesinspektionens övriga

befattningshavare. En sådan anordning av tillsynen, som för övrigt överensstämmer

med sista stycket i 23 § lagen om arbetarskydd, torde vara nödvändig för

att någorlunda snart vinna avsett resultat, men lärer tillsynen framdeles, när

förevarande skyddsbestämmelser kommit till mer allmänt beaktande, sannolikt

kunna överflyttas på yrkesinspektionens underinspektörer, möjligen för ändamålet

i någon mån förstärkta. Vad särskilt angår nämnda specialinspektör i ledande

ställning skulle han väsentligen få till uppgift att organisera arbetet och torde

sålunda antagligen ej behöva anställas för mer än någon kortare tid. I 3 § av

lagförslaget har slutligen intagits en bestämmelse, som har till ändamål att i av
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Avgivna yttranden.

Socialstyrelsens

framställning

angående

organiserandet

av tillsynen.

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

seende å tillämpningen likställa de här föreslagna skyddsföreskrifterna med sådana

skyddsföreskrifter rörande arbetets sundhet, som avses i lagen om arbetarskydd.

För det fall att förevarande förslag skulle upphöjas till lag, torde styrelsen

beredas tillfälle att inkomma med närmare förslag rörande tillsynens anordning

samt härovan omförmälda befattningshavares kompetens och anställningsvillkor

med mera.»

Bestämmelserna i 3 § hava gjorts till föremål för åtskilliga anmärkningar.

Så anser Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län genom

dessa bestämmelser en effektiv kontroll över lagens efterlevande knappast

kunna beredas, och Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings

län ställer sig tveksam, huruvida yrkesinspektionens befattningshavare

städse kunna anses kompetenta att bedöma behovet av arbetarbostäder

ute i markerna och dessas nödiga beskaffenhet, samt uttalar, att bostadsinspektion

måhända kan ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, möjligen

genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg. Åven Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län ifrågasätter, huruvida det kan

vara praktiskt och lämpligt, att tillsynen å lagens efterlevnad skall utövas

av yrkesinspektionens befattningshavare.

överjägmästaren i Smålands distrikt är tveksam, huruvida nämnda

tillsyn skall handhavas ovillkorligen och uteslutande av omförmälda

befattningshavare, samt anser, att tillsynen bör utövas på sätt Konungen

närmare föreskriver och att inspektion å bostäderna bör ifrågakomma

allenast när sådan av arbetare eller deras organisation påfordras

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Svenska sågverksindustriarbetarförbundet anser, med hänsyn till den

föreslagna lagens vidsträckta tillämplighetsområde och de dåliga kommunikationerna

till arbetsplatserna, att tillsynen å efterlevnaden av lagen

icke allenast till eu början utan allt framgent bör uppdragas åt en

specialinspektör med nödigt antal specialbiträden.

Efter det förenämnda yttranden avgivits, har socialstyrelsen den 16

mars 1918 inkommit med framställning, dagtecknad den 14 i samma

månad, angående organiserandet av tillsynen rörande ifrågavarande arbetares

bostadsförhållanden. Därvid framhåller styrelsen, att den omständigheten,

att det här gäller ett speciellt slag av tillsyn, rörande vilket yrkesinspektionens

nuvarande befattningshavare varken genom sin tjänstgöring

eller genom föregående verksamhet haft tillfälle inhämta närmare erfarenhet,

uppenbarligen gör det önskvärt att åtminstone tillsvidare och intill dess

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 358

33

sådan erfarenhet förvärvats kunna för ändamålet företrädesvis anlita personer,

som därför äga särskilda förutsättningar och däråt kunna mera odelat

ägna sig. Styrelsen anför vidare:

»Härtill kommer att den nya tillsynsverksamheten är av så stor omfattning

och så tidskrävande, att densamma ej kan helt övertagas av de nuvarande inspektionstjänstemännen

utan eftersättande av deras hittillsvarande uppgifter.

Enligt styrelsens på Kung!. Maj:ts uppdrag verkställda särskilda undersökning

rörande skogsarbetarnas m. fl. levnads- och arbetsförhållanden skulle antalet vid

skogsavverkning, skogskolning och flottning i mellersta och norra Sverige vintertid

anställda arbetare — om vilka här företrädesvis är fråga — utgöra omkring

150,000. Då av dem omkring 50,000 torde sysselsättas i trakter, där inkvartering

i vanliga bostäder kan beredas, skulle ifrågavarande tillsyn omfatta

bostadsförhållandena för c:a 100,000 personer. De 8,360 arbetare, vilkas förhållanden

var föremål för närmare behandling i styrelsens nyssnämnda undersökning,

voro fördelade på 173 arbetsplatser. Med ledning härav torde kunna beräknas,

att på varje arbetsplats i medeltal sysselsättas c:a 50 arbetare samt att sålunda

antalet arbetsplatser, vars bostadsförhållanden skulle övervakas, uppgår till c:a

2,000. Då vidare den egentliga inspektionsverksamheten huvudsakligen måste

äga rum under vintern och resorna mellan arbetsplatserna i allmänhet bliva besvärliga

och tidsödande, ligger det i sakens natur, att en effektiv inspektion på

förevarande område kräver mera tid än yrkesinspektionens nuvarande befattningshavare

kunna disponera för ändamålet, allra helst som ifrågavarande arbetsplatser

i regel icke äro så belägna, att de kunna besökas i samband med resor till andra

arbetsställen.

Om sålunda för tillsynen över skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden

man till en början huvudsakligen måste lita till särskild personal, bör emellertid

enligt styrelsens uppfattning inspektionsverksamheten utföras i närmaste anslutning

till och med anlitande så långt ske kan av yrkesinspektionens nuvarande

befattningshavare. Vid organiserandet av denna verksamhet bör jämväl hållas

i sikte önkvärdheten av dess övertagande i huvudsak av nämnda befattningshavare,

eventuellt med den förstärkning av arbetskrafterna, som erfarenheten kan

visa bliva nödvändig för framtiden.

Det vill ock synas, som om övervakandet av lagens tillämpning skulle till

en början bliva mer arbetskrävande än senare. De vid socialstyrelsens undersökning

konstaterade och delvis redan tidigare kända missförhållandena lära nämligen

till stor del bero på, att uppmärksamheten tidigare icke varit tillräckligt

riktad på desamma ävensom att meningarna varit tämligen delade beträffande ett

rationellt ordnande av ifrågavarande bostadsfråga. Härtill kommer, att tveksamhet

förelegat, huruvida ansvaret i detta avseende skulle anses åligga markägare

eller arbetsgivare.

Genom lagstiftning väckes uppmärksamheten och häves berörda tvekan,

varjämte vinnes fast utgångspunkt för vidtagande av erforderliga åtgärder.

Med hänsyn till det intresse, som från arbetsgivarhåll visats för frågans ordnande,

lära ock kunna förväntas beredvilliga strävanden att inrätta lämpliga bostäder

för arbetarna och stallrum för dragarna. För ändamålet erforderlig upplysningsmateriel

kommer att beredas genom utgivandet av den publikation, som

Kungl. Maj:t på socialstyrelsens hemställan uppdragit åt domänstyrelsen att utarbeta

i samråd med socialstyrelsen samt under anlitande av sakkunnig medverkan

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I samt. 313 käft. (Nr 353.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

från arbetsgivar- och arbetarhåll. Denna publikation skulle nämligen innehålla byggnadsplaner

och beskrivningar till skogsarbetarbostäder, lämpade att under olika

förhållanden tjänstgöra såsom mönster, samt eventuellt förslag till ordningsregler

för bostädernas begagnande. Redan genom denna handlednings snabba offentliggörande

och spridande på lämpligt sätt bland dem, som hava att ordna och

leda skogsarbeten, skall säkerligen ett betydelsefullt steg vara taget för åstadkommande

för framtiden av mera tillfredsställande bostadsförhållanden. Efter

det någon tids erfarenhet vunnits å detta tillsynsområde, lärer vidare yrkesinspektionens

chefsmyndighet bliva i tillfälle att meddela närmare anvisningar att

tjäna till ledning vid bostäders och stallbyggnaders uppförande och inredning

Nu berörda förhållanden göra det sannolikt att tillsynsverksamheten framdeles

icke behöver bliva så omfattande. Under de närmaste åren efter lagens

ikraftträdande, då det gäller att undersöka det nuvarande bostadsbeståndet, medverka

till förbättringars vidtagande, lämna upplysningar rörande nya bostäders

inrättande samt för arbetsbefäl och arbetare klargöra vikten av ordning och snygghet

vid bostädernas begagnande, kommer däremot övervakandet av lagstiftningens

tillämpning att bliva mycket arbetskrävande.

De hithörande uppgifternas speciella natur lära nödvändiggöra, att för denna

tillsynsverksamhet anställes en person med skogsteknisk utbildning och vana vid

skogsarbeten. Denne skulle i egenskap av specialinspektör dels biträda chefsmyndigheten

med upplysnings- och inspektionsverksamhetens ordnande, dels —

vid dennas begynnande — instruera övriga för ändamålet anställda inspektionstjänstemän,

dels själv verkställa inspektioner samt närmast övervaka sistnämnda

tjänstemäns arbete. Det bör vidare tillkomma honom att vid skogsavverkning,

skogskolning och flottning övervaka arbetets säkerhet med hänsyn till olycksfall

och därvid utöva den myndighet, som tillkommer befattningshavare inom yrkesinspektionen.

På specialinspektören skulle jämväl ankomma att genom upplysningsverksamhet

och särskilt genom överläggningar med ifrågakommande företags

ledning verka för befintliga bostäders förbättrande samt uppförandet av nya sådana

av ändamålsenlig och i hygieniskt avseende tillfredsställande beskaffenhet.

Under förutsättning att genom anställande av dylik överordnad specialinspektör

sörjes för kompetent fackkunnig ledning redan från början, lärer tillsynen

å arbetsplatserna huvudsakligen kunna anförtros åt befattningshavare i

underinspektörs ställning. Dessa skulle hava att dels lämna råd och anvisningar

vid ny- och ombyggnader av bostäder och stall —- vilka i regel verkställas

sommartid — dels vintertid undersöka förhållandena, kontrollera givna anvisningars

efterföljd samt övervaka vidmakthållandet av renlighet och snygghet vid

lokalernas begagnande. Beträffande mera ingripande åtgärder torde dessa underinspektörer

böra göra anmälan till nämnda specialinspektör, på vars omprövning

åtgärden bör bliva beroende.

Den överordnade specialinspektören jämte de honom biträdande befattningshavarna

i underinspektörs ställning torde icke kunna inom kortare tid, exempelvis

tre år, medhinna inspektion av samtliga ifrågakommande arbetsställen, med

mindre underinspektörernas antal sattes till fem. Enär emellertid sådan omfattande

organisation skulle draga dryga kostnader och då på förhand arbetets mängd

icke kan med större säkerhet bedömas, synes det angeläget att begränsa deras

antal. Detta torde ock låta sig göra utan avsevärdare men för tillsynens effektivitet

med hänsyn till den medverkan, som kan erhållas från de redan anställda

underinspektörerna. Dessas huvudsakliga verksamhetsområde faller inom jord
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 353.

bruket, där de hava att öva tillsyn till förekommande av olycksfall vid användande

av maskinella hjälpmedel. Underinspektörerna hava under de hittills gangna

fem åren av sin verksamhet medhunnit att åtminstone en gång besöka de allra

flesta hithörande arbetsplatserna. Aven om det vore önskvärt att jamval i tor - sättningen helt disponera dem för deras hittillsvarande uppgifter, synas vissa

av dem utan större olägenheter kunna tidvis tagas i anspråk för den nu ifrågavarande

inspektionsverksamheten. Då denna huvudsakligen maste ut°vas ^ndei

vintern, som av naturliga skäl mindre lämpar sig för tillsyn vid jordbruket, kan

en lämplig arbetsfördelning ernås. . . ,

Den lokala förläggningen av arbetsplatserna for skogsavverkning, s og - kolning och flottning är sådan, att inspektionsresorna icke alltid kunna bindas

vid de nuvarande yrkesinspektionsdistriktens gränser. Aven härutinnan ligger

ett skäl till att åtminstone tillsvidare sammanhålla den narmaste ledningen av

denna inspektionsgren hos den överordnade specialinspektoren. Erforderlig samverkan,

särskilt beträffande ianspråktagandet av underinspektörerna, bor emeller-tid

enligt chefsmyndighetens närmare anvisningar uppehållas med vederbörande

yrkesinspektörer. Dessa- böra ock vid överläggningar om arbetarskyddssporsmål

med ledningen för trävarubolag, flottningsforeningar m fl. företag vara i tillfälle

att lämna upplysningar och anvisningar rörande aven har ifrågavarande tills} ns
områdö

*

Med hänsyn till den medverkan, som sålunda bör kunna lämnas av vissa

nuvarande underinspektörer, synes man för närvarande kunna begränsa antalet

av nya specialinspektörer i underinspektörs stallning for övervakandet av skogsarbetarnas

m. fl. bostadsförhållanden till tva.»

Efter att vidare hava framhållit, att såsom kompet ensvil kor borde

uppställas för den överordnade specialinspektören skogsteknisk utbildnino-

och vana vid skogsarbeten samt för de underordnade specialmspektörerna

personlig erfarenhet av skogsarbete, helst i förmansställning,

samt att den överordnade inspektören, vars verksamhet skulle omfatta

hela landet och som på sitt speciella område jämväl skulle tjanstgora

såsom chefsmyndighetens expert, borde erhålla sin stationsort i Stockholm,

där även de underordnade inspektörerna åtminstone till en början

lämpligen borde placeras, övergår socialstyrelsen till de föreslagna tjänstemännens

löneförmåner och vad därmed har samband. Till denna de

av styrelsens framställning återkommer jag i sammanhang med det

förslag om anslag för tillsynens anordnande, som jag framdeles torde

komma att förelägga Kungl. Maj:t.

Tillsynen å efterlevnaden av ifrågavarande lagbestämmelser torde

utan tvivel komma att bliva förenad med betydande svårigheter. Emellertid

förefaller det, som om en organisation, i huvudsak anordnad i överensstämmelse

med socialstyrelsens i sådant hänseende avgivna förslag,

skulle äga förutsättningar för den föreslagna uppgiftens fyllande och

Departements

clio. fn).

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 353.

vara att föredraga framför en tillsyn, anordnad genom t. ex. Kun°i

Majrts befallningshavandes, skogsstatens eller vederbörande tjänsteläkares

försorg. Jag finner mig därför böra tillstyrka den av styrelsen i 3 8

av. dess lagforslag upptagna bestämmelsen om tillsynens anordnande,

r ragan om anslag för sådant ändamål torde jag inom kort bliva i tillfälle

att underställa Kungl. Maj:t„

Hänvisning

till lagen om

arbetarskydd.

3 § (forts )

Socialstyrelsen.

3 § (forts.).

Beträffande den i 3 § intagna hänvisningen till vad enligt lagen om

arbetarskydd gäller i avseende å föreskrifter till förekommande av ohälsa

} ar^te anför socialstyrelsen i sin motivering, att med hänsyn till de

i lagförslaget upptagna bestämmelsernas mer allmänna läggning åsidosättandet

av .dem icke synts lämpligen kunna förbindas med straffansvar,

utan både,, såsom följde av den senare bestämmelsen i 3 §, deras genomförande

tvångsvis ansetts böra ske på enahanda sätt, som gällde beträffande

likartade föreskrifter, intagna i arbetarskyddslagen, det vill säga o-enom

föreläggande av Kung]. Maj:ts befallningshavande.

AVnindenytt Åven i denna del hava erinringar framställts.

. .. Sålunda finner Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län nämnda

länvisnmg vara i talrika hänseenden synnerligen oklar och svårtillämplig

samt framhåller, att ehuru detta ej helt torde kunna undvikas, enär

ju lagen om arbetarskydd avser de förhållanden, under vilka arbetet

bednves, en något närmare precisering dock synes vara möjlig. Bäst

vore i . alla händelser enligt befallningshavandens förmenande att meddela

direkta föreskrifter åtminstone i det viktiga ämne, som behandlas

i 38 och 45 §§ av lagen om arbetarskydd. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Hallands län anser även ifrågavarande, i 3 § förekommande

bestämmelse väl allmänt avfattad för att därav klart skall framgå, vilka

stadganden i arbetarskyddslagen därmed avses. En liknande erinran uttalas

av Kungl. Alay.ts befallningshavande i Södermanlands län.

mentschefen. • P® mot avfattningen av ifrågavarande bestämmelse framställda

erinringar torde icke sakna fog. För vinnande av större tydlighet synes

det mig erforderligt att göra en hänvisning till de paragrafer i lagen

om arbetarskydd, som äro avsedda att vinna tillämpning. Dessa böra

vara 38, 45, 49—51 samt 53 §§.

LTädandeft'' Lagen torde höra träda i kraft den 1 januari 1919.»

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

Departementschefen uppläste härefter i ett sammanhang det sålunda

ändrade förslaget till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning

och kolning av härbärge åt arbetarna m. m., vilket förslag

var av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

Förslag

till

Lag

angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge

åt arbetarna m. in.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bedrives skogsavverknings- eller kolningsarbete på sådant avstånd

från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan pålordras,

att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge,

åligger det arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna å eller i

närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.

Vid skogsavverkning åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja

för, att å eller i närheten av arbetsstället finnes tillgång till lämpligt

stallrum för de hästar, som användas vid avverkningen.

I fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom

arbetare och arbetsgivare, gäller vad som stadgats i 2 § av lagen

den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

2 §•

Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt

utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även

i övrigt, med tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden,

under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara

skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

Vad nu är sagt om härbärge skall äga motsvarande tillämpning

beträffande stallrum, som avses i 1 §.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hr,3.

39

3 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen

närmare föreskriver, av yrkesinspektionens befattningshavare; och skola

i övrigt bestämmelserna i 38, 45, 49—51 och 53 §§ i lagen om

arbetarskydd i tillämpliga delar lända till efterrättelse.-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 353.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd torsdagen

den 25 april 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilarenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 mars

1918, både Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i §87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprattat

förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning

och kolning av härbärge åt arbetarna m. m.

. , orslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lag
rådet

av byråchefen Ragnar von Koch.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Glandel''.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 353.

41

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens hen statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anmälde lagrådets den 25

april 1918 avgivna utlåtande över det den 22 nästlidne mars till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående beredande i vissa fall vid

skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna m. in., och hemställde

föredraganden, att förslaget, som av lagrådet lämnats ytan anmärkning,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Hamming.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 313 käft. (Nr 353.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge s. 2 i texten
  2. LU 1918:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna a1 i texten