Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en dränerings fond m. ni. /

1918-04-23 · 35 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:357, Angående inrättande av en dränerings fond m. ni. /

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

1

Nr 35?.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inrättande

av en dränerings fond m. ni. / given Stockholms slott den

23 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt, med tillkännagivande

att anslag till kapitalökning för år 1919 till täckdikningslånefonden icke

kommer att av Kungl. Maj:t äskas, härmed föreslå riksdagen att

dels besluta, att eu särskild fond, benämnd dräneringsfonden, skall

inrättas för främjande under nu rådande kristid av täckdikningsföretag,

från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån må tilldelas

hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna dräneringslån;

dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet

föreslagna allmänna villkor och bestämmelser för lån ur

denna fond;

dels medgiva, att fondens hela kapitaltillgång må disponeras för

det med fonden avsedda ändamål;

dels medgiva, att, där å dräneringslån, som från ifrågavarande

fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl. Magt

må äga att, på framställning av hushållningssällskapet och efter prövning

av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel anvisa

hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt

belopp;

dels som kapitalökning för denna fond anvisa, att utgå av tillfälliga

lånemedel, ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag

av ................................................................................................ kronor 3,000,000,

än även för år 1919 ett reservationsanslag av ............ » 6,000,000;

dels för bestridande vid företag, vartill lån ur dräneringsfonden

utgå, av kostnader för dagtraktamenten och resekostnadsersättningar

till vissa förrättningsmän och hos dem anställda tekniska biträden samt

till arvoden åt täckdikuingsförmän, allt i huvudsaklig överensstämmelse

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 317 höft. (Nr 357.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

med av departementschefen tillstyrkta grunder, anvisa under nionde huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918

ett förslagsanslag av .......................................................... kronor 200,000,

än även å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av » 260,000;

dels å tilläggsstat för år 1918 anvisa till utbildningskurser för

täckdikningsförmän ett reservationsanslag av.................... kronor 25,000;

dels ock å tilläggsstat för år 1918 för anskaffande av mätningsinstrument,

att enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar utlämnas

till begagnande åt tekniska biträden och täckdikningsförmän,

anvisa ett reservationsanslag av ............................................. kronor 50,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 357.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren.

friherre PäLMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Vid anmälan den 14 januari 1918 av ärendena angående kapitalökning

för år 1919 till de till jordbruksdepartementet hörande utlåningsfonderna

anförde jag i punkten 6, att det synts mig önskligt, att utredning

skedde, huruvida icke villkoren för lån ur täckdikningslånefonden borde

undergå ändringar, särskilt med hänsyn till dels den stegring i prisen

å materiel och arbete, som skett och som delvis torde komma att bestå

även efter slutet av den nuvarande kristiden, dels ock önskvärdheten

att söka få eu rationell täckdikning allt mera genomförd i lantbruket

och därigenom dettas produktionskraft ökad och bättre säkerställd. Jag

meddelade, att jag anmodat lantbruksstyrelsen att inkomma med sådan

utredning. 1 avvaktan på den proposition, som efter utredningens framläggande

kunde komma att avlåtas till riksdagen, har Kungl. Maj:t på

min hemställan föreslagit riksdagen att för ifrågavarande fond beräkna

för år 1919 en kapitalökning av 150,000 kronor.

1 skrivelse den 19 februari 1918 har nu lantbruksstyrelsen avgivit

yttrande och förslag i ämnet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

Jag torde få erinra, att genom Kungl. Maj:ts ocli riksdagens beslut

år 1913 samt kungörelsen den 4 juli 1913 blevo villkoren för erhållande

och tillgodonjutande av lån ur täckdikningslånefonden först bestämda.

Mindre ändringar, avseende huvudsakligen vissa formella bestämmelser,

hava sedermera tillkommit, och återfinnas nu gällande bestämmelser angående

villkoien för lån från täckdikningslånefonden i kungörelsen den

19 juni 1917.

Från täckdikningslånefonden må årligen utlånas ett belopp av

200,000 kronor. Hushållningssällskapen skola vara låneförmedlare och lantis

ruksstyrelsen skall vara den Händighet, som har att bevilja hushållningssällskapen

lånen. I äckdikningslån må av hushållningssällskap

lämnas till ägare eller brukare av högst 50 hektar åker eller annan

odlad joid, vilken är i behov av dylikt lån, till brukare dock under

förutsättning att minst 10 år återstå av dennes brukningstid. Lån må

icke beviljas till högre belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer

än 70 procent av den beräknade kostnaden vid användning av rör och

50 procent, då annat material användes. Vidare må låntagare på grund

av särskilda täckdikningslån ej samtidigt häfta i skuld till högre belopp

än 2,000 kronor. Lånen skola löpa med 4 procent ränta från lyftningsdagen

och, sedan lånen innehafts under 2 år från lyftningsdagen, skall

vid utgången av vart och ett av de därpa följande 7 åren årligen återbetalas

V7 av det ursprungliga beloppet. Plan och kostnadsförslag skola

vara uppgjorda av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan

person, som vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent.

Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en i vederbörande

hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör

godkänd täckdikningsförman.

Lantbruksstyrtlsen

,9/a

1918.

I sin skrivelse den

fört följande:

19 februari 1918 har lantbruksstyrelsen an
-

»Oaktat de fördelar, som genom täckdikningslånefonden beretts åt särskilt

mindre jordbrukare, har sagda lånefond anlitats i ringa grad. Så hava från fonden

beviljats

år 1914 i lån .................... 46,571 kronor

» 1915 » » 90,738 »

» 1916 » » 94,603 »

» 1917 » » 79,860 »

tillsammans 311,772 kronor, utgörande i medeltal

per år 77,943 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

Anledningarna till fondens ringa anlitande torde vara av olika slag. De på

sista tiden stegrade arbets- och materialkostnaderna synas hava varit en medverkande

orsak. Vidare synas bestämmelserna om såväl varje lånebelopps som ock

sammanlagda lånens begränsning för en var låntagare till högst 2,000 kronor verkat

hämmande. Då täckdikningskostnaden för närvarande torde böra anses i medeltal

utgöra 500 kronor per hektar, skulle av förenämnda begränsning följa, att lån ej

kan tilldelas en och samma låntagare till större belopp, än som erfordras för täckdikning

av 4 hektar. Sedan täckdikningslånefondens inrättande år 1913 bestämdes,

har kostnaden för täckdikning förvisso mer än fördubblats. För att täckdikningslånen

med hänsyn till lånens storlek skola under nuvarande förhållanden verka lika

fördelaktigt som år 1913, bör den ovan angivna maximisiffran för lån, 2,000 kronor,

höjas mer än 100 procent och för att åstadkomma en ytterligare förbättring höjas

över det sålunda ökade beloppet. Om en egendom på 50 hektar åker indelats i sjuskiftesbruk,

torde böra beräknas, att ägaren önskar under ett år täckdika ett helt

skifte, d. v. s. något mer än 7 hektar. Men han torde ock för ett kommande år

behöva täckdika ett annat lika stort skifte. Han synes då böra i tid förvissa sig

om nödiga medel härtill, liksom han ock kan tänkas hava stor fördel av att i vissa

fall bedriva täckdikningsarbetena å vissa delar av dessa båda skiften under ett och

samma år. Han synes under sådana förhållanden böra vara tillförsäkrad nödiga

medel till dessa båda, i förevarande exempel till vid pass 15 hektar uppgående områden.

Täckdikningslånets storlek torde i detta fäll böra få uppgå till minst 500 x

15 = 7,500 kronor. Då emellertid, om prisstegringen fortfar, täckdikningen per

hektar kan bliva ännu dyrare, exempelvis 600 kronor, eller ännu mer, synas de här

avsedda maximitalen böra höjas till i runt tal 10,000 kronor.

Beträffande frågan om lämpliga ändringar i villkoren för lån från täckdikningslånefonden

i ändamål att få eu rationell täckdikning allt mera genomförd i

lantbruket och dettas produktionskraft ökad och bättre säkerställd, har lanthruksstyrelsen

ansett sig böra anföra följande.

I detta hänseende har lantbruksstyrelsen ansett, att de ändringar, som skola

ifrågakomma, böra vara betingade av endast sådana förhållanden, som äro att påräkna

under normala tider med lugn utveckling oberoende av nu rådande kriser.

För avhjälpande eller lindrande av kristidens störande inverkningar på förevarande

fråga synas andra mera snabbt verkande åtgärder böra vidtagas, än de, som genom

en lånefond av här ifrågasatt art kunna vara påkallade.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 juni 1910 angående bildande

av en täckdikningslånefond framhållit de synpunkter, som lantbruksstyrelsen ansett

böra i huvudsak följas för att få en rationell täckdikning inom landet genomförd.

Lantbruksstyrelsens i detta utlåtande uttalade uppfattning anser sig styrelsen även

nu höra vidhålla. Särskilt anser sig lantbruksstyrelsen böra ånyo framhålla, att det

är av största betydelse för ernående av ett varaktigt och fullständigt resultat av

dessa grannlaga företag icke allenast att de planer, som för ifrågavarande ändamål

uppgöras, upprättas under ledning av verkliga fackmän på detta område, utan även

att själva täckdikningsarbetet utföre.s under ledning av fullt sakkunnig och i sitt

yrke val erfaren person. Ledningen av företagen bör enligt lantbruksstyrelsens

åsikt överlämnas åt statens lantbruksingenjörer. Självfallet torde vara att, om denna

ledning anförtros åt sistnämnda statstjänstemän, dessa böra lämnas nödigt biträde

av tjänstemedhjälpare eller assistenter. Genom anställande av sådana torde en del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Map-ts nåd. proposition Nr 357.

av de hos hushållningssällskapen anställda personer, som nu också syssla med uppgörande

av täckdikningsplaner och täckdikningsarbeten, kunna för sådana arbeten

för hushållningssällskapens del undvaras. Enhetlig ledning och betryggande statskontroll

över dessa med statsmedel understödda arbeten böra eftersträvas och torde

enligt nu antydd anvisning kunna säkrast vinnas.

Täckdikningens rationella planläggande och utförande anser lantbruksstyrelsen

vara av största betydelse och höra utgöra oeftergivliga fordringar för statsunderstöds

erhållande.

Illa planlagda eller dåligt utförda täckdikningar verka i hög grad hämmande

på benägenheten att täckdika och exempel kunna anföras, hurusom utförda täckdikningsarbeten,

som på grund av felaktiga planläggningar eller otillfredsställande

arbeten misslyckats, verkat avskräckande under årtionden för fortsatt täckdikning

i trakten i fråga.

Under åberopande av vad lantbruksstyrelsen i sin förenämnda skrivelse av

den 8 juni 1910 framhållit får lantbruksstyrelsen vidare ånyo uttala önskvärdheten

av att täckdikningslån må kunna beviljas en var ägare eller brukare av åker eller

annan odlad jord, som behöver täckdikas, oavsett jordarealens storlek. Denna uppfattning

har lantbruksstyrelsen redan i sitt år 1910 avgivna här ovan åberopade

utlåtande starkt framhållit. Liksom det i fråga om län ur odlingslånefonden och

bidrag från norrländska och allmänna avdikningslagen icke gjorts någon skillnad

mellan ägare av större och mindre egendomar, anser lantbruksstyrelsen allt fortfarande

detta ej heller böra ske beträffande täckdikningslånen.

Av vissa praktiska skäl hade lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande av år 1910

ansett sig höra förorda, att skillnad i vissa formella delar för lånets åtnjutande

borde kunna medgivas, då fråga vore om mindre och större jordbruk, särskilt beträffande

låneförmedlingen. På grund av riksdagens beslut i ärendet år 1913blevo

emellertid innehavare av de större jordbruken ställda utom möjligheten att åtnjuta

lån från täckdikningslånefonden, vilket emellertid såsom ovan nämnts bör enligt

lantbruksstyrelsens förmenande ändras, så snart ske kan. Lantbruksstyrelsens förslag

år 1910 avsåg en räntefot av 3.6 procent å lånen samt inbetalning av lånen

på 8 år. Lantbruksstyrelsen vidhåller fortfarande den uppfattningen, att räntan ej

bör sättas högre än 3.6 procent för att om möjligt än vidare än som skett frammana

täckdikningsarbetenas rationella bedrivande. Däremot har lantbruksstyrelsen

nu intet att erinra mot den redan bestämda 7-årsperiodens bibehållande för lånens

amortering. I sitt merberörda utlåtande hade lantbruksstyrelsen vidare föreslagit,

att plan och kostnadsförslag för täckdikningen skulle vara uppgjorda av lantbruksingenjör,

försåvitt gårdens åkerareal överstege 25 hektar, och täckdikningen vore

avsedd att verkställas med tegelrör, i annat fall av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent.

Lantbruksstyrelsen håller fortfarande före, att lantbruksingenjörerna

böra vara de, som leda täckdikningsarbetena i orterna, och att det är av största

vikt, att i möjligaste mån de täckdikningsförslag och de täckdikningsarbeten, till

vilka statsunderstöd lämnas, komma under statens kontroll. Lantbruksstyrelsen anser

sig därför ej allenast såsom nyss nämnts böra vidhålla kravet på lantbruksingenjör

såsom förrättningsman, försåvitt med nyss angivna förbehåll gårdens åkerareal överstiger

25 hektar, utan även föreslå sådant tillägg till bestämmelsen för täckdikningslåns

erhållande, att planen och förslaget angående sådant statslån skola vara

granskade av vederbörande statens lantbruksingenjör.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majts nåd. proposition Nr 357. 7

Angående villkoren för lån till de s. k. större jordbruken synes lantbruksstyrelsens

förslag av år 1910 kunna lända till huvudsaklig ledning, dock med iakttagande

av vad ovan i detta avseende anförts.

För dessa lån till innehavare av större jordbruk torde emellertid även ett

maximibelopp för lånen böra bestämmas Eu enda bestämd summa torde härvidlag

ej vara lämplig att fastslå. Utgående från vad ovan i detta avseende framhållits

angående de mindre jordbruken, synes för de större jordbruken böra beräknas, att

lånebeloppet må uppgå till så stor summa, som kan anses erforderlig för att täckdika

ungefär ä/7 eller i runt tal 30 procent av gårdens åker. Lånet torde ej böra

på en gång beviljas till täckdikning av större areal än 100 hektar, vilket belopp

dock torde redan nu kunna begränsas till 50,000 kronor. Efter nyss angivna grunder

torde ock begränsningen av låntagares rätt att på grund av särskilda lån samtidigt

få häfta i skuld böra bestämmas.

Bibehålies bestämmelsen att lånet får tilldelas endast innehavare av högst

50 hektar åker eller odlingsmark och maximilånet ökas från 2,000 till 10,000 kronor,

synes fonden böra höjas till mer än dubbelt mot det nuvarande beloppet. Lantbruksstyrelsen

anser, att i detta fall fonden ej bör bestämmas till mindre belopp än

600,000 kronor. Utvidgas rätten att komma i åtnjutande av lån från fonden till

alla, som behöva täckdika sin jord, oavsett låntagarnas areals storlek, torde fonden

böra ökas till 2,000,000 kronor.»

Omedelbart efter det denna lantbruksstyrelsens skrivelse inkommit

till jordbruksdepartementet gjorde produktionskommittén i skrivelse den

23 februari 1918 framställning om vissa särskilda åtgärder, som med

anledning av kristiden syntes under de närmaste åren böra vidtagas

för att främja åkerjordens täckdikning. Kommitténs skrivelse är av

följande lydelse:

»Ett av de förnämsta medlen att åstadkomma en rikligare och säkrare

näringsproduktion erbjuder åkerjordens täckdikning. Härigenom vinnes icke blott,

att jorden kan bearbetas tidigare på våren och senare på hösten än så länge den

är ofullständigt avdikad, utan samtidigt uppnås, att jorden blir lättare att bruka

och att man med betydligt större fördel kan begagna sig av moderna åkerbruksmaskiner,

genom vilka mänsklig arbetskraft i hög grad inbesparas. Då de öppna

dikena omläggas till täckta, vinnes också en ganska betydlig åkerareal, enär de

öppna dikena med de oundvikliga dikesrenarna ofta upptaga 5 å 10 procent av

åkerns yta. Med de öppna dikena försvinna dessutom de i regel svåraste härdarna

för vissa ogräs, vilket otvivelaktigt är ägnat att i betydlig grad öka skördarnas

mängd och värde.

A den täckdikade jorden få, såsom nyss antyddes, våra kulturväxter eu

avsevärt längre växtperiod än på den icke täckdikade, vilket alltid ger dem bättre

utvecklingsmöjligheter och särskilt är en bestämd betingelse för rikligare skördar

av spannmål och rotfrukter. Ännu mera befordras kulturväxternas utveckling därigenom,

att temperaturen i en väl avdikad jord är betjulligt högre än i vattensjuk

dylik. Detta påskyndar växtlighetens utveckling, ger ökad verkan åt de använda

gödselmedlen och underlättar kampen mot ogräsen. Även blir jorden luckrare vid

bättre torrläggning, varigenom växtrötterna kunna utveckla sig kraftigare och tränga

Produktionskommittén.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. \laj:ts nåd. proposition Nr 357.

mera på djupet, så att de upptaga mer näring ur jorden. En omsorgsfull afdikning

är därför en förutsättning för en mera avsevärd ökning i den svenska näringsproduktionen.

Det är också till stor del på bristerna i detta hänseende, som skillnaden i

avkastning mellan landets främsta jordbruksdistrikt och de mera efterblivna beror.

En föreställning härom erhålles genom efterföljande sammanfattning av silfror ur

de officiella jordbruksstatistiska lokalundersökningarna för åren 1913 och 1914,

tillhopa omfattande ungefär en fjärdedel av hela rikets åkerareal. Siffrorna angiva

dels arealen täckdikad åker inom den lokalundersökta delen av varje hushållningssällskaps

område, dels denna areal i procent av hela åkerarealen inom de undersökta

områdena:

Område

Stockholms län ............

Uppsala län...................

Södermanlands län ........

Östergötlands län ........

Jönköpings län...............

Kronobergs län ...........

Kalmar läns norra del

Kalmar läns södra del

Gottlands län ...............

Blekinge län...................

Kristianstads län............

Malmöhus län ................

Hallands län ...............

Göteborgs och Bohus län

Hektar

c

Område

Hektar

o

.■ o

1,061.80

3.1

Älvsborgs läns södra del

8,450.33

40.o

8,006.35

24.2

Älvsborgs läns norra de]

4,423.5 7

13.8

14,272.08

38.5

Skaraborgs län............

6,301.16

6.7

15,219.32

29.5

Värmlands län...........

1,231.04

2.2

494.35

1.7

Örebro län................

8,497.84

15.o

2,139.85

5.9

Västmanlands län.......

30,167.51

51.9

544.60

4.2

Kopparbergs län ........

666.10

2.5

7,001.92

18.9

Gävleborgs län............

3,502.76

12.8

2,084.9 8

10.6

Västernorrlands län ...

437.17

2.i

1,949.58

12.5

Jämtlands län ...........

1,639.99

8.3

25,322.16

43.3

Västerbottens län.......

636.12

2.5

78,114.80

82.i

Norrbottens län ........

127.16

1.0

20,978.82

6,390.89

56.7

20.7

Hela riket

249,662.2 5

25.5 2.

I de officiella jordbruksstatistiska redogörelserna framhålles, att de mycket

starka växlingar, som framträda i ovanstående tablå med avseende å täckdikningens

omfattning inom olika delar av landet, till övervägande del torde bero på jordbrukets

allmänna utveckling, om de också därjämte betingas av det större eller mindre

behovet av dränering på grund av jordmånens beskaffenhet samt av lutningsförhållandena.

Uppenbarligen vittnar också den påfallande ringa arealen av täckdikad

åker inom flera viktiga jordbruksdistrikt, exempelvis Skaraborgs län, om bristande

förståelse för rationell utdikning, och synas möjligheter yppa sig för en betydande

ökning av landets näringsproduktion genom att det sålunda försummade inhämtas.

Emellertid synes täckdikningsarbetet i vårt land icke hava haft önskvärd

framgång under senare tid. Enligt uppgift, som vid ett år 1908 hållet föredraglämnades

av byråchefen i lantbruksstyrelsen Ewe, funnes skäl antaga, att i medeltal

vid pass 20,000 hektar åker blivit årligen täckdikade under nästföregående 50-årsperiod.

Under femårsperioden 1907—1911 omfattade täckdikningen enligt av byråchefen

Ewe lämnade uppgifter i årligt medeltal endast 13,000 hektar, varvid maximum

inträffade år 1911 med i runt tal 15,000 hektar. Vad beträffar de allra sista åren

finnes anledning antaga, att täckdikningen starkt hämmats genom de under kristiden

stegrade arbets- och materialpriserna, bristen på täckdikningsrör samt svårigheten

att anskaffa och behålla lämplig arbetskraft.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 857. 9

Visserligen hava statsmakterna sökt främja täckdikningsarbetet genom att

lämna ekonomiskt understöd och annan hjälp. ''Sålunda hava statens lantbruksingenjörer

varit verksamma genom uppgörande av täckdikningsplaner, handledande

av täckdikningsförmän in. in. Sedan några år tillbaka hava årligen anslagits 200,000

kronor till en statens täckdikningslånefond — — —.

Det har emellertid visat sig, att den anslagna fonden, särskilt under de sista

åren, på långt när icke tagits i anspråk till hela sitt belopp. Orsakerna härtill

torde i främsta rummet hava varit desamma, som verkat hämmande å täckdikningsverksamheten

överhuvud, nämligen stegrade priser samt brist på material och arbetskraft.

Under nu rådande förhållanden hava de erbjudna lånevillkoren uppenbarligen

icke kunnat erbjuda tillräcklig lockelse för igångsättandet av företag, vilka krävt

så betydande kostnader som täckdikning.

För att täckdikningen skall kunna uppdrivas till den omfattning, som särskilt

med hänsyn till kristiden kan anses önskvärd, är det enligt produktionskommitténs

mening nödvändigt, att staten på ett mera effektivt sätt än hittills träder emellan

för täckdikningens understödjande under de närmaste åren samt att understödet icke

begränsas till endast mindre och medelstora jordbrukare. Då täckdikningsföretaget

är av mindre omfattning, synes understödet lämpligen kunna utgå under form av

bidrag utan återbetalningsskyldighet till viss del av kostnaderna. Vid större täckdikningsföretag,

som kräva ett mera betydande kapital utlägg, synes däremot understödet

höra givas formen av ett kostnaderna motsvarande räntefritt lån att amorteras

efter viss tid, inom vilken det kan beräknas, att i de flesta fall de på täckdikningen

nedlagda kostnaderna bliva ersatta genom ökad avkastning.

Vad beträffar storleken av täckdikningskostnaderna, vilka sålunda böra vara

normgivande vid bestämmande av understöd, bär kommittén sökt beräkna dessa

med ledning av vissa från byråchefen Ewe erhållna uppgifter. Därvid har antagits,

att avståndet mellan täckdikena, som i viss mån påverkas av markens beskaffenhet,

i medeltal uppgår till 14 å 15 meter, samt att täckdikningen verkställes till normalt

djup, d. v. s. till 1.2 meter för sugdiken och 1.3 meter för stamdiken. Vid ett

medelavstånd mellan dikena av 14 å 15 meter uppgår deras sammanlagda längd

per hektar till cirka 700 meter. Arbetet med beredande av nödigt avlopp för vattnet

från täckdikessystemet har förutsatts inskränka sig till mindre omfattande upprensningar

eller fördjupningar av avloppsdiken eller avloppsgravar. Däremot synes

ersättning för upprensningar och vattenavledningar, som föranleda större kostnader

och svårigheter, böra beredas på annan väg än här föreslås. Under dessa förutsättningar

hava de normala kostnaderna för täckdikning beräknats till 500 kronor

per hektar.

Rimligt synes vara, att staten vid mindre täckdikningsföretag lämnar bidrag

med en tredjedel av de beräknade kostnaderna, och skulle alltså vid eu kostnad av

500 kronor bidraget uppgå till 166 kronor 67 öre per hektar. Allt efter sammanlagd

rörlängd och rörens storlek, markens beskaffenhet in. in. synes emellertid

statsbidragets belopp böra jämkas, dock sä att det i intet fall får uppgå till mer

än 200 kronor per hektar.

De täckdikningsföretag, till vilka utgår statsunderstöd under form av bidrag

utan återbetalningsskyldighet, synas lämpligen kunna begränsas till sådana, som

omfatta högst 6 hektar och för vilka den normala totalkostnaden följaktligen kan

beräknas till högst 3,000 kronor. Med hänsyn till de betydande fördelar här före
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 317 höft. (Nr 357.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunyl. Maj ds nåd. -proposition AV 357.

slagna understöd kommer att bereda särskilt mindre täckdikningsföretag, synes den

sammanlagda arealen av dylika kunna beräknas till 15,000 hektar under vart och

ett av de närmaste åren. Det belopp, som skulle erfordras såsom statsbidrag utan

återbetalningsskyldighet, komme sålunda att uppgå till omkring 166.67 x 15,000 =

2,500,000 kronor årligen. Lämpligt synes vara, att samma belopp avses för vart

och ett av åren 1918—1920, varigenom erhålles en summa av 7,500,000 kronor

för de tre åren.

För större täckdikningsföretag, som omfatta en areal av mer än 6 hektar

och för vilka den normala totalkostnaden överstiger 3,000 kronor, synes, som nämnt,

den lämpliga understödsformen vara räntefria lån, avsedda att inom viss tid amorteras.

Med hänsyn tagen till den vanliga cirkulationsperioden inom jordbruket

synes denna tid böra bestämmas till 7 år, dock så att de första två åren lämnas

amorteringsfria, varefter amortering sker med en femtedel av kapitalet under vart

och ett av återstående fem år. Lånet bör täcka hela kostnaden för tåckdikningsarbetet

och följaktligen i normala fall utgå med 500 kronor per hektar. 1 de fall.

då särskilda förhållanden föreligga, såsom vid svårdikad jord, mer krävande avloppsarbeten

in. m., bör lånet kunna utökas, dock så att det i intet fall överstiger 600

kronor per hektar. För lånen synes lämpligen böra föreskrivas, att låntagaren

skall ställa av vederbörande odlingsråd godkänd säkerhet.

Under förutsättning att 5,000 hektar årligen komma att omfattas av större

täckdikningsföretag och efter en normal kostnad av, såsom förut beräknats, 500

kronor per hektar, .skulle det sammanlagda erforderliga lånebeloppet uppgå till

2,500,000 kronor om året. Lämpligt synes vara att beräkna samma belopp för

varf och ett av åren 1918—1920, varigenom den behövliga lånefonden för de tre

åren uppgår till 7,500,000 kronor.

Till grund för det ovan anförda har legat den förutsättningen, att täckdikningen

utföres med rör. Särskilt med hänsyn till den knappa tillgången å rör av

tegel eller cement synes emellertid även böra räknas med sådan täckdikning, som

verkställes med användande av annat material, nämligen sten eller virke. Enligt

kommitténs mening bör understöd lämnas jämväl i de fall, då material av sistnämnda

bägge slag komma till användning å mark, som kan anses härför lämplig. Med

hänsyn till dikenas mindre hållbarhet och de mången gång lägre materialkostnaderna

bör dock understödet utgå med lägre belopp, så att vid mindre dylika täckdikningsföretag

bidrag utgår med en fjärdedel av de beräknade kostnaderna, dock högst

med 150 kronor per hektar, och vid större företag lämnas räntefritt lån till tre

fjärdedelar av kostnaderna, dock högst till 450 kronor per hektar. I övrigt synes

för understöd vid täckdikning med sten eller virke kunna i tillämpliga delar gälla

samma villkor som vid täckdikning med rör. Mången gång bör dock den normala

totalkostnaden för här ifrågavarande företag ställa sig avsevärt lägre än ovan beräknats

för täckdikning med rör.

Med hänsyn till svårigheten att beräkna den sannolika omfattningen av de

täckdikningar, som sålunda kunna komma att utföras med användande av sten eller

virke, och i betraktande av att dessa företag i varje fall icke torde få någon större

utbredning har kommittén icke ansett sig behöva upptaga någon särskild summa för

de statsmedel, vilka för ändamålet kunna bliva erforderliga, utan förutsättes, att

dessa utgå av de belopp, som ovan avsetts för täckdikningar med rör.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

gällande lag om nyttjanderätt till fast egendom 2 kap. 17 § är

erkställa täckdikning med användande av

legend r enei plan, num .~-r statens lantbruksingenjör eller klivit a\

jordägaren godkänd, berättigad att, sedan arbetet blivit behörigen utfört, av prd
.

.... ersättning för så stor del av kostnaden, som motsvarar värdet a

Enligt g _ .

arrendator, som å fastigheten låter

tegelrör efter plan, som uppgjorts

ägaren erhålla

rören.

Då värdet av rören kan anses

motsvara ungefär halva kostnaden för täck
-

dikningen skulle en arrendator, som erhölle statsbidrag enligt ovan föreslagna grander.

ersättas med sammanlagt fem sjättedelar av täckdikmngskostnaderna, varav

jordägaren skulle vara nödsakad bidraga med halva kostnaden. Detta synes emellertic

icke vara rättvist med hänsyn till det gagn, vederbörande intressenter kunna hava

av täckdikningens verkställande, i all synnerhet vid längre återstående arrendetid.

Rimligt torde därför vara, att statsbidrag vid mindre täckdikmngsforetag utgår med

lägre belopp för arrendatorer än eljest. A andra sidan synes jordägaren i dylikt

fall framför allt med hänsyn till de stegrade priserna å tegelrök hora tillerkännas

någon ersättning av staten, svarande mot åtminstone en del av de kostnader, han

måste vidkännas för rören. Lämpligen synes enligt kommitténs mening statsbidraget

kunna fördelas så. att hälften tillfaller jordägaren och hälften arrendator!! och att

sålunda vardera erhåller omkring eu sjättedel av täckdikmngskostnaderna

Då i liknande fall lån utlämnas till arrendator, som utför större tackdikmngsföreta°''

synes i enlighet härmed lånebeloppet böra inskränkas till arrendator^ egna

kostnader, under det jordägaren, efter därom gjord framställning, må under samma

villkor äga erhålla lån till belopp motsvarande kostnaden för rörens anskaffning.

Om härvid den vid lånets beviljande återstående arrendetiden skulle understiga lånetiden.

d. v. s. sju år, synes det böra ankomma på överenskommelse mellan vederbörande

jordägare och arrendatorn om lånets återbetalning.

1 samband härmed vill kommittén framhålla önskvärdheten av att, så vitt

möjligt även innehavare av ecklesiastika boställen bliva delaktiga av här ifrågavarande

bidrag och lån, vilket dock torde höra medgivas först etter prövning av

Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Det bör i första

hand tillkomma de odlingsnämnder, om vilkas inrättande i

varje landskommun kommittén framställt förslag i skrivelse den 9 februari 1918.

att samråda med vederbörande jordbrukare inom kommunen angående de täckdikningsföretag,

som kunna

upplysningar

befinnas lämpliga att igångsätta, samt tillhandagå med låd och

am

;ående anskaffande

av rör och arbetskrafter. Likaså bör odlingsnämnden

i förekommande fall göra anmälan härom hos det av kommittén föreslagna

odlingsrådet med framställning om förordnande av förrättningsman. Livetvis

bör odlingsrådet äga att även utan dylik anmälan förordna förrattmngsman.

I främsta rummet synes ledningen vid täckdikningsplanernas upprättande och tackdikningens

utförande, kontrollen över arbetet in. in. höra anförtros åt lantbruksingenjörerna.

Där så lämpligen befinnes, bör emellertid efter odlmgsrådets bestämmande

dylikt uppdrag kunna lämnas även åt jordbrukskonsulent, länsagronom e ei

annan lämplig person. Att slutligt granska uppgjord plan, innan ärendet företages

till

LIJ lämplig ueinuii. ---- i ; ’ , . n i

avgörande av odlingsrådet, synes böra tillkomma lantbruksingenjor eller den.

odlingsrådet därtill förordnar.

Att fatta

komma vederbörande odlingsråd

beslut om bidrag och lån till

. ........ täckdikningsföretag synes höra till
dela

omfattning och enligt de närmare föreskrifter,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Sr S57.

Xr 8 °?ingjko1mTtt(i- Bidraget eller lånet bör utbetalas först

eftei det arbetet utförts och vederbörligen avsynats.

... . Enligt gällande taxa äga lantbruksingenjörerna att för upprättande av täck
till

daPP ai1 Utr°Tier <?nen atn->uta kronor 4: 50 i dagarvode. Detta i förhållande

1 det ansvarsfuHa och modosamma arbetet alltför ringa arvode, vilket i huvudsak

kPfn^WnQndratl'' Sidtn a1'' -l?65, bör’.dä hänsyn jämväl tages till de stegrade levnadsdär,

wff’ ef-giP-f°mmittw menmg väsentligt höjas. Då lantbruksingenjörerna

därjämte för tackdiknmgsarbetenas utförande måste åsidosätta större och mera

inkomstbringande förrättningar under den för dessa förrättningar gynnsammaste

tiden, synes det kommittén skäligt, att deras ersättning vid här ifrågavarande förrattmngar

utgår med ett dagtraktamente av 20 kronor per dag. Övriga ledare av

tackdikmngsarbeten höra åtnjuta ett dagtraktamente av 15 kronor för varje för
lanir1

flgSf fp P1'' resda§ hör utgå enligt fjärde klassen i resereglementet.

flerstädes å landsbygden skjuts icke tinnes att tillgå, synes vederbörande förrattmngsman

hora tillerkännas rätt att efter betalning mot gällande taxa rekvirera

skjuts hos den, som begärt förrättning. Under antagande att inom varje hushållningssällskaps

område ledaren tages i anspråk under 120 dagar av året, skulle dagslön"1?146™

för dessa inom hela riket uppgå till ett årligt belopp av 26 x 20 x 120==

62,400 kronor. Reseersättningarna torde kunna beräknas till i runt tal 50 000

kronor. ’

Vid ledarens sida måste finnas ett antal tekniska biträden (agronomer, teknici

m. tf) som stå till hans förfogande och vilkas antal torde kunna beräknas till 4 i

medeltal för varje distrikt. Efter ett dagtraktamente under förrättning av 12 kronor

tor bitradena och med en tjänstetid av i medeltal 120 dagar om året, skulle kostnaden

för Intradens dagtraktamenten uppgå till 100 >< 12 * 120=144,000 kronor årligen

Resekostnader för biträdena synas böra ersättas enligt femte klassen i resereglementet

och torde beloppet kunna beräknas till i runt tal 100,000 kronor Beträffande

skjuts synes böra gälla detsamma för ledarna.

För verkställande av rörläggningen, hophuggningen av rören samt för inövande

av arbetsbasar på de olika rörläggnmgsarbetena erfordras täckdikningsförmän. Att

bestråla dessas ersättning för ifrågavarande arbete av statsmedel synes varken vara

ehovligt eller lämpligt, utan bör ersättningen lämnas av vederbörande jordinne
liavare,

som bör äga rätt att inräkna kostnaderna härför i kostnaderna för täckdiknmgen.

i» Fo,r, atl bereda tillgång till tillräckligt antal dikningsförmän vill kommittén

foieslå, att särskilda utbildmngskurser för dylika anordnas genom odlingsrådens

orsorg med understöd av staten. Kostnaden för dylika kurser, innefattande ersättning

för deltagarnas resor och dagtraktamente samt arvode åt kursernas ledare

in. m., torde, dä dylika kurser anordnas för omkring 200 personer med 10 å 15 del
XVo

Stenör °Ch ^ UPPSär tiU ,1Ögsf 14 dagar’ k™na beräknas till

Slutligen synas ledarna för täckdikningsarbetet böra beredas särskild ersättmng

for upprättande av täckdikningskarta och därtill hörande arbeten. Denna ersattmng

bör lämpligen bestämmas till 1 krona per hektar av den mark, till vars

tacklande statsunderstöd utgår. T enlighet med förut gjorda beräkningar skulle

sålunda för detta ändamål erfordras ett belopp av 20,000 kronor årligen. Dessutom

synas nödiga mätmngsinstrument. i den mån sådana erfordras, böra ställas till de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 357.

tekniska biträdenas och täckdikningsförmännens förfogande. Det härför erforderliga

beloppet synes kunna beräknas till 75,000 kronor.

För understödjande av täckdikningen enligt ovan framställda förslag skulle

sålunda erfordras, att av statsmedel ställdes till förfogande att utgå under åren

1918—1920 dels en lånefond för större täckdikningsföretag å 7,500,000 kronor,

dels ett belopp av samma storlek att utgå såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet

till mindre täckdikningsföretag, dels ock ett belopp å 1,234,200 kronor att utgå

enligt följande grunder:

till ledare av täckdikningsarbeten:

dagtraktamenten ................................

187,200 kronor

reseersättningar....................................

ersättning för upprättande av täck-

150,000 »

dikningskartor m. m....................

60,000 »

till tekniska biträden:

dagtraktamenten ................................

432,000 »

reseersättningar....................................

300,000 i

till utbildning av dikningsförmän ............

till anskaffande av nödiga mätningsinstru-

30,000 »

ment ........................................................

75,000 »

Summa 1,234,200 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får kommittén hemställa, att genom proposition

till innevarande års riksdag måtte utverkas medgivande till att av statsmedel

ställes till förfogande att utgå under åren 1918 — 1920 enligt de grunder,

som ovan angivits,

dels en lånefond å 7,500,000 kronor för större täckdikningsföretag,

dels ett belopp å 7,500,000 kronor såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet

till mindre täckdikningsföretag,

dels ett belopp å 1,234,200 kronor såsom dagtraktamenten, reseersättningar

in. m. åt ledare och biträden vid täckdikningsarbeten, för utbildning av täckdikningsförmän

samt för anskaffande av nödiga mätningsinstrument.» I

I utlåtande den 2 mars 1918 över denna produktionskommitténs

framställning har lantbruksstyrelsen anfört följande:

»Det trängande behov av ökad spannmålsproduktion, som nu inträtt, nödvändiggör

utomordentliga åtgärder såväl från statsmyndigheternas som från jordbrukarnas

egen sida. Därest staten icke skyndsamt med största målmedvetenhet

och kraft i möjligaste mån genom sakkunnigt stöd och materiella hjälpmedel underlättar

för jordbrukarna de arbeten, som för en effektiv sädesproduktion äro oeftergivliga,

torde utsikt icke förefinnas att avvärja den nöd, som nu hotar landet. En

av de viktigaste åtgärder, som för sädesskördarnas ökning kunna vidtagas, är åkerjordens

rationella täckdikning. Täckdikningen i och för sig förmår visserligen icke

frammana den ökade skördeavkastningen, som nu måste eftersträvas, men den förutan

kunna i regel endast jämförelsevis små skördar per ytenhet med säkerhet

påräknas.

Lantbruksstyrelsen

*js

1918.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

Lantbruksstyrelsen inser väl, att stora svårigheter komma att möta för ett

fullt utnyttjande av det tillvägagångssätt, som produktionskommitténs förslag innebär.

Med täckdikningsarbetena kan ej förfaras på samma sätt som med andra

jordbruksarbeten. Täckdikningsarbetena måste utföras inom vissa områden eller

systemvis utan längre tidsavbrott. Arbetsnedläggelse eller strejker, även under en

endast jämförelsevis kort tid, kunna vid sådana företag förorsaka oberäkneliga och

så stora svårigheter, att det för året påräknade resultatet helt eller delvis förfelas.

Ovissheten att under nuvarande orostider till arbetet kunna påräkna dikesgrävare,

även om ovanligt högt dagsverkspris erbjudes, måste göra jordbrukarna betänksamma

och i många fall ovilliga att med så dryga kostnader, som täckdikning medför, söka

genom sådant arbete bidraga till den nu så trängande produktionsökningen. Anskaffning

av täckdikningsmateriel, särskilt tegelrör, i tillräcklig mängd och till

erforderlig tid är ock en uppgift av svårlöst beskaffenhet.

Oaktat nu anförda och jämväl andra ej särskilt omnämnda svårigheter säkerligen

komma att möta för fullföljande av produktionskommitténs ifrågavarande förslag,

anser sig lantbruksstyrelsen böra i huvudsak biträda detsamma.

Lantbruksstyrelsen finner sig dock i detta sammanhang böra erinra därom,

att täckdikning, särskilt då rör (tegelrör) användas, måste både vad planläggningen

och utförandet beträffar ledas av för detta ändamål fullt kompetent person. Kommittén

har ock framhållit vikten härav, och för den skull i första hand föreslagit

lantbruksingenjörerna som ledare. Men dessutom hava även andra personer, som

av vederbörande odlingsråd kunna anses därtill lämpliga, ansetts kunna av odlingsrådet

förordnas till ledare. Lantbruksstyrelsen har emellertid livlig erfarenhet av

de olägenheter, som jämväl för lång tid framåt kunna uppstå vid dylika företag,

om därvid den bästa möjliga sakkunskapen icke anlitas. Lantbruksstyrelsen anser

för sin del, att såväl planläggningen som själva täckdikningen bör stå under vederbörande

lantbruksingenjörers ledningr, varigenom välbehövlig statskontroll vinnes å

de statsunderstödda arbetena.

Kommittén har vidare ansett, att odlingsrådet skall kunna förordna förrättningsman.

En statens tjänsteman torde dock icke böra ställas under flera myndigheter,

och då statens lantbruksingenjörer sortera under lantbruksstyrelsen, torde

odlingsrådet böra hänvända sig till denna styrelse med anhållan om förordnande

för sådån tjänsteman till förrättningsman och eventuellt ledare av arbetena i fråga.

I sitt förslag har produktionskommittén vidare anfört, att för verkställande

av rörläggningen, hophuggningen av rören samt för inövande av arbetsbasar på de

olika rörläggningsarbetena erfordrades täckdikningsförmän. Att bestrida dessas ersättning

för ifrågavarande arbete av statsmedel har emellertid synts produktionskommittén

varken vara behövligt eller lämpligt, utan syntes ersättningen böra lämnas

av vederbörande jordinnehavare, som borde äga rätt att inräkna kostnaderna härför

i kostnaden för täckdikningen.

I denna del hyser lantbruksstyrelsen en mot kommittén avvikande mening.

Vad först och främst angår behovet av täckdikningsförmän vid utförande av bär

ifrågavarande arbeten, vill lantbruksstyrelsen till en början ytterligare betona och

understryka kommitténs uppfattning om nödvändigheten av att äga tillgång till

dylika förmän. Därest sådana icke stå till vederbörandes förfogande, kan hela det

med täckdikningen avsedda ändamålet äventyras, i det att företagen icke bliva så

utförda, att de kunna till fullo godkännas. Väl kan därvid framhållas, att de be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunjl. Maj ds nåd. proposition Nr 357.

viliade statsunderstöden under sådana förhållanden icke komma att utlämnas. Men

enJ anordning, som verkar i dylik riktning, leder ej till det mål som nu åsyftas,

och ei heller bliva vederbörande jordägare härigenom uppmuntrade till igångsättande

av företag med risk att på nu anförda skäl få dem underkända. Vidare anser sig

lantbruksstyrelsen böra framhålla, hurusom det torde vara allmänt erkänt, att dessa

täckdikningsförmän böra stå under ledning och kontroll av vederbörande fackman.

Vid här ifrågavarande fall synes så mycket större skal föreligga att tillämpa denna

re-el som största skyndsamhet med arbetenas utförande blir av noden och vissa

hinder för anskaffande av erforderligt antal utbildade förman säkerligen komma att

UPPStåI nu gällande kungörelse den 19 juni 1917 angående villkoren för lån från

täckdikningslånefonden stadgas ock, att låntagaren skall till biträde vid arbetet

•, ö • . .itjänst, anställd eller civ lantbiuks
-

använda

eu i vederbörande hushållningssällskaps tjänst anstalt eller av lantbruksineeniör

»odkänd täckdikningsförman. Då vederbörande hushållmngssallskap enli0t

förenämnda kungörelse måste ställa sig såsom låneförmedl are vid dylika lån hai

härav blivit en följd, att hushållningssällskapet i regel dragit försorg om, att tackdiknhigsförmän

finnas anställda till de täckdikandes biträde. Sålunda funnos under

år 1916 — det sista år, för vilket uppgifter i har ifrågavarande hänseende finnas

för lantbruksstyrelsen tillgängliga - sammanlagt 67 täckdikningsförman att tillgå

inom 16 oliks- liushållmngssällsksp. . , t . i n tnirrSno
Dessa

sällskap hava emellertid icke nöjt sig med att endast beieda tillgång

till omordade förmän utan jämväl funnit sig böra dels anställa dem i sin tjänst för

att på detta sätt fastare binda dem vid nu ifrågavarande arbeten dels ock stål a

dem i regel direkt under vederbörande lantbru^ngenjors uppsikt .och ledning.

sättningen till

deras skicklighet

allmänhet omkring 200

unClGr VGuGl OOlcliiuu Uiuuui uivoiuoviijvxm Ä

dem utgår därvid dels i form av ett årsarvode, vilket, beroende pa

och vana. växlar från 50 kronor ända upp till 800 kronor — i

i 250 kronor —• dels ock med ett visst garanterat dagsarvode

under arbetstiden, av vilket sällskapet och rekvirenten var för sig bestrida

ViSS ”^Ovannämnda,611! 6 ^hushållningssällskaps sammanlagda utgifter till omordade

... torde under år 1916 kunna beräknas till omkring 32,000 kronor.

ttlCkd Redan i den omständigheten att ett icke ringa antal erfarna täckdiknings.

..., .. f;närvarande finnes att i skilda delar av landet tillgå, vilka forman

tilWäsentlio- del avlönas av allmänna medel, ligger för lantbruksstyrelsen ett tungt

7 cPal -itf icke biträda produktionskommitténs uppfattning rörande lämplig2“

av att de även av kommittén atom erforderlig, skända »MW*.

• Tnnfoofo till vad nu mångenstädes sedan flera ar tillbaka, ai fallet

STkol7 avlönast vSdäido reqvirent eller jordinnehav^ Därtill kommer

vtterlmare att härav, enligt lantbruksstyrelsens mening, lätt skulle kunna bliva en

fölfd att fö männen betraktade sig såsom fullt självständiga arbetstagare, vilka

anste sk beSttigade såväl att taga anställning, var helst och när helst de tunne

det'' med °sin fördel förenligt, som ock att av rekvirenten betinga sig villkoi, som

, , „ka;„i hot,inträde denne Ordnandet med täckdikningsförmannen skulle har
ÄÄÄC

ledningen, och a?» in»

ä5Ä*-^****l Bil handen varande arbetet utan »ven genen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reservation.

16

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 357.

ZnSä °Cl1 ÄTa av d,e såluuda vidtagna otillfredsställande åtgärderna verka

hämmande på tackdikmngsarbetenas framtida utveckling.

llff.. , inga andra täckdikningsarbeten under de närmaste åren torde komma till

utförande an de bär ifrågavarande med statsmedel understödda, torde man kunna

£,Jän’ åt* de hushållningssällskap, som nu hava täckdikningsförmän i sin tjänst

anstaUda skola befinnas villiga att ställa dem till förfogande för vederbörande

dhngsråd, något varom den föreslagna odlingskommittén torde böra erhålla i unn

drag att med respektive hushållningssällskap träffa närmare överenskommelse. ?

h oi utom dessa täckdikningsförmän torde, om täckdikningsarbetena komma

omkHn?1 riO ‘ K™ Produktionskommittén beräknade omfattningen, ytterligare

forman komma att visa sig erforderliga, vilkas avlöning då bidra»

staten och® ''I" i mshallmngssällskapen torde kunna påräknas, måste bestridas av

staten och vederbörande rekvirent, I betraktande av de nu rådande dyra tiderna

och höga arbetspriserna, samt i övrigt med hänsyn till ovissheten om täckdiknin»sai

betets varaktighet under den bästa arbetstiden av 120 dagar om året då förmän
hnshåO°a

Va-ifiatt tllIga för täckdikningarnas utförande, synas dessa ny antagna i

h ishal nuigssallskapeiis tjänst ej anställda förmän böra av statsmedel tillförsäkras

dds ett årsarvode av i medeltal minst 150 kronor dels ett dagsarvode under en

beraknad arbetstid av cirka 120 dagar av 3 kronor för dag. DäHämte torde vid

dfnaSa anstå1 ande hora bestämmas det ytterligare dagsarvode, varmed rekvirenten

SSi aDne- 3 bldrT j1 deraa avlöninS- M°t ovan0 angivna ersättning kan vis.

eiligen invandas, att de nya formännen ej kunna hava den erfarenhet och vana

id tackdikmngsarbetenas utförande, som de av hushållningssällskapen anställda

1 rf!” ? fiif"a”id0Ck’/tt verkligt goda tillfälliga förmän ej kunna i hast anskaffas’

om de ej tillfoisakras formaner, som kunna göra dem villiga att lämna andra be’

fattningar för åt mottaga den nu omnämnda mera osäkra anställningen

a 1 r-1 , , saIunda omnämnda 130 förmännen skulle alltså för år erfordras stats

medel till belopp av 130 x 150 + 130 * 120 x 3 = 19,500 + 46 800 = 66 300 W

manlagda statsbidraget för 3 år skulle alltså utgöra 198.900 kronor

1 1 a en?ellei''tld ,det av produktionskommittén till bestridande av vissa årlie-a

r?nrdpaf■TTdfe ,beloppet’ 1,234,200 kronor, enligt lantbruksstyrelsens mening

att*vid en förbr,ama et k°!Ta att -agas 1 anspråk’ synes det lantbruksstyrelsei?

1 11 1 höjning av detsamma till 1 runt tal 1,350,000 kronor tillräckliga mede

skube komma att finnas tillgängliga för bestridande jämväl av erfÄKÄ

for har ifrågavarande täckdikningsförmän.» muemga urgircer

b • uVrd dmtta lailtbr,lksstyrelsens utlåtande liar fogats reservation av

byråchefen Egerström av följande huvudsakliga innehåll.

o, .. , Reservanten ansåge, att varken nyodlingar eller täckdiknin»ar vore sådana

1 hord; vidtagas för undanröjande av de svårig°heter7 avse nde

a folkforsorjnmgen, som för närvarande råda. Väl hade han kunnat biträda lant
fonöe.

fyre sen a 1S uSa °n? lltvid»at användande och ökning av täckdikningslånefond

eu, men detta hade berott därpå, att det icke då varit fråga om att fenom

understöd utan återbetalningsskyldighet locka jordbrukarna till tSdikningsföretag

ldelsTÄrbilldranfn0m d^dei erf01''dei''ligt kapital för

medelst lan pa billiga villkor, varvid 1 aterbetalmngsskyldigheten legat korrektivet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

mot att täckdikningen förekomme i andra fall än där den utan olägenhet kunde

ske, på samma gång lantmannen därigenom på ett lämpligt sätt uppmuntrades till

dylika företag samt det högst olyckliga och obehövliga understödsgivandet undvekes.

* Yad lantmannen under förhandenvarande förhållanden saknade vore icke heller

penningmedel, ty han finge väl betalt för sina produkter, utan vissa delar av rcaikapitalet,

som han endast med svårighet kunde erhålla, såsom tillräckligt med dragare,

vissa redskap, gödselmedel, erforderligt utsäde m. m. Allt detta liksom den

skolade arbetskraften hade lantmannen även med skänker från statens sida svårt

att anskaffa. Skänkerna avsåge därför förmodligen närmast att uppmuntra lantmännen

till de åtgärder, man ville framkalla. Detta vore dock enligt reservantens

åsikt icke rätta vägen för vinnandet av sagda mål.

Den rådande misstämningen bland lantmännen upphävdes eller dämpades

icke genom penninggåvor eller räntefria lån, som icke vore nödvändiga och icke

begärdes, utan genom en förtroendefull ledning av dyrtidsatgärderna, lämnad av

sakkunniga, med lantmännens yrke och vanor förtrogna personer, anställda av staten

eller hushållningssällskapen. Det komme ocloå att straffa sig självt, om den centrala

myndighet, som eljest hade hand om statsåtgärderna för lantbrukets höjande,

samt hushållningssällskapen, såsom föreslaget blivit, ställdes om icke alldeles utanför

så dock jämförelsevis främmande för dyrtidsåtgärderna och dessa lämnades i

händerna på tillfälliga organisationer utan samma förutsättningar för uppgiften.

Till nu lämpliga direkta åtgärder för produktionens höjande borde icke annat

än i undantagsfall räknas ökande av åkerarealen ° genom nyodlingar eller åkerns

förbättrande genom täckdikningar, för vilka ändamål de vanliga anslagen och fonderna

stode till buds, utan åkerns samt betesmarkernas omsorgsfullare skötsel genom

gödsling, djupplöjning, användande av förbättrat utsäde, noggrant aktgivande på

och iakttagande av alla för växtkulturen viktiga faktorer, stegring av arbetsledningens

uppmärksamhet och inriktande på de viktiga uppgifter, varom nu vore

fråga, anskaffande av arbetskraft samt utensilier för jordbrukets räkning m. m.

Dessa åtgärder skulle avse alt under lantbruksstyrelsens ledning genom hushållningssällskapen

och deras förvaltningsutskott söka dels giva lantbrukarna ingående

upplysning och ledning vid samarbetet med de redan inrättade dyrtidsorganisationerna

till undvikande av misstag och övergrepp från båda hällen dels ock genom

uppmuntran och behövliga anvisningar på frivillighetens väg förmå lantmännen att

vidtaga lämpliga åtgärder för ökande av sin produktion så mycket som möjligt,

under kristiden och använda de av staten redan lämnade understöden härtill i

fonder och anslag.

För att vinna detta mål bolde såväl inom lantbruksstyrelsen som hos hushållningssällskapen

dyrtidsorganisationer bildas med anlitande av statsmedel. I

I eu till mig ställd skrift har svenska mosskulturföreningen framhållit

betydelsen av att vid genomförandet av det utav produktionskommittén

avgivna förslag till åtgärder för främjande av täckdikning särskilt

förbättrande av torrläggningen å mossodlingar medels läckdikning ägnades

all möjlig uppmärksamhet. Föreningen har tillika anfört, att till

följd av torvjordens från andra jordslag mycket avvikande egenskaper

avdikningen på dessa jordar, vare sig denna skedde genom öppna eller

Bihang till. riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 317 höft. (Nr 357.) 3

Framställ

ning av svt

ska mosskv

turföreninge

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Framställning

av föreningen

Sveriges jordbrukskonsulenter.

KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

täckta diken, måste utföras på annat sätt än på fastmarks jorden och att

telen härutinnan både genom för svag eller stark torrläggning kunde

bliva ganska ödesdigra, om man ej härvid förfore på rätt sätt. Under

åberopande av att föreningen under sin mångåriga konsulterande verksamhet

vunnit ganska stor erfarenhet i härtill hörande frågor har föreningen

förklarat sig villig att, i den utsträckning detta vore möjligt,

ställa sina arbetskrafter till förfogande genom att dels genom sina kulturingenjörer

medverka vid de kurser, som skulle anordnas för utbildande

av dikniDgsförmän, dels lämna råd vid uppgörande av dikesplaner samt

vid granskning av desamma, när detta gällde moss- och myrmarker.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande häröver den 6 mars 1918 anfört,

att föreningens sålunda gjorde erbjudande vore värt allt beaktande.

Genom de organisationer, som av produktionskommittén föreslagits,

syntes emellertid betryggande åtgärder för sakkunskapens tillvaratagande

vara vidtagna, i det att därvid vederbörande råd eller nämnder skulle

äga rätt att, när de så tunne skäligt, inhämta den sakkunskap samt

de upplysningar, som i varje särskilt fall kunde anses erforderliga.

1 den mån experter sålunda i vissa frågor kunde behöva anlitas,

skulle säkerligen dessa råd eller nämnder icke försumma att begagna

sig härav. Mosskulturföreningens intresse för avdikning av mossar

vore i allmänhet känt i hela landet. Dess erfarenhet i hithörande

frågor komine därför antagligen att av vederbörande inhämtas, när

så kunde vara behövligt.

Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter har i en till mig riktad

framställning vänt sig mot produktionskommitténs uttalande, "att ledningen

vid täckdikningsplanernas upprättande och täckdikningens utförande,

kontrollen över. arbetet m. m. borde i främsta rummet anförtros

åt lantbruksingenjörerna. Föreningen har framhållit, att dylika

arbeten flerstädes utförts av jordbrukskonsulenter och länsagronomer,

och befarat, att, om kommitténs förslag bleve oförändrat antaget, dessa

arbeten skulle fråntagas nyssnämnda personer. Föreningen har föreslagit,

att sagda arbeten måtte kunna anförtros »åt den person, som

ined erkänd förmåga under flera år varit ledare av täckdikningsarbete

inom länet, d. v. s. lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent, länsagrononi

eller annan lämplig person». Tillika har föreningen ansett det olämpligt,

att, såsom kommittén föreslagit, arvodet för ledarskapet sattes

högre för lautbruksingenjörer än för andra och hemställt, att det

måtte utgå efter lika grunder för alla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 357.

1 avgivet utlåtande tiar lantbruksstyrelsen förklarat denna framställning

icke föranleda något särskilt yttrande utöver vad styrelsen

anfört i sitt utlåtande den 2 mars 1918.

Med anledning av produktionskommitténs ovan återgivna fram- T>eVartemenuställning

har frågan om understödjandet från statens sida av täckdik- chefen

ningsföretag kommit i ett annat läge än vid tiden för statsverksproposit.

ionens avlåtande. Såsom jag förut erinrat, yttrade jag då, att de

nuvarande bestämmelserna angående lån från täckdikningslånefonden

syntes böra i åtskilliga hänseenden förändras dels med hänsyn till inträdda

prisstegringar och dels även eljest i syfte att främja utförandet

av täckdikningsföretag. Jag avsåg härvid icke direkt förhållandena

under kristiden utan ansåg de ifrågasatta förändringarna i varje fall

behövliga, ehuruväl jag naturligtvis icke förbisåg betydelsen av att de

bleve genomförda så snart som möjligt och kunde bidraga att under

kristiden öka jordbrukets produktionsförmåga.

Produktionskommitténs förslag däremot tager uteslutande sikte på

kristidsförhållandena och åsyftar kraftiga åtgärders vidtagande för åstadkommande

av en stark ökning av täckdikuingen under de närmaste åren.

.Tåg anser i likhet med kommittén, att täckdikningen är under nuvarande

förhållanden särskilt förtjänt av uppmuntran. Det kan befaras, att på

grund av nuvarande starkt stegrade kostnader ett grund förbättringsarbete

av detta slag, vilket först småningom ger full ersättning för kostnaderna,

kommer att utan sådan särskild uppmuntran underlåtas eller åtminstone

i hög grad inskränkas under de närmaste åren. Jag biträder därför

tanken på vidtagande från statens sida av särskilda åtgärder i nu angivet

syfte.

Om genom dylika särskilda åtgärder något väsentligt skall bliva

uträttat, måste uppenbarligen — såsom också kommitténs förslag innebär

— vida större förmåner genom dem erbjudas jordbrukarna än som

rimligtvis kunna erhållas genom lån ur den nuvarande lånefonden, även

om villkoren för sådana lån förändras så, att de bliva fördelaktigare än

Tiu samt lånen göras tillgängliga i större utsträckning än för närvarande.

Lånen från täckdikningslånefonden måste nämligen, då denna fond är

avsedd att bestå även efter kristidens slut, anordnas efter förhållandena

under mera normala tider. Lantbruksstyrelsen har på grund härav

framhållit, att den nuvarande lånefonden icke torde komma till användning

under de år, de särskilda kristidsunderstöden för täckdiknings främjande

finnas att tillgå. Detta styrelsens uttalande utgår från att enligt

produktionskommitténs förslag särskilt för ändamålet anslagna medel

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

egid vidi genom andra

täckdikningslånefonden och att sålunda kristids
-

organ än som äro

skola

goras

fullständigt fri
-

skola användas enligt andra regler och

föreskrivna beträffande

anordningarna på ifrågavarande område

stående från fonden.

Det kunde visserligen tänkas, att den nu bestående lånefonden så

utvecklades och lånevillkoren så förändrades, att den kunde — eventuellt

jämte särskilda på annat sätt beredda förmåner — fullt ut tjäna det

syftemål, . varom nu är fråga, nämligen att forcera täckdikningsarbetet

under kristiden i folknäringens intresse. Genom eu dylik anordning

skulle vinnas, att lånerörelsen, som ju medför skyldighet till återbetala

ning under en följd av år, kunde fortgå som vanligt, under det att de

särskilda ytterligare kristidsförmaner, som må hava beviljats, kunde

indragas i mån som kristiden upphörde. Kristidsåtgärderna skulle då

allenast utgöra vissa tillfälliga tillägg till de för normala förhållanden

avsedda bestämmelserna. Da emellertid utlåningssumman från fonden

för de närmaste aren även i detta fall säkerligen måste bestämmas avsevärt

högre än som kan anses erforderligt för vanliga förhållanden,

skulle fonden vid användande av denna metod antagligen behöva göras

ganska väsentligt större än som vore nödvändigt för en normal utlåning

i framtiden, hör övrigt synes det sannolikt, att även i avseende å själva

lånen vissa av kristiden föranledda jämkningar i de för vanliga förhållanden

avsedda bestämmelserna skulle finnas böra vidtagas, och om detta

visade sig nödvändigt, skulle den huvudsakliga fördelen av en anordning

av nu senast ifrågasatt slag försvinna.

I betraktande av dessa förhållanden synes mig den av produktionskommittén

föreslagna utvägen, nämligen genomförandet av särskilda,

fristående anordningar för täekdikningens kraftiga befordrande under

nu rådande förhållanden, vara den lämpligaste. Enär lantbruksstyrelsens

förenämnda uppfattning, att täckdikningslånefonden då icke torde komma

att under de närmaste åren få någon egentlig användning till nya lån,

synes riktig, lärer

någon särskild anledning att redan nu företaga

^ 0 - ------- -------en

revision av villkoren och bestämmelserna för lån ur denna fond icke

töiefinnas utan torde därmed kunna tillsvidare anstå, varigenom även

vinnes, att de erfarenheter, som kristidsåtgärderna på ifrågavarande område

må medföra, kunna tillgodogöras vid revisionen. Ej heller lärer

det då vara av behovet påkallat att, såsom i statsverkspropositionen

beräknats, anslag till kapitalökning för nämnda fond anvisas för år 1919

utan bör frågan om dylikt anslag få förfalla.

Vad^ därefter vidkommer de av produktion skommittén föreslagna

särskilda åtgärderna, vill jag först uttala min anslutning till kommitténs

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj;ts nåd. proposition Nr 357.

åsikt, att desamma icke böra, liksom de nuvarande lånen från täckdikningslånefonden,

begränsas till att utgå endast till innehavare av mindre

jordbruk, utan böra de avse alla jordbrukare samt både större och

mindre gårdar.

Kommitténs förslag innefattar, att till vissa mindre täckdikningsföretag

skulle utgå statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, under det

att till större dylika företag skulle kunna bevil jas ränteri ia lån. Mot

detta förslag synes först kunna invändas, att själva täckdikningsföretagets

storlek icke torde vara lämplig grund för användandet av olika understödsformer.

Kommittén synes hava hämtat stöd för denna uppdelning

däruti, att större företag kräva större kapitalutlägg. Men det bör bemärkas,

att för eu mindre jordbrukare kan ett mindre företag betyda,

relativt taget, fullt ut lika stort och ofta större kapitalutlägg än ett mer

omfattande företag för en större jordbrukare. Då dessutom av kommitténs

framställning synes framgå, att kommittén ansett det föreslagna

bidraget utan återbetalningsskyldighet innebära större understöd''än de

räntefria lånen, bör observeras, att även en innehavare av större jordbruk

kan utföra ett täckdikningsföretag av den mindre omfattningen

och att det särskilt under nuvarande tider, med dyra arbets- och materialpris,

är ganska sannolikt, att även på åtskilliga större egendomar täckdikningar

under ett år begränsas till den av kommittén som villkor

för statsbidraget angivna arealen av högst G hektar. Att dessa större

jordbrukare skola av sådant skäl åtnjuta det såsom mera frikostigt avsedda

direkta understödet, synes icke lämpligt, -lag anser därför, att,

ifall någon gräns skall sättas, denna icke bör rätta sig etter själva fötetagets

storlek utan efter storleken av det jordbruk den person innehar,

som låter utföra arbetet.

Emellertid hyser jag starka betänkligheter mot själva det föreslagna

medgivandet av-bidrag utan återbetalningsskyldighet. Ett fortsättande
-

ehuru med

CD

vissa

avvikelser

av täckdikningslånefonden inslagna vägen

på den genom inrättandet

__________________ _____________ ______ ^ att utlämna lån anser jag
vara

att föredraga. Därest, såsom jag ämnar föreslå, dessa lan utlämnas

på särdeles göda villkor, böra de utgöra en kraftig uppmuntran till

företagande av täckdikningsarbeten. .lag har för denna ståndpunkt

det särskilda skälet, att det av kommittén föreslagna bidraget utan

återbetalningsskyldighet till eu tredjedel av kostnaden om det än

efter matematisk uträkning må representera en något större förmån

än ett hela kostnaden motsvarande räntefritt lån, som aterbetalas genom

amorteringar med en femtedel under vart och ett av det tredje till och

med sjunde året, — dock för bidragsmottagaren nödvändiggör att annor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 357.

ledes anskaffa de återstående två tredjedelarna. Detta kan säkerligen

understundom bliva förenat med svårigheter. Om anskaffandet sker

genom lån, måste säkerhet ställas och redan från början ränta betalas,

'' dket med nu gällande höga räntefot lätteligen kan i hög grad förminska

värdet av att en tredjedel av kostnaden erhålles utan återbetalningsskyldighet.

Det synes mig därför finnas skäl för antagande, att

ett medgivande av statsbidrag enligt kommitténs förslag ingalunda skulle

utgöra en så^ kraftig eggelse till igångsättande av täckdikningsföretag,

som kommittén antagit. Helt annorlunda förhåller det sig med de räntefiia

lånen, genom vilka hela det erforderliga kapitalet erhålles på särdeles

goda villkor. Jag vill därför tillstyrka, atc det nu avsedda statsunderstödet

må utgå till alla jordbrukare och alla företag i form av

räntefria lån. Härigenom vinnes också, att bestämmelserna bliva avsevärt

förenklade.

I likhet med vad kommittén förordat beträffande de av densamma

ifrågasatta lånen, anser jag lån böra vid täckdikning medelst rör kunna

utgå med hela kostnadsbeloppet och vid täckdikning med annat material

ined högst tre fjärdedelar av kostnaden, dock i varje fall endast intill

viss högsta kostnad per hektar. Denna högsta kostnad har kommittén

föreslagit vid användning av rör till i allmänhet 500 kronor för hektar,

vilket belopp dock på grund av särskilda förhållanden skulle kunna höjas till

000 kronor per hektar, samt vid täckdikning medelst annat material än rör

till 450 kronor för hektar. De av kommittén sålunda angivna maximibeloppen

synas mig väl höga. För min del anser jag, att, synnerligast

som arbetet nu torde böra främst avse sådan jord, där täckdikningen

är jämförelsevis lätt och därför kan omfatta större areal, maximibeloppet

för den kostnad, som må kunna läggas till grund för statsbidraget,

icke i något fall bör få överstiga 500 kronor per hektar, då rör användas,

och 400 kronor per hektar vid användning av annat material.

Jag vill för jämförelse härmed erinra, att lån från den nuvarande täckdikningslånefonden

beviljas blott till 70 procent av kostnaden, då rör

användas, och till 50 procent, när annat material begagnas. Något

maximum per hektar är ej bestämt för dylika lån. Däremot föreskrives

visst lånemaximum för den enskilde låntagaren. Sådant lånemaximum

bör nu icke stadgas. Då emellertid den totala lånesumman

för hela riket under visst år måste begränsas till visst belopp, lärer

höra föreskrivas, att lånen skola främst tillgodokomma dem, som

hava mest behov därav, och därav kan även följa, att lånebeloppen

för de ^ enskilda låntagarna måste reduceras. För återbetalande av erhållet

lån bör nöjaktig säkerhet ställas av låntagaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 357.

I betraktande av den stora fördel räntefriheten innebär synes icke

något vara att erinra mot att för ifrågavarande lån bestämmes en kortare

amorteringstid än för lånen från den nuvarande fonden och att alltså,

såsom kommittén föreslagit, lånen skola, sedan de innehafts under två år,

återbetalas med en femtedel under vart och ett av de följande fem åren.

Kommittén har särskilt berört förhållandena, när täckdikningsarbete

utföres å en utarrenderad fastighet, och föreslagit, att, i det tall

att jordägaren jämlikt bestämmelserna i 2 kap. 17 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom bestrider kostnaderna för rören, endast halva

lånet skulle utgå till brukaren och andra hälften till jordägaren. Då

låuesumman ju icke bör överstiga kostnaden, grundar sig detta förslag

på det antagandet, att värdet av rören motsvarar halva kostnaden för

täckdiknmgen. Om än detta torde såsom allmänt medeltal vara ungefär

riktigt, kunna dock i enskilda fall avsevärda avvikelser inträffa, vilka

kunde medföra, att en låntagare härigenom finge lån utöver sina kostnader.

Jag anser det därför lämpligare, att lånet i nu angivet fall pa

ansökan delas mellan jordägaren och brukaren i förhållande till värdera»

beräknade kostnader. '' Därest ansökan i dylikt fall inkommer endast från

arrendatorn, kan lånets belopp tydligen ej sättas högre än som motsvarar

arrendatorns kostnader med avdrag för vad han sedermera enligt

lag äger utbekomma av jordägaren.

Kommittén har i sammanhang'' härmed uttalat att, därest den återstående

arrendetiden skulle understiga sju år, frågan om lånets återbetalning

borde bero av överenskommelse mellan jordägaren och arrendatorn.

Jag vill med anledning härav erinra, att den nuvarande bestämmelsen

i villkoren för lån ur täckdikningslånefonden, att lån må

kunna utgå till brukare under förutsättning, att dennes återstående brukningstid

omfattar minst tio år, det år lånet utlämnas oräknat, tillkommit

enligt beslut av 1913 års riksdag på grund av motion, varvid riksdagen

uttalade, att huvudsaken syntes vara, att brukaren själv finge under

brukningstiden njuta frukterna av företaget. T betraktande av de föiändrade

regler, enligt vilka de nu ifrågasatta lånen för täckdikningens

främjande böra utgå i jämförelse med lånen ur täckdikningslånefonden,

särskilt derutinnan att de icke äro begränsade blott till mindre jordbrukare,

och då huvudsyftet nu är att hastigt söka ta till stånd eu

omfattande täckdikning, synes mig kommitténs ståndpunkt i denna fråga

kunna godkännas, enligt vilken den återstående arrendetidens längd icke

bör utöva någon inverkan på frågan om låns beviljande. Då eu brukare,

som har blott några få år kvar av arrendetiden, väl torde vara mindre

benägen att vidtaga täckdikningsarbeten och ikläda sig betalningsskvl
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 357.

dighet därför, torde det vara i jordägarens intresse att bringa företaget

till stånd genom att i form av överenskommelse med brukaren

exempelvis övertaga viss del av dennes betalningsskyldighet. Jordägaren

kan sedan, om han så finner lämpligt, söka ersättning härför

av en ny brukare.

Såsom kommittén uttalat synas innehavare av ecklesiastika boställen

höra kunna bliva delaktiga av nu ifrågavarande lån. Detta bör

även vara fallet med arrendatorer till kronoegendomar.

Kommittén föreslår, alt lån skall utbetalas först sedan arbetet utförts

och vederbörligen avsynats. Härigenom skulle emellertid låntagaren

försättas i nödvändigheten att förskottera all kostnad för företaget och

kanske härtill upplåna medel å annat håll. Detta synes mig kunna i

betänklig mån hindra uppnåendet av det med statsunderstödet avsedda

syftet.^ Jag håller före, att medel av lånet må kunna utbetalas i mån

av utfört arbete, dock endast i samma förhållande, vari lånet står till

den beräknade kostnaden, och att minst en fjärdedel städse bör innestå,

till dess hela arbetet avsynats och godkänts.

Kommitténs förslag innebär, att lånen skola av vederbörande

odlingsråd utlämnas direkt till låntagarna och att alltså det vid lån ur

täckdikningslånefonden och ett flertal andra statslånefomier till jordbrukets

gagn använda systemet med ekonomiskt ansvariga låneförmedlare

icke skall i detta fall komma till användning. Jag vill icke bestrida,

att vissa skäl kunna anföras för en sådan direkt utlåning. Särskilt

kan det befaras, att hos låneförmedlare — vare sig hushållningssällskapen

eller tilläventyrs andra organisationer, som kunde tänkas bliva

använda för ändamålet, — betänkligheter kunna yppa sig mot att

övertaga det omedelbara betalningsansvaret gent emot staten för de

ganska stora belopp, som nu skulle tillfälligtvis undor kristiden behövas.

Mot dessa skäl böra emellertid vägas de svårigheter eu direkt utlåning

skulle medföra, särskilt i betraktande av att d t säkerligen blir fråga

om ett mycket stort antal lån på i genomsnitt ett jämförelsevis mindre

belopp vart och ett. Åvenså bör det beaktas, att man väl bör kunna

antaga, att den kristidsorganisation, varav odlinusråden utgöra ett led,

icke skall behöva bibehåilas i verksamhet under hela den tid av sju åi\

under vilken återbetalningen skall ske, och då skulle man bliva nödsakad

att anordna särskilda utvägar för övertagande av odlingsrådens verksamhet

i detta hänseende. Efter övervägande av på frågan inverkande

särskilda omständigheter har jag funnit mig böra tillstyrka, att även i

delta fall systemet med ekonomiskt ansvariga mellanhänder vinner tillämpning,

och synes det naturligast, att hushållningssällskapen, vilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!.. Muj:ts nåd. proposition Nr 357.

förmedla de nuvarande täckdikningslånen, även i detta fall anlitas såsom

låneförmedlare.

Jag åsyftar emellertid icke, att genom en sådan anordning den

för kristidsåtgärder nyligen inrättade särskilda odlingsorgamsationen

skall berövas medverkan och inflytande å nu förevarande frågor. En

sådan medverkan synes mig tvärtom icke blott i hög grad lämplig utan

även nödvändig för att saken skall kunna bedrivas med all önsklig kraft

och skyndsamhet. Denna organisation, som sträcker sina grenar in i

varje kommun och som har till syfte att samla alla krafter till ett energiskt

arbete på jordbruksproduktionens ökande, bör enligt min mening vara

synnerligen ägnad att taga hand om frågor av detta slag. I likhet med

kommittén anser jag alltså det böra tillkomma odlingsnämnderna att.

med jordbrukarna inom vederbörande kommun samråda angående igångsättande

av täckdikningsföretag samt tillhandagå med anvisningar och

råd, biträda vid begäran om förordnande av lörrättningsman och vid

sökande av lån samt vid anskaffande av rör och arbetskrafter m. m.

Denna verksamhet tillkommer på ett naturligt sätt odlingsnämnderna

enligt deras allmänna instruktion och kan uppenbarligen bedrivas oberoende

av om lånen förmedlas genom hushållningssällskapen eller utgå

i annan ordning.

Vad därefter vidkommer odlingsråden, vilka enligt kommitténs

förslag skulle äga bevilja lånen och utöva åtskilliga andra funktioner

beträffande nu ifrågavarande åtgärder, är att märka, att dessa råd äro

i sin helhet tillsatta av hushållningssällskapens förvaltningsutskott och

alltså kunna på visst sätt anses såsom sällskapens egna organ. Om nu

hushållningssällskapen bliva ekonomiskt ansvariga låneförmedlare, är det

givet, att åt de särskilda sällskapen själva måste överlåtas att besluta,

genom vilket organ de vilja utöva denna lånerörelse, men det synes

ligga mycket nära till hands att, så länge odlingsråden fungera, sagda

uppgift uppdrages åt dem. Om odlingsråden upphöra före avvecklingen

av nu ifrågavarande lånerörelse, lärer deras uppgift i avseende å utestående

lån kunna utan större svårighet övertagas av förvaltningsutskottet

eller särskild nämnd. Jag vill framhålla, att då kostnaderna för

odlingsrådens verksamhet bestridas av statsmedel, denna låneförmedling

icke bör för sällskapen medföra några förvahningsutnifter, ifall bestyret

därmed uppdrages åt sagda råd. I vilket fall som helst synes det mig

lämpligt, att låneansökningar ingivas till odlingsrådet, som, ilall det icke

självt kan i sista hand besluta därom, med eget yttrande överlämnar

ansökningarna till det organ, åt vilket hushållningssällskapet uppdragit

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 317 höft. (Nr 357.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

beslutanderätten. Odlingsråden böra i varje fall handlägga övriga frågor

beträffande nu ifrågavarande täckdikning än som röra själva utlåningen.

Det är emellertid givet, att denna lånerörelse liksom varje annan,

som sker genom ansvariga låneförmedlare, kan för förmedlaren medföra

viss ekonomisk risk. Några särskilda bestämmelser för lindrande av

sådan risk vid vanliga täckdikningslån finnas visserligen icke meddelade,

men med hänsyn till den jämförelsevis stora omfattning, den nu ifrågasatta

lånerörelsen är avsedd att vinna under en kort tidsperiod, anser

jag motsvarande förfaringssätt böra tillämpas som beträffande lån ur

tiskerilånefonden, dock med viss förändring, vartill jag strax återkommer,

och att alltså riksdagens medgivande bör utverkas till att, där

å utlämnat lån uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må på framställning av

vederbörande hushållningssällskap och efter prövning av de i varje fall

förekommande omständigheter äga att av fondens medel anvisa gottgörelse

för den lidna förlusten med skäligt belopp. Skiljaktigheten skulle

i så fall bliva, att låneförmedlarna i detta fall kunde få hela förlusten

ersatt, under det att förluster å fiskerilån kunna ersättas endast till hälften.

Då det är önskvärt, att bestämd skillnad iakttages mellan nu ifrågavarande

lån och lånen ur täckdikningslånefonden, isynnerhet om de förra,

såsom jag föreslår, skola liksom de senare förmedlas av hushållningssällskapen,

synes åt den nu ifrågavarande lånerörelsen böra givas en

särskild, så kortfattad och användbar beteckning som möjligt. Jag vill

föreslå, att den nya fonden kallas dräneringsfonden, lånen till hushållningssällskapen

statslån ur dräneringsfonden och lånen till jordbrukare

dräneringslån.

Enligt kommitténs förslag skulle ledningen vid täckdikningsplanernas

uppgörande och arbetets utförande, kontrollen m. m. i främsta

rummet anförtros åt lantbruksingenjörerna men, om så befunnes lämpligt,

kunna efter odlingsrådets bestämmande uppdragas även åt jordbrukskonsulent,

länsagronom eller annan lämplig person. Lantbruksstyrelsen

har såväl i sin skrivelse den 19 februari 1918 som i sitt utlåtande

över kommitténs förslag gjort gällande, att åtminstone vid vissa

större företag, då tegelrör användas, endast lantbruksingenjörer borde

anlitas såväl såsom förrättningsmän, varvid dessa dock skulle till sin

hjälp äga nödiga biträden, som Ock för planernas granskning före beviljandet

av lån. Då en sådan bestämmelse skulle kunna medföra, att

andra lika viktiga förrättningar — exempelvis sådana som avse utförandet

av större vattenavledningsföretag — bleve undanskjutna, é&är lantbruksingenjörerna

icke kunna médhinna allå défesa förrättningar, och då

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 357.

irågan om biträden åt lantbruksingenjörerna nu är under utredning,

finner jag det icke tillrådligt att nu stipulera eu så strängt inskränkande

föreskrift, som lantbruksstyrelsen föreslagit, utan anser, att det bör stå

odlingsråden fritt att anlita vem helst av de av kommittén angivna

förrättningsmän, som odlingsrådet finner lämpligt, för att ändamålet må

vinnas både hastigt och säkert.

Såsom jag i annat sammanhang framhållit synes någon befogenhet

att direkt förordna lantbruksingenjör att utföra förrättning icke höra

tillkomma odlingsråd, utan bör framställning om förordnande därtill

göras hos vederbörlig myndighet.

Kommittén har vidare föreslagit, att till förrättningsmän och tekniska

biträden åt dessa skall utgå ersättning av statsmedel enligt särskilda

föreslagna grunder. Härutinnan är jag så till vida enig med kommittén,

som jag anser, att, då nu ifrågavarande arbetens påskyndande är särskilt

angeläget, extra ersättning bör beviljas sagda personer för deras

biträde därvid och att staten bör bestrida densamma. Såsom kommittén

erinrat, äger nu lantbruksingenjör enligt arvodestaxan den 1 oktober

1886 att för av honom verkställd undersökning uppbära av den,

som påkallat förrättningen, arvode med 4 kronor 50 öre om dagen.

Kommittén föreslår nu för lantbruksingenjörerna ett dagtraktamente

av statsmedel av 20 kronor för dag. Huruvida enligt kommitténs

mening jämväl nyssberörda arvode skulle fortfarande utgå, framgår ej

tydligt. ''lag vill erinra, att fråga väckts om omarbetning av förenämnda

arvodestaxa och att denna fråga, som har nära beröringspunkter

med den jämväl väckia frågan om revidering av lantmäteritaxan, är

föremål för utredning av de särskilt tillkallade lantmäterisakkunniga.

Då dessa frågor icke torde kunna inom den närmaste framtiden bliva

föremål för slutligt avgörande, bör man nu utgå från, att den nuvarande

arvodestaxan för lantbruksingenjörer åtminstone ännu någon tid blir

gällande. Med hänsyn till önskvärdheten av att få förrättningar av nu

ifrågavarande slag till stånd i stor utsträckning och för att förebygga,

att på grund av de rekvirenten åliggande kostnader dessa förrättningar

kanske nästan uteslutande uppdragas åt andra förrättningsmän än lantbruksingenjörer,

synes mig rekvirenten böra befrias från att gälda det

nu bestämda dagarvodet av 4 kronor 50 öre. Under erinran att lantbruksingenjörerna

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning efter

fjärde klassen i resereglemente^ och att för odlingsradens ledamöter i

anslutning till vad produktionskommittén föreslagit numera bestämts dagtraktamente

efter tredje klassen samt ersättning för själva resekostnaderna

efter f järde klassen, anser jag mig ej kunna för lantbruksingenjörerna, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 357.

ju äro avlönade statstjänstemän, tillstyrka högre dagtraktamente vid nu

ifrågavarande förrättningar och därav föranledda resor än efter tredje

klassen, ej heller för själva resekostnaderna högre ersättning än efter fjärde

klassen. Enligt numera fattat beslut utgår dagtraktamente enligt resereglementets

tredje klass med 14 kronor, vilket belopp alltså bör tillgodokomma

lantbruksingenjörerna, varemot det nuvarande dagarvodet

för förrättningsdagar av 4 kronor 50 öre bör bortfalla.

Till jordbrukskonsulenter och andra, när de i stället för lantbruksingenjörer

äro förrättningsmän, torde böra vid dessa förrättningar och

resor såväl dagtraktamentet som själva resekostnadsersättningen utgå

efter fjärde klassen i resereglementet. Dagtraktamentet blir då 11 kronor.

Något dagarvode till dessa förrättningsmän bör icke få avfordras rekvirent.

Enligt gällande arvodestaxa gäldas resekostnads- och traktamentsersättning

till lantbruksingenjör för resa till och från förrättning av statsmedel,

ifall förrättningen är upptagen i fastställd resplan, men eljest av

rekvirenten. Vid nu ifrågavarande förrättningar och av desamma föranledda

resor böra, såsom jag redan antytt, samtliga dagtraktamenten

och resekostnadsersättningar såväl till lantbruksingenjörer som till andra

förrättningsmän gäldas av statsmedel. I olikhet med kommittén anser

jag emellertid, att rekvirenten bör utan ersättning tillhandahålla skjuts

från närmaste järnvägs- eller ångbåtsstation eller gälda kostnaden för

dylik skjuts.

Behovet av tekniska biträden till förrättningsmännens förfogande

torde vara tydligt, enär dessa eljest icke torde kunna medhinna arbete

i avsedd utsträckning. Dagtraktamente och reseersättning böra till dessa

biträden utgå av statsmedel, beträffande skjuts dock med nyss nämnd

inskränkning. Kommittén har föreslagit dagtraktamente av 12 kronor.

Jag anser emellertid, att såväl traktamente som reseersättning bör utgå

till dessa biträden efter resereglementets femte klass, varigenom dagtraktamentet

blir 9 kronor.

Det torde vara uppenbart, att nu omförmälda dagtraktamenten och

resekostnadsersättningar böra utgå av statsmedel endast vid sådana företag,

till vilka dräneringslån erhållas.

Kostnaden för de täckdikningsförmän, som äro erforderliga vid

själva arbetets utförande, har kommittén ansett böra bestridas av jordinnehavaren,

som dock skulle äga rätt att inräkna sådan kostnad i täckdikningskostnaderna.

Härutinnan har lantbruksstyrelsen uttalat eu avvikande

mening. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att man

kan utgå från, att de täckdikningsförmän, som redan nu finnas anställda

hos hushållningssällskapen, skola komma att stå till förfogande vid nu

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kuny l. Maj-Is nåd. proposition Nr 357.

ifrågavarande företag. Anledning torde icke töretinnas att ifrågasätta,

att ^kostnaderna för dessa förmän nu skola till någon del övertagas av

staten, utan torde dessa kostnader böra bestridas i den ordning förut

brukats. Utöver nämnda förmän, vilkas antal enligt lantbruksstyrelsens

uppgift är 67, kräves emellertid ytterligare ett avsevärt antal. Beträffande

dessa synes det mig lämpligast, att visst årsarvode betalas av

statsmedel, varemot det dagarvode, som må tillkomma dem, och vars

belopp vederbörande odlingsråd bör äga bestämma, bör gäldas av rekvirenten,

dock med rätt för denne att inräkna denna utgift i täckdikningskostnaden.

Jag kan således icke ansluta mig till iantbruksstyrelsens

förslag, att dagarvodet till täckdikningsförmännen skulle bekostas delvis

av staten och delvis av rekvirenten, och finner desto mindre anledning

därtill, som jag anser det av lantbruksstyrelsen föreslagna årsarvodet

av i medeltal 150 kronor vara alldeles för lågt beräknat och böra

väsentligt höjas, varigenom statens andel i kostnaderna för dessa förmän

ökas. Då styrelsen uppgivit, att för hushållningssällskapens täckdikningsförmän

årsarvodet kan gå upp ända till 800 kronor och i allmänhet

håller sig vid 200—250 kronor, synes man, särskilt i betraktande

av nuvarande höga arbetspriser, icke böra för de nyantagna förmännen

räkna med lägre medelavlöning i form av årsarvode än 300 kronor.

Eu viktig förutsättning för ett gott resultat av täckdikningsarbetena

är att förmännen, vilka skola å arbetsplatsen övervaka hela arbetet och

själva utföra de delar därav, som kräva största skickligheten och noggrannheten,

besitta fullt tillräcklig vana och sakkunskap härför. Det

synes mig därför vara av stor betydelse, att sadana utbildningskursei,

som kommittén föreslagit, komma till stånd så snart som möjligt och

i erforderlig utsträckning. Åven efter kristidens slut kommer det säkerligen

att visa sig särdeles gagneligt att hava ett väsentligt ökat antal

skickliga täckdikningsförmän att tillgå. Kostnaden för kurserna böra

givetvis bestridas av statsmedel.

Kommittén har vidare föreslagit, att särskild ersättning av statsmedel

skulle utgå till ledaren av täckdikningsarbetet för upprättandet av

täckdikningskarta och därtill hörande arbeten, vilken ersättning föitslagits

till 1 krona per hektar. Med anledning härav vill jag erinra,

ansenligt förberörda arvodestaxa lantbruksingenjör äger av vederbörande

rekvirent uppbära 50 öre per hektar för täckdikningskarta i skala av minst

1: 4,000, som upptager dikens läge och med horisontalkurvoi angiver

markens1 lutning samt lämnar beräkning av erforderliga rördimensioner.

Huruvida kommittén åsyftat, att denna ersättning nu skulle upphöra,

synes ovisst. För min del kan jag ej finna annat, än att det bör åligga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

jordinnehavaren att, därest han önskar täckdikningskarta, gälda ersättning

härför. Då emellertid sagda ersättning numera synes vara alltför

låg, vill jag tillstyrka, att den höjes till 1 krona för hektar. Detta belopp

bör av jordinnehavaren gäldas även då kartan upprättas av annan

än lantbruksingenjör.

Slutligen har kommittén ansett, att mätningsinstrument borde, i

den män sådana erfordrades, ställas till de tekniska biträdenas och täckdikningsförmännens

förfogande. Under framhållande att detta bör ske

i så begränsad utsträckning, som är förenligt med ändamålets

uppnående, samt att instrumenten böra förbliva statens egendom och

endast utlämnas till begagnande, intill dess staten finner lämpligt att

använda dem på annat sätt eller avyttra dem, samt att Kungl. Maj:t

bör äga meddela närmare föreskrifter angående dessa instruments utlämnande

m. m., vill jag biträda detta kommitténs förslag.

Kommittén har föreslagit, att de nu ifrågasatta åtgärderna skola

avse de tre åren 1918—1920. Ehuruväl jag i likhet med kommittén

håller för antagligt, att förhållandena komma att under hela denna treårsperiod

göra åtgärder av ifrågavarande slag från statens sida motiverade,

anser jag det givetvis icke behövligt, att redan nu medel anvisas till

åtgärder, som skola utföras först under år 1920. Ej heller synes ett

sådant anvisande redan nu vara påkallat därav, att täckdikningsplaner

böra upprättas i förväg och arbetena i övrigt förberedas.

Då det emellertid givetvis är omöjligt att i förväg exakt beräkna

lånerörelsens blivande omfattning under de särskilda åren, böra dels de

erforderliga anslagen anvisas som reservationsanslag och dels fondens

hela kapitaltillgång kunna utan inskränkning till visst belopp per år

disponeras för det med fonden avsedda ändamål.

Kommittén har ansett sig kunna antaga, att för vart och ett av

de tre åren skulle åtgå till statsbidrag och lån tillhopa 5 miljoner

kronor. I betraktande av den nu långt framskridna tiden och med hänsyn

till att täckdikningen är beroende av befintlig tillgång å rör torde

någon särdeles stor ökning i dessa arbeten under innevarande års vår

och försommar knappast kunna påräknas. För de arbeten, som då kunna

utföras, samt för täckdikningsarbeten under instundande höst torde ett

belopp av inalles 3 miljoner kronor till räntefria lån få anses vara tillräckligt.

För år 1919 torde däremot, då enligt mitt förslag statens

understöd skall i varje fall bestå av lån intill hela kostnaden — dock

inom vissa maximigränser — under det att kommittén beräknat, att

största delen skulle utgå såsom bidrag endast till en tredjedel av kostnaden,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Ktingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

det av kommittén ifrågasatta beloppet, 5 miljoner kronor, böra höjas till

b miljoner kronor. Efter en antagen medelkostnad av något över 400

kronor för hektar skulle iör dessa 9 miljoner kronor kunna täckdikas

22,000 å 23,000 hektar. Dessa belopp böra anvisas bland utgifter för

kapitalökning och utgå av tillfälliga lånemedel.

Vad beträffar övriga här ovan angivna ändamål böra medel därtill

utgå från anslag under nionde huvudtiteln.

Kommittén har antagit, att ledarna till ett antal av 26 skola tagas

i anspråk i medeltal 120 dagar om året. Mot denna beräkning har jag

ej något att erinra. Dagtraktamenten och resekostnadsersättningar enligt

förut av mig angivna grunder torde vad beträffar lantbruksingenjörerna,

som ju äro statstjänstemän, kunna vid ifrågavarande förrättningar

utgå från nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till reseoch

traktamentspenningar. Detsamma gäller uppenbarligen för extra

lantbruksingenjörer samt vikarier för nu nämnda tjänstemän. För bestridande

av motsvarande kostnader för övriga förrättningsmän torde

däremot särskilt anslag böra anvisas. Om man antager antalet av

dylika förrättningsmän till 15, blir kostnaden för dagtraktamentena

15 x 120 x 11 = 19,800 kronor för år. Till reseersättningar för samtliga

26 ledare har kommittén beräknat 50,000 kronor. Då denna summa

synes mig ganska hög, torde för 15 förrättningsmän reseersättningarna

icke behöva beräknas uppgå till mer än omkring 20,000 kronor.

Tekniska biträden har kommittén antagit skola anställas till ett

antal av 100 och tjänstgöra i medeltal 120 dagar. Häremot har jag

ej något att erinra. '' Särskilt anslag för bestridande av dessa biträdens

resekostnads- och traktamentsersättningar synes vara av nöden. Kostnaden

för deras dagtraktamenten blir 100 x 120 x 9 = 108,000 kronor.

Kommittén har beräknat deras reseersättningar efter 1,000 kronor för

varje. Detta belopp synes mig väl högt och torde ett belopp av 80,000

kronor vara tillräckligt.

För bedrivande av täckdiknmgsarbetena i den av kommittén avsedda

omfattningen har lantbruksstyrelsen beräknat, att utöver de nuvarande

i hushållningssällskapens tjänst anställda täckdikningsförmännen behövde

anställas ytterligare 130 förmän. Till dem böra beräknas årsarvoden

å 300 kronor i medeltal, vilket gör en årsutgift av 39,000 kronor.

Samtliga nu nämnda särskilda anslagsbehov för personalen synas

böra tillgodoses medelst ett förslagsanslag, enär utgifternas storlek blir

beroende av antalet förrättnings- och resdagar m. m. Ovan angivna

belopp utgöra tillhopa 266,800 kronor. Då, såsom jag ovan antytt, arbetena

under år 1918 näppeligen kunna få den avsedda omfattningen,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 357.

anser jag det tillräckligt, om förslagsanslagets belopp sättes till 200,000

kronor för innevarande år. För år 1919 torde det böra upptagas till

260.000 kronor.

Till utbildningskurser för 200 personer har kommittén beräknat

ett belopp av 30,000 kronor. Då emellertid enligt förestående beräkningar

endast 130 nya förmän behövas, lärer detta belopp kunna något

sänkas. Då väl kostnaderna för kurserna icke i alla hänseenden äro

direkt proportionerliga till elevantalet, torde dock större sänkning än

till 25,000 kronor icke böra ske. Hela detta belopp torde böra anvisas

för innevarande år men erhålla reservationsanslags natur, enär det ännu icke

synes kunna bedömas, huru och när dessa kurser lämpligast böra ordnas.

Till anskaffande av mätningsinstrument anser jag ett anslag av

50.000 kronor böra få vara tillfyllest. Det bör anvisas för innevarande

år såsom reservationsanslag.

Chefen för finansdepartementet kommer att framdeles under riksdagens

lopp framlägga förslag angående beredande av medel för de nu

ifrågasatta utgifterna.

Det torde vara lämpligt, att de huvudsakliga regler, som skola

gälla för lån ur dräneringsfonden, sammanfattas i form av allmänna

villkor och bestämmelser. I betraktande av dels angelägenheten att

verksamheten erhåller största möjliga omfattning och för sådant ändamål

kan på lämpligt sätt anpassa sig efter olika orters förhållanden och dels

hela anordningens tillfälliga karaktär synas emellertid dessa bestämmelser

icke böra göras lika detaljerade som för den nuvarande täckdikningslånefonden

och andra liknande fonder.

Jag får nu framlägga följande förslag till dylika villkor och bestämmelser:
1)

Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån för

att därav utlämna dräneringslån, må ingiva skriftlig framställning därom till statens

odlingskommitté.

2) Statens odlingskommitté må efter prövning av sålunda gjorda framställningar

bevilja hushållningssällskap statslån från fonden; åliggande det kommittén

att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret.

3) Finnes statslånebelopp vara disponerat på annat sätt än förevarande bestämmelser

tillåta, skall sådant lånebelopp, på yrkande av statens odlingskommitté

eller den myndighet, åt vilken kommitténs uppgifter i förevarande avseende må av

Kungl. Maj:t överlämnas, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4) A statslån från dräneringsfonden erlägges icke någon ränta.

Sedan statslånet innehafts under två år från lyftningsdagen, skall vid utgången

av vart och ett av de därpå följande fem åren årligen återbetalas en femtedel

av det ursprungliga beloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

Med fullgörande av sålunda stadgade kapitalinbetalningar må dock hushållningssällskap

åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalt förfallet

kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig ränta från förfallodagen, tills

inbetalning sker.

5) Den, som av hushållningssällskap erhåller dräneringslån, skall åtnjuta enahanda

räntefrihet, som nyss nämnts, och skola jämväl de i nästföregående moment

stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å dräneringslån, dock med iakttagande dels

att tiden för amorteringsskyldiglietens inträde skall räknas från den dag, då medel

av lånet första gången lyftats, och dels att hushållningssällskap icke är förpliktat att

medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen kapitalinbetalning.

6) Dräneringslån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad

jord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och,

beträffande brukare, av brukningstidens längd; börande såvitt möjligt tillses, att lån

främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav.

Är täckdikningsarbete å utarrenderad fastighet avsett att äga rum under sådana

förhållanden, att det jämlikt lag eller författning åligger jordägaren att bestrida

så stor del av kostnaderna, som motsvarar värdet å därvid använda tegelrör, må

lån beviljas såväl jordägaren som brukaren, envar dock allenast i förhållande till

hans beräknade kostnader.-

7) Dräneringslån, som lämnas för täckdikning med rör, må kunna uppgå till

hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för

hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning

med annat material må dräneringslån ej lämnas till högre belopp än som motsvarar

tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden och ej heller överstiga 400 kronor

för hektar av sådan jord, som nyss sagts.

8) Vid beräkning av denna kostnad upptages såväl kostnaden för själva dikningsarbetet,

däri inräknad den ersättning till täckdikningsförman, vilken det åligger

jordinnehavaren att betala, som ock kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier.

Arbete för beredande av till täckdikningen hörande öppet avlopp må

icke inräknas i kostnaden i annat fall än då det utgöres av mindre omfattande upprensning

eller fördjupning av avloppsdiken och avloppsgravar samt statsbidrag

under form av anslag eller lån icke förut utgått därtill.

9) Dräneringslån utbetalas till låntagare i mån av arbetets fortgång, dock

endast i samma förhållande tdl kostnaden för det utförda arbetet, som det, vari det

beviljade lånet står till den för hela företaget beräknade kostnaden, samt med iakttagande

att minst en fjärdedel av lånebeloppet skall innestå, till dess arbetet blivit

avsynat och godkänt.

10) För återbetalandet av dräneringslån skall låntagaren ställa sådan säkerhet,

som av hushållningssällskapet godkännes.

It) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda av lantbruksingenjör

eller, efter vederbörande odlingsråds bestämmande, av länsagronom,

jordbrukskonsulent eller annan person, som odlingsrådet prövar vara därtill kompetent,

och skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens

lämplighet för marken i fråga.

12) Till biträde vid arbetet skall, där odlingsrådet ej annorlunda medgiver,

lantagaren använda täckdikningsförman, som är anställd i vederbörande liusbållningsB

i/tång till riksdagens protokoll HUS. / sand. 317 höft. (Nr 357.) •>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

sällskaps tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent eller

som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens försorg

för ändamålet anordnad utbildningskurs.

13) Vederbörande odlingsråd skall för sitt område mottaga ansökningar om

lån och med eget yttrande överlämna dem till den myndighet, som å hushållningssällskapets

vägnar beslutar om lånens beviljande; biträda vid tillhandahållande av

förrättningsman m. in.; tillse, att det med beviljat lån avsedda ändamålet vinnes:

samt i övrigt handhava ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag

ävensom inom tider, som bestämmas av statens odlingskommitté, till kommittén

avgiva redogörelse för lånerörelsen och medelst densamma understödda täckdikningsarbeten.

14) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap utbetala beviljat

statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

15) Statskontoret har att, därest stadgad kapitalinbetalning å statslån icke

fullgöres i rätt tid, göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t, som då vill bestämma,

huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den fastställda

amorteringstidens slut.

16) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras

för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamål.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kung].

Maj:t måtte, med tillkännagivande att anslag till kapitalökning för år

1919 till täckdikningslånelönden icke kommer att av Kungl. Magt

äskas, föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd dräneringsfonden, skall

inrättas för främjande under nu rådande kristid av täckdikningsföretag,

från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån må tilldelas

hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna dräneringslån;
dels

godkänna de av mig föreslagna allmänna villkor och bestämmelser

för lån ur denna fond;

dels medgiva, att fondens hela kapitaltillgång må disponeras för

det med fonden avsedda ändamål;

dels medgiva, att, där å dräneringslån, som från ifrågavarande

fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t

må äga att, på framställning av hushållningssällskapet och efter prövning

av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel

anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten med

skäligt belopp;

dels som kapitalökning för denna fond anvisa, att utgå av tillfälliga

lånemedel, ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservations
-

anslag av ... .......................................................................... kronor 3,000,000,

än även för år 1919 ett reservationsanslag av........... » 6,000,000;

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 357.

dels för bestridande vid företag, vartill lån ur dräneringsfonden

utgå, av kostnader för dagtraktamenten och resekostnadsersättningar

till vissa förrättningsmän och hos dem anställda tekniska biträden samt

till arvoden åt täckdikningsförmän, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkta grunder, anvisa under nionde huvudtiteln ej

mindre å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag av kronor 200,000,

än även å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av ... » 260,000;

dels å tilläggsstat för år 1918 anvisa till utbildningskurser för

täckdikningsförmän ett reservationsanslag av..................... kronor 25,000;

dels ock å tilläggsstat för år 1918 för anskaffande av mätningsinstrument,

att enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar

utlämnas till begagnande åt tekniska biträden och täckdikningsförmän,

anvisa ett reservationsanslag av........................................... kronor 50,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga ... till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J. Poss.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:370 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en dräneringsfond m. m. s. 1 i texten
  2. JoU 1918:111 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en dränerings fond m. m. ävensom tre i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten