Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till bestridande av kostnader för rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare

1918-04-12 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:359, Angående anvisande av medel till bestridande av kostnader för rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

i

Nr 359.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anvisande

av medel till bestridande av kostnader för rättshjälp

m. m. åt vissa nyttjanderättshavare; given Stockholms

slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för justitiedepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom

föreslå riksdagen

att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000

kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000

kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov och enligt i nämnda

protokollsutdrag angivna grunder användas till bestridande av kostnader

för de uti förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område omförmälda lantmäteriförrättningar

samt övriga med områdes inlösen enligt nämnda lagförslag

förenade utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare

i ärenden angående sådan inlösen.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 319 käft. (AV 399.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»Genom proposition den 5 mars innevarande år (nr 172) har Kung].

Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetat

förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att

inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Enligt nämnda förslag skall

under vissa förutsättningar innehavare av så kallad ofri lägenhet vara

berättigad att vid tiden för den upplåtna nyttjanderättens upphörande

lösa till sig lägenheten med äganderätt. Prövningen av nyttjanderättshavarens

lösningsanspråk samt, i de fall då detta befinnes lagligen

grundat, löseskillingens bestämmande ävensom vidtagandet av de förbe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

redande åtgärder, vilka erfordras för områdets behöriga avskiljande m. in.,

skall enligt förslagets 6 § äga ruin vid lantmäteriförrättning, där forrättningsmännen

utgöras av lantmätare och två gode män.

Det övervägande flertalet av de personer, vilka enligt omförmälda

lagförslag skulle få möjlighet att inlösa de åt dem upplåtna områden,

tillhör de mindre bemedlade samhällsklasserna. Av den redogörelse för

det av den så kallade torpkommissionen avgivna betänkande, vilken jag

i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 31 december nästlidet år

lämnade i samband med min hemställan om lagförslagets remitterande

till lagrådet, framgår, att kommissionen ansett dessa personer i socialt

hänseende böra hänföras till torparklassen. Att i vissa undantagsfall

förslaget kan tänkas leda till lösningsrätt även för personer ur andra

samhällsgrupper, kan jag i detta sammanhang lämna däihän.

För mängden av de enligt förslaget lösningsberättigade är det vid nu

anmärkta förhållande uppenbarligen av stor vikt, att den förrättning, vid vilken

nyttjanderättshavarens lösningsanspråk skall prövas och avgöras samt

för lägenhetens behöriga avskiljande erforderliga förberedande åtgärder vidtagas,

icke varder förenad med allt för stora kostnader. Enligt lo s 1

lagförslaget skola berörda kostnader ju gäldas av nyttjanderättshavaren.

Förrättningen är emellertid, såsom av förslaget framgår, av enkel natur

och torde i det stora flertalet fall icke kräva någon avsevärdare tid eller

möda för förrättningsmännen. Yad själva utgifterna beträffar, utgöras

de väsentligast av den gottgörelse, som utgår till lantmätaren enligt

gällande taxa, varjämte gode männen enligt kungörelsen den 27 maj 1J0J

äga att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt femte

klassen i reseregl em entet. Härtill komma kungörelse- och kallelsekostnader

in. in. Till vilka belopp kostnaderna i varje särskilt fall komma

att uppgå är emellertid av naturliga skäl omöjligt att ens ungefärligen

Ft O „ « A i I •• I 1 .1 „ V» nvn TT 1 OT

angiva, då ju

avstånden från lantmätarens och gode männens hemvist

till förrättningsstället samt kommunikationsförhållandena i orten härvid

spela eu avgörande roll. Dock torde utan tvekan kunna sägas att, aven

om beloppen i och för sig i allmänhet icke skulle bliva särskilt höga,

deras gäldande likväl för de personer, vilka vid ifrågavarande förrätt
n

ingår

5komma att sta såsom sökandeparter, ofta nog kommer att ställa

sig ganska kännbart.

I detta sammanhang

anser jag

lolla med helt ringa kostnad för sökandena, nämligen i den..man förrättningarna

kunna varda upptagna i planen för de lantmatare åliggande

tjänsteresor, varom föreskrifter finnas meddelade i kungörelsen den

O*'' "

att

eu

de! fall omförmälda förrättningar

mig emellertid böra erinra därkunna

tänkas

av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 359.

23 december 1914. Anslag för dylika tjänsteresor har anvisats för innevarande

år samt har äskats jämväl för år 1919, och även om till följd

av eventuellt ändrade föreskrifter om lantmäterikostnaders bestridande

omförmälda anslag längre fram icke skulle komma att utgå, torde möjligheterna

för nu avsedda förrättningars utförande med allenast obetydlig

kostnad för sökanden i allt fall icke komma att därigenom minskas. Med

hänsyn till den enligt min mening synnerligen störa betydelsen därav, att

den lösningsrätt, vilken omförmälda lagförslag avser att bereda nyttjanderättshavare,

icke i något fall för ekonomiskt svagt situerade sökande varder

förenad med betungande utgifter, anser jag emellertid, att de möjligheter

till kostnadslindring, varom jag förut talat, icke göra tillfyllest, utan att

särskilda åtgärder böra vidtagas. Dessa åtgärder synas böra gå ut därpå,

att i de fall, där nyttjanderättshavaren saknar tillgång till gäldande av

de med lösningsförrättningen förenade kostnader eller efter deras utgivande

skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för hans

eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet,

berörda kostnader komma att bestridas av allmänna medel. Det

är därför min avsikt att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen

göra framställning om anslag för, bland annat, nu angivna ändamål.

Ej sällan torde nyttjanderättshavare, vilken önskar begagna, sig av

lösningsrätt enligt förenämnda lagförslag, vara i behov av råd och upplysningar

eller annat biträde i och för vidtagande av härför erforderliga

åtgärder. Att på egen bekostnad förskaffa sig sådant biträde torde i

många fall för nyttjanderättshavaren vara förenat med synnerligen störa

svårigheter. Vid sådant förhållande synes det, därest man önskar försäkra

sig om att det med lagförslaget avsedda syftet också verkligen uppnås,

i hög grad önskvärt, att erforderligt biträde må kunna genom det allmännas

försorg beredas nyttjanderättshavaren utan kostnad för denne. För

den mera bemedlade nyttjanderättshavaren bör emellertid denna förmån

icke sta till buds, varför dess åtnjutande lärer böra göras beroende av

myndighets prövning.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra om det förslag till lagom

fri rättegång, vilket Kungl. Maj:t denna dag beslutat genom proposition

förelägga riksdagen till antagande. Skulle nyttjanderättshavares

losnmgsanspråk giva upphov till rättegång vid domstol, för vilket bestämmelserna

i förslaget till lag om lösningsrätt lämna möjlighet, kan nyttjanderättshavaren

tydligen komma att vid domstolen njuta förmånen

av fri rättegång, där berörda förslag till lag om dylik rättegång varder

upphöjt till lag. Jag torde jämväl få erinra om, att Kungl. Maj:t denna

dag järn väl beslutat föreslå riksdagen att bevilja visst anslag till under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Jod.

stöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Om detta äskande av riksdagen

bifalles och rättshjälpsanstalter på grund därav upprättas, kommer det

att åligga dessa att lämna rättshjälp åt här avsedda nyttjanderättshavare.

Det ifrågasatta särskilda anslaget till dessas understödjande kommer då

icke att behöva tagas i anspråk för sådan rättshjälp, som genom särskild

rättshjälp sanstalt kan komma att stå nyttjanderättshavare till buds.

I de fall, då förrättning, varom förut nämnts, leder till nyttjanderättshavarens

inlösen av det under nyttjanderätt upplåtna området, skall

enligt förslaget till lag om lösningsrätt det inlösta områdets avskiljande

från stamfastigheten fastställas av Kung]. Maj ds befallningshavande. Kostnaderna

härför torde väl i allmänhet inskränka sig till lösen av

gravationsbevis å området, lösen av lagakraftbevis å förrättningsmännens

beslut samt den för fastställelseutslaget utgående expeditionslösen.

Stämpel å sådant utslag förekommer icke. Har kostnaden

för lösningsförrättningen gäldats av allmänna medel, torde emellertid

även berörda lösensutgifter böra på sådant sätt gäldas liksom oek kostnaderna

för löseskillingens fördelning mellan de till densamma berättigade,

om vilken fördelning föreskrifter finnas meddelade i 15 § i nämnda

lagförslag. Dessa senare utgifter, vilkas belopp väl i allmänhet icke bliver

mera betydande, utgöras väsentligen av kostnader för kallelser till och

kungörande av det sammanträde, varvid fördelningen skall äga rum.

Vad angår de närmare villkoren för att kostnaden för ifrågavarande

lösningsförrättning samt de övriga utgifter, som förut omförmälts,

skola bestridas av allmänna medel, den ordning, i vilken ansökning om

dylik förmån skall göras, ävensom anordnandet och villkoren för åtnjutande

av det biträde i övrigt, vilket genom det allmännas försorg kan

böra beredas nyttjanderättshavare i ärenden rörande områdes inlösen enligt

förberörda lagförslag, torde föreskrifter härom böra meddelas av Kungl.

Maj:t. Ansökning om kostnadernas bestridande av allmänna medel synes

lämpligen kunna göras bos Kungl. Maj:ts befallningshavande samtidigt med

ansökning om lantmätares förordnande att verkställa lösningsförrättningen.

Vidare torde för varje län böra av Kungl. Maj ds befallningshavande förordnas

lämplig person, vilken skall hava till åliggande att biträda nyttjanderättshavare

med råd och upplysningar i frågor om lösningsrätt till

under nyttjanderätt upplåtet område, uppsättande av ansökningar i dylika

ärenden in. in. Ansökning om rätt att kostnadsfritt erhålla sådant

biträde synes böra av nyttjanderättshavare göras hos Kungl. Majds befallningshavande,

då behov av dylikt biträde för honom uppstår. Med hänsyn

till de växlande förhållandena i fråga om det arbete, som i berörda hänseenden

kan komma att påvila sålunda förordnad person, torde dennes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kwigl. Maj:t nåd. proposition nr 359.

arvode böra för varje särskilt ärende bestämmas av Knngl. Maj:ts befall - ningshavande. Beträffande valet av person lärer i allmänhet lämpligen

kunna förordnas advokat i den stad, där Knngl. Maj:ts befallningshavande

bär sitt säte, eller möjligen tjänsteman inom länsstyrelsen.

Har ansökning, att kostnader för lösningsförrättning m. in., varom

förut nämnts, må gäldas av allmänna medel, bifallits, men varder sökandens

anspråk på lösningsrätt avvisat, synas böra ankomma på prövning i varje

särskilt fall huruvida sökanden skall förpliktas ersätta statsverket vad i

förenämnda hänseenden av allmänna medel förskjutits eller del därav.

Vad slutligen angår storleken av det anslag, som för tillgodoseendet

av förut angivna syftemål skulle erfordras, är det behövliga beloppet

av lätt insedda skäl omöjligt att exakt beräkna. Redan i det föregående

har jag angivit några av de svårigheter, som i sådant hänseende

möta. Ytterligare svårigheter föranledas av omöjligheten att med någon

grad av säkerhet beräkna antalet av de lägenheter, som enligt lagförslaget

komma att bliva föremål för inlösen. Endast så mycket är visst, att,

då lösningsrätten inträder vid den upplåtna nyttj anderättens upphörande,

de blivande lösningsförrättningarna komma att fördela sig på ett jämförelsevis

stort antal år framåt, allt efter som nyttj anderättsavtalen utgå.

Jag anser mig visserligen böra erinra att, på sätt jag i mitt anförande

till statsrådsprotokollet den ål december 1917 omnämnt, egnahemssakkunniga

beräknat antalet ofria lägenheter till sammanlagt över etthundratusen,

men jag vill på samma gång framhålla, att det näppeligen lärer

låta sig göra att av denna siffra, även om densamma kan vara i huvudsak

riktig, draga några slutsatser angående det antal lägenheter, som komma

att bliva föremål för inlösen enligt meranämnda lagförslag.

Vid nu anmärkta förhållanden synes den lämpligaste utvägen vara,

att ett ej alltför knappt tilltaget belopp av riksdagen ställes till Knngl. Maj:ts

förfogande för att i man av behov användas för i den föregående framställningen

angivna ändamål. Ett belopp av 15,000 kronor torde kunna

antagas vara ungefärligen tillräckligt för att bereda därav i behov varande

nyttjanderättsliavare det bistånd, som kan erfordras för att den föreslagna

lagen om rätt i vissa fall för nyttj anderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område må effektivt kunna tjäna med densamma avsedda

syftemål. Då lagen är avsedd att träda i kraft den 1 september

1918, torde det för ändamålet erforderliga anslaget böra fördelas på åren

1918 och 1919, därvid för förstnämnda år beräknas 5,000 kronor och för

år 1919 10,000 kronor. Skulle ytterligare medel nästa år visa sig erforderliga,

torde dessa böra äskas av 1919 års riksdag, med ledning av då

vunna erfarenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000

kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000 kronor

att av Kungl. Maj:t i, mån av behov och enligt här förut angivna

grunder användas till bestridande av kostnader för de uti förslag till

lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område omförmälda lantmäteriförrättningar samt övriga

med områdes inlösen enligt nämnda lagförslag förenade utgifter

ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i

ärenden angående sådan inlösen.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Henry Lindberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:255 Statsutskottets utlåtande Nr 255 a1 i texten