Sök i Ratio Lex

Om anvisande av medel till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

1918-04-12 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:360, Om anvisande av medel till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

1

Nr 360.

Kungl. Majts nådiga proposition till riksdagen om anvisande av

medel till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter;

given Stockholms slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen

att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

enligt de grunder, som finnas angivna i nämnda protokollsutdrag, bifogade

förslag till kungörelse i ämnet och normalreglemente för dylik

anstalt, bevilja å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 15,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 320 Käft. (Nr 360.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

ScilOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anmälde ärende

rörande avlåtande till riksdagen av proposition om anvisande av medel

till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Därvid anförde föredraganden:
»I

skrivelse den 30 maj 1917 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t i

samband med pågående utredning angående beredande genom det allmännas

försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk

ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara

i behov, jämväl täcktes föranstalta om undersökning, huruvida och i vad

mån medverkan från statens sida kunde lämnas till upprättande och

underhåll av kommunala rättshjälpskontor eller därmed till syftet järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

förliga anordningar samt för riksdagen framlägga det förslag, som av

undersökningen kunde föranledas. Denna skrivelse har genom remiss

den 10 augusti 1917 överlämnats till de sakkunnige, som tillkallats för

att inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lag om fri rättegång,

varefter dessa den 31 december 1917, jämte förslag till lag om fri rättegång

med tillhörande författningsförslag, överlämnat förslag till kungörelse

angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter i

riket samt förslag till normalreglemente för offentliga, med statsmedel

understödda rättshjälpsanstalter. Sedan de sakkunnigas betänkande, i

vad det avser frågan om upprättande av rättshjälpsanstalter med understöd

av statsmedel, varit utställt till yttrande av Kung]. Majrts hefallningshavande,

hovrätterna och socialstyrelsen, hava dessa myndigheter och domstolar

numera inkommit med yttranden i ärendet, varjämte Sveriges advokatsamfund,

Stockholms stads rättshjälpskontor och tvenne fattigsakförare,

vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, avgivit särskilda utlåtanden.

Genomförandet av det förslag till lag om fri rättegång, varom

Eders Maj:t i dag beslutat avlåta proposition till riksdagen, kan endast

delvis bereda den fria rättshjälp, som erfordras för att de mindre bemedlade

i samhället skola i förhållande till bättre situerade erhålla den

verkliga likställighet inför lagen, vars åvägabringande är en viktig statlig

uppgift. Berörda lagförslag avser nämligen, såsom dess rubrik anger, att

bereda rättshjälp endast i de fall, då den enskilde för reglering av sina

rättsförhållanden nödgats tillgripa det yttersta medlet, nämligen att vädja

till domstols avgörande. Av lika stor betydelse är, att i alla de fall, då

rättegång icke kan eller hör tillgripas, tillförsäkra de obemedlade fri tillgång

till sådant biträde, som de bättre lottade erhålla genom att anlita

särskild advokat. Det behöves råd i olika juridiska angelägenheter för

bevakande av skilda intressen, biträde vid upprättande av rättsligt verkande

handlingar och avtal av olika slag, såsom arbetsavtal och köpekontrakt,

ävensom biträde vid tvisters biläggande genom förlikning. Att

i sistnämnda hänseende rättshjälp beredes obemedlade medborgare är sä

mycket angelägnare, som dessa eljest mången gång skulle se sig nödsakade

att för säkerhets skull tillgripa rättegång, ehuru sådan i själva

verket icke vore av förhållandena påkallad.

Det är behovet av eu dylik kostnadsfri rättshjälp utom råtta, som

de sakkunniga avsett att fylla med sitt förslag till offentliga, med statsmedel

understödda rättshjälpsanstalter. Enligt min uppfattning är också

den sålunda anvisade lösningen den principiellt riktiga, varjämte jag i

likhet med den mening, som så gott som enhälligt framträder i de över

förslaget avgivna utlåtandena, finner de sakkunnigas förslag i allt vä
-

Allmän

motivering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Bisyssla

eller ensamsyssla

?

4 Kungl. Majds nåd. proposition nr 360.

sentligt innebära eu lämplig lösning av den föreliggande organisationsfrågan.

Jag anhåller nu att i samband med en kortfattad redogörelse

för de sakkunnigas förslag och för de angående särskilda delar av detsamma

avgivna yttranden få angiva de grunder, varå organisationen av

rättskjälpsanstalterna enligt min uppfattning bör byggas.

Enligt de sakkunnigas förslag bör det i riksdagens angivna skrivelse

uttalade ändamålet fyllas på det sätt, att särskilda rättshjälpsanstalter upprättas

med sina verksamhetsområden så avpassade, att föreståndaren för

anstalten genom denna sin befattning har full sysselsättning och erhåller

en däremot svarande avlöning. En av huvuduppgifterna för organisationsplanen

måste enligt de sakkunnigas uppfattning vara att förebygga,

att personalen på grund av alltför ringa arbetsuppgifter eller

alltför låg avlöning tvingas att söka sig privata uppdrag vid sidan av sin

verksamhet hos anstalten. Därest rättshjälpsanstalternas verksamhet nedsjönke

till en bisyssla, skulle nämligen, enligt vad erfarenheten från fattigsakförareinstitutionen

i Stockholm utvisat, de mindre bemedlades behov

av rättshjälp icke bliva tillbörligen tillgodosett. Även den mest plikttrogne

fattigsakförare kunde, såsom det framhållits, lätt råka i frestelse att

låta fattigsakförareämbetet träda i bakgrunden för det arbete, varav han

hade sin huvudsakliga utkomst. De sakkunniga föreslå därför, att föreståndare

för rättshjälpsanstalt skall förbjudas att innehava eller utöva

annan avlönad allmän eller enskild tjänst eller idka enskild advokatverksamhet.

De sakkunnigas uppfattning i denna fråga måste givetvis medföra,

att kontor för rättshjälpsverksamhetens utövande icke kunna anordnas på

så stort antal platser, som eljest vore möjligt. Mot de sakkunnigas förslag

i denna del kunde därför den invändning göras, att rättshjälpskontoren

skulle bliva alltför svårtillgängliga ej endast för landsbygdens befolkning

utan även för invånarna i de samhällen, dit kontor icke bleve

förlagda. Enligt de sakkunnigas uppfattning kunde emellertid olägenheten

härav väsentligen undgås genom upprättande av filialkontor i största

möjliga utsträckning — i främsta rummet på sådana orter, där domstolar

vore belägna. Där en på orten bosatt jurist funnes att tillgå, borde åt

denne anförtros att under huvudkontorets överinseende utöva rådgivande

verksamhet, varigenom en stadigvarande filial skulle uppstå. Där åter

jurist icke finnes att tillgå, borde åt någon lekman inom orten anförtros

att uppsända och till huvudkontoret befordra rådfrågningar. Slutligen

kunde ytterligare eu utväg anlitas, nämligen att låta eu av huvudkontorets

tjänstemän resa till större orter inom distriktet för att där viss dag i veckan

giva konsultationer i lokal, som av kommunen ställdes till förfogande.

I några av de inkomna utlåtandena ha uttalats betänkligheter mot

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

5

det ifrågasatta förbudet för rättshjälpsanstalts föreståndare att utöva annan

verksamhet. Sålunda har Sveriges advokatsamfund uttalat, att det knappast

vore att förvänta, att å någon annan ort än Stockholm föreståndaren

åtminstone till eu början skulle såsom sådan få så mycket arbete, att

det toge mer än blott en del av hans arbetskraft och tid i anspråk, varför

vederbörande säkerligen skulle komma att dra sig för att avlöna

platsen på sätt, som tillförsäkrade anstalten en tillräckligt dugande kraft.

Det kunde därför vara lämpligt, åtminstone i vissa fall, att befattningen

läte sig förena med annan inkomstgivande juridisk verksamhet. Med

hänsyn härtill borde i stället för det av de sakkunniga föreslagna förbudet

mot bisysslor meddelas ett stadgande, varigenom det överlämnades

åt styrelserna för rättshjälpskontoren att avgöra, huruvida föreståndaren

Ange ägna sig jämväl åt annan verksamhet och, i händelse sådant medgåves,

bestämma denna verksamhets omfattning. Liknande synpunkter

ha anförts av en fattigsakförare i Göteborg. Denne förklarar sig icke dela

de sakkunniges fruktan för »fattigsakförareinstitutionen» och anser det icke

nödigt, att rättshjälpsadvokaten förbjudes att idka enskild advokatverksamhet.

Det vore tvärtom till gagn, att den erfarenhet, rättshjälpsadvokaten

genom sin verksamhet som sådan kunde vinna, ökades med den erfarenhet

han vunne genom annan enskild advokatverksamhet. Ytterligare

ha Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus samt i Kronobergs

län ansett förslaget i här förevarande avseende möjligen tarva

någon jämkning, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands

län ansett det av de sakkunnige föreslagna förbudet mindre lämpligt och

behövligt.

I likhet med den uppfattning, som ligger till grund för samtliga

övriga yttranden över förslaget, anser jag emellertid, att de sakkunniges

förslag i denna punkt bör lämnas oförändrat, och böra sålunda enligt min

mening rättshjälpsanstalterna organiseras så, att åtminstone föreståndaren

uteslutande ägnar sitt arbete åt de mindre bemedlades tjänst. En sådan

organisation synes mig vara den enda, som verkligen ger utsikt till ett

allvarligt och nitiskt främjande av de mindre bemedlades intressen. Det

skulle eljest alltför lätt inträffa, att de mindre bemedlade nedsjönke till

fattigsakförarnes minst gynnade klientel. Det synes mig också ligga i

sakens natur, att de mindre bemedlade med ett helt annat förtroende

koinme att vända sig till ett advokatkontor, som uteslutande hade till

uppgift att tjäna deras intressen, än till en advokat, som endast vid

sidan av sin egentliga verksamhet stode till deras förfogande. De mindre

goda erfarenheterna av fattigsakförareinstitutionen, särskilt i Stockholm,

tala i förening med den goda erfarenheten av Stockholms stads rätts
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

hjälpskontors verksamhet sitt tydliga språk. Visserligen bereder en organisation

av antytt slag störa svårigheter att anordna rättshjälpen å

orter, där intet kontor finnes inrättat. Dessa svårigheter torde emellertid

kunna i väsentlig mån övervinnas genom vidtagande av särskilda åtgärder

i syfte att anstaltens verksamhet må kunna utsträckas utöver den ort,

där rättshjälpskon tor är beläget. En sådan åtgärd vore, att, såsom de sakkunniga

framhållit, rättshjälpsanstalten sökte genom ombud i de olika

orterna åvägabringa förbindelse mellan huvudkontoret och den rättshjälpssökande

allmänheten. Dylika ortsombud skulle sålunda hava till uppgift

att taga emot framställningar om rättshjälp samt att, exempelvis

genom telefon eller korrespondens, förmedla den rättshjälp, som från

kontorets sida kan lämnas. Tvivelsutan skulle det kunna påräknas att

för berörda uppdrag förvärva väl kvalificerade, inom sin ort betrodda

personer. Att ombuden skulle vara juridiskt bildade, förutsättes givetvis

icke.

Oavsett den nu nämnda anordningen med ortsombud lärer emellertid

bliva erforderligt, att, i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit,

å större orter inom rättshjälpsanstaltens verksamhetsområde å bestämda

tider anordnas mottagningar, därvid någon anstaltens jurist är tillstädes

för konsultationer och annan rättshjälpsverksamhet. Såsom ett

önskemål bör även framhållas, att vid tingssammanträdena någon jurist från

rättshjälpskontoret är att träffa för mindre bemedlade rättssökande.

Med en organisation av rättshjälpsanstalterna, sådan som nu angivits,

torde invändningarna mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende

komma att visa sig obefogade. Huvudsaken synes mig i varje fall vara,

att de mindre bemedlade erhålla trygghet, att deras intressen bliva med

nit och insikt tillvaratagna.

Sättet för Enligt de sakkunnigas plan skulle rättshjälpsanstalt upprättas såväl

rättshjåtps-i varje landstingsområde som ock i de städer, vilka ej tillhöra landsting,

upprat- '' utan hinder likväl för sådan stad att i förening med angränsande landstnnde.

tingsområde eller del därav inrätta gemensam rättshjälpsanstalt, varjämte

det skulle vara kommun, som tillhör landsting, obetaget att ensam eller i

förening med andra kommuner med rätt till statsunderstöd anordna sådan

anstalt. De sakkunniga föreslå emellertid icke något obligatoriskt inrättande

av rättshjälpsanstalter, utan överlämna initiativet till landsting och andra

kommunalrepresentationer. Statens medverkan till den fria rättshjälpen

består enligt de sakkunnigas förslag däri, att staten lämnar bidrag till

kostnaderna för anstalternas upprättande och verksamhet.

De sakkunnigas förslag i denna del, som ansluter sig till organisationen

av offentliga anstalter för arbetsförmedling, torde anvisa den lämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. ]\fuj:ts nåd. proposition nr 360.

ligaste utvägen att lösa frågan om statens verksamhet för åvägabringande

av fri rättshjälp utom rätta. Förslaget bygger vid överlämnande av initiativet

åt kommunala myndigheter på sammanstämmande inhemska och

utländska förebilder. Det är också givet, att vissa kostnader, särskilt för

lokal, böra kunna hållas avsevärt lägre med den föreslagna anordningen,

än om staten själv skulle anordna rättshjälpsanstalterna. Eu olägenhet

är, att man icke vinner full garanti för att rättshjälpsanstal ter verkligen

komma till stånd inom alla de orter, där sådana behövas. Det torde

emellertid i hög grad gälla om varje organisation av den fria rättshjälpen

utom rätta, att anstalter härför såvitt möjligt böra växa fram organiskt

ur de särskilda orternas behov av sådan rättshjälp och tillgång på därför

lämpade krafter. Därest man omedelbart skrede till ett tvångsvis

upprättande av rättshjälpsanstalter över hela riket, skulle man måhända

riskera, att de för anstalternas hela verksamhet avgörande posterna

såsom föreståndare på sina håll måste besättas med mindre lämpliga

personer och att anstalternas framtid därigenom äventyrades.

Beträffande detaljerna i den uppgjorda organisationsplanen hänvi- Organisasar

jag till de sakkunnigas betänkande och till här bifogat förslag till

kungörelse angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter

och förslag till normalreglemente för offentliga med statsmedel

understödda rättshjälpsanstalter. Dessa förslag äro, till den del de avse

organisationen av rättshjälpsanstal terna, i huvudsak hämtade från de

sakkunnigas betänkande. Bortsett från ett antal formella ändringar

har jag emellertid ur förslaget till normalreglemente uteslutit eu av de

sakkunniga föreslagen uttrycklig bestämmelse, enligt vilken rättshjälpsanstalt

av ifrågavarande slag skulle vara skyldig att tillhandagå mindre

bemedlade utan avseende å deras boningsort. Detta stadgande kunde

nämligen, såsom det anmärkts, möjligen medföra, att en anstalt, som

tillvunnit sig ett särskilt förtroende, bleve besökt av klienter, som rätteligen

borde vända sig till anstalt å annan ort. Genom att utesluta berörda

bestämmelse torde man med hänsyn till det föreslagna stadgandet

i normalreglementets 6 § icke hava inskränkt någon anstalts skyldighet att

tillhandagå rättssökande, som på grund av sin egen eller sin motparts

vistelseort bör vara berättigad vända sig till anstalten, men å andra sidan

berett tillfälle att förhindra missbruk.

1 likhet med de sakkunniga håller jag före, att staten bör bidraga Statumsintill

kostnaderna för rättshjälpsanstalternas upprättande och verksamhetgcls ^ing ‘

dels genom att helt återgälda vad anstalterna för sin verksamhet utbetalat

till statsinstitutioner av olika slag, dels genom att gottgöra intill hälften

av anstalternas övriga omkostnader efter avdrag av vad som influtit från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Kostnads
beräkning.

rättssökande eller deras motparter, dels slutligen, där så prövas nödigt,

genom att med ett belopp av högst 3,000 kronor för varje anstalt medverka

till engångskostnaderna för anstaltens upprättande. Till de kostnader,

som skulle av statsverket helt ersättas, ha av de sakkunniga hänförts

icke blott rese- utan även traktamentskostnader för resor inom området.

Då emellertid traktamentskostnaderna icke utgöra en sådan ersättning,

som inflyter till statskassan, och då resor enligt min mening

böra förekomma i stor utsträckning för att lämna rättshjälp inom orter,

där särskilt kontor ej finnes upprättad, synes traktamentsersättning böra

hänföras till den andra gruppen av kostnader, till vilken staten bidrager

med hälften. Å andra sidan torde det icke vara nödvändigt att inskränka

den direkta reseersättningen till sådana resor, som företagas inom

anstaltens verksamhetsområde. Om undantagsvis verksamheten fordrar ett

besök, för inställelse inför rätta eller dylikt, utom distriktet, torde staten

böra lämna full ersättning jämväl för härav föranledd resa. Däremot torde

i överensstämmelse med grunden till indelningen av de olika kostnaderna

statens skyldighet att lämna full ersättning för resekostnad höra begränsas

till resor å statens järnvägar. I detta sammanhang bör påpekas, att

enligt bilagda reglementsförslag anstaltens skyldighet att biträda vid rättegångar

begränsats icke till domstol inom anstaltens distrikt utan till mål

anhängiga vid domstol inom distriktet. Om, sålunda i ett sådant mål

vittnesförhör äger rum inför domstol utom området, bör uppvaktningen

vid detta vittnesförhör, om dess natur därtill föranleder, jämväl kunna

ombesörjas av anstaltens personal.

Det är, såsom de sakkunniga framhålla, icke möjligt att med någon

större grad av sannolikhet beräkna kostnaderna för rättshjälpsanstalternas

upprättande och underhåll. Därmed bortfaller också möjligheten att närmare

bestämma det belopp, som för ändamålet kan väntas av statsmedel

bliva taget i anspråk för anstalternas understödjande. Kostnaderna bli

givetvis beroende av det antal anstalter, som komma att upprättas, men

dessutom på omfattningen av den verksamhet, som de särskilda anstalterna

komma att utöva. Om man emellertid, för att vinna en översikt

över det högsta anslagsbelopp, som kan beräknas ifrågakomma, antager,

att rättshjälpsanstalter under årens lopp upprättas i samtliga län och

dessutom i 6 av de större städerna, och sålunda skulle hava att räkna

med sammanlagt 30 anstalter, kunna följande ungefärliga beräkningar i

anslutning till de sakkunnigas förslag verkställas.

Engångskostnaderna för anstalternas upprättande kunna beräknas

bliva fördelade på ett avsevärt antal år och kunna för angivna antal

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 360. 9

rättshjälpsanstalter sammanlagt icke överstiga, men väl underskjuta 75,000

kronor.

De årliga utgifter, som skulle av statsverket helt ersättas, torde

enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till 500 kronor per anstalt eller

tillhopa 15,000 kronor för post-, telegram- och telefonavgifter samt dessutom

till samma belopp för resekostnads- och traktamentsersättning

eller sålunda tillhopa 30 000 kronor. Enligt här bilagda förslag till kungörelse

skulle emellertid som nämnt statens skyldighet att ersätta hela.

traktamentskostnaden bortfalla, varjämte statens skyldighet att gälda reseersättning

skulle begränsas till resor å statens järnvägar. Om man

beräknar minskningen av statsbidraget i detta hänseende till 7,500 kronor,

skulle de årliga utgifter, som staten hade att till fullo ersätta, sammanlagt

uppgå till 22,500 kronor. Beträffande detta belopp gäller ju emellertid,

att det i själva verket icke i sin helhet utgör en verklig statsutgift,

enär det motsvarar avgifter, som av anstalten inbetalats till statsinstitutioner

av olika slag.

De årliga utgifter, till vilka staten skulle bidraga med intill hälften,

uppskattas av de sakkunniga, efter avdrag för anstalternas inkomster,

till 9,000 kronor för varje kontor eller för 30 anstalter tillhopa 270,000

kronor. Det årliga statsbidraget skulle sålunda i denna del kunna uppgå

till högst 135,000 kronor. Emellertid antaga de sakkunniga, att statsbidraget

i genomsnitt skulle stanna vid tjugufem å trettio procent av de

totala årliga utgifterna av hithörande slag: Statsbidraget skulle sålunda

i denna del icke behöva uppgå till mera än 80- å 90,000 kronor eller

sammanlagt till icke fullt 100,000 kronor.

I varje fall torde det komma att dröja åtskillig tid, innan samtliga

landsting upprättat rättshjälpsanstalter och för dem framställa anspråk

på statsbidrag. Beträffande utgifterna för år 1919 erinrar jag

därom, att i årets statsverksproposition beräknats å extra stat för sagda

är såsom förslagsanslag ett belopp av 15,000 kronor. De utgifter, som

under år 1919 kunna ifrågakomma till ersättning, äro nämligen endast

engångsbidragen till anstalts upprättande, och det har synts antagligt, att

under år 1919 icke större antal anstalter skulle komma att upprättas,

än att ett anslag av 15,000 kronor borde vara tillfyllest.

Med anledning därav hemställer jag, att Eders Maj:t måtte föreslå

riksdagen att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

enligt de grunder, som finnas angivna i detta protokoll och i bifogade

förslag till kungörelse i ämnet och normalreglemente för dylik

anstalt bevilja ä extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av kronor

15,000.

Hih <mg till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 320 höft. (AV 360.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magt:» nåd. proposition nr 360.

11

Bilaga A.

Förslag

till

Kungörelse

angående understöd av statsmedel till offentliga rättsbjälpsanstalter.

§ 1.

Understöd av statsmedel må tilldelas anstalt, som av landsting eller

kommun, var för sig eller i förening, anordnats för meddelande av fri

rättshjälp, under förutsättning:

att anstalten står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande

jämte suppleant för honom, förordnade av Konungens befallningshavande

för fyra år i sänder, och minst två ledamöter jämte suppleanter

för dem, utsedda av det landsting eller stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige

eller kommunalstämma i den eller de kommuner, som upprättat

anstalten, i enlighet med de närmare bestämmelser, som i varje fall av

Konungen meddelas;

att anstaltens verksamhet utövas enligt av Konungen utfärdat reglemente;

samt

att statistiska uppgifter rörande verksamheten enligt av Konungen

fastställt formulär avgivas till statistiska centralbyrån.

§ 2-

Mom. 1. Understöd må erhållas dels till bestridande av samtliga

för verksamheten nödvändiga utgifter för postjjorto, abonnemang å rikstelefon

samt telegram och interurbana telefonsamtal, dels ock till resekost
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:/.? nåd. proposition nr 360.

nadsersättning jämlikt fjärde klassen i gällande resereglemente för av

anstaltens verksamhet föranledda resor å statens järnvägar.

Mom. 2. Härutöver må ersättning beredas för intill hälften av det

belopp, som återstår, sedan från anstaltens sammanlagda årsutgifter till

avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader dragits ersättningsbelopp,

som till anstalten under året av hjälpsökande återgäldats eller

pa grund av domstols beslut influtit till anstaltens personal för lämnat

biträde i rättegång.

Mom. 3. På särskild prövning ankommer, huruvida ersättning må

åtnjutas för bestridande av engångsutgifter, förenade med anstaltens upprättande.

Sådan ersättning må dock ej i något fall överstiga 3,000

kronor.

§ 3.

Ansökan om understöd skall, ställd till Konungen, ingivas till

justitiedepartementet, och skola därvid fogas nödiga handlingar till styrkande

av att de i § 1 för understödets åtnjutande stadgade villkor

blivit fullgjorda. Ansökan, som avser understöd enligt § 2 mom. 1

och 2, skall vara ingiven före den 1 maj året efter det, som ansökningen

avser, samt vara åtföljd av dels bestyrkt utdrag av anstaltens räkenskaper

i sådan omfattning, att därav framgår storleken av de i nämnda

moment omförmälda utgifter och inkomster, dels styrelsens berättelse över

anstaltens verksamhet under senaste året, dels ock berättelse över den i

enlighet med reglementet verkställda revisionen.

§ 4.

Beviljat understöd skall utbetalas av Konungens befällningshavande.

i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Konungen meddelas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition nr 360.

13

Bilaga li.

Förslag

till

Normalreglemente

för offentlig!, med statsmedel understödda riittshjälpsanstalter.

§ I
Rättshjälpsanstalten

N. N. har att inom [N. N. landstingsområde,

N. N. stad, N. N. kommun] kostnadsfritt i rättsliga angelägenheter åt

mindre bemedlade lämna råd och upplysningar samt hjälp med upprättande

av handlingar, så ock biträde vid tvisters biläggande genom förlikning

samt vid utförande av talan i rättegång, anhängiggjord vid domstol

inom anstaltens verksamhetsområde.

Anstaltens huvudkontor skall vara beläget i N. N. stad.

§ 2.

För rättshjälps meddelande må, då omständigheterna därtill föranleda,

krävas personlig inställelse av sökanden ävensom intyg om hans

förmögenhetsförhållanden.

§ 3.

I ärende, som anstalten upptagit, bör genom dess försorg noggrann

utredning verkställas. År fråga om tvist, bör, där så erfordras,

motparten höras. Anstalten bör söka åstadkomma förlikning mellan

parterna, där sådan lämpligen bör komma till stånd. Framställning om

rättegång, som befinnes vara uppenbart ogrundad eller gagnlös, skall

avvisas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Vad sökande vid anlitande av anstalten i förtroende meddelat

må ej yppas för någon utom anstalten.

§ 4.

Ersättning och arvode, som jämlikt lagen om fri rättegång tilldömts

den, som är anställd vid anstalten, skall av denne redovisas till

anstalten.

§ 5.

Befinnes någon, som av anstalten erhållit rättshjälp, på grund av

sina förmögenhetsförhållanden rätteligen ej hava ägt åtnjuta hjälpen,

vare han pliktig att, där det av styrelsen påfordras, till anstalten återgälda

dess utgifter för saken samt erlägga skälig ersättning för rättshjälpen

i den mån anstalten ej jämlikt § 4 är berättigad till ersättning härför.

Samma skyldighet åligger sökande, som genom anstaltens biträde

tillvunnits egendom av någon betydenhet.

§ 6.

Anstalten åligger att i vad till dess verksamhet hör utan ersättning

lämna annan med statsmedel understödd rättshjälpsanstalt biträde, såvida

hinder därför ej möter.

§ 7.

Anstalten står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande

och . . . ledamöter. Ordföranden och suppleant för honom förordnas

av Konungens befallningshavande i N. N. län för fyra år i sänder.

. . . ledamöter jämte suppleanter utses av [N. N. landsting . . . ledamöter

jämte . . . suppleanter utses av stadsfullmäktige i N. N. stad], samtliga

för en tid av två år.

Styrelsen, som har sitt säte i N. N. stad, sammanträder på kallelse

av ordföranden så ofta omständigheterna därtill föranleda.

Ärende må ej av styrelsen företagas till avgörande, såvida ej, jämte

ordföranden, minst . . . ledamöter eller suppleanter för dem äro tillstädes.

Avgår ordföranden eller annan styrelseledamot eller suppleant, innan

den tid, för vilken han blivit vald, gått till ända, skall, så snart ske kan,

annan person utses för den återstående tiden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U nåd. proposition nr 360.

15

§ B.

Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, som vid näst därpå

följande sammanträde justeras, så vida ej åt ordföranden uppdragits att

ensam eller med biträde av annan ledamot dessförinnan verkställa justeringen.

§ 9.

’ Över anstaltens förvaltning skola föras fullständiga räkenskaper,

vilka, avslutade för kalenderår, skola, tillika med de hos styrelsen förda

protokoll samt en särskild redogörelse för anstaltens verksamhet under

året, senast den 15 därpå följande mars för granskning tillhandahållas

. . . därtill utsedda revisorer. Av dessa utses en av Konungens befallningshavande

samt ... av [N. N. landsting och ... av stadsfullmäktige i

N. N.], samtliga för en tid av två år. Vid val av revisorer utses suppleanter

för dem till lika antal.

Revisionen skall vara avslutad och berättelse däröver till styrelsen

avlämnad före den 15 april. Revisionsberättelsen jämte det utlåtande

däröver, som styrelsen kan finna anledning avgiva, ävensom ovan omförmälda

redogörelse för anstaltens verksamhet skola av styrelsen ofördröjligen

överlämnas till [N. N. landsting och stadsfullmäktige i N. N.].

§ io.

Senast den 15 augusti varje år skall styrelsen överlämna förslagtill

nästföljande års utgifts- och inkomststat, [i fråga om länsanstalt till

landstinget, i fråga om anstalt för stad till magistraten eller stadsstyrelsen

samt i fråga om landskommun till kommunalnämnden].

§ 11.

Anstaltens verksamhet utövas under styrelsens överinseende genom

en föreståndare med biträde av erforderlig personal.

Föreståndaren skall hava avlagt de för utövande av domarämbete

föreskrivna kunskapsprov samt förvärvat nödig praktisk erfarenhet genom

verksamhet vid underdomstol eller å advokatkontor. Styrelsen antager och

entledigar föreståndaren och biträden, så ock de ortsombud, som för

anstaltens verksamhet finnas erforderliga.

§ 12.

Föreståndaren må icke innehava eller utöva annan avlönad allmän

eller enskild tjänst eller idka enskild advokatverksamhet. Ej heller må

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. illapis nåd. proposition nr 360.

ärende, som inkommit till anstalten, av något dess biträde eller ombud

övertagas såsom enskilt uppdrag.

§ 13.

Närmare föreskrifter för anstaltens verksamhet meddelas i av styrelsen

fastställd arbetsordning.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Nordstcdt k Söner.

1818.15

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:247 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anvisande av medel till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. s. 5 i texten