Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén

1918-04-19 · 136 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 130 av 136 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:361, Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

1

Nr 361.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén; given

Stockholms slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

dels — med återkallande av den i statsverkspropositionen under

fjärde huvudtiteln, punkt 43, gjorda framställningen om anvisande å

extra stat för år 1919 av ett förslagsanslag av 36,000 kronor för beredande

av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare med vederlikar

vid armén — föreslå riksdagen att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss

personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å tilläggsstat för år

1918 ett förslagsanslag av 3,940,000 kronor,

b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss

personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av likaledes 3,940,000 kronor,

c) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående,

d) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

jämväl angivna villkor och bestämmelser för den tillfälliga löneförbättringens

åtnjutande, samt

e) förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den

tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller befattning,

å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den tillfälliga

löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig underkasta

sig samma villkor och bestämmelser, ävensom, att förutvarande, ännu i

tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar eller befattningar,

vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden därefter vilja under
Bihang

till riksdagens protokoll li)18. 1 sand. 321 höft. (Nr 361.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

kasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller 1919 eller nå^on

del därav uppbära tillfällig löneförbättring,

dels och med ändring av det i statsverkspropositionen framlagda

förslaget till ny stat för generalitetsstaten — föreslå riksdagen att ur

staten för generalitetsstaten utesluta den i nämnda stat intagna anmärkning

angående ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor

till möten och mönstringar.

De till ärendet hörande handlingar fjvola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

3

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hei.lner,

Statsråden Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

I skrivelse den 1 mars 1917 avgav arméförvaltningen infordrat förslag

till provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret.

Förslaget avsåg i huvudsak, att för år 1918 avlöningsförhöjning måtte

få med angivna belopp utgå till officerare och underofficerare samt civilmilitär

personal på aktiv stat samt till vissa arvodestagare, vilkas befattningar

toge innehavarens hela arbetstid i anspråk, ävensom, efter Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall, till annan avlöningstagare, som enligt

angivna grunder kunde anses berättigad till avlöningsförhöjning.

1 anslutning till detta arméförvaltningens förslag avläts till 1917

års riksdag proposition (nr 154), däri Kungl. Maj:t föreslog riksdagen

att till provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret, i

Tillfällig

löneförbättring

åt viss

personal

vid armén.

Riksdagen

1917.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

enlighet med av föredragande departementschefen angivna grunder, under

fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag: av

3,450,000 kronor.

Samtidigt framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 158) en liknande

framställning rörande provisorisk lönereglering för viss personal vid

marinen, grundad på ett av marinförvaltningen avgivet förslag i ämnet.

Över dessa propositioner avgav statsutskottet den 8 juni 1917 utlåtande

(nr 192), däri utskottet anförde följande.

De förslag, som Kungl. Maj:t förelagt riksdagen, hade sin grund

i framställningar om avlöningsförbättringar dels från arméförvaltningen

för arméns personal dels ock från olika grupper av marinens personal.

De nu utgående avlöningsbeloppen för såväl armén som marinen bestämdes

redan i början av 1900-talet. Med hänsyn till de avsevärda stegringar

i levnadskostnaderna, som i tiden därefter uppstått, hade behovet

av en genomgripande lönereglering gjort sig alltmera gällande. Kungl.

Maj:t hade dock, enligt vad vederbörande departementschefer anfört, icke

ansett tiden vara inne för en definitiv lönereglering, utan föreslagit eu

provisorisk lösning av den till armén och marinen hörande personalens

avlöningsförhållanden.

De av Kungl. Maj:t i särskild proposition den 16 mars 1917 angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 för befattningshavare

i statens tjänst föreslagna förmåner vore avsedda att under vissa

förutsättningar komma samtliga statstjänare, och sålunda även arméns

och marinens personal, till godo såsom en hjälp i fråga om den under

kriget uppkomna höjningen i levnadskostnaderna. Den nu föreslagna

provisoriska löneregleringen för viss personal vid lantförsvaret och vid

marinen avsåge att bereda denna personal en kompensation för den före

kriget inträdda prisstegringen och vore följaktligen fullt fristående i förhållande

till en eventuell framställning till 1918 års riksdag rörande

krigstidstillägg och krigstidshjälp under samma år.

Utskottet ansåge, att de nuvarande avlöningsförmånerna vore för

låga för åtminstone större delen av den personal, varom det här vore

fråga, särdeles under nuvarande tidsläge. En löneförbättring syntes alltså

vara av behovet påkallad.

De förslag till eu provisorisk lönereglering, som av Kungl. Maj:t

framlagts, funne utskottet emellertid icke vara av beskaffenhet, att de

borde av riksdagen bifallas.

Först och främst hade de föreslagna lönebeloppen grundats på eu

av arméförvaltningen tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

på något sätt varit föremål för närmare prövning och som, därest den

bleve genomförd, skulle komma att medföra väsentliga höjningar av

pensionsbeloppen, i visst fall till belopp överstigande det för civila tjänstemän

stadgade maximum. På grund av det sätt, varpå avlöningstillläggen

sålunda beräknats, både man i det föreliggande lörslaget kommit

till synnerligen ojämna belopp, exempelvis för fanjunkare 652 kronor

50 öre.

Vidare torde det kunna starkt ifrågasättas, huruvida de föreslagna

avlöningsbeloppen sins emellan vore lämpligt avvägda ävensom om de

kunde anses vara ställda i riktigt förhållande till de avlöningsbelopp,

som vore bestämda för de civila tjänstebefattningar, med vilka jämförelse

kunde göras. Därjämte ville utskottet erinra, att den omständigheten ej

beaktats, att befordran till högre grad, resp. löneklass, inom kompaniofficers-

och underofficersgraderna ägde rum efter betydligt olika antal

tjänstår vid de olika truppförbanden. Det kunde därför jämväl sättas i

fråga, huruvida en tillfällig löneförbättring ej verkade mera rättvist, om

den bestämdes i form av ålderstillägg än'' i form av allenast lönetillägg

i de olika tjänstegraderna. Vid en förnyad utredning i ärendet syntes

denna fråga böra omsorgsfullt undersökas. Vidare borde därvid noggrant

tillses, att lönetillägget så avpassades, att en definitiv lönereglering

ej föregrepes.

Slutligen ville utskottet uttala, att särskilda villkor för lönernas åtnjutande

borde föreläggas riksdagen till godkännande, på sätt som i allmänhet

skedde i fråga om civila tjänstebefattningar.

Då utskottet alltså icke ansåge sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställningar, ville emellertid utskottet uttala, att, därest

efter förnyad utredning proposition i ärendet förelädes nästkommande

riksdag och, efter vederbörlig prövning, befunnes kunna leda till ett

positivt beslut i ärendet, en sålunda beslutad lönereglering torde kunna

vinna tillämpning redan under löpande året. Visserligen både riksdagen

städse på goda grunder ställt sig betänksam mot att besluta löneregleringar

att tillämpas under pågående år, men betänkligheterna däremot

syntes dock kunna väsentligen bortfalla, därest redan nu medel på 1918

års stat bereddes för betäckande av åtminstone större delen av de kostnader,

löneregleringen kunde komma att medföra. Då det tydligen icke

vore möjligt att, innan några grunder lör löneregleringen vore fastställda,

med någon tillförlitlighet bestämma det erforderliga beloppet, syntes

saken lämpligen böra ordnas på sådant sätt, att på 1918 års stat avsattes

under rubriken »utgifter för kapitalökning» lämpligt belopp för

bestridande av ifrågavarande kostnader, vilket belopp sedermera skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

på 1919 års stat komma att upptagas såsom inkomst under rubriken

))i anspråk tagna kapitaltillgångar», för att användas för avsett ändamål

eller, om det icke i sin helhet erfordrades därför, till statens behov i

allmänhet. Det belopp, som alltså nu borde anvisas, ansåge utskottet

lämpligen kunna bestämmas till 4,000,000 kronor.

Utskottet hemställde alltså, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande propositioner

icke måtte av riksdagen bifallas, samt att riksdagen måtte besluta

att på 1918 års stat, under titel »utgifter för kapitalökning», till avsättning

för beredande av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid

armén och marinen under år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst

4,000,000 kronor.

Vid statsutskottets utlåtande voro fogade två särskilda reservationer,

i vilka hemställdes om avslag å Kungl. Maj:ts förslag. Såsom motivering

härför anfördes i den ena av reservationerna, avgiven av herr

Asplund m. fl., följande:

För den av utskottet föreslagna rent extra ordinära åtgärden att

under titel »utgifter för kapitalökning» avsätta 4,000,000 kronor till en

tillfällig löneförbättring under år 1918 saknades efter reservanternas

uppfattning tillräckliga skäl. Ifrågavarande befattningshavare komrne

för år 1917 i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt

samma grunder, som gällde för övriga statstjänare,. och 1918 års riksdag

borde ha fria händer att efter då föreliggande omständigheter bedöma

vad som borde beviljas olika statstjänaregrupper att utgå under

löpande budgetår. Tillfälliga löneförbättringar, såsom avbetalning på

kommande definitiva sadana, kunde rimligen icke beviljas förrän ett nödvändigt

utredningsarbete fortskridit så långt, att åtminstone konturerna

för den sistnämnda vore utformade; i annat fall löpte man risken att

förrycka det hela. I det outredda skick, vari hela denna lönefråga befunne

sig, syntes det alltså olämpligt att nu företaga den av utskottet

föreslagna avsättningen av medel. I den mån 1918 års riksdag funne,

att särskilda åtgärder vore nödvändiga för att upphjälpa de lägst avlönade

gruppernas av ifrågavarande personal ställning, torde den icke

sakna möjlighet att därför anvisa lämpliga utvägar.

Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan, andra kammaren

däremot den av herr Asplund m. fl. avgivna reservationen, blev

vid gemensam votering utskottets förslag bifallet, och hade riksdagen

alltså beslutat att på 1918 års stat under titel »utgifter för kapitalökning»

till avsättning för beredande av tillfällig löneförbättring åt viss

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361. 7

personal vid armén och marinen under år 1918 anvisa ett förslagsanslag,

högst 4,000,000 kronor.

Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigade Särskild*

Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1917 chefen för lantförsvars- sa4*“™v“

departementet att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,

tillkalla högst fem sakkunniga personer jämte sekreterare för att inom

lånt- och sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning

och utarbetande av förslag rörande tillfällig löneförbättring från

och med år 1918 åt viss personal vid armén och marinen, avsett att

föreläggas 1918 års riksdag, med rätt för departementscheferna att, efter

därom av de sakkunniga gjord framställning, under arbetets fortgång

tillkalla, för att i de sakkunnigas överläggningar deltaga, representanter

för de olika personalkategorier vid armén och marinen, som av den

ifrågasatta löneförbättringen berördes.

På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet tillkallades såsom

sakkunniga häradshövdingen B. A. Petrén, förste marinintendenten F.

Lagerholm, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Aug.

Nilsson i Kabbarp, krigsrådet C. E. Sterky och ledamoten av riksdagens

första kammare, överdirektören L. Widell, varjämte uppdrogs åt häradshövdingen

Petrén att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas

förhandlingar.

Sedan Petrén, som den 19 oktober 1917 utnämnts till statsråd, anmält

sig förhindrad att deltaga i och såsom ordförande leda de sakkunnigas

förhandlingar, entledigades den 20 oktober 1917 statsrådet

Petrén från det honom meddelade uppdraget och förordnades dåvarande

expeditionschefen A. E. M. Ericsson att i Petréns ställe deltaga i och såsom

ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Därjämte anmodades likaledes den 20 oktober 1917 översten K. E.

W. Söderhielm, kommendörkaptenen av första graden O. E. Lybeck,

fanjunkaren E. Nvquist och flaggstyrmannen K. O. Tallberg att, med

bibehållande av innehavande befattningar, tillsvidare, på kallelse av de

sakkunnigas ordförande, deltaga i de sakkunnigas överläggningar, och

hava dessa officerare och underofficerare från sagda tid ''deltagit i förhandlingarna.

De sakkunniga hava vidare, enligt vad av dem anmälts, haft tillfälle

att under hand rådföra sig med ytterligare ett antal representanter

för särskilda till armén och marinen hörande personalgrupper.

Nämnda sakkunniga hava numera avgivit ett den 5 mars 1918

dagtecknat betänkande, innefattande utredning och förslag i det ärende,

som varit till dem överlämnat, och hava sedermera armé- och marin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Uppdragets

begränsning

med avseende

å särskilda

personalgrupper.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

förvaltningarna resp. den 6 och den 8 april 1918 avgivit infordrade

yttranden i ärendet.

Jag torde nu först få i korthet redogöra för innehållet i de sakkunnigas

betänkande, närmast i vad det avser personal vid lantförsvaret;

för sammanhangets skull och för vinnande av lämpliga jämförelsepunkter

kommer jag emellertid att även beröra vissa spörsmål, som i första hand

hava avseende på marinens personal.

Till en början lämna de sakkunniga en »historisk översikt över

gällande avlöningsförhållanden» såväl vid armén (sid. 1 — 50) som vid

marinen (sid. 51—98), och torde jag i det följande få tillfälle att, för

att åskådliggöra min framställning, återgiva vissa ur denna redogörelse

hämtade sammanställningar. De sakkunniga redogöra därefter (sid. 99—

146) för de förslag rörande provisorisk lönereglering för personal vid

armén och marinen, som, på sätt jag förut erinrat, förelädes 1917 års

riksdag, och för ärendets därefter följande behandling hos riksdagen. Vidare

följer i de sakkunnigas betänkande (sid. 147—219) en redogörelse

för under de senare åren verkställda utredningar och uppgjorda förslag,

åsyftande ändring i grunderna för befordran inom kompaniofficers- och

underofficersgraderna och i samband därmed omläggning av avlöningssystemet

för ifrågavarande personal.

I den följande avdelningen av betänkandet, som innehåller de sakkunnigas

eget utlåtande och förslag, yttra sig de sakkunniga inledningsvis

(sid. 221 — 224) om de särskilda personalgrupper, som enligt de sakkunnigas

mening böra bliva delaktiga av den ifrågasatta löneförbättringen,

och anföra därom följande:

De sakkunniga hade vid bedömandet av denna fråga givetvis måst

taga hänsyn till den begränsning i förevarande avseende, som tillämpats

i de av vederbörande ämbetsverk år 1917 framlagda förslagen ävensom

i de propositioner, som i ärendet avlätos till samma års riksdag.

Den personal, som enligt arméförvaltningens den 1 mars 1917

avgivna förslag skulle komma i åtnjutande av avlöningsförbättring, utgjordes

av följande grupper:

a) officerare och underofficerare med vederlikar på aktiv stat, i vilkas

avlöning ingå lön och dagavlöning;

b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren; samt

c) innehavare av befattningar, vilkas avlöning är av Kungl. Maj:t

och riksdagen bestämd samt utgöres antingen av allenast arvode eller

av arvode jämte andra naturaförmåner än kost och vilka taga inne
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361. 9

havarnas hela arbetstid i anspråk; till denna grupp hörde enligt en av

arméförvaltningen uppgjord förteckning: rullföringsbefälhavare, rull
föringsofficer,

rullföringsbiträde, kommendant i Stockholm och å Karlsborg,

bibliotekarie och aktuarie vid generalstaben, garnisonspastor å

Karlsborg och i Boden, underläkare och amanuens samt apotekare vid

garnisonssjukhuset i Stockholm, sjukhusväbel vid garnisonssjukhusen i

Boden och å Karlsborg, fodermarsk vid ridskolan, maskinist vid krigshögskolan,

vid artilleri- och ingenjörhögskolan samt vid garnisonssjukhusen

i Stockholm och i Boden, maskinist- eller eldarbiträde vid nyssnämnda

sjukhus, tvättpiga samt gårdsdräng och portvakt vid garnisonssjukhuset

i Stockholm ävensom vaktmästare vid kommendantskapet i

Stockholm.

I Kungl. Maj:ts propositioner (nr 154 och 158) till 1917 års riksdag

gjordes icke några avvikelser från de gränser, armé- och marinförvaltningarna

uppdragit beträffande den personal, varå den provisoriska

löneregleringen vore avsedd att tillämpas. Kungl. Maj:ts förslag

till riksdagen innebar således, att den provisoriska löneregleringen skulle

tillgodokomma samma personal, som upptagits i ämbetsverkens särskilda

framställningar.

De sakkunniga hade tagit under övervägande, huruvida den tillfälliga

löneförbättring, som av de sakkunniga föresloges, borde omfatta

någon eller några personalgrupper utöver dem, å vilka ämbetsverkens

förslag hade avseende, eller huruvida tilläventyrs någon del av den personal,

som upptogs i dessa förslag, nu icke borde ifrågakomma. Härvid

hade de sakkunniga kommit till det resultatet, att de grunder, på vilka

armé- och marinförvaltningarnas förslag i förevarande hänseende vilade

och vilka även vunnit tillämpning i de till riksdagen avlåtna propositionerna,

fortfarande i allt huvudsakligt borde följas.

Sålunda hade de sakkunniga ansett sig icke böra medtaga bland

annat den personal, som tillhörde arméns eller marinens reservstater eller

reserver. Då nämligen för all sådan personal tjänstgöringsskyldigheten

vore av rätt begränsad omfattning, hade någon förbättring av denna

personals avlöningsförhållanden icke ansetts vara i den mån av behovet

påkallad, att frågan härom borde upptagas i samband med den tillfälliga

löneförbättring, som nu vore å bane.

Vissa mindre avvikelser från de äldre förslagen, såvitt anginge löneförbättringens

utsträckning till särskilda personalgrupper, hade de sakkunniga

emellertid funnit sig böra ifrågasätta, och komme redogörelse

därför att i det följande lämnas i samband med de sakkunnigas förslag

till löneförbättring för de olika grupperna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga övergå härefter (sid. 224—227) till att framlägga

vissa allmänna synpunkter, som för de sakkunniga varit vägledande vid

utarbetandet av deras förslag, och yttra härom:

Då statsutskottet i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts ovanberörda propositioner

till 1917 års riksdag fann sig icke kunna tillstyrka de gjorda

framställningarna, anförde statsutskottet bland annat, att de föreslagna lönebeloppen

grundats på en av arméförvaltningen tänkt definitiv lönereglering,

som emellertid icke på något sätt varit föremål för närmare prövning,

och i ■ en vid utskottets utlåtande fogad reservation yttrades, att

tillfälliga löneförbättringar, såsom avbetalning på kommande definitiva

sådana, rimligen icke kunde beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete

fortskridit så långt, att åtminstone konturerna för den sistnämnda

vore utformade; i annat fall löpte man risken att förrycka det hela.

Under dessa förhållanden hade de sakkunniga, vid fullgörande av

sitt uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för viss

personal vid armén och marinen, icke kunnat underlåta att i första

hand söka klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering för

ifrågavarande personal enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att

sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen

angiva de belopp, varmed under förhanden varande förhållanden

en tillfällig löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika grupper

av personal.

Redan från början hade det emellertid för de sakkunniga stått klart,

att utarbetandet av ett förslag till definitiv lönereglering för armén och

marinen måste bliva ett såväl omfattande som i övrigt krävande arbete.

Den redogörelse, som av de sakkunniga lämnats för nuvarande avlöningsförhållanden

och deras tillkomst, gåve tillräckligt vid handen, vilken

brokig bild av avlöningsformer, avlöningssatser och avlöningsbestämmelser

det nuvarande lönesystemet företedde, i all synnerhet vad marinen

anginge. Till en del funne detta förhållande sin förklaring däri, att

arméns och marinens personal fördelade sig på ett betydande antal olika

grupper av befattningshavare med sins emellan väsentligen skiljaktiga

uppgifter, men å andra sidan vore utan tvivel den anmärkta växlingen

i personalens avlöningsförhållanden i ej ringa mån beroende därpå, att

de nu gällande avlöningsbestämmelserna ledde sitt ursprung från olika

tider, i det att än den ena än den andra personalgruppen fått sina löneförmåner

på ett eller annat sätt förbättrade. Följden hade blivit, att det

nuvarande lönesystemet lede av en påfallande brist på enkelhet och överskådlighet;

klagomål däröver hade ock framkommit i åtskilliga av de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

framställningar, som blivit till de sakkunniga överlämnade. Det torde

tillhöra en definitiv lönereglering att fullständigt och i detalj lägga dessa

förhållanden till rätta. Med den uppgift, som vore de sakkunniga förelagd,

måste de sakkunniga, i vad en definitiv lönereglering anginge, inskränka

sig till att angiva huvuddragen av densamma, sådan de sakkunniga

ansett den böra framdeles komma till utförande; det vidare utformandet

av den definitiva löneregleringen, därest de riktlinjer, som av

de sakkunniga nu angåves, i huvudsak vunne godkännande, betingade

en vida mera ingående utredning än som nu kunnat åstadkommas.

Med de förslag till provisorisk lönereglering för viss personal vid

armén och marinen, som av Kungl. Maj:t förelädes 1917 års riksdag, var

avsett att bereda denna personal eu kompensation för den fördyring av

levnadskostnaderna i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde anses

bliva bestående, och hade sålunda någon hänsyn här icke tagits till den

dyrtid, kriget medfört. De sakkunniga hade vid sitt arbete utgått från

i huvudsak enahanda förutsättning. Det utkast till en definitiv lönereglering

för viss personal vid armén och marinen, som av de sakkunniga

nu framlades, liksom det därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring

hade sålunda till syfte att bringa den ifrågavarande personalens

löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad av läget

före krigsutbrottet. De extra ordinära förhållanden kriget här skapat

borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom extra ordinära åtgärder,

i främsta rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer

som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

När de sakkunniga sålunda haft att, såvitt anginge viss personal vid

armén och marinen, uppdraga riktlinjerna för en definitiv lönereglering,

avsedd att träda i stället för det nuvarande lönesystemet, vilket i sina

huvuddrag utformades vid 1901 och 1902 årens riksdagar, hade de

sakkunniga givetvis haft att söka vägledning i det löneregleringsarbete,

som under senare tider ägt rum inom snart sagt alla områden av den

civila förvaltningen. De förebilder de sakkunniga här haft att följa

vore av väsentligen två skilda slag: å ena sidan den typ, som tillämpats

beträffande flertalet centrala ämbetsverk och vilken först vann godkännande

år 1907 vid genomförande av lönereglering för statskontoret och

arméförvaltningen, å andra sidan do sins emellan något skiljaktiga typer,

som år 1907 och under tiden därefter vunnit tillämpning vid lönereglering

för de s. k. kommunikationsverken — postverket, telegrafverket

och statens järnvägar — ävensom för statens vattentallsverk. Vid valet

mellan dessa båda slags typer hade det synts de sakkunniga, då fråga

vore om personal vid armén och marinen, ligga närmast till hands att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kiktlinj er

för en <leilnitiy

lönereglering*.

Avlönings
former.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Böka jämförelsepunkter i löneregleringarna för kommunikations- och

vattenfalls verken, så mycket hellre som flertalet personalgrupper vid

armén och marinen näppeligen kunde anses hava någon motsvarighet

inom de centrala ämbetsverken. Emellertid hade de sakkunniga ingalunda

underlåtit att i möjlig mån taga hänsyn även till de centrala

ämbetsverkens lönereglering, liksom de sakkunniga ej heller förbisett,

att förhållandena vid armén och marinen i åtskilliga hänseenden vore

så egenartade, att desamma vid löneregleringens genomförande krävde

särskilt beaktande.

Den av de sakkunniga lämnade historiska redogörelsen ådagalade,

att en rätt väsentlig olikhet nu vore rådande mellan avlöningsförhållandena

vid armén och vid marinen. De sakkunniga hade funnit det angeläget,

att, där sådant lämpligen kunde ske, likställighet mellan de båda

huvudgrenarna av försvaret i detta avseende komme till stånd. En dylik

likställighet förutsatte emellertid i vissa fall organisationsändringar, som

icke folie inom området för de sakkunnigas uppdrag; i andra fall åter

syntes mot likställighetens åvägabringande kunna åberopas vägande skäl.

Sålunda borde bland annat uppmärksammas, att den tjänstgöring till

sjöss, som ålåge personal vid marinen, vore av sådan natur, att densamma

syntes betinga särskilda avlöningsbestämmelser.

Följande avdelning av betänkandet (sid. 228—313) innehåller en

framställning av de riktlinjer, som de sakkunniga velat uppdraga för en

definitiv lönereglering.

De sakkunniga erinra därvid först, att arméns såväl som marinens

nuvarande lönesystem företer en mångfald skiftande avlöningsformer.

I förevarande sammanhang ville de sakkunniga till skärskådande upptaga

de allmänna avlöningsformer, som hänförde sig till tjänstgöring av

mera ordinarie beskaffenhet, och komme att i annat sammanhang yttra

sig om de förmåner, som tillkomme vederbörande personal vare sig på

grund av tjänstgöring av särskild art, såsom marinens sjötjänstgöring,

eller såsom ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader,

exempelvis vid resa i tjänstärende.

De avlöningsformer, som för närvarande förekomme för arméns

officerare och underofficerare med vederlikar vid tjänstgöring av mera

ordinarie beskaffenhet, vore följande: lön, dagavlöning, inkvartermgsoch

servisbidrag, ålderstillägg (till lönen) och särskilda arvoden (till

brigadchefer, lärare och befälspersonal vid militärläroverk m. fl.); därtill

komme, för underofficerare med vederlikar, ersättning för bränsle och

lyse samt i vissa fall särskilt hyresbidrag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Då det gällde att angiva, vilka avlöningsformer skulle bibehållas

eller tilläventyrs ytterligare tillkomma vid en definitiv lönereglering för

personal vid armén och marinen, läge det utan tvivel närmast till hands

att ifrågasätta, huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tilllämpats

vid de under senare tider verkställda löneregleringarna för civila

verk, borde införas även i det militära lönesystemet och sålunda såsom

ordinarie avlöningsformer upptagas allenast lön och tjänstgöringspenningar

jämte ålderstillägg ävensom för särskilda fall ortstillägg. I

stort sett hade de sakkunniga funnit möjlighet föreligga att sålunda begränsa

de militära avlöningsformerna till vad som i regel gäller beträffande

befattningshavare vid de civila verken. Vissa olikheter härutinnan

hade de sakkunniga emellertid funnit icke kunna undvikas, på

sätt framginge av vad de sakkunniga i det följande komme att anföra

beträffande de särskilda avlöningsformerna.

Vad först anginge avlöningsformen Zön, borde densamma givetvis bibehållas

vid de militära och civilmilitära beställningar, för vilka denna

avlöningsform nu förekomme. De sakkunniga hade jämväl funnit sig

böra förorda, att ifrågavarande avlöningsform måtte i lönesystemet erhålla

en vidgad Omfattning på det sätt, att densamma komme att, helt

eller delvis, i sig upptaga vissa nuvarande löneförmåner, vilka, på sätt

nedan närmare angåves, enligt de sakkunnigas mening borde uteslutas

ur lönesystemet.

Att vid sidan av lönen upptaga tjänstgöringspenningar såsom huvudavlöningsform

i stället för den nu utgående dagavlöningen hade de sakkunniga

på anförda grunder (sid. 230 i betänkandet) funnit möta vissa

betänkligheter. Såsom andra huvudavlöningsform för arméns och marinens

ifrågavarande personal borde därför dagavlöningen bibehållas.

Av övriga nu utgående förmåner borde enligt de sakkunnigas mening

ålderstillägg för beredande av löneförbättring åt personal, som genom

längre Ami vitsordad tjänstgöring vunnit ökad erfarenhet och duglighet

i tjänsten, icke blott bibehållas såsom hittills inom det militära lönesystemet,

utan där komma till användning i betydligt vidgad omfattning.

De sakkunniga hade ock vid angivande av riktlinjerna lör en definitiv

lönereglering funnit sig böra förorda införande av ett lönesystem, i väsentliga

delar grundat på ålderstillägg.

Vad beträffar avlöningsformen arvode flöde de sakkunniga före, att

det vid en definitiv lönereglering komme att framträda såsom ett önskemål,

att denna avlöningsform kunde i möjligaste mån indragas. Det

syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen avvägas

med användande av övriga avlöningsformer. Den militära tjänstgöringens

art torde dock nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering

arvoden bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande

en del viktigare befattningar.

Avlöningsformerna inkvarterings- och servisbidrag samt ersättning för

bränsle och lyse vid armén (inkvarteringsbidrag och ersättning för ved

och ljus vid marinen), vilka förmåner nu åtnjötes enligt samma grunder,

som gällde beträffande lön, borde enligt de sakkunnigas mening kunna

vid en definitiv lönereglering helt uteslutas ur lönesystemet och i

huvudsak ersättas genom ökning av lönen eller dagavlöningen. I sådant

fall torde för den personal, som komme att in natura tillhandahållas

någon av de förmåner, de äldre ersättningarna avsett att motsvara, det

nuvarande innehållandet av dessa ersättningar kunna få sin motsvarighet

genom vissa efter förhållandena lämpade avdrag å avlöningen.

Vad armen beträffade måste emellertid i samband med inkvarteringsoch

servisbidragens indragning uppgörelse träffas mellan statsverket

och de städer, som för närvarande till vederbörande löntagare utbetalade

dylika bidrag.

Vid armén utginge inkvarterings- och servisbidrag med sammanlagt

högre belopp i Stockholm och Göteborg än å övriga orter, och enahanda

vore förhållandet med inkvarteringsbidragen vid marinen (jfr sid. 32—33

och 81 82 i det följande). Den olikhet, som här förefunnes, kunde sägas

för personal i Stockholm och Göteborg innebära ett ortstillägg jämförligt

med det, som allmänt, om ock i rätt växlande former, införts i de civila

verkens löneregleringar. Detsamma gällde i huvudsak om det nuvarande

provisoriska avlöningstillägget till personal vid Bodens trupper (200

kronor om året för officerare och underofficerare med vederlikar). Vid

genomförande för personal vid armén och marinen av en definitiv lönereglering,

enligt vilken inkvarterings- och servisbidrag skulle uppgå i

lönen eller dagavlöningen, syntes det böra tagas i övervägande, huruvida

icke det lämpligaste sättet att ernå önskad utjämning mellan olika orter,

såvitt hyreskostnader och andra sådana förhållanden anginge, vore att

upptaga ortstillägg såsom avlöningsform även i det militära lönesystemet.

De sakkunniga hade emellertid så mycket mindre ansett sig böra upptaga

detta spörsmål till närmare skärskådande, som frågan om ortstilllägg

till statstjänstemän i gemen för närvarande vore beroende på särskilda

undersökningar (jfr riksdagens skrivelse den 31 maj 1917, nr 216,

angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.).

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Från och med år 1917 hade förmånen av särskilt hyresbidrag medgivits

för gifta underofficerare med vederlikar vid armén, vilka icke erhölle

bostad in natura.

Införandet av berörda avlöningsform för arméns gifta underofficerare

var grundat på önskvärdheten av att åstadkomma en viss utjämning i

fråga om denna personals inkvarteringsförhållanden. Fn dylik utjämning

syntes i varje fall komma att inträda, så snart erforderliga arbeten för

bostäders iordningställande hunnit slutföras. På grund härav och då

ifrågavarande allenast för gift personal avsedda löneförmån toide

sakna motsvarighet inom löneregleringarna för de civila verken samt

det nuvarande hyresbidragets belopp vore förhållandevis ringa — högst

75 och lägst 45 kronor för år — borde detsamma enligt de sakkunnigas

mening icke bibehållas vid en definitiv lönereglering för armén.

Härefter angiva de sakkunniga, enligt vilka grunder löneskalorna

för ifrågavarande personal borde vid en definitiv lönereglering anordnas,

och anföra därom bland annat följande.

Enligt nu gällande regler hade löneuppflyttning för officerare och

underofficerare kunnat ske endast genom befordran från lägre till högre

beställning eller, där för beställning av vissa grader (kaptener ävensom,

vid armén, jämväl löjtnanter och sergeanter) två löneklasser vore upptagna

i vederbörande stater, genom transport (uppflyttning) från den lägre

till den högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna angåves.

Då emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar), även där

de skett väsentligen efter tur, alltid måst förete en viss oregelbundenhet,

hade det icke kunnat undvikas, att väsentliga olikheter givit sig tillkänna

beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning kunnat vinnas

av de enskilda löntagarna.

Olika förslag hade framlagts för att rada bot pa nämnda förhållande.

Vissa av dessa förslag hade gått ut på ändringar i själva befordringsgrunderna

; man hade i sådant avseende, såvitt kompaniofficerare och

underofficerare vid armén anginge, ifrågasatt införande av »rörliga löner»,

vilket skulle innebära ett frångående av det nu tillämpade systemet med

fasta stater för de olika truppförbanden, och vidare hade föreslagits, att

personalförflyttningar mellan truppförbanden skulle förekomma i vida

större utsträckning än hittills varit händelsen. I vartdera fallet förutsattes,

att löneuppflyttning alltjämt skulle vara bunden vid befordran.

Under de senaste åren hade emellertid förslag framkommit, vilka

åsyftade att möjliggöra löneuppflyttning utan sammanhang med befordran,

nämligen genom införande av ålderstillägg för särskilda beställ
-

Löneskalor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung}, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ningar. Efter vad förut nämnts, hade även statsutskottet vid 1917 års

riksdag uttalat sig för en utredning angående införande av ålderstillägg

inom kompaniofficers- och underofficersgraderna, och de sakkunniga hade

för egen del redan givit uttryck åt den meningen, att ifrågavarande avlöningsform

borde i väsentligt ökad omfattning komma till användning

i det militära lönesystemet.

Om det direkta samband, som enligt nu gällande regler ägde rum

mellan löneuppflyttning och befordran, komme att brytas, så att löneuPpdyftning

kunde i större eller mindre utsträckning äga rum oberoende

av befordran, bleve därav en given följd, att rådande ojämnheter i befordringarna

icke komme att på enahanda sätt som nu föranleda ojämnheter

i avlöningsförhållandena.

Vid utarbetande av ett lönesystem för personal vid armén och marinen

måste man enligt de sakkunnigas mening utgå därifrån, att en viss

oregelbundenhet i befordringarna alltid komme att förefinnas, och anpassa

systemet i förhållande därtill. Genom införande av ålderstillägg komme

den ^ inverkan, som nämnda oregelbundenhet kunde utöva på avlöningsförhållandena,

att i avsevärd mån neutraliseras.

Vad anginge den närmare anordningen av ett för personal vid armén

och marinen avsett lönesystem med ålderstillägg, hade i vissa av de framlagda

förslagen ifrågasatts, huruvida icke avlöningen för å ena sidan

kompaniofficeiare, a andra sidan underofficerare borde utgå enligt en för

värdera gruppen fortlöpande skala, så att varje löntagare, mot vilken

anmärkning i tjänsten icke förekomme, skulle kunna nå stadgad slutavlöning.

Man skulle således här bortse från huruvida vederbörande löntagare

innehade erforderlig lämplighet att bekläda högre och mera ansvarsfulla

befattningar. De sakkunniga hade icke velat förorda ett sålunda anordnat

lönesystem, som i själva verket skulle innebära, att löneuppflyttning

inom dessa grader helt skildes från befordran. Det syntes nämligen de

sakkunniga angeläget, att i sådana fall, då befordran till högre tjänstegrad

medförde större ansvar och mera fordrande tjänstgöring samt fördenskull

måste grundas på prövning av vederbörandes kompetens, ett

uttryck däråt gåves på det sätt, att den befordrade dels omedelbart vid

befordringen erhölle förbättring i sin avlöning, dels ock komme i tillfälle

att i den nya tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat ske

1 den tjänst han lämnat. Däremot syntes det fullt berättigat att för de

beställningar, som enligt nu gällande regler vore fördelade på två löneklasser,

införa en fortlöpande löneskala, då nämligen den uppflyttning i

högre löneklass, som i dylika fall nu förekomme, icke kunde sägas medföra

någon ändring i vederbörande beställningshavares tjänstgöring.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Klingl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga funne sig på anförda grunder böra föreslå för kompaniofficerare

tre särskilda löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar),

en för löjtnanter av nuvarande 1. och 2. klassen (löjtnanter vid

marinen) och en för kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen samt för

underofficerare två särskilda löneskalor, den ena för sergeanter av nuvarande

1. och 2. klassen (underofficerare av 2. graden) och den andra

för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden). — Beträffande

avlöningen för officerare i högre beställning än kaptens yttrade

sig de sakkunniga i det följande.

I syfte att vinna erforderlig ledning för bedömande av lämpligaste

sättet för löneskalornas anordning hade de sakkunniga under september

månad 1917 låtit från officerare och underofficerare ävensom, vad marinen

beträffar, jämväl från det till underofficerskorprals grad befordrade manskapet

infordra uppgifter rörande bland annat 1) den levnadsålder, då

en var vunnit första officers- resp. underofficersutnämning och vid marinen

befordran till underofficerskorprals grad, 2) den tid, då lön tillträtts

såsom officer, underofficer eller (för underofficerskorpral) manskap i 1.

lönegraden, samt 3) de olika tider, under vilka lön åtnjutits i resp. löneklasser.

Sedan nämnda uppgifter blivit statistiskt bearbetade, hade det huvudsakliga

resultatet av denna utredning sammanförts i vissa vid de sakkunnigas

betänkande fogade tabeller.

Av dessa tabeller, i vad de avsåge arméns officerare, framginge bland

annat, att levnadsåldern vid första utnämningen till officers grad vid armén

i medeltal varit 22 år eller något däröver. Antalet nuvarande officerare,

som efter första utnämning fått någon tid som surnumerära underlöjtnanter

(fänrikar) vänta på erhållande av beställning med lön på stat,

vore vid armén 797, motsvarande 35''0 procent av dem, från vilka statistiska

uppgifter inkommit, och surnumerärtidens längd vore i medeltal Dl år.

Den tid, under vilken lön i militära beställningar av olika grader

åtnjutits av officerare vid armén, vilka numera befordrats till högre beställning,

vore i medeltal följande:

lön såsom underlöjtnant (fänrik) ............................................

» d löjtnant av 2. klassen........................................

» » » »1. klassen..........................................

j> » kapten av 2. klassen .........................................

j> ), » d 1. klassen ..........................................

)> » major ..........................................................*.............

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 höft. (Nr 361.)

3’5 år

Do »

5‘5 »

3-8 »

6-5 »

3-4 »

3

Officerare.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De siffror, som i de åberopade tabellerna meddelades, vore ägnade att

bestyrka det vid upprepade tillfällen överklagade förhållandet, att befordringarna

särskilt bland arméns ifrågavarande personal enligt nuvarande

regler vore synnerligen ojämna. Man måste ock, såsom de sakkunniga

i det föregående yttrat, räkna med att en större eller mindre oregelbundenhet

härutinnan allt fortfarande komme att förefinnas.

Vad officerarna anginge rådde emellertid en påfallande likhet härutinnan,

att första utnämningen till officer skett vid en levnadsålder, som i

regel icke alltför mycket skilde sig från 22 år. Anledningen till denna

överensstämmelse vore givetvis att finna däri, att utbildningen till officer

vid armén såväl som vid marinen i stort sett skett efter sådana grunder,

att kompetens till officersanställning vunnits vid ungefär samma levnadsålder.

Då nu för kompaniofficerare pensionsåldern vore 50 år vid armén

och 55 år vid marinen, kunde sammanlagda officerstiden för dem, som

stannade i kaptensgraden, beräknas till omkring 28 år vid armén och 33

år vid marinen, således avsevärt kortare tjänstetid än som i regel

förekomme på det civila förvaltningsområdet. Enligt de sakkunnigas

mening borde i sådana fall som det föreliggande högre pensionsålder icke

föranleda införande av flera ålderstillägg. De löneskalor, som kunde

komma att bestämmas för arméns officerare, borde alltså bliva gällande

även för officerarna vid marinen. Man borde följaktligen här räkna med

en officerstid av sammanlagt omkring 28 år, därav omkring 3 år såsom

fänrik (underlöjtnant), omkring 9 år såsom löjtnant (något kortare dock

vid marinen) och återstoden såsom kapten.

Vid löneskalornas uppgörande borde emellertid tillses, att det sista

ålderstillägget såsom kapten komme att vid normal befordran nås en

viss tid före pensionsåldern. Löneskalorna borde därför enligt de sakkunnigas

mening så avpassas, att tiden för vinnande av nämnda ålderstillägg

infälle vid en levnadsålder av något mer än 40 år.

Då nu, såsom framginge av det nyss nämnda, utgångspunkten för de

efter hand inträdande löneförhöjningarna för officerare vore förlagd till eu

så låg levnadsålder som i medeltal 22 år och med hänsyn härtill avlöningen

för de lägsta officersbeställningarna måste sättas relativt låg, men å

andra sidan kaptens slutavlöning borde fixeras till ett ej alltför ringa belopp,

måste inom kompaniofficersgradema löneförhöjningarna bliva jämförelsevis

betydande och följa på varandra efter ganska korta mellantider.

Härigenom tillgodosåges ock det beaktansvärda kravet, att personalen, då

levnadskostnaderna på grund av äktenskaps ingående och andra omständigheter

efter hand stege, samtidigt därmed vunne en avsevärd förbättring

i sina löneförmåner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga hade på de grunder, som nu anförts, kommit till

den slutsatsen, att, i likhet med vad som i regel vore fallet inom kommunikationsverkens

och vattenfallsverkens lönesystem, intervallerna för

ålders tilläggens intjänande lämpligast borde för kompaniofficersbeställningarna

bestämmas till så kort tid som 3 år. Då nu utgångspunkten

infälle vid omkring 22 års ålder och slutavlöningen såsom kapten, pa

sätt nyss nämnts, borde vid normal befordran kunna nås vid något mer

än 40 år, syntes löneförhöjningarna böra bliva sju till antalet. De sakkunniga

ville nu närmare angiva, huruledes löneskalorna borde med sålunda

givna förutsättningar anordnas.

Enligt nyss anförda siffror kunde en kompaniofficer — om man här

i främsta rummet toge hänsyn till förhållandena vid armén — antagas

vid normal befordran komma att uppbära lön såsom fänrik (underlöjtnant)

omkring 3 år, såsom löjtnant omkring 9 år och såsom kapten

under sin återstående tjänstetid, omkring 16 år. De sju avsedda löneförhöjningarna

skulle sålunda i det antagna fallet komma att inträda:

den första vid befordran till löjtnant, den andra och tredje efter ytterligare

resp. 3 och 6 år, den fjärde vid befordran till kapten samt den

femte, sjätte och sjunde efter ytterligare 3, 6 och 9 år. Schematiskt

skulle löneskalorna för kompaniofficerare kunna framställas sålunda:

stående

tjänste
tid.

Kapten ....................

Löjtnant ..................

Fänrik (underlöjtnant)

Den ojämnhet i befordringsförhållandena, som, efter vad förut

nämnts, förefunnes särskilt vid arméns olika truppslag och truppförband,

påkallade emellertid en viss jämkning beträffande konstruktionen av dessa

löneskalor i syfte att tillgodose dels underlöjtnanter, som icke inom 3

års förlopp nått löjtnantsbeställning, dels löjtnanter, som kvarstode i sådan

beställning mer än 9 år. För sådant ändamål borde, ungefär i överensstämmelse

med vad som tillämpades inom kommunikationsverkens och

vattenfallsverkens lönesystem, de särskilda löneskalorna för underlöjtnanter,

löjtnanter och kaptener i viss mån ingripa i varandra på det sätt,

att, utöver vad den nyss återgivna schematiska framställningen angåve,

underlöjtnant tillerkändes rätt till ålderstillägg efter 3 år samt att löjtnant

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

erhölle rätt till ytterligare ett ålderstillägg, vilket sålunda skulle utgå

efter det vederbörande i 9 år innehaft löjtnantsbeställning. Därutöver

borde, på sätt jämväl vore förhållandet inom de nyss åberopade lönesystemen,

vid befordran till löjtnants- eller kaptensbeställning den utnämnde

äga rätt att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre beställningen

tillgodoräkna sig den tid intill högst 3 år, varunder han uppburit avlöning

inom högsta löneklassen för den beställning, han före utnämningen

innehaft. Exempelvis skulle sålunda en underlöjtnant, som under

5 år uppburit avlöning såsom underlöjtnant och därefter befordrades till

löjtnant, redan efter ett års förlopp komma i åtnjutande av ålderstillägg

å löjtnantsbeställningen o. s. v.

I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen

erhålla följande förändrade utseende:

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

Åter-

stående

tjänste-

tid.

Kapten .............................................

X

X

X

X

Löjtnant ...........................................

—

X

X

X

X

—

—

—

Fänrik (underlöjtnant) ........................

X

X

—

—

—

—

—

-

Enligt denna uppställning komme sålunda löneskalorna för kompaniofficerare

att under två perioder löpa parallellt med varandra, nämligen dels

i fråga om underlöjtnants slutavlöning och löjtnants begynnelseavlöning

dels ock beträffande löjtnants slutavlöning och kaptens begynnelseavlöning.

Vid utformandet av ifrågavarande löneskalor hade det spörsmålet

uppstått, huruvida de ålderstillägg, som enligt de sakkunnigas förslagskulle

utgå vid de militära beställningarna, borde utgöra tillägg endast

till lönen, på sätt i lönesystem enligt den s. k. statskontorstypen vore förhållandet,

eller fördelas på lön och dag avlöning (= tjänstgöringspenningar),

i likhet med vad som skett vid kommunikationsverkens och vattenfallsverkens

löneregleringar. De sakkunniga hade för sin del, vad personal

vid .armén och marinen beträffade, funnit sig böra giva företrädet åt det

förra alternativet, vilket jämväl skulle medföra den ur praktisk synpunkt

avsevärda fördelen, att dagavlöningen komme att utgå med samma belopp

till samtliga beställningshavare inom var och en av underlöjtnants-, löjtnants-

och kaptensgraderna. Härigenom skulle även det önskemålet tillgodoses,

att, om dagavlöningen för varje beställning sattes till högre

belopp än för den närmast lägre beställningen, befordran till högre be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 361.

ställning genast ''skulle medföra avlöningsförbättring. Under det att

sålunda enligt de sakkunnigas förslag den egentliga lönen skulle utgå

efter en genom de tre kompaniofficersgraderna fortlöpande skala, så att

underlöjtnants slutlön sammanfölle med löjtnants begynnelselön samt

löjtnants slutlön med kaptens begynnelselön, skulle för löjtnant med

begynnelseavlöning dagavlöningen vara högre än för underlöjtnant med

ålderstillägg, och likaså skulle kapten med begynnelseavlöning åtnjuta

högre dagavlöning än som tillkomme löjtnant med slutavlöning.

Till belysande av frågan om huru det lönesystem, som de sakkunniga

sålunda förordade, skulle komma att verka enligt hittillsvarande befordringsförhållanden,

hava de sakkunniga lämnat vissa statistiska sammanställningar

rörande dels den tid, räknat efter treårsperioder, varunder

avlöning i olika löneklasser åtnjutits av officerare, som numera befordrats

till högre beställning, dels ock den tid, varunder nuvarande kaptener av

1. klassen uppburit avlöning såsom kaptener (av 2. och 1. klassen), således

sammanlagda kaptenstiden för dessa beställningshavare. Jag torde

här få hänvisa till nämnda redogörelser (sid. 241 242 i betänkandet).

De sakkunniga hade i det föregående uttalat sig angående lämpligaste

anordningen av löneskalor för sadana officersbeställningar vid armén

och marinen, till vilka befordran i huvudsak skedde efter tur, nämligen

kompaniofficersbeställningarna, och i fråga om dem förordat en utsträckt

användning av avlöningsformen ålderstillägg.

Beträffande officerare av högre grad än kaptens, d. v. s. regementsofficerare

samt generalspersoner (flaggmän), ställer sig, yttra de sakkunniga,

frågan om lämpligheten av ett lönesystem med ålderstillägg väsentligen

olika redan därför, att befordran till dylika beställningar uteslutande

sker genom urval. Med avseende härå och på i övrigt anförda grundei

(sid. 242—243 i betänkandet) ansåge de sakkunniga, att ålderstillägg å

dessa beställningar icke borde ifrågakomma.

Beträffande därefter underofficerarna gåve de statistiska uppgifterna

vid handen, att levnadsåldern vid första utnämningen till underofficers

grad vid armén i medeltal vore 27''3 ar (vid flottan 33 4 och vid kustartille

riet 30-i år). Befordran till underofficer vunnes emellertid vid en i hög

grad växlande levnadsålder, men i stort sett betydligt tidigare vid armén

än vid marinen. _ „

Antalet nuvarande underofficerare vid armén, som under någon ticl

varit surnumerära sergeanter, vore 343, motsvarande 17*8 procent av

hela antalet underofficerare. Surnumerärtiden hado i medeltal uppgått

till Do år.

Under
officerare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Den tid, under vilken lön i de lägre underofficersgraderna åtnjutits

av underofficerare, som numera befordrats till högre beställning-,'' vore

i medeltal följande:

lön såsom sergeant av 2. klassen ......................................... 6 o år

» » » » 1. klassen ........................................ 7-3 »

Såsom redan anmärkts, vore en synnerligen stor ojämnhet rådande

med avseende å den levnadsålder, då befordran skedde .till underofficers

grad. Det läte sig därför här knappast göra att, i likhet med vad

de sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta beträffande officerarna, vid

uppgörandet av löneskalorna välja en utgångspunkt, ungefär sammanfallande

med tiden för befordrans vinnande till lägsta underofficersgraden.

Av skäl, som i det följande komme att närmare uppvisas, ansåge de

sakkunniga, att bestämmandet av utgångspunkten i förevarande avseende

borde bliva beroende av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen

efter vunnen kompetens för befordran till underofficer uppnått den

högst avlönade beställningen såsom underbefäl av manskapet, nämligen

vid armén såsom furir av 1. klassen och vid marinen såsom manskap av

1. lönegraden. Frnåendet av dessa beställningar, vilkas innehavare i

allmänhet torde hava att fullgöra tjänstgöring motsvarande den, som

ålåge underofficerare i lägsta graden, torde kunna beräknas infalla efter

en tjänstetid vid krigsmakten av 6 till 7 år eller alltså, om första anställning^

vid krigsmakten vunnes under nittonde levnadsåret, vid en levnadsålder

av omkring 25—26 år.

För att verkningarna av de ojämna befordringsförhållandena för

underofficerspersonalen icke skulle bliva alltför kännbara, borde följaktligen

lönesystemet anordnas sa, att vid beräkning av tjänstår för vinnande av

ålderstillägg sådan hänsyn toges till tjänstetiden såsom underbefäl, att

var och en underofficer, som efter vunnen kompetens till underofficersbeställning

fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl utöver viss tid, vilken

skäligen kunde bestämmas till samma antal år som tidsintervallerna i

löneskalan, finge med viss begränsning tillgodoräkna sig den sålunda

överskjutande tiden.

I anslutning härtill hade de sakkunniga ansett sig böra för underofficerarna

ifrågasätta en sådan anordning av löneskalorna, att desamma, räknat

från en levnadsålder av i medeltal omkring 25—26 år vid befordran till

furir av 1. klassen, respektive manskap i 1. lönegraden, komme att omfatta

—— utöver nyssberörda period såsom underbefäl av manskapet, vilken

ej skulle fa tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg — ytterligare

fem treårsperioder innan slutavlöningen såsom fanjunkare (flaggunder
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

officer, underofficer av 1. graden) skulle ernås. Slutavlöningen i högsta

underofficersgraden skulle sålunda vinnas vid en beräknad levnadsålder

av omkring 43—44 år.

Vid uppbyggandet av dessa löneskalor för underofficerare hade de

sakkunniga vidare haft att besvara det spörsmålet, huru stort antal ålderstillägg

borde ifrågakomma för de särskilda beställningarna och i vilken

utsträckning skalorna lämpligen borde ingripa i varandra. Då underofficerare

ej sällan kunde komma att såsom sergeanter (underofficerare av 2.

graden) kvarstå till pensionsåldern, borde antalet ålderstillägg för beställning

såsom sergeant (underofficer av 2. graden) sättas något högre, än vad

som föreslagits för löjtnanter och kaptener. De sakkunniga hade därför

ansett fyra ålderstillägg vara erforderliga för dessa lägsta underofficersbeställningar.

På grund av önskvärdheten att för underofficerare med

ungefär lika sammanlagd tjänstetid vid krigsmakten vinna största möjliga

likhet i avlöningshänseende och då, på sätt ock de statistiska uppgifterna

ådagalade, ojämnheten i befordringsförhållandena vore avsevärt större

för underofficerare än för officerare, hade de sakkunniga vidare funnit

nödvändigt, att löneskalan för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare

av 1. graden) anordnades så, att begynnelselönen för dem icke

sattes högre, än att den motsvarade den lägre underofficersgruppens lön

med intjänande av allenast ett ålderstillägg. Löneskalorna för de båda

underofficersgrupperna skulle därför fortlöpa jämsides med varandra under

fyra treårsperioder. För fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare

av 1. graden) borde efter utgången av den sista av dessa perioder tillkomma

ytterligare ett ålderstillägg, så att hela antalet sådana, liksom för

sergeanter (underofficerare av 2. graden), komme att utgöra fyra. Härigenom

skulle under ovannämnda antagande för den, som ej befordrades

till underofficersbeställning i den högsta graden, slutlönen komma att

ställa sig så mycket lägre än slutlönen för sistnämnda slags beställningar,

som motsvarade det sista ålderstillägget.

De för underofficerarna ifrågasatta löneskalorna kunde schematiskt

belysas sålunda:

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

Återstående

tjänstetid.

Fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av

1. graden)...................................................

—

X

X

X

X

X

Sergeant (underofficer av 2. graden) ...............

X

X

X

X

X

—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 361.

Sättet för

lönetursberäkningen.

Liksom i fråga om kompaniofficerare hade de sakkunniga även här

avsett, att ålderstilläggen skulle utgöra tillägg endast till lönen och att

dagavlöningen skulle utgå med samma belopp till alla underofficerare inom

vardera av de två grupperna av beställningar: fanjunkare (flaggunderofficer,

underofficer av 1. graden) och sergeant (underofficer av 2. graden).

Vid tillämpning av ifrågavarande löneskalor för underofficerare förutsattes

jämväl, på enahanda sätt som i fråga om officerare och i enlighet

med det inom kommunikations- och vattenfallsverken tillämpade lönesystemet,

att, när befordran skedde till högre beställning, den befordrade

skulle i den nya beställningen erhålla minst samma lön som den, han vid

befordringstillfället innehade i den lägre beställningen, samt därutöver

äga rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid

intill högst tre år, varunder han åtnjutit den vid befordringstillfället

innehavda lönen. En sergeant, som exempelvis under ett år åtnjutit andra

ålderstillägget, skulle sålunda efter befordran till fanjunkare bibehålla

den lön, han innehade såsom sergeant, och vinna rätt till nytt ålderstillägg

efter ytterligare två års förlopp. Genom befordran skulle han

emellertid genast komma i åtnjutande av förhöjd dagavlöning.

Huru det av de sakkunniga förordade lönesystemet för underofficerare

skulle te sig vid tillämpningen, hava de sakkunniga åskådliggjort

genom tabellariska översikter över dels den tid, räknat efter treårsperioder,

varunder lön i de lägre underofficersbeställningarna (sergeant

av 1. och 2. klassen) uppburits av nuvarande underofficerare i

högre beställning, dels ock den tid, under vilken nuvarande innehavare

av fanjunkarebeställning uppburit lön i dylik beställning. Till dessa

översikter (sid. 248 i betänkandet) anhåller jag att här få hänvisa.

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna grunder, enligt

vilka ett nytt lönesystem för officerare och underofficerare borde uppbyggas,

övergå de sakkunniga till att yttra sig om vissa närmare bestämmelser,

som borde meddelas angående rätt för innehavare av sådana

beställningar, vid vilka ålderstillägg skulle ifrågakomma, d. v. s. kompaniofficers-

och underofficersbeställningarna, att i särskilda fall tillträda dylik

löneförhöjning.

Enligt de regler i berörda hänseende, som fått uttryck i avlöningsbestämmelserna

för civila verk och vilka vunnit tillämpning även i sådana

fall, då ålderstillägg redan för närvarande utginge enligt stater under

fjärde och femte huvudtitlarna, finge ålderstillägg ej tillträdas förrän vid

början av kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder blivit

uppnådd. Enahanda föreskrift borde givetvis meddelas i fråga om rätt till

ålderstillägg för kompaniofficerare och underofficerare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Vid beräkning av tjänstålder borde i intet fall få inräknas tid,

varunder vederbörande beställningshavare haft avsked från beställning

på stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös

kvarstå i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam.

På sätt i det föregående angivits, förutsatte tillämpningen av det

för kompaniofficerare och underofficerare föreslagna lönesystemet, enligt

vilket löneskalorna för de olika beställningarna skulle delvis ingripa i

varandra, att vederbörande löntagare skulle under vissa förutsättningar

äga rätt att för vinnande av ålderstillägg å innehavande befattning

tillgodoräkna sig viss tid, varunder han såsom ordinarie innehavare beklätt

lägre befattning. Emellertid förelåge vad kompaniofficerare och

underofficerare anginge, sådana särskilda förhållanden, att frågan om

rätt för dessa beställningshavare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig viss föregående tjänstgöring utöver vad nyss är nämnt

syntes tarva ett ingående övervägande, och härvid framträdde i första

hand behovet att fastställa lämpliga utgångspunkter för den lönetursberäkning,

varom här vore fråga.

Till ledning härför hava de sakkunniga, vad till en början kompaniofficerare

angår, lämnat eu redogörelse för gällande föreskrifter

angående utbildning och anställning såsom officer. På sätt av denna

redogörelse framgår, kan officersaspirant vid armén, som undergått studentexamen

på våren visst år, vid slutet av det andra därpå följande

kalenderåret, efter en utbildningstid av 2 år 6 månader, vinna officersanställning.

Härvid borde emellertid beaktas, att officersutnämning i sådana fall,

då lön på stat icke funnes ledig för utexaminerad officersaspirant, icke

vore förenad med tilldelandet av lön, och att till följd därav eu nyutnämnd

officer tilläventyrs kunde komma att under viss tid vara utan lön

anställd såsom s. k. surnumerär. *

Enligt gällande tjänstgöringsreglemente för armén § 55 mom. 2 hade

surnumerär officer — d. v. s. aktiv officer, som efter erhållen officersbefordran

ännu icke tillträtt officers lön på aktiv stat — samma tjänstgöringsskyldighet

som subalternofficer på aktiv stat, allenast med det

undantaget att han icke utan eget medgivande borde beordras till andra

särskilda tjänsteförrättningar utom eget regemente än dem, som avsåge

hans egen utbildning; och ägde regementschefen jämväl, med arméfördelningschefens

medgivande, att undantagsvis göra de inskränkningar i

avseende å surnumerär officers tjänstgöring, vartill han kunde finna skäl

vara för handen. Uessa stadganden liksom den därmed överensstäm
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 4

Kompani
officerare.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

mande praxis, som tillämpades i avseende på marinens surnumerära officerares

tjänstgöringsskyldighet och enligt vilken sistnämnda officerare i

avseende å tjänstgöringsskyldighet vore på det hela taget fullt likställda

med officerare med lön på stat, hade givit de sakkunniga anledning förorda,

att kompaniofficer måtte för vinnande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig hela officerstiden och sålunda även den tid, han tilläventyrs tjänstgjort

såsom surnumerär fänrik (underlöjtnant).

Under hänvisning till föreliggande statistiska uppgifter rörande antalet

officerare, som någon tid varit surnumerärer, samt surnumerärtidens

längd (jfr sid. 17 här ovan), anmärka de sakkunniga, att frågan om

denna tids tillgodoräknande för vinnande av ålderstillägg ej skulle i

praktiken hava allt för stor räckvidd. För närvarande torde antalet

surnumerärer vara ganska ringa; enligt de under hösten 1917 inkomna

statistiska uppgifterna funnos då allenast 8 surnumerära fänrikar vid

armén och inga vid marinen.

Såsom ett ytterligare skäl för surnumerärtidens inräknande i förevarande

fall framhålla de sakkunniga vidare, att, då officersexamen avlägges

i slutet av kalenderår, under november eller december månad,

samt ålderstillägg ej skulle få tillträdas förrän vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder stadgad tjänstålder uppnåtts, även en ganska

kort surnumerärtid skulle, därest den ej finge inräknas, kunna föranleda

ett helt års uppskov med tillträde av ej blott ålderstillägg såsom underlöjtnant

utan även alla följande löneförhöjningar i kompaniofficersgraderna.

I enlighet med vad nu anförts ansåge de sakkunniga, att vid genomförandet

av en definitiv lönereglering för arméns och marinens kompaniofficerare

borde till utgångspunkt för lönetursberäkningen väljas början

av året näst efter det, då efter avlagd officersexamen utnämning skett till

officer, samt att för erhållande av ålderstillägg sålunda borde tillgodoräknas

fullgjord tjänstgöring icke blott i beställning på stat utan jämväl

såsom surnumerär fänrik (underlöjtnant).

Vidare borde, såsom i det föregående omförmälts, i fråga om lönetursberäkningen

stadgas, att officer, som vid befordran till löjtnant redan

intjänat det för underlöjtnant (fänrik) avsedda ålderstillägget, skulle för

rätt att åtnjuta ålderstillägg i den högre beställningen äga att tillgodoräkna

sig högst tre år av den tid, varunder han uppburit ^derstillägg

i den lägre beställningen, ävensom att till kapten befordrad officer, vilken

intjänat tredje ålderstillägget såsom löjtnant, finge av den tjänstetid, han

efter nämnda ålderstilläggs tillträdande innehaft löjtnantsbeställningen,

tillgodoräkna sig högst tre år för erhållande av ålderstillägg i kaptensbeställningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Särskilda föreskrifter i avseende »å lönetursberäkningen syntes emellertid

bliva erforderliga beträlfande sådan personal i reserven, som överginge

till aktiv stat. De sakkunniga komme att i det följande närmare

yttra sig härom, såvitt den tillfälliga löneförbättringen anginge.

Då frågan gällt att för underofficerarna bestämma eu liknande utgångspunkt,

som i det föregående angivits beträffande kompaniofficerarna,

hade de sakkunniga givetvis i första hand tagit under övervägande,

huruvida ej den synnerligen stora ojämnhet, som, enligt vad

föreliggande statistiska uppgifter utvisade, gåve sig tillkänna beträffande

befordran till underofficer, borde, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande

kompaniofficerarna, föranleda därtill, att ålderstilläggsberäkningen

för underofficerarna finge taga sin början från tiden för första

befordran till underofficers grad, även för den händelse denna befordran

icke vore förenad med erhållande av lön å underofficersbeställning.

Av anförda skäl (sid. 254) ansåge emellertid de sakkunniga denna utgångspunkt

icke lämpa sig för en lönetursberäkning, som hade till ändamål

att verka utjämnande i avlöningshänseende.

De sakkunniga hava därefter till skärskådande upptagit vissa andra

alternativ, som i föreliggande framställningar ifrågasatts beträffande valet

av utgångspunkt för lönetursberäkningen, nämligen dels tiden för vunnen

kompetens till underofficersbeställning, dels tiden för första fasta anställning

vid krigsmakten, dels uppnåendet därefter av viss levnadsålder,

exempelvis 21 år (för musikpersonal, som i egenskap av musikelever vid

mycket låg ålder inträtt i krigstjänst, eventuellt 18 år), dels ock tiden

för tillträdande av beställning såsom korpral eller furir (distiuktionskorpral).

Av dessa olika uppslag hava emellertid de sakkunniga av skäl, som

återgivas i betänkandet (sid. 255—259), ansett sig böra lämna de tre

förstnämnda å sido.

Under dessa förhållanden hade för de sakkunniga endast återstått att

i det ovan sist angivna förslaget — tiden för tillträdande av beställning

såsom korpral eller furir (distinktionskorpral) söka finna en lämplig

utgångspunkt för beräknande av den tjänstetid, som borde vara grundläggande

för underofficerarnas rätt till ålderstillägg. Enligt befordringsbestämmelserna

för såväl flottan som kustartilleriet vore såsom villkor för

uppflyttning till högsta (första) lönegraden för manskap stadgat bland

annat, att vederbörande löntagare skulle hava varit anställd vid sjömanskåren

(resp. kustartilleriet) minst 72 månader. Härjämte fordrades, att

den, som ifrågasattes till befordran, vore underofficerskorpral, d. v. s. att

Underoffi
cerare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

han genomgått all den utbildning,, som krävdes för vinnande av underofficersbeställning.

I dessa bestämmelser ävensom i det förhållandet, att

underofficerskorpralerna — med den organisation, som för närvarande vore

gällande — vid flottan så gott som uteslutande och vid kustartilleriet till

största delen förrättade underofficers tjänst, både de sakkunniga trott sig

finna fullgiltiga skäl att föreslå, att marinens underofficerare finge, för åtnjutande

av ålderstillägg i underofficersbeställning, tillgodoräkna sig viss

del av den tjänstetid, de fullgjort i beställning såsom underofficerskorpral

med lön i 1. lönegraden för manskap. Då de sakkunnigas förslag till

löneskalor genomgående vore byggt på treåriga intervaller, ansåge de

sakkunniga, att man även här borde räkna med en treårsperiod. För till—

lämpning av nu förevarande förslag beträffande underofficerarna borde

sålunda vid en blivande definitiv lönereglering fastställas, att underofficer

vid marinen skulle, i avseende å rätt till åtnjutande av ålderstillägg. av

sin tjänstetid i beställning såsom underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden

för manskap äga tillgodoräkna sig den tid, som översköte tre

år; dock att härvid den begränsningen syntes böra göras, att i intet fall

mer än nio år av den överskjutande tiden finge tillgodoräknas.

Enligt de statistiska uppgifterna vore levnadsåldern vid utnämning

till underofficerskorprals grad i medeltal 26''8 år vid flottan och 24? år

vid kustartilleriet. Då emellertid vid kustartilleriet i åtskilliga fall en

viss tidrymd infälle mellan utnämningen till underofficerskorprals grad

och erhållande av lön i 1. lönegraden, borde för kustartilleriets vidkommande

nyssnämnda medeltal något höjas för att angiva levnadsåldern

i genomsnitt vid erhållande av lön i 1. lönegraden.

Vad armén beträffade funnes väl icke, såsom beträffande underofficerskorpral

med lön i 1. lönegraden vore fallet, för någon av beställningarna

för manskap viss minsta tjänstetid fastställd för befordran till beställningen,

liksom icke heller krav på vunnen kompetens till underofficer

vore uppställt för sådan befordran. Detta oaktat hade de sakkunniga trott

sig finna eu möjlighet för att vid en blivande definitiv lönereglering en

huvudsaklig överensstämmelse mellan armén och marinen skulle kunna

i förevarande hänseende åstadkommas, om för arméns underofficerare

till utgångspunkt vid lönetursberäkningen toges befordran till beställning

såsom furir av 1. klassen.

Då det för frågans bedömande synts de sakkunniga vara av vikt

att känna, vid vilken levnadsålder och efter vilken tjänstetid i fast anställning

de genom 1914 års härordning nyinrättade furirbeställningarna

av 1. klassen uppnåtts, hade de sakkunniga infordrat uppgifter därom

från arméns olika truppförband. En sammanställning av dessa upp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

gifter utvisade, att levnadsåldern för de den 1 januari 1918 vid de olika

truppslagen anställda furirerna av 1. klassen vid befordran till sådan

beställning varit 25‘5 år samt att den sammanlagda tjänstetiden för fast

anställning vid krigsmakten, innan befordran till beställningen vunnits,

i medeltal uppgått till 5‘9 år.

De sålunda anförda siffrorna syntes göra det antagligt, att fast anställt

manskap vid armén framdeles kunde komma att nå beställning såsom

furir av 1. klassen först vid ungefär samma levnadsålder, som manskap

vid marinen erhölle beställning med lön i 1. lönegraden, samt att

vid armén den sammanlagda föregående tjänstetiden vid krigsmakten

ungefär komme att motsvara det för befordran vid marinen uppställda

villkoret av en tjänstetid av 72 månader. De sakkunniga både fördenskull

icke tvekat föreslå, att underofficer vid armén måtte få, i afseende

å rätt att tillgodonjuta ålderstillägg, av sin tjänstetid såsom furir av 1.

klassen tillgodoräkna sig den tid, som översköte tre år. bör åvägabringande

av likhet med marinen borde dock nämnda medgivande kompletteras

med föreskrift därom, att i intet fall mer än nio år finge tillgodoräknas

samt att för den, som icke redan före sin befordran till beställning

såsom furir av 1. klassen fullgjort de å honom tillämpliga bestämmelser

angående genomgången utbildning för vinnande av kompetens

till underofficersbefordran, hänsyn icke finge tagas till annan

tjänstetid i nämnda furirbeställning än den, som förlupit efter under
officerskompetensens

vinnande. _ ,.

I detta sammanhang finge de sakkunniga slutligen anmärka, att, da

furirbeställningar av 1. klassen inrättats först från och med år 1915,

vid en definitiv lönereglering givetvis borde tagas i övervägande, vilka

övergångsbestämmelser tilläventyrs kunde befinnas erforderliga rörande

lönetursberäkning för sådana underofficerare, som icke under sin tidigare

tjänstetid varit innehavare av dylika furirbeställningar eller som, även

om så varit fallet, före sin utnämning till furirbeställning erhållit sådan

utbildning, som enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelser

medförde behörighet till underofficersbefordran.

Frågan om vilka särskilda bestämmelser nu nämnda förhållanden

betingade vid den tillfälliga löneförbättring, varom de sakkunniga hade

att avgiva förslag, komme att beröras längre fram i betänkandet.

Vid såväl armén som marinen kunde det inträffa, att manskapsunderbefäl,

som efter någon tids fast anställning avgått ur tjänst, vid

senare tillfälle toge ny anställning. I samband med den nya anställningens

vinnande ägde vederbörande chef eller myndighet att bestämma,

i vad mån den anställde finge tillgodoräkna sig tidigare vunnen utbildning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Avlöningarnas

belopp.

Förhållandet

mellan lön och

dagavlöning.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 361.

samt vilken turbestämning för befordran, som skulle för honom bliva gällande.

I fråga om rätt till ålderstillägg såsom underofficer, där sådan rätt

skulle grundas på föregående anställning såsom manskapsunderbefäl, syntes

däremot hänsyn böra tagas endast till den tjänstgöring, som infölle i

omedelbar följd närmast före befordran till underofficersbeställningen.

Beträffande innehållet i de bestämmelser, som i detta hänseende borde

meddelas vid en definitiv lönereglering, syntes närmare utredning böra

ske i samband med uppgörandet av övriga grunder för densamma.

Såvitt bestämmelser därutinnan erfordrades för genomförande av den tillfälliga

löneförbättringen, komme de sakkunniga att längre fram i betänkandet

avgiva förslag.

Aven. beträffande underofficerarna borde särskilda bestämmelser meddelas

angående rätt till lönetursberäkning för sådan personal i reserven,

som överginge till aktiv stat.

De sakkunniga yttra sig härefter om storleken av de avlöningsbelopp

för olika beställningar, som av de sakkunniga befunnits skäliga

under den i det föregående angivna förutsättningen, att löneregleringen

skulle hänföra sig till förhållandena närmast före krigsutbrottet år 1914

och att sålunda någon hänsyn icke skulle tagas till den dyrtid, kriget

medfört. I första hand komme här att behandlas de rent militära

officers- och underofficersbeställningar, som tillhörde stater, vilkas nuvarande

organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några

avvikelser från vad som i allmänhet inom armén och marinen vore

gällande.

Innan jag närmare redogör för denna del av de sakkunnigas betänkande,

torde jag för vinnande av större överskådlighet få (sid. 32—33)

meddela en ur betänkandet hämtad översikt över den för närvarande (år

1918) till officerare och underofficerare vid armén i allmänhet utgående

avlöning. I denna översikt ingår icke den ersättning, som i form av

arvoden eller eljest tillkommer personal, som innehar särskilda beställningar

eller förordnats fullgöra särskild tjänstgöring, och har ej heller

vare sig här eller i den följande framställningen hänsyn tagits till det

krigs tidstillägg eller den krigstidshjälp, som kan tillkomma vederbörande

beställningshavare.

Utöver de huvudgrunder för lönesystemet, som i det föregående angivits,

borde, efter vad de sakkunniga vidare anföra, vid avlöningsbeloppens

avvägande ytterligare en synpunkt av allmännare räckvidd beaktas,

nämligen önskvärdheten av en lämplig proportion mellan den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

egentliga lönen (eventuellt med intjänta ålderstillägg) och dagavlöningen.

Enligt de för kommunikationsverken och vattenfallsverken gällande avlöningsgrunderna

utvisade förhållandet mellan tjänstgöringspenningarna

och hela avlöningen i allmänhet en lägre procentsats för de lägre avlöningsbeloppen

än för de högre. Syftet med dessa bestämmelser hade

givetvis varit, att löntagare i de lägre lönegraderna vid fall av sjukdom,

då tjänstgöringspenningar i allmänhet ej finge behållas, och under däimed

jämförliga förhållanden icke skulle behöva avstå mera av avlöningen,

än att återstoden kunde nödtorftigt räcka för levnadskostnadernas bestridande.

_

De sakkunniga, som funnit nu nämnda grundsats riktig, både vid

avvägande av förhållandet mellan dagavlöningen och avlöningen i dess

helhet sökt tillämpa densamma, så långt detta låtit sig praktiskt genomföra.

Då emellertid det av de sakkunniga föreslagna lönesystemet vore

grundat på bland annat den förutsättningen, att dagavlöningen skulle

utgå med lika belopp för alla innehavare av samma slags beställningar

och utan hänsyn till om ålderstillägg intjänats eller icke, vore det

givet, att nämnda syfte endast i viss män kunnat vinnas.

Efter dessa allmänna anmärkningar övergå de sakkunniga till frågan

om de belopp, varmed lön och dagavloning jämte ålderstillägg, där

sådana skulle förekomma, borde utgå för officerare och underofficerare vid

armén och marinen.

I likhet med vad redan arméförvaltningen framhållit i skrivelse den

1 mars 1917, ansåge de sakkunniga anledning icke vara för handen att

bereda officerare inom den lägsta graden, underlöjtnant (fänrik), någon mera

avsevärd förhöjning i begynnelseavlöningen. Dessa beställningshavare

uppnådde nämligen, i olikhet med det stora flertalet järn t örliga civila tjänstemän,

fast avlöning vid en så låg levnadsålder som omkring 22 år, vartill

komme, att deras föregående utbildningstid vore relativt kort, att

deras egna kostnader för utbildningen vore jämförelsevis ringa samt att

de, enär de under utbildningstiden vore likställda med värnpliktiga,^därunder

ägde åtnjuta enahanda förmåner som övriga värnpliktiga, såsom

naturaunderhåll eller ersättning därför samt penningbidrag och penningtillskott.

_

Då den avlöning, som nu tillkomme underlöjtnant (fänrik) på annan

ort än Stockholm och Göteborg, utgjordes av lön 720 kronor, dagavlöning

efter 3 kronor för dag, 1,095 kronor, samt inkvarterings- och

servisbidrag (vid marinen blott inkvarteriugsbidrag) 300 kronor eller

tillhopa 2,115 kronor, hade de sakkunniga ansett begynnelseavlöningen vid

Officerare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avlöning för år enligt

Da^avlöninor

Inkvarterings- och ser-

(i = inkvarteringsbidrag;

Lön.

Ersättning

för bränsle

ä

kronor.

Kronor

och lyse.

Stockholm.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Generalsperson...............

8,000

7

2,555

| I 1 417

50

| 1,500

1 S 82

50

Överste..........................

6,000

6

2,190

| I 1117

i S 82

50

| 1,200

50

Överstelöjtnant.............

4,500

_

5

1,825

f I 940

—

| 1,000

l S 60

—

Major.............

4,000

_

5

1,825

| I 955

—

| 1,000

i S 45

—

Kapten av 1. klassen

3,400

_

4

1,460

| I 455

—

| 500

1 S 45

—

Kapten av 2. klassen ......

2,400

_

4

_

1,460

_

| I 455

—

| 500

1 S 45

—

Löjtnant av 1. klassen.....

1,500

_

3

1,095

_

| I 359

\ S 40

50

j- 400

50

Löjtnant av 2. klassen ....

1,020

_

3

1,095

_

f I 359

i S 40

50

| 400

50

Underlöjtnant eller fänrik

720

_

3

1,095

| I 359

50

| 400

\ S 40

50

Fanjunkare.....................

1,200

—

2

50

912

50

iso

| I 210

—

| 300

{ S 90

—

Sergeant av 1. klassen....

900

_

2

__

730

_

100

( I 150

{ S 90

—

| 240

—

Sergeant av 2. klassen....

780

_

2

_

730

100

J I 150

—

| 240

I

1

i S 90

—

1

*) Gift fanjunkare dessutom särskilt hyresbidrag å 75 kronor.

} " » » » » » 60 »

s) » sergeant » » » » 60 »

*) i'' >» » » i»

»45 »

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

33

1918 års stater.

visbidrag.

5 = servisbidrag).

Summa avlöning.

Stockholm

Övriga

Göteborg.

Övriga

orter.

borg.

orter.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

11

1.470

|

1 1 1.170

\

U

30

—

f 1500

i s

30

—

| 1,200

12,055

11,755

—

Generalsperson.

(i

1,170

_

|

1 I

870

_

1

1 1,200

—

> 900

—

9,390

—

9,090

—

Överste.

l s

30

—

1

l s

30

—

1

11

970

_

|

I I

570

_

1

is

30

—

1 1,000

\ s

30

—

1 600

7,325

6,925

—

Överstelöjtnant.

(I

970

_

t

11

570

_

1

i 1,000

-—

7 600

—

6,825

—

6,425

—

Major.

\s

30

—

1

l s

30

—

1

f I

470

_

1

1 I

370

_

{s

30

—

| 500

{ S

30

—

| 400

5,360

5,260

—

Kapten av 1. klassen.

(I

470

__

I

1 I

370

_

1

1 S

30

—

\ 500

1 s

30

—

> 400

4,360

4,260

—

Kapten av 2. klassen.

(I

376

_

I

1 I

276

_

i

Is

24

—

j. 400

l S

24

—

1- 300

2,995

2,895

—

Löjtnant av 1. klassen.

11

376

_

1

1 1

276

_

1

{ S

24

—

''• 400

l s

24

| 300

2,515

2,415

—

Löjtnant av 2. klassen.

f I

376

_

|

11

276

1

J

18

24

—-

| 400

1 s

24

—

> 300

2,215

2115

—

Underlöjtnant eller fänrik.

| I

288

1

11

228

1

-

\ S

12

—

> 300

“

Is

12

—

j- 240

*) 2,542

50

2) 2,482

50

Fanjunkare.

(I

228

_

1 I

168

_

\ S

12

—

l 240

~

)

\ s

12

—

| 180

9) 1,970

—

4) 1,910

—

Sergeant av 1. klassen.

1 1

228

_

1

(I

168

_

1

ll 8

12

—

j. 240

)

\ 8

12

—

j 180

8) 1,850

l) 1,790

Sergeant av 2. klassen.

Ililamg till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. Säl käft. (Nr 361.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ifrågavarande beställningar böra bibehållas vid ungefär nämnda belopp,

utan annan ändring än som betingades därav att, i enlighet med vad nyss

angivits, lönen och dagavlöningen borde stå i lämpligt förhållande till varandra.

De sakkunniga hade på grund härav ansett sig böra föreslå, att

för underlöjtnant (fänrik) lönen bestämdes till 1,500 kronor samt dagavlöningen

efter 2 kronor för dag till 730 kronor, vadan begynnelseavlöningen

i sin helhet skulle utgöra 2,230 kronor. För den, som icke

vunne befordran till löjtnantsbeställning, innan tre år förflutit efter ingången

av året näst efter det, varunder ofticersanställning vunnits, borde

emellertid, såsom av det föregående framginge, till nämnda begynnelselön

komma ett ålderstillägg. Beträffande storleken av detta ålderstillägg

hade de sakkunniga såväl med hänsyn därtill, att avlöningen i ifrågavarande

lönegrupp komrne att innehavas av löntagare i den låga åldern

av omkring 25—27 år, som till följd av önskvärdheten att erhålla

en lämplig begynnelselön för löjtnanter funnit ett belopp av 300

kronor vara tillfyllest. Härigenom skulle slutavlöningen för underlöjtnant,

d. v. s. avlöningen för den, som räknade mer än 3 tjänstår från

nyssnämnda utgångspunkt, bliva 2,530 kronor.

Vad härefter beträffade avlöningen för löjtnant, skulle beloppet av begynnelselönen

enligt de grunder, varå lönesystemet vore byggt, motsvara

lönen jämte ålderstil lägget för underlöjtnant och sålunda utgöra 1,800

kronor. Härtill borde i enlighet med den förut angivna grundsatsen,

att varje befordran borde omedelbart medföra avlöningsförhöjning, läggas

dagavlöning till samma belopp, som för närvarande utginge till innehavare

av löjtnantsbeställning, 3 kronor för dag eller 1,095 kronor för år. Begynnelseavlöningen

i sin helhet skulle således komma att utgöra 2,895

kronor eller samma belopp, som motsvarade den nuvarande sammanlagda

avlöningen för löjtnant av 1. klassen vid armén (löjtnant vid marinen)

med förläggning å annan ort än Stockholm eller Göteborg. Dessa beställningshavare,

de yngsta löjtnanterna, komme sålunda vid förslagets

tillämpning icke att omedelbart, innan ålderstillägg hunnit intjänas, vinna

någon förbättring i nu utgående avlöning. Det oaktat hade de sakkunniga

ansett, att beloppet torde kunna finnas skäligt för löntagarna i

fråga, vilkas beräknade levnadsålder under den tid, berörda avlöning

skulle till dem utgå, icke läge högre än vid 25—27 år. De tre ålderstilläggen,

som vore avsedda att utgå till löjtnanter efter resp. 3, 6 och

9 år, hade de sakkunniga däremot ansett böra tilltagas så pass höga,

att dessa löntagare, i den mån de kunde antagas bilda familj och därigenom

få vidkännas högre levnadskostnader, erhölle en effektiv förbättring

i avlöningen. Ålderstilläggen hade därför befunnits lämpligen böra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

bestämmas till vart. och ett 400 kronor. Slutavlöningen för löjtnant

skulle med tillämpning härav komma att utgå med 4,095 kronor eller

ett belopp, ungefär motsvarande det, varmed avlöningen enligt den år

1917 beslutade, efter den s. k. statskontorstypen verkställda löneregleringen

för länsstyrelserna utginge till länsnotarie av första lönegraden,

vilken intjänat första ålderstillägget.

I sin framställning angående loneskalornas anordnande hade de

sakkunniga uttalat sig för att begynnelselönen för kapten måtte bestämmas

till samma belopp som lönen för löjtnant med inräknande av de tre

ålderstilläggen, och borde i enlighet härmed nämnda begynnelselön sättas

till (1,800 kronor + 3 x 400 kronor =) 3,000 kronor. Då det gällt att

avväga beloppet av den dagavlöning, som jämte nämnda lön borde utgå

till kapten, hade de sakkunniga funnit, att det nuvarande beloppet av

allenast 4 kronor för dag icke skulle medföra den förbättring i avlöningsförmåner

för ifrågavarande löntagare, som med hänsyn till vikten

av deras beställningar och det med dem förenade ansvaret måste anses

vara av behovet påkallad. I enlighet härmed hade de sakkunniga funnit

sig böra föreslå, att dagavlöningen måtte bestämmas till 5 kronor för

dag eller 1,825 kronor för år. Härigenom komme kaptens begynnelseavlöning

att bliva 4,825 kronor, vilket belopp med 565 kronor överstege

den sammanlagda nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen

med förläggning å annan ort än Stockholm och Göteborg.

Till nämnda begynnelseavlöning för kapten skulle enligt de allmänna

grunderna för de sakkunnigas förslag komma tre ålderstillägg

efter respektive 3, 6 och 9 år. Av enahanda orsaker, som nyss framhållits

i fråga om dagavlöningen, och med hänsyn jämväl därtill, att kaptensbeställning

för flertalet officerare vore den beställning, som högst uppnåddes

och från vilken avgång skedde med pension, hade de sakkunniga

funnit sig böra föreslå, att beloppet av de ifrågavarande ålderstilläggen

fastställdes till vart och ett 500 kronor. Härigenom komme kaptens

slutavlöning att uppbringas till 6,325 kronor. Ville man här söka en

jämförelse med avlöningsförhållandena inom den civila förvaltningen,

mötte visserligen svårigheter att finna fullt lämpliga hållpunkter, men hade

de sakkunniga ansett* en sådan jämförelse möjligen kunna göras med

befattningarna i andra lönegraden inom de centrala ämbetsverken och

inom länsstyrelserna (länsassessorsbefattningarna). Vid eu sådan jämförelse

visade det sig, att den av de sakkunniga föreslagna slutavlöningen för

kapten i det stora hela motsvarade slutavlöningen för tjänsteman i andra

lönegraden (länsassessor). Beträffande avlöningen till kaptener hava de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

sakkunniga i övrigt hänvisat till vad arméförvaltningen därom anfört i

sin skrivelse den 1 mars 1917.

Arméförvaltningen har i denna skrivelse yttrat bland annat, att den

avlöning, som nu tillkommer kaptener av 2. klassen (liksom ock löjtnanter

av 1. klassen), torde få anses alldeles för låg. Efter bestridandet

av militära ekiperings- och andra med tjänsten förenade kostnader kunde

den icke vara tillräcklig för de högre utgifter, som följde med familjens

ökning och barnens uppfostran. Inom dessa löneklasser erfordrades en

avsevärdare höjning i avlöningen, för att därtill hörande tjänstemän

skulle erhålla en verklig förbättring i sina levnadsförhållanden. Löjtnanter

av 1. klassen måste i mycket stor utsträckning jämte kaptenerna

av 1. och 2. klassen användas såsom kompanichefer. Det vore därför på

dessa båda officerskategorier, som ansvaret för manskapets utbildning,

behandling och vård i främsta rummet vilade. Det vore då ock billigt

och rättvist samt med statens intresse förenligt, att en skälig och tillräcklig

avlöning utginge till dem. Deras arbete vore krävande och fullgjordes

i dessa grader under den kraftigaste mannaåldern.

Vad sålunda blivit anfört angående löjtnanter av 1. klassen och

kaptener av 2. klassen ägde enligt arméförvaltningens mening sin tillämpning

jämväl beträffande kaptener av 1. klassen. Men härtill komme,

att dessa tjänstemän till allra största delen måste vid 50 års ålder avgå

från beställning på stat, varefter de Unge sina inkomster väsentligt reducerade.

Detta vore ett statens krav oberoende av deras egen önskan.

Under den period, som sålunda i regel utgjorde avslutningen på deras

aktiva statstjänst, och då ytterligare befordran kunde påräknas allenast

av ett fåtal, borde de vara fullgott avlönade. Efter avskedet vore de

pliktiga att kvarstå i vederbörlig reserv intill fjdlda 65 levnadsår med

tjänstgöringsskyldighet vid inträffande mobilisering och i krig samt vid

sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för

utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kunde bliva

anbefalld. Dessa förhållanden, bland andra, hade arméförvaltningen

ansett höra beaktas vid beräknandet av det avlöningsbelopp, som kunde

anses skäligen böra tillkomma dessa tjänstemän.

Huru stor procentuell löneförbättring det av''de sakkunniga ifrågasatta

lönesystemet skulle tillföra arméns och marinens kompaniofficerare,

läde sig givetvis, efter vad de sakkunniga vidare anföra, icke exakt beräkna,

då för närvarande löneuppflyttningarna uteslutande skedde i mån

av uppkomna vakanser och till följd därav den tid, under vilken avlöning

åtnjötes i de olika löneklasserna, vore i hög grad växlande. Enligt av

de sakkunniga uppgjorda, på föreliggande statistiska uppgifter rörande

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

tjänstetiden i nämnda löneklasser grundade beräkningar syntes man dock

kunna antaga, att löneförbättringens belopp skulle komma att i medeltal

uppgå till omkring 17 procent för kaptener, omkring 25 procent för

löjtnanter och omkring 5 procent för underlöjtnanter (fänrikar); dock

skulle för marinens löjtnanter procenttalet ställa sig något lägre på

grund därav, att samtliga dessa nu äro i avlöningshänseende likställda

med löjtnanter av 1. klassen vid armén.

Då de sakkunniga sedan överginge till frågan om avlöningsbeloppen

för regemcntsofficersbeställningarna, erinra de sakkunniga först att, enligt de

i det föregående angivna grunderna för lönesystemets anordnande, ålderstillägg

icke skulle förekomma för någon av sagda beställningar samt att

därför hela avlöningen vid varje sådan beställning borde utgå med allenast

lön och dagavlöning till lika belopp för alla beställningshavare i samma

grad. Ehuru de sakkunniga på grund därav, att befordran till regementsofficer

alltid skedde efter urval och icke i någon mån efter tur, saknat

anledning ifrågasätta något sådant samband mellan avlöningarna för

kapten, major, överstelöjtnant och överste, som skulle motsvara de olika

löneskalornas för kompaniofficerarna ingripande i varandra, hade de sakkunniga

dock funnit lämpligt undersöka, om icke ökningarna i själva

lönen för majorer och överstelöjtnanter kunde så bestämmas, att de motsvarade

beloppet av ålderstillägg för kapten, eller 500 kronor. Härvid

hade de sakkunniga jämväl beaktat angelägenheten av att, jämsides med

ökningen i lön, för varje löneklass införa en förhöjning i dagavlöningen

så avpassad, att dagavlöningen i varje fall komme att utgöra omkring

en tredjedel av avlöningen i dess helhet.

I enlighet härmed och med beaktande därav, att en verklig avlöningsförbättring

borde komma till stånd för de olika- slagen av regementsofficersbeställningar,

hade de sakkunniga stannat vid att föreslå avlöningen

sålunda:

för major (kommendörkapten av 2. graden):

lön .........................................................................

dagavlöning å 6 kronor...................................

» överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden):

lön ..........................................................................

dagavlöning å 7 kronor ...................................

» överste (kommendör):

lön .....................................................................

dagavlöning å 8 kronor

Kronor.

Kronor.

5,000: —

2,190: —

7,190: —

5,500: -

2,555: -

8,055: -

7,000: —

2,920: -

9,920: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Jämfördes nämnda avlöningsbelopp med de nu utgående sammanlagda

löneförmånerna för personal med förläggning till ort utom Stockholm

och Göteborg, respektive 6,425, 6,925 och 9,090 kronor, visade

det sig, att den löneförbättring för de olika grupperna av beställningar,

som de sakkunnigas förslag innebure, i procent av den nuvarande avlöningen

utgjorde:

för major (kommendöfkapten av 2. graden)............................. 11-9 procent

» överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) ............ 16-3 »

» överste (kommendör) ............................................................... 9u »

Härav framginge, att de sakkunniga med sitt förslag kunnat väsentligen

bidraga till uppfyllande av det vid olika tillfällen framkomna

önskemålet, att överstelöjtnanterna, vilkas avlöning för närvarande endast

med 500 kronor överstege avlöningen för major, måtte vid genomförande

av en löneförbättring för regementsofficerarna bliva särskilt tillgodosedda.

Anställdes en jämförelse mellan de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen

för regementsofficerarna och de avlöningar, vilka utginge

till sådana civila tjänstemän inom de centrala ämbetsverken eller hos länsstyrelserna,

som med hänsyn till arbetsuppgifter och chefsställning kunde

sägas i huvudsak vara likställda med regementsofficerarna, torde det

befinnas, att en viss överensstämmelse genom förslaget vore vunnen.

Om sålunda majorer och överstelöjtnanter kunde anses hava en tjänsteställning

ungefär lika med byråchefer i centrala ämbetsverk eller

kanske hellre med landssekreterare och landskamrerare och befordran

från major till överstelöjtnant kunde i viss mån jämföras med den löneuppflyHning

genom ålderstillägg, som tillkomme nämnda landsstatstjänstemän,

funne man vid fullföljandet av denna jämförelse, att medan

avlöningen till landssekreterare (landskamrerare) utan ålderstillägg vore

7,500 kronor, den föreslagna avlöningen för major utgjorde 7,190 kronor

och att, då avlöningen för landssekreterare (landskamrerare) med ålderstillägg

vore 8,100 kronor, det för överstelöjtnant föreslagna avlöningsbeloppet

utgjorde 8,055 kronor. En jämförelse mellan överstar och de

chefer för centrala ämbetsverk, som erhållit ställning och benämning av

överdirektörer med den högre av de för sådana befattningshavare fastställda

avlöningarna, utvisade vidare, att de förra skulle nå en avlöning

ungefär motsvarande nämnda överdirektörers (10,000 kronor).

Avlöningsbeloppen för de olika regements- och kompaniofficersbeställningarna

skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som

angåves i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp

av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)

och dagavlöningen ävensom summan därav.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Stil.

39

«

K i

o n o

r.

llön............

_

_

_

7,000

Överste, kommendör <

(dagavl.......

_

—

—

—

—

—

—

—

—

2,920

Summa

9,920

Överstelöjtnant, kom-flön .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5,500

—

mendörkapten av 1. gr-jdagavl. ...

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2,555

Summa

—

—

—

—

—

—

—

—

—

8,055

—

Major, kommendör- flön .........

—

—

—

—

-

—

—

—

5,000

—

—

kapten av 2. gr. fdagavl. ...

—

—

—

—

—

—

—

—

2,190

—

—

Summa

—

—

—

-

—

—

—

—

7,190

—

—

(lön .........

_

—

—

—

3,000

3,500

4,000

4,500

—

—

—

Kapt6n.....................jdagavl. ...

—

—

—

—

1,825

1,825

1,825

1,825

—

—

—

Summa

—

—

—

4,825

5,325

5,825

0,325

—

—

—

(lön ........

_

1,800

2,200

2,600

3,000

—

—

—

—

—

—

Löjtna,lt ..................fdagavl. ...

_

1,095

1,095

1,095

1,095

—

—

—

—

—

—

Summa

—

2,895

3,295

3,095

4,095

—

—

—

—

—

— .

llön .........

1,500

1,800

—

Underlöjtnant, fänrik {

(dagavl. ...

730

730

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

2,230

2.530

— 1 —

—

—

—

—

1 -

- 1 -

I fråga om avlöningen till generalspersoner och flaggmän framginge

av vad de sakkunniga i • det föregående anfört, att enligt de sakkunnigas

mening något ålders tillägg icke borde vid eu definitiv lönereglering

tilläggas dessa beställningshavare utan att för dem, liksom för

regementsofficerare, borde fastställas allenast ett avlöningsbelopp, på lämpligt

sätt fördelat i lön och dagavlöning, att utgå oberoende av tjänstålder

i vederbörande beställning.

Vad beträffade beloppet av den avlöning, som vid en definitiv lönereglering

för dessa beställningshavare skulle kunna befinnas -skälig, ville

de sakkunniga erinra, att av de civila befattningshavare, med vilka

generalspersoner och flaggman väl närmast vore att jämföra, endast ett

fätal fått sina avlöningar reglerade under de senare åren; för de flesta

utginge avlöningarna enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare.

Eu jämförelse mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,

som nu tillkomme generalspersoner och flaggmän, syntes ådagar

s. 40 Kontrollera mot PDF

Under
officerare.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36i.

lägga, att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med

förenämnda civila befattningshavare.

Inom de sakkunniga både visserligen röster höjts för att i förevarande

sammanhang borde avgivas förslag till en definitiv lönereglering

även för generalspersoner och flaggmän, att läggas till grund för eu

tillfällig löneförbättring, och hade därvid särskilt av de officerare, vilka

e.f^er .ve<^ei börligt förordnande haft att deltaga i de sakkunnigas överläggningar,

uttalats, att avlöningen för ifrågavarande beställningar borde

beräknas åtminstone till det för landshövdingar lägst utgående kontanta

lönebeloppet eller 13,000 kronor. Av skäl, som nyss anförts, och då

det syntes lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda

civila befattningshavare som generalspersoner och flaggmän komme till

stånd i ett sammanhang, hade de sakkunniga stannat vid att nu icke

upptaga berörda spörsmål till prövning.

Enligt ett vid de sakkunnigas betänkande (sid. 429—433) fogat

protokoll har eu av de tillkallade officerarna, kommendörkaptenen Lybeck,

särskilt uttalat sig rörande bland annat avlöningen till generalspersoner

och flaggmän.

Angående ändrade bestämmelser om ersättning till generalspersoner

vid tjänsteresor komme de sakkunniga att yttra sig i det följande.

Beträffande därefter avlöningsbeloppen för underofficerarna hade det

synts de sakkunniga vara oavvisligen nödvändigt, att den för dem avsedda

löneregleringen komme att medföra en verklig och effektiv förbättring

i deras ekonomiska ställning. Härvid hade hänsyn tagits till

att dessa beställningshavare för närvarande, i förhållande till andra

statstjänstemän med motsvarande ansvar oöh uppgifter, torde få anses

vara synnerligen lågt avlönade.

I sådant hänseende ansåge sig de sakkunniga, utan att ingå på några

direkta jämförelser, endast böra erinra om att, medan avlöningen

a annan ort än Stockholm och Göteborg utgjorde

för sergeant av 2. klassen...................................

» •» » 1. » ..................................

» underofficer av 2. graden vid flottan (ej

_ maskinist) eller kustartilleriet...................

fanjunkare ............................................

» flaggunderofficer (ej maskinist) vid flottan

» underofficer av 1. graden vid kustartilleriet

..................

kronor 1,790:—

» 1,910: —

» 2,153: 80

» 2,482: 50

» 2,481:05

» 2,482: 50

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

uppginge begynnelse- och slutavlöningen för t. ex. lokomotivmästare vid

statens järnvägar, placerad å ort, där bostadsersättningen utginge med

lägsta belopp, till respektive 2,360 kronor och 3,800 kronor, häri inräknat

av riksdagen medgivet tillfälligt lönetillägg, samt för stationsmästare

vid statens vattenfallsverk, placerad å billigaste ort, till respektive 1,800

kronor och 2,700 kronor, vartill för den sistnämnde komme förmånen

av fri bostad eller ersättning därför till minst 15 och högst 30 procent

av den fasta avlöningen.

Då det gällt att bestämma begynnelseavlöningen för den grupp beställningar,

som vore avsedd att omfatta nuvarande sergeanter ävensom

underofficerare av 2. graden, hade de sakkunniga icke funnit skäl föreligga

att mera avsevärt avvika från den nuvarande lägsta underofficersavlöningen

vid flottan och kustartilleriet, eller 2,153 kronor 80 öre. I

enlighet härmed hade de sakkunniga velat föreslå, att nämnda begynnelseavlöning

sattes till 2,230 kronor, därav 1,500 kronor lön och 730

kronor dagavlöning. Härigenom skulle dagavlöningen, 2 kronor för

dag, komma att utgå med samma belopp, som för närvarande vore bestämt

för arméns sergeanter. Med detta förslag hade de sakkunniga

ock velat tillgodose ett av svenska underofficersförbundet uttalat önskemål,

att lägsta underofficersavlöningen måtte beräknas omkring 500 kronor

högre än nuvarande avlöning för sergeant av 2. klsssen (1,790 kronor).

Vid bestämmande av ålderstilläggens belopp hade det synts de sakkunniga

angeläget, att då syftet med införandet i lönesystemet av dylika

tillägg bland annat vore att möjliggöra utjämning i avlöningsförhållandena

för personal, som på grund av ogynnsam tur måst vänta på

befordran och därmed förenad avlöningsförbättring, tillräcklig avlöning

bereddes dem, som komme att redan vid sin första underofficersbefordran

tillträda ett eller flera ålderstillägg. Då vidare den av de sakkunniga

föreslagna anordningen av löneskalorna för underofficerarna förutsatte,

att dessa skalor komme att i mycket stor utsträckning ingripa i varandra,

syntes ålderstilläggen böra genomgående sättas lika för de båda

avlöningsgrupperna. Ålderstilläggen borde jämväl så avpassas, att man

erhölle en lämplig begynnelseavlöning för den högre, för fanjunkare

samt flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden avsedda avlöningsgruppen.

Denna synpunkt borde även beaktas vid bestämmande

av dagavlöningens belopp för den högre underofficersgruppen. Att detta

belopp borde sättas högre än motsvarande för den lägre gruppen föreslagna

belopp av 2 kronor för dag, följde redan av vad de sakkunniga

i det föregående uttalat därom, att varje befordran borde genast åtföljas

av förbättrade avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. t sund. 321 höft. (Nr 361.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

I enlighet härmed hade de sakkunniga stannat vid att föreslå, att

ålderstilläggen för arméns och marinens underofficerare måtte genomgående

bestämmas till 200 kronor samt att dagavlöningen för den högre

underofficersgruppen måtte fastställas till 3 kronor, eller 1 krona högre

än för den grupp, som skulle omfatta sergeanter och underofficerare av

2. graden. Härigenom komme slutavlöningen för den lägre gruppen efter

de fyra ålderstilläggens intjänande att uppgå till 3,030 kronor (därav lön

1,500 kronor, fyra ålderstillägg å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning

efter 2 kronor = 730 kronor). Som begynnelselönen för den

högre gruppen skulle motsvara lönen med första ålderstillägget i den

lägre gruppen, komme sammanlagda begynnelseavlöningen för den högre

gruppen att bliva 2,795 kronor (därav lön 1,700 kronor och dagavlöning

efter 3 kronor = 1,095 kronor). Då nuvarande avlöningen för fanjunkare

å annan ort än Stockholm och Göteborg utgjorde 2,482 kronor 50 öre,

skulle löneförbättringens belopp för sådana beställningshavare, som komme

att tillträda begynnelseavlöningen uti den i de sakkunnigas förslag upptagna

högre gruppen för underofficerare, bliva 312 kronor 50 öre. Slutavlöningen

för samma grupp komme att efter de fyra ålderstilläggens

intjänande utgöra 3,595 kronor (därav lön 1,700 kronor, fyra ålderstillägg

å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning efter 3 kronor

= 1,095 kronor).

Den föreslagna avlöningen för underofficerare skulle sålunda utgå

med de belopp, som framginge av följande tablå, i vilken för varje grupp

av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)

och dagavlöningen ävensom summan därav.

K r o

n o r

| Fanjunkare (flaggunderofficer,(lön...........................

1,700

1,900

2,100

2,300

2,500

underofficer av 1. graden.) \ dagavlöning

—

1,095

1,095

1,095

1,095

1,095

Summa

—

2,795

2,995

3,195

3,395

3,595 5

Sergeant (underofficer av 2. gra-fiön..........................

1,500

1,700

1,900

2,100

2,300

_

^eill (dagavlöning..............

730

730

730

730

730

—

Summa

2,230

2,430

2,630

2,830

3,030

—

Enligt beräkningar, vilka uppgjorts på grund av föreliggande statistiska

uppgifter, hade de sakkunniga funnit sig kunna förutsätta, att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

den löneförbättring, som vid tillämpning av det ifrågasatta nya lönesystemet

skulle beredas arméns och marinens underofficerare, skulle

komma att i medeltal uppgå till omkring 40 procent av de nuvarande

avlöningarna. 1 vissa fall skulle dock löneförbättringen ställa sig något

lägre. Särskilt gällde detta om marinen, vars underofficersbeställningar

av 2. graden vid armén motsvarades av sergeantsbeställningar i två särskilda

löneklasser med i vartdera fallet väsentligt lägre avlöning än den,

som för närvarande tillkomme underofficer av 2. graden.

Då de sakkunniga i det föregående yttrat sig om de riktlinjer, efter

vilka enligt de sakkunnigas åsikt en definitiv lönereglering för arméns

och marinens officerare och underofficerare borde anordnas, och därvid

framlagt särskilda förslag till löneskalor jämte sättet för lönetursberäkning

ävensom avlöningsbelopp för olika beställningar, hade de sakkunniga

närmast åsyftat, att lönesystemet skulle få tillämplighet å. den

rent militära personal, som tillhörde stater, vilkas nuvarande organisationsoch

avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser från vad som i

allmänhet inom armén och marinen vore gällande. Undantag från de

föreslagna löneskalorna syntes emellertid bliva av nöden beträffande vissa

grupper av beställningshavare. Dit hörde bland annat, beträffande armén,

generalstabens kompaniofficerare, musikunderofficerarna vid de olika truppförbanden

samt underofficerarna, närmast förvaltarna, vid intendenturkåren.

Vad först angår kompaniofficer ärna vid generalstaben, hava de sakkunniga

(sid. 275—282) erinrat, att befordran eller transport av personal

vid truppförband till beställning för kompaniofficer vid generalstaben

enligt nuvarande avlöningssystem i vissa fall kan medföra s. k. förtur

för personalen, en förmån som, om de av de sakkunniga föreslagna löneskalorna

oförändrade tillämpades på dessa officerare, skulle komma att i

väsentlig grad försvinna.

I eu till Kungl. Maj:t ingiven, den 7 september 1917 dagtecknad

framställning, vilken blivit till de sakkunniga överlämnad för att tagas

i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag, hade chefen för generalstaben

hemställt, att generalstabens löjtnantsbeställningar måtte uppflyttas

till kaptensbeställningar.

En dylik organisationsändring skulle, anföra de sakkunniga, givetvis

vara ägnad att i avsevärd mån underlätta rekryteringen av generalstabens

oflicerspersonal. Det syntes emellertid ej tillhöra de sakkunniga

att närmare yttra sig i berörda organisationsfråga, utan borde de sak
-

Särskilda

''personal
grupper.

Generalstabens

kompaniofficerare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Musikunderofficerare

vid

armén.

Eungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

kunniga inskränka sig till att utreda, vilka särskilda anordningar med

avseende å personalens avlöning tilläventyrs kunde vara önskvärda för

att generalstabens personalrekrytering måtte såvitt möjligt säkerställas.

I sådant hänseende hade det synts de sakkunniga, att en mindre

jämkning lämpligen skulle kunna ske i fråga om tillämpningen av de

allmänna, för truppförbandens personal angivna skalorna. Denna jämkning

skulle innebära, att den, som befordrades till kaptensbeställning i

generalstaben eller första gången erhölle transport till sådan beställning,

skulle få för åtnjutande av ålderstillägg såsom kapten tillgodoräkna sig

utöver den tjänstetid, han eljest tilläventyrs kunde äga rätt att i

berörda avseende få sig tillgodoräknad — ytterligare en tid av tre år

ävensom att officer, som sålunda erhållit viss avlöning i förtur, finge

bibehålla densamma, om han för passage erhölle transport till något

av arméns truppförband.

Vid en definitiv lönereglering skulle tilläventyrs en avvikelse från

de allmänna reglerna av enahanda art som den, vilken nu ifrågasatts

beträffande generalstabens kompaniofficerare, kunna befinnas lämplig

även beträffande exempelvis officerare vid artilleri- och fortifikationsstaberna.

Emellertid hade de sakkunniga ansett sig icke hava anledning

att nu närmare ingå på detta spörsmål. Officerare vid sistnämnda staber

åtnjöte nämligen särskilda arvoden, vilka enligt de sakkunnigas förslag

skulle kvarstå även under den tid, tillfällig löneförbättring komme att

utgå för ifrågavarande personal, och komme sålunda fortfarande att, även

utan någon avvikelse från den allmänna tillämpningen av löneskalorna,

i avseende å löneförmåner vara gynnsammare ställda än motsvarande

personal med tjänstgöring vid truppförbanden.

De sakkunniga yttra sig härefter (sid. 282—285) om ytterligare en

grupp bland de rent militära beställningshavare vid armén, å vilka det

ifrågasätta lönesystemet icke syntes kunna i oförändrad form vinna till—

lämpning, nämligen musikunderofjicerarna. Anledningen till att särskilda

regler beträffande avlöningen till denna personal torde vara av nöden

vore närmast att söka däri, att rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhållandena

för musikunderofficerarna företedde väsentliga olikheter

vid jämförelse med vad som gällde i fråga om övriga underofficerare.

Frågan om huru avlöningsförhållandena för musikunderofficerare vid

en definitiv lönereglering lämpligast borde ordnas syntes väl icke kunna

i förevarande sammanhang göras till föremål för närmare utredning, men

ansåge sig de sakkunniga dock böra nämna, att, efter vad de sakkunniga

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 361.

tänkt sig, det kunde vid en omorganisation av musiken och därmed förbunden

lönereglering visa sig nödvändigt att avpassa avlöningen för

musikunderofficerarna efter särskilda löneskalor, vilka emelleiflid kunde

delvis upptaga enahanda avlöningsbelopp som för övriga underofficerare.

Vad därefter beträffade intendenturkårens underofficerare, utgörande

enligt den för år 1919 föreslagna staten 79 förvaltare (motsvarande fanjunkare),

8 sergeanter av 1. och 8 sergeanter av 2. klassen, hade de sakkunniga

funnit, att det föreslagna nya lönesystemet med dess för underofficerare

i allmänhet avsedda löneskalor och avlöningsbelopp torde vid

en definitiv lönereglering påkalla någon jämkning för att kunna vinna

tillämpning på nu ifrågavarande personal. Anledningen härtill vore att

söka i gällande rekryteringsföreskrifter och nuvarande avlöningsförhållanden.

I sistnämnda hänseende vore att märka, att förvaltare utöver avlöning

såsom fanjunkare vore berättigad till ett ålderstillägg å 300

kronor efter fem års väl vitsordad tjänst.

Det syntes bliva oundgängligt att genom ekonomiska förmåner söka

kompensera detta ålderstillägg. Huru sådana förmåner skulle beredas,

borde bliva föremål för utredning i samband med fastställandet av

grunder för en definitiv lönereglering. De sakkunniga hade emellertid

tänkt sig, att berörda fråga skulle kunna lämpligast lösas genom införandet

för intendenturkårens underofficerare, på sätt jämväl för musikunderofficerarna

ifrågasatts, av särskilda löneskalor, där avlöningsbeloppen

givetvis kunde delvis sammanfalla med dem, som tillkomme underofficerare

i allmänhet.

Därest personal, som innehaft fast anställning såsom manskap och

sedermera befordrats till underofficersbeställning, erhölle utsträckt möjlighet

att vinna anställning såsom officer, skulle det givetvis, anföra de

sakkunniga, vid tillämpning av ett lönesystem, anordnat enligt de ifrågasatta

riktlinjerna, bliva nödvändigt att meddela särskilda föreskrifter om

den avlöning, som borde tillkomma officer, vilken erhållit sin anställning

i nu angiven ordning. Därest nämligen sergeant med mer än tre tjänstår

eller fanjunkare befordrades till fänriksbeställning, skulle, om för dylika

fall inga särskilda stadganden vore gällande, avlöningsminskning uppstå

för den befordrade, och samma förhållande skulle inträda, om övergång

till löjtnantsbeställning medgåves fanjunkare, som intjänat ett eller flera

ålderstillägg, eller sergeant, som uppnått slutavlöningen.

Utan att närmare ingå på denna fråga hade do sakkunniga velat

uttala, att vid genomförandet av utvidgad möjlighet för underofficer att

Intentur

kirens underofficerare.

Underofficers

befordran till

officersbeställning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

CiTilmilitär

personal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

övergå till officersbeställning torde i nu förevarande hänseende böra

stadgas, att underofficer, som sålunda befordrades, skulle äga rätt att vid

övergången bibehålla sin tidigare invänta avlöning. Om den fortsatta

utredningen därtill skulle giva anledning, borde dessutom tagas i övervägande,

huruvida och i vad mån till officer befordrad underofficer borde

för uppflyttning till högre avlöning än den, som av honom innehades i

anställning såsom underofficer, tillgodoräkna sig den tjänstetid, han såsom

underofficer innehaft sistnämnda avlöning.

Ehuru det visserligen under nuvarande förhållanden endast sällan

förekomme, att underbefäl, som innehaft fast anställning under så lång

tid, att underofficersbefordran vunnits, överginge till officersanställning,

syntes i fråga om den tillfälliga löneförbättring, som nu vore å bane,

böra meddelas ett stadgande av innebörd att den, som på angivet sätt

överginge från underofficers- till officersbeställning, icke skulle lida minskning

i den honom såsom underofficer tillkommande avlöningen, däri inräknat

tillfällig löneförbättring.

V ad de sakkunniga i det föregående anfört därom, att rekryteringsoch

befordringsförhållandena för viss militär personal vid armén och

marinen vore sådana, att det ifrågasatta lönesystemet icke syntes utan

vidare kunna å densamma vinna tillämpning, gällde även flertalet av den

civilmilitära personalen.

Beträffande sålunda fältläkar- och fältveterinärkårerna, syntes de för

den militära personalen föreslagna löneskalorna och avlöningsbeloppen i

allmänhet kunna oförändrade tillämpas på fältläkare, regementsläkare och

den nuvarande fältveterinären i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Dessa beställningshavare vore nämligen i avlöningshänseende likställda

med överstelöjtnanter eller majorer. Vid bifall till det föreliggande förslaget

om fältveterinärkårens omorganisation syntes det nya lönesystemet

kunna oförändrat tillämpas på de nya fältveterinärerna vid arméfördelningsstaberna,

vilka beställningshavare skulle erhålla samma avlöningsförmåner,

som tillkomme major.

Vad åter beträffade bataljonsläkare vid truppförbanden ävensom

regeraents- och bataljonsveterinärer, åtnjöte dessa visserligen för närvarande

avlöningar motsvarande dem, som utginge till vissa militära löntagare

(såsom kaptener av 1. eller 2. klassen eller löjtnanter av 1. eller

2. klassen), och detsamma komme, vad veterinärerna anginge, att bliva

förhållandet även för det fall, att den nya organisationen av fältveterinärkåren

komme till stånd. Då emellertid befordran till ifrågavarande

beställningar dels icke, såsom för officerarna vore fallet, under alla om
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ständigheter skedde från lägre beställning, vunnen vid unga år och för

alla vid ungefär lika ålder, dels ej heller skedde efter tur utan efter urval

bland dera, som anmält sig såsom sökande, torde det nya lönesystemet

knappast kunna i oförändrad form vinna tillämpning på denna personal.

Övriga till fältläkar- och fällveterinärkårerna hörande löntagare,

nämligen generalfältläkaren, överfältläkaren (med vilken överfältveterinären

enligt den föreslagna nya organisationen skulle jämnställas), bataljonsläkare

vid fältläkarkåren, fältläkarstipendiater och fältveterinärstipendiater,

hade för närvarande eller avsåges att få sina löneförhållanden

reglerade efter andra grunder än de militära löntagarna, och det kunde

knappast låta sig göra att utan väsentliga jämkningar på dem tillämpa

det nya lönesystemet.

För den civilmilitära personal vid armén, som icke vore att hänföra

till fältläkar- och fältveterinärkårerna, gällde i stor utsträckning, att,

även om begynnelseavlöningen enligt nu gällande stater i regel vore

bestämd till samma belopp som för militär personal i viss löneklass, till

denna begynnelseavlöning dock komme den särskilda förmånen av ålderstillägg.

Ätt inpassa sådan personal inom ramen för de av de sakkunniga

uppbyggda löneskalorna för motsvarande militära beställningshavare torde

svårligen kunna ske. Vid uppgörandet av en definitiv lönereglering syntes

det fastmer komma att visa sig nödvändigt att för flertalet av ifrågavarande

löntagare anordna särskilda löneskalor.

Sedan i det föregående angivits de allmänna grunder, på vilka

enligt de sakkunnigas mening ett lönesystem för officerare och underofficerare

samt viss annan personal borde vid en definitiv lönereglering

uppbyggas, komme de sakkunniga nu närmast att yttra sig om vissa avlöningsförmåner,

som enligt gällande bestämmelser tillkomme vederbörande

personal antingen på grund av tjänstgöring av särskild art eller som

ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader. I sammanhang

därmed komme de sakkunniga att ifrågasätta, huruvida icke en

eller annan förmån, som för närvarande icke tillkomme beställningshavare

inom ifrågavarande grupper, tilläventyrs borde vid en definitiv lönereglering

beredas dylik personal.

Beträffande personal vid armén, erinra de sakkunniga om den förmån

av gottgörelse för tjänstehästar, som tillerkänts de officerare med vederlikar

vid armén, vilka hade skyldighet att vara beridna. Nya grunder

för hästhållningen vid armén hade fastställts så sent som vid 1915 års

riksdag. De sakkunniga föreställde sig, att någon ändring i dessa

Särskilda

avlöningsför
måner.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

grunder icke kunde vid en definitiv lönereglering vara erforderlig, därest

en dylik lönereglering komme till stånd inom en närmare framtid.

\ ad vidare anginge den s. k. tillfälliga avlöning, som under viss

tjänstgöring tillkomma personal vid armén — reseersättningar, dagtraktamenten,

hyresbidrag m. m. — samt därmed jämförlig särskild gottgörelse.

under officersövningar, fältövningar och fälttjänstövningar, måste

det enligt de sakkunnigas mening för vinnande av större rättvisa för

personalen samt önskvärd enkelhet och reda i avlöningsbestämmelserna

anses trängande, att grunderna för åtnjutandet av dylik ersättning omlades.

En sådan omläggning syntes lämpligen böra ske i sammanhang

med en definitiv lönereglering.

De sakkunniga hade emellertid under sitt arbete haft anledning att

särskilt lägga märke till två slag av hithörande förmåner, i fråga om

vilka en ändring i nu gällande bestämmelser syntes av behovet påkallad.

Den första gällde ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor,

den senare flyttningshjälp till personal vid armén. I förstnämnda

hänseende anföra de sakkunniga:

Sedan längre tid tillbaka hade i staten för generalitetsstaten varit

införd en så lydande anmärkning: »Medlemmar av generalitetet åtnjuta

lör tjänsteresor till möten och mönstringar reseersättning enligt gällande

resereglemente, men ej traktamentsersättning.» Närmare föreskrifter i

berörda hänseende vore givna i § 39 av gällande fredsavlöningsreglemente

för armén.

I den till 1908 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslogs,

att nämnda anmärkning skulle uteslutas ur staten. Riksdagen avslog

emellertid detta förslag under uttalande, att, då de till medlemmar av

generalitetet utgående avlöningsförmånerna syntes hava bestämts med

hänsyn därtill, att särskild traktamentsersättning för berörda resor icke

skulle utgå, riksdagen ansåge anledning för det dåvarande icke föreligga

att ur staten utesluta omförmälda anmärkning.

Till 1916 års riksdag framlades i statsverkspropositionen ett liknande

förslag, vari dock undantag gjordes för arméfördelningscheferna.

Enligt detta förslag skulle sålunda samtliga medlemmar av generalitetet

utom arméfördelningschefer beredas förmånen av att under förekommande

tjänsteresor till möten och mönstringar få uppbära förutom reseersättning

jämväl traktamentsersättning. Denna förmån skulle alltså nu

tillerkännas inspektören för infanteriet, inspektören för militärläroverken

m. m., generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för

fortifikationen, chefen för generalstaben och inspektören för kavalleriet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

49

För ändamålet föreslog Kungl. Maj:t följande ändrade lydelse av förenämnda

vid staten för generalitetsstaten fogade anmärkning: »Armé
förd

elningschefer åtnjuta för tjänsteresor till möten och mönstringar reseersättning

enligt gällande resereglemente, men ej traktamentsersättning.»

I avgivet utlåtande anförde statsutskottet, att, såvitt utskottet kunnat

finna, efter 1908 års riksdags beslut ingen omständighet inträffat, som

kunde vara ägnad att rubba den principiella uppfattning, riksdagen då

uttalat. Beträffande inspektören för infanteriet vore emellertid den honom

åliggande inspektionsskyldigheten av sådan omfattning, att utskottet ansåge

billighetsskäl tala för att icke ställa sig avvisande mot att tillerkänna

honom den ifrågasatta traktamentsersättningen. I övrigt kunde

utskottet icke biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Vid utskottets utlåtande i denna punkt var fogad en av 6 ledamöter

avgiven reservation, vari hemställdes om bifall till Kungl. Maj:ts

förslag oförändrat. Därvid åberopades, att såväl inspektören för infanteriet

som de övriga medlemmar av generalitetet, om vilka bär vore

fråga, hade att företaga inspektionsresor till skilda delar av landet av

den omfattning, att resorna — vid ett samvetsgrant uppfyllande av

tjänstens krav — komme att förorsaka icke obetydliga utgifter. Inom

det civila området av statsförvaltningen gällde det, såvitt reservanterna

både sig bekant, som en undantagslös regel, att generaldirektörer och

andra befattningshavare vid centrala verk under dem åliggande inspektionsresor

åtnjöte såväl reseersättning som dagtraktamente.

Första kammaren biföll reservationen och andra kammaren statsutskottets

hemställan, och i gemensam votering segrade utskottets mening.

Ifrågavarande anmärkning vid staten för generalitetsstaten kom till

följd härav att lyda sålunda: »För tjänsteresor till möten och mönst
ringar

åtnjuter inspektören för infanteriet rese- och traktamentsersättning,

övriga medlemmar av generalitetet däremot endast reseersättning,

allt enligt gällande resereglemente.»

Såsom i det föregående (jfr sid. 39—40 här ovan) anförts, hade de

sakkunniga ansett sig icke böra under nu föreliggande förhållanden göra

något uttalande beträffande den ordinarie avlöning, som borde vid en

definitiv lönereglering tillerkännas generalspersoner. Härav följde också,

att de sakkunniga icke heller komme att hemställa om tillfällig löneförbättring

åt dessa beställningshavare.

Däremot hade de sakkunniga ansett några betänkligheter icke vidare

böra möta mot att, i sammanhang med en allmän reglering av avlöningsförhållandena

för arméns och marinens övriga officerspersonal, bestämBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 321 käft. (Nr 361.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

melserna rörande ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor

till möten och mönstringar reviderades i syfte att även dagtraktamente

komme att utgå för dylika resor.

När riksdagen, såsom förut nämnts, ansett sig vid föregående tillfällen

icke böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag i berörda avseende, grundade

riksdagen sitt beslut därpå, att de till medlemmar av generalitetet

utgående avlöningsförmånerna syntes hava bestämts med häusyn därtill,

att särskild traktamentsersättning för berörda resor icke skulle utgå. Det

syntes sålunda hava varit riksdagens uppfattning, att någon ändring i

gällande bestämmelser rörande ersättning till medlemmar av generalitetet

under tjänsteresor icke borde ske annat än i sammanhang med en lönereglering

för dessa beställningshavare.

Då de sakkunniga stannat vid att icke till prövning upptaga frågan

om en definitiv lönereglering för generalspersoner, hade de sakkunniga

som skäl härför åberopat, att generalspersonerna vore i avlöningshänseende

ungefär jämnställda med de civila befattningshavare, som eljest

vore med dem närmast jämförliga. Eu väsentlig olikhet förelåge emellertid,

nämligen i det nu anmärkta hänseendet, att flertalet generalspersoner

icke ägde under sina tjänsteresor till möten och mönstringar uppbära

traktamentsersättning, och det syntes de sakkunniga så mycket angelägnare,

att denna olikhet nu upphävdes, som givetvis inspektionsskyldighetens

behöriga fullgörande numera vore förenat med vida högre kostnader,

än förr varit fallet, och på grund därav generalspersonernas behållna

avlöning ställde sig avsevärt lägre än som vid senaste lönereglering

torde hava varit förutsatt.

Av anförda skäl ansåge de sakkunniga, att den vid staten för generalitetsstaten

fogade anmärkning, vars lydelse ovan återgivits, borde ur

staten uteslutas. Därest en tillfällig löneförbättring nu bereddes personal

vid armén och marinen, torde berörda ändring i staten för generalitetsstaten

kunna ske redan från 1919 års början.

Om en dylik ändring genomfördes beträffande medlemmar av generalitetet,

torde motsvarande jämkning böra göras i gällande bestämmelser

(§ 39 punkt c) fredsavlöningsreglementet) angående ersättning till

regementschef och honom åtföljande adjutant för inspektion av regementets

egna eller med andra regementen gemensamma skolor, som vore

förlagda utom regementets förläggningsort eller vanliga vapenövningsplats.

En liknande jämkning torde även böra ske i bestämmelserna

om den ersättning, som under tjänsteresor utginge till chefen för kustartilleriet

och till regementschef vid detta vapen (reglemente för marinen

del III § 85: 2).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

Vidare hade de sakkunniga funnit det angeläget, att de regler, som

enligt gällande föreskrifter och gängse praxis tillämpades i fråga om

flyttningshjälp vid armén, ändrades i syfte att förmån av ifrågavarande

slag kunde komma såväl officerare som underofficerare till godo i större

utsträckning än nu vore fallet. För närvarande vore förmånen av flyttningshjälp

i .huvudsak begränsad till att förekomma allenast vid sådana

flyttningar, som föranleddes därav, att all den personal, som vore avsedd

att vid vederbörliga förband och formationer uppehålla ifrågakommande

befattningar, vore sammanförd å gemensam stat och vid sådant förhållande

måste för tjänstens behöriga uppehållande samt vinnande av

nödig cirkulation, med bibehållna beställningar på stat, tid efter annan

tvångsplaceras i olika befattningar. Undantag härifrån gjordes i själva

verket endast beträffande generalstabens officerare vid frivilligt mottagande

av erbjudna transporter mellan truppförband och generalstaben

eller omvänt samt, på grund av uttalande vid 1901 års riksdag, beträffande

officerare, vilka mottoge förordnande såsom artilleristabsofficerare.

Med hänsyn till de talrika förflyttningar, som av förhållandena nödvändiggjordes,

syntes det billigt och jämväl ur tjänstens synpunkt ändamålsenligt,

att en ändring härutinnan komme till stånd. De sakkunniga

ville i detta hänseende särskilt påpeka ett fall,.där omständigheterna mer

än eljest talade för införande av flyttningshjälp såsom en allmänt utgående

förmån.

Till de sakkunniga hade, för att tagas i övervägande vid utförandet av

det de sakkunniga meddelade uppdraget, överlämnats vissa framställningar

om beredande av förbättrade avlöningsförmåner för personal, tillhörande

Bodens trupper. I sådant avseende hade föreslagits bland annat, att

flyttningshjälp måtte få utgå även vid befordran till och från Bodens

trupper, och hade tillika ifrågasatts ändring av de grunder, efter vilka

flyttningshjälp nu i förekommande fall beräknades. I det utlåtande, som

av särskilda sakkunniga framlagts angående införande av passagesystem

för officers- och underofficerskårer vid vissa truppförband i övre Norrland,

hade ock i samband med vissa ifrågasatta orgauisationsändringar

föreslagits, att officer eller underofficer, som placerades till tjänstgöring

i Boden, måtte få för sig, familj och bohag för flyttningen till och från

Boden åtnjuta ersättning enligt angivna bestämmelser. Oberoende av

huruvida ett passagesystem i avseende å Bodens trupper komme att införas

eller icke, måste de sakkunniga för sin del anse flyttningshjälp

vara eu lämplig form att bereda någon lättnad i den ekonomiska börda,

som en till Boden förlagd tjänstgöring städse torde medföra. Vid eu

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

närmare utredning angående ändrade bestämmelser rörande flyttningshjelp

syntes därför förflyttningarna till och'' från Bodens trupper böra

särskilt uppmärksammas.

Felräkning spenning ar (missräkningspenningar) vore en avlöpingsform,

som inom de civila verken tämligen allmänt liksom även. inom flottan

förekomme för personal med kassörsgöromål, men vilken saknade motsvarighet

inom armén. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida ej

denna förmån borde införas även i arméns lönesystem, exempelvis beträffande

viss personal vid intendenturkåren och vid artilleriets fabriker.

Fråga hade väckts, huruvida ej de särskilda kostnader, som militärpersonalen

hade att vidkännas för anskaffande av uniformspersedlar, borde

föranleda, att någon ekiperingshjälp tilldelades sådan personal vid första

utnämningen till officers- respektive underofficersbeställning. De sakkunniga

hade ej ansett sig böra taga ståndpunkt till detta spörsmål,

men funne detsamma väl värt att vid en definitiv lönereglering upptagas

till prövning.

I en till de sakkunniga överlämnad framställning hade ifrågasatts,

att personal på aktiv stat måtte genom statens försorg i mån av behov

förses med sådana effekter som pistoler, skidor, kikare m. m. Då det ej

syntes mer än billigt, att sådana effekter, i den mån de vore för tjänsten

nödvändiga, anskaffades och underhölles på statens bekostnad, hade de

sakkunniga velat uttala sig för att denna framställning måtte vinna beaktande.

Beträffande den rätt, som enligt gällande föreskrifter til Ikorn me personal

vid armén att från matinrättning eller förråd mot ersättning utbekomma

ej blott portion utan även, där så av vederbörande chef eller

myndighet prövades kunna ske, vissa proviantartiklar för sig och hushåll,

furageartiklar för egna tjänstehästar eller andra i tjänsten använda hästar

och intendenturmateriel ävensom att, likaledes efter prövning av vederbörande

chef eller myndighet, låta utföra vissa arbeten vid arméns intendenturverkstäder,

hade de sakkunniga velat framhålla önskvärdheten av

att en utredning komme till stånd för belysande av frågan huruvida och,

i sådant fall, i vilken utsträckning förmåner av berörda slag borde fortfarande

tillkomma personalen.

Vad särskilt an ginge rätten att uttaga proviant och furageartiklar

samt intendenturmateriel, hade de sakkunniga inhämtat, att åtminstone

under nu rådande varuknapphet dylika artiklar icke kunnat i någon mera

betydande omfattning utlämnas. Det finge emellertid anses givet, att

denna förmån i allmänhet utfallit rätt ojämnt, då densamma enligt gäl
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

53

lande bestämmelser varit i varje särskilt fall beroende på vederbörande

chefs eller myndighets prövning.

Vad slutligen anginge den ersättning, som tillkomme viss personal

för så speciell tjänstgöring som vid arméns flygvapen, hade de sakkunniga

icke funnit något att erinra mot att dylik ersättning även vid en definitiv

lönereglering komme att bibehållas, men hade de sakkunniga icke kunnat i

förevarande sammanhang ingå på ett närmare bedömande av denna fråga.

De sakkunniga hade i det föregående (jfr sid. 14 här ovan) uttalat

sig för att inkvarterings- och servisbidragen vid armén och inkvarteringsbidraget

vid marinen måtte vid en definitiv lönereglering uteslutas ur

lönesystemet och i Imvudsak ersättas genom ökning av lönen eller dagavlöningen.

För personal, som erhölle fri bostad, borde i sådant fall

vissa avdrag göras å avlöningen.

Efter vilka regler dylika avdrag borde ske vore de sakkunniga icke

i tillfälle att nu närmare angiva, men borde därvid största möjliga rättvisa

åstadkommas mellan de löntagare, som hade bostad in natura, och

dem, som icke åtnjöte sådan förmån. Frågans lösning måste vidare i

väsentlig mån bliva beroende på huruvida ortstillägg komme att vid eu

definitiv lönereglering införas i det militära lönesystemet och, i sådant

fall, huru dessa ortstillägg komme att bestämmas. Därest med ortstillläggen

avsåges att allenast täcka den ökade kostnad för hyra, som betingades

av förhållandena på särskilda orter, torde det ligga närmast till

hands, att löntagare, som erhölle bostad in natura, finge avstå ortstilllägget

jämte någon del av lönen; skulle åter ortstillägget så tillmätas,

att detsamma skulle täcka ej blott den högre hyreskostnaden å viss ort,

utan jämväl i större eller mindre mån den stegring i övriga levnadskostnader,

som å orten vore förhanden, borde tydligen andra regler

bliva gällande i fråga om avdraget. Bland andra spörsmål, som vid en

definitiv lönereglering borde i detta sammanhang tagas i övervägande,

vore frågan, huruvida avdragets belopp borde sättas i visst förhållande

till bostadens storlek och beskaffenhet i övrigt.

Såsom förut omförmälts, ägde underofficerare#uppbära särskild ersättning

vid armén för bränsle och lyse och vid marinen för ved och ljus.

Ifrågavarande ersättningar utginge med 130 kronor till fanjunkare (flaggunderofficer,

underofficer av 1. graden) samt med 100 kronor till sergeant

(underofficer av 2. graden). Nämnda belopp vore på följande sätt fördelade:

Avdrag för

naturaförmåner.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avlönings
villkor.

Yed till

kokning.

Övrig

uppvärmning.

Belysning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden)

35

75

20

Sergeant (underofficer av 2. graden)...........................

35

50

15

Åven dessa ersättningar syntes, på sätt de sakkunniga förut angivit,

vid en definitiv lönereglering böra uteslutas ur lönesystemet och i huvudsak

ersättas genom höjning av lön och dagavlöning. I sådant fall

borde givetvis personal, som åtnjöte dylika förmåner in natura, få vidkännas

avdrag å avlöningen med belopp, vilka borde bliva beroende på

närmare utredning.

Härefter övergå de sakkunniga till att yttra sig om de avlöningsvillkor,

som borde uppställas i samband med en definitiv lönereglering

för den personal, om vilken nu är fråga, och anföra härom:

I sitt utlåtande angående de ifrågasatta provisoriska löneregleringarna

för viss till armén och marinen hörande personal hade statsutskottet

vid 1917 års riksdag uttalat, att särskilda villkor för lönernas

åtnjutande borde föreläggas riksdagen till godkännande, på sätt som i

allmänhet skedde i fråga om civila tjänstebefattningar.

För vissa civilmilitära beställningar hade avlöningsvillkor likartade

med dem, som i regel plägade föreskrivas beträffande civila befattningar,

av riksdagen redan fastställts i sammanhang med beslut om lönereglering

för ifrågavarande beställningshavare; detta vore fallet med fältläkarkåren

(bihang till svensk författningssamling år 1911 nr 31) och marinläkarkåren

(samma årgång nr 35) ävensom mariningenjörs- och marinintenclenturkårerna,

varjämte i den för 1918 års riksdag framlagda propositionen

angående omorganisation av fältveterinärkåren m. m. dylika villkor föreslagits

även för denna kår. Beträffande åter övriga civilmilitära beställningshavare

och den rent militära personalen gällde, att några dylika

villkor i regel ej av riksdagen fastställts. I samband med 1875 års

lönereglering för armén blev emellertid, på framställning av Kungl.

Maj:t, genom riksdagens beslut stadgat, »att den löntagare vid krigsmakten

till lands, vilken å ny lönestat ingår, skall vara skyldig underkasta sig de

förändringar i tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner, vilka en

omorganisation av lantförsvaret kan göra erforderliga» (svensk, författningssamling

år 1875 nr 44). Det borde ock erinras, att de för arméns

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

55

liksom för marinens personal gällande pensioneringsgrnnder, genom vilka

bland annat stadgats skyldighet för personalen att vid viss ålder avgå

från tjänsten, tillkommit under riksdagens medverkan.

Om sålunda riksdagen, vad försvarsväsendets på stat uppförda

personal anginge, endast i undantagsfall beslutat särskilda villkor för

avlönings åtnjutande, följde därav ingalunda, att dylika villkor för ifrågavarande

personal saknats; tvärtom hade i berörda hänseende bestämmelser

av delvis mycket detaljerad natur vid olika tillfällen meddelats

av Kungl. Maj:t. Flertalet av dessa bestämmelser torde vara grundade

på uttalanden i de framställningar, som förelagts riksdagen vid äskande

av erforderliga anslag.

Vad armén beträffade, vore nu gällande bestämmelser på hithörande

område i huvudsak sammanförda i det av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet

för arméns avlöning under fred (fredsavlöningsreglementet) den

11 oktober 1907 med däri sedermera vidtagna ändringar; motsvarande

för marinen gällande bestämmelser återfunnes i det likaledes av Kungl.

Maj:t utfärdade reglementet för marinen.

De i arméns fredsavlöningsreglemente stadgade villkoren för avlönings

åtnjutande vore, såsom redan antytts, delvis av mycket detaljerad

beskaffenhet. Vad officerare och underofficerare med vederlikar anginge,

vore sålunda i reglementet åtskilliga mer eller mindre ingående föreskrifter

meddelade om lön och därmed likställda avlöningsförmåner, om dagavlöning,

om arvode, om inkvarterings- och servisbidrag, om rese- och traktamentsersättning

och annan tillfällig avlöning, om särskild gottgörelse

under officersövningar, fältövningar och fälttjänstövningar in. m. —

bestämmelser vilka i stor utsträckning icke torde vara att hänföra till

sådana avlönings villkor, som plägade föreläggas riksdagen till antagande

i samband med löneregleringar på det civila förvaltningsområdet.

De sakkunniga ansage sig icke böra i förevarande sammanhang'' närmare

ingå på frågan om de särskilda avlöniogsvillkor, som nu gällde

eller vid en definitiv lönereglering borde bliva gällande för ifrågavarande

personal, utan ville här inskränka sig till att något skärskåda vissa förhållanden,

som kunde anses vara av särskild betydelse.

Angående skyldighet för personalen att underkasta sig förändringar

i tjänstgöringsskyldighet in. m. meddelades, såsom nyss är nämnt, föreskrift

redan vid 1875 års lönereglering, och i enlighet härmed hade vid

befordran eller löneuppflyttning plägat i vederbörande personals fullmakter

m. m. inryckas föreskrift därom, att beställningshavare skulle vara

underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet, avlöningsförmåner

och pensionsbestämmelser, vilka eu omorganisation av lånt försvaret kunde

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

göra erforderliga eller vilka eljest i laga ordning fastställdes. För personal

vid bland annat generalstaben, fortifikationen och intendenturkåren

förekomme i stor utsträckning förflyttning från en till annan tjänstgöringsort.

Frågan om skyldighet för officerare och underofficerare i

allmänhet att låta sig på angivet sätt förflyttas hade berörts i samband

med vissa organisationsfrågor, särskilt beträffande ändrade grunder för

befordringarna inom armén ävensom införande av passagesystem vid

vissa truppförband i övre Norrland. Någon ändring i de regler, som

härutinnan tillämpats, hade emellertid icke kommit till stånd.

Beträffande rätt att med innehavande beställning förena annan tjänst

eller särskilt uppdrag vore, vad arméns personal beträffade, bestämmelser

meddelade för fältläkarkåren. I fråga om sättet för sökande av tillstånd

att innehava dylik tjänst eller uppdrag torde i övrigt stadgandena i

kungörelsen den 3 december 1897 (svensk författningssamling år 1897

nr 107) äga tillämpning även för arméns personal. I själva verket

syntes, vad officerare och underofficerare anginge, dylik förening av

tjänster icke förekomma i någon mera betydande omfattning.

Vid infordrande av de statistiska uppgifter, varom i det föregående

förmälts, hade även avsetts att vinna utredning angående förekomsten av

bisysslor. I sådant hänseende skulle av vederbörande personal angivas

samtliga den 31 augusti 1917 innehavda, med inkomst förenade befattningar

eller mera stadigvarande uppdrag utom den militära tjänsten, såsom

gymnastiklärar- eller brandchefstjänst, medlemskap i styrelse

för bolag eller förening o. s. v. För varje befattning eller uppdrag

skulle tillika angivas det belopp, vartill inkomsten kunde beräknas för

helt år.

Såvitt av de inkomna uppgifterna framginge, skulle vid armén högst

135 officerare (motsvarande 5-9 procent av det antal, från vilka uppgifter

inkommit) och högst 35 underofficerare (Ds procent av antalet uppgiftslämnare)

hava innehaft en eller flera bisysslor av sådan art, att desamma,

enligt de inom den civila förvaltningen gällande regler, icke fått utan

särskilt tillstånd förenas med ordinarie befattning. Dessa bisysslor hade

i flertalet fall (omkring 140) utgjorts av ledamotskap i styrelse för bolag

eller förening eller anställning såsom tjänsteman hos sådan sammanslutning;

i omkring 25 fall hade uppgivits anställning såsom gymnastiklärare

och i omkring 50 fall anställning i kommunal befattning. I. allmänhet

syntes inkomsten av innehavda bisysslor hava uppgått till ganska

blygsamma belopp.

Vad vidare anginge personalens rätt att i andra fall än vid verklig

tjänstgöring uppbära dagavlöning, vilken avlöningsform ju närmast mot
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

svarade tjänstgöringspenningar inom de civila verken, erinra de sakkunniga

därom, att enligt fredsavlöningsreglementet för armén, § 12 mom. 1,

dagavlöning finge av officerare och. underofficerare samt deras vederlikar

i händelse av sjukdom bibehållas under en tid ej överstigande två månader

för varje sjukdomsfall; varade sjukdomen längre tid än två månader,

ankomme det för officer på Kungl. Maj:ts och för underofficer på

regementschefs prövning, huruvida på'' grund av bevekande omständigheter

dagavlöning finge utöver nämnda tid behållas eller skulle i sin

helhet eller till någon del avstås.

En bestämd skillnad förefunnes sålunda här mellan dagavlöning och

tjänstgöringspenningar, vilka senare i regel avstodes, då befattningshavare

vore av sjukdom hindrad att tjänstgöra.

Enligt samma reglemente § 12 mom. 2 Ange, beträffande officerare

och underofficerare samt deras vederlikar, dagavlöning varje kalenderår

utgå under högst sex veckors tjänstledighet av annan orsak än sjukdom.

Sådan tjänstledighet kunde närmast anses motsvara den semester, som

tillkomme befattningshavare vid de civila verken. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat, komme emellertid dylik tjänstledighet personalen till

del i mycket olika omfattning, beroende på växlande tjänstgöringsförhållanden.

Närmare bestämmelser angående tjänstledighet för arméns personal

återfunnes i gällande tjänstgöringsreglemente för armén, §§ 23—25.

Beträffande villkor för rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg,

i den män sådan förmån vore förenad med vissa arméns beställningar,

förekomme för närvarande inga andra bestämmelser än att dels

i de särskilda staterna vore föreskrivet, att förmånen Ange tillträdas efter

viss tids väl vitsordad tjänst, dels ock i § 10 av fredsavlöningsreglementet

stadgades, att ålderstillägg skulle tillträdas vid början av det år,

från och med vilket detsamma blivit vederbörande löntagare av Kungl.

Maj:t tillerkänt. Vid prövning av frågor av nämnda beskaffenhet torde

emellertid Kungl. Maj:t undantagslöst iakttaga, att löntagaren, i enlighet

med de för .civila verk gällande regler, skall hava bestritt egen eller annan

statens tjänst eller fullgjort allmänt uppdrag under viss del av den för

löneförhöjningens åtnjutande stadgade minsta- tjänstetid.

De sakkunniga ansåge det självfallet, att vid genomförande av en

definitiv lönereglering för arméns och marinens ifrågavarande personal

särskilda föreskrifter, på sätt inom den civila förvaltningen plägat ske,

borde meddelas angående rätt att åtnjuta de genom löneregleringen bestämda

avlöningsförmånerna. Därvid torde frågan om personalens skyl
Bihcvny

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. o2l käft. (Nr 461.) H

s. 58 Kontrollera mot PDF

Pensionsfrågan

.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

dighet att underkasta sig förflyttning böra vederbörligen klarläggas.

Beträffande rätt för personalen att med innehavande beställning förena

annan befattning syntes vid en dylik lönereglering böra meddelas bestämmelser

likartade med dem, som lända till efterrättelse för de civila

förvaltningsgrenarna. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke nu

gällande stadganden om rätt att i vissa fall behålla dagavlöningen borde

jämkas till större överensstämmelse med vad som tillämpades på det civila

området. I fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstilllägg

syntes jämväl böra införas sedvanliga föreskrifter därom, att vederbörande

löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid, som

erfordrades för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt sin

egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag.

Vissa nu berörda spörsmål krävde emellertid en ingående utredning,

varvid hänsyn givetvis borde tagas till de egenartade förhållanden, under

vilka arméns och marinens personal fullgjorde sin tjänstgöring och vilka

tilläventyrs kunde på åtskilliga punkter påkalla avvikelser från de regler,

som fastställts för civila befattningshavare.

Huruvida de föreskrifter av nu berörda slag, som borde förknippas

med en definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen,

lämpligen borde taga formen av »villkor och bestämmelser för åtnjutande

av avlöningsförmåner» enligt de nya staterna eller, såsom skett beträffande

vattenfallsverken och kommunikationsverken, sammanfattas i särskilda

avlöningsreglementen att föreläggas riksdagen till antagande, vore

tydligen ett spörsmål av uteslutande formell innebörd.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att en lönereglering för personal

vid armén och marinen på det närmaste sammanhänger med ordnandet

av samma personals pensionsförhållanden. Vid angivände av

riktlinjerna för en definitiv lönereglering hade de sakkunniga fördenskull

jämväl haft det syftet för ögonen, att ett godtagande av dessa riktlinjer

skulle låta sig väl förenas med genomförandet av en allmän pensionsreglering

för den personal, å vilken de sakkunnigas förslag hade avseende.

Beträffande den personal, som skulle bliva delaktig av den tillfälliga

löneförbättringen, men komme att avgå från tjänsten, innan en definitiv lönereglering

bleve genomförd, hava de sakkunniga slutligen uttalat sig för att

frågan om beredande av tillfällig pensionsförbättring för nämnda personal

måtte göras till föremål för utredning. Till undvikande av den omgång

och tidsutdräkt, som givetvis skulle uppkomma, därest varje ärende rörande

dylik pensionsförbättring måste underställas riksdagens prövning, ansåge

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

de sakkunniga förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas sa,. att

under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka

pensionstillägg kunde av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad

myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden

avginge från tjänsten.

I övrigt torde jag beträffande de sakkunnigas uttalande i pensionsfrågan

få hänvisa till betänkandet (sid. 310—313).

Arméförvaltnine-en har i sitt utlåtande den 6 april 1918 anfört, att Arméfa,tältdå

de sakkunnigas betänkande, i vad det avsage riktlinjer tor en aeji- )(lnde.

nitiv lönereglering, icke förelåge till slutlig prövning, arméförvaltningen

ej för närvarande torde behöva yttra sig därom. Arméförvaltningen

finge emellertid i detta sammanhang uttala, att det syntes ämbetsverket

synnerligen angeläget, att förslag till sådan lönereglering snarast möjligt

bleve utarbetat och framlagt för behandling i vederbörlig ordning;

och ansåge sig ämbetsverket böra framhålla önskvärdheten av att avlöningsbestämmelserna

vid genomförande av en definitiv lönereglering

gjordes så enkla och lätta att tillämpa som möjligt. Härvid torde de

erfarenheter kunna utnyttjas, vilka kunde vinnas under den tid av ett

eller -annat år, då den tillfälliga löneregleringen kunde komma att tilllämpas,

innan fullständigt förslag till definitiv lönereglering hunne utarbetas.

Marinförvaltningen åter har i sitt den 8 april 1918 avgivna ut- Marinförvaitlåtande

gjort den anmärkningen mot grunderna för den tänkta slutliga "mrsytt

löneregleringen, att även om den i betänkandet anställda jämförelsen

mellan civila och militära befattningshavare finge anses riktig, vid utmätande

av avlöningsbelöppen hänsyn syntes icke hava tagits till åtskilliga

för nu ifrågavarande personal säregna tjänstgöringsförhållanden,

som medförde ekonomiska uppoffringar eller framtida ogynnsam ekonomisk

ställning utan motsvarighet beträffande civila befattningshavare.

Marinförvaltningen ville härvid inskränka sig till att allenast omnämna,

hurusom skyldigheten att i tjänsten bära och underhålla uniform medförde

betydliga utgifter, som motsvarande civila personal icke behövde

vidkännas, att den militära personalen vore i utövningen av sin tjänst

underkastad förflyttningar och andra ofta hastigt påkommande rubbningar,

som medförde ekonomiska uppoffringar utan motsvarighet för

de jämförda civila tjänstemännen, samt att pensionsåldern för nu ifrågavarande

personal inträdde långt tidigare än för civila tjänstemän, därvid

tillika pensionen fastställts till alltför ringa belopp. Vid en defini
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

60 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

tiv lönereglering borde behörig hänsyn tagas till dessa förhållanden.

Härjämte ansåge sig marinförvaltningen böra uttala det önskemålet, att

vid en definitiv lönereglering avlöningstekniken måtte förenklas.

Det torde näppeligen kunna bestridas, att de nuvarande löneförhållandena

för den personal vid armén och marinen, varå de sakkunnigas

förslag har avseende, äro sådana, att en genomgripande löneregleringför

nämnda personal är i hög grad av behovet påkallad. Frågan om

en definitiv lönereglering för denna personal föreligger emellertid ännu

icke i det skick, att den kan företagas till avgörande. De förslag angående

förbättring av den militära personalens löneförhållandeu, som

förelädes 1917 års riksdag, avsågo allenast en provisorisk lönereglering

lör nämnda personal, och sedan riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts

framställningar, på 1918 års stat anvisat medel till avsättning för beredande

av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen

under år 1918, är det givetvis endast under den tillfälliga löneförbättringens

form, som ett upphjälpande av personalens löneförhållanden

nu kan komma till stånd.

Mot de för 1917 års riksdag framlagda förslagen till provisorisk

lönereglering för viss personal vid armén och marinen gjordes av statsutskottet

bland annat den anmärkningen, att de föreslagna lönebeloppen

grundats på en tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på något

sätt varit föremål för närmare prövning, och i en vid utskottets

utlåtande fogad reservation yttrades, att tillfälliga löneförbättringar, såsom

avbetalning på kommande definitiva sådana, rimligen icke kunde

beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete fortskridit så långt, att

åtminstone konturerna för den sistnämnda vore utformade; i annat fall

löpte man risken att förrycka det hela.

I enlighet härmed hava ock de sakkunniga, vid fullgörande av sitt

uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för ifrågavarande

personal, ansett sig böra i första hand söka klarlägga, efter

vilka linjer en definitiv lönereglering för samma personal borde gå, för

att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen

angiva de belopp, varmed under förhanden varande förhållanden

den tillfälliga löneförbättringen syntes lämpligen böra utgå.

Det utkast till en definitiv lönereglering för personal vid armén

och marinen, som innehålles i de sakkunnigas betänkande, syftar till en

långt gående förenkling av det nuvarande, i flera hänseenden invecklade

lönesystemet. Sålunda skulle såsom huvudavlöningsformer upptagas

allenast lön och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

åter sådana förmåner som inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag

vid marinen), ersättning för bränsle och lyse (ersättning för ved

och ljus vid marinen), portions- och beklädnadsersättning samt särskilt

hyresbidrag skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i vilken

utsträckning sådana avlöningsformer som arvoden och ortstillägg skulle

ingå i det nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening bliva

beroende på vidare utredning.

För kompaniofficerare föreslå de sakkunniga tre särskilda löneskalor,

nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av nuvarande

1. och 2. klassen (löjtnanter vid marinen) och en för kaptener

av nuvarande 1. och 2. klassen samt för underofficerare två särskilda

löneskalor, den ena för sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen (underofficerare

av 2. graden) och den andra för fanjunkare (flaggunderofficerare,

underofficerare av 1. graden). Dessa löneskalor äro i stor

utsträckning byggda på ålderstillägg, med rätt för vederbörande beställningshavare

att för ålderstilläggens åtnjutande få under vissa förutsättningar

tillgodoräkna sig viss tjänstetid i lägre beställning. För officerare

i högre beställning än kaptens skulle däremot ålderstillägg icke

förekomma.

Från tillämpningen av de sålunda föreslagna allmänna löneskalorna

skulle emellertid undantagas några grupper av den militära personalen

och flertalet civilmilitära befattningshavare. Beträffande generalstabens

kompaniofficerare föreslå de sakkunniga viss jämkning i dessa löneskalor;

frågan om anordnande av lämpliga löneskalor för övrig personal,

som anses böra här intaga en särställning, bör enligt de sakkunnigas

mening upptagas till behandling i samband med den definitiva löneregleringen.

Vid granskning av de sakkunnigas utkast till en definitiv lönereglering

har det synts mig, som om de riktlinjer, vilka av de sakkunniga

uppdragits, skulle kunna i stort sett följas vid det nya lönesystemets

utarbetande. Det är givetvis angeläget att, på sätt av de sakkunniga

ifrågasatts, i möjlig mån förenkla det nuvarande, obestridligen

ganska komplicerade och svåröverskådliga lönesystemet vid armén och

marinen. Skulle man, såsom marinförvaltningen anser önskligt, kunna

i detta hänseende gå ännu längre, än vad de sakkunnigas förslag innebär,

vore detta visserligen en fördel, men man får a andra sidan icke

bortse därifrån, att arméns och marinens ifrågavarande personal omfattar

så många olika grupper och fullgör sin tjänstgöring under så vitt

skilda förhållanden, att eu viss differentiering i lönetekniskt hänseende

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

med nödvändighet måste förekomma. De lönetekniska detaljerna torde

emellertid böra bliva beroende på den vidare utredning, som måste

föregå en definitiv lönereglering.

Betraktar jag åter de sakkunnigas lönesystem ur mera reell synpunkt,

faller det genast i ögonen, att genom den anordning med ålderstillägg,

som av de sakkunniga ifrågasatts beträffande flertalet befattningar,

anledningen till de klagomål, vilka vid upprepade tillfällen

framkommit rörande nuvarande ojämnhet i befordringsförhållandéna,

skulle i väsentlig mån bortfalla. Man måste, såsom oek de sakkunniga

framhållit, städse räkna med att befordringarna komma att ske mer eller

mindre ojämnt, och lönesystemet bör därefter anpassas. Genom de föreslagna

ålderstilläggen skulle verkningarna i avlöningshänseende av denna

ojämnhet i befordringarna komma att mer eller mindre fullständigt

neutraliseras.

\ ad därefter angår de avlöningsbelopp, som av de sakkunniga ifrågasatts

för olika grupper av beställningshavare, torde böra erinras

därom, att de sakkunniga vid sitt arbete utgått från i huvudsak enahanda

förutsättning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställningar

till 1917 års riksdag, eller att genom de föreslagna beloppen

kompensation skulle beredas personalen för den fördyring av levnadskostnaderna

i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde anses bliva

bestående, vadan någon hänsyn icke tagits till den dyrtid, kriget medfört.

Det utkast till en definitiv lönereglering för viss personal vid

armén och marinen, som av de sakkunniga nu framlagts, liksom det

därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring har sålunda till

syfte att bringa den ifrågavarande personalens löneförmåner upp till

den nivå, som kan anses betingad av läget före krigsutbrottet. De

extra ordinära förhållanden kriget här skapat böra enligt de sakkunnigas

mening mötas genom extra ordinära åtgärder, i främsta rummet genom anlitande

av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Under nu angiven förutsättning synas mig de föreslagna avlöningsbeloppen

vara i stort sett rättvist och väl avvägda. Vad av marinförvaltningen

anförts därom, att åtskilliga för nu ifrågavarande personal

säregna tjänstgöringsförhållanden medföra ekonomiska uppoffringar eller

framtida ogynnsam ekonomisk ställning utan motsvarighet beträffande

civila befattningshavare äger visserligen inom vissa gränser sitt berättigande,

men även med aktgivande härpå torde de föreslagna avlöningsbeloppen

i jämförelse med de löneförmåner, som utgå till befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen, kunna för personalen anses

tillfredsställande.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. ■Proposition Nr 361.

De sakkunniga hava framhållit, att utarbetandet av ett förslag till

definitiv lönereglering för armén och marinen måste bliva ett såväl omfattande

som i övrigt krävande arbete. Med den uppgift, som vore de

sakkunniga förelagd, hade de sakkunniga, i vad en definitiv lönereglering

anginge, måst inskränka sig till att angiva huvuddragen av densamma,

sådan de sakkunniga ansett den böra framdeles komma till utförande;

det vidare utformandet av den definitiva löneregleringen, därest

de riktlinjer, som av de sakkunniga angåves, i huvudsak vunne godkännande,

betingade en vida mera ingående utredning än som nu kunnat

åstadkommas.

Vill man närmare angiva, huru det pabörjade arbetet med förslag

till en definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen bör

vidare fullföljas, torde det befinnas nödvändigt att med akt
givande

på olika befattningars betydelse för försvarsväsendet och de

krav, som måste ställas på deras innehavare — uppgöra särskilda löneskalor

för de personalgrupper, å vilka de nu framlagda löneskalorna

anses icke kunna utan vidare äga tillämpning; vidare bör utredaB, i vilken

omfattning nu utgående arvoden vid olika beställningar kunna bortfalla

eller ersättas genom förbättring av andra löneförmåner, samt huruvida

och i vilken omfattning ortstillägg bör införas såsom avlöningsform

i arméns och marinens lönesystem; förslag bör utarbetas rörande de avlöningsvillkor,

som böra fastställas vid en definitiv lönereglering, ävensom

beträffande erforderliga övergångsbestämmelser för personal, som

vid det nya lönesystemets ikraftträdande äger åtnjuta avlöning enligt nuvarande

bestämmelser; utredning bör jämväl ske rörande omläggning av

grunderna för den tillfälliga avlöningen vid armén och för sjöavlöning

jämte andra vid sjötjänstgöring utgående löneförmåner vid marinen m. in.

Det är påtagligt, att arbetet med dessa och andra hithörande spörsmål,

som mera antydningsvis berörts i de sakkunnigas betänkande, måste

taga en avsevärd tid i anspråk. På grund härav och för att den definitiva

lönereglering för ifrågavarande personal, om vars behov någon

tvekan icke torde kunna råda, icke må mer än nödigt är fördröjas,

synes, det mig önskligt, att utarbetandet av ett fullständigt förslag i

ämnet må kunna snarast möjligt påbörjas.

Då, efter det riksdagen fattat sitt beslut i detta ärende, detsamma skall

ånyo anmälas för Kungl. Maj:t, torde jag få tillfälle att yttra mig

rörande de med eu definitiv lönereglering sammanhängande spörsmålen

ävensom angående frågan om personalens pensionering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,961.

Tillfällig

löneför
bättring.

Officerare

och underofficerare.

<»4

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de riktlinjer, som enligt deras

mening borde följas vid en definitiv lönereglering för den personal vid

armén och marinen, å vilken föreliggande betänkande hade avseende, behandla

de sakkunniga i följande avdelning (sid. 314—392) frågan om

huru en tillfällig löneförbättring från och med år 1918 lämpligen skulle

kunna beredas nämnda personal.

De sakkunniga erinra härvid, hurusom statsutskottet i sitt utlåtande

över Kungl. Maj:ts framställningar till 1917 års riksdag angående provisoriska

löneregleringar för viss till lantförsvaret och marinen hörande

personal uttalat bland annat, att vid en förnyad utredning i ärendet

borde noggrant tillses, att lönetillägget så avpassades, att en definitiv

lönereglering ej föregrepes, och framhålla de sakkunniga, att ett iakttagande

av denna regel ej blott är ur det allmännas synpunkt påkallat

utan även överensstämmer med den enskilde löntagarens välförstådda intresse;

det skulle nämligen knappast för denne vara fördelaktigt, om den

tillfälliga löneförbättringen sattes till sådant belopp, att hans avlöningsförmåner

komme att vid övergången till en definitiv lönereglering undergå

någon avsevärd minskning.

För bestämmande av den tillfälliga löneförbättringens belopp borde

sålunda för olika fall en jämförelse göras mellan de avlöningsförmåner,

som enligt nu gällande bestämmelser tillkomme vederbörande löntagare,

och dem, som skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag. Då emellertid

det nuvarande lönesystemet och det av de sakkunniga föreslagna vore

byggda på väsentligt olika grunder, hade det icke kunnat undvikas, att

bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen blivit av rätt komplicerad

natur.

De sakkunniga komme nu att i första hand yttra sig om tillfällig

löneförbättring för den personal, varå de för officerare och underofficerare

ifrågasatta allmänna löneskalorna skulle äga tillämpning.

Den närmast till hands liggande utvägen att för dessa beställningshavare

bestämma den tillfälliga löneförbättringens belopp vore givetvis

att låta detsamma utgöra skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som

enligt den skisserade definitiva löneregleringen skulle komma att utgå

till vederbörande löntagare, och å andra sidan den nuvarande avlöningen.

För officerare och underofficerare med vederlikar, vilka själva bidroge

till sin pensionering, uppstode emellertid härvid fråga om avdrag för de

ökade pensionsavgifter, som vid en definitiv lönereglering kunde komma

att åläggas personalen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

I fråga härom erinra de sakkunniga till en början, hurusom i samband ,

med de provisoriska löneregleringar, som under senare år varit gällande

för befattningshavare i statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk,

jämlikt riksdagens beslut stadgats, att vid utbetalningen av de provisoriska

avlöningstilläggen skulle å lönen avdragas, efter år räknat, så stort

belopp — avrundat, om sådant erfordrades för vinnande av jämn summa,

till närmast högre femtio- eller hundratal och, vad vaktmästare beträffade,

till 30 kronor för förste vaktmästare ävensom för vaktmästare, som

vore berättigad till provisoriskt andra ålderstillägg, och 25 kronor för

annan vaktmästare — som motsvarade den pensionsavgift, vilken enligt

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension skulle hava av vederbörande befattningshavare erlagts såsom bidrag

till egen pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig;

dock att därvid borde iakttagas, att den, som oberoende av den provisoriska

löneregleringen vore skyldig att erlägga pensionsavgift enligt

berörda lag, skulle därutöver vidkännas allenast så stort avdrag, som

betingades av lönetillökningen vid den provisoriska löneregleringen,

varvid avdraget, efter sammanläggning med pensionsavgiften, skulle

avrundas på förut angivet sätt.

Medan man sålunda vid de provisoriska löneregleringarna för civila

befattningshavare i den civila pensionslagen haft de normer givna, efter

vilka avdrag för pensionsavgifter borde beräknas, vore förhållandet annorlunda

i fråga om militära och civilmilitära tjänstinnehavare. Behov att

förändra de för dem gällande pensioneringsgrunderna hade av andra

orsaker gjort sig kännbart, och i allt fall torde i samband med en

definitiv lönereglering en omläggning även av pensioneringsgrunderna

vara att förvänta.

För att giva en föreställning om den förhöjning av pensionsavgifterna,

som en definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas förslag kunde

tänkas medföra, hava i betänkandet (sid. 317) sammanställts uppgifter angående

pensioner och pensionsavgifter för olika löneklasser dels enligt

nuvarande förhållanden, dels ock vid tillämpning av den ifrågasatta definitiva

löneregleringen, under förutsättning i senare fallet att de för militära

och civilmilitära beställningshavare nu gällande pensioneringsgrunderna

fortfarande komme att bestå och att, där ålderstillägg förekomme,

samtliga sådana intjänats. Med hänvisning till denna sammanställning

torde bär endast få meddelas, att den under ovan angivna förutsättningar

beräknade ökningen av pensionsavgifterna skulle komma att uppgå till

helt obetydliga belopp, lägst 28 kronor 80 öre och högst 67 kronor 20

öre för år. Vid sådant förhållande och då frågan om ändrade grunder

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 321 höft. (Nr 361.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

för militärpersonalens pensionering ännu befunne sig i det läge, att det

knappast läte sig göra att med någon grad av tillförlitlighet bedöma,

huru densamma kunde komma att slutligt lösas, hade de sakkunniga

ansett anledning i detta fall icke föreligga att vid bestämmande av den

tillfälliga löneförbättringens belopp göra något särskilt avdrag för ökade

pensionsavgifter.

Däremot hade det synts de sakkunniga lämpligt, att beloppen något

avrundades nedåt, och komme en dylik avrundning givetvis att verka i

enahanda riktning som de avdrag för pensionsavgifter, vilka stadgats

vid de provisoriska löneregleringarna för befattningshavare i statsdepartementen

och vissa centrala ämbetsverk. Åven vid dessa provisoriska

löneregleringar hade, såsom framginge av vad nyss nämnts, en motsvarande

avrundning förekommit, i det att avdragen höjts till närmast

högre femtio- eller hundratal kronor för tjänstemän i första, andra och

tredje lönegraderna, till 30 kronor för förste vaktmästare och vaktmästare

med provisoriskt andra ålderstillägg samt till 25 kronor för annan vaktmästare.

De sakkunniga föreslå, att den tillfälliga löneförbättringens

belopp måtte avrundas för officerare med vederlikar till närmast lägre med

50 delbart antal kronor samt för underofficerare med vederlikar till

närmast lägre med 25 delbart antal kronor. Med tillämpning härav

skulle den tillfälliga årliga löneförbättring, som tillkomme arméns officerare

och underofficerare i allmänhet, uppgå till de i tabellen å sid.

67—68 angivna belopp. Vid tabellens utarbetande hade iakttagits, att

i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna inräknats de inkvarterings-

och servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag, som utgå

å annan ort än Stockholm och Göteborg. Vidare hade någon hänsyn

icke tagits till det särskilda hyresbidrag, som utginge till gift underofficer

vid armén.

För åtskilliga bland ifrågavarande beställningshavare borde emellertid

enligt de sakkunnigas förslag (se sid. 81—83 i det följande) å den tillfälliga

löneförbättringen göras vissa avdrag (för uppburet servisbidrag

m. m.).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

67

Skillnad

Avlöning

mellan

Tillfällig

Nuvarande

enligt de

nuvarande

löneför-

avlöning.

sakkunnigas

och

bättring1).

förslag.

föreslagen

avlöning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Överste (kommendör).........................................

9,090

_

9,920

—

830

—

800

—

Överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden)......

6,925

—

8,055

—

1,130

—

1,100

Major (kommendörkapten av 2. graden)..................

6,425

—

7,190

—

765

—

750

—

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

5,260

—

4,825

—

— 435

—

—

—

med 1 » .......................................

5,260

—

5,325

—

65

—

50

—

» 2 » .......................................

5,260

—

5,825

—

565

—

550

—

» 8 » .......................................

5,260

—

6,325

—

1,065

—

1,050

—

Kapten, av 2. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

4,260

—

4,825

—

565

—

550

—

med 1 » ......................................

4,260

—

5,325

—

1,065

—

1,050

—

» 2 » .......................................

4,260

—

5,825

—

1,565

—

1,550

—

» 3 » .......................................

4,260

—

6,325

-

2,065

—

2,050

—

Löjtnant av 1. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

2,895

—

2,895

—

—

—

—

—

med 1 » .......................................

2,895

—

3,295

—

400

—

400

—

» fQ » .......................................

2,895

-

3,695

—

800

—

800

—

» 3 » ......................................

2,895

—

4,095

—

1,200

—

1,200

—

Löjtnant av 2. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

2,415

—

2,895

—

480

—

450

—

med 1 » .......................................

2,415

—

3,295

—

880

—

850

—

» 2 » .......................................

2,415

—

3,695

—

1,280

—

1,250

—

» 3 » .......................................

2,415

—

4,095

—

1,680

—

1,650

—

Underlöjtnant, fänrik:

utan ålderstillägg.........................................

2,115

—

2,230

—

115

100

—

med » ..........................................

2,115

—

2,530

—

415

—

400

—

Fanjunkare:

utan ålderstillägg.......................................

2,482

50

2,795

312

50

300

—

med 1 » .......................................

2,482

50

2,995

—

512

50

500

—

» 2 » .......................................

2,482

50

3,195

712

50

700

—

» 8 » .......................................

2,482

50

3,395

912

50

900

—

» 4 » .......................................

2,482

50

3,595

1,112

50

1,100

—

*) Ang&ondo vissa avdrag, so sid. 81—88.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Sergeant av 1. klassen:

utan ålderstillägg............................

med 1 » ............................

» 2 » ...........................

» 3 » ............................

» 4 »

Sergeant av 2. klassen:

utan ålderstillägg ...........................

med 1 » ...........................

» 2 » ............................

» 3 » ■ ..........................

» 4 »

*) Angående vissa avdrag, se sid. 81—83.

Nuvarande

avlöning.

Avlöning

enligt de

sakkunnigas

förslag.

Skillnad

mellan

nuvarande

ocli

föreslagen

avlöning.

Tillfällig

löneför-

bättring1).

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,910

2,230

320

300

1,910

—

2,430

—

520

—

500

—

1,910

—

2,630

—

720

—

700

—

1,910

—

2,830

—

920

—

900

—

1,910

—

3,030

—

1,120

-

1,100''

—

1,790

—

2,230

—

440

_

425

_

1,790

—

2,430

—

640

—

625

—

1,790

—

2,630

—

840

-

825

—

1,790

—

2,830

—

1,040

—

1,025

—

1,790

—

3,030

—

1,240

—

1,225

—

I denna tablå upptagas icke generalspersoner. Såsom redan i det

föregående (sid. 39—40) är nämnt, hava nämligen de sakkunniga ansett

sig icke böra under nu föreliggande förhållanden göra något uttalande

beträffande den ordinarie avlöning, som borde vid en definitiv lönereglering

tillerkännas generalspersoner, och till följd härav icke heller hemställt

om tillfällig löneförbättring åt dessa beställningshavare.

De sakkunniga anföra vidare, att de grunder, efter vilka ålderstillägg

skulle vid en definitiv lönereglering tillkomma vederbörande löntagare,

även borde följas, då det gällde att i särskilda fall bestämma

de belopp, med vilka den tillfälliga löneförbättringen skulle, på sätt i

förestående tabell åskådliggjordes, utgå till olika grupper av beställningshavare.

Sålunda borde även enligt det av de sakkunniga ifrågasatta lönesystemet

iakttagas, att ålderstillägg ej finge tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder blivit uppnådd.

Rätt till ålderstillägg bleve således beroende av antalet fulla tjänstår med

bortseende från överskjutande del av år.

Härefter lämna de sakkunniga en ingående utredning, huru de

''föreslagna reglerna för beräkning av ålderstillägg skulle under olika

förutsättningar tillämpas i fråga om den tillfälliga löneförbättringen. Till

denna utredning (sid. 321—326 i betänkandet) torde jag här få hänvisa.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Efter vad de sakkunniga vidare erinra, borde officer eller underofficer,

som under loppet av det år, löneförbättringen avsåge, tillträtt

eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring vore förenad,

eller övergått från en till annan sådan beställning, tydligen äga å dylik

beställning uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han

innehaft densamma. För de fall, då beställning till trätts under loppet

av ett år, borde emellertid någon del av det löpande året icke få tillgodoräknas

för erhållande av förhöjning i den tillfälliga löneförbättring,

som skulle till beställningshavaren utgå undet det året. k ör ^sådant fall

borde därför stadgas, att löneförbättringen skulle för den återstående delen

av året beräknas efter det belopp lör helt år, som skolat tillkomma

beställningshavaren, därest han vid årets början innehaft beställningen,

Enligt armé förvaltningens mening vore förslaget om den tillfälliga

löneförbättringen väl avpassat, och beträffande beloppen ginge detsamma

icke i något fall utöver den löneförbättring, som med hänsyn till militärpersonalens

hittills missgynnade ställning oundgängligen måste redan

från och med år 1918 utgå för att icke äventyra krigsmaktspersonalens

rekrytering med tillräckliga och för dess ansvarsfulla uppgifter lämpliga

krafter. Vissa smärre jämkningar i förslaget hava emellertid av ämbetsverket

ifrågasatts.

Sålunda funne arméförvaltningen fullgoda skäl föreligga för att redan

vid behandling av frågan om tillfällig löneförbättring medtaga generalspersoner

och flaggmän och därvid tillerkänna dem avlöningsförbättring

till skäligt belopp, varvid även den förmånen skulle vinnas, att de

militära löneskalorna komme att uppbyggas i ett sammanhang.

Som generalspersoner och flaggman i stort sett icke fått sina avlöningsförmåner

höjda sedan år 1875, finge det enligt arme förvaltningens

mening anses självklart, att deras avlöning numera icke är tillräcklig

för tillgodoseende av de behov, den ursprungligen avsett att fylla. Då

härtill komme, att de personer, som lämpligen kunde anförtros de ansvarsfulla

generals- och. amiralsposterna, måste besitta en fiamstaende

duglighet och skicklighet, ådagalagd genom ett långvarigt och intensivt

arbete, syntes ej blott rättvisa och billighet utan även statsintresset

kräva, att dessa personer erhölle en avsevärd löneökning.

Eu alltför lågt satt slutavlöning på den militära banan verkade

tvivelsutan menligt på utsikterna att lör de ansvarsfulla posterna förvärva

och bibehålla de dugliga personer, dessa poster krävde. Man torde ej

kunna bortse från tfet förhållandet, att konkurrensen med privatföretagen

om duglig personal gjorde sig kännbar även inom försvarsväsendet.

Arméförvaltningens

yttrande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Arméförvaltningen funne sig jämväl böra erinra därom, att 1918

års. riksdag godkänt sådana bestämmelser, att krigstidstillägg numera

utginge även till de högst avlönade befattningshavarna, i vilket förhållande

ämbetsverket Båge ett stöd för den åsikten, att behovet av löneökning

borde beaktas även då det gällde personal, tillhörande de högsta

lönegrupperna.

Åven de sakkunniga hade i ett fall, nämligen i fråga om generalfältläkaren,

ansett sig böra föreslå tillfällig löneförbättring för person

med generals tjänsteställning.

Med avseende . å det belopp, vilket såsom tillfällig löneförbättring

kunde anses böra tillkomma generalspersoner, finge ämbetsverket, i anslutning

till vad som redan inom de sakkunniga ifrågasatts (se betänkandet

sid. 271), föreslå, att detta belopp måtte så avvägas, att avlöningen

för generaler uppginge åtminstone till det för landshövdingar i allmänhet

utgående avlöningsbeloppet, 13,000 kronor. Då general med förläggningsort

utom Stockholm och Göteborg nu uppbure tillhopa 11,755 kronor,

ansåge arméförvaltningen därför, att löneförbättringen för generaler

borde sättas till i avrundat tal 1,200 kronor för år.

MarinföruaU- Beträffande marinens flaggmän och generalsperson har marinförvalt
nmSe.

!,H ningen hemställt, att även till dessa beställningshavare tillfällig löneförbättring

måtte få utgå med 1,200 kronor.

Departements- Såsom av arméförvaltningen erinrats, har den avlöning, som i mitten

^ av 1870-talet fastställdes för generalspersoner och flaggmän, sedan dess

endast. undergått mindre jämkningar. Inberäknat inkvarterings- och

servisbidrag utgör avlöningen till nämnda beställningshavare numera i

Stockholm och Göteborg 12,055 kronor och å annan ort 11,755 kronor.

Med avseende å den av arméförvaltningen liksom förut hos de sakkunniga

framförda jämförelsen mellan generalspersoner (flaggmän) och

landshövdingar torde jag få erinra därom, att sistnämnda befattningshavare

fått sina löneförmåner i huvudsak reglerade jämlikt nådigt brev

den 28 november 1871 och sedermera fastställda genom beslut vid 1884

års riksdag. Därvid tillerkändes landshövdingarna, förutom bostadsförmån,

kontant avlöning att utgå med i allmänhet 13,000 kronor och i

vissa fall än högre belopp. Landshövdingarnas löneförmåner sattes sålunda

högre än den avlöning, som ungefär samtidigt bestämdes för generalspersoner

och flaggmän.

Å andra sidan bör, vad angår övriga chefsplatser inom den civila

förvaltningen, erinras, att enligt nu gällande bestämmelser avlöningen

till generaldirektör såsom regel utgår med 11,000 kronor. Visserligen

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

hava under de senare åren en del undantag härifrån gjorts, varvid högre

avlöning tillerkänts dylika befattningshavare, • men för flertalet generaldirektörer

— exempelvis cheferna för statskontoret, byggnadsstyrelsen,

generaltullstyrelsen och domänstyrelsen — liksom även för generalkrigskommissarien

är avlöningen alltjämt begränsad till nämnda belopp,

11,000 kronor.

Vad av arméförvaltningen anförts såsom motivering för förslaget att

nu tillerkänna generalspersoner och flaggmän tillfällig löneförbättring

synes visserligen i och för sig äga ett visst berättigande, men med

ungefär lika fog torde de av arméförvaltningen anförda förhållandena

kunna åberopas såsom motiv för löneförbättring åt innehavare av åtskilliga

chefsplatser inom den civila förvaltningen. Det vill under dessa förhållanden

synas, som om de sakkunniga haft goda skäl för sin mening,

att en definitiv lönereglering för såväl chefer inom den civila förvaltningen

som generalspersoner och flaggman bör komma till stånd i ett

sammanhang och att sålunda frågan om en löneförbättring för generalspersoner

och flaggman icke nu bör upptagas till avgörande.

Beträffande den tillfälliga avlöningen vid armén hava de sakkunniga

ifrågasatt bland annat, att samtliga medlemmar av generalitetet måtte för

tjänsteresor till möten och mönstringar, utöver nu medgiven reseersättning

enligt resereglementet, komma i åtnjutande jämväl av traktamentsersättning,

och i sådant avseende föreslagit, att den vid staten för generalitetsstaten

fogade anmärkning, enligt vilken rätt att vid resor av

ifrågavarande slag uppbära traktamentsersättning medgivits allenast

inspektören för infanteriet, måtte ur staten uteslutas.

Det är tydligt, att, såsom ock av de sakkunniga framhållits, inspektionsskyldighetens

behöriga fullgörande numera är förenat med vida

högre kostnader än under gångna tider varit fallet. Jag torde få erinra

därom, att enligt beslut vid innevarande års riksdag särskilda medel under

fjärde huvudtiteln anvisats för höjning av de enligt resereglementet

samt reglementet för arméns avlöning under fred utgående dagtraktamentena.

Därigenom har sålunda möjlighet vunnits att åt befattningshavare,

som för tjänsteresor äga uppbära traktamentsersättning, bereda

någon ökad gottgörelse för de med dylika resor förbundna kostnaderna.

Under dessa förhållanden och med åberopande i övrigt av de skäl, som

av de sakkunniga anförts, anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas

mening, att samtliga medlemmar av generalitetet böra för tjänsteresor

till möten och mönstringar komma i åtnjutande även av traktamentsersättning

och att fördenskull ovanberörda, vid staten för generalitets
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Särskilda

spörsmål

rörande

militär

personal.

staten fogade anmärkning bör ur staten utgå. Framställning i detta

hänseende torde fördenskull få avlåtas till riksdagen.

Såsom förut är nämnt (sid. 51—52), hava de sakkunniga i förevarande

sammanhang framhållit angelägenheten av att flyttningshjälp må

kunna komma arméns officerare och underofficerare till godo i större

utsträckning än nu är fallet. För närvarande utgår flyttningshjälp huvudsakligen

till personal, som, utan att vinna befordran, för längre tid

tvångsvis förflyttas från ort till annan, t. ex. officerare vid generalstaben

och fortifikationen, personal vid intendenturkåren m. fl. Vid tilllämpning

av 1914 års beslut om ny härordning har det emellertid befunnits

nödvändigt att i ytterligare vissa fall medgiva utbetalande av

flyttningshjälp, exempelvis då regementschef transporteras till annat

regemente för att kunna mottaga uppdrag såsom brigadchef eller vid

mera kostsamma förflyttningar till övre Norrland. Då otvivelaktigt dylika

fall även i fortsättningen kunna förekomma, vill det synas lämpligt

att, intill dess frågan om flyttningshjälp kan bliva på ett mera slutgiltigt

sätt ordnad, på Kungl. Maj:ts prövning får i varje särskilt fall

bero, huruvida sådana omständigheter föreligga, att flyttningshjälp bör

beredas vederbörande beställningshavare. Särskilt under nuvarande förhållanden,

då i sammanhang med den allmänna prisstegringen även

kostnaderna för flyttningar i hög grad ökats, torde det vara nödvändigt

att i något större utsträckning än hittills plägat ske bereda ersättning

för utgifter av ifrågavarande slag.

Mot de sakkunnigas förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen

till nu ifrågavarande personal har jag i övrigt icke någon annan erinran

att göra, än att, då sammanlagda beloppen av nuvarande avlöning och

tillfällig löneförbättring för sergeanter av 2. klassen skulle inom samtliga

grupper med 5 kronor överstiga motsvarande belopp för sergeanter av

1. klassen, en jämkning nedåt med 5 kronor torde böra ske i de för

sergeanter av 2. klassen avsedda löneförbättringsbeloppen.

Genom den i det föregående lämnade framställningen hade de sakkunniga

velat åskådliggöra, huru den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå till

den personal, å vilken de för officerare och underofficerare ifrågasatta allmänna

löneskalorna vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning. De sakkunniga

överginge nu till vissa personalgrupper, för vilka särskilda föreskrifter

rörande den tillfälliga löneförbättringen syntes bliva av nöden, och

komme därvid att beröra jämväl en del andra, med den tillfälliga löneförbättringen

sammanhängande spörsmål.

Såsom redan anförts, skulle den löneförbättring, som vid en

definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas förslag komme att till
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

falla regementsofficerare med förläggning till ort utom Stockholm och

Göteborg, i procent av den nuvarande avlöningen utgöra, för överstar

(kommendörer) 9‘l procent, för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av

1. graden) 16‘3 procent och för majorer (kommendörkaptener av 2. graden)

11''9 procent. Beträffande övrig militär personal hade löneförbättringen

beräknats till omkring 17 procent för beställningshavare i kaptensgraden,

till omkring 25 procent för beställningshavare i löjtnantsgraden

och till omkring 40 procent (i vissa fall något lägre) för beställningshavare

i underofficersgraderna. Åven med den avrundning nedåt, som

beträffande den tillfälliga löneförbättringen ifrågasatts, kunde dessa

procentsiffror anses i huvudsak äga giltighet.

På sätt förut jämväl framhållits, kunde vissa grupper av beställningshavare

såväl bland den rent militära som i synnerhet bland den civilmilitära

personalen icke utan vidare inpassas i det av de sakkunniga

föreslagna lönesystemet, utan måste vid den definitiva löneregleringen

särskilda bestämmelser rörande deras avlöning meddelas.

I några fall hade de ifrågasatta löneskalorna ansetts med viss jämkning

kunna vinna tillämpning, och syntes den tillfälliga löneförbättringen

kunna i enlighet därmed beräknas.

I andra fall åter hade de sakkunniga ansett sig icke kunna nu uppdraga

de riktlinjer, som borde följas vid en definitiv lönereglering för

vederbörande beställningshavare. Särskilda bestämmelser i fråga om

den tillfälliga löneförbättringen bleve då givetvis nödvändiga. Dylika

beställningshavare tillhörande överstes, överstelöjtnants eller majors

löneklass hade i regel ansetts böra erhålla enahanda löneförbättring,

som i allmänhet skulle tillkomma innehavare av motsvarande officersbeställningar;

för övriga hade de sakkunniga stannat vid att i allmänhet

föreslå en tillfällig löneförbättring, beräknad efter nyssnämnda procent

av nu utgående löneförmåner för personal å annan ort än Stockholm och

Göteborg, således efter 17 procent för beställningshavare i kaptens löneklass,

efter 25 procent för beställningshavare i löjtnants löneklass och

efter 40 procent, i vissa fall dock något lägre, för beställningshavare i

underofficers löneklass. I samtliga fall skulle emellertid beloppen avrundas,

på sätt förut är nämnt.

Vad först angår kompaniofficerare vid generalstaben, hade de sakkunniga

uttalat sig för att vid en definitiv lönereglering viss förmånligare

lönetursberäkning måtte medgivas vid befordran eller första transport

till kaptensbeställning i nämnda stab (jfr sid. 43—44 här ovan), och

borde denna förmånligare lönetursberäkning lör ifrågavarande officerare

vinna tillämpning även vid den tillfälliga löneförbättringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 höft. (Nr 361.) 10

Generalstabens

kom

paniofficerare

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

såso menlös , ^ fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg hade

i regemente de sakkunniga, såvitt en definitiv lönereglering anginge, givit uttryck åt

flottan» ''(kust- de° “eningen, att sedvanliga föreskrifter borde meddelas därom, att

artilleriets) vederbörande löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid,

som erfordrades för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag. I överensstämmelse härmed hade

de sakkunniga uttalat, att vid beräkning av tjänstålder icke borde få

inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare haft avsked från

beställning på stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt såsom

lönlös kvarstå i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam.

Åven vid beredande åt ifrågavarande personal av tillfällig löneförbättring

borde beaktas, att i sådana fall, då den tillfälliga löneförbättringens

belopp bleve beroende av visst antal tjänstår, hänsyn icke finge tagas

till tid, varunder vederbörande löntagare tilläventyrs, på sätt nu är

nämnt, såsom lönlös kvarstatt i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets)

stam. Dylik tid borde sålunda städse frånräknas, då det

gällde att bestämma det antal tjänstår, som i fråga om den tillfälliga

löneförbättringen finge tillgodoräknas.

Ar’såsÖ1m''"e • Beträffande underofficer, vilken enligt den ifrågasatta lönetursberäk
underbefäi

av ningen skulle få såsom tjänstår för ålderstilläggs intjänande tillgodomanskapet.

räkna sig viss del av den tjänstetid, han fullgjort vid armén såsom

furir av 1. klassen (vid marinen såsom underofficerskorpral med lön i 1.

lönegraden för manskap), syntes jämväl vid bestämmande av den tillfälliga

löneförbättringens belopp (jfr sid. 30 här ovan) böra såsom regel

iakttagas, att vid dylikt tillgodoräknande hänsyn icke finge tagas till

tjänstetid, som icke i omedelbar följd infallit närmast före befordran till

underofficersbeställningen. Härvid -torde dock billigheten kräva, att i de

fall, då furir avgått från tidigare innehavd beställning för att omedelbart

vinna transport till eller befordran vid annat truppförband, hans tjänstgöring

vid det truppförband han lämnat borde, med angiven begränsning,

få honom i förevarande avseende tillgodoräknas.

frånTereSsåenrven ,.. Vad anginge den lönetursberäkning, som enligt det ifrågasatta nya

till aktiv lönesystemet skulle tillämpas i avseende å rätt för kompaniofficerare och

stat. underofficerare att åtnjuta ålderstillägg, hade de sakkunniga uttalat (jfr

sid. 27 och 30 här ovan), att särskilda föreskrifter i detta hänseende

torde bliva erforderliga beträffande sådan personal i reserven, som överginge

till aktiv stat, ävensom att de sakkunniga sedermera komme att

yttra sig härom, såvitt den tillfälliga löneförbättringen anginge.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, hade Kungl. Maj:t i vissa fall, då

officer i reserven vid armén utnämnts eller konstituerats till officersbeställning

på aktiv stat, meddelat föreskrift därom, att sådan officer

skulle i avseende å tur till befordran insättas närmast efter den officer

på stat, som innehade lägsta plats på turlistan bland de elever, vilka

från officerskursen vid krigsskolan utexaminerats året efter det, då

reservofficeren vunnit sin officersanställning i reserven. I andra fall

åter hade reservofficer vid övergång till aktiv stat insatts i befordringstur

närmast efter vid regementet på aktiv stat anställd officer,

som efter genomgången officerskurs erhållit sin första officersanställning

samma år som reservofficeren vunnit sin anställning i reserven. I fråga

om underofficerare i reserven, som undantagsvis utnämnts till beställning

på stat, torde vederbörande regementschef vid turbestämningen hava

lämnat föreskrifter i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av Kungl.

Maj:t tillämpats i fråga om officerare.

De regler, som sålunda följts vid bestämmande av befordringsturen

för reservofficer vid armén, vilken övergått till aktiv stat, ansåge de

sakkunniga emellertid, då i flertalet dylika fall endast en mindre del

av anställningstiden torde hava motsvarats av effektiv tjänstgöring, icke

kunna utan vidare vinna tillämpning i avseende å rätt att räkna tjänstår

för erhållande av tillfällig löneförbättring. Å andra sidan syntes det

icke vara billigt, om reservpersonal vid armén finge vid övergång till

aktiv stat i förevarande avseende tillgodoräkna sig allenast den tid, varunder

vederbörande varit inkallad till tjänstgöring. Vid sådant förhållande

borde det lämpligen bliva beroende på Kungl. Maj:t att, efter

framställning av den chef eller den myndighet, varunder dylik personal

lydde, med hänsyn till såväl den effektiva tjänstgöringens längd som

anställningstiden i reserven meddela erforderliga föreskrifter angående

tj änstårsb eräkningen.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering hade

de sakkunniga framhållit (jfr sid. 29 här ovan), att den i nämnda sammanhang

föreslagna utgångspunkten för den tjänstårsberäkning, som borde

ligga till grund för underofficerares rätt till ålderstillägg, icke syntes

kunna utan särskilda övergångsbestämmelser vinna tillämpning på vissa

grupper av underofficerare. Detta gällde bland arméns underofficerare

dem, som icke under sin tidigare tjänstetid varit innehavare av någon av

de först från och med år 1915 inrättade beställningarna för furirer av 1.

klassen eller som, även om så varit fallet, före utnämningen till dylik

beställning erhållit sådan utbildning, som enligt de före utbildningsåret

1916—1917 gällande bestämmelser medförde behörighet till underofficers
-

Övergångsbestämmelser

för vissa

underofficerare.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

befordran. Det vore givet, att enahanda förhållanden, som betingade

dylika övergångsbestämmelser vid genomförandet av en definitiv lönereglering,

även nödvändiggjorde särskilda föreskrifter rörande en tillfällig

löneförbättring, vars belopp skulle bliva på visst sätt beroende av den

föregående tjänstetidens längd.

Vad anginge valet av utgångspunkt vid tjänstårsberäkningen för

bestämmande av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma

ovannämnda grupp av underofficerare, hade de sakkunniga tagit olika

alternativ under övervägande. Närmast hade därvid undersökts, huruvida

man kunde utgå från tiden för befordran till beställning såsom

distinktionskorpral med tillägg av visst antal år, som kunde

antagas ungefär motsvara tidsskillnaden mellan dylik befordran och

befordran till nuvarande beställning för furir av 1. klassen. Då emellertid

statistiska uppgifter icke förelåge rörande den tid, vid vilken

distinktionskorpralsbefordran vunnits, samt de olika rekryteringsförhållandena

för manskapet vid arméns olika truppförband enligt sakens

natur måste hava medfört rätt störa olikheter vid dylik befordran, hade

de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att tiden för vunnen

befordran till distinktionskorpral skulle tagas till utgångspunkt vid

ifrågavarande lönetursberäkning. För att vinna en mindre växlande

utgångspunkt hade de sakkunniga i stället ansett sig böra förorda, att

tiden för vunnen kompetens till underofficersbefordran enligt de äldre

bestämmelserna måtte i förevarande avseende få bliva bestämmande.

Före ingången av utbildningsåret 1916—1917 hade nämligen vid armén

som regel varit gällande, att utbildning, medförande kompetens till

underofficersbefordran, vunnits före slutet av det fast anställda manskapets

tredje utbildningsår. Utginge man sålunda för de äldre underofficerarna

från tiden för vunnen kompetens till underofficersbefordran —

vilken tidpunkt kunde antagas hava i medeltal infallit ungefär tre år

förr än befordran nu skedde till furir av 1. klassen — borde den allmänna

grundsatsen, att underofficer skulle äga för intjänande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig viss del av anställningstiden såsom furir av 1.

klassen, vid beredande av tillfällig löneförbättring för nu ifrågavarande

personal — vare sig befordran till furir av 1. klassen vunnits eller icke

— undergå sådan jämkning, att vederbörande underofficer, som, efter

det han enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna

vunnit behörighet till underofficersbefordran, innehaft beställning

såsom underbefäl av manskapet under mer än 6 årj finge av den överskjutande

tiden tillgodoräkna sig högst 9 år.

Enligt inhämtade statistiska uppgifter kunde den tid, som för här

ifrågavarande personal förflutit mellan vunnen kompetens till under
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

officersbeställning och befordran till dylik beställning, beräknas i medeltal

utgöra 5-7 år. Genom nu föreslagna bestämmelse skulle sålunda den

del av personalen, vars väntetid överskridit nämnda medeltal, få för

åtnjutande av tillfällig löneförbättring tillgodoräkna sig större delen av

berörda överskott.

För krigsskolans chef, vilken i övrigt vore i avlöningshänseende

likställd med överstelöjtnant, hade lönen satts 500 kronor högre än för ;nspektören

sådan beställningshavare. Vidare vore, jämte den fasta lönen för veder-för kavalleriet

börliga grader, särskilda arvoden uppförda för bland annat följande beställningshavare

vid armén, nämligen för inspektören för kavalleriet,

kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland, cheferna

för trängkårerna och fälttygmästaren.

I fråga om den tillfälliga löneförbättring, som borde utgå till chefen

för krigsskolan ävensom till de olika beställningshavare, som, efter vad

nyss är nämnt, utöver den fasta avlöningen åtnjöte särskilda arvoden,

ansåge de sakkunniga densamma i regeln höra, utan hänsyn till den något

högre lönen för krigsskolans chef eller till de i den nuvarande avlöningen

för övriga beställningshavare ingående arvoden, bestämmas till samma

belopp som för andra officerare med lika eller i huvudsak motsvarande

lön. I enlighet härmed skulle löneförbättringen utgå:

till inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland såsom för överste,

till chefen för krigsskolan såsom för överstelöjtnant,

till chef för trängkår såsom för överstelöjtnant eller major, allt efter som

vederbörande kårchef innehar den ena eller andra beställningen, samt

till fälttygmästaren såsom för överstelöjtnant.

Jag torde här få anmärka, att en sammanställning rörande den tillfälliga

löneförbättring, som enligt de sakkunnigas förslag med. några av

mig förordade jämkningar skulle tillkomma nu nämnda och vissa i det

följande omförmälda beställningshavare, återfinnes nedan å sid. 99 100.

Såsom avlöning för cheferna vid ridskolan, skjutskolan för infanteriet

och kavalleriet samt remonteringsstyrelsen hava i stat uppforts m fl

arvoden fördelade i lön, dagavlöning o. s. v. Beträffande åtnjutandet av

de särskilda beståndsdelar, varav arvodena äro sammansatta, gäller vad

om motsvarande avlöningsslag är stadgat. 1 enlighet. härmed ansåge

de sakkunniga nämnda tre beställningshavare böra erhålla samma tillfälliga

löneförbättring som annan personal med motsvarande löneförmåner,

sålunda chefen för skjutskolan lika med överstelöjtnant och de

två övriga cheferna lika med majorer.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Musikunderofficerare

vid

armén.

I det föregående (jfr sid. 44—45 här ovan) hade de sakkunniga uttalat,

att det ifrågasatta nya lönesystemet icke syntes vid en definitiv lönereglering

kunna i oförändrad form vinna tillämpning å arméns musikunderofficerare.

I enlighet härmed hade de sakkunniga funnit, att då den tillfälliga

löneförbättring, som skäligen borde komma arméns musikunderofficerare till

del, icke finge föregripa en blivande definitiv lönereglering, löneförbättringen

icke kunde utgå efter samma grunder, som föreslagits för övriga

underofficerare, och sålunda icke till sitt belopp göras beroende av viss

tjänstetid såsom musikunderofficer med eventuell rätt att tillgodoräkna jämväl

viss tjänstetid såsom musikunderbefäl. De sakkunniga hade i stället

funnit sig böra föreslå, att fixerade löneförbättringsbelopp finge utgå för

innehavare av de olika musikunderofficersbeställningarna. Till ledning

för bestämmandet av dessa belopp hade de sakkunniga ansett sig kunna

utgå från den medeltalssiffra av 40 procent, som befunnits motsvara den

antagliga löneförbättringens storlek för dem av arméns underofficerare,

å vilka det nya lönesystemet skulle erhålla tillämpning. Härvid hade

dock det undantag funnits böra ske, att löneförbättringen för musiksergeanter

av 2. klassen icke borde upptagas högre än till 30 procent av

de nuvarande löneförmånernas belopp. Om man bland underofficerarna

i gemen toge sergeanter av 2. klassen för sig, motsvarade nämligen

detta tal närmast den procentuella löneförbättring, som enligt beräkning

skulle komma sistnämnda beställningshavare till godo vid tillämpning av

de sakkunnigas lönesystem.

De sakkunniga föresloge följaktligen, att den tillfälliga löneförbättringen

för musikunderofficerare måtte, med vederbörlig avrundning nedåt,

bestämmas sålunda:

för musikfanjunkare efter 40 procent å 2,482 kronor 50 öre, avrundat

till 975 kronor,

för musiksergeant av 1. klassen efter 40 procent å 1,910 kronor, avrundat

till 750 kronor,

för musiksergeant av 2. klassen efter 30 procent å 1,790 kronor, avrundat

till 525 kronor.

Jämlikt gällande tjänstgöringsreglemente för armén kunde musikunderofficer,

utöver tjänstgöring vid musikkåren, enligt regementschefens

bestämmande användas i rent militär tjänstgöring eller såsom lärare eller

befäl vid skola eller utbildningskurs, som icke avsåge musikalisk utbildning.

En dylik utsträckt tjänstgöring utkrävdes emellertid, efter vad de

sakkunniga inhämtat, i väsentligt olika omfattning vid arméns olika

truppförband, och till följd därav vore musikunderofficerarnas sammanlagda

tjänstgöring i hög grad växlande vid de skilda truppförbanden.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

79

Under dessa förhållanden syntes musikunderofficerarnas rätt till tillfällig

löneförbättring böra på det sätt begränsas, att dylik löneförbättring skulle

till musikunderofficer utgå endast för kalendermånad, under vilken ban

enligt regementschefs (kårcbefs) bestämmande haft eller både att fullgöra

daglig tjänstgöring till väsentligen samma omfattning som övriga underofficerare.

Ett sådant villkor skulle få tillämpning även beträffande det

fåtal musikunderofficerare, för vilkas beställningar i vederbörliga stater

vore uppförd dels bel dels halv dagavlöning för olika delar av året och

vilka endast under viss tid vore inkallade till tjänstgöring.

I en den 2 april 1918 dagtecknad underdånig framställning hava

representanter för svenska musikunderofficerarnas riksförbund anhållit,

att i den proposition, som komme att avlåtas till riksdagen angående tillfällig

löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen, musiksergeanter

måtte likställas med övriga sergeanter (underofficerare av 2. graden).

Beträffande denna framställning bar arméförvaltningen i sitt utlåtande

den 6 april 1918 anfört, att densamma syntes ej böra föranleda

till frångående av de sakkunnigas förslag beträffande tillfällig löneförbättring

åt musikunderofficerare.

I fråga om förvaltarna vid intendenturkåren både de sakkunniga

anfört (jfr sid. 45 här ovan), att det till dessa förvaltare nu utgående

ålderstillägget borde vid en definitiv lönereglering kompenseras genom

ekonomiska förmåner, lämpligast genom införandet för intendenturkårens

underofficerare av särskilda löneskalor, där avlöningsbeloppen delvis kunde

sammanfalla med dem, som skulle tillkomma underofficerare i allmänhet.

Beträffande storleken av den tillfälliga löneförbättring, som borde

tillkomma intendenturkårens förvaltare, kunde det, anföra de sakkunniga,

måhända anses riktigast, att densamma beräknades till ungefär samma

procent på begynnelseavlöningen, som motsvarade medeltalet för löneförbättringen

till fanjunkare. Såsom förut vore nämnt, kunde detta

medeltal beräknas till omkring 40 procent.

Då emellertid efter en beräkningsgrund av 40 procent den tillfälliga

löneförbättringen för förvaltarna skulle komma att utgå med mindre belopp

än för dem av arméns fanjunkare, vilka, i likhet med flertalet förvaltare,

uppnått det antal tjänstår, som skulle berättiga till det högsta

löneförbältringsbeloppet, 1,100 kronor, och sålunda den nuvarande skillnaden

i avlöningen för dessa båda grupper av beställningshavare skulle

komma att minskas, hade de sakkunniga ansett sig böra förorda, att

den tillfälliga löneförbättringen för förvaltarna måtte beräknas efter en

något högre procentsats, nämligen 45 procent av grundavlöningen. Enligt

denna beräkningsgrund skulle sålunda löneförbättringen för intendentur
-

Förvaltare vid

intendenturkåren.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Viss personal

vid artilleriets

fabriker och

tyganstalter.

80 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

kårens förvaltare bestämmas till 45 procent av 2,482 kronor 50 öre =

1,117 kronor 12 öre eller, efter den för personal i underofficers tjänsteställning

ifrågasatta avrundningen, till 1,100 kronor, således samma belopp,

som högst skulle tillkomma fanjunkare.

Inom de sakkunniga hade visserligen ifrågasatts, att man vid den

tillfälliga löneförbättringen borde genom fastställande av en ännu högre

procentsats i någon mån tillmötesgå förvaltarkårens önskningar att i avlöningshänseende

bliva jämnställd med vissa andra befattningshavare

vid armén, exempelvis tyg- och fabriksförvaltare av 1. klassen vid artilleriet,

kassörer vid fortifikationen samt departementsskrivare vid artilleriet

och fortifikationen. Detta spörsmål, vilket väsentligen vore av organisatorisk

natur, hade emellertid ansetts icke böra i förevarande sammanhang

upptagas till prövning.

Styresmännen vid artilleriets fabriker äga, efter vad de sakkunniga

erinra, utöver avlöning såsom kapten av 1. klassen uppbära dels arvode

å 2,400 kronor, dels ock ett ålderstillägg å 600 kronor. I enlighet med

de grundsatser, som uttalats beträffande tillfällig löneförbättring för vissa

andra beställningshavare, skulle det, anföra de sakkunniga, ligga närmast

till hands att låta den tillfälliga löneförbättringen till styresmännen utgå

med det för kaptener i allmänhet beräknade procenttalet, 17 procent, av

det avlöningsbelopp, som enligt nu gällande regler tillkomme kapten av

1. klassen. Enligt denna beräkning skulle den tillfälliga löneförbättringen

för styresmännen komma att utgöra 17 procent av 5,260 kronor

= 894 kronor 20 öre eller, efter den för personal i officers tjänsteställning

ifrågasatta avrundningen, 850 kronor.

I det följande komme emellertid de sakkunniga att föreslå, att för

tyg- och fabriksingenjörerna vid artilleriets fabriker och tyganstalter,

liksom för de s. k. specialingenjörerna vid mariningenjörkåren, den tillfälliga

löneförbättringen måtte få utgå med ett avrundat belopp av 1,000

kronor. I enlighet härmed och då det synts skäligt, att den tillfälliga

löneförbättringen för styresmännen icke bestämdes lägre än för de dem

underlydande fabriksingenjörerna, hade de sakkunniga funnit sig böra

hemställa, att styresmännen likaledes måtte tillerkännas en löneförbättring

av 1,000 kronor.

I detta sammanhang borde vidare framhållas, att då de på staten

för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda beställningarna för tygmästare

av 1. och 2. klassen, till vilka avlöning utginge såsom för major

respektive kapten av 1. klassen, enligt gällande, den 8 oktober 1915 utfärdade

instruktion för vederbörande personal vore militära och skulle

besättas med officerare, som kvarstode över stat i vederbörligt regemente

eller kår, någon annan föreskrift beträffande tillfällig löneförbättring för

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

innehavarna av berörda beställningar icke erfordrades, än att löneförbättringen

skulle utgå, för tygmästare av 1. klassen med samma belopp som

för major och för tygmästare av 2. klassen med det belopp, som på

grund av antalet tjänstår skolat tillgodokomma beställningens innehavare,

därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente (kår) och där innehaft

beställning såsom kapten av 1. klassen.

Likaledes borde de på staten för artilleriets fabriker och tyganstalter

uppförda tygunderofficerarna, vilkas beställningar vore rent militära och

förenade med samma avlöning som fanjunkar-(styckjunkar-)beställningar,

åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt de regler, som för dem skulle hava

gällt, om de kvarstått på aktiv stat vid regemente (kår) och där innehaft

beställning såsom styckjunkare.

Vad slutligen anginge innehavarna av sådana befattningar, vilka icke

vore uppförda på stat såsom särskilda beställningar utan avsedda att bestridas

av officerare och underofficerare, som för viss tid placerades i de

särskilda befattningarna och därvid ägde utöver de vanliga avlöningsförmånerna

uppbära särskilda arvoden — detta gällde om vissa såsom

brigadchefer förordnade regementschefer, en del stabsofficerare, lärare

och befälspersonal vid militärläroverk, köksföreståndare m. fl. — syntes

någon tvekan icke böra råda därom, att annan tillfällig löneförbättring

icke borde utgå till sådan befattningshavare, än som tillkomme honom

såsom innehavare av beställning på stat.

De sakkunniga hade förut erinrat, att vid armén inkvarterings- och

servisbidrag utginge med sammanlagt högre belopp i Stockholm och

Göteborg än å övriga orter och att förhållandet vore enahanda med inkvarteringsbidragen

vid marinen. Den olikhet, som här förefunnes, kunde

sägas för personal i Stockholm och Göteborg innebära ett ortstillägg

jämförligt med det, som allmänt, om ock i rätt växlande former, införts

i de civila verkens löneregleringar. Detsamma gällde i huvudsak om det

nuvarande provisoriska avlöniugstillägget till personal vid Bodens trupper.

Den meravlöning, som genom nyssnämnda »ortstillägg» tillkomme

personal i Stockholm och Göteborg, vilken icke åtnjöte bostad in natura,

utgjorde för generalsperson (flaggman) och överste (kommendör) 300

kronor, för överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) och major

(kommendörkapten av 2. graden) 400 kronor, för kompaniofficerare 100

kronor samt för underofficerare (och underofficerskorpraler) (10 kronor.

Det särskilda tillägget för Bodens trupper utginge med ett lika belopp

av 200 kronor för alla officerare och underofficerare med vederlikar.

För den händelse ortstillägg komme att vid en delinitiv lönereglering

för arméns och marinens ifrågavarande personal införas såsom en

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 11

Vissa stabsofficerare,

lärare vid

militärläroverk

m. fl.

Avdrag för

viss personal

i Stockholm

och Göteborg.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avdrag för

servisbidrag.

särskild avlöningsform i lönesystemet, kunde det tagas för givet, att

dylikt tillägg icke komme att utgå med högre belopp för överstelöjtnanter

och majorer (kommendörkaptener) än för överstar (kommendörer).

En jämkning härutinnan syntes de sakkunniga böra komma till stånd

redan i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen. I sådant avseende

funne de sakkunniga sig böra föreslå, att å den tillfälliga löneförbättring,

som enligt vad förut är sagt skulle tillkomma överstelöjtnanter

och majorer (kommendörkaptener), vilka icke åtnjöte bostad in

natura, gjordes ett avdrag av 100 kronor för dem, som uppbure inkvarterings-

och servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag enligt de för

Stockholm och Göteborg gällande bestämmelser; härigenom komme »ortstillägget»

för dessa beställningshavare att, liksom för överstar (kommendörer),

utgöra 300 kronor.

Mot de sakkunnigas förslag i denna punkt gör marin förvaltuingen

i sitt utlåtande den 8 april 1918 den invändningen, att ett rimligt utmätt

ortstillägg icke kan komma att sättas så lågt som 400 kronor vare

sig för kommendörer eller för kommendörkaptener. På grund härav

hemställer marinförvaltningen, att bestämmelsen om ifrågavarande avdrag

måtte så mycket hellre få utgå, som löneförbättringen särskilt för majorer

och kommendörkaptener av 2. graden, 750 kronor, icke vore så tillmätt,

att den tålde vid någon avkortning.

De sakkunniga erinra vidare, hurusom officer eller underofficer vid

armén, som åtnjuter bostad in natura utan att samtidigt erhålla servis

in natura, i regel får avstå det honom eljest tillkommande inkvarteringsbidraget,

men fortfarande äger uppbära servisbidraget. Vid marinen däremot,

där visserligen inkvarteringsbidrag men icke servisbidrag av ifrågavarande

slag förekomme, ålåge det den personal, som hade bostad in

natura, att avstå hela inkvarteringsbidraget. Då nu vid armén summan

av de inkvarterings- och servisbidrag, som å olika orter utginge för olika

beställningar, vore lika med det inkvarteringsbidrag, som å motsvarande

orter och för likartade beställningar utginge vid marinen, bleve därav en

följd, att personal vid marinen, vilken åtnjöte fri bostad, bleve i förevarande

avseende ogynnsammare ställd än motsvarande personal vid

armén. Sålunda komme exempelvis en kapten vid armén, vars tjänstgöring

vore förlagd till annan ort än Stockholm och Göteborg och vilken

åtnjöte fri bostad, att av denna anledning få avstå från inkvarteringsbidraget

370 kronor, under det att servisbidraget 30 kronor fortfarande

till honom utginge; en kapten vid marinen däremot, vilken vore till

tjänstgöring placerad å dylik ort (Karlskrona) och där åtnjöte fri bostad,

ginge förlustig hela det för kaptensbeställning vid marinen bestämda

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

inkvartenngsbidraget 400 kronor. En fanjunkare i Stockholm, vilken

åtnjöte fri bostad, avstode likaledes från inkvarteringsbidraget, 210 kronor,

men behölle servisbidraget 90 kronor; en flaggunderofficer på samma

ort måste däremot, såframt ban hade fri bostad, avstå från hela inkvarteringsbidraget

300 kronor.

För att denna olikhet måtte kunna vid den tillfälliga löneförbättringen

utjämnas, ansåge de sakkunniga lämpligt, att ett stadgande gåves

av innebörd, att officer eller underofficer vid armén, vilken åtnjöte bostadsförmån

in natura men icke servis in natura, skulle å den tillfälliga

löneförbättringen vidkännas ett avdrag, motsvarande servisbidragets belopp.

Beträffande det särskilda hyresbidrag, som för närvarande tillkomme Särskuthyreagifta

underofficerare med vederlikar vid armén, vilka icke erhölle bostad 1 ras''

in natura, hade de sakkunniga (jfr sid. 15 här ovan) uttalat sig för att

denna avlöningsform icke borde bibehållas vid en definitiv lönereglering.

På grund härav skulle det kunna ifragasättas, huruvida icke beloppet

av det särskilda hyresbidrag, som, på grund av beslut vid 1917

års riksdag, under år 1918 utginge till de gifta underofficerarna med

vederlikar vid armén, borde avräknas å den tillfälliga löneförbättring,

som kunde komma att för nämnda år beredas ifrågavarande presonal. Då

emellertid, enligt den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare

i statens tjänst, krigstidstillägg icke skulle få beräknas å det

särskilda hyresbidraget, komme ett stadgande därom, att den tillfälliga löneförbättringen

skulle minskas med ett belopp motsvarande hyresbidraget,

att leda därtill, att den personal, som under år 1918 ägde åtnjuta hyresbidrag,

finge under samma år uppbära sammanlagt mindre avlöning än

övrig jämnställd personal. Med avseende härå och da det särskilda

hyresbidraget i allt fall utginge med ett ganska ringa belopp, syntes det

de sakkunniga, att man i förevarande sammanhang kunde bortse från

denna, för år 1918 beviljade särskilda löneförmån.

De sakkunniga anföra vidare, att därest det av dem framlagda förslaget

rörande den tillfälliga löneförbättringen i huvudsak vunne bifall,

det torde få förutsättas, att något särskilt hyresbidrag icke komme att

för tiden efter 1918 års utgång beredas ifrågavarande personal.

Då arbetet med en definitiv lönereglering för armén och marinen Departements.

icke fortskridit så långt, att förslag hunnit utarbetas till löneskaloi för

de beställningshavare, å vilka de allmänna löneskalorna anses icke kunna

i oförändrad form vinna tillämpning, är det givet, att den tillfälliga löneförbättringen

för flertalet av dessa beställningshavare måste beräknas

efter särskilda grunder. Dylika beställningshavare tillhörande överstes,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

överstelöjtnants eller majors löneklass böra enligt de sakkunnigas förslag

i regel erhålla enahanda löneförbättring, som i allmänhet skulle tillkomma

innehavare av motsvarande officersbeställningar; för övriga hava de sakkunniga

i allmänhet föreslagit en tillfällig löneförbättning, beräktiad efter

viss procent av nu utgående löneförmåner för personal å annan ort än

Stockholm och Göteborg, nämligen 17 procent för beställningshavare i

kaptens löneklass, 25 procent för beställningshavare i löjtnants löneklass

och 40 procent, i vissa fall dock något lägre, för beställningshavare i

underofficers löneklass. I samtliga fall skulle emellertid beloppen avrundas,

på sätt förut är nämnt.

Dessa procenttal angiva, såsom förut är omförmält, enligt beräkning

den ungefärliga löneförbättring, som vid tillämpning av de ifrågasatta nya

löneskalorna skulle tillkomma officerare och underofficerare i allmänhet.

Den utväg, de sakkunniga här anvisat, torde under nu föreliggande

förhållanden böra följas. Jag kan således i princip ansluta mig till de

sakkunnigas förslag, att den tillfälliga löneförbättringen måtte få i nu

angivna fall utgå efter procentuell beräkning, och kommer endast att beträffande

tillämpningen av denna beräkningsgrund förorda vissa jämkningar

i vad de sakkunniga hemställt.

De förslag, som av de sakkunniga framlagts rörande tjänstårsberäkning

i särskilda fall (sid. 73—77 här ovan), föranleda från min sida

icke någon erinran. Ej heller har jag någon invändning att göra mot

de sakkunnigas här förut återgivna förslag rörande tillfällig löneförbättring

åt chefen för krigsskolan, inspektören för kavalleriet in. fl., chefen

för skjutskolan m. fl., förvaltare vid intendenturkåren, viss personal vid

artilleriets fabriker och tyganstalter och vissa stabsofficerare, lärare vid

militärläroverk m. fl.

Vad åter angår musikunderofficerarna, synas dessa beställningshavare

hava i avlöningshänseende kommit i ett "relativt ogynnsamt läge vid

jämförelse med truppunderofficerarna. Med hänsyn till den långa utbildning

musikunderofficerarna hava att undergå och i betraktande av de ringa

befordringsutsikterna för musikpersonalen särskilt under de senare åren,

efter det fråga blivit väckt om armémusikens omorganisation, anser jag

det billigt, att löneförbättringen för musikunderofficerarna tillmätes något

rikligare än av de sajckunniga ifrågasatts. Jag finner mig i sådant avseende

böra förorda, att löneförbättringen får utgå till musikfanjunkare

med 1,000 kronor, till musiksergeant av 1. klassen med 800 kronor och

till musiksergeant av 2. klassen med 700 kronor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle musikunderofficerarnas rätt till

tillfällig löneförbättring på det sätt begränsas, att dylik löneförbättring

skulle utgå endast för kalendermånad, under vilken musikunderofficer

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 361.

enligt regementschefs (kårchefs) bestämmande haft eller hade att fullgöra

daglig tjänstgöring till väsentligen samma omfattning som övriga underofficerare.

Då emellertid den tillfälliga löneförbättringen synes böra utmätas

i förhållande till den i vederbörande stater upptagna avlöningen

och därmed förknippade ordinarie tjänstgöringsförhållanden, kan jag icke

anse tillräckliga skäl föreligga att för åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen

i nu förevarande fall uppställa särskilda villkor utöver dem,

som av de sakkunniga föreslagits beträffande personalen i allmänhet.

Ifrågavarande bestämmelse, vilken för övrigt helt säkert skulle komma

att vålla en del svårigheter och ojämnheter vid tillämpningen, torde därför

böra utgå.

I likhet med marinförvaltningen anser jag vidare, att det av de

sakkunniga föreslagna avdraget å den tillfälliga löneförbättringen för

överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener) i Stockholm och Göteborg

icke bör förekomma. Den oegentlighet i avseende å de nu utgående

inkvarterings- och servisbidragen, som av de sakkunniga anmärkts,

synes böra vinna rättelse vid en definitiv lönereglering, då frågan om ortstillägg

till personal vid armén och marinen torde komma under omprövning.

Vad de sakkunniga föreslagit därom, att ett belopp, motsvarande

utgående servisbidrag, må avdragas å den tillfälliga löneförbättringen

till officer och underofficer vid armén, som åtnjuter bostadsförmån iir

natura men icke servis in natura, synes mig vara grundat på goda skäl.

1 fråga om det särskilda hyresbidrag, som nu tillkommer gifta underofficerare

med vederlikar vid armén, kan jag ansluta mig till de

sakkunnigas mening, att detsamma bör i sammanhang med den tillfälliga

löneförbättringen indragas. Denna indragning torde emellertid kunna

anstå till 1918 års utgång. För tiden därefter bör emellertid dylikt

hyresbidrag icke förekomma, och torde fördenskull det förslag om anvisande

av medel- å 1919 års stat till särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare

med vederlikar vid armén, som framlagts i 1918 års statsverksproposition,

böra återkallas i samband med avlåtande till riksdagen av

proposition om den tillfälliga löneförbättringen. I

I det föregående hade de sakkunniga framhållit, att det föreslagna

lönesystemet icke syntes kunna utan vidare vinna tillämpning på flertalet

av den civilmilitära personalen, utan att det vid uppgörande av en

definitiv lönereglering torde visa sig nödvändigt att för större delen av

denna personal anordna särskilda löneskalor och att avväga avlöningsbeloppen

på annat sätt än för innehavarna av de militära beställningarna.

De sakkunniga överginge därefter till att beträffande de civilmilitära

beställningshavarna föreslå de belopp, som, utan föregripande av en kom
-

Civilmilitära

beställningsh

av ar c.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Fältläkar
kåren.

mande definitiv lönereglering, syntes böra såsom tillfällig löneförbättring

komma nämnda befattningshavare till del.

Det syntes emellertid de sakkunniga angeläget att framhålla, att för

en del av de personalgrupper, om vilka de sakkunniga komme att i det

följande yttra sig — t. ex. viss teknisk personal vid såväl armén som

marinen — en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med

nu givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas,

därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna

för ifrågavarande befattningar förvärvas. I sammanhang med en definitiv

lönereglering borde givetvis tillses, vilka åtgärder av mera ingripande

natur i detta avseende borde på det ena eller andra området

vidtagas. Skulle — yttra de sakkunniga — innan en dylik lönereglering

kommer till stånd allt för stora svårigheter möta för personalens rekrytering,

torde Kungl. Maj:t icke underlåta att hos riksdagen göra de framställningar,

som i särskilda fall kunna befinnas av förhållandena påkallade.

Vad därefter först beträffar personalen vid fältläkarkåren torde jag

här få återgiva följande ur de sakkunnigas betänkande hämtade sammanställning

rörande de avlöningsförmåner, som enligt nu gällande bestämmelser

tillkomma denna personal:

B e

g y H

n

e 1 s e

a

v 1 ö n

i

n g-

Alderstillägg.

Lön

(arvode).

Dagavlöning.

Inkvarte- rings- och

servis- bidrag.1)

Kronor.

Summa.

Antal

Samman-

lagt

belopp.

Kronor.

Slut-

avlöning.

Kronor.

ä kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Generalfältläkaren.....

7,000

_

7

_

2,555

_

1,500

_

11,055

_

_

11,055

Överfältläkaren ..........

5,300

—

5

—

1,825

—

1,000

-

8,125

—

i

600

—

8,725

—

Fältläkare.................

4,500

-

5

—

1,825

—

600

—

6,925

—

—

—

—

6,925

—

Regementsläkare.........

s)4,000

—

5

—

1,825

—

600

—

6,425

—

—

—

—

6,425

—

Bataljonsläkare, äldre..

*) 3,400

—

4

—

1,460

—

400

—

5,260

—

—

—

—

5,260

—

» , yngre

s) 2,400

—

4

—

1,460

—

400

—

4,260

—

—

—

—

4,260

—

Bataljonsläkare vid fält-

läkarkåren...............

1,500

—

s)-

—

s)-

—

—

—

1,500

—

2

600

—

2,100

—

Fältläkarstipendiater...

900

—

4)-

—

4)-

—

—

—

900

—

—

—

—

900

—

*) För generalfältläkaren och överfältläkaren enligt den högre tariffen (Stockholm och Göteborg);

för Övriga enligt tariff för annan ort.

a) Två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison samt sjukhusläkarna vid

garnisonssjukhuset i Stockholm åtnjuta var och en ett arvode av 1,000 kronor.

3) Vid tjänstgöring dagarvode efter 4 event. 8 kronor.

4) Vid tjänstgöring dagarvode efter 8 kronor.

Av fältläkarkårens medlemmar borde, enligt vad de sakkunniga anföra,

fältläkare och regementsläkare åtnjuta samma tillfälliga löneförbätt
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ring som överstelöjtnanter respektive majorer, med vilka de i avlöningshänseende

äro fullt likställda.

Vad generalfältläkaren och överfältläkaren anginge, hade dessa beställningshavare

genom beslut av 1912 års riksdag blivit i fråga om avlöningsförmåner

ungefär likställda med vissa civila befattningshavare,

nämligen generalfältläkaren med generalkrigskommissarien och överfältläkaren

med krigsråd. Det skulle sålunda kunna ifrågasättas, huruvida

icke avlöningen för nämnda båda beställningshavare lämpligast borde

regleras i samband med lönereglering för motsvarande civila ämbetsmän.

Då emellertid genom den tillfälliga löneförbättring, som borde beredas

fältläkare och regementsläkare (ävensom marinöverläkaren och

förste marinläkare), dessa beställningshavares löneförmåner skulle uppbringas

till belopp, som icke stode i lämpligt förhållande till generalfältläkarens

och överfältläkarens nuvarande avlöningar, syntes även

de båda sistnämnda böra bliva delaktiga i den tillfälliga löneförbättringen.

För generalfältläkaren borde löneförbättringen utgå med samma belopp

som för överste, eller 800 kronor, och för överfältläkaren med enahanda

belopp som för överstelöjtnant, eller 1,100 kronor.

Bataljonsläkarna vid truppförbanden åtnjöte visserligen avlöningar,

motsvarande dem, som utginge till vissa militära löntagare, men torde det

oaktat av förut (jfr sid. 46—47 här ovan) anförda skäl icke lämpligen kunna

inpassas i det föreslagna lönesystemet. Beträffande såväl dessa som

ock bataljonsläkarna vid fältläkarkåren, vilkas avlöning utginge efter

andra grunder än för militära beställningshavare, funne därför de sakkunniga

skäligt föreslå, att den tillfälliga löneförbättringen beräknades efter

vissa procent av grundavlöningen. Då bataljonsläkarna vid truppförbanden

tillhörde kaptens tjänsteklass, syntes löneförbättringen för dem böra

beräknas efter 17 procent av avlöningen och sålunda böra utgå för äldre

bataljonsläkare, vilka åtnjöte samma löneförmåner som kapten av 1. klassen,

med i avrundat tal 850 kronor samt för yngre bataljonsläkare, vilka

uppbure avlöning lika med kapten av 2. klassen, med ett avrundat belopp

av 700 kronor.

I avseende å löneförbättringens belopp syntes med regementsläkare

böra jämnställas byråassistenten å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

samt under år 1918 den sjukhusläkare, som vore chefläkare vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, och borde med bataljonsläkare likställas läkarassistenten

å sagda styrelse ävensom under år 1918 den andre sjukhusläkaren

vid nämnda garnisonssjukhus. Efter 1918 års utgång syntes däremot någon

löneförbättring icke böra förekomma för de två sjukhusläkarna vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, därest enligt det i årets statsverksproposition

framlagda förslag till stat för berörda sjukhus ifrågavarande två läkare,

vilka i statförslaget benämnts överläkare, skulle vardera tillerkännas ersätt
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ning för bostad och bränsle med 2,500 kronor, således ett vida högre

belopp än som i form av inkvarteringsbidrag tillkomme eljest jämnställda

befattningshavare.

För bataljonsläkare vid fältläkarkåren skulle, enär de tillhörde löjtnants

tjänsteklass, närmast kunna ifrågakomma att, i enlighet med de

av de sakkunniga eljest tillämpade grunderna, beräkna löneförbättringen

till 25 procent av grundavlöningen, eller efter avrundning 350 kronor.

Med den år 1911 genomförda löneregleringen för fältläkar- och

marinläkarkårerna syntes emellertid hava varit avsett, att mellan bataljonsläkarna

vid fältläkarkåren och marinläkarna av 2. graden i avlöningshänseende

icke skulle finnas annan skillnad, än att begynnelseavlöningen

skulle för de senare vara 300 kronor högre än för de förra.

Då nämligen bataljonsläkarna vid fältläkarkåren erhölle två ålderstilllägg

å 300 kronor i stället för att marinläkarna av 2. graden erhölle

blott ett sådant tillägg å sagda belopp, vore slutavlöningen i båda

fallen densamma. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra

föreslå, att löneförbättringens belopp även för bataljonsläkarna vid fältläkarkåren

beräknades efter 25 procent å ett belopp, motsvarande marinläkamas

av 2. graden begynnelsearvode, 1,800 kronor, eller alltså till 450 kronor.

I fråga om fältläkarstipendiaterna funne sig de sakkunniga, i anslutning

till det förslag, som i proposition till 1917 års riksdag framlades

beträffande marinläkarstipendiaterna, böra föreslå en förhöjning av varje

stipendium med 300 kronor, eller från 900 kronor till 1,200 kronor.

Beträffande marinläkarna av 2. graden har marinförvaltningen i sitt

utlåtande den 8 april 1918 ifrågasatt viss höjning av den löneförbättring,

450 kronor, som av de sakkunniga föreslagits för nämnda befattningshavare,

och i sådant avseende anfört:

Såsom tillfällig löneförbättring åt dessa beräknade de sakkunniga

25 procent av grundavlöningen endast å det till 1,800 kronor uppgående

årsarvodet, men icke å dagtraktamentet, vilket dock vore fullständigt

likställt med övrig personals dagavlöning. Något sakligt skäl att

undantaga denna avlöningsförmån vid beräkningen av tillfällig lönebättring

torde icke kunna anföras.

Marinläkare av 2. graden tjänstgjorde ej viss bestämd del av året,

men en medeltjänstgöringstid läte sig emellertid lätt beräknas. Om man

frånsåge den ökade tjänstgöringen efter 1914 års mobilisering, bleve

medeltalet 3 Va månader för år eller i runt tal 100 dagar, därav omkring

30 dagar i land och 70 dagar ombord. Sammanlagda dagarvodet härunder

uppginge till 800 kronor, och 25 procent härå utgjorde 200 kronor.

Med detta belopp borde alltså den föreslagna löneförbättringen, 450 kronor,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

89

ökas. Marinförvaltningen hemställde fördenskull, att den tillfälliga löneförbättringen

för marinläkare av 2. graden måtte bestämmas till 650 kronor.

Av den till fältveterinärkåren börande personalen vore under kårens

nuvarande organisation fält veterinären i avlöningshänseende fullt likställd

med major, och syntes till honom samma tillfälliga löneförbättring böra

utgå, som föreslagits för major. 1 fråga om övrig hithörande personal

både de sakkunniga funnit skäligt förorda, att den tillfälliga löneförbättringen

åt regements- och bataljonsveterinärer måtte beräknas för de

förra, såsom tillhörande kaptens tjänsteklass, efter 17 procent och för

de senare, med samma tjänsteklass som löjtnant, efter 25 procent av

nuvarande avlöning, i båda fallen med vederbörlig avrundning. Löneförbättringen

skulle sålunda komma att utgöra för regementsveterinär 700 kronor,

för äldre bataljonsveterinär likaledes 700 kronor och för yngre bataljonsveterinär

600 kronor. Vidare hemställa de sakkunniga, att de till fält veterinärstipendiaterna

utgående stipendierna, i likhet med vad som föreslagits

beträffande stipendierna inom fältläkarkåren, måtte höjas med 300 kronor.

Vid bifall till det föreliggande förslaget om fältveterinärkårens omorganisation

torde, såsom förut anförts, det nya lönesystemet kunna

oförändrat tillämpas på de nya fältveterinärerna vid arméfördelningsstaberna,

vilka beställningshavare, i likhet med den nuvarande fältveterinären,

skulle erhålla samma avlöningsförmåner, som tillkomme

major. I överensstämmelse därmed syntes den tillfälliga löneförbättringen

jämväl till de nya fältveterinärerna böra utgå med samma belopp

som till major. Enligt förenämnda förslag komme överfältveterinären

att jämnställas med överfältläkare, och borde sålunda den förre, liksom

överfältläkaren, åtnjuta enahanda tillfälliga löneförbättring som överstelöjtnant.

Vad beträffade regements- och bataljonsveterinärerna syntes den

tillfälliga löneförbättringen även efter kårens eventuella omorganisation

böra beräknas efter vissa procent av avlöningen, nämligen för regementsveterinärer

och de äldre bataljonsveterinärerna, som enligt förslaget skulle

erhålla samma avlöning som kaptener av 1. respektive 2. klassen, efter

17 procent och för de yngre bataljonsveterinärerna, med samma avlöning

som löjtnanter av 1. klassen, efter 25 procent av avlöningen; i avrundade

tal komme sålunda den tillfälliga löneförbättringens belopp att utgöra

respektive 850, 700 och 700 kronor.

Beträffande de avlöningsförmåner, som tillkomma personal vid arméns

fabriker, tyganstalter och verkstäder ävensom vissa andra beställningshavare,

torde jag bär få återgiva följande ur de sakkunnigas betänkande

hämtade sammanställningar:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 321 käft. (Nr 361.)

Fältveteriniir

kåren.

Personal

vid arméns

fabriker, tyganstalter

och

verkstäder

ni. fl.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Begynn elseavlöning.

Ålders tillägg

Dagavlöning

Ersätt- ning för

bränsle

och lyse.

Inkvarte- rings- och

servis- bidrag.1)

Slut

avlö

ning

Lön.

ä

kronor.

Kronor.

Summa.

An-

tal.

Samman-

lagt

belopp.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Artilleriets fabriker och tyg- anstalter.

| Fälttygmästare ...............

>) 6,300

--

5

-

1,825

-

—

—

1,000

—

9,125

—

—

—

—

9,125

—

! Styresmän........................

s) 5,800

—

4

—

1,460

—

—

400

—

7,660

—

i

600

—

8,260

—

J Tygmästare av 1. klassen...

4,000

—

5

—

1,825

—

—

—

600

—

6,425

—

—

—

—

6,425

—

D:o av 2. »

3,400

—

4

—

1,460

—

—

—

400

—

5,260

—

—

—

—

5,260

—

j Tyg- och fabriksingemjörer

3,400

-

4

—

1,460

—

-

—

400

—

5,260

—

3

1,500

—

6,760

—

■ Tyg- eller fabriksförvaltare

av 1. klassen ...............

1 Oververkmästare...............

11,500

—

3

-

1,095

—

—

—

300

—

2,895

—

2

1.000

-

3,895

—

Tygförvaltare av 2. klassen

1,200

—

2

50

912

50

130

—

240

—

2,482

50

1

300

--

2,782

50

j Tygunderofficerare.............

1,200

—

2

60

912

50

130

—

240

—

2,482

50

—

—

—

2,482

50

i Besiktningsrustmästare......

| Tygverkmästare ...............

11,200

2

50

912

50

130

240

2,482

50

1

500

2,982

50

; Verkmästare av 1. klassen

Verkmästare av 2. klassen

Tyg- och fabriksskrivare ...

1

| 900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

1

300

—

2,210

—

Tyghantverkare ...............

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

2

300

—

2,210

—

Fortifikationen.

Fortifikationskassörer ......

1,500

—

3

—

1,095

—

—

—

300

—

2,895

—

2

1,000

—

3,895

—

Gevärshantverkare............

900

2

730

100

180

1,910

2

300

2,210

Tygverkmästare och tyg- hantverkare, se ovan un- der artilleriets fabriker

och tyganstalter.

Tran gen.

.

Hantverkare.....................

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

2

300

—

2,210

—

Infanteri- och k av all er itrupp- förbanden.

Gevärshantverkare, se ovan

under fortifikationen.

l) För fälttygmästare!! enligt den högre tariffen (Stockholm och Göteborg); för övriga enligt tariff för annan

ort. — a) Därav 1,800 kronor arvode. — •) Därav 2,400 kronor arvode.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

91

B e g y n n e 1

s

e a v

l ö n i n

g-

Ålderstillägg.l

Slutav-

löning.

Kronor.

Lön

(arvode.)

Kronor.

Dagavlöning

Ersätt- ning för

bränsle

och lyse.

Kronor.

Inkvarte- rings- och

servis- bidrag1)

(hyreser- sättning).

Kronor.

Summa.

Kronor.

An-

tal.

Samman- lagt be- lopp.

Kronor. |

å

kronor.

Kronor.

1,500

3

1,095

300

_

2,895

__

2

1,000

—

3,895

—

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

2

300

—

2,210

—

780

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,790

—

—

—

—

1,790

—

900

—

—

50

182

50

80

95

8)180

—

1,343

45

—

—

—

1,343

45

1,500

3

1,095

300

_

2,895

_

2

1,000

—

3,895

—

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

3

600

—

2,510

—

600

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,610

—

3

300

—

1,910

—

a) 1,330

—

—

—

—

—

100

—

o) 180

—

1,610

—

—

—

—

1,610

~

Övrig personal.

D ep artementsskrivare

Fortmaskinist ...........

Radiotelegrafist ........

Förråds vaktmästare ..

Polispersonal:

poliskommissarie ..

överkonstapel........

konstapel..............

1) Enligt tariff för annan ort 6n Stockholm och Göteborg.

2) Beloppet utgår såsom arvode. _ _ ...

s) Beloppet utgör hyresersättning, motsvarande det sergeant tillkommande inkvarterings- och servisbidrag.

I fråga om tillfällig löneförbättring åt den på staten för artilleriets

fabriker och tyganstalter uppförda militära personalen — fälttygmästare^

styresmän, tygmästare av 1. och 2. klassen samt tygunderofficerare

hade de sakkunniga redan förut yttrat sig (se sid. 77 samt 80 81 här ovan).

Beträffande den civilmilitära personiden hade de sakkunniga funnit

tyg- och fabriksingenjörer i förevarande hänseende närmast jämförliga

med mariningenjörkårens specialingenjörer, för vilka med hänsyn till

den löneförbättring, som skulle utgå inom den egentliga mariningenjörsdetaljen,

föreslagits ett belopp av 1,000 kronor. Samma belopp, ellei

1,000 kronor, borde sålunda enligt de sakkunnigas mening tillfalla tygocb

fabriksingenjörerna.

Av övrig å ifrågavarande stat uppförd civilmilitär personal hade

departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaltare av 1. klassen samt öververkmästare

samma avlöningsförmåner som löjtnanter av 1. klassen och

dessutom ålderstillägg; tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare,

tygverkmästare samt verkmästare av 1. klassen avlöning såsom fanjunkare

och därutöver ålderstillägg; samt slutligen verkmästare av 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5)2 Kung!.. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 361.

klassen, tyg- och fabriksskrivare, tyghantverkare och fortmaskinister avlöning

såsom sergeanter av 1. klassen och därjämte ålderstillägg. Samtliga

ovannämnda beställningshavare, som utöver den för militär personal

bestämda avlöningen åtnjöte ålderstillägg och därför icke lämpligen

kunde utan vidare inpassas i det föreslagna lönesystemet, syntes böra

erhålla tillfällig löneförbättring efter vissa procent av grundavlöningen,

de till den första gruppen hörande beställningshavarna efter 25 procent

och beställningshavare inom de båda andra grupperna efter 40 procent

av grundavlöningen, eller i avrundade tal 700 kronor för första gruppen,

975 kronor för andra gruppen och 750 kronor för tredje gruppen av

ifrågavarande beställningshavare.

Av ovannämnda slags beställningar funnes ett antal departementsskrivare,

. tygverkmästare och tyghantverkare uppfört även på staten för

fortifikationen, varjämte i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag

äskats anslag till departementsskrivare jämväl på intendenturkårens stat,

och borde innehavarna av ifrågavarande beställningar givetvis komma

i åtnjutande av samma tillfälliga löneförbättring oberoende av på vilken

stat beställningarna vore uppförda.

Av civilmilitär personal på fortifikationens stat, som ej i det föregående

behandlats, vore fortifikationskassörer och gevärshantverkare i avlöningshänseende

fullt likställda med respektive departementsskrivare och

ty&håntvcrkare och syntes böra med dem jämnställas även i fråga om den

tillfälliga löneförbättringen, vilken således borde utgå med respektive 700

och 750 kronor. — Vad gevärshantverkare anginge, funnes sådana uppförda

jämväl på infanteri- och kavalleritruppförbandens stater, och borde

dessa givetvis erhålla samma tillfälliga löneförbättring som motsvarande

beställningshavare å fortifikationens stat.

Ä fortifikationens stat vore vidare uppförda civilmilitära beställningar

för radiotelegrafister och förrådsvaktmästare.

Till radiotelegrafisterna utginge avlöningen med enahanda belopp som till

sergeant av 2. klassen; enligt framställning till 1918 års riksdag vore emellertid

avsett, att radiotelegrafi stbeställningarna skulle utbytas mot militära beställningar.

Under dessa förhållanden, och då sergeanter av 2. klassen enligt

den av de sakkunniga skisserade definitiva löneregleringen skulle komma

i åtnjutande av en något lägre löneförbättring, än som motsvarade det för

underofficerare i allmänhet beräknade medeltalet av 40 procent, ansåge de

sakkunniga, att den tillfälliga löneförbättringen för radiotelegrafister borde

för år 1918 beräknas efter 30 procent utav avlöningen eller i avrundat

tal till 525 kronor. I händelse av bifall till nyssberörda framställning

borde givetvis ifrågavarande beställningshavare, i den mån de komme att

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

'' Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

med ingången av år 1919 övergå till underofficersbeställningar, för nämnda

år erhålla tillfällig löneförbättring efter enahanda grunder, som skulle

gälla för underofficerare i allmänhet. Beträffande rätt till tjänstårsberäkning

i dylika fall syntes bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Vad slutligen anginge förrådsvaktmästare, vilka —- oavsett de

övertaliga vid intendenturkåren, varom nedan särskilt förmäles — funnes

uppförda ej blott å fortifikationens stat utan även a staterna för

infanteriets och trängens truppförband, utginge visserligen för dem dagavlöning

med endast 50 öre eller samma belopp som för furir samt

ersättning för bränsle och lyse med något lägre belopp än för sergeant.

Då emellertid ifrågavarande förrådsvaktmästare ägde uppbära lön med

samma belopp som sergeant av 1. klassen ävensom hyresersättning till

belopp, motsvarande sergeants inkvarterings- och servisbidrag, hade de

sakkunniga, med hänsyn jämväl till det krävande arbete, som ålåge dessa

beställningshavare, funnit skäligt för dem föreslå en tillfällig löneförbättring

efter samma procentsats, som i allmänhet skulle tillämpas beträffande

civilmilitära beställningshavare av underofficers tjänsteklass,

nämligen 40 procent av nu utgående avlöning, i avrundat tal alltså 525

kronor.

Med de nu nämnda förrådsvaktmästarna borde i förevarande avseende

likställas en dylik befattningshavare vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

För två övertaliga förrådsvaktmästare på staten för intendenturkåren,

vilkas avlöning utginge med något lägre belopp än för övriga

förrådsvaktmästare, syntes löneförbättringen enligt nyssnämnda beräkningsgrund

böra bestämmas till ett avrundat belopp av 450 kronor.

Å trängkårernas stater funnes uppförda, förutom vissa förut omnämnda

grupper av civilmilitär personal, jämväl ett antal hantverkare,

vilka, i likhet med tyghantverkare och gevärshantverkare, åtnjöte samma

avlöningsförmåner som sergeanter av 1. klassen och därutöver alderstillägg.

Åven för dessa beställningshavare syntes den tillfälliga löneförbättringen

böra beräknas efter 40 procent av grundavlöningen, eller med

vederbörlig avrundning till 750 kronor.

Arméförvaltningen har i sitt utlåtande den G april 1918 föreslagit

viss förhöjning av den tillfälliga löneförbättringen till en del av ifrågavarande

beställningshavare och därom yttrat följande.

För vissa militära och flertalet civilmilitära beställningshavare vid

armén hade de sakkunniga föreslagit, att löneförbättringens belopp skulle

utgå efter viss procent av nuvarande begynnelseavlöning, vilken procent

bland annat bestämts sålunda:

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

för personal med lön motsvarande löjtnants av 1. klassen till 25

procent,

för personal med lön motsvarande fanjunkares till 40 procent,

för personal med lön motsvarande sergeants av 1. klassen till 40

procent.

Till förstnämnda grupp hörde departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare

av 1. klassen, öververkmästare och fortifikationskassörer, till

den mellersta gruppen tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare,

tygverkmästare och verkmästare av 1. klassen och till tredje

gruppen verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare, tyghantverkare,

gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinister.

Beträffande förvaltarna vid intendenturkåren, vilka även hade sin

begynnelseavlöning bestämd såsom för fanjunkare, hade emellertid de

sakkunniga gjort den avvikelsen från angivna procentberäkning, att löneförbättringen

av anförda skäl bestämts till 45 i stället för allenast 40

procent av begynnelseavlöningen.

Efter den beräkningsgrund för procenten på begynnelseavlöningen,

som de sakkunniga sålunda föreslagit, komme den tillfälliga löneförbättringen

för ovan särskilt uppräknade civilmilitära personal att utgå med

mindre belopp än för den militära personal i motsvarande löneklass,

vilken uppnått det antal tjänstår, som vid tillämpning av grunderna för

löneförbättringen åt militär personal i allmänhet skulle berättiga till visst

av de högre löneförbättringsbeloppen. Den nuvarande skillnaden i avlöningen

till förmån för den civilmilitära personalen komme sålunda att

rubbas i större eller mindre mån. För de löntagare, vilka åtnjöte avlöning

såsom sergeanter av 1. klassen, komme slutavlöningen till och

med att bliva lägre än för motsvarande militär personal. Då hänsyn till

vikten och betydenheten av de göromål, som ålåge ifrågavarande personal,

betingat tilldelande enligt gällande stater av ålderstillägg åt densamma

i syfte att göra den högre avlönad än andra beställningshavare

vid armén i samma löneklass, vore det givet, att förslaget skulle försvåra

och i viss mån omöjliggöra rekryteringen av berörda beställningar.

Härvid borde särskilt anmärkas, att, då vissa av ifrågavarande civilmilitära

personalgrupper rekryterades från den militära personalen, övergång

från militär till civilmilitär beställning skulle omöjliggöras för äldre

förtjänt militär personal.

Själva beställningarnas beskaffenhet och därför erforderlig skicklighet

borde föranleda till större avlöningsförmåner än som bestodes i den grad,

varifrån befordran skett. Då sålunda exempelvis tyg- och fabriksförvaltare

av 1. klassen samt fortifikationskassörerna hade ett betydande

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

uppbördsmannaansvar, som efter 1914 års härordning väsentligt ökats,

och av departementsskrivarna, som i likhet med fortifikationskassörerna

utvaldes bland de mest förtjänta av de äldsta i högsta undero fficersgraden,

krävdes, att de skulle vara skickliga ritare och avvägare, självständigt

utföra kartläggningar och undersökningar å platser för tilltänkta

anläggningar av olika slag samt över äldre etablissemang utföra erforderliga

relationsritningar, borde det tillses, att den nuvarande skillnaden

mellan dessas begynnelseavlöning å ena, och fanjunkares högsta avlöning

å andra sidan, vilken skillnad kunde beräknas till minst 452 kronor 50

öre årligen, bibehölles så vitt det utan rubbning av de sakkunnigas

system kunde ske. En ökning av de utav de sakkunniga föreslagna

procenten med 15 vore därför att tillråda, men bibehållandet av en likformig

ökning för alla nu ifrågavarande grupper föranledde arméförvaltningen

att för närvarande tillstyrka en ökning med allenast fem procent.

Vidare vore att beakta, att särskilt den tekniska personalen måste

snarast möjligt erhålla en avsevärd löneförbättring, emedan i annat fall

fullt kvalificerad arbetskraft ej kunde erhållas. På grund av att till motsvarande

teknisk personal inom den enskilda industrien numera utbetalades

eu avlöning, vilken vida överginge den, som tillkomme de vid

arméns fabriker och verkstäder anställda, hade det på senare tiden visat

sig allt svårare att i tjänsten bibehålla redan anställd personal av detta

slag ävensom att, vid inträffad vakans, till befattningens återbesättande

erhålla fullt kvalificerad sökande. Så hade till exempel på senare tiden

en öververkmästare och två besiktningsrustmästare övergått till enskild

industri, och hade det nyligen förekommit, att vid infordrande av ansökningar

till ledigblivna beställningar vid artilleriets fabriker och tyganstalter

till en verkmästarbeställning av första klassen och en besiktningsrustmästarbeställning

ingen för platsen kvalificerad anmält sig som

sökande. Vidare hade det på grund av de otillfredsställande ekonomiska

framtidsutsikterna visat sig omöjligt att erhålla några elever vid den

kurs för utbildning av besiktningsrustmästare, som plägade vid behov

anordnas vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

De sakkunniga själva hade även framhållit, att för en del personalgrupper

— till exempel viss teknisk personal vid såväl armén som ma»

rinen — en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med nu

givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas,

därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna för ifrågavarande

befattningar förvärvas, att i sammanhang med en definitiv lönereglering

givetvis borde tillses, vilka åtgärder av mera ingripande natur

i detta avseende borde på det ena eller andra området vidtagas, samt att

s. 96 Kontrollera mot PDF

Polispersonalen

i Boden och

å Karlsborg.

96 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

om, innan en dylik lönereglering komme till stånd, allt för stora svårigheter

mötte för personalens rekrytering, Kungl. Maj:t icke torde underlåta

att hos riksdagen göra de framställningar, som i särskilda fall kunde

befinnas av förhållandena påkallade.

\ ad de sakkunniga sålunda ställt på framtiden, ansåge arméförvaltningen

dock redan nu, utan avvaktande på en definitiv lönereglering,

böra iakttagas på det sätt, att för personalen i ovannämnda tre grupper

en så stor tillfällig löneförbättring medgåves, att ovan påpekade svårigheter

att erhålla lämplig och kvalificerad personal måtte omedelbart i

någon mån kunna övervinnas. Arméförvaltningen föresloge därför, att

procentberäkningen för ifrågavarande personal måtte, i enlighet med vad

de sakkunniga föreslagit för intendenturkårens förvaltare, ökas med fem

procent. Härigenom skulle löneförbättringsbeloppen komma att höjas

lör personalen i första gruppen från 700 till 850 kronor, i andra gruppen

från 975 till 1,100 kronor och i tredje gruppen från 750 till 850 kronor.

I särskilda till lantförsvarsdepartementet ingivna framställningar hava

ombud för vissa hithörande personalgrupper anhållit, att den tillfälliga

löneförbättringen för ifrågavarande personal måtte få utgå med något

högre belopp än av de sakkunniga föreslagits, i vilket hänseende ifrågasatts

bland annat, att densamma måtte grundas på ålderstilläggsberäkning,

i likhet med vad som föreslagits beträffande likställd militär personal.

Arméförvaltningen har i häröver avgivna yttranden i huvudsak hänvisat

till vad ämbetsverket i sitt utlåtande den 6 april 1918 redan föreslagit.

I fråga om tillfällig löneförbättring åt polispersonalen i Boden och

å KarlsbQrg hade de sakkunniga funnit sig böra upptaga ett av marinlörvaltningen

avgivet förslag om tillfällig löneförbättring (provisorisk lönereglering)

för personalen vid flottans poliskår, vilket förslag i oförändrat

skick framlades i proposition (nr 158) till 1917 års riksdag. De sakkunniga

föresloge i enlighet härmed, att tillfällig löneförbättring måtte få

utgå till poliskommissarie och överkonstapel med 500 kronor samt till

konstapel med 450 kronor för år. För extra konstapel i Boden, vilken

.åtnjöte arvode till enahanda belopp som konstapels grundavlöning, syntes

löneförbättringen böra bestämmas till likaledes 450 kronor.

Representanter för fästningspolisen i Boden hava i skrivelse den 10

april 1918 anhållit, att poliskåren måtte med avseende å den tillfälliga

löneförbättringen bliva fullt jämnställd med underofficerare. I avgivet

utlåtande har armeförvaltningen förklarat sig ej finna anledning föreligga

att i detta hänseende frångå de sakkunnigas förslag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

97

Efter vad de sakkunniga vidare erinra, hade, såvitt anginge militära

beställningshavare, de sakkunniga i det föregående uttalat sig för att å

den tillfälliga löneförbättringens belopp måtte göras vissa avdrag, nämligen

dels för överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener), som

uppbure inkvarterings- och servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag

med det för Stockholm och Göteborg bestämda belopp, dels ock för

personal vid armén, som åtnjöte bostadsförmån in natura men uppbure

servisbidrag. Vad sålunda sagts om den militära personalen borde beträffande

civilmilitära beställningshavare äga motsvarande tillämpning.

Vad av marinförvaltningen åberopats till stöd för ämbetsverkets förslag,

att den tillfälliga löneförbättringen måtte för marinläkare av 2.

graden få utgå med ett höjt belopp av 650 kronor, torde i ungefär lika

grad äga tillämpning beträffande bataljonsläkarna vid fältläkarkåren. Det

dagarvode, som är dessa tillerkänt, lärer sålunda få anses i det hela likställt

med dagavlöning, och det måste då synas billigt, att vid beräkning

av den tillfälliga löneförbättringens belopp hänsyn även tages till dagarvodet.

Batalj onsläkarna vid fältläkarkåren äro underkastade en tjänstgöringsskyldighet

av högst 75 dagar för år, men tjänstgöringen kan

givetvis med deras eget medgivande utsträckas utöver nämnda tid. Vid

sådant förhållande synes anledning ej vara förhanden att med avseende

å den tillfälliga löneförbättringens belopp göra någon åtskillnad mellan

bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2. graden.

Enligt vad chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig, är han

beredd att tillstyrka marinförvaltningens förslag i vad angår beloppet av

den tillfälliga löneförbättring, som bör tillkomma marinläkare av 2. graden.

I överensstämmelse därmed och på förut anförda grunder finner

jag mig böra förorda, att den tillfälliga löneförbättringen för bataljonsläkare

vid fältläkarkåren likaledes måtte bestämmas till 650 kronor.

Beträffande därefter de beställningshavare, som, på sätt nyss är

nämnt, av arméförvaltningen ansetts böra erhålla tillfällig löneförbättring

till något högre belopp än av de sakkunniga föreslagits — viss personal

vid artilleriets fabriker och tyganstalter m. fl. — ställer det sig utan

tvivel så, att särskilt under nu rådande förhållanden synnerligen stora

svårigheter möta att, i konkurrens med den enskilda företagsamheten,

för statens verksamhet på ifrågavarande område förvärva och där kvarhålla

duglig personal. Efter vad arméförvaltningen vitsordat, har det ock

förekommit, att kvalificerade sökande icke anmält sig till ledigförklarade

befattningar; icke ens till en utbildningskurs, med vilken avsetts att göra

deltagarna behöriga till viss teknisk beställning, hava några elever

kunnat erhållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 921 käft. (Nr 961.)

Departements•

chefen.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Även de sakkunniga hava framhållit, att i särskilda fall mera ingripande

åtgärder torde vara av nöden för att säkerställa rekryteringen.

I alla händelser torde det vara erforderligt att i samband med en definitiv

lönereglering taga under övervägande, vilka särskilda anordningar må

kunna vidtagas, för att det allmännas intresse att på ifrågavarande platser

kunna erhålla väl kvalificerad personal må bliva vederbörligen tillgodosett.

Ett steg i rätt riktning vore emellertid, synes det mig, att bereda

befattningshavare inom de av arméförvaltningen angivna grupperna någon

förhöjning i den tillfälliga löneförbättringen utöver vad av de sakkunniga

föreslagits. I jämförelse med de belopp, som skulle utgå till

vissa andra personalgrupper, torde emellertid nyssnämnda höjning böra,

på sätt arméförvaltningen hemställt, begränsas till 5 procent.

På nu anförda grunder ansluter jag mig i denna del till arméförvaltningens

förslag, enligt vilket den tillfälliga löneförbättringen skulle

komma att utgå till departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaitare av

1. klassen, öververkmästare och fortifikationskassörer med 850 kronor,

till tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare, tygverkmästare

och verkmästare av 1. klassen med 1,100 kronor samt till verkmästare

av 2. klassen, tyg- och fabriksskrivare, tyghantverkare, gevärshantverkare,

hantverkare och fortmaskinister med 850 kronor.

Såsom jag i det föregående anfört, har jag icke kunnat ansluta mig

till de sakkunnigas förslag, att ett avdrag å 100 kronor skulle göras å

den tillfälliga löneförbättringen till överstelöjtnanter och majorer, som

uppbure inkvarterings- och servisbidrag med det för Stockholm och Göteborg

bestämda beloppet. Därav följer, att enligt min mening något

dylikt avdrag icke heller bör ske för civilmilitära befattningshavare.

Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande tillfällig löneförbättring

för civilmilitära beställningshavare har jag icke något att erinra.

Härefter lämna de sakkunniga en tabellarisk sammanställning rörande

den löneförbättring, som av de sakkunniga föreslås att som regel utgå

till de i det föregående omnämnda beställningshavare, å vilka de för en

definitiv lönereglering ifrågasatta nya löneskalorna icke skulle kunna

utan vidare anpassas. Jag återgiver här efteråt denna sammanställning

med de ändringar, som föranledas av de avvikelser från de sakkunnigas

förslag, vilka av mig i det föregående förordats. För några av dessa

beställningshavare bör emellertid, såsom framgår av vad förut anförts,

avdrag å den tillfälliga löneförbättringen göras med belopp, motsvarande

åtnjutet servisbidrag.

Den nuvarande avlöningen har i tablån angivits med de belopp, som

för personal utan rätt till bostadsförmån utgå å annan ort än Stockholm

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

och Göteborg; undantag härutinnan har emellertid gjorts för sådana var

för sig i tablån upptagna beställningshavare — inspektören för kavalleriet,

fälttygmästaren m. fl. — vilkas tjänstgöringsort är någondera av nämnda

städer. För kommendanten i Boden, chefen för krigsskolan m. fl., vilka

åtnjuta bostadsförmån in natura, har i avlöningsbeloppen inräknats inkvarteringsbidrag

enligt allmänt gällande grunder.

Nuvarande

Tillfällig •

Summa föreslagen

Beställningshavare.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlöning.

Kronor.

löneför-

bättring1).

Kronor.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlöning.

Kronor.

Militära beställningshavare.

Inspektören för kavalleriet..................

10,390

—

10,390

-

800

—

11,190

—

11,190

—

Kommendanten i Boden.....................

10,290

—

10,290

—

800

—

11,090

—

11,090

—

Militärbefälhavaren på Gottland .........

10,090

—

10,090

—

800

—

10,890

—

10,890

—

Chefen för krigsskolan.......................

7,825

—

7,825

—

1,100

—

8,925

—

8,925

—

Fälttygmästaren.................................

9,125

—

9,125

-

1,100

—

10,225

—

10,225

—

Styresman vid artilleriets fabriker........

7,660

—

8,260

—

1,000

—

8,660

—

9,260

—

Chef för trängkår: överstelöjtnant........

7,425

—

7,425

—

1,100

—

8,525

—

8,525

—

major .................

6,925

—

6,925

—

750

—

7,675

—

7,675

—

Musikfanjunkare ..............................

2,482

50

2,482

50

1,000

—

3,482

50

3,482

50

Musiksergeant av 1. klassen ...............

1,910

—

1,910

—

800

—

2,710

—

2,710

—

» 2. » ..............

1,790

—

1,790

-

700

—

2,490

—

2,490

—

Förvaltare vid intendenturkåren............

2,482

50

2,782

50

1,100

—

3,582

50

3,882

50

Civilmilitära beställningsliavare.

Fältlälcarkåren:

Generalfältläkaren............................

11,055

—

11,055

—

800

—

11,855

—

11,855

—

Överfältläkaren..................................

8,125

—

8,725

—

1,100

—

9,225

—

9,825

—

Fältläkare .......................................

6,925

—

6,925

-

1,100

-

8,025

—

8,025

—

Regementsläkare ............................

6,425

—

6,425

-

750

—

7,175

—

7,175

—

Bataljonsläkare, äldre ........................

5,260

—

5,260

—

850

—

6,110

—

6,110

—

» - yngre .......................

4,260

—

4,260

—

700

—

4,960

—

4,960

—

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren........

i a) 1,500

—

s) 2,100

—

650

—

J)2,150

—

*) 2,750

—

Fältläkarstipendiat ..........................

») 900

•) 900

—

300

—

») 1,200

1 —

»; 1,200

—

*) Angående avdrag i vissa fall, so sid. 82—83 och 97.

2) Därjämte vid tjänstgöring dagarvode efter 4 eventuellt 8 kronor.

*) Därjämte vid tjänstgöring dagarvode efter 8 kronor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Nuvarande

Tillfällig

Summa föreslagen

Beställningshavare.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlÖning.

Kronor.

löneför-

bättring1).

Kronor.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlöning.

Kronor.

Fältveterinärlcdren:

Överfältveterinären, år 1919 ...............

8,125

8,725

—

1,100

9,225

9,825

_

Fältveterinär, år 1918 och 1919 .........

6,425

6,425

750

7,175

—

7,175

—

Begementsveterinär, år 1918 ..............

4,260

—

4.260

—

700

—

4,960

—

4,960

—

» , » 1919 ...............

5,260

—

5,260

—

850

—

6,110

—

6,110

—

Bataljonsveterinär, äldre, år 1918.........

2,895

—

2,895

—

700

—

3,595

—

3,595

—

» » » 1919.........

4,260

—

4,260

—

700

—

4,960

—

4,960

—

Bataljonsveterinär, yngre, år 1918........

2,415

—

2,415

—

600

—

3,015

—

3,015

—

» » » 1919 ........

2,895

—

2,895

—

700

—

3,595

—

3,595

—

Fältveterinärstipeudiat, år 1918............

*) 600

—

ä) 600

—

300

—

s) 900

—

s) 900

—

Personal vid artilleriets fabriker

och tyganstalter m. fl.:

Tyg- eller fabri ksingenjör ................

5,260

—

6,760

—

1,000

—

6,260

—

7,760

—

Departementsskrivare, tyg- eller fabriks- förvaltare av 1. klassen, öververkmästare,

fortifikationskassör ..........

2,895

—

3,895

—

850

—

3,745

—

4,745

_

Tygförvaltare av 2. klassen..................

2,482

50

2,782

50

1,100

—

3,582

50

3,882

50

Besiktningsrustmästare, tygverkmästare,

verkmästare av 1. klassen ...............

2,482

50

2,982

50

1,100

—

3,582

50

4,082

50

Verkmästare av 2. klassen, tyg- eller

fabriksskrivare, tyghantverkare, gevärs-

hantverkare, hantverkare, fortmaskinist

1,910

—

2,210

—

850

—

2,760

—

3,060

_

Kadiotelegrafist, år 1918.......

1,790

—

1,790

—

525

—

2,315

—

2,315

_

Förrådsvaktmästare vid arméforvaltnin- gens sjukvårdsstyrelse samt vid inf an-

teriet, trängen och fortifikationen......

1,343

45

1,343

45

525

—

1,868

45

1,868

45

Förrådsvaktmästare vid intendenturkåren

1,135

60

1,135

60

450

—

1,585

60

1,585

60

Polispersonalen i Boden och

d Karlsborg:

Poliskommissarie .

’) 2,895

9) 3,895

—

500

—

s) 3,395

_

») 4,395

_

Överkonstapel..

*) 1,910

») 2,510

—

500

—

3) 2,410

9) 3,010

—

Konstapel .........

s) 1,610

—

9) 1,910

450

») 2,060

—

®) 2,360

Extra konstapel.................................

*) 1,610

») 1,610

450

•) 2,060

*) 2,060

—

x) Angående avdrag i vissa fall, se sid. 82—83 och 97.

s) Därjämte under kommendering dagarvode efter 4 kronor 50 8re eventuellt 6 kronor.

s) Personal i Boden därjämte särskilt provisoriskt avlöningstillägg ä 200 kronor.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga yttra sig därefter om löneförbättring till personal,

vars avlöning utgår endast i form av arvode, och. anföra därom följande:
Enligt

stater för vissa formationer och anstalter m.m. åtnjöte åtskilliga

befattningshavare avlöning endast i form av arvode. De befattningar,

''för vilka avlöningen utginge på nämnda sätt, hade av arméförvaltningen

i dess skrivelse den 1 mars 1917 uppdelats i tre grupper,

nämligen:

1) befattningar, som taga innehavarens hela arbetstid i anspråk och

för vilka avlöningen utgöres av allenast arvode eller av arvode jämte

andra naturaförmåner än kost;

2) befattningar, som likaledes taga innehavarens hela tid i anspråk,

men för vilka avlöningen utgöres av arvode jämte naturaförmåner, innefattande

bland annat kost;

3) befattningar, vilka icke taga innehavarens hela arbetstid i anspråk.

Vad ifrågavarande personal beträffade, ansåge de sakkunniga, i

likhet med arméförvaltningen, att den tillfälliga löneförbättringen endast

borde omfatta vissa befattningshavare, tillhörande grupp 1). Arméförvaltningen

hade i sin nyssberörda skrivelse angivit (jfr sid. 9 här ovan),

vilka befattningshavare vore att hänföra till nämnda grupp. Enligt de

sakkunnigas mening vore emellertid vissa avvikelser från arméförvaltningens

förslag påkallade, i vad anginge omfattningen av den personal,

som skulle bliva delaktig av den tillfälliga löneförbättringen. I

I fråga först om garnisonspastorerna å Karlsborg och i Boden hade

de sakkunniga funnit förslaget om löneförbättring för dessa befattningshavare

icke böra upptagas i nu förevarande sammanhang.

Den å staten för kommendantsstaten under fjärde huvudtiteln uppförda

avlöningen till garnisonspastorn å Karlsborg, 3,000 kronor, utgjorde

nämligen en del av de löneförmåner, som enligt Kungl. Maj:ts på

ecklesiastikdepartementets föredragning den 13 juni 1913 meddelade beslut

tillkomme bemälde prästman såsom jämväl kyrkoherde i Karlsborgs

territoriella församling. I den mån denne befattningshavare ansåges

böra erhålla förbättrade löneförmåner, borde frågan därom lämpligen

upptagas antingen i samband med eventuell ändring i nämnda löneregleringsbeshit

eller vid beredande av löneförbättring åt prästerskapet

i andra territoriella församlingar.

Personal med

avlöning

endast i form

av arvode.

Oarnisons

pastorerna

å Karlsborg

och i Boden.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Personal yid

arméns

sjukhus.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Beträffande avlöningen till garnisonspastorn i Boden ansåge de sakkunniga

sig böra erinra, hurusom i det vid statsverkspropositionen till

1914 års senare riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

(punkt 8) omförmälts, dels att enligt förslaget till ny

härordning skulle, med uteslutande ur vederbörliga stater av två arvoden

för regementspastorer vid Norrbottens regemente och Boden-Karlsborgs

artilleriregemente, under staten för kommendantsstäten uppföras ett

arvode om 4,000 kronor åt en garnisonspastor, dels ock att, vid genomförandet

av denna ändring från och med år 1915, endast ett belopp av

1,000 kronor syntes böra beräknas utöver vad som motsvarade nämnda

båda arvoden, tillhopa 2,000 kronor, för regementspastorer. I enlighet

med detta uttalande uppfördes från och med år 1915 arvodet för gamisonspastorn

i Boden till allenast 3,000 kronor, vilket belopp fortfarande

utginge oförändrat. Av vad sålunda förekommit hade de sakkunniga

funnit framgå, att frågan om ökning av arvodet till garnisonspastorn i

Boden gjorts beroende av tiden för nyuppsättning enligt härordnings

beslutet av ytterligare truppförband, avsedda för Bodens garnison, och

hade de sakkunniga däri funnit sig äga anledning att i sitt förslag till

tillfällig löneförbättring icke upptaga den nu ifrågavarande befattningshavaren.

Enligt arméförvaltningens merberörda förslag hade avsetts, att förbättring

i utgående arvoden skulle från och med år 1918 tillkomma följande

befattningshavare vid arméns sjukhus, i vilkas avlöning icke inginge

förmånen av fri kost, nämligen vid garnisonssjukhuset i Stockholm

underläkare, amanuens, apotekare, maskinist, maskinistbiträde, tvättpiga,

gårdsdräng och portvakt, vid garnisonssjukhuset å Karlsborg sjukhusväbel

samt vid garnisonssjukhuset i Boden sjukhusväbel, maskinist och

eldarbiträde.

Vad den ifrågasatta löneförbättringen för år 1918 anginge, hade de

sakkunniga icke funnit sig hava anledning i förevarande avseende ifrågasätta

annan ändring i arméförvaltningens förslag, än att löneförbättring

syntes icke böra tillkomma sjukhusväbeln vid garnisonssjukhuset å Karlsborg

eller den tvättpiga vi<^ garnisonssjukhuset i Stockholm, som av arméförvaltningen

upptagits till erhållande av dylik förmån. Vad sjukhusväbeln

å Karlsborg anginge, åtnjöte nämligen denne redan enligt nu gällande

stat arvode av 1,500 kronor eller samma belopp, till vilket enligt Kungl.

Maj:ts till innevarande års riksdag avlåtna förslag det nuvarande arvodet

å 1,000 kronor för sjukhusväbeln i Boden skulle från och med år 1919

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr'' 361.

höjas och vilket även skulle för sistnämnda år utgå såsom arvode för en

nyinrättad sjukhusväbelsbefattning vid garnisonssjukhuset i Stockholm.

Beträffande vidare den av arméförvaltningen föreslagna löneförbättringen

till eu tvättpiga vid garnisonssjukhuset i Stockholm, för vilken i 1918

års stat uppförts allenast ett arvode av 720 kronor utan några naturaförmåner,

hade de sakkunniga ansett sig icke böra upptaga detta förslag,

då nämnda arvode å 720 kronor, som för tre andra tvättpigor vid samma

sjukhus motsvarades av kontant arvode av 350 kronor jämte naturaförmåner

innefattande bland annat kost, syntes vara så avvägt, att alla

ifrågavarande befattningshavare skulle vara likställda i löneföimaner.

Genom tillerkännande av löneförbättring åt en av dem skulle nämnda

likställighet komma att rubbas.

Beträffande eventuell löneförbättring under år 1919 (och tiden därefter)

för ifrågavarande personal vid arméns sjukhus hade spörsmålet därom kommit

i ett i viss mån förändrat läge till följd därav, att Kungl. Maj:t till 1918

års riksdag avlåtit ett omfattande förslag till omorganisation av garnisonssjukhuset

i Stockholm och samtidigt föreslagit vissa avlöningsförbättringar

för personalen vid de övriga två sjukhusen. Förut vore redan omnämnt,

att sjukhusväbeln i Boden skulle få sitt arvode höjt från 1,000 kronor till

1,500 kronor, och någon arvodesförbättring därutöver för år 1919 syntes

icke böra för honom ifrågakomma. Då vidare de sakkunniga funnit sig

icke böra föreslå någon löneförbättring för sjukhusväbeln å Karlsborg för

år 1918, syntes någon sådan ej heller böra för år 1919 beredas denne befattningshavare.

Tillfällig löneförbättring för sistnämnda ar syntes vidare

ej bliva av nöden beträffande följande personal: 1) de underläkare vid

garnisonssjukhuset i Stockholm, som från och med år 1919 skulle

ersätta nuvarande underläkare och amanuens, till vilka enligt särskilt

medgivande av riksdagen arvoden för år 1918 utgå med respektive 3,000

kronor och 2,000 kronor; samtliga underläkare enligt den föreslagna nya

staten skulle nämligen utöver arvoden av 3,000 kronor eller 2,800 kronor

åtnjuta bland annat förmånen av fri kost, vilken förman icke tillkommer

de nuvarande befattningshavarna annat än för de dagar de äro jourhavande

läkare på sjukhuset, 2) maskinisterna vid garnisonssjukhusen

i Stockholm och i Boden, vilkas arvoden föreslagits att höjas från

1,200 kronor till 1,500 kronor, 3) maskinistbiträdet i Stockholm, vars

arvode enligt förslaget skulle höjas från 600 kronor till 1,200 kronor,

4) eldarbiträdet i Boden, som enligt förslaget skulle erhålla fri kost utöver

det nu utgående arvodet, samt 5) den ena av gårdsdrängarna i Stockholm

(i statförslaget benämnd gårdsvaktmästare, tillika trädgårdsmästare),

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

vars arvode föreslagits skola höjas från 1,000 kronor till 1,500 kronor,

dock med indragning av nuvarande förmån av fri bostad med bränsle

och lyse.

Slutligen hade de sakkunniga icke behövt för år 1919 upptaga

någon arvodesförbättring för portvakt vid garnisonssjukhuset i Stockholm,

vilken tjänst vore avsedd att indragas, liksom icke heller för de s. k.

tvättbiträdena vid samma sjukhus, vilka skulle ersätta de nuvarande tvättpigorna,

enär de förstnämnda föreslagits till erhållande av särskild

ersättning för kost. Ej heller syntes tillfällig löneförbättring böra för år

1919 beredas innehavaren av den föreslagna nya befattningen såsom

sjukhusväbel i Stockholm eller två med honom enligt förslaget väsentligen

likställda befattningshavare vid samma sjukhus, den ene förrådsförvaltare

och den andre köksföreståndare.

Fodermarsken Enligt förslag till 1918 års riksdag skulle vidare fodermarsken vid

vid ndskoian. ridskolan från och med år 1919 erhålla beklädnadshjälp med 60 kronor

att utgå utöver nuvarande förmåner, utgörande arvode 1,100 kronor

jämte två arvodestillägg å tillhopa 300 kronor samt vissa naturaförmåner.

Detta förslag hade de sakkunniga icke ansett innefatta tillräcklig anledning

att utesluta fodermarsken från tillfällig löneförbättring för år 1919.

Beloppet syntes dock -— i olikhet med vad arméförvaltningen i detta avseende

föreslagit år 1917 — böra för såväl år 1918 som år 1919, i enlighet

med eljest av de sakkunniga tillämpade grunder, beräknas allenast

på det fastställda begynnelsearvodet av 1,100 kronor.

Portväblar. Såsom förut omnämnts, hade det förslag till provisorisk löneregle
ring,

som av arméförvaltningen framlagts i dess skrivelse den 1 mars

1917, beträffande arvodestagare avsett blott dem, vilkas befattningar toge

innehavarnas hela arbetstid i anspråk och för vilka avlöning vore av Kungl.

Maj:t och riksdagen bestämd samt utgjordes av allenast arvode eller av

arvode jämte andra naturaförmåner än kost. I enlighet med nämnda

begränsning hade i förslaget icke upptagits de för förvaltningen av de

permanenta verken i Boden anställda s. k. fortväblarna. Denna personal,

vilken icke funnes uppförd å någon av Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt beslutad stat, åtnjöte emellertid från och med år 1911, utom

fria bostäder, arvoden å 1,200 kronor för år från anslaget till arméns

byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter m. m., för vilket

anslag stat årligen fastställdes av Kungl. Maj:t, sedan anslagets belopp

blivit av riksdagen prövat. I samband med avlåtande till riksdagen av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

105

förslag om höjning av nämnda anslag för beredande av medel för olika

ändamål, som sammanhängde med frågan om fortförvaltningens organisation,

hade Kungl. Maj:ti de beräkningar, som förelädes 1910 års riksdag,

upptagit arvoden å nämnda belopp, 1,200 kronor, för 6 fortväblar

med tillhopa 7,200 kronor. I skrivelsen angående regleringen av

utgifterna under fjärde huvudtiteln för år 1911, punkt 17, anförde

riksdagen i förevarande hänseende, att riksdagen visserligen funnit, att

fortväblar borde vid fästena anställas, men dock trott att, på grund av

fortenas belägenhet och om bostäderna för fortväblarna förlädes på lämpligt

sätt, fortväblarnas antal torde kunna inskränkas från sex till fyra, i

följd varav, och då varje fortväbels arvode beräknats till 1,200 kronor,

en nedsättning kunde ske i det av Kungl. Maj:t äskade anslaget med

2,400 kronor.

Ehuru fortväblarnas arvoden icke upptagits i någon av riksdagen

godkänd stat, hade de sakkunniga likväl funnit, att riksdagen genom

nämnda uttalande måste anses hava prövat arvodenas belopp. I enlighet

härmed hade de sakkunniga funnit det vara följdriktigast att i sitt

förslag till tillfällig löneförbättring medtaga jämväl ifrågavarande befattningshavare.

Vad till sist anginge storleken av den tillfälliga löneförbättring,

som enligt vad nu anförts borde beredas arvodestagare, hade de sakkunniga

ansett, att för flertalet av dessa befattningshavare löneförbättringen

borde i enlighet med de förslag, som förelädes 1917 års riksdag,

beräknas efter 20 procent av de enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut

i stat uppförda arvodesbeloppen, dock med bortseende i förekommande

fall från ålderstillägg och med avrundning nedåt i likhet med vad

för annan personal ifrågasatts. Beträffande arméns rullföringspersonal på

fastlandet ävensom sjörullföringspersonalen syntes emellertid en något

högre löneförbättring vara nödvändig.

I detta hänseende ville de sakkunniga erinra, att den nu utgående

avlöningen till nämnda personal syntes hava bestämts under förutsättning,

att arbetet inom rullföringsexpeditionen skulle lämna tid övrig för annan

sysselsättning. Särskilt efter år 1914 hade emellertid detta arbete till

följd av den nya värnpliktslagens bestämmelser och därav föranledda

ändringar i de värnpliktigas rullföring m. m. ökats i sådan omfattning,

att möjlighet för rullföringspersonalen att förvärva inkomster genom

arbete på annat håll torde få anses utesluten. Med hänsyn härtill hade

de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att de nu utgående dagarvodena

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 321 häft. (Nr 361.) 14

Löneförbätt
ringens
storlek.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 361.

måtte höjas med 2 kronor 50 öre för dag eller 912 kronor 50 öre

för år för rullförings- och sjörullföringsbefälhavare på fastlandet samt

officer vid Stockholms stads rullföringsområde och med 2 kronor för dag

eller 730 kronor för år till rullföringsbiträden på fastlandet samt sjörullföringsbiträden.

Vid behandlingen av denna fråga hade de sakkunniga fäst sin uppmärksamhet

vid att, medan enligt nu gällande bestämmelser biträde

vid Stockholms städs rullföringsområde uppbure 3 kronor 50 öre för dag,

utginge motsvarande ersättning till personal vid övriga rullföringsområden

å fastlandet, således även vid Stockholms lantrullföringsområde, med 3

kronor för dag. Då nu även Stockholms lantrullföringsområde hade och

borde hava sin expedition förlagd till Stockholm, kunde det ifrågasättas,

huruvida icke dess personal borde åtnjuta enahanda ersättning som personalen

vid stadsrullföringsområdet. I samband med ett mera definitivt

ordnande av rullföringspersonalens avlöningsförhållanden borde detta

spörsmål tagas i övervägande.

Då ersättningen till rullföringspersonalen utginge med visst belopp

för dag, syntes någon avrundning här icke böra ifrågakomma.

Beträffande rullföringspersonalen på Gottland hade de sakkunniga

icke ansett sig böra framlägga något förslag till tillfällig löneförbättring,

då denna personals avlöning vore till storleken bestämd av Kungl. Maj:t

och sålunda torde kunna lättare jämkas efter förefallande behov.

Arméförvaltningen erinrar i sitt utlåtande den 6 april 1918, att

bestämmelser rörande rullföringspersonalen på Gottland meddelats genom

nådigt brev den 15 december 1911. Enligt dessa bestämmelser åtnjöte

rullföriugsbefälhavare, tillika landstormsområdesbefälhavare, på Gottland

ett arvode av 1,640 kronor för år samt rullföringsbiträde, tillika landstormsförrådsförvaltare,

ett arvode av 730 kronor för år. Kostnaderna

för nämnda personals avlöning bestredes av anslaget till värnpliktigas

avlöning, inskrivning och redovisning m. m. I beräkningen av nämnda

anslag inginge nämligen ett belopp av 13,000 kronor, som beräknats

dels för rullföringspersonalens avlöning dels ock för vissa andra ändamål.

Arméförvaltningen ansåge att därest förslag om tillfällig löneförbättring

åt rullföringspersonalen på fastlandet nu förelädes riksdagen,

även frågan om motsvai-ande förmån åt rullföringspersonalen på Gottland

borde underställas riksdagens prövning, helst som kostnaderna för arvo
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

désökning åt sistberörda personal syntes böra utgå från blivande anslag

för en tillfällig löneförbättring vid armén, enär det för deras avlöning

nu beräknade beloppet icke lämnade tillgång till beredande av lone
°kmiDen

löneförbättring, som borde tillerkännas rullföringspersonalen på

Gottland, ansåge arméförvaltningen böra sättas till samma belopp, som

föreslagits för motsvarande personal på fastlandet, eller till 2 kronoi

öre per dag för rullföringsbefälhavare och 2 kronor för dag åt rullföringsbiträde.

De sakkunniga framhålla, att tillfällig löneförbättring icke torde

böra till arvodestagare, som nu avses, utgå i sådana fall, da till uppehållande

av dylik befattning mot åtnjutande av darmed förenat arvode

undantagsvis förordnas officer eller underofficer pa aktiv stat.

Då de medel, från vilka rullföringspersonalen på Gottland avlönas,

icke lämna tillgång att bereda denna personal någon löneförbättring,

synes det lämpligt, att frågan därom upptages i nu förevarande sammanhang.

Jag anser mig kunna tillstyrka, att ifrågavarande personal

måtte tillerkännas tillfällig löneförbättring att, i enlighet med armé

förvaltningens förslag, utgå med samma belopp, som avsetts för motsvarande

personal på fastlandet, eller med 2 kronor 50 ore for dag till

rullföringsbefälhavare, tillika landstormsomradesbefalhavare, och “ed

2 kronor för dag till rullföringsbiträde, tillika landstormsforradslo

Vad i övrigt angår de sakkunnigas förslag beträffande tillfällig löneförbättring

åt personal, vars avlöning utgår endast i form av arvo e,

har iag icke funnit anledning framställa någon erinran i annat avseende

än så vitt angår garnisonspastorn i Boden. Denne befattningshavar

skulle enligt de sakkunnigas förslag icke bliva delaktig av den tilltal ig

löneförbättringen, och hava de sakkunniga därvid erinrat, att enligt191

års förslag till ny härordning ett belopp av 4,000 kronor avsetts till

arvode åt eu garnisonspastor i Boden, men att från och med ar 1915

arvodet uppförts allenast med 3,000 kronor, vilket belopp fortfarande

utginge oförändrat. Av vad i ärendet förekommit ansåge de sakkunniga

framgå, att frågan om ökning av arvodet _ till garnisonspastorn

i Boden gjorts beroende av tiden för nyuppsättning enligt liarordningsbeslutet

av ytterligare truppförband, avsedda for Bodens gar

nison.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Med avseende härå ber jag få erinra, att uppsättningen av de truppförband,

som avsetts för Boden, torde vara fullbordad med 1920 års

detJTr iST T/611;, f°r höjandf av garnisonspastorns arvode till

f Ijl a™edda beloppet torde alltså inom kort vara förhanden.

Llndp f U det.1b1lUlgt» at* ifrågavarande prästman i likhet med Övriga

arvodestagare, för vilka arvodesbefattningen är att anse som huvudsyssfa

kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Beloppet av denna

°“f “n?7 t0rdede regler, som skulle i liknande fall tillämpas

hora beräkna till 20 procent av arvodesbeloppet, 3,000 kronor och

således hora bestämmas till 600 kronor. ’

med Dd? *il!qfälKga löneförbättring, som enligt de sakkunnigas förslag

år dlö1« andr“f.ar’ ®om av mig i det föregående förordats, skulle fö?

av efterföljande‘tablå?1 k°"ma «« del, framgå

Befattning.

Arvode.

Tillfällig löneför- bättring.

Anmärkningar.

År 1918.

År 1919.

År 1918.

1 År 1919.

Itullföringspersonal:

Befälhavare för Stockholms stads

rullföringsområde

2,190

2,190

912

50

912

50

Övriga rullföringsbefälhavare å

fastlandet ............

1,825

1,825

912

50

912

50

Officer vid Stockholms stads rull- foringsområde ....

1,825

1,825

912

50

912

50

*

Biträde vid Stockholms stads rull- foringsområde..................

1,277

50

1,277

50

730

730

Biträde vid övriga rullföringsom- råden å fastlandet

1,095

1,095

730

730

Rullföringsbefälhavare (tillika land- stormsområdesbefälhavare) på

Gottland.....................

1,640

1,640

912

50

912

50

Rullföringsbiträde (tillika land- stormsförrådsförvaltare) på Gott- land ......

730

730

730

730

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

109

Tillfällig löneför-

Befattning.

bättring.

Anmärkningar.

It 1918.

År 1919.

År 1918.

År 1919.

övrig personal:

Bibliotekarie vid generalstaben ...

1,500

1,500

300

300

Aktuarie vid generalstaben.........

1,500

—

1,500

—

300

—

300

—

Garnisonspastor i Boden............

3,000

—

3,000

—

600

—

600

—

Kommendant i Stockholm..........

Vaktmästare vid kommendantska-

3,000

—

3,000

—

600

—

600

—

pet i Stockholm ...................

900

—

900

—

175

—

175

—

Kommendant å Karlsborg .........

3,000

—

3,000

—

600

—

600

—

Maskinist vid krigshögskolan......

1,200

—

1,200

—

225

—

225

—

» » artilleri- och ingen- jörhögskolan ........................

1,200

—

1,200

—

225

—

225

—

Dessutom vissa natura-

förmåner och arvo-

Fodermarsk vid ridskolan..........

1,100

—

1,100

—

200

—

. 200

—

destillägg å 300 kro- nor samt år 1919

beklädnadsersättning

\ med 60 kronor.

Fortväbel................................

Garnisonssjukhuset i Stockholm:

1,200

—

1,200

—

225

—

225

—

Dessutom fri bostad.

Underläkare ........................

3,000

__

3,000

_

600

_

_

_

1 Dessutom vissa natura-

> förmåner, varibland

Underläkare ........................

3,000

—

2,800

—

600

—

—

—

år 1919 kost.

Amanuens ..........................

2,000

3,500

_

_

_

400

_

_

Apotekare............................

—

3,500

—

700

—

700

—

Maskinist ............................

1,200

—

1,500

—

225

—

—

—

JDessutomfri bostad med

\ bränsle och lyse.

Maskinistbiträde...................

660

—

1,200

—

125

—

—

—

Gårdsdräng..........................

Gårdsvaktmästare, tillika snic-

1,000

—

—

—

200

—

„ -

—

1 Dessutom fri bostad med

j bränsle och lyse.

kåre............

—

—

1,000

—

—

—

200

—

j

Gårdsdräng..........................

Gårdsvaktmästare, tillika träd-

1,000

—

—

—

200

—

—

—

(Dessutom fri bostad med

\ bränsle och lyse.

gårdsmästare.....................

—

—

1,500

—

_

—

—

—

Portvakt..............................

400

—

—

—

75

—

—

—

(Dessutom fri bostad med

\ bränsle och lyse.

Garnisonssjukhuset i Boden:

(År 1918 fri bostad, år

Sjukhusväbel........................

1,000

—

1,500

—

200

—

_

—

| 1919 fri bostad med

( bränsle och lyse.

Maskinist.............................

1,200

—

1,500

—

225

—

—

—

(Dessutom fri bostad,

\ bränsle och lyse.

Eldarebiträde........................

630

630

—

125

—

—

—

År 1919 dessutom kost.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Ifrågasatt

löneförbättring

för farirer

av 1.

klassen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Av arméförvaltningen har i ämbetsverkets skrivelse den 6 april 1918

föreslagits, att även arméns furirer av 1. klassen måtte bliva delaktiga

av den tillfälliga löneförbättringen.

I detta avseende torde böra erinras, att enligt de förslag rörande

provisorisk lönereglering för personal vid armén och marinen, som av

armé- och marinförvaltningama avgåvos i mars 1917, samt i de till

riksdagen avlåtna propositionerna i ämnet allt manskap vid armén både

undantag^ från den ifrågasatta löneregleringen, medan densamma ansågs

böra omfatta jämväl marinens underofficerskorpraler ävensom gifta

eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid flottan. De sakkunniga

hava i sitt betänkande så till vida ställt sig på samma ståndpunkt, att

förslag framlagts rörande tillfällig löneförbättring, till belopp av minst

125 högst 725 kronor, för underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden);

beträffande marinens korpraler (manskap i 2. lönegraden) hava

däremot de sakkunniga i särskilt utlåtande förmält sig icke hava funnit

anledning föreslå tillfällig löneförbättring.

Med erinran om vad de sakkunniga i sitt betänkande härom föreslagit,

anför arméförvaltningen i sitt ovanberörda utlåtande:

Förslaget om arméns manskap överensstämde visserligen med arméförvaltningens

hemställan i dess skrivelse av den 1 mars 1917, men

ansåge arméförvaltningen, som icke hittills haft tillfälle yttra sig om

den åtskillnad mellan manskapet vid armén och marinen, som fått uttryck

i de till 1917 års riksdag avlåtna propositionerna nr 154 och 158, sig

böra nu uttala, att en höjning av avlöningen åt vissa underofficerskorpraler

enligt billighetens krav jämväl borde medföra en höjning i de

nuvarande kontanta förmånerna för furirerna av 1. klassen. Därjämte

borde beaktas, att till följd av inträdande ökad skillnad i avlöningsförhållandena

vid armén och marinen rekryteringen av ifrågavarande

personalkategori vid armén, som enligt vad erfarenheten utvisat redan

förut mött svårigheter, komme att än ytterligare försvåras.

Ett särskilt stöd för behovet av löneförbättring för furirer av 1.

klassen läge däri, att de sakkunniga i fråga om utgångspunkten för den

lönetursberäkning, som enligt de ifrågasatta grundlinjerna för en definitiv

lönereglering för underofficerare vid armén och marinen skulle tilllämpas

vid utbekommande av ålderstillägg, föreslagit likställighet mellan

å ena sidan underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden för manskap

och å andra sidan sådan furir av 1. klassen, som vunnit underofficerskompetens

enligt de från och med utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna.

Aven om organisatoriska förhållanden kunde betinga, att, i avbidan

på lösningen av den av de sakkunniga omnämnda frågan om ersättande

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

vid marinen av vissa beställningar i 1. lönegraden för manskap med

underofficersbeställningar, den till uppflyttning ifrågasatta delen av de

förstnämnda sattes på annat plan än furirerna av 1. klassen, syntes dock

åtgärd böra vidtagas för att såvitt möjligt likställa furirerna av 1. klassen

med de i manskapsbeställning kvarstående underofficerskorpralerna.

I likhet med vad av de sakkunniga framhållits i fråga om underofficerskorpralerna,

torde först i samband med uppgörande av förslag till

eu definitiv lönereglering böra anställas utredning rörande frågan, huru

stor avlöningsförbättring borde vid en sådan lönereglering för armens

personal ifrågakomma för furirerna av 1. klassen, samt i vad man förbättringen

borde utgå med olika efter antalet tjänstår växlande belopp.

Vid samma utredning borde även tillses, om icke, såsom av inspektören

för infanteriet enligt en i statsrådsprotokollet angående fjärde huvudtiteln

till 1918 års riksdag (sid. 109) omnämnd framställning i fråga om infanteriet

ifrågasatts, antalet underofficersbeställningar vid arméns olika

truppförband borde ökas för tillgodoseendet av för utbildningsarbetet

tillräcklig personal samt för beredande av bättre befordnngsmojhghet

för underbefälet. „ , ,

Intill dess utredning i dessa delar kommit till stånd, _ borde emellertid

frågan provisoriskt lösas genom lämplig löneförhöjning för furirerna

av 1. klassen, så att deras löneförhållanden komme att ungefärligen

motsvara den begynnelseavlöning, som enligt förslaget skulle tillkomma

det marina manskap av 1. lönegraden, som icke intjänt lönetilläo-g

enligt stat. Eu jämförelse visade, att för närvarande till de

furirer av 1. klassen, som åtnjöte högsta kontanta avlöningen, nämligen

gifta och vissa, som varit gifta, på ort utom Stockholm, Göteborg och

Boden utginge lön 600 kronor, dagavlöning 182 kronor 50 ore och lonetillägg

180 kronor eller tillhopa 962 kronor 50 öre, medan underolhcerskorpraler

med lön i 1. lönegraden likaledes å ort utom Stockholm

eller Göteborg, som icke hunnit intjäna lönetillägg, skulle uppbara lon

540 kronor, dagavlöning 292 kronor, inkvarteringsbidrag 180 kronor,

uppmuntringspenningar 54 kronor 75 öre samt tillfällig löneförbättimg

125 kronor, tillhopa 1,191 kronor 75 öre. Skillnaden i kontanta löneförmåner

skulle alltså komma att uppgå till 229 kronor 25 _ ore.

Härtill komme, att då riksdagen, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit,

vid beviljande av krigstidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

för år 1918 till erhållande av den s. k. grundplåten å 365 kronor upptagit

även de underofficerskorpraler, vilka åtnjöte inkvarteringsbidrag,

d v. s. det övervägande flertalet av personalen, arméns furirer av 1.

klassen bleve i än högre grad missgynnade, ehuru de liksom under
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

unteoffiZytat 1 0mfa“”“g m4S‘e ‘ “SPl4k för

För att utjämna nämnda skillnad, 229 kronor 25 öre, ansåge arméforvaltmngen

det hora ifrågasättas, om icke, i huvudsaklig överensstämmelse

med det _i statsrådsprotokollet till 1918 års riksdag omnämnda

förslaget om höjning av dagavlönmgen för arméns fast anställda manskap,

danbiand för furir av 1. klassen med 50 öre, en var sådan befattnmgshavare

borde från och med år 1918 tillerkännas en tillfällig löneförbättring

av i jamnat tal 175 kronor för år räknat. Någon höjning av

detta belopp efter treårsperioder, såsom föreslagits beträffande underofficerskorpralernas

oneförbättrmg, ansåge arméförvaltningen åtminstone för

närvarande icke böra ifrågasättas.

°ePT:f::ntS- ^ Med avseende å detta arméförvaltningens förslag torde jag få erinra,

att furu-beställningarna av 1. klassen tillkommit enligt 1914 års härordnmgsbeslut,

i det att de förutvarande distinktionskorpralsbefattningarna

da indrogos och i deras ställe inrättades furirbeställningar av 1. och

. klassen- Medan därvid furirer av 2. klassen erhöllo samma löneförmaner,

som tillkommit de förutvarande distinktionskorpralerna, bestämdes

löneförmånerna för furirer av 1. klassen till ett 240 kronor högre belopp.

JJarjamte^ kunna sistnämnda beställningshavare komma i åtnjutande nv

e efter ^ ar 1914 införda anställnings- och rekapitulationspremierna samt,

vid avgang från tjänsten, avskedspremier, vartill komma krigstidstilläggoch

kngstidshjalp och enligt beslut av 1917 års riksdag äger furir,

som ar gift eller änkling med minderårigt barn och vilken har en tjänstetid

av minst sex ar, att därjämte uppbära ett särskilt lönetillägg av 18Ö kronor.

_ Med hänsyn till de avlöningsförmåner, som sålunda förenats med

de i samband med 1914 års härordning nytillkomna furirbeställningarna

av 1. klassen, synes anledning icke föreligga att, då det nu gäller att

rmga avlöningsförmånerna upp till den nivå, som kan anses betingad

P.V,lafet fore krigsutbrottet, bereda furirer av 1. klassen tillfällig löneförbättring.

Ett ytterligare skäl för att icke i förevarande sammanhang

ingå pa fragan om löneförmånerna för underbefälet av manskapsgrad är,

att jag, pa grund av de vid truppförbanden rådande, synnerligen stora

vakanserna bland detta underbefäl, ämnar taga under omprövning, huruvida

icke en fullständig omläggning av volontärinstitutionen vid armén

bor aga rum.

Vad angår den föreslagna löneförbättringen för marinens undero

cerskorpraler (manskap i 1. lönegraden), torde böra uppmärksammas,

att fråga väckts om överflyttande till marinens underofficerskår av samtliga

eller åtminstone det övervägande flertalet av dessa beställningshavare,

och enligt vad chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig,

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kimgl. Maj.ls- Nåd. Proposition Nr 361.

har behandlingen av detta ärende fortskridit så långt, att han är beredd

att senare i dag anmäla detsamma för Kungl. Maj:t för avlåtande av

proposition till riksdagen. Man torde under dessa förhållanden få anse,

att frågan om löneförbättring för marinens underofficerskorpraler (manskap

i 1. lönegraden) föreligger i helt annat skick än motsvarande

spörsmål beträffande arméns furirer.

På dessa grunder synes mig det riktigaste vara att nu icke upptaga

spörsmålet om förbättring i furirernas löneförmåner till avgörande.

Det huvudsakliga av de förslag, som de sakkunniga sålunda fram- speciaiförcställt

angående den tillfälliga löneförbättringen, har av de sakkunniga

sammanfattats i särskilda »grunder för tillfällig löneförbättring under

åren 1918 och 1919 för viss personal vid armén» och »grunder för tillfällig

löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal vid

marinen». Jag kommer att i det följande återgiva dessa grunder, såvitt

armén angår, med av mig ifrågasatta jämkningar och torde nu få

redogöra för de sakkunnigas motivering för några bland de bestämmelser,

som innehållas i nämnda grunder.

Beträffande officerare eller underofficerare, vilka överflyttats från överflyttning

armén till marinen eller omvänt eller från ett till annat truppförband tf^nmaarr”éenn

inom armén hade det synts de sakkunniga självfallet, att dessa officerare m. m.

och underofficerare skulle, därest vid överflyttningen intet avbrott i anställningen

ägt rum, äga såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring

i den beställning, till vilken löntagaren överflyttats eller vilken han nu

innehade, tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra beställningen.

Enligt beslut i sammanhang med 1914 års härordning skulle arméns Kaptener vid

intendenturkår omorganiseras från civilmilitär till rent militär kar. De ar“eénntarJ(nåt]!;n

förutvarande beställningarna såsom underintendent, intendent av 2.

klassen och intendent av 1. klassen förändrades därvid till beställningar

för respektive löjtnant av 1. klassen, kapten av 2. klassen och kapten

av 1. klassen. 1 anledning härav syntes föreskrift böra meddelas, att

tjänstetid i beställning såsom underintendent eller intendent av 2. eller

i. klassen finge av nuvarande kaptener vid intendenturkåren i viss ordning

tillgodoräknas för erhållande av löneförbättring. Beträffande löjtnanter

vid nämnda kår vore eu motsvarande föreskrift icke av behovet

påkallad.

Efter vad förut vore nämnt, borde vid tjänstårsberäkningen icke fa Tjänstledighet

inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare, efter erhållet avsked,

med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente samtlig» aviöBihany

till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. HdI höft. (Nr ,161.) 15 »Inge"

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

(kår), intill dess beställning på stat ånyo vnnnits. Enahanda bestämmelse

borde gälla även beträffande tid, varunder beställningshavaren åtnjutit

tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.

Förnyad I vad män föregående tjänstetid finge för erhållande av löneförbätt
efteferh&nft

ring tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked i

avsked. annan ordning, än nyss är sagt, och därefter vunnit förnyad anställning

med lön på stat, syntes böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning

i varje särskilt fall.

Underofficers Beträffande officer, som från underofficersbeställning vunnit officersbefofficers-tiU

befordran, syntes av skäl, som anförts i det föregående (jfr sid. 45—46 här

bestallning, ovan), höra föreskrivas, att tillfällig löneförbättring skall till sådan officer

utgå med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning i varje fall

kommer att motsvara den avlöning, som vid befordringstillfället tillkommit

honom å underofficersbeställningen, däri inräknat den tillfälliga

löneförbättringen. En dylik bestämmelse syntes emellertid icke vara

erforderlig beträffande de synnerligen fåtaliga fall, då sådan befordran

förekommit under tiden, innan den tillfälliga löneförbättringen skulle

träda i kraft.

Förordnande Då löntagare vid någon av de militära kårerna förordnades att uppei

succession. hålla ämbete eller tjänst inom annan gren av statsförvaltningen och med

anledning därav frånträdde sina löneförmåner å den egna beställningen,

eller då sådan löntagare erhölle längre tids ledighet med skyldighet att

frånträda samtliga löneförmåner, hade den sålunda uppkomna tillfälliga

vakansen plägat fyllas genom uppflyttning till den lediga graden av annan

från närmast lägre grad och så vidare i succession inom vederbörlig kår.

I samband därmed hade Kungl. Maj:t plägat förordna, antingen att den

lediga avlöningen skulle uppbäras i stället för egna löneförmåner grad

efter grad, som kunde beröras av dylik uppflyttning, eller ock att av de

medel, som i följd av löneförmånernas frånträdande blivit tillgängliga,

skulle till den äldste inom var och en av ifrågakommande grader, vilken

icke vore i åtnjutande av lön i sådan grad (eller löneklass), utgå skillnadsavlöning

till sådant belopp, att den uppflyttade komme i åtnjutande

av enahanda avlöning, som om han innehade lön på stat för vederbörlig

grad. Då den militära personalens avlöning icke vore förbunden med den

befattning en var beklädde, kunde sålunda här icke sägas vara fråga om

ett vikariat i samma bemärkelse som inom den civila statsförvaltningen,

utan en dylik uppflyttning vore mera jämförlig med en verklig befordran

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

till lön på stat, givetvis med den skillnaden, att någon förändring i den

till de högre löneförmånerna berättigade löntagarens pensionsförhållanden

icke inträdde. Under dessa förhållanden borde enligt de sakkunnigas

mening till den, som i nu nämnd ordning bleve berättigad till avlöning i

högre grad (eller löneklass), tillfällig löneförbättring utgå enligt i huvudsak

enahanda regler, som skolat gälla, därest han varit utnämnd till beställningen

på stat.

Det borde här anmärkas, att vid annan tjänstledighet, än nu nämnts,

ett liknande förhållande icke kunde inträda, då nämligen dels den militära

organisationen medgåve, att personalen kunde utan ändring i avlöningsförmåner

placeras i än den ena än den andra befattningen, dels

ock vid tjänstledighet avlöningen icke till någon del frånträddes i andra

fall, än då tjänstledigheten vore av längre varaktighet, i vilka fall dock

endast dagavlöningen kunde ifrågakomma att indragas.

I regel borde emellertid vid sådana förordnanden, som nu nämnts,

den tillfälliga löneförbättringen, då dess storlek vore beroende av antalet

tjänstår, utgå med allenast det lägsta belopp, som å den högre beställningen

kunde ifrågakomma. Officer, som förordnades å kaptensbeställning

i 2. klassen, borde sålunda, utöver den med dylik beställning förenade

avlöningen å stat, uppbära tillfällig löneförbättring med allenast

550 kronor. På grund därav, att de allmänna löneskalorna enligt de

sakkunnigas förslag delvis ingrepe i varandra, särskilt vad underofficerare

anginge, skulle det emellertid med en dylik anordning kunna inträffa*

att den till högre beställning förordnade finge'' vidkännas minskning

i sina löneinkomster. Till undvikande härav borde givas ett allmänt

stadgande därom, att i fall, varom nu vore fråga, löneförbättringen

städse skulle utgå med det för den högre beställningen fastställda lägsta

belopp, som erfordrades för att den sammanlagda avlöningen under förordnandet

skulle motsvara minst den sammanlagda avlöning, som tillkomme

den förordnade å hans egen beställning.

Enligt de provisoriska löneregleringar, som under de senare åren varit

gällande för befattningshavare i statsdepartementen och vissa centrala

ämbetsverk, hade såsom regel varit stadgat, att av de provisoriska

avlöningstilläggen viss del skulle anses såsom lön, viss del såsom

tjänstgöringspenningar och viss del såsom ortstillägg. Sålunda skulle

exempelvis av det belopp, 1,200 kronor, varmed provisoriskt avlöningstillägg

i allmänhet utgått till kanslisekreterare, 700 kronor anses såsom

lön, 100 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 400 kronor såsom

ortstillägg.

Tillfällig

löneförbättring

likställd

med lön m. m.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Beträffande de tillfälliga löneförbättringar, som under senare tider

medgivits åtskilliga i statens tjänst anställda civila befattningshavare, hade

däremot i regel föreskrivits, att löneförbättringen skulle utgå till befattningshavare

i samma ordning som lönen vid tjänsten eller, där avlöningen

vid tjänsten utginge i form av arvode, i samma ordning som detta. Så

hade skett exempelvis beträffande den tillfälliga löneförbättring, som för

år 1918 tillerkänts lärarpersonal vid de allmänna läroverken och vissa

andra statens undervisningsanstalter (svensk författningssamling år 1917

nr 811). Det borde även erinras, att det krigstidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, som utgått under år 1917, ansetts böra tillhöra

lönen och odelat tillkomma befattnings innehavare, även om han under

tjänstledighet avstått lönen helt eller delvis. Detsamma hade föreslagits

beträffande krigstidstillägg åt dylika befattningshavare under innevarande

år.

Vad anginge den tillfälliga löneförbättring, som nu föresloges för

personal vid armén och marinen, hade de sakkunniga ansett densamma

så mycket hellre böra hänföras till lönen, som enligt de ifrågasatta nya

löneskalorna dagavlöningen skulle i vissa fall utgå med samma eller

lägre belopp, än vad nu vore förhållandet, Därjämte borde framhållas,

att med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och sättet för avlöningens

utbetalande vid armén och marinen en motsatt anordning utan tvivel

skulle särskilt ur räkenskaps- och redovisningssynpunkt befinnas mindre

tillfredsställande.

De sakkunniga förordade således, att den tillfälliga löneförbättring,

varom nu vore fråga, skulle anses tillhöra lönen och till vederbörande

utgå i samma ordning som denna; där avlöningen endast utginge i form

av arvode eller stipendium, borde givetvis den tillfälliga löneförbättringen

anses tillhöra arvodet eller stipendiet och utgå i samma ordning, som

för sådan avlöning vore stadgad.

Personal, som

åtnjuter

krigslön.

I reglementet för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglementet)

den 24 november 1916, vilket reglemente enligt nådiga

kungörelsen den 16 november 1917 äger fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1918, är uti § 5 mom. 1 stadgat, att till personal, som åtnjuter

krigslön, icke skola utgå densamma å stat eller eljest tillförsäkrade

fredsavlöningsförmåner. Då beloppet av krigslönen, i den mån den skulle

utgå efter den lägre krigslönetariffen, i regel icke vore större än den för

vederbörliga löneklasser i stat fastställda fredsavlöningen (lön, dagavlöning,

inkvarterings- och servisbidrag samt ersättning för bränsle och

lyse) vederbörligen omräknad efter terminsbelopp, samt krigslön efter

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

den högre krigslönetariffen också beräknats efter nämnda fredsavlöning,

med tillägg av det s. k. lägre traktamentet för tjänstgöring utom förläggningsorten,

hava de sakkunniga ansett rättvist, att den tillfälliga

löneförbättring, varom nu vore fråga, finge tillgodokomma även den personal,

som vid tillträdande av krigslön hade att avstå angivna, i den

ordinarie fredsavlöningen ingående förmåner. Däremot syntes, på sätt

av arméförvaltningen framhölls i dess skrivelse den 1 mars 1917 (sid.

119 i betänkandet), skäl icke föreligga för ett medgivande, att arvodestagare,

för vilka tillfällig löneförbättring skulle ifrågakomma, finge bibehållas

vid sådan förmån, i den mån de på grund av anställning vid mobiliserat

truppförband vore eller komme i åtnjutande av krigslön. För

befattningshavare av nu avsett slag, vilka huvudsakligen utgjordes av

officerare eller underofficerare med pension och fyllnadspension, torde

nämligen krigslönen i regel överstiga sammanlagda beloppet av pensionen,

arvodet och den tillfälliga förbättringen av detsamma.

Arméförvaltningen har slutligen i sitt utlåtande den 6 april 1918 Tillfällig iönefäst

uppmärksamheten vid ett spörsmål, för vilket jag nu anhåller att vld befor(irfn.

få redogöra.

Det skulle, yttrar arméförvaltningen, vid befordran av viss personal

kunna inträffa, att denna efter befordran finge mindre avlöning, än den

förut innehaft. Detta bleve exempelvis fallet, om en tygförvaltare av

2. klassen, vilken intjänt ålderstillägg enligt nuvarande stat, befordrades

till tygförvaltare av 1. klassen (jfr sid. 100 här ovan). Samma förhållande

inträdde, om förrådsförvältare vid intendenturkåren med intjänat

ålderstillägg enligt stat befordrades till departementsskrivare eller

om sergeant av 1. klass med högst eller näst högsta lönebeloppet bleve

tyg- eller fabriksskrivare.

Genom de jämkningar i fråga om beloppen av den tillfälliga löneförbättringen

för viss civilmilitär personal, som av arméförvaltningen

föreslagits, skedde ej någon ändring härutinnan.

För undanröjande av de olägenheter, som kunde vara förenade härmed,

syntes i de av de sakkunniga föreslagna grunderna böra införas

ett stadgande av innehåll att, därest efter ingången av år 1918 militär

beställningsh av are erhölle civilmilitär beställning, eller innehavare av eu

civilmilitär beställning befordrades till annan sådan samt avlöningsförmånerna

för den senast erhållna beställningen, med inräknande av därför

bestämd löneförbättring, skulle uppgå till lägre belopp, än som tillkommit

löntagaren, därest han kvarstått i den tidigare beställningen,

lian skulle äga uppbära tillfällig löneförbättring till så stort belopp, att

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Departements

chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

hans sammanlagda avlöning å den nya beställningen icke komme att

understiga den avlöning, däri inberäknat den tillfälliga löneförbättringen,

som han skulle ägt uppbära, därest han kvarstått i den tidigare beställningen.

Stadgandet syntes lämpligen kunna införas såsom ett nytt moment

under § 4 i de föreslagna grunderna för den tillfälliga löneförbättringen

vid armén.

Mot de sakkunnigas i det föregående återgivna förslag till föreskrifter

för vissa specialfall har jag icke funnit anledning göra någon

erinran.

Till undanröjande av den oegentlighet i lönehänseende, som, på sätt

av arméförvaltningen påvisats, skulle kunna förekomma vid vissa fall

av befordran, torde ett särskilt stadgande böra meddelas i överensstämmelse

med ämbetsverkets förslag.

Med åberopande av vad i det föregående anförts får jag nu framlägga

följande förslag till

Grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss

personal vid armén.

§ I
1.

Officerare och underofficerare på aktiv stat äga med de undantag

och enligt de särskilda bestämmelser, som nedan stadgas, uppbära

tillfällig löneförbättring för åren 1918 och 1919 för den beställning, i

vilken lön på stat åtnjutes, med följande belopp för helt år räknat:

överste ...................................................................

med

800 kronor

överstelöjtnant ..................................................

1,100

»

major......................................................................

»

750

kapten (ryttmästare) av 1. klassen, som vid

början av det år, löneförbättringen avser,

uppnått följande antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6.......................

))

50

minst 6 och mindre än 9......................

»

550

»

minst 9 .........................................................

»

1,050

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

kapten (ryttmästare) av 2. klassen, som vid

början av det år, löneförbättringen avser,

uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................. med 550 kronor

minst 3 och mindre än

6......................

»

1,050

»

minst 6 och mindre än

9........................

»

1,550

minst 9 ............................

))

2,050

)j

löjtnant av 1. klassen, som

det år, löneförbättringen

följande antal tjänstår:

minst 3 och mindre än

vid början av

avser, uppnått

400

6........................

minst 6 och mindre än

9........................

800

minst 9...............................

»

1,200

))

löjtnant av 2. klassen, som

det år, löneförbättringen

vid början av

avser, uppnått

följande antal tjänstår:

450

mindre än 3 ....................

»

»

minst 3 och mindre än

6........................

850

»

minst 6 och mindre än

9 .....................

»

1,250

minst 9 .............................

1,650

underlöjtnant (fänrik), som

vid början av

det år, löneförbättringen

följande antal tjänstår:

avser, uppnått

100

mindre än 3 ....................

)>

»

minst 3 .............................

»

400

»

fanjunkare (styckjunkare), som vid början

av det år, löneförbättringen avser, uppnått

följande antal tjänstår:

300

mindre än 3 ...................

D

y>

minst 3 och mindre än

6........................

))

500

»

minst 6 och mindre än

9........................

))

700

»

minst 9 och mindre än

12 .....................

y>

900

>

minst 12............................

»

1,100

»

sergeant av 1. klassen, som

vid början av

det år, löneförbättringen

följande antal tjänstår:

avser, uppnått

300

mindre än 3

»

»

minst 3 och mindre än

0........................

»

500

»

minst G och mindre än

9........................

»

700

»

minst 9 och mindre än

12 ....................

900

minst 12..........................

1,100

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

sergeant av 2. klassen, som vid början av

det år, löneförbättringen avser, uppnått

följande antal tjanstår:

mindre än 3

med 420 kronor

» 620 »

» 820 »

minst 3 och mindre än 6

minst 6 och mindre än 9 .

minst 9 och mindre än 12

minst 12.................................

» 1,020 »

» 1,220 »

2. I de fall, då löneförbättringens belopp enligt mom. 1 är beroende

på antalet tjänstår, skall, med iakttagande i övrigt av vad nedan

i denna § sägs, såsom tjänstår beräknas:

för underlöjtnant (fänrik): tiden från utnämningen till officer, vare

sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller senare;

samt

för löjtnant, kapten (ryttmästare), sergeant eller fanjunkare (styckjunkare):

den tid, varunder en var på grund av fullmakt eller konstitutorial

innehaft beställning på stat inom sin tjänstegrad, oavsett huruvida

beställningen, vad angår löjtnant, kapten (ryttmästare) eller sergeant,

tillhört 1. eller 2. löneklassen.

3. För erhållande av löneförbättring enligt mom. 1 äger nedannämnda

personal tillgodoräkna sig tjänstår i lägre än innehavande grad

enligt följande grunder:

löjtnant, som varit underlöjtnant (fänrik) utöver 3 år: högst 3 år

av den överskjutande tiden;

kapten (ryttmästare), som under sin föregående tjänstetid uppnått

mer än 9 på ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom löjtnant: högst

3 år av den överskjutande tiden;

sergeant, som redan enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande

bestämmelserna vunnit behörighet till underofficersbeställning och

vilken sedermera innehaft beställning såsom underbefäl av manskapet

under mer än 6 år: högst 9 år av den överskjutande tiden; samt

fanjunkare (styckjunkare), som under sin föregående tjänstetid uppnått

mer än 3 på ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom sergeant:

hela den överskjutande tiden.

4. Kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben,

må, utöver vad eljest är medgivet, tillgodoräkna sig ytterligare 3 tjänstår

för erhållande av löneförbättring.

5. Officer eller underofficer, som överflyttats från marinen till

armén eller från ett truppförband till ett annat inom armén, må, därest

vid överflyttningen intet avbrott i anställningen ägt rum, såsom tjänstår

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Mcij:ts-Nåd. Proposition Nr 361.

tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra beställningen, med

iakttagande av de i dessa grunder i övrigt givna bestämmelser rörande

sådan tjänstårsberäkning.

6. Vid beräkning av tjänstår enligt mom. 2 och 3 äger kapten

vid intendenturkåren tillgodoräkna sig föregående tjänstetid såsom underintendent,

intendent av 2. klassen och intendent av 1. klassen; skolande

därvid beställning såsom underintendent anses likställd med löjtnantsbeställning

och beställning såsom intendent av 2. och 1. klassen likställd

med kaptensbeställning.

7. I andra fall än i mom. 6 sägs ankommer det på Kungl. Maj:ts

prövning, huruvida och i vilken omfattning civilmilitär beställningshavare,

som övergår till militär beställning, må såsom tjänstår för erhållande av

löneförbättring tillgodoräkna sig tjänstetid i den civilmilitära beställningen.

8. Vid beräkning enligt mom. 3 av tjänstår i beställning såsom

underbefäl av manskapet må sergeant endast tillgodoräkna sig sådan

tid, som i omedelbar följd infallit närmast före hans befordran till underofficersbeställningen,

men oberoende av huruvida tjänstgöringen fullgjorts

vid samma eller olika truppförband.

9. Den tid, varunder officer eller underofficer, efter erhållet avsked,

med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente (kår),

intill dess beställning på stat ånyo vunnits, får icke inräknas vid tjänstårsberäkning

enligt dessa grunder; och gäller vad sålunda stadgats jämväl

beträffande tid, varunder officer eller underofficer åtnjutit tjänstledighet

med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.

10. I vad mån föregående tjänstetid må för erhållande av löneförbättring

tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked

i annan ordning, än i mom. 9 sägs, och därefter vunnit förnyad anställning

med lön på stat, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall.

11. Officer eller underofficer, som från reserven övergått till beställning

på stat, må av den tid, varunder han tillhört reserven, såsom

tjänstår för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig så stor del,

som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

12. Därest efter 1918 års ingång innehavare av underofficersbeställning

befordras till officer med lön på stat, skall sådan officer, utan

hinder av vad i mom. 1 är stadgat, äga uppbära tillfällig löneförbättring

med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning såsom officer icke

kommer att understiga den avlöning, som vid befordringstillfället tillkommit

honom å underofficersbeställningen, däri inräknat, den tillfälliga

löneförbättringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.)

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

§ 2.

Följande militära beställningshavare på aktiv stat äga, med iakttagande

av övriga i dessa grunder givna bestämmelser, uppbära tillfällig

löneförbättring sålunda:

inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland med enahanda belopp som för överste,

chefen för krigsskolan och fälttygmästaren med enahanda belopp

som för överstelöjtnant,

chef för trängkår med enahanda belopp som för överstelöjtnant

eller major, allt efter den beställning på stat vederbörande kårchef

innehar,

styresman vid artilleriets fabriker med ett årligt belopp av 1,000

kronor,

tygmästare av 1. klassen vid artilleriet med samma belopp som för

major,

tygmästare av 2. klassen vid artilleriet med det belopp, som skolat

tillgodokomma honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente

(kår) och där innehaft beställning såsom kapten av 1. klassen,

tygunderofficer vid artilleriet med det belopp, som skolat tillgodokomma

honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente (kår)

och där innehaft beställning såsom styckjunkare,

förvaltare vid intendenturkåren med ett årligt belopp av 1,100 kronor,

musikfanjunkare med ett årligt belopp av 1,000 kronor,

musiksergeant av 1. klassen med ett årligt belopp av 800 kronor, samt

musiksergeant av 2. klassen med ett årligt belopp av 700 kronor.

§ 3.

Nedannämnda befattningshavare, vilka enligt stat uppbära arvoden,

fördelade i lön och dagavlöning, äga åtnjuta tillfällig löneförbättring

sålunda:

chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet såsom för överstelöjtnant

och en var av cheferna för ridskolan och för remonteringsstyrelsen

såsom för major.

§ 4.

1. Följande civilmilitära beställningshavare på aktiv stat äga, med

iakttagande av övriga i dessa grunder givna bestämmelser, uppbära tillfällig

löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

123

vid fältläkarkåren:

generalfältläkaren..................................................................... med

överfältläkaren och fältläkare med enahanda belopp

som för överstelöjtnant,

regementsläkare (chefläkare vid garnisonssjukhuset i

Stockholm) med enahanda belopp som för major,

dock att för år 1919 löneförbättring icke skall

utgå till den nämnda chefläkaren,

bataljonsläkare (sjukhusläkare resp. överläkare vid

garnisonssjukhuset i Stockholm) med avlöning

som kapten av 1. klassen .......................................... »

bataljonsläkare (sjukhusläkare resp. överläkare vid

garnisonssjukhuset i Stockholm) med avlöning

som kapten av 2. klassen .......................................... »

dock att för år 1919 löneförbättring icke skall

utgå till den överläkare vid garnisonssjukhuset i

Stockholm, som åtnjuter bataljonsläkares lön,

bataljonsläkare vid fältläkarkåren....................................... »

fältläkarstipendiat.................................................................... »

800 kronor

850 »

700 »

650 »

300 b

vid fältveterinärkåren\

överfältveterinären, år 1919, med enahanda belopp

som för överstelöjtnant,

fältveterinär, år 1918 och 1919, med enahanda belopp

som för major,

regeraentsveterinär, år 1918................................................ »

b b 1919............................................... »

bataljonsveterinär med avlöning som kapten av 2.

klassen, år 1919........................................._•..................... ®

bataljonsveterinär med avlöning som löjtnant av 1.

klassen, år 1918 och 1919.......................................... »

bataljonsveterinär med avlöning som löjtnant av 2.

klassen, år 1918 ............................................................ ”

fältveterinärstipendiat, år 1918 .......................................... »

700 b

850 b

700 b

700 b

600 b

300 b

övrig personal:

tyg- eller fabriksingenjör...................................................... » 1,000

departementsskrivare, tyg- eller fabriks förvaltare av

1. klassen, öververkmästare, fortifikationskassör b 850

B

B

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare,

tygverkmästare, verkmästare av 1. klassen ........ med

verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare,

tygbantverkare, gevärshantverkare, hantverkare

vid trängen, fortmaskinist ......................................... »

radiotelegrafist, år 1918........................................................ »

förrådsvaktmästare vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

samt vid infanteriet, trängen eller fortifikationen.

.......................................................................... ;»

övertalig förrådsvaktmästare vid intendenturkåren ...... »

poliskommissarie eller överkonstapel vid polispersonalen

i Boden eller å Karlsborg.............................. »

konstapel eller extra konstapel vid polispersonalen i

Boden eller å Karlsborg ............................................. »

1,100 kronor

'' 850 »

525 »

525 »

450 »

500 »

450 »

2. Därest efter 1918 års ingång militär beställningshavare erhåller

civilmilitär beställning eller innehavare av civilmilitär beställning befordras

till annan sådan samt löneförmånerna vid den senast erhållna

beställningen, med inräknande av därför bestämd tillfällig löneförbättring,

skulle uppgå till lägre belopp, än som skulle hava tillkommit löntagaren,

därest han kvarstått i den tidigare beställningen, skall sådan

beställningshavare äga uppbära tillfällig löneförbättring med så stort belopp,

att hans sammanlagda avlöning i den nya beställningen icke

kommer att understiga den avlöning, däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen,

som han skulle ägt uppbära, därest han kvarstått i den

tidigare beställningen.

§ 5.

Nedan angivna arvodestagare äga, där befattningen icke innehaves

av officer eller underofficer på aktiv stat, uppbära tillfällig löneförbättring

med följande belopp för helt år räknat:

befälhavare för rullföringsområde på fastlandet

officer vid Stockholms stads rullföringsområde

biträde vid rullföringsområde på fastlandet......

rullföringsbefälhavare (tillika landstormsom
rådesbefälhavare)

på Gottland....................

rullföringsbiträde (tillika landstormsförrådsför
valtare)

på Gottland.....................................

bibliotekarie vid generalstaben ...........................

med

912

kronor 50 öre,

912

»

50 »

»

730

))

»

912

»

50 »

»

730

»

»

300

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

125

aktuarie vid generalstaben ......................................................

garnisonspastor i Boden ......................................................

kommendant i Stockholm.......................................................

vaktmästare vid kommendantskapet i Stockholm............

kommendant å Karlsborg........................................................

maskinist vid krigshögskolan......................................*........

» » artilleri- och ingenjörhögskolan..................

fodermarsk vid ridskolan.........................................................

fortväbel..........................................................................................

underläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm, år 1918

amanuens vid samma sjukhus, år 1918..............................

apotekare vid samma sjukhus, år 1918 och 1919 ........

maskinist vid samma sjukhus, år 1918 ............................

maskinistbiträde vid samma sjukhus, år 1918.................

gårdsdräng vid samma sjukhus, år 1918...........................

gårdsvaktmästare, tillika snickare, vid samma sjukhus,

år 1919 .................................................................................

portvakt vid samma sjukhus, år 1918 ..............................

sjukhusväbel vid garnisonssjukhuset i Boden, år 1918

maskinist vid samma sjukhus, år 1918..............................

eldarebiträde vid samma sjukhus, år 1918........................

med 300 kronor

» 600 »

» 600 »

» 175 »

» 600 »

» 225 »

» 225 »

» 200 »

» 225 »

» 600 »

» 400 »

» 700 »

» 225 »

» 125 »

» 200 »

» 200 »

» 75 »

)> 200 »

» 225 »

» 125 »

§ 6-

För beställningshavare, som åtnjuter bostadsförmån in natura men

uppbär kontant servisbidrag, skall löneförbättringen minskas med ett

belopp, motsvarande servisbidraget.

§ 7.

Den, som under loppet av det år, löneförbättringen avser, tillträtt

eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring är förenad, eller

övergått från en till annan sådan beställning, äger å dylik beställning

uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han innehaft densamma;

skolande därvid iakttagas, att då befordran sker till beställning,

varå enligt §§ 1—2 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp

allt efter antalet tjänstår, löneförbättringen i varje fall skall beräknas

efter det belopp för helt år, som skolat tillkomma beställningshavaren,

därest han vid årets början innehaft beställningen i fråga.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avlönings
villkor.

§ 8-

Löneförbättring enligt §§ 1, 2 och 4 tillkommer icke blott löntagare,

som på grund av fullmakt, transportresolution eller konstitutorial innehar

egen beställning med" lön på stat, utan jämväl den, som i stället för avlöning

å egen beställning på grund av särskilt förordnande äger åtnjuta

samtliga med annan beställning förenade avlöningsförmåner; skolande i

senare fallet vid förordnande å beställning, varå enligt §§ 1—2

löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet tjänstår,

iakttagas, att löneförbättringen i varje fall skall utgå med det för beställningen

fastställda lägsta belopp, som erfordras för att den sammanlagda

avlöningen under förordnandet skall motsvara minst den sammanlagda

avlöning, som tillkommit den förordnade å hans egen beställning, den

tillfälliga löneförbättringen däri inräknad.

§ 9.

Den tillfälliga löneförbättringen skall anses tillhöra lönen och utgå

i samma ordning som denna; där avlöningen endast utgår i form av

arvode eller stipendium, skall löneförbättringen anses tillhöra arvodet

eller stipendiet och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning är

stadgad.

§ io.

Sådan i §§ 1—4 omförmäld personal, som på ^rund av tjänstgöring

vid mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v. åtnjuter

krigslön enligt krigsavlöningsreglementet, må, utan hinder av vad i berörda

reglemente är stadgat rörande skyldighet att frånträda fredsavlöningsförmåner,

uppbära tillfällig löneförbättring enligt de i förevarande

grunder meddelade bestämmelser.

I det föregående (se sid. 54 o. f. här ovan) hade de sakkunniga berört

frågan om fastställande vid en definitiv lönereglering för personal vid

armén och marinen av särskilda villkor för löneförmånernas åtnjutande,

och komme de sakkunniga nu att yttra sig om vilka stadganden av

dylik art tilläventyrs borde meddelas redan i samband med en tillfällig

löneförbättring.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

I detta avseende erinra de sakkunniga, att sådana villkor och bestämmelser,

som numera pläga stadgas för åtnjutande av de genom definitiva

löneregleringar för civila befattningshavare bestämda löneförmåner, väl i

regel plägat fastställas även vid provisoriska Löneregleringar för dylika

befattningshavare, men endast undantagsvis förekommit i samband med

tillfälliga löneförbättringar. De sakkunniga hade emellertid, såsom nämnt,

icke underlåtit att taga under omprövning, vilka dylika avlöningsvillkor

lämpligen skulle kunna stadgas i samband med den tillfälliga löneförbättring,

som nu skulle beredas viss personal vid armén och marinen, och hade

därvid kommit till den slutsatsen, att — oavsett de särskilda villkor, som

i det föregående förordats i fråga om tjänstårsberäkning — den enda

bestämmelse av mera reell innebörd, som under nuvarande förhållanden

bär skulle kunna ifrågakomma, vore en föreskrift, varigenom rätten att

med innehavande beställning förena annan tjänst eller befattning bleve

i viss mån begränsad, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som på

det civila förvaltningsområdet är gällande.

Bestämmelser i detta hänseende vore redan meddelade för fältläkaroch

marinläkarkårerna. Dessa bestämmelser innebure, att med ordinarie

militärläkarbeställning vid fältläkarkåren samt med befattning såsom förste

marinläkare eller marinläkare av 1. graden icke finge förenas annan

tjänst å rikets eller riksdagens stat och att med sådan beställning (befattning)

ej heller finge förenas vare sig annan tjänst å kommuns stat eller

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som vore med Kungl. Map.ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag

registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sadant verk eller bolag,

eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst,

uppdrag eller befattning ej ansåges inverka hinderligt för tjänstgöringen

såsom militärläkare (marinläkare), Kungl. Maj:t funne tjänsten, uppdraget

eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Enahanda villkor hade i den till innevarande års riksdag avlåtna

proposition (nr 83) angående fältveterinärkårens omorganisation föreslagits

att gälla även beträffande innehavare av ordinarie militärveterinärbeställning.

För mariningenjör- och marinintendenturkarerna vore liknande bestämmelser

meddelade i reglementet för marinen.

De sakkunniga ansåge skäl tala för att i samband med den tillfälliga

löneförbättring, om vilken nu vore fråga, likartade bestämmelser med dem,

som sålunda vore givna för viss civilmilitär personal, meddelades att gälla

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

även för militär personal och för annan civilmilitär personal än den nyss

nämnda, således för personal vid artilleriets fabriker, tyganstalter och

verkstäder, polispersonal m. fl. Vad särskilt arvodestagare anginge, borde

erinras, att den tillfälliga löneförbättringen skulle tillgodokomma endast

dem, vilkas arbetstid toges helt i anspråk av deras nu ifrågavarande

befattningar, och syntes vid sådant förhållande några betänkligheter icke

böra möta att även beträffande dessa befattningshavare stadga villkor

av angivet innehåll.

Emellertid hade de sakkunniga ingalunda förbisett den väsentliga

skillnad, som här förelåge mellan å ena sidan den personal vid armén

och marinen, varom nu vore fråga, och å andra sidan civila befattningshavare.

För flertalet av berörda personal vid armén och marinen vore

nämligen skyldighet stadgad att vid en väsentligt tidigare levnadsålder,

än som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare, avgå från

tjänsten, och den pension, som härvid till folie vederbörande, vore jämförelsevis

ringa. Vid sådant förhållande ställde det sig för dessa beställningshavare

givetvis såsom en nödvändighet att i tid se sig om efter

annan verksamhet, i vilken de kunde efter pensionsålderns inträde söka

sin utkomst. Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda i dylika fall

vid den prövning av gjorda framställningar om rätt att innehava bisysslor,

som borde åligga vederbörande överordnad myndighet, tillbörlig

hänsyn tagas till nu nämnda förhållande.

De villkor i förevarande avseende, som nu gällde för fältläkar- och

marinläkarkårerna samt föreslagits beträffande fältveterinärkåren, avveke

på en punkt från dem, som numera plägade föreskrivas beträffande civila

befattningshavare, nämligen därutinnan att något ovillkorligt förbud icke

stadgats mot innehavande av annan tjänst å kommuns stat, utan hade

frågan om rätt att mottaga oc]i bibehålla dylik tjänst gjorts beroende

av Kungl. Maj:ts prövning. Vid fastställande av villkor och bestämmelser

för tillfällig löneförbättring åt den personal, som avsåges i de

sakkunnigas betänkande, syntes på enahanda sätt frågan om rätt att innehava

vare sig annan tjänst å kommuns stat eller annan militär befattning

böra göras beroende på vederbörlig prövning.

Från vad nu i allmänhet stadgats beträffande civila befattningshavare

syntes ett undantag böra göras även därutinnan, att det ovillkorliga

förbud, som i dylika fall plägade meddelas mot innehavande av annan

tjänst å rikets stat, icke borde äga tillämpning på gymnastiklärartjänst.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, vore det nämligen förenat med vissa

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt besätta gymnastiklärar
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

tjänsterna vid statens läroanstalter, och syntes på grund därav frågan

om rätt att med beställning (befattning) vid armén eller marinen förena

dylik tjänst likaledes böra göras beroende av vederbörlig prövning.

Fråga om rätt att med beställning (befattning) vid armén och marinen

förena annan tjänst eller uppdrag borde prövas av den myndighet,

som ägde tillsätta beställningen (befattningen), således beträffande

officerare och flertalet civilmilitära beställningshavare i officers tjänsteställning

av Kungl. Maj:t samt, vad övrig personal anginge, av vederbörande

truppförbandschef, stationsbefälhavare eller annan i förevarande

hänseende jämnställd chef.

De sakkunniga anmärka, att, i den mån andra villkor än de, som nu

ifrågasatts beträffande den tillfälliga löneförbättringen, vore gällande för

åtnjutande av de för viss personal å stat uppförda löneförmåner, dessa

villkor givetvis komme att fortfarande äga giltighet.

Mot vad de sakkunniga här anfört har jag intet annat att erinra,

än att de ifrågasatta stadgandena icke torde höra äga tillämpning å bataljonsläkare

vid fältläkarkåren — vilkas tjänstgöringsskyldighet är begränsad

till 75 dagar om året — eller å fältskär- eller fältveterinärstipendiater.

I enlighet med vad sålunda anförts torde beträffande annan personal

än bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkar- och fältveterinärstipendiater

böra för åtnjutande av ''den tillfälliga löneförbättringen

stadgas följande villkor och bestämmelser:

att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utgår,

icke må förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets

stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens stat; samt

att med sådan beställning eller befattning ej heller må förenas vare

sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning eller gymnastiklärarbefattniDg

eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad

angår beställnings- eller befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes,

Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan beställning eller

befattning, den som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 17

Departements

ehefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Kostnads
beräkning.

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst,

uppdrag eller befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

vid försvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

Tillika torde böra förklaras, dels att en var, som efter det kungörelse

angående den tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft tillträder beställning

eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser

för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara

pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser, dels ock att förutvarande,

ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar

eller befattningar, vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden

därefter vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller

1919 eller någon del därav uppbära tillfällig löneförbättring.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som genomförandet av den

föreslagna tillfälliga löneförbättringen skulle betinga under vartdera

av åren 1918 och 1919, hade dessa av de sakkunniga beräknats med

ledning av gällande stater och för år 1919 därjämte under förutsättning

av riksdagens bifall till de i statsverkspropositionen till 1918

års riksdag framställda förslag, som avsåge ändring i den militära personalens

sammansättning eller i gällande löneförmåner för densamma.

Beträffande den personal, för vilken den tillfälliga löneförbättringen föreslagits

att utgå med olika belopp allt efter vederbörande löntagares

tjänstetid, hade de statistiska uppgifter, som infordrats av de sakkunniga,

jämväl tjänat till ledning för kostnadsberäkningen.

För den i 1918 års stater för armén upptagna personalen skulle

enligt de sakkunnigas beräkningar kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen

uppgå till följande belopp:

Officerare:

överstar .............................................

............... 43,200

överstelöjtnanter................................

............... 75,000

majorer...................................................

............... 108,000

kaptener (ryttmästare) ...................

.............. 635,000

löjtnanter ...........................................

............... 735,000

underlöjtnanter (fänrikar) ..............

............... 65,000

Kronor.

1,661,200: —

Transport 1,661,200: —

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Underofficerare:

fanjunkare (styckjunkare)!''

sergeanter ..........................1

musikunderofficerare...........

med undantag av

musikunderofficerare

Fältläkarkåren ......................

Fältveterinärkåren................

övrig civilmilitär personal

Arvodestagare ......................

Transport 1,661,200: —

735,000: —

925,000: —

270,000: — 1,930,000: —

115,000: —

......... 45,000: —

......... 230,000: —

...................... 80,000: —

Summa 4,061,200: —

Avdroge man, på sätt som skett i proposition (nr 154) till 1917 års

riksdag angående provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret,

med hänsyn till de besparingar å vederbörliga anslag, som

uppkomme på grund av vakanser, i runt tal 5 procent av den sålunda

beräknade kostnadssumman, skulle det för genomförande under år 191°

av tillfällig löneförbättring enligt de sakkunnigas förslag erforderliga

beloppet kunna beräknas till ungefär 3,850,000 kronor.

De av mig i det föregående föreslagna jämkningar i de sakkunnigas

förslag föranleda en mindre höjning i kostnadssumman. Denna ökning

avser följande personal:

musikunderofficerare (sid. 85) ....................................• •

vissa överstelöjtnanter och majorer in. fl. (sid. 85).

bataljonsläkare vid fältläkarkåren (sid. 97) ......;.........

kronor 43,200

» 5,600

» 8,800

vissa

tyganstalter m. fl. (sid. 98)...................

garnisonspastorn i Boden (sid. 107) ..........

rullföringspersonal på Gottland (sid. 107).

»

25,450: —

»

600: —

.................. »

6,570: —

Summa kronor

90,220: —

Lägges detta belopp, i avrundat tal 90,000 kronor, till den av de

sakkunniga beräknade kostnadssumman 3,850,000 kronor, kommer slutsiffran

att utgöra 3,940,000 kronor. i .

Av det å 1918 års riksstat för tillfällig löneförbättring åt personal

vid armén och marinen avsatta beloppet, 4,000,000 kronor, hava enligt

statsverkspropositionen till 1918 års riksdag 3,000,000 kronor avsetts

för lantförsvaret. För den tillfälliga löneförbättringens genomförande

under år 1918 har vidare å tilläggsstat för år 1918 utöver namnda

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

belopp beräknats under fjärde huvudtiteln ett belopp av 850,000 kronor,

vadan för år 1918 beträffande armén sammanlagt beräknats 3,850,000

kronor. Den tillfälliga löneförbättringens genomförande under år 1918 skulle

sålunda enligt mitt förslag betinga en kostnad, vilken med 90,000 kronor

överstiger det belopp, som för ändamålet avsetts i statsverkspropositionen.

Vad angår kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen under år

1919, har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen

att bland de extra förslagsanslagen för år 1919 beräkna under fjärde

huvudtiteln ett belopp av 3,850,000 kronor. Härutöver torde likaledes

ett belopp av 90,000 kronor vara erforderligt för ifrågavarande ändamål.

Beträffande beredande av medel för täckande av det sålunda vtterligare

erforderliga beloppet, för åren 1918 och 1919 tillhopa 180,000

kronor, kommer chefen för finansdepartementet att framdeles under riksdagens

lopp framställa förslag.

Såsom i annat sammanhang redan omförmälts, har med den nu

ifrågavarande tillfälliga löneförbättringen för viss personal vid armén

och . marinen avsetts att bereda personalen en kompensation för den

höjning av de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt före krigsutbrottet.

Den abnorma prisstegring, som därefter givit sig tillkänna, bör, på sätt

av de sakkunniga framhållits, mötas genom andra åtgärder, främst

genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och

krigstidshjälp.

Om man till utgångspunkt tager år 1902 — det år då den senaste

mera allmänna löneregleringen för ifrågavarande personal slutfördes —

och söker finna den höjning i de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt

under tiden därefter intill sommaren 1914, torde man icke komma

alltför långt från det verkliga förhållandet, om denna stegring angives

till omkring 18 procent. Enligt de sakkunnigas beräkningar (jfr sid. 37, 38

och 43 här ovan) skulle den tillfälliga löneförbättringen komma att, vad

armens personal beträffar, för överstelöjtnanter och kaptener ungefär

motsvara samt för löjtnanter överstiga nämnda procenttal; för övriga

officerare skulle löneförbättringen understiga och för underofficerare avsevärt

överstiga berörda 18 procent. Att underofficerarna här blivit

särskilt tillgodosedda, torde emellertid falla sig helt naturligt med avseende

å den synnerligen tryckta ekonomiska ställning, vari denna personal

hittills varit försatt.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Med den förutsättning, som sålunda varit given, eller att personalens

löneförmåner skolat genom den tillfälliga löneförbättringen uppbringas

till en nivå, ungefär motsvarande läget före krigsutbrottet, är det tydligt,

att det krigstidstillägg, som anses böra tillkomma nu ifrågavarande

liksom andra befattningshavare i statens tjänst, bör beräknas även å

den tillfälliga löneförbättringen. Jag torde i detta hänseende få erinra,

hurusom i den proposition (nr 10), som avläts till 1918 års riksdag angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare

i statens tjänst, även tillfällig löneförbättring upptagits bland de

kontanta förmåner, å vilka krigstidstillägg finge beräknas; och vid angivande

av de under olika huvudtitlar erforderliga anslagsbeloppen anförde

föredragande departementschefen, vad fjärde och femte huvudtitlarna

angår, att krigstidstillägg beräknats jämväl å det belopp, som av

1917 års riksdag avsatts för beredande av tillfällig löneförbättring vid

armén och marinen, varvid, i brist på andra grunder, till ledning tagits Kungl.

Maj:ts i proposition till 1917 års riksdag framlagda förslag. Enligt riksdagens

beslut och den sedermera utfärdade författningen i ämnet skall

krigstidstillägg beräknas även å tillfällig löneförbättring.

Jag bör slutligen anmäla, att marinförvaltningen i sitt förut omförmälda

utlåtande den 8 april 1918 uttalat sig i den riktningen, att en

viss frihet borde medgivas Kungl. Maj:t vid tolkningen av de bestämmelser,

som kunde ’ komma att av riksdagen fastställas rörande den tillfälliga

löneförbättringen, så att icke Kungl. Maj:t måtte finna sig förhindrad

att tillerkänna befattningshavare löneförbättring i fall, där sådan,

ehuru icke fullt förenlig med ordalydelsen, stode i full överensstämmelse

med de grunder, varpå författningen vilade. Detta förslag anser jag

mig emellertid icke kunna biträda.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte

dels — med återkallande av den i statsverkspropositionen under

fjärde huvudtiteln, punkt 43, gjorda framställningen om anvisande å

extra stat för år 1919 av ett förslagsanslag av 36,000 kronor för beredande

av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare med vederlikar vid

armén —• föreslå riksdagen att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss

personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å tilläggsstat för år

1918 ett förslagsanslag av 3,940,000 kronor,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss

personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av likaledes 3,940,000 kronor,

c) godkänna de av mig ovan angivna grunder för den tillfälliga

löneförbättringens utgående,

d) godkänna de av mig jämväl angivna villkor och bestämmelser

för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande, samt

e) förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den

tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller befattning,

å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den tillfälliga

löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig underkasta

sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande, ännu i

tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar eller befattningar,

vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden därefter vilja underkasta

sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller 1919 eller

någon del därav uppbära tillfällig löneförbättring,

dels och — med ändring av det i statsverkspropositionen framlagda

förslaget till ny stat för generalitetsstaten — föreslå riksdagen att ur

staten för generalitetsstaten utesluta den i nämnda stat intagna anmärkning

angående ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor

till möten och mönstringar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. E. Odhner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén

Riksdagen 1917 .................................................................................................

Särskilda sakkunniga 1917 ...............................................................................

Uppdragets begränsning med avseende å särskilda personalgrupper

Allmänna synpunkter ........................................................................................

Biktlinjer för en definitiv lönereglering

Avlöningsformer.................................................................................................

Löneskalor.........................................................................................................

Officerare.......................................................................................................

Underofficerare ..............................................................................................

Sättet för lönetursberäkningen .........................................................................

Kompaniofficerare..........................................................................................

Underofficerare .............................................................................................

Avlöningarnas belopp ........................................................................................

Förbållandet mellan lön och dagavlöning........................................................

Officerare......................................................................................................

Underofficerare .............................................................................................

Särskilda personalgrupper ..............................................................................

Generalstabens kompaniofficerare .................................................................

Musikunderofficerare vid armén .....................................................................

Intendenturkårens underofficerare .............................................................

Underofficers befordran till officersbeställning ................................................

Civilmilitär personal ....................................................................................

Särskilda avlöningsförmåner ...........................................................................

Avdrag for naturaförmåner ..............................................................................

Avlöningsvillkor................................................................................................

Pensionsfrågan ................................................................................................

Arméförvaltningens yttrande ...........................................................................

Marinförvaltningens yttrande...........................................................................

Departementschefen..........................................................................................

Tillfällig löneförbättring

Officerare och underoffioerare

Arméförvaltningens yttrande ..........................................................................

Marinförvaltningens yttrande..........................................................................

Departementschefen.........................................................................................

Särskilda spörsmål rörande militär personal

Generalstabens kompaniofficerare .................................................................

Kvarstående såsom lönlös i regemente (kår) eller flottans (kustartilleriets) stam

Anställning såsom underbefäl av manskapet ..................................................

Övergång från reserven till aktiv stat ...........................................................

Sid.

3

3

7

8

10

12

12

15

17

21

24

25

27

30

30

31

40

43

43

44

45

45

46

47

53

54

. 58

. 59

. 59

. 60

64

. 64

. 69

. 70

. 71

. 72

. 73

74

. 74

. 74

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Sid.

övergångsbestämmelser för vissa underofficerare..................................''............ 75

Chefen för krigsskolan, inspektören för kavalleriet m. fl........................................ 77

Chefen för skjutskolan m. fl........................................................... 77

Musikunderofficerare vid armén ................................................................ 7g

Förvaltare vid intendenturkåren.................................................................. 79

Viss personal vid artilleriets fabriker och tyganstalter .......................................... 80

Vissa stabsofficerare, lärare vid militärläroverk m. fl.............................................. 81

Avdrag för viss personal i Stockholm och Göteborg ............................................. 81

Avdrag för servisbidrag............................................................... g2

Särskilt hyresbidrag................................................................................ gg

Departementschefen......................................................................... gg

Civilmilitära beställningshavare ............................................................... 35

Fältläkarkåren ........................................................................ gg

Fältveterinärkåren .................................................................... g9

Personal vid arméns fabriker, tyganstalter och verkstäder m. fl............................ 89

Polispersonalen i Boden och å Karlsborg ........................................................... 9g

Departementschefen.......................................................................... 97

Personal med avlöning endast i form av arvode................................................... 101

Garnisonspastorema å Karlsborg och Boden ...................................................... 101

Personal vid arméns sjukhus ........................................................... 102

Fodermarsken vid ridskolan........................................................................ 104

^ortväblar ........................................................................................ IO4

Löneförbättringens storlek................................................................ 105

Departementsohefen.................. 107

Ifrågasatt löneförbättring för furirer av 1. klassen ............................................. 110

Departementschefen............................................................................. 412

Speoialföreskrifter för vissa fall .......................................................... Hg

Överflyttning från armén till marinen ........................................................... Hg

Kaptener vid arméns intendenturkår............................................................... Hg

Tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner ........................... 113

Förnyad anställning efter erhållet avsked ............................................................ H4

Underofficers befordran till officersbeställning ...................................................... H4

Förordnande i succession .................................................................. H4

Tillfällig löneförbättring likställd med lön ............................................................ H5

Personal, som åtnjuter krigslön .................................... Hg

Tillfällig löneförbättring vid befordran................................................................. H7

Departementsohefen......................................................................... Hg

Avlönings villkor................................................................................. 49g

Departementschefen..................................................................... 429

Kostnadsberäkning ..................................................................... 430

Departementschefen................................................................................................ 434

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. SU 1918:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1918:182 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  4. SU 1918:187 Utlåtande i anledning av vissa framställningar under fjärde huvudtiteln av statsverkspropositionen och propositionen angående tillägg sstat för år 1918. s. 1 i texten