Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen
1918-04-19 · 116 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 110 av 116 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:362, Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen
Dokumentets text
Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 362.
1
Nr 362.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen;
given Stockholms slott den 19 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss
personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å tilläggsstat för
år 1918 ett förslagsanslag av 1,320,000 kronor,
b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss
personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag av 1,265,000 kronor,
c) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående,
d) medgiva, att tillfällig löneförbättring må utgå till marindirektören
av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda belopp
som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten över stat
vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp som till
tyghantverkare vid armén,
e) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna villkor och bestämmelser för den tillfälliga löneförbättringens
åtnjutande, samt
fj förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den
tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller
befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för åtnjutande
av den tillfälliga löneförbättringen skola gälla, skall vara pliktig
underkasta sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande,
ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 322 htift. (Nr 362.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
eller befattningar, vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden
därefter vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller
1919 eller någon del därav uppbära tillfällig löneförbättring.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
3
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna, anförde härefter:
I skrivelse den 5 mars 1917 avgav marinförvaltningen infordrat förelag
till provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, r or- ring viss
slaget avsåg i huvudsak, att för år 1918 avlöningsförhöjning måtte med pe“°^1envld
vissa angivna belopp få utgå till officerare och underofficerare på aktiv
stat samt underofficerare på månadslönarstat, till underofficerskorpraler,
till vissa korpraler vid flottan, till personal vid mariuingenjörkåren, marinintendenturkåren
och marinläkarkåren, till vissa arvodestagare ävensom,
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, till annan avlöningstagare,
som enligt angivna grunder kunde anses berättigad till avlöningsförhöj
ning.
4
Riksdagen
1917.
Särskilda sakkunniga
1917.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
I anslutning till detta marinförvaltningens förslag avläts till 1917
års riksdag proposition (nr 158), däri Kungl. Maj:t föreslog riksdagen att
till provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, i enlighet
med av föredragande departementschefen angivna grunder, på extra stat
för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 1,607,000 kronor.
Samtidigt framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 154) en liknande
framställning rörande provisorisk lönereglering för viss personal vid
lantförsvaret, grundad på ett av arméförvaltningen avgivet förslag i
ämnet.
Över dessa propositioner avgav statsutskottet den 8 juni 1917 utlåtande
(nr 192), däri utskottet hemställde, att propositionerna icke måtte
av riksdagen bifallas, samt att riksdagen måtte besluta att på 1918 års
stat under titel »utgifter för kapitalökning», till avsättning för beredande
av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen under
år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 4,000,000 kronor. Vid statsutskottets
utlåtande voro fogade två särskilda reservationer, i vilka
hemställdes om avslag å Kungl. Maj:ts förslag.
Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan, andra kammaren
däremot den ena av reservationerna, blev vid gemensam votering
utskottsförslaget bifallet.
Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigade
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1917 chefen för lantförsvarsdepartementet
att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, tillkalla
högst fem sakkunniga personer jämte sekreterare för att inom lantoch
sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning
och utarbetande av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och
med år 1918 åt viss personal vid armén och marinen, avsett att föreläggas
1918 års riksdag, med rätt för departementscheferna att, efter
därom av de sakkunniga gjord framställning, under arbetets fortgång
tillkalla, för att i de sakkunnigas överläggningar deltaga, representanter
för de olika personalkategorier vid armén och marinen, som av den ifrågasatta
löneförbättringen berördes.
På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet tillkallades såsom
sakkunniga häradshövdingen B. A. Petrén, förste marinintendenten F.
Lagerholm, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Aug. Nilsson
i Kabbarp, krigsrådet C. E. Sterky och ledamoten av riksdagens första
kammare överdirektören L. Widell, varjämte uppdrogs åt häradshövdingen
Petren att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Sedan Petrén, som den 19 oktober 1917 utnämnts till statsråd, anmält
sig förhindrad att deltaga i och såsom ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar, entledigades statsrådet Petrén den 20 oktober 1917 från
det honom meddelade uppdraget, varjämte dåvarande expeditionschefen
A. E. M. Ericsson förordnades att i Petréns ställe deltaga i och såsom
ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.
Därjämte anmodades likaledes den 20 oktober 1917 översten K. E.
W. Söderhielm, kommendörkaptenen av första graden O. E. Lybeck,
fanjunkaren E. Nyquist och flaggstyrmannen K. O. Tallberg att, med
bibehållande av innehavande befattningar, tillsvidare, på kallelse av de
sakkunnigas ordförande, deltaga i de sakkunnigas överläggningar, och
hava dessa officerare och underofficerare från sagda tid deltagit i förhandlingarna.
De sakkunniga hava vidare, enligt vad av dem anmälts, haft tillfälle
att under hand rådföra sig med ytterligare ett antal representanter
för särskilda till armén och marinen hörande personalgrupper.
Nämnda sakkunniga hava numera avgivit ett den 5 mars 1918 dagtecknat
betänkande, innefattande utredning och förslag i det ärende, som
varit till dem överlämnat, och hava sedermera armé- och marinförvaltningarna
resp. den 6 och den 8 april 1918 avgivit infordrade yttranden
i ärendet.
Jag torde nu först få i korthet redogöra för innehållet i de
sakkunnigas betänkande, närmast i vad det avser personal vid marinen.
Då emellertid chefen för lantförsvarsdepartementet förut i dag
anmält berörda betänkande, i vad angår arméns personal, torde jag
beträffande vissa delar av betänkandet, som äro av mera allmän innebörd
eller vilka hava avseende å personal vid båda huvudgrenarna av
försvarsväsendet, kunna göra min redogörelse ganska kortfattad.
Till en början lämna de sakkunniga en »historisk översikt över gällande
avlöningsförhållanden» såväl vid armén (sid. 1 — 50) som även vid marinen
(sid. 51-98), och kommer jag i det följande, för att åskådliggöra min
framställning, att återgiva vissa ur denna redogörelse hämtade sammanställningar.
De sakkunniga redogöra därefter (sid. 99—146) för de förslag
rörande provisorisk lönereglering för personal vid armén och marinen,
som, på sätt jag förut erinrat, förelädes 1917 års riksdag, och för ärendets
därefter följande behandling lios riksdagen. Vidare följer i de sakkunnigas
betänkande (Bid. 147—219) en redogörelse för under de senare
åren verställda utredningar och uppgjorda förslag, åsyftande ändring i
grunderna för befordran inom kompaniofficers- och underofficersgraderna
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
och i saraband därmed omläggning av avlöningssystemet för ifrågavarande
personal.
Uppdragets I den följande avdelningen av betänkandet, som innehåller de sak
medTvseende
kunnigas eget utlåtande och förslag, yttra sig de sakkunniga inledningså
särskilda vis (sid. 221—224) om de särskilda personalgrupper, som enligt de sakPgrupper.
kunnigas mening höra bliva delaktiga av den ifrågasatta löneförbättringen.
De sakkunniga erinra därvid, att den personal, som enligt marinförvaltningens
den 5 mars 1917 avgivna förslag skulle komma i åtnjutande
av löneförbättring, utgjordes av följande grupper:
a) officerare och underofficerare på aktiv stat samt underofficerare
på månadslönarstat;
b) underofficerskorpraler;
c) gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid flottan;
d) samtliga befattningshavare vid mariningenjörkåren (mariningenjör
sstipendiater ej inräknade), marinintendenturkåren (med undantag av
advokatfiskal i Karlskrona och vaktmästare) och marinläkarkåren (med
inräknande av marinläkarstipendiaterna); samt
e) följande arvodestagare: personalen vid flottans poliskår, marinstabens
bibliotekarie, sjörullföringsbefalhavare och sjörullföringsbiträden
samt musikdirektörerna vid flottans stationer.
I Kungl. Maj:ts propositioner (nr 154 och 158) till 1917 års riksdag
gjordes icke några avvikelser från de gränser, armé- och marinförvaltningarna
uppdragit beträffande den personal, varå den provisoriska
löneregleringen vore avsedd att tillämpas. Kungl. Maj:ts förslag till
riksdagen innebar således, att den provisoriska löneregleringen skulle
tillgodokomma samma personal, som upptagits i ämbetsverkens särskilda
framställningar.
De sakkunniga hade tagit under övervägande, huruvida den tillfälliga
löneförbättring, som av de sakkunniga föresloges, borde omfatta
någon eller några personalgrupper utöver dem, å vilka ämbetsverkens
förslag hade avseende, eller huruvida tilläventyrs någon del av den personal,
som upptogs i dessa förslag, nu icke borde ifrågakomma. Härvid
hade de sakkunniga kommit till det resultatet, att de grunder, på
vilka armé- och marinförvaltningarnas förslag i förevarande hänseende
vilade och vilka även vunnit tillämpning i de till riksdagen avlåtna propositionerna,
fortfarande i allt huvudsakligt borde följas.
Sålunda hade de sakkunniga ansett sig icke höra medtaga bland
annat den personal, som tillhörde arméns eller marinens reservstater eller
reserver. Då nämligen för all sådan personal tjänstgöringsskyldigheten
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
vore av rätt begränsad omfattning, hade någon förbättring av denna personals
avlöningsförhållanden icke ansetts vara i den mån av behovet pakallad,
att frågan härom borde upptagas i samband med den tillfälliga
löneförbättring, som nu vore å bane.
Den olikhet i avseende å armén och marinen, som i ämbetsverkens
förslag och 1917 års propositioner förefanns härutinnan, att, medan vid
armén all manskapspersonal undantogs från den ifrågasatta löneregleringen,
vid marinen viss del av manskapet ansågs böra bliva delaktig
av densamma, hade de sakkunniga på skäl, som av marinförvaltningen
anförts, ansett sig böra bibehålla.
Marinförvaltningen hade i sådant avseende anfört, att manskapsklassen
vid marinen med avseende på sättet för löneförmånernas utgående
i många fall skilde sig från vad som i allmänhet vore förhållandet
för manskapspersonal vid armén. Vid armén torde nämligen endast sällsynt
förekomma, att personer, vilka icke uppnått underofficers grad,
bildat familj. Följden bleve, att manskap vid armén i allmänhet åtnjöte
sitt underhåll in natura, vadan sådant manskap icke ansetts böra
komma i fråga vid förslag till löneförbättring på grund av rådande dyrtid.
Annorlunda vore förhållandet med till manskapsklassen hörande
underofficerskorpraler vid flottan och kustartilleriet samt en del korpraler
vid flottan, vilka icke vore inkasernerade. Dessa vore i regel familjeförsörjare.
I följd härav hade det synts marinförvaltningen föreligga
fullgoda skäl att i fall av förslag till löneförbättring jämväl medtaga såväl
marinens underofficerskorpraler, vilka med hänsyn till sin tjänstgöring
kunde jämnställas med sergeanter av 2. klassen vid armén, som
ock flottans gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler.
Av marinens manskap^ behandlades i de sakkunnigas betänkande
endast underofficerskorpralerna (manskap i 1. lönegraden); beträffande
vissa av flottans korpraler (manskap i 2. lönegraden) komme de sakkunniga
att avgiva särskilt yttrande.
De sakkunniga övergå härefter (sid. 224—227) till att framlägga
vissa allmänna synpunkter, som för de sakkunniga varit vägledande vid
utarbetandet av deras förslag, och yttra härom:
Då statsutskottet i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts ovanberörda
propositioner till 1917 års riksdag fann sig icke kunna tillstyrka de
gjorda framställningarna, anförde statsutskottet bland annat, att de föreslagna
lönebeloppen grundats på en av arméförvaltningen tänkt definitiv
lönereglering, som emellertid icke på något sätt varit föremål för
Allmänna
synpunkter.
8
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
närmare prövning, och i en vid utskottets utlåtande fogad reservation
yttrades, att tillfälliga löneförbättringar, såsom avbetalning på kommande
definitiva sådana, rimligen icke kunde beviljas förrän ett nödvändigt
utredningsarbete fortskridit så långt, att åtminstone konturerna för
den sistnämnda vore utformade; i annat fall löpte man risken att förrycka
det hela.
Under dessa förhållanden hade de sakkunniga, vid fullgörande av
sitt uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för viss
personal vid armén och marinen, icke kunnat underlåta att i första band
söka klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering för ifrågavarande
personal enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att sedermera
inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen
angiva de belopp, varmed under förbanden varande förhållanden en tillfällig
löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av
personal.
Redan från början hade det emellertid för de sakkunniga stått klart,
att utarbetandet av ett förslag till definitiv lönereglering för armén och
marinen måste bliva ett såväl omfattande som i övrigt krävande arbete.
Den redogörelse, som av de sakkunniga lämnats för nuvarande avlöningsförhållanden
och deras tillkomst, gåve tillräckligt vid banden, vilken
brokig bild av avlöningsformer, avlöningssatser och avlöningsbestämmelser
det nuvarande lönesystemet företedde, i all synnerhet vad
marinen anginge. Systemet lede av en påfallande brist på enkelhet
och överskådlighet; klagomål däröver hade ock framkommit i åtskilliga
av de framställningar, som blivit till de sakkunniga överlämnade. Det
torde tillhöra en definitiv lönereglering att fullständigt och i detalj
lägga dessa förhållanden till rätta. Med den uppgift, som vore de
sakkunniga förelagd, måste de sakkunniga, i vad en definitiv lönereglering
.anginge, inskränka sig till att angiva huvuddragen av densamma,
sådan de sakkunniga ansett den böra framdeles komma till
utförande; det vidare utformandet av den definitiva löneregleringen,
därest de riktlinjer, som av de sakkunniga nu angåves, i huvudsak
vunne godkännande, betingade en vida mera ingående utredning än som
nu kunnat åstadkommas.
Med de förslag till provisorisk lönereglering för viss personal vid
armén och marinen, som av Kungl. Maj:t förelädes 1917 års riksdag,
var avsett att bereda denna personal en kompensation för den fördyring
av levnadskostnaderna i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde
anses bliva bestående, och hade sålunda någon hänsyn här icke tagits
till den dyrtid, kriget medfört. De sakkunniga hade vid sitt arbete utgått
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
från i huvudsak enahanda förutsättning. Det utkast till en definitiv
lönereglering för viss personal vid armén och marinen, som av de sakkunniga
nu framlades, liksom det därpå grundade förslaget om en tillfällig
löneförbättring hade sålunda till syfte att bringa den ifrågavarande
personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad
av läget före krigsutbrottet. De extra ordinära förhållanden kriget här
skapat borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom extra ordinära
åtgärder, i främsta rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer
som krigstidstillägg och krigstidshjälp.
När de sakkunniga sålunda haft att, såvitt anginge viss personal
vid armén och marinen, uppdraga riktlinjerna för en definitiv lönereglering,
avsedd att träda i stället för det nuvarande lönesystemet, vilket i
sina huvuddrag utformades vid 1901 och 1902 årens riksdagar, hade de
sakkunniga givetvis haft att söka vägledning i det löneregleringsarbete,
som under senare tider ägt rum inom snart sagt alla områden av den
civila förvaltningen. De förebilder de sakkunniga här haft att följa vore
av väsentligen två skilda slag: å ena sidan den typ, som tillämpats beträffande
flertalet centrala ämbetsverk och vilken först vann godkännande
år 1907 vid genomförande av lönereglering för statskontoret och arméförvaltningen,
å andra sidan de sins emellan något skiljaktiga typer,
som år 1907 och under tiden därefter vunnit tillämpning vid lönereglering
för de s. k. kommunikationsverken — postverket, telegrafverket
och statens järnvägar — ävensom för statens vattenfallsverk. Vid valet
mellan dessa båda slags typer hade det synts de sakkunniga, då fråga
vore om personal vid armén och marinen, ligga närmast till hands att söka
jämförelsepunkter i löneregleringarna för kommunikations- och vattenfalls
verken, så mycket hellre som flertalet personalgrupper vid armén
och marinen näppeligen kunde anses hava någon motsvarighet inom de
centrala ämbetsverken. Emellertid hade de sakkunniga ingalunda underlåtit
att i möjlig mån taga hänsyn även till de centrala ämbetsverkens
lönereglering, liksom de sakkunniga ej heller förbisett, att förhallandena
vid armén och marinen i åtskilliga hänseenden vore så egenartade, att
desamma vid löneregleringens genomförande krävde särskilt beaktande.
Den av de sakkunniga lämnade historiska redogörelsen ådagalade, att en
rätt väsentlig olikhet nu vore rådande mellan avlöningsförhållandena vid
armén och vid marinen. De sakkunniga hade funnit det angeläget, att, där
sådant lämpligen kunde ske, likställighet mellan de båda huvudgrenarna
av försvaret i detta avseende komme till stånd. En dylik likställighet
förutsatte emellertid i vissa fall organisationsändringar, som icke folie
inom området för de sakkunnigas uppdrag; i andra fall åter syntes mot
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 322 käft. (Nr 362.) 2
10
Riktlinjer
för en definitiv
lönereglering.
Avlönings
former.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
likställighetens åvägabringande kunna åberopas vägande skäl. Sålunda
borde bland annat uppmärksammas, att den tjänstgöring till sjöss, som
ålåge personal vid marinen, vore av sådan natur, att densamma syntes
betinga särskilda avlöningsbestämmelser.
Följande avdelning av betänkandet (sid. 228—313) innehåller eu
framställning av de riktlinjer, som de sakkunniga velat uppdraga för en
definitiv lönereglering.
De sakkunniga erinra därvid först, att marinens såväl som arméns
nuvarande lönesystem företer en mångfald skiftande avlöningsformer.
I detta sammanhang ville de sakkunniga till skärskådande upptaga de
allmänna avlöningsformer, som hänförde sig till tjänstgöring av mera
ordinarie beskaffenhet, och komme att i annat sammanhang yttra sig
om de förmåner, som tillkomme vederbörande personal vare sig på
grund av tjänstgöring av särskild art, såsom marinens sjötjänstgöring,
eller såsom ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader,
exempelvis vid resa i tjänstärende.
De avlöning! ''''ormer, som för närvarande förekomme för marinens
officerare med vederlikar vid landtjänstgöring, vore lön, dagavlöniug (i
vissa fall tjänstgöringspenningar), inkvarteringsbidrag, ålderstillägg (till
lönen) och särskilda arvoden (till lärare och befälspersonal vid vissa
läroanstalter, tillsyningsmän och uppbördsmän m. fl.). För underofficerarna
vid marinen utginge vid landtjänstgöring lön, dagavlöning, inkvarteringsbidrag,
arvoden samt ersättning för ved och ljus och därutöver
för underofficerarna vid flottan beklädnadsersättning och portion in
natura eller ersättning därför. Avlöningsformerna för marinens manskap
i 1. lönegraden (underofficerskorpralerna) vid tjänstgöring i land vore
lön, dagavlöning, inkvarteringsbidrag, beklädnad in natura, portion in
natura eller ersättning därför, lönetillägg, uppmuntringspenningar och
korpralsarvoden.
Då det gällde att angiva, vilka avlöningsformer skulle bibehållas
eller tilläventyrs ytterligare tillkomma vid en definitiv lönereglering för
personal vid armén och marinen, läge det utan tvivel närmast till hands
att ifrågasätta, huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tilllämpats
vid de under senare tider verkställda löneregleringarna för civila
verk, borde införas även i det militära lönesystemet och sålunda såsom
ordinarie avlöningsformer upptagas allenast lön och tjänstgöringspenningar
jämte ålderstillägg ävensom för särskilda fall ortstillägg. I stort
sett hade de sakkunniga funnit möjlighet föreligga att sålunda begränsa de
militära avlöningsformerna till vad som i regel gällde beträffande befattnings
-
11
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 362.
havare vid de civila verken. Vissa olikheter härutinnan hade de sakkunniga
emellertid funnit icke kunna undvikas, på sätt framginge av
vad de sakkunniga i det följande komme att anföra beträffande de särskilda
avlöningsformerna.
Vad först anginge avlöningsformen lön, borde densamma givetvis
bibehållas vid de militära och civilmilitära beställningar, för vilka denna
avlöningsform nu förekomme. De sakkunniga hade jämväl funnit sig
böra förorda, att ifrågavarande avlöningsform måtte i lönesystemet erhålla
en vidgad omfattning på det sätt, att densamma komme att, helt
eller delvis, i sig upptaga vissa nuvarande löneförmåner, vilka, på sätt
nedan närmare angåves, enligt de sakkunnigas mening borde uteslutas
ur lönesystemet.
Att vid sidan av lönen upptaga tjänstgöringspenningar såsom huvudavlöningsform
i stället för den nu utgående dagavlöningen hade de sakkunniga
på anförda grunder (sid. 230 i betänkandet) funnit möta vissa
betänkligheter. Såsom andra huvudavlöningsform för arméns och marinens
ifrågavarande personal borde därför dagavlöningen bibehållas.
Av övriga nu utgående förmåner borde enligt de sakkunnigas mening
ålderstillägg för beredande av löneförbättring åt personal, som genom
längre väl vitsordad tjänstgöring vunnit ökad erfarenhet och duglighet
i tjänsten, icke blott bibehållas såsom hittills inom det militära
lönesystemet, utan där komma till användning i betydligt vidgad omfattning.
De sakkunniga hade ock vid angivande av riktlinjerna för en
definitiv lönereglering funnit sig böra förorda införande av ett lönesystem,
i väsentliga delar grundat på ålderstillägg.
Vad beträffade avlöningsformen arvode, hölle de sakkunniga före,
att det vid en definitiv lönereglering komme att framträda såsom ett
önskemål, att denna avlöningsform kunde i möjligaste mån indragas.
Det syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde
i fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen
avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Den militära tjänstgöringens
art torde dock nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering
arvoden bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande
en del viktigare befattningar.
Avlöningsformerna inkvartering sbidrag och ersättning för ved och ljus
vid marinen (inkvarterings- och servisbidrag samt ersättning för bränsle
och lyse vid armén), vilka förmåner nu åtnjötes enligt samma grunder,
som gällde beträffande lön, borde enligt de sakkunnigas mening kunna
vid en definitiv lönereglering helt xiteslutas ur lönesystemet och i huvudsak
ersättas genom ökning av lönen eller dagavlöningen. I sådant fall
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
torde för den personal, som komme att in natura tillhandahållas någon
av de förmåner, de äldre ersättningarna avsett att motsvara, det nuvarande
innehållandet av dessa ersättningar kunna få sin motsvarighet
genom vissa efter förhållandena lämpade avdrag å avlöningen.
\ id marinen utginge inkvarteringsbidragen med högre belopp i Stockholm
och Göteborg än å övriga orter (jfr sid. 26—29 i det följande),
och på enahanda sätt uppginge inkvarterings- och servisbidragen vid
armén sammanlagt till högre belopp i nämnda två städer än å andra
platser. Den olikhet, som här förefunnes, kunde sägas för personal i
Stockholm och Göteborg innebära ett ortstillägg jämförligt med det, som
allmänt, om ock i rätt växlande former, införts i de civila verkens löneregleringar.
Vid genomförande för personal vid armén och marinen av
eu definitiv lönereglering, enligt vilken inkvarterings- och servisbidrag
skulle uppgå i lönen eller dagavlöningen, syntes det böra tagas i övervägande,
huruvida icke det lämpligaste sättet att ernå önskad utjämning
mellan olika orter, såvitt hyreskostnader och andra sådana förhållanden
anginge, vore att upptaga ortstillägg såsom avlöningsform även i det
militära lönesystemet. De sakkunniga hade emellertid så mycket mindre
ansett sig böra upptaga detta spörsmål till närmare skärskådande, som
frågan om ortstillägg till statstjänstemän i gemen för närvarande vore
beroende på särskilda undersökningar (jfr riksdagens skrivelse den 31
maj 1917, nr 216, angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.).
Från och med år 1917 hade förmånen av särskilt hyresbidrag medgivits
för gifta underofficerare med vederlikar vid armén, vilka icke erhölle
bostad in natura, och sedan marinförvaltningen efter anmodan
avgivit yttrande rörande dylikt bidrag åt motsvarande personal vid marinen,
hade detta yttrande överlämnats till de sakkunniga för att tagas
i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget.
Införandet av berörda avlöningsform för arméns gifta underofficerare
var grundat på önskvärdheten av att åstadkomma en viss utjämning i
fråga om denna personals inkvarteringsförhållanden. Eu dylik utjämning
syntes i varje fall komma att inträda, så snart erforderliga arbeten
för bostäders iordningställande hunnit slutföras. På grund härav och
då ifrågavarande allenast för gift personal avsedda löneförmån torde
sakna motsvarighet inom löneregleringarna för de civila verken samt
det nuvarande hyresbidragets belopp vore förhållandevis ringa — högst
75 och lägst 45 kronor för år — borde detsamma enligt de sakkunnigas
mening icke bibehållas vid en definitiv lönereglering för armén. Härav
följde, att de sakkunniga icke heller kunde förorda införande vid marinen
av hyresbidrag till de gifta underofficerarna.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Beträffande därefter de till flottans underofficerare för närvarande
utgående förmånerna av beklädnadser sättning och portion in natura eller
ersättning därför, vilka avlöningsformer saknade motsvarighet beträffande
underofficerarna vid armén, syntes det icke möta några betänkligheter
att vid en definitiv lönereglering utesluta desamma ur lönesystemet.
Vad slutligen anginge avlöningsformerna för marinens manskap av
1. lönegraden (undero fficerskorpralerna), syntes dessa avlöningsformer
kunna vid genomförandet av en definitiv lönereglering förenklas på det
sätt, att ökad lön och dagavlöning finge i sig innefatta, förutom det
nuvarande inkvarteringsbidraget, även de nu utgående förmånerna av
lönetillägg samt uppmuntring spenning ar. För den personal, som erhölle
förläggning i kronans hus, syntes avdrag böra göras å avlöningen med
ett belopp, som motsvarade värdet av kasärnförläggningen. De nuvarande
förmånerna av beklädnad och portion borde däremot enligt de sakkunnigas
mening fortfarande utgå in natura.
Härefter angiva de sakkunniga, enligt vilka grunder löneskalorna för
ifrågavarande personal borde vid en definitiv lönereglering anordnas,
och anföra därom bland annat följande.
Enligt nu gällande regler både löneuppflyttning för officerare och
underofficerare kunnat ske endast genom befordran från lägre till högre
beställning eller, där för beställning av vissa grader (kaptener ävensom,
vid armén, jämväl löjtnanter och sergeanter) två löneklasser vore upptagna
i vederbörande stater, genom transport (uppflyttning) från den
lägre till den högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna
angåves. Då emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar),
även där de skett väsentligen efter tur, alltid måst förete en viss
oregelbundenhet, hade det icke kunnat undvikas, att väsentliga olikhetei
givit sig till känna beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning
kunnat vinnas av de enskilda löntagarna. Komme det direkta samband,
som nu ägde rum mellan löneuppflyttning och befordran, att brytas, så
att löneuppflyttning kunde i större eller mindre utsträckning äga, rum
oberoende av befordran, bleve därav en given följd, att rådande ojämnheter
i befordringarna icke komme att på enahanda sätt som nu föranleda
ojämnheter i avlöningsförhållandena.
Vid utarbetande av ett lönesystem för personal vid armen och marinen
måste man enligt de sakkunnigas mening utgå därifrån, att en viss
oregelbundenhet i befordringarna alltid komme att förefinnas, och anpassa
systemet i förhållande därtill. Genom införande av alderstillägg komme
den inverkan, som nämnda oregelbundenhet kunde utöva på avlöningsförhållandena,
att i avsevärd mån neutraliseras.
Löneskalor.
14
Officerare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Vad anginge den närmare anordningen av ett för personal vid
armén och marinen avsett lönesystem med ålderstillägg, hava de sakkunniga
funnit sig på anförda grunder (sid. 234—235 i betänkandet)
böra föreslå för kompaniofficerare tre särskilda löneskalor, nämligen en
för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter (löjtnanter av nuvarande
1. och 2. klassen vid armen) och en för kaptener av nuvarande 1. och
2. klassen, samt för underofficerare två särskilda löneskalor, den ena för
underofficerare av 2. graden (sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen
vid armén) och den andra för flaggunderofficerare samt underofficerare av
1. graden (fanjunkare vid armén). — Beträffande avlöningen för officerare
i högre beställning än kaptens ävensom för underofficerskorpraler yttrade
sig de sakkunniga i det följande.
I syfte att vinna erforderlig ledning för bedömande av lämpligaste
sättet för löneskalornas anordning hade de sakkunniga under september
månad 1917 låtit från officerare och underofficerare ävensom, vad marinen
beträffar, jämväl från det till underofficerskorprals grad befordrade manskapet
infordra uppgifter rörande bland annat 1) den levnadsålder-, då
en var vunnit första officers- resp. underofficersutnämning och vid marinen
befordran till underofficerskorprals grad, 2) den tid, då lön tillträtts
såsom officer, underofficer eller (för underofficerskorpral) manskap i 1.
lönegraden samt 3) de olika tider, under vilka lön åtnjutits i resp. löneklasser.
_ Sedan nämnda uppgifter blivit statistiskt bearbetade, hade det huvudsakliga
resultatet av denna utredning sammanförts i vissa vid de sakkunnigas
betänkande fogade tabeller.
Av dessa tabeller, i vad de avsåge marinens officerare, framginge
bland annat, att levnadsåldern vid första utnämningen till officers grad
i medeltal varit något mindre än 22 år vid flottan och 22 år eller något
däröver vid kustartilleriet. Antalet nuvarande officerare, som efter första
utnämning fått någon tid som surnumerära underlöjtnanter (fänrikar) vänta
på erhållande av beställning med lön på stat, vore vid flottan 99 och
vid kustartilleriet 45, motsvarande resp. 33''3 och 42‘9 procent av dem,
från vilka statistiska uppgifter inkommit, och surnumerärtidens längd
vore i medeltal 0-7 år vid flottan och l-o år vid kustartilleriet.
Den tid, under vilken lön i militära beställningar av olika grader
åtnjutits av officerare vid marinen, vilka numera befordrats till högre
beställning, vore i medeltal följande:
Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 362.
15
vid flottan:
vid kustartilleriet:
lön
såsom underlöjtnant (fänrik) .........
............... 2''7 år
3''O år
»
» löjtnant.....................................
.............. 7-o ).>
6‘5 »
»
» kapten av 2. klassen .........
.............. 3''4 »
5-1 »
» » » 1 » ..........
............... 8''8 »
6''3 »
» kommendörkapten av 2.
graden
(major)..................................
.............. 3''9 »
4*o »
Jämfördes härmed motsvarande
siffror för armén -
— vilka angåve
tiden för innehavande av lön såsom underlöjtnant (fänrik), löjtnant av
2. och 1. klassen, kapten av 2. och 1. klassen samt major till resp. 3*5,
4-o, 5''5, 3-8, 6''5 och 3 4 år — framginge härav, att befordran inom kompaniofficersgraderna
varit något snabbare vid flottan och kustartilleriet
än vid armén, såsom helhet betraktad.
Yad officerarna anginge, ådagalade de statistiska uppgifterna en påfallande
likhet därutinnan, att första utnämningen till officer vid armén
och vid marinen skett vid eu levnadsålder, som i regel icke alltför
mycket skilde sig från 22 år. Då nu för kompaniofficerare pensionsåldern
vore 50 år vid armén och 55 år vid marinen, kunde sammanlagda
officerstiden för dem, som stannade i kaptensgraden, beräknas till
omkring 28 år vid armén och 33 år vid marinen, således avsevärd kortare
tjänstetid än som i regel förekomme på det civila förvaltningsområdet.
Enligt de sakkunnigas mening borde i sådana fall som det föreliggande
högre pensionsålder icke föranleda införande av flera ålderstillägg.
De löneskalor, som kunde komma att bestämmas för arméns
officerare, borde alltså bliva gällande även för officerarna vid marinen.
Man borde följaktligen här räkna med en officerstid av sammanlagt omkring
28 år, därav omkring 3 år såsom fänrik (underlöjtnant), omkring
9 år såsom löjtnant (något kortare dock vid marinen) och återstoden såsom
kapten.
Vid löneskalornas uppgörande borde emellertid tillses, att det sista
ålderstillägget såsom kapten komme att vid normal befordran nås en
viss tid före pensionsåldern. Löneskalorna borde därför enligt de sakkunnigas
mening så avpassas, att tiden för vinnande av nämnda ålderstillägg
infölle vid en levnadsålder av något mer än 40 år.
Då nu, såsom framginge av det nyss nämnda, utgångspunkten för
de efter hand inträdande löneförhöjningarna för officerare vore förlagd
till en så låg levnadsålder som i medeltal 22 år och med hänsyn härtill
avlöningen för de lägsta officersbeställningarna måste sättas relativt låg,
men å andra sidan kaptens slutavlöning borde fixeras till ett ej alltför
16
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
ringa belopp, måste inom kompaniofficersgraderna löneförhöjningarna
bliva jämförelsevis betydande och följa på varandra efter ganska korta
mellantider.
I enlighet härmed hade de sakkunniga kommit till den slutsatsen,
att löneförhöjningarnas antal borde bliva sju och att intervallerna för
ålderstilläggens intjänande, i likhet med vad som i regel vore fallet inom
kommunikationsverkens och vattenfallsverkens lönesystem, borde bestämmas
till så kort tid som 3 år.
En kompaniofficer kunde — om man här i främsta rummet toge
hänsyn till förhållandena vid armén — antagas vid normal befordran
komma att uppbära lön såsom fänrik (underlöjtnant) omkring 3 år, såsom
löjtnant omkring 9 år och såsom kapten under sin återstående tjänstetid,
omkring 16 år. De sju avsedda löneförhöjningarna skulle sålunda
i det antagna fallet komma att inträda: den första vid befordran till
löjtnant, den andra och tredje efter ytterligare resp. 3 och 6 år, den
fjärde vid befordran till kapten samt den femte, sjätte och sjunde efter
ytterligare 3, 6 och 9 år. Schematiskt skulle löneskalorna för kompaniofficerare
kunna framställas sålunda:
Åter-
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
stående
tj änste- tid.
Kapten .............................................
X
X
X
X
Löjtnant ..........................................
—
X
X
X
—
—
—
_
Fänrik (underlöjtnant)........................
X
—
—
_
—
—
—
—
De sakkunniga funne emellertid en viss jämkning beträffande konstruktionen
av dessa löneskalor vara påkallad i syfte att tillgodose dels
underlöjtnanter, som icke inom 3 års förlopp nådde löjtnantsbeställning,
dels löjtnanter, som kvarstode i sådan beställning mer än 9 år. För
sådant ändamål borde, ungefär i överensstämmelse med vad som tillämpades
inom kommunikationsverkens och vattenfallsverkens lönesystem, de
särskilda löneskalorna för underlöjtnanter, löjtnanter och kaptener i viss
mån ingripa i varandra på det sätt, att, utöver vad den nyss återgivna
schematiska framställningen angåve, underlöjtnant tillerkändes rätt till
ålderstillägg efter 3 år samt att löjtnant erhölle rätt till ytterligare ett
ålderstil]ägg, vilket sålunda skulle utgå efter det vederbörande i 9 år
innehaft löjtnantsbeställning. Därutöver borde, på sätt jämväl vore förhållandet
inom de nyss åberopade lönesystemen, vid befordran till löjt
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
17
nants- eller kaptensbeställning den utnämnde äga rätt att för åtnjutande
av ålderstillägg i den högre beställningen tillgodoräkna sig den tid intill
högst 3 år, varunder han uppburit avlöning inom högsta löneklassen
för den beställning, han före utnämningen innehaft. Exempelvis
skulle sålunda en underlöjtnant, som under 5 år uppburit avlöning
såsom underlöjtnant och därefter befordrades till löjtnant, redan efter
ett års förlopp komma i åtnjutande av ålderstillägg å löjtnantsbeställningen
o. s. v.
I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen
erhålla följande förändrade utseende:
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
3 år.
Åter- stående
t j änste- tid.
Kapten .............................................
_
_
_
_
X
X
X
X
! Löjtnant ..........................................
—
x
X
X
X
—
—
—
| Fänrik (underlöjtnant)........................
X
X
—
—
—
—
—
—
Enligt denna uppställning komme sålunda löneskalorna för kompaniofficerare
att under två perioder löpa parallellt med varandra, nämligen
dels i fråga om underlöjtnants slutavlöning och löjtnants begynnelseavlöning
dels ock beträfiände löjtnants slutavlöning och kaptens
begynnelseavlöning.
Vid utformandet av ifrågavarande löneskalor hade det spörsmålet
uppstått, huruvida de ålderstillägg, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle utgå vid de militära beställningarna, borde utgöra tillägg endast
till lönen, på sätt i lönesystem enligt den s. k. statskontorstypen vore
förhållandet, eller fördelas på lön och dagavlöning (= tjänstgöringspenningar),
i likhet med vad som skett vid kominunikationsverkens och
vattenfallverkens löneregleringar. De sakkunniga hade för sin del, vad
personal vid armén och marinen beträffar, på anförda skäl (sid. 240)
funnit sig böra giva företrädet åt det förra alternativet. Under det att
sålunda enligt de sakkunnigas förslag den egentliga lönen skulle utgå
efter en genom de tre kompaniofficersgraderna fortlöpande skala, så att
underlöjtnants slutlön sammanfölle med löjtnants begynnelselön samt
löjtnants slutlön med kaptens begynnelselön, skulle för löjtnant med begynnelseavlöning
dagavlöningen vara högre än för underlöjtnant med
ålderstillägg, och likaså skulle kapten med begynnelseavlöning åtnjuta
högre dagavlöning än som till komme löjtnant med slutavlöning.
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 322 höft. (Nr 362.)
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Under
officerare.
Till belysande av frågan om huru det lönesystem, som de sakkunniga
sålunda förordade, skulle komma att verka enligt hittillsvarande
befordringsförhållanden, hava de sakkunniga lämnat vissa statistiska
sammanställningar rörande dels den tid, räknat efter treårsperioder, varunder
avlöning i olika löneklasser åtnjutits av officerare, som numera
befordrats till högre beställning, dels ock den tid, varunder nuvarande
kaptener av 1. klassen uppburit avlöning såsom kaptener (av 2. och 1.
klassen), således sammanlagda kaptenstiden för dessa beställningshavare.
Jag torde här få hänvisa till nämnda redogörelser (sid. 241—242 i betänkandet).
De sakkunniga hade i det föregående uttalat sig angående lämpligaste
anordningen av löneskalor för sådana officersbeställningar vid armén
och marinen, till vilka befordran i huvudsak skedde efter tur, nämligen
kompaniofficersbeställningarna, och i fråga om dem förordat en utsträckt
användning av avlöningsformen ålderstillägg.
Beträffande officerare av högre grad än kaptens, d. v. s. regementsofficerare
samt generalspersoner (flaggmän), ställer sig, yttra de sakkunniga,
frågan om lämpligheten av ett lönesystem med ålderstillägg
väsentligen olika redan därför, att befordran till dylika beställningar
uteslutande sker genom urval. Med avseende härå och på i övrigt anförda
grunder (sid. 242—243 i betänkandet) ansåge de sakkunniga, att
ålderstillägg å dessa beställningar icke borde ifrågakomma.
Vad därefter anginge underofficerarna, gåve de föreliggande statistiska
uppgifterna vid handen, att levnadsåldern vid första utnämningen
till underofficers grad i medeltal vore 33''4 år vid flottan och 30''l år vid
kustartilleriet (27-3 år vid armén).
Befordran till underofficer vunnes emellertid vid en i hög grad växlande
levnadsålder, men i stort sett betydligt tidigare vid armén än vid
marinen och likaledes avsevärt tidigare vid kustartilleriet än vid flottan.
Denna olikhet vid de olika grenarna av försvaret vore givetvis beroende
på skiljaktiga organisatoriska förhållanden.
Underofficerare över stat utnämndes vid marinen allenast efter Konungens
i varje fall lämnade medgivande. Särskilt vid flottan hade dylika
utnämningar blott undantagsvis förekommit.
Den tid, under vilken lön såsom underofficer av 2. graden åtnjutits
av nuvarande flaggunderofficerare vid flottan och underofficerare av 1.
graden vid kustartilleriet, vore i medeltal 7''8 år resp. 9''8 år.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
19
Såsom redan anmärkts, vore en synnerligen stor ojämnhet rådande
med avseende å den levnadsålder, då befordran skedde till underofficers
grad. Det läte sig därför här knappast göra att, i likhet med vad de
sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta beträffande officerarna, vid uppgörandet
av löneskalorna välja en utgångspunkt, ungefär sammanfallande
med tiden för befordrans vinnande till lägsta underofficersgraden.
De sakkunniga ansåge, att bestämmandet av utgångspunkten i förevarande
avseende börde bliva beroende av den tid, då den fast anställda
underbefälspersonalen efter vunnen kompetens för befordran till underofficer
uppnått den högst avlönade beställningen såsom underbefäl av
manskapet, nämligen'' vid marinen såsom manskap i 1. lönegraden (vid
armén såsom furir av 1. klassen). Ernåendet av dessa beställningar,
vilkas innehavare i allmänhet torde hava att fullgöra tjänstgöring motsvarande
den, som ålåge underofficerare i lägsta graden, torde kunna
beräknas infalla efter en tjänstetid vid krigsmakten av 6 till 7 år eller
alltså, om första anställning vid krigsmakten vunnes under nittonde levnadsåret,
vid en levnadsålder av omkring 25—26 år.
För att verkningarna av de ojämna befordringsförhållandena för
underofficerspersonalen icke skulle bliva alltför kännbara, borde följaktligen
lönesystemet anordnas så, att vid beräkning av tjänstår för vinnande
av ålderstillägg sådan hänsyn toges till tjänstetiden såsom underbefäl,
att var och en underofficer, som efter vunnen kompetens till underofficersbeställning
fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl utöver- viss tid,
vilken skäligen kunde bestämmas till samma antal år som tidsintervallerna
i löneskalan, finge med viss begränsning tillgodoräkna sig den sålunda
överskjutande tiden.
I anslutning härtill hade de sakkunniga ansett sig böra för underofficerarna
ifrågasätta en sådan anordning av löneskalorna, att desamma,
räknat från en levnadsålder av i medeltal omkring 25—26 år vid befordran
till manskap i 1. lönegraden (furir av 1. klassen), koinme att
omfatta — utöver nyssberörda period såsom underbefäl av manskapet,
vilken ej skulle få tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg —- ytterligare
fem treårsperioder innan slutavlöningen såsom flaggunderofficer
(underofficer av 1. graden, fanjunkare) skulle ernås. Slutavlöningen i
högsta underofficersgraden skulle sålunda vinnas vid en beräknad levnadsålder
av omkring 43—44 år.
Vid uppbyggandet av dessa löneskalor för underofficerare hade de
sakkunniga vidare haft att besvara det spörsmålet, huru stort antal ålderstillägg
borde ifrågakomma för de särskilda beställningarna och i vilken
20
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
utsträckning skalorna lämpligen borde ingripa i varandra. Då underofficerare
ej sällan kunde komma att såsom underofficerare av 2. graden
(sergeanter) kvarstå till pensionsåldern, borde antalet ålderstillägg för
beställning såsom underofficer av 2. graden (sergeant) sättas något högre,
än vad som föreslagits för löjtnanter och kaptener. De sakkunniga
hade därför ansett fyra ålderstillägg vara erforderliga för dessa lägsta
underofficersbeställningar. På grund av önskvärdheten att för underofficerare
med ungefär lika sammanlagd tjänstetid vid krigsmakten vinna
största möjliga likhet i avlöningshänseende och då, på sätt ock de statistiska
uppgifterna ådagalade, ojämnheten i befordringsförhållandena
vore avsevärt större för underofficerare än för officerare, hade de sakkunniga
vidare funnit nödvändigt, att löneskalan för flaggunderofficerare
(underofficerare av 1. graden, fanjunkare) anordnades så, att begynnelselönen
för dem icke sattes högre, än att den motsvarade den lägre underofficersgruppens
lön med intjänande av allenast ett ålderstillägg. Löneskalorna
för de båda underofficersgrupperna skulle därför fortlöpa jämsides
med varandra under fyra treårsperioder. För flaggunderofficerare
(underofficerare av 1. graden, fanjunkare) borde efter utgången av den
sista av dessa perioder tillkomma ytterligare ett ålderstillägg, så att
hela antalet sådana, liksom för underofficerare av 2. graden (sergeanter),
komme att utgöra fyra. Härigenom skulle under ovannämnda antagande
för den, som ej befordrades till underofficersbeställning i den
högsta graden, slutlönen komma att ställa sig så mycket lägre än slutlönen
för sistnämnda slags beställningar, som motsvarade det sista ålderstillägget.
De för underofficerarna ifrågasatta löneskalorna kunna schematiskt
belysas sålunda:
3 år.
3 år.
3 år.
•3 år.
3 år.
Återstående
tjänstetid.
''
Flaggunderofficer (underofficer av 1. graden, fan- junkare)......................................
X
X
X
X
X
Underofficer av 2. graden (sergeant) .............
X
X
X
X
X
—
Liksom i fråga om kompaniofficerare både de sakkunniga även här
avsett, att ålderstilläggen skulle utgöra tillägg endast till lönen och att
dagavlöningen skulle utgå med samma belopp till alla underofficerare
inom vardera av de två grupperna av beställningar: flaggunderofficer
. Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362. 21
(underofficer av 1. graden, fanjunkare) och underofficer av 2. graden
(sergeant).
Vid tillämpning av ifrågavarande löneskalor för underofficerare förutsattes
jämväl, på enahanda sätt som i fråga om officerare och i enlighet
med det inom kommunikations- och vattenfallsverkeu tillämpade lönesystemet,
att, när befordran skedde till högre beställning, den befordrade
skulle i den nya beställningen erhålla minst samma lön som den, han
vid befordringstillfället innehade i den lägre beställningen, samt därutöver
äga rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den
tid intill högst tre år, varunder han åtnjutit den vid befordringstillfället
innehavda lönen. En underofficer av 2. graden, som exempelvis under
ett år åtnjutit andra ålderstillägget, skulle sålunda efter befordran till
flaggunderofficer bibehålla den lön, han innehade såsom underofficer
av 2. graden, och vinna rätt till nytt ålderstillägg efter ytterligare två
års förlopp. Genom befordran skulle han emellertid genast komma i
åtnjutande av förhöjd dagavlöning.
Huru det av de sakkunniga förordade lönesystemet för underofficerare
skulle te sig vid tillämpningen, hava de sakkunniga åskådliggjort genom
tabellariska översikter över den tid, räknat efter treårsperioder, varunder
nuvarande flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) uppburit lön
dels såsom underofficerare av 2. graden dels ock i sin nuvarande beställning.
Till dessa översikter (sid. 248 i betänkandet) anhåller jag att här
få hänvisa.
Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna grunder, enligt
vilka ett nytt lönesystem för officerare och underofficerare borde uppbyggas,
övergå de sakkunniga till att yttra sig om vissa närmare bestämmelser,
som borde meddelas angående rätt för innehavare av sådana
beställningar, vid vilka ålderstillägg skulle ifrågakomma, d. v. s. kompaniofficers-
och underofficersbeställningarna, att i särskilda fall tillträda
dylik löneförhöjning.
Enligt de regler i berörda hänseende, som fått uttryck i avlöningsbestämmelserna
för civila verk och vilka vunnit tillämpning även i sådana
fall, då ålderstillägg redan för närvarande utginge enligt stater
under fjärde och femte huvudtitlarna, finge ålderstillägg ej tillt rädas
förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder
blivit uppnådd. Enahanda föreskrift borde givetvis meddelas i
fråga om rätt till ålderstillägg för kompaniofficerare och underofficerare.
Sättet för
lönetur sb er åkning
en.
22
Kompani
officerare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Vid beräkning av tjänstålder borde i intet fall få inräknas tid, varunder
vederbörande beställningshavare haft avsked från beställning på
stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstå
i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam.
På sätt i det föregående angivits, förutsatte tillämpningen av det
för kompaniofficerare och underofficerare föreslagna lönesystemet, enligt
vilket löneskalorna för de olika beställningarna skulle delvis ingripa i
varandra, att vederbörande löntagare skulle under vissa förutsättningar äga
rätt att för vinnande av ålderstillägg å innehavande befattning tillgodoräkna
sig den tid, varunder han såsom ordinarie innehavare beklätt
lägre befattning. Emellertid förelåge, vad kompaniofficerare och underofficerare
anginge, sådana särskilda förhållanden, att frågan om rätt för
dessa beställningshavare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss föregående tjänstgöring utöver vad nyss är nämnt syntes tarva
ett ingående övervägande, och härvid framträdde i första hand behovet
att fastställa lämpliga utgångspunkter för den lönetursberäkning, varom
här vore fråga.
Beträffande först kompaniofficerare, hava de sakkunniga efter en ingående
motivering (sid. 250 o. f.), vilken jag icke torde behöva här återgiva,
uttalat sig för att vid genomförandet av en definitiv lönereglering
för arméns och marinens kompaniofficerare bör till utgångspunkt
för lönetursberäkningen väljas början av året näst efter det, då efter
avlagd officersexamen utnämning skett till officer, samt att för erhållande
av ålderstillägg sålunda bör tillgodoräknas fullgjord tjänstgöring
icke blott i beställning på stat utan jämväl såsom surnumerär fänrik
(underlöjtnant). Särskilda föreskrifter i detta hänseende syntes emellertid
bliva erforderliga- beträffande sådan personal i reserven, som överginge
till aktiv stat.
Efter en redogörelse för nu gällande utbildningsföreskrifter beträffande
officerare vid armén och marinen anföra de sakkunniga, att för de
ynglingar, som samtidigt inginge på militärbanan, officersutnämning
kunde påräknas bliva vunnen av dem, som tillhörde armén eller kustartilleriet,
i slutet av andra kalenderåret efter det, då vederbörande avlagt
studentexamen. För dem åter, som utbildades för officersanställning
vid flottan, toge utbildningstiden ytterligare omkring ett år i anspråk,
så att officersutnämningen icke följde förrän vid slutet av tredje kalenderåret
efter det, då studentexamen avlagts. Det kunde ifrågasättas,
huruvida icke vid eu definitiv lönereglering nu nämnda olikhet borde
vinna beaktande, då det gällde att bestämma de grunder, efter vilka
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
ålderstillägg skulle utgå till kompaniofficerare. I sådaut hänseende borde
tagas under övervägande, om ej den tid, efter vilken ålderstillägg finge
tillträdas av underlöjtnant (fänrik) vid flottan, vilken erhållit sin utbildning
i nu angiven ordning, borde bestämmas till två år i stället för den period
av tre år, som vid tillämpning av de föreslagna löneskalorna skulle utgöra
den normala intervallen för ålderstilläggs utgående. I fråga om den tillfälliga
löneförbättring, till vilken de sakkunniga hade att avgiva förslag,
syntes berörda spörsmål kunna lämnas å sido, då dels flertalet av flottans
nuvarande officerare genomgått sjökrigsskolan, innan nu gällande bestämmelser
om utbildningstiden trädde i kraft, dels ock närmare utredning erfordrades,
huruvida ej en dylik gynnsammare lönetursberäkning tilläventyrs
borde vinna tillämpning även på vissa andra grupper av personal.
Då frågan gällt att för underofficerarna bestämma en liknande utgångspunkt,
som i det föregående angivits beträffande kompaniofficerarna,
hade de sakkunniga givetvis i första hand tagit under övervägande,
huruvida ej den synnerligen stora ojämnhet, som, enligt vad föreliggande
statistiska uppgifter utvisade, gåve sig tillkänna beträffande
befordran till underofficer, borde, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande
kompaniofficerarna, föranleda därtill, att ålderstilläggsberäkningen
för underofficerarna finge taga sin början från tiden för första befordran
till underofficers grad, även för den händelse denna befordran
icke vore förenad med erhållande av lön å underofficersbeställning. Av
anförda skäl (sid. 254) ansåge emellertid de sakkunniga denna utgångspunkt
icke lämpa sig för en lönetursberäkning, som hade till ändamål
att verka utjämnande i avlöningshänseende.
De sakkunniga hava därefter till skärskådande upptagit vissa andra
alternativ, som i föreliggande framställningar ifrågasatts beträffande
valet av utgångspunkt för lönetursberäkningen, nämligen dels tiden för
vunnen kompetens till underofficersbeställning, dels tiden för första fasta
anställning vid krigsmakten, dels uppnåendet därefter av viss levnadsålder,
exempelvis 21 år, dels ock tiden för tillträdande av beställning
såsom korpral eller furir (distinktionskorpral).
4 Av dessa olika uppslag hava emellertid de sakkunniga på anförda
grunder (sid. 255—259) ansett sig böra lämna de tre förstnämnda åsido.
Under dessa förhållanden hade för de sakkunniga endast återstått
att i det ovan sist angivna förslaget — tiden för tillträdande av beställning
såsom korpral eller furir (distinktionskorpral) — söka finna en
lämplig utgångspunkt för beräknande av den tjänstetid, som borde vara
grundläggande för underofficerarnas rätt till ålderstillägg. Enligt beford
-
Underoffice
rare.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
ringsbestämmelserna för såväl flottan som kustartilleriet vore såsom villkor
för uppflyttning till högsta (första) lönegraden för manskap stadgat
bland annat, att vederbörande löntagare skulle hava varit anställd vid
sjömanskåren (resp. kustartilleriet) minst 72 månader. Härjämte fordrades,
att den, som ifrågasattes till befordran, vore nnderofficerskorpral,
d. v. s. att han genomgått all den utbildning, som krävdes för vinnande
av underofficersbeställning. I dessa bestämmelser ävensom i det förhållandet,
att underofilcerskorpralerna — med den organisation, som för
närvarande vore gällande — vid flottan så gott som uteslutande och vid
kustartilleriet till största delen förrättade underofficers tjänst, hade de
sakkunniga trott sig finna fullgiltiga skäl att föreslå, att marinens underofficerare
finge, för åtnjutande av ålderstillägg i underofficersbeställning,
tillgodoräkna sig viss del av den tjänstetid, de fullgjort i beställning
såsom underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden för manskap. Då de
sakkunnigas förslag till löneskalor genomgående vore byggt på treåriga
intervaller, ansåge de sakkunniga, att man även här borde räkna med
en treårsperiod. För tillämpning av nu förevarande förslag beträffande
underofficerarna borde sålunda vid en blivande definitiv lönereglering
fastställas, att underofficer vid marinen skulle, i avseende å rätt till åtnjutande
av ålderstillägg, av sin tjänstetid i beställning såsom underofficerskorpral
med lön i 1. lönegraden för manskap äga tillgodoräkna
sig den tid, som översköte tre år; dock att härvid den begränsningen
syntes böra göras, att i intet fall mer än nio år av den överskjutande
tiden finge tillgodoräknas.
Enligt de statistiska uppgifterna vore levnadsåldern vid utnämning
till underofficerskorprals grad i medeltal 26''8 år vid flottan och 24-7 år
vid kustartilleriet. Då emellertid vid kustartilleriet i åtskilliga fall en
viss tidrymd infölle mellan utnämningen till underofficerskorprals grad
och erhållande av lön i 1. lönegraden, borde för kustartilleriets vidkommande
nyssnämnda medeltal något höjas för att angiva levnadsåldern
i genomsnitt vid erhållande av lön i 1. lönegraden.
Vad arméns personal angår hava de sakkunniga i nu ifrågavarande
hänseende uttalat sig för att underofficer vid armén må, i avseende å rätt
att tillgodonjuta ålderstillägg, av sin tjänstetid såsom furir av 1. klassen tillgodoräkna
sig den tid, som överskjuter tre år. För åvägabringande av likhet
med marinen borde dock nämnda medgivande kompletteras med föreskrift
därom, att i intet fall mer än nio år finge tillgodoräknas, samt att för den,
som icke redan före sin befordran till beställning såsom furir av 1. klassen
fullgjort de å honom tillämpliga bestämmelser angående genomgången
utbildning för vinnande av kompetens till underofficersbefordran, hänsyn
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
icke finge tagas till annan tjänstetid i nämnda furirbeställning än den,
som förlupit efter underofficerskompetensens vinnande.
Särskilda övergångsbestämmelser rörande lönetnrsberäkningen syntes
vid en definitiv lönereglering bliva nödvändiga beträffande vissa kustartilleriets
underofficerare, nämligen dels sådana, som vid vapenslagets
första uppsättande, efter att förut hava innehaft fast anställning vid
armén och där i större eller mindre mån vunnit utbildning till underofficer,
erhållit anställning såsom manskapsunderbefäl vid kustartilleriet, dels
ock sådana, som visserligen vunnit sin första fasta anställning vid kustartilleriet
men erhållit lön i 1. lönegraden för manskap å tid, då, i olikhet
med vad som nu gäller, denna lönegrad kunde vid kustartilleriet uppnås
efter kortare anställningstid än 72 månader. Frågan om vilka särskilda
bestämmelser nu nämnda förhållanden betingade vid den tillfälliga löneförbättring,
varom de sakkunniga hade att avgiva förslag, komme att
beröras längre fram i betänkandet.
Vid såväl armén som marinen kunde det inträffa, att manskapsunderbefäl,
som efter någon tids fast anställning avgått ur tjänst, vid
senare tillfälle toge ny anställning. I samband med den nya anställningens
vinnande ägde vederbörande chef eller myndighet att bestämma,
i vad mån den anställde finge tillgodoräkna sig tidigare vunnen utbildning
samt vilken turbestämning för befordran, som skulle för honom
bliva gällande. I fråga om rätt till ålderstillägg såsom underofficer, där
sådan rätt skulle grundas på föregående anställning såsom manskapsunderbefäl,
syntes däremot hänsyn böra tagas endast till tjänstgöring,
som infölle i omedelbar följd närmast före befordran till underofficersbeställningen.
Beträffande innehållet i de bestämmelser, som i detta hänseende
borde meddelas vid en definitiv lönereglering, syntes närmare utredning
böra ske i samband med uppgörandet av övriga grunder för
densamma. Såvitt bestämmelser därutinnan erfordrades för genomförande
av den tillfälliga löneförbättringen, komme de sakkunniga att längre
fram i betänkandet avgiva förslag.
Åven beträffande underofficerarna borde särskilda bestämmelser meddelas
angående rätt till lönetursberäkning för sådan personal i reserven,
som överginge till aktiv stat.
De sakkunniga yttra sig härefter om storleken av de avlöningsbelopp
för olika beställningar, som av de sakkunniga befunnits skäliga
under den i det föregående angivna förutsättningen, att löneregleringen
skulle hänföra sig till förhållandena närmast före krigsutbrottet år 1914
och att sålunda någon hänsyn icke skulle tagas till den dyrtid, kri
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.) 4
Avlöningarnas
belopp.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
get medfört. 1 första hand komme här att behandlas de rent militära
officers- och underofficersbeställningar, som tillhörde stater, vilkas nuvarande
organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser
från vad som i allmänhet inom armén och marinen är gällande.
Innan jag närmare redogör för denna del av de sakkunnigas betänkande,
torde jag, för vinnande av större överskådlighet, få återgiva två
ur betänkandet hämtade översikter över de för närvararande (år 1918)
till officerare och underofficerare ävensom underofficerskorpraler (manskap
i 1. lönegraden) vid tjänstgöring i land utgående löneförmåner. Den
förra av dessa översikter (sid. 26—27) avser flottan, den senare (sid.
28—29) kustartilleriet. I nämnda översikter ingår icke den ersättning,
Som i form av arvoden eller eljest tillkommer personal, som innehar
särskilda beställningar eller förordnats fullgöra särskild tjänstgöring, och
har ej heller vare sig här eller i den följande framställningen hänsyn
tagits till det krigstidstillägg eller den krigstids hjälp, som kan tillkomma
vederbörande beställningshavare.
Avlöning för år enligt
(vid tjänstgöring
:•
Lön.
Kronor.
Dagavlönin
g
Bekläd- nad 8- ersättning
(bekläd- nadspen- ningar).
Kronor.
Portions- ersättning
(värdet av
portion).
Kronor.
Ersätt- ning för
ved och
ljus.
Krondf.
å kronor.
Kronor.
Flaggman .......................................
8.000
_
7
_
2,555
Kommendör ...................................
6.000
—
6
—
2,190
—
—
—
—
—
—
—
Kommendörkapten av 1. graden.........
4,500
—
5
—
1,825
—
—
—
—
—
—
—
Kommendörkapten av 2. graden.........
4,000
—
5
—
1,825
—
—
—
—
—
—
—
Kapten av 1. klassen ........................
3,400
—
4
—
1,460
—
—
—
—
—
—
—
Kapten av 2. klassen ........................
2,400
—
4
—
1,460
—
—
—
—
—
—
—
Löjtnant..........................................
1,500
—
3
—
1,095
—
—
—
—
—
—
—
Underlöjtnant el. fänrik ..................
720
—
3
—
1,095
—
—
—
—
—
\
—
Flaggunderofficer (maskinist) ............
1,140
—
2
50
912
50
200
—
226
30
130
—T
Flaggunderofficer (ej maskinist) .........
900
—
2
15
784
75
200
—
226
30
130
—
Underofficer av 2. graden (maskinist)
900
—
2
15
784
75
200
—
226
30
100
—
Underofficer av 2. graden (ej maskinist)
900
—
1
50
547
50
200
—
226
30
100
—
Underofficers- | utan lönetillägg ...
540
—
—
80
292
—
I
korpral(l.löne- 1 med lägre d:o 2) ...
600
—
—
80
292
—
1 108
—
■) 255
50
—-
—
gr. f. manskap) l med högre d:o8)...
660
—
—
80
292
—
1
) Beloppet beräknat efter ett portionspris av 63 öre med tillägg av 10 % i tillägningskostnad
*) Efter 9 års tjänst vid sjömanskåren.
8) Efter 12 års tjänst vid sjömanskåren.
Kung],. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.
27
Utöver redan angivna huvudgrunder för det föreslagna lönesystemet
herde, enligt vad de sakkunniga vidare anföra, vid avlöningsbeloppens
avvägande ytterligare en synpunkt av allmännare räckvidd beaktas,
nämligen önskvärdheten av en lämplig proportion mellan den egentliga
lönen (eventuellt med invänta ålderstillägg) och dagavlöningen. Enligt
de för kommunikationsverken och vattenlallsverken gällande avlöningsgrunderna
utvisade förhållandet mellan tjänstgöringspenningarna och
hela avlöningen i allmänhet en lägre procentsats för de lägre avlöningsbeloppen
än för de högre. Syftet med dessa bestämmelser hade givetvis
vant, att löntagare i de lägre lönegraderna vid fall av sjukdom,
då tjänstgöringspenningar i allmänhet ej finge behållas, och under
därmed jämförliga förhållanden icke skulle behöva avstå mera av avlöningen,
än att återstoden kunde nödtorftigt räcka för levnadskostnadernas
bestridande. _
De sakkunniga, som funnit nu nämnda grundsats riktig, hade vid
avvägande av förhållandet mellan dagavlöningen och avlöningen i dess
1918 års stater
i land).
1. Flottan.
Iukvarteriogsbidrag.
Uppmuntrings-
penningar
Summa avlöning.
Sthlm.
Annan ort.
för dag.
för år. I
Stillna.
Annan ort.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor. |
Kronor.
Kronor.
1,500
1,200
_
_
12,055
_
11,755
—
Flaggman.
1,200
—
900
—
—
—
—
—
9,390
—
9,090
—
Kommendör.
1,000
_
600
—
—
—
—
—
7,325
—
6,925
—
Kommendörkapten av 1. graden.
1,000
_
600
—
—
—
—
—
6,825
—
6,425
—
Kommendörkapten av 2. graden.
500
—
400
—
—
—
—
—
5,360
—
5,260
—
Kapten av 1. klassen.
500
—
400
—
—
—
—
—
4,360
—
4,260
—
Kapten av 2. klassen.
400
_
300
—
—
—
—
—
2,995
—
2,895
—
Löjtnant.
400
_
300
—
—
—
—
—
2,215
—
2,115
—
Underlöjtnant el. fänrik.
300
_
240
—
—
—
—
—
2,908
80
2,848
80
Flaggunderofficer (maskinist).
300
_
240
_
—
—
—
—
2,541
05
2,481
05
Flaggunderofficer (ej maskinist).
240
_
180
_
—
—
—
—
2,451
05
2,391
05
Underofficer av 2. graden (maskinist).
240
—
180
—
—
—
—
-
2,213
[1,490
80
25
2,153
1,430
80
25
Underofficer av 2. graden (ej maskinist),
åUnderofficers- ( utan lönetillägg.
1 korpral (1. löne- J med lägre d:o 8).
240
_
180
_
—
15
54
75
1,550
25
1,490
25
(1,610
25
1,550
25
) gr. f. manskap) { med högre d:o 8).
eller i avrundat tal 70 öre.
Fdrh&llandet
mellan lön
och dagavlöning.
28
Officerare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
helhet sökt tillämpa densamma, så långt detta låtit sig praktiskt genomföra.
Då emellertid det av de sakkunniga föreslagna lönesystemet vore
grundat på bland annat den förutsättningen, att dagavlöningen skulle
utgå med lika belopp för alla innehavare av samma slags beställningar
och utan hänsyn till om alderstillägg intjänats eller icke, vore det givet,
att nämnda syfte endast i viss mån kunnat vinnas.
Efter dessa allmänna anmärkningar övergå de sakkunniga till frågan
om de belopp, varmed lön och dagavlöning jämte ålderstillägg, där
sådana skulle förekomma, borde utgå för officerare och underofficerare
vid armén och marinen. Av vad de sakkunniga därom anfört torde jag,
under hänvisning i övrigt till betänkandet (sid. 265—274), få återgiva
följande:
Med åberopande av ett utav arméförvaltningen gjort uttalande i ämnet
förklara sig de sakkunniga anse anledning icke vara för handen att bereda
Avlöning för år en
(vid
tjänst
-
Dagavlöning
Lön.
Kronor.
å
kronor.
Kronor.
Bekläd-
nads-
penningar.
Kronor.
Värdet
av
portion.
Kronor.
Ersättning
för ved
och ljus.
Kronor.
Generalsperson ...........................
8,000
7
2,555
Överste......................................
6,000
—
6
—
2,190
—
Överstelöjtnant...........................
4,500
—
5
—
1,825
—
Maj or.........................................
4,000
—
5
—
1,825
—
—
—
_
_
__
_
Kapten av 1. klassen ..................
3,400
—
4
—
1,460
—
—
—
_
_
_
_
Kapten av 2. klassen ..................
2,400
—
4
—
1,460
Löjtnant ....................................
1,500
—
3
—
1,095
—
_
_
_
_
_
_
Underlöjtnant eller fänrik............
720
—
3
—
1,095
—
_
_
_
_
_
_
Underofficer av 1. graden............
1,200
—
2
50
912
50
—
_
_
_
130
_
Underofficer av 2. graden............
1.100
—
2
12
773
80
—
—
_
_
100
_
Underofficers-futan lönetillägg.....
540
_
_
80
292
i
korpral (1. 1 , , , .
lönegraden jmed läSre d:0 >......
600
—
—
80
292
—
| 108
—
'') 255
50
_
—
för manskap) [med högre d:o s)......
660
—
—
80
292
—
1
*) Beloppet beräknat efter ett portionspris av 6S Bre med tiUägg av 10 % i tillägna Bekostnad, i ar)
Efter 9 års tjänst vid kustartilleriet.
8) Efter 12 års tjänst vid kustartilleriet.
29
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
officerare inom den lägsta graden, underlöjtnant (fänrik), någon mera
avsevärd förhöjning i begynnelseavlöningen. Dessa beställningshavare
uppnådde nämligen, i olikhet med det stora flertalet jämförliga civila
tjänstemän, fast avlöning vid en så låg levnadsålder som omkring 22 år,
vartill komme, att deras föregående utbildningstid vore relativt kort, att
deras egna kostnader för utbildningen vore jämförelsevis ringa samt att
de, enär de under utbildningstiden vore likställda med värnpliktiga, därunder
ägde åtnjuta enahanda förmåner som övriga värnpliktiga, såsom
naturaunderhåll eller ersättning därför samt penningbidrag och penningtillskott.
På grund härav föresloge de sakkunniga, att för underlöjtnant
(fänrik) lönen måtte bestämmas till 1,500 kronor samt dagavlöningen
efter 2 kronor för dag till 730 kronor, vadan begynnelseavlöningen i
sin helhet skulle utgöra 2,230 kronor. För den, som icke vunne befordran
till löjtnantsbeställning, innan tre år förflutit efter ingången av
året näst efter det, varunder officersanställning vunnits, borde emellertid
ligt 1918 års stater
göling i land). Kustartilleriet.
Inkvarteringsbidrag
Uppmuntrings-
penningar
Summa avlöning
i Stock- holm och
Göteborg.
å kust- fästning.
för
dag.
för
år.
i Stock- holm och
Göteborg.
å kust- fästning.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1,500
12,055
Generalsperson.
1,200
—
900
—
—
—
—
—
9,390
—
9,090
—
Överste.
1,000
—
600
—
—
—
—
—
7,325
-
6,925
—
Ö vers telöj tn ant.
1,000
—
600
—
—
—
—
—
6,825
—
6,425
—
Major.
500
—
400
—
—
—
—
-
5,360
—
5,260
—
Kapten av 1. klassen.
500
—
400
—
—
—
—
-
4,360
—
4,260
—
Kapten av 2. klassen.
400
—
300
—
—
—
—
2,995
—
2,895
—
Löjtnant.
400
—
300
—
—
—
—
—
2,215
—
2,115
—
Underlöjtnant eller fänrik.
300
—
240
—
—
—
—
—
2,542
50
2,482
50
Underofficer av 1. graden.
240
_
180
—
—
—
—
—
2,213
80
2,153
80
Underofficer av 2. graden.
f 1,490
25
1,430
25
1 Underofficers-(utan lönetillägg.
240
—
180
—
—
15
54
75
l 1,550
25
1,490
25
ESat h»" •>» ■>•
l 1,610
25
1,550
25
) för manskap)lmed högre d:o *).
rundat tal 70 öre.
30
Kungl. Maj:ts Käcl. Proposition Nr 362.
till nämnda begynnelselön komma ett ålderstillägg å 300 kronor, Härigenom
skulle sluta vlöningen för underlöjtnant bliva 2,530 kronor.
Vad därefter beträffar avlöningen för löjtnant, skulle beloppet av
begynnelselönen enligt de grunder, varå lönesystemet vore byggt, motsvara
lönen jämte ålderstiilägget för underlöjtnant och sålunda utgöra
1,800 kronor. Härtill borde läggas dagavlöning till samma belopp, som
för närvarande utginge till innehavare av löjtnantsbeställning, 3 kronor
för dag eller 1,095 kronor för år. Begynnelseavlöningen i sin helhet
skulle således komma att utgöra 2,895 kronor eller samma belopp, som
motsvarade den nuvarande sammanlagda avlöningen för löjtnant vid
marinen (löjtnant av 1. klassen vid armén) med förläggning å annan
ort än Stockholm eller Göteborg. Dessa beställningshavare, de yngsta
löjtnanterna, komme sålunda vid förslagets tillämpning icke att omedelbart,
innan ålderstillägg hunnit intjänas, vinna någon förbättring i nu
utgående avlöning. Det oaktat hade de sakkunniga ansett, att beloppet
torde kunna finnas skäligt för löntagarna i fråga, vilkas beräknade levnadsålder
under den tid, berörda avlöning skulle till dem utgå, icke läge
högre än vid 25—27 år. De tre ålderstilläggen, som vore avsedda att
utgå till löjtnanter efter resp. 3, 6 och 9 år, hade de sakkunniga däremot
ansett böra tilltagas så pass höga, att dessa löntagare, i den mån
de kunde antagas bilda familj och därigenom få vidkännas högre levnadskostnader,
erhölle en effektiv förbättring i avlöningen. Ålderstilläggen
hade därför befunnits lämpligen böra bestämmas till vart och ett 400
kronor, och slutavlöningen för löjtnant skulle med tillämpning härav
komma att utgå med 4,095 kronor.
I sin framställning angående löneskalornas anordnande hade de
sakkunniga uttalat sig för att begynnelselönen för kapten måtte bestämmas
till samma belopp som lönen för löjtnant med inräknande av
de tre ålderstilläggen, och borde i enlighet härmed nämnda begynnelselön
sättas till (1,800 kronor + 3 x 400 kronor —) 3,000 kronor. Då det
gällt att avväga beloppet av den dagavlöning, som jämte nämnda lön
borde utgå till kapten, hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå,
att dagavlöningen måtte bestämmas till 5 kronor för dag eller 1,825
kronor för år. Härigenom komme kaptens begynnelseavlöning att bliva
4,825 kronor, vilket belopp med 565 kronor överstege den sammanlagda
nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen med förläggning å annan
ort än Stockholm och Göteborg.
Till nämnda begynnelseavlöning för kapten skulle enligt de allmänna
grunderna för de sakkunnigas förslag komma tre ålderstillägg
efter respektive 3, 6 och 9 år. De sakkunniga föresloge, att beloppet
31
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
av de i fråga vätande ålderstilläggen måtte fastställas till vart och ett
500 kronor, varigenom kaptens slutavlöning komme att uppbringas till
6,325 kronor.
Huru stor procentuell löneförbättring det av de sakkunniga ifrågasatta
lönesystemet skulle tillföra arméns och marinens kompaniofficerare,
läte sig givetvis, efter vad de sakkunniga vidare anförde, icke exakt
beräkna, då för närvarande löneuppflyttningarna uteslutande skedde i mån
av uppkomna vakanser och till följd därav den tid, under vilken avlöning
åtnjötes i de olika löneklasserna, vore i hög grad växlande. Enligt
av de sakkunniga uppgjorda, på föreliggande statistiska uppgifter
rörande tjänstetiden i nämnda löneklasser grundade beräkningar syntes
man dock kunna antaga, att löneförbättringens belopp skulle komma att
i medeltal uppgå till omkring 17 procent för kaptener, omkring 25 procent
för löjtnanter och omkring 5 procent för underlöjtnanter (fänrikar);
dock skulle för marinens löjtnanter procenttalet ställa sig något lägre
på grund därav, att samtliga dessa nu vore i avlöningshänseende likställda
med löjtnanter av 1. klassen vid armén.
Då de sakkunniga sedan överginge till frågan om avlöningsbeloppen
för reg ementsofjicer sbeställning ärna, erinra de sakkunniga först, att, enligt
de i det föregående angivna grunderna för lönesystemets anordnande,
ålderstillägg icke skulle förekomma för någon av sagda beställningar
samt att därför hela avlöningen vid varje sådan beställning borde utgå
med allenast lön och dagavlöning till lika belopp för alla beställningshavare
i samma grad. Ehuru de sakkunniga på grund därav, att befordran
till regementsofficer alltid skedde efter urval och icke i någon
mån efter tur, saknat anledning ifrågasätta något sådant samband mellan
avlöningarna för kapten, major (kommendörkapten av 2. graden),
överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) och överste (kommendör),
som skulle motsvara de olika löneskalornas för kompaniofficerarna
ingripande i varandra, hade de sakkunniga dock funnit lämpligt undersöka,
om icke ökningarna i själva lönen för majorer och överstelöjtnanter
(kommendörkaptener) kunde så bestämmas, att de motsvarade
beloppet av ålderstillägg för kapten, eller 500 kronor. Härvid hade de
sakkunniga jämväl beaktat angelägenheten av att, jämsides med ökningen
i lön, för varje löneklass införa en förhöjning i dagavlöningen så
avpassad, att dagavlöningen i varje fall komme att utgöra omkring en
tredjedel av avlöningen i dess helhet.
I enlighet härmed och med beaktande därav, att en verklig avlöningsförbättring
borde komma till stånd för de olika slagen av rege
-
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
mentsofficersbeställningar, hade de sakkunniga stannat vid att föreslå
avlöningen sålunda:
för kommendörkapten av 2. graden (major):
Kronor.
Kronor.
lön ...........................................................................
5,000: —
dagavlöning å 6 kronor....................................
2,190: —
7,190: —
» kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant):
lön ..........................................................................
5,500: —
dagavlöning å 7 kronor..................................
2,555: —
8,055: —
» kommendör (överste):
lön ..........................................................................
7,000: —
dagavlöning å 8 kronor...................................
2,920: —
9,920: —
Jämfördes nämnda avlöningsbelopp med de nr
l utgående
samman-
lagda löneförmånerna för personal med förläggning till ort utom Stockholm
och Göteborg, respektive 6,425, 6,925 och 9,090 kronor, visade
det sig, att den löneförbättring för de olika grupperna av beställningar,
som de sakkunnigas förslag innebure, i procent av den nuvarande avlöningen
utgjorde:
för kommendörkapten av 2. graden (major).............................. 11 9 procent
» kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant)............... 16-3 x>
j> kommendör (överste)................................................................. 9‘l d
Avlöningsbeloppen för de olika regemente- och kompaniofficersbeställningarna
skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som
angives i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp
av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)
och dagavlöningen ävensom summan därav.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kling!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
38
j lön ....
Kommendör, överste ...s
( dagavl.
Summa
Kommendörkapten av l.f ''ön ••••
gr., överstelöjtnant ...j dagavl.
Summa
Kommendörkapten av 2.j lön
gr., major ...............\ dagavl.
1
Kronor.
:
7,000 |
2,920
—
_
—
—
—
—
5,500
2,555
9,920
-
—
_
—
_
—
-
5,000
2,190
8,055
-
_
—
Summa
1 lön ....
Kapten........................{ _ ,
l dagavl.
Summa
( lön. ...
Löjtnant .....................{ . ,
( dagavl.
Summa
| lön ....
Underlöjtnant, fänrik ...J
t dagavl.
Summa
—
-
—
3,000
1,825
3,500
1,825
4,000
1,825
4,500
1,825
7,190
—
—
_
1,800
1.095
_
2,200
1,095
2,600
1,095
4,825
3,000
1,095
5,325
-
5,825
6,325
_
_
—
—
1,500
730
2,895
1,800
730
3,295
3,695
4,095
_
-
_
2,230
2,530
—
-
-
—
1 -
—
1 -
—
I fråga om avlöningen till generalspersoner och flaggman framginge
av vad de sakkunniga i det föregående anfört, att enligt de sakkunnigas
mening något ålderstillägg icke borde vid en definitiv lönereglering
tilläggas dessa beställningshavare utan att för dem, liksom för regementsofficerare,
borde lastställas allenast ett avlöningsbelopp, på lämpligt
sätt fördelat i lön och dagavlöning, att utgå oberoende av tjänstålder
i vederbörande beställning.
Vad beträffade beloppet av den avlöning, som vid en definitiv lönereglering
för dessa beställningshavare skulle kunna befinnas skälig, ville
de sakkunniga erinra, att av de civila befattningshavare, med vilka generalspersoner
och flaggmän väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal
fått sina avlöningar reglerade under de senare åren; för de flesta utginge
avlöningarna enligt grunder, som fastställts år 11)07 eller tidigare.
En jämförelse mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneBihang
till riksdagens protokoll JU 18. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.) 5
34
Under
officerare.
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
förmåner, som nu tillkomme generalspersoner och flaggman, syntes ådagalägga,
att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med
förenämnda civila befattningshavare.
Inom de sakkunniga hade visserligen röster höjts för att i förevarande
sammanhang borde avgivas förslag till en definitiv lönereglering
även för generalspersoner och flaggmän, att läggas till grund för en
tillfällig löneförbättring, och hade därvid särskilt av de officerare, vilka
efter vederbörligt förordnande haft att deltaga i de sakkunnigas överläggningar,
uttalats, att avlöningen för ifrågavarande beställningar borde
beräknas åtminstone till det för landshövdingar lägst utgående kontanta
lönebeloppet eller 13,000 kronor. Av skäl, som nyss anförts, och då
det syntes lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda
civila befattningshavare som generalspersoner och flaggmän komme till
stånd i ett sammanhang, både de sakkunniga stannat vid att nu icke
upptaga berörda spörsmål till prövning.
Enligt ett vid de sakkunnigas betänkande (sid. 429—433) fogat
protokoll har en av de tillkallade officerarna, kommendörkaptenen Lybeck,
särskilt uttalat sig rörande bland annat avlöningen till generalspersoner
och flaggmän.
Beträffande därefter avlöningsbeloppen för underofficerarna hade det
synts de sakkunniga vara oavvisligen nödvändigt, att den för dem avsedda
löneregleringen komme att medföra en verklig och effektiv förbättring
i deras ekonomiska ställning. Härvid hade hänsyn tagits till
att dessa beställningshavare för närvarande, i förhållande till andra statstjänstemän
med motsvarande ansvar och uppgifter, torde få anses vara
synnerligen lågt avlönade.
Då det gällt att bestämma begynnelseavlöningen för den grupp beställningar,
som vore avsedd att omfatta nuvarande sergeanter ävensom
underofficerare av 2. graden, hade de sakkunniga icke funnit skäl föreligga
att mera avsevärt avvika från den nuvarande lägsta underofficersavlöningen
vid flottan och kustartilleriet, eller 2,153 kronor 80 öre. I
enlighet härmed hade de sakkunniga velat föreslå, att nämnda begynnelseavlöning
sattes till 2,230 kronor, därav 1,500 kronor lön och 730
kronor dagavlöning. Härigenom skulle dagavlöningen, 2 kronor för
dag, komma att utgå med samma belopp, som för närvarande vore bestämt
för arméns sergeanter. Med detta förslag hade de sakkunniga
ock velat tillgodose ett av svenska underofficersförbundet uttalat önskemål,
att lägsta underofficersavlöningen måtte beräknas omkring 500
kronor högre än nuvarande avlöning för sergeant av 2. klassen (1,790
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
kronor). Beträffande underofficerare av 2. graden (ej maskinister) vid
marinen kunde det visserligen förefalla, som om begynnelseavlöningens
fastställande till 2,230 kronor skulle innebära en relativt obetydlig löneförbättring,
enär denna skulle komma att utgöra endast 7 6 kronor 20 öre.
Härvid borde dock beaktas, att dessa underofficerare, som vunne sin befordran
väsentligt senare än arméns sergeanter, med tillämpning av de
föreslagna grunderna för lönetursberäkningen endast undantagsvis skulle
komma att uppbära begynnelseavlöningen.
Vid bestämmande av ålderstilläggens belopp både det synts de sakkunniga
angeläget, att tillräcklig avlöning bereddes dem, som komme
att vid sin första underofficersbefordran tillträda ett eller flera ålderstillägg.
Då vidare den föreslagna anordningen av löneskalorna för underofficerarna
förutsatte, att dessa skalor komme att i mycket stor utsträckning
ingripa i varandra, syntes ålderstilläggen böra genomgående sättas lika
för de båda avlöningsgrupperna. Ålderstilläggen borde jämväl så avpassas,
att man erhölle en lämplig begynnelseavlöning för den högre, för
flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden samt fanjunkare avsedda
avlöningsgruppen. Denna synpunkt borde även beaktas vid bestämmande
av dagavlöningens belopp för den högre underofficersgruppen.
I enlighet härmed både de sakkunniga stannat vid att föreslå, att
ålderstilläggen för underofficerarna måtte genomgående bestämmas till
200 kronor samt att dagavlöningen för den högre underofficersgruppen
måtte fastställas till 3 kronor, eller 1 krona högre än för den grupp,
som skulle omfatta underofficerare av 2. graden och sergeanter. Härigenom
komme slutavlöningen för den lägre gruppen efter de fyra
ålderstilläggens intjänande att uppgå till 3,030 kronor (därav lön
1,500 kronor, fyra ålderstillägg å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning
efter 2 kronor = 730 kronor). Som begynnelselönen för
den högre gruppen skulle motsvara lönen med första ålderstillägget i
den lägre gruppen, komme sammanlagda begynnelseavlöningen för den
högre gruppen att bliva 2,795 kronor (därav lön 1,700 kronor och dagavlöning
efter 3 kronor = 1,095 kronor). Då nuvarande avlöningen å
annan ort än Stockholm och Göteborg utgjorde för underofficerare av
1. graden vid kustartilleriet (och för fanjunkare) 2,482 kronor 50 öre
samt för flaggunderofficer (ej maskinist) 2,481 kronor 5 öre, skulle löneförbättringens
belopp för sådana beställningshavare, som komme att tillträda
begynnelseavlöningen uti den i do sakkunnigas förslag upptagna
högre gruppen för underofficerare, bliva respektive 312 kronor 50 öre
och 313 kronor 95 öre. Slutavlöningen för samma grupp komme att
efter de fyra ålderstilläggens intjänande utgöra 3,595 kronor (därav lön
36
Särskilda
personal
grupper.
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
1,700 kronor, fyra ålderstillägg å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning
efter 3 kronor = 1,095 kronor).
Den föreslagna avlöningen för underofficerare skulle sålunda utgå
med de belopp, som framginge av följande tablå, i vilken för varje grupp
av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)
och dagavlöningen ävensom summan därav.
1
K r o
n o r.
Flaggunderofficer, underofficer [lön..............................
O
O
1,900
2.100
2,300
2,500
av 1. graden (fanjunkare) jdagavlöniug..................
—
1,095
1.095
1,095
1,095
1,095 |
Brimma
—
2,795
2 995
3,195
3,395
3.595
1
Underofficer av 2. graden (ser-Jlön..............................
1,500
1,700
1,900
2,100
2,300
Seanb l dagavlöning..................
730
730
730
730
730
—
Summa
2,280
2,430
2,630
2.830
3 030
- 1
Enligt beräkningar, vilka uppgjorts på grund av föreliggande statistiska
uppgifter, hade de sakkunniga funnit sig kunna förutsätta, att
den löneförbättring, som vid tillämpning av det ifrågasatta nya lönesystemet
skulle beredas arméns och marinens underofficerare, skulle
komma att i medeltal uppgå till omkring 40 procent av de nuvarande
avlöningarna.. I vissa fall skulle dock löneförbättringen ställa sig något
lägie. Särskilt gällde detta om marinen, vars underofficersbeställningar
av 2. graden vid armén motsvarades av sergeantsbeställningar i två särskilda
löneklasser med i vartdera fallet väsentligt lägre avlöning än den,
som för närvarande tillkomme underofficer av 2. graden.
Då de sakkunniga i det föregående yttrat sig om de riktlinjer, efter
vilka enligt de sakkunnigas åsikt en definitiv lönereglering för arméns
och marinens officerare och underofficerare borde anordnas, och därvid
fiamlagt särskilda förslag till löneskalor jämte sättet för lönetursberäknmg
ävensom avlöningsbelopp för olika beställningar, hade de sakkunniga
närmast asyftat, att lönesystemet skulle få tillämplighet å den rent
militära personal, som tillhörde stater, vilkas nuvarande organisationsoch
avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser från vad som
i allmänhet inom armen och marinen vore gällande. Undantag från
de föreslagna löneskalorna syntes emellertid bliva av nöden beträffande
37
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
vissa grupper av beställningshavare. Dit hörde bland annat, beträffande
marinen, maskinistunderofficerarna i de båda nuvarande lönegraderna.
Dessa beställningshavare äga, efter vad de sakkunniga erinra (sid.
287—288), sedan gammalt åtnjuta högre avlöning än övriga med dem
eljest likställda underofficerare vid flottan. Denna meravlöning utgöres
för flaggmaskinist, i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 240
kronor såsom ökning av den fasta lönen och 35 öres höjning i dagavlöningen,
alltså tillhopa 367 kronor 75 öre, samt för underofficer av 2.
graden, maskinist, i jämförelse med annan underofficer av 2. graden, av
en ökning i dagavlöningen med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år.
Under de sakkunnigas överläggningar hade det satts i fråga, huruvida
icke vjd lönesystemets omläggning maskinistunderofficerarnas särställning
borde helt upphävas, i vilket fall de vanliga löneskalorna med däri upptagna
avlöningsbelopp skulle oförändrade tillämpas även på ifrågavarande
underofficerare. I motsats härtill hade även den meningen funnit förespråkare,
att maskinistunderofficerarna borde vid en definitiv lönereglering
få behålla en viss merinkomst. I sådant fall skulle man eventuellt kunna
anordna saken så, att de allmänna löneskalorna erhölle tillämpning även
å maskinistunderofficerarna, men att dessa därutöver finge åtnjuta särskilda
yrkesarvoden, utgående antingen med belopp, som ungefär skulle
motsvara den nuvarande meravlöningen, eller tilläventyrs efter andra
grunder.
Av handlingar, som för de sakkunniga varit tillgängliga vid fiillgörandet
av deras uppdrag, hade inhämtats, att frågan, huruvida maskinistunderofficerarna
borde på grund av tjänstgöringens art och därmed förenat
ansvar eller med hänsyn till den särskilda yrkesskicklighet, som
givetvis måste hos dem fordras, fortfarande bibehållas vid en högre avlöning
än andra underofficerare vid flottan, bland såväl flottans myndigheter
som de olika intresserade personalgrupperna varit föremål för
delade meningar.
På grund härav och då de sakkunniga under föreliggande förhallanden
icke varit i tillfälle att i ärendet verkställa den noggranna utredning,
som skulle varit erforderlig för frågans bedömande och vilken
borde inriktas på vissa med organisationen och rekryteringen av flottans
olika underofficersgrupper sammanhängande spörsmål, hade de sakkunniga
funnit sig i frågans nuvarande läge icke böra göra ett bestämt uttalande,
huruvida eller i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som
nu tillkomme maskinistunderofficerarna, borde bibehållas vid eu definitiv
lönereglering.
Maskinistunderofficerare
vid flottan.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Underofficers Därest personal, som innehaft fast anställning såsom manskap och
officersbestäii- sedermera befordrats till underofficersbeställning, erhölle utsträckt möjning.
lighet att vinna anställning såsom officer, skulle det givetvis, anföra de
sakkunniga, vid tillämpning av ett lönesystem, anordnat enligt de ifrågasatta
riktlinjerna, bliva nödvändigt att meddela särskilda föreskrifter
om den avlöning, som borde tillkomma officer, vilken erhållit sin anställning
i nu angiven ordning.
Utan att närmare ingå på denna fråga hade de sakkunniga velat
uttala, att vid genomförandet av utvidgad möjlighet för underofficer att
övergå till officersbeställning torde i nu förevarande hänseende böra
stadgas, att underofficer, som sålunda befordrades, skulle äga rätt att
vid övergången bibehålla sin tidigare invänta avlöning. Om den fortsatta
utredningen därtill skulle giva anledning, borde dessutom tagas i
övervägande, huruvida och i vad mån till officer befordrad underofficer
borde för uppflyttning till högre avlöning än den, som av honom innehades
i anställning såsom underofficer, tillgodoräkna sig den tjänstetid,
han såsom underofficer innehaft sistnämnda avlöning.
Ehuru det visserligen under nuvarande förhållanden endast sällan
förekomma, att underbefäl, som innehaft fast anställning under så lång
tid, att underofficersbefordran vunnits, överginge till officersanställning,
syntes i fråga om den tillfälliga löneförbättring, som nu vore å bane,
böra meddelas ett stadgande av innebörd att den, som på angivet sätt
överginge från underofficers- till officersbeställning, icke skulle lida minskning
i den honom såsom underofficer tillkommande avlöningen, däri inräknat
tillfällig löneförbättring.
Ci“är Vad de sakkunniga i det föregående anfört därom, att rekryteringspereona''
och befordringsförhållandena för viss militär personal vid armén och
marinen vore sådana, att det ifrågasatta lönesystemet icke syntes utan
vidare kunna å densamma vinna tillämpning, gällde även flertalet av
den civilmilitära personalen.
Beträffande marinens civilmilitära personal hade emellertid marinintendenturkårens
beställningshavare av officers tjänsteklass, med undantag
av advokatfiskalen vid Karlskrona station, för närvarande samma avlöningar,
som tillkomma officerare i de olika graderna. Inträde i kåren
skedde efter en utbildning, som till tiden ungefär motsvarade den, vilken
erfordrades för anställning som fänrik vid flottan, och kunde beställning
såsom marinunderintendent vinnas under hösten på tredje året efter avlagd
studentexamen. Av dessa skäl och då beställningarna i de olika
tjänsteklasserna vid marinintendenturkåren vore uppförda i ungefär sam
-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
39
ma proportion sinsemellan som officersbeställningarna i olika grader vid
flottan, hade de sakkunniga funnit hinder icke böra möta för att vid en
definitiv lönereglering enligt det av de sakkunniga skisserade lönesystemet
låta detsamma få omedelbar tillämpning på marinintendenturkåren.
Beträffande en del av de nuvarande löntagarna vid denna kår syntes
emellertid särskilda övergångsbestämmelser bliva erforderliga.
I fråga om mariningenjörkåren och poliskåren anföra de sakkunniga,
att de nuvarande avlöningsförhållandena äro reglerade efter andra grunder
än dem, som gälla de rent militära löntagarna, och att vid en definitiv
lönereglering för dessa kårer det allmänna lönesystemet icke torde
utan väsentliga jämkningar -kunna komma till användning.
Vad slutligen anginge marinläkarkårens personal syntes det föreslagna
lönesystemet kunna i sin helhet tilllämpas å vissa beställningshavare.
Dessa vore marinöverläkaren och förste marinläkarna, vilka för närvarande
i avseende å tjänsteställning och avlöning vore likställda med kommendör
respektive kommendörkapten av 1. graden. För marinläkarna
av 1. graden, vilka åtnjöte begynnelseavlöning lika med kaptener av 1.
klassen och därutöver ålderstillägg, liksom för marinläkarna av 2. graden
och marinläkarstipendiaterna, vilka samtliga tillsattes efter ansökan
och vilkas avlöningsförhållanden vore reglerade efter helt olika grunder
än som gällde för officerskårerna, hade de sakkunniga funnit det ifrågasatta
nya lönesystemet icke kunna oförändrat tillämpas, utan syntes för
dem särskilda löneskalor och avlöningsbelopp böra uppgöras vid en definitiv
lönereglering.
De sakkunniga övergå härefter till att yttra sig om huru avlöningsförhållandena
för innehavare av manskapsbeställningar i 1. lönegraden
(underofficerskorpraler) vid marinen skulle kunna ordnas vid genomförande
av en definitiv lönereglering efter de riktlinjer, som förut av de
sakkunniga angivits.
Av andra sakkunniga, vilka enligt nådiga bemyndigande!! den 11
juni och den 19 november 1915 varit inom sjöförsvarsdepartementet tillkallade
för att verkställa förberedande utredning och uppgöra preliminärt
förslag beträffande frågan om lönereglering för marinens personal m. m.,
hade uttalats, att likställighet i avlöningshänseende mellan underofficerspersonalen
vid å ena sidan marinen och å andra sidan armén icke vore
lätt att åvägabringa. Det vore nämligen icke nog därmed, att motsvarande
lönegrader avlönades lika; befordringsförhållandena måste också
ställa sig lika, och dessa påverkades i sin ordning bland annat av proportionen
mellan de olika lönegraderna.
Underofficerskorpraler
(manskap i 1.
lönegraden).
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Vad sålunda framhållits rörande antalet beställningar i underofficersgraderna
gällde emellertid även proportionen mellan å ena sidan antalet
underofficerare och å andra sidan antalet manskapsunderbefäl, vid armén
furirer av 1. klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden, från
vilka underofficerarna rekryteras. En granskning av förhållandet mellan
antalet underofficerare i de särskilda löneklasserna samt antalet av nyssnämnda
manskapsunderbefäl vid armén, flottan och kustartilleriet uppvisade
i stort sett följande jämförelsetal:
Armén.
Flottan.
Kustartilleriet.
Fanjunkare, flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden
i
i
i
Sergeanter av 1. klassen *
J-underofficerare i 2. graden ...
» ■» 2. » )
i 1 1
l i 1
2
2
Furirer av 1. klassen och manskap i 1. lönegraden (under- officerskorpraler)......
i
3
35
Av tillgängliga statistiska siffror framginge, att nämnda proportioner
i hög grad påverkade befordringsförhållandena, i det att, medan anställning
såsom furir av 1. klassen och beställning med lön i 1. lönegraden
vid marinen i stort sett kunde nås vid ungefär lika ålder, levnadsåldern
för manskapsunderbefälet vid vinnande av första befordran
till underofficers grad i medeltal vore 27''3 år vid armén, 33’4 år
vid flottan och 30i år vid kustartilleriet. Det föreslagna lönesystemet
med dess i varandra ingripande löneskalor för de två grupperna
underofficerare (fanjunkare, flaggunderofficerare och underofficerare
av 1. graden å ena ävensom sergeanter och underofficerare
av 2. graden å andra sidan), kunde visserligen med den för systemets
tillämpning antagna förutsättningen, att den, som befordrades till lägsta
underofficersbeställning, finge för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig
viss del av sin tjänstetid i beställning såsom furir av 1. klassen respektive
manskap i 1. lönegraden, möjliggöra likställighet för personalen,
när den en gång vunnit befordran till underofficersbeställning. Men givet
vore dock, att de organisatoriska förhållanden, vilka tagit sig uttryck i den
angivna olikheten i proportionen mellan antalet beställningar i de särskilda
graderna, skulle komma att fortfarande i fråga om befordringarna
leda till en avsevärd ojämnhet, vars ekonomiska följder icke kunde helt
undanröjas genom en omläggning av lönesystemet. För att marinens
manskapsunderbefäl skulle kunna efter eu ungefär lika lång tjänstetid som
41
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
motsvarande underbefäl vid armén vinna befordran till beställning i den lägre
av nyssberörda två underofficersgrupper, skulle det följaktligen bliva nödvändigt
att i marinens stater göra sådan ändring, att visst antal nuvarande
beställningar i 1. lönegraden för manskap ersattes med underoflicersbeställningar.
Förslag härom hade ock blivit väckt, och komme
de sakkunniga, som genom nådig remiss anbefallts att yttra sig i detta
ärende, att däröver avgiva särskilt utlåtande.
Beträffande åter de beställningshavare, vilka lika med det nuvarande
manskapet i 1. lönegraden skulle fortfarande uppbära lägre avlöning än
underofficerare, både de sakkunniga tänkt sig, att de efter den definitiva
löneregleringen borde liksom det övriga manskapsunderbefälet komma i
åtnjutande av vissa förmåner in natura. I övrigt skulle dessa beställningshavares
avlöning utgå kontant med avlöningsformerna lön, dagavlöning
och ålderstillägg och på det sätt avpassad, att det kontanta beloppet
med tillägg av naturaförmånernas värde komme att vid personalens befordran
till underofficersbeställning medgiva, att en var befordrad vunne
skälig avlöningsförbättring vid åtnjutande av den med beställning av
sistnämnda slag förenade lön och dagavlöning jämte det eller de ålderstillägg,
som borde tillkomma honom enligt förut angivna grunder.
Flottans sjömanskår tillhörande kockar eller hovmästare, korpraler, som
visat framstående skicklighet i egen yrkesgren, kunde inom bestämt
antal tilldelas antingen underofficers av 2. graden löneförmåner eller
löneförmåner såsom för manskap i 1. lönegraden. I sådant avseende vore
till respektive stater för år 1918 för dels flottans underofficerskår dels
flottans sjömanskår fogade anmärkningar av innehåll att för ändamålet
anvisats högst 6 löner av det förra slaget och högst lika många av det
senare slaget, ävensom att vad som vore odisponerat av det medelsbelopp,
som erfordrades för beredande, på sätt nyss är sagt, åt dylik personal av
löneförmåner i likhet med underofficer av 2. graden, finge användas för att
tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i sjömanskårens 1.
lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock med
det förbehåll, att antalet härigenom avlönade kockar och hovmästare i
sjömanskårens 1. lönegrad ej finge överstiga antalet av de för ändamålet
disponibla underofficerslönerna.
Huru, därest en dylik anordning funnes böra bliva bestående efter
införandet av ett nytt lönesystem för underofficerare och eventuellt underofficerskorpraler
(manskap i 1. lönegraden), det kunde låta sig göra att inpassa
dessa löntagare i det nya lönesystemet borde vid en definitiv lönereglering
närmare undersökas.
Bihang till riksdagens protokoll l!>18. I samt. 322 höft. (Nr 362.) 0
Kockar och
hovmästare,
korpraler.
42
Särskilda
avlöningsföt
måner.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Sedan i det föregående angivits de allmänna grunder, på vilka
enligt de sakkunnigas mening ett lönesystem för officerare och underofficerare
samt viss annan personal borde vid en definitiv lönereglering
uPpkyggas, komme de sakkunniga nu närmast att yttra sig om vissa avlöningsförmåner,
som enligt gällande bestämmelser tillkomme vederbörande
personal antingen på grand av tjänstgöring av särskild art eller som
ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader. I sammanhang
därmed komme de sakkunniga att ifrågasätta, huruvida icke en
eller annan förmån, som för närvarande icke tillkomme beställningshavare
inom ifrågavarande grupper, tilläventyrs borde vid en definitiv lönereglering
beredas dylik personal.
Bland de förmåner, som utöver den ordinarie avlöningen utginge till
personal vid marinen, komme i främsta rummet det s. k. sjötillägget.
De sakkunniga hava i betänkandet (sid. 89—94) angivit, med vilka belopp
och under vilka förutsättningar sjötillägget utgår, och torde här få hänvisas
till denna redogörelse.
De sakkunniga hade givetvis icke kunnat underlåta att taga i övervägande,
huruvida ifrågavarande urgamla avlöningsform, med vilken
torde hava avsetts att bereda personalen någon ersättning för den särskilt
krävande tjänstgöringen till sjöss och med sådan tjänstgöring förenad
risk och ansvar, men icke för de av denna tjänstgöring föranledda
särskilda kostnaderna, numera borde uteslutas ur marinens lönesystem.
Därest man i främsta rummet lade vikt vid önskvärdheten av att
vinna likformighet mellan arméns och marinens avlöningsförhållanden,
borde det utan tvivel tillses, att sjötillägget kunde för framtiden upphöra
att utgå, men vissa skäl av mera reell natur syntes starkt tala för
dess bibehållande.
I detta avseende hade i främsta rummet åberopats, att den tjänstgöring,
som ålåge personalen ombord, vore av betydligt mera ansträngande
beskaffenhet än vad fallet vore i land och ofta nog knappast lämnade
någon del av dygnet fullt ledig. Såsom eu faktor att taga i betraktande
hade vidare framhållits det synnerligen stora ansvar, som påvilade den
till sjötjänstgöring kommenderade personalen. De särskilda förhållanden,
under vilka sjötjänstgöring fullgjordes och vartill någon motsvarighet icke
i fred förekomme vid armén, borde därför betinga någon särskild gottgörelse.
På enahanda sätt gällde i fråga om handelsflottan, att där anställd
personal i regel betingade högre avlöningsförmåner än som utginge till närmast
jämförlig personal med anställning i land. -— Det hade jämväl anförts,
att beställningshavare vid marinen, som beordrades till tjänstgöring ombord,
därigenom kanske oförberett och för avsevärd tid framåt rycktes bort från
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
sitt hem och sin omgivning, vilket ofta nog kunde för honom och hans
familj medföra betydande ekonomiska svårigheter. För att göra tjänstgöringen
ombord mera eftersträvad kunde det även ur tjänstens synpunkt
anses förmånligt, att densamma vore förenad med någon ekonomisk fördel.
De sakkunniga hade icke kunnat underkänna de synpunkter, som
sålunda framförts, och hade för sin del icke funnit tillräckliga skäl vara
anförda för sjötilläggets avskaffande. Det borde jämväl erinras, att riksdagen
vid två särskilda tillfällen tagit ståndpunkt till förevarande fråga, i det
att riksdagen dels år 1876, med avvikelse från Kungl. Maj:ts i ärendet
framlagda förslag, bibehöll sjöavlöning för flottans personal, dels år 1902
avslog väckt förslag om nedsättning av sjötillägget för officerare.
De bestämmelser, som nu gällde rörande sjötilläggets belopp och
sättet för dess utgående i särskilda fall, syntes emellertid vid en definitiv
lönereglering böra överses och förenklas.
I betänkandet (sid. 94—96) hava de sakkunniga omnämnt vissa
förmåner, som under sjökommendering tillkomma marinens personal
och vilka hava avseende på kosthållet ombord, såsom dietpenningar,
skeppsportion och ersättning därför, mässpenningar och servisbidrag. Om
dessa förmåner, som närmast vore jämförliga med s. k. tillfällig avlöning
vid armén, syntes i ännu högre grad än i fråga om den tillfälliga
avlöningen vid armén gälla, att det för vinnande av större rättvisa för
personalen samt önskvärd enkelhet och reda i avlöningsbestämmelserna
måste anses trängande, att reglerna för åtnjutande av dylika ersättningar
omlades. Vid en dylik omläggning, som lämpligen syntes kunna ske i
sammanhang med en definitiv lönereglering, borde enligt de sakkunnigas
mening tagas i övervägande, huruvida icke samtliga kontanta förmaner
av ifrågavarande slag borde sammanföras att utgå såsom dagtraktamente
eller möjligen under någon annan benämning.
De sakkunniga hade förut (jfr sid. 13 här ovan) uttalat sig för att
den förmån av uppmuntringspenningar, som nu tillkomme marinens
manskap, måtte för manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler) få
vid en definitiv lönereglering uppgå i lön och dagavlöning. Vid- sådant
förhållande skulle någon förhöjning av uppmuntringspenningar givetvis
icke vidare kunna förekomma vid sjökommendering.
I samband med en omarbetning av gällande bestämmelser rörande
särskilda förmåner av det slag, varom nu vore fråga, borde även
komma i betraktande, huruvida ändrade föreskrifter erfordrades rörande
rese- och traktamentsersättning till personal vid marinen under tjänstgöring
utom förläggningsorten eller i fråga om den flyttningslijälp, som i vissa
44
Avdrag för
naturaförmåner.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.
fall åtnjötes av dylik personal. Likaledes kunde ifrågasättas, huruvida
missräkningspenningar borde vid marinen utgå i andra fall än hittills
medgivits.
Beträffande sådana förmåner som ekipering shjälp, tillhandahållande
genom statens försorg av vissa effekter samt rätt att från matinrättning eller
förråd mot ersättning utbekomma proviantartiklar m. m. hava de sakkunniga
för arméns de! gjort vissa uttalanden, vilka i huvudsak åsyfta en
närmare utredning av förevarande spörsmål, och såvitt marinen angår i
tillämpliga delar åberopat vad sålunda anförts i fråga om armén. Härvid
erinra de sakkunniga, att fragan om tillhandahållande av vissa för
tjänstgöringen erforderliga effekter torde äga mindre betydelse för flottan
än för kustartilleriet.
Vad slutligen anginge den ersättning, som tillkomme viss personal
för så speciell tjänstgöring som vid marinens flygvapen eller
för utförande av dykning sarbete, hade de sakkunniga icke funnit något
att erinra mot att dylik ersättning även vid en definitiv lönereglering
komme att bibehållas, men hade de sakkunniga icke kunnat i förevarande
sammanhang ingå på ett närmare bedömande av denna fråga.
De sakkunniga hade i det föregående (jfr sid. 11 — 12 här ovan)
uttalat sig för att inkvarteringsbidraget vid marinen, liksom inkvarterings-
och servisbidragen vid armén, måtte vid en definitiv lönereglering
uteslutas ur lönesystemet och i huvudsak ersättas genom ökning av lönen
eller dagavlöningen. För personal, som erhölle fri bostad, borde i
sådant fall vissa avdrag göras å avlöningen.
Efter vilka regler sådana avdrag borde ske vore de sakkunniga icke
i-tillfälle att nu närmare angiva, men borde därvid största möjliga rättvisa
åstadkommas mellan de löntagare, som hade bostad in natura, och
dem, som icke åtnjöte sådan förmån. Frågans lösning måste vidare i
väsentlig män bliva beroende på huruvida ortstillägg komme att vid en
definitiv lönereglering införas i det militära lönesystemet och, i sådant
fall, huru dessa ortstillägg komme att bestämmas. Därest med ortstillläggen
avsåges att allenast täcka den ökade kostnad för hjTa, som betingades
av förhållandena på särskilda orter, torde det ligga närmast till
hands, att löntagare, som erhölle bostad in natura, finge avstå ortstilllägget
jämte någon del av lönen; skulle åter ortstillägget så tillmätas,
att detsamma skulle täcka ej blott den högre hyreskostnaden å viss ort,
utan jämväl i större eller mindre mån den stegring i övriga levnads
-
45
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.
kostnader, som å orten vore förhanden, borde tydligen andra regler bliva
gällande i fråga om avdraget. Bland andra spörsmål, som vid en definitiv
lönereglering borde i detta sammanhang tagas i övervägande, vore
frågan, huruvida avdragets belopp borde sättas i visst förhållande till
bostadens storlek och beskaffenhet i övrigt.
Åven de ersättningar, som utginge till underofficerare vid marinen för
ved och ljus (till underofficerare vid armén för bränsle och lyse), syntes,
på sätt de sakkunniga förut angivit, vid en definitiv lönereglering böra
uteslutas ur lönesystemet och i huvudsak ersättas genom höjning av lön
och dagavlöning. I sådant fall borde givetvis personal, som åtnjöte
dylika förmåner in natura, få vidkännas avdrag å avlöningen med belopp,
vilka borde bliva beroende på närmare utredning.
Beträffande slutligen de till underofficerskorpraler nu utgående förmånerna
av beklädnad och portion, hade de sakkunniga i det föregående
anfört, att enligt de sakkunnigas mening dessa förmåner borde för underofficerskorpraler
liksom för övrigt manskap allt fortfarande utgå in natura.
Ifrågavarande förmåner skulle således icke föranleda något avdrag å
avlöningen för underofficerskorpraler. I de fall, då dylika beställningshavare
icke kunde begagna sig av berörda naturaförmåner eller efter
medgivande berättigades att frånträda desamma, syntes ersättning därför
böra utgå efter enhetliga grunder.
De sakkunniga övergå härefter till att yttra sig om de avlöningsvillkor,
som borde uppställas i samband med eu definitiv lönereglering
för den personal, om vilken nu är fråga, och anföra härom:
I sitt utlåtande angående de ifrågasatta provisoriska löneregleringarna
för viss till armén och marinen hörande personal hade statsutskottet
vid 1917 års riksdag uttalat, att särskilda villkor för lönernas
åtnjutande borde föreläggas riksdagen till godkännande, på sätt som i
allmänhet skedde i fråga om civila tjänstebefattningar.
För vissa civilmilitära beställningar hade avlönings villkor likartade
med dem, som i regel plägade föreskrivas beträffande civila befattningar,
av riksdagen redan fastställts i sammanhang med beslut om lönereglering
för ifrågavarande beställningshavare; detta vore fallet, vad marinen
anginge, med mariniäkarkåren (svensk författningssamling år 1911 nr
35) ävensom mariningenjörs- och marinintendenturkårerna. Beträffande
åter övriga civilmilitära beställningshavare vid marinen och den rent militära
personalen gällde, att några dylika villkor i regel ej av riksdagen
fastställts.
Avlönings
villkor.
46
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Det borde dock erinras, att de för arméns liksom för marinens personal
gällande pensioneringsgrnnder, genom vilka bland annat stadgats
skyldighet för personalen att vid viss ålder avgå från tjänsten, tillkommit
under riksdagens medverkan.
Om sålunda riksdagen, vad försvarsväsendets på stat uppförda personal
anginge, endast i undantagsfall beslutat särskilda villkor för avlönings
åtnjutande, följde därav ingalunda, att dylika villkor för ifrågavarande
personal saknats; tvärtom hade i berörda hänseende bestämmelser
av delvis mycket detaljerad natur vid olika tillfällen meddelats av Kungl.
Maj:t. Flertalet av dessa bestämmelser torde vara grundade på uttalanden
i de framställningar, som förelagts riksdagens vid äskande av erforderliga
anslag.
Vad armén beträffade, vore nu gällande bestämmelser på hithörande
område i huvudsak sammanförda i det av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet
för armens avlöning under fred (fredsavlöningsreglementet)
den 11 oktober 1907 med däri sedermera vidtagna ändringar; motsvarande
för marinen gällande bestämmelser återfunnes i det likaledes av
Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för marinen. Av ovanberörda inom
sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga (se sid. 39 här ovan) hade
emellertid år 1916 framlagts förslag till särskilt avlöningsreglemente
även för marinens del. Detta förslag hade dock icke av Kungl. Maj:t
slutligt behandlats.
De sakkunniga an Båge sig icke böra i förevarande sammanhang närmare
ingå på frågan om de särskilda avlöningsvillkor, som nu gällde
eller vid eu definitiv lönereglering borde bliva gällande för ifrågavarande
personal, utan ville här inskränka sig till att något skärskåda vissa förhållanden,
som kunde anses vara av särskild betydelse.
Vad marinen beträffade, vore officerare vid såväl flottan som kustartilleriet
underkastade förflyttning på enahanda sätt, som gällde bland
annat i fråga om officerare vid generalstaben, fortifikationen och intendenturkåren.
I olikhet härmed vore underofficerare vid marinen, vilka
utnämndes till dylik befattning vid viss station, icke skyldiga att låta
sig förflyttas från den ena till den andra stationen.
Beträffande rätt att med beställning å stat förena annan befattning
eller särskilt uppdrag vore bestämmelser meddelade för vissa av marinens
civilmilitära kårer. Såvitt anginge den i de sakkunnigas betänkande behandlade
militära personalen — officerare, underofficerare och underofficerskorpraler
med lön i 1. lönegraden för manskap — syntes dylika
bisysslor förekomma i ringa utsträckning och i mindre utsträckning vid
marinen än vid armén; enligt de inkomna statistiska uppgifterna skulle
47
Kungt. Maj ds Nåd. Proposition Kr 362.
nämligen vid marinen högst 27 officerare (7-o procent av uppgiftslämnarna)
och 3 underofficerare (0''4 procent) hava innehaft sådana bisysslor,
att tillstånd därtill skolat enligt eljest gängse regler sökas hos överordnad
myndighet.
Angående åtnjutandet av de särskilda avlöningsförmåner, som tillhörde
marinens lönesystem, innehölle reglementet för marinen detaljerade
föreskrifter. De sakkunniga ville endast erinra, att beträffande rätt för
marinens officerare och underofficerare att i andra fall än vid verklig
tjänstgöring uppbära dagavlöning meddelats i Iruvudsak enahanda föreskrifter,
som gällde för motsvarande personal vid armén. I händelse av
sjukdom finge sålunda dagavlöning bibehållas under eu tid ej överstigande
60 dagar för varje sjukdomsfall; varade sjukdomen längre
tid än 60 dagar, ankomme det på vederbörlig prövning, huruvida på
grund av bevekande omständigheter dagavlöning finge utöver nämnda
tid bibehållas eller skulle i sin helhet eller till någon del avstås. Av
marinens civilmilitära personal hade flertalet tillerkänts rätt att åtnjuta
semester enligt i huvudsak samma grunder, som tillämpades inom den
civila förvaltningen. Beträffande manskapet vore stadgat, att vid tjänstledighet
för sjukdom skyldighet att frånträda dagavlöningen icke inträdde
förrän för varje sjukdomsfall frånvaron från tjänstgöringen översköte
180 dagar.
Vid prövning av rätt för personal vid marinen att komma i åtnjutande
av ålderstillägg, där dylik förmån ifrågakomme, torde i huvudsak
enahanda regler tillämpas, som för civila verk vore gällande.
De sakkunniga ansåge det självfallet, att vid genomförande av en
definitiv lönereglering för arméns och marinens ifrågavarande personal
särskilda föreskrifter, på sätt inom den civila förvaltningen plägat ske,
borde meddelas angående rätt att åtnjuta de genom löneregleringen bestämda
avlöningsförmånerna. Därvid borde frågan om personalens skyldighet
att underkasta sig förflyttning vederbörligen klarläggas. Beträffande
rätt för personalen att med innehavande beställning förena annan
befattning torde vid en dylik lönereglering böra meddelas bestämmelser
likartade med dem, som lända till efterrättelse för de civila förvaltningsgrenarna.
Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke nu gällande
stadganden om rätt att i vissa fall behålla dagavlöningen borde jämkas
till större överensstämmelse med vad som tillämpades på det civila området.
I fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg
syntes jämväl böra införas sedvanliga föreskrifter därom, att vederbörande
löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid, som erfordrades
48
Pensions
frågan.
Marinförvalt
ningens
yttrande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller,
på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag.
Vissa nu berörda spörsmål krävde emellertid en ingående utredning,
varvid hänsyn givetvis borde tagas till de egenartade förhållanden, under
vilka arméns och marinens personal fullgjorde sin tjänstgöring och
vilka tilläventyrs kunde på åtskilliga punkter påkalla avvikelser från de
regler, som fastställts för civila befattningshavare.
Huruvida de föreskrifter av nu berörda slag, som borde förknippas
nied en definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen, lämpligen
borde taga formen av »villkor och bestämmelser för åtnjutande av
avlöningsförmåner» enligt de nya staterna eller, såsom skett beträffande
vatten fallsverken och kommunikationsverken, sammanfattas i särskilda
avlöningsreglementen att föreläggas riksdagen till antagande, vore tydligen
ett spörsmål av uteslutande formell innebörd.
Beträffande den personal, som skulle bliva delaktig av den tillfälliga
löneförbättringen, men komme att avgå från tjänsten, innan eu definitiv
lönereglering bleve genomförd, hava de sakkunniga slutligen uttalat
sig för att frågan om beredande av tillfällig pensionsförbättring för nämnda
personal måtte göras till föremål för utredning. Till undvikande av den omgång
och tidsutdräkt, som givetvis skulle uppkomma, därest var je ärende
rörande dylik pensionsförbättring måste underställas riksdagens prövning,
ansåge de sakkunniga förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så,
att under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt
vilka pensionstillägg kunde av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad
myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden
avginge från tjänsten.
Marinförvaltningen har i sitt den 8 april 1918 avgivna utlåtande
gjort den anmärkningen mot grunderna för den tänkta slutliga löneregleringen,
att även om den i betänkandet anställda jämförelsen mellan
civila och militära befattningshavare finge anses riktig, vid utmätande
av avlöningsbeloppen hänsyn syntes icke hava tagits till åtskilliga för
nu ifrågavarande personal säregna tjänstgöringsförhållanden, som medförde
ekonomiska uppoffringar eller framtida ogynnsam ekonomisk ställning
utan motsvarighet beträffande civila befattningshavare. Marinförvaltningen
ville härvid inskränka sig till att allenast omnämna, hurusom
skyldigheten att i tjänsten bära och underhålla uniform medförde
betydliga utgifter, som motsvarande civila personal icke behövde vid
-
Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
49
kännas, att den militära personalen vore i utövningen av sin tjänst
underkastad förflyttningar och andra ofta hastigt påkommande rubbningar,
som medförde ekonomiska uppoffringar utan motsvarighet för
de jämförda civila tjänstemännen, samt att pensionsåldern för nu ifrågavarande
personal inträdde långt tidigare än för civila tjänstemän, därvid
tillika pensionen fastställts till alltför ringa belopp. Vid en definitiv
lönereglering borde behörig hänsyn tagas till dessa förhållanden. Härjämte
ansåge sig marinförvaltningen böra uttala det önskemålet, att vid
en definitiv lönereglering avlöningstekniken måtte förenklas.
Arméförvaltningen åter har i sitt utlåtande den 6 april 1918 anfört, Arméforvaitatt
då de sakkunnigas betänkande, i vad det avsåge riktlinjer för eu ylande,
definitiv lönereglering, icke förelåge till slutlig prövning, arméförvaltningen
ej för närvarande torde behöva yttra sig därom. Arméförvaltningen
finge emellertid i detta sammanhang uttala, att det syntes ämbetsverket
synnerligen angeläget, att förslag till sådan lönereglering snarast
möjligt bleve utarbetat och framlagt för behandling i vederbörlig ordning,
och ansåge sig ämbetsverket böra framhålla önskvärdheten av att
avlöningsbestämmelserna vid genomförande av en definitiv lönereglering
gjordes så enkla och lätta att tillämpa som möjligt. Härvid torde de
erfarenheter kunna utnyttjas, vilka kunde vinnas under den tid av ett
eller annat år, då den tillfälliga löneregleringen kunde komma att tilllämpas,
innan fullständigt förslag till definitiv lönereglering hunne utarbetas.
Att en genomgripande lönereglering för den personal vid armén Departementsoch
marinen, varå de sakkunnigas förslag har avseende, är i hög grad cAc/>,‘''
av behovet påkallad, torde näppeligen kunna bestridas. Frågan om en
definitiv lönereglering för denna personal föreligger emellertid ännu
icke i det skick, att den kan företagas till avgörande. De förslag angående
förbättring av den militära personalens löneförhållanden, som
förelädes 1917 års riksdag, avsågo allenast eu provisorisk lönereglering
för nämnda personal, och sedan riksdagen, med avslag å Kung]. Maj:ts
framställningar, på 1918 års stat anvisat medel till avsättning för beredande
av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och
marinen under år 1918, är det givetvis endast under den tillfälliga löneförbättringens
form, som ett upphjälpande av personalens löneförhållanden
nu kan komma till stånd.
Mot de för 1917 års riksdag framlagda förslagen till provisorisk
lönereglering för viss personal vid armén och marinen gjordes av stats
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 322 käft. (Nr 362.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
utskottet bland annat den anmärkningen, att de föreslagna lönebeloppen
grundats på en tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på
något sätt varit föremål för närmare prövning, och i en vid utskottets
utlåtande fogad reservation yttrades, att tillfälliga löneförbättringar,
såsom avbetalning på kommande definitiva sådana, rimligen icke kunde
beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete fortskridit så långt, att
åtminstone konturerna för den sistnämnda vore utformade, i annat fall
löpte man risken att förrycka det hela.
I enlighet härmed hava ock de sakkunniga, vid fullgörande av sitt
uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för ifrågavarande
personal, ansett sig höra i första hand söka klarlägga, efter
vilka linjer en definitiv lönereglering för samma personal borde gå,
för att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva
löneregleringen angiva de belopp, varmed under förhanden varande
förhållanden den tillfälliga löneförbättringen syntes lämpligen böra utgå.
Det utkast till en definitiv lönereglering för personal vid armén
och marinen, som innehålles i de sakkunnigas betänkande, syftar till en
långt gående förenkling av det nuvarande, i flera hänseenden invecklade
lönesystemet. Sålunda skulle såsom huvudavlöningsformer upptagas
allenast lön och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan åter
sådana förmåner som inkvarteringsbidrag (inkvarterings- och servisbidrag
vid armén), ersättning för ved och ljus (ersättning för bränsle och lyse vid
armén), portions- och beklädnadsersättning samt särskilt hyresbidrag
(vid armén) skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i vilken
utsträckning sådana avlöningsformer som arvoden och ortstillägg skulle
ingå i det nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening bliva
beroende på vidare utredning.
För kompaniofficerare föreslå de sakkunniga tre särskilda löneskalor,
nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter
(löjtnanter av 1. och 2. klassen vid armén) och en för kaptener av
av nuvarande 1. och 2. klassen samt för underofficerare två särskilda
löneskalor, den ena för underofficerare av 2. graden (sergeanter av nuvarande
1. och 2. klassen) och den andra för flaggunderofficerare (underofficerare
av 1. graden, fanjunkare). Dessa löneskalor äro i stor utsträckning
byggda på ålderstillägg, med rätt för vederbörande beställningshavare
att för ålderstilläggens åtnjutande få under vissa förutsättningar
tillgodoräkna sig viss tjänstetid i lägre beställning. För officerare
i högre beställning än kaptens skulle däremot ålderstillägg icke förekomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Öl
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.
Från tillämpningen av de sålunda föreslagna allmänna löneskalorna
skulle emellertid undantagas några grupper av den militära personalen
och flertalet civilmilitära befattningshavare. Frågan om anordnande av
lämpliga löneskalor för personal, som anses böra här intaga en särställning,
bör enligt de sakkunnigas mening upptagas till behandling i
samband med den definitiva löneregleringen.
Chefen för lantförsvarsdepartementet har förut i dag yttrat sig om
de sakkunnigas utkast till en definitiv lönereglering, och jag kan i allt
väsentligt ansluta mig till vad han därom anfört. Det har sålunda synts
även mig, som om de riktlinjer, vilka av de sakkunniga uppdragits,
skulle kunna i stort sett följas vid det nya lönesystemets utarbetande.
Civetvis är det angeläget att, på sätt av de sakkunniga ifrågasatts, i
möjlig mån förenkla det nuvarande, obestridligen ganska komplicerade
och svåröverskådliga lönesystemet vid armén och marinen. Skulle man,
såsom marinförvaltningen anser önskligt, kunna i detta hänseende gå
ännu längre, än vad de sakkunnigas förslag innebär, vore detta visserligen
en fördel, men man får å andra sidan icke bortse därifrån, att
arméns och marinens ifrågavarande personal omfattar så många olika
grupper och fullgör sin tjänstgöring under sa vitt skrida förhållanden,
att en viss differentiering i lönetekniskt hänseende med nödvändighet
måste förekomma. De lönetekniska detaljerna torde emellertid böra bliva
beroende på den vidare utredning, som måste föregå en definitiv lönereglering.
Betraktar jag åter de sakkunnigas lönesystem ur mera reell synpunkt,
faller det genast i ögonen, att genom den anordning med ålderstillägg,
som av de sakkunniga ifrågasatts beträffande flertalet befattningar,
anledningen till de klagomål, vilka vid upprepade tillfällen framkommit
rörande nuvarande ojämnhet i befordringsförhållandena, skulle
i väsentlig mån bortfalla. Man måste, såsom ock de sakkunniga framhållit,
städse räkna med att befordringarna komma att ske mer eller
mindre ojämnt, och lönesystemet bör därefter anpassas. Genom de föreslagna
åiderstilläggen skulle verkningarna i avlöningshänseende av denna
ojämnhet i befordringarna komma att mer eller mindre fullständigt
neutraliseras.
Vad därefter angår de avlöningsbelopp, som av de sakkunniga
ifrågasatts för olika grupper av beställningshavare, torde böra erinras
därom, att de sakkunniga vid sitt arbete utgått från i huvudsak enahanda
förutsättning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställ
-
52
Tillfällig
ltfneförbäitt
ring.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
ningar till 1917 års riksdag, eller att genom de föreslagna beloppen
kompensation skulle beredas personalen för den fördyring av levnadskostnaderna
i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde anses bliva
bestående, vadan någon hänsyn icke tagits till den dyrtid, kriget medfört.
Det utkast till en definitiv lönereglering för viss personal vid
armén och marinen, som av de sakkunniga nu framlagts, liksom det
därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring har sålunda
till syfte att bringa den ifrågavarande personalens löneförmåner upp
till den nivå, som kan anses betingad av läget före krigsutbrottet.
De extra ordinära förhållanden kriget här skapat böra enligt de sakkunnigas
mening mötas genom extra ordinära åtgärder, i främsta rummet
genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.
Under nu angiven förutsättning synas mig de föreslagna avlöningsbeloppen
vara i stort sett rättvist och väl avvägda. Vad av marinförvaltningen
anförts därom, att åtskilliga för nu ifrågavarande personal
säregna tjänstgöringsförhållanden medföra ekonomiska uppoffringar eller
framtida ogynnsam ekonomisk ställning utan motsvarighet beträffande
civila befattningshavare äger visserligen inom vissa gränser sitt berättigande,
men även med aktgivande härpå torde de föreslagna avlöningsbeloppen
i jämförelse med de löneförmåner, som utgå till befattningshavare
inom den civila statsförvaltuiugen, kunna för personalen anses
tillfredsställande.
Jag kan även uttala min anslutning till vad chefen för lantförsvarsdepartementet
anfört om önskvärdheten av att utarbetandet av ett fullständigt
förslag till definitiv lönereglering för personal vid armén och
marinen måtte snarast möjligt igångsättas.
Sedan de sakkunniga sålunda angivit de riktlinjer, som enligt deras
mening borde följas vid en definitiv lönereglering för den personal vid
armen och marinen, å vilken föreliggande betänkande hade avseende,
behandla de sakkunniga i följande avdelning (sid. 314—392) frågan om
huru en tillfällig löneförbättring från och med år 1918 lämpligen skulle
kunna beredas nämnda personal.
De sakkunniga erinra härvid, hurusom statsutskottet i sitt utlåtande
över Kungl. Maj:ts framställningar till 1917 års riksdag angående provisoriska
löneregleringar för viss till lantförsvaret och marinen hörande
personal uttalat bland annat, att vid en förnyad utredning i ärendet
53
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
borde noggrant tillses, att lönetillägget så avpassades, att en definitiv
lönereglering ej föregrepes. Ett iakttagande av denna regel vore enligt
de sakkunnigas mening ej blott ur det allmännas synpunkt påkallat utan
även överensstämmande med den enskilde löntagarens välförstådda intresse;
det skulle nämligen knappast för denne vara fördelaktigt, om den
tillfälliga löneförbättringen sattes till sådant belopp, att hans avlöningsförmåner
komme att vid övergången till en definitiv lönereglering undergå
någon avsevärd minskning.
För bestämmande av den tillfälliga löneförbättringens belopp borde
sålunda för olika fall en jämförelse göras mellan de avlöningsförmåner,
som enligt nu gällande bestämmelser tillkomme vederbörande löntagare,
och dem, som skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag. Då emellertid
det nuvarande lönesystemet och det av de sakkunniga föreslagna vore
byggda på väsentligt olika grunder, hade det icke kunnat undvikas, att
bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen blivit av rätt komplicerad
natur.
De sakkunniga komme nu att i första hand yttra sig om tillfällig
löneförbättring för den personal, varå de för officerare och underoffice- ccrarc.
rare ifrågasatta allmänna löneskalorna skulle äga tillämpning.
Den närmast till hands liggande utvägen att för dessa beställningshavare
bestämma den tillfälliga löneförbättringens belopp vore givetvis
att låta detsamma utgöra skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som
enligt den skisserade definitiva löneregleringen skulle komma att utgå
till vederbörande löntagare, och å andra sidan den nuvarande avlöningen.
För officerare och underofficerare med vederlikar, vilka själva bidroge
till sin pensionering, uppstode härvid fråga om avdrag för de
ökade pensionsavgifter, som vid en definitiv lönereglering kunde komma
att åläggas personalen. På anförda grunder (sid. 315—318 i betänkandet)
hava emellertid de sakkunniga ansett anledning i detta fall icke
föreligga att vid bestämmande av den tillfälliga löneförbättringens belopp
göra något särskilt avdrag för ökade pensionsavgifter.
Däremot hade det synts de sakkunniga lämpligt, att beloppen något
avrundades nedåt, och komme en dylik avrundning givetvis att verka i
enahanda riktning som de avdrag för pensionsavgifter, vilka stadgats
vid de provisoriska löneregleringarna för befattningshavare i statsdepartementen
och vissa centrala ämbetsverk. De sakkunniga föreslå, att den
tillfälliga löneförbättringens belopp måtte avrundas för officerare med
vederlikar till närmast lägre med 50 delbart antal kronor samt för underofficerare
med vederlikar till närmast lägre med 25 delbart antal kro
-
54
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
nor. Med tillämpning härav skulle den tillfälliga årliga löneförbättring,
som tillkomme marinens officerare och underofficerare i allmänhet, uppgå
till de i tabellen här nedan angivna belopp. Vid tabellens utarbetande
hade iakttagits, att i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna
inräknats de inkvarteringsbidrag, som utgå å annan ort än
Stockholm och Göteborg, samt att för flaggunderofficerare och underofficerare
av 2. graden upptagits den avlöning, som tillkommer andra
underofficerare än maskinister.
För åtskilliga bland ifrågavarande beställningshavare skulle emellertid,
enligt de sakkunnigas förslag å den tillfälliga löneförbättringen
göras vissa avdrag (se sid. 64—65 i det följande).
Kommendör, överste ......................................
Kommendörkapten av 1. graden, överstelöjtnant
Kommendörkapten av 2. graden, major
Kapten av 1. klassen:
utan ålderstillägg ...................................
med 1 »
» 2 »
» 3 »
Kapten av 2. klassen:
utan ålderstillägg...................................
med 1 » ..................................
» 2 »
» 3 » ...................................
Löjtnant:
utan ålderstillägg ..................................
med 1 » ...............................
» 2 »
» 3 »
Nuvarande
avlöning.
Avlöning
enligt de
sakkunnigas
förslag.
Skillnad
mellan
nuvarande
ock
föreslagen
avlöning.
Tillfällig
löneför-
bättring.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
9,090
9,920
830
800
6,925
—
8,055
—
1,130
—
1,100
—
6,425
—
7,190
—
765
750
—
5,260
_
4,825
_
— 435
5,260
—
5,325
—
65
—
50
—
5,260
—
5,825
—
565
—
550
—
5,260
—
6,325
—
1,065
—
1,050
—
4,260
_
4,825
_
565
_
550
4,260
—
5,325
—
1,065
—
1,050
—
4,260
—
5,825
—
1,565
—
1,550
—
4,260
—
6,325
—
2,065
—
2,050
—
2,895
_
2,895
_
_
2,895
—
3,295
—
400
—
400
—
2,895
—
3,695
—
800
—
800
—
2,895
-
4,095
—
1,200
—
1,200
—
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
55
Skillnad
Avlöning
mellan
Tillfäll!
y
Nuvarande
enligt de
nuvarande
löneför
avlöning.
sakkunnigas
och
bättring.
förslag.
föreslagen
avlöning.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Underlöj tnant, fänrik:
utan ålderstillägg ........................................
2,115
—
2,230
—
115
—
100
—
med » ...................... .................
2,115
—
2,530
—
415
—
400
—
Flaggunderofficer:
utan ålderstillägg.......................................
2,481
05
2,795
—
313
95
300
—
med 1 » .......................................
2,481
05
2,995
—
513
95
500
—
» 2 » .......................................
2,481
05
3,195
—
713
95
700
—
» B » .......................................
2,481
05
3,395
—
913
95
900
—
» 4 » ......................................
2,481
05
3,595
—
1,113
95
1,100
—
Underofficer av 1. graden:
utan ålderstillägg .......................................
2,482
50
2,795
—
312
50
300
—
med 1 » .......................................
2,482
50
2,995
—
512
50
500
—
» 2 » ......................................
2,482
50
3,195
—
712
50
700
—
» 8 »> .......................................
2,482
50
3,395
—
912
50
900
_
») 4 » ........................ ..............
2,482
50
3,595
—
1,112
50
1,100
—
Underofficer av 2. graden:
utan ålderstillägg.......................................
2,153
80
2,230
—
76
20
75
j
med 1 » .......................................
2,153
80
2,430
—
276
20
275
—
» 2 » ......................................
2,153
80
2,630
—
476
20
475
—
» 3 » .......................................
2,153
80
2,830
—
676
20
675
—
» 4 » .......................................
2,153
80
3,030
—
876
20
875
—
I denna tablå upptagas icke flaggman (generalspersoner). Såsom redan
i det föregående (sid. 33—34) är nämnt, hava nämligen de sakkunniga
ansett sig icke böra under nu föreliggande förhållanden gorå något uttalande
beträffande den ordinarie avlöning, som borde vid en definitiv
lönereglering tillerkännas flaggmän (generalspersoner). Till följd härav
hava de sakkunniga icke heller hemställt om tillfällig löneförbättring åt
dessa beställningshavare.
De sakkunniga anföra vidare, att de grunder, efter vilka ålderstilllägg
skulle vid en definitiv lönereglering tillkomma vederbörande lön
-
56
Marin förr ältning
ens
yttrande.
KungJ. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.
tagare, även borde följas, då det gällde att i särskilda fall bestämma
de belopp, med vilka den tillfälliga löneförbättringen skulle, på sätt i
förestående tabell åskådliggjordes, utgå till olika grupper av beställningshavare.
Sålunda borde även enligt det av de sakkunniga ifrågasatta
lönesystemet iakttagas, att ålderstillägg ej finge tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder blivit uppnådd.
Rätt till ålderstillägg bleve således beroende av antalet fulla
tjänstår med bortseende från överskjutande del av år.
Härefter lämna de sakkunniga en ingående utredning, huru de föreslagna
reglerna för beräkning av ålderstillägg skulle under olika förutsättningar
vinna tillämpning i fråga om den tillfälliga löneförbättringen.
Till denna utredning (sid. 321—326 i betänkandet) torde jag här få
hänvisa.
Efter vad de sakkunniga vidare erinra, borde officer eller underofficer,
som under loppet av det år, löneförbättringen avsåge, tillträtt
eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring vore förenad,
eller övergått från en till annan sådan beställning, tydligen äga å dylik
beställning uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han
innehaft densamma. För de fall, då beställning tillträtts under loppet
av ett år, borde emellertid någon del av det löpande året icke få tillgodoräknas
för erhållande av förhöjning i den tillfälliga löneförbättring,
som skulle till beställningshavaren utgå under det året. För sådant
fall borde därför stadgas, att löneförbättringen skulle för den återstående
delen av året beräknas efter det belopp för helt år, som skolat tillkomma
beställningshavaren, därest han vid årets början innehaft beställningen
i fråga. I
I det utlåtande, som av marinförvaltningen avgivits över de sakkunnigas
förslag, bär marinförvaltningen, såvitt angår den tillfälliga
löneförbättringen, till en början uttryckt ett beklagande, att de sakkunniga
ansett sig böra lämna flaggmansgraden utan löneförbättring nu
liksom vid flera föregående löneregleringar för övrig militär personal.
I det protokoll, som vidfogats betänkandet, vore så vägande skäl anförda
lör att denna fåtaliga personalkategori borde medtagas vid den
tillfälliga löneförbättringen, att det syntes ämbetsverket anmärkningsvärt,
att de sakkunniga likväl ansett sig kunna underlåta att avgiva förslag
härom allenast på det skäl, att de civila befattningshavare, med vilka
de sakkunniga ansett sig böra jämnställa dem, kunde komma att få
vänta på sin lönereglering. Tvärtom torde så mycket mer alla skäl
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 362. 57
tala för att de militära löneskalorna bleve uppbyggda i ett sammanhang,
som generalspersoner och flaggman varit i stort sett uteslutna från
löneförbättringar vid samtliga regleringar ända sedan år 1875. Uppenbart
torde åtminstone vara — säger marinförvaltningen — att till följd
av penningvärdets fall denna personals avlöningsförmåner i sak högst
väsentligt reducerats och icke längre kunna tillnärmelsevis förslå för de
behov, som de ursprungligen varit avsedda att fylla. Under sådana
förhållanden kunde det icke anses rättvist än mindre billigt att låta
dessa befattningshavare allt fortfarande vänta på avlöningsförbättring.
Det överensstämde med visshet icke heller med statsintresset att låta
samtliga avlöningar utom de högsta komma i åtnjutande av förhöjningar,
motsvarande penningvärdets fall. Då det visat sig, att konkurrensen
med de privata företagen gjort sig gällande jämväl i avseende å personalen
vid marinen och armén, syntes det ligga i öppen dag, att ett
bibehållande vid försvaret av den personal, som kunde vara skickad och
vuxen att uppbära det ansvar och fylla de värv, som vore pålagda försvarets
främste målsmän både i fred och i krig, måste förutsätta sådan
slutavlöning, att den kunde vara för denna personal eftersträvansvärd
såsom ekonomiskt slutmål. Statsmakterna syntes också hava riktigt
uppfattat detta statsintresse, då de för år 1918 i motsats mot det föregående
beviljat krigstidstillägg jämväl för de högst avlönade funktionärerna.
Marinförvaltningen hade förut framhållit (jfr sid. 48—49 här ovan),
hurusom de säregna militära tjänstgöringsförhållandena, från vilka
generalspersoner och flaggmän ingalunda vore undantagna, medförde
ekonomiska uppoffringar för den militära personalen utan motsvarighet
för den civila, samt att till följd härav en jämförelse med de civila
befattningshavarna icke kunde utfalla i allt riktigt. För marinförvaltningen
stode det klart, att försvarets främste målsmän icke kunde på
en väl avmätt löneskala ställas lägre än rikets landshövdingar. Då det
emellertid nu gällde allenast en tillfällig löneförbättring, ansåge sig
ämbetsverket kunna inskränka sig till att för sådant ändamål föreslå
ett belopp av 1,200 kronor för marinens flaggmän och generalsperson.
Härmed skulle deras sammanlagda avlöning kunna anses komma att
ungefärligen motsvara den kontanta avlöning, som i allmänhet tillkomme
landshövding.
Beträffande arméns generalspersoner har arméförvaltningen hemställt,
att även till dessa beställningshavare tillfällig löneförbättring måtte få
utgå med 1,200 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.) 8
Armé farv ältning
ens
yttrande.
58
Departementschefen.
Särskilda
spörsmål rörande
militär
personal.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Såsom av marinförvaltningen anförts, har den avlöning, som i
mitten av 1870-talet fastställdes för generalspersoner och flaggman,
sedan dess endast undergått mindre jämkningar. Inberäknat inkvarterings-
och servisbidrag utgör avlöningen till nämnda beställningshavare
numera i Stockholm och Göteborg 12,055 kronor och å annan ort 11,755
kronor.
Med avseende å den av marinförvaltningen liksom förut hos de
sakkunniga framförda jämförelsen mellan generalspersoner (flaggmän)
och landshövdingar torde jag få erinra därom, att sistnämnda befattningshavare
fått sina löneförmåner i huvudsak reglerade jämlikt nådigt brev
den 28 november 1871 och sedermera fastställda genom beslut vid 1884
års riksdag. Därvid tillerkändes landshövdingarna, förutom bostadsförmån,
kontant avlöning att utgå med i allmänhet 13,000 kronor och
i vissa fall än högre belopp. Landshövdingarnas löneförmåner sattes
sålunda högre än den avlöning, som ungefär samtidigt bestämdes för
generalspersoner och flaggmän.
Å andra sidan bör, vad angår övriga chefsplatser inom den civila
förvaltningen, erinras att enligt nu gällande bestämmelser avlöningen till
generaldirektör såsom regel utgår med 11,000 kronor. Visserligen hava
under de senare åren en del undantag härifrån gjorts, varvid högre
avlöning tillerkänts dylika befattningshavare, men för flertalet generaldirektörer
— exempelvis cheferna för statskontoret, byggnadsstyrelsen,
generaltullstyrelsen och domänstyrelsen —- liksom även för generalkrigskommissarien
är avlöningen alltjämt begränsad till nämnda belopp,
11,000 kronor.
Vad av marinförvaltningen anförts såsom motivering för förslaget
att nu tillerkänna generalspersoner och flaggmän tillfällig löneförbättring
synes visserligen i och för sig äga ett visst berättigande, men med
ungefär lika fog torde de av marinförvaltningen anförda förhållandena
kunna åberopas såsom motiv för löneförbättring åt innehavare av åtskilliga
chefsplatser inom den civila förvaltningen. Det vill under dessa
förhållanden synas, som om de sakkunniga haft goda skäl för sin mening,
att en definitiv lönereglering för såväl chefer inom den civila förvaltningen
som generalspersoner och flaggmän bör komma till stånd i ett
sammanhang och att sålunda frågan om en löneförbättring för generalspersoner
och flaggmän icke nu bör upptagas till avgörande.
Genom den i det föregående lämnade framställningen hade de sakkunniga
velat åskådliggöra, huru den tillfälliga löneförbättringen skulle
utgå till den personal, å vilken de för officerare och underofficerare ifråga
-
59
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.
satta allmänna löneskalorna vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning.
De sakkunniga överginge nu till vissa personalgrupper, för vilka
särskilda föreskrifter rörande den tillfälliga löneförbättringen syntes bliva
av nöden, och komme därvid att beröra jämväl en del andra, med den
tillfälliga löneförbättringen sammanhängande spörsmål.
Såsom redan anförts, skulle den löneförbättring, som vid eu
definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas förslag komme att tillfalla
regementsofficerare med förläggning till ort utom Stockholm och
Göteborg, i procent av den nuvarande avlöningen utgöra, för överstar
(kommendörer) 9-i procent, för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av
1. graden) 16''3 procent och för majorer (kommendörkaptener av 2. graden)
11*9 procent. Beträffande övrig militär personal hade löneförbättringen
beräknats till omkring 17 procent för beställningsliavare i kaptensgraden,
till omkring 25 procent för beställningsliavare i löjtnantsgraden
och till omkring 40 procent (i vissa fall något lägre) för beställningshavare
i underofficersgraderna. Åven med den avrundning nedåt, som
beträffande den tillfälliga löneförbättringen ifrågasatts, kunde dessa procentsiffror
anses i huvudsak äga giltighet.
På sätt förut jämväl framhållits, kunde vissa grupper av bestallningshavare
såväl bland den rent militära som i synnerhet bland den
civilmilitära personalen icke utan vidare inpassas i det av de sakkunniga
föreslagna lönesystemet, utan måste vid den definitiva löneregleringen särskilda
bestämmelser rörande deras avlöning meddelas.
I några fall hade de ifrågasatta löneskalorna ansetts med viss jämkning
kunna vinna tillämpning, och syntes den tillfälliga löneförbättiingen
kunna i enlighet därmed beräknas.
I andra fall åter hade de sakkunniga ansett sig icke kunna nu uppdraga
de riktlinjer, som borde följas vid en definitiv lönereglering för
vederbörande beställningsliavare. Särskilda bestämmelser i fråga om
den tillfälliga löneförbättringen bleve då givetvis nödvändiga. Dylika
beställninghavare tillhörande överstes, överstelöjtnants eller majors löneklass
hade i regel ansetts böra erhålla enahanda löneförbättring, som i
allmänhet skulle tillkomma innehavare av motsvarande officersbeställningar;
för övriga hade de sakkunniga stannat vid att i allmänhet föreslå
en tillfällig löneförbättring, beräknad efter nyssnämnda procent av
nu utgående löneförmåner lör personal a annan ort än Stockholm och
Göteborg, således efter 17 procent för beställningshavare i kaptens löneklass
efter 25 procent för beställningshavare i löjtnants löneklass och
efter’ 40 procent, i vissa fall dock något lägre, för beställningshavare i
underofficers löneklass. 1 samtliga fall skulle emellertid beloppen avrundas,
på sätt förut är nämnt.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
e&som lönlös ^ fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg hade
1 regemente de sakkunniga, såvitt en definitiv lönereglering anginge, givit uttryck
flottans olust den mei»ngen, att sedvanliga föreskrifter borde meddelas därom, att
artuierieteT vederbörande löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid,
stam. som erfordrades för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat ofientligt uppdrag. I överenstämmelse härmed
hade de sakkunniga uttalat, att vid beräkning av tjänstålder icke borde
få° inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare haft avsked
från beställning på stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt
såsom lönlös kvarstå i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets)
stam. Aven vid beredande åt ifrågavarande personal av tillfällig löneförbättring
borde beaktas, att i sådana fall, då den tillfälliga löneförbättringens
belopp bleve beroende av visst antal tjänstår, hänsyn icke finge
tagas till tid, varunder vederbörande löntagare tilläventyrs, på sätt nu är
nämnt, såsom lönlös kvarstått i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets)
stam. Dylik tid borde sålunda städse frånräknas, då det gällde
att bestämma det antal tjänstår, som i fråga om den tillfälliga löneförbättringen
finge tillgodoräknas.
stnom nnder- • Betraffande underofficer, vilken enligt den ifrågasatta lönetursberäkS
b°efiiråver" »ingen skulle få såsom tjänstår för ålderstilläggs intjänande tillgodoräkna
man,tapet, sig viss del av den tjänstetid, han fullgjort såsom underofficerskorpral
med lön i 1. lönegraden för manskap, syntes jämväl vid bestämmande
av den tillfälliga löneförbättringens belopp (jfr sid. 25 här ovan) böra
såsom regel iakttagas, att vid dylikt tillgodoräknande hänsyn icke finge
tagas till tjänstetid, som icke i omedelbar följd infallit närmast före befordran
till underofficersbeställningen.
tesefref tmn • 1 fråSa om tjänstårsberäkning för personal, som från reserven över
"ktiTe“tat.
gjnge till aktiv stat (jfr sid. 22 och 25 här ovan), hava de sakkunniga,
såvitt den tillfälliga löneförbättringen angår, på anförda grunder (sid. 329
i betänkandet) uttalat sig för att det bör bliva beroende på Kungl. Maj:t
att, efter framställning av den chef eller den myndighet, varunder dylik
personal lyder, med hänsyn till saväl den effektiva tjänstgöringens längd
som anställningstiden i reserven meddela erforderliga föreskrifter angående
tjänstårsberäkningen.
Vad marinens personal beträffar, anföra de sakkunniga, att övergång
från reservanställning till anställning på stat vid stammen torde förekomma
mera sällan än vid armen. I eventuellt förekommande fall
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
61
syntes emellertid även beträffande dylik personal vid marinen frågan om
tjänstårsberäkningen böra avgöras på enahanda sätt, som av de sakkunniga
ifrågasatts beträffande personal vid armén.
Vid uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering hade överg&ng«bede
sakkunniga vidare framhållit (jfr sid. 25 här ovan), att den i nämnda fgr TiBBa
sammanhang föreslagna utgångspunkten för den tjänstårsberäkning, som underborde
ligga till grund för underofficerares rätt till ålderstillägg, icke
syntes kunna utan särskilda övergångsbestämmelser vinna tillämpning
på vissa grupper av underofficerare. Detta gällde bland andra de kustartilleriets
underofficerare, vilka antingen vid vapenslagets första uppsättande
år 1902 dit övergått från armén eller ock, efter vid kustartilleriet
erhållen underofficersutbildning, vunnit anställning vid detta vapenslag
såsom underofficerskorpraler med lön i 1. lönegraden för manskap
under tid, då denna lönegrad kunde vid kustartilleriet uppnås efter
kortare anställningstid än 72 månader. Det vore givet, att enahanda
förhållanden, som betingade dylika övergångsbestämmelser vid genomförandet
av en definitiv lönereglering, även nödvändiggjorde särskilda
föreskrifter rörande en tillfällig löneförbättring, vars belopp skulle bliva
på visst sätt beroende av den föregående tjänstetidens längd.
Till en början syntes man emellertid kunna bortse från alla de
underofficerare vid kustartilleriet, som vid vapnets uppsättande dit överfördes
från armén och omedelbart anställdes såsom underofficerare vid
kustartilleriet, enär alla dessa på grund av därefter tillryggalagd tjänstetid
såsom underofficerare torde vara berättigade till löneförbättring med det
högsta belopp, som enligt de sakkunnigas förslag kunde ifrågakomma.
Vad vidare anginge de kustartilleriets underofficerare, vilka före övergången
till manskapsanställning vid nämnda vapenslag haft fast anställning
vid armén och där vunnit kompetens till underofficersbefordran,
syntes dessa, oavsett om de sedermera före sin utnämning till underofficersbeställning
vid kustartilleriet haft att undergå någon kompletterande
utbildning eller ej, i avseende å tjänstårsberäkningen för erhållande
av tillfällig löneförbättring böra, i likhet med vad av de sakunniga
ifrågasatts beträffande vissa underofficerare vid armén, få tillgodoräkna
sig högst 9 år av den tid utöver 6 år, varunder vederbörande, efter
vunnen behörighet till underofficersbefordran vid armén, i omedelbar följd
innehaft beställning såsom underbefäl av manskapet vid något arméns
truppförband eller vid kustartilleriet.
I fråga slutligen om den grupp av kustartilleriets underofficerare,
som visserligen före sin befordran vid vapenslaget där undergått full
-
62
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Innehavare
av viss chefsbefattning.
Maskinistunderofficerare
vid flottan.
ständig underofficersutbildning, men erhållit uppflyttning till beställning
i 1. lönegraden för manskap vid kustartilleriet å tid, då sådan uppflyttning
kunde vinnas efter kortare anställningstid än 72 månader, syntes,
i syfte att vinna största möjliga överensstämmelse med de regler, vilka
föreslagits för den del av personalen, som övergått till kustartilleriet från
armén, den övergångsbestämmelsen böra fastställas, att sådana underofficerare
finge i avseende å tjänstårsberäkningen för erhållande av tillfällig
löneförbättring tillgodoräkna sig högst 9 år av den tid utöver 6
år, varunder vederbörande före sin befordran till underofficer innehaft
anställning vid kustartilleriet såsom underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden
för manskap.
Efter vad de sakkunniga vidare erinra, är ett årligt tillägg av
2,000 kronor till den fasta lönen tillerkänt innehavare av chefsbefattningen
i marinförvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben, stationsbefälhavarbefattning
eller befattningen såsom inspektör av flottans övningar
till sjöss, därest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande
att, om två av nämnda befattningsinnehavare icke uppbära dylik lön,
tillägget skall utgå till den, som är i sin befattning äldst. Detta lönetillägg
tillgodokommer sålunda officer med kommendörs lön på stat.
I fråga om den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma
denne befattningshavare, anföra de sakkunniga, att med tillämpning av
den grundsats, som följts beträffande vissa beställningshavare vid armén,
det kunde synas ligga närmast till hands att för honom bestämma den
tillfälliga löneförbättringen till samma belopp som för kommendör, eller
800 kronor. För att denne befattningshavare ej må erhålla sammanlagt
högre avlöning än flaggman, anse emellertid de sakkunniga, att beloppet
i detta fall bör sättas något lägre, eller till 650 kronor.
Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 anfört, att vid
bifall till ämbetsverkets förslag angående tillfällig löneförbättring åt marinens
flaggman och generalsperson hinder icke torde föreligga att tillerkänna
innehavaren av nu ifrågavarande chefsbefattning löneförbättring
till oavkortat belopp, 800 kronor.
Såsom framginge av det föregående (jfr sid. 37 här ovan), hade
de sakkunniga funnit sig icke böra göra något bestämt uttalande i frågan,
huruvida eller i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som nu
tillkomme flottans maskinistunderofficerare, borde bibehållas vid en definitiv
lönereglering.
63
KungJ. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 362.
I avbidan på resultatet av den utredning, som i detta avseende borde
komma till stånd, innan en definitiv lönereglering åvägabringades, och för
att icke genom en anordning, som helt skulle beröva maskinistunderofficerarna
deras nuvarande merinkomst, maskinistkårens rekrytering skulle
äventyras, hade de sakkunniga funnit sig böra förorda, att maskinistunderofficerarna
måtte vid den tillfälliga löneförbättringens genomförande
få behålla viss del av nämnda merinkomst. Det hade i sådant hänseende
synts de sakkunniga lämpligt, att de för den definitiva löneregleringen
ifrågasatta allmänna löneskalorna och lönebeloppen tillämpades vid beräkning
av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma . maskinistunderofficerarna,
dock med den ändring att å de belopp, som i allmänhet
föresloges såsom tillfällig löneförbättring för underofficerarna vid flottan,
avdroges för flaggmaskinist 200 kronor och för underofficer av 2- graden,
maskinist, 100 kronor. Då de nuvarande avlöningarna enligt stat skulle
utgå oförändrade under den tid, en tillfällig löneförbättring varade,
komme i varje fall maskinistunderofficerarna att, med inräknande av
löneförbättringsbeloppen, få åtnjuta en merinkomst framför övriga underofficerare
vid flottan. Denna merinkomst uppginge till 167 kronor 75
öre för flaggmaskinist och till 137 kronor 25 öre för underofficer av 2.
graden, maskinist.
Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 icke gjort
någon erinran mot de sakkunnigas förslag rörande tillfällig löneförbättring
åt maskinistunderofficerarna.
I denna punkt uttalades emellertid skiljaktig mening av marinöverdirektören
von Eckermann, som förklarade sig anse inga som helst skäl
föreligga att förminska den meravlöning, maskinistunderofficerarna alltsedan
år 1876 åtnjutit i jämförelse med övriga med dem eljest likställda
underofficerare. Vad som då befanns fullt berättiga måste nu auses
vara det i ännu högre grad, då man toge i betraktande, hurusom, i och
med den utveckling och kompilering maskinerierna å våra örlogsfartyg
sedan dess undergått, maskiuistunderofficerarnas arbete och ansvar i högst
väsentlig grad ökats och detta vida mer än som under tiden varit fallet
för andra underofficerare.
De sakkunniga erkände själva, att de icke varit i tillfälle att i ärendet
verkställa den noggranna utredning, som skulle varit erforderlig för
frågans bedömande. Reservanten vågade uttala den förmodan att, därest
så skett, de sakkunniga skulle hava kommit till ett annat resultat än
det föreliggande. Till stöd härför ville reservanten framhålla, att
64
Underofficerare
å varvsstat.
Vissa lärare
vid militärläroverk
m. fl.
Avdrag för
viss personal
i Stockholm
och Göteborg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
exempelvis inom tyska och engelska marinerna maskinisterna åtnjöte en
meravlöning i förhållande till andra underofficerare, som vida överstege
den, som för närvarande komme våra maskinister till del. Denna meravlöning
utgjorde år 1915 i tyska marinen intill 1,560 mark samt i
den engelska marinen cirka 48 £.. Vad den svenska handelsmarinen
beträffade ville reservanten framhålla, att, enligt avtal dels mellan Sveriges
redareförening och svenska maskinistförbundet och dels mellan samma
redareförening och styrmännen, en förste maskinist i regel komme till
en avlöning, som med cirka 1,000 kronor per år överstege förste styrmannens
på samma fartyg.
Av det anförda syntes med önskvärd tydlighet framgå, att man
inom såväl örlogs- som handelsmariner ansett förhållandena påkalla,
att en väsentlig avlöningsskillnad upprätthölles till förmån för maskinisterna.
Såsom ett ytterligare skäl mot de sakkunnigas förslag i förevarande
hänseende anförde reservanten, att maskinisterna vid flottan redan, på
grund av det befordringssystem, som tillämpats från och med år 1911,
fått sina befordringsutsikter och därmed följande ekonomiska fördelar
förminskade till förmån för övriga underofficerare.
Underofficerare vid flottans stam, vilka tjänstgjorde å flottans varv
och därvid uppbure avlöning såsom månadslönare å varvens stat, borde
enligt de sakkunnigas mening komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
enligt enahanda regler, som föresloges beträffande övriga underofficerare
vid flottan.
Vad slutligen anginge innehavarna av sådana befattningar, vilka icke
vore uppförda på stat såsom särskilda beställningar utan avsedda att
bestridas av officerare och underofficerare, som för viss tid placerades
i. de särskilda befattningarna och därvid ägde utöver de vanliga avlöningsförmånerna
uppbära särskilda arvoden —- detta gällde om vissa
lärare och befälspersonal vid militärläroverk, tillsyn ingsmän och uppbördsman
m. fl. — syntes någon tvekan icke böra råda därom, att annan
tillfällig löneförbättring icke borde utgå till sådan befattningshavare,
än som tillkomme honom såsom innehavare av beställning på stat.
De sakkunniga hade förut erinrat, att inkvarteringsbidrag utginge
med högre belopp i Stockholm och Göteborg än å övriga orter. Den
olikhet, som här förefunnes, kunde sägas för personal i Stockholm och
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Göteborg innebära ett ortstillägg jämförligt med det, som allmänt, om
ock i rätt växlande former, införts i de civila verkens löneregleringar.
Den meravlöning, som genom nyssnämnda »ortstillägg» tillkomme
personal i Stockholm och Göteborg, vilken icke åtnjöte bostad in natura,
utgjorde för flaggman (generalsperson) och kommendör (överste) 300
kronor, för kommendörkapten (överstelöjtnant och major) 400 kronor,
för kompaniofficerare 100 kronor samt för underofficerare (och underofficerskorpraler)
60 kronor.
För den händelse ortstillägg komme att vid en definitiv lönereglering
för arméns och marinens ifrågavarande personal införas såsom en
särskild avlöningsform i lönesystemet, kunde det tagas för givet, att
dylikt tillägg icke komme att utgå med högre belopp för kommendörkaptener
(överstelöjtnanter och majorer) än för kommendörer (överstar).
En jämkning härutinnan syntes de sakkunniga böra komma till stånd
redan i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen. I sådant avseende
funne de sakkunniga sig böra föreslå, att å den tillfälliga löneförbättring,
som enligt vad förut är sagt skulle tillkomma kommendörkaptener
(överstelöjtnanter och majorer), vilka icke åtnjöte bostad in
natura, gjordes ett avdrag av 100 kronor för dem, som uppbure inkvarteringsbidrag
enligt de för Stockholm och Göteborg gällande bestämmelser;
härigenom komme »ortstillägget» för dessa beställningshavare
att, liksom för kommendörer (överstar), utgöra 300 kronor.
Mot de sakkunnigas förslag i denna punkt har marinförvaltningen
i sitt utlåtande den 8 april 1918 gjort den invändningen, att ett rimligt
utmätt ortstillägg icke kan komma att sättas så lågt som 400 kronor
vare sig för kommendörer eller för kommendörkaptener. På grund
härav har marinförvaltningen hemställt, att bestämmelsen om ifrågavarande
avdrag måtte så mycket hellre få utgå, som löneförbättringen
särskilt för majorer och kommendörkaptener av 2. graden, 750 kronor,
icke vore så tillmätt, att den tålde vid någon avkortning.
Då arbetet med en definitiv lönereglering för armén och marinen Departementsicke
fortskridit så långt, att förslag hunnit utarbetas till löneskalor lör chfet
de beställningshavare, å vilka de allmänna löneskalorna anses icke kunna
i oförändrad form vinna tillämpning, hava de sakkunniga funnit sig
böra föreslå, att för flertalet dylika beställningshavare den tillfälliga
Bihang till riksdagens protokoll 1618. 1 samt. 322 höft. (Nr 362.) 9
Civilmilitära
beställnings
havare.
66 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
löneförbättringen måtte få utgå efter en av de sakkunniga angiven
procentuell beräkning. Jag kan i princip ansluta mig till detta förslag
och kommer endast att i något enstaka fall förorda en jämkning av vad
de sakkunniga i berörda avseende hemställt.
De förslag, som av de sakkunniga framlagts rörande tjänstårsberäkning
i särskilda fall (sid. 60—62 här ovan), föranleda från min sida
icke någon erinran.
Då jag icke kunnat biträda marinförvaltningens framställning om
tillfällig löneförbättring åt generalspersoner och flaggmän, anser jag, i
likhet med de sakkunniga, att löneförbättringen till den officer med
kommendörs lön, som innehar i staten för flottans officerskår angiven
chefsbefattning, bör begränsas till 650 kronor.
Vad därefter angår flottans maskinistunderofficerare, hava de sakkunniga
funnit sig under nu föreliggande omständigheter icke böra göra
ett bestämt uttalande, huruvida eller i vad mån den särställning i avlöningshänseende,
som nu tillkommer nämnda grupp av beställningshavare,
bör bibehållas vid en definitiv lönereglering. Vid sådant förhållande
synes det mig vara följdriktigast att i sammanhang med den
tillfälliga löneförbättringen icke göra någon reduktion av den meravlöning,
som för närvarande tillkommer maskinistunderofficerarna i jämförelse
med flottans övriga underofficerare. Härtill kommer, att de redan
nu ytterst brydsamma rekryteringsförhållandena, i all synnerhet inom
maskinavdelningen vid flottan, med säkerhet skulle, därest de sakkunnigas
förslag upptoges, bliva betänkligt förvärrade. Jag ansluter mig
således i denna punkt till marinöverdirektörens uttalande i ämnet.
I likhet med marinförvaltningen anser jag vidare, att det av de
sakkunniga föreslagna avdraget å den tillfälliga löneförbättringen för
överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener) i Stockholm och
Göteborg icke bör förekomma. Den oegentlighet i avseende å de
nu utgående inkvarteringsbidragen, som av de sakkunniga anmärkts,
synes böra vinna rättelse vid en definitiv lönereglering, då frågan om
ortstillägg till personal vid armén och marinen torde komma under omprövning.
I
I det föregående hade de sakkunniga framhållit, att det föreslagna
lönesystemet icke syntes kunna utan vidare vinna tillämpning på flertalet
av den civilmilitära personalen, utan att det vid uppgörande av
en definitiv lönereglering torde visa sig nödvändigt att för större delen
av denna personal anordna särskilda löneskalor och att avväga avlönings
-
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
beloppen på annat sätt än föi innehavarna av de militära beställninDe
sakkunniga överginge därefter till att beträffande de civilmilitära
beställningshavarna föreslå de belopp, som, utan föregripande av en
kommande definitiv lönereglering, syntes böra såsom tillfällig löneförbättring
komma nämnda befattningshavare till del.
Det syntes emellertid de sakkunniga angeläget att framhålla, att för
en del av de personalgrupper, om vilka de sakkunniga komme att i det
följande yttra sig — t. ex. viss teknisk personal vid såväl armén som
marinen — en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med
nu givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas,
därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna
för ifrågavarande befattningar förvärvas. I sammanhang med en definitiv
lönereglering borde givetvis tillses, vilka åtgärder av mera ingripande
natur i detta avseende borde på det ena eller andra området vidtagas.
Skulle — yttra de sakkunniga — innan en dylik lönereglering
kommer till stånd, allt för stora svårigheter möta för personalens rekrytering,
torde Kungl. Maj:t icke underlåta att hos riksdagen göra deframställningar,
som i särskilda fall kunna befinnas av förhållandena
påkallade.
Vad därefter först beträffar personalen vid mariningenjörkåren, ^
torde jag här (sid. 68—69) få återgiva en ur de sakkunnigas be-1,lgenJor
tänkande hämtad sammanställning rörande de avlöningsförmåner, som
enligt nu gällande bestämmelser tillkomma denna personal.
De sakkunniga erinra, att de av mariningenjörkårens befattningshavare,
som tillhöra den s. k. egentliga mariningenjörsdetaljen, nämligen
marinöverdirektören, marindirektörer och mariningenjörer av 1. och 2.
graden samt extra mariningenjörer, så till vida avlönas enligt de för militär
personal gällande grunderna, att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen
för befattningshavare inom de olika tjänsteklasserna utgå med samma
belopp som för officerare av motsvarande tjänstegrad, medan däremot
lönen satts något högre. Då ifrågavarande löntagare således icke
torde utan vidare kunna vid en definitiv lönereglering inpassas i det
föreslagna lönesystemet, anse de sakkunniga, att vid bestämmande
av den tillfälliga löneförbättringen för denna personal lämpligast bör
användas en procentuell beräkning. Med avseende å de höga avlöningar,
som betingas vid liknande verksamhet i enskild tjänst, syntes denna beräkning
böra göras något förmånligare än vad i åtskilliga andra fall förordats,
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
B e
g y n n e
1 s e a v 1
ö-
Dagav
löning
Inkvarteringabidrag.
Lön
Dagav
(tjän6tgö-
(arvode).
löning
rings pen-
Stockholm.
Annan ort.
ningar).
Kronor.
å kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Marinöverdirektör.......
98,000
_
6
2,190
1,200
Marin direktör av 1. graden .....................
6,000
—
5
—
1,825
—
1,000
—
600
—
» av 2. graden .....................
5,000
—
5
—
1,825
—
1,000
—
600
—
Mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen
4,500
—
4
—
1,460
—
500
—
400
—
” ” » 2. löneklassen
3,500
—
4
—
1,460
—
500
—
400
_
Mariningenjör av 2. graden .....................
3,000
—
3
—
1,095
—
400
—
300
_
Extra mariningenjör..............................
92,000
—
3
—
1,095
—
400
—
300
_
Stationsingenjör...
4,500
—
—
—
1,000
—
_
_
_
_
Verkstadsingenjör..................................
4,500
—
—
—
1,000
_
_
_
_
_
i Miningenjör.............................................
4,500
—-
—
—
500
_
_
_
_
_
Torpedingenjör .............................
4,500
—
—
—
500
_
''_
_
Elektroingenjör ........
4,500
—
—
—
500
__
__
_
Artilleriingenj ör.......................................
4,500
—
—
—
500
_
_
Kemist ....................
4,500
—
—
—
500
—
—
—
—
—
*) Arvode. 2) Den torpedingenjör, Bona förestår torpedverkstaden i Karlskrona, äger därjämte uppbära
Anm. För stations-, min-, torped-, elektro-, verkstads- och artiileriingenjör samt kemist, som åtnjuter
nämligen så till vida, att till grund för beräkningen lades avlöningen
i dess helhet (för annan ort än Stockholm och Göteborg) och ej allenast
det belopp, som motsvarade avlöningen för officer i motsvarande tjänstegrad.
Om i enlighet härmed beräkningen gjordes för befattningshavare
av kommendörs tjänsteklass efter 9 procent, för befattningshavare av
kommendörkaptens tjänsteklass efter 14 procent (det ungefärliga medeltalet
för den löneförbättring, som skulle tillkomma kommendörkaptener
av 1. och 2. graderna) samt för befattningshavare av kaptens och löjtnants
tjänsteklass, liksom i andra dylika fall, efter respektive 17 och 25 procent,
skulle löneförbättringen komma att utgöra:
fir marinöverdirektören (kommendörs tjänsteklass)............-9 X^1’090 = (i avrundat tal) 950 kronor
» marindirektör av 1. graden (kommendörkaptens av 1.
graden tjänsteklass)......................................... 14 x 8,425 _ g , 1Rn 1
100
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
69
ning.
Ålderstillägg.
Slutavlöning.
Summa a
Stockholm.
Kronor.
vlöning.
Annan ort.
Kronor.
An-
tal.
Samman- lagt belopp.
Kronor.
Stockholm.
Kronor.
Annan ort.
Kronor.
11,390
_
11,390
_
_
—
Marin överdirektör.
8,825
—
8,425
—
—
—
—
8,825
—
8,425
-
Marindirektör av 1. graden.
7,825
—
7,425
—
—
—
—
7,825
—
7,425
—
» av 2. graden.
6,460
—
6,360
—
—
—
—
6,460
—
6,360
—
Mariningenjör av 1. graden, 1. lönekl.
5,460
—
5,360
—
—
—
—
5,460
—
5,360
—
» » » 2. lönekl.
4,495
—
4,395
—
—
—
—
4,495
—
4,395
—
Mariningenjör av 2. graden.
3,495
—
3,395
—
—
—
—
3,495
—
3,395
—
Extra mariningenjör.
5,500
—
5,500
—
3
1,500
—
7,000
—
7,000
—
Stationsingenjör.
5,500
—
5,500
—
3
1,500
—
7,000
—
7,000
—
Verkstadsingenjör.
5,000
—
5,000
—
4
2,000
—
7,000
-
7,000
-
^iningenjör.
5,000
—
a) 5,000
—
4
2,000
—
7,000
2) 7,000
—
Torpedingenjör.
5,000
—
5,000
—
4
2,000
7,000
7,000
—
Elektroingenjör.
5,000
5,000
4
2,000
7,000
7,000
—
Artilleriingenjör.
5,000
—
5,000
4
2,000
7,000
7,000
Kemist.
särskilt arvode till belopp av 1,000 kronor.
bostad i kronans hus, minskas fasta lönen med 400 kronor i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm.
för marindirektör av 2. graden (kommendörkaptens av 2.
graden tjänsteklass)........................................-
» mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen (kaptens
tjänsteklass)................................................
» mariningenjör av 1. graden, 2. löneklassen (kaptens
tjänsteklass)...................................................
» mariningenjör av 2. graden (löjtnants tjänsteklass) ....
14 X 7,425
- — (i avrundat tal) 1,000 kronor
17 x 6,360 _
100
17 x 5.360 _
100
25 X 4,395 _
100
1,050 »
900
1,050 -
» extra mariningenjör (löjtnants tjänsteklass)
25 x 3,395 _
100
800
Då emellertid marinöverdirektören enligt denna beräkning skulle
sammanlagt erhålla högre avlöning än flaggman, hade de sakkunniga,
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
på sätt förut i ett likartat fall ifrågasatts, ansett en minskning böra
göras i den tillfälliga löneförbättringens belopp. På det att flaggmans
avlöning icke skulle överskridas, borde den tillfälliga löneförbättringen
för marinöverdirektören bestämmas till 650 kronor.
De till mariningenjörkåren hörande s. k. specialingenjörernas avlöning
utginge, liksom för flertalet civila befattningshavare, med lön, tjänstgöringspenningar
och ålderstillägg. Slutavlöningen uppginge, frånsett särskilt
arvode åt en beställningshavare, för alla till samma belopp, nämligen
J,000 kronor, medan begynnelseavlöningen för stations- och verkstadsingenjörer
vore 5,500 kronor och för övriga specialingenjörer 5,000 kronor.
Stationsingenjör innehade kaptens tjänsteklass och övriga specialingenjörer
tillhörde kaptens eller löjtnants tjänsteklass, beroende på huruvida anställningen
innehades på grund av fullmakt eller förordnande; efter viss
- tjänstetid kunde emellertid specialingenjör erhålla tjänsteställning i kommendörkaptens
av 2. graden tjänsteklass.
Ett utmätande av den tillfälliga löneförbättringen efter viss procent
i förhållande till grundavlöningen skulle påtagligen, yttra de sakkunniga,
i förevarande fall leda till en ojämnhet i resultatet, som knappast torde
påkallas av föreliggande förhållanden. Efter 17 procent av grundavlöningen
och med vederbörlig avrundning skulle sålunda stations- och
verkstadsingenjörer i tillfällig löneförbättring erhålla 900 kronor, övriga
ingenjörer 850 kronor. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda, att
samtliga specialingenjörer måtte erhålla tillfällig löneförbättring med
samma belopp, och syntes detta med hänsyn till den löneförbättring,
som skulle utgå inom den egentliga mariningenjörsdetaljen, lämpligen
kunna avrundas uppåt till 1,000 kronor.
Vad mariningenjörsstipendiat angår, hava de sakkunniga anfört, att
sådan stipendiat icke har sig ålagt att fullgöra något arbete i statens
tjänst, och hava de sakkunniga fördenskull ansett någon förhöjning i beloppet
av nu utgående stipendier icke böra ifrågakomma. I
I sitt den 8 april 1918 avgivna utlåtande över de sakkunnigas
förslag har marinförvaltningen, såvitt mariningenjörkårens personal angår,
icke haft något att erinra annat än i vissa detaljer, till vilka jag i det
följande (sid. 72) återkommer. Från beslutet, i vad det avsåg mariningenjörkåren,
var emellertid marinöverdirektören von Eckermann av skiljaktig
mening och yttrade i sådant avseende:
Den av de sakkunniga efter användande av viss procentuell beräkning
ernådda löneförbättring, som skulle komma mariningenjörkårens
71
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
personal till del, understege för samtliga befattningshavare de belopp,
som av marinöverdirektören föreslagits i särskilt yttrande, vilket åtföljt
marinförvaltningens underdåniga skrivelse den 5 mars 1917 och vari
åberopats marinöverdirektörens reservation mot ämbetsverkets beslut i
ärendet den 14 december 1916 (se de sakkunnigas betänkande sid. 134
och 140). Av marinöverdirektören hade vid dessa tillfällen framhållits,
hurusom, även om den av honom föreslagna tillfälliga löneförbättringen
bifölles, befarade svårigheter att hålla mariningenjörkåren vid fulltalig
numerär därmed ingalunda kunde anses undanröjda.
I underdånig skrivelse den 7 december 1916 hade av marinöverdirektören,
i egenskap av chef för mariningenjörkåren, framhållits, hurusom
på grund av de löner, skepps- och maskinbyggnadsingenjörer erhölle
vid den privata industrien i jämförelse med dem vid flottan, det
högeligen vore att befara, att vid mobiliseringstillståndets upphörande
många av de vid mariningenjörkåren anställda komme att se sig nödsakade
att lämna sina befattningar för att vinna en så förbättrad ekonomisk
ställning, att ökade levnadsomkostnader därigenom lättare kunde
bäras, varför av marinöverdirektören hemställts, att åtgärder snarast
måtte vidtagas för åstadkommande av en förbättring i mariningenjörkårens
löneförhållanden. Dessa sålunda uttalade farhågor hade på ett
oroväckande sätt besannats, i det att endast under detta år, oaktat mobiliseringstillståndet
ännu fortginge, avsked och tjänstledighet under längre
tid för tillträdande av annan befattning, på grund av anförda talande
skäl, icke ansetts kunna förvägras tre av kårens medlemmar, under det
att ej mindre än ytterligare fem delgivit marinöverdirektören, att dem
erbjudits så vida fördelaktigare anställningar, att de för betryggande av
sin ekonomi så snart ske kunde måste söka bliva befriade från sina befattningar
vid flottan. Skulle så bliva fallet och de medräknas, som
lämnat kåren sedan år 1912 före uppnådd pensionsålder, skulle omkring
30 procent av kårens nuvarande numerär hava avgått på föga mer
än 6 år.
Av vad ovan anförts syntes tydligen ådagalagt, att — därest kåren skulle
kunna tillföras och bibehålla dugliga arbetskrafter, vilket vore nödvändigt,
om sjöförsvarets komplicerade materiel, vad iugenjördetaljen anginge,
skulle kunna hållas uti ett effektivt och tidsenligt skick - den föreslagna tillfälliga löneförbättringen med det snaraste måste följas
av en effektiv definitiv lönereglering för mariningenjörkårens personal,
varvid hänsvn i högre grad än hittills borde tagas till konkurrensen
med privatindustrien.
Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 anmärkt,
72
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.
att, vid bifall till marinförvaltningens förslag om tillfällig löneförbättring
åt marinens flaggmän och generalsperson hinder icke vidare torde
föreligga att tillerkänna marinöverdirektören den löneförbättring oavkortad,
som de sakkunniga ansett sig böra beräkna men tillika något
förminska, för att hans avlöning icke skulle överstiga flaggmäns.
I samma utlåtande har marinförvaltningen framställt erinran mot
att, enligt de sakkunnigas förslag, mariningenjörsstipendiaterna icke
skulle bliva delaktiga i den tillfälliga löneförbättringen; och har ämbetsverket
därom anfört:
Den för mariningenjörkåren den 14 december 1917 fastställda staten
upptoge 5 mariningenjörsstipendiater med stipendier å 1,200 kronor. I
motsats till vad de sakkunniga föreslagit i avseende å marinläkarstipendiaterna
hade någon tillfällig löneförbättring icke ansetts böra ifrågakomma
för mariningenjörsstipendiaterna, och skälet härtill angåves vara,
att dessa stipendiater icke förrättade något arbete åt statsverket. De
sakkunniga syntes emellertid hava förbisett, att mariningenjörsstipendiaterna
för att erhålla stipendiet måste förbinda sig till två års tjänstgöring
vid marinen, sedan de förskaffat sig erforderlig utbildning, samt
att rekryteringen av mariningenjörkåren i stor utsträckning måste ske
från stipendiaterna. Därest det fällande penningvärdet icke utjämnades
genom höjning av stipendierna, kunde det snart inträffa, att förbindelsen
att tjänstgöra vid marinen i två år ansåges innebära sådan uppoffring,
att den icke uppvägdes av stipendiet. Härmed komme slutligen
den redan nu vanskliga rekryteringen av mariningenjörkåren att
ytterligare försvåras. Marinförvaltningen föresloge därför en tillfällig
löneförbättring för mariningenjörsstipendiat av 300 kronor.
Vidare har marinförvaltningen i utlåtandet den 8 april 1918 anfört, att
då marinförvaltningens kemist, enligt staterna för marinförvaltningen
och mariningenjörkåren, i avlöningshänseende vore likställd med kemisten
vid mariningenjörkåren och något skäl att vid en blivande tillfällig eller
definitiv lönereglering frångå denna likställighet icke torde förefinnas,
marinförvaltningen ansåge, att ämbetsverkets kemist även borde äga
rätt att få uppbära en tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor för
helt år räknat.
I marinförvaltningens stat funnes numera upptagen en andre kemist
med en begynnelselön av 4,000 kronor. Åven denne befattningshavare
borde givetvis tilldelas ett tillfälligt lönetillägg, vilket ämbetsverket ansåge
skäligen kunna bestämmas till 500 kronor.
73
Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.
De sakkunniga hade förut (jfr sid. 38—39 här ovan) anfört, att hinder Mannuu^nicke
torde möta för att vid en definitiv lönereglering enligt det av de sakkunniga
skisserade lönesystemet för officerare låta detsamma med viss avvikelse
få tillämpning på marinintendenturkårens beställningshavare. Avvikelsen
skulle avse vissa nuvarande löntagare vid kåren, som innehaft anställning
vid flottans civilstat och sedermera vid dennas omorganisation överförts
till marinintendenturkåren; härtill komme en befattningshavare, som
vid samma tid övergått till marinintendenturkåren från flottans pensionskassa.
Åven vid beredande av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande
personal syntes enahanda regler böra följas som beträffande officerskåren,
och borde därvid marinöverintendenten likställas med kommendör, förste
marinintendent av 1. löneklassen med kommendörkapten av 1. graden,
förste marinintendent av 2. löneklassen med kommendörkapten av 2. graden,
marinintendent av 1. graden 1. eller 2. löneklassen med kapten av
motsvarande klass, marinintendent av 2. graden med löjtnant och marinunderintendent
med underlöjtnant. I sådana fall, då löneförbättringens
belopp bleve beroende av antalet tjänstår, borde samma lönetursberäkning
följas som beträffande officerarna, med iakttagande att tjänstår såsom
marinunderintendent räknades från första utnämningen, vare sig lön å stat
erhållits genast vid utnämningen eller först senare.
Vissa övergångsbestämmelser vore, såsom nyss antytts, erforderliga
beträffande en del av de nuvarande befattningshavarna vid marinintendenturkåren,
närmare bestämt de nuvarande marinintendenter av 1. graden,
som — utan att hava enligt allmänna eller för vissa e. o. kammarskrivare
vid flottans civilstat meddelade särskilda bestämmelser erhållit utbildning
för anställning vid kåren — vid marinintendenturkårens uppsättande
med 1904 års början överflyttats till densamma från flottans
civilstat eller flottans pensionskassa och vilka vid 1918 års ingång åtnjöto
lön i 1. gradens 1. löneklass. Dessa borde givetvis, såsom för närvarande
i avseende å löneförmåner likställda med kaptener av 1. klassen, åtnjuta
tillfällig löneförbättring med belopp, som komme att utgå till nämnda
kaptener. Till iffgångspunkt för lönetursberäkningen borde emellertid
läggas tiden för erhållande av första anställning vid flottans civilstat
eller flottans pensionskassa. Under det att kaptener, som hade en
sammanlagd officerstid av mer än 12 år, skulle under vissa förutsättningar
äga att av den tid, som översköte nämnda 12 år, tillgodoräkna sig
högst 3 år för erhållande av löneförbättring, syntes något strängare villkor
böra stadgas beträffande ifrågavarande marinintendenter, vilkas första
anställning (såsom extra ordinarie kammarskrivare) vid flottans civilstat
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 3X2 höft. (Nr 362.) JO
74
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
eller flottans pensionskassa icke torde kunna i här ifrågavarande fall
fullt likställas med officersanställningen. Det hade synts de sakkunniga,
att denna fråga skulle kunna på det sätt lösas, att berörda grupp av
befattningshavare finge för erhållande av tillfällig löneförbättring tillgodoräkna
sig högst 3 år av den tid, som överskjuter 15 år från första
anställningen vid flottans civilstat eller flottans pensionskassa.
De sakkunniga erinra, att i det för 1917 års riksdag framlagda förslaget
om provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen advokatfiskal
vid Karlskrona station icke upptagits. Då denna befattning vore
att anse såsom en bisyssla, hade de sakkunniga icke funnit tillräcklig
anledning föreligga att härutinnan göra någon avvikelse från berörda
förslag.
Vad i det föregående anförts därom, att militär personal icke borde
för erhållande av höjning i deri, tillfälliga löneförbättringens belopp äga
tillgodoräkna sig tid, varunder vederbörande beställningshavare såsom
lönlös kvarstått i regemente (kår) eller i flottans (kustartilleriets) stam,
borde tydligen äga motsvarande tillämpning å personal vid marinintendenturkåren.
Mariuläkar
kåren.
I fråga om marinläkarkåren torde jag här få återgiva följande ur
de sakkunnigas betänkande hämtade sammanställning rörande de löneförmåner,
som för närvarande tillkomma den till nämnda kår hörande
personalen.
B e
g
y n n
e
Ise
a
V 1 ö
n
n g.
j Ålders- tillägg.
Slutavlöning.
Lön
(arvode).
Kronor.
Dagavlöning
Inkvartering
bidrag.
8"
Summa
avlöning.
Antal.
Sam-
man-
lagt
belopp.
Kronor.
Stock- holm 0.
Göte- borg.
Kronor.
Annan |
ort.
Kronor.
å
kronor.
Kronor.
Stock- holm o.
Göte- borg.
Kronor.
Annan
ort.
Kronor.
Stock- holm 0.
Göte- borg.
Kronor.
Annan
ort.
Kronor.
Marinöverläkare....
6,000
6
2,190
1,200
9,390
9,390
Förste marinläkare
4,500
—
5
—
1,825
—
1,000
—
600
—
7,325
—
6,925
—
—
—
—
7,325
—
6,925
—
Marinläkare av 1.
graden ........
l)3,400
—
4
—
1,460
—
500
—
400
—
5,360
—
5,260
—
2
600
-
5,960
—
5,860
—
Marinläkare av 2.
graden .............
1,800
—
*)-
—
*)-.
—
—
—
—
-
1,800
—
1,800
—
1
300
—
2,100
-
2,100
—
Marinläkarstipen-
diet .................
900
—
s)-
—
*)-
—
—
—
—
—
900
—
900
—
—
—
—
900
—
900
—
*) En marinläkare av 1. graden, placerad å Oscar-Fredriksborg, samt de båda sjukhusläkarna vid Karlskrona
station åtnjuta vardera ett arvode av 500 kronor. — 2) Vid tjänstgöring i land dagtraktamente med 8 kronor.
75
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
De sakkunniga hade förut (jfr sid. 39 här ovan) framhållit, att vid
en definitiv lönereglering det föreslagna lönesystemet torde i sin helhet
kunna tillämpas å beställningarna för marinöverläkaren och förste marinläkare,
vilka i avseende å tjänsteställning och avlöning äro likställda
med kommendör, respektive kommendörkapten av 1. graden. Vid sådant
förhållande borde den tillfälliga löneförbättringen för marinöverläkaren
och förste marinläkare utgå med samma belopp som för motsvarande
militära beställningshavare. För marinläkare av 1. och 2. graden, vilka
äro hänförda till kaptens respektive löjtnants tjänsteklass och a vilka de
sakkunniga funnit det nya lönesystemet icke kunna oförändrat tillämpas,
syntes den tillfälliga löneförbättringen böra beräknas efter förut angivna
procenttal, respektive 17 och 25 procent, av grundavlöningen. Efter
vederbörlig avrundning skulle således löneförbättringen utgöra för marinläkare
av 1. graden 850 kronor och för marinläkare av 2. graden 450
kronor. Vad slutligen marinläkarstipendiaterua anginge, hemställde de
sakkunniga, i anslutning till det förslag, som förelädes 1917 års riksdag,
om en förhöjning med 300 kronor i stipendiebeloppet, vilket för närvarande
utgör 900 kronor.
Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 erinrat, att enligt
den för marinläkarkåren den 19 december 1913 fastställda staten funnes
upptagna 20 marinläkare av 2. graden med arvoden å 1,800 kronor.
Såsom tillfällig löneförbättring åt dessa hade de sakkunniga beräknat
25 procent av grundavlöningen endast å det till 1,800 kronor
uppgående, årsarvodet. På marinläkares av 2. graden dagtraktamente
vid tjänstgöring i land å 8 kronor och på den del av sjöavlöningen
— också 8 kronor — vilken ej vore att anse som sjötillägg, hade däremot
icke beräknats någon löneförbättring. Detta syntes bero allenast
på den benämning, dagtraktamente, denna avlöningsförmån erhållit i
staten. Enligt reglemente för marinen vore denna förmån i själva verket
ett dagarvode — vid armén benämndes också motsvarande förman
dagarvode — och vore fullständigt likställd med övrig personals dagavlöning.
Något sakligt skäl att undantaga denna avlöningsförmån vid
beräkningen av tillfällig löneförbättring torde icke kunna anföras.
Marinläkare av 2. graden tjänstgjorde ej viss bestämd del av året,
men en medeltjänstgöringstid läte sig emellertid lätt beräkna. Om man
frånsåge den ökade tjänstgöringen efter 1914 års mobilisering, bleve
medeltalet 3 V* månader per år eller i runt tal 100 dagar, därav omkring
30 dagar i land och 70 dagar ombord. Sammanlagda dagarvodet
härunder uppginge till 800 kronor, och 2o procent härå utgjorde 200
kronor. Med detta belopp borde alltså den föreslagna löneförbättringen,
76
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 362.
4fi? kronor’ ökas'' Marinförvaltningen hemställde fördenskull, att den
tillfälliga löneförbättringen för marinläkare av 2. graden måtte bestämmas
till 650 kronor.
Flottans poliskår.
Avlöningen till flottans poliskår utgår för närvarande med de belopp,
som angivas i följande, ur de sakkunnigas betänkande hämtade tablå.
Begynnelseavlöning. Ålderstillägg. Slutavlöning.
Arvode.
Kronor.
Inkvarterings
bidrag.
Stock
holm.
Kronor.
Karls
krona.
Kronor.
Poliskommissarie ......... 1,900 -
Överkonstapel, tillika
Summa avlöning.
Stock
holm.
Kronor.
Karls
krona.
Kronor.
(Samman
lågt
i
belopp. |
! Kronor.
Stock
holm.
Karls
krona.
Kronor. Kronor.
— — 1,900 — 2 | 400
tjänstgörande såsom
poliskommissarie
2,400
—
300 —
_
2,700 -
.
200
2,900
''
Överkonstapel.
1,800
—
3001-
240
2,100''—
2,040
_
j 2
200
2.300
2,240 -
Konstapel..........
1,400
_
240 —
180
l,64o|—
1,580
—
2
200
O
00
tH
_
1,780 -
— | 2,300
För värdera stationen äro därjämte anvisade särskilda belopp av 1,500
kronor till extra konstaplar och 1,000 kronor till uppmuntringspenningar.
. .. . e sakkunniga föreslå i enlighet med marinförvaltningens i särslulda
skrivelser den 14 december 1916 och den 5 mars 1917 framförda
» 7lke* upptog8 1 proposition (nr 158) till 1917 års riksdag, att
tillfällig löneförbättring måtte få utgå med 500 kronor för poliskommissarie
och överkonstapel samt med 450 kronor för konstapel.
, Efter vad de sakkunniga vidare erinra, hade, såvitt anginge militära
bestallnmgshavare, de sakkunniga i det föregående uttalat sig för att å
den tillfälliga löneförbättringens belopp måtte göras avdrag för kommendörkaptener
(överstelöjtnanter och majorer), som uppbure inkvartenngsbidrag
med det för Stockholm och Göteborg bestämda belopp. Vad
sålunda sagts om viss militär personal borde beträffande civilmilitära
bestallningshavare äga motsvarande tilllämpning.
°chefTnntS , Vad anSår i»ariningenjörkårens personal, är det tydligt, att särskilt
undei nu radande förhållanden betydande svårigheter måste möta att, i
konkurrens med den enskilda företagsamheten, för kåren förvärva och
dar Kvarhalla duglig personal. I samband med en definitiv lönereglering
bor givetvis tagas under övervägande, vilka särskilda anordningar
77
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
må kunna vidtagas för att mariningenjörkårens rekrytering må såvitt
möjligt säkerställas.
Enligt de sakkunnigas nu föreliggande förslag skulle den tillfälliga
löneförbättringen till mariningenjörkårens personal utgå efter en något
förmånligare beräkningsgrund än som föreslagits för övriga jämförliga
beställningshavare. Någon ytterligare förhöjning därutöver anser jag
mig i sakens nuvarande läge icke böra ifrågasätta, och ansluter jag mig
således härutinnan till de sakkunnigas förslag.
Då jag icke kunnat biträda marinförvaltningens hemställan, att tillfällig
löneförbättring nu måtte tillerkännas marinens flaggmän och generalsperson,
biträder jag jämväl de sakkunnigas mening, att den tillfälliga
löneförbättringen till marinöverdirektören bör begränsas till 650 kronor.
Beträffande därefter mariningenjörsstipendiaterna vill jag erinra, att
dessa icke voro upptagna i det förslag till provisorisk lönereglering,
som av marinförvaltningen framlades i ämbetsverkets skrivelse den 5
mars 1917. I ett särskilt, vid marinförvaltningens utlåtande fogat yttrande
förordade däremot marinöverdirektören, att inkallad mariningenjörsstipendiat
skulle erhålla en löneförbättring av 300 kronor, och i den
till riksdagen avlåtna propositionen i ämnet följdes i denna punkt marinöverdirektörens
förslag. Nu har marinförvaltningen i sitt utlåtande den
8 april 1918 föreslagit, att mariningenjörsstipendiaterna måtte å sina
stipendier, 1,200 kronor, erhålla en tillfällig löneförbättring av 300 kronor.
Efter vad avsett är, skulle övriga stipendiater — såväl marinläkarstipendiater
som fältläkar- och fältveterinärstipendiater — komma i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring. Med avseende härå och ehuru de
stipendier, som utgå till mariningenjörsstipendiaterna, äro satta till högre
belopp än som tillkomma övriga nu nämnda stipendiater, synes det följdriktigaste
vara, att även mariningenjörsstipendiaterna erhålla någon höjning
i sina stipendier. Denna höjning torde böra bestämmas till enahanda
belopp, 300 kronor, som för övriga stipendiater är föreslaget.
Personal å marinförvaltningens stat skulle i allmänhet icke bliva
delaktig av den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga. Något
hinder torde emellertid icke möta att, på sätt av marinförvaltningen
föreslagits, göra ett undantag från nämnda regel så till vida, att tillfällig
löneförbättring nu beredes två å ämbetsverkets stat uppförda befattningshavare,
nämligen dels kemisten, vilken åtnjuter samma löneförmåner
som kemisten vid mariningenjörkåren, d. v. s. 5,000 kronor
begynnelseavlöning och fyra ålderstillägg å 500 kronor, tillhopa i slutavlöning
7,000 kronor, dels ock andre kemisten, vilken har 4,000 kronors
begynnelseavlöning och tre ålderstillägg å 500 kronor, tillhopa i
slutavlöning 5,500 kronor. Mot de belopp, som enligt marinförvalt
-
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
ningens förslag- skulle utgå såsom tillfällig löneförbättring till nämnda
befattningshavare, respektive 1,000 och 500 kronor, är från min sida
intet att erinra. Därjämte anser jag, att den å marinstabens stat uppförde
registratorn och aktuarien, som åtnjuter avlöning till samma belopp som
andre kemisten i marinförvaltningen och för vilken såsom kompetensvillkor
gäller, att han skall äga godkänd utbildning för anställning såsom
marinunderintendent, skäligen bör komma i åtnjutande av enahanda löneförbättring,
som föreslagits för andre kemisten, eller 500 kronor.
Beträffande slutligen marinläkarna av 2. graden synes marinförvaltningen
hava anfört goda skäl för sin mening, att den tillfälliga löneförbättringen
bör beräknas icke blott å begynnelseavlöningen utan även
å dagtraktamentet, vilket i själva verket är att jämnställa med annan
personals dagavlöning. Den tillfälliga löneförbättringens belopp torde
därför böra för dessa befattningshavare höjas från av de sakkunniga
ifrågasatta 450 kronor till 650 kronor.
Jag torde få erinra, att chefen för lantförsvarsdepartementet förut
i dag förordat en liknande förhöjning i den tillfälliga löneförbättring,
som skulle utgå till bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
Såsom jag i det föregående anfört, har jag icke kunnat ansluta
mig till de sakkunnigas förslag, att ett avdrag å 100 kronor skulle göras
å den tillfälliga löneförbättringen till kommendörkaptener (överstelöjtnanter
och majorer), som uppbure inkvarteringsbidrag med det för
Stockholm och Göteborg bestämda beloppet. Därav följer, att enligt
min mening något dylikt avdrag icke heller bör ifrågakomma beträffande
civilmilitära befattningshavare.
Härefter lämna de sakkunniga en tabellarisk sammanställning rörande
den löneförbättring, som av de sakkunniga föreslås att som regel utgå
till de i det föregående omnämnda beställningshavare, å vilka de för
en definitiv lönereglering ifrågasatta njm löneskalorna icke skulle kunna
utan vidare anpassas. Jag återgiver här efteråt denna sammanställning
med de ändringar och tillägg, som föranledas av de avvikelser från de
sakkunnigas förslag, vilka av mig i det föregående förordats.
Den nuvarande avlöningen har i tablån angivits med de belopp,
som för personal utan rätt till bostadsförmån utgå å annan ort än
Stockholm och Göteborg; undantag härutinnan har emellertid gjorts för
sådana var för sig i tablån upptagna beställningshavare, vilkas tjänstgöringsort
är Stockholm. För personal, som åtnjuter bostadsförmån in
natura, har i avlöningsbeloppen inräknats inkvarteringsbidrag enligt allmänt
gällande grunder.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
79
Nuvarande Summa föreslagen
_______ Tillfällig ____
Beställa ingahavare.
begynnelse
avlöning.
Kronor.
sl llt- avlöning.
kronor.
löneför-
bättring.
Kronor.
begynnelse-
avlöning.
Kronor, j
slut-
avlöning.
Kronor, j
1
Militär beställningsliavare.
1]
j Officer med kommendörs lön, tillika inne-]
| liavare av viss chefsbefattning .........!
11,390
—
11,390
_
650;
—
o
©f
t—4
12,040
1
Civilmilitära beställningsliavare.
Marinförvaltningen:
Kemist ...........................................
5,000
—
7,000
—
1,000
—
6.000
—
8,000
—
4,000
—
5.500
—
500
—
4,500
-
6,000
—
Marinstaben:
Registrator och aktuarie.....................
4,000
—
5,500
—
500
—
4,500
—
6,000
Mariningenjörkdren:
•
i Marin överdirektören...........................
11,390
—
11,390
—
650
—
12,040
—
12,040
I Marindirektör av 1. graden.................
8,425
—
8,425
—
1,150
—
9,575
—
9,575
_
» » 2. » ..................
7,425
—
7,425
—
1,000
-
8,425
—
8,425
|
Mariningenjör av 1. graden, l.löneklassen
6,360
—
6,360
—
1,050
—
7,410
-
7,410
—
» »1. » 2. n
5,360
—
5,360
—
900
—
6,260
—
6,260
—
Mariningenjör av 2. graden ................
4,395
—
4,395
-
1,050
—
5,445
—
5,445
—
Extra mariningenjör...........................
3,395
—
3,395
_
800
—
4,195
—
4,195
—;
1 Stationsingenjör, verkstadsingenjör ......
5,500
—
7,000
1,000
—
6,500
—
8,000
—H
Miningenjör, torpedingenjör,elektroingen-
jör, artilleriingenjör, kemist ............
5,000
—
7,000
—
1,000
—
6,000
~
8,000
—
Mariningenjörsstipendiat...................
1,200
—
1,200
—
300
—
1,500
''
1,500
Marinläkarkåren:
Marinöverläkaren .............................
9,390
-
9,390
—
800
—
10,190
10,190
_
1 Förste marinläkare ..........................
6,925
_
6,925
_
1,100
—
8,025
—
8,025
—!
| Marinläkare av 1. graden ..................
5,260
—
5,860
_
850
—
6,110
—
6,710
—
„ » 2. » .................
>) 1,800
—
'') 2,100
j-
650
—
*) 2,450
—
02,750
—
Märinläkarstipendiat..........................
*) 900
—
>)900
i-
300
>) 1,200
—
; ‘j 1,200
—
Flottans poliskår:
Poliskommissarie .............................
1,900
—
2,300
500
2,400
—
2,800
—
Överkonstapel, tillika tjänstgörande så-
som poliskommissarie ...................
2,700
2,900
500
3,200
3.400
—
Överkonstapel ................................
2,040
2,240
500
2,540
2,740
—
Konstapel .....................................
1,580
1,780
450
2,030
2,230
—
'') Därjämte vid tjämtgöring i land dagtraktamente efter 8 kronor.
80
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
ttjren c E De sakkunniga erinra vidare, att genom särskilda beslut av riks
Richson
och dagen personliga lönetillägg beviljats två löntagare vid marinen, nämaVsTvL
l’geu marindirektören av 1. graden i flottan Carl Eric Richson och
J qtls'' sergeanten över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist. Med
dessa lönetillägg hade avsetts att i avlöningshänseende jämnställa
dessa befattningshavare, Richson med marindirektör av 1. graden på
stat och Sjö qvist med tyghantverkare. I enlighet därmed ansåge
de sakkunniga billigheten fordra, att tillfällig löneförbättring bereddes
Richson och Sjöqvist med enahanda belopp, som skulle komma att
utgå till respektive marindirektör av 1. graden och tyghantverkare,
således för Richson 1,150 kronor och för Sjöqvist 750 kronor.
Departements- Med erinran att den tillfälliga löneförbättringens belopp för tyghantverkare
skulle enligt den förut i dag beslutade propositionen rörande
viss personal vid armén utgöra 850 kronor, biträder jag förevarande förslag.
Personal med Härefter yttra sig de sakkunniga om löneförbättring till befattningsendastTform
havareS vilkas avlöning utgår endast i form av arvode, och anföra i
av arvode, sådant avseende:
Av hithörande personal vid marinen hade marinförvaltningen i sin
skrivelse den 5 mars 1917 upptagit — förutom personalen vid flottans
poliskår, om vilken i det föregående är nämnt — marinstabens bibliotekarie,
sjörullföringsbefälhavare och sjörullföringsbiträden samt musikdirektörerna
(musikledarna) vid flottans stationer. I likhet med marinförvaltningen
ansåge de sakkunniga, att tillfällig löneförbättring borde
tillerkännas nämnda personal.
Vad anginge storleken av den tillfälliga löneförbättring, som borde
beredas arvodestagare, hade de sakkunniga ansett, att för flertalet av
dessa befattningshavare löneförbättringen borde i enlighet med de förslag,
som förelädes 1917 års riksdag, beräknas efter 20 procent av de
enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i stat uppförda arvodesbeloppen,
dock med bortseende i förekommande fall från ålderstillägg och
med avrundning nedåt i likhet med vad för annan personal ifrågasatts.
Beträffande arméns rullföringspersonal på fastlandet ävensom sjörullföringspersonalen
syntes emellertid en något högre löneförbättring; vara
nödvändig.
I detta hänseende ville de sakkunniga erinra, att den nu utgående
avlöningen till nämnda personal syntes hava bestämts under förutsättning,
att arbetet inom rullföringsexpeditionen skulle lämna tid övrig för
annan sysselsättning. Särskilt efter år 1914 hade emellertid detta arbete
till följd av den nya värnpliktslagens bestämmelser och därav föranledda
81
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
ändringar i de värnpliktigas rallföring m. in. ökats i sådan omfattning,
att möjlighet för rullföringspersonalen att förvärva inkomster genom
arbete på annat håll torde lå anses utesluten. Med hänsyn härtill hade
de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att de nu utgående dagarvodena
måtte höjas med 2 kronor 50 öre för dag eller 912 kronor 50 för år för
rullförings- och sjörullföringsbefälhavare på fastlandet (samt officer vid
Stockholms stads rullföringsområde) och med 2 kronor för dag eller 730 kronor
för år till rullföringsbiträden på fastlandet samt sjörullföringsbiträden.
Då ersättningen till rullföringspersonalen utginge med visst belopp
för dag, syntes någon avrundning här icke böra ifrågakomma.
I detta sammanhang ansåge sig de sakkunniga böra framhålla, att
tillfällig löneförbättring icke torde böra till arvodestagare, som nu avsåges,
utgå i sådana fall, då till uppehållande av dylik befattning mot
åtnjutande av därmed förenat arvode undantagsvis förordnades officer
eller underofficer på aktiv stat.
Vad de sakkunniga föreslagit angående tillfällig löneförbättring till Departement.
personal, vars avlöning utgår endast i form av arvode, har icke givit
mig anledning till annan erinran än att musikledarna vid flottans stationer
synas mig böra komma i åtnjutande av löneförbättring enligt i
huvudsak samma beräkningsgrund som motsvarande musikpersonal vid
armén, samt att beloppet av denna löneförbättring på grund därav bör
sättas till 800 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna 400 kronor.
Den tillfälliga löneförbättring, som sålunda skulle komma arvodestagare
till del, framgår av efterföljande tablå: I
Befattning.
Nuvarande
arvode.
Tillfällig löne- förbättring.
Summa.
Rullföringspersonal:
Sjörnllföringsbefälhavare i Stockholm...........................
2,190
—
912
50
3,102
50
n i landsorten ...........................
1,825
-
912
50
2,737
50
Sjörullföringsbiträde i Stockholm.................................
1,277
50
730
—
2,007
50
» i landsorten.................................
1,095
—
730
—
1,825
övrig personal:
1
Bibliotekarie vid marinstaben.......................................
1,800
—
350
—
2,150
Musikledare vid flottans stationer.................................
2,000
—
800
—
2,800
_j
I det föregående (jfr sid. 39—41 här ovan) hade de sakkunniga yttrat Underofficerssig
om de åtgärder, som i sammanhang med eu definitiv lönereglering (manskap i
Hihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 hd]t. (Nr 362.) 11 l.lönegraden).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuugl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
S2
skulle kunna vidtagas till förbättrande av avlönings- och befordringsförhållandena
för marinens personal i 1. lönegraden för manskap (underofficerskorpralerna).
I enlighet därmed hade de sakkunniga ansett, att
marinens manskap i 1. lönegraden borde för tiden intill dess en definitiv
iönereglering komme till stånd erhålla tillfällig löneförbättring av den
storlek, att den sammanlagda avlöningen komme att stå i lämpligt förhållande
till de belopp, som upptagits i den föreslagna löneskalan för
underofficerare av 2. graden (sergeanter).
Då det gällt att fastslå beloppet av denna tillfälliga löneförbättring,
hade de sakkunniga utgått därifrån, att avlöningen för det manskap i
1. lönegraden, som innehade en kortare tjänstetid än 108 månader och
sålunda icke vore berättigat till något av de enligt gällande stater för
flottans sjömanskår och för kustartilleriet utgående, till respektive 5 och
10 kronor för månad bestämda lönetilläggen, skulle kunna för ort utom
Stockholm och Göteborg beräknas till 1,430 kronor 25 öre för år (jfr sid.
26—29 här ovan). Vid denna beräkning hade värdet av beklädnadsförraån
antagits utgöra 108 kronor och värdet av naturaportion 255 kronor
50 öre, och hade sålunda hänsyn icke tagits därtill, att de verkliga värdena
å berörda naturaförmåner under nuvarande prisläge vore väsentligt högre.
Till det sålunda beräknade beloppet, 1,430 kronor 25 öre, hade de
sakkunniga ansett böra såsom tillfällig löneförbättring läggas ett grundbelopp
av 125 kronor, varigenom den beräknade avlöningen för de yngsta,
till lönetillägg nu icke berättigade beställningshavarna skulle bliva 1,555
kronor 25 öre. För den tid, beställning såsom manskap i 1. lönegraden
innehades, borde löneförbättringen ökas efter samma tidsintervaller och
med samma belopp, som upptagits i den för underofficerarna föreslagna
löneskalan, alltså efter treårsperioder och varje gång med 200 kronor.
Från början av kalenderåret näst efter det, då vederbörande beställningshavare
fullgjort respektive tre, sex och nio års tjänst såsom underofficerskorpral
med lön i 1. lönegraden för manskap, skulle sålunda löneförbättringen
utgöra respektive 325, 525 och 725 kronor. Härigenom
skulle den sammanlagda avlöningen för manskap i 1. lönegraden, fortfarande
med beräkning av naturaförmånernas värde efter ovan angiven
grund, komma att efter de särskilda treårsperiodernas ingång uppbringas
till följande beräknade värden, nämligen respektive 1,755 kronor 25 öre,
1,955 kronor 25 öre och 2,155 kronor 25 öre.
Till innehavare av manskapsbeställning i 1. lönegraden, vilken icke
blivit berättigad till lönetillägg enligt nuvarande bestämmelser, borde löneförbättringen
oavkortat utgå med angivna belopp. För sådan beställningshavare
däremot, som efter en tjänstetid av respektive 108 och 144
månader erhållit sådant lönetillägg, borde i överensstämmelse med vad
83
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SOU.
de sakkunniga föreslagit rörande avlöningsformernas förenkling vid en
definitiv lönereglering — vilket förslag bland annat avsåge, att förmånen
av lönetillägg för ifrågavarande personal skulle innefattas i
den vid löneregleringen ökade lönen och dagavlöningen — redan vid
beviljandet åt den tillfälliga löneförbättringen iakttagas, att lönetillägget
avdroges från den enligt nyssberörda principer beräknade tillfälliga
löneförbättringen.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle underofficer av 2. graden vid
marinen, ej maskinist, komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
av lägst 75 kronor, och för den, som ägde tillgodoräkna sig mer än tre
års tjänst i underofficersbeställning med inräknande av viss tjänstetid
såsom underofficerskorpral med lön såsom manskap i 1. lönegraden,
skulle löneförbättringens belopp efter treårsintervaller växa till respektive
275, 475, 675 och 875 kronor. En schematisk jämförelse av avlöningen
för marinens underofficerare av 2. graden, ej maskinister, och underofficerskorpraler
(manskap i 1. lönegraden), sådan denna avlöning skulle te sig
med inräknande av de ifrågasatta löneförbättringarna, utvisade följande tal:
-i----- 1
Underofficer av 2. graden:
nuvarande avlöning..............
löneförbättring ....................
Kronor! öreiKronor
1
öre
Kronor
öre|
Kronor
öre
Kronor
örejKronor
öre
—
— i
2,153
75
80
2,153
275
80
2,153
475
80
2,153
675
1
80 ; 2,153
— | 875
80
_
Summa
—
—
2,228
80
2,428
80
2,628
80
2,828
80: 3,028
80
Underofficerskorpral (manskap i
1. lönegraden):
beräknad nuvarande avlöning
1,430
25 |
1.430
25
1,430
25
1.430
25
—
- -
löneförbättring .....................
125
— 1
325
—
525
—
725
—
—
- 1 —
—
Summa
1,555
25
1,755
25
1,955
25
2,155
25
—
— —
—
Härav framginge, att även vid tillämpning av de sakkunnigas förslag
därom, att underofficer finge för erhållande av högre belopp såsom tillfällig
löneförbättring tillgodoräkna sig viss del av sin tjänstetid såsom
underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden för manskap, dylik andelofficerskorpral
i varje fall kunde, vid befordran till underofficer av 2. graden,
vare sig sådan befordran komme förr eller senare, påräkna ökning i löneförmåner.
Denna ökning skulle, därest tjänstetiden såsom underofficerskorpral
med lön i 1. lönegraden för manskap översköte tie men andel
stege tolv år, enligt de angivna siffrorna utgöra 473 kronor 55 öre,
men bleve naturligtvis mindre i den mån de verkliga värdena av bekläd
-
Departementschefen.
Kockar och
hovmästare,
korpraler.
Departementschefen.
Ifrågasatt ny
under officer sgrad
vid
marinen.
84 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
nadsförmån och naturaportion för underofficerskorpralerna överstege de
värden av respektive 108 kronor och 255 kronor 50 öre, som läge
till grund för de sakkunnigas beräkningar.
Vad de sakkunniga sålunda hemställt angående tillfällig löneförbättring
åt marinens manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler)
finner jag mig kunna biträda.
Såsom förut (jfr sid. 41 här ovan) omförmälts, hade vissa flottans
sjömanskår tillhörande kockar och hovmästare, korpraler, enligt nuvarande
bestämmelser tillerkänts löneförmåner motsvarande dem, som tillkomme
antingen underofficer av 2. graden eller manskap i 1. lönegraden.
De sakkunniga ansåge skäl tala för att även ifrågavarande personal
erhölle någon tillfällig löneförbättring. Med avseende å den undantagsställning,
som dessa beställningshavare nu intoge i fråga om dem tillkommande
avlöning, syntes emellertid den tillfälliga löneförbättringen
lämpligen kunna begränsas till de belopp, som lägst skulle tillfalla underofficerare
av 2. graden och underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden),
och sålunda böra utgå med 75 kronor till kock eller hovmästare,
korpral, som uppbure avlöning i likhet med underofficer av 2. graden,
och med 125 kronor till kock eller hovmästare, korpral, som uppbure
avlöning i likhet med underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden),
dock med avdrag i det senare fallet av tilläventyrs intjänat lönetillägg.
Mot de sakkunnigas förslag i denna punkt har jag icke funnit anledning
framställa någon erinran.
I särskilda utlåtanden, dagtecknade den 6 och den 10 april 1918,
hava de sakkunniga yttrat sig angående den till de sakkunniga remitterade
frågan om överflyttande av underofficerskorpralsbefattningar vid
marinen till en ny lägre underofficersgrad och i detta ärende anfört:
I det betänkande, som av de sakkunniga avgivits den 5 mars 1918,
hade de sakkunniga (jfr sid. 39—41 här ovan) haft tillfälle närmare utveckla,
hurusom de nuvarande proportionerna mellan å ena sidan antalet
underofficerare och å andra sidan antalet manskapsunderbefäl, vid
armén furirer av 1. klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden,
från vilka underofficerarna rekryterades, måst i hög grad påverka befordringsförhållandena
för underofficerarna vid de olika grenarna av försvarsväsendet.
De sakkunniga hade i sådant hänseende framhållit, att,
medan anställning såsom furir av 1. klassen och beställning med lön i
1. lönegraden vid marinen i stort sett kunde nås vid ungefär lika ålder,
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362. 85
levnadsåldern för manskapsunderbefälet vid vinnande av första befordran
till underofficers grad i medeltal vore 27''3 år vid armén, 33''4 år
vid flottan och 3(H år vid kustartilleriet. För att marinens manskapsunderbefäl
skulle kunna efter en ungefär lika lång tjänstetid som
motsvarande underbefäl vid armén vinna befordran till underofficersbeställning,
bleve det nödvändigt att i marinens stater göra sådan ändring,
att visst antal beställningar i 1. lönegraden för manskap ersattes med
underofficersbeställningar.
Det torde emellertid icke tillhöra de sakkunniga att yttra sig i det
organisatoriska spörsmålet, huruvida eller i vilken utsträckning en dylik
överflyttning av beställningar lämpligen borde ske, och funne sig de
sakkunniga för den skull böra i det utlåtande, som det nu ankomme
på de sakkunniga att avgiva, inskränka sig till att skärskåda, huru löneförhållandena
för den personal, varom här vore fråga, borde anordnas,
därest en organisationsändring av angivet slag komme till stånd.
Den fråga, som de sakkunniga sålunda för sig uppställde till besvarande,
sönderfölle i två särskilda spörsmål: det gällde att bestämma
å ena sidan de löneförmåner, som för berörda personal borde från 1919
-års början uppföras å stat, och å andra sidan de avlöningsbelopp, som
vid en definitiv lönereglering enligt det av de sakkunniga ifrågasatta
nya lönesystemet borde tillkomma samma personal; skillnaden mellan
dessa lönebelopp komme efter avrundning nedåt att angiva beloppen av
den tillfälliga löneförbättring, som skulle utgå till personalen i fråga
(jfr sid. 54—55 här ovan). Dessa två spörsmål måste besvaras på ett
väsentligen olika sätt, allt efter som till underofficerskåren skulle överföras
allenast en begränsad del av underofficerskorpralerna (manskapet i
1. lönegraden) eller, på sätt även föreslagits, samtliga dessa beställningshavare
eller i allt fall det övervägande flertalet av nämnda personalgnipp.
Därest endast någon del av underofficerskorpralerna (manskapet i
1. lönegraden), exempelvis hälften eller något mera, skulle överföras till
underofficerskåren, förefunnes knappast skäl att i avlöningshänseende
ställa dessa underofficerare på annat plan än de nuvarande underofficerarna
av 2. graden. De till underofficerskåren överflyttade underofficerskorpralerna
(manskap i 1. lönegraden) borde sålunda erhålla de löneförmåner
å stat, som tillkomme nuvarande underofficerare av 2. graden;
de borde även komma i åtnjutande av samma avlöningsbelopp enligt
det ifrågasatta nya lönesystemet och av samma tillfälliga löneförbättring
från och med år 1919, som avsetts för de nuvarande underofficerarna
av 2. graden. De kvarvarande underofficerskorpralerna (manskap i 1.
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
lönegraden) borde då fortfarande åtnjuta de löneförmåner, som enligt nu
gällande bestämmelser tillkomme dylikt manskap, och därutöver erhålla
den tillfälliga löneförbättring, som av de sakkunniga föresloges för nuvarande
underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden).
En överflyttning till underofficerskåren av någon del av underofficerskorpralerna
(manskapet i 1. lönegraden) skulle sålunda enligt de sakkunnigas
uppfattning kunna ske utan att några nya anordningar behövde
vidtagas med avseende å personalens löneförhållanden. Genom en dylik
överflyttning skulle större likhet i befordringshänseende vinnas mellan
å ena sidan arméns och å andra sidan marinens underofficerare; de
löneskalor, som enligt de sakkunnigas riktlinjer för en definitiv lönereglering
skulle gälla för underofficerare av 2, graden (sergeanter), kunde
utan vidare tillämpas även på de nya underofficerarna, och den tillfälliga
löneförbättring, som skulle utgå till dessa beställningshavare, kunde i
enlighet därmed bestämmas.
Om åter, såsom från marinens myndigheter framhållits, militära och
organisatoriska synpunkter ställde sig hindrande i vägen för att till underofficerskåren
överföra allenast en del av underofficerskorpralerna (manskapet
i 1. lönegraden) eller att, därest samtliga dessa beställningshavare
överfördes till nämnda kår, i avlöningshänseende införa någon skiljaktighet
mellan dem, som vore tillsatta medelst konstitutorial, och dem,
som innehade sin beställning på grund av fullmakt, syntes det icke
kunna undvikas att, i sammanhang med överförande till underofficerskåren
av nämnda personal, vidtaga särskilda anordningar för regleringav
dess löneförhållanden. Det torde nämligen icke kunna ifrågasättas
att för samtliga dessa till underofficerare uppflyttade underofficerskorpraler
(manskap i 1. lönegraden) tillämpa vare sig nu gällande föreskrifter
om avlöning å stat för underofficerare av 2. graden eller den av de sakkunniga
framlagda löneskalan för underofficerare av 2. graden (sergeanter);
marinens ifrågavarande personal skulle därigenom i förhållande till
jämförlig personal vid armén komma i en alltför gynnad ställning. Det
bleve under sådana förhållanden nödvändigt att för dessa till underofficerare
uppflyttade underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden) —
de nya underofficerarna av 3. graden — fastställa såväl särskilda löneförmåner
att uppföras å stat från och med år 1919 som ock en särskild
lör den definitivt löneregleringen avtedd löneskala, att läggas till grund
för beräkning av den tillfälliga löneförbättring, som borde till ifrågavarande
personal utgå från och med år 1919. Därvid torde böra iakttagas,
att löneförmånerna för de nya underofficerarna av 3. graden borde
understiga dem, som vore avsedda för underofficerare av 2. graden, men
87
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
däremot — åtminstone vid normalt prisläge beträffande de naturaförmåner,
som tillkomme underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)
— överstiga de löneförmåner, som utginge till dylikt manskap.
Underofficerare av 2. graden (ej maskinister) vid flottan och underofficerskorpraler
(manskap i 1. lönegraden) ägde enligt nu gällande bestämmelser
vid placering å annan ort än Stockholm och Göteborg tillgodonjuta
följande löneförmåner (jfr sid. 26—27 här ovan):
Underofficer
Underoffi-
cerskorpral
av 2. graden.
(manskap i 1.
lönegraden).
Kronor.
Kronor.
lön..........................................................................................
900
—
540: —
dagavlöning..........................................................................
547
50
292: —
beklädnadsersättning (beklädnadspenningar)..............
200
—
108: —
portionsersättning (värdet av portion)..........................
226
30
255: 50
ersättning för ved och ljus ............................................
100
—
—
inkvarteringsbidrag ...........................................................
180
—
180: —
uppmuntringspenningar.....................................................
54: 75
Summa
2,153
80
1,430: 25
Härtill komme för underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden)
efter viss tids tjänstgöring två lönetillägg å tillhopa 120 kronor.
För underofficer av 3. graden, placerad å annan ort än Stpckholm
och Göteborg, föresloge de sakkunniga följande löneförmåi
föras å stat från och med år 1919:
lön.''....................................................
dagavlöning (å 1 krona 20 öre)
beklädnadsersättning ......................
portionsersättning...........................
ersättning för ved och ljus
inkvarteringsbidrag.........................
att upp-
Kronor.
600
—
438
—
200
—
226
30
100
—
180
—
1,744
30
Vid placering i Stockholm eller Göteborg borde inkvarteringsbidraget
till underofficer av 3. graden utgå med 240 kronor, på sätt nu
är fallet beträffande såväl underofficer av 2. graden som underofficerskorpral
(manskap i 1. lönegraden).
88
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.
Pensionsbeloppet för underofficer av 3. graden skulle, vid bifall till
de sakkunnigas förslag rörande sådan underofficers avlöning å stat,
komma att uppgå till 720 kronor. Till jämförelse ville de sakkunniga
erinra, att det nuvarande pensionsbeloppet utgjorde för underofficer av
2. graden 1,000 kronor, för sergeant av 1. klassen 900 kronor och för
sergeant av 2. klassen 780 kronor.
Vad anginge underofficer av 3. graden vid kustartilleriet, hava de
sakkunniga alternativt ifrågasatt, att löneförmånerna å stat måtte bestämmas
på sätt angives av följande sammanställning:
Kronor.
lön ..........................................................................
...................................... 800: —
dagavlöning (å 1 krona 82 öre).....................
...................................... 664: 30
ersättning för ved och ljus.............................
...................................... 100: —
inkvarteringsbidrag...........................................
..................................... 180: —
Summa 1,744: 30
Vid placering i Stockholm eller Göteborg borde även i detta fall
inkvarteringsbidraget utgå med 240 kronor.
Därest detta senare förslag ansåges böra vinna beaktande, syntes
jämväl böra föreskrivas, att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet
skulle erhålla pension till lika belopp med underofficer av 3. graden vid
flottan.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid en definitiv lönereglering,
byggd på prisläget före krigsutbrottet, underofficer av 2. graden komma
i åtnjutande av följande avlöning, med förhöjning efter treårsperioder:
lön..................... kr. 1,500:— 1,700:— 1,900:— 2,100:— 2,300: —
dagavlöning ... » 730: — 730: — 730: — 730: — 730: —
Summa kr. 2,230: — 2,430: — 2,630: — 2,830: — 3,030: —
Underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden) skulle med inräknande
av tillfällig löneförbättring erhålla följande avlöning, likaledes
med förhöjning efter treårsperioder:
beräknad nuvarande avlöning
.............................. kr. 1,430: 25 1,430: 25 1,430: 25 1,430: 25
löneförbättring............ » 125:— 325:— 525:— 725: —
Summa kr. 1,555: 25 1,755: 25 1,955: 25 2,155: 25
opaginerad Kontrollera mot PDF
S9
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.
I den mån de verkliga värdena av beklädnadsförmån och naturaportion
för underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden) överstege
de värden av resp. 108 kronor och 255 kronor 50 öre, som läge
till grund för de sakkunnigas beräkningar, komme emellertid denna personals
sammanlagda löneförmåner att i verkligheten överstiga nu angivna
belopp.
De sakkunniga ansåge sig kunna förorda, att vid en definitiv lönereglering
avlöningen till underofficerare av 3. graden måtte bestämmas
till följande belopp, med förhöjning efter treårsperioder:
lön......................................... kr. 1,300:— 1,500:— 1,700:— 1,900: —
dagavlöning (å 1 kr. 25 öre) » 456:25 456:25 456:25 456:25
Summa kr. 1,756: 25 1,956: 25 2,156: 25 2,356: 25
Om från dessa slutsiffror droges summan av de löneförmåner, som
enligt de sakkunnigas här förut framlagda förslag skulle å stat uppföras
för underofficer av 3. graden, komme skillnaden att utgöra resp. kronor
11: 95, 211: 95, 411: 95 och 611: 95. Med tillämpning av de allmänna
regler, som de sakkunniga i sitt betänkande angivit för beräkning av
den tillfälliga löneförbättringen, skulle sådan löneförbättring icke tillfalla
underofficer av 3. graden, som icke uppnått 3 tjänstår; för övriga
grupper skulle den tillfälliga löneförbättringen komma att utgöra resp.
200, 400 och 600 kronor.
Införandet av en tredje underofficersgrad skulle föranleda någon
jämkning i det av de sakkunniga framlagda förslaget rörande rätt för
underofficerare att för erhållande av förhöjning i den tillfälliga löneförbättringen
tillgodoräkna sig tjänstgöring i lägre beställning. Sålunda borde
underofficer av 2. graden, som under sin föregående tjänstetid uppnått
mer än 3 tjänstår i beställning med lön i 1. lönegraden för manskap
eller i beställning såsom underofficer av 3. graden, äga i förevarande avseende
tillgodoräkna sig högst 9 år av den överskjutande tiden, och
vidare borde givetvis underofficer av 3. graden få tillgodoräkna sig hela
sin tjänstetid i beställning med lön i 1. lönegraden för manskap, allenast
med den begränsning, som läge däri, att endast sådan tid finge
tillgodoräknas, som i omedelbar följd infallit närmast före befordran till
u nderofficersbeställningen.
Till personal, som efter 1919 års ingång kunde komma att fortfarande
kvarstå såsom underofficerskorpraler med avlöning i 1. lönegraden
för manskap, syntes den av de sakkunniga för dylikt manskap
föreslagna tillfälliga löneförbättringen böra fortfarande utgå.
Bihang till riksdagens protokoll It)IS. 1 sand. 322 höft. (Sr 362.)
12
90
Kung1, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
Enligt det förslag om inrättande vid marinen av en ny underofficersgrad,
som jag förut i dag anmält, skulle till denna nya grad överföras
675 manskapsbeställningar i ,1. lönegraden vid flottan och 183
dylika beställningar vid kustartilleriet. Därest denna framställning vinner
riksdagens bifall, komma i de i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag framlagda staterna för flottans sjömanskår och för kustartilleriets
personal att kvarstå 63 manskapsbeställningar i 1. lönegraden
vid flottan och 70 sådana beställningar vid kustartilleriet. Den ordinarie
avlöningen skulle fastställas till det av de sakkunniga föreslagna beloppet,
1,744 kronor 30 öre, med den fördelning, vad underofficer av 3. graden
vid kustartilleriet beträffar, som angives i det av de sakkunniga framlagda
senare alternativet.
Beträffande den tillfälliga löneförbättring, som skulle tillkomma
underofficer av den nya 3. graden för år 1919, biträder jag de sakkunnigas
förslag. I enlighet härmed skulle för dylik underofficer, som
icke uppnått tre tjänstår, någon tillfällig löneförbättring icke ifrågakomma;
för övriga skulle löneförbättringen allt efter antalet tiänstår utgå
med resp. 200, 400 och 600 kronor.
De i 1. lönegraden för manskap efter 1919 års ingång kvarstående
beställningshavärna torde i likhet med den personal, som under år
1918 tillhör nämnda lönegrad, böra erhålla tillfällig löneförbättring i
enlighet med de sakkunnigas ursprungliga förslag, således allt efter
antalet tjänstår med resp. 125, 325, 525 och 725 kronor.
Beträffande ifrågasatt tillfällig löneförbättring för vissa flottans
vattring för korpraler (jfr sid. 7 här ovan) hava de sakkunniga den 17 april 1918
VTorpråurn3 av£dv^ särskilt yttrande och därvid anfört:
Vid fortsatt behandling inom de sakkunniga av frågan om tillfällig
löneförbättring åt gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid
flottan hade det synts de sakkunniga icke vara riktigt att behandla förevarande
spörsmål såsom en fristående fråga, utan hade de sakkunniga
ansett oundgängligt, att även i detta fall likhet i avlöningshänseende
såvitt möjligt åstadkommes mellan motsvarande peronalgrupper vid armén
och marinen. Att här giva flottans gifta eller eljest försörjningspliktiga
korpraler en särskild förmån skulle visserligen ur nu förevarande synpunkt
icke möta något hinder, därest försörjningsplikt icke eller åtminstone
endast i sällsynta fall förekomme inom med förevarande kår jämförliga
personalgrupper vid armén, från vilken förutsättning också marinförvaltningen
år 1917 avgivit sitt förslag om löneförbättring åt marinens
manskap, men det ville synas, som om denna förutsättning icke vore fullt
91
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
överensstämmande med verkliga förhållandet. Då befordran till korpral
vid flottan och furir av 2. klassen vid armén i regel torde vinnas efter
ungefär lika lång tjänstetid, syntes jämförelsen i förevarande fall närmast
böra företagas mellan dessa båda personalgrupper, och enligt inhämtade
uppgifter torde försörjningsplikt på grand av giftermål i avsevärd grad
förekomma även bland ifrågavarande manskap vid armén. Sålunda hade
i det vid 1917 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, fogade utdrag
av statsrådsprotokollet den 13 januari 1917, punkt 11, uppgivits,
att enligt militärmyndigheternas yttranden i augusti 1916 antalet vid
truppförbanden anställda furirer (av 1. och 2. klassen), som voro gifta
eller änklingar med minderåriga barn, då uppgått till 180. De sakkunniga
ansåge sig på grund härav böra i förevarande sammanhang
uppdraga en jämförelse mellan nuvarande avlöningsförmåner för försörj
ningspliktiga korpraler vid flottan och dylika furirer vid armén.
De enligt gällande stater eller övriga bestämmelser nu utgående
kontanta avlöningsförmånerna för flottans korpraler vid olika tjänstålder
samt för arméns furirer av 2. och 1. klass framginge av nedanstående
tablå.
Lön ................................................
Dagavlöning.......................................
Korpralsarvocle ..................................
Lönetillägg ......................................
Uppmuntringspenningar.......................
Summa
Korpral vid flottan.
Furir.
1 året,
2—3 året,
4—9 året,
10 O. 8
V.
j 2. klass,
1. klass,
kronor.
kronor.
kronor
kronor.
kronor.
kronor.
276
_
276
276
276
360
600
_
219
—
219
—
219
—
219
—
182
50
182
50
15
—
15
—
15
—
15
—
_
—
—
—
—
—
120
—
120
—
180
—
—
—
—
18
25
36
50
54
75
54
75
I —
—
—
—
528
25
666
5o| 684
75
744
7ö| 542
50 782
50
Härtill komme naturaunderhåll samt under vissa förutsättningar inkvarteringsbidrag
(för flottans korpraler) eller särskilt lönetillägg (för
arméns furirer) ävensom krigstidstillägg och krigstidshjälp.
Av siffrorna framginge, att den kontanta avlöningen för en korpral
vid flottan under första korpralsåret och för en furir av 2. klassen vid
armén vore i det närmaste lika stor, ävensom att avlöningen föi en furu
av 1. klassen och slutavlöningen för en korpral vid flottan med endast
37 kronor 75 öre till den förres fördel skilde sig från varandra. Under
92
Departements
chefen.
Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
sådana förhållanden och då underhåll in natura komme båda personalgrupperna
till godo, syntes det de sakkunniga icke böra ifrågasättas,
att tillfällig löneförbättring borde tillerkännas endast den ena av förevarande
personalgrupper.
Den utvägen kunde då ligga nära till hands att, för den händelse
avlöningen för ifrågavarande personal ansåges otillräcklig, föreslå tillfällig
löneförbättring åt båda de nu nämnda personalgrupperna. Här
mötte emellertid den frågan, huruvida icke en dylik tillfällig löneförbättring
borde tillgodokomma även annat underbefäl av manskaps grad,
som tilläventyrs i lika eller ännu högre grad kunde därav vara i behov.
Detta spörsmål krävde emellertid en omfattande utredning, som de sakkunniga
givetvis icke varit i tillfälle att nu förebringa.
De sakkunniga funne sig under sådana förhållanden förhindrade
att föreslå tillfällig löneförbättring åt försörjningspliktiga korpraler vid
flottan eller furirer vid armén. Emellertid ansåge sig de sakkunniga
böra framhålla angelägenheten av att åtgärder för verkställande av utredning
och utarbetande av förslag rörande lönereglering åt allt under
befäl
av manskaps grad vid armén och marinen måtte snarast ske kunde
vidtagas.
De sakkunniga framhålla vidare, att det med marinförvaltningens
förslag i förevarande avseende och den därpå grundade framställningen
till 1917 års riksdag avsedda syftemålet, nämligen att under rådande
dyrtid i stöne utsträckning än förut tillgodose familjeförsörjare av
manskapsklassen, i viss mån blivit vunnet genom 1918 års riksdags
beslut om ändrade grunder för krigstidshjälp, och erinra i sådant hänseende,
att en särskild krigstidshjälp å 180 kronor tillerkänts furirer
och korpraler med viss försörjningsplikt.
Beträffande de löneförmåner, som tillkomma ifrågavarande personal,
torde böla uppmärksammas, att bland desamma även ingå vissa naturaförmaner,
såsom beklädnad och portion. Enligt gällande bestämmelser
äger vid tjänstgöring i land marinens manskap i sådana fall, då portion
får innestå, uppbära kontant ersättning därför efter det fastställda medelpriset
å portionen, ökat med Vio för tillagningen. Den prisstegring å
livsförnödenheter,, som nu gör sig gällande, kommer sålunda att i dylika
fall verka till höjning även av de kontanta löneförmånerna.
Det förslag om provisorisk lönereglering för viss personal vid
marinen, som förelädes 1917 års riksdag, var, i vad flottans korpraler
angår, så till vida grundat på den s. k. behovsprincipen, att endast de
93
Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.
korpraler, som voro gifta eller eljest försörjningspliktiga, skulle bliva
delaktiga av den föreslagna löneförbättringen. Det särskilda behov, som
grundas på försörjningsplikt, har emellertid, såsom de sakkunniga framhålla,
även för dessa beställningshavare blivit i viss utsträckning tillgodosett
genom riksdagens i år fattade beslut om ändrade grunder för
krigstidshjälp till befattningshavare i statens tjänst.
Med avseende härå och då någon tid att till innevarande års
riksdag framlägga eventuellt förslag i ärendet icke förefinnes samt de
skäl, som de sakkunniga i övrigt anfört för sin mening, att någon
tillfällig löneförbättring nu icke bör beredas korpraler vid flottan, synas
mig vägande, har jag nödgats avstå från att i detta avseende nu söka
framställa något förslag.
Det huvudsakliga av de förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen,
som de sakkunniga sålunda framställt, har av de sakkunniga
sammanfattats i särskilda »grunder för tillfällig löneförbättring under
åren 1918 och 1919 för viss personal vid armén» och »grunder för tillfällig
löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal vid
marinen». Jag kommer att i det följande återgiva dessa grunder, såvitt
marinen angår, med av mig ifrågasatta jämkningar och torde nu få
redogöra för de sakkunnigas motivering för några bland de bestämmelser,
som innehållas i nämnda grunder.
Beträffande officerare eller underofficerare, vilka överflyttats från armén
till marinen eller omvänt eller från flottan till kustartilleriet (Karlskrona artillerikår)
eller omvänt, hade det synts de sakkunniga självfallet, att dessa
officerare och underofficerare skulle, därest vid överflyttningen intet avbrott
i anställningen ägt rum, äga såsom tjänstår för erhållande av
lönebättring i den beställning, till vilken löntagaren överflyttats eller
vilken han nu innehade, tillgodoräkna sig tiden för anställningen i den
förra beställningen.
Efter vad förut vore nämnt, bör vid tjänstårsberäkningen icke få
inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare, etter erhållet
avsked, med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente
(kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam, intill dess beställning på
stat ånyo vunnits. Enahanda bestämmelse borde gälla även beträffande
tid, varunder beställningshavaren åtnjutit tjänstledighet med frånträdande
av samtliga avlöningsförmåner.
Specialföreskrifter
för
vissa fall.
Överflyttning
från armén
till marinen
m. m.
Tjänstledighet
med frånträdande
av samtliga
avlöningsförmåner.
94
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
succession.
•tärning efter • 1 .vad man föregående tjänstetid finge för erhållande av löneförbätt
*
erhållet tv" nng tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked i
sked. annan ordning, än nyss är sagt, och därefter vunnit förnyad anställning
med lön på stat, syntes böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning
i varje särskilt fall.
tafordranCtui Beträffande officer, som från underofficersbeställning vunnit officersofficersbestäir
befordran, syntes av skäl, som anförts i det föregående (jfr sid. 38 här
ning. ovan), böra föreskrivas, att tillfällig löneförbättring skall till sådan officer
utgå med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning i varje fall
kommer att motsvara den avlöning, som vid befordringetillfället tillkommit
honom å underofficersbeställningen, däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen.
En dylik bestämmelse syntes emellertid icke vara erforderlig
beträffande de synnerligen fåtaliga fall, då sådan befordran förekommit
under tiden, innan den tillfälliga löneförbättringen skulle träda
i kraft.
Förordnande i Då löntagare vid någon av de militära kårerna förordnades att uppehålla
ämbete eller tjänst inom annan gren av statsförvaltningen och med
anledning därav frånträdde sina löneförmåner å den egna beställningen,
eller då sådan löntagare erhölle längre tids ledighet med skyldighet att
frånträda samtliga löneförmåner, hade den sålunda uppkomna tillfälliga
vakansen plägat fyllas genom .uppflyttning till den lediga graden av annan
från närmast lägre grad och så vidare i succession inom vederbörlig kår.
I samband därmed hade Kungl. Maj:t plägat förordna, antingen att den
lediga avlöningen skulle uppbäras i stället för egna löneförmåner grad
efter grad, som kunde beröras av dylik uppflyttning, eller ock att av de
medel, som i följd av löneförmånernas frånträdande blivit tillgängliga,
skulle till den äldste inom var och en av ifrågakommande grader, vilken
icke vore i åtnjutande av lön i sådan grad (eller löneklass), utgå skillnadsavlöning
till sådant belopp, att den uppflyttade komme i åtnjutande
av enahanda avlöning, som om han innehade lön på stat för vederbörlig
grad. Då den militära personalens avlöning icke vore förbunden med den
befattning en var beklädde, kunde sålunda här icke sägas vara fråga om
ett vikariat i samma bemärkelse som inom den civila statsförvaltningen,
utan en dylik uppflyttning vore mera jämförlig med en verklig befordran
till lön på stat, givetvis med den skillnaden, att någon förändring i den
till de högre löneförmånerna berättigade löntagarens pensionsförhållanden
icke inträdde. Under dessa förhållanden borde enligt de sakkunnigas
mening till den, som i nu nämnd ordning bleve berättigad till avlöning
95
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
i högre grad (eller löneklass), tillfällig löneförbättring utgå enligt i huvudsak
enahanda regler, som skolat gälla, därest han varit utnämnd till
beställningen på stat.
I regel borde vid sådana förordnanden, som nu nämnts, den tillfälliga
löneförbättringen, då dess storlek vore beroende av antalet tjänstår,
utgå med allenast det lägsta belopp, som å den högre beställningen
kunde ifrågakomma. Officer, som förordnades å kaptensbeställning i 2.
klassen, borde sålunda, utöver den med dylik beställning förenade avlöningen
å stat, uppbära tillfällig löneförbättring med allenast 550 kronor.
På grund därav att de allmänna löneskalorna enligt de sakkunnigas
förslag delvis ingrepe i varandra, särskilt vad underofficerare anginge,
skulle det emellertid med en dylik anordning kunna inträffa, att den till
högre beställning förordade finge vidkännas minskning i sina löneinkomster.
Till undvikande härav borde givas ett allmänt stadgande därom,
att i fall, varom nu vore fråga, löneförbättringen städse skulle utgå med
det för den högre beställningen fastställda lägsta belopp, som erfordrades
för att den sammanlagda avlöningen under förordnandet skulle motsvara
minst den sammanlagda avlöning, som tillkomme den förordnade
å hans egen beställning.
På anförda grunder (sid. 368—369 i betänkandet) förorda de sakkunniga,
att den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga, må anses
tillhöra lönen och till vederbörande utgå i samma ordning som denna;
där avlöningen endast utginge i form av arvode eller stipendium, borde
givetvis den tillfälliga löneförbättringen anses tillhöra arvodet eller stipendiet
och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning vore stadgad.
Vad de sakkunniga anfört (se sid. 6—7 här ovan) såsom skäl för att
icke till erhållande av tillfällig löneförbättring upptaga arméns eller marinens
reservstater eller reserver, hade synts de sakkunniga böra gälla
även sådan stampersonal, som erhållit avsked med tillstånd att såsom
lönlös kvarstå vid flottans eller kustartilleriets stam, ävensom personal,
som vid mobilisering konstituerades till militär tjänstegrad eller civilmilitär
befattning. Vid tjänstgöring erhölle nämligen nyssnämnda personalgrupper,
den förra alltid och den senare i vissa fall, enahanda avlöning
och övriga förmåner, som tillkomme personal på stat i motsvarande
tjänstegrad eller tjänsteklass — en bestämmelse, som också i allmänhet
gällde reservpersonal. En uttrycklig föreskrift i nu nämnt avseende
syntes lämpligen böra meddelas.
Tillfälliglöneförbättring
likställd med
lön.
Inkallad
reserrpersonal
m. m.
96
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Mot de sakkunnigas i det föregående återgivna förslag till föreskrifter
för vissa specialfall har jag icke funnit anledning göra någon
erinran.
I det av de sakkunniga avgivna förslaget till »grunder för tillfällig
löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen»
äro vissa ändringar påkallade dels till följd av de avvikelser beträffande
den av de sakkunniga föreslagna löneförbättringen, som jag i fråga om
vissa personalgrupper funnit mig böra förorda, dels ock för att bringa
nämnda »grunder» i överensstämmelse med förslaget om inrättande vid
marinen av en ny underofficersgrad. Vidare torde den föreskrift, som
innehålles i § 1 mom. 5 av de sakkunnigas förslag, böra erhålla sådan
avfattning, att densamma kommer att avse ej blott underofficer av
2. eller 3. graden utan även underofficerskorpral. Därjämte har jag med
hänsyn till den motivering, som av de sakkunniga anförts för de föreslagna
stadgandena i § 1 mom. 11 och 12, funnit mig böra föreslå
någon jämkning i den ifrågasatta lydelsen av dessa moment.
I enlighet därmed får jag nu framlägga följande förslag till
Grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919
för viss personal vid marinen.
§ 1.
1. Flottans och kustartilleriets stam tillhörande officerare och
underofficerare ävensom underofficerskorpraler med lön i 1. lönegraden
för manskap äga med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser,
som nedan stadgas, uppbära tillfällig löneförbättring för åren 1918 och
1919 för den beställning, i vilken loff på stat åtnjutes, med följande
belopp för helt år räknat:
kommendör och överste .................................... med 800 kronor
kommendörkapten av 1. graden och överstelöjtnant.
......................................................... » 1,100 »
kommendörkapten av 2. graden och major » 750 »
kapten av 1. klassen, som vid början av det
år, löneförbättringen avser, uppnått följande
antal tjänstår:
97
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
minst 3 och mindre än 6...................... med 50 kronor
minst 6 och mindre än 9 ........................ »
minst 9............................................................ »
kapten av 2. klassen, som vid början av det
år, löneförbättringen avser, uppnått följande
antal tjänstår:
mindre än 3................................................ »
minst 3 och mindre än 6 ........................ »
minst 6 och mindre än 9........................ »
minst 9........................... ^
löjtnant, som vid början av det år, löneförbättringen
avser, uppnått följande antal
tjänstår:
minst 3 och mindre än 6 ....................... »
minst 6 och mindre än 9 ....................... »
minst 9............................. ^
underlöjtnant (fänrik), som vid början av
det år, löneförbättringen avser, uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3................................................. »
minst 3................... ^
flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),
som vid början av det år, löneförbättringen
avser, uppnått följande antal tjänstår:
mindre än 3.................................................
minst 3 och mindre än 6 .......................
minst 6 och mindre än 9 ........................
minst 9 och mindre än 12 ....................
minst 12.........................................■...........
underofficer av 2. graden, som vid början av
det år, löneförbättringen avser, uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3................................................
minst 3 och mindre än 6
minst 6 och mindre än 9 .......................
minst 9 och mindre än 12 .....................
minst 12...................................................._•••••
underofficer av 3. graden, som vid början
av det år, löneförbättringen avser, uppnått
följande antal tjänstår:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.)
550
1,050
550
1.050
1,550
2.050
400
800
1,200
100
400
300
500
700
900
1,100
75
275
475
675
875
»
»
))
»
))
»
»
»
»
»
13
98
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
minst 3 och mindre än 6 .................
med
200
kronor
minst 6 och mindre än 9 .................
»
400
»
minst 9.....................................................
y>
600
»
underofficerskorpral, som vid början av
det
år, löneförbättringen avser, uppnått
jande antal tjänstår:
föl-
mindre än 3..........................................
125
»
minst 3 och mindre än 6 .................
X>
325
minst 6 och mindre än 9 ................
»
525
»
minst 9...................................................
»
725
2. I de fall, då löneförbättringens belopp enligt mom. 1 är beroende
på antalet tjänstår, skall, med iakttagande av vad nedan i denna
§ sägs, såsom tjänstår beräknas:
för underlöjtnant (fänrik): tiden från utnämningen till officer, vare
sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller senare;
för löjtnant, kapten eller underofficer: den tid, varunder en var på
grund av fullmakt innehaft beställning på stat inom sin tjänstegrad, oavsett
huruvida beställningen, vad kaptener angår, tillhört 1. eller 2. löneklassen;
samt
för under officerskorpral: den tid, varunder han innehaft lön i 1. lönegraden
för manskap.
3. För erhållande av löneförbättring enligt mom. 1 äger nedannämnda
personal tillgodoräkna sig tjänstår i lägre än innehavande grad
enligt följande grunder:
löjtnant, som varit underlöjtnant (fänrik) utöver 3 år: högst 3 år
av den överskjutande tiden;
kapten, som under sin föregående tjänstetid uppnått mer än 9 på
ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom löjtnant: högst 3 år av den
överskjutande tiden;
underofficer av 3. graden: den tid, varunder han innehaft lön i 1.
lönegraden för manskap;
underofficer av 2. graden, som före befordran till underofficer av
2. graden uppnått mer än 3 tjänstår i beställning med lön i 1. lönegraden
för manskap eller i beställning såsom underofficer av 3. graden:
högst 9 år av den överskjutande tiden;
flaggunder officer'' (underofficer av 1. graden), som under sin föregående
tjänstetid uppnått mer än 3 på ovan angivet sätt beräknade tjänstår
såsom underofficer av 2. graden: hela den överskjutande tiden.
99
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
4. Officer eller underofficer, som överflyttats från armén till marinen
eller från flottan till kustartilleriet (Karlskrona artillerikår) eller
omvänt, må, därest vid överflyttningen intet avbrott i anställningen ägt
rum, såsom tjänstår tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra
beställningen, med iakttagande av de i dessa grunder i övrigt givna bestämmelser
rörande sådan tjänstårsberäkning.
5. Vid beräkning enligt mom. 2 eller 3 av tjänstår i beställning
med lön i 1. lönegraden för manskap må underofficerskorpral och underofficer
av 3. eller 2. graden endast tillgodoräkna sig sådan tid, som i
omedelbar följd infallit närmast före hans befordran till underofficersbeställningen,
men oberoende av huruvida tjänstgöringen fullgjorts vid
flottan eller kustartilleriet.
6. Den tid, varunder officer eller underofficer, efter erhållet avsked,
med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans eller
kustartilleriets stam, intill dess beställning på stat ånyo vunnits, får icke
inräknas vid tjänstårsberäkning enligt dessa grunder; och gäller vad
sålunda stadgats jämväl beträffande tid, varunder officer eller underofficer
åtnjutit tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.
7. 1 vad mån föregående tjänstetid må för erhållande av löneförbättring
tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked
i annan ordning än i mom. 6 sägs, och därefter vunnit förnyad anställning
med lön på stat, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fäll.
8. Officer eller underofficer, som från reserven övergått till beställning
på stat, må av den tid, varunder han tillhört reserven, såsom tjänstår
för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig så stor del, som av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.
9. Därest efter 1918 års ingång innehavare av underofficersbeställning
befordras till officer med lön på stat, skall sådan officer, utan
hinder av vad i mom. 1 är stadgat, äga uppbära tillfällig löneförbättring
med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning såsom officer icke
kommer att understiga den avlöning, som vid befordringstillfället tillkommit
honom å underofficersbeställningen, däri inräknat den tillfälliga
löneförbättringen.
10. Underofficer av stammen, som blivit förordnad att med månadslön
å varvsstat tjänstgöra å flottans varv, äger, sedan han åter tillträtt
avlöning å underofficerskårens stat, för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna
sig den tid, anställningen vid varvet varat.
11. Underofficer av 2. graden, som under tjänstetid såsom underofficerskorpral
vid kustartilleriet uppflyttats till beställning i 1. lönegraden
för manskap efter kortare anställningstid än 72 månader, må för er
-
100
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
hållande av löneförbättring allenast tillgodoräkna sig högst 9 år av den
tid utöver 6 år, varunder han innehaft lön i 1. lönegraden för manskap.
12. Underofficer av 2. graden vid kustartilleriet, som vid armén
eller Karlskrona artillerikår vunnit kompetens till underofficersbeställning
och i samband med kustartilleriets första uppsättande dit överflyttats och
vilken efter sålunda vunnen kompetens varit under mer än 6 år anställd
vid något av arméns truppförband, vid Karlskrona artillerikår eller vid
kustartilleriet, må för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig högst
9 år av den överskjutande tiden.
§ 2.
Följande flottans stam tillhörande militära beställningshavare äga,
med iakttagande av övriga i dessa grunder givna bestämmelser, uppbära
tillfällig löneförbättring sålunda:
den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning i
marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning eller
befattningen såsom inspektör av flottans övningar till sjöss och åtnjuter
för sådant fall utgående särskilt arvode, med ett årligt belopp av 650
kronor,
underofficer, som blivit förordnad att med månadslön å varvsstat
tjänstgöra å flottans varv, med enahanda belopp, som skolat tillkomma
honom, därest han fortfarande uppburit avlöning å underofficerskårens stat,
kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts avlöning lika med
underofficer av 2. graden, med ett årligt belopp av 75 kronor, samt
kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden
för manskap, med ett årligt belopp av 125 kronor.
§ 8-
Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1.
och 2. graden samt marinunderintendent äga uppbära tillfällig löneförbättring
efter enahanda grunder, som gälla för flottans officerare inom
motsvarande tjänstegrad; skolande därvid iakttagas,
att tjänstår såsom marinunderintendent räknas från första utnämningen,
vare sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller
senare,
att marinintendent av 1. graden, som —- utan att hava enligt allmänna
eller för vissa e. o. kammarskrivare vid flottans civilstat meddelade
särskilda bestämmelser erhållit utbildning för anställning vid
101
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
marinintendenturkåren — vid kårens uppsättande med 1904 års början
överflyttats till densamma från flottans civilstat eller flottans pensionskassa
och vilken vid 1918 års ingång åtnjöt lön i 1. gradens 1. löneklass,
må, därest lian vid början av det år, löneförbättringen avser, uppnått
sammanlagt mer än 15 tjänstår, räknat från första anställningen vid
flottans civilstat eller flottans pensionskassa, av den överskjutande tiden
tillgodoräkna sig högst 3 år såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring,
samt
att i sådana fall, som omförmälas i § 1 mom. 6—8, de i dessa moment
givna bestämmelser skola beträffande personal vid marinintenden
turkåren äga motsvarande tillämpning.
§ 4.
Följande flottans stam tillhörande civilmilitära beställningshavare
äga, med iakttagande av övriga i dessa grunder givna bestämmelser,
uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:
vid marinförvaltningen:
kemist..................................................................................
med
1,000
kronor
andre kemist...............................................................................
b
500
b
vid marinstaben:
registrator och aktuarie.......................................................
»
500
»
vid mariningenjörkåren:
marinöverdirektören ..............................................................
b
650
b
marindirektör av 1. graden ................................................
b
1,150
b
» b 2. graden ...............................................
b
1,000
»
mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen
b »1. graden, 2. löneklassen..................
b
1,050
B
3)
900
B
b » 2. graden...............................................
b
1,050
B
extra mariningenjör .............................................................
B
800
B
stationsmgenjör, verkstadsmgenjör, minmgenjor, tor- pedingenjör, elektroingenjör, artilleriingenjör,
kemist............................................................................
b
1,000
B
mariningenjörsstipendiat........................................................
B
300
B
vid marin läkarkåren:
marinöverläkaren ...............................................................
b
800
B
förste marinläkare ................................................................
b
1,100
B
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
marinläkare av 1. graden .....................................
............. med
850
kronor
» »2. graden ..................................
............ »
650
»
marinläkarstipendiat ..................................................
............ »
300
vid poliskåren:
poliskommissarie och överkonstapel ....................
............ »
500
»
konstapel .....................................................................
............. »
450
))
§ 5-
Nedan angivna arvodestagare äga, där befattningen icke innehaves
av officer eller underofficer vid flottans eller kustartilleriets stam,
uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:
sjörullföringsbefälhavare............................................ med 912 kronor 50 öre
sjömil föringsl»träde ................................................................. med 730 kronor
bibliotekarie vid marinstaben ............................................... » 350 »
musikdirektör (musikledare) vid flottans stationer ............ » 800 ))
§ 6.
För underofficerskorpral, som enligt gällande stater uppbär lönetillägg
efter viss tjänstetid, skall den tillfälliga löneförbättringen minskas
med ett belopp, motsvarande lönetillägget. Enahanda gäller kock eller
hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden för manskap
och åtnjuter dylikt tillägg.
§ 7.
Den, som under loppet av det år, löneförbättringen avser, tillträtt
eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring är förenad, eller
övergått från en till annan sådan beställning, äger å dylik beställning
uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han innehaft densamma;
skolande därvid iakttagas, att då befordran sker till beställning,
varå enligt §§ 1 och 3 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp
allt efter antalet tjänstår, löneförbättringen i varje fall skall beräknas
efter det belopp för helt år, som skolat tillkomma beställningshavaren,
därest han vid årets början innehaft beställningen i fråga.
§ 8.
Löneförbättring enligt §§ 1, 3 och 4 tillkommer icke blott löntagare,
som på grund av fullmakt, konstitutorial eller förordnande innehar egen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
103
beställning med lön på stat, utan jämväl den, som i stället för avlöning
å egen beställning på grund av särskilt förordnande äger åtnjuta
samtliga med annan beställning förenade avlöningsförmåner; skolande i
senare fallet vid förordnande å beställning, varå enligt §§ 1 och 3 löneförbättring
kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet tjänstår,
iakttagas, att löneförbättringen i varje fall skall utgå med det för beställningen
fastställda lägsta belopp, som erfordras för att den sammanlagda
avlöningen under förordnandet skall motsvara minst den
sammanlagda avlöning, som tillkommit den förordnade å hans egen beställning,
den tillfälliga löneförbättringen däri inräknad.
§ »■
Den tillfälliga löneförbättringen skall anses tillhöra lönen och utgå
i samma ordning som denna; där avlöningen endast utgår i form av
arvode eller stipendium, skall löneförbättringen anses tillhöra arvodet
eller stipendiet och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning är
stadgad.
§ io.
Där i författningar eller eljest beträffande marinen tillhörande personal,
som icke åtnjuter avlöning på stat, finnes bestämt, att sådan personal
skall under den tid, vederbörande är inkallad i tjänstgöring, åtnjuta
enahanda avlöning och övriga förmåner, som enligt stat eller eljest
tillkomma personal med motsvarande anställning på stat eller vid stammen,
skall sådan bestämmelse icke gälla tillfällig löneförbättring enligt förevarande
grunder.
I det föregående (jfr sid. 45—48 här ovan) hade de sakkunniga Aviöningsviiiberört
frågan om fastställande vid en definitiv lönereglering för personal korvid
armén och marinen av särskilda villkor för löneförmånernas åtnjutande,
och hade de sakkunniga nu att yttra sig om vilka stadganden
av dylik art tilläventyrs borde meddelas redan i samband med en tillfällig
löneförbättring.
Vid övervägande av denna fråga hade de sakkunniga kommit till
den slutsatsen, att — oavsett de särskilda villkor, som i det föregående
förordats i fråga om tjänstårsberäkning — den enda bestämmelse av
mera reell innebörd, som under nuvarande förhållanden här skulle kunna
ifrågakomma, vore en föreskrift, varigenom rätten att med inneliavande
beställning förena annan tjänst eller befattning bleve i viss mån begrän
-
104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
säd, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som på det civila förvaltningsområdet
är gällande.
Bestämmelser i detta hänseende vore redan meddelade för fältläkaroch
marinläkarkårerna. Dessa bestämmelser innebure, att med ordinarie
militärläkarbeställning vid fältläkarkåren samt med befattning såsom
förste marinläkare eller marinläkare av 1. graden icke finge förenas annan
tjänst å rikets eller riksdagens stat och att med sådan beställning
(befattning) ej heller finge förenas vare sig annan tjänst å kommuns
stat eller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag, eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej uppå därom gjord framställning och efter prövning att ifrågavarande
tjänst, uppdrag eller befattning ej ansåges inverka hinderlig^ för tjänstgöringen
såsom militärläkare (marinläkare), Kungl. Maj: t funne tjänsten,
uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.
Enahanda villkor hade i den till innevarande års riksdag avlåtna
propositionen (nr 83) angående fältveterinärkårens omorganisation föreslagits
att gälla även beträffande innehavare av ordinarie militär veterinärbeställning.
För mariningenjörkåren gällde (reglementet för marinen del I § 48),
att den, som innehade tjänst med lön eller fast arvode vid nämnda kår,
icke finge därmed förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat och ej heller annan tjänstebefattning, däruti inbegripet varje
stadigvarande eller regelbundet återkommande, avlönat uppdrag, som av
bolag lämnades, med mindre tjänstebefattningen vid prövning i stadgad
ordning befunnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänsten vid
flottan.
Likaledes vore för marinintendenturkåren föreskrivet (reglementet
för marinen del I § 53: 2), att den, som innehade tjänst med lön å kårens
stat, ej finge därmed förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat och ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den
funnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänsten vid flottan.
De sakkunniga ansåge skäl tala för att i samband med den tillfälliga
löneförbättring, om vilken nu vore fråga, likartade bestämmelser
med dem, som sålunda vore givna för viss civilmilitär personal, meddelades
att gälla även för militär personal och för annan civilmilitär per
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
105
sonal än den nyss nämnda. Vad särskilt arvodestagare angår hava de
sakkunniga erinrat, att den tillfälliga löneförbättringen borde tillgodokomma
endast dem, vilkas arbetstid toges helt i anspråk av deras nu
ifrågavarande befattningar, och syntes vid sådant förhållande några betänkligheter
icke böra möta att även beträffande dessa befattningshavare
stadga villkor av angivet innehåll.
Emellertid hade de sakkunniga ingalunda förbisett den väsentliga
skillnad, som här förelåge mellan å ena sidan den personal vid armén
och marinen, varom nu vore fråga, och å andra sidan civila befattningshavare.
För flertalet av berörda personal vid armén och marinen vore
nämligen skyldighet stadgad att vid en väsentligt tidigare levnadsålder,
än som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare, avgå från
tjänsten, och den pension, som härvid tillfölle vederbörande, vore jämförelsevis
ringa. Vid sådant förhållande ställde det sig för dessa beställningshavare
givetvis såsom en nödvändighet att i tid se sig om efter
annan verksamhet, i vilken de kunde efter pensionsålderns inträde söka
sin utkomst. Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda i dylika fall
vid den prövning av gjorda framställningar om rätt att innehava bisysslor,
som borde åligga vederbörande överordnad myndighet, tillbörlig hänsyn
tagas till nu nämnda förhållande.
De villkor i förevarande avseende, som nu gällde för fältläkar- och
marinläkarkårerna samt föreslagits beträffande fältveterinärkåren, avveke
på en punkt från dem, som numera plägade föreskrivas beträffande civila
'' befattningshavare, nämligen därutinnan att något ovillkorligt förbud
icke stadgats mot innehavande av annan tjänst å kommuns stat, utan
hade frågan om rätt att mottaga och bibehålla dylik tjänst gjorts beroende
av Kungl. Maj:ts prövning. Vid fastställande av villkor och bestämmelser
för tillfällig löneförbättring åt den personal, som avsåges i
de sakkunnigas betänkande, syntes på enahanda sätt frågan om rätt att
innehava vare sig annan tjänst å kommuns stat eller annan militär befattning
böra göras beroende på vederbörlig prövning.
Från vad nu i allmänhet stadgats beträffande civila befattningshavare
syntes ett undantag böra göras även därutinnan, att det ovillkorliga
förbud, som i dylika fall plägade meddelas mot innehavande av annan
tjänst å rikets stat, icke borde äga tillämpning på gymnastiklärartjänst.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, vore det nämligen förenat med vissa
svårigheter att på ett tillfredsställande sätt besätta gymnastiklärartjänsterna
vid statens läroanstalter, och syntes på grund därav frågan om
rätt att med beställning (befattning) vid armén eller marinen förena dylik
tjänst likaledes böra göras beroende av vederbörlig prövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362).
14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Fråga om rätt att med beställning (befattning) vid armén och marinen
förena annan tjänst eller uppdrag borde prövas av den myndighet,
som ägde tillsätta beställningen (befattningen), således beträffande officerare
och flertalet civilmilitära beställningshavare i officers tjänsteställning
av Kungl. Maj:t samt, vad övrig personal anginge, av vederbörande
truppförbandschef, stationsbefälhavare eller annan i förevarande
hänseende jämnställd chef.
De sakkunniga anmärka, att, i den mån andra villkor än de, som
nu ifrågasatts beträffande den tillfälliga löneförbättringen, vore gällande
för åtnjutande av de för viss personal å stat uppförda löneförmåner,
dessa villkor givetvis komme att fortfarande äga giltighet.
Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918-beträffande
de ifrågasatta avlöningsvillkoren anfört, att förslaget i denna del syntes
innebära en skärpa i bestämmelserna, som icke torde vara avsedd. Tillfällig
avlönings för bättring vore ju föreslagen för åtskillig personal, som
icke vore att hänföra till ordinarie personal i vanlig bemärkelse. Då nu
i förslaget stadgades, att med befattning, för vilken tillfällig löneförbättring
utginge, icke finge förenas annan tjänst, syntes denna bestämmelse
komma att träffa arvodestagare och audra, för vilka dylikt förbud
icke rimligen kunde meddelas. Särskilt ville marinförvaltningen framhålla,
att i nådiga kungörelsen den 16 juni 1911 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de för marinläkarkåren upptagna avlöningsförmåner
(reglemente för marinen, del I, bil. 20) föreskreves bland
annat, att med befattning såsom förste marinläkare eller marinläkare av
1. graden icke finge förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat,
under det att beträffande marinöverläkaren, marinläkare av 2. graden
och marinläkarstipendiater ej funnes några motsvarande bestämmelser.
Det syntes marinförvaltningen uppenbart, att någon ändring häri icke
varit avsedd för marinläkare av 2. graden, som endast uppbure ett arvode,
eller för stipendiater. I varje fall komme med en dylik bestämmelse
rekryteringen av marinläkarkåren att äventyras.
Vad särskilt marinöverläkaren beträffar — yttrar marinförvaltningen
— torde det kunna med skäl befaras, att det av de sakkunniga föreslagna
villkoret komme att medföra, att nuvarande innehavaren av denna
befattning nödgades avstå från löneförbättringen. Huruvida det framdeles
skulle lyckas att förvärva någon läkare för ifrågavarande ansvarsfulla
befattning på de villkor de sakkunniga uppställt, torde vara svårt
att avgöra, men syntes knappast sannolikt.
På grund av vad sålunda anförts hemställde marin förvaltningen om
erforderliga ändringar i de föreslagna bestämmelserna rörande förening
107
Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 365.
av tjänster. Måhända kunde det härvid visa sig lämpligt att låta på
Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida marinöverläkaren linge med sin
befattning förena annan tjänst.
Jag delar marinförvaltningens mening, _ att de föreslagna bestämmelserna
icke böra äga tillämpning på marinläkare av 2. graden eller
på marinläkarstipendiater. Likaledes bör ett undantag göras tor mariningen
jörsstipendiaterna, vilka enligt mitt förslag, som i denna punkt
avviker från de sakkunnigas, skulle bliva delaktiga av den tillfälliga
löneförbättringen. . . .
Vad marinöverläkaren angår vill jag erinra, att da vid lJil ars
riksdag ny avlöningsstat för marinläkarkåren godkändes, vissa villkor
och bestämmelser av nu ifrågavarande slag fastställdes att galla allenast
för de i löneförbättringen inbegripna marinläkare, som innehade tuilmakter
å sina beställningar, nämligen förste marinläkare och marmläkare
av 1. graden. Marinöverläkaren, som visserligen tillsättes genom tullmakt,
bibehölls emellertid år 1911 vid sina förutvarande löneförmåner
och blev sålunda icke underkastad de nya bestämmelserna..
Då en löneförbättring nu ifrågasättes även för marinöverläkaren,
torde anledning ej föreligga att beträffande denne befattningshavare
o-öra något undantag från de regler i förevarande avseende, som eljest
i allmänhet pläga uppställas för innehavare av jämförliga.befattningar
vare sig vid försvarsväsendet eller inom den civila förvaltningen.
Utöver vad jag ovan anfört bar jag icke någon erinran att göra
mot de av de sakkunniga föreslagna avlöningsvillkoren.
I enlighet härmed torde beträffande annan personal än marmläkare
av 2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater böra för
åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen stadgas följande villkor
och bestämmelser: . „
att med beställning eller befattning, for vilken löneförbättring utgår,
icke må förenas annan till den civila förvaltningen börande tjänst a
rikets stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens
att med sådan beställning eller befattning ej heller ma förenas
vare sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning ^eller
gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad angår bestall
-
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
nings- eller befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl.
Maj:t och, vad angår innehavare av annan beställning eller befattning*
den, som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag
eller befattning ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen vid
forsvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få
mottagas och tillsvidare bibehållas.
Tillika torde höra förklaras, dels att en var, som efter det kungörelse
angående den tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft tillträder bestallning
eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser
för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara
pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser, dels ock att
förutvarande, ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar
eller befattningar, vilka icke. före viss tidpunkt anmäla, att de
för tiden därefter vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, icke skola för
aren 1918 eller 1919 eller någon del därav uppbära tillfällig löneför
-
Kostnads
beräkning.
\ad slutligen beträffar de kostnader, som genomförandet av den
föreslagna tillfälliga löneförbättringen skulle betinga under vartdera av
aren 1918 och 1919, hade dessa av de sakkunniga beräknats med ledning
av gällande stater och för år 1919 därjämte under förutsättning av
riksdagens bifall till de i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag
framställa förslag,, som avsåge ändring i den militära personalens sammansättning
eller i gällande löneförmåner för densamma. Beträffande
den^ personal, för vilken den tillfälliga löneförbättringen föreslagits att
utgå med olika belopp allt efter vederbörande löntagares tjänstetid, hade
de statistiska uppgifter, som infordrats av de sakkunniga, jämväl tjänat
till ledning för kostnadsberäkningen.
För den i 1918 års stater för marinen upptagna personalen skulle
enligt de sakkunnigas beräkningar kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen
uppgå till följande belopp:
Flottans officerare:
kommendörer.
Kronor.'' Kronor.
7,200: —
av 1. graden...............
22,800: —
» 2. graden...............
15,000: —
Transport
45,000: —
109
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Kronor. Kronor.
Transport 45,000: —
kaptener.............................................................. 75,000: —
löjtnanter ......................................................... 53,000: —
underlöjtnanter................................................... 10,000:— 183,000:_
Flottans underofficerare:
flaggunderofficerare......................................... 245,000: —
underofficerare av 2. graden ........................ 280,000: — 525,000:_
Flottans underoffieerskorpraler............................................ 190,000: —
Kustartilleriets officerare:
överstar .......................................................
....... 1,600: —
överstelöjtnanter........................................
........ 4,300: —
majorer..........................................................
........ 6,000: —
kaptener ....................................................
........ 40,000: —
löjtnanter ...................................................
....... 17,000: —
underlöjtnanter...........................................
........ 2,400: —
71,300
—
Kustartilleriets underofficerare:
underofficerare av 1. graden .............
........... 74,000: —
7> D 2. graden ...............
........... 86,000: —
160,000
—
Kustartilleriets underofficerskorpraler............
66,000
—
Mariningenjörkåren ..........................................
50,000
—
Mari n i n te n den tu r kå ren.......................................
.................................
40,000
—
Marinläkarkåren ...........................................
26,000
—
Övrig civilmilitär personal.............................
20,000
—
Arvodestagare......................................................
9,000
—
Summa
1,340,300
—
Med 5 procents avdrag på grund av besparing under vakanser
skulle kostnadssumman komma att reduceras till i runt tal 1,275,000
kronor.
De av mig i det föregående föreslagna jämkningar i de sakkunnigas
förslag föranleda någon höjning i kostnadssumman för år 1918. Denna
ökning avser följande personal:
maskinistunderofficerare vid flottan (sid. 66) .................. kronor 32,000: —
vissa kommendörkaptener m. fl. (sid. 66)........................ » 3,000: —
Transport kronor 35,000: —
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Transport
kemist och andre kemist vid marinförvaltningen (sid.
77—78) ............................................................................
registrator och aktuarie vid marinstaben (sid. 78).........
mariningenjörsstipendiater (sid. 77) ..................................
marinläkare av 2. graden (sid. 78) ..................................
musikledare vid flottans stationer (sid. 81) .....................
kronor 35,000: —
» 1,500: —
» 500: —
» 1,500: —
» 4,000: —
'')) 800: —
kronor 43,300: —
Efter vad marinförvaltningen i sitt utlåtande den
8 april 1918 påpekat, hava avdragen på grund av
besparing under vakanser vid kustartilleriet hittills
plägat beräknas till 4 procent. Med iakttagande härav
torde kostnadssumman böra ytterligare höjas med i
runt tal ...................................................................................... » 3,000:
Summa kronor 46,300: —
Lägges detta belopp, i avrundat tal 45,000 kronor, till den av de
sakkunniga beräknade kostnadssumman, 1,275,000 kronor, kommer slutsiffran
att utgöra 1,320,000 kronor.
Av det å 1918 års riksstat för tillfällig löneförbättring åt personal
vid armén och marinen avsatta beloppet, 4,000,000 kronor, hava enligt
statsverkspropositionen till 1918 års riksdag 1,000,000 kronor avsetts för
marinen. För den tillfälliga löneförbättringens genomförande under år
1918 har vidare'' å tilläggsstat för samma år utöver nämnda belopp beräknats
under femte huvudtiteln ett belopp av 650,000 kronor, vadan
för år 1918 sammanlagt beräknats beträffande marinen 1,650,000 kronor.
Den tillfälliga löneförbättringens genomförande under år 1918 skulle
sålunda enligt mitt förslag betinga en kostnad, ej oväsentligt understigande
det belopp, som för ändamålet avsetts i statsverkspropositionen.
Härvid är emellertid att märka, att någon tillfällig löneförbättring nu
icke ifrågasättes för gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid
flottan.
Vad angår kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen under
år 1919, har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen
att bland de extra förslagsanslagen för år 1919 beräkna under
femte huvudtiteln ett belopp av 1,690,000 kronor. Enligt de sakkunnigas
beräkningar skulle det av dem för år 1918 avsedda beloppet,
1,275,000 kronor, böra för år 1919 höjas till i runt tal 1,320,000 kronor.
Av skäl, som jag nyss angivit i fråga om kostnadsberäkningen för
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
år 1918, torde för år 1919 böra avses eu ytterligare kostnadssumma av
i runt tal 45,000 kronor, tillhopa alltså 1,365,000 kronor.
Det föreslagna överflyttandet till under officerskåren av större delen
av marinens nuvarande underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)
kommer emellertid att föranleda minskade anspråk på anslag till tillfällig
löneförbättring. Enligt de sakkunnigas av mig biträdda förslag
skulle nämligen sådan löneförbättring utgå till underofficerskorpral (manskap
i 1. lönegraden) med resp. 125, 325, 525 och 725 kronor allt
efter antalet tjänstår, medan underofficer av 3. graden under de tre
första tjänståren icke skulle erhålla någon tillfällig löneförbättring och
för tiden därefter belopp å 200, 400 eller 600 kronor, beroende på antalet
tj anstår.
Enligt approximativ beräkning skulle, vid bifall till förslaget om inrättande
av den nya underofficersgraden, kostnaden för tillfällig löneförbättring
under år 1919 utgöra
vid flottan:
underofficerare av 3. graden kronor 100,000:
underofficerskorpraler (manskap i
1. lönegraden) ....................... »_15,000: kronor 115,000: —
vid kustartilleriet:
underofficerare av 3. graden kronor 25,000:
underofficerskorpraler (manskap i
1. lönegraden) ....................... »_18,000: » 43,000: —
Summa kronor 158,000: —
Av de sakkunniga har för tillfällig löneförbättring under år 1918
åt underofficerskorpraler vid marinen beräknats ett belopp av 256,000
kronor, vilket belopp emellertid, därest fråga om inrättande av eu ny
underofficersgrad ej förelegat, bort för år 1919 på grund av föreslagen
personalökning undergå någon höjning. Skillnaden mellan 256,000 kronor
och 158,000 kronor — i avrundat tal 100,000 kronor — torde
emellertid kunna godtagas såsom angivande det belopp, varmed kravet
på anslag till tillfällig löneförbättring kommer att minskas till följd av
den nya underofficersgradens inrättande. Det ovan angivna slutbeloppet
1,365,000 kronor torde sålunda kunna nedsättas till 1,265,000 kronor.
Vid jämförelse med det i statsverkspropositionen för ändamålet beräknade
beloppet 1,690,000 kronor visar sig även här ett avsevärt över
-
112
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.
skott, vilket emellertid delvis motväges av kostnaderna för den ökning
i ordinarie löneförmåner, som bör beredas de till den nya underofficersgraden
överflyttade underofficerskorpralerna.
Såsom i annat sammanhang redan omförmälts, har med den nu
ifrågavarande tillfälliga löneförbättringen för viss personal vid armén
och marinen avsetts att bereda personalen en kompensation för den höjning
av de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt före krigsutbrottet.
Den abnorma prisstegring, som därefter givit sig tillkänna, bör, på sätt
av de sakkunniga framhållits, mötas genom andra åtgärder, främst genom
anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstid
shjälp.
Om man till utgångspunkt tager år 1902 — det år då den senaste
mera allmänna löneregleringen för ifrågavarande personal slutfördes —
och söker finna den höjning i de allmänna levnadskostnaderna, som
inträtt under tiden därefter intill sommaren 1914, torde man icke komma
alltför långt från det verkliga förhållandet, om denna stegring angives till
omkring 18 procent. Enligt de sakkunnigas beräkningar (jfr sid. 31, 32
och 36 här ovan) skulle den tillfälliga löneförbättringen komma att, vad
marinens personal beträffar, för officerare på det hela taget något understiga
och för underofficerare i allmänhet avsevärt överstiga berörda procenttal.
Att underofficerarna här blivit särskilt tillgodosedda, torde emellertid
falla sig helt naturligt med avseende å den synnerligen tryckta
ekonomiska ställning, vari denna personal hittills vant försatt.
Med den förutsättning, som sålunda varit given, eller att personalens
löneförmåner skolat genom den tillfälliga löneförbättringen uppbringas
till en nivå, ungefär motsvarande läget före krigsutbrottet, är det tydligt,
att det krigstidstillägg, som anses böra tillkomma nu ifrågavarande
liksom andra befattningshavare i statens tjänst, bör beräknas även å
den tillfälliga löneförbättringen. Jag torde i detta hänseende få erinra,
hurusom i den proposition (nr 10), som avläts till 1918 års riksdag
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst, även tillfällig löneförbättring upptagits bland
de kontanta förmåner, å vilka krigstidstillägg finge beräknas; och vid
angivande av de under olika huvudtitlar erforderliga anslagsbeloppen anförde
föredragande departementschefen, vad fjärde och femte huvudtitlarna
angår, att krigstidstillägg beräknats jämväl å det belopp, som av
1917 års riksdag avsatts för beredande av tillfällig löneförbättring vid
113
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
armén och marinen, varvid, i brist på andra grunder, till ledning tagits
Kungl. Majrts i proposition till 1917 års riksdag framlagda förslag. Enligt
riksdagens beslut och den sedermera utfärdade författningen i ämnet
skall krigstidstillägg beräknas även å tillfällig löneförbättring.
Jag bör slutligen anmäla, att marinförvaltningen i sitt förut omförmälda
utlåtande den 8 april 1918 uttalat sig i den riktningen, att
en viss frihet borde medgivas Kungl. Maj:t vid tolkningen av de bestämmelser,
som kunde.komma att av riksdagen fastställas rörande den
tillfälliga löneförbättringen, så att icke Kungl. Maj:t måtte finna sig
förhindrad att tillerkänna befattningshavare löneförbättring i fall, där
sådan, ehuru icke fullt förenlig med ordalydelsen, stode i full överensstämmelse
med de grunder, varpå författningen vilade. Detta förslag
anser jag mig emellertid icke kunna biträda.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Hemställan.
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss
personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å tilläggsstat för
år 1918 ett förslagsanslag av 1,320,000 kronor,
b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss
personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av 1,265,000 kronor,
c) godkänna de av mig ovan angivna grunder för den tillfälliga
löneförbättringens utgående,
d) medgiva, att tillfällig löneförbättring må utgå till marindirektören
av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda belopp
som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten över stat
vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp som till
tyghantverkare vid armén,
e) godkänna de av mig angivna villkor och bestämmelser för den
tillfälliga löneförbättringens åtnjutande, samt
f) förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den
tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller befattning,
å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för åtnjutande
av den tillfälliga löneförbättringen skola gälla, skall vara pliktig underkasta
sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande,
ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar eller befattningar,
vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden därefter
vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 haft. (Nr 362.) 15
114
lagligen kunna
eller någon del
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.
därtill ‘förbindas, icke skola för åren 1918 eller 191£>
därav uppbära tillfällig löneförbättring.
Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall, och skulle proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Ridderstad.
Kung!,. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
115
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen....................................................
Biksdagen 1917.......................................................................................................
Särskilda sakkunniga 1917 ................................................ ..................................
Uppdragets begränsning med avseende å särskilda personalgrupper .........................
Allmänna synpunkter.............................................................................................
Biktlinjer för en definitiv lönereglering ........................................................................
Avlöningsformer ....................................................................................................
Löneskalor .............................................................................................................
Officerare ....................................................................................................
Underofficerare ................................................................................................
Sättet för lönetursberäkningen ............................................. .................................
Kompaniofficerare ..........................................................................................
Underofficerare.................................................................................................
Avlöningarnas belopp.............................................................................................
Förhållandet mellan lön och dagavlöning .......................................................
Officerare .......................................................................................................
Underofficerare.................................................................................................
Särskilda personalgrupper ...................................................................................
Maskinistunderofficerare vid flottan..................................................................
Underofficers befordran till officersbeställning.................................................
Civilmilitär personal ................................... ..................................................
Underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)................................................
Kockar och hovmästare, korpraler.....................................................................
Särskilda avlöningsförmåner ..................................................................................
Avdrag för naturaförmåner ..................................................................................
Avlöningsvillkor ...................................................................................................
Pensionsfrågan.....................................................................................................
Marinförvaltningens yttrande .................................................................................
Arméförvaltningens yttrande ................................................................................
Departementschefen................................................................................................
Tillfällig löneförbättring .............................................................................................
Officerare och underofficerare.................................................................................
Marinförvaltningens yttrande .............................................................................
Arméförvaltningens yttrande .................................................................................
Departementschefen .............................................................................................
Särskilda spörsmål rörande militär personal............................................................
Kvarstående såsom lönlös i regemente (kår) eller flottans (kustartilleriets) stam...
Anställning såsom underbefäl av manskapet......................................................
Övergång från reserven till aktiv stat..............................................................
Övergångsbestämmelser för vissa underofficerare .............................................
Innehavare av viss chefsbefattning .................................................................
Maskinistunderofficerare vid flottan ..................................................................
Underofficerare å varvsstat ............................................................................
Sid.
3
4
4
6
7
10
10
13
14
18
21
22
23
25
27
28
34
36
37
38
38
39
41
42
44
45
48
48
49
49
52
53
56
57
58
58
60
60
60
61
62
62
64
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.
Sid.
Vissa lärare vid militärläroverk m. fl................................................................... 64
Avdrag för viss personal i Stockholm och Göteborg............................................. 64
Departementschefen............................................................;................................... 65
Civilmilitära beställningshavare ................................................................................. 66
Mariningenjörkåren............................................................................................. 67
Marinintendenturkåren ....................................................................................... 73
Marinläkarkåren ................................................................................................ 74
Flottans poliskår ............................. 76
Departementschefen.......................................................................... 77
Marindirektören C. E. Richson och sergeanten A. G. Sjöqvist .................................... 80
Departementschefen............................................. 80
Personal med avlöning endast i form av arvode......................................................... 80
Departementschefen................................................................................................... 81
Underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)......................................................... 81
Departementschefen................................................................. 84
Kockar och hovmästare, korpraler.............................................................................. 84
Departementschefen................................................................................................... 84
Ifrågasatt ny underofficersgrad vid marinen ............................................................... 84
Departementschefen ............................... 90
Ifrågasatt löneförbättring för vissa flottans korpraler .....>.......................................... 90
Departementschefen................................................................................................... 92
Specialföreskrifter för vissa fall................................................................................. 93
Överflyttning från armén till marinen m. m.......................................................... 93
Tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner ........................... 93
Förnyad anställning efter erhållet avsked ............................................................ 94
Underofficers befordran till officersbeställning...................................................... 94
Förordnande i succession .................................................................................... 94
Tillfällig löneförbättring likställd med lön............................................................ 95
Inkallad reservpersonal m. m.............................................................................. 95
Departementschefen........................................................................... 96
Avlöningsvillkor ..................................................................................................... 403
Departementschefen................................................................................................... 107
Kostnadsberäkning ................................................................................................... 108
Hemställan .......................................................................................................... 113
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., ISIS.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1918:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen jämte i ämnet väckta motione a1 i texten
- SU 1918:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- SU 1918:182 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten