Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen

1918-04-19 · 116 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 116 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:362, Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 362.

1

Nr 362.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen;

given Stockholms slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss

personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å tilläggsstat för

år 1918 ett förslagsanslag av 1,320,000 kronor,

b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss

personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag av 1,265,000 kronor,

c) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående,

d) medgiva, att tillfällig löneförbättring må utgå till marindirektören

av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda belopp

som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten över stat

vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp som till

tyghantverkare vid armén,

e) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna villkor och bestämmelser för den tillfälliga löneförbättringens

åtnjutande, samt

fj förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den

tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller

befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för åtnjutande

av den tillfälliga löneförbättringen skola gälla, skall vara pliktig

underkasta sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande,

ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 322 htift. (Nr 362.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

eller befattningar, vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden

därefter vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller

1919 eller någon del därav uppbära tillfällig löneförbättring.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

3

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna, anförde härefter:

I skrivelse den 5 mars 1917 avgav marinförvaltningen infordrat förelag

till provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, r or- ring viss

slaget avsåg i huvudsak, att för år 1918 avlöningsförhöjning måtte med pe“°^1envld

vissa angivna belopp få utgå till officerare och underofficerare på aktiv

stat samt underofficerare på månadslönarstat, till underofficerskorpraler,

till vissa korpraler vid flottan, till personal vid mariuingenjörkåren, marinintendenturkåren

och marinläkarkåren, till vissa arvodestagare ävensom,

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, till annan avlöningstagare,

som enligt angivna grunder kunde anses berättigad till avlöningsförhöj

ning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagen

1917.

Särskilda sakkunniga

1917.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

I anslutning till detta marinförvaltningens förslag avläts till 1917

års riksdag proposition (nr 158), däri Kungl. Maj:t föreslog riksdagen att

till provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, i enlighet

med av föredragande departementschefen angivna grunder, på extra stat

för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 1,607,000 kronor.

Samtidigt framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 154) en liknande

framställning rörande provisorisk lönereglering för viss personal vid

lantförsvaret, grundad på ett av arméförvaltningen avgivet förslag i

ämnet.

Över dessa propositioner avgav statsutskottet den 8 juni 1917 utlåtande

(nr 192), däri utskottet hemställde, att propositionerna icke måtte

av riksdagen bifallas, samt att riksdagen måtte besluta att på 1918 års

stat under titel »utgifter för kapitalökning», till avsättning för beredande

av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen under

år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 4,000,000 kronor. Vid statsutskottets

utlåtande voro fogade två särskilda reservationer, i vilka

hemställdes om avslag å Kungl. Maj:ts förslag.

Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan, andra kammaren

däremot den ena av reservationerna, blev vid gemensam votering

utskottsförslaget bifallet.

Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigade

Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1917 chefen för lantförsvarsdepartementet

att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, tillkalla

högst fem sakkunniga personer jämte sekreterare för att inom lantoch

sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning

och utarbetande av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och

med år 1918 åt viss personal vid armén och marinen, avsett att föreläggas

1918 års riksdag, med rätt för departementscheferna att, efter

därom av de sakkunniga gjord framställning, under arbetets fortgång

tillkalla, för att i de sakkunnigas överläggningar deltaga, representanter

för de olika personalkategorier vid armén och marinen, som av den ifrågasatta

löneförbättringen berördes.

På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet tillkallades såsom

sakkunniga häradshövdingen B. A. Petrén, förste marinintendenten F.

Lagerholm, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Aug. Nilsson

i Kabbarp, krigsrådet C. E. Sterky och ledamoten av riksdagens första

kammare överdirektören L. Widell, varjämte uppdrogs åt häradshövdingen

Petren att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Sedan Petrén, som den 19 oktober 1917 utnämnts till statsråd, anmält

sig förhindrad att deltaga i och såsom ordförande leda de sakkunnigas

förhandlingar, entledigades statsrådet Petrén den 20 oktober 1917 från

det honom meddelade uppdraget, varjämte dåvarande expeditionschefen

A. E. M. Ericsson förordnades att i Petréns ställe deltaga i och såsom

ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Därjämte anmodades likaledes den 20 oktober 1917 översten K. E.

W. Söderhielm, kommendörkaptenen av första graden O. E. Lybeck,

fanjunkaren E. Nyquist och flaggstyrmannen K. O. Tallberg att, med

bibehållande av innehavande befattningar, tillsvidare, på kallelse av de

sakkunnigas ordförande, deltaga i de sakkunnigas överläggningar, och

hava dessa officerare och underofficerare från sagda tid deltagit i förhandlingarna.

De sakkunniga hava vidare, enligt vad av dem anmälts, haft tillfälle

att under hand rådföra sig med ytterligare ett antal representanter

för särskilda till armén och marinen hörande personalgrupper.

Nämnda sakkunniga hava numera avgivit ett den 5 mars 1918 dagtecknat

betänkande, innefattande utredning och förslag i det ärende, som

varit till dem överlämnat, och hava sedermera armé- och marinförvaltningarna

resp. den 6 och den 8 april 1918 avgivit infordrade yttranden

i ärendet.

Jag torde nu först få i korthet redogöra för innehållet i de

sakkunnigas betänkande, närmast i vad det avser personal vid marinen.

Då emellertid chefen för lantförsvarsdepartementet förut i dag

anmält berörda betänkande, i vad angår arméns personal, torde jag

beträffande vissa delar av betänkandet, som äro av mera allmän innebörd

eller vilka hava avseende å personal vid båda huvudgrenarna av

försvarsväsendet, kunna göra min redogörelse ganska kortfattad.

Till en början lämna de sakkunniga en »historisk översikt över gällande

avlöningsförhållanden» såväl vid armén (sid. 1 — 50) som även vid marinen

(sid. 51-98), och kommer jag i det följande, för att åskådliggöra min

framställning, att återgiva vissa ur denna redogörelse hämtade sammanställningar.

De sakkunniga redogöra därefter (sid. 99—146) för de förslag

rörande provisorisk lönereglering för personal vid armén och marinen,

som, på sätt jag förut erinrat, förelädes 1917 års riksdag, och för ärendets

därefter följande behandling lios riksdagen. Vidare följer i de sakkunnigas

betänkande (Bid. 147—219) en redogörelse för under de senare

åren verställda utredningar och uppgjorda förslag, åsyftande ändring i

grunderna för befordran inom kompaniofficers- och underofficersgraderna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

och i saraband därmed omläggning av avlöningssystemet för ifrågavarande

personal.

Uppdragets I den följande avdelningen av betänkandet, som innehåller de sak
medTvseende

kunnigas eget utlåtande och förslag, yttra sig de sakkunniga inledningså

särskilda vis (sid. 221—224) om de särskilda personalgrupper, som enligt de sakPgrupper.

kunnigas mening höra bliva delaktiga av den ifrågasatta löneförbättringen.

De sakkunniga erinra därvid, att den personal, som enligt marinförvaltningens

den 5 mars 1917 avgivna förslag skulle komma i åtnjutande

av löneförbättring, utgjordes av följande grupper:

a) officerare och underofficerare på aktiv stat samt underofficerare

på månadslönarstat;

b) underofficerskorpraler;

c) gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid flottan;

d) samtliga befattningshavare vid mariningenjörkåren (mariningenjör

sstipendiater ej inräknade), marinintendenturkåren (med undantag av

advokatfiskal i Karlskrona och vaktmästare) och marinläkarkåren (med

inräknande av marinläkarstipendiaterna); samt

e) följande arvodestagare: personalen vid flottans poliskår, marinstabens

bibliotekarie, sjörullföringsbefalhavare och sjörullföringsbiträden

samt musikdirektörerna vid flottans stationer.

I Kungl. Maj:ts propositioner (nr 154 och 158) till 1917 års riksdag

gjordes icke några avvikelser från de gränser, armé- och marinförvaltningarna

uppdragit beträffande den personal, varå den provisoriska

löneregleringen vore avsedd att tillämpas. Kungl. Maj:ts förslag till

riksdagen innebar således, att den provisoriska löneregleringen skulle

tillgodokomma samma personal, som upptagits i ämbetsverkens särskilda

framställningar.

De sakkunniga hade tagit under övervägande, huruvida den tillfälliga

löneförbättring, som av de sakkunniga föresloges, borde omfatta

någon eller några personalgrupper utöver dem, å vilka ämbetsverkens

förslag hade avseende, eller huruvida tilläventyrs någon del av den personal,

som upptogs i dessa förslag, nu icke borde ifrågakomma. Härvid

hade de sakkunniga kommit till det resultatet, att de grunder, på

vilka armé- och marinförvaltningarnas förslag i förevarande hänseende

vilade och vilka även vunnit tillämpning i de till riksdagen avlåtna propositionerna,

fortfarande i allt huvudsakligt borde följas.

Sålunda hade de sakkunniga ansett sig icke höra medtaga bland

annat den personal, som tillhörde arméns eller marinens reservstater eller

reserver. Då nämligen för all sådan personal tjänstgöringsskyldigheten

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

vore av rätt begränsad omfattning, hade någon förbättring av denna personals

avlöningsförhållanden icke ansetts vara i den mån av behovet pakallad,

att frågan härom borde upptagas i samband med den tillfälliga

löneförbättring, som nu vore å bane.

Den olikhet i avseende å armén och marinen, som i ämbetsverkens

förslag och 1917 års propositioner förefanns härutinnan, att, medan vid

armén all manskapspersonal undantogs från den ifrågasatta löneregleringen,

vid marinen viss del av manskapet ansågs böra bliva delaktig

av densamma, hade de sakkunniga på skäl, som av marinförvaltningen

anförts, ansett sig böra bibehålla.

Marinförvaltningen hade i sådant avseende anfört, att manskapsklassen

vid marinen med avseende på sättet för löneförmånernas utgående

i många fall skilde sig från vad som i allmänhet vore förhållandet

för manskapspersonal vid armén. Vid armén torde nämligen endast sällsynt

förekomma, att personer, vilka icke uppnått underofficers grad,

bildat familj. Följden bleve, att manskap vid armén i allmänhet åtnjöte

sitt underhåll in natura, vadan sådant manskap icke ansetts böra

komma i fråga vid förslag till löneförbättring på grund av rådande dyrtid.

Annorlunda vore förhållandet med till manskapsklassen hörande

underofficerskorpraler vid flottan och kustartilleriet samt en del korpraler

vid flottan, vilka icke vore inkasernerade. Dessa vore i regel familjeförsörjare.

I följd härav hade det synts marinförvaltningen föreligga

fullgoda skäl att i fall av förslag till löneförbättring jämväl medtaga såväl

marinens underofficerskorpraler, vilka med hänsyn till sin tjänstgöring

kunde jämnställas med sergeanter av 2. klassen vid armén, som

ock flottans gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler.

Av marinens manskap^ behandlades i de sakkunnigas betänkande

endast underofficerskorpralerna (manskap i 1. lönegraden); beträffande

vissa av flottans korpraler (manskap i 2. lönegraden) komme de sakkunniga

att avgiva särskilt yttrande.

De sakkunniga övergå härefter (sid. 224—227) till att framlägga

vissa allmänna synpunkter, som för de sakkunniga varit vägledande vid

utarbetandet av deras förslag, och yttra härom:

Då statsutskottet i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts ovanberörda

propositioner till 1917 års riksdag fann sig icke kunna tillstyrka de

gjorda framställningarna, anförde statsutskottet bland annat, att de föreslagna

lönebeloppen grundats på en av arméförvaltningen tänkt definitiv

lönereglering, som emellertid icke på något sätt varit föremål för

Allmänna

synpunkter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

närmare prövning, och i en vid utskottets utlåtande fogad reservation

yttrades, att tillfälliga löneförbättringar, såsom avbetalning på kommande

definitiva sådana, rimligen icke kunde beviljas förrän ett nödvändigt

utredningsarbete fortskridit så långt, att åtminstone konturerna för

den sistnämnda vore utformade; i annat fall löpte man risken att förrycka

det hela.

Under dessa förhållanden hade de sakkunniga, vid fullgörande av

sitt uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för viss

personal vid armén och marinen, icke kunnat underlåta att i första band

söka klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering för ifrågavarande

personal enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att sedermera

inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen

angiva de belopp, varmed under förbanden varande förhållanden en tillfällig

löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av

personal.

Redan från början hade det emellertid för de sakkunniga stått klart,

att utarbetandet av ett förslag till definitiv lönereglering för armén och

marinen måste bliva ett såväl omfattande som i övrigt krävande arbete.

Den redogörelse, som av de sakkunniga lämnats för nuvarande avlöningsförhållanden

och deras tillkomst, gåve tillräckligt vid banden, vilken

brokig bild av avlöningsformer, avlöningssatser och avlöningsbestämmelser

det nuvarande lönesystemet företedde, i all synnerhet vad

marinen anginge. Systemet lede av en påfallande brist på enkelhet

och överskådlighet; klagomål däröver hade ock framkommit i åtskilliga

av de framställningar, som blivit till de sakkunniga överlämnade. Det

torde tillhöra en definitiv lönereglering att fullständigt och i detalj

lägga dessa förhållanden till rätta. Med den uppgift, som vore de

sakkunniga förelagd, måste de sakkunniga, i vad en definitiv lönereglering

.anginge, inskränka sig till att angiva huvuddragen av densamma,

sådan de sakkunniga ansett den böra framdeles komma till

utförande; det vidare utformandet av den definitiva löneregleringen,

därest de riktlinjer, som av de sakkunniga nu angåves, i huvudsak

vunne godkännande, betingade en vida mera ingående utredning än som

nu kunnat åstadkommas.

Med de förslag till provisorisk lönereglering för viss personal vid

armén och marinen, som av Kungl. Maj:t förelädes 1917 års riksdag,

var avsett att bereda denna personal en kompensation för den fördyring

av levnadskostnaderna i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde

anses bliva bestående, och hade sålunda någon hänsyn här icke tagits

till den dyrtid, kriget medfört. De sakkunniga hade vid sitt arbete utgått

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

från i huvudsak enahanda förutsättning. Det utkast till en definitiv

lönereglering för viss personal vid armén och marinen, som av de sakkunniga

nu framlades, liksom det därpå grundade förslaget om en tillfällig

löneförbättring hade sålunda till syfte att bringa den ifrågavarande

personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad

av läget före krigsutbrottet. De extra ordinära förhållanden kriget här

skapat borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom extra ordinära

åtgärder, i främsta rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer

som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

När de sakkunniga sålunda haft att, såvitt anginge viss personal

vid armén och marinen, uppdraga riktlinjerna för en definitiv lönereglering,

avsedd att träda i stället för det nuvarande lönesystemet, vilket i

sina huvuddrag utformades vid 1901 och 1902 årens riksdagar, hade de

sakkunniga givetvis haft att söka vägledning i det löneregleringsarbete,

som under senare tider ägt rum inom snart sagt alla områden av den

civila förvaltningen. De förebilder de sakkunniga här haft att följa vore

av väsentligen två skilda slag: å ena sidan den typ, som tillämpats beträffande

flertalet centrala ämbetsverk och vilken först vann godkännande

år 1907 vid genomförande av lönereglering för statskontoret och arméförvaltningen,

å andra sidan de sins emellan något skiljaktiga typer,

som år 1907 och under tiden därefter vunnit tillämpning vid lönereglering

för de s. k. kommunikationsverken — postverket, telegrafverket

och statens järnvägar — ävensom för statens vattenfallsverk. Vid valet

mellan dessa båda slags typer hade det synts de sakkunniga, då fråga

vore om personal vid armén och marinen, ligga närmast till hands att söka

jämförelsepunkter i löneregleringarna för kommunikations- och vattenfalls

verken, så mycket hellre som flertalet personalgrupper vid armén

och marinen näppeligen kunde anses hava någon motsvarighet inom de

centrala ämbetsverken. Emellertid hade de sakkunniga ingalunda underlåtit

att i möjlig mån taga hänsyn även till de centrala ämbetsverkens

lönereglering, liksom de sakkunniga ej heller förbisett, att förhallandena

vid armén och marinen i åtskilliga hänseenden vore så egenartade, att

desamma vid löneregleringens genomförande krävde särskilt beaktande.

Den av de sakkunniga lämnade historiska redogörelsen ådagalade, att en

rätt väsentlig olikhet nu vore rådande mellan avlöningsförhållandena vid

armén och vid marinen. De sakkunniga hade funnit det angeläget, att, där

sådant lämpligen kunde ske, likställighet mellan de båda huvudgrenarna

av försvaret i detta avseende komme till stånd. En dylik likställighet

förutsatte emellertid i vissa fall organisationsändringar, som icke folie

inom området för de sakkunnigas uppdrag; i andra fall åter syntes mot

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 322 käft. (Nr 362.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riktlinjer

för en definitiv

lönereglering.

Avlönings
former.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

likställighetens åvägabringande kunna åberopas vägande skäl. Sålunda

borde bland annat uppmärksammas, att den tjänstgöring till sjöss, som

ålåge personal vid marinen, vore av sådan natur, att densamma syntes

betinga särskilda avlöningsbestämmelser.

Följande avdelning av betänkandet (sid. 228—313) innehåller eu

framställning av de riktlinjer, som de sakkunniga velat uppdraga för en

definitiv lönereglering.

De sakkunniga erinra därvid först, att marinens såväl som arméns

nuvarande lönesystem företer en mångfald skiftande avlöningsformer.

I detta sammanhang ville de sakkunniga till skärskådande upptaga de

allmänna avlöningsformer, som hänförde sig till tjänstgöring av mera

ordinarie beskaffenhet, och komme att i annat sammanhang yttra sig

om de förmåner, som tillkomme vederbörande personal vare sig på

grund av tjänstgöring av särskild art, såsom marinens sjötjänstgöring,

eller såsom ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader,

exempelvis vid resa i tjänstärende.

De avlöning! ''''ormer, som för närvarande förekomme för marinens

officerare med vederlikar vid landtjänstgöring, vore lön, dagavlöniug (i

vissa fall tjänstgöringspenningar), inkvarteringsbidrag, ålderstillägg (till

lönen) och särskilda arvoden (till lärare och befälspersonal vid vissa

läroanstalter, tillsyningsmän och uppbördsmän m. fl.). För underofficerarna

vid marinen utginge vid landtjänstgöring lön, dagavlöning, inkvarteringsbidrag,

arvoden samt ersättning för ved och ljus och därutöver

för underofficerarna vid flottan beklädnadsersättning och portion in

natura eller ersättning därför. Avlöningsformerna för marinens manskap

i 1. lönegraden (underofficerskorpralerna) vid tjänstgöring i land vore

lön, dagavlöning, inkvarteringsbidrag, beklädnad in natura, portion in

natura eller ersättning därför, lönetillägg, uppmuntringspenningar och

korpralsarvoden.

Då det gällde att angiva, vilka avlöningsformer skulle bibehållas

eller tilläventyrs ytterligare tillkomma vid en definitiv lönereglering för

personal vid armén och marinen, läge det utan tvivel närmast till hands

att ifrågasätta, huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tilllämpats

vid de under senare tider verkställda löneregleringarna för civila

verk, borde införas även i det militära lönesystemet och sålunda såsom

ordinarie avlöningsformer upptagas allenast lön och tjänstgöringspenningar

jämte ålderstillägg ävensom för särskilda fall ortstillägg. I stort

sett hade de sakkunniga funnit möjlighet föreligga att sålunda begränsa de

militära avlöningsformerna till vad som i regel gällde beträffande befattnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 362.

havare vid de civila verken. Vissa olikheter härutinnan hade de sakkunniga

emellertid funnit icke kunna undvikas, på sätt framginge av

vad de sakkunniga i det följande komme att anföra beträffande de särskilda

avlöningsformerna.

Vad först anginge avlöningsformen lön, borde densamma givetvis

bibehållas vid de militära och civilmilitära beställningar, för vilka denna

avlöningsform nu förekomme. De sakkunniga hade jämväl funnit sig

böra förorda, att ifrågavarande avlöningsform måtte i lönesystemet erhålla

en vidgad omfattning på det sätt, att densamma komme att, helt

eller delvis, i sig upptaga vissa nuvarande löneförmåner, vilka, på sätt

nedan närmare angåves, enligt de sakkunnigas mening borde uteslutas

ur lönesystemet.

Att vid sidan av lönen upptaga tjänstgöringspenningar såsom huvudavlöningsform

i stället för den nu utgående dagavlöningen hade de sakkunniga

på anförda grunder (sid. 230 i betänkandet) funnit möta vissa

betänkligheter. Såsom andra huvudavlöningsform för arméns och marinens

ifrågavarande personal borde därför dagavlöningen bibehållas.

Av övriga nu utgående förmåner borde enligt de sakkunnigas mening

ålderstillägg för beredande av löneförbättring åt personal, som genom

längre väl vitsordad tjänstgöring vunnit ökad erfarenhet och duglighet

i tjänsten, icke blott bibehållas såsom hittills inom det militära

lönesystemet, utan där komma till användning i betydligt vidgad omfattning.

De sakkunniga hade ock vid angivande av riktlinjerna för en

definitiv lönereglering funnit sig böra förorda införande av ett lönesystem,

i väsentliga delar grundat på ålderstillägg.

Vad beträffade avlöningsformen arvode, hölle de sakkunniga före,

att det vid en definitiv lönereglering komme att framträda såsom ett

önskemål, att denna avlöningsform kunde i möjligaste mån indragas.

Det syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde

i fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen

avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Den militära tjänstgöringens

art torde dock nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering

arvoden bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande

en del viktigare befattningar.

Avlöningsformerna inkvartering sbidrag och ersättning för ved och ljus

vid marinen (inkvarterings- och servisbidrag samt ersättning för bränsle

och lyse vid armén), vilka förmåner nu åtnjötes enligt samma grunder,

som gällde beträffande lön, borde enligt de sakkunnigas mening kunna

vid en definitiv lönereglering helt xiteslutas ur lönesystemet och i huvudsak

ersättas genom ökning av lönen eller dagavlöningen. I sådant fall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

torde för den personal, som komme att in natura tillhandahållas någon

av de förmåner, de äldre ersättningarna avsett att motsvara, det nuvarande

innehållandet av dessa ersättningar kunna få sin motsvarighet

genom vissa efter förhållandena lämpade avdrag å avlöningen.

\ id marinen utginge inkvarteringsbidragen med högre belopp i Stockholm

och Göteborg än å övriga orter (jfr sid. 26—29 i det följande),

och på enahanda sätt uppginge inkvarterings- och servisbidragen vid

armén sammanlagt till högre belopp i nämnda två städer än å andra

platser. Den olikhet, som här förefunnes, kunde sägas för personal i

Stockholm och Göteborg innebära ett ortstillägg jämförligt med det, som

allmänt, om ock i rätt växlande former, införts i de civila verkens löneregleringar.

Vid genomförande för personal vid armén och marinen av

eu definitiv lönereglering, enligt vilken inkvarterings- och servisbidrag

skulle uppgå i lönen eller dagavlöningen, syntes det böra tagas i övervägande,

huruvida icke det lämpligaste sättet att ernå önskad utjämning

mellan olika orter, såvitt hyreskostnader och andra sådana förhållanden

anginge, vore att upptaga ortstillägg såsom avlöningsform även i det

militära lönesystemet. De sakkunniga hade emellertid så mycket mindre

ansett sig böra upptaga detta spörsmål till närmare skärskådande, som

frågan om ortstillägg till statstjänstemän i gemen för närvarande vore

beroende på särskilda undersökningar (jfr riksdagens skrivelse den 31

maj 1917, nr 216, angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.).

Från och med år 1917 hade förmånen av särskilt hyresbidrag medgivits

för gifta underofficerare med vederlikar vid armén, vilka icke erhölle

bostad in natura, och sedan marinförvaltningen efter anmodan

avgivit yttrande rörande dylikt bidrag åt motsvarande personal vid marinen,

hade detta yttrande överlämnats till de sakkunniga för att tagas

i övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget.

Införandet av berörda avlöningsform för arméns gifta underofficerare

var grundat på önskvärdheten av att åstadkomma en viss utjämning i

fråga om denna personals inkvarteringsförhållanden. Eu dylik utjämning

syntes i varje fall komma att inträda, så snart erforderliga arbeten

för bostäders iordningställande hunnit slutföras. På grund härav och

då ifrågavarande allenast för gift personal avsedda löneförmån torde

sakna motsvarighet inom löneregleringarna för de civila verken samt

det nuvarande hyresbidragets belopp vore förhållandevis ringa — högst

75 och lägst 45 kronor för år — borde detsamma enligt de sakkunnigas

mening icke bibehållas vid en definitiv lönereglering för armén. Härav

följde, att de sakkunniga icke heller kunde förorda införande vid marinen

av hyresbidrag till de gifta underofficerarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Beträffande därefter de till flottans underofficerare för närvarande

utgående förmånerna av beklädnadser sättning och portion in natura eller

ersättning därför, vilka avlöningsformer saknade motsvarighet beträffande

underofficerarna vid armén, syntes det icke möta några betänkligheter

att vid en definitiv lönereglering utesluta desamma ur lönesystemet.

Vad slutligen anginge avlöningsformerna för marinens manskap av

1. lönegraden (undero fficerskorpralerna), syntes dessa avlöningsformer

kunna vid genomförandet av en definitiv lönereglering förenklas på det

sätt, att ökad lön och dagavlöning finge i sig innefatta, förutom det

nuvarande inkvarteringsbidraget, även de nu utgående förmånerna av

lönetillägg samt uppmuntring spenning ar. För den personal, som erhölle

förläggning i kronans hus, syntes avdrag böra göras å avlöningen med

ett belopp, som motsvarade värdet av kasärnförläggningen. De nuvarande

förmånerna av beklädnad och portion borde däremot enligt de sakkunnigas

mening fortfarande utgå in natura.

Härefter angiva de sakkunniga, enligt vilka grunder löneskalorna för

ifrågavarande personal borde vid en definitiv lönereglering anordnas,

och anföra därom bland annat följande.

Enligt nu gällande regler både löneuppflyttning för officerare och

underofficerare kunnat ske endast genom befordran från lägre till högre

beställning eller, där för beställning av vissa grader (kaptener ävensom,

vid armén, jämväl löjtnanter och sergeanter) två löneklasser vore upptagna

i vederbörande stater, genom transport (uppflyttning) från den

lägre till den högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna

angåves. Då emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar),

även där de skett väsentligen efter tur, alltid måst förete en viss

oregelbundenhet, hade det icke kunnat undvikas, att väsentliga olikhetei

givit sig till känna beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning

kunnat vinnas av de enskilda löntagarna. Komme det direkta samband,

som nu ägde rum mellan löneuppflyttning och befordran, att brytas, så

att löneuppflyttning kunde i större eller mindre utsträckning äga, rum

oberoende av befordran, bleve därav en given följd, att rådande ojämnheter

i befordringarna icke komme att på enahanda sätt som nu föranleda

ojämnheter i avlöningsförhållandena.

Vid utarbetande av ett lönesystem för personal vid armen och marinen

måste man enligt de sakkunnigas mening utgå därifrån, att en viss

oregelbundenhet i befordringarna alltid komme att förefinnas, och anpassa

systemet i förhållande därtill. Genom införande av alderstillägg komme

den inverkan, som nämnda oregelbundenhet kunde utöva på avlöningsförhållandena,

att i avsevärd mån neutraliseras.

Löneskalor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Officerare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Vad anginge den närmare anordningen av ett för personal vid

armén och marinen avsett lönesystem med ålderstillägg, hava de sakkunniga

funnit sig på anförda grunder (sid. 234—235 i betänkandet)

böra föreslå för kompaniofficerare tre särskilda löneskalor, nämligen en

för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter (löjtnanter av nuvarande

1. och 2. klassen vid armen) och en för kaptener av nuvarande 1. och

2. klassen, samt för underofficerare två särskilda löneskalor, den ena för

underofficerare av 2. graden (sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen

vid armén) och den andra för flaggunderofficerare samt underofficerare av

1. graden (fanjunkare vid armén). — Beträffande avlöningen för officerare

i högre beställning än kaptens ävensom för underofficerskorpraler yttrade

sig de sakkunniga i det följande.

I syfte att vinna erforderlig ledning för bedömande av lämpligaste

sättet för löneskalornas anordning hade de sakkunniga under september

månad 1917 låtit från officerare och underofficerare ävensom, vad marinen

beträffar, jämväl från det till underofficerskorprals grad befordrade manskapet

infordra uppgifter rörande bland annat 1) den levnadsålder-, då

en var vunnit första officers- resp. underofficersutnämning och vid marinen

befordran till underofficerskorprals grad, 2) den tid, då lön tillträtts

såsom officer, underofficer eller (för underofficerskorpral) manskap i 1.

lönegraden samt 3) de olika tider, under vilka lön åtnjutits i resp. löneklasser.

_ Sedan nämnda uppgifter blivit statistiskt bearbetade, hade det huvudsakliga

resultatet av denna utredning sammanförts i vissa vid de sakkunnigas

betänkande fogade tabeller.

Av dessa tabeller, i vad de avsåge marinens officerare, framginge

bland annat, att levnadsåldern vid första utnämningen till officers grad

i medeltal varit något mindre än 22 år vid flottan och 22 år eller något

däröver vid kustartilleriet. Antalet nuvarande officerare, som efter första

utnämning fått någon tid som surnumerära underlöjtnanter (fänrikar) vänta

på erhållande av beställning med lön på stat, vore vid flottan 99 och

vid kustartilleriet 45, motsvarande resp. 33''3 och 42‘9 procent av dem,

från vilka statistiska uppgifter inkommit, och surnumerärtidens längd

vore i medeltal 0-7 år vid flottan och l-o år vid kustartilleriet.

Den tid, under vilken lön i militära beställningar av olika grader

åtnjutits av officerare vid marinen, vilka numera befordrats till högre

beställning, vore i medeltal följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 362.

15

vid flottan:

vid kustartilleriet:

lön

såsom underlöjtnant (fänrik) .........

............... 2''7 år

3''O år

»

» löjtnant.....................................

.............. 7-o ).>

6‘5 »

»

» kapten av 2. klassen .........

.............. 3''4 »

5-1 »

» » » 1 » ..........

............... 8''8 »

6''3 »

» kommendörkapten av 2.

graden

(major)..................................

.............. 3''9 »

4*o »

Jämfördes härmed motsvarande

siffror för armén -

— vilka angåve

tiden för innehavande av lön såsom underlöjtnant (fänrik), löjtnant av

2. och 1. klassen, kapten av 2. och 1. klassen samt major till resp. 3*5,

4-o, 5''5, 3-8, 6''5 och 3 4 år — framginge härav, att befordran inom kompaniofficersgraderna

varit något snabbare vid flottan och kustartilleriet

än vid armén, såsom helhet betraktad.

Yad officerarna anginge, ådagalade de statistiska uppgifterna en påfallande

likhet därutinnan, att första utnämningen till officer vid armén

och vid marinen skett vid eu levnadsålder, som i regel icke alltför

mycket skilde sig från 22 år. Då nu för kompaniofficerare pensionsåldern

vore 50 år vid armén och 55 år vid marinen, kunde sammanlagda

officerstiden för dem, som stannade i kaptensgraden, beräknas till

omkring 28 år vid armén och 33 år vid marinen, således avsevärd kortare

tjänstetid än som i regel förekomme på det civila förvaltningsområdet.

Enligt de sakkunnigas mening borde i sådana fall som det föreliggande

högre pensionsålder icke föranleda införande av flera ålderstillägg.

De löneskalor, som kunde komma att bestämmas för arméns

officerare, borde alltså bliva gällande även för officerarna vid marinen.

Man borde följaktligen här räkna med en officerstid av sammanlagt omkring

28 år, därav omkring 3 år såsom fänrik (underlöjtnant), omkring

9 år såsom löjtnant (något kortare dock vid marinen) och återstoden såsom

kapten.

Vid löneskalornas uppgörande borde emellertid tillses, att det sista

ålderstillägget såsom kapten komme att vid normal befordran nås en

viss tid före pensionsåldern. Löneskalorna borde därför enligt de sakkunnigas

mening så avpassas, att tiden för vinnande av nämnda ålderstillägg

infölle vid en levnadsålder av något mer än 40 år.

Då nu, såsom framginge av det nyss nämnda, utgångspunkten för

de efter hand inträdande löneförhöjningarna för officerare vore förlagd

till en så låg levnadsålder som i medeltal 22 år och med hänsyn härtill

avlöningen för de lägsta officersbeställningarna måste sättas relativt låg,

men å andra sidan kaptens slutavlöning borde fixeras till ett ej alltför

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

ringa belopp, måste inom kompaniofficersgraderna löneförhöjningarna

bliva jämförelsevis betydande och följa på varandra efter ganska korta

mellantider.

I enlighet härmed hade de sakkunniga kommit till den slutsatsen,

att löneförhöjningarnas antal borde bliva sju och att intervallerna för

ålderstilläggens intjänande, i likhet med vad som i regel vore fallet inom

kommunikationsverkens och vattenfallsverkens lönesystem, borde bestämmas

till så kort tid som 3 år.

En kompaniofficer kunde — om man här i främsta rummet toge

hänsyn till förhållandena vid armén — antagas vid normal befordran

komma att uppbära lön såsom fänrik (underlöjtnant) omkring 3 år, såsom

löjtnant omkring 9 år och såsom kapten under sin återstående tjänstetid,

omkring 16 år. De sju avsedda löneförhöjningarna skulle sålunda

i det antagna fallet komma att inträda: den första vid befordran till

löjtnant, den andra och tredje efter ytterligare resp. 3 och 6 år, den

fjärde vid befordran till kapten samt den femte, sjätte och sjunde efter

ytterligare 3, 6 och 9 år. Schematiskt skulle löneskalorna för kompaniofficerare

kunna framställas sålunda:

Åter-

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

stående

tj änste- tid.

Kapten .............................................

X

X

X

X

Löjtnant ..........................................

—

X

X

X

—

—

—

_

Fänrik (underlöjtnant)........................

X

—

—

_

—

—

—

—

De sakkunniga funne emellertid en viss jämkning beträffande konstruktionen

av dessa löneskalor vara påkallad i syfte att tillgodose dels

underlöjtnanter, som icke inom 3 års förlopp nådde löjtnantsbeställning,

dels löjtnanter, som kvarstode i sådan beställning mer än 9 år. För

sådant ändamål borde, ungefär i överensstämmelse med vad som tillämpades

inom kommunikationsverkens och vattenfallsverkens lönesystem, de

särskilda löneskalorna för underlöjtnanter, löjtnanter och kaptener i viss

mån ingripa i varandra på det sätt, att, utöver vad den nyss återgivna

schematiska framställningen angåve, underlöjtnant tillerkändes rätt till

ålderstillägg efter 3 år samt att löjtnant erhölle rätt till ytterligare ett

ålderstil]ägg, vilket sålunda skulle utgå efter det vederbörande i 9 år

innehaft löjtnantsbeställning. Därutöver borde, på sätt jämväl vore förhållandet

inom de nyss åberopade lönesystemen, vid befordran till löjt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

17

nants- eller kaptensbeställning den utnämnde äga rätt att för åtnjutande

av ålderstillägg i den högre beställningen tillgodoräkna sig den tid intill

högst 3 år, varunder han uppburit avlöning inom högsta löneklassen

för den beställning, han före utnämningen innehaft. Exempelvis

skulle sålunda en underlöjtnant, som under 5 år uppburit avlöning

såsom underlöjtnant och därefter befordrades till löjtnant, redan efter

ett års förlopp komma i åtnjutande av ålderstillägg å löjtnantsbeställningen

o. s. v.

I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen

erhålla följande förändrade utseende:

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

Åter- stående

t j änste- tid.

Kapten .............................................

_

_

_

_

X

X

X

X

! Löjtnant ..........................................

—

x

X

X

X

—

—

—

| Fänrik (underlöjtnant)........................

X

X

—

—

—

—

—

—

Enligt denna uppställning komme sålunda löneskalorna för kompaniofficerare

att under två perioder löpa parallellt med varandra, nämligen

dels i fråga om underlöjtnants slutavlöning och löjtnants begynnelseavlöning

dels ock beträfiände löjtnants slutavlöning och kaptens

begynnelseavlöning.

Vid utformandet av ifrågavarande löneskalor hade det spörsmålet

uppstått, huruvida de ålderstillägg, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle utgå vid de militära beställningarna, borde utgöra tillägg endast

till lönen, på sätt i lönesystem enligt den s. k. statskontorstypen vore

förhållandet, eller fördelas på lön och dagavlöning (= tjänstgöringspenningar),

i likhet med vad som skett vid kominunikationsverkens och

vattenfallverkens löneregleringar. De sakkunniga hade för sin del, vad

personal vid armén och marinen beträffar, på anförda skäl (sid. 240)

funnit sig böra giva företrädet åt det förra alternativet. Under det att

sålunda enligt de sakkunnigas förslag den egentliga lönen skulle utgå

efter en genom de tre kompaniofficersgraderna fortlöpande skala, så att

underlöjtnants slutlön sammanfölle med löjtnants begynnelselön samt

löjtnants slutlön med kaptens begynnelselön, skulle för löjtnant med begynnelseavlöning

dagavlöningen vara högre än för underlöjtnant med

ålderstillägg, och likaså skulle kapten med begynnelseavlöning åtnjuta

högre dagavlöning än som till komme löjtnant med slutavlöning.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 322 höft. (Nr 362.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Under
officerare.

Till belysande av frågan om huru det lönesystem, som de sakkunniga

sålunda förordade, skulle komma att verka enligt hittillsvarande

befordringsförhållanden, hava de sakkunniga lämnat vissa statistiska

sammanställningar rörande dels den tid, räknat efter treårsperioder, varunder

avlöning i olika löneklasser åtnjutits av officerare, som numera

befordrats till högre beställning, dels ock den tid, varunder nuvarande

kaptener av 1. klassen uppburit avlöning såsom kaptener (av 2. och 1.

klassen), således sammanlagda kaptenstiden för dessa beställningshavare.

Jag torde här få hänvisa till nämnda redogörelser (sid. 241—242 i betänkandet).

De sakkunniga hade i det föregående uttalat sig angående lämpligaste

anordningen av löneskalor för sådana officersbeställningar vid armén

och marinen, till vilka befordran i huvudsak skedde efter tur, nämligen

kompaniofficersbeställningarna, och i fråga om dem förordat en utsträckt

användning av avlöningsformen ålderstillägg.

Beträffande officerare av högre grad än kaptens, d. v. s. regementsofficerare

samt generalspersoner (flaggmän), ställer sig, yttra de sakkunniga,

frågan om lämpligheten av ett lönesystem med ålderstillägg

väsentligen olika redan därför, att befordran till dylika beställningar

uteslutande sker genom urval. Med avseende härå och på i övrigt anförda

grunder (sid. 242—243 i betänkandet) ansåge de sakkunniga, att

ålderstillägg å dessa beställningar icke borde ifrågakomma.

Vad därefter anginge underofficerarna, gåve de föreliggande statistiska

uppgifterna vid handen, att levnadsåldern vid första utnämningen

till underofficers grad i medeltal vore 33''4 år vid flottan och 30''l år vid

kustartilleriet (27-3 år vid armén).

Befordran till underofficer vunnes emellertid vid en i hög grad växlande

levnadsålder, men i stort sett betydligt tidigare vid armén än vid

marinen och likaledes avsevärt tidigare vid kustartilleriet än vid flottan.

Denna olikhet vid de olika grenarna av försvaret vore givetvis beroende

på skiljaktiga organisatoriska förhållanden.

Underofficerare över stat utnämndes vid marinen allenast efter Konungens

i varje fall lämnade medgivande. Särskilt vid flottan hade dylika

utnämningar blott undantagsvis förekommit.

Den tid, under vilken lön såsom underofficer av 2. graden åtnjutits

av nuvarande flaggunderofficerare vid flottan och underofficerare av 1.

graden vid kustartilleriet, vore i medeltal 7''8 år resp. 9''8 år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

19

Såsom redan anmärkts, vore en synnerligen stor ojämnhet rådande

med avseende å den levnadsålder, då befordran skedde till underofficers

grad. Det läte sig därför här knappast göra att, i likhet med vad de

sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta beträffande officerarna, vid uppgörandet

av löneskalorna välja en utgångspunkt, ungefär sammanfallande

med tiden för befordrans vinnande till lägsta underofficersgraden.

De sakkunniga ansåge, att bestämmandet av utgångspunkten i förevarande

avseende börde bliva beroende av den tid, då den fast anställda

underbefälspersonalen efter vunnen kompetens för befordran till underofficer

uppnått den högst avlönade beställningen såsom underbefäl av

manskapet, nämligen'' vid marinen såsom manskap i 1. lönegraden (vid

armén såsom furir av 1. klassen). Ernåendet av dessa beställningar,

vilkas innehavare i allmänhet torde hava att fullgöra tjänstgöring motsvarande

den, som ålåge underofficerare i lägsta graden, torde kunna

beräknas infalla efter en tjänstetid vid krigsmakten av 6 till 7 år eller

alltså, om första anställning vid krigsmakten vunnes under nittonde levnadsåret,

vid en levnadsålder av omkring 25—26 år.

För att verkningarna av de ojämna befordringsförhållandena för

underofficerspersonalen icke skulle bliva alltför kännbara, borde följaktligen

lönesystemet anordnas så, att vid beräkning av tjänstår för vinnande

av ålderstillägg sådan hänsyn toges till tjänstetiden såsom underbefäl,

att var och en underofficer, som efter vunnen kompetens till underofficersbeställning

fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl utöver- viss tid,

vilken skäligen kunde bestämmas till samma antal år som tidsintervallerna

i löneskalan, finge med viss begränsning tillgodoräkna sig den sålunda

överskjutande tiden.

I anslutning härtill hade de sakkunniga ansett sig böra för underofficerarna

ifrågasätta en sådan anordning av löneskalorna, att desamma,

räknat från en levnadsålder av i medeltal omkring 25—26 år vid befordran

till manskap i 1. lönegraden (furir av 1. klassen), koinme att

omfatta — utöver nyssberörda period såsom underbefäl av manskapet,

vilken ej skulle få tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg —- ytterligare

fem treårsperioder innan slutavlöningen såsom flaggunderofficer

(underofficer av 1. graden, fanjunkare) skulle ernås. Slutavlöningen i

högsta underofficersgraden skulle sålunda vinnas vid en beräknad levnadsålder

av omkring 43—44 år.

Vid uppbyggandet av dessa löneskalor för underofficerare hade de

sakkunniga vidare haft att besvara det spörsmålet, huru stort antal ålderstillägg

borde ifrågakomma för de särskilda beställningarna och i vilken

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

utsträckning skalorna lämpligen borde ingripa i varandra. Då underofficerare

ej sällan kunde komma att såsom underofficerare av 2. graden

(sergeanter) kvarstå till pensionsåldern, borde antalet ålderstillägg för

beställning såsom underofficer av 2. graden (sergeant) sättas något högre,

än vad som föreslagits för löjtnanter och kaptener. De sakkunniga

hade därför ansett fyra ålderstillägg vara erforderliga för dessa lägsta

underofficersbeställningar. På grund av önskvärdheten att för underofficerare

med ungefär lika sammanlagd tjänstetid vid krigsmakten vinna

största möjliga likhet i avlöningshänseende och då, på sätt ock de statistiska

uppgifterna ådagalade, ojämnheten i befordringsförhållandena

vore avsevärt större för underofficerare än för officerare, hade de sakkunniga

vidare funnit nödvändigt, att löneskalan för flaggunderofficerare

(underofficerare av 1. graden, fanjunkare) anordnades så, att begynnelselönen

för dem icke sattes högre, än att den motsvarade den lägre underofficersgruppens

lön med intjänande av allenast ett ålderstillägg. Löneskalorna

för de båda underofficersgrupperna skulle därför fortlöpa jämsides

med varandra under fyra treårsperioder. För flaggunderofficerare

(underofficerare av 1. graden, fanjunkare) borde efter utgången av den

sista av dessa perioder tillkomma ytterligare ett ålderstillägg, så att

hela antalet sådana, liksom för underofficerare av 2. graden (sergeanter),

komme att utgöra fyra. Härigenom skulle under ovannämnda antagande

för den, som ej befordrades till underofficersbeställning i den

högsta graden, slutlönen komma att ställa sig så mycket lägre än slutlönen

för sistnämnda slags beställningar, som motsvarade det sista ålderstillägget.

De för underofficerarna ifrågasatta löneskalorna kunna schematiskt

belysas sålunda:

3 år.

3 år.

3 år.

•3 år.

3 år.

Återstående

tjänstetid.

''

Flaggunderofficer (underofficer av 1. graden, fan- junkare)......................................

X

X

X

X

X

Underofficer av 2. graden (sergeant) .............

X

X

X

X

X

—

Liksom i fråga om kompaniofficerare både de sakkunniga även här

avsett, att ålderstilläggen skulle utgöra tillägg endast till lönen och att

dagavlöningen skulle utgå med samma belopp till alla underofficerare

inom vardera av de två grupperna av beställningar: flaggunderofficer

s. 21 Kontrollera mot PDF

. Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362. 21

(underofficer av 1. graden, fanjunkare) och underofficer av 2. graden

(sergeant).

Vid tillämpning av ifrågavarande löneskalor för underofficerare förutsattes

jämväl, på enahanda sätt som i fråga om officerare och i enlighet

med det inom kommunikations- och vattenfallsverkeu tillämpade lönesystemet,

att, när befordran skedde till högre beställning, den befordrade

skulle i den nya beställningen erhålla minst samma lön som den, han

vid befordringstillfället innehade i den lägre beställningen, samt därutöver

äga rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den

tid intill högst tre år, varunder han åtnjutit den vid befordringstillfället

innehavda lönen. En underofficer av 2. graden, som exempelvis under

ett år åtnjutit andra ålderstillägget, skulle sålunda efter befordran till

flaggunderofficer bibehålla den lön, han innehade såsom underofficer

av 2. graden, och vinna rätt till nytt ålderstillägg efter ytterligare två

års förlopp. Genom befordran skulle han emellertid genast komma i

åtnjutande av förhöjd dagavlöning.

Huru det av de sakkunniga förordade lönesystemet för underofficerare

skulle te sig vid tillämpningen, hava de sakkunniga åskådliggjort genom

tabellariska översikter över den tid, räknat efter treårsperioder, varunder

nuvarande flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) uppburit lön

dels såsom underofficerare av 2. graden dels ock i sin nuvarande beställning.

Till dessa översikter (sid. 248 i betänkandet) anhåller jag att här

få hänvisa.

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna grunder, enligt

vilka ett nytt lönesystem för officerare och underofficerare borde uppbyggas,

övergå de sakkunniga till att yttra sig om vissa närmare bestämmelser,

som borde meddelas angående rätt för innehavare av sådana

beställningar, vid vilka ålderstillägg skulle ifrågakomma, d. v. s. kompaniofficers-

och underofficersbeställningarna, att i särskilda fall tillträda

dylik löneförhöjning.

Enligt de regler i berörda hänseende, som fått uttryck i avlöningsbestämmelserna

för civila verk och vilka vunnit tillämpning även i sådana

fall, då ålderstillägg redan för närvarande utginge enligt stater

under fjärde och femte huvudtitlarna, finge ålderstillägg ej tillt rädas

förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder

blivit uppnådd. Enahanda föreskrift borde givetvis meddelas i

fråga om rätt till ålderstillägg för kompaniofficerare och underofficerare.

Sättet för

lönetur sb er åkning

en.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kompani
officerare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Vid beräkning av tjänstålder borde i intet fall få inräknas tid, varunder

vederbörande beställningshavare haft avsked från beställning på

stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstå

i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam.

På sätt i det föregående angivits, förutsatte tillämpningen av det

för kompaniofficerare och underofficerare föreslagna lönesystemet, enligt

vilket löneskalorna för de olika beställningarna skulle delvis ingripa i

varandra, att vederbörande löntagare skulle under vissa förutsättningar äga

rätt att för vinnande av ålderstillägg å innehavande befattning tillgodoräkna

sig den tid, varunder han såsom ordinarie innehavare beklätt

lägre befattning. Emellertid förelåge, vad kompaniofficerare och underofficerare

anginge, sådana särskilda förhållanden, att frågan om rätt för

dessa beställningshavare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig viss föregående tjänstgöring utöver vad nyss är nämnt syntes tarva

ett ingående övervägande, och härvid framträdde i första hand behovet

att fastställa lämpliga utgångspunkter för den lönetursberäkning, varom

här vore fråga.

Beträffande först kompaniofficerare, hava de sakkunniga efter en ingående

motivering (sid. 250 o. f.), vilken jag icke torde behöva här återgiva,

uttalat sig för att vid genomförandet av en definitiv lönereglering

för arméns och marinens kompaniofficerare bör till utgångspunkt

för lönetursberäkningen väljas början av året näst efter det, då efter

avlagd officersexamen utnämning skett till officer, samt att för erhållande

av ålderstillägg sålunda bör tillgodoräknas fullgjord tjänstgöring

icke blott i beställning på stat utan jämväl såsom surnumerär fänrik

(underlöjtnant). Särskilda föreskrifter i detta hänseende syntes emellertid

bliva erforderliga- beträffande sådan personal i reserven, som överginge

till aktiv stat.

Efter en redogörelse för nu gällande utbildningsföreskrifter beträffande

officerare vid armén och marinen anföra de sakkunniga, att för de

ynglingar, som samtidigt inginge på militärbanan, officersutnämning

kunde påräknas bliva vunnen av dem, som tillhörde armén eller kustartilleriet,

i slutet av andra kalenderåret efter det, då vederbörande avlagt

studentexamen. För dem åter, som utbildades för officersanställning

vid flottan, toge utbildningstiden ytterligare omkring ett år i anspråk,

så att officersutnämningen icke följde förrän vid slutet av tredje kalenderåret

efter det, då studentexamen avlagts. Det kunde ifrågasättas,

huruvida icke vid eu definitiv lönereglering nu nämnda olikhet borde

vinna beaktande, då det gällde att bestämma de grunder, efter vilka

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

ålderstillägg skulle utgå till kompaniofficerare. I sådaut hänseende borde

tagas under övervägande, om ej den tid, efter vilken ålderstillägg finge

tillträdas av underlöjtnant (fänrik) vid flottan, vilken erhållit sin utbildning

i nu angiven ordning, borde bestämmas till två år i stället för den period

av tre år, som vid tillämpning av de föreslagna löneskalorna skulle utgöra

den normala intervallen för ålderstilläggs utgående. I fråga om den tillfälliga

löneförbättring, till vilken de sakkunniga hade att avgiva förslag,

syntes berörda spörsmål kunna lämnas å sido, då dels flertalet av flottans

nuvarande officerare genomgått sjökrigsskolan, innan nu gällande bestämmelser

om utbildningstiden trädde i kraft, dels ock närmare utredning erfordrades,

huruvida ej en dylik gynnsammare lönetursberäkning tilläventyrs

borde vinna tillämpning även på vissa andra grupper av personal.

Då frågan gällt att för underofficerarna bestämma en liknande utgångspunkt,

som i det föregående angivits beträffande kompaniofficerarna,

hade de sakkunniga givetvis i första hand tagit under övervägande,

huruvida ej den synnerligen stora ojämnhet, som, enligt vad föreliggande

statistiska uppgifter utvisade, gåve sig tillkänna beträffande

befordran till underofficer, borde, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande

kompaniofficerarna, föranleda därtill, att ålderstilläggsberäkningen

för underofficerarna finge taga sin början från tiden för första befordran

till underofficers grad, även för den händelse denna befordran

icke vore förenad med erhållande av lön å underofficersbeställning. Av

anförda skäl (sid. 254) ansåge emellertid de sakkunniga denna utgångspunkt

icke lämpa sig för en lönetursberäkning, som hade till ändamål

att verka utjämnande i avlöningshänseende.

De sakkunniga hava därefter till skärskådande upptagit vissa andra

alternativ, som i föreliggande framställningar ifrågasatts beträffande

valet av utgångspunkt för lönetursberäkningen, nämligen dels tiden för

vunnen kompetens till underofficersbeställning, dels tiden för första fasta

anställning vid krigsmakten, dels uppnåendet därefter av viss levnadsålder,

exempelvis 21 år, dels ock tiden för tillträdande av beställning

såsom korpral eller furir (distinktionskorpral).

4 Av dessa olika uppslag hava emellertid de sakkunniga på anförda

grunder (sid. 255—259) ansett sig böra lämna de tre förstnämnda åsido.

Under dessa förhållanden hade för de sakkunniga endast återstått

att i det ovan sist angivna förslaget — tiden för tillträdande av beställning

såsom korpral eller furir (distinktionskorpral) — söka finna en

lämplig utgångspunkt för beräknande av den tjänstetid, som borde vara

grundläggande för underofficerarnas rätt till ålderstillägg. Enligt beford
-

Underoffice
rare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

ringsbestämmelserna för såväl flottan som kustartilleriet vore såsom villkor

för uppflyttning till högsta (första) lönegraden för manskap stadgat

bland annat, att vederbörande löntagare skulle hava varit anställd vid

sjömanskåren (resp. kustartilleriet) minst 72 månader. Härjämte fordrades,

att den, som ifrågasattes till befordran, vore nnderofficerskorpral,

d. v. s. att han genomgått all den utbildning, som krävdes för vinnande

av underofficersbeställning. I dessa bestämmelser ävensom i det förhållandet,

att underofilcerskorpralerna — med den organisation, som för

närvarande vore gällande — vid flottan så gott som uteslutande och vid

kustartilleriet till största delen förrättade underofficers tjänst, hade de

sakkunniga trott sig finna fullgiltiga skäl att föreslå, att marinens underofficerare

finge, för åtnjutande av ålderstillägg i underofficersbeställning,

tillgodoräkna sig viss del av den tjänstetid, de fullgjort i beställning

såsom underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden för manskap. Då de

sakkunnigas förslag till löneskalor genomgående vore byggt på treåriga

intervaller, ansåge de sakkunniga, att man även här borde räkna med

en treårsperiod. För tillämpning av nu förevarande förslag beträffande

underofficerarna borde sålunda vid en blivande definitiv lönereglering

fastställas, att underofficer vid marinen skulle, i avseende å rätt till åtnjutande

av ålderstillägg, av sin tjänstetid i beställning såsom underofficerskorpral

med lön i 1. lönegraden för manskap äga tillgodoräkna

sig den tid, som översköte tre år; dock att härvid den begränsningen

syntes böra göras, att i intet fall mer än nio år av den överskjutande

tiden finge tillgodoräknas.

Enligt de statistiska uppgifterna vore levnadsåldern vid utnämning

till underofficerskorprals grad i medeltal 26''8 år vid flottan och 24-7 år

vid kustartilleriet. Då emellertid vid kustartilleriet i åtskilliga fall en

viss tidrymd infölle mellan utnämningen till underofficerskorprals grad

och erhållande av lön i 1. lönegraden, borde för kustartilleriets vidkommande

nyssnämnda medeltal något höjas för att angiva levnadsåldern

i genomsnitt vid erhållande av lön i 1. lönegraden.

Vad arméns personal angår hava de sakkunniga i nu ifrågavarande

hänseende uttalat sig för att underofficer vid armén må, i avseende å rätt

att tillgodonjuta ålderstillägg, av sin tjänstetid såsom furir av 1. klassen tillgodoräkna

sig den tid, som överskjuter tre år. För åvägabringande av likhet

med marinen borde dock nämnda medgivande kompletteras med föreskrift

därom, att i intet fall mer än nio år finge tillgodoräknas, samt att för den,

som icke redan före sin befordran till beställning såsom furir av 1. klassen

fullgjort de å honom tillämpliga bestämmelser angående genomgången

utbildning för vinnande av kompetens till underofficersbefordran, hänsyn

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

icke finge tagas till annan tjänstetid i nämnda furirbeställning än den,

som förlupit efter underofficerskompetensens vinnande.

Särskilda övergångsbestämmelser rörande lönetnrsberäkningen syntes

vid en definitiv lönereglering bliva nödvändiga beträffande vissa kustartilleriets

underofficerare, nämligen dels sådana, som vid vapenslagets

första uppsättande, efter att förut hava innehaft fast anställning vid

armén och där i större eller mindre mån vunnit utbildning till underofficer,

erhållit anställning såsom manskapsunderbefäl vid kustartilleriet, dels

ock sådana, som visserligen vunnit sin första fasta anställning vid kustartilleriet

men erhållit lön i 1. lönegraden för manskap å tid, då, i olikhet

med vad som nu gäller, denna lönegrad kunde vid kustartilleriet uppnås

efter kortare anställningstid än 72 månader. Frågan om vilka särskilda

bestämmelser nu nämnda förhållanden betingade vid den tillfälliga löneförbättring,

varom de sakkunniga hade att avgiva förslag, komme att

beröras längre fram i betänkandet.

Vid såväl armén som marinen kunde det inträffa, att manskapsunderbefäl,

som efter någon tids fast anställning avgått ur tjänst, vid

senare tillfälle toge ny anställning. I samband med den nya anställningens

vinnande ägde vederbörande chef eller myndighet att bestämma,

i vad mån den anställde finge tillgodoräkna sig tidigare vunnen utbildning

samt vilken turbestämning för befordran, som skulle för honom

bliva gällande. I fråga om rätt till ålderstillägg såsom underofficer, där

sådan rätt skulle grundas på föregående anställning såsom manskapsunderbefäl,

syntes däremot hänsyn böra tagas endast till tjänstgöring,

som infölle i omedelbar följd närmast före befordran till underofficersbeställningen.

Beträffande innehållet i de bestämmelser, som i detta hänseende

borde meddelas vid en definitiv lönereglering, syntes närmare utredning

böra ske i samband med uppgörandet av övriga grunder för

densamma. Såvitt bestämmelser därutinnan erfordrades för genomförande

av den tillfälliga löneförbättringen, komme de sakkunniga att längre

fram i betänkandet avgiva förslag.

Åven beträffande underofficerarna borde särskilda bestämmelser meddelas

angående rätt till lönetursberäkning för sådan personal i reserven,

som överginge till aktiv stat.

De sakkunniga yttra sig härefter om storleken av de avlöningsbelopp

för olika beställningar, som av de sakkunniga befunnits skäliga

under den i det föregående angivna förutsättningen, att löneregleringen

skulle hänföra sig till förhållandena närmast före krigsutbrottet år 1914

och att sålunda någon hänsyn icke skulle tagas till den dyrtid, kri
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.) 4

Avlöningarnas

belopp.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

get medfört. 1 första hand komme här att behandlas de rent militära

officers- och underofficersbeställningar, som tillhörde stater, vilkas nuvarande

organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser

från vad som i allmänhet inom armén och marinen är gällande.

Innan jag närmare redogör för denna del av de sakkunnigas betänkande,

torde jag, för vinnande av större överskådlighet, få återgiva två

ur betänkandet hämtade översikter över de för närvararande (år 1918)

till officerare och underofficerare ävensom underofficerskorpraler (manskap

i 1. lönegraden) vid tjänstgöring i land utgående löneförmåner. Den

förra av dessa översikter (sid. 26—27) avser flottan, den senare (sid.

28—29) kustartilleriet. I nämnda översikter ingår icke den ersättning,

Som i form av arvoden eller eljest tillkommer personal, som innehar

särskilda beställningar eller förordnats fullgöra särskild tjänstgöring, och

har ej heller vare sig här eller i den följande framställningen hänsyn

tagits till det krigstidstillägg eller den krigstids hjälp, som kan tillkomma

vederbörande beställningshavare.

Avlöning för år enligt

(vid tjänstgöring

:•

Lön.

Kronor.

Dagavlönin

g

Bekläd- nad 8- ersättning

(bekläd- nadspen- ningar).

Kronor.

Portions- ersättning

(värdet av

portion).

Kronor.

Ersätt- ning för

ved och

ljus.

Krondf.

å kronor.

Kronor.

Flaggman .......................................

8.000

_

7

_

2,555

Kommendör ...................................

6.000

—

6

—

2,190

—

—

—

—

—

—

—

Kommendörkapten av 1. graden.........

4,500

—

5

—

1,825

—

—

—

—

—

—

—

Kommendörkapten av 2. graden.........

4,000

—

5

—

1,825

—

—

—

—

—

—

—

Kapten av 1. klassen ........................

3,400

—

4

—

1,460

—

—

—

—

—

—

—

Kapten av 2. klassen ........................

2,400

—

4

—

1,460

—

—

—

—

—

—

—

Löjtnant..........................................

1,500

—

3

—

1,095

—

—

—

—

—

—

—

Underlöjtnant el. fänrik ..................

720

—

3

—

1,095

—

—

—

—

—

\

—

Flaggunderofficer (maskinist) ............

1,140

—

2

50

912

50

200

—

226

30

130

—T

Flaggunderofficer (ej maskinist) .........

900

—

2

15

784

75

200

—

226

30

130

—

Underofficer av 2. graden (maskinist)

900

—

2

15

784

75

200

—

226

30

100

—

Underofficer av 2. graden (ej maskinist)

900

—

1

50

547

50

200

—

226

30

100

—

Underofficers- | utan lönetillägg ...

540

—

—

80

292

—

I

korpral(l.löne- 1 med lägre d:o 2) ...

600

—

—

80

292

—

1 108

—

■) 255

50

—-

—

gr. f. manskap) l med högre d:o8)...

660

—

—

80

292

—

1

) Beloppet beräknat efter ett portionspris av 63 öre med tillägg av 10 % i tillägningskostnad

*) Efter 9 års tjänst vid sjömanskåren.

8) Efter 12 års tjänst vid sjömanskåren.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung],. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.

27

Utöver redan angivna huvudgrunder för det föreslagna lönesystemet

herde, enligt vad de sakkunniga vidare anföra, vid avlöningsbeloppens

avvägande ytterligare en synpunkt av allmännare räckvidd beaktas,

nämligen önskvärdheten av en lämplig proportion mellan den egentliga

lönen (eventuellt med invänta ålderstillägg) och dagavlöningen. Enligt

de för kommunikationsverken och vattenlallsverken gällande avlöningsgrunderna

utvisade förhållandet mellan tjänstgöringspenningarna och

hela avlöningen i allmänhet en lägre procentsats för de lägre avlöningsbeloppen

än för de högre. Syftet med dessa bestämmelser hade givetvis

vant, att löntagare i de lägre lönegraderna vid fall av sjukdom,

då tjänstgöringspenningar i allmänhet ej finge behållas, och under

därmed jämförliga förhållanden icke skulle behöva avstå mera av avlöningen,

än att återstoden kunde nödtorftigt räcka för levnadskostnadernas

bestridande. _

De sakkunniga, som funnit nu nämnda grundsats riktig, hade vid

avvägande av förhållandet mellan dagavlöningen och avlöningen i dess

1918 års stater

i land).

1. Flottan.

Iukvarteriogsbidrag.

Uppmuntrings-

penningar

Summa avlöning.

Sthlm.

Annan ort.

för dag.

för år. I

Stillna.

Annan ort.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor. |

Kronor.

Kronor.

1,500

1,200

_

_

12,055

_

11,755

—

Flaggman.

1,200

—

900

—

—

—

—

—

9,390

—

9,090

—

Kommendör.

1,000

_

600

—

—

—

—

—

7,325

—

6,925

—

Kommendörkapten av 1. graden.

1,000

_

600

—

—

—

—

—

6,825

—

6,425

—

Kommendörkapten av 2. graden.

500

—

400

—

—

—

—

—

5,360

—

5,260

—

Kapten av 1. klassen.

500

—

400

—

—

—

—

—

4,360

—

4,260

—

Kapten av 2. klassen.

400

_

300

—

—

—

—

—

2,995

—

2,895

—

Löjtnant.

400

_

300

—

—

—

—

—

2,215

—

2,115

—

Underlöjtnant el. fänrik.

300

_

240

—

—

—

—

—

2,908

80

2,848

80

Flaggunderofficer (maskinist).

300

_

240

_

—

—

—

—

2,541

05

2,481

05

Flaggunderofficer (ej maskinist).

240

_

180

_

—

—

—

—

2,451

05

2,391

05

Underofficer av 2. graden (maskinist).

240

—

180

—

—

—

—

-

2,213

[1,490

80

25

2,153

1,430

80

25

Underofficer av 2. graden (ej maskinist),

åUnderofficers- ( utan lönetillägg.

1 korpral (1. löne- J med lägre d:o 8).

240

_

180

_

—

15

54

75

1,550

25

1,490

25

(1,610

25

1,550

25

) gr. f. manskap) { med högre d:o 8).

eller i avrundat tal 70 öre.

Fdrh&llandet

mellan lön

och dagavlöning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Officerare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

helhet sökt tillämpa densamma, så långt detta låtit sig praktiskt genomföra.

Då emellertid det av de sakkunniga föreslagna lönesystemet vore

grundat på bland annat den förutsättningen, att dagavlöningen skulle

utgå med lika belopp för alla innehavare av samma slags beställningar

och utan hänsyn till om alderstillägg intjänats eller icke, vore det givet,

att nämnda syfte endast i viss mån kunnat vinnas.

Efter dessa allmänna anmärkningar övergå de sakkunniga till frågan

om de belopp, varmed lön och dagavlöning jämte ålderstillägg, där

sådana skulle förekomma, borde utgå för officerare och underofficerare

vid armén och marinen. Av vad de sakkunniga därom anfört torde jag,

under hänvisning i övrigt till betänkandet (sid. 265—274), få återgiva

följande:

Med åberopande av ett utav arméförvaltningen gjort uttalande i ämnet

förklara sig de sakkunniga anse anledning icke vara för handen att bereda

Avlöning för år en
(vid

tjänst
-

Dagavlöning

Lön.

Kronor.

å

kronor.

Kronor.

Bekläd-

nads-

penningar.

Kronor.

Värdet

av

portion.

Kronor.

Ersättning

för ved

och ljus.

Kronor.

Generalsperson ...........................

8,000

7

2,555

Överste......................................

6,000

—

6

—

2,190

—

Överstelöjtnant...........................

4,500

—

5

—

1,825

—

Maj or.........................................

4,000

—

5

—

1,825

—

—

—

_

_

__

_

Kapten av 1. klassen ..................

3,400

—

4

—

1,460

—

—

—

_

_

_

_

Kapten av 2. klassen ..................

2,400

—

4

—

1,460

Löjtnant ....................................

1,500

—

3

—

1,095

—

_

_

_

_

_

_

Underlöjtnant eller fänrik............

720

—

3

—

1,095

—

_

_

_

_

_

_

Underofficer av 1. graden............

1,200

—

2

50

912

50

—

_

_

_

130

_

Underofficer av 2. graden............

1.100

—

2

12

773

80

—

—

_

_

100

_

Underofficers-futan lönetillägg.....

540

_

_

80

292

i

korpral (1. 1 , , , .

lönegraden jmed läSre d:0 >......

600

—

—

80

292

—

| 108

—

'') 255

50

_

—

för manskap) [med högre d:o s)......

660

—

—

80

292

—

1

*) Beloppet beräknat efter ett portionspris av 6S Bre med tiUägg av 10 % i tillägna Bekostnad, i ar)

Efter 9 års tjänst vid kustartilleriet.

8) Efter 12 års tjänst vid kustartilleriet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

officerare inom den lägsta graden, underlöjtnant (fänrik), någon mera

avsevärd förhöjning i begynnelseavlöningen. Dessa beställningshavare

uppnådde nämligen, i olikhet med det stora flertalet jämförliga civila

tjänstemän, fast avlöning vid en så låg levnadsålder som omkring 22 år,

vartill komme, att deras föregående utbildningstid vore relativt kort, att

deras egna kostnader för utbildningen vore jämförelsevis ringa samt att

de, enär de under utbildningstiden vore likställda med värnpliktiga, därunder

ägde åtnjuta enahanda förmåner som övriga värnpliktiga, såsom

naturaunderhåll eller ersättning därför samt penningbidrag och penningtillskott.

På grund härav föresloge de sakkunniga, att för underlöjtnant

(fänrik) lönen måtte bestämmas till 1,500 kronor samt dagavlöningen

efter 2 kronor för dag till 730 kronor, vadan begynnelseavlöningen i

sin helhet skulle utgöra 2,230 kronor. För den, som icke vunne befordran

till löjtnantsbeställning, innan tre år förflutit efter ingången av

året näst efter det, varunder officersanställning vunnits, borde emellertid

ligt 1918 års stater

göling i land). Kustartilleriet.

Inkvarteringsbidrag

Uppmuntrings-

penningar

Summa avlöning

i Stock- holm och

Göteborg.

å kust- fästning.

för

dag.

för

år.

i Stock- holm och

Göteborg.

å kust- fästning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,500

12,055

Generalsperson.

1,200

—

900

—

—

—

—

—

9,390

—

9,090

—

Överste.

1,000

—

600

—

—

—

—

—

7,325

-

6,925

—

Ö vers telöj tn ant.

1,000

—

600

—

—

—

—

—

6,825

—

6,425

—

Major.

500

—

400

—

—

—

—

-

5,360

—

5,260

—

Kapten av 1. klassen.

500

—

400

—

—

—

—

-

4,360

—

4,260

—

Kapten av 2. klassen.

400

—

300

—

—

—

—

2,995

—

2,895

—

Löjtnant.

400

—

300

—

—

—

—

—

2,215

—

2,115

—

Underlöjtnant eller fänrik.

300

—

240

—

—

—

—

—

2,542

50

2,482

50

Underofficer av 1. graden.

240

_

180

—

—

—

—

—

2,213

80

2,153

80

Underofficer av 2. graden.

f 1,490

25

1,430

25

1 Underofficers-(utan lönetillägg.

240

—

180

—

—

15

54

75

l 1,550

25

1,490

25

ESat h»" •>» ■>•

l 1,610

25

1,550

25

) för manskap)lmed högre d:o *).

rundat tal 70 öre.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Käcl. Proposition Nr 362.

till nämnda begynnelselön komma ett ålderstillägg å 300 kronor, Härigenom

skulle sluta vlöningen för underlöjtnant bliva 2,530 kronor.

Vad därefter beträffar avlöningen för löjtnant, skulle beloppet av

begynnelselönen enligt de grunder, varå lönesystemet vore byggt, motsvara

lönen jämte ålderstiilägget för underlöjtnant och sålunda utgöra

1,800 kronor. Härtill borde läggas dagavlöning till samma belopp, som

för närvarande utginge till innehavare av löjtnantsbeställning, 3 kronor

för dag eller 1,095 kronor för år. Begynnelseavlöningen i sin helhet

skulle således komma att utgöra 2,895 kronor eller samma belopp, som

motsvarade den nuvarande sammanlagda avlöningen för löjtnant vid

marinen (löjtnant av 1. klassen vid armén) med förläggning å annan

ort än Stockholm eller Göteborg. Dessa beställningshavare, de yngsta

löjtnanterna, komme sålunda vid förslagets tillämpning icke att omedelbart,

innan ålderstillägg hunnit intjänas, vinna någon förbättring i nu

utgående avlöning. Det oaktat hade de sakkunniga ansett, att beloppet

torde kunna finnas skäligt för löntagarna i fråga, vilkas beräknade levnadsålder

under den tid, berörda avlöning skulle till dem utgå, icke läge

högre än vid 25—27 år. De tre ålderstilläggen, som vore avsedda att

utgå till löjtnanter efter resp. 3, 6 och 9 år, hade de sakkunniga däremot

ansett böra tilltagas så pass höga, att dessa löntagare, i den mån

de kunde antagas bilda familj och därigenom få vidkännas högre levnadskostnader,

erhölle en effektiv förbättring i avlöningen. Ålderstilläggen

hade därför befunnits lämpligen böra bestämmas till vart och ett 400

kronor, och slutavlöningen för löjtnant skulle med tillämpning härav

komma att utgå med 4,095 kronor.

I sin framställning angående löneskalornas anordnande hade de

sakkunniga uttalat sig för att begynnelselönen för kapten måtte bestämmas

till samma belopp som lönen för löjtnant med inräknande av

de tre ålderstilläggen, och borde i enlighet härmed nämnda begynnelselön

sättas till (1,800 kronor + 3 x 400 kronor —) 3,000 kronor. Då det

gällt att avväga beloppet av den dagavlöning, som jämte nämnda lön

borde utgå till kapten, hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå,

att dagavlöningen måtte bestämmas till 5 kronor för dag eller 1,825

kronor för år. Härigenom komme kaptens begynnelseavlöning att bliva

4,825 kronor, vilket belopp med 565 kronor överstege den sammanlagda

nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen med förläggning å annan

ort än Stockholm och Göteborg.

Till nämnda begynnelseavlöning för kapten skulle enligt de allmänna

grunderna för de sakkunnigas förslag komma tre ålderstillägg

efter respektive 3, 6 och 9 år. De sakkunniga föresloge, att beloppet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

av de i fråga vätande ålderstilläggen måtte fastställas till vart och ett

500 kronor, varigenom kaptens slutavlöning komme att uppbringas till

6,325 kronor.

Huru stor procentuell löneförbättring det av de sakkunniga ifrågasatta

lönesystemet skulle tillföra arméns och marinens kompaniofficerare,

läte sig givetvis, efter vad de sakkunniga vidare anförde, icke exakt

beräkna, då för närvarande löneuppflyttningarna uteslutande skedde i mån

av uppkomna vakanser och till följd därav den tid, under vilken avlöning

åtnjötes i de olika löneklasserna, vore i hög grad växlande. Enligt

av de sakkunniga uppgjorda, på föreliggande statistiska uppgifter

rörande tjänstetiden i nämnda löneklasser grundade beräkningar syntes

man dock kunna antaga, att löneförbättringens belopp skulle komma att

i medeltal uppgå till omkring 17 procent för kaptener, omkring 25 procent

för löjtnanter och omkring 5 procent för underlöjtnanter (fänrikar);

dock skulle för marinens löjtnanter procenttalet ställa sig något lägre

på grund därav, att samtliga dessa nu vore i avlöningshänseende likställda

med löjtnanter av 1. klassen vid armén.

Då de sakkunniga sedan överginge till frågan om avlöningsbeloppen

för reg ementsofjicer sbeställning ärna, erinra de sakkunniga först, att, enligt

de i det föregående angivna grunderna för lönesystemets anordnande,

ålderstillägg icke skulle förekomma för någon av sagda beställningar

samt att därför hela avlöningen vid varje sådan beställning borde utgå

med allenast lön och dagavlöning till lika belopp för alla beställningshavare

i samma grad. Ehuru de sakkunniga på grund därav, att befordran

till regementsofficer alltid skedde efter urval och icke i någon

mån efter tur, saknat anledning ifrågasätta något sådant samband mellan

avlöningarna för kapten, major (kommendörkapten av 2. graden),

överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) och överste (kommendör),

som skulle motsvara de olika löneskalornas för kompaniofficerarna

ingripande i varandra, hade de sakkunniga dock funnit lämpligt undersöka,

om icke ökningarna i själva lönen för majorer och överstelöjtnanter

(kommendörkaptener) kunde så bestämmas, att de motsvarade

beloppet av ålderstillägg för kapten, eller 500 kronor. Härvid hade de

sakkunniga jämväl beaktat angelägenheten av att, jämsides med ökningen

i lön, för varje löneklass införa en förhöjning i dagavlöningen så

avpassad, att dagavlöningen i varje fall komme att utgöra omkring en

tredjedel av avlöningen i dess helhet.

I enlighet härmed och med beaktande därav, att en verklig avlöningsförbättring

borde komma till stånd för de olika slagen av rege
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

mentsofficersbeställningar, hade de sakkunniga stannat vid att föreslå

avlöningen sålunda:

för kommendörkapten av 2. graden (major):

Kronor.

Kronor.

lön ...........................................................................

5,000: —

dagavlöning å 6 kronor....................................

2,190: —

7,190: —

» kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant):

lön ..........................................................................

5,500: —

dagavlöning å 7 kronor..................................

2,555: —

8,055: —

» kommendör (överste):

lön ..........................................................................

7,000: —

dagavlöning å 8 kronor...................................

2,920: —

9,920: —

Jämfördes nämnda avlöningsbelopp med de nr

l utgående

samman-

lagda löneförmånerna för personal med förläggning till ort utom Stockholm

och Göteborg, respektive 6,425, 6,925 och 9,090 kronor, visade

det sig, att den löneförbättring för de olika grupperna av beställningar,

som de sakkunnigas förslag innebure, i procent av den nuvarande avlöningen

utgjorde:

för kommendörkapten av 2. graden (major).............................. 11 9 procent

» kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant)............... 16-3 x>

j> kommendör (överste)................................................................. 9‘l d

Avlöningsbeloppen för de olika regemente- och kompaniofficersbeställningarna

skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som

angives i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp

av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)

och dagavlöningen ävensom summan därav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

38

j lön ....

Kommendör, överste ...s

( dagavl.

Summa

Kommendörkapten av l.f ''ön ••••

gr., överstelöjtnant ...j dagavl.

Summa

Kommendörkapten av 2.j lön

gr., major ...............\ dagavl.

1

Kronor.

:

7,000 |

2,920

—

_

—

—

—

—

5,500

2,555

9,920

-

—

_

—

_

—

-

5,000

2,190

8,055

-

_

—

Summa

1 lön ....

Kapten........................{ _ ,

l dagavl.

Summa

( lön. ...

Löjtnant .....................{ . ,

( dagavl.

Summa

| lön ....

Underlöjtnant, fänrik ...J

t dagavl.

Summa

—

-

—

3,000

1,825

3,500

1,825

4,000

1,825

4,500

1,825

7,190

—

—

_

1,800

1.095

_

2,200

1,095

2,600

1,095

4,825

3,000

1,095

5,325

-

5,825

6,325

_

_

—

—

1,500

730

2,895

1,800

730

3,295

3,695

4,095

_

-

_

2,230

2,530

—

-

-

—

1 -

—

1 -

—

I fråga om avlöningen till generalspersoner och flaggman framginge

av vad de sakkunniga i det föregående anfört, att enligt de sakkunnigas

mening något ålderstillägg icke borde vid en definitiv lönereglering

tilläggas dessa beställningshavare utan att för dem, liksom för regementsofficerare,

borde lastställas allenast ett avlöningsbelopp, på lämpligt

sätt fördelat i lön och dagavlöning, att utgå oberoende av tjänstålder

i vederbörande beställning.

Vad beträffade beloppet av den avlöning, som vid en definitiv lönereglering

för dessa beställningshavare skulle kunna befinnas skälig, ville

de sakkunniga erinra, att av de civila befattningshavare, med vilka generalspersoner

och flaggmän väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal

fått sina avlöningar reglerade under de senare åren; för de flesta utginge

avlöningarna enligt grunder, som fastställts år 11)07 eller tidigare.

En jämförelse mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneBihang

till riksdagens protokoll JU 18. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Under
officerare.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

förmåner, som nu tillkomme generalspersoner och flaggman, syntes ådagalägga,

att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med

förenämnda civila befattningshavare.

Inom de sakkunniga hade visserligen röster höjts för att i förevarande

sammanhang borde avgivas förslag till en definitiv lönereglering

även för generalspersoner och flaggmän, att läggas till grund för en

tillfällig löneförbättring, och hade därvid särskilt av de officerare, vilka

efter vederbörligt förordnande haft att deltaga i de sakkunnigas överläggningar,

uttalats, att avlöningen för ifrågavarande beställningar borde

beräknas åtminstone till det för landshövdingar lägst utgående kontanta

lönebeloppet eller 13,000 kronor. Av skäl, som nyss anförts, och då

det syntes lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda

civila befattningshavare som generalspersoner och flaggmän komme till

stånd i ett sammanhang, både de sakkunniga stannat vid att nu icke

upptaga berörda spörsmål till prövning.

Enligt ett vid de sakkunnigas betänkande (sid. 429—433) fogat

protokoll har en av de tillkallade officerarna, kommendörkaptenen Lybeck,

särskilt uttalat sig rörande bland annat avlöningen till generalspersoner

och flaggmän.

Beträffande därefter avlöningsbeloppen för underofficerarna hade det

synts de sakkunniga vara oavvisligen nödvändigt, att den för dem avsedda

löneregleringen komme att medföra en verklig och effektiv förbättring

i deras ekonomiska ställning. Härvid hade hänsyn tagits till

att dessa beställningshavare för närvarande, i förhållande till andra statstjänstemän

med motsvarande ansvar och uppgifter, torde få anses vara

synnerligen lågt avlönade.

Då det gällt att bestämma begynnelseavlöningen för den grupp beställningar,

som vore avsedd att omfatta nuvarande sergeanter ävensom

underofficerare av 2. graden, hade de sakkunniga icke funnit skäl föreligga

att mera avsevärt avvika från den nuvarande lägsta underofficersavlöningen

vid flottan och kustartilleriet, eller 2,153 kronor 80 öre. I

enlighet härmed hade de sakkunniga velat föreslå, att nämnda begynnelseavlöning

sattes till 2,230 kronor, därav 1,500 kronor lön och 730

kronor dagavlöning. Härigenom skulle dagavlöningen, 2 kronor för

dag, komma att utgå med samma belopp, som för närvarande vore bestämt

för arméns sergeanter. Med detta förslag hade de sakkunniga

ock velat tillgodose ett av svenska underofficersförbundet uttalat önskemål,

att lägsta underofficersavlöningen måtte beräknas omkring 500

kronor högre än nuvarande avlöning för sergeant av 2. klassen (1,790

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

kronor). Beträffande underofficerare av 2. graden (ej maskinister) vid

marinen kunde det visserligen förefalla, som om begynnelseavlöningens

fastställande till 2,230 kronor skulle innebära en relativt obetydlig löneförbättring,

enär denna skulle komma att utgöra endast 7 6 kronor 20 öre.

Härvid borde dock beaktas, att dessa underofficerare, som vunne sin befordran

väsentligt senare än arméns sergeanter, med tillämpning av de

föreslagna grunderna för lönetursberäkningen endast undantagsvis skulle

komma att uppbära begynnelseavlöningen.

Vid bestämmande av ålderstilläggens belopp både det synts de sakkunniga

angeläget, att tillräcklig avlöning bereddes dem, som komme

att vid sin första underofficersbefordran tillträda ett eller flera ålderstillägg.

Då vidare den föreslagna anordningen av löneskalorna för underofficerarna

förutsatte, att dessa skalor komme att i mycket stor utsträckning

ingripa i varandra, syntes ålderstilläggen böra genomgående sättas lika

för de båda avlöningsgrupperna. Ålderstilläggen borde jämväl så avpassas,

att man erhölle en lämplig begynnelseavlöning för den högre, för

flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden samt fanjunkare avsedda

avlöningsgruppen. Denna synpunkt borde även beaktas vid bestämmande

av dagavlöningens belopp för den högre underofficersgruppen.

I enlighet härmed både de sakkunniga stannat vid att föreslå, att

ålderstilläggen för underofficerarna måtte genomgående bestämmas till

200 kronor samt att dagavlöningen för den högre underofficersgruppen

måtte fastställas till 3 kronor, eller 1 krona högre än för den grupp,

som skulle omfatta underofficerare av 2. graden och sergeanter. Härigenom

komme slutavlöningen för den lägre gruppen efter de fyra

ålderstilläggens intjänande att uppgå till 3,030 kronor (därav lön

1,500 kronor, fyra ålderstillägg å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning

efter 2 kronor = 730 kronor). Som begynnelselönen för

den högre gruppen skulle motsvara lönen med första ålderstillägget i

den lägre gruppen, komme sammanlagda begynnelseavlöningen för den

högre gruppen att bliva 2,795 kronor (därav lön 1,700 kronor och dagavlöning

efter 3 kronor = 1,095 kronor). Då nuvarande avlöningen å

annan ort än Stockholm och Göteborg utgjorde för underofficerare av

1. graden vid kustartilleriet (och för fanjunkare) 2,482 kronor 50 öre

samt för flaggunderofficer (ej maskinist) 2,481 kronor 5 öre, skulle löneförbättringens

belopp för sådana beställningshavare, som komme att tillträda

begynnelseavlöningen uti den i do sakkunnigas förslag upptagna

högre gruppen för underofficerare, bliva respektive 312 kronor 50 öre

och 313 kronor 95 öre. Slutavlöningen för samma grupp komme att

efter de fyra ålderstilläggens intjänande utgöra 3,595 kronor (därav lön

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda

personal
grupper.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

1,700 kronor, fyra ålderstillägg å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning

efter 3 kronor = 1,095 kronor).

Den föreslagna avlöningen för underofficerare skulle sålunda utgå

med de belopp, som framginge av följande tablå, i vilken för varje grupp

av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)

och dagavlöningen ävensom summan därav.

1

K r o

n o r.

Flaggunderofficer, underofficer [lön..............................

O

O

1,900

2.100

2,300

2,500

av 1. graden (fanjunkare) jdagavlöniug..................

—

1,095

1.095

1,095

1,095

1,095 |

Brimma

—

2,795

2 995

3,195

3,395

3.595

1

Underofficer av 2. graden (ser-Jlön..............................

1,500

1,700

1,900

2,100

2,300

Seanb l dagavlöning..................

730

730

730

730

730

—

Summa

2,280

2,430

2,630

2.830

3 030

- 1

Enligt beräkningar, vilka uppgjorts på grund av föreliggande statistiska

uppgifter, hade de sakkunniga funnit sig kunna förutsätta, att

den löneförbättring, som vid tillämpning av det ifrågasatta nya lönesystemet

skulle beredas arméns och marinens underofficerare, skulle

komma att i medeltal uppgå till omkring 40 procent av de nuvarande

avlöningarna.. I vissa fall skulle dock löneförbättringen ställa sig något

lägie. Särskilt gällde detta om marinen, vars underofficersbeställningar

av 2. graden vid armén motsvarades av sergeantsbeställningar i två särskilda

löneklasser med i vartdera fallet väsentligt lägre avlöning än den,

som för närvarande tillkomme underofficer av 2. graden.

Då de sakkunniga i det föregående yttrat sig om de riktlinjer, efter

vilka enligt de sakkunnigas åsikt en definitiv lönereglering för arméns

och marinens officerare och underofficerare borde anordnas, och därvid

fiamlagt särskilda förslag till löneskalor jämte sättet för lönetursberäknmg

ävensom avlöningsbelopp för olika beställningar, hade de sakkunniga

närmast asyftat, att lönesystemet skulle få tillämplighet å den rent

militära personal, som tillhörde stater, vilkas nuvarande organisationsoch

avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser från vad som

i allmänhet inom armen och marinen vore gällande. Undantag från

de föreslagna löneskalorna syntes emellertid bliva av nöden beträffande

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

vissa grupper av beställningshavare. Dit hörde bland annat, beträffande

marinen, maskinistunderofficerarna i de båda nuvarande lönegraderna.

Dessa beställningshavare äga, efter vad de sakkunniga erinra (sid.

287—288), sedan gammalt åtnjuta högre avlöning än övriga med dem

eljest likställda underofficerare vid flottan. Denna meravlöning utgöres

för flaggmaskinist, i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 240

kronor såsom ökning av den fasta lönen och 35 öres höjning i dagavlöningen,

alltså tillhopa 367 kronor 75 öre, samt för underofficer av 2.

graden, maskinist, i jämförelse med annan underofficer av 2. graden, av

en ökning i dagavlöningen med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år.

Under de sakkunnigas överläggningar hade det satts i fråga, huruvida

icke vjd lönesystemets omläggning maskinistunderofficerarnas särställning

borde helt upphävas, i vilket fall de vanliga löneskalorna med däri upptagna

avlöningsbelopp skulle oförändrade tillämpas även på ifrågavarande

underofficerare. I motsats härtill hade även den meningen funnit förespråkare,

att maskinistunderofficerarna borde vid en definitiv lönereglering

få behålla en viss merinkomst. I sådant fall skulle man eventuellt kunna

anordna saken så, att de allmänna löneskalorna erhölle tillämpning även

å maskinistunderofficerarna, men att dessa därutöver finge åtnjuta särskilda

yrkesarvoden, utgående antingen med belopp, som ungefär skulle

motsvara den nuvarande meravlöningen, eller tilläventyrs efter andra

grunder.

Av handlingar, som för de sakkunniga varit tillgängliga vid fiillgörandet

av deras uppdrag, hade inhämtats, att frågan, huruvida maskinistunderofficerarna

borde på grund av tjänstgöringens art och därmed förenat

ansvar eller med hänsyn till den särskilda yrkesskicklighet, som

givetvis måste hos dem fordras, fortfarande bibehållas vid en högre avlöning

än andra underofficerare vid flottan, bland såväl flottans myndigheter

som de olika intresserade personalgrupperna varit föremål för

delade meningar.

På grund härav och då de sakkunniga under föreliggande förhallanden

icke varit i tillfälle att i ärendet verkställa den noggranna utredning,

som skulle varit erforderlig för frågans bedömande och vilken

borde inriktas på vissa med organisationen och rekryteringen av flottans

olika underofficersgrupper sammanhängande spörsmål, hade de sakkunniga

funnit sig i frågans nuvarande läge icke böra göra ett bestämt uttalande,

huruvida eller i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som

nu tillkomme maskinistunderofficerarna, borde bibehållas vid eu definitiv

lönereglering.

Maskinistunderofficerare

vid flottan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Underofficers Därest personal, som innehaft fast anställning såsom manskap och

officersbestäii- sedermera befordrats till underofficersbeställning, erhölle utsträckt möjning.

lighet att vinna anställning såsom officer, skulle det givetvis, anföra de

sakkunniga, vid tillämpning av ett lönesystem, anordnat enligt de ifrågasatta

riktlinjerna, bliva nödvändigt att meddela särskilda föreskrifter

om den avlöning, som borde tillkomma officer, vilken erhållit sin anställning

i nu angiven ordning.

Utan att närmare ingå på denna fråga hade de sakkunniga velat

uttala, att vid genomförandet av utvidgad möjlighet för underofficer att

övergå till officersbeställning torde i nu förevarande hänseende böra

stadgas, att underofficer, som sålunda befordrades, skulle äga rätt att

vid övergången bibehålla sin tidigare invänta avlöning. Om den fortsatta

utredningen därtill skulle giva anledning, borde dessutom tagas i

övervägande, huruvida och i vad mån till officer befordrad underofficer

borde för uppflyttning till högre avlöning än den, som av honom innehades

i anställning såsom underofficer, tillgodoräkna sig den tjänstetid,

han såsom underofficer innehaft sistnämnda avlöning.

Ehuru det visserligen under nuvarande förhållanden endast sällan

förekomma, att underbefäl, som innehaft fast anställning under så lång

tid, att underofficersbefordran vunnits, överginge till officersanställning,

syntes i fråga om den tillfälliga löneförbättring, som nu vore å bane,

böra meddelas ett stadgande av innebörd att den, som på angivet sätt

överginge från underofficers- till officersbeställning, icke skulle lida minskning

i den honom såsom underofficer tillkommande avlöningen, däri inräknat

tillfällig löneförbättring.

Ci“är Vad de sakkunniga i det föregående anfört därom, att rekryteringspereona''

och befordringsförhållandena för viss militär personal vid armén och

marinen vore sådana, att det ifrågasatta lönesystemet icke syntes utan

vidare kunna å densamma vinna tillämpning, gällde även flertalet av

den civilmilitära personalen.

Beträffande marinens civilmilitära personal hade emellertid marinintendenturkårens

beställningshavare av officers tjänsteklass, med undantag

av advokatfiskalen vid Karlskrona station, för närvarande samma avlöningar,

som tillkomma officerare i de olika graderna. Inträde i kåren

skedde efter en utbildning, som till tiden ungefär motsvarade den, vilken

erfordrades för anställning som fänrik vid flottan, och kunde beställning

såsom marinunderintendent vinnas under hösten på tredje året efter avlagd

studentexamen. Av dessa skäl och då beställningarna i de olika

tjänsteklasserna vid marinintendenturkåren vore uppförda i ungefär sam
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

39

ma proportion sinsemellan som officersbeställningarna i olika grader vid

flottan, hade de sakkunniga funnit hinder icke böra möta för att vid en

definitiv lönereglering enligt det av de sakkunniga skisserade lönesystemet

låta detsamma få omedelbar tillämpning på marinintendenturkåren.

Beträffande en del av de nuvarande löntagarna vid denna kår syntes

emellertid särskilda övergångsbestämmelser bliva erforderliga.

I fråga om mariningenjörkåren och poliskåren anföra de sakkunniga,

att de nuvarande avlöningsförhållandena äro reglerade efter andra grunder

än dem, som gälla de rent militära löntagarna, och att vid en definitiv

lönereglering för dessa kårer det allmänna lönesystemet icke torde

utan väsentliga jämkningar -kunna komma till användning.

Vad slutligen anginge marinläkarkårens personal syntes det föreslagna

lönesystemet kunna i sin helhet tilllämpas å vissa beställningshavare.

Dessa vore marinöverläkaren och förste marinläkarna, vilka för närvarande

i avseende å tjänsteställning och avlöning vore likställda med kommendör

respektive kommendörkapten av 1. graden. För marinläkarna

av 1. graden, vilka åtnjöte begynnelseavlöning lika med kaptener av 1.

klassen och därutöver ålderstillägg, liksom för marinläkarna av 2. graden

och marinläkarstipendiaterna, vilka samtliga tillsattes efter ansökan

och vilkas avlöningsförhållanden vore reglerade efter helt olika grunder

än som gällde för officerskårerna, hade de sakkunniga funnit det ifrågasatta

nya lönesystemet icke kunna oförändrat tillämpas, utan syntes för

dem särskilda löneskalor och avlöningsbelopp böra uppgöras vid en definitiv

lönereglering.

De sakkunniga övergå härefter till att yttra sig om huru avlöningsförhållandena

för innehavare av manskapsbeställningar i 1. lönegraden

(underofficerskorpraler) vid marinen skulle kunna ordnas vid genomförande

av en definitiv lönereglering efter de riktlinjer, som förut av de

sakkunniga angivits.

Av andra sakkunniga, vilka enligt nådiga bemyndigande!! den 11

juni och den 19 november 1915 varit inom sjöförsvarsdepartementet tillkallade

för att verkställa förberedande utredning och uppgöra preliminärt

förslag beträffande frågan om lönereglering för marinens personal m. m.,

hade uttalats, att likställighet i avlöningshänseende mellan underofficerspersonalen

vid å ena sidan marinen och å andra sidan armén icke vore

lätt att åvägabringa. Det vore nämligen icke nog därmed, att motsvarande

lönegrader avlönades lika; befordringsförhållandena måste också

ställa sig lika, och dessa påverkades i sin ordning bland annat av proportionen

mellan de olika lönegraderna.

Underofficerskorpraler

(manskap i 1.

lönegraden).

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Vad sålunda framhållits rörande antalet beställningar i underofficersgraderna

gällde emellertid även proportionen mellan å ena sidan antalet

underofficerare och å andra sidan antalet manskapsunderbefäl, vid armén

furirer av 1. klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden, från

vilka underofficerarna rekryteras. En granskning av förhållandet mellan

antalet underofficerare i de särskilda löneklasserna samt antalet av nyssnämnda

manskapsunderbefäl vid armén, flottan och kustartilleriet uppvisade

i stort sett följande jämförelsetal:

Armén.

Flottan.

Kustartilleriet.

Fanjunkare, flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden

i

i

i

Sergeanter av 1. klassen *

J-underofficerare i 2. graden ...

» ■» 2. » )

i 1 1

l i 1

2

2

Furirer av 1. klassen och manskap i 1. lönegraden (under- officerskorpraler)......

i

3

35

Av tillgängliga statistiska siffror framginge, att nämnda proportioner

i hög grad påverkade befordringsförhållandena, i det att, medan anställning

såsom furir av 1. klassen och beställning med lön i 1. lönegraden

vid marinen i stort sett kunde nås vid ungefär lika ålder, levnadsåldern

för manskapsunderbefälet vid vinnande av första befordran

till underofficers grad i medeltal vore 27''3 år vid armén, 33’4 år

vid flottan och 30i år vid kustartilleriet. Det föreslagna lönesystemet

med dess i varandra ingripande löneskalor för de två grupperna

underofficerare (fanjunkare, flaggunderofficerare och underofficerare

av 1. graden å ena ävensom sergeanter och underofficerare

av 2. graden å andra sidan), kunde visserligen med den för systemets

tillämpning antagna förutsättningen, att den, som befordrades till lägsta

underofficersbeställning, finge för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig

viss del av sin tjänstetid i beställning såsom furir av 1. klassen respektive

manskap i 1. lönegraden, möjliggöra likställighet för personalen,

när den en gång vunnit befordran till underofficersbeställning. Men givet

vore dock, att de organisatoriska förhållanden, vilka tagit sig uttryck i den

angivna olikheten i proportionen mellan antalet beställningar i de särskilda

graderna, skulle komma att fortfarande i fråga om befordringarna

leda till en avsevärd ojämnhet, vars ekonomiska följder icke kunde helt

undanröjas genom en omläggning av lönesystemet. För att marinens

manskapsunderbefäl skulle kunna efter eu ungefär lika lång tjänstetid som

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

motsvarande underbefäl vid armén vinna befordran till beställning i den lägre

av nyssberörda två underofficersgrupper, skulle det följaktligen bliva nödvändigt

att i marinens stater göra sådan ändring, att visst antal nuvarande

beställningar i 1. lönegraden för manskap ersattes med underoflicersbeställningar.

Förslag härom hade ock blivit väckt, och komme

de sakkunniga, som genom nådig remiss anbefallts att yttra sig i detta

ärende, att däröver avgiva särskilt utlåtande.

Beträffande åter de beställningshavare, vilka lika med det nuvarande

manskapet i 1. lönegraden skulle fortfarande uppbära lägre avlöning än

underofficerare, både de sakkunniga tänkt sig, att de efter den definitiva

löneregleringen borde liksom det övriga manskapsunderbefälet komma i

åtnjutande av vissa förmåner in natura. I övrigt skulle dessa beställningshavares

avlöning utgå kontant med avlöningsformerna lön, dagavlöning

och ålderstillägg och på det sätt avpassad, att det kontanta beloppet

med tillägg av naturaförmånernas värde komme att vid personalens befordran

till underofficersbeställning medgiva, att en var befordrad vunne

skälig avlöningsförbättring vid åtnjutande av den med beställning av

sistnämnda slag förenade lön och dagavlöning jämte det eller de ålderstillägg,

som borde tillkomma honom enligt förut angivna grunder.

Flottans sjömanskår tillhörande kockar eller hovmästare, korpraler, som

visat framstående skicklighet i egen yrkesgren, kunde inom bestämt

antal tilldelas antingen underofficers av 2. graden löneförmåner eller

löneförmåner såsom för manskap i 1. lönegraden. I sådant avseende vore

till respektive stater för år 1918 för dels flottans underofficerskår dels

flottans sjömanskår fogade anmärkningar av innehåll att för ändamålet

anvisats högst 6 löner av det förra slaget och högst lika många av det

senare slaget, ävensom att vad som vore odisponerat av det medelsbelopp,

som erfordrades för beredande, på sätt nyss är sagt, åt dylik personal av

löneförmåner i likhet med underofficer av 2. graden, finge användas för att

tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i sjömanskårens 1.

lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock med

det förbehåll, att antalet härigenom avlönade kockar och hovmästare i

sjömanskårens 1. lönegrad ej finge överstiga antalet av de för ändamålet

disponibla underofficerslönerna.

Huru, därest en dylik anordning funnes böra bliva bestående efter

införandet av ett nytt lönesystem för underofficerare och eventuellt underofficerskorpraler

(manskap i 1. lönegraden), det kunde låta sig göra att inpassa

dessa löntagare i det nya lönesystemet borde vid en definitiv lönereglering

närmare undersökas.

Bihang till riksdagens protokoll l!>18. I samt. 322 höft. (Nr 362.) 0

Kockar och

hovmästare,

korpraler.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda

avlöningsföt

måner.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Sedan i det föregående angivits de allmänna grunder, på vilka

enligt de sakkunnigas mening ett lönesystem för officerare och underofficerare

samt viss annan personal borde vid en definitiv lönereglering

uPpkyggas, komme de sakkunniga nu närmast att yttra sig om vissa avlöningsförmåner,

som enligt gällande bestämmelser tillkomme vederbörande

personal antingen på grand av tjänstgöring av särskild art eller som

ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader. I sammanhang

därmed komme de sakkunniga att ifrågasätta, huruvida icke en

eller annan förmån, som för närvarande icke tillkomme beställningshavare

inom ifrågavarande grupper, tilläventyrs borde vid en definitiv lönereglering

beredas dylik personal.

Bland de förmåner, som utöver den ordinarie avlöningen utginge till

personal vid marinen, komme i främsta rummet det s. k. sjötillägget.

De sakkunniga hava i betänkandet (sid. 89—94) angivit, med vilka belopp

och under vilka förutsättningar sjötillägget utgår, och torde här få hänvisas

till denna redogörelse.

De sakkunniga hade givetvis icke kunnat underlåta att taga i övervägande,

huruvida ifrågavarande urgamla avlöningsform, med vilken

torde hava avsetts att bereda personalen någon ersättning för den särskilt

krävande tjänstgöringen till sjöss och med sådan tjänstgöring förenad

risk och ansvar, men icke för de av denna tjänstgöring föranledda

särskilda kostnaderna, numera borde uteslutas ur marinens lönesystem.

Därest man i främsta rummet lade vikt vid önskvärdheten av att

vinna likformighet mellan arméns och marinens avlöningsförhållanden,

borde det utan tvivel tillses, att sjötillägget kunde för framtiden upphöra

att utgå, men vissa skäl av mera reell natur syntes starkt tala för

dess bibehållande.

I detta avseende hade i främsta rummet åberopats, att den tjänstgöring,

som ålåge personalen ombord, vore av betydligt mera ansträngande

beskaffenhet än vad fallet vore i land och ofta nog knappast lämnade

någon del av dygnet fullt ledig. Såsom eu faktor att taga i betraktande

hade vidare framhållits det synnerligen stora ansvar, som påvilade den

till sjötjänstgöring kommenderade personalen. De särskilda förhållanden,

under vilka sjötjänstgöring fullgjordes och vartill någon motsvarighet icke

i fred förekomme vid armén, borde därför betinga någon särskild gottgörelse.

På enahanda sätt gällde i fråga om handelsflottan, att där anställd

personal i regel betingade högre avlöningsförmåner än som utginge till närmast

jämförlig personal med anställning i land. -— Det hade jämväl anförts,

att beställningshavare vid marinen, som beordrades till tjänstgöring ombord,

därigenom kanske oförberett och för avsevärd tid framåt rycktes bort från

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

sitt hem och sin omgivning, vilket ofta nog kunde för honom och hans

familj medföra betydande ekonomiska svårigheter. För att göra tjänstgöringen

ombord mera eftersträvad kunde det även ur tjänstens synpunkt

anses förmånligt, att densamma vore förenad med någon ekonomisk fördel.

De sakkunniga hade icke kunnat underkänna de synpunkter, som

sålunda framförts, och hade för sin del icke funnit tillräckliga skäl vara

anförda för sjötilläggets avskaffande. Det borde jämväl erinras, att riksdagen

vid två särskilda tillfällen tagit ståndpunkt till förevarande fråga, i det

att riksdagen dels år 1876, med avvikelse från Kungl. Maj:ts i ärendet

framlagda förslag, bibehöll sjöavlöning för flottans personal, dels år 1902

avslog väckt förslag om nedsättning av sjötillägget för officerare.

De bestämmelser, som nu gällde rörande sjötilläggets belopp och

sättet för dess utgående i särskilda fall, syntes emellertid vid en definitiv

lönereglering böra överses och förenklas.

I betänkandet (sid. 94—96) hava de sakkunniga omnämnt vissa

förmåner, som under sjökommendering tillkomma marinens personal

och vilka hava avseende på kosthållet ombord, såsom dietpenningar,

skeppsportion och ersättning därför, mässpenningar och servisbidrag. Om

dessa förmåner, som närmast vore jämförliga med s. k. tillfällig avlöning

vid armén, syntes i ännu högre grad än i fråga om den tillfälliga

avlöningen vid armén gälla, att det för vinnande av större rättvisa för

personalen samt önskvärd enkelhet och reda i avlöningsbestämmelserna

måste anses trängande, att reglerna för åtnjutande av dylika ersättningar

omlades. Vid en dylik omläggning, som lämpligen syntes kunna ske i

sammanhang med en definitiv lönereglering, borde enligt de sakkunnigas

mening tagas i övervägande, huruvida icke samtliga kontanta förmaner

av ifrågavarande slag borde sammanföras att utgå såsom dagtraktamente

eller möjligen under någon annan benämning.

De sakkunniga hade förut (jfr sid. 13 här ovan) uttalat sig för att

den förmån av uppmuntringspenningar, som nu tillkomme marinens

manskap, måtte för manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler) få

vid en definitiv lönereglering uppgå i lön och dagavlöning. Vid- sådant

förhållande skulle någon förhöjning av uppmuntringspenningar givetvis

icke vidare kunna förekomma vid sjökommendering.

I samband med en omarbetning av gällande bestämmelser rörande

särskilda förmåner av det slag, varom nu vore fråga, borde även

komma i betraktande, huruvida ändrade föreskrifter erfordrades rörande

rese- och traktamentsersättning till personal vid marinen under tjänstgöring

utom förläggningsorten eller i fråga om den flyttningslijälp, som i vissa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Avdrag för

naturaförmåner.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.

fall åtnjötes av dylik personal. Likaledes kunde ifrågasättas, huruvida

missräkningspenningar borde vid marinen utgå i andra fall än hittills

medgivits.

Beträffande sådana förmåner som ekipering shjälp, tillhandahållande

genom statens försorg av vissa effekter samt rätt att från matinrättning eller

förråd mot ersättning utbekomma proviantartiklar m. m. hava de sakkunniga

för arméns de! gjort vissa uttalanden, vilka i huvudsak åsyfta en

närmare utredning av förevarande spörsmål, och såvitt marinen angår i

tillämpliga delar åberopat vad sålunda anförts i fråga om armén. Härvid

erinra de sakkunniga, att fragan om tillhandahållande av vissa för

tjänstgöringen erforderliga effekter torde äga mindre betydelse för flottan

än för kustartilleriet.

Vad slutligen anginge den ersättning, som tillkomme viss personal

för så speciell tjänstgöring som vid marinens flygvapen eller

för utförande av dykning sarbete, hade de sakkunniga icke funnit något

att erinra mot att dylik ersättning även vid en definitiv lönereglering

komme att bibehållas, men hade de sakkunniga icke kunnat i förevarande

sammanhang ingå på ett närmare bedömande av denna fråga.

De sakkunniga hade i det föregående (jfr sid. 11 — 12 här ovan)

uttalat sig för att inkvarteringsbidraget vid marinen, liksom inkvarterings-

och servisbidragen vid armén, måtte vid en definitiv lönereglering

uteslutas ur lönesystemet och i huvudsak ersättas genom ökning av lönen

eller dagavlöningen. För personal, som erhölle fri bostad, borde i

sådant fall vissa avdrag göras å avlöningen.

Efter vilka regler sådana avdrag borde ske vore de sakkunniga icke

i-tillfälle att nu närmare angiva, men borde därvid största möjliga rättvisa

åstadkommas mellan de löntagare, som hade bostad in natura, och

dem, som icke åtnjöte sådan förmån. Frågans lösning måste vidare i

väsentlig män bliva beroende på huruvida ortstillägg komme att vid en

definitiv lönereglering införas i det militära lönesystemet och, i sådant

fall, huru dessa ortstillägg komme att bestämmas. Därest med ortstillläggen

avsåges att allenast täcka den ökade kostnad för hjTa, som betingades

av förhållandena på särskilda orter, torde det ligga närmast till

hands, att löntagare, som erhölle bostad in natura, finge avstå ortstilllägget

jämte någon del av lönen; skulle åter ortstillägget så tillmätas,

att detsamma skulle täcka ej blott den högre hyreskostnaden å viss ort,

utan jämväl i större eller mindre mån den stegring i övriga levnads
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.

kostnader, som å orten vore förhanden, borde tydligen andra regler bliva

gällande i fråga om avdraget. Bland andra spörsmål, som vid en definitiv

lönereglering borde i detta sammanhang tagas i övervägande, vore

frågan, huruvida avdragets belopp borde sättas i visst förhållande till

bostadens storlek och beskaffenhet i övrigt.

Åven de ersättningar, som utginge till underofficerare vid marinen för

ved och ljus (till underofficerare vid armén för bränsle och lyse), syntes,

på sätt de sakkunniga förut angivit, vid en definitiv lönereglering böra

uteslutas ur lönesystemet och i huvudsak ersättas genom höjning av lön

och dagavlöning. I sådant fall borde givetvis personal, som åtnjöte

dylika förmåner in natura, få vidkännas avdrag å avlöningen med belopp,

vilka borde bliva beroende på närmare utredning.

Beträffande slutligen de till underofficerskorpraler nu utgående förmånerna

av beklädnad och portion, hade de sakkunniga i det föregående

anfört, att enligt de sakkunnigas mening dessa förmåner borde för underofficerskorpraler

liksom för övrigt manskap allt fortfarande utgå in natura.

Ifrågavarande förmåner skulle således icke föranleda något avdrag å

avlöningen för underofficerskorpraler. I de fall, då dylika beställningshavare

icke kunde begagna sig av berörda naturaförmåner eller efter

medgivande berättigades att frånträda desamma, syntes ersättning därför

böra utgå efter enhetliga grunder.

De sakkunniga övergå härefter till att yttra sig om de avlöningsvillkor,

som borde uppställas i samband med eu definitiv lönereglering

för den personal, om vilken nu är fråga, och anföra härom:

I sitt utlåtande angående de ifrågasatta provisoriska löneregleringarna

för viss till armén och marinen hörande personal hade statsutskottet

vid 1917 års riksdag uttalat, att särskilda villkor för lönernas

åtnjutande borde föreläggas riksdagen till godkännande, på sätt som i

allmänhet skedde i fråga om civila tjänstebefattningar.

För vissa civilmilitära beställningar hade avlönings villkor likartade

med dem, som i regel plägade föreskrivas beträffande civila befattningar,

av riksdagen redan fastställts i sammanhang med beslut om lönereglering

för ifrågavarande beställningshavare; detta vore fallet, vad marinen

anginge, med mariniäkarkåren (svensk författningssamling år 1911 nr

35) ävensom mariningenjörs- och marinintendenturkårerna. Beträffande

åter övriga civilmilitära beställningshavare vid marinen och den rent militära

personalen gällde, att några dylika villkor i regel ej av riksdagen

fastställts.

Avlönings
villkor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Det borde dock erinras, att de för arméns liksom för marinens personal

gällande pensioneringsgrnnder, genom vilka bland annat stadgats

skyldighet för personalen att vid viss ålder avgå från tjänsten, tillkommit

under riksdagens medverkan.

Om sålunda riksdagen, vad försvarsväsendets på stat uppförda personal

anginge, endast i undantagsfall beslutat särskilda villkor för avlönings

åtnjutande, följde därav ingalunda, att dylika villkor för ifrågavarande

personal saknats; tvärtom hade i berörda hänseende bestämmelser

av delvis mycket detaljerad natur vid olika tillfällen meddelats av Kungl.

Maj:t. Flertalet av dessa bestämmelser torde vara grundade på uttalanden

i de framställningar, som förelagts riksdagens vid äskande av erforderliga

anslag.

Vad armén beträffade, vore nu gällande bestämmelser på hithörande

område i huvudsak sammanförda i det av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet

för armens avlöning under fred (fredsavlöningsreglementet)

den 11 oktober 1907 med däri sedermera vidtagna ändringar; motsvarande

för marinen gällande bestämmelser återfunnes i det likaledes av

Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för marinen. Av ovanberörda inom

sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga (se sid. 39 här ovan) hade

emellertid år 1916 framlagts förslag till särskilt avlöningsreglemente

även för marinens del. Detta förslag hade dock icke av Kungl. Maj:t

slutligt behandlats.

De sakkunniga an Båge sig icke böra i förevarande sammanhang närmare

ingå på frågan om de särskilda avlöningsvillkor, som nu gällde

eller vid eu definitiv lönereglering borde bliva gällande för ifrågavarande

personal, utan ville här inskränka sig till att något skärskåda vissa förhållanden,

som kunde anses vara av särskild betydelse.

Vad marinen beträffade, vore officerare vid såväl flottan som kustartilleriet

underkastade förflyttning på enahanda sätt, som gällde bland

annat i fråga om officerare vid generalstaben, fortifikationen och intendenturkåren.

I olikhet härmed vore underofficerare vid marinen, vilka

utnämndes till dylik befattning vid viss station, icke skyldiga att låta

sig förflyttas från den ena till den andra stationen.

Beträffande rätt att med beställning å stat förena annan befattning

eller särskilt uppdrag vore bestämmelser meddelade för vissa av marinens

civilmilitära kårer. Såvitt anginge den i de sakkunnigas betänkande behandlade

militära personalen — officerare, underofficerare och underofficerskorpraler

med lön i 1. lönegraden för manskap — syntes dylika

bisysslor förekomma i ringa utsträckning och i mindre utsträckning vid

marinen än vid armén; enligt de inkomna statistiska uppgifterna skulle

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungt. Maj ds Nåd. Proposition Kr 362.

nämligen vid marinen högst 27 officerare (7-o procent av uppgiftslämnarna)

och 3 underofficerare (0''4 procent) hava innehaft sådana bisysslor,

att tillstånd därtill skolat enligt eljest gängse regler sökas hos överordnad

myndighet.

Angående åtnjutandet av de särskilda avlöningsförmåner, som tillhörde

marinens lönesystem, innehölle reglementet för marinen detaljerade

föreskrifter. De sakkunniga ville endast erinra, att beträffande rätt för

marinens officerare och underofficerare att i andra fall än vid verklig

tjänstgöring uppbära dagavlöning meddelats i Iruvudsak enahanda föreskrifter,

som gällde för motsvarande personal vid armén. I händelse av

sjukdom finge sålunda dagavlöning bibehållas under eu tid ej överstigande

60 dagar för varje sjukdomsfall; varade sjukdomen längre

tid än 60 dagar, ankomme det på vederbörlig prövning, huruvida på

grund av bevekande omständigheter dagavlöning finge utöver nämnda

tid bibehållas eller skulle i sin helhet eller till någon del avstås. Av

marinens civilmilitära personal hade flertalet tillerkänts rätt att åtnjuta

semester enligt i huvudsak samma grunder, som tillämpades inom den

civila förvaltningen. Beträffande manskapet vore stadgat, att vid tjänstledighet

för sjukdom skyldighet att frånträda dagavlöningen icke inträdde

förrän för varje sjukdomsfall frånvaron från tjänstgöringen översköte

180 dagar.

Vid prövning av rätt för personal vid marinen att komma i åtnjutande

av ålderstillägg, där dylik förmån ifrågakomme, torde i huvudsak

enahanda regler tillämpas, som för civila verk vore gällande.

De sakkunniga ansåge det självfallet, att vid genomförande av en

definitiv lönereglering för arméns och marinens ifrågavarande personal

särskilda föreskrifter, på sätt inom den civila förvaltningen plägat ske,

borde meddelas angående rätt att åtnjuta de genom löneregleringen bestämda

avlöningsförmånerna. Därvid borde frågan om personalens skyldighet

att underkasta sig förflyttning vederbörligen klarläggas. Beträffande

rätt för personalen att med innehavande beställning förena annan

befattning torde vid en dylik lönereglering böra meddelas bestämmelser

likartade med dem, som lända till efterrättelse för de civila förvaltningsgrenarna.

Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke nu gällande

stadganden om rätt att i vissa fall behålla dagavlöningen borde jämkas

till större överensstämmelse med vad som tillämpades på det civila området.

I fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg

syntes jämväl böra införas sedvanliga föreskrifter därom, att vederbörande

löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid, som erfordrades

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Pensions

frågan.

Marinförvalt
ningens
yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller,

på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag.

Vissa nu berörda spörsmål krävde emellertid en ingående utredning,

varvid hänsyn givetvis borde tagas till de egenartade förhållanden, under

vilka arméns och marinens personal fullgjorde sin tjänstgöring och

vilka tilläventyrs kunde på åtskilliga punkter påkalla avvikelser från de

regler, som fastställts för civila befattningshavare.

Huruvida de föreskrifter av nu berörda slag, som borde förknippas

nied en definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen, lämpligen

borde taga formen av »villkor och bestämmelser för åtnjutande av

avlöningsförmåner» enligt de nya staterna eller, såsom skett beträffande

vatten fallsverken och kommunikationsverken, sammanfattas i särskilda

avlöningsreglementen att föreläggas riksdagen till antagande, vore tydligen

ett spörsmål av uteslutande formell innebörd.

Beträffande den personal, som skulle bliva delaktig av den tillfälliga

löneförbättringen, men komme att avgå från tjänsten, innan eu definitiv

lönereglering bleve genomförd, hava de sakkunniga slutligen uttalat

sig för att frågan om beredande av tillfällig pensionsförbättring för nämnda

personal måtte göras till föremål för utredning. Till undvikande av den omgång

och tidsutdräkt, som givetvis skulle uppkomma, därest var je ärende

rörande dylik pensionsförbättring måste underställas riksdagens prövning,

ansåge de sakkunniga förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så,

att under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt

vilka pensionstillägg kunde av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad

myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden

avginge från tjänsten.

Marinförvaltningen har i sitt den 8 april 1918 avgivna utlåtande

gjort den anmärkningen mot grunderna för den tänkta slutliga löneregleringen,

att även om den i betänkandet anställda jämförelsen mellan

civila och militära befattningshavare finge anses riktig, vid utmätande

av avlöningsbeloppen hänsyn syntes icke hava tagits till åtskilliga för

nu ifrågavarande personal säregna tjänstgöringsförhållanden, som medförde

ekonomiska uppoffringar eller framtida ogynnsam ekonomisk ställning

utan motsvarighet beträffande civila befattningshavare. Marinförvaltningen

ville härvid inskränka sig till att allenast omnämna, hurusom

skyldigheten att i tjänsten bära och underhålla uniform medförde

betydliga utgifter, som motsvarande civila personal icke behövde vid
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

49

kännas, att den militära personalen vore i utövningen av sin tjänst

underkastad förflyttningar och andra ofta hastigt påkommande rubbningar,

som medförde ekonomiska uppoffringar utan motsvarighet för

de jämförda civila tjänstemännen, samt att pensionsåldern för nu ifrågavarande

personal inträdde långt tidigare än för civila tjänstemän, därvid

tillika pensionen fastställts till alltför ringa belopp. Vid en definitiv

lönereglering borde behörig hänsyn tagas till dessa förhållanden. Härjämte

ansåge sig marinförvaltningen böra uttala det önskemålet, att vid

en definitiv lönereglering avlöningstekniken måtte förenklas.

Arméförvaltningen åter har i sitt utlåtande den 6 april 1918 anfört, Arméforvaitatt

då de sakkunnigas betänkande, i vad det avsåge riktlinjer för eu ylande,

definitiv lönereglering, icke förelåge till slutlig prövning, arméförvaltningen

ej för närvarande torde behöva yttra sig därom. Arméförvaltningen

finge emellertid i detta sammanhang uttala, att det syntes ämbetsverket

synnerligen angeläget, att förslag till sådan lönereglering snarast

möjligt bleve utarbetat och framlagt för behandling i vederbörlig ordning,

och ansåge sig ämbetsverket böra framhålla önskvärdheten av att

avlöningsbestämmelserna vid genomförande av en definitiv lönereglering

gjordes så enkla och lätta att tillämpa som möjligt. Härvid torde de

erfarenheter kunna utnyttjas, vilka kunde vinnas under den tid av ett

eller annat år, då den tillfälliga löneregleringen kunde komma att tilllämpas,

innan fullständigt förslag till definitiv lönereglering hunne utarbetas.

Att en genomgripande lönereglering för den personal vid armén Departementsoch

marinen, varå de sakkunnigas förslag har avseende, är i hög grad cAc/>,‘''

av behovet påkallad, torde näppeligen kunna bestridas. Frågan om en

definitiv lönereglering för denna personal föreligger emellertid ännu

icke i det skick, att den kan företagas till avgörande. De förslag angående

förbättring av den militära personalens löneförhållanden, som

förelädes 1917 års riksdag, avsågo allenast eu provisorisk lönereglering

för nämnda personal, och sedan riksdagen, med avslag å Kung]. Maj:ts

framställningar, på 1918 års stat anvisat medel till avsättning för beredande

av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och

marinen under år 1918, är det givetvis endast under den tillfälliga löneförbättringens

form, som ett upphjälpande av personalens löneförhållanden

nu kan komma till stånd.

Mot de för 1917 års riksdag framlagda förslagen till provisorisk

lönereglering för viss personal vid armén och marinen gjordes av stats
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 322 käft. (Nr 362.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

utskottet bland annat den anmärkningen, att de föreslagna lönebeloppen

grundats på en tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på

något sätt varit föremål för närmare prövning, och i en vid utskottets

utlåtande fogad reservation yttrades, att tillfälliga löneförbättringar,

såsom avbetalning på kommande definitiva sådana, rimligen icke kunde

beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete fortskridit så långt, att

åtminstone konturerna för den sistnämnda vore utformade, i annat fall

löpte man risken att förrycka det hela.

I enlighet härmed hava ock de sakkunniga, vid fullgörande av sitt

uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för ifrågavarande

personal, ansett sig höra i första hand söka klarlägga, efter

vilka linjer en definitiv lönereglering för samma personal borde gå,

för att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva

löneregleringen angiva de belopp, varmed under förhanden varande

förhållanden den tillfälliga löneförbättringen syntes lämpligen böra utgå.

Det utkast till en definitiv lönereglering för personal vid armén

och marinen, som innehålles i de sakkunnigas betänkande, syftar till en

långt gående förenkling av det nuvarande, i flera hänseenden invecklade

lönesystemet. Sålunda skulle såsom huvudavlöningsformer upptagas

allenast lön och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan åter

sådana förmåner som inkvarteringsbidrag (inkvarterings- och servisbidrag

vid armén), ersättning för ved och ljus (ersättning för bränsle och lyse vid

armén), portions- och beklädnadsersättning samt särskilt hyresbidrag

(vid armén) skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i vilken

utsträckning sådana avlöningsformer som arvoden och ortstillägg skulle

ingå i det nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening bliva

beroende på vidare utredning.

För kompaniofficerare föreslå de sakkunniga tre särskilda löneskalor,

nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter

(löjtnanter av 1. och 2. klassen vid armén) och en för kaptener av

av nuvarande 1. och 2. klassen samt för underofficerare två särskilda

löneskalor, den ena för underofficerare av 2. graden (sergeanter av nuvarande

1. och 2. klassen) och den andra för flaggunderofficerare (underofficerare

av 1. graden, fanjunkare). Dessa löneskalor äro i stor utsträckning

byggda på ålderstillägg, med rätt för vederbörande beställningshavare

att för ålderstilläggens åtnjutande få under vissa förutsättningar

tillgodoräkna sig viss tjänstetid i lägre beställning. För officerare

i högre beställning än kaptens skulle däremot ålderstillägg icke förekomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.

Från tillämpningen av de sålunda föreslagna allmänna löneskalorna

skulle emellertid undantagas några grupper av den militära personalen

och flertalet civilmilitära befattningshavare. Frågan om anordnande av

lämpliga löneskalor för personal, som anses böra här intaga en särställning,

bör enligt de sakkunnigas mening upptagas till behandling i

samband med den definitiva löneregleringen.

Chefen för lantförsvarsdepartementet har förut i dag yttrat sig om

de sakkunnigas utkast till en definitiv lönereglering, och jag kan i allt

väsentligt ansluta mig till vad han därom anfört. Det har sålunda synts

även mig, som om de riktlinjer, vilka av de sakkunniga uppdragits,

skulle kunna i stort sett följas vid det nya lönesystemets utarbetande.

Civetvis är det angeläget att, på sätt av de sakkunniga ifrågasatts, i

möjlig mån förenkla det nuvarande, obestridligen ganska komplicerade

och svåröverskådliga lönesystemet vid armén och marinen. Skulle man,

såsom marinförvaltningen anser önskligt, kunna i detta hänseende gå

ännu längre, än vad de sakkunnigas förslag innebär, vore detta visserligen

en fördel, men man får å andra sidan icke bortse därifrån, att

arméns och marinens ifrågavarande personal omfattar så många olika

grupper och fullgör sin tjänstgöring under sa vitt skrida förhållanden,

att en viss differentiering i lönetekniskt hänseende med nödvändighet

måste förekomma. De lönetekniska detaljerna torde emellertid böra bliva

beroende på den vidare utredning, som måste föregå en definitiv lönereglering.

Betraktar jag åter de sakkunnigas lönesystem ur mera reell synpunkt,

faller det genast i ögonen, att genom den anordning med ålderstillägg,

som av de sakkunniga ifrågasatts beträffande flertalet befattningar,

anledningen till de klagomål, vilka vid upprepade tillfällen framkommit

rörande nuvarande ojämnhet i befordringsförhållandena, skulle

i väsentlig mån bortfalla. Man måste, såsom ock de sakkunniga framhållit,

städse räkna med att befordringarna komma att ske mer eller

mindre ojämnt, och lönesystemet bör därefter anpassas. Genom de föreslagna

åiderstilläggen skulle verkningarna i avlöningshänseende av denna

ojämnhet i befordringarna komma att mer eller mindre fullständigt

neutraliseras.

Vad därefter angår de avlöningsbelopp, som av de sakkunniga

ifrågasatts för olika grupper av beställningshavare, torde böra erinras

därom, att de sakkunniga vid sitt arbete utgått från i huvudsak enahanda

förutsättning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställ
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tillfällig

ltfneförbäitt

ring.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

ningar till 1917 års riksdag, eller att genom de föreslagna beloppen

kompensation skulle beredas personalen för den fördyring av levnadskostnaderna

i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde anses bliva

bestående, vadan någon hänsyn icke tagits till den dyrtid, kriget medfört.

Det utkast till en definitiv lönereglering för viss personal vid

armén och marinen, som av de sakkunniga nu framlagts, liksom det

därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring har sålunda

till syfte att bringa den ifrågavarande personalens löneförmåner upp

till den nivå, som kan anses betingad av läget före krigsutbrottet.

De extra ordinära förhållanden kriget här skapat böra enligt de sakkunnigas

mening mötas genom extra ordinära åtgärder, i främsta rummet

genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Under nu angiven förutsättning synas mig de föreslagna avlöningsbeloppen

vara i stort sett rättvist och väl avvägda. Vad av marinförvaltningen

anförts därom, att åtskilliga för nu ifrågavarande personal

säregna tjänstgöringsförhållanden medföra ekonomiska uppoffringar eller

framtida ogynnsam ekonomisk ställning utan motsvarighet beträffande

civila befattningshavare äger visserligen inom vissa gränser sitt berättigande,

men även med aktgivande härpå torde de föreslagna avlöningsbeloppen

i jämförelse med de löneförmåner, som utgå till befattningshavare

inom den civila statsförvaltuiugen, kunna för personalen anses

tillfredsställande.

Jag kan även uttala min anslutning till vad chefen för lantförsvarsdepartementet

anfört om önskvärdheten av att utarbetandet av ett fullständigt

förslag till definitiv lönereglering för personal vid armén och

marinen måtte snarast möjligt igångsättas.

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de riktlinjer, som enligt deras

mening borde följas vid en definitiv lönereglering för den personal vid

armen och marinen, å vilken föreliggande betänkande hade avseende,

behandla de sakkunniga i följande avdelning (sid. 314—392) frågan om

huru en tillfällig löneförbättring från och med år 1918 lämpligen skulle

kunna beredas nämnda personal.

De sakkunniga erinra härvid, hurusom statsutskottet i sitt utlåtande

över Kungl. Maj:ts framställningar till 1917 års riksdag angående provisoriska

löneregleringar för viss till lantförsvaret och marinen hörande

personal uttalat bland annat, att vid en förnyad utredning i ärendet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

borde noggrant tillses, att lönetillägget så avpassades, att en definitiv

lönereglering ej föregrepes. Ett iakttagande av denna regel vore enligt

de sakkunnigas mening ej blott ur det allmännas synpunkt påkallat utan

även överensstämmande med den enskilde löntagarens välförstådda intresse;

det skulle nämligen knappast för denne vara fördelaktigt, om den

tillfälliga löneförbättringen sattes till sådant belopp, att hans avlöningsförmåner

komme att vid övergången till en definitiv lönereglering undergå

någon avsevärd minskning.

För bestämmande av den tillfälliga löneförbättringens belopp borde

sålunda för olika fall en jämförelse göras mellan de avlöningsförmåner,

som enligt nu gällande bestämmelser tillkomme vederbörande löntagare,

och dem, som skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag. Då emellertid

det nuvarande lönesystemet och det av de sakkunniga föreslagna vore

byggda på väsentligt olika grunder, hade det icke kunnat undvikas, att

bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen blivit av rätt komplicerad

natur.

De sakkunniga komme nu att i första hand yttra sig om tillfällig

löneförbättring för den personal, varå de för officerare och underoffice- ccrarc.

rare ifrågasatta allmänna löneskalorna skulle äga tillämpning.

Den närmast till hands liggande utvägen att för dessa beställningshavare

bestämma den tillfälliga löneförbättringens belopp vore givetvis

att låta detsamma utgöra skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som

enligt den skisserade definitiva löneregleringen skulle komma att utgå

till vederbörande löntagare, och å andra sidan den nuvarande avlöningen.

För officerare och underofficerare med vederlikar, vilka själva bidroge

till sin pensionering, uppstode härvid fråga om avdrag för de

ökade pensionsavgifter, som vid en definitiv lönereglering kunde komma

att åläggas personalen. På anförda grunder (sid. 315—318 i betänkandet)

hava emellertid de sakkunniga ansett anledning i detta fall icke

föreligga att vid bestämmande av den tillfälliga löneförbättringens belopp

göra något särskilt avdrag för ökade pensionsavgifter.

Däremot hade det synts de sakkunniga lämpligt, att beloppen något

avrundades nedåt, och komme en dylik avrundning givetvis att verka i

enahanda riktning som de avdrag för pensionsavgifter, vilka stadgats

vid de provisoriska löneregleringarna för befattningshavare i statsdepartementen

och vissa centrala ämbetsverk. De sakkunniga föreslå, att den

tillfälliga löneförbättringens belopp måtte avrundas för officerare med

vederlikar till närmast lägre med 50 delbart antal kronor samt för underofficerare

med vederlikar till närmast lägre med 25 delbart antal kro
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

nor. Med tillämpning härav skulle den tillfälliga årliga löneförbättring,

som tillkomme marinens officerare och underofficerare i allmänhet, uppgå

till de i tabellen här nedan angivna belopp. Vid tabellens utarbetande

hade iakttagits, att i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna

inräknats de inkvarteringsbidrag, som utgå å annan ort än

Stockholm och Göteborg, samt att för flaggunderofficerare och underofficerare

av 2. graden upptagits den avlöning, som tillkommer andra

underofficerare än maskinister.

För åtskilliga bland ifrågavarande beställningshavare skulle emellertid,

enligt de sakkunnigas förslag å den tillfälliga löneförbättringen

göras vissa avdrag (se sid. 64—65 i det följande).

Kommendör, överste ......................................

Kommendörkapten av 1. graden, överstelöjtnant

Kommendörkapten av 2. graden, major

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg ...................................

med 1 »

» 2 »

» 3 »

Kapten av 2. klassen:

utan ålderstillägg...................................

med 1 » ..................................

» 2 »

» 3 » ...................................

Löjtnant:

utan ålderstillägg ..................................

med 1 » ...............................

» 2 »

» 3 »

Nuvarande

avlöning.

Avlöning

enligt de

sakkunnigas

förslag.

Skillnad

mellan

nuvarande

ock

föreslagen

avlöning.

Tillfällig

löneför-

bättring.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

9,090

9,920

830

800

6,925

—

8,055

—

1,130

—

1,100

—

6,425

—

7,190

—

765

750

—

5,260

_

4,825

_

— 435

5,260

—

5,325

—

65

—

50

—

5,260

—

5,825

—

565

—

550

—

5,260

—

6,325

—

1,065

—

1,050

—

4,260

_

4,825

_

565

_

550

4,260

—

5,325

—

1,065

—

1,050

—

4,260

—

5,825

—

1,565

—

1,550

—

4,260

—

6,325

—

2,065

—

2,050

—

2,895

_

2,895

_

_

2,895

—

3,295

—

400

—

400

—

2,895

—

3,695

—

800

—

800

—

2,895

-

4,095

—

1,200

—

1,200

—

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

55

Skillnad

Avlöning

mellan

Tillfäll!

y

Nuvarande

enligt de

nuvarande

löneför

avlöning.

sakkunnigas

och

bättring.

förslag.

föreslagen

avlöning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Underlöj tnant, fänrik:

utan ålderstillägg ........................................

2,115

—

2,230

—

115

—

100

—

med » ...................... .................

2,115

—

2,530

—

415

—

400

—

Flaggunderofficer:

utan ålderstillägg.......................................

2,481

05

2,795

—

313

95

300

—

med 1 » .......................................

2,481

05

2,995

—

513

95

500

—

» 2 » .......................................

2,481

05

3,195

—

713

95

700

—

» B » .......................................

2,481

05

3,395

—

913

95

900

—

» 4 » ......................................

2,481

05

3,595

—

1,113

95

1,100

—

Underofficer av 1. graden:

utan ålderstillägg .......................................

2,482

50

2,795

—

312

50

300

—

med 1 » .......................................

2,482

50

2,995

—

512

50

500

—

» 2 » ......................................

2,482

50

3,195

—

712

50

700

—

» 8 »> .......................................

2,482

50

3,395

—

912

50

900

_

») 4 » ........................ ..............

2,482

50

3,595

—

1,112

50

1,100

—

Underofficer av 2. graden:

utan ålderstillägg.......................................

2,153

80

2,230

—

76

20

75

j

med 1 » .......................................

2,153

80

2,430

—

276

20

275

—

» 2 » ......................................

2,153

80

2,630

—

476

20

475

—

» 3 » .......................................

2,153

80

2,830

—

676

20

675

—

» 4 » .......................................

2,153

80

3,030

—

876

20

875

—

I denna tablå upptagas icke flaggman (generalspersoner). Såsom redan

i det föregående (sid. 33—34) är nämnt, hava nämligen de sakkunniga

ansett sig icke böra under nu föreliggande förhållanden gorå något uttalande

beträffande den ordinarie avlöning, som borde vid en definitiv

lönereglering tillerkännas flaggmän (generalspersoner). Till följd härav

hava de sakkunniga icke heller hemställt om tillfällig löneförbättring åt

dessa beställningshavare.

De sakkunniga anföra vidare, att de grunder, efter vilka ålderstilllägg

skulle vid en definitiv lönereglering tillkomma vederbörande lön
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Marin förr ältning

ens

yttrande.

KungJ. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.

tagare, även borde följas, då det gällde att i särskilda fall bestämma

de belopp, med vilka den tillfälliga löneförbättringen skulle, på sätt i

förestående tabell åskådliggjordes, utgå till olika grupper av beställningshavare.

Sålunda borde även enligt det av de sakkunniga ifrågasatta

lönesystemet iakttagas, att ålderstillägg ej finge tillträdas förrän vid början

av kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder blivit uppnådd.

Rätt till ålderstillägg bleve således beroende av antalet fulla

tjänstår med bortseende från överskjutande del av år.

Härefter lämna de sakkunniga en ingående utredning, huru de föreslagna

reglerna för beräkning av ålderstillägg skulle under olika förutsättningar

vinna tillämpning i fråga om den tillfälliga löneförbättringen.

Till denna utredning (sid. 321—326 i betänkandet) torde jag här få

hänvisa.

Efter vad de sakkunniga vidare erinra, borde officer eller underofficer,

som under loppet av det år, löneförbättringen avsåge, tillträtt

eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring vore förenad,

eller övergått från en till annan sådan beställning, tydligen äga å dylik

beställning uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han

innehaft densamma. För de fall, då beställning tillträtts under loppet

av ett år, borde emellertid någon del av det löpande året icke få tillgodoräknas

för erhållande av förhöjning i den tillfälliga löneförbättring,

som skulle till beställningshavaren utgå under det året. För sådant

fall borde därför stadgas, att löneförbättringen skulle för den återstående

delen av året beräknas efter det belopp för helt år, som skolat tillkomma

beställningshavaren, därest han vid årets början innehaft beställningen

i fråga. I

I det utlåtande, som av marinförvaltningen avgivits över de sakkunnigas

förslag, bär marinförvaltningen, såvitt angår den tillfälliga

löneförbättringen, till en början uttryckt ett beklagande, att de sakkunniga

ansett sig böra lämna flaggmansgraden utan löneförbättring nu

liksom vid flera föregående löneregleringar för övrig militär personal.

I det protokoll, som vidfogats betänkandet, vore så vägande skäl anförda

lör att denna fåtaliga personalkategori borde medtagas vid den

tillfälliga löneförbättringen, att det syntes ämbetsverket anmärkningsvärt,

att de sakkunniga likväl ansett sig kunna underlåta att avgiva förslag

härom allenast på det skäl, att de civila befattningshavare, med vilka

de sakkunniga ansett sig böra jämnställa dem, kunde komma att få

vänta på sin lönereglering. Tvärtom torde så mycket mer alla skäl

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 362. 57

tala för att de militära löneskalorna bleve uppbyggda i ett sammanhang,

som generalspersoner och flaggman varit i stort sett uteslutna från

löneförbättringar vid samtliga regleringar ända sedan år 1875. Uppenbart

torde åtminstone vara — säger marinförvaltningen — att till följd

av penningvärdets fall denna personals avlöningsförmåner i sak högst

väsentligt reducerats och icke längre kunna tillnärmelsevis förslå för de

behov, som de ursprungligen varit avsedda att fylla. Under sådana

förhållanden kunde det icke anses rättvist än mindre billigt att låta

dessa befattningshavare allt fortfarande vänta på avlöningsförbättring.

Det överensstämde med visshet icke heller med statsintresset att låta

samtliga avlöningar utom de högsta komma i åtnjutande av förhöjningar,

motsvarande penningvärdets fall. Då det visat sig, att konkurrensen

med de privata företagen gjort sig gällande jämväl i avseende å personalen

vid marinen och armén, syntes det ligga i öppen dag, att ett

bibehållande vid försvaret av den personal, som kunde vara skickad och

vuxen att uppbära det ansvar och fylla de värv, som vore pålagda försvarets

främste målsmän både i fred och i krig, måste förutsätta sådan

slutavlöning, att den kunde vara för denna personal eftersträvansvärd

såsom ekonomiskt slutmål. Statsmakterna syntes också hava riktigt

uppfattat detta statsintresse, då de för år 1918 i motsats mot det föregående

beviljat krigstidstillägg jämväl för de högst avlönade funktionärerna.

Marinförvaltningen hade förut framhållit (jfr sid. 48—49 här ovan),

hurusom de säregna militära tjänstgöringsförhållandena, från vilka

generalspersoner och flaggmän ingalunda vore undantagna, medförde

ekonomiska uppoffringar för den militära personalen utan motsvarighet

för den civila, samt att till följd härav en jämförelse med de civila

befattningshavarna icke kunde utfalla i allt riktigt. För marinförvaltningen

stode det klart, att försvarets främste målsmän icke kunde på

en väl avmätt löneskala ställas lägre än rikets landshövdingar. Då det

emellertid nu gällde allenast en tillfällig löneförbättring, ansåge sig

ämbetsverket kunna inskränka sig till att för sådant ändamål föreslå

ett belopp av 1,200 kronor för marinens flaggmän och generalsperson.

Härmed skulle deras sammanlagda avlöning kunna anses komma att

ungefärligen motsvara den kontanta avlöning, som i allmänhet tillkomme

landshövding.

Beträffande arméns generalspersoner har arméförvaltningen hemställt,

att även till dessa beställningshavare tillfällig löneförbättring måtte få

utgå med 1,200 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.) 8

Armé farv ältning

ens

yttrande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Departementschefen.

Särskilda

spörsmål rörande

militär

personal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Såsom av marinförvaltningen anförts, har den avlöning, som i

mitten av 1870-talet fastställdes för generalspersoner och flaggman,

sedan dess endast undergått mindre jämkningar. Inberäknat inkvarterings-

och servisbidrag utgör avlöningen till nämnda beställningshavare

numera i Stockholm och Göteborg 12,055 kronor och å annan ort 11,755

kronor.

Med avseende å den av marinförvaltningen liksom förut hos de

sakkunniga framförda jämförelsen mellan generalspersoner (flaggmän)

och landshövdingar torde jag få erinra därom, att sistnämnda befattningshavare

fått sina löneförmåner i huvudsak reglerade jämlikt nådigt brev

den 28 november 1871 och sedermera fastställda genom beslut vid 1884

års riksdag. Därvid tillerkändes landshövdingarna, förutom bostadsförmån,

kontant avlöning att utgå med i allmänhet 13,000 kronor och

i vissa fall än högre belopp. Landshövdingarnas löneförmåner sattes

sålunda högre än den avlöning, som ungefär samtidigt bestämdes för

generalspersoner och flaggmän.

Å andra sidan bör, vad angår övriga chefsplatser inom den civila

förvaltningen, erinras att enligt nu gällande bestämmelser avlöningen till

generaldirektör såsom regel utgår med 11,000 kronor. Visserligen hava

under de senare åren en del undantag härifrån gjorts, varvid högre

avlöning tillerkänts dylika befattningshavare, men för flertalet generaldirektörer

— exempelvis cheferna för statskontoret, byggnadsstyrelsen,

generaltullstyrelsen och domänstyrelsen —- liksom även för generalkrigskommissarien

är avlöningen alltjämt begränsad till nämnda belopp,

11,000 kronor.

Vad av marinförvaltningen anförts såsom motivering för förslaget

att nu tillerkänna generalspersoner och flaggmän tillfällig löneförbättring

synes visserligen i och för sig äga ett visst berättigande, men med

ungefär lika fog torde de av marinförvaltningen anförda förhållandena

kunna åberopas såsom motiv för löneförbättring åt innehavare av åtskilliga

chefsplatser inom den civila förvaltningen. Det vill under dessa

förhållanden synas, som om de sakkunniga haft goda skäl för sin mening,

att en definitiv lönereglering för såväl chefer inom den civila förvaltningen

som generalspersoner och flaggmän bör komma till stånd i ett

sammanhang och att sålunda frågan om en löneförbättring för generalspersoner

och flaggmän icke nu bör upptagas till avgörande.

Genom den i det föregående lämnade framställningen hade de sakkunniga

velat åskådliggöra, huru den tillfälliga löneförbättringen skulle

utgå till den personal, å vilken de för officerare och underofficerare ifråga
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.

satta allmänna löneskalorna vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning.

De sakkunniga överginge nu till vissa personalgrupper, för vilka

särskilda föreskrifter rörande den tillfälliga löneförbättringen syntes bliva

av nöden, och komme därvid att beröra jämväl en del andra, med den

tillfälliga löneförbättringen sammanhängande spörsmål.

Såsom redan anförts, skulle den löneförbättring, som vid eu

definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas förslag komme att tillfalla

regementsofficerare med förläggning till ort utom Stockholm och

Göteborg, i procent av den nuvarande avlöningen utgöra, för överstar

(kommendörer) 9-i procent, för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av

1. graden) 16''3 procent och för majorer (kommendörkaptener av 2. graden)

11*9 procent. Beträffande övrig militär personal hade löneförbättringen

beräknats till omkring 17 procent för beställningsliavare i kaptensgraden,

till omkring 25 procent för beställningsliavare i löjtnantsgraden

och till omkring 40 procent (i vissa fall något lägre) för beställningshavare

i underofficersgraderna. Åven med den avrundning nedåt, som

beträffande den tillfälliga löneförbättringen ifrågasatts, kunde dessa procentsiffror

anses i huvudsak äga giltighet.

På sätt förut jämväl framhållits, kunde vissa grupper av bestallningshavare

såväl bland den rent militära som i synnerhet bland den

civilmilitära personalen icke utan vidare inpassas i det av de sakkunniga

föreslagna lönesystemet, utan måste vid den definitiva löneregleringen särskilda

bestämmelser rörande deras avlöning meddelas.

I några fall hade de ifrågasatta löneskalorna ansetts med viss jämkning

kunna vinna tillämpning, och syntes den tillfälliga löneförbättiingen

kunna i enlighet därmed beräknas.

I andra fall åter hade de sakkunniga ansett sig icke kunna nu uppdraga

de riktlinjer, som borde följas vid en definitiv lönereglering för

vederbörande beställningsliavare. Särskilda bestämmelser i fråga om

den tillfälliga löneförbättringen bleve då givetvis nödvändiga. Dylika

beställninghavare tillhörande överstes, överstelöjtnants eller majors löneklass

hade i regel ansetts böra erhålla enahanda löneförbättring, som i

allmänhet skulle tillkomma innehavare av motsvarande officersbeställningar;

för övriga hade de sakkunniga stannat vid att i allmänhet föreslå

en tillfällig löneförbättring, beräknad efter nyssnämnda procent av

nu utgående löneförmåner lör personal a annan ort än Stockholm och

Göteborg, således efter 17 procent för beställningshavare i kaptens löneklass

efter 25 procent för beställningshavare i löjtnants löneklass och

efter’ 40 procent, i vissa fall dock något lägre, för beställningshavare i

underofficers löneklass. 1 samtliga fall skulle emellertid beloppen avrundas,

på sätt förut är nämnt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

e&som lönlös ^ fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg hade

1 regemente de sakkunniga, såvitt en definitiv lönereglering anginge, givit uttryck

flottans olust den mei»ngen, att sedvanliga föreskrifter borde meddelas därom, att

artuierieteT vederbörande löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid,

stam. som erfordrades för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat ofientligt uppdrag. I överenstämmelse härmed

hade de sakkunniga uttalat, att vid beräkning av tjänstålder icke borde

få° inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare haft avsked

från beställning på stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt

såsom lönlös kvarstå i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets)

stam. Aven vid beredande åt ifrågavarande personal av tillfällig löneförbättring

borde beaktas, att i sådana fall, då den tillfälliga löneförbättringens

belopp bleve beroende av visst antal tjänstår, hänsyn icke finge

tagas till tid, varunder vederbörande löntagare tilläventyrs, på sätt nu är

nämnt, såsom lönlös kvarstått i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets)

stam. Dylik tid borde sålunda städse frånräknas, då det gällde

att bestämma det antal tjänstår, som i fråga om den tillfälliga löneförbättringen

finge tillgodoräknas.

stnom nnder- • Betraffande underofficer, vilken enligt den ifrågasatta lönetursberäkS

b°efiiråver" »ingen skulle få såsom tjänstår för ålderstilläggs intjänande tillgodoräkna

man,tapet, sig viss del av den tjänstetid, han fullgjort såsom underofficerskorpral

med lön i 1. lönegraden för manskap, syntes jämväl vid bestämmande

av den tillfälliga löneförbättringens belopp (jfr sid. 25 här ovan) böra

såsom regel iakttagas, att vid dylikt tillgodoräknande hänsyn icke finge

tagas till tjänstetid, som icke i omedelbar följd infallit närmast före befordran

till underofficersbeställningen.

tesefref tmn • 1 fråSa om tjänstårsberäkning för personal, som från reserven över
"ktiTe“tat.

gjnge till aktiv stat (jfr sid. 22 och 25 här ovan), hava de sakkunniga,

såvitt den tillfälliga löneförbättringen angår, på anförda grunder (sid. 329

i betänkandet) uttalat sig för att det bör bliva beroende på Kungl. Maj:t

att, efter framställning av den chef eller den myndighet, varunder dylik

personal lyder, med hänsyn till saväl den effektiva tjänstgöringens längd

som anställningstiden i reserven meddela erforderliga föreskrifter angående

tjänstårsberäkningen.

Vad marinens personal beträffar, anföra de sakkunniga, att övergång

från reservanställning till anställning på stat vid stammen torde förekomma

mera sällan än vid armen. I eventuellt förekommande fall

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

61

syntes emellertid även beträffande dylik personal vid marinen frågan om

tjänstårsberäkningen böra avgöras på enahanda sätt, som av de sakkunniga

ifrågasatts beträffande personal vid armén.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering hade överg&ng«bede

sakkunniga vidare framhållit (jfr sid. 25 här ovan), att den i nämnda fgr TiBBa

sammanhang föreslagna utgångspunkten för den tjänstårsberäkning, som underborde

ligga till grund för underofficerares rätt till ålderstillägg, icke

syntes kunna utan särskilda övergångsbestämmelser vinna tillämpning

på vissa grupper av underofficerare. Detta gällde bland andra de kustartilleriets

underofficerare, vilka antingen vid vapenslagets första uppsättande

år 1902 dit övergått från armén eller ock, efter vid kustartilleriet

erhållen underofficersutbildning, vunnit anställning vid detta vapenslag

såsom underofficerskorpraler med lön i 1. lönegraden för manskap

under tid, då denna lönegrad kunde vid kustartilleriet uppnås efter

kortare anställningstid än 72 månader. Det vore givet, att enahanda

förhållanden, som betingade dylika övergångsbestämmelser vid genomförandet

av en definitiv lönereglering, även nödvändiggjorde särskilda

föreskrifter rörande en tillfällig löneförbättring, vars belopp skulle bliva

på visst sätt beroende av den föregående tjänstetidens längd.

Till en början syntes man emellertid kunna bortse från alla de

underofficerare vid kustartilleriet, som vid vapnets uppsättande dit överfördes

från armén och omedelbart anställdes såsom underofficerare vid

kustartilleriet, enär alla dessa på grund av därefter tillryggalagd tjänstetid

såsom underofficerare torde vara berättigade till löneförbättring med det

högsta belopp, som enligt de sakkunnigas förslag kunde ifrågakomma.

Vad vidare anginge de kustartilleriets underofficerare, vilka före övergången

till manskapsanställning vid nämnda vapenslag haft fast anställning

vid armén och där vunnit kompetens till underofficersbefordran,

syntes dessa, oavsett om de sedermera före sin utnämning till underofficersbeställning

vid kustartilleriet haft att undergå någon kompletterande

utbildning eller ej, i avseende å tjänstårsberäkningen för erhållande

av tillfällig löneförbättring böra, i likhet med vad av de sakunniga

ifrågasatts beträffande vissa underofficerare vid armén, få tillgodoräkna

sig högst 9 år av den tid utöver 6 år, varunder vederbörande, efter

vunnen behörighet till underofficersbefordran vid armén, i omedelbar följd

innehaft beställning såsom underbefäl av manskapet vid något arméns

truppförband eller vid kustartilleriet.

I fråga slutligen om den grupp av kustartilleriets underofficerare,

som visserligen före sin befordran vid vapenslaget där undergått full
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Innehavare

av viss chefsbefattning.

Maskinistunderofficerare

vid flottan.

ständig underofficersutbildning, men erhållit uppflyttning till beställning

i 1. lönegraden för manskap vid kustartilleriet å tid, då sådan uppflyttning

kunde vinnas efter kortare anställningstid än 72 månader, syntes,

i syfte att vinna största möjliga överensstämmelse med de regler, vilka

föreslagits för den del av personalen, som övergått till kustartilleriet från

armén, den övergångsbestämmelsen böra fastställas, att sådana underofficerare

finge i avseende å tjänstårsberäkningen för erhållande av tillfällig

löneförbättring tillgodoräkna sig högst 9 år av den tid utöver 6

år, varunder vederbörande före sin befordran till underofficer innehaft

anställning vid kustartilleriet såsom underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden

för manskap.

Efter vad de sakkunniga vidare erinra, är ett årligt tillägg av

2,000 kronor till den fasta lönen tillerkänt innehavare av chefsbefattningen

i marinförvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben, stationsbefälhavarbefattning

eller befattningen såsom inspektör av flottans övningar

till sjöss, därest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande

att, om två av nämnda befattningsinnehavare icke uppbära dylik lön,

tillägget skall utgå till den, som är i sin befattning äldst. Detta lönetillägg

tillgodokommer sålunda officer med kommendörs lön på stat.

I fråga om den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma

denne befattningshavare, anföra de sakkunniga, att med tillämpning av

den grundsats, som följts beträffande vissa beställningshavare vid armén,

det kunde synas ligga närmast till hands att för honom bestämma den

tillfälliga löneförbättringen till samma belopp som för kommendör, eller

800 kronor. För att denne befattningshavare ej må erhålla sammanlagt

högre avlöning än flaggman, anse emellertid de sakkunniga, att beloppet

i detta fall bör sättas något lägre, eller till 650 kronor.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 anfört, att vid

bifall till ämbetsverkets förslag angående tillfällig löneförbättring åt marinens

flaggman och generalsperson hinder icke torde föreligga att tillerkänna

innehavaren av nu ifrågavarande chefsbefattning löneförbättring

till oavkortat belopp, 800 kronor.

Såsom framginge av det föregående (jfr sid. 37 här ovan), hade

de sakkunniga funnit sig icke böra göra något bestämt uttalande i frågan,

huruvida eller i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som nu

tillkomme flottans maskinistunderofficerare, borde bibehållas vid en definitiv

lönereglering.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

KungJ. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 362.

I avbidan på resultatet av den utredning, som i detta avseende borde

komma till stånd, innan en definitiv lönereglering åvägabringades, och för

att icke genom en anordning, som helt skulle beröva maskinistunderofficerarna

deras nuvarande merinkomst, maskinistkårens rekrytering skulle

äventyras, hade de sakkunniga funnit sig böra förorda, att maskinistunderofficerarna

måtte vid den tillfälliga löneförbättringens genomförande

få behålla viss del av nämnda merinkomst. Det hade i sådant hänseende

synts de sakkunniga lämpligt, att de för den definitiva löneregleringen

ifrågasatta allmänna löneskalorna och lönebeloppen tillämpades vid beräkning

av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma . maskinistunderofficerarna,

dock med den ändring att å de belopp, som i allmänhet

föresloges såsom tillfällig löneförbättring för underofficerarna vid flottan,

avdroges för flaggmaskinist 200 kronor och för underofficer av 2- graden,

maskinist, 100 kronor. Då de nuvarande avlöningarna enligt stat skulle

utgå oförändrade under den tid, en tillfällig löneförbättring varade,

komme i varje fall maskinistunderofficerarna att, med inräknande av

löneförbättringsbeloppen, få åtnjuta en merinkomst framför övriga underofficerare

vid flottan. Denna merinkomst uppginge till 167 kronor 75

öre för flaggmaskinist och till 137 kronor 25 öre för underofficer av 2.

graden, maskinist.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 icke gjort

någon erinran mot de sakkunnigas förslag rörande tillfällig löneförbättring

åt maskinistunderofficerarna.

I denna punkt uttalades emellertid skiljaktig mening av marinöverdirektören

von Eckermann, som förklarade sig anse inga som helst skäl

föreligga att förminska den meravlöning, maskinistunderofficerarna alltsedan

år 1876 åtnjutit i jämförelse med övriga med dem eljest likställda

underofficerare. Vad som då befanns fullt berättiga måste nu auses

vara det i ännu högre grad, då man toge i betraktande, hurusom, i och

med den utveckling och kompilering maskinerierna å våra örlogsfartyg

sedan dess undergått, maskiuistunderofficerarnas arbete och ansvar i högst

väsentlig grad ökats och detta vida mer än som under tiden varit fallet

för andra underofficerare.

De sakkunniga erkände själva, att de icke varit i tillfälle att i ärendet

verkställa den noggranna utredning, som skulle varit erforderlig för

frågans bedömande. Reservanten vågade uttala den förmodan att, därest

så skett, de sakkunniga skulle hava kommit till ett annat resultat än

det föreliggande. Till stöd härför ville reservanten framhålla, att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Underofficerare

å varvsstat.

Vissa lärare

vid militärläroverk

m. fl.

Avdrag för

viss personal

i Stockholm

och Göteborg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

exempelvis inom tyska och engelska marinerna maskinisterna åtnjöte en

meravlöning i förhållande till andra underofficerare, som vida överstege

den, som för närvarande komme våra maskinister till del. Denna meravlöning

utgjorde år 1915 i tyska marinen intill 1,560 mark samt i

den engelska marinen cirka 48 £.. Vad den svenska handelsmarinen

beträffade ville reservanten framhålla, att, enligt avtal dels mellan Sveriges

redareförening och svenska maskinistförbundet och dels mellan samma

redareförening och styrmännen, en förste maskinist i regel komme till

en avlöning, som med cirka 1,000 kronor per år överstege förste styrmannens

på samma fartyg.

Av det anförda syntes med önskvärd tydlighet framgå, att man

inom såväl örlogs- som handelsmariner ansett förhållandena påkalla,

att en väsentlig avlöningsskillnad upprätthölles till förmån för maskinisterna.

Såsom ett ytterligare skäl mot de sakkunnigas förslag i förevarande

hänseende anförde reservanten, att maskinisterna vid flottan redan, på

grund av det befordringssystem, som tillämpats från och med år 1911,

fått sina befordringsutsikter och därmed följande ekonomiska fördelar

förminskade till förmån för övriga underofficerare.

Underofficerare vid flottans stam, vilka tjänstgjorde å flottans varv

och därvid uppbure avlöning såsom månadslönare å varvens stat, borde

enligt de sakkunnigas mening komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring

enligt enahanda regler, som föresloges beträffande övriga underofficerare

vid flottan.

Vad slutligen anginge innehavarna av sådana befattningar, vilka icke

vore uppförda på stat såsom särskilda beställningar utan avsedda att

bestridas av officerare och underofficerare, som för viss tid placerades

i. de särskilda befattningarna och därvid ägde utöver de vanliga avlöningsförmånerna

uppbära särskilda arvoden —- detta gällde om vissa

lärare och befälspersonal vid militärläroverk, tillsyn ingsmän och uppbördsman

m. fl. — syntes någon tvekan icke böra råda därom, att annan

tillfällig löneförbättring icke borde utgå till sådan befattningshavare,

än som tillkomme honom såsom innehavare av beställning på stat.

De sakkunniga hade förut erinrat, att inkvarteringsbidrag utginge

med högre belopp i Stockholm och Göteborg än å övriga orter. Den

olikhet, som här förefunnes, kunde sägas för personal i Stockholm och

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Göteborg innebära ett ortstillägg jämförligt med det, som allmänt, om

ock i rätt växlande former, införts i de civila verkens löneregleringar.

Den meravlöning, som genom nyssnämnda »ortstillägg» tillkomme

personal i Stockholm och Göteborg, vilken icke åtnjöte bostad in natura,

utgjorde för flaggman (generalsperson) och kommendör (överste) 300

kronor, för kommendörkapten (överstelöjtnant och major) 400 kronor,

för kompaniofficerare 100 kronor samt för underofficerare (och underofficerskorpraler)

60 kronor.

För den händelse ortstillägg komme att vid en definitiv lönereglering

för arméns och marinens ifrågavarande personal införas såsom en

särskild avlöningsform i lönesystemet, kunde det tagas för givet, att

dylikt tillägg icke komme att utgå med högre belopp för kommendörkaptener

(överstelöjtnanter och majorer) än för kommendörer (överstar).

En jämkning härutinnan syntes de sakkunniga böra komma till stånd

redan i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen. I sådant avseende

funne de sakkunniga sig böra föreslå, att å den tillfälliga löneförbättring,

som enligt vad förut är sagt skulle tillkomma kommendörkaptener

(överstelöjtnanter och majorer), vilka icke åtnjöte bostad in

natura, gjordes ett avdrag av 100 kronor för dem, som uppbure inkvarteringsbidrag

enligt de för Stockholm och Göteborg gällande bestämmelser;

härigenom komme »ortstillägget» för dessa beställningshavare

att, liksom för kommendörer (överstar), utgöra 300 kronor.

Mot de sakkunnigas förslag i denna punkt har marinförvaltningen

i sitt utlåtande den 8 april 1918 gjort den invändningen, att ett rimligt

utmätt ortstillägg icke kan komma att sättas så lågt som 400 kronor

vare sig för kommendörer eller för kommendörkaptener. På grund

härav har marinförvaltningen hemställt, att bestämmelsen om ifrågavarande

avdrag måtte så mycket hellre få utgå, som löneförbättringen

särskilt för majorer och kommendörkaptener av 2. graden, 750 kronor,

icke vore så tillmätt, att den tålde vid någon avkortning.

Då arbetet med en definitiv lönereglering för armén och marinen Departementsicke

fortskridit så långt, att förslag hunnit utarbetas till löneskalor lör chfet

de beställningshavare, å vilka de allmänna löneskalorna anses icke kunna

i oförändrad form vinna tillämpning, hava de sakkunniga funnit sig

böra föreslå, att för flertalet dylika beställningshavare den tillfälliga

Bihang till riksdagens protokoll 1618. 1 samt. 322 höft. (Nr 362.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Civilmilitära

beställnings
havare.

66 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

löneförbättringen måtte få utgå efter en av de sakkunniga angiven

procentuell beräkning. Jag kan i princip ansluta mig till detta förslag

och kommer endast att i något enstaka fall förorda en jämkning av vad

de sakkunniga i berörda avseende hemställt.

De förslag, som av de sakkunniga framlagts rörande tjänstårsberäkning

i särskilda fall (sid. 60—62 här ovan), föranleda från min sida

icke någon erinran.

Då jag icke kunnat biträda marinförvaltningens framställning om

tillfällig löneförbättring åt generalspersoner och flaggmän, anser jag, i

likhet med de sakkunniga, att löneförbättringen till den officer med

kommendörs lön, som innehar i staten för flottans officerskår angiven

chefsbefattning, bör begränsas till 650 kronor.

Vad därefter angår flottans maskinistunderofficerare, hava de sakkunniga

funnit sig under nu föreliggande omständigheter icke böra göra

ett bestämt uttalande, huruvida eller i vad mån den särställning i avlöningshänseende,

som nu tillkommer nämnda grupp av beställningshavare,

bör bibehållas vid en definitiv lönereglering. Vid sådant förhållande

synes det mig vara följdriktigast att i sammanhang med den

tillfälliga löneförbättringen icke göra någon reduktion av den meravlöning,

som för närvarande tillkommer maskinistunderofficerarna i jämförelse

med flottans övriga underofficerare. Härtill kommer, att de redan

nu ytterst brydsamma rekryteringsförhållandena, i all synnerhet inom

maskinavdelningen vid flottan, med säkerhet skulle, därest de sakkunnigas

förslag upptoges, bliva betänkligt förvärrade. Jag ansluter mig

således i denna punkt till marinöverdirektörens uttalande i ämnet.

I likhet med marinförvaltningen anser jag vidare, att det av de

sakkunniga föreslagna avdraget å den tillfälliga löneförbättringen för

överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener) i Stockholm och

Göteborg icke bör förekomma. Den oegentlighet i avseende å de

nu utgående inkvarteringsbidragen, som av de sakkunniga anmärkts,

synes böra vinna rättelse vid en definitiv lönereglering, då frågan om

ortstillägg till personal vid armén och marinen torde komma under omprövning.

I

I det föregående hade de sakkunniga framhållit, att det föreslagna

lönesystemet icke syntes kunna utan vidare vinna tillämpning på flertalet

av den civilmilitära personalen, utan att det vid uppgörande av

en definitiv lönereglering torde visa sig nödvändigt att för större delen

av denna personal anordna särskilda löneskalor och att avväga avlönings
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

beloppen på annat sätt än föi innehavarna av de militära beställninDe

sakkunniga överginge därefter till att beträffande de civilmilitära

beställningshavarna föreslå de belopp, som, utan föregripande av en

kommande definitiv lönereglering, syntes böra såsom tillfällig löneförbättring

komma nämnda befattningshavare till del.

Det syntes emellertid de sakkunniga angeläget att framhålla, att för

en del av de personalgrupper, om vilka de sakkunniga komme att i det

följande yttra sig — t. ex. viss teknisk personal vid såväl armén som

marinen — en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med

nu givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas,

därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna

för ifrågavarande befattningar förvärvas. I sammanhang med en definitiv

lönereglering borde givetvis tillses, vilka åtgärder av mera ingripande

natur i detta avseende borde på det ena eller andra området vidtagas.

Skulle — yttra de sakkunniga — innan en dylik lönereglering

kommer till stånd, allt för stora svårigheter möta för personalens rekrytering,

torde Kungl. Maj:t icke underlåta att hos riksdagen göra deframställningar,

som i särskilda fall kunna befinnas av förhållandena

påkallade.

Vad därefter först beträffar personalen vid mariningenjörkåren, ^

torde jag här (sid. 68—69) få återgiva en ur de sakkunnigas be-1,lgenJor

tänkande hämtad sammanställning rörande de avlöningsförmåner, som

enligt nu gällande bestämmelser tillkomma denna personal.

De sakkunniga erinra, att de av mariningenjörkårens befattningshavare,

som tillhöra den s. k. egentliga mariningenjörsdetaljen, nämligen

marinöverdirektören, marindirektörer och mariningenjörer av 1. och 2.

graden samt extra mariningenjörer, så till vida avlönas enligt de för militär

personal gällande grunderna, att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen

för befattningshavare inom de olika tjänsteklasserna utgå med samma

belopp som för officerare av motsvarande tjänstegrad, medan däremot

lönen satts något högre. Då ifrågavarande löntagare således icke

torde utan vidare kunna vid en definitiv lönereglering inpassas i det

föreslagna lönesystemet, anse de sakkunniga, att vid bestämmande

av den tillfälliga löneförbättringen för denna personal lämpligast bör

användas en procentuell beräkning. Med avseende å de höga avlöningar,

som betingas vid liknande verksamhet i enskild tjänst, syntes denna beräkning

böra göras något förmånligare än vad i åtskilliga andra fall förordats,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

B e

g y n n e

1 s e a v 1

ö-

Dagav

löning

Inkvarteringabidrag.

Lön

Dagav

(tjän6tgö-

(arvode).

löning

rings pen-

Stockholm.

Annan ort.

ningar).

Kronor.

å kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Marinöverdirektör.......

98,000

_

6

2,190

1,200

Marin direktör av 1. graden .....................

6,000

—

5

—

1,825

—

1,000

—

600

—

» av 2. graden .....................

5,000

—

5

—

1,825

—

1,000

—

600

—

Mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen

4,500

—

4

—

1,460

—

500

—

400

—

” ” » 2. löneklassen

3,500

—

4

—

1,460

—

500

—

400

_

Mariningenjör av 2. graden .....................

3,000

—

3

—

1,095

—

400

—

300

_

Extra mariningenjör..............................

92,000

—

3

—

1,095

—

400

—

300

_

Stationsingenjör...

4,500

—

—

—

1,000

—

_

_

_

_

Verkstadsingenjör..................................

4,500

—

—

—

1,000

_

_

_

_

_

i Miningenjör.............................................

4,500

—-

—

—

500

_

_

_

_

_

Torpedingenjör .............................

4,500

—

—

—

500

_

''_

_

Elektroingenjör ........

4,500

—

—

—

500

__

__

_

Artilleriingenj ör.......................................

4,500

—

—

—

500

_

_

Kemist ....................

4,500

—

—

—

500

—

—

—

—

—

*) Arvode. 2) Den torpedingenjör, Bona förestår torpedverkstaden i Karlskrona, äger därjämte uppbära

Anm. För stations-, min-, torped-, elektro-, verkstads- och artiileriingenjör samt kemist, som åtnjuter

nämligen så till vida, att till grund för beräkningen lades avlöningen

i dess helhet (för annan ort än Stockholm och Göteborg) och ej allenast

det belopp, som motsvarade avlöningen för officer i motsvarande tjänstegrad.

Om i enlighet härmed beräkningen gjordes för befattningshavare

av kommendörs tjänsteklass efter 9 procent, för befattningshavare av

kommendörkaptens tjänsteklass efter 14 procent (det ungefärliga medeltalet

för den löneförbättring, som skulle tillkomma kommendörkaptener

av 1. och 2. graderna) samt för befattningshavare av kaptens och löjtnants

tjänsteklass, liksom i andra dylika fall, efter respektive 17 och 25 procent,

skulle löneförbättringen komma att utgöra:

fir marinöverdirektören (kommendörs tjänsteklass)............-9 X^1’090 = (i avrundat tal) 950 kronor

» marindirektör av 1. graden (kommendörkaptens av 1.

graden tjänsteklass)......................................... 14 x 8,425 _ g , 1Rn 1

100

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

69

ning.

Ålderstillägg.

Slutavlöning.

Summa a

Stockholm.

Kronor.

vlöning.

Annan ort.

Kronor.

An-

tal.

Samman- lagt belopp.

Kronor.

Stockholm.

Kronor.

Annan ort.

Kronor.

11,390

_

11,390

_

_

—

Marin överdirektör.

8,825

—

8,425

—

—

—

—

8,825

—

8,425

-

Marindirektör av 1. graden.

7,825

—

7,425

—

—

—

—

7,825

—

7,425

—

» av 2. graden.

6,460

—

6,360

—

—

—

—

6,460

—

6,360

—

Mariningenjör av 1. graden, 1. lönekl.

5,460

—

5,360

—

—

—

—

5,460

—

5,360

—

» » » 2. lönekl.

4,495

—

4,395

—

—

—

—

4,495

—

4,395

—

Mariningenjör av 2. graden.

3,495

—

3,395

—

—

—

—

3,495

—

3,395

—

Extra mariningenjör.

5,500

—

5,500

—

3

1,500

—

7,000

—

7,000

—

Stationsingenjör.

5,500

—

5,500

—

3

1,500

—

7,000

—

7,000

—

Verkstadsingenjör.

5,000

—

5,000

—

4

2,000

—

7,000

-

7,000

-

^iningenjör.

5,000

—

a) 5,000

—

4

2,000

—

7,000

2) 7,000

—

Torpedingenjör.

5,000

—

5,000

—

4

2,000

7,000

7,000

—

Elektroingenjör.

5,000

5,000

4

2,000

7,000

7,000

—

Artilleriingenjör.

5,000

—

5,000

4

2,000

7,000

7,000

Kemist.

särskilt arvode till belopp av 1,000 kronor.

bostad i kronans hus, minskas fasta lönen med 400 kronor i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm.

för marindirektör av 2. graden (kommendörkaptens av 2.

graden tjänsteklass)........................................-

» mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen (kaptens

tjänsteklass)................................................

» mariningenjör av 1. graden, 2. löneklassen (kaptens

tjänsteklass)...................................................

» mariningenjör av 2. graden (löjtnants tjänsteklass) ....

14 X 7,425

- — (i avrundat tal) 1,000 kronor

17 x 6,360 _

100

17 x 5.360 _

100

25 X 4,395 _

100

1,050 »

900

1,050 -

» extra mariningenjör (löjtnants tjänsteklass)

25 x 3,395 _

100

800

Då emellertid marinöverdirektören enligt denna beräkning skulle

sammanlagt erhålla högre avlöning än flaggman, hade de sakkunniga,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

på sätt förut i ett likartat fall ifrågasatts, ansett en minskning böra

göras i den tillfälliga löneförbättringens belopp. På det att flaggmans

avlöning icke skulle överskridas, borde den tillfälliga löneförbättringen

för marinöverdirektören bestämmas till 650 kronor.

De till mariningenjörkåren hörande s. k. specialingenjörernas avlöning

utginge, liksom för flertalet civila befattningshavare, med lön, tjänstgöringspenningar

och ålderstillägg. Slutavlöningen uppginge, frånsett särskilt

arvode åt en beställningshavare, för alla till samma belopp, nämligen

J,000 kronor, medan begynnelseavlöningen för stations- och verkstadsingenjörer

vore 5,500 kronor och för övriga specialingenjörer 5,000 kronor.

Stationsingenjör innehade kaptens tjänsteklass och övriga specialingenjörer

tillhörde kaptens eller löjtnants tjänsteklass, beroende på huruvida anställningen

innehades på grund av fullmakt eller förordnande; efter viss

- tjänstetid kunde emellertid specialingenjör erhålla tjänsteställning i kommendörkaptens

av 2. graden tjänsteklass.

Ett utmätande av den tillfälliga löneförbättringen efter viss procent

i förhållande till grundavlöningen skulle påtagligen, yttra de sakkunniga,

i förevarande fall leda till en ojämnhet i resultatet, som knappast torde

påkallas av föreliggande förhållanden. Efter 17 procent av grundavlöningen

och med vederbörlig avrundning skulle sålunda stations- och

verkstadsingenjörer i tillfällig löneförbättring erhålla 900 kronor, övriga

ingenjörer 850 kronor. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda, att

samtliga specialingenjörer måtte erhålla tillfällig löneförbättring med

samma belopp, och syntes detta med hänsyn till den löneförbättring,

som skulle utgå inom den egentliga mariningenjörsdetaljen, lämpligen

kunna avrundas uppåt till 1,000 kronor.

Vad mariningenjörsstipendiat angår, hava de sakkunniga anfört, att

sådan stipendiat icke har sig ålagt att fullgöra något arbete i statens

tjänst, och hava de sakkunniga fördenskull ansett någon förhöjning i beloppet

av nu utgående stipendier icke böra ifrågakomma. I

I sitt den 8 april 1918 avgivna utlåtande över de sakkunnigas

förslag har marinförvaltningen, såvitt mariningenjörkårens personal angår,

icke haft något att erinra annat än i vissa detaljer, till vilka jag i det

följande (sid. 72) återkommer. Från beslutet, i vad det avsåg mariningenjörkåren,

var emellertid marinöverdirektören von Eckermann av skiljaktig

mening och yttrade i sådant avseende:

Den av de sakkunniga efter användande av viss procentuell beräkning

ernådda löneförbättring, som skulle komma mariningenjörkårens

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

personal till del, understege för samtliga befattningshavare de belopp,

som av marinöverdirektören föreslagits i särskilt yttrande, vilket åtföljt

marinförvaltningens underdåniga skrivelse den 5 mars 1917 och vari

åberopats marinöverdirektörens reservation mot ämbetsverkets beslut i

ärendet den 14 december 1916 (se de sakkunnigas betänkande sid. 134

och 140). Av marinöverdirektören hade vid dessa tillfällen framhållits,

hurusom, även om den av honom föreslagna tillfälliga löneförbättringen

bifölles, befarade svårigheter att hålla mariningenjörkåren vid fulltalig

numerär därmed ingalunda kunde anses undanröjda.

I underdånig skrivelse den 7 december 1916 hade av marinöverdirektören,

i egenskap av chef för mariningenjörkåren, framhållits, hurusom

på grund av de löner, skepps- och maskinbyggnadsingenjörer erhölle

vid den privata industrien i jämförelse med dem vid flottan, det

högeligen vore att befara, att vid mobiliseringstillståndets upphörande

många av de vid mariningenjörkåren anställda komme att se sig nödsakade

att lämna sina befattningar för att vinna en så förbättrad ekonomisk

ställning, att ökade levnadsomkostnader därigenom lättare kunde

bäras, varför av marinöverdirektören hemställts, att åtgärder snarast

måtte vidtagas för åstadkommande av en förbättring i mariningenjörkårens

löneförhållanden. Dessa sålunda uttalade farhågor hade på ett

oroväckande sätt besannats, i det att endast under detta år, oaktat mobiliseringstillståndet

ännu fortginge, avsked och tjänstledighet under längre

tid för tillträdande av annan befattning, på grund av anförda talande

skäl, icke ansetts kunna förvägras tre av kårens medlemmar, under det

att ej mindre än ytterligare fem delgivit marinöverdirektören, att dem

erbjudits så vida fördelaktigare anställningar, att de för betryggande av

sin ekonomi så snart ske kunde måste söka bliva befriade från sina befattningar

vid flottan. Skulle så bliva fallet och de medräknas, som

lämnat kåren sedan år 1912 före uppnådd pensionsålder, skulle omkring

30 procent av kårens nuvarande numerär hava avgått på föga mer

än 6 år.

Av vad ovan anförts syntes tydligen ådagalagt, att — därest kåren skulle

kunna tillföras och bibehålla dugliga arbetskrafter, vilket vore nödvändigt,

om sjöförsvarets komplicerade materiel, vad iugenjördetaljen anginge,

skulle kunna hållas uti ett effektivt och tidsenligt skick - den föreslagna tillfälliga löneförbättringen med det snaraste måste följas

av en effektiv definitiv lönereglering för mariningenjörkårens personal,

varvid hänsvn i högre grad än hittills borde tagas till konkurrensen

med privatindustrien.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 anmärkt,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.

att, vid bifall till marinförvaltningens förslag om tillfällig löneförbättring

åt marinens flaggmän och generalsperson hinder icke vidare torde

föreligga att tillerkänna marinöverdirektören den löneförbättring oavkortad,

som de sakkunniga ansett sig böra beräkna men tillika något

förminska, för att hans avlöning icke skulle överstiga flaggmäns.

I samma utlåtande har marinförvaltningen framställt erinran mot

att, enligt de sakkunnigas förslag, mariningenjörsstipendiaterna icke

skulle bliva delaktiga i den tillfälliga löneförbättringen; och har ämbetsverket

därom anfört:

Den för mariningenjörkåren den 14 december 1917 fastställda staten

upptoge 5 mariningenjörsstipendiater med stipendier å 1,200 kronor. I

motsats till vad de sakkunniga föreslagit i avseende å marinläkarstipendiaterna

hade någon tillfällig löneförbättring icke ansetts böra ifrågakomma

för mariningenjörsstipendiaterna, och skälet härtill angåves vara,

att dessa stipendiater icke förrättade något arbete åt statsverket. De

sakkunniga syntes emellertid hava förbisett, att mariningenjörsstipendiaterna

för att erhålla stipendiet måste förbinda sig till två års tjänstgöring

vid marinen, sedan de förskaffat sig erforderlig utbildning, samt

att rekryteringen av mariningenjörkåren i stor utsträckning måste ske

från stipendiaterna. Därest det fällande penningvärdet icke utjämnades

genom höjning av stipendierna, kunde det snart inträffa, att förbindelsen

att tjänstgöra vid marinen i två år ansåges innebära sådan uppoffring,

att den icke uppvägdes av stipendiet. Härmed komme slutligen

den redan nu vanskliga rekryteringen av mariningenjörkåren att

ytterligare försvåras. Marinförvaltningen föresloge därför en tillfällig

löneförbättring för mariningenjörsstipendiat av 300 kronor.

Vidare har marinförvaltningen i utlåtandet den 8 april 1918 anfört, att

då marinförvaltningens kemist, enligt staterna för marinförvaltningen

och mariningenjörkåren, i avlöningshänseende vore likställd med kemisten

vid mariningenjörkåren och något skäl att vid en blivande tillfällig eller

definitiv lönereglering frångå denna likställighet icke torde förefinnas,

marinförvaltningen ansåge, att ämbetsverkets kemist även borde äga

rätt att få uppbära en tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor för

helt år räknat.

I marinförvaltningens stat funnes numera upptagen en andre kemist

med en begynnelselön av 4,000 kronor. Åven denne befattningshavare

borde givetvis tilldelas ett tillfälligt lönetillägg, vilket ämbetsverket ansåge

skäligen kunna bestämmas till 500 kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.

De sakkunniga hade förut (jfr sid. 38—39 här ovan) anfört, att hinder Mannuu^nicke

torde möta för att vid en definitiv lönereglering enligt det av de sakkunniga

skisserade lönesystemet för officerare låta detsamma med viss avvikelse

få tillämpning på marinintendenturkårens beställningshavare. Avvikelsen

skulle avse vissa nuvarande löntagare vid kåren, som innehaft anställning

vid flottans civilstat och sedermera vid dennas omorganisation överförts

till marinintendenturkåren; härtill komme en befattningshavare, som

vid samma tid övergått till marinintendenturkåren från flottans pensionskassa.

Åven vid beredande av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande

personal syntes enahanda regler böra följas som beträffande officerskåren,

och borde därvid marinöverintendenten likställas med kommendör, förste

marinintendent av 1. löneklassen med kommendörkapten av 1. graden,

förste marinintendent av 2. löneklassen med kommendörkapten av 2. graden,

marinintendent av 1. graden 1. eller 2. löneklassen med kapten av

motsvarande klass, marinintendent av 2. graden med löjtnant och marinunderintendent

med underlöjtnant. I sådana fall, då löneförbättringens

belopp bleve beroende av antalet tjänstår, borde samma lönetursberäkning

följas som beträffande officerarna, med iakttagande att tjänstår såsom

marinunderintendent räknades från första utnämningen, vare sig lön å stat

erhållits genast vid utnämningen eller först senare.

Vissa övergångsbestämmelser vore, såsom nyss antytts, erforderliga

beträffande en del av de nuvarande befattningshavarna vid marinintendenturkåren,

närmare bestämt de nuvarande marinintendenter av 1. graden,

som — utan att hava enligt allmänna eller för vissa e. o. kammarskrivare

vid flottans civilstat meddelade särskilda bestämmelser erhållit utbildning

för anställning vid kåren — vid marinintendenturkårens uppsättande

med 1904 års början överflyttats till densamma från flottans

civilstat eller flottans pensionskassa och vilka vid 1918 års ingång åtnjöto

lön i 1. gradens 1. löneklass. Dessa borde givetvis, såsom för närvarande

i avseende å löneförmåner likställda med kaptener av 1. klassen, åtnjuta

tillfällig löneförbättring med belopp, som komme att utgå till nämnda

kaptener. Till iffgångspunkt för lönetursberäkningen borde emellertid

läggas tiden för erhållande av första anställning vid flottans civilstat

eller flottans pensionskassa. Under det att kaptener, som hade en

sammanlagd officerstid av mer än 12 år, skulle under vissa förutsättningar

äga att av den tid, som översköte nämnda 12 år, tillgodoräkna sig

högst 3 år för erhållande av löneförbättring, syntes något strängare villkor

böra stadgas beträffande ifrågavarande marinintendenter, vilkas första

anställning (såsom extra ordinarie kammarskrivare) vid flottans civilstat

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 3X2 höft. (Nr 362.) JO

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

eller flottans pensionskassa icke torde kunna i här ifrågavarande fall

fullt likställas med officersanställningen. Det hade synts de sakkunniga,

att denna fråga skulle kunna på det sätt lösas, att berörda grupp av

befattningshavare finge för erhållande av tillfällig löneförbättring tillgodoräkna

sig högst 3 år av den tid, som överskjuter 15 år från första

anställningen vid flottans civilstat eller flottans pensionskassa.

De sakkunniga erinra, att i det för 1917 års riksdag framlagda förslaget

om provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen advokatfiskal

vid Karlskrona station icke upptagits. Då denna befattning vore

att anse såsom en bisyssla, hade de sakkunniga icke funnit tillräcklig

anledning föreligga att härutinnan göra någon avvikelse från berörda

förslag.

Vad i det föregående anförts därom, att militär personal icke borde

för erhållande av höjning i deri, tillfälliga löneförbättringens belopp äga

tillgodoräkna sig tid, varunder vederbörande beställningshavare såsom

lönlös kvarstått i regemente (kår) eller i flottans (kustartilleriets) stam,

borde tydligen äga motsvarande tillämpning å personal vid marinintendenturkåren.

Mariuläkar
kåren.

I fråga om marinläkarkåren torde jag här få återgiva följande ur

de sakkunnigas betänkande hämtade sammanställning rörande de löneförmåner,

som för närvarande tillkomma den till nämnda kår hörande

personalen.

B e

g

y n n

e

Ise

a

V 1 ö

n

n g.

j Ålders- tillägg.

Slutavlöning.

Lön

(arvode).

Kronor.

Dagavlöning

Inkvartering

bidrag.

8"

Summa

avlöning.

Antal.

Sam-

man-

lagt

belopp.

Kronor.

Stock- holm 0.

Göte- borg.

Kronor.

Annan |

ort.

Kronor.

å

kronor.

Kronor.

Stock- holm o.

Göte- borg.

Kronor.

Annan

ort.

Kronor.

Stock- holm 0.

Göte- borg.

Kronor.

Annan

ort.

Kronor.

Marinöverläkare....

6,000

6

2,190

1,200

9,390

9,390

Förste marinläkare

4,500

—

5

—

1,825

—

1,000

—

600

—

7,325

—

6,925

—

—

—

—

7,325

—

6,925

—

Marinläkare av 1.

graden ........

l)3,400

—

4

—

1,460

—

500

—

400

—

5,360

—

5,260

—

2

600

-

5,960

—

5,860

—

Marinläkare av 2.

graden .............

1,800

—

*)-

—

*)-.

—

—

—

—

-

1,800

—

1,800

—

1

300

—

2,100

-

2,100

—

Marinläkarstipen-

diet .................

900

—

s)-

—

*)-

—

—

—

—

—

900

—

900

—

—

—

—

900

—

900

—

*) En marinläkare av 1. graden, placerad å Oscar-Fredriksborg, samt de båda sjukhusläkarna vid Karlskrona

station åtnjuta vardera ett arvode av 500 kronor. — 2) Vid tjänstgöring i land dagtraktamente med 8 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

De sakkunniga hade förut (jfr sid. 39 här ovan) framhållit, att vid

en definitiv lönereglering det föreslagna lönesystemet torde i sin helhet

kunna tillämpas å beställningarna för marinöverläkaren och förste marinläkare,

vilka i avseende å tjänsteställning och avlöning äro likställda

med kommendör, respektive kommendörkapten av 1. graden. Vid sådant

förhållande borde den tillfälliga löneförbättringen för marinöverläkaren

och förste marinläkare utgå med samma belopp som för motsvarande

militära beställningshavare. För marinläkare av 1. och 2. graden, vilka

äro hänförda till kaptens respektive löjtnants tjänsteklass och a vilka de

sakkunniga funnit det nya lönesystemet icke kunna oförändrat tillämpas,

syntes den tillfälliga löneförbättringen böra beräknas efter förut angivna

procenttal, respektive 17 och 25 procent, av grundavlöningen. Efter

vederbörlig avrundning skulle således löneförbättringen utgöra för marinläkare

av 1. graden 850 kronor och för marinläkare av 2. graden 450

kronor. Vad slutligen marinläkarstipendiaterua anginge, hemställde de

sakkunniga, i anslutning till det förslag, som förelädes 1917 års riksdag,

om en förhöjning med 300 kronor i stipendiebeloppet, vilket för närvarande

utgör 900 kronor.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918 erinrat, att enligt

den för marinläkarkåren den 19 december 1913 fastställda staten funnes

upptagna 20 marinläkare av 2. graden med arvoden å 1,800 kronor.

Såsom tillfällig löneförbättring åt dessa hade de sakkunniga beräknat

25 procent av grundavlöningen endast å det till 1,800 kronor

uppgående, årsarvodet. På marinläkares av 2. graden dagtraktamente

vid tjänstgöring i land å 8 kronor och på den del av sjöavlöningen

— också 8 kronor — vilken ej vore att anse som sjötillägg, hade däremot

icke beräknats någon löneförbättring. Detta syntes bero allenast

på den benämning, dagtraktamente, denna avlöningsförmån erhållit i

staten. Enligt reglemente för marinen vore denna förmån i själva verket

ett dagarvode — vid armén benämndes också motsvarande förman

dagarvode — och vore fullständigt likställd med övrig personals dagavlöning.

Något sakligt skäl att undantaga denna avlöningsförmån vid

beräkningen av tillfällig löneförbättring torde icke kunna anföras.

Marinläkare av 2. graden tjänstgjorde ej viss bestämd del av året,

men en medeltjänstgöringstid läte sig emellertid lätt beräkna. Om man

frånsåge den ökade tjänstgöringen efter 1914 års mobilisering, bleve

medeltalet 3 V* månader per år eller i runt tal 100 dagar, därav omkring

30 dagar i land och 70 dagar ombord. Sammanlagda dagarvodet

härunder uppginge till 800 kronor, och 2o procent härå utgjorde 200

kronor. Med detta belopp borde alltså den föreslagna löneförbättringen,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 362.

4fi? kronor’ ökas'' Marinförvaltningen hemställde fördenskull, att den

tillfälliga löneförbättringen för marinläkare av 2. graden måtte bestämmas

till 650 kronor.

Flottans poliskår.

Avlöningen till flottans poliskår utgår för närvarande med de belopp,

som angivas i följande, ur de sakkunnigas betänkande hämtade tablå.

Begynnelseavlöning. Ålderstillägg. Slutavlöning.

Arvode.

Kronor.

Inkvarterings
bidrag.

Stock
holm.

Kronor.

Karls
krona.

Kronor.

Poliskommissarie ......... 1,900 -

Överkonstapel, tillika

Summa avlöning.

Stock
holm.

Kronor.

Karls
krona.

Kronor.

(Samman
lågt
i

belopp. |

! Kronor.

Stock
holm.

Karls
krona.

Kronor. Kronor.

— — 1,900 — 2 | 400

tjänstgörande såsom

poliskommissarie

2,400

—

300 —

_

2,700 -

.

200

2,900

''

Överkonstapel.

1,800

—

3001-

240

2,100''—

2,040

_

j 2

200

2.300

2,240 -

Konstapel..........

1,400

_

240 —

180

l,64o|—

1,580

—

2

200

O

00

tH

_

1,780 -

— | 2,300

För värdera stationen äro därjämte anvisade särskilda belopp av 1,500

kronor till extra konstaplar och 1,000 kronor till uppmuntringspenningar.

. .. . e sakkunniga föreslå i enlighet med marinförvaltningens i särslulda

skrivelser den 14 december 1916 och den 5 mars 1917 framförda

» 7lke* upptog8 1 proposition (nr 158) till 1917 års riksdag, att

tillfällig löneförbättring måtte få utgå med 500 kronor för poliskommissarie

och överkonstapel samt med 450 kronor för konstapel.

, Efter vad de sakkunniga vidare erinra, hade, såvitt anginge militära

bestallnmgshavare, de sakkunniga i det föregående uttalat sig för att å

den tillfälliga löneförbättringens belopp måtte göras avdrag för kommendörkaptener

(överstelöjtnanter och majorer), som uppbure inkvartenngsbidrag

med det för Stockholm och Göteborg bestämda belopp. Vad

sålunda sagts om viss militär personal borde beträffande civilmilitära

bestallningshavare äga motsvarande tilllämpning.

°chefTnntS , Vad anSår i»ariningenjörkårens personal, är det tydligt, att särskilt

undei nu radande förhållanden betydande svårigheter måste möta att, i

konkurrens med den enskilda företagsamheten, för kåren förvärva och

dar Kvarhalla duglig personal. I samband med en definitiv lönereglering

bor givetvis tagas under övervägande, vilka särskilda anordningar

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

må kunna vidtagas för att mariningenjörkårens rekrytering må såvitt

möjligt säkerställas.

Enligt de sakkunnigas nu föreliggande förslag skulle den tillfälliga

löneförbättringen till mariningenjörkårens personal utgå efter en något

förmånligare beräkningsgrund än som föreslagits för övriga jämförliga

beställningshavare. Någon ytterligare förhöjning därutöver anser jag

mig i sakens nuvarande läge icke böra ifrågasätta, och ansluter jag mig

således härutinnan till de sakkunnigas förslag.

Då jag icke kunnat biträda marinförvaltningens hemställan, att tillfällig

löneförbättring nu måtte tillerkännas marinens flaggmän och generalsperson,

biträder jag jämväl de sakkunnigas mening, att den tillfälliga

löneförbättringen till marinöverdirektören bör begränsas till 650 kronor.

Beträffande därefter mariningenjörsstipendiaterna vill jag erinra, att

dessa icke voro upptagna i det förslag till provisorisk lönereglering,

som av marinförvaltningen framlades i ämbetsverkets skrivelse den 5

mars 1917. I ett särskilt, vid marinförvaltningens utlåtande fogat yttrande

förordade däremot marinöverdirektören, att inkallad mariningenjörsstipendiat

skulle erhålla en löneförbättring av 300 kronor, och i den

till riksdagen avlåtna propositionen i ämnet följdes i denna punkt marinöverdirektörens

förslag. Nu har marinförvaltningen i sitt utlåtande den

8 april 1918 föreslagit, att mariningenjörsstipendiaterna måtte å sina

stipendier, 1,200 kronor, erhålla en tillfällig löneförbättring av 300 kronor.

Efter vad avsett är, skulle övriga stipendiater — såväl marinläkarstipendiater

som fältläkar- och fältveterinärstipendiater — komma i åtnjutande

av tillfällig löneförbättring. Med avseende härå och ehuru de

stipendier, som utgå till mariningenjörsstipendiaterna, äro satta till högre

belopp än som tillkomma övriga nu nämnda stipendiater, synes det följdriktigaste

vara, att även mariningenjörsstipendiaterna erhålla någon höjning

i sina stipendier. Denna höjning torde böra bestämmas till enahanda

belopp, 300 kronor, som för övriga stipendiater är föreslaget.

Personal å marinförvaltningens stat skulle i allmänhet icke bliva

delaktig av den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga. Något

hinder torde emellertid icke möta att, på sätt av marinförvaltningen

föreslagits, göra ett undantag från nämnda regel så till vida, att tillfällig

löneförbättring nu beredes två å ämbetsverkets stat uppförda befattningshavare,

nämligen dels kemisten, vilken åtnjuter samma löneförmåner

som kemisten vid mariningenjörkåren, d. v. s. 5,000 kronor

begynnelseavlöning och fyra ålderstillägg å 500 kronor, tillhopa i slutavlöning

7,000 kronor, dels ock andre kemisten, vilken har 4,000 kronors

begynnelseavlöning och tre ålderstillägg å 500 kronor, tillhopa i

slutavlöning 5,500 kronor. Mot de belopp, som enligt marinförvalt
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

ningens förslag- skulle utgå såsom tillfällig löneförbättring till nämnda

befattningshavare, respektive 1,000 och 500 kronor, är från min sida

intet att erinra. Därjämte anser jag, att den å marinstabens stat uppförde

registratorn och aktuarien, som åtnjuter avlöning till samma belopp som

andre kemisten i marinförvaltningen och för vilken såsom kompetensvillkor

gäller, att han skall äga godkänd utbildning för anställning såsom

marinunderintendent, skäligen bör komma i åtnjutande av enahanda löneförbättring,

som föreslagits för andre kemisten, eller 500 kronor.

Beträffande slutligen marinläkarna av 2. graden synes marinförvaltningen

hava anfört goda skäl för sin mening, att den tillfälliga löneförbättringen

bör beräknas icke blott å begynnelseavlöningen utan även

å dagtraktamentet, vilket i själva verket är att jämnställa med annan

personals dagavlöning. Den tillfälliga löneförbättringens belopp torde

därför böra för dessa befattningshavare höjas från av de sakkunniga

ifrågasatta 450 kronor till 650 kronor.

Jag torde få erinra, att chefen för lantförsvarsdepartementet förut

i dag förordat en liknande förhöjning i den tillfälliga löneförbättring,

som skulle utgå till bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Såsom jag i det föregående anfört, har jag icke kunnat ansluta

mig till de sakkunnigas förslag, att ett avdrag å 100 kronor skulle göras

å den tillfälliga löneförbättringen till kommendörkaptener (överstelöjtnanter

och majorer), som uppbure inkvarteringsbidrag med det för

Stockholm och Göteborg bestämda beloppet. Därav följer, att enligt

min mening något dylikt avdrag icke heller bör ifrågakomma beträffande

civilmilitära befattningshavare.

Härefter lämna de sakkunniga en tabellarisk sammanställning rörande

den löneförbättring, som av de sakkunniga föreslås att som regel utgå

till de i det föregående omnämnda beställningshavare, å vilka de för

en definitiv lönereglering ifrågasatta njm löneskalorna icke skulle kunna

utan vidare anpassas. Jag återgiver här efteråt denna sammanställning

med de ändringar och tillägg, som föranledas av de avvikelser från de

sakkunnigas förslag, vilka av mig i det föregående förordats.

Den nuvarande avlöningen har i tablån angivits med de belopp,

som för personal utan rätt till bostadsförmån utgå å annan ort än

Stockholm och Göteborg; undantag härutinnan har emellertid gjorts för

sådana var för sig i tablån upptagna beställningshavare, vilkas tjänstgöringsort

är Stockholm. För personal, som åtnjuter bostadsförmån in

natura, har i avlöningsbeloppen inräknats inkvarteringsbidrag enligt allmänt

gällande grunder.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

79

Nuvarande Summa föreslagen

_______ Tillfällig ____

Beställa ingahavare.

begynnelse

avlöning.

Kronor.

sl llt- avlöning.

kronor.

löneför-

bättring.

Kronor.

begynnelse-

avlöning.

Kronor, j

slut-

avlöning.

Kronor, j

1

Militär beställningsliavare.

1]

j Officer med kommendörs lön, tillika inne-]

| liavare av viss chefsbefattning .........!

11,390

—

11,390

_

650;

—

o

©f

t—4

12,040

1

Civilmilitära beställningsliavare.

Marinförvaltningen:

Kemist ...........................................

5,000

—

7,000

—

1,000

—

6.000

—

8,000

—

4,000

—

5.500

—

500

—

4,500

-

6,000

—

Marinstaben:

Registrator och aktuarie.....................

4,000

—

5,500

—

500

—

4,500

—

6,000

Mariningenjörkdren:

•

i Marin överdirektören...........................

11,390

—

11,390

—

650

—

12,040

—

12,040

I Marindirektör av 1. graden.................

8,425

—

8,425

—

1,150

—

9,575

—

9,575

_

» » 2. » ..................

7,425

—

7,425

—

1,000

-

8,425

—

8,425

|

Mariningenjör av 1. graden, l.löneklassen

6,360

—

6,360

—

1,050

—

7,410

-

7,410

—

» »1. » 2. n

5,360

—

5,360

—

900

—

6,260

—

6,260

—

Mariningenjör av 2. graden ................

4,395

—

4,395

-

1,050

—

5,445

—

5,445

—

Extra mariningenjör...........................

3,395

—

3,395

_

800

—

4,195

—

4,195

—;

1 Stationsingenjör, verkstadsingenjör ......

5,500

—

7,000

1,000

—

6,500

—

8,000

—H

Miningenjör, torpedingenjör,elektroingen-

jör, artilleriingenjör, kemist ............

5,000

—

7,000

—

1,000

—

6,000

~

8,000

—

Mariningenjörsstipendiat...................

1,200

—

1,200

—

300

—

1,500

''

1,500

Marinläkarkåren:

Marinöverläkaren .............................

9,390

-

9,390

—

800

—

10,190

10,190

_

1 Förste marinläkare ..........................

6,925

_

6,925

_

1,100

—

8,025

—

8,025

—!

| Marinläkare av 1. graden ..................

5,260

—

5,860

_

850

—

6,110

—

6,710

—

„ » 2. » .................

>) 1,800

—

'') 2,100

j-

650

—

*) 2,450

—

02,750

—

Märinläkarstipendiat..........................

*) 900

—

>)900

i-

300

>) 1,200

—

; ‘j 1,200

—

Flottans poliskår:

Poliskommissarie .............................

1,900

—

2,300

500

2,400

—

2,800

—

Överkonstapel, tillika tjänstgörande så-

som poliskommissarie ...................

2,700

2,900

500

3,200

3.400

—

Överkonstapel ................................

2,040

2,240

500

2,540

2,740

—

Konstapel .....................................

1,580

1,780

450

2,030

2,230

—

'') Därjämte vid tjämtgöring i land dagtraktamente efter 8 kronor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

ttjren c E De sakkunniga erinra vidare, att genom särskilda beslut av riks
Richson

och dagen personliga lönetillägg beviljats två löntagare vid marinen, nämaVsTvL

l’geu marindirektören av 1. graden i flottan Carl Eric Richson och

J qtls'' sergeanten över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist. Med

dessa lönetillägg hade avsetts att i avlöningshänseende jämnställa

dessa befattningshavare, Richson med marindirektör av 1. graden på

stat och Sjö qvist med tyghantverkare. I enlighet därmed ansåge

de sakkunniga billigheten fordra, att tillfällig löneförbättring bereddes

Richson och Sjöqvist med enahanda belopp, som skulle komma att

utgå till respektive marindirektör av 1. graden och tyghantverkare,

således för Richson 1,150 kronor och för Sjöqvist 750 kronor.

Departements- Med erinran att den tillfälliga löneförbättringens belopp för tyghantverkare

skulle enligt den förut i dag beslutade propositionen rörande

viss personal vid armén utgöra 850 kronor, biträder jag förevarande förslag.

Personal med Härefter yttra sig de sakkunniga om löneförbättring till befattningsendastTform

havareS vilkas avlöning utgår endast i form av arvode, och anföra i

av arvode, sådant avseende:

Av hithörande personal vid marinen hade marinförvaltningen i sin

skrivelse den 5 mars 1917 upptagit — förutom personalen vid flottans

poliskår, om vilken i det föregående är nämnt — marinstabens bibliotekarie,

sjörullföringsbefälhavare och sjörullföringsbiträden samt musikdirektörerna

(musikledarna) vid flottans stationer. I likhet med marinförvaltningen

ansåge de sakkunniga, att tillfällig löneförbättring borde

tillerkännas nämnda personal.

Vad anginge storleken av den tillfälliga löneförbättring, som borde

beredas arvodestagare, hade de sakkunniga ansett, att för flertalet av

dessa befattningshavare löneförbättringen borde i enlighet med de förslag,

som förelädes 1917 års riksdag, beräknas efter 20 procent av de

enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i stat uppförda arvodesbeloppen,

dock med bortseende i förekommande fall från ålderstillägg och

med avrundning nedåt i likhet med vad för annan personal ifrågasatts.

Beträffande arméns rullföringspersonal på fastlandet ävensom sjörullföringspersonalen

syntes emellertid en något högre löneförbättring; vara

nödvändig.

I detta hänseende ville de sakkunniga erinra, att den nu utgående

avlöningen till nämnda personal syntes hava bestämts under förutsättning,

att arbetet inom rullföringsexpeditionen skulle lämna tid övrig för

annan sysselsättning. Särskilt efter år 1914 hade emellertid detta arbete

till följd av den nya värnpliktslagens bestämmelser och därav föranledda

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

ändringar i de värnpliktigas rallföring m. in. ökats i sådan omfattning,

att möjlighet för rullföringspersonalen att förvärva inkomster genom

arbete på annat håll torde lå anses utesluten. Med hänsyn härtill hade

de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att de nu utgående dagarvodena

måtte höjas med 2 kronor 50 öre för dag eller 912 kronor 50 för år för

rullförings- och sjörullföringsbefälhavare på fastlandet (samt officer vid

Stockholms stads rullföringsområde) och med 2 kronor för dag eller 730 kronor

för år till rullföringsbiträden på fastlandet samt sjörullföringsbiträden.

Då ersättningen till rullföringspersonalen utginge med visst belopp

för dag, syntes någon avrundning här icke böra ifrågakomma.

I detta sammanhang ansåge sig de sakkunniga böra framhålla, att

tillfällig löneförbättring icke torde böra till arvodestagare, som nu avsåges,

utgå i sådana fall, då till uppehållande av dylik befattning mot

åtnjutande av därmed förenat arvode undantagsvis förordnades officer

eller underofficer på aktiv stat.

Vad de sakkunniga föreslagit angående tillfällig löneförbättring till Departement.

personal, vars avlöning utgår endast i form av arvode, har icke givit

mig anledning till annan erinran än att musikledarna vid flottans stationer

synas mig böra komma i åtnjutande av löneförbättring enligt i

huvudsak samma beräkningsgrund som motsvarande musikpersonal vid

armén, samt att beloppet av denna löneförbättring på grund därav bör

sättas till 800 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna 400 kronor.

Den tillfälliga löneförbättring, som sålunda skulle komma arvodestagare

till del, framgår av efterföljande tablå: I

Befattning.

Nuvarande

arvode.

Tillfällig löne- förbättring.

Summa.

Rullföringspersonal:

Sjörnllföringsbefälhavare i Stockholm...........................

2,190

—

912

50

3,102

50

n i landsorten ...........................

1,825

-

912

50

2,737

50

Sjörullföringsbiträde i Stockholm.................................

1,277

50

730

—

2,007

50

» i landsorten.................................

1,095

—

730

—

1,825

övrig personal:

1

Bibliotekarie vid marinstaben.......................................

1,800

—

350

—

2,150

Musikledare vid flottans stationer.................................

2,000

—

800

—

2,800

_j

I det föregående (jfr sid. 39—41 här ovan) hade de sakkunniga yttrat Underofficerssig

om de åtgärder, som i sammanhang med eu definitiv lönereglering (manskap i

Hihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 hd]t. (Nr 362.) 11 l.lönegraden).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

S2

skulle kunna vidtagas till förbättrande av avlönings- och befordringsförhållandena

för marinens personal i 1. lönegraden för manskap (underofficerskorpralerna).

I enlighet därmed hade de sakkunniga ansett, att

marinens manskap i 1. lönegraden borde för tiden intill dess en definitiv

iönereglering komme till stånd erhålla tillfällig löneförbättring av den

storlek, att den sammanlagda avlöningen komme att stå i lämpligt förhållande

till de belopp, som upptagits i den föreslagna löneskalan för

underofficerare av 2. graden (sergeanter).

Då det gällt att fastslå beloppet av denna tillfälliga löneförbättring,

hade de sakkunniga utgått därifrån, att avlöningen för det manskap i

1. lönegraden, som innehade en kortare tjänstetid än 108 månader och

sålunda icke vore berättigat till något av de enligt gällande stater för

flottans sjömanskår och för kustartilleriet utgående, till respektive 5 och

10 kronor för månad bestämda lönetilläggen, skulle kunna för ort utom

Stockholm och Göteborg beräknas till 1,430 kronor 25 öre för år (jfr sid.

26—29 här ovan). Vid denna beräkning hade värdet av beklädnadsförraån

antagits utgöra 108 kronor och värdet av naturaportion 255 kronor

50 öre, och hade sålunda hänsyn icke tagits därtill, att de verkliga värdena

å berörda naturaförmåner under nuvarande prisläge vore väsentligt högre.

Till det sålunda beräknade beloppet, 1,430 kronor 25 öre, hade de

sakkunniga ansett böra såsom tillfällig löneförbättring läggas ett grundbelopp

av 125 kronor, varigenom den beräknade avlöningen för de yngsta,

till lönetillägg nu icke berättigade beställningshavarna skulle bliva 1,555

kronor 25 öre. För den tid, beställning såsom manskap i 1. lönegraden

innehades, borde löneförbättringen ökas efter samma tidsintervaller och

med samma belopp, som upptagits i den för underofficerarna föreslagna

löneskalan, alltså efter treårsperioder och varje gång med 200 kronor.

Från början av kalenderåret näst efter det, då vederbörande beställningshavare

fullgjort respektive tre, sex och nio års tjänst såsom underofficerskorpral

med lön i 1. lönegraden för manskap, skulle sålunda löneförbättringen

utgöra respektive 325, 525 och 725 kronor. Härigenom

skulle den sammanlagda avlöningen för manskap i 1. lönegraden, fortfarande

med beräkning av naturaförmånernas värde efter ovan angiven

grund, komma att efter de särskilda treårsperiodernas ingång uppbringas

till följande beräknade värden, nämligen respektive 1,755 kronor 25 öre,

1,955 kronor 25 öre och 2,155 kronor 25 öre.

Till innehavare av manskapsbeställning i 1. lönegraden, vilken icke

blivit berättigad till lönetillägg enligt nuvarande bestämmelser, borde löneförbättringen

oavkortat utgå med angivna belopp. För sådan beställningshavare

däremot, som efter en tjänstetid av respektive 108 och 144

månader erhållit sådant lönetillägg, borde i överensstämmelse med vad

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SOU.

de sakkunniga föreslagit rörande avlöningsformernas förenkling vid en

definitiv lönereglering — vilket förslag bland annat avsåge, att förmånen

av lönetillägg för ifrågavarande personal skulle innefattas i

den vid löneregleringen ökade lönen och dagavlöningen — redan vid

beviljandet åt den tillfälliga löneförbättringen iakttagas, att lönetillägget

avdroges från den enligt nyssberörda principer beräknade tillfälliga

löneförbättringen.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle underofficer av 2. graden vid

marinen, ej maskinist, komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring

av lägst 75 kronor, och för den, som ägde tillgodoräkna sig mer än tre

års tjänst i underofficersbeställning med inräknande av viss tjänstetid

såsom underofficerskorpral med lön såsom manskap i 1. lönegraden,

skulle löneförbättringens belopp efter treårsintervaller växa till respektive

275, 475, 675 och 875 kronor. En schematisk jämförelse av avlöningen

för marinens underofficerare av 2. graden, ej maskinister, och underofficerskorpraler

(manskap i 1. lönegraden), sådan denna avlöning skulle te sig

med inräknande av de ifrågasatta löneförbättringarna, utvisade följande tal:

-i----- 1

Underofficer av 2. graden:

nuvarande avlöning..............

löneförbättring ....................

Kronor! öreiKronor

1

öre

Kronor

öre|

Kronor

öre

Kronor

örejKronor

öre

—

— i

2,153

75

80

2,153

275

80

2,153

475

80

2,153

675

1

80 ; 2,153

— | 875

80

_

Summa

—

—

2,228

80

2,428

80

2,628

80

2,828

80: 3,028

80

Underofficerskorpral (manskap i

1. lönegraden):

beräknad nuvarande avlöning

1,430

25 |

1.430

25

1,430

25

1.430

25

—

- -

löneförbättring .....................

125

— 1

325

—

525

—

725

—

—

- 1 —

—

Summa

1,555

25

1,755

25

1,955

25

2,155

25

—

— —

—

Härav framginge, att även vid tillämpning av de sakkunnigas förslag

därom, att underofficer finge för erhållande av högre belopp såsom tillfällig

löneförbättring tillgodoräkna sig viss del av sin tjänstetid såsom

underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden för manskap, dylik andelofficerskorpral

i varje fall kunde, vid befordran till underofficer av 2. graden,

vare sig sådan befordran komme förr eller senare, påräkna ökning i löneförmåner.

Denna ökning skulle, därest tjänstetiden såsom underofficerskorpral

med lön i 1. lönegraden för manskap översköte tie men andel

stege tolv år, enligt de angivna siffrorna utgöra 473 kronor 55 öre,

men bleve naturligtvis mindre i den mån de verkliga värdena av bekläd
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Kockar och

hovmästare,

korpraler.

Departementschefen.

Ifrågasatt ny

under officer sgrad

vid

marinen.

84 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

nadsförmån och naturaportion för underofficerskorpralerna överstege de

värden av respektive 108 kronor och 255 kronor 50 öre, som läge

till grund för de sakkunnigas beräkningar.

Vad de sakkunniga sålunda hemställt angående tillfällig löneförbättring

åt marinens manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler)

finner jag mig kunna biträda.

Såsom förut (jfr sid. 41 här ovan) omförmälts, hade vissa flottans

sjömanskår tillhörande kockar och hovmästare, korpraler, enligt nuvarande

bestämmelser tillerkänts löneförmåner motsvarande dem, som tillkomme

antingen underofficer av 2. graden eller manskap i 1. lönegraden.

De sakkunniga ansåge skäl tala för att även ifrågavarande personal

erhölle någon tillfällig löneförbättring. Med avseende å den undantagsställning,

som dessa beställningshavare nu intoge i fråga om dem tillkommande

avlöning, syntes emellertid den tillfälliga löneförbättringen

lämpligen kunna begränsas till de belopp, som lägst skulle tillfalla underofficerare

av 2. graden och underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden),

och sålunda böra utgå med 75 kronor till kock eller hovmästare,

korpral, som uppbure avlöning i likhet med underofficer av 2. graden,

och med 125 kronor till kock eller hovmästare, korpral, som uppbure

avlöning i likhet med underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden),

dock med avdrag i det senare fallet av tilläventyrs intjänat lönetillägg.

Mot de sakkunnigas förslag i denna punkt har jag icke funnit anledning

framställa någon erinran.

I särskilda utlåtanden, dagtecknade den 6 och den 10 april 1918,

hava de sakkunniga yttrat sig angående den till de sakkunniga remitterade

frågan om överflyttande av underofficerskorpralsbefattningar vid

marinen till en ny lägre underofficersgrad och i detta ärende anfört:

I det betänkande, som av de sakkunniga avgivits den 5 mars 1918,

hade de sakkunniga (jfr sid. 39—41 här ovan) haft tillfälle närmare utveckla,

hurusom de nuvarande proportionerna mellan å ena sidan antalet

underofficerare och å andra sidan antalet manskapsunderbefäl, vid

armén furirer av 1. klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden,

från vilka underofficerarna rekryterades, måst i hög grad påverka befordringsförhållandena

för underofficerarna vid de olika grenarna av försvarsväsendet.

De sakkunniga hade i sådant hänseende framhållit, att,

medan anställning såsom furir av 1. klassen och beställning med lön i

1. lönegraden vid marinen i stort sett kunde nås vid ungefär lika ålder,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362. 85

levnadsåldern för manskapsunderbefälet vid vinnande av första befordran

till underofficers grad i medeltal vore 27''3 år vid armén, 33''4 år

vid flottan och 3(H år vid kustartilleriet. För att marinens manskapsunderbefäl

skulle kunna efter en ungefär lika lång tjänstetid som

motsvarande underbefäl vid armén vinna befordran till underofficersbeställning,

bleve det nödvändigt att i marinens stater göra sådan ändring,

att visst antal beställningar i 1. lönegraden för manskap ersattes med

underofficersbeställningar.

Det torde emellertid icke tillhöra de sakkunniga att yttra sig i det

organisatoriska spörsmålet, huruvida eller i vilken utsträckning en dylik

överflyttning av beställningar lämpligen borde ske, och funne sig de

sakkunniga för den skull böra i det utlåtande, som det nu ankomme

på de sakkunniga att avgiva, inskränka sig till att skärskåda, huru löneförhållandena

för den personal, varom här vore fråga, borde anordnas,

därest en organisationsändring av angivet slag komme till stånd.

Den fråga, som de sakkunniga sålunda för sig uppställde till besvarande,

sönderfölle i två särskilda spörsmål: det gällde att bestämma

å ena sidan de löneförmåner, som för berörda personal borde från 1919

-års början uppföras å stat, och å andra sidan de avlöningsbelopp, som

vid en definitiv lönereglering enligt det av de sakkunniga ifrågasatta

nya lönesystemet borde tillkomma samma personal; skillnaden mellan

dessa lönebelopp komme efter avrundning nedåt att angiva beloppen av

den tillfälliga löneförbättring, som skulle utgå till personalen i fråga

(jfr sid. 54—55 här ovan). Dessa två spörsmål måste besvaras på ett

väsentligen olika sätt, allt efter som till underofficerskåren skulle överföras

allenast en begränsad del av underofficerskorpralerna (manskapet i

1. lönegraden) eller, på sätt även föreslagits, samtliga dessa beställningshavare

eller i allt fall det övervägande flertalet av nämnda personalgnipp.

Därest endast någon del av underofficerskorpralerna (manskapet i

1. lönegraden), exempelvis hälften eller något mera, skulle överföras till

underofficerskåren, förefunnes knappast skäl att i avlöningshänseende

ställa dessa underofficerare på annat plan än de nuvarande underofficerarna

av 2. graden. De till underofficerskåren överflyttade underofficerskorpralerna

(manskap i 1. lönegraden) borde sålunda erhålla de löneförmåner

å stat, som tillkomme nuvarande underofficerare av 2. graden;

de borde även komma i åtnjutande av samma avlöningsbelopp enligt

det ifrågasatta nya lönesystemet och av samma tillfälliga löneförbättring

från och med år 1919, som avsetts för de nuvarande underofficerarna

av 2. graden. De kvarvarande underofficerskorpralerna (manskap i 1.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

lönegraden) borde då fortfarande åtnjuta de löneförmåner, som enligt nu

gällande bestämmelser tillkomme dylikt manskap, och därutöver erhålla

den tillfälliga löneförbättring, som av de sakkunniga föresloges för nuvarande

underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden).

En överflyttning till underofficerskåren av någon del av underofficerskorpralerna

(manskapet i 1. lönegraden) skulle sålunda enligt de sakkunnigas

uppfattning kunna ske utan att några nya anordningar behövde

vidtagas med avseende å personalens löneförhållanden. Genom en dylik

överflyttning skulle större likhet i befordringshänseende vinnas mellan

å ena sidan arméns och å andra sidan marinens underofficerare; de

löneskalor, som enligt de sakkunnigas riktlinjer för en definitiv lönereglering

skulle gälla för underofficerare av 2, graden (sergeanter), kunde

utan vidare tillämpas även på de nya underofficerarna, och den tillfälliga

löneförbättring, som skulle utgå till dessa beställningshavare, kunde i

enlighet därmed bestämmas.

Om åter, såsom från marinens myndigheter framhållits, militära och

organisatoriska synpunkter ställde sig hindrande i vägen för att till underofficerskåren

överföra allenast en del av underofficerskorpralerna (manskapet

i 1. lönegraden) eller att, därest samtliga dessa beställningshavare

överfördes till nämnda kår, i avlöningshänseende införa någon skiljaktighet

mellan dem, som vore tillsatta medelst konstitutorial, och dem,

som innehade sin beställning på grund av fullmakt, syntes det icke

kunna undvikas att, i sammanhang med överförande till underofficerskåren

av nämnda personal, vidtaga särskilda anordningar för regleringav

dess löneförhållanden. Det torde nämligen icke kunna ifrågasättas

att för samtliga dessa till underofficerare uppflyttade underofficerskorpraler

(manskap i 1. lönegraden) tillämpa vare sig nu gällande föreskrifter

om avlöning å stat för underofficerare av 2. graden eller den av de sakkunniga

framlagda löneskalan för underofficerare av 2. graden (sergeanter);

marinens ifrågavarande personal skulle därigenom i förhållande till

jämförlig personal vid armén komma i en alltför gynnad ställning. Det

bleve under sådana förhållanden nödvändigt att för dessa till underofficerare

uppflyttade underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden) —

de nya underofficerarna av 3. graden — fastställa såväl särskilda löneförmåner

att uppföras å stat från och med år 1919 som ock en särskild

lör den definitivt löneregleringen avtedd löneskala, att läggas till grund

för beräkning av den tillfälliga löneförbättring, som borde till ifrågavarande

personal utgå från och med år 1919. Därvid torde böra iakttagas,

att löneförmånerna för de nya underofficerarna av 3. graden borde

understiga dem, som vore avsedda för underofficerare av 2. graden, men

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

däremot — åtminstone vid normalt prisläge beträffande de naturaförmåner,

som tillkomme underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)

— överstiga de löneförmåner, som utginge till dylikt manskap.

Underofficerare av 2. graden (ej maskinister) vid flottan och underofficerskorpraler

(manskap i 1. lönegraden) ägde enligt nu gällande bestämmelser

vid placering å annan ort än Stockholm och Göteborg tillgodonjuta

följande löneförmåner (jfr sid. 26—27 här ovan):

Underofficer

Underoffi-

cerskorpral

av 2. graden.

(manskap i 1.

lönegraden).

Kronor.

Kronor.

lön..........................................................................................

900

—

540: —

dagavlöning..........................................................................

547

50

292: —

beklädnadsersättning (beklädnadspenningar)..............

200

—

108: —

portionsersättning (värdet av portion)..........................

226

30

255: 50

ersättning för ved och ljus ............................................

100

—

—

inkvarteringsbidrag ...........................................................

180

—

180: —

uppmuntringspenningar.....................................................

54: 75

Summa

2,153

80

1,430: 25

Härtill komme för underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden)

efter viss tids tjänstgöring två lönetillägg å tillhopa 120 kronor.

För underofficer av 3. graden, placerad å annan ort än Stpckholm

och Göteborg, föresloge de sakkunniga följande löneförmåi

föras å stat från och med år 1919:

lön.''....................................................

dagavlöning (å 1 krona 20 öre)

beklädnadsersättning ......................

portionsersättning...........................

ersättning för ved och ljus

inkvarteringsbidrag.........................

att upp-

Kronor.

600

—

438

—

200

—

226

30

100

—

180

—

1,744

30

Vid placering i Stockholm eller Göteborg borde inkvarteringsbidraget

till underofficer av 3. graden utgå med 240 kronor, på sätt nu

är fallet beträffande såväl underofficer av 2. graden som underofficerskorpral

(manskap i 1. lönegraden).

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 362.

Pensionsbeloppet för underofficer av 3. graden skulle, vid bifall till

de sakkunnigas förslag rörande sådan underofficers avlöning å stat,

komma att uppgå till 720 kronor. Till jämförelse ville de sakkunniga

erinra, att det nuvarande pensionsbeloppet utgjorde för underofficer av

2. graden 1,000 kronor, för sergeant av 1. klassen 900 kronor och för

sergeant av 2. klassen 780 kronor.

Vad anginge underofficer av 3. graden vid kustartilleriet, hava de

sakkunniga alternativt ifrågasatt, att löneförmånerna å stat måtte bestämmas

på sätt angives av följande sammanställning:

Kronor.

lön ..........................................................................

...................................... 800: —

dagavlöning (å 1 krona 82 öre).....................

...................................... 664: 30

ersättning för ved och ljus.............................

...................................... 100: —

inkvarteringsbidrag...........................................

..................................... 180: —

Summa 1,744: 30

Vid placering i Stockholm eller Göteborg borde även i detta fall

inkvarteringsbidraget utgå med 240 kronor.

Därest detta senare förslag ansåges böra vinna beaktande, syntes

jämväl böra föreskrivas, att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet

skulle erhålla pension till lika belopp med underofficer av 3. graden vid

flottan.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid en definitiv lönereglering,

byggd på prisläget före krigsutbrottet, underofficer av 2. graden komma

i åtnjutande av följande avlöning, med förhöjning efter treårsperioder:

lön..................... kr. 1,500:— 1,700:— 1,900:— 2,100:— 2,300: —

dagavlöning ... » 730: — 730: — 730: — 730: — 730: —

Summa kr. 2,230: — 2,430: — 2,630: — 2,830: — 3,030: —

Underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden) skulle med inräknande

av tillfällig löneförbättring erhålla följande avlöning, likaledes

med förhöjning efter treårsperioder:

beräknad nuvarande avlöning

.............................. kr. 1,430: 25 1,430: 25 1,430: 25 1,430: 25

löneförbättring............ » 125:— 325:— 525:— 725: —

Summa kr. 1,555: 25 1,755: 25 1,955: 25 2,155: 25

opaginerad Kontrollera mot PDF

S9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.

I den mån de verkliga värdena av beklädnadsförmån och naturaportion

för underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden) överstege

de värden av resp. 108 kronor och 255 kronor 50 öre, som läge

till grund för de sakkunnigas beräkningar, komme emellertid denna personals

sammanlagda löneförmåner att i verkligheten överstiga nu angivna

belopp.

De sakkunniga ansåge sig kunna förorda, att vid en definitiv lönereglering

avlöningen till underofficerare av 3. graden måtte bestämmas

till följande belopp, med förhöjning efter treårsperioder:

lön......................................... kr. 1,300:— 1,500:— 1,700:— 1,900: —

dagavlöning (å 1 kr. 25 öre) » 456:25 456:25 456:25 456:25

Summa kr. 1,756: 25 1,956: 25 2,156: 25 2,356: 25

Om från dessa slutsiffror droges summan av de löneförmåner, som

enligt de sakkunnigas här förut framlagda förslag skulle å stat uppföras

för underofficer av 3. graden, komme skillnaden att utgöra resp. kronor

11: 95, 211: 95, 411: 95 och 611: 95. Med tillämpning av de allmänna

regler, som de sakkunniga i sitt betänkande angivit för beräkning av

den tillfälliga löneförbättringen, skulle sådan löneförbättring icke tillfalla

underofficer av 3. graden, som icke uppnått 3 tjänstår; för övriga

grupper skulle den tillfälliga löneförbättringen komma att utgöra resp.

200, 400 och 600 kronor.

Införandet av en tredje underofficersgrad skulle föranleda någon

jämkning i det av de sakkunniga framlagda förslaget rörande rätt för

underofficerare att för erhållande av förhöjning i den tillfälliga löneförbättringen

tillgodoräkna sig tjänstgöring i lägre beställning. Sålunda borde

underofficer av 2. graden, som under sin föregående tjänstetid uppnått

mer än 3 tjänstår i beställning med lön i 1. lönegraden för manskap

eller i beställning såsom underofficer av 3. graden, äga i förevarande avseende

tillgodoräkna sig högst 9 år av den överskjutande tiden, och

vidare borde givetvis underofficer av 3. graden få tillgodoräkna sig hela

sin tjänstetid i beställning med lön i 1. lönegraden för manskap, allenast

med den begränsning, som läge däri, att endast sådan tid finge

tillgodoräknas, som i omedelbar följd infallit närmast före befordran till

u nderofficersbeställningen.

Till personal, som efter 1919 års ingång kunde komma att fortfarande

kvarstå såsom underofficerskorpraler med avlöning i 1. lönegraden

för manskap, syntes den av de sakkunniga för dylikt manskap

föreslagna tillfälliga löneförbättringen böra fortfarande utgå.

Bihang till riksdagens protokoll It)IS. 1 sand. 322 höft. (Sr 362.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung1, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

Enligt det förslag om inrättande vid marinen av en ny underofficersgrad,

som jag förut i dag anmält, skulle till denna nya grad överföras

675 manskapsbeställningar i ,1. lönegraden vid flottan och 183

dylika beställningar vid kustartilleriet. Därest denna framställning vinner

riksdagens bifall, komma i de i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag framlagda staterna för flottans sjömanskår och för kustartilleriets

personal att kvarstå 63 manskapsbeställningar i 1. lönegraden

vid flottan och 70 sådana beställningar vid kustartilleriet. Den ordinarie

avlöningen skulle fastställas till det av de sakkunniga föreslagna beloppet,

1,744 kronor 30 öre, med den fördelning, vad underofficer av 3. graden

vid kustartilleriet beträffar, som angives i det av de sakkunniga framlagda

senare alternativet.

Beträffande den tillfälliga löneförbättring, som skulle tillkomma

underofficer av den nya 3. graden för år 1919, biträder jag de sakkunnigas

förslag. I enlighet härmed skulle för dylik underofficer, som

icke uppnått tre tjänstår, någon tillfällig löneförbättring icke ifrågakomma;

för övriga skulle löneförbättringen allt efter antalet tiänstår utgå

med resp. 200, 400 och 600 kronor.

De i 1. lönegraden för manskap efter 1919 års ingång kvarstående

beställningshavärna torde i likhet med den personal, som under år

1918 tillhör nämnda lönegrad, böra erhålla tillfällig löneförbättring i

enlighet med de sakkunnigas ursprungliga förslag, således allt efter

antalet tjänstår med resp. 125, 325, 525 och 725 kronor.

Beträffande ifrågasatt tillfällig löneförbättring för vissa flottans

vattring för korpraler (jfr sid. 7 här ovan) hava de sakkunniga den 17 april 1918

VTorpråurn3 av£dv^ särskilt yttrande och därvid anfört:

Vid fortsatt behandling inom de sakkunniga av frågan om tillfällig

löneförbättring åt gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid

flottan hade det synts de sakkunniga icke vara riktigt att behandla förevarande

spörsmål såsom en fristående fråga, utan hade de sakkunniga

ansett oundgängligt, att även i detta fall likhet i avlöningshänseende

såvitt möjligt åstadkommes mellan motsvarande peronalgrupper vid armén

och marinen. Att här giva flottans gifta eller eljest försörjningspliktiga

korpraler en särskild förmån skulle visserligen ur nu förevarande synpunkt

icke möta något hinder, därest försörjningsplikt icke eller åtminstone

endast i sällsynta fall förekomme inom med förevarande kår jämförliga

personalgrupper vid armén, från vilken förutsättning också marinförvaltningen

år 1917 avgivit sitt förslag om löneförbättring åt marinens

manskap, men det ville synas, som om denna förutsättning icke vore fullt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

överensstämmande med verkliga förhållandet. Då befordran till korpral

vid flottan och furir av 2. klassen vid armén i regel torde vinnas efter

ungefär lika lång tjänstetid, syntes jämförelsen i förevarande fall närmast

böra företagas mellan dessa båda personalgrupper, och enligt inhämtade

uppgifter torde försörjningsplikt på grand av giftermål i avsevärd grad

förekomma även bland ifrågavarande manskap vid armén. Sålunda hade

i det vid 1917 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, fogade utdrag

av statsrådsprotokollet den 13 januari 1917, punkt 11, uppgivits,

att enligt militärmyndigheternas yttranden i augusti 1916 antalet vid

truppförbanden anställda furirer (av 1. och 2. klassen), som voro gifta

eller änklingar med minderåriga barn, då uppgått till 180. De sakkunniga

ansåge sig på grund härav böra i förevarande sammanhang

uppdraga en jämförelse mellan nuvarande avlöningsförmåner för försörj

ningspliktiga korpraler vid flottan och dylika furirer vid armén.

De enligt gällande stater eller övriga bestämmelser nu utgående

kontanta avlöningsförmånerna för flottans korpraler vid olika tjänstålder

samt för arméns furirer av 2. och 1. klass framginge av nedanstående

tablå.

Lön ................................................

Dagavlöning.......................................

Korpralsarvocle ..................................

Lönetillägg ......................................

Uppmuntringspenningar.......................

Summa

Korpral vid flottan.

Furir.

1 året,

2—3 året,

4—9 året,

10 O. 8

V.

j 2. klass,

1. klass,

kronor.

kronor.

kronor

kronor.

kronor.

kronor.

276

_

276

276

276

360

600

_

219

—

219

—

219

—

219

—

182

50

182

50

15

—

15

—

15

—

15

—

_

—

—

—

—

—

120

—

120

—

180

—

—

—

—

18

25

36

50

54

75

54

75

I —

—

—

—

528

25

666

5o| 684

75

744

7ö| 542

50 782

50

Härtill komme naturaunderhåll samt under vissa förutsättningar inkvarteringsbidrag

(för flottans korpraler) eller särskilt lönetillägg (för

arméns furirer) ävensom krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Av siffrorna framginge, att den kontanta avlöningen för en korpral

vid flottan under första korpralsåret och för en furir av 2. klassen vid

armén vore i det närmaste lika stor, ävensom att avlöningen föi en furu

av 1. klassen och slutavlöningen för en korpral vid flottan med endast

37 kronor 75 öre till den förres fördel skilde sig från varandra. Under

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Departements
chefen.

Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

sådana förhållanden och då underhåll in natura komme båda personalgrupperna

till godo, syntes det de sakkunniga icke böra ifrågasättas,

att tillfällig löneförbättring borde tillerkännas endast den ena av förevarande

personalgrupper.

Den utvägen kunde då ligga nära till hands att, för den händelse

avlöningen för ifrågavarande personal ansåges otillräcklig, föreslå tillfällig

löneförbättring åt båda de nu nämnda personalgrupperna. Här

mötte emellertid den frågan, huruvida icke en dylik tillfällig löneförbättring

borde tillgodokomma även annat underbefäl av manskaps grad,

som tilläventyrs i lika eller ännu högre grad kunde därav vara i behov.

Detta spörsmål krävde emellertid en omfattande utredning, som de sakkunniga

givetvis icke varit i tillfälle att nu förebringa.

De sakkunniga funne sig under sådana förhållanden förhindrade

att föreslå tillfällig löneförbättring åt försörjningspliktiga korpraler vid

flottan eller furirer vid armén. Emellertid ansåge sig de sakkunniga

böra framhålla angelägenheten av att åtgärder för verkställande av utredning

och utarbetande av förslag rörande lönereglering åt allt under
befäl

av manskaps grad vid armén och marinen måtte snarast ske kunde

vidtagas.

De sakkunniga framhålla vidare, att det med marinförvaltningens

förslag i förevarande avseende och den därpå grundade framställningen

till 1917 års riksdag avsedda syftemålet, nämligen att under rådande

dyrtid i stöne utsträckning än förut tillgodose familjeförsörjare av

manskapsklassen, i viss mån blivit vunnet genom 1918 års riksdags

beslut om ändrade grunder för krigstidshjälp, och erinra i sådant hänseende,

att en särskild krigstidshjälp å 180 kronor tillerkänts furirer

och korpraler med viss försörjningsplikt.

Beträffande de löneförmåner, som tillkomma ifrågavarande personal,

torde böla uppmärksammas, att bland desamma även ingå vissa naturaförmaner,

såsom beklädnad och portion. Enligt gällande bestämmelser

äger vid tjänstgöring i land marinens manskap i sådana fall, då portion

får innestå, uppbära kontant ersättning därför efter det fastställda medelpriset

å portionen, ökat med Vio för tillagningen. Den prisstegring å

livsförnödenheter,, som nu gör sig gällande, kommer sålunda att i dylika

fall verka till höjning även av de kontanta löneförmånerna.

Det förslag om provisorisk lönereglering för viss personal vid

marinen, som förelädes 1917 års riksdag, var, i vad flottans korpraler

angår, så till vida grundat på den s. k. behovsprincipen, att endast de

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 362.

korpraler, som voro gifta eller eljest försörjningspliktiga, skulle bliva

delaktiga av den föreslagna löneförbättringen. Det särskilda behov, som

grundas på försörjningsplikt, har emellertid, såsom de sakkunniga framhålla,

även för dessa beställningshavare blivit i viss utsträckning tillgodosett

genom riksdagens i år fattade beslut om ändrade grunder för

krigstidshjälp till befattningshavare i statens tjänst.

Med avseende härå och då någon tid att till innevarande års

riksdag framlägga eventuellt förslag i ärendet icke förefinnes samt de

skäl, som de sakkunniga i övrigt anfört för sin mening, att någon

tillfällig löneförbättring nu icke bör beredas korpraler vid flottan, synas

mig vägande, har jag nödgats avstå från att i detta avseende nu söka

framställa något förslag.

Det huvudsakliga av de förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen,

som de sakkunniga sålunda framställt, har av de sakkunniga

sammanfattats i särskilda »grunder för tillfällig löneförbättring under

åren 1918 och 1919 för viss personal vid armén» och »grunder för tillfällig

löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal vid

marinen». Jag kommer att i det följande återgiva dessa grunder, såvitt

marinen angår, med av mig ifrågasatta jämkningar och torde nu få

redogöra för de sakkunnigas motivering för några bland de bestämmelser,

som innehållas i nämnda grunder.

Beträffande officerare eller underofficerare, vilka överflyttats från armén

till marinen eller omvänt eller från flottan till kustartilleriet (Karlskrona artillerikår)

eller omvänt, hade det synts de sakkunniga självfallet, att dessa

officerare och underofficerare skulle, därest vid överflyttningen intet avbrott

i anställningen ägt rum, äga såsom tjänstår för erhållande av

lönebättring i den beställning, till vilken löntagaren överflyttats eller

vilken han nu innehade, tillgodoräkna sig tiden för anställningen i den

förra beställningen.

Efter vad förut vore nämnt, bör vid tjänstårsberäkningen icke få

inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare, etter erhållet

avsked, med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente

(kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam, intill dess beställning på

stat ånyo vunnits. Enahanda bestämmelse borde gälla även beträffande

tid, varunder beställningshavaren åtnjutit tjänstledighet med frånträdande

av samtliga avlöningsförmåner.

Specialföreskrifter

för

vissa fall.

Överflyttning

från armén

till marinen

m. m.

Tjänstledighet

med frånträdande

av samtliga

avlöningsförmåner.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

succession.

•tärning efter • 1 .vad man föregående tjänstetid finge för erhållande av löneförbätt
*

erhållet tv" nng tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked i

sked. annan ordning, än nyss är sagt, och därefter vunnit förnyad anställning

med lön på stat, syntes böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning

i varje särskilt fall.

tafordranCtui Beträffande officer, som från underofficersbeställning vunnit officersofficersbestäir

befordran, syntes av skäl, som anförts i det föregående (jfr sid. 38 här

ning. ovan), böra föreskrivas, att tillfällig löneförbättring skall till sådan officer

utgå med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning i varje fall

kommer att motsvara den avlöning, som vid befordringetillfället tillkommit

honom å underofficersbeställningen, däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen.

En dylik bestämmelse syntes emellertid icke vara erforderlig

beträffande de synnerligen fåtaliga fall, då sådan befordran förekommit

under tiden, innan den tillfälliga löneförbättringen skulle träda

i kraft.

Förordnande i Då löntagare vid någon av de militära kårerna förordnades att uppehålla

ämbete eller tjänst inom annan gren av statsförvaltningen och med

anledning därav frånträdde sina löneförmåner å den egna beställningen,

eller då sådan löntagare erhölle längre tids ledighet med skyldighet att

frånträda samtliga löneförmåner, hade den sålunda uppkomna tillfälliga

vakansen plägat fyllas genom .uppflyttning till den lediga graden av annan

från närmast lägre grad och så vidare i succession inom vederbörlig kår.

I samband därmed hade Kungl. Maj:t plägat förordna, antingen att den

lediga avlöningen skulle uppbäras i stället för egna löneförmåner grad

efter grad, som kunde beröras av dylik uppflyttning, eller ock att av de

medel, som i följd av löneförmånernas frånträdande blivit tillgängliga,

skulle till den äldste inom var och en av ifrågakommande grader, vilken

icke vore i åtnjutande av lön i sådan grad (eller löneklass), utgå skillnadsavlöning

till sådant belopp, att den uppflyttade komme i åtnjutande

av enahanda avlöning, som om han innehade lön på stat för vederbörlig

grad. Då den militära personalens avlöning icke vore förbunden med den

befattning en var beklädde, kunde sålunda här icke sägas vara fråga om

ett vikariat i samma bemärkelse som inom den civila statsförvaltningen,

utan en dylik uppflyttning vore mera jämförlig med en verklig befordran

till lön på stat, givetvis med den skillnaden, att någon förändring i den

till de högre löneförmånerna berättigade löntagarens pensionsförhållanden

icke inträdde. Under dessa förhållanden borde enligt de sakkunnigas

mening till den, som i nu nämnd ordning bleve berättigad till avlöning

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

i högre grad (eller löneklass), tillfällig löneförbättring utgå enligt i huvudsak

enahanda regler, som skolat gälla, därest han varit utnämnd till

beställningen på stat.

I regel borde vid sådana förordnanden, som nu nämnts, den tillfälliga

löneförbättringen, då dess storlek vore beroende av antalet tjänstår,

utgå med allenast det lägsta belopp, som å den högre beställningen

kunde ifrågakomma. Officer, som förordnades å kaptensbeställning i 2.

klassen, borde sålunda, utöver den med dylik beställning förenade avlöningen

å stat, uppbära tillfällig löneförbättring med allenast 550 kronor.

På grund därav att de allmänna löneskalorna enligt de sakkunnigas

förslag delvis ingrepe i varandra, särskilt vad underofficerare anginge,

skulle det emellertid med en dylik anordning kunna inträffa, att den till

högre beställning förordade finge vidkännas minskning i sina löneinkomster.

Till undvikande härav borde givas ett allmänt stadgande därom,

att i fall, varom nu vore fråga, löneförbättringen städse skulle utgå med

det för den högre beställningen fastställda lägsta belopp, som erfordrades

för att den sammanlagda avlöningen under förordnandet skulle motsvara

minst den sammanlagda avlöning, som tillkomme den förordnade

å hans egen beställning.

På anförda grunder (sid. 368—369 i betänkandet) förorda de sakkunniga,

att den tillfälliga löneförbättring, varom nu är fråga, må anses

tillhöra lönen och till vederbörande utgå i samma ordning som denna;

där avlöningen endast utginge i form av arvode eller stipendium, borde

givetvis den tillfälliga löneförbättringen anses tillhöra arvodet eller stipendiet

och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning vore stadgad.

Vad de sakkunniga anfört (se sid. 6—7 här ovan) såsom skäl för att

icke till erhållande av tillfällig löneförbättring upptaga arméns eller marinens

reservstater eller reserver, hade synts de sakkunniga böra gälla

även sådan stampersonal, som erhållit avsked med tillstånd att såsom

lönlös kvarstå vid flottans eller kustartilleriets stam, ävensom personal,

som vid mobilisering konstituerades till militär tjänstegrad eller civilmilitär

befattning. Vid tjänstgöring erhölle nämligen nyssnämnda personalgrupper,

den förra alltid och den senare i vissa fall, enahanda avlöning

och övriga förmåner, som tillkomme personal på stat i motsvarande

tjänstegrad eller tjänsteklass — en bestämmelse, som också i allmänhet

gällde reservpersonal. En uttrycklig föreskrift i nu nämnt avseende

syntes lämpligen böra meddelas.

Tillfälliglöneförbättring

likställd med

lön.

Inkallad

reserrpersonal

m. m.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Mot de sakkunnigas i det föregående återgivna förslag till föreskrifter

för vissa specialfall har jag icke funnit anledning göra någon

erinran.

I det av de sakkunniga avgivna förslaget till »grunder för tillfällig

löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen»

äro vissa ändringar påkallade dels till följd av de avvikelser beträffande

den av de sakkunniga föreslagna löneförbättringen, som jag i fråga om

vissa personalgrupper funnit mig böra förorda, dels ock för att bringa

nämnda »grunder» i överensstämmelse med förslaget om inrättande vid

marinen av en ny underofficersgrad. Vidare torde den föreskrift, som

innehålles i § 1 mom. 5 av de sakkunnigas förslag, böra erhålla sådan

avfattning, att densamma kommer att avse ej blott underofficer av

2. eller 3. graden utan även underofficerskorpral. Därjämte har jag med

hänsyn till den motivering, som av de sakkunniga anförts för de föreslagna

stadgandena i § 1 mom. 11 och 12, funnit mig böra föreslå

någon jämkning i den ifrågasatta lydelsen av dessa moment.

I enlighet därmed får jag nu framlägga följande förslag till

Grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919

för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Flottans och kustartilleriets stam tillhörande officerare och

underofficerare ävensom underofficerskorpraler med lön i 1. lönegraden

för manskap äga med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser,

som nedan stadgas, uppbära tillfällig löneförbättring för åren 1918 och

1919 för den beställning, i vilken loff på stat åtnjutes, med följande

belopp för helt år räknat:

kommendör och överste .................................... med 800 kronor

kommendörkapten av 1. graden och överstelöjtnant.

......................................................... » 1,100 »

kommendörkapten av 2. graden och major » 750 »

kapten av 1. klassen, som vid början av det

år, löneförbättringen avser, uppnått följande

antal tjänstår:

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

minst 3 och mindre än 6...................... med 50 kronor

minst 6 och mindre än 9 ........................ »

minst 9............................................................ »

kapten av 2. klassen, som vid början av det

år, löneförbättringen avser, uppnått följande

antal tjänstår:

mindre än 3................................................ »

minst 3 och mindre än 6 ........................ »

minst 6 och mindre än 9........................ »

minst 9........................... ^

löjtnant, som vid början av det år, löneförbättringen

avser, uppnått följande antal

tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 ....................... »

minst 6 och mindre än 9 ....................... »

minst 9............................. ^

underlöjtnant (fänrik), som vid början av

det år, löneförbättringen avser, uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3................................................. »

minst 3................... ^

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),

som vid början av det år, löneförbättringen

avser, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3.................................................

minst 3 och mindre än 6 .......................

minst 6 och mindre än 9 ........................

minst 9 och mindre än 12 ....................

minst 12.........................................■...........

underofficer av 2. graden, som vid början av

det år, löneförbättringen avser, uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3................................................

minst 3 och mindre än 6

minst 6 och mindre än 9 .......................

minst 9 och mindre än 12 .....................

minst 12...................................................._•••••

underofficer av 3. graden, som vid början

av det år, löneförbättringen avser, uppnått

följande antal tjänstår:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362.)

550

1,050

550

1.050

1,550

2.050

400

800

1,200

100

400

300

500

700

900

1,100

75

275

475

675

875

»

»

))

»

))

»

»

»

»

»

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

minst 3 och mindre än 6 .................

med

200

kronor

minst 6 och mindre än 9 .................

»

400

»

minst 9.....................................................

y>

600

»

underofficerskorpral, som vid början av

det

år, löneförbättringen avser, uppnått

jande antal tjänstår:

föl-

mindre än 3..........................................

125

»

minst 3 och mindre än 6 .................

X>

325

minst 6 och mindre än 9 ................

»

525

»

minst 9...................................................

»

725

2. I de fall, då löneförbättringens belopp enligt mom. 1 är beroende

på antalet tjänstår, skall, med iakttagande av vad nedan i denna

§ sägs, såsom tjänstår beräknas:

för underlöjtnant (fänrik): tiden från utnämningen till officer, vare

sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller senare;

för löjtnant, kapten eller underofficer: den tid, varunder en var på

grund av fullmakt innehaft beställning på stat inom sin tjänstegrad, oavsett

huruvida beställningen, vad kaptener angår, tillhört 1. eller 2. löneklassen;

samt

för under officerskorpral: den tid, varunder han innehaft lön i 1. lönegraden

för manskap.

3. För erhållande av löneförbättring enligt mom. 1 äger nedannämnda

personal tillgodoräkna sig tjänstår i lägre än innehavande grad

enligt följande grunder:

löjtnant, som varit underlöjtnant (fänrik) utöver 3 år: högst 3 år

av den överskjutande tiden;

kapten, som under sin föregående tjänstetid uppnått mer än 9 på

ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom löjtnant: högst 3 år av den

överskjutande tiden;

underofficer av 3. graden: den tid, varunder han innehaft lön i 1.

lönegraden för manskap;

underofficer av 2. graden, som före befordran till underofficer av

2. graden uppnått mer än 3 tjänstår i beställning med lön i 1. lönegraden

för manskap eller i beställning såsom underofficer av 3. graden:

högst 9 år av den överskjutande tiden;

flaggunder officer'' (underofficer av 1. graden), som under sin föregående

tjänstetid uppnått mer än 3 på ovan angivet sätt beräknade tjänstår

såsom underofficer av 2. graden: hela den överskjutande tiden.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

4. Officer eller underofficer, som överflyttats från armén till marinen

eller från flottan till kustartilleriet (Karlskrona artillerikår) eller

omvänt, må, därest vid överflyttningen intet avbrott i anställningen ägt

rum, såsom tjänstår tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra

beställningen, med iakttagande av de i dessa grunder i övrigt givna bestämmelser

rörande sådan tjänstårsberäkning.

5. Vid beräkning enligt mom. 2 eller 3 av tjänstår i beställning

med lön i 1. lönegraden för manskap må underofficerskorpral och underofficer

av 3. eller 2. graden endast tillgodoräkna sig sådan tid, som i

omedelbar följd infallit närmast före hans befordran till underofficersbeställningen,

men oberoende av huruvida tjänstgöringen fullgjorts vid

flottan eller kustartilleriet.

6. Den tid, varunder officer eller underofficer, efter erhållet avsked,

med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans eller

kustartilleriets stam, intill dess beställning på stat ånyo vunnits, får icke

inräknas vid tjänstårsberäkning enligt dessa grunder; och gäller vad

sålunda stadgats jämväl beträffande tid, varunder officer eller underofficer

åtnjutit tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.

7. 1 vad mån föregående tjänstetid må för erhållande av löneförbättring

tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked

i annan ordning än i mom. 6 sägs, och därefter vunnit förnyad anställning

med lön på stat, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fäll.

8. Officer eller underofficer, som från reserven övergått till beställning

på stat, må av den tid, varunder han tillhört reserven, såsom tjänstår

för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig så stor del, som av

Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

9. Därest efter 1918 års ingång innehavare av underofficersbeställning

befordras till officer med lön på stat, skall sådan officer, utan

hinder av vad i mom. 1 är stadgat, äga uppbära tillfällig löneförbättring

med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning såsom officer icke

kommer att understiga den avlöning, som vid befordringstillfället tillkommit

honom å underofficersbeställningen, däri inräknat den tillfälliga

löneförbättringen.

10. Underofficer av stammen, som blivit förordnad att med månadslön

å varvsstat tjänstgöra å flottans varv, äger, sedan han åter tillträtt

avlöning å underofficerskårens stat, för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna

sig den tid, anställningen vid varvet varat.

11. Underofficer av 2. graden, som under tjänstetid såsom underofficerskorpral

vid kustartilleriet uppflyttats till beställning i 1. lönegraden

för manskap efter kortare anställningstid än 72 månader, må för er
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

hållande av löneförbättring allenast tillgodoräkna sig högst 9 år av den

tid utöver 6 år, varunder han innehaft lön i 1. lönegraden för manskap.

12. Underofficer av 2. graden vid kustartilleriet, som vid armén

eller Karlskrona artillerikår vunnit kompetens till underofficersbeställning

och i samband med kustartilleriets första uppsättande dit överflyttats och

vilken efter sålunda vunnen kompetens varit under mer än 6 år anställd

vid något av arméns truppförband, vid Karlskrona artillerikår eller vid

kustartilleriet, må för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig högst

9 år av den överskjutande tiden.

§ 2.

Följande flottans stam tillhörande militära beställningshavare äga,

med iakttagande av övriga i dessa grunder givna bestämmelser, uppbära

tillfällig löneförbättring sålunda:

den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning i

marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning eller

befattningen såsom inspektör av flottans övningar till sjöss och åtnjuter

för sådant fall utgående särskilt arvode, med ett årligt belopp av 650

kronor,

underofficer, som blivit förordnad att med månadslön å varvsstat

tjänstgöra å flottans varv, med enahanda belopp, som skolat tillkomma

honom, därest han fortfarande uppburit avlöning å underofficerskårens stat,

kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts avlöning lika med

underofficer av 2. graden, med ett årligt belopp av 75 kronor, samt

kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden

för manskap, med ett årligt belopp av 125 kronor.

§ 8-

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1.

och 2. graden samt marinunderintendent äga uppbära tillfällig löneförbättring

efter enahanda grunder, som gälla för flottans officerare inom

motsvarande tjänstegrad; skolande därvid iakttagas,

att tjänstår såsom marinunderintendent räknas från första utnämningen,

vare sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller

senare,

att marinintendent av 1. graden, som —- utan att hava enligt allmänna

eller för vissa e. o. kammarskrivare vid flottans civilstat meddelade

särskilda bestämmelser erhållit utbildning för anställning vid

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

marinintendenturkåren — vid kårens uppsättande med 1904 års början

överflyttats till densamma från flottans civilstat eller flottans pensionskassa

och vilken vid 1918 års ingång åtnjöt lön i 1. gradens 1. löneklass,

må, därest lian vid början av det år, löneförbättringen avser, uppnått

sammanlagt mer än 15 tjänstår, räknat från första anställningen vid

flottans civilstat eller flottans pensionskassa, av den överskjutande tiden

tillgodoräkna sig högst 3 år såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring,

samt

att i sådana fall, som omförmälas i § 1 mom. 6—8, de i dessa moment

givna bestämmelser skola beträffande personal vid marinintenden

turkåren äga motsvarande tillämpning.

§ 4.

Följande flottans stam tillhörande civilmilitära beställningshavare

äga, med iakttagande av övriga i dessa grunder givna bestämmelser,

uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:

vid marinförvaltningen:

kemist..................................................................................

med

1,000

kronor

andre kemist...............................................................................

b

500

b

vid marinstaben:

registrator och aktuarie.......................................................

»

500

»

vid mariningenjörkåren:

marinöverdirektören ..............................................................

b

650

b

marindirektör av 1. graden ................................................

b

1,150

b

» b 2. graden ...............................................

b

1,000

»

mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen

b »1. graden, 2. löneklassen..................

b

1,050

B

3)

900

B

b » 2. graden...............................................

b

1,050

B

extra mariningenjör .............................................................

B

800

B

stationsmgenjör, verkstadsmgenjör, minmgenjor, tor- pedingenjör, elektroingenjör, artilleriingenjör,

kemist............................................................................

b

1,000

B

mariningenjörsstipendiat........................................................

B

300

B

vid marin läkarkåren:

marinöverläkaren ...............................................................

b

800

B

förste marinläkare ................................................................

b

1,100

B

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

marinläkare av 1. graden .....................................

............. med

850

kronor

» »2. graden ..................................

............ »

650

»

marinläkarstipendiat ..................................................

............ »

300

vid poliskåren:

poliskommissarie och överkonstapel ....................

............ »

500

»

konstapel .....................................................................

............. »

450

))

§ 5-

Nedan angivna arvodestagare äga, där befattningen icke innehaves

av officer eller underofficer vid flottans eller kustartilleriets stam,

uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:

sjörullföringsbefälhavare............................................ med 912 kronor 50 öre

sjömil föringsl»träde ................................................................. med 730 kronor

bibliotekarie vid marinstaben ............................................... » 350 »

musikdirektör (musikledare) vid flottans stationer ............ » 800 ))

§ 6.

För underofficerskorpral, som enligt gällande stater uppbär lönetillägg

efter viss tjänstetid, skall den tillfälliga löneförbättringen minskas

med ett belopp, motsvarande lönetillägget. Enahanda gäller kock eller

hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden för manskap

och åtnjuter dylikt tillägg.

§ 7.

Den, som under loppet av det år, löneförbättringen avser, tillträtt

eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring är förenad, eller

övergått från en till annan sådan beställning, äger å dylik beställning

uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han innehaft densamma;

skolande därvid iakttagas, att då befordran sker till beställning,

varå enligt §§ 1 och 3 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp

allt efter antalet tjänstår, löneförbättringen i varje fall skall beräknas

efter det belopp för helt år, som skolat tillkomma beställningshavaren,

därest han vid årets början innehaft beställningen i fråga.

§ 8.

Löneförbättring enligt §§ 1, 3 och 4 tillkommer icke blott löntagare,

som på grund av fullmakt, konstitutorial eller förordnande innehar egen

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

103

beställning med lön på stat, utan jämväl den, som i stället för avlöning

å egen beställning på grund av särskilt förordnande äger åtnjuta

samtliga med annan beställning förenade avlöningsförmåner; skolande i

senare fallet vid förordnande å beställning, varå enligt §§ 1 och 3 löneförbättring

kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet tjänstår,

iakttagas, att löneförbättringen i varje fall skall utgå med det för beställningen

fastställda lägsta belopp, som erfordras för att den sammanlagda

avlöningen under förordnandet skall motsvara minst den

sammanlagda avlöning, som tillkommit den förordnade å hans egen beställning,

den tillfälliga löneförbättringen däri inräknad.

§ »■

Den tillfälliga löneförbättringen skall anses tillhöra lönen och utgå

i samma ordning som denna; där avlöningen endast utgår i form av

arvode eller stipendium, skall löneförbättringen anses tillhöra arvodet

eller stipendiet och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning är

stadgad.

§ io.

Där i författningar eller eljest beträffande marinen tillhörande personal,

som icke åtnjuter avlöning på stat, finnes bestämt, att sådan personal

skall under den tid, vederbörande är inkallad i tjänstgöring, åtnjuta

enahanda avlöning och övriga förmåner, som enligt stat eller eljest

tillkomma personal med motsvarande anställning på stat eller vid stammen,

skall sådan bestämmelse icke gälla tillfällig löneförbättring enligt förevarande

grunder.

I det föregående (jfr sid. 45—48 här ovan) hade de sakkunniga Aviöningsviiiberört

frågan om fastställande vid en definitiv lönereglering för personal korvid

armén och marinen av särskilda villkor för löneförmånernas åtnjutande,

och hade de sakkunniga nu att yttra sig om vilka stadganden

av dylik art tilläventyrs borde meddelas redan i samband med en tillfällig

löneförbättring.

Vid övervägande av denna fråga hade de sakkunniga kommit till

den slutsatsen, att — oavsett de särskilda villkor, som i det föregående

förordats i fråga om tjänstårsberäkning — den enda bestämmelse av

mera reell innebörd, som under nuvarande förhållanden här skulle kunna

ifrågakomma, vore en föreskrift, varigenom rätten att med inneliavande

beställning förena annan tjänst eller befattning bleve i viss mån begrän
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

säd, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som på det civila förvaltningsområdet

är gällande.

Bestämmelser i detta hänseende vore redan meddelade för fältläkaroch

marinläkarkårerna. Dessa bestämmelser innebure, att med ordinarie

militärläkarbeställning vid fältläkarkåren samt med befattning såsom

förste marinläkare eller marinläkare av 1. graden icke finge förenas annan

tjänst å rikets eller riksdagens stat och att med sådan beställning

(befattning) ej heller finge förenas vare sig annan tjänst å kommuns

stat eller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom

aktiebolag registerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag, eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt

ej uppå därom gjord framställning och efter prövning att ifrågavarande

tjänst, uppdrag eller befattning ej ansåges inverka hinderlig^ för tjänstgöringen

såsom militärläkare (marinläkare), Kungl. Maj: t funne tjänsten,

uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Enahanda villkor hade i den till innevarande års riksdag avlåtna

propositionen (nr 83) angående fältveterinärkårens omorganisation föreslagits

att gälla även beträffande innehavare av ordinarie militär veterinärbeställning.

För mariningenjörkåren gällde (reglementet för marinen del I § 48),

att den, som innehade tjänst med lön eller fast arvode vid nämnda kår,

icke finge därmed förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns

stat och ej heller annan tjänstebefattning, däruti inbegripet varje

stadigvarande eller regelbundet återkommande, avlönat uppdrag, som av

bolag lämnades, med mindre tjänstebefattningen vid prövning i stadgad

ordning befunnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänsten vid

flottan.

Likaledes vore för marinintendenturkåren föreskrivet (reglementet

för marinen del I § 53: 2), att den, som innehade tjänst med lön å kårens

stat, ej finge därmed förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat och ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den

funnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänsten vid flottan.

De sakkunniga ansåge skäl tala för att i samband med den tillfälliga

löneförbättring, om vilken nu vore fråga, likartade bestämmelser

med dem, som sålunda vore givna för viss civilmilitär personal, meddelades

att gälla även för militär personal och för annan civilmilitär per
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

105

sonal än den nyss nämnda. Vad särskilt arvodestagare angår hava de

sakkunniga erinrat, att den tillfälliga löneförbättringen borde tillgodokomma

endast dem, vilkas arbetstid toges helt i anspråk av deras nu

ifrågavarande befattningar, och syntes vid sådant förhållande några betänkligheter

icke böra möta att även beträffande dessa befattningshavare

stadga villkor av angivet innehåll.

Emellertid hade de sakkunniga ingalunda förbisett den väsentliga

skillnad, som här förelåge mellan å ena sidan den personal vid armén

och marinen, varom nu vore fråga, och å andra sidan civila befattningshavare.

För flertalet av berörda personal vid armén och marinen vore

nämligen skyldighet stadgad att vid en väsentligt tidigare levnadsålder,

än som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare, avgå från

tjänsten, och den pension, som härvid tillfölle vederbörande, vore jämförelsevis

ringa. Vid sådant förhållande ställde det sig för dessa beställningshavare

givetvis såsom en nödvändighet att i tid se sig om efter

annan verksamhet, i vilken de kunde efter pensionsålderns inträde söka

sin utkomst. Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda i dylika fall

vid den prövning av gjorda framställningar om rätt att innehava bisysslor,

som borde åligga vederbörande överordnad myndighet, tillbörlig hänsyn

tagas till nu nämnda förhållande.

De villkor i förevarande avseende, som nu gällde för fältläkar- och

marinläkarkårerna samt föreslagits beträffande fältveterinärkåren, avveke

på en punkt från dem, som numera plägade föreskrivas beträffande civila

'' befattningshavare, nämligen därutinnan att något ovillkorligt förbud

icke stadgats mot innehavande av annan tjänst å kommuns stat, utan

hade frågan om rätt att mottaga och bibehålla dylik tjänst gjorts beroende

av Kungl. Maj:ts prövning. Vid fastställande av villkor och bestämmelser

för tillfällig löneförbättring åt den personal, som avsåges i

de sakkunnigas betänkande, syntes på enahanda sätt frågan om rätt att

innehava vare sig annan tjänst å kommuns stat eller annan militär befattning

böra göras beroende på vederbörlig prövning.

Från vad nu i allmänhet stadgats beträffande civila befattningshavare

syntes ett undantag böra göras även därutinnan, att det ovillkorliga

förbud, som i dylika fall plägade meddelas mot innehavande av annan

tjänst å rikets stat, icke borde äga tillämpning på gymnastiklärartjänst.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, vore det nämligen förenat med vissa

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt besätta gymnastiklärartjänsterna

vid statens läroanstalter, och syntes på grund därav frågan om

rätt att med beställning (befattning) vid armén eller marinen förena dylik

tjänst likaledes böra göras beroende av vederbörlig prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 käft. (Nr 362).

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Fråga om rätt att med beställning (befattning) vid armén och marinen

förena annan tjänst eller uppdrag borde prövas av den myndighet,

som ägde tillsätta beställningen (befattningen), således beträffande officerare

och flertalet civilmilitära beställningshavare i officers tjänsteställning

av Kungl. Maj:t samt, vad övrig personal anginge, av vederbörande

truppförbandschef, stationsbefälhavare eller annan i förevarande

hänseende jämnställd chef.

De sakkunniga anmärka, att, i den mån andra villkor än de, som

nu ifrågasatts beträffande den tillfälliga löneförbättringen, vore gällande

för åtnjutande av de för viss personal å stat uppförda löneförmåner,

dessa villkor givetvis komme att fortfarande äga giltighet.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 8 april 1918-beträffande

de ifrågasatta avlöningsvillkoren anfört, att förslaget i denna del syntes

innebära en skärpa i bestämmelserna, som icke torde vara avsedd. Tillfällig

avlönings för bättring vore ju föreslagen för åtskillig personal, som

icke vore att hänföra till ordinarie personal i vanlig bemärkelse. Då nu

i förslaget stadgades, att med befattning, för vilken tillfällig löneförbättring

utginge, icke finge förenas annan tjänst, syntes denna bestämmelse

komma att träffa arvodestagare och audra, för vilka dylikt förbud

icke rimligen kunde meddelas. Särskilt ville marinförvaltningen framhålla,

att i nådiga kungörelsen den 16 juni 1911 angående villkor och

bestämmelser för åtnjutande av de för marinläkarkåren upptagna avlöningsförmåner

(reglemente för marinen, del I, bil. 20) föreskreves bland

annat, att med befattning såsom förste marinläkare eller marinläkare av

1. graden icke finge förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat,

under det att beträffande marinöverläkaren, marinläkare av 2. graden

och marinläkarstipendiater ej funnes några motsvarande bestämmelser.

Det syntes marinförvaltningen uppenbart, att någon ändring häri icke

varit avsedd för marinläkare av 2. graden, som endast uppbure ett arvode,

eller för stipendiater. I varje fall komme med en dylik bestämmelse

rekryteringen av marinläkarkåren att äventyras.

Vad särskilt marinöverläkaren beträffar — yttrar marinförvaltningen

— torde det kunna med skäl befaras, att det av de sakkunniga föreslagna

villkoret komme att medföra, att nuvarande innehavaren av denna

befattning nödgades avstå från löneförbättringen. Huruvida det framdeles

skulle lyckas att förvärva någon läkare för ifrågavarande ansvarsfulla

befattning på de villkor de sakkunniga uppställt, torde vara svårt

att avgöra, men syntes knappast sannolikt.

På grund av vad sålunda anförts hemställde marin förvaltningen om

erforderliga ändringar i de föreslagna bestämmelserna rörande förening

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 365.

av tjänster. Måhända kunde det härvid visa sig lämpligt att låta på

Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida marinöverläkaren linge med sin

befattning förena annan tjänst.

Jag delar marinförvaltningens mening, _ att de föreslagna bestämmelserna

icke böra äga tillämpning på marinläkare av 2. graden eller

på marinläkarstipendiater. Likaledes bör ett undantag göras tor mariningen

jörsstipendiaterna, vilka enligt mitt förslag, som i denna punkt

avviker från de sakkunnigas, skulle bliva delaktiga av den tillfälliga

löneförbättringen. . . .

Vad marinöverläkaren angår vill jag erinra, att da vid lJil ars

riksdag ny avlöningsstat för marinläkarkåren godkändes, vissa villkor

och bestämmelser av nu ifrågavarande slag fastställdes att galla allenast

för de i löneförbättringen inbegripna marinläkare, som innehade tuilmakter

å sina beställningar, nämligen förste marinläkare och marmläkare

av 1. graden. Marinöverläkaren, som visserligen tillsättes genom tullmakt,

bibehölls emellertid år 1911 vid sina förutvarande löneförmåner

och blev sålunda icke underkastad de nya bestämmelserna..

Då en löneförbättring nu ifrågasättes även för marinöverläkaren,

torde anledning ej föreligga att beträffande denne befattningshavare

o-öra något undantag från de regler i förevarande avseende, som eljest

i allmänhet pläga uppställas för innehavare av jämförliga.befattningar

vare sig vid försvarsväsendet eller inom den civila förvaltningen.

Utöver vad jag ovan anfört bar jag icke någon erinran att göra

mot de av de sakkunniga föreslagna avlöningsvillkoren.

I enlighet härmed torde beträffande annan personal än marmläkare

av 2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater böra för

åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen stadgas följande villkor

och bestämmelser: . „

att med beställning eller befattning, for vilken löneförbättring utgår,

icke må förenas annan till den civila förvaltningen börande tjänst a

rikets stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens

att med sådan beställning eller befattning ej heller ma förenas

vare sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning ^eller

gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad angår bestall
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

nings- eller befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl.

Maj:t och, vad angår innehavare av annan beställning eller befattning*

den, som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag

eller befattning ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen vid

forsvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få

mottagas och tillsvidare bibehållas.

Tillika torde höra förklaras, dels att en var, som efter det kungörelse

angående den tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft tillträder bestallning

eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser

för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara

pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser, dels ock att

förutvarande, ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar

eller befattningar, vilka icke. före viss tidpunkt anmäla, att de

för tiden därefter vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, icke skola för

aren 1918 eller 1919 eller någon del därav uppbära tillfällig löneför
-

Kostnads
beräkning.

\ad slutligen beträffar de kostnader, som genomförandet av den

föreslagna tillfälliga löneförbättringen skulle betinga under vartdera av

aren 1918 och 1919, hade dessa av de sakkunniga beräknats med ledning

av gällande stater och för år 1919 därjämte under förutsättning av

riksdagens bifall till de i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag

framställa förslag,, som avsåge ändring i den militära personalens sammansättning

eller i gällande löneförmåner för densamma. Beträffande

den^ personal, för vilken den tillfälliga löneförbättringen föreslagits att

utgå med olika belopp allt efter vederbörande löntagares tjänstetid, hade

de statistiska uppgifter, som infordrats av de sakkunniga, jämväl tjänat

till ledning för kostnadsberäkningen.

För den i 1918 års stater för marinen upptagna personalen skulle

enligt de sakkunnigas beräkningar kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen

uppgå till följande belopp:

Flottans officerare:

kommendörer.

Kronor.'' Kronor.

7,200: —

av 1. graden...............

22,800: —

» 2. graden...............

15,000: —

Transport

45,000: —

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Kronor. Kronor.

Transport 45,000: —

kaptener.............................................................. 75,000: —

löjtnanter ......................................................... 53,000: —

underlöjtnanter................................................... 10,000:— 183,000:_

Flottans underofficerare:

flaggunderofficerare......................................... 245,000: —

underofficerare av 2. graden ........................ 280,000: — 525,000:_

Flottans underoffieerskorpraler............................................ 190,000: —

Kustartilleriets officerare:

överstar .......................................................

....... 1,600: —

överstelöjtnanter........................................

........ 4,300: —

majorer..........................................................

........ 6,000: —

kaptener ....................................................

........ 40,000: —

löjtnanter ...................................................

....... 17,000: —

underlöjtnanter...........................................

........ 2,400: —

71,300

—

Kustartilleriets underofficerare:

underofficerare av 1. graden .............

........... 74,000: —

7> D 2. graden ...............

........... 86,000: —

160,000

—

Kustartilleriets underofficerskorpraler............

66,000

—

Mariningenjörkåren ..........................................

50,000

—

Mari n i n te n den tu r kå ren.......................................

.................................

40,000

—

Marinläkarkåren ...........................................

26,000

—

Övrig civilmilitär personal.............................

20,000

—

Arvodestagare......................................................

9,000

—

Summa

1,340,300

—

Med 5 procents avdrag på grund av besparing under vakanser

skulle kostnadssumman komma att reduceras till i runt tal 1,275,000

kronor.

De av mig i det föregående föreslagna jämkningar i de sakkunnigas

förslag föranleda någon höjning i kostnadssumman för år 1918. Denna

ökning avser följande personal:

maskinistunderofficerare vid flottan (sid. 66) .................. kronor 32,000: —

vissa kommendörkaptener m. fl. (sid. 66)........................ » 3,000: —

Transport kronor 35,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Transport

kemist och andre kemist vid marinförvaltningen (sid.

77—78) ............................................................................

registrator och aktuarie vid marinstaben (sid. 78).........

mariningenjörsstipendiater (sid. 77) ..................................

marinläkare av 2. graden (sid. 78) ..................................

musikledare vid flottans stationer (sid. 81) .....................

kronor 35,000: —

» 1,500: —

» 500: —

» 1,500: —

» 4,000: —

'')) 800: —

kronor 43,300: —

Efter vad marinförvaltningen i sitt utlåtande den

8 april 1918 påpekat, hava avdragen på grund av

besparing under vakanser vid kustartilleriet hittills

plägat beräknas till 4 procent. Med iakttagande härav

torde kostnadssumman böra ytterligare höjas med i

runt tal ...................................................................................... » 3,000:

Summa kronor 46,300: —

Lägges detta belopp, i avrundat tal 45,000 kronor, till den av de

sakkunniga beräknade kostnadssumman, 1,275,000 kronor, kommer slutsiffran

att utgöra 1,320,000 kronor.

Av det å 1918 års riksstat för tillfällig löneförbättring åt personal

vid armén och marinen avsatta beloppet, 4,000,000 kronor, hava enligt

statsverkspropositionen till 1918 års riksdag 1,000,000 kronor avsetts för

marinen. För den tillfälliga löneförbättringens genomförande under år

1918 har vidare'' å tilläggsstat för samma år utöver nämnda belopp beräknats

under femte huvudtiteln ett belopp av 650,000 kronor, vadan

för år 1918 sammanlagt beräknats beträffande marinen 1,650,000 kronor.

Den tillfälliga löneförbättringens genomförande under år 1918 skulle

sålunda enligt mitt förslag betinga en kostnad, ej oväsentligt understigande

det belopp, som för ändamålet avsetts i statsverkspropositionen.

Härvid är emellertid att märka, att någon tillfällig löneförbättring nu

icke ifrågasättes för gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid

flottan.

Vad angår kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen under

år 1919, har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen

att bland de extra förslagsanslagen för år 1919 beräkna under

femte huvudtiteln ett belopp av 1,690,000 kronor. Enligt de sakkunnigas

beräkningar skulle det av dem för år 1918 avsedda beloppet,

1,275,000 kronor, böra för år 1919 höjas till i runt tal 1,320,000 kronor.

Av skäl, som jag nyss angivit i fråga om kostnadsberäkningen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

år 1918, torde för år 1919 böra avses eu ytterligare kostnadssumma av

i runt tal 45,000 kronor, tillhopa alltså 1,365,000 kronor.

Det föreslagna överflyttandet till under officerskåren av större delen

av marinens nuvarande underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)

kommer emellertid att föranleda minskade anspråk på anslag till tillfällig

löneförbättring. Enligt de sakkunnigas av mig biträdda förslag

skulle nämligen sådan löneförbättring utgå till underofficerskorpral (manskap

i 1. lönegraden) med resp. 125, 325, 525 och 725 kronor allt

efter antalet tjänstår, medan underofficer av 3. graden under de tre

första tjänståren icke skulle erhålla någon tillfällig löneförbättring och

för tiden därefter belopp å 200, 400 eller 600 kronor, beroende på antalet

tj anstår.

Enligt approximativ beräkning skulle, vid bifall till förslaget om inrättande

av den nya underofficersgraden, kostnaden för tillfällig löneförbättring

under år 1919 utgöra

vid flottan:

underofficerare av 3. graden kronor 100,000:

underofficerskorpraler (manskap i

1. lönegraden) ....................... »_15,000: kronor 115,000: —

vid kustartilleriet:

underofficerare av 3. graden kronor 25,000:

underofficerskorpraler (manskap i

1. lönegraden) ....................... »_18,000: » 43,000: —

Summa kronor 158,000: —

Av de sakkunniga har för tillfällig löneförbättring under år 1918

åt underofficerskorpraler vid marinen beräknats ett belopp av 256,000

kronor, vilket belopp emellertid, därest fråga om inrättande av eu ny

underofficersgrad ej förelegat, bort för år 1919 på grund av föreslagen

personalökning undergå någon höjning. Skillnaden mellan 256,000 kronor

och 158,000 kronor — i avrundat tal 100,000 kronor — torde

emellertid kunna godtagas såsom angivande det belopp, varmed kravet

på anslag till tillfällig löneförbättring kommer att minskas till följd av

den nya underofficersgradens inrättande. Det ovan angivna slutbeloppet

1,365,000 kronor torde sålunda kunna nedsättas till 1,265,000 kronor.

Vid jämförelse med det i statsverkspropositionen för ändamålet beräknade

beloppet 1,690,000 kronor visar sig även här ett avsevärt över
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 362.

skott, vilket emellertid delvis motväges av kostnaderna för den ökning

i ordinarie löneförmåner, som bör beredas de till den nya underofficersgraden

överflyttade underofficerskorpralerna.

Såsom i annat sammanhang redan omförmälts, har med den nu

ifrågavarande tillfälliga löneförbättringen för viss personal vid armén

och marinen avsetts att bereda personalen en kompensation för den höjning

av de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt före krigsutbrottet.

Den abnorma prisstegring, som därefter givit sig tillkänna, bör, på sätt

av de sakkunniga framhållits, mötas genom andra åtgärder, främst genom

anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstid

shjälp.

Om man till utgångspunkt tager år 1902 — det år då den senaste

mera allmänna löneregleringen för ifrågavarande personal slutfördes —

och söker finna den höjning i de allmänna levnadskostnaderna, som

inträtt under tiden därefter intill sommaren 1914, torde man icke komma

alltför långt från det verkliga förhållandet, om denna stegring angives till

omkring 18 procent. Enligt de sakkunnigas beräkningar (jfr sid. 31, 32

och 36 här ovan) skulle den tillfälliga löneförbättringen komma att, vad

marinens personal beträffar, för officerare på det hela taget något understiga

och för underofficerare i allmänhet avsevärt överstiga berörda procenttal.

Att underofficerarna här blivit särskilt tillgodosedda, torde emellertid

falla sig helt naturligt med avseende å den synnerligen tryckta

ekonomiska ställning, vari denna personal hittills vant försatt.

Med den förutsättning, som sålunda varit given, eller att personalens

löneförmåner skolat genom den tillfälliga löneförbättringen uppbringas

till en nivå, ungefär motsvarande läget före krigsutbrottet, är det tydligt,

att det krigstidstillägg, som anses böra tillkomma nu ifrågavarande

liksom andra befattningshavare i statens tjänst, bör beräknas även å

den tillfälliga löneförbättringen. Jag torde i detta hänseende få erinra,

hurusom i den proposition (nr 10), som avläts till 1918 års riksdag

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare

i statens tjänst, även tillfällig löneförbättring upptagits bland

de kontanta förmåner, å vilka krigstidstillägg finge beräknas; och vid

angivande av de under olika huvudtitlar erforderliga anslagsbeloppen anförde

föredragande departementschefen, vad fjärde och femte huvudtitlarna

angår, att krigstidstillägg beräknats jämväl å det belopp, som av

1917 års riksdag avsatts för beredande av tillfällig löneförbättring vid

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

armén och marinen, varvid, i brist på andra grunder, till ledning tagits

Kungl. Majrts i proposition till 1917 års riksdag framlagda förslag. Enligt

riksdagens beslut och den sedermera utfärdade författningen i ämnet

skall krigstidstillägg beräknas även å tillfällig löneförbättring.

Jag bör slutligen anmäla, att marinförvaltningen i sitt förut omförmälda

utlåtande den 8 april 1918 uttalat sig i den riktningen, att

en viss frihet borde medgivas Kungl. Maj:t vid tolkningen av de bestämmelser,

som kunde.komma att av riksdagen fastställas rörande den

tillfälliga löneförbättringen, så att icke Kungl. Maj:t måtte finna sig

förhindrad att tillerkänna befattningshavare löneförbättring i fall, där

sådan, ehuru icke fullt förenlig med ordalydelsen, stode i full överensstämmelse

med de grunder, varpå författningen vilade. Detta förslag

anser jag mig emellertid icke kunna biträda.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Hemställan.

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss

personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å tilläggsstat för

år 1918 ett förslagsanslag av 1,320,000 kronor,

b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss

personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln å extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 1,265,000 kronor,

c) godkänna de av mig ovan angivna grunder för den tillfälliga

löneförbättringens utgående,

d) medgiva, att tillfällig löneförbättring må utgå till marindirektören

av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda belopp

som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten över stat

vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp som till

tyghantverkare vid armén,

e) godkänna de av mig angivna villkor och bestämmelser för den

tillfälliga löneförbättringens åtnjutande, samt

f) förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den

tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller befattning,

å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för åtnjutande

av den tillfälliga löneförbättringen skola gälla, skall vara pliktig underkasta

sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande,

ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar eller befattningar,

vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden därefter

vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 322 haft. (Nr 362.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

lagligen kunna

eller någon del

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 362.

därtill ‘förbindas, icke skola för åren 1918 eller 191£>

därav uppbära tillfällig löneförbättring.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall, och skulle proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Ridderstad.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

115

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen....................................................

Biksdagen 1917.......................................................................................................

Särskilda sakkunniga 1917 ................................................ ..................................

Uppdragets begränsning med avseende å särskilda personalgrupper .........................

Allmänna synpunkter.............................................................................................

Biktlinjer för en definitiv lönereglering ........................................................................

Avlöningsformer ....................................................................................................

Löneskalor .............................................................................................................

Officerare ....................................................................................................

Underofficerare ................................................................................................

Sättet för lönetursberäkningen ............................................. .................................

Kompaniofficerare ..........................................................................................

Underofficerare.................................................................................................

Avlöningarnas belopp.............................................................................................

Förhållandet mellan lön och dagavlöning .......................................................

Officerare .......................................................................................................

Underofficerare.................................................................................................

Särskilda personalgrupper ...................................................................................

Maskinistunderofficerare vid flottan..................................................................

Underofficers befordran till officersbeställning.................................................

Civilmilitär personal ................................... ..................................................

Underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)................................................

Kockar och hovmästare, korpraler.....................................................................

Särskilda avlöningsförmåner ..................................................................................

Avdrag för naturaförmåner ..................................................................................

Avlöningsvillkor ...................................................................................................

Pensionsfrågan.....................................................................................................

Marinförvaltningens yttrande .................................................................................

Arméförvaltningens yttrande ................................................................................

Departementschefen................................................................................................

Tillfällig löneförbättring .............................................................................................

Officerare och underofficerare.................................................................................

Marinförvaltningens yttrande .............................................................................

Arméförvaltningens yttrande .................................................................................

Departementschefen .............................................................................................

Särskilda spörsmål rörande militär personal............................................................

Kvarstående såsom lönlös i regemente (kår) eller flottans (kustartilleriets) stam...

Anställning såsom underbefäl av manskapet......................................................

Övergång från reserven till aktiv stat..............................................................

Övergångsbestämmelser för vissa underofficerare .............................................

Innehavare av viss chefsbefattning .................................................................

Maskinistunderofficerare vid flottan ..................................................................

Underofficerare å varvsstat ............................................................................

Sid.

3

4

4

6

7

10

10

13

14

18

21

22

23

25

27

28

34

36

37

38

38

39

41

42

44

45

48

48

49

49

52

53

56

57

58

58

60

60

60

61

62

62

64

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 362.

Sid.

Vissa lärare vid militärläroverk m. fl................................................................... 64

Avdrag för viss personal i Stockholm och Göteborg............................................. 64

Departementschefen............................................................;................................... 65

Civilmilitära beställningshavare ................................................................................. 66

Mariningenjörkåren............................................................................................. 67

Marinintendenturkåren ....................................................................................... 73

Marinläkarkåren ................................................................................................ 74

Flottans poliskår ............................. 76

Departementschefen.......................................................................... 77

Marindirektören C. E. Richson och sergeanten A. G. Sjöqvist .................................... 80

Departementschefen............................................. 80

Personal med avlöning endast i form av arvode......................................................... 80

Departementschefen................................................................................................... 81

Underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)......................................................... 81

Departementschefen................................................................. 84

Kockar och hovmästare, korpraler.............................................................................. 84

Departementschefen................................................................................................... 84

Ifrågasatt ny underofficersgrad vid marinen ............................................................... 84

Departementschefen ............................... 90

Ifrågasatt löneförbättring för vissa flottans korpraler .....>.......................................... 90

Departementschefen................................................................................................... 92

Specialföreskrifter för vissa fall................................................................................. 93

Överflyttning från armén till marinen m. m.......................................................... 93

Tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner ........................... 93

Förnyad anställning efter erhållet avsked ............................................................ 94

Underofficers befordran till officersbeställning...................................................... 94

Förordnande i succession .................................................................................... 94

Tillfällig löneförbättring likställd med lön............................................................ 95

Inkallad reservpersonal m. m.............................................................................. 95

Departementschefen........................................................................... 96

Avlöningsvillkor ..................................................................................................... 403

Departementschefen................................................................................................... 107

Kostnadsberäkning ................................................................................................... 108

Hemställan .......................................................................................................... 113

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., ISIS.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen jämte i ämnet väckta motione a1 i texten
  2. SU 1918:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  3. SU 1918:182 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställning angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten