Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till aktiebolaget Bifosfat av visst område av kronoparken nr 5 i Gällivare socken av Norrbottens län

1918-04-26 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:366, Angående försäljning till aktiebolaget Bifosfat av visst område av kronoparken nr 5 i Gällivare socken av Norrbottens län

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

I

Nr 366.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning

till aktiebolaget Bifosfat av visst område av

kronoparken nr 5 i Gällivare socken av Norrbottens

län; given Stockholms slott den 26 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att till aktiebolaget Difosfat må försäljas ett i statsrådspotokollet

omförmält, å en av lantmäteriauskultanten E. Williams år

1918 upprättad karta angivet område av kronoparken nr 5 i Gällivare

socken av Norrbottens län mot en köpeskilling, som skall bestämmas

av tre gode män, av vilka Kungl. I\!ajt:s befallningshavande i länet och

bolaget vardera utse en och domaren i orten den tredje, dock att priset

ej må understiga 500 kronor för hektar med tillägg av det värde å

växande skog, som domänstyrelsen efter uppräkning åsätter, samt under

villkor i övrigt:

att bolaget tillförbindes iakttaga det med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag avslutade kontrakt angående utarrendering av viss

mark inom området för framdragande av vattenledning;

att köpeskillingen erlägges kontant till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet å tillträdesdagen, samt

att bolaget bekostar alla med områdets avskiljande och lagfart å

fånget förenade kostnader;

dels ock att till bolaget må under enahanda villkor, som här

ovan angivits, försäljas jämväl de inom berörda områdes gränser belägna

ströängar, därest dessa genom köp eller annorledes komma i

statens hand.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 326 käft. (Nr 366.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhanda

hållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riks

dagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I proposition den 23 mars 1917, nr 147, föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen, att till understöd lör fortsättande och avslutande av aktiebolaget

Difosfats försöksverksamhet för framställning på elektrokemisk

väg av till gödselmedel avsett dikalcium fosfat, under villkor i huvudsaklig

överensstämmelse med lantbruksstyrelsens i ärendet avgivna förslag,

å extra stat under nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa ett reservationsanslag

av 100,000 kronor ävensom medgiva, att Kungl. Maj.t

finge under år 1917 låta av tillgängliga medel härav förskottsvis utanordna

erforderligt belopp.

1 skrivelse den 8 juni 1917, nr 277, anmälde riksdagen, att riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

dagen för berörda ändamål under de villkor, Kungl. Maj:t efter närmare

utredning ägde bestämma, anvisat berörda belopp, 100,000 kronor.

Sedan kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen avgivit infordrat

utlåtande, anvisade Kungl. Maj:t don 10 juli 1017 det sålunda beviljade

anslaget till bolaget under vissa villkor, bland annat, att staten skulle

äga kontrollera tillverkningen och taga del av resultaten; att bolaget

skulle utan särskild kostnad för statsverket anställa försök med de fosforrika

malmer och anrikningsprodukter, som staten för sådant ändamål

tillhandabölle från de malmfält, till vilka staten helt eller delvis vore ägare;

att anslaget skulle utbetalas blott i mån av behov; samt att bolaget

skulle inom två år från första lyftningsdagen styrka, att försöken blivit

utförda i den utsträckning, att uppfinningens praktiska användbarhet

kunde bedömas.

I . en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har nu bolaget under

hänvisning till två ansökningen bifogade kartor anhållit att få med

äganderätt förvärva ett å den med nr 2 betecknade karfan närmare angivet

område om cirka 80 hektar, beläget å kronoparken nr 5 vid

Malmberget i Gällivare socken av Norrbottens län, för uppförande därå

av fabriksbyggnader för framställning av difosfat samt av kontors- och

laboratoriebyggnader, magasiner, lastkaj samt bostäder för ingenjörer,

kontorspersonal och förmän.

Sedan domänstyrelsen anbefallts att efter vederbörandes hörande

avgiva utlåtande över bolagets ifrågavarande ansökning, bär bolaget till

domänstyrelsen ingivit ytterligare en karta över området, upprättad år

1918 av lantmäteriauskultanten E. Williams, jämte ett av Williams rörande

samma område utfärdat intyg, utvisande att ifrågavarande område

utgöres av en rektangel med en längd å långsidorna av 1,090 meter

och å kortsidorna av 760 meter.

I en till jordbruksdepartementet inkommen skrift, vilken överlämnats

till domänstvrelsen, har Malmbergets municipalstyrelse på anförda

skäl hemställt, att vid ärendets behandling måtte, så långt möjligt

vore, tillses, att bostäder åt den blivande fabrikens personal måtte

förläggas inom Malmbergets municipalsamhälle. Genom den utflyttning

från Malmberget till det nya området, som eljest kunde befaras,

skulle nämligen en avfolkning vid Malmberget uppstå, som för många

därstädes skulle medföra ruin och vålla stora förluster för samhället

och för Kiruna—Gällivare—Malmbergets stadshypoteksförening. Mer än

ett hundratal osålda tomter funnes vid Malmborget och många lägenheter

stode outhyrda. Genom uppkomsten här och där i trakten av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

små industrisamhällen skulle den stadsbildande verksamhet, som påbörjats

vid Malmberget, kunna bliva förfelad. Avståndet från Malmberget

till det ifrågavarande området vore 3 kilometer. Kommunikationsmedel

funnes och kunde förbättras.

Den 2 mars 1918 har domänstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet

och därvid överlämnat infordrade yttranden frän vederbörande skogstjänstemän.

Jägmästaren i Gällivare revir har anfört följande:

Det avsedda området vore beläget å vid awittringen i Gällivare socken uppkommen

överloppsmark, vilken den 24 november 1911 av Kung! Maj:t förklarats

som kronopark, samt omedelbart intill nordvästra gränsen för den skogstrakt om

620.6 3 hektar, som av domänstyrelsen, jämlikt bemyndigande i nådigt brev den 21

juni 1907, upplåtits på arrende till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag på 50 år

genom kontrakt den 3 juli 1907.

Området ifråga, ett gammalt s. k. brännland, som genomlöptes av en bäck

— Naalojoki — med ströängar å ömse sidor, utgjordes på norra och västra sidan

om bäcken av magert hedland, beväxt med ett glest 60 - 80 årigt tallbestånd, varuti

insprängda cirka 250-åriga tallöverståndare förekomme. Söder och öster om

bäcken vore marken kuperad, jordmånen näringsrikare och skogsbeståndet — en

blandning av tall, gran och björk — av växtligare beskaffenhet. Genom området

söder om bäcken vore uti en nedgrävd betongkulvert framdragen en vattenledning

från sjön Naalojärvi till anrikningsverket vid Vitåfors, för vilken ledning mark om

cirka 6 meters bredd av domänstyrelsen utarrenderats till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag på 25 år från den 14 mars 1912 genom kontrakt den 30 oktober 1912.

Beträffande områdets försäljningsvärde syntes vara svårt att angiva någon

exakt siffra, då skogen icke vore upptaxerad och vinterföret lade hinder i vägen

för noggrann markvärdering och skogsuppskattning. Dock hade det synts, att som

jämförelse vid värdesättning borde kunna tjäna dels den årliga arrendesumma, som

erlades för nyssnämnda till vattenledningen upplåtna mark, och vilken utgjordes

av 15 kronor per hektar skogsmark, 3 kronor per hektar myr och 2 kronor

per hektar dåvarande vatten, dels "de det av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län den 3 april 1905 bestämda minimiförsäljningspriset för de

tomter, belägna omedelbart nedanför Koskullskulle järnvägsstation, som tillhörde

ett genom nådigt brev den 23 maj 19(>2 för försäljning åt och bebyggande av enskilda

från kronomark upplåtet område, och vilket minimipris utgjorde i genomsnitt

för ifrågavarande tomter 444 kronor per hektar. Varken i ovannämnda arrendesumma

ej heller i sistberörda försäljningspris hade skogens värde ingått, utan hade,

vad anginge tomtförsäljningen, skogen fått lösas efter särskild värdering, under det

att å arrendeområdet skogen icke behövt avverkas eller lösas, då ingen egentlig

skada åstadkommits genom att vattenledningen nedgräfts i marken, och då ingen

trafik med tramp eller skadegörelse förekommit. Det syntes också jägmästaren,

att vid nämnda jämförelse hänsyn borde tagas såväl till den värdestegring beträffande

mark och skog, vilken uppstått sedan förenämnda upplåtelsers tillkomst, som

ock till nu ifrågavarande områdes relativt gynnsamma läge.

Därest Kungl. Maj:t funne aktiebolaget Difosfats anhållan vara förtjänt av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Rungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 366.

bifall, ville jägmästaren hemställa, att, sedan inom området befintliga ströängar

genom lantmäteriförrättning jämlikt kungörelsen den 5 juni 1917 utbytts mot

annan mark, köpeskillingen för området måtte bestämmas till 500 kronor per hektar

överhuvud; alt skogen å området måtte inlösas av sökandebolaget till pris, som

efter uppräkning åsattes av domänstyrelsen; samt att, därest genom dämningar eller

andra markåtgärder inom området försumpning kunde uppstå å angränsande skogsmarker,

det borde åligga bolaget att vidtaga och bekosta den dikning eller bäckrensning,

som kunde vara erforderlig för nödig vattenavledning.

Överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt har anfört följande:

Enär ifrågavarande område icke särskilt erfordrades för något kronans ändamål,

tunnes ingen anledning att av sådan orsak undanhålla bolaget från ett nyttjande

av området, vare sig nu detta skulle ske med äganderätt till detsamma eller medelst

upplåtelse på arrende.

Inom det för bolagets behov avsedda området funnes emellertid dels s. k.

ströängar till en areal av omkring 7 hektar, tillhörande hemmanet 3/1K mantal

Kaptensgården, samt ett utmål för vattenledning till Gällivare malmfält med en

areal av 2.6 hektar. Beträffande ströängarna skulle ju dessa jämlikt kungörelsen

den 5 juni 1917 kunna utbytas mot annan kronan tillhörig mark, om

man ville förena hela upplåtelsen i ett mellanhavande mellan staten och bolaget.

Det syntes dock överjägmästaren, att detta icke skulle vara i första hand erforderligt.

då överenskommelse väl skulle kunna träffas mellan bolaget och innehavaren

av ströängarna om deras disposition. Med bortseende således ifrån dessa ströängar

och utmål skulle nyttjanderättsfrågan här gälla en återstående del av det av bolaget

ansökta området av omkring 73 hektar, varöver staten nu utan servitut

förfogade.

Då någon försäljning av detta område till bolaget emellertid icke kunde

vara förenlig med statens intressen, och bolaget borde vara lika betjänt med att

mot arrende på längre tid få nyttja området, tillstyrkte överjägmästaren, att detsamma

— i likhet med vad tidigare skett vid upplåtelse av mark till LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag — måtte utarrenderas till aktiebolaget Difosfat på 50 år mot

en årlig avgift av 15 kronor per hektar.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande:

»Då aktiebolaget Difosfat för sin försöksverksamhet att på elektrisk väg framställa

fosforsyregödselmedel ur vid anrikning av järnmalm erhållet apatitavfall av

1917 års riksdag tilldelats ett statsanslag av 100,000 kronor, synes det endast vara

en konsekvens av detta statsmakternas beslut att till bolaget å kronan tillhörig

mark i närheten av de trakter, där elektrisk energi och förenämnt apatitavfall kunna

erhållas, upplåta erforderligt markområde för fabriksanläggningar och uppförande

därå av i övrigt nödiga byggnader.

Då det ifrågasatta området direkt ansluter sig till för gruvdrift förut upplåtet

område av kronoöverloppsmark inom Gällivare revir, kan med hänsyn till

skogsskötseln och bevakningen å angränsande kronomarker ingen invändning göras

emot en upplåtelse av detsamma under förutsättning att därå ej vidtagas genom

uppdämning av vatten sådana åtgärder, att fara för försumpning av närliggande

skogsmark uppstår.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

Att emellertid såsom sökandebolaget ifrågasatt med full äganderätt upplåta

detta område synes ur liera synpunkter mindre lämpligt. Sålunda må erinras, att,

då Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag endast på viss tid och mot viss årlig avgäld

fått åt sig upplåtna betydande för gruvdriften erforderliga områden i trakten

av Malmberget med liera ställen, det torde få anses tämligen omotiverat att till

aktiebolaget Difosfat för bedrivande av med statsmedel understödd försöksverksamhet

med äganderätt upplåta visst område. Och detta så mycket mera som inom

det ifrågasatta området finnas parceller, vilka av kronan redan disponerats och till

andra upplåtits under nyttjanderätt för viss tid.

Då domänstyrelsen sålunda anser sig böra förorda endast nyttjanderättsupplåtelse,

torde emellertid giltighetstiden därför böra tilltagas rätt rundligt, och synes

en tidsperiod av femtio år med rätt till förnyad upplåtelse böra vara tillfyllest

för ändamålet i fråga. För en sålunda begränsad upplätelserid talar också den omständigheten

att, ehuruväl avgiften för denna mark bör bestämmas till ett ganska

skäligt belopp, detsamma dock må efter en tid kunna höjas i proportion till den

allmänna värdestegring, som man har att räkna med på alla områden.

Med hänsyn härtill synes en årlig avgäld för marken av 15 kronor per hektar

vara skälig, och bör nyttjanderättsinnehavaren äga rättighet att till pris, som av

vederbörande överjägmästare bestämmes, få inköpa den skog, som för områdets utnyttjande

för avsett ändamål måste avröjas.

I fråga om de inom det ansökta området belägna ströängarna synes det av

jägmästaren ifrågasatta avvittringsförfarandet för dessas återvinnande till kronan

ej böra tillgripas, med mindre det skulle visa sig, att avtal om deras upplåtande ej

skulle kunna träffas på rimliga villkor, för vilket fall det torde åligga staten att

träda emellan, då det är fråga om en statsunderstödd försöksverksamhet.

Vidkommande slutligen den av styrelsen för Malmbergets municipalsamhälle

ingivna skrivelsen, i vilken uttalats farhågor för att markupplåtelse utan vissa villkor

till aktiebolaget Difosfat skulle medföra en avfolkning från municipalsamhället

med därav följande ödesdigra konsekvenser för dess ekonomi, anser sig domänstyrelsen

ej böra göra annat uttalande än att, då ett ekonomiskt företag måste för att

kunna bliva bärigt få äga frihet att vidtaga de anordningar för sin verksamhet, som

det kan finna mest ändamålsenliga, såsom i förevarande fall beträffande anordnande

av bostäder för sina arbetare, något särskilt avseende icke torde behöva fästas vid

municipalstyrelsens skrivelse, detta så mycket hellre som i aktiebolaget Difosfats

skrivelse omnämnts, att avsikten icke vore att å ansökta området uppföra bostäder

för arbetare utan endast för sådan personal, för vilken lämpliga bostadslägenheter,

för så vitt domänstyrelsen har sig bekant, icke lära finnas att'' tillgå inom Malmbergets

municipalsamhälle.»

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har därefter bolaget anfört,

bland annat, följande:

De föreslagna arrendevillkoren syntes bolaget i och för sig skäliga. För att

emellertid det enskilda kapitalet skulle kunna intressera sig för det av bolaget tilltänkta

företaget fordrades, att företaget icke bleve i allt för hög grad kringskuret

i sin verksamhet. Företaget komme i alla händelser att i högsta grad bliva beroende

av staten, i det kraft skulle erhållas från Porjus och råvara från en malmfyndighet,

där staten vore hälftenägare och kunde bliva ensam ägare, och då slut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 366.

ligen för fabrikationen erforderliga övriga materialier samt fabrikens produkter

komme att fraktas å statens järnväg. Av denna grund syntes det vara ett rimligt

önskemål, att bolaget åtminstone ägde sin tomt. Skulle de villkor, som av statsverket

uppställdes, bliva så ofördelaktiga, som ett uppförande av fabriken på ofri

grund skulle innebära, så torde det för affärens igångsättande erforderliga kapitalet

icke kunna uppbringas och framställandet av fosfatgödselmedel ur svensk råvara

äventyras. Även om fabriken möjligen skulle kunna komma till stånd på ofri grund,

så skulle dock dess utvecklingsmöjligheter i hög grad stäckas genom minskad kredit

och möjlighet till upplåning mot säkerhet av inteckning.

Som skäl för att området blott skulle utarrenderas hade domänstyrelsen

anfört, att samma vore förhållandet med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags mark.

Häremot finge bolaget erinra, att genom vattenfallsstyrelsen staten tillhörig mark

försålts i stor utsträckning med äganderätt till industriella anläggningar, nämligen

elektrokemiska fabriker vid såväl Trollhättan som Porjus, och att vattenfallsstyrelsen

även erhållit provisoriskt tillstånd att på nämnda ställen med äganderätt till

bolag försälja mark, avsedd för uppförande av arbetarbostäder, och även avslutat

sådana försäljningar.

Den från Malmbergets municipalsamhälles styrelse inkomna skrivelsen hade

visserligen i det väsentliga blivit bemött i domänstyrelsens utlåtande. Bolaget ville

emellertid framhålla, att bolaget i sin första skrift meddelat, att bolagets avsikt vore

att å det ifrågavarande området uppföra bland annat bostäder för ingenjörer, kontorspersonal

och förmän. Detta vore oundgängligen nödvändigt, om företaget, vars

snara igångsättande ju vore av den största betydelse för det svenska jordbruket,

över huvud taget skulle kunna komma till stånd. Fabrikationen måste nämligen,

med hänsyn bland annat till kraftens utnyttjande, bedrivas natt och dag och det

vore då, om t. ex. en olyckshändelse skulle inträffa, nödvändigt, att ingenjörer och

förmän omedelbart vore till hands. Beträffande frågan om eventuellt uppförande

av arbetarbostäder på området, så vore det givet, att bolaget helst såge, att det

icke behövde göra härför erforderligt betydande kapitalutlägg, d. v. s. i fall kommunikationerna

kunde ordnas så pass tillfredsställande, att bolagets arbetarstam

kunde bo i municipalsamhället. Huru härmed kunde komma att gå, vore emellertid

för närvarande omöjligt att bedöma, och bolaget måste därför vara berett på

att uppföra åtminstone en del arbetarbostäder och måste disponera mark härför.

Huru någon avfolkning av municipalsamhället skulle kunna föranledas, även

om bolagets hela arbetarstam komme att bo å bolagets mark, förstode bolaget icke

— det gällde ju här i stället tillförsel av ökade arbetsstyrkor till trakten. Däremot

måste bolaget medgiva, att möjligheten att försälja ännu osålda tomter inom

municipalsamhället bleve större, om hela bolagets personal skulle åläggas att bo inom

municipalsamhället än om blott en del komme att bo där. Ett dylikt åläggande

skulle emellertid, som redan anförts, omöjliggöra företaget.

I likhet med domän styrelsen anser även jag det vara en konsekvens

av statsmakternas beslut i fråga om subvention till aktiebolaget

Difosfat, att till bolaget å kroDan tillhörig mark i närheten av de

trakter, där elektrisk energi och apatitavfall kunna erhållas, upplätes erforderligt

markområde för fabriksanläggningar m. m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

Vad beträffar frågan om upplåtande till bolaget av marken under

äganderätt eller arrende, anser jag visserligen, att det hade varit förenat

med vissa fördelar för det allmänna, om upplåtelsen kunnat ske i form av

arrende, men då bolaget anfört tungt vägande skäl för sin begäran att

få med äganderätt förvärva området — särskilt har bolaget åberopat

önskvärdheten att kunna vid upplåning bereda säkerhet av fastighetsinteekning

— och hänvisat till att äganderättsöverlåtelser i jämförliga

fall skett från kronomark i trakten, anser jag mig böra tillstyrka detta

senare npplåtelsesätt. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att bolaget,

såsom det också självt framhållit, är i åtskilliga avseenden synnerligen

beroende av staten. Vidkommande saluvärdet å området anser jag detsamma

böra bestämmas av tre gode män, dock att det ej må sättas lägre

än till 500 kronor för hektar, vartill kommer värdet av växande skog,

som efter uppräkning bör åsättas av domänstyrelsen.

1 det område, som nu omedelbart kan bli föremål för försäljning,

innefattas uppenbarligen icke de därinom belägna ströängarna, vilka äro

tilldelade enskild fastighet. Emellertid är det givetvis önskligt för

bolaget att få förvärva även dessa ströängar. För ordnande av förhållandena

beträffande ströängarna äro flera möjligheter tänkbara. Nu

torde endast bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att försälja

jämväl dessa ströängar, därest de genom köp eller annorledes komma

i statens hand.

Slutligen får jag beträffande den från Malmbergets municipalstyrelse

inkomna skriften hänvisa till vad såväl av domänstyrelsen som av

bolaget härutinnan blivit anfört.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen medgiva,

dels att till aktiebolaget Difosfat må försäljas ovan ömförmälda,

å den av lantmäterianskultanten E. Williams år 1918 upprättade kartan

angivna område av kronoparkeu nr 5 i Gällivare socken av Norrbottens

län mot en köpeskilling, som skall bestämmas av tre gode män, av

vilka Kungl. Maj:ts befällningshavande i länet och bolaget vardera utse

en och domaren i orten den tredje, dock att priset ej må understiga

500 kronor för hektar med tillägg av det värde av växande skog, som

domänstyrelsen efter uppräkning åsätter, samt under villkor i övrigt:

att bolaget tillförbindes iakttaga det med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag avslutade kontrakt angående utarrendering av viss

mark för framdragande av vattenledning;

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 326 Käft. (Nr 366.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 366.

att köpeskillingen erlägges kontant till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet å tillträdesdagen, samt

att bolaget bekostar alla med områdets avskiljande och lagfart å

fanget förenade kostnader;

dels ock att till bolaget må under enahanda villkor, som här ovan

angivits, försäljas jämväl de inom berörda områdes gränser belägna ströängar,

därest dessa genom köp eller annorledes komma i statens hand.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

häruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle avlåtas till

riksdagen av den lydelse, bil. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

J. Poss.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTKYOKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till aktiebolaget Difosfat av visst område av kronoparken nr 5 i Gällivare s. 3 i texten
  2. JoU 1918:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till aktiebolaget Difosfat av visst område av kronoparken nr 5 i Gällivare socken av Nor s. 11 i texten