Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

1918-04-26 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:368, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

1

Nr 368.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning; given

Stockholms slott den 26 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 328 höft. (Nr 368.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 368.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående

mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att §§ 1, 6, 7, 8, 11, 14, 15 och 16 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning skola i nedanstående

delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ I
Mom.

1. — — — — — — — — — — _ _ _ _ _ _

Mom. 2. Mantalsskrivningen förrättas å landet och i stad, där

magistrat ej finnes, av häradsskrivaren. Prövas på grund av fögderiets

utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke kunna inom föreskriven

tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga

distrikt, äger Kungl. Maj:ts befallniugshavande förordna landsfiskal eller

annan lämplig person att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningeu

i ett eller flera distrikt. Bestämmelser om sådan särskild mantalsskrivningslörrättares

rätt till ersättning för uppdragets utförande meddelas

av Konungen.

I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen under

magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken debiteringen av kronoutskylderna

åligger eller till vars befattning förrättningen enligt särskilt

meddelade föreskrifter hörer.

§ 6.

Mom. 1.

Mom. 2.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

Mom. o. Har jämlikt § 1 mom. 2 särskild mantalsskrivningsförrättare

förordnats, åligger det häradsskrivaren att i god tid före förrättningen

till den, som förordnats att densamma verkställa, avlämna ej

mindre den enligt mom. 1 i denna paragraf för mantalsskrivningsdistriktet

upplagda mantalslängd än även häradsskrivaren tillhandakomna

mantalsnppgifter och löpande årets mantalslängd för distriktet.

§ 7-

Mom 1. Vid mantalsskrivningen skola tillstädesvara pastor eller,

om han har förfall, någon av honom förordnad lämplig person, helst

annan inom församlingen tjänstgörande präst, vederbörande stadsfiskal

eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till det antal, som för

vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras och av

Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt

utses av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt;

varförutom envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, äger

att för bevakande därav förrättningen övervara.

Mom. 2. — — — — — — — — — — — —------

Mom. 3.------------------

Mom. 4. — — — — — — — — — — — — —----

§ 8.

Mom. 1. — — — ■— — — — — — — — — — —

Mom. 2. — — — — — — — — — — — — — — — —

Mom. 3. —- — — — — — — — — — — — — — — —

Mom. 4. — — — — — — — — — — — — — — — —

Mom. 5. — — — — — — — — — — — — — — — —

Mom. 6. — — — — 1— — — — — — — — — — — —

Mom. 7. Har å landet eller i stad, där magistrat ej finnes, mantalsskrivningen

verkställts av annan än häradsskrivaren, åligger det förrättningsmnnnen

att till häradsskrivaren senast åtta dagar etter förrättningens

slut avlämna det vid densamma förda protokoll jämte mantalslängden,

försedd med behöriga anteckningar, dock icke utsiffrad eller

summerad, ävensom alla till densamma hörande uppgifter och handlingar

samt löpande årets mantalslängd för distriktet.

Förrättningsmannen har därefter icke att taga någon befattning

med mantalsskrivningsförrättare åliggande bestyr; dock är han skyldig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

att avgiva förklaring i anledning av besvär över av honom vid mantalsskrivningen

meddelat beslut.

§ 11-

Mantalslängden-----—

Sedan — — — — — — —

Senast den 25 mars skall den

till ordföranden i taxeringsnämnden.

Under den tid — — — — —

Sedan årets prövningsnämnd

— till mantalsskrivningsförrättaren.

— — — — — — överstrykas,

justerade mantalslängden avlämnas

— — — — — — — — taga del.

— — — — — — magistraterna.

§ 14.

Mom. 1. — — — — — — — — — _ _ _ _ _ _ _

Mom. 2. — — — — — — — — — — — _ _ _ _ _

Mom. 3. Stadsfiskal, som utan anmält giltigt förhinder utebliver

från mantalsskrivning, böte tio kronor. Utebliver kommunalombud eller

fjärdingsman utan anmälan om sådant hinder, böte tre kronor.

Mom. 4. — — — — — — — — — — _ _ _ _ _ _

Mom. 5. — — — — — — — — — — — _ _ _ _ _

§ 15.

Uraktlåter uppgiftspliktig att i behörig tid avlämna mantalsuppgift,

må, jämte det anteckning om den försumliges namn och hemvist

av förrättningsmannen i protokollet verkställes, felande uppgift, om den

försumlige finnes inom orten, efter anmodan av mantalsskrivningsförrättaren,

honom avfordras genom vederbörande stadsfiskal, utmätningsman,

fjärdingsman eller exekutionsbetjänt. Tredskas den försumlige

eller finnes lian icke inom orten, skall mantalsskrivningsförrättaren anmäla

förhållandet hos Kungl. J\laj:ts befallningshavande, som äger att

med föreläggande av vite införskaffa den felande handlingen.

Genast efter mottagandet av den i § 8 mom. 5 omförmälda längd

skall mantalsskrivningsförrättaren förelägga en var därå upptagen person,

vilken försummat honom åliggande skyldighet att avlämna flyttningsbetyg,

att inom viss lämplig tid efter föreläggandets delfående hava fullgjort

omförmälda skyldighet. Delgivningen av beslutet ombesörjes av

stadsfiskal i stad samt landsfiskal på landet. Dessa skola även vaka

över att föreläggandet efterleves. Tredskas den försumlige, har stads
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

fiskalen eller landsfiskalen att skyndsamt därom göra anmälan hos Kung!.

Maj:ts befallniugshavande, som förelägger den försumlige att vid vite

fullgöra sin kyrkoskrivningsskyldighet.

Krono- eller stadsbetjänt — — — — — — — — förrättning.

Den, som-----------ansvarig.

§ 16-

Mom. 1. Vid tillämpning av denna förordning inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker gäller till efterrättelse:

l:o) att Kungl. Maj:ts befallningshavandes kungörelse om förrättningen

skall minst tre gånger före densamma i kyrkan uppläsas, där

behovet sådant kräver, även å lappska eller finska språket eller å båda

dessa språk;

2:o) att till mantalsskrivningen skall uppgivas och i mantalslängden

antecknas jämväl varje persons nationalitet och språk;

3:o) att den del av hippbefolkningen, som kringflyttar utan stadiga

boningsplatser, skall mantalsskrivas stam- eller byvis.

Mom 2. — __ — — — — — — — — — — — — —.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI, Maj.ts nåd, proposition Nr 368.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:
Då.

det syntes erforderligt att i samband med fögderiförvaltningens

omorganisation genomföra vissa ändringar i gällande mantalsskrivningsförordning,

uppdrog Kungl. Maj:t den 18 december 1917 åt landskamreraren

K. Gislén att inom finansdepartementet utarbeta förslag till

ändrade bestämmelser i berörda förordning.

Den 22 februari 1918 avgav Gislén förslag dels till ändrad lydelse

av §§ 1» 6, 7, 8, li, 14, 15 och 16 i mantalsskrivningsförordnirigen dels

ock till kungörelse angående ersättning till den, som i häradsskrivares

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Miij:ts nåd. ''proposition Nr 368. 7

ställe förrättar mantalsskrivning, och om sådan ersättnings gäldande.

I en vid nämnda författningsförslag fogad promemoria anförde Gislén

följande:

Enligt gällande mantalsskrivningsförordning skulle mantalsskrivningen

å landet förrättas av härad sskrivaren utom i Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker, där den skulle verkställas av vederbörande

länsman. Emellertid hade Kungl. Maj:t efter tillkomsten av lagen om

allmän pensionsförsäkring på grund av med densamma förbunden betydlig

ökning av mantalsskrivningsarbetet årligen sett sig nödsakad

medgiva, att, där i fögderier av särskilt stor utsträckning eller med

mera betydande folkmängd svårigheter undantagsvis uppstode för häradsskrivare

att inom föreskriven tid medhinna förrättandet av samtliga

mantalsskrivningar inom fögderiet jämte därmed sammanhängande arbete,

Kungl. Maj:ts befallningshavande ägde förordna länsman eller

annan lämplig person att förrätta viss mantalsskrivning. I sammanhang

med den vid 1918 års ingång genomförda omorganisationen av

fögderiförvaltningen hade genom omreglering de större häradsskrivaredistrikten

i allmänhet betydligt minskats till åstadkommande av större

likformighet i häradsskrivarnas arbetsbörda, varförutom lappmarksfögderiet,

där förut kronofogden fullgjort det huvudsakliga av häradsskrivares

åligganden, fått särskild häradsskrivare. Men ehuru till följd

härav mantalsskrivningarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

icke längre behövde helt avlyftas från häradsskrivarna samt

behovet att av skäl, som ovan anförts, för visst fall befria häradsskrivare

från en eller annan mantalsskrivnings förrättning betydligt reducerats,

kunde dock alltjämt fall inträffa, då det bleve oundgängligen nödvändigt

att anlita sistnämnda utväg för att mantalsskrivningsarbetet skulle kunna

medhinnas i rätt tid. Särskilt måste detta antagas komma att inträffa

i Norrland, där på grund av de störa avstånden och dåliga kommunikationerna

den till mantalsskrivningarnas förrättande anslagna tiden mången

gång ej ens kunde förslå till själva resorna och i varje fall icke till

både resor och förrättaingar. Då således organisationen krävde, att

häradsskrivare för visst fall befriades från mantalsskriv ni ngsförrättning,

syntes det lämpligt att i förordningen inrymma bestämmelser om, under

vilka förhållanden sådant finge ske. Givetvis vore det angeläget, att

de fall, då häradsskrivare befriades från förrättandet av mantalsskrivning,

begränsades till vad som vore oundgängligen nödvändigt. För

uppnåendet av detta mål torde säkraste medlet vara att låta häradsskrivaren

gälda ersättningen till den, som förordnades att i hans ställe

verkställa förrättningen, eller åtminstone så stor del av nämnda ersätt
-

Lan dskamre

rare Gislan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

ning, att häradsskri varen icke genom befrielse från förrättningen

bereddes, förutom minskning i arbetsbördan, jämväl ekonomisk förmån.

Det borde knappast kunna bliva fråga om att förordna särskild mantalsskrivningsförrätiare

i andx-a distrikt än sadana, som vore mera avlägset

belägna från häradsskrivarens bostad. Då i dylika distrikt landsfiskalen

företrädesvis torde komma att förordnas, samt dennes resekostnader för

förrättningen, om sådana över huvud taget förekomme, måste bliva mindre

än häradsskrivarens, borde såsom regel föreskrivas, att häradsskrivaren

skulle vidkännas hela den med särskild förrättningsmans förordnande

förenade kostnaden. Undantag från denna regel borde dock medgivas.

Främst gällde detta för Norrland och andra orter, där häradsskrivarnas

utgifter för mantalsskrivningsresorna avsevärt överstege de kostnader,

härad sskrivarna i allmänhet finge vidkännas för nämnda resor.

Till utjämnande i viss mån av den mindre gynnsamma ställning, bäradsskrivarna

å nämnda orter alltså intoge, syntes i förevarande avseende

böra beredas dem en förmån genom att låta statsverket deltaga

i ersättningen till den särskilde mantalsskrivningsförrättaren intill halva

beloppet. Från regeln, att häradsskrivaren ensam skulle gälda berörda

ersättning, måste emellertid rättvisligen göras undantag även för sådana

fall, där ersättningen överstege den utgift, förrättningen, hållen av

häradsskrivaren själv, kunde beräknas skola hava förorsakat denne.

Jämväl i dessa fall borde överskottet utgå av statsmedel. Att statsverket

i nämnda båda undantagsfall under alla förhållanden skulle deltaga

med nyss ifrågasatt del av ersättningen, torde dock ej vara lämpligt,

då jämkningar i en del gränsfall kunde vara av omständigheterna

påkallade och ersättningsfrågan syntes böra användas såsom korrektiv

mot, att häradsskrivaren sökte befrielse från viss mantalsskrivning, även

då han icke vore i oundgängligt behov därav. — Ersättningen till den

särskilt förordnade förrättningsmanoen borde utgå med resekostnadsoch

traktamentsersättning efter fjärde klassen i gällande resereglemente,

efter vilken grund särskild mantalsskrivningsförrättare hittills åtnjutit

gottgörelse. Då införandet av en bestämmelse, att landsfiskalen i mantalsskrivningsdistriktet

i första hand skulle förordnas att verkställa mantalsskrivning,

från vilken häradsskrivaren befriades, torde kunna anses

innebära, att förrättandet av viss mantalsskrivning vore ett tjänsteåliggande

för landsfiskal, borde landsfiskal för forrättningen åtnjuta dagtraktamente,

även om resa icke företagits. För länsmännens arbete med

förrättandet av mantalsskrivningen i Väster- och Norrbottens läns lappmarker

utginge för närvarande ersättning jämlikt nådigt brev den 9

november 1866 med fyra kronor för varje hundrade av befolkningens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 368.

totalsumma inom varje församling. Det skulle därför möjligen kunna

ifrågasättas, huruvida icke landsfiskal inom berörda lappmarker, för det tall

att häri framdeles förordnades att verkställa viss mantalsskrivning, herde,

för att icke komma i sämre ställning än hittills, fortfarande tillerkännas

ersättning efter nämnda nådiga brev med den minskning, som betingades

därav, att häradssk.ivarna numera verkställde allt för- och efterarbete i

anledning av mantalsskrivningen. Ersättningen skulle i sådant fall

utgå med exempelvis hälften av vad den hittills utgjort. En sådan

anordning syntes dock icke vara att förorda. Ty utom det att landsfiskalerna

i de distrikt, där häradsskrivaren själv verkställde mantalsskrivningen,

icke kunde såsom hittills bereda sig inkomst genom mantalsskrivmngsarbete,

vore det ingalunda säkert, att ersättmugen, beräknad

efter ovan ifrågasatt grund, bleve större, än om den utgått efter

fjärde klassen i resereglemente^ Dessutom måste anordningen, om den

verkligen kommo att tillföra landsfiskalerna i lappmarkeina en förman

framför övriga landsfiskaler, framstå såsom en orättvisa mot de senare,

då de förras aibete med mantalsskrivningen icke såsom tillförne komme

att bliva av annan beskaffi nliet än de senares.

Under behandlingen av frågan om fögderi förvaltningens omorganisation

hade den meningen allmänt uttalats, att landsfiskalens närvaro

vid mantalsskrivningen icke vore behövlig för arbetet vid föriättningen.

Med anledning härav borde stadgandet om hans skyldighet att närvara

uteslutas ur mantalsskrivnings!örorduingen.

Enligt förordningens 11 § skulle mantalslängden med tillhörande

handlingar senast den 15 mars av pastor återställas till mantalsskriv - ningsförrättaren, som senast den 20 i samma manad hade att avlämna

längden justerad till ordföranden i taxeringsnämnden. Under den tid,

mantalslängden sålunda stannade hos muutalsskrivningsförrättaren, skulle

densamma rättas i enlighet med pastors anmärkningar samt summeras,

varförutom de i lagen om allmän pensionsförsäkring omförmäld a pensionsförteckningar,

som avlämnades till taxeringsnämndens ordförande

samtidigt med mantalslängden, måste rättas i anledning av pastors anmärkningar.

Då den åt pastor för mantalslängdens granskning tillmätta

tiden vore ganska knapp, brukade denne i regel ej återställa

längden tidigare, än han, enligt vad ovan sagts, vore därtill skyldig, och

mantals krivningsförrättaren hade således, även om längden verkligen

återkomme den 15 mars — vilket långt ifrån alltid vore fallet, enär

pastor ansåges hava fullgjort sin skyldighet, om han nämnda dag avlämnat

längden till postbefordran, — endast några fa dagar på sig för

utförandet av ovannämnda arbete. Då denna tid, enligt vad av flera

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 3''8 höft. (.Nr 368.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kammar
rätten.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

häradsskrivare vitsordats, måste anses alldeles otillräcklig, samt de på

mantalslängderna grundade fastighetslängderna enligt 20 § 3 mom. i

förordningen om taxeringsmyndigheter skulle avlämnas till taxeringsnämndens

ordförande törst den 25 mars, syntes ett uppskov till nämnda

dag med mantalslän^dens avlämnande till taxeringsnämndens ordförande

icke kunna verka till hinder i taxeringsarbetef.

Över Gisléns ovanberörda förslag och yttrande har utlåtande infordrats

från kammarrätten.

Kammarrätten anför härvid, bland annat, följande:

»Kammarrätten har icke något att erinra emot den föreslagna anordningen,

att häradsskrivare skall under i förslaget angiven förutsättning

kunna befrias Irån verkställandet av viss mantalsskrivningsförrättning

och att landsfiskal eller annan lämplig person förordnas utföra

detta tjänsteåliggande.

Vad åter angår den i förslaget ifrågasatta skyldigheten för häradsskrivaren

att helt eller delvis gälda ersättningen till den särskilt

förordnade mantalsskrivningsförrättaren, så enär Eders Kuni>l. Maj:ts

befallningshavande skulle äga att förordna sådan särskild mantalsskrivningsförrättare

endast i det fall, att häradsskrivaren på grund av fögderiets

stora utsträckning eller mera betydande folkmängd anses icke

kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom samtliga

distrikt, samt den särskilda förrättningen alltså föranledes därav,

att ett fögderi givits större omfattning än fögderier i allmänhet, finner

kammarrätten tillräckliga skäl icke föreligga att å häradsskrivaren lägga

större eller mindre del av kostnaden för samma förrättning. Kammarrätten

hemställer alltså, att sådan kostnad förklaras böra stanna å statsverket.

»

Sedan kammarrätten härefter förordat ett med anledning av berörda

anmärkning inom ämbetsverket utarbetat förslag till ändrad lydelte

av § 1 i gällande mantalsskrivningsförordning ävensom mot. det

remitterade förslaget framställt några mindre anmärkningar av redaktionell

art, för vilka anmärkningar här ej behöver närmare redogöras,

förklarar sig kammarrätten i övrigt icke hava något att erinra mot det

remitterade förslaget. Härjämte påpekar emellertid kammarrätten, att,

då, såvitt kammar!ätten har sig bekant, varken lapplänsmän eller rotemästare

numera finnas, stadgandet i 16 § 1 mom. 5:o av berörda förordning

syntes kunna utgå.

Statskontoret, som anmodats avgiva utlåtande över förslaget till

kungörelse angående ersättning till häradsskrivares ställföreti ödare samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.

dervid lämnats tillfälle att taga del av kammarrättens ovannämnda yttrande,

ansluter sig till den av kammarrätten i ärendet uttalade mening,

att i de fäll då, enligt föreliggande förslag, åt annan person än häradsskrivare

lämnas i uppdrag att verkställa viss mantalsskrivningsförrättning,

kostnaden för dylik förrättning bör stanna å statsverket.

Såsom redan ovan framhållits har, då under de senaste åren

häradsskrivarnas arbetsbörda betydligt ökats, Kungl. Maj:t bemyndigat

Kungl. Maj:ts befallningshavande att under särskilda omständigheter för

vissa distrikt förordna aunan maritalsskrivningsförrättare i stället för

häradsskrivaren. Enligt gällande mantalsskrivningsförordning är dessutom

länsman mautahskrivningsförrättare inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker. Vid den nu verkställda omorganisationen av

fögderiförvaltningen hava dels häradsskrivarebefattningar inrättats för

lappmarksdistrikten dels övriga fögderiers inbördes storlek i viss mån

reglerats. Detta medför, å ena sidan, att lappmarksdistriktens nyssnämnda

undantagsställning upphäves och, å andra sidan, att häradsskrivarne

numera i större utsträckning än förut torde medhinna att

förrätta mantalsskrivningen. Emellertid torde otvivelaktigt åtskilliga

käradsskrivare, vilkas fögderier omfatta många eller stora distrikt, fortfarande

vara i behov av befrielse från att verkställa mantalsskrivning

inom en del av distrikten. Bestämmelse härom bör intagas i § 1 i

mantalsskrivningsförordnmgen. Såsom ersättare synes i första hand

landsfiskalen inom distriktet böra komma i fråga. Prövningen av frågan

huruvida behov av särskild m antal sskrivningsförrättare förefinnes ävensom

rätten att utse dylik bör lämpligen tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande.

— Emellertid synes, på sätt föreslagits, uppgiften för

häradsskrivarens ställföreträdare böra begränsas till verkställandet av

själva förrättningen. Härav föranledas vissa ändringar jämväl uti §§ 6

och 8 i berörda förordning. — Vad därefter angår frågan om ersättning

till sådan särskild mantalsskrivningsförrättare kan jag i likhet med de

hörda ämbetsverken icke dela landskamreraren Gisléns uppfattning, att

ersättningen helt eller delvis bör gäldas av vederbörande häradsskrivare.

Den Kungl. Maj:ts befällningshavande åliggande prövningsrätten torde

innebära tillräcklig kontroll över att icke onödigtvis särskild förrättningsman

förordnas. Jag anser därför, att ersättningen bör helt utgå av

statsmedel. Till frågan om meddelande av närmare bestämmelser rörande

dylik ersättning torde jag få framdeles återkomma.

Övriga av landskamreraren Gislön föreslagna ändringar i mantalsskrivnings!

örordningen — till den del de icke omedelbart förauledas av

Departement
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368-

de utav mig redan berörda förhållandena — torde icke erfordra något

särskilt yttrande från min sida. Emellertid vdl jag betona, att jag vid

utarbetande av slutligt förslag i ämnet tagit hänsyn till av kammarrätten

framställda anmärkningar ävensom till det av nämnda ämbetsverk uttalade

önskemålet, att ur förordningen måtte uteslutas nuvarande stadgandet

i 10 § 1 mom. 5:o), men i övrigt till alla delar följt landskamreraren

Gisléns förslag

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med ovan angivna grunder avfattat förslag till förordning om

ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående

mantalsskrivning, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställ in behagade Hans Maj:t. Konungen lämna bifall;

och skulle proposition till riksdagen avlåtas av

den lydelse, bil. litt. — — — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt. Arfwidson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angåend a1 i texten
  2. BevU 1918:46 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskr a1 i texten