Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående försäljning av pilsner m. m

1918-04-26 · 77 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 73 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:369, Med förslag till förordning angående försäljning av pilsner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

1

Nr 369.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående försäljning av pilsner m. m.; given

Stockholms slott den 26 april T918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående försäljning av pilsner;

2) förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i

förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattningav

maltdrycker;

3) förordning angående ändrad lydelse av l § i förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i

förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

bihang till riksdagens protokoll 1918. t sand. 329 höft. (Nr 369.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

F ö v h I a g

till

Förordning angående försäljning ay pilsner.

Härigenom förordnas som följer:

I Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med pilsner förstås i denna förordning varje maltdryck, som enligt

förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är att

hänföra till pilsner.

2 §•

Försäljning av pilsner må ej bedrivas av annan än den, som därtill

erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd

är därtill berättigad.

Försäljning av pilsner delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare

i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med

detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning, till

försändning på rekvisition samt genom kringföring) och iskänkning

(försäljning till förtäring på stället).

3 §•

1. Tillstånd till detaljhandel med pilsner må ej meddelas den,

som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den, som

gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig till

rörelsens utövande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:U nåd. proposition Nr 369.

2. Sådant tillstånd må dock ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,

som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående

tillverkning eller försäljning av maltdrycker eller däröver utöva tillsyn,

och ej heller den, som utövar tillverkning i skattefritt bryggeri, dock

att, där han tillika bedriver tillverkning i skattepliktigt bryggen, skall

gälla vad här nedan om sådan tillverkare stadgas.

3. Tillstånd till iskänkning av pilsner må ej. meddelas den, som

inom kommun, där utskänkningen skall bedrivas, i öppen bod idkar

handel med annat än matvaror. . . .

Om någon, som redan erhållit tillstånd till iskänkning av pilsnei,

inom den kommun, där utskänkningsrättigheten får utövas, öppnar handel

i öppen bod, anses det sålunda meddelade tillståndet till iskänkning

hava förfallit.

4. Ej må tillstånd meddelas till detaljhandel med pilsner inom

läger, kasernområde eller annat, uteslutande för krigsmaktens beho\

upplåtet område.

4 §•

Pilsner, som är försatt med sackarin, får ej hållas till salu.

5 §■

1. Byteshandel med pilsner vare ansedd lika med försäljning av

sådan vara.

2. Den, som annorlunda än vid måltid åt spisande gäster utborgar

pilsner att å stället förtäras, vare ej berättigad att därför utsöka

betalning.

11 Kap.

Försäljningsrättigheter.

A. Rätt till partihandel.

6 §•

Rätt till partihandel med pilsner tillkommer allenast tillverkare av

pilsner samt den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning

av sådan vara.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

B. Utminutering srättigheter.

7 §•

Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsner

utövas av:

a) . den, som i föreskriven ordning förvärvat behörighet att till

avsalu tillverka pilsner, å tillverkningsstället;

b) den,, som äger rätt till utminutering av spritdrycker, vin eller

Öl, å försäljningsstället; samt

c) den, som .enligt 13 § är berättigad att utöva utskänkning av

pilsner, å utskänkningsstället.

8 §•

1. Tillstånd att till avhämtning försälja pilsner meddelas av

Konungens befallningshavande.

2. Ansökan om sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos Konungens

befallningshavande samt skall innehålla uppgift å det ställe, där

försäljningen skall äga rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens

behörighet att idka rörelsen. över gjord ansökan inhämte Konungens

befallningshavande yttranden, i stad av magistrat samt å landet

av kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa yttranden böra innehålla

bestämt till- eller avstyrkande med angivande av skälen därför.

I Stockholm äger vad i detta mom. är sagt om inhämtande av

magistratens yttrande ej tillämpning.

3. Har ansökning blivit å landet av komnmnalstämma avstyrkt,

må densamma ej bifallas.

9 §•

Tillverkare av pilsner ävensom den, som eljest äger att till avhämtning

försälja pilsner, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,

den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända sådan

vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej avlämnas

annat än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation eller å

fartyg; och skall den, som forslar densamma, vara försedd med en av

säljaren eller hans befullmäktigade ombud utfärdad och underskriven

förteckning, upptagande, särskilt för varje köpare, dennes namn, det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds nid. proposition Nr 369.

ställe där och dagen när varan skall avlämnas samt den försända myckenheten.

Såsom ombud, varom nyss är sagt, må ej den, som forslar varan,

användas. Nämnda förteckning skall på anfordran av krono- eller polisbetjänt,

ledamot av kommunalnämnden eller av kommunalnämnden utsedd

person uppvisas.

10 §.

1. Försäljning genom kringföring av pilsner må av den, som

tillverkat varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes

boende. Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda område

utan särskilt tillstånd och utom samma område, därest Konungens befallningshavande

på gjord ansökning och, där fråga är om annan stad

än Stockholm, efter magistratens hörande, därtill meddelar tillstånd.

2. Ej må någon på landet kringföra pilsner till försäljning.

U §''

Konungens befallningshavande må på ansökning lämna den, som

i stadgad ordning förvärvat behörighet att till avsalu tillverka pilsner,

tillstånd att till avhämtning eller genom kringföring försälja av annan

tillverkad pilsner, dock endast i den omfattning och under de villkor,

som, enligt vad ovan är stadgat, gälla för dylik försäljning av pilsner

av egen tillverkning.

C. Utskänkning srättigheter.

12 §.

Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsner utövas .av:

a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller

öl, dock endast där sådan utskänkning bedrives;

b) gästgivare, dock endast till resande i samband med servering

av mat; samt

c) den, som i sitt hem emot betalning mottager gäster till bespisning

vid slutet bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka

avtal om bespisning träffats för eu tid av minst en vecka.

13 §.

1. Tillstånd till utskänkning av pilsner meddelas av Konungens

befallningshavande. Sådant tillstånd må, där ej nedan annorlunda stadgas,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 369.

meddelas för ett eller flera, dock högst tre år; skolande försäljningsår

i detta fall räknas från den 1 oktober.

2. Vill någon erhålla sådan ntskänkningsrättighet, som i 1 mom.

sägs, göre därom före den 15 mars det år, varunder utskänkningen

skall börja, hos Konungens befallningshavande skriftligen ansökan med

uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande

av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.

3. Over ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden,

i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunaluämnd

och kommunalstämma. Dessa yttranden böra innehålla bestämt

till- eller avstyrkande med angivande av skälen därför; och skola

stadsfullmäktige eller kommunalstämma, därest ansökningen av dem

tillstyrkes, tillika avgiva yttrande, huruvida särskilda föreskrifter för

utskänkningens bedrivande anses nödiga.

I Stockholm äger vad i detta mom. är sagt om inhämtande av

magistratens yttrande ej tillämpning.

4. Har ansökning blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige eller

å landet av kommunalstämma, må densamma ej bifallas.

5. Där den, som innehar rätt till utskänkning enligt denna §, i

behörig ordning ingivit ansökan om ny sådan rättighet för en kommande

försäljningsperiod men avlider, innan ansökningen prövats, äga hans

stärbhusdelägare inom eu månad efter dödsfallet till Konungens befallningshavande

ingiva ansökan, att utskänkningsrörelsen i stället må av

dem genom särskilt antagen föreståndare utövas. Om handläggningen

av sistnämnda ansökan gälle i tillämpliga delar vad i 1—4 mom. stadgas.

14 §.

Konungens befallningshavande må på därom gjord ansökning

kunna meddela tillstånd till utskänkning av pilsner:

a) inom område för station vid statens järnvägar ävensom vid

enskild, till persontrafik upplåten järnväg, så ock å statens järnvägars

eller enskild järnvägs tåg, dock endast där utskänkningen för trafikens

behov finnes erforderlig; skolande ansökning härom göras av järnvägens

styrelse, samt, där densamma avser utskänkning å järnvägståg,

handläggas av Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen

har sitt säte;

b) å passagerarfartyg, dock endast till förtäring ombord å fartyget

samt, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast till be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

sättningen samt till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid;

skolande ansökning härom handläggas av Konungens befallningshavande

i det län, där fartygets rederi har sitt säte;

c) vid hälsobrunn, badort eller annan kurort för kortare tid än ett

år, dock endast vid måltider till spisande gäster;

d) där eljest utskänkningsi''örelse kan komma i fråga att under

endast någon del av året utövas; samt

e) för bestämt tillfälle.

Tillstånd till iskänkning å järnvägsstation ävensom till sådan

iskänkning, varom under c) bär ovan förmäles, må icke meddelas,

innan tillfälle att i ärendet avgiva yttrande lämnats, i stad magistrat

och stadsfullmäktige samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma;

dock att vad i detta mom. sagts om inhämtande av yttrande

från magistrat icke äger tillämpning i Stockholm.

D. Gemensamma bestämmelser för utminuterings- och utskänknings
rättigheter.

15 §.

1. Konungens befallningshavande äger att vid meddelande av

tillstånd till försäljning av pilsner eller sedermera under rörelsens utövande

stadga de inskränkningar därvid, som kunna anses erforderliga.

Tillstånd till annan försäljning av pilsner än sådan, som avses i

13 § eller 14 § e), skall meddelas att gälla tillsvidare och så länge

Konungens befallningshavande ej finner skäl återkalla detsamma.

Över beslut, varigenom tillsvidare meddelat tillstånd återkallas,

må klagan ej föras.

2. Då försäljningsrättighet beviljas, skall tillståndsbevis utfärdas

med angivande däri av det lagrum, varå tillståndet grundar sig, samt

varest och för vilken tid rättigheten må begagnas; skolande däri jämväl

utsättas de inskränkningar i rörelsens utövande, som vid tillståndets

meddelande föreskrivits.

3. Över de av Konungens befallningshavande meddelade tillståndsbevis

rörande detaljhandel med pilsner skall hos Konungens befallningshavande

föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för bevisets

utfärdande, ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens namn

ävensom annat beslut, som angående samma rörelse må hava meddelats.

Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt

bestämmelserna i denna förordning meddelat beslut, som bär avseende å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

utövande av detaljhandel med pilsner, skall, där icke fråga är om tillstånd

till iskänkning å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande

polismyndighet samt å landet jämväl kommunalnämnden.

16 §.

1. Avlider den, som erhållit tillstånd till försäljning av pilsner,

må rörelsen för stärbhusdelägarnas räkning utövas, därest tillståndet

avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, därest tillståndet

gäller tillsvidare, till dess tre månader förflutit efter dödsfallet.

Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar detaljhandel

med pilsner, i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas,

dock icke längre än till dess tre månader förflutit, efter det förhör

enligt 25 § konkurslagen hållits.

2. I fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbhuset eller konkursboet,

om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet

eller efter det förhör i konkursen hållits, därom göra anmälan hos

Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person,

som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan

inom föreskriven tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke

vara därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag,

tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan

meddelades.

111 Kap.

Ord n ingsföresk r ifter.

17 §•

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

18 §.

Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej utövas

annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens

bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles, i stad av stadsfiskal

och på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, eu av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet,

i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden.

Besiktningsmännen skola, därest försäljningsställe godkäunes,

om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den

besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.

Yad i denna paragraf är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet

meddelas att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavaren med belopp,

som bestämmes av Konungens belällningshavande.

19 §.

Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,

som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall; skolande

dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter,

som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.

20 §.

1. Detaljhandel med pilsner må icke fortfara längre än till klockan

tio eftermiddagen.

2. Å sön- och helgdagar må utminutering av pilsner å landet

icke äga rum samt i stad bedrivas allenast till klockan tio förmiddagen.

Vad nu är stadgat gäller icke försändning till restauratör å fartyg eller

järnvägståg.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning av pilsner förbjuden.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för

försäljnings avslutande bestämmes senare än till klockan tio eftermiddagen,

äger Konungens belällningshavande efter framställning, i stad

av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma, därom förordna.

Nödvändiggöra särskilda förhållanden inskränkningar med avseende

å försäljningstiden, må Konungens befällningsbavande jämväl därom

meddela förordnande.

4. Vad i denna § är stadgat avser icke utskänkning, varom förmäles

i 12 § b) eller c), ej heller utskänkningsrörelse, som idkas enligt

14 § a) eller b).

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 329 höft. (Nr 369.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 369.

21 §.

1. Vid tider, då detaljhandel med pilsner ej är tillåten, vare allt

utlämnande av sådan dryck från försäljnings- eller tillverkningsställe

förbjudet.

2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta

pilsner å utskänkningsställe förtäras.

22 §.

1. Pilsner må icke å försäljningsställe utlämnas till den, som är

rusig, ej heller till den, som ej fyllt femton år.

2. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där

han förtärt pilsner, eller lämnas utan vård.

3. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.

4. Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner idkas utan

samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker

eller ersättningsmedel för sådana förtäras.

23 §.

Maltdryck, som icke enligt förordningen angående tillverkning’

och beskattning av maltdrycker är att anse såsom pilsner, må ej vid

försäljning utlämnas i kärl, som å etikett, kork eller propp eller genom

stämpling eller annorledes försetts med beteckningen pilsner eller liknande

benämning, vare sig enbart eller i sammanställning med andra ord.

24 §.

Å utskänkningsställe skola ett exemplar av denna förordning och

bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som enligt 15 § 2 mom. för

rörelsens innehavare utfärdats, vara anslagna.

25 §.

1 öppen salubod för handel med andra varor än pilsner ävensom i

de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och auktioner samt

eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än pilsner vare utdelningav

sådan dryck även utan betalning förbjuden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

11

26 §.

1. Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,

marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse, eller där trupp

är för flera dagar sammandragen, så ock vid annan till större folksamling

ledande förrättning, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att

öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oordningar, eller då

försäljning visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande

ävensom i stad polismyndighet samt a landet kronobetjänt och

kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten

detaljhandel med pilsner eller för sådant tillfälle föreskuva de inskränk

ningar i samma handel, som kunna finnas nödiga.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud

mot bedrivande av detaljhandel med pilsner eller att föreskriva inskränkningar

i sådan handel, äger Konungen därom förordna. I fall, varom

nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej kan anses

erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av Konungens

befallningshavande, där Konungen det medgivit.

27 §.

1. Därest å ställe, där idkande av utskänkning medgivits enligt

13 §, oordningar visa sig eller osedlighet bedrives och till följd därav

rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma,

äger Konungens befallningshavande att återkalla utskänkningsrätten.

2. Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordning

erhållits, oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik

handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd erinran

från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å

landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda

försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet,

men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast

inom åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande,

som, därest tillståndet oj linnes böra återkallas, har att föi

viss tid fastställa förbudet eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det i fäll, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet

att meddela förbud, varom där förmäles.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

3. Om sådan försäljning av pilsner, varom förmärs i 12 § b) och

c), befinnes ske i större omfattning eller på annat sätt, än i nämnda

lagrum avses, må Konungens befallningshavande ävensom i annan stad

än otockholm magistrat samt på landet kommunalnämnd förbjuda fortsättande

av rörelsens bedrivande. I fråga om verkställighet och underställning

av sådant beslut, som meddelats av magistrat eller kommunalnämnd,

skall i . tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 2 mom

finnes stadgat.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljningav

pilsner, som av tillverkare utövas, äger Konungens befallningshavande

stadga de inskränkningar vid försäljningsrörelsens bedrivande

som kunna finnas erforderliga, eller ock för Viss tid förbjuda dess fortsättande.

IV Kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

28 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning,

avyttrar pilsner, straffes för olovlig försäljning med böter från

och med femton till och med etthundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försärjning

av pilsner eder bedriver någon olovlig försäljning i större omfattning

eller yrkesmässigt, straffes med böter från och med trettio

till och med ettusen kronor eller med fängelse i högst sex månader.

3- I fall? som i denna § avses, vare de å försäljningsstället med

därtill hörande lägenheter befintliga förråd av pilsner tillika med kärl

och emballage, van de förvaras, underkastade beslag och förbrutna.

4. Vad i denna § stadgas skall jämväl äga tillämpning, om

någon, som ej äger rätt till försäljning av pilsner, genom byteshandel avhänder

sig sådan vara.

29 §.

Beträdes den, som handhar utminutering av pilsner, med olovlig utskänkmng,

eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

eller idkar någon detaljhandel med pilsner å annat ställe, än därtill

uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till

försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

30 §.

1. Därest pilsner, köpt hos den, som idkar handel med sådan

dryck utan att vara berättigad att avyttra densamma till förtäring på

stället, förtäres i närheten av försäljningsstället å område, däröver säljaren

äger förfoga, skall han, om det sker med hans vetskap, straffas

såsom för olovlig försäljning av sådana drycker efter tv i 28 § 1

och 2 mom. är sagt.

Lag samma vare, om sådan dryck utan betalning i boden utlämnas

till förtäring på stället.

2. Förbryter sig någon emot 25 §, straffes såsom för olovlig försäljning

i 28 § är stadgat.

31 §.

Finnes någon å landet eller i stad utom det planlagda området

forsla och utlämna pilsner utan att medföra förteckning, som i 9 § omförmäles,

varde, ändå att han själv eller den, för vars räkning forslingen

sker, äger att till försändning försälja pilsner, straffad såsom för olovlig

försäljning därav efter ty i 28 § 1 och 2 mom. sägs, med mindre han

förmår visa, att det forslade var av köpare förut beställt. Förmår han

det, varde för underlåtenheten att medföra förteckning straffad med böter

från och med fem till och med femtio kronor.

Vad nu är stadgat äger ej tillämpning i avseende å den, som i

stad utom det planlagda området forslar och utlämnar pilsner för tillverkare,

som erhållit tillstånd att där genom kringföring försälja pilsner.

Vägrar den, som är skyldig att medföra förteckning, varom sägs

i 9 §, att på anfordran av krono- eller polisbetjänt, ledamot av kommunalnämnden

eller av kommunalnämnden utsedd person uppvisa förteckningen,

straffes såsom i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

32 §.

Har den, som gjort sig förfallen till ansvar efter 28, 29, 30 eller

31 §§, förut undergått bestraffning för förbrytelse, varom sägs i någon

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369-

av dessa §§, varde den sist begångna förbrytelsen såsom upprepad förbrytelse

ansedd, ändå att densamma icke är av samma art som den

eller de förut begångna.

33 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet i 23 §, straffes med böter

från och med trettio till och med ettusen kronor.

34 §.

Bryter den, som handhar tillåten försäljning av pilsner, i andra fall

än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller

mot de föreskrifter, som vederbörande myndighet i enlighet med denna

förordning kan hava meddelat, straffes med böter från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

35 §.

Dömes den, som äger rätt till utskänkning av pilsner, till ansvar

för olovlig försäljning av spritdrycker, skall han tillika förklaras förlustig

sin rätt till försäljning av pilsner.

36 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och .delgivits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro stadgade

för sådan förbrytelse; dock må sammanlagda fängelsestraffet icke

överstiga ett år.

37 §.

Om husbondes ansvarighet för förbrytelse, som mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen

person, om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal

och verkställa beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad,

om domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas samt

om rättegångsförfarandet i sådana mål skall i tillämpliga delar lända

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 369. 15

till efterrättelse vad i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker

stadgas.

38 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga;

och skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma

kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare

i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats

handläggning tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av vin och Öl upphäves jämväl i vad den avser försäljning

av pjlsnerdricka, träder i kraft den 1 januari 1919, från vilken dagförsäljning

av pilsner må utövas endast av den, som enligt denna förordning

därtill äger rättighet.

Härvid skall dock iakttagas:

att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende å ordnandet

av försäljningen av pilsner enligt denna förordning, skola vidtagas

i enlighet med bestämmelserna i densamma;

att utskänkningsrättigheter enligt 13 §, varom ansökningar ingivas

under år 1918, ej må beviljas för längre tid än till den 1 oktober

1919; samt

att ansökningar om dylik utskänkningsrätt skola ingivas före utgången

av augusti månad 1918.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i

förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 3, 7, 23 och 26 §§ i förordningen den

7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

skola, 3, 23 och 26 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

3 §•

1. I denna förordning förstås med

svagdricka — — — sex procent;

pilsner varje maltdryck, som ej är hänförlig till svagdricka och som

ej innehåller mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol och är

inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger nio och

fem tiondels procent;

skattefritt bryggeri — — — tillverkas;

skattepliktigt bryggeri — — — tillverkas, samt

tillverkare — — — skötsel.

2. Tillverkningsår — — — september.

7 §.

Om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat

lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan

för avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Sådan

eftergift må ock ske för av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck,

som med anledning av jämlikt 26 § 2 mom. i förordningen angående

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl■ Maj:ts nåd■ proposition Nr 369.

försäljning av pilsner meddelat försäljningsförbud så skadats, att drycken

ej kan för avsett ändamål användas. Till Kungl. Magt ställd ansökan

om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd av handlingar,

innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet, ingivås till Kungl.

Maj:ts befalluingshavaude, som, efter överkontrollörens hörande, till

Kungl. Magt insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.

23 §.

Från skattepliktigt — — — varumärke.

Beträffande —--proppen.

När kärl — — — framträdande.

På sålunda — — — utlämnas.

Vad i d-nna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om pilsner.

26 §.

1. _-------------------

2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för

tillverkning i bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig

tillverkning av maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd

till försäljning av vin, Öl eller pilsner.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919; dock att tillsvidare

till dag, som av Konungen bestämmes, den i 23 § meddelade

föreskrift om. att kork eller propp till butelj, innehållande pilsner, skall

vara stämplad med bryggeriets namn eller viss däremot svarande beteckning

samt ordet »pilsner», icke skall äga tillämpning, därest å

buteljen anbringas etikett av beskaffenhet, som i berörda paragraf

stadgas.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 329 käft. (Nr 369.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd■ proposition Nr 369.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall hava följande ändrade lydelse:

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: — — — alkohol;

med vin: — — — alkohol; och

med Öl: alla maltdrycker, som innehålla alkohol, med undantagav

sådana, som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka eller pilsner.

Spritdrycker — — — rusdrycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

19

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i

förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av

tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen deu

9 juni 1905 angående försäljning av tillfignde, alkoholfria drycker samt

svagdricka skola, 3 och 6 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §.

Den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin, Öl eller

pilsner, vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja

(utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

3 §■

1. Vill någon, som ej enligt 2 § är därtill berättigad, bedriva

utskänkning av tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre därom

skriftligen anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad

hos magistraten och på landet hos landsfiskalen, med uppgift å det

ställe, där utskänkningen skall äga rum. Ht anmälan sålunda skett,

skall, där ej nedan annorlunda föreskrives, meddelas bevis, att anmälan

behörigen skett; och skall landsfiskalen därom underrätta kommunalnämndens

ordförande i den socken, där rörelsen skall utövas.

Vad sålunda är stadgat skall iakttagas varje gång utskänkningsställe

ombytes.

2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som

veterligen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka

drycker, varom i denna förordning är fråga, eller genom gällande

beslut, som ej avser allenast visst tillfälle, förbjudits att försälja spritdrycker,

vin, Öl eller pilsner, ej heller den, om vilken är veterligt, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin, öl eller pilsner

återkallats, eller att han dömts förlustig rätt till försäljning av sådana

drycker eller drycker, som avses i denna förordning.

3. Vill någon, efter det honom meddelat, av Kungl. Maj:ts

befallningshavande fastställt eller omedelbarligen stadgat förbud att

utskänka drycker, som avses i denna förordning, eller att sälja spritdrycker,

vin, Öl eller pilsner upphört att gälla, eller, efter det honom

meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin, Öl eller pilsner återkallats,

bedriva rörelse, varom i 1 mom. förmäles, har Kungl. Maj:ts

befallningshavande på ansökan, åtföljd av uppgift om stället, där rörelsen

är avsedd att bedrivas, att efter magistratens eller kommunalnämndens

hörande pröva, huruvida tillstånd därtill må medgivas eller icke.

Detsamma — — — — omförmäles.

I Stockholm — — — — tillämpning.

4. Inom----tillstånd.

5. Har — — — — upphört.

6 §•

1. Utskänkning — — — — resande.

2. Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt

3 § idkas, vare det förbjudet att låta rusdrycker eller pilsner å utskänkningsstället

förtäras ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkuingsstället

eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgångtill

desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe

förtära rusdrycker eller pilsner.

11 §.

Varder någon, vilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning,

som avses i 3 §, dömd till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker,

vin, öl eller pilsner, då må han ock på yrkande av vederbörande

allmän åklagare dömas förlustig sin nämnda utskänkningsrätt,

i fall omständigheterna finnas böra därtill föranleda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i. statsrådet å Stockholms slott den

26 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

IIndén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson anförde:

Jag torde härefter få för Kungl. Maj:t anmäla ett av inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga utarbetat förslag till bestämmelser

om försäljning av sådana lättare alkoholhaltiga maltdrycker, vilka — hittills

i dagligt tal i allmänhet benämnda pilsnerdricka — intaga en mellanställning

mellan å ena sidan svagdricka och å andra sidan Öl sådant detta

blivit definierat i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker; och anser jag mig till en början böra i korthet redogöra

för vad i ärendet förut förekommit.

Efter det riksdagen i skrivelse den 1 juni 1917, nr 212, meddelat,

att riksdagen för sin del antagit vid berörda skrivelse såsom bilagor

fogade förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker med

flera författningar, anhöll riksdagen samtidigt, att Kungl Maj:t ville låta

utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till förordning angående

försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak grundat på bestämmelserna

angående försäljning av Öl i gällande vin- och ölförsäljningsförordning.

Inledning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Historik.

Nykterhetskommitténs

förslag.

Kiingl. Majits nåd. pro position Nr 369.

Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet

den 29 juni 1917 jämlikt nådigt bemyndigande ledamoten av

riksdagens andra kammare, borgmästaren Jhkob Gustaf Pettersson samt

ombudsmannen hos svenska bryggare föreningen, auditören Hugo Rehn bergart

såsom sakkunniga inom nämnda departement utarbeta och avgiva

förslag till förordning angående försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak

grundat på bestämmelserna angående försäljning av Öl i gällande vinoch

ölförsäljnings förordning.

Med skrivelse den 22 mars 1918 hava de sakkunniga överlämnat

följande fyra författningsförslag jämte motivering, nämligen förslag till

förordning angående försäljning av pilsner, förslag till förordning angående

ändrad lydelse av 3, 7 och 23 §§ i förordningen den 7 augusti

1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, förslag till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker samt förslag till förordning''

angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt

svagdricka.

De sakkunnigas utlåtande har därefter remitterats till överståthållarämbetet,

Kungl. Majits samtliga befallningshavande i länen, kommerskollegium,

kontroll styrelsen och socialstyrelsen, vilka ålagts att

till finansdepartementet inkomma med yttranden i ämnet, varjämte

svenska bryggareföreningen beretts tillfälle att -yttra sig i ärendet.

Sedan nämnda myndigheter ävensom omföiunälda förening och

porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Clio över förslagen avgivit

yttranden, av vdka ett sammandrag torde få som bilaga vidfogas protokollet,

hava författningsförslagen inom finansdepartementet undergått

granskning och ytterligare överarbetning.

I nykterhetskommitténs den 5 januari 1914 avgivna förslag till

förordning angående försäljning av rusdrycker inbegrepos under beteckningen

Öl alla alkoholhaltiga maltdrycker, med undantag av sådana,

som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker vore att hänföra till svagdricka. Enligt den sålunda

givna definitionen, som fullständigt anslöt sig till bestämmelsen i 1 §

av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av vin och Öl,

skulle den föreslagna öllagstiftningen komma att drabba ej blott pilsnerölet

och lagerölet utan jämväl alla slag av s. k. lagrade drickor, såsom

pilsnerdricka, lagerdricka, iskällardricka och lättöl, d. v. s. maltdrycker,

vilka, utan att vara hänförliga till svagdricka, dock ej innehålla högre

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. May.ts nåd. proposition Nr S69.

alkoholhalt än mellan 3 och 4 volymprocent, i allmänhet omkring 3.5 volymprocent,

och vilka i regel äga en extrakt!) alt av iiågot mer än 9 procent.

I ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande framhöll emellertid

en av kommitténs ledamöter, professor T. Tlmnberg, att de lagrade buteljdrickorna

av lagerdrickats och pilsnerdrickats typ, ehuruväl även de

kunde missbrukas för berusningsändamål, dock vore i sådant avseende

mvcket oskyldigare än ölet; och då härtill komme, att dessa drickors

smak vore av samma kvalitet som ölets samt att de följaktligen vore

väl ägnade att konkurrera med detsamma, talade enligt reservantens

mening starka skäl för, att dessa drickor genom lagbestämmelser och

därtill hörande kontrollbestämmelser sammanfördes till en särskild klass.

Det uppslag, professor Tlmnberg sålunda givit, fullföljdes av

dåvarande chefen för finansdepartementet, då denne jämlikt nådigt bemyndigande

den 15 maj 1914 uppdrog åt professor Tlmnberg jämte

disponenten Sven Sandwall såsom sakkunniga att verkställa ytterligare

utredning, angående i vad mån möjlighet lörefunnes att i försälj ningsavseende

draga eu ur nykterhetssynpunkt tillfredsställande annan gräns

mellan starkare och svagare maltdrycker än den då stadgade samt angående

därmed sammanhängande tekniska spörsmål.

I anledning av beröröa uppdrag avgåvo de sakkunniga den 1 och

den 3 juli 1914 sina särskilda yttranden.

Då dessa yttranden finnas intagna dels i de här ovan först omförmälda

sakkunnigas till trycket befordrade förslag till förordning angående

försäljning av pilsner m. in. och dels i Kung!. Maj:ts proposition,

nr 242, till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning angående

försäljning av alkoholhaltiga däcker m. m., torde det här vara tillfyllest

att i fråga om berörda yttranden hänvisa till omförmälda förslag och

proposition.

Vid föredragningen i statsrådet den 24 juli 1914 av förslag till

förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker nr. m. yttrade

dåvarande chefen för finansdepartementet i fråga om de nyss omförmälda

sakkunnigas betänkanden följande:

»Av vad de sakkunniga anfört synes mig framgå, att bestämda skäl tala för

beredande av en friare ställning åt förutnämnda lättare maltdrycker än åt det

egentliga ölet. Kan man härigenom vinna, att konsumtionen i någon större grad

ledes över till dessa drycker från andra ur nykterhetssynpunkt icke lika oskadliga,

lärer man hava löst en viktig uppgift vid nu förevarande lagstiftning. Skulle man

därjämte genom nämnda frihet bereda möjlighet att i viss mån hålla handeln och

näringarna, särskilt bryggerierna, skadeslösa för den förlust, de ej kunna undgå

Professor T.

Thun bergs

reservt tion

vid nylterhetskommittens

förslag.

Inom finansdepartementet
16/s

1914 til

kallade sak

kunniga.,

Chefens för

finansdepartementet

anförande

24/t 1914.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 369.

att lida till följd av de restriktioner, vilka även jag i det följande ärnar föreslå å

handeln med det egentliga ölet, vore vinsten av denna frihet av än större värde,

emedan på detta sätt staten skulle befrias från ersättningsanspråk, som eljest svårligen

kunde avvisas.

Vid uppdragande av gränsen mellan dessa lättare maltdrycker, vilka jag

gemensamt benämner lagrade drickor, och det egentliga ölet vill jag i likhet med

herr Thunberg föreslå, att den övre alkoholgränsen för de lagrade drickorna sättes

vid 3.6 volymprocent och att deras ursprungliga extrakthalt icke får överstiga 9 1/.,

procent. Genom en sålunda angiven gräns, mot vilken kontrollstyrelsen i infordrat

utlåtande icke haft annat att erinra, än att det av praktiska skäl möjligen kunde

ifrågasättas, att alkoholhalten borde bestämmas något högre, skulle till de lagrade

drickorna komma att hänföras ett stort antal av förut omnämnda i handeln förekommande

lättare maltdrycker. Jag vill därvid erinra, att med nämnda av mig

upptagna gräns de lagrade drickorna faktiskt skulle komma att hållas nere vid en

högsta alkoholhalt av 3.4—3.5 volymprocent, då bryggerierna ej vid tillverkningen

kunna fullt utnyttja den i lag fastställda alkoholgränsen. Till herr Sandwalls förslag,

att ensamt den ursprungliga extrakthalten — och därtill en högre än den

nyssnämnda — skulle för denna typ av maltdrycker vara bestämmande, kan jag ej

ansluta mig. Ett förslag av sådan art synes mig nämligen ej innebära tillräckliga

garantier, att de lagrade drickorna komme att hållas vid den lägre alkoholhalt, som

måste anses nödvändig för medgivande av deras friare ställning i försäljningshänseende.

»

Sedan departementschefen därefter upptagit till behandling frågan

om de grunder, efter vilka försäljning av de lagrade drickorna, sådana

de av honom angivits, skulle få äga rum, samt därvid till en början

i anledning av de ifrågavarande dryckernas genom företagna experiment

ådagalagda ofarlighet framhållit, att gentemot professor Thunbergs ståndpunkt,

enligt vilken man i fråga om det dåvarande ölet skulle erhålla

icke mindre än tre olika försäljningssystem, talade den bestämda

olägenheten av sådana skiftningar i lagstiftningen, fortsätter departementschefen:
»Med

stöd av vad jag sålunda anfört finner jag mig kunna föreslå, att de

lagrade drickorna i försäljningshänseende helt likställas med svagdricka!. Härigenom

.skulle lagstiftningen stödja konsumtionen av de lagrade drickorna och egga bryggerierna

att genom förbättrade tillverkningsmetoder allt mera höja deras smaklighet,

vilket i sin mån skulle bidraga att undantränga det ur nykterhetssynpunkt icke lika

oskyldiga ölet. Slutligen skulle bryggerierna i här berörda drycker hava en produkt,

med vilken de fritt kunde röra sig, och i hanteringen i denna del finna någon ersättning

för sin i övrigt minskade omsättning.

Enligt den definition, jag föreslagit skola i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker införas å det lagrade drickat, skulle som sådant

anses varje maltdryck, som ej vore hänförlig till svagdricka och vilken ej hölle

högre alkoholstyrka och ursprunglig extrakthalt, än jag ovan angivit. Av en sådan

definition skulle följa, att maltdrycker, som ej hölle mer är 21/i volymprocent

alkohol, och vilkas ursprungliga extrakthalt överstege 6. men ej 9.5 procent

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

komme att hänföras till lagrat dricka. Härmed skulle åtminstone delvis vinnas vad

herr Thunberg velat nå genom förslaget att med svagdricka under vissa förutsättningar

likställa sådana extraktrika drycker, som ej hölle högre alkoholhalt än den

för svagdricka medgivna.»

I överensstämmelse med nu återgivna yttrande till statsrådsprotokollet

framlades till 1914 års senare riksdag genom propositionen nr 242

förslag till förordning angående försäljning av svagt alkoholhaltiga samt

tillagade, alkoholfria drycker, enligt vilket för utsköljning av lagrat

dricka, liksom för utskänkning av svagdricka, i regel endast skulle

fordras anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad

hos magistraten och på landet hos länsmannen. Detta förslag antogs

av första men avslogs av andra kammaren.

Ett av bevillningsutskottet framlagt sammanjämkningsförslag bifölls

av andra men avslogs av första kammaren, i följd varav frågan vid

nu nämnda riksdag förföll.

Vid 1915 års riksdag återupptogs frågan om undantagande av

lagrat dricka från den för Öl gällande försäljningsordningen genom

motionerna nr 109 av herr E. von Hofsten in. fl. och 112 av herr J.

Jonsson i Hökhult m. fl., båda inom andra kammaren. I den förra

motionen framlades ånyo i detta avseende samma förslag, som Kungl.

Maj:t avgivit till 1914 års senare riksdag. I den senare motionen återigen

föreslogs, att de maltdrycker, som ej innehölle mer än 3 volymprocent

alkohol, skulle fritagas från den i försäljningsförordningen stadgade ordningen

för försäljning av Öl. Bevillningsutskottet avstyrkte motionerna

samt tillstyrkte den av nykterhetskommittén föreslagna alkoholgränsen

av 21U volymprocent, och till denna ståndpunkt anslöt sig även andra

kammaren, varemot första kammaren biföll herr von Hofstens m. fl.

motion. Ett av bevillningsutskottet framlagt sammanjämkningsförslag

bifölls av andra men avslogs av första kammaren.

Jämväl vid 1916 års riksdag väcktes i samband med frågan om

rusdrycksförsäljningens reformerande förslag i nu itrågavarande ämne dels

genom motionerna nr 62 inom första kammaren av herr Karl Johan

Ekman in. fl. och nr 164 inom andra kammaren av herr Jonsson i

Hökhult in. fl., i vilka motioner föreslogs en alkoholgräns av 3 procent

mellan de drycker, som skulle vara underkastade samma kontrollförcskrifter

som rusdrycker, och de drycker, som skulle få försäljas fritt,

dels ock genom motionen nr 166 inom andra kammaren av herr von

Hofsten, som härutinnan föreslog en alkoholgräns av 3.fi volymprocent.

Liksom vid de två föregående riksdagarna avstyrkte bevillningsutskottet

bägge berörda förslag och förordade en alkoholgräns av 2 7i volymBihung

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 329 höft. (Nr 369.) 4

1914 års

senare riksdag.

1915 års riksdag.

1916 års riksdag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

1917 åra riksdag.

De sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 869.

procent, vilket förslag bifölls av andra men avslogs av första kammaren;

och då en sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga ståndpunkter i försäljningsfrågan

i dess helhet icke kunde komma till stånd, förföll även

denna fråga.

Vid 1917 års riksdag återkommo förslagen om alkoholgränsens

höjande. Sålunda föreslogo herr Karl Johan Ekman m. fl. i motionen

nr 72 inom första kammaren samt hen- Jonsson i Hökhult m. fl. i

motionen nr 157 inom andra kammaren, att ifrågavarande gräns skulle

sättas vid 3 volymprocent, medan åter hen- von Hofsten i motionen nr

162 inom andra kammaren förnyade sitt förslag om gränsens sättande

vid 3.6 volymprocent.

Sedan liksom vid de tre föregående årens riksdagar bevillningsutskottet

i sitt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker

förordat en alkoholgräns av 2 V4 volymprocent samt detta förslag antagits

av andra kammaren, men första kammaren härutinnan liksom beträffande

försäljningsreformen i övrigt anslutit sig till herr von Hofstens motion,

föreslog bevillningsutskottet i sammanjämkningssyfte, bland annat:

att maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker vore att hänföra till pilsnerdricka, skulle

undantagas från de enligt förslaget till förordning angående försäljningav

rusdrycker för Öl gällande bestämmelserna;

att med pilsnerdricka skulle förstås varje maltdryck, som ej vore

hänförlig till svagdricka och som ej innehölle mer än tre och sex

tiondels volymprocent alkohol och vore inbryggd med en stamvört,

vilkens extrakthalt icke överstege nio och fem tiondels procent;

samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslagtill

förordning angående försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak grundat

på bestämmelserna angående försäljning av Öl i gällande vin- och ölförsälj

ningsförordning.

Detta utskottets förslag antogs av båda kamrarna, och riksdagens

beslut anmäldes hos Kungl. Maj:t genom ovan redan omförmälda skrivelse

av den 1 juni 1917.

Efter denna inledande översikt över vad i frågan hittills förekommit

vill jag övergå till en redogörelse för de sakliga ändringar i vinoch

ölförsäljningsförordningens föreskrifter, som de sakkunniga ansett

sig böra föreslå; och torde därvid till en början böra återgivas vad de

sakkunniga själva därom anföra i sitt förslag. De sakkunniga lämna

först en historisk översikt av ämnet, varefter de yttra:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition Nr 369.

»Såsom den bär ovan lämnade historiken utvisar, bär beslutet om undantagande

av maltdrycker, innehållande 2.25—3.6 volymprocent alkohol, från de för

försäljningen av rusdrycker, inklusive Öl, stadgade strängare bestämmelserna framgått

ur en önskan att. bereda allmänheten lättare tillgång till en måltidsdryck,

som är extraktrikare, fylligare i smaken och mera hållbar än svagdricka^ men på

samma gång såsom berusningsmedel väsentligt ofarligare än det vanliga Ölet. Genom

beredande av en sådan undantagsställning för ifrågavarande maltdrycker torde

man hava tänkt sig, att dessa skulle, åtminstone hos en stor del av allmänheten,

uttränga och ersätta de starkare maltdryckerna, vilkas försäljning genom den nya

lagstiftningen underkastats åtskilliga, åtkomsten försvårande restriktioner. I den

mån detta syfte genom ifrågavarande anordning vunnes, skulle ersättning automatiskt

beredas bryggeriidkarna för den minskning i avsättning av starkare maltdrycker,

som de nya rusdrycksförsäljningsbestämmelserna för dem kunde väntas medlöra.

Man har nämligen beräknat, att de bryggerier, som tillverka maltdrycker av 4—6

volymprocents alkoholstyrka, utan större svårigheter eller kostnader i stället kunna

övergå till tillverkning av 3.6-procentiga drycker. Och man har därför förväntat,

att den ifrågasatta undantagslagstiftningen för de senare, i den män den verkligen

leder till ökad avsättning av desamma, skall vara ägnad att förebygga framställandet

av ersättningsanspråk mot statsverket i ifrågavarande hänseende.

För att de nu antydda syftena skola kunna vinnas, är det emellertid enligt

vår mening även önskvärt, att de lättare maltdryckerna av lagstiftningen erhålla

en benämning, som i sin män underlättar deras uppgift att såsom måltidsdryck

uttränga och ersätta de starkare maltdryckerna. I sådant avseende bär riksdagen

i sin skrivelse i ämnet den 1 juni 1917 använt termen »pilsnerdricka». Denna

benämning har jämväl införts i 1 § av kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker samt i 3 § av kungl. förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker såsom gemensam beteckning

för alla maltdrycker, som ej äro hänförliga till svagdricka och som ej innehålla

mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med en

stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent. Under

pilsnerdricka skulle således inbegripas jämväl lagerdricka, iskällardricka, lättöl o. d.

Det kan emellertid ifrågasättas, om detta namnval ur ovan angivna synpunkt

är lyckligt. Särskilt frän bryggeriindustriens målsmän har i sådant avseende anmärkts,

att benämningen pilsnerdricka skulle allt för skarpt betona ifrågavarande

dryckers frändskap med svagdrickat, för att de skulle kunna hos den störa allmänheten

med framgång konkurrera med ölet. Och med hänvisning till en ofta gjord

iakttagelse, att för konsumenterna dryckens etikett har en avgörande betydelse,

har man framhållit såsom önskvärt, att de lättare maltdrycker, vilka äro avsedda

att ersätta ölet, även måtte erhålla ett namn, som underlättar denna deras uppgift.

Den sålunda framställda anmärkningen synes oss förtjäna beaktande. Med

kännedom om den fördom, som många ölkonsumenter hysa mot alla maltdrycker,

vilka gå under benämningen »dricka», varmed i deras föreställning förknippas något

smaklöst och mindrevärdigt, kan det verkligen befaras, att etiketten »pilsnerdricka»

inom stora kretsar av allmänheten skulle försvåra de därmed betecknade dryckernas

användande såsom ersättningsmedel för det starkare ölet. På grund härav och da

en dylik övergång från starkare till svagare drycker måste ej minst ur nykterhets
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

synpunkt anses önskvärd, hava vi ansett lämpligt att för de lättare maltdryckerna

föreslå utbyte av benämningen pilsnerdricka mot beteckningen pdsner.

En sådan namnförändring torde för närvarande ställa sig så mycket lättare

att genomföra, som till följd av bristen på malt allmänheten under den senaste

tiden vant sig vid att den dryck, som i handeln gått under benämningen »pilsner»,

ofta ej haft avsevärt högre extrakt- och alkoholhalt än lagrat svagdricka.

I sammanhang härmed har det även befunnits nödigt att genom särskilda

bestämmelser bereda lagligt skydd åt pilsner-namnet. I sådant avseende hava vi

föreslagit, att maltdryck, som icke enligt maltdryckstillverkningsförordningen är att

anse som pilsner, ej må vid försäljning utlämnas å kärl, som å etikett, kork eller

propp eller genom stämpling eller annorledes försetts med beteckningen pilsner

eller liknande benämning, vare sig enbart eller i förening med andra ord. Användandet

av benämningen pilsnerdricka skulle således enligt förslaget ej vara tillåtet.

Då vi fått oss förelagt att utarbeta förslag till förordning angående försäljning

av lättare maltdrycker, i huvudsak grundat på bestämmelserna angående försäljning

av öl i gällande vin- och ölförsäljningsförordning, hava vi ansett det ligga

inom ramen för vårt uppdrag att i sak föreslå mindre modifikationer i de gällande

ölförsäljningsbestämmelserna, där sådana synas av starka billighetshänsyn påkallade

samt deras genomförande ej kan befaras äventyra den allmänna ordningen och

nykterhetstillståndet. Därjämte hava vi vid utarbetande av vårt förslag sökt åstadkomma

större enhetlighet och en viss förenkling i 1905 års försäljningsbestämmelser,

därvid vi särskilt haft till ögonmärke att, där ej sakligt olika bestämmelser påkallas,

åvägabringa formell överensstämmelse mellan ifrågavarande lagstiftning och kungl.

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

1905 års förordning upptager, såsom förut nämnts/ följande olika slag av

ölförsäljning: försäljning till förtäring på stället (utskänkning), försäljning till

avhämtning, försäljning till försändning pa rekvisition och försäljning genom

kringföring. Partihandel omnämnes icke uttryckligen i förordningen. Av sistnämnda

förhållande torde emellertid ej få dragas den slutsatsen, att rätten till

sådan handel, varmed enligt rusdrycksförsäljningsförordningen förstås handel, som

bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export,

skulle vara alldeles undantagen från de i förstnämnda förordning stadgade villkoren

för rätten till försäljning. Utan saknaden av särskilda stadganden i berörda hänseende

torde endast innebära, att partihandeln är underkastad samma bestämmelser

som äro stadgade för försäljningen till avhämtning. Rätt till partihandel med

Öl lär således enligt nu gällande lagstiftning få anses utan särskilt tillstånd tillkomma

i första rummet öltillverkare i fråga om de varor, han själv tillverkat,

samt vidare den, som äger rätt till utminutering av brännvin (12 §). Därjämte

tillkommer rätt till partihandel den, som av Konungens befallningshavande erhållit

tillstånd vare sig till försäljning till avhämtning eller genom kringföring enligt

13 eller 16 § eller till förtäring på stället enligt 7 §.

Under åberopande av vad vi förut yttrat om önskvärdheten att i formellt

avseende vinna överensstämmelse mellan förordningen angående försäljning av pilsner

samt förordningen angående försäljning av rusdrycker, där icke en sakligt olika

behandling av förhållandena påkallas, föreslå vi, att jämväl försäljningen av pilsner

indelas i partihandel och detaljhandel, därvid partihandel innefattar försäljning till

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi Maj.ts nåd. proposition Nr 369.

återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export samt detaljhandel

all annan handel. Vidare föreslå vi, att detaljhandeln må indelas i utminutering

och utskänkning, därvid till utminutering skulle hänföras försäljning

till avhämtning, till försändning på rekvisition samt genom kringföring.

I fråga om olika slag av rättigheter till försäljning av Öl skiljer 1905 års

förordning, såsom förut erinrats, mellan å ena sidan sådana, vilka betraktas såsom

tillbehör till annan näringsrätt och därför få utövas utan särskilt tillstånd, samt å

andra sidan sådana, vilka bero på särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande.

Denna skillnad har i förslaget bibehållits, och i bestämmelserna angående den förstnämnda

gruppen av rättigheter har ej gjorts annan ändring, än att rätten till partihandel

undantagits från den handel, som omförmäles under mom. b) och c) i 12 §

av 1905 års förordning såsom medgiven utan särskilt tillstånd. Något behov torde

nämligen ej kunna anses föreligga att medgiva rätt till försäljning till återförsäljare

eller till export vare sig åt dem, som äga rätt till brännvinsutminutering eller åt

dem, som erhållit rätt till utskänkning av pilsner. I stället har, i anslutning till

vad ovan yttrats om önskvärdheten av särskilda bestämmelser angående partihandeln,

såsom en särskild grupp av rättigheter upptagits rättigheter till partihandel,

vilka utan särskilt tillstånd skulle tillkomma dels tillverkare och dels sådana, som

av Konungens befallningshavande erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning.

Vad därefter beträffar ordningen för beviljande av tillstånd till detaljhandel,

synas 1905 års bestämmelser i detta hänseende lida av en viss brist på enhetlighet

och system, särskilt i fråga om det inflytande, som härutinnan tillerkänts de kommunala

myndigheterna. Såsom redan av nykterhetskommittén i dess betänkande

del V sid. 76 erinrats, får sålunda ett ur nämnda synpunkt upprättat schema över

de olika slag av försäljningsrättigheter. Konungens befallningshavande kan meddela,

följande utseende:

I. Rättigheter, vilka icke få upplåtas mot kommunalrepresentationens avstyrkande:
rättigheter

till utskänkning i Stockholm jämlikt 7 §.

II. Rättigheter, vilka icke få upplåtas mot avstyrkande, i stad av både staasfullmäktige

och magistrat samt på landet av både kommunalnämnd och kommunalstämma:
rättigheter

till utskänkning på landet samt i andra städer än Stockholm

enligt 7 §; samt

rättigheter till försäljning till avhämtning på landet enligt 13 § 6 mom.

III. Rättigheter, beträffande vilka tillfälle skall lämnas kommunalstämma eller

stadsfullmäktige att yttra sig:

rättigheter till utskänkning vid hälsobrunn, badort eller annan kurort enligt

9 § 1 mom.

IV. Rättigheter, beträffande vilka kommunalnämnd och kommunalstämma

skola höras:

rättigheter till utskänkning inom område för järnvägsstation å landet enligt

8 § första stycket.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 369.

V. Rättigheter, beträffande vilka magistraten i annan stad än Stockholm

skall höras:

rättigheter till försäljning till avhämtning enligt 13 § 2 mom.;

rättigheter till utskänkning inom område för järnvägsstation i stad enligt

8 § första stycket; samt

rättigheter för tillverkare till försäljning genom kringföring utom stads planlagda

område enligt 15 § 1 mom.

VI. Rättigheter, som kunna meddelas utan någon kommunal myndighets

hörande:

rättigheter till försäljning till avhämtning i Stockholm enligt 13 §;

rättigheter till utskänkning inom område för järnvägsstation i Stockholm

enligt 8 § första stycket;

rättigheter för tillverkare till försäljning genom kringföring i Stockholm utom

stadens planlagda område enligt 15 §;

rättigheter till utskänkning å järnvägståg enligt 8 §, andra stycket:

rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg enligt 9 § 2 mom.;

rättigheter till utskänkning för kortare tid än ett år enligt 9 § 3 mom.:

rättigheter till utskänkning vid bestämt tillfälle enligt 10 §; samt

rättigheter för tillverkare att till avhämtning och genom kringföring försälja

av annan tillverkat Öl enligt 16 §.

En sådan olikhet i ordningen för meddelande av försäljningstillstånd är näppeligen

av sakens natur påkallad, och en förenkling av ifrågavarande brokiga system

måste därför anses önskvärd. I sådant avseende hava vi ansett, att de detaljhandelsrättigheter,

vilka bero på särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande,

lämpligen skulle kunna uppdelas i två huvudgrupper, nämligen å ena sidan sådana,

för vilkas beviljande erfordras i vissa fall tillstyrkande av vederbörande kommunalrepresentation

samt i andra fall yttrande av vederbörande polismyndighet, samt å

andra sidan sådana, vilka kunna av Konungens befallningshavande beviljas utan

hörande av de kommunala myndigheterna. Till den förra gruppen skulle hänföras

de mera stadigvarande försäljningsrättigheter, som omförmälas i gällande öl- och

vinförsäljningsförordnings 7, 13 och 16 §§, ävensom tillverkares rätt enligt 15 §

att sälja genom kringföring i stad utom det planlagda området. Till den senare

gruppen skulle åter hänföras de tillfälliga försäljningsrättigheter, som finnas omförmälda

i 8, 9 och 10 §§ av samma förordning. Inom den förra gruppen skulle

för försäljningstillstånds beviljande erfordras:

a) tillstyrkande av kommunalstämma för beviljande av s. k. ständiga rättigheter

till utminutering och utskänkning å landet;

b) tillstyrkande av stadsfullmäktige för beviljande av s. k. ständiga rättigheter

till utskänkning i stad; samt

c) yttrande av magistraten för beviljande av s. k. ständiga utminuteringsrättigheter

av alla slag i stad.

Förutom större enkelhet och överskådlighet medför ett sådant system, att

de kommunala representationerna i fråga om de s. k. ständiga utskänknings- och

utminuteringsrättigheterna på landsbygden samt de s. k. ständiga utskänkningsrättigheterna

i stad erhålla ett avgörande inflytande, något som riksdagen och sär
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!,. Malis nåd. proposition Nr 369.

skilt andra kammaren upprepade gånger uttalat som ett önskemål. Därjämte erhålles

i nämnda avseenden en närmare anslutning till bestämmelserna i förordningen

angående försäljning av rusdrycker. Beträffande de s. k. ständiga utminuteringsrättigheterna

i stad, om vilka ansökningar kunna förekomma till behandling å alla

tider på året och vilkas hänskjutande till yttrande av stadsfullmäktige därför i

många städer skulle föranleda extra sammanträden, innefattar förslaget en anslutningtill

de i 1905 års förordning givna bestämmelserna. Vad slutligen angår de tillfälliga

rättigheterna, innebär den av oss föreslagna ordningen, att ansökningar om

alla dylika rättigheter skulle behandlas på samma sätt, d. v. s. kunna avgöras av

Konungens befallningshavande utan de kommunala myndigheternas hörande, vilket

i fråga om utskänkningsrättigheter vid hälsobrunn, badort eller annan kurort samt

vid järnvägsstation utgör ett eftergivande av den i sådant avseende nu gällande

föreskrift. I betraktande av de lättare maltdryckernas relativa ofarlighet såsom

berusningsmedel och med hänsyn därtill, att de kommunala myndigheterna icke

heller enligt 1905 års bestämmelser äga rätt till veto mot upplåtande av dylika

rättigheter, torde emellertid en sådan förändring icke kunna anses betänklig. Givet

är för övrigt, att Konungens befallningshavande även över ansökningar om dylika

rättigheter är oförhindrad och i regel väl även torde finna sig föranlåten att inhämta

yttrande av vederbörande polismyndighet.»

De föreslagna ändringarna i vin- och ölförsäljnings förordningens

bestämmelser för beviljande av tillstånd till detaljhandel med Öl bär

emellertid den ene av de sakkunniga icke för sin del kunnat godkänna,

utan har han vid förslaget fogat ett särskilt yttrande av följande lydelse:

»Under utarbetandet av förevarande förslag har undertecknad Rehnberg

framhållit önskvärdheten av vissa lättnader ifråga om rätt till försäljning av pilsner,

bl. a. genom att tillåta restauratör att, allenast efter en enkel anmälan till vederbörande

myndighet, vid måltid till spisande gäst utskänka pilsner; genom att, vid

försäljning genom kringföring i stad, tillåta avlämnande av pilsner till person, som

i en lokal utför arbete, men icke där har bostad; genom eftergift från skyldigheten

att, vid försäljning genom försändning, medföra nu föreskriven förteckning å

köpare in. in. Ehuru varken från ordnings- eller nykterhetssynpunkt betänkligheter

mot dylika detaljändringar borde möta, har jag på grund av begränsningen av det

åt de sakkunniga lämnade uppdraget, om än efter tvekan, funnit mig böra frånfalla

dessa önskemål.

Med hänsyn till de upplysningar, som under innevarande månad kommit mig

tillhanda — bl. a. att försäljningsbolagen i vissa städer, enligt mitt förmenande i

strid mot grunderna för 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, vidtagit förberedande

åtgärder i syfte att åt bolagen förvärva uteslutande rätt till utskänkning av

pilsner — finner jag mig däremot icke kunna godkänna bestämmelserna i 8 § 3

mom. och 13 § 4 mom. av föreliggande förslag, varigenom bestämmanderätten ifråga

om upplåtande av rätt till utskänkning av pilsner i annan stad än Stockholm uteslutande

förbehåtles stadsfullmäktige samt rätt till utminutering och utskänkning å

landet uteslutande förbehålles kommunalstämman. Enligt min mening böra på detta

område nu gällande bestämmelser bibehållas och Konungens befallningshavande sålunda

äga rätt att upplåta ifrågavarande rättigheter efter tillstyrkan av en av de kommunala

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 369.

myndigheter, som i ärendet hörts. I detta sammanhang finner jag mig höra framhålla,

att den staten enligt mitt förmenande gentemot företagare och arbetare i

bryggeri industrien åliggande ersättningsskyldighet i anledning av genomförandet av

den nya rusdryckslagstiftningen kan bliva väsentligt ökad, om försäljningsrätten

inskränkes utöver grunderna för 1917 års riksdagsbeslut.»

I sitt förslag hava de sakkunniga vidare anfört följande:

»Om de kommunala representationerna, på sätt vi sålunda föreslå, erhålla

rätt till veto mot upplåtande av rätt till stadigvarande rättigheter till utskänkning

samt å landet jämväl mot upplåtelse av sådana rättigheter till utminutering,

synes det i 2 § 2 mom. av 1905 års förordning stadgade absoluta förbudet mot

upplåtande av tillstånd till försäljning av Öl inom läger, kasernområde eller annat

uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område kunna upphävas åtminstone

för det fall, att vederbörande befälhavare gör framställning om sådan upplåtelse.

Därigenom skulle det kunna bliva möjligt att exempelvis på en sådan ort som

Karlsborg tillhandahålla maltdrycker av högst 3.6 volymprocent alkohol.»

Efter att hava återgivit en till de sakkunniga från styrelsen för

Stockholms kaféidkareförening ingiven skrivelse av den 27 november

1917, åsyftande, bland annat, införande i förslaget av bestämmelse, att

försäljningsåret vid meddelande av rättigheter till utskuffning av pilsnerdricka

icke såsom hittills skulle sammanfalla med kalenderår utan räknas

från den 1 oktober till och med den 30 september, anföra de sakkunniga,

att det sålunda framställda önskemålet syntes kunna beaktas, utan

att några andra berättigade intressen därigenom träddes för nära. Härefter

fortsätta de sakkunniga:

»Enligt kungl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning av

vin, maltdrycker m. m. räknades försäljningsåret i stad från den 1 oktober och på

landet från den 1 november. I det av den a k. maltdryckskommittén den 23 maj

1900 avgivna betänkande med förslag till förordning om försäljning av vin och

maltdrycker m. m. föreslogs i detta avseende icke någon förändring. Men i ett på

grundvalen av nämnda kommittébetänkande inom finansdepartementet utarbetat förslag

räknades kalenderåret som försäljningsår, vilket ock av Kungl. Maj:t och riksdagen

godkändes. Anledningen till denna förändring synes hava varit det vid 1905

års omarbetning av maltdrycksförsäljningslagstiftningen uppställda önskemålet att

bringa denna lagstiftning i närmare överensstämmelse med brännvinsförsäljningslagstiftningen.

Sedan försäljningen av de starkare maltdryckerna numera genom förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av. rusdrycker i alla huvudsakliga delar

underkastats samma bestämmelser som försäljningen av spritdrycker, torde ej något

behov föreligga att i detta speciella fall vidhålla kravet på en dylik överensstämmelse

jämväl för försäljningen av de svagare maltdryckerna, då denna försäljning

skall underkastas särskild reglering. Och då försäljningsårets räknande från den 1

januari, med hänsyn därtill att hyreskontrakten angående kafélokalerna i regel

utlöpa den 1 oktober, för kaféidkarna uppenbarligen måste medföra kännbara olägen
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

heter, synes det skäligt, att vid meddelande av tillstånd till utskakning av pilsner

för ett eller flera, högst tre år, försäljningsåret skall räknas från den 1 oktober.

I sammanhang härmed har det ansetts nödigt att bestämma tiden, inom vilken

ansökningar om ifrågavarande rättigheter skola ingivas, till den 15 mars det år,

varunder utskänkningen skall börja. Med en sådan bestämmelse torde det ej vara

omöjligt att få ifrågavarande ansökningar på landet behandlade på den ordinarie

kommunalstämman i mars.

Angående möjlighet för stärbhusdelägare att inträda i utövningen av avliden

persons försäljningsrätt, stadgas i 18 § av 1905 års förordning, att, då den avlidne

efter tillstånd utövat utskänkning, rörelsen må för stärbhusdelägarnas räkning fortsättas,

därest tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, därest

tillståndet gäller tills vidare, till dess tre månader förflutit efter dödsfallet; och

åligger det i sådant fall stärbhusdelägarna att inom en månad efter dödsfallet hos

Konungens befallningshavande anmäla sin önskan att fortsätta rörelsen med uppgift

å den person, som antagits till föreståndare för rörelsen.

Denna bestämmelse innebär, att stärbhusdelägare sakna laglig möjlighet såväl

att övertaga avliden persons försäljningsrätt i det fall, att innehavaren av rättigheten

avlider, innan han trätt i utövning av densamma, som ock att efter utgången

av augusti månad fullfölja en av den avlidne ingiven ansökan om tillstånd, som

ej hunnit företagas till avgörande under dennes livstid. Då ett sådant förhållande

uppenbarligen kan lända till obillighet mot stärbhusdelägarna, särskilt med hänsyn

till de hyresavtal, som den avlidne kan hava träffat, hava vi ansett skäligt, att

stärbhusdelägare jämväl i nu nämnda fall beredes möjlighet att träda i den avlidnes

ställe samt att utöva rörelsen genom särskilt antagen och godkänd föreståndare.

Avvikelse från 1905 års förordning i fråga om ordningsföreskrifter har

huvudsakligen endast skett i de avseenden, där en närmare anslutning till rusdrycksförsäljningsförordningen

ansetts påkallad och kunnat verkställas utan verklig skärpning

i de äldre bestämmelserna. Sålunda har nykterhetsnämnd ålagts att utse en

av de besiktningsmän, som jämte stadsfiskal eller kronobetjänt skola besiktiga

utskänkningslokal. Tiden för tillåtet utövande av detaljhandel på landet har, i likhet

med vad som gäller för rusdrycksutskänkning, utsträckts till kl. 10 på aftonen;

och förbudet mot utskänkning å sön- eller helgdag, under det gudstjänst hålles

i församlingens kyrka, har inskränkts att gälla endast högmässogudstjänst.

Beträffande offentlig myndighets rätt att för alltid eller för viss tid förbjuda

eljest tillåten försäljning ansluter förslaget sig till motsvarande bestämmelser i

rusdrycksförsäljningsförordningen.

Ansvarsbestämmelserna hava i formellt avseende omarbetats till närmare

överensstämmelse med motsvarande stadganden i rusdrycksförsäljningsförordningen.

t sak hava vi för vissa förseelser föreslagit skärpning av de enligt 1905 års förordning

stadgade straffen, dock med iakttagande av att straffen för ifrågavarande

förseelser alltid satts väsentligt lägre än straffen för motsvarande överträdelser av

rusdrycksförsäljningsförordningen.»

Det de sakkunniga givna uppdraget avsåg, såsom förut nämnts,

utarbetandet av förslag till förordning angående försäljning av lättare

maltdrycker, i huvudsak grundat på bestämmelserna angående försäljning

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 329 höft. (Nr 369.) 5

Departi meni«

chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Speciell motivering.

34 Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 369.

av Öl i gällande vin- och ölförsäljningsförordning. De sakkunniga hava

därvid föreslagit mindre modifikationer i nu gällande bestämmelser, där

sådana modifikationer varit av billighetsskäl påkallade samt deras

genomförande ej kunnat befaras äventyra den allmänna ordningen och

nykterhetstillståndet. Därjämte hava de sakkunniga vid utarbetandet av

sitt förslag sökt åstadkomma större enhetlighet och en viss förenkling i

1905 års försäljningsbestämmelser, därvid de särskilt haft till ögonmärke

att, där ej sakligt olika bestämmelser påkallades, åvägabringa formell

överensstämmelse med förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker. Efter granskning av det avgivna förslaget har

jag funnit detsamma kunna läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Vad då till en början beträffar frågan om benämningen av ifrågavarande

lättare maltdrycker, så synes mig tvekan icke kunna råda om

lämpligheten av en gemensam benämning, men namnvalet erbjuder

givetvis vissa svårigheter, enär det gäller att finna ett namn, som,

på samma gång det tydligt skiljer sig från såväl det alkoholstarkare

ölet som från det alkoholsvagare svagdricka^ är lämpligt och bekvämt

att besrag-na.

De sakkunniga hava nu såsom benämning å ifrågavarande lättare

maltdrycker föreslagit ordet pilsner, detta på grunder, som här ovan

anförts, och vartill jag tillåter mig hänvisa. Emellertid hava från vissa

håll emot detta förslag framställts erinringar; och hava i stället föreslagits

andra namn såsom lättöl, halvstal ka maltdrycker in. fl.

Jag finner mig emellertid böra biträda de sakkunnigas förslag

såsom ur olika synpunkter lämpligare än övriga under ärendets behandling

framkomna förslag i namnfrågan.

Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för det föreliggande

förslaget i dess omarbetade skick; och kommer jag därvid

att först paragrafvis behandla förslaget till förordning angående försäljning

av pilsner, varefter de övriga författningsförslagen bliva föremål

för behandling. Jag anser det dock icke erforderligt att omnämna de

mindre redaktionella ändringar, som på vissa punkter företagits i det

av de sakkunniga avgivna förslaget. Där ej annat framhålles, har jag

anslutit mig till den av de sakkunniga förebragta, av mig förut refererade

allmänna motiveringen till förslaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

I fråga om 1 och 2 §§ torde ingen närmare motivering vara erforderlig.

I 2 § har jag emellertid infört det av de sakkunniga icke

upptagna allmänna förbudet i 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning

mot handel med dylika varor, såvida tillstånd därtill ej erhållits eller

vederbörande på grund av lagstadgande eljest vore till handelns idkande

behörig.

3 § innehåller i 1 och 2 mom. bestämmelse om de personliga

kvalifikationerna för idkande av detaljhandel med pilsner. I förhållande

till motsvarande stadgande i 2 § 1 mom. i vin- och ölförsäljningsförordniugen

har i förslaget den ändring vidtagits, att god frejd icke

längre upptagits såsom förutsättning för tillstånds erhållande. 1 stället

skall, enligt de sakkunnigas förslag, tillstånd ej få meddelas annan än

den, som gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara

lämplig till rörelsens utövande. Den föreslagna ändringen sammanhänger

med det av riksdagen numera antagna förslaget om borttagande

ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende.

I detta sammanhang må erinras om den under förlidet år av Kungl.

Maj:t efter riksdagens hörande utfärdade stadgan angående hotell- och

pensionatrörelse, vilken såsom personliga kvalifikationsgrunder endast

upptager, att sökande gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,

råder över sig och sin egendom samt i övrigt med hänsyn till rörelsens

omfattning anses lämplig. Emellertid synes det mig, att, vad i

såväl nämnda stadga som rusdrycksförsäljningsförordningen finnes föreskrivet

såsom ytterligare villkor för erhållande av tdlstånd till handel

med pilsner, nämligen att vederbörande skall äga råda över sig och

sitt gods, jämväl bör vinna tillämpning i förevarande avseende; dock

med den inskränkning, att gift kvinna synes böra beredas möjlighet

att idka handel med pilsner.

Bestämmelserna i 2 mom. motsvara föreskrifterna i vin- och ölförsäljningsförordningens

2 § 1 mom.

Beträffande stadgandena i 3 mom., vilka motsvaras av bestämmelserna

i 11 § i vin- och Öl försälj ningsförordningen, har svenska bryggareföreningen

ansett, att dessa stadganden med hänsyn till ifrågavarande

maltdryckers relativa ofarlighet i förhållande till vin och starkare maltdrycker

utan olägenhet torde kunna utgå ur förslaget och att häremot

varken ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt kunde framföras några

betänkligheter. Åven kommerskollegium bär gjort gällande en liknande

uppfattning. Kollegium har nämligen ansett, att bestämmelserna i 11

§ av 19(J5 års förordning visserligen böra slopas men i stället ersättas

och 2 §§.

3 §•

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

av en föreskrift om förbud mot utskänkning av pilsner i lokal eller å

plats, där handel med annat än matvaror idkas i öppen bod, eller sådan

lokal, som med dylik öppen bod står i inre förbindelse.

Svenska bryggareföreningens hemställan, att. de i 11 § av vin- och

ölförsäljningsförordningen förekommande stadgandena icke måtte upptagas

i nu förevarande förslag, kan jag icke godkänna. Ej heller kan

kommerskollegii förslag av mig biträdas. Det synes mig nämligen icke

förefinnas något verkligt behov att frångå nu gällande bestämmelser,

och det torde ur kontrollsynpunkt ingalunda vara betydelselöst, att

handeln med pilsner begränsas till vissa slags affärer.

I motsats till de sakkunniga anser jag ej heller tillräckliga skäl

förefinnas att frångå det förutvarande stadgandet om förbud mot försäljning

av pilsner inom lägerplats eller annat dylikt område.

4 §• 4 § motsvarar 3 § av vin- och ölförsäljningsförordningen; men

har det i sistnämnda lagrum intagna stadgandet, att Öl, som är försatt

med något för hälsan skadligt ämne, ej får hållas till salu, ur förslaget

uteslutits, detta i överensstämmelse med motsvarande stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen.

5 §. 5 § motsvarar utan någon ändring 4 och 5 §§ i vin- och ölför
säljningsförordningen.

6 §• I fråga om innehållet i 6 § får jag hänvisa till de sakkunnig-as

förut återgivna uttalanden, till vilka jag i allo ansluter mig. Enligt

förslaget skall den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning tdl

avhämtning av pilsner, även hava rätt till partihandel med sådan vara.

Denna bestämmelse har sin grund i det förhållaudet, att det kan tänkas,

att vid vissa tillfällen, såsom vid helger o. d., rättighetsinnehavare enligt

12 och 13 §§ icke kunna få sitt behov av pilsner tillgodosett från vederbörande

tillverkare.

Under rubriken utminuteringsrättigheter hava intagits stadganden,

vilka motsvara 12—16 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen. Stadgandena

hava underkastats smärre redaktionella omarbetningar, för vilka

särskild motivering torde vara överflödig. Endast i 8 § hava föreslagits

ändringar i sak.

Beträffande innehållet i och avfattningen av 7 samt 9—11 §§

har jag helt anslutit mig till de sakkunnigas förslag. Jag finner mig

emellertid böra upptaga till bemötande vissa mot 7, 9 och 10 §§ framställda

erinringar.

7 §. Enligt 7 § b) skall försäljning till avhämtning av pilsner få utövas

av den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker, vin eller öl, å

7—11

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

KungI. Maj.is nåd. proposition Kr 369.

försäljningsstället. Överståthå 11 arämbetet erinrar nu, att rätt till utminutering

av pilsner väl utan vidare borde tillkomma den, som vore berättigad

försälja spritdrycker eller den starkare maltdrycken Öl, men att

anledning däremot ej synes föreligga att med försäljningsrätt till enbart

vin sammanbinda en liknande rätt i avseende å pilsner. Om försäljningsrätten

begränsades till vin, fortsätter överståthållarämbetet, torde detta

i regel bero på att med hänsyn till rörelsens beskaffenhet tillhandahållandet

av Öl ansåges ej böra ifrågakomma, och det syntes inkonsekvent

att i så fall utan särskilt medgivande tillåta försäljning av den

ölet närstående pilsnern.

De av överståthållarämbetet uttalade farhågorna lära emellertid

icke böra tillmätas någon betydelse vid det förhållande, att den nya

lagstiftningen är avsedd att träda ikraft från och med ingången av år

1919 samt från nämnda tidpunkt rättighet till utminutering av vin

endast tillkommer sådant bolag, varom i 17 och 18 §§ av rusdrycksförsäljningsförordningen

förmäles.

I 8 §, som närmast motsvarar vin- och ölförsäljningsförordningens

13 §, har intagits den bestämmelse att, därest ansökning om rätt att

till avhämtning försälja pilsner blivit å landet av kommunalstämma avstyrkt,

ansökningen ej skulle få bifallas; hittills gäller, att endast om

båda de kommunala myndigheterna, kommunalnämnd och kommunalstämma,

avstyrkt ansökningen, densamma ej må bifallas.

Emot den föreslagna ändringen hava erinringar framställts från

olika håll, men har jag vid övervägande av desamma kommit till den

uppfattningen, att då uti rusdrycksförsäljningsförordningen utövandet

av det kommunala vetot ansetts böra tillkomma kommunalstämman

ensam, motsvarande stadgande bör, på sätt föreslagits, här meddelas.

Såväl kommerskollegium som svenska bryggareföreningen anse

bestämmelsen om medförande av särskild förteckning å köparna vid

försäljning för försändning på rekvisition kunna utan olägenhet i nykterhetsavseende

ur förslaget uteslutas.

Då, enligt mitt förmenande, förteckningen är ett av medlen, och

ett rätt tillförlitligt sådant, för kontrollerandet av vederbörandes ordentliga

handhavande av sina försäljningsrättigheter, har jag ansett mig böra i

förslaget bibehålla vin- och ölförsäljningsförordningens föreskrifter härutinnan.

Med avseende å den i 1 mom. första punkten intagna bestämmelsen

har svenska bryggareföreningen föreslagit, att densamma borde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

12 §.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

så ändras, att i stad avlämnande av pilsner finge ske till person, som

i en lokal utförde arbete utan att där Lava sin bostad.

Föreningen torde härmed avse huvudsakligen å kontor och verkstäder

eller i affärer anställd personal, vilken vore hänvisad att å sin

arbetsplats dagligen intaga någon måltid. Då emellertid drycken antingen

kan medföras från hemmet eller i regel torde vara tillgänglig å

utminuteringsställe i trakten, har jag ansett mig sakna skäl att föreslå

införandet av den ifrågasätta bestämmelsen, vilken för övrigt skulle

innebära eu avvikelse från vin- och ölförsäljningsförordningens föreskrifter

i detta avseeude.

Under rubriken »utskänkningsrättigheter» återfinnas i förslaget

de stadganden, vilka motsvaras av 6—10 SS i vin- och ölförsäljning-sförordningen.

Aven vid 12 § har överståthållarämbetet framställt samma erinran,

som jag vid redogörelsen för 7 § i förslaget haft tillfälle omnämna.

Aven om fall kunna förekomma, där efter 1919 års ingång utskänkning

av enbart vin må utövas av annan än sådant bolag, varom förmäles i

rusdrycksförsäljningsförordningen, torde dessa fall dock kunna antagas

bliva sällsynta, varför något skäl att frångå de sakkunnigas förslag i

denna del icke lärer förefinnas.

Enligt de sakkunnigas förslag skall utan särskilt tillstånd utskänkning

av pilsner få utövas av den, som äger rätt till utskänkning

av spritdrycker, vin eller Öl, dock endast där såd.m utskänkning bedrives.

För det fall, att sådan rätt avser utskänkniug av endast Öl

samt meddelats enligt 20 § i rusdrycksförsäljningsförordningen, skulle

sålunda rättighetsinnehavaren äga att dels enligt sistnämnda lagrum

utskänka Öl vid måltid till spisande gäster till en myckenhet av högst

två tredjedels liter och dels enligt de sakkunnigas förslag utskänka

pilsner utan någou begränsning vare sig med hänsyn till dylik måltid

eller med avseende å den utskänkta myckenheten. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Örebro län framhåller, att ur kontrollsynpunkt en dylik

anordning måste anses otillfredsställande, då det i händelse av åtal för

olaga. ölutskänkning torde bliva förenat med synnerlig svårighet att

gendriva en av den åtalade framställd invändning därom, att utskänkningen

omfattat pilsner och ej Öl. Kungl. Maj:ts befallningshavande

anser, att berörda olägenhet icke torde kunna hävas på annat sätt, än

att rätten att utskänka pilsner i nu avsett fall icke göres vidsträcktare

än rätten att utskänka Öl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Visserligen kunna svårigheter uppstå med avseende å kontrollen

över utövandet av sådana utskänkningsrättigheter, som nyss omförmälts,

men dessa svårigheter föreligga nog i viss mån beträffande rättighetsinuehavare

enligt 20 § i rusdrycksförsäljningsförordningen, oavsett huruvida

han har rätt till utskänkning av pilsner eller ej. Tillräckliga skäl

synas mig därför ej förefinnas att frångå det av övriga myndigheter

utan anmärkning lämnade förslaget i denna del.

Denna paragraf återgiver innehållet i 6 § av vin- och ölförsäljningsförordningen

med undantag för stadgandet i andra stycket av 6 §

2 mom., vilket innehåller ett stadgande om skjutsentreprenörs rätt till

Öl försäljning. Sistberörda stadgande har här uteslutits, emedan detsamma

till följd av stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet helt

blivit satt ur tillämpning. Denna stadga innehåller nämligen i motsats

till den därförut gällande inga bestämmelser om gästgivares eller skjutsentreprenörs

rätt till Öl försälj ning.

Beträffande motiveringen för stadgandena i 2, 3 och 4 mom. av

13 § gäller i tillämpliga delar vad jag anfört under 8 §, och torde jag

därför här kunna inskränka mig till en hänvisning till yttrandet under

samma paragraf.

I 1 mom. av 13 § har, såsom ovan angivits, införts stadgande 13 §•

om att försälj ning sår, skulle räknas från den 1 oktober till och med

den 30 september. I anslutning härtill har föreslagits, att ansökning

om sådan rättighet, som i paragrafen avses, skall ingivas före den 15

mars det kalenderår, varunder utskänkningen skall börja.

Rörande stadgandet i 5 mom. får jag åberopa vad i de sakkunnigas

förut refererade allmänna motivering därom yttrats.

I 14 § hava de förutvarande bestämmelserna i 8 — 10 §§ av vinoch

ölförsäljningsförordningen blivit sammanförda.

Såsom framgår av de sakkunnigas motivering till förslaget, innebär

den av dem föreslagna ordningen, att ansökningar om rättigheter,

som i förevarande paragraf avses, skulle kunna avgöras av Kungl. 14 §.

Maj:ts befalluingshavande utan de kommunala myndigheternas hörande,

vilket i fråga om utskänkningsrättigheter vid hälsobrunn, badort eller

annan kurort samt vid järnvägsstation utgör ett eftergivande av den i

sådant avseende enligt vin- och ölförsäljningsförordningen gällande föreskrift.

De sakkunniga hava förmenat, att i betraktande av de lättare

maltdryckernas relativa ofarlighet som berusningsmedel och med hänsyn

därtill, att de kommunala myndigheterna icke heller enligt nu

gällande bestämmelser äga rätt till veto mot upplåtande av dylika

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

rättigheter, den föreslagna förändringen icke torde kunna anses betänklig.

De sakkunnigas förslag härutinnan har jag emellertid icke ansett

mig kunna biträda. Jag har därför låtit omarbeta förslaget i denna

punkt till överensstämmelse med förut gällande bestämmelser. Jag

anser mig i detta sammanhang hava skäl uttala den förmodan, att Kungl.

Maj:ts befallningshavande även i de fall, där skyldighet därtill icke

förefinnes, kommer att, såvitt sådant låter sig göra, inhämta yttrande

från de kommunala myndigheterna, samt att Kungl. Maj:ts befallningshavande

vid avgörande av hithörande frågor icke utan vägande skäl

kommer att frångå de kommunala myndigheternas hemställan.

15 § motsvaras av 17 och 32 §§ i vin- och ölförsäljuingsförordningen.

I fråga om bestämmelserna i 3 mom. får jag hänvisa till vad de

sakkunniga därom i sitt förslag yttrat.

I de sakkunnigas förslag i denna del bar jag ansett mig böra

företaga ett par smärre ändringar, vilka emellertid ej ''torde behöva särskilt

motiveras.

\ ad angår innehållet i 16 §, till den de! detsamma motsvarar 18 §

i vin- och ölförsäljningsförordningen, får jag hänvisa till de sakkunnigas

yttrande härutinnan.

Såsom ett andra stycke i 1 moln. har dessutom upptagits den i

rusdryoksförsäljningsförordningen beträffande iskänkning givna föreskriften

att, där rättighetsinnehavare försättes i konkurs, rörelsen må för

konkursboets räkning fort-ättas genom antagen och godkäud föreståndare,

dock icke längre än till dess tre månader förflutit, efter det förhör

enligt 25 § konkurslagen hållits. I detta stycke har jag vidtagit eu

redaktionell ändring, för att tydligare utmärka, att bestämmelsen har

avseende endast å sådan rättighetsinnehavare, som efter meddelat tillstånd

redan utövar detaljhandel med pilsner.

17 § i förslaget är lika lydande med 19 § av vin- och ölförsäljningsförordu

ingen.

Förslagets 18 §, som motsvarar vin- och ölförsäljningsförordningens

20 §, har omredigerats till full överensstämmelse med motsvarande

stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen, nämligen 53 §.

19 § motsvarar 21 § 1 stycket av vin- och ölförsäljningsförordningen.

Med den avfattning, 18 § efter omarbetning erhållit, har den av

de sakkunniga föreslagna föreskriften, att vad i samma paragraf vore

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 369. 41

stadgat även skulle gälla, då försäljningsställe ombytes, blivit obehövlig

och därför fått utgå ur förslaget.

Beträffande 20 §, som motsvarar 22 § i 1905 års förordning, hava

de sakkunniga anfört följande:

»I denna paragraf'' hava föreslagits vissa avvikelser från motsvarande stadgande

i vin- och ölförsäljningsförordningen, huvudsakligen i syfte att vinna större

likformighet med rusdrycksförsäljningsförordningen.

Då i rusdrycksförsäljningsförordningen i fråga om utskänkningstidens längd

icke gjorts åtskillnad mellan stad och land, hava vi ansett oss kunna föreslå borttagandet

av den i sådant avseende nu bestående skillnaden även vid utskärning

av pilsner. Härigenom vinnes också överensstämmelse med stadgandet i 6 § av

förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker

samt svagdricka.

I 2 mom. har i förhållande till motsvarande stadgande i vin- och ölförsäljningsförordningen

vidtagits den ändringen, att med restauratör å passagerarfartyg

likställts sådan restauratör å annat fartyg samt å järnvägståg. Någon anledning

att giva den ene ett företräde framför den andre synes oss nämligen ej förefinnas.»

Mot de sakkunnigas förslag- i denna del har jag en erinran att

göra. Enligt 22 § i vin- och ölförsäljningsförordningen äger Kungl.

Maj:ts befallningshavande befogenhet att jämväl förordna om inskränkningar

med avseende å försäljningstiden. Det synes mig icke föreligga

skäl att frångå vin- och ölförsäljningsförordningens berörda bestämmelse;

detta så mycket mindre, som förslaget avser att utsträcka

utskänkningstiden jämväl å landet till klockan tio om aftonen.

21 § har, ehuru den undergått en viss omredigering, ett med 23 §

i vin- och ölförsäljningsförordningen överensstämmande innehåll.

Mot förslagts 22 §, vilken i huvudsak motsvarar 24 § i 1905 års

förordning, har jag intet att erinra; rörande den av de sakkunniga föreslagna

ändringen i gällande bestämmelser hänvisar jag till de sakkunnigas

motivering.

23 §, som saknar motsvarighet i vin- och ölförsäljningsförordningen,

har tillkommit för att bereda ökat skydd för namnet å den dryck, vars

försäljning förordningen avser att reglera; och får jag beträffande paragrafens

bestämmelser i sådant syfte hänvisa till vad i den allmänna

motiveringen härom förut anförts.

24 och 25 §§ motsvara 26 § 2 mom. samt 27 § i vin- och Öl för- 24

säljningsförordningen. I 25 § hava till vinnande av närmare överensstämmelse

med 61 § rusdrycksförsäljuings förordningen orden »auktioner

samt eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än pilsner» blivit

införda.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 329 höft. (Nr 369.) 6

20 §.

21 §.

22 §.

23 §.

och 25 §§.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

26 och 27 §§.

28—37 $5.

28—29 §.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Då bestämmelserna i 25 § och 26 § 1 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen

antingen under årens lopp helt kommit ur bruk eller

ock funnits sakna praktisk betydelse, hava de sakkunniga icke infört

motsvarande bestämmelser i sitt förslag. Särskilt anmärka de sakkunniga

beträffande 25 § 2 mom. av berörda förordning, att något stadgande

av motsvarande innehåll icke återfinnes i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Emot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har från min sida icke

funnits något att erinra.

Mot förslagets 27 § har jag funnit anledning till ett par erinringar.

Såsom 27 § 1 mom. formulerats skulle någon befogenhet icke

tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande att direkt, utan magistrats

eller kommunalnämnds föregående ingripande, återkalla meddelat tillstånd.

Visserligen äger Kungl. Maj:ts befallningshavande enligt 15 §

1 mom. i förslaget befogenhet att återkalla tillsvidare meddelat tillstånd,

men någon bestämmelse om befogenhet att återkalla tillstånd, som meddelats

enligt 13 § eller som gäller för bestämd tid, har icke intagits i förslaget

av de sakkunniga. Då däremot i såväl 28 § av vin- och ölförsäl jningsförordningen

som 72 § av rusdrycksförsäljningsförordningen finnas intagna

stadganden av sådant innehåll, har jag ansett, att en dylik bestämmelse

bör inryckas i 27 § såsom ett särskilt moment.

Därjämte har jag låtit vidtaga sådana ändringar i förslagets 27 §,

att, i händelse dels sådan försäljning, varom i 12 § b) förmäles, sker

i större omfattning eller på obehörigt sätt, dels ock tillverkares försälj

ning föranleder oordningar, Kungl. Majrts befallningshavande skall

kunna inskrida däremot.

I formellt avseende hava i de sakkunnigas förslag ansvarsbestämmelserna

omarbetats till närmare överensstämmelse med rusdrycksförsäljningsförordningens

motsvarande bestämmelser. Dessutom har för

vissa förseelser föreslagits någon skärpning av de i 1905 års förordning

stadgade straffen. Dessa skärpningar hava dock icke varit

större, än att straffen för ifrågavarande förseelser alltid satts väsentligt

lägre än straffen för motsvarande överträdelser av rusdrycksförsäljningsförordningens

stadganden. Häremot finnes från min sida intet att erinra.

Beträffande förslagets 28 och 29 §§, så återfinnas motsvarande

stadganden i 33 och 34 §§ i vin- och ölförsäljningsförordningen. Såsom

nyss antytts hava emellertid företagits visna omredigeringar, varjämte

föreslagits någon förhöjning av straffsatserna.

Det i 33 § 3 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen förekommande

stadgandet, att förbrytelses begående å sön- eller helgdag skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

anses såsom försvårande omständighet, har ur förslaget uteslutits. Något

häremot svarande stadgande förekommer icke i rusdrycksförsäljnings
förordningen.

.

30 och 31 §§ hava sin motsvarighet i 35 och 37 §§ i vin- och

ölförsäljningsförordningen. Dock hava de i 1905 års förordning förekommande

bestämmelserna rörande beslag å vara såsom i vissa fall allt

för stränga av de sakkunniga något modifierats; och synes intet vara

att erinra häremot.

I 38 § av vin- och ölförsäljningsförordningen stadgas, ^att om den,

som gjort sig förfallen till ansvar efter 33, 34 eller 35 § eller 37 §

första punkten i samma förordning, förut undergått bestraffning föi

förbrytelse, varom sägs i någon av dessa §§, skall den sist begångna

förbrytelsen anses såsom upprepad förbrytelse, ändå att densamma

icke är av samma art som den eller de förut begångna. De

sakkunniga hava ansett, att till följd av avfattningen av förslagets 28

—31 §§ detta stadgande blivit överflödigt, varför detsamma av dem

uteslutits. .

Då emellertid härigenom skulle kunna uppstå anledning till missförstånd

rörande lagförslagets innebörd, bär jag icke kunnat ansluta mig

till de sakkunnigas uppfattning i denna fråga, utan har jag låtit under

32 § intaga föreskrifter, vilka motsvara 38 § i vin- och ölförsäljningsförordningen.

33 §, som innehåller det straffrättsliga skyddet för »pilsnern-namnet,

saknar, i likhet med stadgandet i 23 §, motsvarighet i vin- och

ölförsäljningsförordningen. _

I 34 § har införts eu allmän staflfbestämmelse i stället för 190o

års förordnings alla detalj bestämmelser.

1 fråga om 35 §, som närmast motsvaras av 39 § i vin- och ölförsäljningsförordningen,

bör erinras, hurusom de sakkunniga föreslagit

det nya stadgande, att jämväl den, som utövade sådan utskänkningsrörelse,

vartill tillstånd ej erfordrades, skulle kunna dömas förlustig sin

rätt till iskänkning. Ehuru detta nya stadgande kan tänkas i tillämpningen

bereda vissa svårigheter, anser jag mig dock höra biträda de

sakkunnigas förslag. Jag vill erinra, att de administrativa myndighe

terna redan enligt 1905 års förordning hava en liknande befogenhet.

36 § motsvarar 42 § av vin- och ölförsäljningsförordningen. 1

de sakkunnigas förslag har jag vidiagit den jämkning, att högsta sammanlagda

strafftiden nedsatts till ett år.

Ifråga om 37 och 38 §§ torde någon särskild motivering ej vara

erforderlig.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Övriga författning

sförändringar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Rörande bestämmelserna med avseende å förordningens ikraftträdande

har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Vad därefter angår förslaget till förordning angående ändrad

lydelse av 3, 7 och 23 §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker, så har i fråga om 3 § icke

vidtagits annan ändring än att ordet »pilsnerdricka» utbytts mot ordet

»pilsner». Om den närmare anledningen till den föreslagna namnförändringen

tillåter jag mig hänvisa till vad jag därom förut anfört.

I fråga om den av de sakkunniga i 7 § föreslagna ändringen, som

är av redaktionell art, erfordras intet yttrande.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna ändrade lydelsen av 23 §

i tillverknings förordningen skulle pilsner, därest den ej av köpare avhämtades

i öppna kärl, endast få utlämnas på kärl, som voro stämplade

eller å etikett, kork eller propp betecknade med såväl bryggeriets namn

som ordet pilsner. Tillverkare skulle alltså vid anbringande av7 dylik

beteckning hava valfrihet mellan begagnande av stämpel eller påsättande

av etikett.

I fråga om de sakkunnigas förslag i berörda avseende har kontrollstyrelsen

uttalat, att enligt styrelsens mening detsamma icke vore tillfredsställande.

Styrelsen anser nämligen, att då anbringandet av den

föreskrivna beteckningen har till syfte att bereda köpare av maltdryck

möjlighet att fastställa dryckens karaktär och myndigheterna tillfälle att

övervaka, att icke drycker av annan beskaffenhet säljas såsom pilsner,

anbringandet av beteckningen torde böra äga rum på sådant sätt, att

största möjliga säkerhet föreligger, att beteckningen icke avlägsnas av

tillfälliga anledningar. Under erinran om de i 23 och 31 §§ maltdryckstill

verknings förordningen intagna föreskrifterna om anbringande

av beteckning. å kärl, innehållande svagdricka, bär kontrollstyrelsen

föreslagit, att föreskrifterna om anbringande av stämpel eller beteckning

a kärl, innehållande pilsner, måtte avfattas i överensstämmelse med

nyssberörda stadgande rörande svagdricka.

De av kontrollstyrelsen framförda synpunkterna har jag funnit värda

beaktande. Visserligen har i proposition^ den 23 april 1918 till innevarande

års riksdag föreslagits, att de i 23 och 31 §§ av förordningen den

7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

meddelade föreskrifterna, att kork eller propp till butelj, innehållande

svagdricka, skulle vara stämplad med bryggeriets namn eller viss, däremot

svarande beteckning jämte ordet svagdricka, icke skulle äga tilllämpning,

därest å buteljen anbragtés etikett av beskaffenhet, som i

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

berörda paragrafer stadgades. Emellertid föreslogs tillika i propositionen,

att den tillverkarna sålunda beredda lättnaden skulle få åtnjutas allenast

tills vidare till dag, som av Konungen bestämdes. Vid sådant förhållande

synes det mig riktigast, att åt det nya stadgandet i 23 § gives

det innehåll, kontrollstyrelsen föreslagit, men att genom en i övergångsbestämmelserna

inryckt föreskrift tillverkare av pilsner beredes

samma förmån, som, enligt vad ovan nämnts, föreslagits skola tillkomma

tillverkare av svagdricka. Slutligen har jag i 26 § vidtagit en ändring,

vilken icke torde behöva närmare motiveras.

Vad därefter slutligen angår förslagen till förordningar angående

ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 14 juni 1917 angåeude försäljning

av rusdrycker samt angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och

11 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka, så hänföra sig dessa förslag till

det ifrågasatta införandet i lagstiftningen av benämningen pilsner å de

maltdrycker, vilka hålla en alkoholhalt av mellan 2 V4 och 3.fi volymprocent.

Departementschefen uppläste härefter förslag till

1) förordning angående försäljning av pilsner;

2) förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattningav

maltdrycker;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i

förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka;

och hemställde departementschefen, att berörda förslag måtte föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt, vid detta protokoll utvisar.

Ur protokoTet:

Bengt Arfwidson.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungt Maj:ts nåd. proposition Nr 3611.

49

1. Uttalanden angående huvudprinciperna i förslaget till

förordning om försäljning av pilsner.

Kommer skollegium: De sakkunnigas nu föreliggande förslag har uppgjorts

inom ramen av de i riksdagens skrivelse den 1 juni 1917 angivna riktlinjerna för

lagstiftningen rörande försäljning av maltdrycker med alkoliolhalt upp till 3.6 volymprocent,

varom riksdagens kamrar slutligen kunnat förena sig. Något utrymme

torde sålunda knappast förefinnas för invändningar mot de huvudsakliga grunderna

till förslaget. Kollegium har likväl icke velat underlåta framhålla, att enligt kollega

mening genom de verkställda utredningarna ådagalagts, att maltdrycker med

alkoliolhalt upp till 3.6 volymprocent praktiskt taget måste anses ofarliga ur nylcterhetssynpunkt

vare sig de förtäras i samband med mat eller icke. "Några bärande

skäl för att pålägga försäljningen av ifrågavarande drycker andra band än dem som

enligt gällande författning finnas föreskrivna för försäljning av svagdricka synas

därför icke vara för handen. I varje fall synes icke, därför att förhållandena

nödvändiggjort utfärdandet av restriktiva bestämmelser för drycker av högre alkoholhalt

än 3.6 % detta böra med nödvändighet medföra tillskapandet av omfattande

och den personliga friheten inskränkande författningsbestämmelser för

utminutering och utskänkning av varje med alkohol bemängd dryck, särskilt i de

fall då den utgör en omtyckt och samtidigt ur nykterhetssynpunkt ofarlig måltidsoch

läskedryck.

Yad angår detaljerna i de sakkunnigas förslag har den knappa tiden för avgivandet

av kollega yttrande icke medgivit någon mera ingående granskning. I

allmänhet torde dock böra framhållas, att ett eventuellt författningsförslag i ämnet

bör innefatta så stora friheter, som de uppdragna riktlinjerna medgiva.

Kungl. Maj ds befallning skavande i Uppsala län: Om man uppdelqr de i vederbörande

författningar avsedda dryckerna i »rusande» och »icke rusande», så torde

pilsnerdrickan komma närmare de senare än de förra. Hos polismyndigheten i Uppsala

har sedan lång tid förts anteckningar angående de drycker, som av anhållna

fyllerister uppgivits såsom orsak till deras rus. 1 intet fall bär uppgivits att rus

förorsakats av enbart pilsnerdricka och länsstyrelsen tillåter sig betvivla att det är

möjligt att berusa sig med enbart denna dryck eller med den av de sakkunniga

föreslagna drycken »pilsner», även om denna skulle innehålla någon tiondels volymprocent

mer alkohol än pilsnerdricka. Emellertid hava de sakkunniga såsom mönster

för sitt författningsförslag tagit kungl. förordningen angående försäljning av vin och

Öl den 9 juni 1905 och ej kungl. förordningen av samma dag angående tillagade

alkoholfria drycker. Om emellertid länsstyrelsens uppfattning att »pilsnerdricka»

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 329 käft. (Nr 369.) 7

Kommer skolUgium.

K. B.

i Uppsala län.

s. 50 Kontrollera mot PDF

K. B.

i Jönköpings

ia ii.

K. B.

i Kronobergs

län.

K. B.

i Goltlands

län.

50 Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr S69.

eller »pilsner» skulle vara att hänföra till icke rusande drycker är riktig, synes det

knappast nödigt att omgärda dess tillhandahållande med samma lagbestämmelser,

som gällt för de rusande dryckerna vin och Öl. Länsstyrelsen skulle för sin del

anse lämpligare att å denna dryck tillämpades samma bestämmelser, som de vilka

gälla för de icke rusande dryckerna, möjligen med någon skärpning för »pilsnern»

på grund av dess något högre alkoholhalt. Visserligen skulle sålunda åtkomsten av

pilsnerdricka eller »pilsner» bliva lättare än vad hittills varit fallet, då denna dryck

räknats bland de maltdrycker, som fallit under maltdryck sförordningen. Då det

emellertid synes vara meningen att bereda lättad tillgång till en smaklig, icke rusande

måltidsdryck, synes det länsstyrelsen som om ett sådant frigivande ej borde

möta allt för stora betänkligheter.

Kungl. Maj ds befallning sliavande i Jönköpings län: Förslaget, som har till

syftemål att undantaga sådana lättare maltdrycker, som endast innehålla högst B.6

volymprocent alkohol, från de mera stränga bestämmelser, som äro gällande för

handel med rusdrycker — vin och Öl — är i huvudsak grundat på förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt innehåller i sak ganska

få avvikelser eller lättnader från bestämmelserna i densamma.

Uti den skrivelse, som sakkunniga vid förslagets överlämnande ingivit till

herr statsrådet, uttalas dock i anledning av den önskan, som av en av de sakkunniga

framhållits angående vissa detaljändringar för åstadkommande av lättnader

i fråga om rätt till försäljning av så kallad pilsner, att »varken från ordnings- eller

nykterhetssynpunkt betänkligheter mot dylika detaljändringar borde möta».

För såvitt de sakkunnigas uppfattning härutinnan varit riktig hade det givetvis

varit önskligt, om sådana lättnader vid försäljningen kunnat i förslaget upptagas,

ty frånses kan ej, att om detta pilsnerdricka — eller som förslaget benämner

det pilsner — drabbas av stränga och enligt sakkunnigas mening ur ordnings- och

nykterhetssynpunkt obehövliga restriktioner, så motverkas härigenom det syfte, man

velat genom undantagsställningen bereda densamma, nämligen att hos allmänheten

ersätta de starkare maltdryckerna.

Kung!. Majds befallning skavande i Kronobergs län: Enligt den utredning, på

vilken förslaget grundats, synes man kunna utgå ifrån, att den dryck, varom här

är fråga, näppeligen kan hänföras till rusdryckernas kategori. Det måste därför

vara välbetänkt att i lagstiftningen bereda denna dryck en särställning, om densamma

icke utan olägenhet kan inordnas under de bestämmelser, vilka gälla försäljning

av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka. Däremot kan landshövdingeämbetet

icke finna det ur någon synpunkt påkallat, att handeln med pilsner

kringgärdas med så pass rigorösa föreskrifter, som de nu föreslagna. Visserligen har

riksdagen i den skrivelse, vilken föranlett förslaget, begärt ett förslag i huvudsak

grundat på bestämmelserna angående försäljning av Öl i gällande vin- ock ölförsäljningsförordning,

men riksdagen torde nog därvid hava varit beredd på sådana

jämkningar i berörda bestämmelser, som verkligen föranledas av arten av den dryck,

varom fråga är. I detta avseende ansluter sig landshövdingeämbetet till den mening,

den ene av de sakkunniga omfattat men av formella skäl sedermera delvis

frånträtt.

Kungl. Majds befallningskavande i Gottlands lån anför, att befallningshavanden

med avseende å syftet med undantagande av pilsnerdrickan från rusdrycksförordningens

tillämpning och med hänsyn därtill att denna dryck enligt vad från veten
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung/. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

skapligt håll vitsordats vore ur nykterlietssynpunkt oskyldig såsom måltidsdryck

och annorledes förtärd endast i obetydlig grad rusgivande, ansigte sig till den av

den ene av de bägge sakkunniga, Hugo Rehnberg uttalade mening, att försäljning

av pilsnerdricka borde tillåtas under friare former än vad förslaget innebuie.

Kungl. Majr.ts befallningshavande i Skaraborgs län: I den utredning, varå före- .

varande förslag grundar sig, finnas angivna vissa synpunkter, som ansetts böra göras

gällande vid lagstiftning beträffande de maltdrycker, varom nu är fråga. I sådant

hänseende har framhållits huvudsakligen, att önskvärt vore, att allmänheten bereddes

lättare tillgång till en måltidsdryck, som vore extraktrikare, fylligare i smaken

och mera hållbar än svagdricka, men på samma gång såsom berusningsmedel väsentligt

ofarligare än ölet, att detta behov nu gjorde sig särskilt starkt gällande på grund

av de skarpa restriktioner, som genom den nya rusdryckslagstiftningen utfärdats för

ölet, att lättnad härigenom även skulle beredas såväl maltdrycksindustrien och alla

därav till sitt uppehälle beroende som ock för staten med hänsyn till densamma

åliggande ersättningsskyldighet till nämnda industri, att allmänheten skulle i de

drycker, varom fråga nu vore, erhålla en av dem redan ganska allmänt eikänd

sådan ersättningsdryck, samt att det voro principiellt oriktigt att för nyssnämnda

oskyldigare, svagare maltdrycker föreskriva snävare restriktioner än dessas egen

art påfordrade. . „ ...... ... ,,

I den utredning från vetenskapligt håll, som motiven innehålla, uttalas, att

pilsnerdricka och liknande halvstarka maltdrycker kunna betecknas som fullt oskyldiga,

då de endast förtäras som måltidsdrycker, under det att de ymnigt konsumerade

under dagens lopp utan dylik begränsning kunna tänkas göra ett väsentligt avbräck

i nykterheten. På grund härav och med hänsyn till vad ovan ur motiven anförts

synes icke befogat, att, på sätt som i förslaget ägt rum, för utskänkning av nu

ifrågakomna drycker vid måltid till spisande gäst uppställa samma stränga villkor,

som måste stadgas för utskänkning av dryckerna utom måltid. Sistnämnda drycker

synas såsom måltidsdrycker icke behöva göras beroende av tilldelad rättighet, utan

torde det kunna utan risk från såväl nykterhets- som ordningssynpunkt medgivas

restauratör att, efter enkel anmälan till vederbörande polismyndighet i orten och

om denna anmälan erhållet bevis, vid måltid till spisande gäst utskänka dryckerna

i fråga. Önskvärdheten härav har ock framhållits, bland annat, av den ene av de

två sakkunniga, som utarbetat förslaget ifråga, och Eders Kungl. Maj:ts bofallningshavande

får underdånigst instämma härutinnan med honom.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län: Mot de enligt berörda

förslag ifrågasatta bestämmelser har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i

väsentliga delar icke något att erinra. Dock vore, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

mening, önskvärt, att, där tillstånd till utskänkning av pilsnei

meddelats, ombyte av rättighetsinnehavare Unge medgivas under löpande försäljningsperiod.

Eu matserveringsrörelse, varmed varit förbunden rätt till utskänkning

av pilsner, kan övergå till ny innehavare under den tid, nämnda rätt till utskänkning

är gällande, men vid sådan tidpunkt av året, att matserveringsrörelsens nye

innehavare praktiskt taget först långt senare blir i tillfälle för sig söka tillstånd till

dylik utskänkningsrätt. För sådan händelse synes sålunda Eders Kungl. M.ajits befallningshavande

stadgande!!, motsvarande dom, vilka föreslagits beträffande ombyte

av försäljningsställe, böra kunna komma till tillämpning.

K. B.

Skiraborqs

län.

K. B.

i Värmlands

län.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

K. B.

i Väst manlands

län.

K. B.

i Kopparbergs

län.

Svenska bryggare/öreningen.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Kung!. Maj ds befallningshawnde i Västmanlands län: Under den korta tid

av omkring åtta dagar, som det stått Eders Kungl. Maj:ts befalllningshavande till

buds att taga del av och yttra sig över lagförslaget, har det, med hänsyn till

andra trängande göromål, icke varit Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande möjligt

att ägna förslaget ett ingående studium. Emellertid synes detsamma - såsom syftande

att undantaga »pilsnerdricka» eller, såsom denna dryck benämnes i förslaget,

»pilsner», från de för ölet stadgade strängare bestämmelserna .— böra vara välkommet

såväl för allmänheten, vilken härigenom beredes möjlighet att erhålla en

jämförelsevis maltstark. i nykterhetsavseende oskadlig måltidsdryck, som ock för

bryggeriidkarna, vilka härigenom kunna vinna någon, om ock ej, såsom de sakkunniga

vilja göra gällande, fullgod ersättning för det avbräck i deras lagliga näringsfång

den nya lagstiftningen rörande ölet kommer att medföra.

Kungl. Maj ds befallning shavande i Kopparbergs län: Av de sakkunnigas allmänna

motivering framgår, att pilsnerdricka näppeligen kan sägas vara användbart

för berusningsändamål. Vid sådant förhållande torde det kunna ifrågasättas, om

några särskilda lagbestämmelser, åtminstone från nykterhetssynpunkt, kunna anses

påkallade beträffande försäljning av denna vara. Emellertid har ju 1917 års riksdag

ansett sådana vara behövliga i huvudsak liknande dem, som nu gälla beträffande

försäljning av Öl och vin.

Av riksdagens direktiv får man dock ej draga den slutsatsen, att riksdagen

velat skapa snävare bestämmelser för försäljning av nu ifrågavarande dryck än

förordningen angående försäljningen av Öl och vin innehålla. Så bliver emellertid

förhållandet, om ifrågavarande förslag skulle komma att upphöjas till lag.

Svenska bryggareföreningen: Med tanke på framtidsutsikterna för den svenska

skattepliktiga bryggeriindustrien kan föreningen icke underlåta att redan från början

giva uttryck åt sina allvarliga bekymmer över förslagets innehåll.

De skattepliktiga bryggeriernas kvantitativa produktion fördelar sig i medeltal

under åren 1903—1916 på ungefärligen följande sätt:

a) porter ............................................................................. 3.5 X

b) lageröl, pilsneröl, extra ölsorter med mer än 9.5 %

extrakthalt................................................................... 70.o X

c) lagerdricka, pilsnerdricka, lättöl etc. med en extrakt
halt

av 6—9.5 %........................................................ 10.5 X

d) svagdricka..................................................................... 16.o %.

Genom 1917 års rusdryckslagstiftning hava bryggerierna betagits rätten att

annorledes än genom bolag försälja huvudparten eller c:a tre fjärdedelar av hela

deras förutvarande genomsnittliga tillverkning, och har man antagit, att det varit

lagstiftarens mening, att en ersättning i viss mån skulle kunna beredas bryggerierna

genom ökad försäljning av de medelstarka maltdryckerna. Huruvida och i vad mån

dessa förhoppningar komma att bliva förverkligade återstår att se. I varje fall

hava utsikterna härför icke förbättrats genom det nu föreliggande förslaget, som

i stället för att underlätta tvärtom torde komma att försvåra försäljningen av

dessa drycker.

Såvitt föreningen kunnat finna, kan något stöd för en sådan utveckling av

förhållandena icke hämtas ur de direktiv för förslagets utarbetande, sonj av riksdagen

och Kungl. Maj:t givits. Begränsningen av det åt de sakkunniga lämnade

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

uppdraget att verkställa en överarbetning av vin- och ölförsäljningsförordningen

torde icke i sig hava innefattat någon fordran på lagstadganden i ytterligare inskränkande

riktning. Fastmer synas åtskilliga omständigheter hava talat för en

utveckling i motsatt riktning.

Redan inom nykterhetskommittén hava röster höjts för att åt de medelstarka

maltdryckerna bereda en »friare ställning, som skulle möjliggöra för dessa

drycker att upptaga tävlan med och ersätta de starkare maltdryckerna. Den av

kommitténs ledamöter, som särskilt ägnat sitt intresse åt denna fråga, professorn

T. Thunberg, har i ett särskilt yttrande till kommittébetänkandet framlagt resultatet

av sina undersökningar. Thunberg har väl ansett sig kunna fastslå, att dessa

lagrade drickor äro mycket oskyldiga i förhållande till Öl, och att de såsom måltidsdrycker

äro fullständigt ofarliga, men till följd av den ringa erfarenheten rörande

deras verkningar har han stannat vid, att de ej borde ännu så länge frigivas till

spridning i samma fria former, som fallet är med svagdricka. I ett senare yttrande,

den 1 juli 1914, vilket delvis återgivits i den allmänna motiveringen till det nu

föreliggande förslaget, och vartill föreningen tillåter sig hänvisa, har Thunberg

ytterligare förordat dessa dryckers särskiljande från övriga maltdrycker till »en

klass för sig, ’en de halvstarka maltdryckernas klass'', underkastad sina särskilda

försälj ningsbestämmelser strängare än svagdrickats, mindre stränga än dem som

gälla ölet».

Även en annan ledamot av nykterhetskommittén, herr K. Gr. Karlsson, har

i en reservation vid 1914 års senare riksdag uttalat sig för att giva dessa medelstarka

maltdrycker en särställning genom att föreslå, att för desamma även framdeles

skulle tillämpas ungefär samma bestämmelser, .som för närvarande gälla för

Öl, »möjligen med någon ytterligare lättnad.''»

I detta sammanhang tillåter sig föreningen ytterligare hänvisa såväl till det

yttrande, som i denna fråga avgivits av disponenten Sven Sandwall, som ock till

dåvarande finansministerns anförande till statsrådsprotokollet den 24 juli 1914.

Finansministern har i sitt berörda anförande framhållit, att han ansett sig kunna

föreslå, att de lagrade drickorna i försäljningshänseende helt likställdes med svagdricka!,

varigenom skulle vinnas dels att bryggerierna, då lagstiftningen stödde

konsumtionen av de lagrade drickorna, skulle eggas att genom förbättrade tillverkningsmetoder

allt mera höja deras smaklighet, vilket i sin mån skulle bidraga att

undantränga det ur nykterhetssynpunkt icke lika oskyldiga ölet, och dels att bryggerierna

i dessa drycker skulle erhålla en produkt, med vilken de fritt kunde röra

sig, och i hanteringen i denna del finna någon ersättning för sin i övrigt minskade

omsättning.

Med hänsyn till ovan relaterade förhållanden hava de sakkunniga enligt föreningens

förmenande i sitt förslag bort stadga åtminstone en del lättnader i förhållande

till gällande vin- och ölförsäljningsförordning. T varje fall har enligt föreningens

förmenande varje anledning saknats att låta försäljningsföreskrifterna

undergå skärpning.

Föreningen kan följaktligen icke godkänna det av de sakkunniga framlagda

förslaget i det skick, det föreligger.

De sakkunniga hava sökt att genom särskilda bestämmelser bereda effektivast

möjliga skydd åt namnet »pilsner». Det får väl då antagas, att de även velat låta

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition A’** 869.

försäljningen av dessa drycker handhavas av bryggerierna själva utan systembolagen

som mellanhand. Någon garanti härför synes emellertid förslaget icke

innebära. För att dessa medelstarka maltdrycker verkligen för bryggerierna skola

komma att utgöra den ersättning för i övrigt minskad omsättning, som statsmakterna

avsett, erfordras enligt föreningens förmenande, att förslaget kompletteras med bestämmelser,

vilka förbjuda systembolag att genom kontraktsbestämmelser eller på

annat sätt åt sig monopolisera försäljningen av dessa drycker.

För utskänkning vid måltid åt spisande gäster torde icke, såsom de sakkunniga

föreslagit, särskilt tillstånd böra erfordras, utan synes föreningen dylik utskänkning

kunna tillstädjas allenast efter en enkel anmälan till vederbörande myndighet.

Dessa maltdryckers, enligt professor Thunbergs ovan åberopade uttalande, fullständiga

ofarlighet såsom måltidsdrycker torde till fullo motivera en sådan förenklad bestämmelse.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

55

Ii. Uttalanden angående den föreslagna benämningen ”pilsner”

å ifrågavarande dryck.

Socialstyrelsen: Som bekant har beskaffenheten av de inom riket tillverkade

maltdryckerna under de senaste två åren undergått en betydande förändring. Med

hänsyn till den allt mer besvärande spannmålsbristen har tillverkningen av malt

måst betydligt inskränkas, och hava till följd härav bryggerierna dels genom ingripande

från statens sida och dels självmant funnit sig nödgade att begränsa maltåtgången

genom nedsättning av sina produkters malthalt. Från att förut den ojämförligt

största delen maltdrycker hade en stamvörtstyrka av ungefär 12 procent,

tillverkas för närvarande huvudsakligen maltdrycker med en stamvörtstyrka ej

överstigande 4 procent.

Nu berörda förhållande synes, såvitt man kan döma, komma att fortfara

åtminstone under de närmaste åren. Man lär väl nämligen för någon tid framåt

få räkna med en viss knapphet i avseende å spannmålstillgången, och vidare torde

återgången till de starkare maltdryckerna från nyktert) etsvänligt håll kunna förväntas

möta betydande motstånd.

Enligt styrelsens förmenande torde det sålunda för närvarande knappast

finnas anledning att räkna med någon starkare maltdryck än pilsnerdricka — denna

beteckning tagen i den bemärkelse den har i den nya förordningen angående försäljning

av rusdrycker. Utgår man från en sådan uppfattning, synes det något

tvivelaktigt, om det måhända märkligaste uppslaget i det remitterade förslaget,

nämligen utbytet av beteckningen »pilsnerdricka» mot »pilsner», kan anses fullt

lyckat. Snarare vill det synas, som om man hade skälig anledning att gå ett

stycke vidare i den riktning, de sakkunniga slagit in på och helt enkelt avskaffa

den nyinförda beteckningen »pilsnerdricka» — det vill säga maltdrycker med en

stamvörtstyrka mellan 6 och 9.5 procent skulle liksom hittills och för närvarande

benämnas »Öl». Härigenom skulle onekligen de syften, som de sakkunniga angivit

sig vilja främja med sitt ändringsförslag, bättre tillgodoses, och vidare skulle man

på detta sätt undgå de befogade anmärkningar om oriktig varubeteckning, som de

sakkunnigas förslag givetvis måste framkalla — till exempel när julöl eller porter,

vilka båda drycker nu tillverkats med betydligt lägre stamvörtstyrka än 9.5 procent,

skola benämnas »pilsner».

Ett konsekvent fullföljande av härovan angivna tankegång borde måhända

utmynna i yrkanden på lagstadgat förbud mot tillverkning av maltdrycker med

högre stamvörtstyrka än 9.5 procent, upphävande av förordningen angående försäljning

av rusdrycker i vad den avser Öl samt reglering av ölförsäljningen i huvudsaklig

överensstämmelse med vad hittills gällt, det vill säga ungefär i enlighet med

Social
styrelsen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kontrollstyr

el a en.

Ledamoten

i kontrollstyrelsen

Envall

och extra

ledamoten i

samma styrelse

Thulin.

56 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 369.

de sakkunnigas författningsförslag. Styrelsen inser emellertid mer än väl de svårigheter

ett förverkligande av först berörda två yrkanden skulle möta och anser dem

för övrigt med hänsyn till förut framhållna sannolika brist på egentligt Öl för närvarande

sakna praktisk betydelse.

Då man sålunda har att räkna med att nämnda förordnings reglering angående

maltdrycker med stamvörtstyrka överstigande 9.5 procent kommer att kvarstå,

torde man för att från dem tydligt avskilja maltdrycker med stamvörtstyrka

av 6—9.5 procent vara tvungen att fortfarande åt dessa två slag av drycker giva

olika benämningar. Närmast till hands ligger då kanske att benämna den svagare

drycken »alkoholsvagt Öl», »lättöl» eller dylikt i stället för »pilsnerdricka», respektive

»pilsner». Mer konsekvent vore dock att låta den svagare och såsom förut

antagits, tillsvidare enda sorten av nuvarande öl få oförkränkt behålla denna beteckning

och i stället åt den starkare, mer problematiska drycken giva en något

förändrad benämning, till exempel »starköl», »dubbelöl» eller dylikt.

Kontrollstyrelsen: De maltdrycker, vilkas försäljning den föreslagna förordningen

avser att reglera, benämndes »lagrat dricka» av Kungl. Maj:t i den till''

1914 års senare riksdag avgivna propositionen nr 242 angående ny lagstiftning om

försäljning av alkoholhaltiga drycker. Ifrågavarande benämning upptogs i de sammanjämkningsförslag

till berörda lagstiftning, som bevillningsutskottet föreläde

1914, 1915 och 1916 års riksdagar. I det för 1917 års riksdag framlagda sammanjämkningsförslaget

ändrades benämningen på dessa drycker till »pilsnerdricka».

Sedan riksdagen bifallit sammanjämkningsförslaget samt Kungl. Maj:t genom förordningar

den 14 juni 1917 utfärdat den antagna lagstiftningen angående försäljning

av rusdrycker, blev alltså pilsnerdricka den fastställda beteckningen å dessa

drycker.

De sakkunniga hava nu föreslagit, att benämningen skall ändras till »pilsner».

För sin del finner" kontrollstyrelsen denna benämning ej särdeles lämplig, emedan

man med pilsner egentligen avser eu efter viss metod tillverkad maltdryck. På

grund härav har inom kontrollstyrelsen förekommit till övervägande andra benämningar

å ifrågavarande drycker, och har styrelsen därvid särskilt haft sin uppmärksamhet

fäst vid beteckningen lättöl. Med hänsyn till den korta tid, som förelegat

för ett noggrant övervägande av denna fråga, och då benämningen lättöl ej

heller torde vara fri från invändningar, har styrelsen ansett sig sakna anledning

att föreslå denna benämning framför den av Kungl. Maj:t och riksdagen så nyligen

godkända beteckningen.

Skulle Kungl. Maj:t emellertid finna lämpligt att föreslå riksdagen att såsom

benämning för dessa drycker antaga uttrycket »pilsner», såsom ej särdeles avvikande

från den redan fastställda beteckningen »pilsnerdricka», anser sig kontrollstyrelsen

icke böra avstyrka den sålunda ifrågasatta beteckningen.

Ledamoten i kontrollstyrelsen Envall och extra ledamoten i samma styrelse

Thulin: Vi få för vår del avstyrka antagande av den föreslagna beteckningen pilsner,

såsom både ur teoretiska och praktiska synpunkter synnerligen olämplig.

Med pilsner har hittills förståtts en efter viss tillverkningsmetod framställd

maltdryck. Enbart eller i förening med »Öl» liar pilsner varit beteckningen för

extrakt- och alkoholstarka maltdrycker av omkring 11 procent stamvörtstyrka och

4.i volymprocent alkohol. I förening med uttrycken »dricka» eller »svagdricka»

har pilsner varit beteckningen för drycker av lägre extrakt- och alkoholhalt än de

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

vanliga ölsorterna. Däremot har beteckningen pilsner aldrig använts för de mörka

maltdryckssurterna, såsom porter, mörka lagerdrickor m. m., och ej heller för de

överjästa av julölets typ. Genomfördes de sakkunnigas förslag skulle emellertid

pilsnerbenämningen ej vidare få förekomma ifråga om maltdrycker av ölets och

svagdricka^ styrka, vilka tillverkats i enlighet med pilsnermetoden. Men icke

blott denna egendomliga begreppsförändring skulle komma att inträda, utan pilsnernamnet

skulle utsträckas att avse alla drycker, mörka eller ljusa, överjästa eller

underjästa, mellan 6 och 9.5 procent stamvörtstyrka.

Det kan ju synas, som om beteckningsfrågan vore skäligen likgiltig och att den

onekligen i viss mån våldsamma begreppsomkastningen vore utan .praktisk innebörd.

Den vikt, som bryggerierna och de sakkunniga fäst vid beteckningen, torde emellertid

ådagalägga, att frågan icke är utan sin stora praktiska betydelse. I likhet

med de sakkunniga anse vi, att beteckningen pilsnerdricka är olämplig, både därför

att däri ingår ordet »dricka», vilket i allmänhetens föreställning ansetts såsom beteckning

för en mindervärdig dryck, och på grund av att pilsnerdricka allenast betecknar

en viss grupp av de halvstarka maltdryckernas klass. Att emellertid från

den av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda beteckningen »pilsnerdricka» helt

enkelt skära bort ordet »dricka» och usurpera pilsnernamnet för de drycker, vilka

bryggerierna för framtiden särskilt önska driva fram, medför enligt vår mening

menliga konsekvenser i två avseenden. Dels ingives nämligen allmänheten den

föreställningen, att den köper en dryck av högre tillverkningsklass, än vad som

verkligen erhålles, dels berövas de skattefria bryggerierna möjligheten att använda

beteckningen pilsner å sina i allt större utsträckning konsumerade pilsnersvagdrickor.

.

Ändamålet med anbringande av beteckningen å kärl, innehållande här ifrågavarande

drycker, kan icke vara, att en beteckning, som hittills brukats ifråga om

på visst sätt tillverkad maltdryck av alla extraktstyrkor, skall med uteslutande av

andra maltdrycker, få användas om en särskild grupp av maltdrycker i syfte att härigenom

stimulera till konsumtion av dessa senare drycker. Den officiella beteckning,

som av statsmakterna fastställes, tjänar allenast att för allmänhet och myndighet

angiva dryckens försäljningsklass och bör på grund härav vara fullt neutral.

Beteckningen får å ena sidan icke ingiva allmänheten en föreställning, att drycken

är av högre maltdrycksklass, än den i själva verket är, och å andra sidan icke

stöta allmänhetens ömtåliga fördomar för huvudet därigenom, att namnet innehåller

något, som kan beteckna drycken såsom mindervärdig.

Den teoretiskt riktigaste benämningen synes vara »halvstarka maltdrycker»,

i enlighet varmed beteckningen å kärl skulle bliva »ha!vstark» i analogi med

»skattefri» för drycker under 6 procents stamvörtstyrka. Då emellertid detta uttryck

ur praktiska synpunkter ej torde vara alldeles invändningsfritt, föreslås beteckningen

lätt Öl, såsom lämpligast angivande de ifrågavarande dryckernas karaktär

på ett fullt neutralt sätt.

Kanyl. M«j:ts befallning<havande i Stockhohns län : Befallningshavanden kan

för sin del icke tillstyrka, att de maltdrycker, som äro föremål för den föreslagna

förordningen, benämnas pilsner (§ 1). Med pilsner menas icke någonting annat än

en efter en viss metod tillverkad maltdryck. Enligt vedertaget språkbruk betecknar

man dessutom med pilsner i själva verket pilsneröl i motsättning mot pilsnerdricka.

Att nu till namn för de svagare ölsorterna välja ett namn, som hittills

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 329 höft. (Nr 369.) 8

K. Ji.

i Stockholms

län.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Harts nåd. proposition Nr 369.

givits åt allt Öl av viss tillverkningsmetod, synes med ledning ock av motiveringen

å sid. 65 och 66 kunna betecknas som ett fromt bedrägeri, vilket val bör undvikas.

Rent av orätt synes vara att enligt förslagets 23 § förhindra tillverkare av starkare

Öl eller dricka efter pilsnermetod att hädanefter använda ordet pilsner i varans

beteckning.

Det är att antaga att beteckningen »lättöl» för ifrågavarande slag av maltdrycker

skulle giva mindre anledning till anmärkning,

i Uvvsala Kungl. Maj:ts befallningskavande i Uppsala län: De sakkunnigas förslag av
län.

se <:en Qrycki som i §§ 1 och 96 av kungl. förordningen den 14 juni 1917 benämnes

»pilsnerdricka». Drycken skulle enligt förslaget benämnas »pilsner». Länsstyrelsen

finner visserligen de skäl, varpå förslaget i denna del grundas, vara beaktansvärda,

särskilt ur försälj ningssynpunkt, men hyser dock någon tvekan om

dess lämplighet. Med »pilsner» avses i allmänna språkbruket en viss sorts Öl, ja

understundom rent av Öl i allmänhet. I den allmänna uppfattningen skulle sålunda

den föreslagna författningen komma att angå »Öl», och rätt mycket förvirring

torde kunna förutses innan i allmänhetens begrepp ingår att detta Öl ej är detsamma

som det, varom lagstiftas i kungl. förordningen den 14 juni 19 i 7. Förfarandet

skulle, enligt länsstyrelsens förmenande, lätt få utseendet av ett slags

handelsknep, i det man tilläde en vara ett annat namn än vad den i själva verket

är. »Pilsner» skulle ej vara »Öl» men allmänheten skulle bibringas den uppfattningen

att det är »Öl». Länsstyrelsen hemställer att drycken får behålla sitt namn

»pilsnerdricka» och sålunda komme att utbjudas såsom en annan dryck än Öl och

på denna grund föremål för särskild lagstiftning.

Kungl. Maj:ts befallningshavmde i Södermanlands län: Med »pilsner» menas

''fältTrT'' 1 sPrä,kbl’uket .Pilsnerö/. Eders Kungl. Majrts befallningshavande anser det vara

oegentligt att i lagen giva den missvisande benämningen »pilsner» åt drycker, som

icke äro Öl utan endast drickor med något starkare alkoholhalt än svagdricka, I

förordningar av så sent datum som den 14 juni 1917 användes om ifrågavarande

slag av maltdrycker den något mindre oegentliga benämningen »pilsnerdricka». Det

förefaller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande orimligt att. såsom enligt 23 § av

den föreslagna förordningen om försäljning av pilsner bleve fallet, öl av den särskilda

pilsnertypen ej skulle få förses med beteckningen »pilsner», vare sig enbart

ellei i sammanställning med andra ord t. ex. »pilsneröl». Möjligen kunde de tre

särskilda klasser av maltdrycker, för vilka lagstiftningen med hänsyn till deras

olika alkoholhalt meddelar olika bestämmelser, lämpligen benämnas Öl. svagöl och

svagdricka.

i KnJmar län • i Kun9l‘ Maj:ts befallningshavande i Kalmar län: Eders Kungl. Maj:ts befall•

mngshavande anser mindre lämpligt att den dryck, förordningen avser, benämnes

pilsner. Den benämningen har hittills allmänneligen brukats för en helt annan dryck

och en ändring av terminologien, på sätt som föreslagits, synes ägnad att i praktiken

framkalla osäkerhet och missförstånd.

• wf- • Kungl. Maj ds befallningshavande i Blekinge län: Vad först angår ordet »pilsner»

\ * inge än. såsom beteckning för de i förslaget avsedda lättare maltdryckerna, synes lämpligheten

av en dylik benämning med skäl kunna ifrågasättas. Med pilsner förstås i

dagligt tal pilsneröl, och någon förändring i den allmänna uppfattningen om skillnaden

mellan denna dryck och de alkoholsvagare maltdrycker, som gå under benämmng

pilsneidricka, lagerdricka o. s. v., torde icke kunna åvägabringas genom en

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Ma-j:ts nåd. proposition Nr 369.

lagstiftningsåtgärd. Föreställningen om att den på många håll rådande fördomen

mot de s. k. drickorna skulle kunna verksamt motarbetas genom en enkel namnförändring

och drickornas konkurrenskraft gent emot ölet därigenom befordras torde

i varje fall icke hålla streck. Härtill kommer, att namnet pilsner har avseende på

en viss speciell tillverkningsmetod, och det synes därför oegentligt att under denna

beteckning inbegripa maltdrycker sådana som lagerdricka och iskällardricka, vilka

representera helt andra typer och tillverkas efter andra metoder än det egentliga

pilsnerdrickat. Ur denna synpunkt är jämväl den i rusdrycksförsäljningsförordningen

och förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker använda

kollektivbenämningen »pilsnerdricka» otillfredsställande. Då det synes mest lämpligt

att de nu gängse namnen å de särskilda typerna av Öl och drickor bibehållas oförändrade,

anser Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande, att i författningarna bör begagnas

ett mera allmänt uttryck för att beteckna de här ifrågavarande lättare

maltdryckerna. I sådant avseende synes det av professor Thunberg tidigare föreslagna

uttrycket »halvstarka maltdrycker» lämpligen kunna komma till användning.

Kungl. Maj.is befallning skavande i Skaraborgs län: Författningen i fråga av
ser

att reglera handeln med de maltdrycker, som intaga en mellanställning mellan

å ena sidan svagdrickat och å andra sidan ölet. I förslaget benämnas dessa drycker

pilsner. I handeln förekommer emellertid en sedan lång tid tillbaka inarbetad mycket

spridd maltdryck med detta namn, vilken dryck, frånsett den nedgång i extraktoch

alkoholhalt, som under senaste tiden inträtt hos densamma på grund av bristen

på malt, till sin beskaffenhet är jämställd med ölet. Det torde då kunna ifrågasättas,

huruvida lämpligt är att med samma namn beteckna nu ifrågakomna maltdrycker,

vilka äro av annan och svagare beskaffenhet. För den stora allmänheten

måste svårighet givetvis uppstå att inse vilka drycker författningen egentligen avser,

helst i den i § 1 av författningen om dem lämnade beskrivning icke torde vara

ägnad att tjäna denna allmänhet till upplysning därom. Nu ifrågakomna drycker

utgöras av pilsnerdricka, lagerdricka, iskällardricka, lättöl o. d. 1 lagavseende

torde de bäst betecknas med benämningen »halvstarka maltdrycker», vilken benämning

emellertid icke lärer lämpa sig såsom namn på dryckerna som handelsvara.

För den händelse för dryckerna i fråga icke skulle kunna utfinnas något annat

lämpligare namn än pilsner, varom Eders Kungl. Maj:ts befallnings!)avande nu icke

är i tillfälle att avgiva något förslag, synes nödigt, att i § 1 av förslaget lämnas

om dem närmare beskrivning.

Ku»gl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län: Vad först angår berörda för
ordning

kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande till en början icke underlåta

att anmärka, att då den dryck, varom i denna förordning är fråga, hittills benämnts

lager- eller pilsnerdricka, under det att benämningen pilsner hänfört sig till en dryck

av betydligt avvikande och särskilt ur nykterhetssynpunkt skiljaktig beskaffenhet,

det enligt Eders Kungl. Maj:ts befall ningshavandes uppfattning icke är lämpligt att

låta denna senare benämning överföras å förstnämnda dryck. Yad de sakkunniga

till stöd härför anfört eller att etiketten »pilsnerdricka» inom stora kretsar av allmänheten

skulle försvåra de därmed betecknade dryckernas användande, synes Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande så mycket mindre förtjäna beaktande, som därav

framgår, att den missvisande benämningen valts just för att giva drycken i fråga

sken att utgöra något annat, än vad den verkligen är. Utan att underskatta be
-

K. B.

i Skaraborqs

lön.

K. B.

I Örebro lön.

s. 60 Kontrollera mot PDF

K. B.

Kopparbergs

län.

K. B.

i Qävleborgs

län.

60 Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

tydelsen av ordets makt över tanken, måste Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

därjämte betvivla, att åsyftade ändamålet, underlättande av dryckens användande i

stället för det starkare ölet, genom berörda namnändring i någon avsevärd grad

kommer att uppnås. Det nuvarande så kallade »kristidsölet» lärer sålunda, trots

att etiketten under lång tid angav innehållet såsom verkligt Öl, icke vara särskilt

uppskattat; och även om till en början en eller annan låter sig påverkas av dryckens

benämning, lärer efter hand dess beskaffenhet i förening med priset bliva ensamt

avgörande för frågan om allmänhetens ställning till densamma.

På grund härav och då den hittills nyttjade benämningen pilsnerdricka synes

särskilt lämplig å en dryck, som tekniskt utgör en mellanform mellan Öl och svagdricka

och som nu jämväl är avsedd att i lag så behandlas, finner Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande sig böra hemställa, att denna benämning måtte bibehållas

och föreliggande lagförslag sålunda ändras i enlighet härmed.

Kring/.. Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län: Beträffande den före
slagna

benämningen pilsner för pilsnerdricka och därmed jämförliga maltdrycker är

ju benämningen avsiktligt vilseledande och därför enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

uppfattning mindre tilltalande, huru välmenande syftet därmed än

må vara. Någon skada kan väl därav dock icke uppkomma, om icke för absolutister,

som, därest import från utlandet av verklig pilsner skulle som förut få äga

rum, därigenom någon gång skulle förledas att överträda sina nykterhetslöften.

Kungl. Muj:ts befallningshavande i Gävleborgs läo: Uti sin allmänna motivering

till förenämnda förslag hava de sakkunniga framhållit önskvärdheten av att

de lättare maltdrycker, som i förslaget avsåges, erhölle en benämning, som i sin

mån underlättade deras uppgift att såsom måltidsdryck undantränga och ersätta de

starkare maltdryckerna; och hava de sakkunniga i sådant syfte, under hänvisande

till den fördom, som, enligt vad de hade sig bekant, många ölkonsumenter hyste

mot alla maltdrycker, som ginge under benämningen »dricka», föreslagit, att den i

kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker och i Kungl. förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

använda termen »pilsnerdricka» såsom gemensam beteckning för alla maltdrycker,

som ej äro hänförliga till svagdricka och som ej innehålla mer än 3.6 volymprocent

alkohol samt äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger 9.5

procent, måtte utbytas mot benämningen pilsner, varjämte de i sammanhang härmed

genom särskilda bestämmelser sökt bereda skydd åt pilsnernamnet.

Utan att vilja underskatta etikettens betydelse för en varas omsättning i den

allmänna marknaden har dock Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande svårt att

dela de sakkunnigas förhoppningar om effekten av förenämnda namnförändring.

Beträffande drycker av ifrågavarande slag är det nog deras smaklighet som

blir den utslagsgivande faktorn med avseende på deras åtgång och förmåga att

ersätta de nuvarande ölsorterna. Skulle verkligen, såsom de sakkunniga synas förmena,

ordet »dricka» vara ägnat att motverka konsumtionen av hithörande drycker,

borde även en dylik benämning på ölet bidraga till en minskad konsumtion av detta;

men ingen nykterhetsv än lär väl på allvar vilja räkna härmed såsom hjälpmedel i

nykterhetsarbetet. Under sådana förhållanden finnpr Eders Kungl. Maj ts befallningshavande

de sakkunnigas förslag härutinnan olämpligt, helst därigenom bliver

nödvändigt att finna på någon annan benämning på det nuvarande pilsnerölet med

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

därav följande förluster för nuvarande tillverkare därav för makulerande av inneliggande

förråd av etiketter samt kostnader för omstämpling av kärl, kork m. m.

Skulle mot förmodan benämningen »dricka» anses medföra en så ofördelaktig verkan,

som i de sakkunnigas motiv frambålles, och en namnförändring således befinnas önskvärd,

synes namnet »lättöl» såsom utgörande namnet på en av de drycker, för

vilka den föreslagna förordningen är avsedd att gälla, eller »krönfil» eller något

dylikt lämpligare, då därigenom ovan anmärkta olägenheter undvikas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrbmds län: Ehuru de skäl, som

av de sakkunniga anförts för det föreslagna utbytet av den i lagstiftningen helt

nyligen införda benämningen pilsnerdricka mot beteckningen pilsner vid mindre

ingående granskning synas icke kunna frånkännas all giltighet, vill dock kic ers

Kungl. Maj:ts befallningshavande hålla före, att tillräckligt fog saknas för att i lagstiftningen

giva hävd åt en benämning, som giver sken av att varan är av annan

beskaffenhet än den verkliga. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig därför

icke kunna tillstyrka den föreslagna ändringen i 1 § av förordningen angående

försäljning av rusdrycker och de övriga förslag, som upptaga benämningen pilsnei

i stället för pilsnerdricka. .

Svenska bryggareföreningen: Såsom gemensam beteckning tor den kategori

av maltdrycker, vars försäljning förslaget avser att reglera, hava de sakkunniga

föreslagit namnet »pilsner». Såvitt föreningen kan finna, måste en enhetlig benämning

av dessa drycker vara att i hög grad förorda såväl för bryggenerna, som för

allmänheten, vilken härigenom vid sina inköp vet vad den får. Vad det föreslagna

namnet å dryckerna beträffar, synas föreningens medlemmar i allmänhet vara tillfredsställda

med detsamma. En särställning i detta avseende intaga de bryggenei,

vilka helt eller till någon avsevärdare del. tillverka porter. Dessa bryggerier

hava i hit avgivna yttranden över förslaget inlagt sin bestämda gensaga mot benämningen

»pilsner», vars fastslående i lagstiftningen de anse för dem komma att

medföra oberäknelig skada. De framhålla att, med den ifrågasatta definitionen på

pilsner, såväl en bryggd svagare porter som andra svagare maltdrycker, vilka till

färg, smak och karaktär vida skilja sig åt, skulle komma att benämnas pilsnei.

något som de trott icke hava varit de sakkunnigas mening.

korterbryggeriaktieboliget D. Carnegie & C:o: I nämnda förslag hai av de

sakkunninga för den maltdryck, varom förordningen handlar, föreslagits benämningen

»pilsnei», och definition av samma maltdryck å sidan 23 § 3 lämnats.

Alldeles oavsett oegentligheten av att i strid mot vanligt språkbruk låta

benämningen av en speciel maltdryck förlänas en betydelse, som bär skulle omfatta

en hel grupp till sin natur och karaktär alldeles olikartade sådana drycker, kan

denna benämning verka vilseledande och för vissa framställa^ av maltdrycker, som

folie inom den avsedda kategorien, vara till oberäknelig skada.

Det skulle exempelvis bliva en följd av den föreslagna förordningen, att eu

av oss tillverkad alkoholsvag porter måste benämnas »pilsner», ehuru en sådan porter

varken till framställningssätt, utseende, smak eller karaktär skulle hava någon gemenskap

med den i förordningen avsedda maltdrycken.

Yi kunna icke nu närmelsevis förutse följderna av förordningen i det föreslagna

skicket, men äro övertygade därom, att förordningen skulle för oss få högst

menliga konsekvenser.

K. B.

Västernorrlinds

län.

Svenska

bri gyarcföreningen.

Porterbryggerbaktiebolagct

V. Carneqie

A C:o.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Käng}. Maj tis nåd. proposition Nr 369.

I sammanhang härmed kunna vi ej underlåta att fästa uppmärksamheten på

den omständigheten, att i vårt inregistrerade varumärke ingår ordet porter såsom

den utan allt tvivel viktigaste beståndsdelen.

Vi fa av nu anförda skäl vördsamt inlägga vår bestämda gensaga mot den

föreslagna benämningen »pilsner», respektive mot den definition därav, som i föreslagna

ändringen av § 3 gives, samt vädja till herr statsrådet för att få förslaget

i berörda avseende omarbetat.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj.ts nådiga proposition Nr 369.

63

in. Uttalanden angående 8 och 13 §§ i förslaget.

Kommerskollegium:

8 §•

Såsom kollegium ovan uttalat, synas bestämmelserna böra göras så litet

betungande som möjligt inom de av riksdagen angivna gränserna. Ur denna synpunkt

får kollegium biträda det av sakkunnigen Hugo Kehnberg gjorda särskilda

uttalandet angående bestämmelserna i förslagets § 8 mom. 3 och § 13 mom. 4.

Ifrågavarande bestämmelser synas kollegium kunna innebära en väsentlig skärpning

av gällande föreskrifter rörande upplåtande av rättighet till utminutering och utskänkning

av Öl, varjämte de äro ägnade att skapa ett osäkerhetstillstånd för

vederbörande näringsidkare.

Med anledning av herr Rehnbergs uttalanden har Stockholms kaféidkareförening,

som även anslutit sig till hans hemställan rörande förslagets § 8 mom. 3 och

§13 mom. 4, dessutom framhållit, att ytterligare korrektiv mot ett obehörigt ingripande

från försäljningsbolagens sida vore av behovet påkallat. Ehuru det icke

borde förefinnas nåimn tvekan om att försäljningsbolagen icke enligt grunderna för

förordningen angående försäljning av rusdrycker kunna vid överlåtelse av utskänkning

av rusdrycker, vin eller Öl intaga andra bestämmelser än som röra ifrågavarande

slag av drycker, hade det dock vid tillämpningen av 1905 års brännvinsförsäljningsförordning

visat sig, att vissa försäljningsbolag i kontrakten rörande

överlåtelse av brännvinsutskänkningsrättighet stadgat skyldighet för den person, på

vilken rättigheten skulle överlåtas, att inköpa jämväl vin, Öl och andra maltdrycker

.samt vatten och andra läskedrycker från försäljningsbolagen. Detta förfarande

hade möjliggjorts genom bristen i 1905 års förordning på ett uttryckligt förbud

häremot, eu brist, som jämväl förefunnes i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det synes kollegium uppenbart, att rättelse bör åstadkommas i de av föreningen

här påpekade missförhållandena, och får kollegium därför med anslutning

till föreningens förslag hemställa om införande i författningen av en bestämmelse,

varigenom uttryckligt angives, att den som vare sig utan särskilt tillstånd eller på

grund av meddelat tillstånd utskänker pilsner äger rätt att från vem som helst,

som äger försälja pilsner, inköpa den för rörelsen erforderliga kvantiteten pilsner,

samt att häremot stridande förbehåll, som betingas vid överlåtelse av rätt till utskänkning

av spritdrycker, vin eller dylikt är utan verkan.

Kommerskol
legium.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Kontrollsty
styrelsen.

Ledamoten i

kontroll styrelsen

Lagergren

.

Överståthållare

mbetet.

13 §.

Beträffande bestämmelsen i mom. 4 har kollegium ovan under § 8 haft tillfälle

uttala sig. Till den därvid av kollegium angivna uppfattningen har Stockholms

kaféidkareförening på det livligaste uttalat sin anslutning. Det vore av synnerligen

stor betydelse för näringsidkaren, att rättigheten till utskänkning icke göres

beroende av en kanske tillfällig majoritet inom kommunen.

Yad angår stadgandet i § 13 mom. 3 andra stycket, varigenom för Stockholms

vidkommande det icke skulle erfordras yttrande av magistraten för meddelande

av utskänkningsrättighet, har kaféidkareföreningen hemställt, att Stockholm i

detta hänseende likställes med andra städer, så att överståthållarämbetet skall kunna

meddela utskänkningsrättighet, därest magistraten eller stadsfullmäktige lämnat sin

tillstyrkan. Alternativt hemställes om rätt för överståthållarämbetet att, även om

stadsfullmäktige avstyrkt dylik ansökan, bifalla densamma

I överensstämmelse med kollega ovan gjorda uttalanden får kollegium biträda

föreningens hemställan.

Kollegium får även uttala sin anslutning till ett av föreningen väckt förslag,

varigenom med utsträckning av den till grund för bestämmelsen i § 13 mom. 5

liggande principen möjlighet skulle beredas att i vissa fall meddela tillstånd till

utskänkningsrörelse. Behov härav kunde föreligga, därest innehavare av utskänkningsrättighet

blir oförmögen att själv handha rörelsen, och detta inträffade på

sådan tid att tillfälle icke finnes för den, på vilken rörelsen vore avsedd att överlåtas,

att ingiva ansökan om erhållande av utskänkningsrättighet.

l<onr/•«llslyr*Isen: I 13 § 3 mom. andra punkten synes en otydlighet hava

insmugit sig. Då enligt 13 § 4 mom. ansökan icke kan bifallas, därest stadsfullmäktige

eller kommunalstämma avstyrkt densamma, synes yttrande, huruvida särskilda

föreskrifter för utskänkningens bedrivande anses nödiga, allenast behöva avgivas,

därest ansökningen tillstyrkts av stadsfullmäktige eller kommunalstämma.

Den ifrågavarande punkten torde därför böra erhålla följande lydelse: »Dessa yttranden

— — — — — därför; och skall, därest ansökningen tillstyrkes av

stadsfullmäktige eller kommunalstämma, dessa myndigheter tillika avgiva yttranden

— — — — — — anses nödiga.»

Ledamoten i kontrollstyrelsen Lagergren: Undertecknad Lagergren vill för sin

del understödja den av sakkunnigen Rehnberg (å sid. 6) uttalade mening att, beträffande

föreslagna stadganden i 8 § 3 mom. och 13 § 4 mom., nu gällande bestämmelser

böra bibehållas, enär, rörande drycker av så oskyldig art varom nu är

fråga, eu upplåtelsemöjlighet ej bör avskäras, som för närvarande föreligger även

för de starkare maltdryckerna, vartill kommer, att en närmare anslutning till bestämmelserna

i förordningen angående försäljning av rusdrycker (jmfr sid. 71) strider

mot det av riksdagen för denna lagstiftning uppställda syftemålet att undantaga

nu avsedda lättare maltdrycker från de för Öl i rusdrycksförsäljningsförordningen

intagna bestämmelser.

Överståthållarämbetet: Enligt 8 och 13 §§ i förslaget till förordning angående

försäljning av pilsner skall vid ansökan om tillstånd att till avhämtning försälja

eller utskänka sådan vara fogas intyg, utvisande sökandens behörighet att idka

rörelsen. Därmed torde avses att han besitter de personliga kvalifikationer, som

omförmälas i förslagets 3 § mom. 1 och 2, eller att han ej innehar vissa tjänste
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj;ts nåd. proposition Nr 369.

befattningar eller utövar tillverkning i skattefritt bryggeri samt att han gjort sig

känd för ordentlighet och prövas i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.

Frånsett sökandens ställning till skattefria bryggerier synas dessa kvalifikationer

vara av den beskaffenhet, att deras befintlighet eller obefintlighet, i allmänhet efter

underordnads hörande, kan och bör bedömas av den myndighet, som har att pröva

ansökningen, och att några särskilda intyg följaktligen ej erfordras. Skola intygen

bibehållas, synes tillika böra föreskrivas, av vem de skola utfärdas. —---—

I fall, som avses i 13 § 5 mom., skall om handläggning av ansökningen i tillämpliga

delar gälla vad i 1—4 mom. stadgas. Detta synes innebära att, om i Stockholm

stadsfullmäktige redan yttrat sig över den först ingivna ansökningen, fullmäktige ändock

skola höras över stärbhusdelägarnas framställning. Denna procedur, som kan välla

dröjsmål och hinder för stärbhusdelägarna att i rätt tid börja utskänkningen, synes

emellertid så mycket hellre kunna undvaras som, om dödsfallet inträffat efter det

tillstånd till utskänkningen meddelats, stärbhusdelägarna för rätt att fortsätta rörelsen

endast behöva inom viss tid hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anmäla

dödsfallet och uppgiva lämplig föreståndare för densamma.

Kungl. Maj:>s befallningsh avande i Stockholms län: I förslagets 8 § 3 mom.

stadgas att, om ansökning om tillstånd att till avhämtning försälja pilsner blivit å

landet av kommunalstämma avstyrkt, densamma icke må bifallas av befallningshavanden.

Denna skärpning i jämförelse med nu gällande bestämmelse att ansökningen

ej må bifallas, därest hålla de kommunala myndigheter, som i ärendet hörts,

avstyrkt densamma, saknar stöd i de föreliggande omständigheterna, eftersom här

endast är fråga om en mycket alkoholsvag maltdryck. Om befallningshavanden

skall bibehållas såsom tillståndsgivare i dylika ärenden, böra givetvis de fall göras

så få som möjligt, där befallningshavanden endast skall vara ett språkrör för en

annans vilja.

Befallningshavanden föreslår därför bibehållande i detta fall av gällande bestämmelser.

Enligt 13 § 4 mom. i förslaget får ansökning om tillstånd till iskänkning

av pilsner ej bifallas av befallningshavanden, om ansökningen blivit avstyrkt, i

stad av stadsfullmäktige eller å landet av kommunalstämma. Detta innebär för

både stad och land en skärpning, som är analog med den nyss vid 8 § omförmälda.

Denna skärpning avstyrkes på anförda skäl.

Kungl. Maj:ts befallning skirande i Södermanlands län: Den föreslagna förordningen

om försäljning av »pilsner», som i huvudsak grundats på bestämmelserna i

1905 års förordning om försäljning av Öl, synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

innehålla föreskrifter, som ur nykterhets- och ordningssynpunkt äro onödigt

stränga i fråga om maltdrycker, vilka såsom berusningsmedel äro väsentligt mera

ofarliga än det egentliga ölet och som just för den skull borde göras såsom måltidsdrycker

mera lätt åtkomliga än Öl för allmänheten. Eders Kungl. Majs befallningshavande

motsätter sig bestämt det i § 8 punkt 3 föreslagna stadgandet om

kommunalstämmas avgörande vetorätt mot meddelande av tillstånd att till avhämtning

försälja pilsner, likaså även motsvarande bestämmelse i 13 § 4 punkten om

sådan vetorätt för stadsfullmäktige och kommunalstämma i fråga om tillstånd till

iskänkning av pilsner.

Kungl Maj;ts b ef a I In ing slut va nd e i Jönköpings lön: Vid en mera detaljerad granskning

av förslaget finner man en helt ny princip införd i fråga om kommunalstämmas

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 329 käft. (Kr 369.) 9

K. B.

i Stockholms

län.

K. B. i Södermanlands

län.

K. B. i .lönköpings

län.

s. 66 Kontrollera mot PDF

K. B. i Kronobergs

län.

K. B i

Kalmar län.

K. B.

i Blclcinge län.

K. B.

i Malmöhus

län.

66 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

befogenhet vid behandling av ansökningar om rätt att försälja till avhämtning eller

utskänka pilsner inom kommunen. Uti § 8 mom. 2 och § 13 mom. 4 föreslås nämligen,

att om ansökan i sådant hänseende blivit av kommunalstämman avstyrkt,

må densamma ej bifallas.

Mot en sådan utvidgad bestämmanderätt för kommunen har Eders Kung!.

Maj:ts befallningshavande intet att erinra, men om, såsom i ovannämnda paragrafer

föreslås, den bestämmelsen införes, att ett avstyrkande av kommunalstämman är

för frågan avgörande, så torde också bestämmelsen omformuleras och ordet »avstyrkt»

ersättas med »avslagen».

Kungl. Maj ds befallning klarande i Kronobergs län: Särskilt synas denne sakkunniges

betänkligheter beträffande förslagets § 8 mom. 3 och § 13 mom. 4 vara

välgrundade och enligt landshövdingeämbetets uppfattning kunna de bestämmelser,

som där inrymts, utan våda ändras därhän, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

tillerkännes befogenhet att även mot de kommunala myndigheternas avstyrkande

bevilja rätt till försäljning av pilsner.

Kungl. Maj.ts befall ning sim vande i Kalmar län: Enligt förslaget kan ansökan

om rätt att till avhämtning försälja pilsner icke bifallas, därest densamma blivit av

kommunalstämman avstyrkt. Icke heller må ansökan om utskänkning av pilsner

bifallas, i fall ansökningen avstyrkts i stad av stadsfullmäktige och å landet av

kommunalstämma. En sådan absolut vetorätt hos ifrågavarande myndigheter anser

emellertid Eders Kungl. Majds befallningshavande icke lämplig, utan vill Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande föreslå att Eders Kungl. Majrts befallningshavande i fråga

om förevarande dryck bibehålies vid sin hittillsvarande befogenhet att bevilja försäljningsrättigheter,

som tillstyrkts av endera av de kommunala myndigheter, som

i ärendet hörts.

Kungl. Maj.is befallningshavande i Blekinge län: Inom landskommunerna med

deras ofta fåtaligt besökta kommunalstämmor kan utgången av en utskänkningsfråga

mången gång vara beroende på ren slump, och det kan lätt nog inträffa,

att en utskänkningsrörelse, som ena året beviljas, nästa år avslås av stämman,

utan att några objektiva skäl kunna anföras för en sålunda förändrad hållning.

För att förebygga dylika nyckfulla rubbningar, synes det lämpligt och nödvändigt,

att då fråga är om förlängning av sådana redan bestående utskänkningsrättigheter,

som bedrivas i samband med matservering, åt Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande

inrymmes en friare prövningsrätt än förslaget medgiver.

Kanal. Maj.-ts befallningshavande i Malmöhus län: Man torde hava avsett

att genom den särskilda lagstiftning angående försäljning av pilsner, som förslaget

innefattar, bidraga till att denna ur nykterhetssynpunkt ofarliga dryck bleve föremål

för tillverkning och användning i den omfatfning att den komme att verksamt

konkurrera med det i nämnda avseende mindre oskyldiga ölet. Det kan emellertid

ifrågasättas, huruvida förslaget är ägnat att främja detta syfte. Ändamålet skulle

helt visst bättre vinnas, därest pilsner i försäljningsavseende likställts med sådana

drycker, som avses i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av

tillagade, alkokolfria drycker samt svagdricka, något som varken ur ordnings- eller

nykterhetssynpunkt borde möta grundade betänkligheter. Enligt förslaget göras

emellertid nu gällande bestämmelser angående försäljning av Öl i huvudsakliga delar

tillämpliga jämväl på försäljning av pilsner, och i vissa avseenden hava till och

med mera skärpta föreskrifter föreslagits. Sålunda har enligt förslaget bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

manderätten i fråga om utskärning av pilsner förbehållits stadsfullmäktige i stad

och kommunalstämma på landet, samt rätt till utminutering på landet gjorts beroende

av kommunalstämmas tillstyrkande, under det att enligt ölförsäljningslagen

Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande äger bevilja nämnda rättigheter efter tillstyrkan

av en utav de hörda myndigheterna. Enär erfarenheten noggrant visat,

huru oberäknelig utgången kan bliva vid stadsfullmäktiges och kommunalstämmas

behandling av dylika ärenden, och att en ren tillfällighet kan föranleda till- eller

avstyrkande, torde grundad anledning vara att befara, att rättigheter till försäljning

av pilsner komma till stånd i vida mindre omfattning än som vore att önska

i syfte att uttränga ölet, helst utan tvivel mången kommer att underlåta att göra

ansökning om rätt till detaljhandel, medveten som han måste vara om ovissheten

om ansökningens utgång. Eders Kungl. Majits befallningsliavande skulle alltså finna

det önskvärt, att mera lättnad bereddes i fråga om möjlighet att erhålla rättighet

till detaljhandel med pilsner. Särskilt beträffande tillhandahållandet av denna dryck

åt spisande gäster synes en enkel anmälan hos den lokala polismyndigheten kunna

vara tillfyllest.

Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Hallands län: Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

har icke funnit ifrågavarande förslag föranleda till andra erinringar,

än att Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande i fråga om bestämmelserna i 8 §

3 mom. och 13 § 4 mom. i den föreslagna förordningen angående försäljning av

pilsner biträder den mening, som uttalats av den ena av de sakkunniga, Hugo

Rehnberg — — —.

Kungl. Maj.is befallning shav ande i Skaraborgs län: I förslaget har rätt till

veto tillerkänts de kommunala myndigheterna mot upplåtande av dels stadigvarande

rättigheter till utminutering på landet (§ 8 mom. 3) dels ock sådana rättigheter

till utskänkning å landet och i annan stad än Stockholm (§ 13 mom. 4). Den skärpning,

som detta torde innebära i förhållande till motsvarande bestämmelser i nuvarande

förordning angående försäljning av vin och Öl, synes icke betingad beträffande

de svagare maltdrycker, varom nu är fråga. I likhet med den ovan åberopade

av de sakkunniga får Eders Kungl. Maj ts befallningsliavande underdånigst

hemställa, att förslaget i dessa delar avfattas i enlighet med nyss omförmälda förordning.

Kungl. Maj:ts befallningsliavande i Örebro län: Då genom nådiga förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker fullständigt kommunalt veto

infördes beträffande sådana drycker, men pilsnerdricka samtidigt undantogs från

förordningens tillämpning, skedde detta för att åt denna och därmed likställda

drycker bereda en särställning med friare bestämmelser för tillhandahållandet, än

vad genom förordningen stadgats för de starkare maltdryckerna. Enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallnmgshavandes mening var det ock synnerligen välbetänkt att,

samtidigt med att åtkomsten till dessa senare drycker försvårades, möjlighet bereddes

för allmänheten att i dessas ställe hava tillgång till eu dryck, som är särdeles

lämpad såsom ersättning för dessa, men dock så alkoholsvag, att dess användande

i berusningsändamål kan, praktiskt taget, anses uteslutet. Att vid nu

angivna förhållanden jämväl beträffande pilsnerdrickat, med undantag — oavsett

de fall, som i 14 § omförmälas — allenast i fråga om försäljning till avhämtning

i stad, föreskriva kommunalt veto, synes Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande

både olämpligt och oriktigt. Genom en dylik bestämmelse komma i själva verket

K. B.

i Hallands

Uki.

K. B.

i Skaraborgs

län.

K. B.

i Örebro län.

s. 68 Kontrollera mot PDF

K. B.

i Västmanlands

län.

K. B.

i Kopparbergs

län.

68 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr Stp).

ungefär enahanda restriktioner att gälla för pilsnerdrickat som för de starkare

maltdryckerna och anledning synes vid sådant förhållande knappast föreligga att

beträffande det förra anordna en särskild lagstiftning. Eders Kungl. Maj ts befallningshavande

hemställer därför i underdånighet, att ifrågavarande bestämmelser

måtte på det sätt ändras, att, i likhet med vad enligt nådiga förordningen den 9

juni 1905 gällde beträffande försäljningen av Öl, tillstånd till försäljning till avhämtning

eller till utskänkning av pilsnerdricka måtte kunna meddelas, när Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande finner behov härav föreligga samt ansökning tillstyrkts i

stad av magistrat eller stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd eller

k omm u n al stämma.

Kungl. Majds befallningshavande i Västmanlands lön: Enligt 13 § 4 mom.

kan ansökan om utskänkning av »pilsner», som blivit av vederbörande kommunalmyndighet

avstyrkt, icke av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande bifallas, även

om vederbörande underordnade polismyndighet tillstyrkt ansökningen. Enligt den

allmänna motiveringen har denna från nu gällande maltdryckslagstiltning avvikande

bestämmelse sin grund uti riksdagens, särskilt andra kammarens upprepade gånger

uttalade önskemål, förmodligen rörande maltdrycker i allmänhet. Emellertid hava

enligt betänkandet praktiska försök verkställts å fysiologiska institutionen i Lund

med några personer, vilka gjorde sitt allra bästa för att på fastande mage inom

möjligaste korta tid konsumera möjligast mycket lagerdricka av 3.3 volymprocent

alkohol eller pilsnerns ungefärliga alkoholhalt, utan att någon av dessa personer

på en timme nådde den minsta berusning. Nykterhetsintresset synes således ej kräva

den ovannämnda kringsk är ningen av Eders Kungl. Maj:ts befallningsh avandes nuvarande

befogenhet. Det rör bär närmast en ordningsfråga, vilken det fortfarande

torde böi’a anförtros åt Eders Kungl. Maj ts befallningshavande att efter inhämtande

av de kommunala myndigheternas ävensom den underordnade polismyndighetens yttrande

slutligen pröva och avgöra.

Kungl. Majds befallningshavande i Kopparbergs län: Enligt detta (de sak
kunnigas

förslag) har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande visserligen att bevilja

s. k. ständiga rättigheter till utminutering och utskänkning å landet samt till utskänkning

i stad, men avgörandet är i verkligheten förbehållet vederbörande kommunalstämma

respektive stadsfullmäktige, enär mot dessa myndigheters avstyrkande

rättighet icke får beviljas. Oavsett att, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

förmenande, de sakkunniga härutinnan i en viktig del gått utöver det dem

av riksdagen lämnade direktivet, anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande denna

ytterligare inskränkning i Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövnings- och

beslutanderätt varken motiverad eller av behovet påkallad. Över ansökning om nu

nämnda rättigheter skola yttranden inhämtas jämväl från kommunalnämnd beträffande

landet och magistrat i stad. Huru tungt vägande skäl dessa myndigheter än hava

för sitt tillstyrkande av bifall, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, om än

aldrig så övertygad om att ett verkligt behov för rättighetens beviljande föreligger

och att kommunalstämmans respektive stadsfullmäktiges avstyrkande grundar sig

icke på sakskäl utan på andra fullkomligt ohållbara grunder, likväl ej annat val

än att avslå ansökningen.

Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser förslaget i denna del mindre

lämpligt, ansluter sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande därför helt och hållet

till den av sakkunnigen Hugo Rehnberg uttalade uppfattningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 369.

Kungl. Maj\ts befallningshavande i Gädeborgs län: Enligt det direktiv, som

lämnats de sakkunniga skulle deras förslag i huvudsak grundas på bestämmelserna

angående försäljning av Öl i gällande vin- och ölförsäljriingsförordning. På grund

härav hava de sakkunniga riktigt ansett det ligga inom ramen för deras uppdrag

att i sak föreslå mindre modifikationer i de gällande ölförsäljningsbestämmelserna,

där sådana syntes av starka billighetshänsyn påkallade, samt deras genomförande

ej kunde befaras äventyra den allmänna ordningen och nykterhetstillståndet. I ett

avseende hava de sakkunniga emellertid infört en rätt avsevärd och enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande opåkallad skärpning i gällande bestämmelser

så till vida, att bestämmanderätten i fråga om upplåtande av rätt till

utskänkning av ifrågavarande drycker i annan stad än Stockholm uteslutande förbehållits

stadsfullmäktige samt rätt till utminutering och utskänkning på landet

uteslutande förbehållits kommunalstämman.

Då den av de sakkunniga åberopade utredningen giver vid handen, att hithörande

drycker endast i sällsynta ytterlighetsfall kunna åstadkomma berusning,

synes det i fråga om upplåtande av förenämnda rättigheter vara ur nykterhetsh anseende

tillfyllest med ett stadgande därom, att tillstånd härtill må av Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande beviljas först efter hörande av i annan stad än Stockholm

stadsfullmäktige och magistrat och på landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Det torde nämligen få anses uteslutet, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

därest i sålunda avgivna yttranden verkligt bärande skäl förekomme

mot beviljande av ett sökt tillstånd, ändock skulle lämna sådant.

Å andra sidan synes det Eders Kungl. Maj ts befallningshavande föga tilltalande

att rätten till utövande av en ur nykterhetssynpunkt så oskyldig rörelse

som nu ifrågavarande och därmed kanske utövarens ekonomiska existens skall göras

helt beroende av en kanske uppagiterad och därför okritisk, tillfällig majoritet på

en kommunalstämma.

Skulle emellertid en dylik modifikation i nu gällande bestämmelser icke anses

förenlig med av riksdagen lämnade riktlinjer, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

ansluta sig till den av herr Hugo Rehnberg härutinnan särskilt antecknade

avvikande meningen om bibehållande av hittills gällande bestämmelser.

Kungl. Maj ts b rf''Ilning skavande i Västernorrlands län anför, att de av den

sakkunnige Rehnberg framförda synpunkterna om vissa lättnader i fråga om rätt

till försäljning av drycker av nu ifrågavarande slag beträffande bestämmelserna i

8 § 3 mom. och 13 § 4 mom. av förslaget till forsa]jningsförordning. av Kungl.

Maj:ts befallningshavande anses förtjäna beaktande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län anför, att befallningshavanden

icke har något annat att erinra mot förslaget än att, då, på sätt professor

Thunberg framhåller, ifrågavarande dryck endast kan betraktas som en ofarlig

måltidsdryck, det ej syntes befallningshavanden erforderligt att göra rätten till ut-- stånkning av densamma helt beroende på medgivande från kommunala myndigheten.

Åt länsstyrelserna borde kunna anförtros att bedöma, när tillstånd i detta hänseende

bör meddelas, helst dylikt tillstånd väl ej torde komma att beviljas i annan

omfattning än åt spisande gäster vid ordnade måltider.

Svenska bryggareföreningen riktar sina anmärkningar i första hand mot avfattningen

av stadgandena i förslagets 8 och 13 och föreningen instämmer i

denna del till fullo i den av den ene sakkunnige, auditören Hugo Rehnberg, uttalade

särskilda meningen.

K. B.

i Gävleborgs

län.

K. B.

i Västernorrlands

län.

K. B.

i Västerbottens

län.

Svenska

bryggareför
eningen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 369.

Kontroll
styrelsen.

K. B.

Örebro län

Kommers
kollegium.

Kontroll
styrelsen.

IV. Anmärkningar mot förslagets övriga bestämmelser.

i §•

Kontrollstyrelsen: Förordningens 1 § torde böra omformuleras på följande sätt:

»Denna förordning bär avseende å försäljning av varje maltdryck, som enligt

förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är att hänföra

till pilsner.»

Kungl. May.ts befollningshavande i Örebro län: Denna paragraf synes lämpligen

böra erhålla följande lydelse: »Med pilsner förstås i denna förordning varje

maltdryck etc.»

3 §.

Kommerskollegium: Stockholms kaféidkareförening konstaterar under åberopande

av förarbetena till 1905 års försäljningsförordning, att motivet till bestämmelsen

i § 3 mom. 3 vore att förhindra, att utskänkningsrörelsen skulle tjäna allenast

till en uppmuntran av en handelsrörelse. Detta ändamål ansågs kunna vinnas

endast genom förbud mot att i en och samma kommun bedriva såväl handel som

utskänkningsrörelse. Föreningen anser emellertid samma ändamål kunna nås om

förbud i stället stadgades för utskänkning av pilsner i lokal eller å plats, där

handel med annat än matvaror idkas i öppen bod eller sådan lokal, som med dylik

öppen bod står i inre förbindelse. En sådan föreskrift skulle å ena sidan i förening

med förslagets § 25 vara tillfyllest att förhindra utskänkningens utnyttjande såsom

uppmuntring av handelsrörelsen, men å andra sidan medföra, att en person, som

endast i mindre omfattning idkade utskänkning av pilsner, kunde genom annat

lovligt näringsfång erhålla erforderlig inkomst för sitt uppehälle.

På av föreningen anförda skäl får kollegium uttala sin anslutning till ändringsförslaget.

Kontrollstyrelsen: I 3 § 1 mom. har intagits föreskrift om de allmänna kvalifikationerna

för dem, till vilka tillstånd till detaljhandel med pilsner må meddelas.

Såsom en dylik kvalifikation hava de sakkunniga icke upptagit, att vederbörande

skall råda över sig och sitt gods. Med hänsyn till att denna kvalifikation gäller

för erhållande av tillstånd till försäljning av Öl enligt gällande vin- och ölförsäljningsförordning

och för erhållande av tillstånd till försäljning av rusdrycker enligt

rusdrycksförsäljningsförordningen och då de sakkunniga föreslagit (16 § 1 mom.),

att, om innehavare av tillstånd till detaljhandel med pilsner försättes i konkurs,

rörelsen må fortsättas för konkursboets räkning allenast en viss tid efter konkursens

inträdande, torde såsom kvali hkation för erhållande av tillstånd jämväl böra upptagas,

att vederbörande råder över sig eller sitt gods.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 369.

I 3 § 4 inom. hava sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:ts befallningshavande

må, på framställning av vederbörande befälhavare, kunna meddela tillstånd

till försäljning av halvstark maltdryck inom läger, kasernområde eller annat uteslutande

för krigsmakten upplåtet område. Enär styrelsen icke är övertygad om

lämpligheten av att medgiva inrättande av försäljningsställen för pilsner å ifrågavarande

platser, ställer sig styrelsen synnerligen tveksam till den föreslagna bestämmelsen.

Kungl. Maj ds befallning skavande i Örebro län: Enär enligt 1 punkten i

ifrågavarande moment den, som driver handel med matvaror i öppen bod, icke av

sådan anledning är betagen möjlighet att erhålla tillstånd till utskänkning av pilsner,

lärer anledning icke föreligga därtill, att om innehavare av sådan utskänkningsrätt

öppnar matvaruhandel, det honom meddelade tillståndet till utskänkning på grund

härav hör förfalla; och torde i följd härav 2 punkten i momentet böra ändras till

följande lydelse: »Om någon, som redan erhållit tillstånd till utskänkning av pilsner,

inom den kommun, där utskänkningsrättigheten får utövas, öppnar handel i öppen

bod med annat än matvaror, anses det sålunda meddelade tillståndet hava förfallit.

Svenska bryggareföreningen: Med hänsyn till ifrågavarande maltdryckers relativa

ofarlighet i förhållande till vin och starkare maltdrycker synes föreningen stadgandet

i 3 § 3 mom., att tillstånd till utskänkning av pilsner ej må meddelas den,

som i öppen bod idkar handel med annat än matvaror, utan olägenhet kunna ur

förslaget utgå, då häremot varken ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt torde kunna

framföras några betänkligheter.

3 §•

Svenska bryggareföreningen: Med hänsyn till ifrågavarande maltdryckers relativa

ofarlighet i förhållande till vin och starkare maltdrycker synas föreningen

stadgandena i 5 § om byteshandel med samt utborgande av pilsner utan olägenhet

kunna ur förslaget utgå, då häremot varken ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt

torde kunna framföras några betänkligheter.

6 §•

Kungl. Maj ds befallningsha vande i Jämtlands län: Det synes böra ifrågasättas,

om det kan vara behövligt eller lämpligt att rätt till partihandel, såsom

genom 6 § skett, tillförsäkras även den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning

till avhämtning.

7 S
Överståthållarämbetet;

1 7 § stadgas, att försäljning till avhämtning av pilsner

må utan särskilt tillstånd utövas av, bland andra, den, som äger rätt* till utminutering

av spritdrycker, vin eller Öl, och 12 § innehåller i avseende å utskänkning

motsvarande föreskrift. Att rätt till utminutering eller utskänkning av pilsner

utan vidare tillkommer den, som är berättigad försälja spritdrycker eller den starkare

maltdrycken Öl, förefaller naturligt, men anledning synes däremot ej föreligga

att med försäljningsrätten till enbart vin sammanbinda en liknande rätt i avseende

å pilsner. Om försäljningsrätten begränsas till vin, torde detta i regel bero på

att med hänsyn till rörelsens beskaffenhet tillhandahållandet av Öl anses ej böra

ifrågakomma, och det synes inkonsekvent att i så fall utan särskilt medgivande

K. B.

i Örebro län_

Svenska

bryggareför
eningen.

Svenska

bryggareför
eningen.

K. B.

i Jämtlands

län.

Överståt
hållarämbe
tet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Kommer skolleyium.

Svenska

bryygareföreni^gen.

Svenska

bry g g are förening

en.

Kommers
koUegmm.

72 Kung!,. Maj:ts nåd. proposition AV -169.

tillåta försäljning av den ölet närstående pilsnern. — Att inskränkningar, som författningsenligt

eller på grund av särskild föreskrift gälla i avseende å försäljningav

spritdrycker, vin eller Öl, skola vara tillämpliga även beträffande pilsnern är ej

och torde ej heller behöva vara uttryckligen framhållet.

9 8-

Kommer skott enrum: Kollegium anser bestämmelsen om medförande av särskild

förteckning å köparna vid försäljning för försändning kunna uteslutas utan olägenhet

i nykterhetsavseende.

Svenska bryggarefö''eningen: Med hänsyn till ifrågavarande maltdryckers

relativa ofarlighet i förhållande till vin och starkare maltdrycker synes föreningen

föreskriften i 9 §, att vid försäljning genom försändning på rekvisition den, som

forslar varan, skall vara försedd med särskild förteckning å köpare utan olägenhet

kunna ur förslaget utgå, då häremot varken ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt,

torde kunna framföras några betänkligheter.

10 §.

Svenska bryggareföreningen: Bestämmelserna i 10 § av förslaget om försäljning

genom kringföring i stad torde böra så ändras, att avlämnande av pilsner till

person, som i en lokal utför arbete men icke där har sin bostad, må tillåtas.

12 §.

K< mmerstalleghim: Stockholms kaféidkareförening hemställer i fråga om § 12

inom. c) om åläggande för person, som utskänker pilsner under de i stadgandet

angivna omständigheterna, att göra skriftlig anmälan härom hos överståthållarämbetet,

respektive magistrat och landsfiskal. Genom en sådan föreskrift skulle vinnas

överensstämmelse med rusdrycksförordningen. Föreningen framhåller även, att utskänkning

i hem till spisande gäster tagit en sådan omfattning, att den högst

väsentligt konkurrerade med den utskänkningsrörelse, som utövas på grund av

särskilt tillstånd. Konkurrensen hade uppkommit därigenom, att innehavare av bespisningsställen

utskänka Öl även till sådana personer, som icke avtalat om bespisning

för en tid av minst en vecka.

Beträffande begreppet »slutet bord» har föreningen jämväl funnit anledningtill

erinran på grund av den växlande tolkningen av detta, uttryck. Det rådde på

sina håll den uppfattningen, att utskänkning av pilsner finge äga rum i hur stora

lokaler som helst och vid hur många bord som helst, blott det skedde vid måltid

och till gäster, med vilka avtal träffats om bespisning för en tid av minst en vecka.

Med denna tolkning finge uttrycket »slutet bord» faktiskt ingen betydelse. Föreningen

hemställer om viss angiven begränsning av nu ifrågavarande utskänkningsrätt.

För egen del får kollegium principiellt uttala sig mot varje ytterligare inskränkning

av utskänkningsrätten. Det synes kollegium tvärtom föreligga synnerligen

starka skäl att med bibehållande av den föreslagna bestämmelsen i § 12

mom. c) låta all annan utskänkning av pilsner i samband med måltid bliva beroende

allenast av en anmälan till vederbörande myndighet. Därest det nu ifrågavarande

stadgandet i sin föreslagna lydelse är ägnat att öppna möjligheter till ojämn konkurrens,

torde, därest icke lättnad kan ske för samtliga pilsnerutskänkare, dock

en viss modifikation av nu ifrågavarande bestämmelse böra vidtagas.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

Kungl. Maj:ts bef<dl ning skavande i Örebro län: Enligt förslaget i denna del

skulle utan särskilt tillstånd utskänkning av pilsner få utövas av den, som äger rätt

till utskänkning av spritdrycker, vin eller Öl, dock endast där sådan utskänkning

bedrives. För det fall att sådan rätt avser endast utskänkning av Öl samt meddelats

enligt 20 § nådiga förordningen den 14 juni 1917, skulle sålunda rättighetsinnehavaren

dels enligt sistnämnda lagrum äga att utskänka Öl vid måltid till spisande

gäster till en myckenhet av högst två tredjedels liter och dels enligt nu

ifrågavarande förordning utskänka pilsner utan någon begränsning vare sig med

hänsyn till dylik måltid eller med avseende å den utskänkta myckenheten. Även

om i nykterhetshänseende någon anmärkning mot en så beskaffad utskänkningsrätt

ej kan framställas, är det emellertid uppenbart, att ur kontrollsynpunkt en dylik

anordning måste anses otillfredsställande, då det i händelse av åtal för olaga ölutskänkning

torde bliva förenat med synnerlig svårighet att gendriva en av den

åtalade framställd invändning därom, att utskänkningen omfattat pilsnerdricka och

icke Öl. Denna olägenhet torde icke kunna hävas på annat sätt, än att rätten att

utskänka pilsnerdricka i nu avsett fall icke göres vidsträcktare, än vad som gäller

med avseende å ölutskänkningen, för vilket ändamål ifrågavarande lagbestämmelse

synes böra erhålla ungefär följande lydelse: »Utan särskilt tillstånd må utskänkning

av pilsner utövas av a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin

eller Öl, dock endast där sådan utskänkning bedrives samt därest rättigheten avser

endast utskänkning av Öl och meddelats jämlikt 20 § nådiga förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker allenast i den omfattning och under de

villkor i övrigt, som äro för ölutskänkningen gällande.»

13 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län: Beträffande utskänkningsrätt

enligt § 13 hava de sakkunniga föreslagit, att försäljningsår skall räknas från 1

oktober. På grund härav har även ansökningstiden måst sättas avsevärt tidigare

än vad som enligt 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen för där avsedda fall gäller

i fråga om utskänkning av Öl till spisande gäster.

Ansökningar enligt dessa båda författningsrum skulle alltså komma att handläggas

på skilda tider och utan något samband med varandra. Detta synes av flera

skäl vara mindre lämpligt. Vid prövningen av ansökningar om rätt att utskänka

lättare maltdrycker synes det såväl för de kommunala myndigheterna som för länsstyrelsen

vara av betydelse att äga kännedom om de rättigheter till ölutskänkning,

som för samma tid inom samma eller angränsande kommuner ifrågasättas. Även

för vederbörande näringsidkare är en dylik olikhet i fråga om ansökningstiden ägnad

att medföra olägenheter, då i händelse en framställning om ölutskänkning för visst

år avslås, någon möjlighet icke står honom öppen att för samma år förvärva rätt

till utskänkning av lättare maltdrycker, ehuru sådan rätt måhända kunnat beviljas.

Om däremot ansökningstiden i båda fallen vore densamma, torde något hinder icke

behöva möta mot att behandla en ansökan om ölutskänkning såsom eventuellt avseende

lättare maltdrycker, och skulle i så fäll tillstånd till utskänkning av sistnämnda

slags drycker kunna meddelas, även om ölutskänkning icke ansåges böra

ifrågakomma. För innehavarna av utskänkningsrörelse torde några nämnvärda fördelar

icke heller stå att vinna genom att räkna försäljningsåret från den 1 oktober,

alldenstund uppsägningstiden vid hyra av utskänkningslokaler väl i allmänhet utgör

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 329 höft. (Nr 369.) 10

K. B.

Örebro

K. B.

Blekivge

s. 74 Kontrollera mot PDF

Kontro''lstyr

elsen.

överstat*

hållirämbetct.

K. B. i Jönköpings

län.

74 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 369.

minst 6 månader och sålunda inträffar vid den tidpunkt, då ansökningarna om utskänkningsrätt

för det kommande året ännu icke hunnit bliva prövade. Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande anser därför, att försäljningsåret även beträffande

utskänkning av halvstarka maltdrycker bör sammanfalla med kalenderåret och ansökningstiden

bestämmas till ingången av augusti, i enlighet med vad som gäller

om utskänkning av Öl till spisande gäster enligt 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

14 §.

Kontroll styrelsen: I 14 § hava sakkunniga föreslagit bestämmelser om rättigheter

av mera tillfällig natur. Under mom. c) avses rättigheter vid hälsobrunn,

badort eller annan kurort och under mom. d) »där eljest utskänkningsrörelse kan

komma i fråga att under endast någon del av året utövas.» Utskänkningsrörelse

vid hälsobrunn skall vara underkastad den inskränkningen, att utskänkningen endast

får ske vid måltider till spisande gäster. Det egendomliga förhållandet skulle därför

kunna uppstå, att i en kommun, där hälsobrunn tinnes, Kungl. Maj:ts befallningshavande

är förhindrad att medgiva utskänkning annat än vid måltider till spisande

gäster, under det att i en närgränsande kommun, där en hälsobrunn icke finnes, Kungl.

Maj:ts befallningshavande är oförhindrad att medgiva utskänkning att utövas även utan

samband med måltid. Den anmärkta inkonsekvensen finnes visserligen enligt gällande

vin- och ölförsäljningslagstiftning, men synes i samband med genomförandet av den

nu föreslagna förordningen en ändring böra vidtagas. I detta syfte torde mom. c)

och d) böra sammanslås till ett stadgande, som erhåller en sådan avfattning, att å

ena sidan möjliggöres upplåtande av tillfällig utskänkningsrörelse, även om den

skulle periodiskt återkomma, men å andra sidan uteslutes, att rättighet meddelas,

som kan anses såsom inledning till eller fortsättning av sådan ständig utskänkningsrörelse,

som avses i 13 §. Fall torde nämligen hava förekommit, då Kungl. Maj:ts

befallningshavande med stöd av 9 § 3 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen

meddelat rättigheter, som måste anses vara av permanent natur.

I 14 § mom. e) avses upplåtande av utskänkningsrättighet för bestämt tillfälle.

Då dylik rättighet är att anse som ett specialfall av de rättigheter, som

omnämnas i den av styrelsen föreslagna bestämmelsen i mom. c), torde mom. e)

kunna uteslutas. I samband härmed torde 15 § 1 mom. andra stycket böra ändras

och erhålla följande lydelse:

»Tillstånd till annan försäljning än sådan, som avses i 13 § eller upplåtits

för bestämt tillfälle, skall meddelas att gälla tillsvidare — — — detsamma.»

Öoirstilthålhräinlietet: Likasom för erhållande av tillstånd till utskänkning

vid järnväg ansökning enligt 14 § skall avgivas av järnvägens styrelse synes, då

fråga är om sådan rörelse å passagerareångfartyg, ansökningen böra göras av fartygets

rederi eller dess befälhavare, varigenom större garanti vinnes att rörelsen

kommer att utövas i behörig ordning än om utskänkningsrätten meddelas annan å

fartyget anställd person.

Kungl. Mujds befallningshavande i Jönköpings län: Slutligen vill Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande uttala önskvärdheten av ett förtydligande rörande den

tidslängd, under vilken Eders Kungl. Maj ds befallningshavande enligt § 14 mom. c)

skulle äga rätt att utan de kommunala myndigheternas hörande meddela tillstånd

till utskänkning av pilsner vid kurort och dylikt åt spisande gäster. Enligt före
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr ■Stat.

nämnda paragraf skulle alltid ett dylikt tillstånd gälla för kortare tid än ett år.

Men nu finnas här i länet kurorter — sanatorier — som oavbrutet hållas öppna

året runt. Under sådana förhållanden borde Eders Kungl. Maj.ts befallmngshavandes

tillstånd kunna få givas för helt år i sänder. ... ,.

Kungl.. Majts befidlningshavande i. Blekinge lön: I avseende å s. k. stanctiga

utskänkningsrättigheter har enligt § 15 i förslaget stadsfullmäktige och kommunalstämma

tillerkänts enahanda vetorätt, som gäller beträffande utskärning av iusdrycker.

Däremot har -åt de kommunala myndigheterna icke inrymts något inflytande

vid prövningen av de i 14 § upptagna utskänkningsirättigheterna. De rättigheter,

som avses exempelvis i § 14 mom. c) vid hälsobrunn, badort o. s. v., äro dock

till sin natur ganska likartade med sådana, som kunna komma i fråga att utövas

året om i pensionat, vilohem och liknande inrättningar. Aven om det kan antagas,

att länsstyrelserna i regel icke komma att underlåta att där så ske kan höra kommunalmyndigheterna

över ansökningar om tillfälliga rättigheter, torde likväl ett utlyckligt

stadgande i sådan riktning vara på sin plats. A andra sidan synes beträffande

vissa slag av ständiga rättigheter någon jämkning i avseende å det kommunala

inflytandet kunna ifrågasättas.

15 §.

Kungl. Maj:ts befallning sila va nde i Uppsala län: Enligt § 15 mom. 3 skulle

det åligga länsstyrelse att över meddelade tillstånd till utskänkning av pilsner fora

liggare eller kortregister. Det har på senare tider tillkommit åtskilliga föi fattningar

med föreskrift i denna riktning rörande olika ämnen. Länsstyrelsen vill emellertid

erinra om att i landshövdingeinstruktionen finnes föreskrivet vilka diarier skola föras

hos Konungens befallningshavande och huru dessa skola föras. Det kan knappast

vara lämpligt att därutöver i stor utsträckning belasta de hos länsstyrelsen ofta nog

mycket knappt tillmätta arbetskrafterna med den dubbelföring, som innefattas i alla

dessa olika register. Länsstyrelsen hemställer att förslagets bestämmelser i detta

avseende måtte utgå. . ,.

Kungl. Majas befallningshavande i Södermanlands län: Bestämmelserna \ 15

3 mom. om särskild liggare eller kortregister över tillståndsbevis rörande detaljhandel

med pilsner skulle för länsstyrelserna medföra ett avsevärt arbete utan dai
emot

svarande gagn. ) ..

Kungl. Maj.ts befallningshavande i Blekinge län: I § 15 inom. o har medde
lats

bestämmelser om förandet av liggare eller kortregister över meddelade tillståndsbevis

och andra beslut rörande detaljhandel, och har i samband därmed föreskrivits,

att underrättelse om beslut beträffande tillstånd till detaljhandel skall meddelas

vederbörande polismyndighet genom utdrag av nämnda liggare eller register.

Av flera skäl — bland annat med hänsyn till lättheten att dä skrivmaskin användes

erhålla avskrift av utgående expeditioner — synes det Eders Kung!. Maj.ts befallningshavande

lämpligare, att sådan underrättelse meddelas genom avskrift av tillståndsbevis

eller resolution. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hemställer därför,

att orden »genom utdrag av nämnda liggare eller register» i detta moment

måtte utgå. .

Kungl. Maj.ts befallningshavande i Skaraborgs län: I övrigt har Eders Kungl.

Majts befallningshavande ej annat emot förslaget att erinra, än att, då behov icke

-• - ’ ’• ” ’ ■ • - — —■,:~i- ° ir---- Q ; förslaget

K. B.

Blekinge

län.

K. B.

i Uppsala län.

K. B.

i Södermanlands

län.

K. B.

Blekinge län.

föreligger av sådan liggare eller kortregister, som enligt 8 15 mom. 3 i

K. B.

i Skaraborgs

län.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

K. B.

i Jämtlands

län.

ålagts Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att föra, utan nödiga upplysningar

kunna erhållas av de dianer, vilka det åligger befallningshavanden att hålla, bestämmelsen

darom måtte utgå.

hL ,,n9l- Maj ds befallningshavande i Jämtlands län: I avseende å 15 8 1 inom

2:dra stycket, anmärkes, att rättigheter enligt 14 § b) och d) enligt sakens natur

synas hora meddelas för viss tid och icke »tills vidare». Momentet i fråga torde

darfor höra omredigeras så att det blir klart, att berörda rättigheter skola beviljas

för viss tid, med rättighet dock för Konungens befallningshavande att även inom

denna tid återkalla desamma.

Underrättelse, som omförmäles i 15 § mom. 3 sista punkten, bör naturligen

a);''se , avfI11 andra beslut rörande där berörda rättigheter än dem, som i den föregäende

delen av författningen omnämnas, således jämväl t. ex. beslut enligt kapitlet

in. för stadgandet synes därför böra väljas annan plats, så att klart framgår att

detsamma^ avser samtliga beslut, varom underrättelse bör meddelas vederbörande

myndigheter.

20 och 21 §§.

kollegium. Kommerskollegium; Mot bestämmelserna i g 20 mom. 2 och g 21 inom. 2

har erinran gjorts av Stockholms kaféidkareförening. Det erinras därom att enligt

forslaget, vilket synes vara avsett att motsvara rusdrycksförordningens föreskrifter

i ämnet, det kunde inträffa, att en person, som inkommit på en restaurant just före

högmässogudstjänsten och beställt mat och pilsner, denna person, vars måltid sträcker

sig över gudstjänstens början, då skall vara förhindrad att förtära den rekvirerade

pilsnern, beträffande vilken blivit uttalat såsom önskemål, att den skall utgöra en

fr aUmänheten lämplig måltidsdryck. Föreningen hemställer, att bestämmelsen i

i .. i r^om* 2 andra stycket måtte utgå och ersättas med en föreskrift om att utS!^än

knirigsst.älle under högmässogudstjänst skall hållas tillstängt. Därjämte hemstaller

föreningen, att bestämmelserna i § 20 mom. 1—3 även måtte givas tillämplighet

a sådan utskänkning, som omförmäles i § 12 mom. c.

De av kaféidkareföreningen vid nu ifrågavarande paragrafer gjorda erinringarna

giva kollegium anledning ytterligare betona olämpligheten utav att i alltför

stor utsträckning klavbinda försäljningen av de nu ifrågavarande maltdryckerna.

1 fråga om utskänkningen i samband med måltid synes en fullt ändamålsenlig anordning

kunna vinnas först genom måltidsdryckens likställande med själva maten i vad

angår villkoren för utlämnande och förtäring.

„ on Vad an§''fr .föreningens hemställan rörande tillämplighet av bestämmelserna i

?,;ym°m. 1-3 järn väl å utskänkning enligt § 12 mom. c får kollegium hänvisa

Slna under § 12 gjorda uttalanden.

i Söderman- , .. befallningshavande i Södermanlands län: Förordningen synes

lands län. |?.ora fullständigas med en bestämmelse, motsvarande fjärde stycket i § 2 av kumd.

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, om att vid utä

b minutering ej må tillåtas att något av det sålda förtäres å utminuteringsstället.

Ballandslän. Kungl. Majfs befallningskavande i Hallands län förmenar, att den i 20 8 3

mom. föreslagna rätt för länsstyrelse att medgiva utsträckning i tiden för utskänknmg

av pilsner i likhet med vad enligt 1905 års förordning gällt i fråga om vin

och Öl, icke bör göras beroende därav, att framställning i ärendet göres av stadsfullmäktige

eller kommunalstämma.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 369.

Kungl. Majds befallningshavande i Jämtlands län: I fråga om reglering av

utskänkningstiden har borttagits Konungens befallningshavandes rätt att i allmänhet

förordna om densammas inskränkning; och i fråga om utsträckning har Konungens

befallningshavandes åtgärd gjorts beroende av initiativ från stadsfullmäktige eller

kommunalstämma. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som för sin del intet har

att erinra mot den senare bestämmelsen, vill dock sätta i fråga, huruvida icke,

med enahanda inskränkning i fråga om initiativet, även rätt att förordna om inskränkning

i de lagligen medgivna tiderna, som av lokala förhållanden väl ej sällan

torde kunna anses påkallad, bör fortfarande äga rum.

22 g.

Kommerskollegium: Beträffande mom. 2 har kaféidkareföreningen förnyat sin

redan till de sakkunniga gjorda framställning rörande obilligheten uti att ålägga

innehavaren av utskänkningsställe att taga hand om överlastad person, som därstädes

förtärt pilsner. Föreningen hemställer, att föreskrift allenast måtte lämnas

därom, att sådan person icke får lämnas utan vård.

I vad föreningen sålunda anfört finner sig kollegium kunna instämma, så

mycket mer som det väl allenast i rena undantagsfall förekommer, att berusningen

åstadkommits genom förtärande av maltdryck med upp till 3.6 volymprocent alkohol.

Vad angår den överlastade själv synes det vara fullt betryggande att såsom föreningen

hemställt lämna föreskrift om att han icke får lämnas utan vård.

Gentemot bestämmelsen i förslagets § 22 mom. 4 om förbud mot att låta

rusgivande ersättningsmedel förtäras å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsner

idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker, har kaféidkareföreningen invänt,

att det icke rimligen torde kunna åläggas innehavaren av sådant utskänkningsställe

att övervaka ett dylikt förbud.

26 g.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län: Enligt 26 g har rätt att

vid vissa till folksamling föranledande förrättningar utfärda förbud mot bedrivande

av detaljhandel med pilsner utsträckts även till polismyndighet, kronobetjänt och

kommunalnämnd. Det synes kunna ifrågasättas, om detta är behövligt eller lämpligt.

Något behov att på detta sätt utsträcka denna rätt, varav missbruk dock icke

är alldeles uteslutet, har ej veterligen framträtt — ens i fråga om Öl och vin; och

det borde än mindre föreligga i fråga om försäljning av den dryck som här är i

fråga. Med de utsträckta möjligheter till meddelanden med länsstyrelsen, som nu

allestädes företinnas, kan ock dess beslut i fall av behov föreligga på mycket kort

tid. så att även en hänvändelse i allra sista stund ej behöver bli utan effekt.

27 §.

Kontrollstgr elsen: l 27 g hava sakkunniga infört bestämmelser angående förbjudande,

respektive återkallande av försäljningsrättighet. I 27 § 1 mom. stadgas,

att under vissa förutsättningar magistrat eller kommunalnämnd äger att förbjuda

bedrivande av tillåten försäljning samt att dylikt förbud skall senast inom åtta

dagar underställas prövning av Kungl. Maj:ts befallningshavande, som, därest försäljningstillståndet

ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa förbudet

K. B.

i Jämtlands

län.

Kommers
kollegium.

K. B.

i Jämtlands

län.

Kontroll
styrelsen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

K. B. i Jämt

lands län.

Svenska

brygg ar eförtningen.

Svenska

bryggareför

eningen

Överståt
hållar
ämbetet.

Kommers
kollegium.

78 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 369.

eller ock upphäva detsamma. Däremot hava de sakkunniga icke föreslagit någon

befogenhet för Kungl. Maj:ts befallningshavande att direkt, utan magistrats och

kommunalnämnds föregående ingripande, återkalla meddelat tillstånd. Visserligen

äger Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt 15 § 1 mom. en dylik befogenhet att

återkalla tillsvidare meddelat tillstånd, men bestämmelse om befogenhet alt återkalla

tillstånd, som meddelats jämlikt 13 § och som gäller för bestämd tid, är icke

intagen i den föreslagna författningen. Styrelsen tillåter sig erinra, att i såväl vinoch

ölförsäljningsförordningen en dylik bestämmelse är intagen under 28 § och i

rusdrycksförsäljningsförordningen under 72 §, vilka båda lagrum avse rättigheter

meddelade för bestämd tid. På grund av vad sålunda anförts anser styrelsen, att

som ett nytt, tredje, moment under 27 § i förordningen bör införas ett stadgande

av följande lydelse:

»3. Därest å ställe, där idkande av utskänkning medgivits enligt 13 §,

oordningar visa sig eller osedlighet bedrives och till följd därav rörelsens innehavare

icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma, äge Kungl. Maj:ts

befallningshavande att återkalla utskänkningsrätten.»

Kungl Majis befallningshavande i Jämtlands län: Genom det sätt varpå 27 §

1 mom. blivit avfattat, så att det avser allenast sådan detaljhandel, vartill erhållits

tillstånd, synes hava bortfallit Konungens befallningshavandes rätt enligt 29 § 1

inom. av förordningen angående försäljning av vin och Öl att, ifall av missbruk av

gästgivare eller skjutsentreprenör tillkommande utskänkningsrätt, förbjuda rörelsens

fortsättning eller däri föreskriva inskränkningar. En sådan rätt synes dock även

med avseende på sådan försäljning, som här är i fråga, böra åt Konungens befallningshavande

bibehållas.

Ansvarsbestämmelser in. in.

Svenska bryggareföreningen: De för överträdelse av förordningens föreskrifter

föreslagna straffen synas föreningen onödigt stränga. Straffsatserna hava i förhållande

till vin- och ölförsäljningsförordningen, emot vad man haft anledning vänta,

undergått skärpning.

28 §.

Svenska bryggareföreningen förmenar, att bestämmelserna i 28 § om beslag

måste anses alldeles för stränga och böra fördenskull helt utgå.

34 §.

Överståthållarämbetet: Det kan ifrågasättas om ej förslagets 34 § bör ersättas

av en bestämmelse motsvarande den, som återfinnes i 11 § av gällande förordning

angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka, enligt vilken

utskänkningsrättens förlust kan följa även om innehavaren därav dömes till ansvar

för olovlig försäljning av vin eller öl.

36 §.

Kommerskollegium: Kaféidkareföreningen anmärker beträffande bestämmelsen

om husbondes ansvarighet för förseelse, som begås av hans hustru, husfolk eller i

hans arbete antagen person, att då man med frångående av 1905 års ölförordning

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungi. Maj:ta nåd. proposition Nr 369.

förklarat rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser tillämpliga, man därigenom

omkastat bevisskyldigheten i fråga om husbondens vetskap om förseelsen. En dylik

regel, som tidigare icke tillämpats ens i fråga om brännvin, vore enligt föreningens

mening synnerligen olämplig. Det gällde bär påföljder, som för den därav drabbade

vore högst kännbara. Vad särskilt angår pilsnern konime därtill, att fråga

är om lagstiftning för försäljning av en dryck, som är avsedd att utgöra en allmän

måltidsdryck, och som icke har de skadliga verkningar, som man på sina håll

vill tillägga förtärandet av rusdrycker. Föreningen hemställer, att i enlighet med

de av riksdagen lämnade direktiven man i nu förevarande punkt måtte hålla sig

till ölförsäljningsförordningens bestämmelser.

Kommerskollegium, som finner den framställda anmärkningen äga fullt fog,

får för sin del biträda föreningens hemställan. Så mycket mera skäl synes förefinnas

att fasthålla vid 1905 års förordning, som icke andra än rent formella grunder,

nämligen önskemålet om formell överensstämmelse med rusdrycksförsäljmngsförordningen,

torde hava föranlett de sakkunnigas förslag.

Svenska brygyareföreningm framhåller den skärpning, som den i 86 § föreslagna

omkastningen i bevisbördan till husbondens nackdel innebär.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 3, 7 och 23 §§ i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker.

Kontmllstyrelsen: Innan styrelsen övergår att yttra sig beträffande den föreslagna

förordningen angående försäljning av pilsner, tillåter sig styrelsen upptaga

till behandling en i samband med spörsmålet om dryckens benämning stående fråga,

nämligen anbringandet av beteckningen å kärl, innehållande pilsner. Enligt den av

de sakkunniga föreslagna ändrade lydelsen av 23 § ma pilsner, därest det ej av

köpare avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade ellei

å etikett, kork eller propp betecknade med såväl bryggeriets namn som ordet pilsner.

När kärl, som innehåller pilsner, är försett med etikett, skall på etiketten ordet

»pilsner» vara tydligt framträdande. Av innehållet i den föreslagna 23 § torde

framgå, dels att det enligt de sakkunnigas förslag skulle stå tillverkaren fritt att

antingen stämpla kärlen eller att å dem anbringa en beteckning — t. ex. genom

fastklening å kärlet — dels att tillverkaren skulle äga att välja mellan att anbringa

stämpeln eller beteckningen antingen å etiketten eller å korken eller proppen.

Sakkunnigas förslag i berörda avseende är enligt kontrollstyrelsens mening

icke tillfredsställande. Då anbringandet av den föreskrivna beteckningen har till

syfte att bereda köpare av maltdryck möjlighet att fastställa dryckens karaktäi

och myndigheterna tillfälle att övervaka, att icke drycker av annan beskaffenhet

säljas såsom pilsner, torde anbringandet av beteckningen böra äga rum på sådant

sätt, att största möjliga .säkerhet föreligger, att beteckningen . av tillfälliga anledningar

icke avlägsnas. Under erinran om de i 23 och 31 §§ maltdryckstillverkningsförordningen

intagna föreskrifterna om anbringande av beteckning, å kärl, innehållande

svagdricka, och under hänvisning till vad styrelsen anfört i sitt den 27

mars 1918 avgivna utlåtande angående av Svenska bryggareföreningen ifrågasatt

ändrad bestämmelse rörande ikraftträdande av förordningen den 14 juni 1917 om

Svenska

brygqareföreningen.

Kontroll
styrelsen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

K. B. i Uppsala

län.

Över ståthål/arämbetet.

80 Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 369.

ändring i vissa delar av maltskatteförordningen in. in., tillåter sig styrelsen föreslå,

att föreskrifterna om anbringande av stämpel eller beteckning å kärl, innehållande

pilsner, måtte avfattas i nära överensstämmelse med vad som är föreskrivet

i fråga om anbringande av beteckning å kärl, innehållande svagdricka.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Kungl. Moj:ts befallning skärande i Uppsala län: Därest förslaget vinner avseende,

torde ordet »pilsnerdricka» böra utbytas mot ordet »pilsner» jämväl i § 96

i kungl. förordningen den 14 juni 1917.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka.

er ståthållar ämbetet: Förbudet i 6 § 2 mom. — — — synes likasom det i

22 § 4 mom. av förslaget till förordning angående försäljning av pilsner böra omfatta

även rusgivande ersättningsmedel, och torde anledning vara att även i övrigt

bringa innehållet i de båda momenten till närmare överensstämmelse med varandra.

För överträdelse av det nya, i sista stycket av nyssberörda 6 § 2 mom. meddelade

förbudet upptager förslaget icke någon ansvarspåföljd.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:447 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av pilsner m. m. a1 i texten
  2. BevU 1918:53 Betänkande, i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av pilsner m. in., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten