Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående villkorlig straffdom m. m

1918-04-26 · 62 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 49 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:375, Med förslag till lag angående villkorlig straffdom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

1

Kr 375.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag

angående villkorlig straffdom m. m.; given Stockholms slott

den 26 april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående villkorlig straffdom,

2) lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,

3) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om

straffregister och

4) lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni

1906 angående villkorlig frigivning.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sainl. 335 käft. (Nr 375.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

Förslag

till

Lag

angående villkorlig straffdom.

Med upphävande av lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig

straffdom stadgas som följer:

1 §•

Dömes någon till straffarbete, ej över sex månader, eller fängelse,

ej över ett år, och finnes, med hänsyn särskilt till den dömdes karaktär

och personliga förhållanden i övrigt, skälig anledning antaga, att han

skall utan det sålunda ådömda straffets undergående låta sig rättas, må

domstolen kunna i domen förordna, att med straff, som nu är nämnt, skall

anstå och att på den dömdes uppförande under viss prövotid samt på

omständigheter i övrigt, som i denna lag angivas, skall bero, huruvida

straffet skall gå i verkställighet.

Yad sålunda är stadgat må, där straffet bestämmes till böter, ock

å det straff kunna tillämpas, dock ej i annat fall, än där det är anledning

antaga, att den dömde till följd av fattigdom och bristande förvärvsförmåga

skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff.

Ådömas böter jämte frihetsstraff, som i första stycket sägs, må

anstånd enligt denna lag kunna lämnas med båda straffen eller ock med

frihetsstraffet, men ej med bötesstraffet allena; och äge, där anstånd beviljas,

sammanläggning av böterna med frihetsstraff ej rum.

2 §.

Villkorlig dom, som i 1 § sägs, må ej brukas, där den tilltalade

under de tio år, vilka närmast föregått brottet, blivit dömd till straff
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 376.

arbete eller fängelse eller under samma tid undergått dylikt straff, som

blivit honom tidigare ådömt. Ej heller må villkorlig dom meddelas i

fall, där straffpåföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen ådömes.

Yad i denna lag är stadgat angående meddelande av villkorlig dom

skall ej hava avseende å straff, som ådömes för förbrytelse mot tryckfrihetsförordningen.

Villkorlig dom må ej användas vid brott, för vilket straff är utsatt

i strafflagen för krigsmakten, i annat fall, än då straffet ådömes

efter 8 kap. i sistnämnda lag.

Ådömes jämte frihets- eller bötesstraff, i fråga varom villkorlig

dom enligt denna lag må brukas, disciplinstraff efter strafflagen för krigsmakten,

utgöre den omständighet ej hinder för beviljande av anstånd

med förstnämnda straff. Beviljas anstånd, äge sammanläggning av

straffen ej rum.

3 §.

Prövotiden varar intill dess tre år eller, i fall varom i 1 § andra

stycket förmäles, intill dess ett år förflutit från den dag, då domen i de

delar, som i 20 § sägs, vann laga kraft.

4 §•

Den dömde skall, där ej i den villkorliga domen, enligt vad i andra

stycket sägs, eller sedermera, enligt vad i 10 § omförmäles, annorlunda

bestämmes, under prövotiden stå under övervakning av därtill, på sätt

i 10 § sägs, förordnad person (övervakare), som har att utöva tillsyn

över den dömdes uppförande och att söka befordra vad som kan lända

till hans rättelse.

Kan av särskilda skäl antagas, att den dömde skall utan övervakning

låta sig rättas, skall i domen föreskrivas, att övervakning ej skall

äga rum. Meddelas ej sådan föreskrift, skall i domen intagas erinran

därom, att den dömde jämlikt första stycket skall stå under övervakning.

5 §•

Den dömde skall under prövotiden föra ett ordentligt och ostraffligt

leverne, undvika dåligt sällskap och bemöda sig om utväg till försörjning

på lovligt sätt samt, där han ålagts ersätta genom brottet

uppkommen skada, göra vad i hans förmåga står att fullgöra sin skyldighet

därutinnan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

6 §.

Står den dömde under övervakning, skall han hålla övervakaren

städse underrättad om sin bostad och adress, på kallelse inställa sig hos

hos honom och ej undandraga sig hans besök, ofördröjligen besvara hans

skriftliga meddelanden, uppmärksamt åhöra hans råd och varningar, ej

lämna arbetsanställning, utan att dessförinnan hava inhämtat övervakarens

råd, samt i övrigt söka, i vad på den dömde må bero, underlätta

övervakningens fullgörande.

Var den dömde vid åtalets anhängiggörande under tjugu ett år,

må i domen kunna åläggas honom skyldighet, i visst avseende eller i

allmänhet, att efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som övervakaren

finner erforderlig för hans rättelse.

7 §•

Uppkommer på grund därav, att den dömde och övervakaren vistas

på skilda orter, eller av annan anledning svårighet för den dömde att

inställa sig hos övervakaren eller för denne att göra besök hos den

dömde, må övervakaren kunna anlita lämplig person såsom biträde vid

inhämtande av de upplysningar, som äro för övervakningen behövliga.

Vad 6 § innehåller om skyldighet för den dömde att inställa sig på

kallelse och ej undandraga sig besök samt i övrigt söka underlätta övervakningens

fullgörande skall gälla, även då övervakning utövas i nu

angivet avseende genom övervakarens biträde.

8 §•

Vid övervakningens utövande skall iakttagas, att, såvitt möjligt är,

den dömde icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller störes i sin

lovliga verksamhet samt att kostnader icke ådragas honom utöver vad

som är oundgängligen nödvändigt.

*

9 §•

Övervakning, som i denna lag avses, skall stå under domstols

vårdnad. Har allmän underrätt meddelat villkorlig dom i målet, vare

den vårdnadsdomstol. I annat fall skall domstol, som i målet meddelar

sådan dom, tillika till vardnadsdomstol utse den allmänna underrätt, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375. 5

med hänsyn till den dömdes vistelseort eller andra omständigheter finnes

därtill lämplig.

Finner vårdnadsdomstolen eller, då den ej håller sammanträde,

dess ordförande, att med hänsyn till den dömdes vistelseort eller andra

omständigheter vårdnaden bör överflyttas på annan allmän underrätt,

meddele därom beslut.

10 §.

Vårdnadsdomstolen skall, så snart ske kan, förordna såsom övervakare

därtill lämplig och villig person samt tillställa såväl övervakaren

som den dömde övervakningsbok, vilken, upprättad på sätt Konungen

närmare bestämmer, är avsedd att tjäna till ledning och kontroll i fråga

om övervakningen. Domstolen må kunna entlediga övervakaren och förordna

annan i hans ställe. Vad nu är sagt om vårdnadsdomstolen skall,

då den ej håller sammanträde, gälla dess ordförande.

Kan, då sex månader av prövotiden förflutit, av särskilda skäl antagas,

att den dömde låter sig rättas utan övervakning, skall vårdnadsdomstolen

bestämma, att övervakningen upphör.

Vårdnadsdomstolen må kunna förordna, att bestämmelse om skyldighet,

varom i 6 § andra stycket förmäles, skall förfalla.

11 §•

Begår den, som genom villkorlig dom undfått anstånd med straff,

efter domens meddelande men före prövotidens slut brott, och varder

han därför dömd till straffarbete eller fängelse, skall domstolen, som

ådömer det nya straffet, tillika förklara anståndet med det äldre förverkat.

Dömes han till annat straff än straffarbete eller fängelse, må

anståndet kunna förklaras förverkat.

12 §.

Varder den, som för begånget brott erhållit villkorlig dom, övertygad

att hava före domens meddelande förövat annat brott, då skall,

vid bestämmande jämlikt 4 kaj). 9 § strafflagen av straff för brotten,

ock förordnas, huruvida anstånd enligt denna lag må äga rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

13 §.

Åsidosätter den dömde, utan att därigenom, såsom i 11 § sägs,

göra sig skyldig till brott, något av vad enligt 5 § åligger honom, eller

fullgör han ej honom åliggande, i 6 och 7 §§ omförmälda skyldigheter,

må varning kunna meddelas honom eller ock anståndet kunna förklaras

förverkat.

Beslut härom ankommer, där anståndet är förenat med övervakning,

å vårdnadsdomstolen, men eljest å den rätt, varunder den dömde har sitt

bo och hemvist, eller, om han ingenstädes äger stadigt hemvist, domstolen

i den ort, där han finnes vid tid, då framställning göres enligt 16 §.

Varning må ej meddelas efter prövotidens utgång, ej heller må

anstånd efter ty nu är sagt förklaras förverkat, med mindre framställning

enligt 16 § gjorts under prövotiden.

14 §.

Förverkas ej anståndet, och kommer ej heller av orsak, som i

12 § sägs, ny dom, vare straffet förfallet.

15 §.

Varder den, som står under övervakning, vid domstol tilltalad för

brott, skall övervakaren, så snart detta kommit till hans kännedom, hos

domstolen anmäla, att den tilltalade genom villkorlig dom undfått anstånd

med straff.

16 §.

Framställning ° om åtgärd jämlikt 13 § göres skriftligen hos domstolen

av allmänna åklagaren.

Anser övervakare åtgärd jämlikt 13 § böra vidtagas, ingive till

vederbörande åklagare, jämte erforderlig utredning, begäran att denne

måtte därom göra framställning. Finner åklagaren ej därtill skäl, vare

övervakaren obetaget att själv hos domstolen göra sådan framställning.

17 §.

Beslut om anstånds förverkande jämlikt 13 § må ej fattas, utan

att den dömde lämnats tillfälle att yttra sig över framställningen. Står

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

han under övervakning och har framställningen ej gjorts av övervakaren

eller på dennes begäran, skall övervakarens yttrande inhämtas.

Varning må ej meddelas, utan att den dömde är personligen vid

rätten tillstädes. Finner domstolen varning böra meddelas och är den

dömde ej personligen tillstädes, må domstolen kunna förordna om hans

inställande för mottagande av varningen.

Har framställningen ingivits å tid, då domstolen ej håller sammanträde,

må domstolens ordförande kunna dels lämna den dömde tillfälle

att före domstolens sammanträde ingiva skriftligt yttrande över framställningen

dels ock före sammanträdet inhämta yttrande från övervakaren.

18 §.

Äro flera villkorliga domar meddelade och varar prövotid för beviljat

anstånd ännu, då ny sådan tid börjar löpa, skall jämväl i anledning

av det tidigare anståndet tillämpas vad i följd av det senare anståndet

gäller såväl i fråga om skyldighet för den dömde att stå under

övervakning som beträffande hans lydnadsplikt jämlikt 6 § andra stycket,

vårdnadsdomstol och övervakare. Domstol, som meddelar den senare

villkorliga domen, må dock kunna föreskriva att, om lydnadsplikt jämlikt

6 § andra stycket åvilar den dömde, när den nya prövotiden börjar

löpa, därmed skall fortfara.

Vad i andra punkten av första stycket är sagt skall äga motsvarande

tillämpning, när anstånd beviljas i fall som i 12 § sägs.

19 §.

Vid vårdnadsdomstolen skola föras särskilda, för vårdnadens utövande

nödiga anteckningar.

Det åligger övervakaren att till vårdnadsdomstolen avgiva skriftliga

rapporter rörande de omständigheter, som kunna vara av betydelse för

vårdnaden.

När vårdnadsomstol utses eller vårdnaden överflyttas, skall ofördröjligen

underrättelse om beslutet jämte utdrag av protokollen i målet

samt övriga till ärendet hörande handlingar i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift insändas till den domstol, beslutet avser. Överflyttas vårdnaden,

skall beslutet därom givas den dömde och övervakaren tillkänna.

Meddelar domstol eljest beslut, som innebär ändring i vad som är

bestämt i fråga om vårdnadsdomstol eller övervakning och vad därmed

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

har sammanhang, skall domstolen, i den mån så finnes erforderligt,

därom ofördröjligen underrätta såväl vårdnadsdomstolen som övervakaren.

20 §.

Prövotiden börjar, då parterna, på sätt i nästföljande paragraf sägs,

förklarat sig nöjda med domen, i vad den avser straff, anstånd, övervakning

och skyldighet, som i 6 § andra stycket sägs, eller domen eljest

i dessa delar vinner laga kraft. För slutdag skall den dag anses, som

genom sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas.

Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag

ansedd för slutdag.

21 §.

Vill före besvärstidens utgång part förklara sig nöjd med villkorlig

dom antingen i dess helhet, så vitt den dömde rörer, eller i vad domen

avser straff, anstånd, övervakning och skyldighet, som i 6 § andra stycket

sägs, må, där underrätt meddelat domen, förklaringen avgivas inför

denna. Sådan förklaring må ock avgivas inför annan domstol, om denna

är den dömdes vårdnadsdomstol, eller inför Konungens befallningshavande

eller magistrat, så ock, i vittnens närvaro, inför ordförande i vårdnadsdomstolen

eller ordförande i magistrat, inför polismästare eller inför tillsyningsman

eller föreståndare vid häkte eller fängelse.

Förklaring, vilken avgives inför annan än underrätt, som meddelat

domen, skall icke gälla, utan att vid tiden för förklaringens avgivande

domen eller bevis av domstolen eller domaren om målets utgång, såvitt

den dömde rörer, finnes att tillgå för den, som mottager förklaringen.

22

Förklaring, som avgivits i överensstämmelse med vad i 21 § är

stadgat, må icke återtagas. Har part, innan förklaringen avgives, besvärat

sig över domen, skola besvären anses vara återkallade genom förklaringen

såvitt angår fråga, som förklaringen avser.

Den som mottagit förklaringen, skall ofördröjligen avsända underrättelse

därom till den domstol, som ägt upptaga besvär över domen.

Skall den dömde stå under övervakning och har förklaringen ej

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

9

avgivits inför underrätt, som meddelat den villkorliga domen, eller, där

annan rätt är vårdnadsdomstol, inför denna eller inför vårdnadsdomstolens

ordförande, skall den, som mottagit förklaringen, ofördröjligen avsända

underrättelse därom till domstol, som meddelat den villkorliga

domen; och har denna domstol därefter att, om annan rätt är vårdnadsdomstol,

skyndsamt underrätta denna.

23 §.

Ordföranden i vårdnadsdomstolen, skall, där så erfordras, snarast

möjligt inhämta underrättelse, huruvida den villkorliga domen vunnit

laga kraft. Domstol, där talan fullföljts mot villkorlig dom, skall ofördröjligen

till vårdnadsdomstolen översända sin i målet meddelade dom.

Vad sålunda kommit till ordförandens kännedom skall denne, i den

mån så finnes erforderligt, meddela övervakaren.

24 §.

Om fullföljd av talan mot beslut, varigenom anstånd med straff

jämlikt 13 § förklarats förverkat, samt om verkställighet före besvärstidens

utgång av straff, som avses i sådant beslut, gäller vad stadgat är

om överklagande av allmän domstols slutliga utslag i brottmål samt, i

tillämpliga delar, vad om verkställighet av straff, ådömt genom icke laga

kraft ägande utslag, är föreskrivet.

Varning må icke överklagas, ej heller beslut, som fattats jämlikt

9 eller 10 §.

25 §.

Har polismyndighet eller åklagare häktat någon för brott, och ingår

i den straffsats, som finnes för sådant brott bestämd, straffarbete i

sex månader eller kortare tid eller fängelse i ett år eller kortare

tid, skall, därest den häktade erkänt gärningen, och fall ej föreligger,

som omförmäles i 2 §, polismyndigheten eller åklagaren ofördröjligen

ingiva anmälan om häktningen till ordföranden i vederbörlig domstol;

och har ordföranden att skyndsamt för vinnande av utredning, huruvida

erforderliga förutsättningar för villkorlig dom finnas, förordna om särskild

förundersökning, där ej anledning är antaga, att sådan utredning

kommer att därförutan vara för domstolen tillgänglig.

Prövas eljest, då talan om ansvar väckts, särskild förundersökning

behövlig för erhållande av utredning i avseende, som nu är sagt, må

Bihang till Riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 335 höft. (AV 375.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 375.

sådan förundersökning kunna beslutas av ordföranden före målets handläggning

vid domstol och därefter av domstolen.

Vid beslut om särskild förundersökning skall lämplig och villig

person (förundersökare) förordnas att utföra densamma.

26 §.

Det åligger förundersökaren att utan dröjsmål till domstolens ordförande

ingiva skriftlig berättelse över förundersökningen, att i de delar

ordföranden kan anse nödigt fullständiga densamma samt att på kallelse

av domstolen eller dess ordförande inställa sig vid domstolen för att i

fall av behov gå denna tillhanda med upplysningar och den ytterligare

undersökning, som kan anses erforderlig.

27 §.

Förundersökaren åtnjute efter domstolens prövning av allmänna

meclel skäligt arvode för utfört arbete samt ersättning för nödvändiga

utgifter. Beslut härom gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit

laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, där det begäres, utan

avgift tillhandahållas förundersökaren.

28 §.

Finner domstolen det vara till avsevärt men för den tilltalade eller

annan, att kännedom om personliga förhållanden, som inför domstolen

framkomma genom förundersökningen och därmed sammanhängande utredning,

i följd av rättegångens offentlighet vinner spridning, må domstolen

kunna bestämma, att under handläggningen av sådan fråga åhörarna

skola avträda.

29 §.

De närmare föreskrifter, som för tillämpning av denna lag erfordras

angående övervakning och särskild förundersökning samt vad därmed

har gemenskap, meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919; dock skall jämväl

efter nämnda dag lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig straffdom

tillämpas i fall, där målet blivit av första domstol avdömt före den 1

januari 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

11

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 KAP.

10 §.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande

av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i

målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu ar sagd,

eller om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller^ utlåtit sig an

sående ersättning åt förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig

straffdom eller åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning

i målet, eller åt någon, som av rätten eller Konungens befallningshavande

förordnats att i rättegången biträda häktad eller som av ratten foror - nats att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk; eller skilt fullmäktig

från fullmäktigskapet: mot det beslut skall, i händelse av missnöje,

särskild talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med

beslutet av rätten meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som

av underrätt meddelats under rättegången, kvarstad eller skingnngslorbud

eller därmed jämförlig åtgärd beviljats eller yrkande om havande

av sådan åtgärd ogillats.

25 KAP.

5 §■

Vill part klaga över beslut, varigenom underrätt dömt till värjemålsed,

skall i fråga om sättet för talans fullföljd lända till efterrättelse

vad i sådant hänseende gäller om rättens slutliga utslag i malet. Mai

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

underrätt eljest under rättegång meddelat beslut, som enligt lag må särskilt

överklagas, skall talan mot beslutet föras genom besvär. La°- samma

vare, dar i fråga, som rörer förundersökare jämlikt lagen angående vill

kong straffdom eller fullmäktig eller vittne eller SnZTBSÄs^tt

meddela upplysning i malet, eller rättegångsbiträde åt häktad eller tolk

imde7räH 1 oSlutllgt. "tslag meddelat beslut av beskaffenhet att, där det

under rattegangen givits, särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest

kunS v!fga mSlag b6Slut’ S°m’ där det uader rättegången givits

med fullfölhl1 «7e^agaS’ ®ka11 ,tal1an mot det beslut föras i sammanhang

missnöjd fullfö^ f ^ .\huvudsaken; viU e-1 den, som är med beslutet

under räkegingen middelat ’ ^ ^ SOm ^ beSl"tet MW‘

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majzts nåd. proposition nr 375.

13

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om

straffregister skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

1 mom. För envar, om vilken blivit så dömt, som i 1 § sägs,

skall från domstolen eller myndigheten till registret lämnas särskild uppgift,

innefattande upplysning om hans namn och vad i övrigt må erfordras

till hans betecknande, om förbrytelsen eller, då tvångsarbete ådömts,

anledningen därtill samt om domen.

2 mom. Beträffande den, som för brott erhållit villkorlig dom,

skall, där han sedermera av domstol förklarats skola undergå straff för

detta brott, därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är.

3 mom. Har den, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående

villkorlig frigivning, därefter blivit före utgången av den för honom

bestämda prövotid för brott häktad, skall uppgift därom lämnas till registret

från den domstol, där åtalet efter häktningen först förevarit. Om

åtalets utgång skall ock i varje fall från domstol, som i målet dömt,

uppgift till registret lämnas.

* 4 mom. Om beslut, varigenom villkorligt medgiven frihet blivit

återkallad, skall från Konungens befallningshavande lämnas uppgift till

registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

Förslag

till

Lag- ''

om ändrad lydelse ay 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig

frigivning.

Härigenom förordnas, att 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906

angående villkorlig frigivning skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

Har den, som undergår straffarbete på viss tid eller fängelse, utstått

två tredjedelar av straffet, och ntgör den tid, under vilken straffet är

verkställt eller, på grund av domstols förordnande, som i 4 kap. 12 §

strafflagen sägs, skall anses verkställt, minst ett år, må, där omständigheterna

göra sannolikt, att den dömde på fri fot skall förhålla sig väl,

villkorlig frigivning med hans begivande kunna äga rum, på sätt i denna

lag sägs.

6 §•

Om villkorlig frigivning förordnar Konungen.

Framställning om sådan frigivning göres hos fångvårdsstyrelsen,

som med eget yttrande överlämnar framställningen till Konungen.

Underrättelse om bifallen framställning skall av fångvårdsstyrelsen

översändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket den

frigivne skall uppehålla sig, och bör därvid, om så kan ske, bifogas förslag

å tillsyningsman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

15

7 §•

För den, som villkorligt frigives, utfärdar fångvårdsstyrelsen, efter

mottagen underrättelse om förordnande, som i 8 § sägs, frihetspass, däri,

såvitt icke i beslutet om frigivning är annorlunda stadgat, honom förelägges-

att begiva sig till den ort, inom vilken han skall äga att under

prövotiden vistas, och efter framkomsten till påteckning uppvisa passet

hos den, som skall över den frigivne utöva tillsyn, allt i enlighet med de

närmare föreskrifter, som i passet meddelas; att hos tillsyningsmannen

göra anmälan om hostad samt ombyte därav; att vid påfordran inställa

sig hos tillsyningsmannen samt angående sin sysselsättning och övriga

förhållanden lämna de upplysningar, som av denne äskas; samt att ej

utan särskilt skriftligt medgivande uppehålla sig utom den anvisade

vistelseorten.

I passet skall jämväl införas fullständig underrättelse om vad den

frigivne i övrigt, likmätigt 2 § eller till följd av särskild bestämmelse i

frigivningsbeslutet, skall hava att under prövotiden iakttaga, så ock om

påföljden, därest han åsidosätter vad honom enligt passet åligger.

Den, som frigivits, vare pliktig att vid anfordran uppvisa passet

för polismyndighet.

8 §.

Tillsyningsman, som i 7 § sägs, förordnas för varje fall av Konungens

befallningshavande. Finnes ej annan person vara därtill lämplig

och villig, vare på landet landsfiskal samt i stad polismästare och

stadsfiskal pliktiga att mottaga sådant förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ti nåd. proposition nr 375.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde det av

särskilda sakkunniga den 25 juli 1917 avgivna betänkande med förslag

^f^0acfa?n(^e vilkorlig straffdom och lag om ändrad lydelse av 1, 6

7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning m m''

samt anförde: o o ö . .

, »Riksdägen har åren 1908, 1909 och 1912 i särskilda skrivelser

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida

och i vad mån en övervakning över villkorligt dömda lämpligen

kunde anordnas, huruvida och på vilka villkor villkorlig dom kunde

komma till användning jämväl beträffande personer, som för fylleri och

darmed sammanhängande förseelser dömdes till böter, utan avseende å den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 375.

17

omständigheten, om vid domens avkunnande kunde antagas, att den tilltalade

skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff, samt huruvida och

i vad mån institutet villkorlig dom kunde vinna tillämpning jämväl på

personer, som dömdes till längre tids frihetsstraff än straffarbete i tre

månader eller fängelse i sex månader, ävensom för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Därjämte har riksdagens justitieombudsman i underdånig skrivelse

den 5 juli 1912 ansett sig böra fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på en fråga, som stode i nära beröring med den av riksdagen ifrågasatta

utvidgningen av den villkorliga domens tillämplighet och enligt

justitieombudsmannens tanke borde samtidigt lösas, nämligen åstadkommandet

av undersökning i det särskilda fallet av den brottsliges förhållanden

i och för bedömande av villkorlig doms lämplighet. Justitieombudsmannen

hemställde, att det måtte, i den mån sådant läte sig i lagstiftningsväg

göra, varda sörjt för uppfyllande av lagens fordran i detta

avseende.

Jämväl i fråga om den villkorliga frigivningen hava från riksdagens

sida ifrågasatts vissa ändringar i gällande bestämmelser. Redan i skrivelse

den 25 april 1908 till Eders Kungl. Maj:t uttalade nämligen riksdagen såsom

sin mening, att den närmare tillsynen över villkorligt frigivna icke i regel

borde utövas av polismän utan av andra för uppgiften särskilt lämpade

personer samt ifrågasatte lagändring i denna riktning. Att alldeles utesluta

polismän från att taga befattning med övervakning av villkorligt

frigivna vore dock enligt riksdagens uppfattning icke lämpligt, utan syntes

den frigivne, då han ankommit till den ort, inom vilken han ägde

att under prövotiden vistas, böra anmäla sig hos vederbörande polistjänstemän,

som då i flertalet fall skulle hava att, med bibehållande av

en viss rätt till kontroll, hänvisa honom till den person, som hade att

utöva tillsyn över den frigivne.

Riksdagens justitieombudsman har slutligen i förutnämnda skrivelse

den 5 juli 1912 uttalat sig för en utsträckning av den villkorliga frigivningens

tillämplighet jämväl till brottslingar, vilkas straff verkställts under

något kortare tid än två år.

T anledning av, bland annat, dessa framställningar förordnade Eders

Kungl. Maj:t överdirektören V. Almquist, revisionssekreteraren Algot

Bagge och advokaten friherre Georg Stjernstedt att såsom sakkunniga

biträda i justitiedepartementet med verkställande av utredning och avgivande

av förslag till, bland annat, utsträckt tillämpning av villkorlig

dom och villkorlig frigivning ävensom nya eller ändrade bestämmélser

i övrigt beträffande dessa rättsinstitut. Sedermera kallades därjämte

Bihang till riksdagens protokoll V.tIH. 1 samt. 335 käft. (AV 375.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kanyl. Maj:ti nåd. proposition nr 375.

registrator!! vid Stockholms rådhusrätt Harald Salomon att såsom sakkunnig

biträda i departementet vid behandlingen av frågan om villkorlig

dom i de delar Almquist, Bagge och Stjernstedt funne erforderligt.

De sakkunniga hava i sitt den 25 juli 1917 avgivna betänkande

framlagt dels förslag till ny lag angående villkorlig straffdom jämte därav

föranledd lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen om straffregister, dels

ock förslag till ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen angående villkorlig

frigivning.

Eders Kungl. Maj:t har genom beslut den 7 augusti 1917 anbefallt,

att underdåniga utlåtanden över de sakkunnigas förslag skulle avgivas av

strafflagskommissionen, hovrätterna, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

samt magistraterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, varjämte

föreningen Skyddsvärnet lämnats tillfälle att yttra sig över förslagen.

De från hovrätterna, Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande, nyssnämnda

magistrater och föreningen Skyddsvärnet inkomna yttrandena

hava överlämnats till strafflagskommissionen, och har denna därefter inkommit

med underdånigt utlåtande i ärendet.

De sak kun- Med de sakkunnigas förslag till lag angående villkorlig straffdom

till°lag åsyftas icke någon förändring av de grundvalar, varpå detta institut hos

a”llko''ie oss uPPky§‘gts. Den kommitté, som utarbetade förslaget till gällande lag

straffdom, angående villkorlig straffdom, angav syftet med den villkorliga domen

vara att göra tillämpning av det korta frihetsstraffet umbärlig i sådana

lindrigare fall, där goda skäl funnes för förskoning från fängelset och där

rättelse på annat sätt syntes stå att vinna. Dessa synpunkter hava de

sakkunniga ansett böra i stort sett alltjämt förbli grundläggande för den

villkorliga domen. De ändringar och tillägg, som de sakkunnigas förslag

innehåller, äro också att beteckna mera såsom en utbyggnad än en

förändring av det nuvarande institutet.

övervak- De sakkunniga hava föreslagit införande av övervakning över dem,

mng'' som dömas villkorligt, med den inskränkning, att övervakning ej skall

anordnas, om av särskilda skäl kan antagas, att den dömde skall låta

sig rättas därförutan. I samband härmed har såsom anledning till anståndets

förverkande upptagits ej blott förövande av brott utan även

underlåtenhet i övrigt att föra ett ordentligt liv, att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som givits till övervakningens befrämjande, och

att göra vad i den dömdes förmåga står att fullgöra ålagd ersättningsskyldighet.

De sakkunniga framhålla i sitt betänkande, att övervakningsinstitutet

vore en'' form för behandling av brottsliga element, vilken i hög grad

skilde sig från polisuppsikten. Övervakningen stode på gränsen mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

KungI. Maj:t>> nåd. proposition nr 375.

åtgärder, som avsåge brottslighetens direkta bekämpande med straff, samt

den samhällsuppbyggande vård om ungdom och andra hjälpbehovande,

som utövades i form av barnavård, skolväsen, fattigvård, alkoholistvård

m. in. Övervakning och villkorlig dom kompletterade varandra: övervakningen

genom att den villkorligt dömde ej lämnades vind för vag,

utan känning av att verkligen något allvarligt, som krävde ändring i

hans hittillsvarande uppträdande, inträffat; den villkorliga domen genom

att giva nödig bakgrund och eftertryck åt övervakarens uppfostrande och

stödjande verksamhet.

Den tillsyn, som ur samhällsskyddets synpunkt funnes anordnad i

vårt land, vore av två olika typer, dels ren polisuppsikt eller liknande

åtgärd — så vore fallet med uppsikten över bettlande och lösdrivare —- dels övervakning i den mening ordet här tagits, en form som valts, da

det gällde villkorligt frigivna samt från tvångsuppfostringsanstalt eller

alkoholistanstalt utskrivna. Att polisuppsikten över bettlande och lösdrivare

icke medfört avsevärda resultat, ansåge de sakkunniga obestridligt.

Övervakningen över villkorligt frigivna hade däremot slagit väl ut,

och detsamma syntes gälla jämväl övervakning av dem, som villkorligt

utskrivits från tvångsuppfostringsanstalt. Beträffande övervakning över

utskrivna alkoholister förelåge ej ännu resultat, på vilket något säkert,

omdöme kunde grundas.

Att även i fråga om villkorligt dömda en anordning, som ansigte

sig till huvudtankarna i det system, som redan funnes i vårt land infört

för villkorligt frigivna in. fl., skulle bliva av stort gagn, syntes de

sakkunniga i hög grad sannolikt. Den frivilliga verksamhet för övervakning

av villkorligt dömda, som på en del platser i vårt land utövats, hade visserligen

på det hela taget visat goda resultat, men det hade för denna verksamhets

målsmän stått klart, att betydligt mera skulle kunna uträttas, om

övervakningsverksamheten gåves stadga och organisation genom lagstiftningen

och bleve införd såsom ett led i statens åtgärder för brottslighetens

bekämpande. Förvisso berodde framgången av övervakningen främst på

de personliga egenskaperna hos dem, vilka utövade övervakningen, men

möjligheten att göra dessa egenskaper gällande ökades säkerligen därigenom,

att övervakarna erkändes såsom utövare av en allmän befattning.

Deras ställning såväl till offentliga institutioner som icke minst till de

övervakade själva stärktes i en grad, som gjorde, att nyttan av en dylik

legalisering väsentligen överstege den olägenhet, som kunde ligga däri,

att en frivillig verksamhet blindes genom lagstadgan den.

De sakkunniga hava föreslagit, att övervakningen skall sta under

vederbörlig domstols vårdnad. Detta medför skyldighet för domstolen

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 375.

Utvidgning

av den villkorliga

domens

tilllämplighet.

eller, då domstolen ej har sammanträde, dess ordförande att bland annat

tillse, att öveivakaie finnes, pröva anmärkningar mot övervakaren och

där så kräves, förordna annan i hans ställe.

Att i de större städerna, där antalet övervakade koinme att bliva

särskilt stort och där möjligen varje övervakare koinme att anförtros

övervakning över ett flertal villkorligt dömda, övervakningsverksamheten

krävde understöd av allmänna medel, syntes de sakkunniga otvivelaktigt.

Detta understöd syntes lämpligen kunna utgå i form av bidrag till där

verksamma enskilda föreningar, vilka kunde förväntas lämna domstolarna

biträde vid anskaffande av lämpliga öveivakare. Därest en dylik

förening visade sig förtjänt av förtroende, syntes nämligen all anledning

föreligga att begagna sig av det organiserade intresse för saken, som där

funnes. Vore föreningen i stånd att anskaffa övervakare, som domstolen

kunde godkänna, torde det få anförtros åt föreningen att avgöra, om för

sådant ändamål avlöning i större eller mindre utsträckning vore nödvändig.

Bidrag av ifrågavarande beskaffenhet torde i dess helhet böra

utgå av statsmedel. Huruvida det kunde vara erforderligt att även i

fall, där varje övervakare hade endast en eller ett fätal övervakade

omhand, lämna ersättning för övervakarens arbete, torde kunna avgöras

först efter därom vunnen erfarenhet.

\ ad betiäffai den av riksdagen ifrågasätta utvidgningen av den

villkorliga domens tillämplighetsområde, hava de sakkunniga föreslagit

en höjning av det straffmaximum, där villkorlig dom är tillämplig, från

tre till sex månaders straffarbete samt från sex månaders till ett års fängelse.

De sakkunniga förmenade, att även vid ädömande av dessa högre

straff omständigheter kunde föreligga, då betänkligheterna att låta en

akut brottsling göra bekantskap med fängelset vore så stora, att möjlighet

borde öppnas för domstolen att medgiva anstånd med straffverkställigheten,

även där det från andra synpunkter kunde ligga i rättsordningens

intresse, att straffet utkrävdes. Att de sakkunniga, trots det försvagande

av lagens straffhot, som därav kunde följa, kunnat föreslå denna

utvidgning, sammanhängde därmed, att de sakkunniga ansett den föreslagna

övervakningen komma att verka i riktning mot en bättre kännedom

om verkningarna av de villkorliga domarna samt eu starkare känsla

ej blott hos den dömde själv utan jämväl hos allmänheten av den allvarliga

beskaffenheten även av en villkorlig dom.

Däremot hava de sakkunniga avstyrkt, att villkorlig dom finge användas

vid böter för fylleri och därmed sammanhängande förseelser utan

avseende å den omständigheten, huruvida vid domens avkunnande kunde

antagas, att den tilltalade skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kuiiifl. 1Uaj:ls nåd. proposition nr hl5.

21

Riksdagen anförde i sin den 16 mars 1909 dagteeknade skrivelse, att

riksdagen förnämligast på grund av den ringa effektiviteten av ett bötesstraff

eller ett sådant kortvarigt fängelsestraff, vartill böter förvandlats,

å särskilt de personer, som beginge fylleriförseelser, ansåge önskvärt, att

möjlighet bereddes att i större utsträckning, än för närvarande kunde

ske, inverka på den felande genom den återhållande varning, som en

villkorlig dom kunde för honom innebära. Riksdagen förklarade vidare,

att med skäl kunde ifrågasättas, om ej med eu sådan utsträckning av

den villkorliga domens användbarhet lämpligen borde följa enahanda

möjlighet för dess tillämpning även i fråga om bötesstraff för andra förseelser.

De sakkunniga ansåge däremot, att ett hot om visst bötesbelopps

utkrävande knappast kunde innebära en avsevärt kraftigare

maning till framtida välförhållande än samma böters uttagande hos den

felande jämte vetskapen att, om han ånyo förbröte sig, han drabbades

av nytt straff. Att åter söka genom att förena övervakning med den

villkorliga domen förstärka den i och för sig ringa uppfostrande verkan,

som kunde följa av eu villkorlig dom å böter, vilka förutsattes kunna

betalas, syntes från åtskilliga synpunkter olämpligt. Om det straff, i

vars ställe villkorlig dom och övervakning inträdde, vore alltför ringa,

kunde detta missförhållande, frånsett dess i principiellt avseende betänkliga

sidor, helt visst- äventyra institutets framgång. Även om övervakaren

borde framstå såsom den dömdes hjälpare, måste dock i övervakningen

ingå jämväl ett kontrollerande moment, som för många villkorligt

dömda kunde kännas besvärande. Utan att ett straff av ej alldeles oväsentlig

beskaffenhet svävade över hans huvud, kunde den övervakade

lätt frestas att genom brytande av föreskrifterna göra slut på en övervakning,

som kändes tryckande. Ingen för honom verkligt kännbar påföljd

inträdde ju på grund av ett sådant åtgörande. För övrigt torde

en föreskrift om övervakning vid villkorliga domar å böter, som kunde

betalas, visa sig olämplig redan på grund av svårigheten att skapa en

övervakarekår, tillräckligt stor för det ifrågavarande ändamålet. Redan

antalet bötesdömda, som årligen underginge förvandlingsstraff, vore högst

betydande (1913: 15,271; 1914: 12,927; 1915: 11,456; 1916:8,426). Att

försöka en utsträckning av tillämplighetsområdet även till den oerhörda

massan av andra bötesdömda vore säkerligen oklokt. Den av riksdagen

föreslagna begränsningen till »fylleri och därmed sammanhängande förseelser»

vore givetvis ej tillfyllest, då enligt den officiella statistiken angående

rättsväsendet för år 1912 antalet av dem, som nämnda år dömts

för fylleri, uppginge till 56,622. Hela antalet det året bötesdömda uppginge

till 96,938.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Ktw(/l. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

Särskild

förunder
sökning.

En villkorlig bötesdom utan övervakning torde åter redan på grund

av det försvagande av lagens straffhot, som onekligen läge i detta institut,

leda till ett resultat rakt motsatt det av riksdagen eftersträvade.

Detta försvagande av straffhotet bleve i fråga om villkorliga bötesdomar

så mycket betänkligare, som erforderlig kontroll över meddelade villkorliga

bötesdomar torde visa sig alltför svår att genomföra.

I överensstämmelse med justitieombudsmannens framställning hava

de sakkunniga vidare föreslagit särskild förundersökning för utrönande av,

huruvida förutsättningarna för villkorlig dom i det särskilda fallet föreligga.

De sakkunniga förmenade, att genom en dylik förundersökning skulle i

många fall förebyggas, att domstolen, utan att djupare intränga i det

särskilda fallet, läte sig ledas av enstaka på ytan varande omständigheter

av ömmande art och på grund av dem oriktigt antoge ett sådant

undantagsfall föreligga, som vore förutsättning för villkorlig dom. Då åklagaren,

åtminstone sådana förhållandena för närvarande vore, ej alltid

kunde antagas ägna erforderligt intresse åt uppgiften och då densamma

ej kunde åläggas den tilltalades advokat samt domstolen helst borde anlitas

endast för komplettering och bearbetning av det redan föreliggande

materialet, så ansåge de sakkunniga nödvändigt att söka åt domstolen

finna en medhjälpare vid utredningen.

De sakkunniga hava föreslagit, att särskild förundersökning alltid

skall anordnas i fråga om häktad, som erkänt den gärning, vilken lägges

honom till last, försåvitt icke formella hinder för villkorlig doms meddelande

möta. I övriga fall, då sådana hinder icke föreligga, skall frågan

om särskild förundersökning få ankomma på ordförandens eller eventuellt

domstolens prövning. När beslut fattas om förundersökning, skall samtidigt

lämplig och villig person förordnas att utföra densamma. De sakkunniga

erinrade, att förundersökaren borde äga förmåga att med planmässighet

och snabbhet införskaffa och kritiskt sovra undersökningsmaterialet

samt att med tankereda, koncentration och stor noggrannhet i skrift

återgiva erhållna uppgifter. Det bleve därför en krävande uppgift för

domstolarna att anskaffa väl kvalificerade förundersökare. De sakkunniga

ansåge dock, att i den jämförelsevis inskränkta omfattning, i vilken förundersökning

enligt de sakkunnigas förslag ovillkorligen föreskreves, därtill

lämpliga och villiga personer alltid stode att få. Skulle i de fall,

där förundersöknings anordnande ej vore uttryckligen föreskrivet, sådan

förundersökare ej stå att erhålla, måste domstolen söka på annat sätt

skaffa sig erforderlig utredning t. ex. genom att höra lärare, arbetsgivare

m. fl. Varje förundersökare borde äga rätt att få skälig ersättning av

allmänna medel, efter tv rätten bestämmer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanyl. Maj:t.i nåd. proposition nr 315.

De sakkunniga förklarade, att de i allmänhet sökt undvika ändringar

i den gällande lagens text utöver vad som nödvändiggjorts av den övrigt föreföreslagna

övervakningen och vad därmed sammanhängde, av höjningen

av maximum för frihetsstraff, där villkorlig dom vore tillämplig, samt liv i ingen angåförundersökningen.

I fråga om 1 § i den nu gällande lagen hade de

sakkunniga dock ansett sig böra föreslå en ganska genomgripande förändring

jämväl i andra hänseenden.

Den i gällande lag förekommande uppräkningen av omständigheter,

som domstolen bör taga i betraktande vid avgörandet av frågan,

huruvida antagas kan, att den tilltalade skall utan straffets undergaenue

låta sig rättas, har ersatts av ett kortare stadgande av inneböid, att

hänsyn därvid skall tagas särskilt till den dömdes karaktär och person

liga förhållanden i övrigt. De sakkunniga hava nämligen, med stöd

av den erfarenhet, som förelegat rörande dessa bestämmelsers tillämpning,

funnit sig böra förorda mindre utförliga föreskrifter rörande de

omständigheter, som skola beaktas vid frågan om den dömdes rättelse.

Den andra i gällande lag upptagna synpunkten, som skall vid fragan

om villkorlig dom i synnerhet beaktas, är, huruvida straffets utkrävande

skulle medföra påföljder av särskilt menlig beskaffenhet. De

sakkunniga förmenade, att ett uttryckligt påpekande i lagen, att denna

synpunkt skall beaktas, vore betänkligt. De fall, som på grund av ett

dylikt påpekande främst beaktades, vore säkerligen fall av ekonomiskt

och därmed jämförligt men. Fara förelåge, att domstolarna på grund

av vissa ekonomiska olägenheter, som måste följa av fängelsevistelsen,

såsom förlust av någon utlovad god plats eller andra dylika, i många fall

säkerligen lätt påvisbara ömmande omständigheter, föranleddes att meddela

villkorlig dom, utöver vad lämpligt vore. Andra sådana fall, där fara för

påföljder av särskilt menlig beskaffenhet kunde anses jämförelsevis lätt konstaterad

och därför framför andra omständigheter kunde komma att beaktas,

förelåge t. ex. då den dömde i samhället intoge en mera bemärkt stallning,

som skulle svårt skadas av eu fängelsevistelse. Även om det, med utgångspunkt

från grundvalen för ifrågavarande institut, icke kunde anses oberättigat

att taga hänsyn till en dylik omständighet, kunde det dock från andra

synpunkter sett ifrågasättas, huruvida det vore lyckligt, om ett sadant

hänsynstagande, som ju skulle medföra eu olika behandling beroende pa

den samhällsklass personen tillhörde, kornrne att spela någon avsevärd roll.

Det syntes därför de sakkunniga bäst att ej i lagen särskilt framhålla

faran för menliga påföljder såsom grund för villkorlig dom, utan

att hänsyn därtill finge utan särskilt lagstadgande ingå i det allsidiga

beaktande av skälen för och emot villkorlig dom, som lagen forutsatte.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departe
ments
chefen.

Kung!. Majds nåd. proposition nr 375.

Förutom de ändringar, för vilka nu redogjorts, innebär de sakkunnigas

förslag till lag angående villkorlig straffdom jämväl den olikheten

mot gällande lag, att villkorlig dom är tillämplig även vid brott

mot 25 kap. strafflagen.

I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med gällande lag.

Alltmera tränger den tanken igenom, att en kriminalpolitik, som

nöjei sig med act allenast hota med straff eller straffa, icke bygger en

till1 äckligt stark damm för framtiden mot de brottsliga böjelser, som tagit

sig uttryck i den straffbara handlingen. Hos oss har den tanken kommit

tillsynes bl. a. i bestämmelserna angående särskild tillsyn över villkorligt

frigivna. Man har ej ansett det vara väl beställt, om den frigivne,

efter lång tids inspärrning utsänd ur fängelset direkt till oinskränkt

frihet, mötes av svårigheter sådana, att endast den bäst utrustade skulle

vara i stånd att utan hjälp övervinna dem. Man har ansett, att den i

friheten utträdande för att under dessa förhållanden bestå provet behöver

pålitliga råd och hjälpande händer. Och man har funnit behövligt

ej blott att bereda den frigivne möjlighet att föra ett ordentligt liv utan

även att giva honom de impulser i en sådan riktning, som ligga i vetskapen,

att hans leverne övervakas och att bristande åt ålagda skyldigheter

kan föranleda återinträde i fängelset.

En dylik form för statens ingripande mot brottsligheten är ej mindre

på sin plats i fråga om dem, som skolat intagas i fängelse, men som

genom villkorlig dom erhållit det medgivandet, att det skall bero på deras

uppförande under viss prövotid, om straffet skall gå i verkställighet

eller ej. Visserligen är kanske behovet av hjälp ej alltid så trängande

som för den, vilken efter en längre strafftid utsläppes ur fängelset. Men

å andra sidan är faran för ett återvändande i de gamla hjulspåren mera

näraliggande än i fråga om den villkorligt frigivne, liksom ock vid villkorlig

dom utan övervakning den åsikten lätt vinner spridning, att lagen

kan överträdas åtminstone en gång utan någon som helst påföljd. Jag

anser därför de synpunkter riktiga, som ligga till grund för de sakkunnigas

förslag rörande övervakning av villkorligt dömda.

Den risken kan ju alltid föreligga, att i enskilda fall ett ingripande

genom övervakare i de villkorligt dömdas liv icke kommer att ske

med den varsamhet, som erfordras för ett lyckligt resultat. I Sverige

torde dock under den snart tioåriga frivilliga övervakningsverksamhet,

som utövats i fråga om villkorligt dömda, denna risk knappast vant

skönjbar och det är att hoppas att under medverkan av de krafter, som

i Sverige brutit mark för denna verksamhet, liknande goda traditioner

skola fortfara.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Rungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

En utvidgning av den villkorliga domens tillämplighetsområde i

den riktning de sakkunniga föreslagit anser jag vara att förorda, liksom

jag finner, att övertygande skäl framförts mot den av riksdagen jämväl

ifrågasatta möjligheten att tillämpa villkorlig dom vid böter utan avseende

å den omständigheten, huruvida vid domens avkunnande kunde antagas,

att den tilltalade skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff.

Jämväl de förslag i övrigt, som de sakkunniga framlagt i fråga

om särskild förundersökning samt omarbetning av bestämmelserna rörande

de omständigheter, som böra tagas i betraktande vid frågan, huruvida villkorlig

dom skall meddelas, ävensom rörande villkorlig doms tillämplighet

å brott mot 25 kap. strafflagen, anser jag fotade på riktiga grunder.

I anledning av anmärkningar, som framställts särskilt i straff- Anmärknin

lagskommissionens utlåtande, har jag emellertid funnit vissa detaljänd- na utlåtan

ringar böra vidtagas i de sakkunnigas förslag. den

Den kanske mest betydande av dessa ändringar avser att bereda

ordföranden i underrätt, som har att pröva fråga om anstånds förverkande

utan sammanhang med ådömande av straff för brott, möjlighet att före

domstolssammanträdet vidtaga förberedande åtgärder för frågans utredning.

Har framställning till domstolen om varning eller anståndets förverkande

av annan anledning än begånget brott ingivits å tid, då sammanträde

med domstolen ej hålles, skall domstolens ordförande kunna dels lämna

den dömde tillfälle att före domstolens sammanträde avgiva yttrande över

framställningen dels ock i visst fall inhämta övervakarens utlåtande.

T sammanhang härmed har jag funnit föreskrift böra meddelas

därom att, såsom Stockholms magistrat föreslagit, framställningen skall

göras skriftligen.

Stadgande om rätt för förundersökare att, på sätt de sakkunniga

ifrågasatt, få skälig .ersättning efter rättens prövning, har på av straff] agskommissionen

gjord hemställan inryckts i själva lagförslaget.

I enlighet med kommissionens förslag har från den av de sakkunniga

utarbetade instruktionen för övervakare överflyttats till lagförslaget

bestämmelse om skyldighet för övervakaren att, då han får kännedom om,

att den övervakade vid domstol åtalats för brott, så snart ske kan, göra

anmälan om den meddelade villkorliga domen hos domstolen i fråga.

I anledning av påpekande från kommissionen därom, att den dömde

ej kunde förutsättas alltid känna till, att han skall stå under övervakning,

där annan föreskrift i den villkorliga domen ej lämnats, har i

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 335 käft. (År 375.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

4 § i förslaget intagits bestämmelse, att underrättelse därom skall meddelas

i domen.

Vidare har av kommissionen gjorts gällande, att möjligen tvekan

kunde uppstå rörande den processrättsliga naturen av det beslut, varigenom

anstånd förklarats förverkat utan sammanhang med ådömande av straff

för brott, och att därför stadgande borde givas av innehåll, att i fråga

om fullföljd av talan mot dylikt beslut ävensom dess befordrande till

verkställighet skall lända till efterrättelse vad i sådant hänseende gäller

om slutligt utslag i brottmål. Enligt min mening torde det visserligen

ligga i sakens natur, att, i den mån ej annat föranledes av vissa i förslaget

för särskilda fall givna stadganden, den allmänna straffprocessens

bestämmelser äro i tillämpliga fall att använda jämväl å det förfarande,

som inledes genom framställning om varning eller anståndets förverkande

av annan anledning än begånget brott. Men då det kan vara angeläget,

att varje tvekan häves särskilt på den punkt, varom ovisshet nu yppats,,

har i förslaget införts ett stadgande i den föreslagna riktningen.

Av kommissionen framställda anmärkningar, att forumsbestämmelsen

i förslagets 13 i? bör innehålla föreskrift jämväl för det fall, att den

villkorligt dömde ingenstädes äger stadigt hemvist; att domstol, som meddelar

ny villkorlig dom och således enligt 18 § i de sakkunnigas förslag

skall vara vårdnadsdomstol, bör åläggas lämna underrättelse om däri avsedda

beslut till den domstol, som förut utövat vårdnaden; samt att för

vårdnadsdomstolens ordförande bör stadgas skyldighet att, sedan villkorlig

dom vunnit laga kraft, därom snarast möjligt underrätta övervakaren,

hava föranlett ändringar i förslaget i förordad riktning.

An departe- Vissa andra av strafflagskommissionen framställda ändringsförslag

ej6förordadebär jag däremot icke funnit mig böra förorda.

ändrings- Enligt lagförslagets 6 § andra stycket kan, därest villkorligt dömd,

förslug. gQm skajj stå under övervakning, vid åtalets anhängiggörande ej fyllt 21

år, i den villkorliga domen åläggas honom skyldighet, i visst avseende

eller i allmänhet, att efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som

övervakaren finner erforderlig för hans rättelse. Då sex månader av

prövotiden förflutit, kan emellertid vårdnadsdomstolen förordna, att bestämmelsen

om berörda skyldighet skall förfalla.

Strafflags- Strafflagskommissionen, som förklarade sig ej hava något att erinra

Ao,,ne»SS,°" m°t den princip, som läge till grund för nämnda stadgande, fann det

emellertid varken lämpligt eller erforderligt att åt övervakaren överlämna

en så vidsträckt befogenhet, som stadgandet medgåve, och hemställde

därför, att orden »eller i allmänhet» finge utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 375.

Jag inser tillfullo, att det stadgande, mot vilket strafflagskommissionen

vänder sig, ger övervakaren en makt, som, om den missbrukas, chefen.

kan medföra allvarliga olägenheter. Från rättssäkerhetens synpunkt vorö

det förvisso mera tilltalande, om domstolen i den villkorliga domen angåve

det eller de avseenden, där lydnadsplikt förelåge för den övervakade.

Men här stöter man delvis på samma svårigheter, som föranlett de sakkunniga

att avstå från bestämmelse om befogenhet för domstolen att i

fråga om villkorligt dömda i allmänhet föreskriva vad den dömde i särskilda

avseenden hade att iakttaga, vid äventyr av straffets verkställande.

De sakkunniga anförde såsom skäl mot ett dylikt stadgande,

bland annat, att det vore tvivelaktigt, om domstolen kunde utforma

så ingående och för eu längre tid framåt avpassade föreskrifter, som

krävdes för att goda verkningar därav skulle kunna förväntas. Denna

svårighet är ej mindre, kanske snarare större, i det nu ifrågavarande

fallet. Det torde ofta vara nästan omöjligt, att redan vid tiden för

den villkorliga domen bilda sig en klar uppfattning om de åtgärder,

som böra av övervakaren vidtagas för att få den unge villkorligt

dömde in på rätta vägar. Övervakaren behöver ej sällan pröva sig fram,

duger ej en åtgärd, får han tillgripa en annan. Men skall ett gott resultat

nås, fordras understundom, att bakom övervakarens personliga

inflytande kan sättas ett tvång för den unge att lyda, ett tvång, som

dock ingalunda i skärpa motsvarar de frihetsinskränkningar, han skulle

underkastas i händelse av straffets avtjänande, utan snarare blir, såsom

de sakkunniga påpekat, en efter förhållandena lämpad ersättning för den

uppfostrande och kontrollerande föräldramyndighet, som den unge till

äventyrs alltför tidigt lämnat eller kanske aldrig varit underkastad. En

viss garanti mot missbruk från övervakarens sida ligger i förslagets bestämmelse

om domstolens och dess ordförandes befogenhet att när som

helst entlediga övervakaren. En annan garanti finnes i vårdnadsdomstolens

befogenhet att, då sex månader av prövotiden förflutit, förordna, att bestämmelsen

om lydnadsplikt skall förfalla. Denna garanti synes mig

böra ytterligare förstärkas därhän, att ett sådant förordnande skall kunna

meddelas, oberoende av huru stor del av prövotiden förflutit och icke,

såsom i de sakkunnigas förslag stadgats, först efter det sex månader förflutit

av prövotiden. Det är då lagt i domstolens hand att hejda missbruk

från övervakarens sida genom att entlediga honom samt att, där

med hänsyn till den unge villkorligt dömde lydnadsplikten visat sig

olämplig, låta bestämmelsen därom förfalla.

Strafflagskommissionen har vidare anmärkt, att i motiverna till Sirafjtags23

§ i de sakkunnigas förslag, dessa själva förutsett det fall, att allmän nm^8t0

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kumjl. AIaj:ts nåd. proposition n:r 375.

Departe
ments
chefen.

Sträf''ftapskommissionen.

Departe
ments
chefen.

underrätt, som meddelat villkorlig dom i målet och således enligt den

allmänna regeln skulle vara vårdnadsdomstol, redan vid den villkorliga

domens meddelande kunde finna, att på grund av den dömdes vistelse

på annan ort eller annan omständighet vårdnaden borde tillkomma annan

underrätt. De sakkunniga hade ansett, att i dylikt fall vårdnaden omedelbart

borde överflyttas. Strafflagskommissionen har funnit detta innebära

en onödig omgång och hemställt, att i den villkorliga domen måtte

kunna förordnas, att annan allmän underrätt skall vara vårdnadsdomstol.

Skillnaden mellan de båda förslagen torde vara obetydlig. Den

synes inskränka sig därtill, att i det av strafflagskommissionen omnämnda

fallet enligt de sakkunnigas förslag beslutet om vårdnadens

överflyttande gives särskilt, omedelbart efter den villkorliga domen, men

efter strafflagskommissionens förslag inryckes i den villkorliga domen.

Då överflyttande av vårdnaden i det fall, att fråga därom uppkommer

efter den villkorliga domen, måste vidtagas genom särskilt beslut, och

den närstående förvaltningsåtgärden att förordna övervakare, även där

denna kan vidtagas i omedelbar anslutning till den villkorliga domen,

förutsättes ske genom särskilt beslut, synes det naturligt att låta samtliga

dylika åtgärder avgöras genom beslut, skilda från den villkorliga domen.

Någon olägenhet av en dylik anordning synes ej behöva inträda, och jag

har därför ej blivit övertygad om behövligheten av den av strafflagskommissionen

föreslagna ändringen.

Slutligen har strafflagskommissionen ifrågasatt ett tillägg i bestämmelserna

rörande förundersökning av innehåll, att förordnande om särskild

förundersökning icke behöver ske, ej blott där villkorlig dom av formella

skäl är utesluten, utan även där eljest är uppenbart, att villkorlig

dom icke kan vinna tillämpning. Att i dylika fall verkställa förundersökning

syntes strafflagskommissionen opåkallat. Då prövningen, huruvida

sådant fall vore för handen, emellertid förutsatte bland annat ett säkert

bedömande av det föreliggande brottets straffrättsliga karaktär, ansåge kommissionen

densamma icke kunna anförtros åt polismyndigheten eller åklagaren

utan böra tillkomma ordföranden i vederbörlig domstol, sedan anmälan

om häktningen inkommit till honom.

Enligt min mening är de sakkunnigas förslag att föredraga. Den

befattning med förordnande om förundersökning rörande häktad, som

enligt detta förslag åligger domstolens ordförande, förutsätter icke någon

prövning av förundersökningens behövlighet i det särskilda fallet och

innebär således ej något som helst ställningstagande till frågan om villkorlig

doms lämplighet eller olämplighet i det särskilda fallet. Fördelen

av att ordföranden i den domstol, som skall avgöra frågan om den vill
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:r 375.

29

korliga domen, ej på förhand givit sin egen uppfattning tillkänna genom

ett preliminärt beslut, synes mig överväga den möjliga olägenheten därav,

att i vissa fall en förundersökning igångsättes, som för frågan om villkorlig

doms meddelande visar sig obehövlig. Beaktas bör även, att en

sådan förundersökning kan från andra synpunkter utgöra ett värdefullt

bidrag till utredningen i målet.

Utöver vad strafflagskommissionen sålunda haft att anmärka beträffande

de sakkunnigas förslag till lag angående villkorlig straffdom, hava

två ledamöter av kommissionen, professor E. Kallenberg och häradshövding

A. Åkerman, gjort särskilda erinringar mot förslaget.

Professor Kallenberg, med vilken häradshövding Åkerman instämt,

har framhållit, att visserligen goda grunder förelegat för införande i vår

rätt av övervakningsinstitutet, men att de sakkunnigas förslag antagligen

ginge något längre än som åtminstone för närvarande kunde anses lämpligt

och tillrådligt. Enligt de sakkunnigas förslag skulle övervakning av

villkorligt dömd äga rum i alla fall, där ej i domen uttryckligen föreskreves,

att så ej skulle vara förhållandet, och sådan föreskrift finge

meddelas endast om det av särskilda skäl finge antagas, att den dömde

skulle utan övervakning låta sig rättas.

Beträffande unga förbrytare syntes ock enligt reservanternas uppfattning

mycket starka skäl tala för att vid villkorlig dom göra övervakning

till regel och låta sådan dom utan övervakning vara ett av

särskilda, i det konkreta fallet ådagalagda omständigheter påkallat undantag.

I ganska olika läge befunne sig frågan om införande av övervakning

beträffande vuxna förbrytare. Framför allt för den till mogen

ålder komne kunde den uppfattningen lätt träda i förgrunden, att anordningen

innebure icke blott ett stöd och en hjälp utan även obehag och

lidande på grund av den däri innefattade kontrollen och inskränkningen

i den dömdes handlingsfrihet. Därmed inträdde en växande fara för att

den dömde betraktade övervakningen såsom ett svårare lidande än det

straff, till vilket han dömts villkorligt, och frestades att genom överträdande

av villkoren för anståndet framkalla dess förverkande och ersättande

med straffet.

Lagen borde enligt reservanternas mening beträffande de till

mogen ålder komna ställa sig på en ståndpunkt motsatt den nu angivna.

Av lagens avfattning borde framgå, att domstolen icke borde

förordna om övervakning av vuxen förbrytare, med mindre den av utredningen

i målet vunnit full övertygelse om, att den dömde icke skulle

låta sig rättas utan övervakning.

Reservanter

blom strafflagskommissionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:r 375.

vitntschf i Även jag hyser vissa betänkligheter mot att som regel underkasta

till mogen ålder komna personer, vilka erhållit villkorlig dom, den noggranna

övervakning de sakkunnigas förslag innebär. Men å andra sidan

kan jag icke undgå att finna, att vägande anmärkningar kunna göras mot

de nämnda ledamöternas i strafflagskommissionen förslag till lösning av

denna fråga. Och då jag icke är beredd vare sig att föreslå viss annan

anordning av övervakningen, än de sakkunniga föreslagit rörande de

vuxna, eller, än mindre, att helt avföra övervakningen rörande dessa, har

jag stannat vid att också i denna punkt ansluta mig till de sakkunniges

förslag, vilket vunnit den mest bestämda anslutning från dem, som äga

erfarenhet inom den hittillsvarande ''frivilliga övervakningsverksamheten.

I själva verket hava icke heller de sakkunniga förbisett den huvudsakliga

synpunkt, som varit bestämmande för nämnda reservanters uppfattning,

och förslaget ger också i viss mån övervakningen en olika karaktär

allt eftersom densamma gäller till mogen ålder komna personer

eller icke.

Givetvis bör, såsom reservanterna anfört, den inskränkning i handlingsfriheten,

som träder i stället för straffets avtjänande, icke vara så

betydande, att den villkorligt dömde frestas att genom brytande av villkoren

föranleda, att straffets avtjänande träder i stället för nämnda

inskränkning. Vikten av denna synpunkt hava även de sakkunniga

med skärpa framhållit. I de sakkunnigas förslag hava därför de

vuxna ej ålagts lydnadsplikt gent emot övervakaren. De sakkunniga

hava jämväl påpekat, att om den vuxne villkorligt dömde, som ställts

under övervakning, för ett ordentligt liv, fullgör lagens föreskrift i

fråga om honom ålagd skyldighet att gälda skadestånd samt ej bryter

mot de bestämmelser, som givits för att underlätta övervakningen, något

förverkande av anståndet ej kan ifrågakomma, även om han handlar i

rak strid mot övervakarens råd. Den dömde har då visat, att han kan

reda sig på egen hand och att övervakarens verksamhet i den delen är

obehövlig. De sakkunniga anse dylika bestämmelser ej innebära, att man

från nu nämnda synpunkt betraktat, åtminstone som regel, spänner bågen

för högt. De sakkunniga hava emellertid erinrat, att om vid ett förvandlingsstraff

eller till och med vid ett kortare, direkt ådömt fängelsestraff

övervakningen på grund av individuella omständigheter blir en påföljd,

vars allvar står i uppenbart missförhållande till straffets obetydlighet,

villkorlig dom ej bör meddelas.

Man torde ock enligt min mening kunna hysa den förhoppningen,

att om nödig återhållsamhet iakttages vid meddelandet av villkorlig dom

i fall, där sådan dom från nu angivna synpunkt kan synas betänklig,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375. 3L

den av såväl de sakkunniga som reservanterna uppmärksammade faran

skall kunna undvikas. Det gäller ju dock med ytterst få undantag personer,

som förut ej gjort bekantskap med fängelset och som därför få

antagas rygga tillbaka för risken att bryta mot villkoren, även om dessa

innebära ett visst obehag.

Den av de sakkunniga förordade försiktigheten med villkorlig doms

beviljande i fall, där villkoren kunna antagas vara allt för tryckande,

medför dock en kanske icke alltid önskvärd inskränkning i bruket av

ifrågavarande institut. En sådan inskränkning följer emellertid även med

reservanternas förslag. Enligt lagförslagets 1 § får villkorlig dom ej

meddelas, där ej, med hänsyn till bland annat den övervakning, som

kan erhållas, skälig anledning finnes att antaga, att den dömde skall

låta sig rättas utan det ådömda straffets undergående. Enligt reservanternas

förslag får ej förordnas om övervakning, med mindre domstolen

vunnit full övertygelse om, att övervakning är nödvändig för rättelsen.

1 de ej sällan förekommande fall, då domstolen står tvekande — då det

å ena sidan ej finnes skälig anledning antaga, att den dömde skall låta

sig rättas, oberoende av om stödet av eu övervakare tillkommer eller ej,

och å andra sidan domstolen ej är fullt övertygad om att övervakning är

nödvändig, men domstolen känner sig på den säkra sidan, om den dömde

ställes under övervakning d. v. s. i sådana fall, där lagförslaget löst

svårigheten genom att föreskriva övervakning — där skulle reservanternas

förslag lätt medföra, att villkorlig dom ej kommer att ges. Detta förefaller

så mycket mindre tilltalande som reservanternas förslag förutsätter,

att villkorlig dom däremot kan ges i de i och för sig mindre hoppfulla

fall, där just på grund av personens större opålitlighet övervakning är

otvivelaktigt nödvändig och därför enligt reservanternas förslag tillåten.

Jämväl i ett annat avseende hava reservanterna framställt en erinran

till de sakkunnigas förslag. Enligt reservanternas uppfattning är

domstol, som förklarar anstånd med straffets verkställighet förverkat på

grund av begånget brott, befogad att — under förutsättning att lagstadgade

betingelser i övrigt äro för handen —- förordna om straffets utbytande

mot tvångsuppfostran. En sådan befogenhet borde enligt reservanternas

mening lämnas domstolen jämväl i det fall, att den dömde

förverkat anståndet på grund av dåligt uppförande i övrigt eller på grund

av underlåtenhet att fullgöra honom åliggande, i lagförslaget närmare

angivna skyldigheter.

Den av reservanterna sålunda upptagna frågan sammanhänger med

andra spörsmål av större räckvidd, som på senare tid framkommit. I

utlåtande, som fångvårdsstyrelsen jämlikt § 46 riksdagsordningen avgivit

Reservan
terna.

Departe
ments
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

till lagutskottet vid innevarande års riksdag i anledning av väckt motion

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående framflyttande av straffbarhetsåldern,

har fångvårdsstyrelsen, i sammanhang med att styrelsen uttalat

sig för ett höjande av straffbarhetsåldern, förordat lagändring av innebörd,

att de grundsatser, .på vilka villkorlig dom samt därmed förenad

övervakning äro uppbyggda, skulle tillämpas jämväl då det gällde

verkställighet av ålagd tvångsuppfostran. Yad fångvårdsstyrelsen sålunda

föreslagit synes visa, att, om frågan rörande förhållandet mellan villkorlig

dom och tvångsuppfostran skall upptagas, detta bör äga rum inom en

vidare ram än reservanterna avsett. Skulle detta ske i samband med

det nu föreliggande förslaget, vilket i och för sig icke synes nödvändigt,

skulle detta medföra ett enligt min mening olämpligt uppskov med den

redan förberedda reformen av den villkorliga domen. Vid sådant förhållande

synes mig med prövningen av reservanternas förslag i denna

del böra få anstå.

Utöver vad sålunda ändrats i de sakkunnigas förslag till lag angående

villkorlig straffdom i anledning av anmärkningar, som framställts

i de avgivna utlåtandena, har en omarbetning ägt rum av de bestämmelser,

som avse domstolens rätt att meddela den villkorligt dömde varning.

Enligt de sakkunnigas förslag är med varningen avsett allenast att giva

en mera högtidlig form åt de förmaningar, som man förutsatt komma

att meddelas i fall, då den villkorligt dömde felat, men dock ej så grovt,

att förverkande av anstånd synes böra äga rum.

Jag har ansett varningen böra givas en mera framskjuten plats.

Om den villkorligt dömde fälles till något obetydligt ordningsstraff eller

om han, utan att göra sig skyldig till brott, försummar honom åliggande

skyldighet att föra ett ordentligt leverne, att ersätta skada eller att

söka, i vad på den dömde må bero, underlätta övervakningen, eller brister

åt honom ålagd lydnadsplikt, och denna förseelse, ehuru lindrig, likväl är

av den art, att vederbörande icke anse sig kunna underlåta att i anledning

av densamma vidtaga åtgärd — för sådana fall synes varning och

icke anståndets förverkande böra för domstolen te sig såsom den åtgärd,

vilken i första hand hör tillgripas. Visserligen kan det befaras, att en

bestämmelse i denna riktning kan medföra ett tätare anlitande av domstolen

särskilt från övervakarnas sida, än eljest blivit fallet, men den

ökning i domstolsarbetet, som därigenom kan inträda, synes ej kunna

bliva av så avsevärd betydelse, att den innebär tillräckligt skäl att

avstå från den ifrågasatta, i och för sig lämpliga omarbetningen av för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

slaget på nämnda punkt. I sammanhang härmed har stadgande intagits

därom, att varning ej må meddelas efter prövotidens utgång.

Förutom de ändringar jag nu berört, hava några rent formella

jämkningar i förslaget vidtagits.

Förslaget till lag angående villkorlig straffdom, i den avfattning

detsamma sålunda erhållit, har föranlett utarbetande av förslag till vissa

ändringar i 16‘oeh 25 kap. rättegångsbalken.

I IG kap. 10 § rättegångsbalken är stadgat, att, om underrätt genom

beslut under rättegången utlåtit sig angående ersättning åt vittne eller

annan, som kallats att meddela upplysning i målet, eller åt någon, som

av rätten eller Konungens befallningshavande förordnats att i rättegången

biträda häktad eller som av rätten förordnats att i visst mål eller ärende

biträda som tolk, så skall mot det beslut i händelse av missnöje särskild

talan föras. I 25 kap. 5 § rättegångsbalken föreskrives, att denna talan

skall föras genom besvär. Det förut omförmälda, i förslaget till lag

angåe.nde villkorlig straffdom intagna stadgandet om rätt för förundersökare

att få skälig ersättning efter rättens prövning torde böra medföra,

att i 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken vidtagas sådana

ändringar, att där givna bestämmelser komma att gälla även rättens

beslut om ersättning till förundersökare.

I sammanhang med förslaget till lag angående villkorlig straffdom

hava de sakkunniga framlagt förslag till en mindre ändring i 2 § 2

mom. i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister, avseende att göra

den däri givna bestämmelsen tillämplig jämväl vid anståndets förverkande

av annan anledning än begånget brott.

De sakkunnigas förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och De sakkun8

§§ i lagen angående villkorlig frigivning innefattar dels en utvidgningX^tilllag

av den villkorliga domens tillämplighetsområde dels några detaljföre- om ändring

skrifter angående tillsyningsmännen, som huvudsakligen fastställa, vad redan gående vUllänge

i praxis tillämpats. kornig fri -

De sakkunniga göra i sitt betänkande gällande, att en utsträck- 9lvn''in9- ning av den villkorliga frigivningen vore att eftersträva. Därigenom

bereddes ett större antal fångar tillfälle att, under uppsikt och med stöd

av för dylik tillsynsverksamhet lämpade personer, tidigare än vad eljest

av hänsyn till rättsordningens upprätthållande vore tillrådligt, i friheten

upptaga eu verksamhet för sin och de sinas försörjning. Det måste

jämväl vara av gagn, att hos ett ökat antal fångar ingötes förhoppningen

att genom ett gott uppförande förvärva en förkortning av strafftiden, eu

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 335 käft. (Nr 375.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

förhoppning, som tjänade dem till eu ofta välbehövlig sporre och uppmuntran

under fängelsevistelsen.

Slutligen kunde i åtskilliga fall det stöd, som bereddes den villkorligt

frigivne genom hans ställande under eu fast, men på samma

gång välvillig tillsyningsman, bidraga till att bevara honom från återfall

under den kritiska tiden närmast efter det han lämnat straffanstalten.

I fråga om verkningarna av institutet, i den utsträckning detsamma

hittills tillämpats, kunde sägas, att i fråga om de enskilda fall,

i vilka det kommit till användning, urvalet visat sig riktigt, då med

några få undantag de villkorligt frigivna på fri fot syntes hava förhållit

sig väl, samt att omständigheter icke förelåge, som kunde föranleda

den slutsatsen, att menliga verkningar förekommit i avseende

å vare sig kriminaliteten inom de brottsgrupper, där den villkorliga frigivningen

företrädesvis tillämpats, eller kriminaliteten i allmänhet. I nu

berörda avseenden syntes alltså den hittills vunna erfarenheten icke lägga

något hinder i vägen för en utsträckning av den villkorliga frigivningens

tillämpning.

Utsträckningen av den villkorliga frigivningens tillämplighetsområde

hade i justitieombudsmannens förslag förutsatts höra ske genom nedsättning

av den minimitid, två år, som enligt nu gällande stadganden fången

skall hava tillbringat i fängelset, innan villkorlig frigivning kan äga rum.

De sakkunniga ansåge, att eu utsträckning av den villkorliga

frigivningens tillämpning borde kunna ske genom nedsättande av nu

stadgat minimum för avtjänad strafftid till ett år. Stannade man vid

denna minimitid, funnes utsikter att i ett ansenligt ökat antal fall vinna

de förmåner, som framhållits vara förenade med nuvarande form av villkorlig

frigivning, och några avsevärda olägenheter syntes ej vara att

befara.

De sakkunniga hava, i överensstämmelse med vad riksdagen ifrågasatt,

vidare föreslagit en sådan ändring i 8 § av lagen angående villkorlig

frigivning, att därigenom fastslås det redan i praktiken tillämpade förfarandet,

att den närmare tillsynen över villkorligt frigivna icke i regel

utövas av polistjänstemän utan av andra för uppgiften särskilda lämpade

personer.

Däremot hava de sakkunniga avstyrkt den av riksdagen ifrågasatta

skyldigheten för villkorligt frigivna att göra anmälan hos vederbörande

polistjänstemän samt dennes rätt till kontroll över den frigivne. De sakkunniga

påpekade, att eu sådan anordning syntes onödigtvis utsätta

den frigivne för en i hans dåvarande belägenhet olämplig uppmärksamhet.

Genom av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser om skyldighet för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

tillsyningsmännen att meddela polismyndighet i orten vissa underrättelser

om den frigivne in. in. torde oek förhållandet mellan de villkorligt frigivna

och polismyndigheterna redan vara tillfredsställande ordnat.

Den uppfattning, som ligger till grund för de sakkunnigas nu berörda

ståndpunkter, synes mig riktig.

Strafflagskommissionen har emellertid anmärkt, att skäl icke syntes

föreligga att befria stadsfiskal i stad, där polismästare funnes, från

skyldighet att mottaga förordnande att vara tillsyningsman över villkorligt

frigiven. Kommissionen hemställde därför, att uttrycket i 8 § »polismästare

eller, där sådan ej finnes, stadsfiskal» måtte utbytas mot uttrycket

»polismästare, där sådan finnes, eller stadsfiskal».

Visserligen synes mig tillsynen över villkorligt frigivna vara ett

värv, som ligger polistjänstemannen närmare än åklagaren, men då det

kan vara lämpligt att hava stadsfiskalen att tillgå, i händelse polismästaren

är upptagen av andra tjänstegöromål, har jag vidtagit den av

kommissionen föreslagna ändringen.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda utarbetade lagförslagen

i den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa och hemställde, att

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande

över förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Henry Lindberg.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung/. May.ts nåd. proposition nr 375.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående villkorlig straffdom.

Med upphävande av lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig

straffdom samt lagen den 23 oktober 1914 om ändrad lydelse av 4 och

6 §§ av förstnämnda lag stadgas som följer:

i §• .

Dömes någon till straffarbete, ej över sex månader, eller fängelse,

ej över ett år, och finnes, med hänsyn särskilt till den dömdes karaktär

och personliga förhållanden i övrigt, skälig anledning antaga, att han

skall utan det sålunda ådömda straffets undergående låta sig rättas, må

domstolen kunna i domen förordna, att med straff, som nu är nämnt, skall

anstå och att på den dömdes uppförande under viss prövotid samt på

omständigheter i övrigt, som i denna lag angivas, skall bero, huruvida

straffet skall gå i verkställighet.

Vad sålunda är stadgat må, där straffet bestämmes till böter, ock

å det straff kunna tillämpas, dock ej i annat fall, än där anledning är

antaga, att den dömde till följd av fattigdom och bristande förvärvsförmåga

skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff.

Adömas böter jämte frihetsstraff, som i första stycket av denna

paragraf sägs, må anstånd enligt denna lag kunna lämnas med båda

straffen eller ock med frihetsstraffet, men ej med bötesstraffet allena;

och äge, där anstånd beviljas, sammanläggning av böterna med frihetsstraff

ej rum.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

37

2 §•

Ej må villkorlig dom brukas, där den tilltalade under de tio år,

vilka närmast föregått brottet, blivit dömd till straffarbete eller fängelse

eller under samma tid undergått dylikt straff, som blivit honom tidigare

ådömt. Ej heller må villkorlig dom meddelas i fall, där straffpåföljd

enligt 2 kap. 19 § strafflagen ådömes.

Yad i denna lag är stadgat angående meddelande av villkorlig dom

skall ej hava avseende å straff, som ådömes för förbrytelse mot tryckfrihetsförordningen.

Villkorlig dom må ej användas vid brott, för vilket straff är utsatt

i strafflagen för krigsmakten, i annat fall, än då straffet ådömes efter

8 kap. i sistnämnda lag.

Ådömes jämte frihets- eller bötesstraff, i fråga varom villkorlig dom

enligt denna lag må brukas, disciplinstraff efter strafflagen för krigsmakten,

utgöre den omständighet ej hinder för beviljande av anstånd med

förstnämnda straff. Beviljas anstånd, äge sammanläggning av straffen

ej rum.

3 §.

Prövotiden varar i fall, som i 1 § första stycket sägs, intill dess tre

är och i fall, varom i 1 § andra stycket förmäles, intill dess ett år förflutit

från den dag, då den villkorliga domen i de delar, som i 21 § sägs,

vann laga kraft.

4 §•

Den villkorligt dömde skall, där ej i den villkorliga domen, enligt

vad i andra stycket av denna paragraf sägs, eller sedermera, enligt vad

i 10 § omförmäles, annorlunda bestämmes, till prövotidens slut stå under

övervakning av därtill, på sätt i sistnämnda paragraf sägs, förordnad

person (övervakare), som har att utöva tillsyn över den dömdes uppförande

och att söka befordra vad som kan lända till hans rättelse.

Kan av särskilda skäl antagas, att den dömde skall utan övervakning

låta sig rättas, skall i den villkorliga domen föreskrivas, att den

dömde ej skall stå under övervakning.

Meddelas ej föreskrift, som i nästföregående stycke sägs, skall i

domen intagas erinran därom, att den dömde jämlikt första stycket i

denna paragraf skall stå under övervakning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

0 §•

Villkorligt dömd skall under prövotiden bemöda sig om utväg till

försörjning på lovligt sätt, undvika dåligt sällskap och i övrigt föra ett

ordentligt leverne samt, där han ålagts ersätta genom brottet uppkommen

skada, göra vad i hans förmåga står att fullgöra sin skyldighet därutinnan.

6 §•

Villkorligt dömd, som står under övervakning, skall hålla övervakaren

städse underrättad om sin bostad och adress, på kallelse inställa sig

hos honom och ej undandraga sig hans besök, ofördröjligen besvara hans

skriftliga meddelanden, uppmärksamt åhöra hans råd och varningar, ej

lämna arbetsanställning, utan att dessförinnan hava inhämtat övervakarens

råd, samt i övrigt söka, i vad på den dömde må bero, underlätta övervakningens

fullgörande.

Har villkorligt dömd, som skall stå under övervakning, vid åtalets

anhängiggörande ej fyllt tjuguett år, må i den villkorliga domen kunna

åläggas honom skyldighet, i visst avseende eller i allmänhet, att efterkomma

föreskrift och foga sig i anordning, som övervakaren finner erforderlig

för hans rättelse.

7 §•

Uppkommer på grund av den villkorligt dömdes vistelse å annan

ort eller av annan anledning svårighet för den dömde att inställa sig

hos övervakaren eller för denne att göra besök hos den dömde, må övervakaren

kunna anlita annan lämplig person såsom biträde vid inhämtande

av de upplysningar, som äro för övervakningen behövliga. Yad 6 § innehåller

om skyldighet för den dömde att inställa sig på kallelse och ej

undandraga sig besök samt i övrigt söka, i vad på den dömde må bero,

underlätta övervakningens fullgörande, skall gälla, även då övervakning

i nu angivet avseende utövas genom övervakarens biträde.

8 §•

Vid övervakningens utövande skall iakttagas, att, såvitt möjligt är

den villkorligt dömde icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller störes

i sin lovliga verksamhet samt att kostnader icke ådragas honom utöver

vad som är oundgängligen nödvändigt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts nåd. proposition nr 815.

39

9 §•

Övervakning, som i denna lag avses, skall stå under domstols vårdnad.

Har allmän underrätt meddelat villkorlig dom i målet, vare den

vårdnadsdomstol. I annat fall skall domstol, som i målet meddelar sådan

dom, tillika till vårdnadsdomstol utse den allmänna underrätt, som med

hänsyn till den villkorligt dömdes vistelseort eller andra omständigheter

finnes därtill lämplig.

Finner vårdnadsdomstolen eller, då sammanträde med domstolen ej

hålles, dess ordförande, att med hänsyn till den villkorligt dömdes vistelseort

eller andra omständigheter vårdnaden bör överflyttas på annan

allmän underrätt, meddele därom beslut.

10 §.

Vårdnadsdomstolen skall, så snart ske kan, förordna såsom övervakare

därtill lämplig och villig person samt tillställa såväl övervakaren

som den villkorligt dömde övervakningsbok, vilken, upprättad på sätt

Konungen närmare bestämmer, är avsedd att tjäna till ledning och kontroll

i fråga om övervakningen. Domstolen må kunna entlediga övervakaren

och förordna annan i hans ställe. Vad nu är sagt om vårdnadsdomstolen

skall, då sammanträde med domstolen ej hålles, gälla domstolens

ordförande.

Kan, då sex månader av prö vo tiden förflutit, av särskilda skäl antagas,

att den villkorligt dömde skall låta sig rättas utan övervakning,

skall vårdnadsdomstolen bestämma, att övervakningen skall upphöra.

Vårdnadsdomstolen må kunna förordna, att bestämmelse om skyldighet,

varom i 6 § andra stycket förmäles, skall förfalla.

11 §•

Begår den, som genom villkorlig dom undfått anstånd med straff,

efter domens meddelande men innan prövotidens slut brott, och varder

han därför dömd till straffarbete eller fängelse, skall domstolen, som

ådömer det nya straffet, tillika förklara anståndet förverkat. Dömes han

till annat straff än straffarbete eller fängelse, må varning kunna meddelas

honom eller ock anståndet kunna förklaras förverkat.

12 §•

Varder den, som för begånget brott erhållit villkorlig dom, övertygad

att hava före domens meddelande förövat annat brott, då skall, vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

bestämmande jämlikt 4 kap. 9 § strafflagen av straff för brotten, ock

förordnas, huruvida anstånd enligt denna lag må äga rum.

13 §.

Åsidosätter villkorligt dömd, utan att därigenom, på sätt i 11 §

sägs, göra sig skyldig till brott, något av vad enligt 5 § åligger honom,

eller fullgör han ej honom åliggande, i 6 och 7 §§ omförmälda skyldigheter,

må varning kunna meddelas honom eller ock anståndet kunna förklaras

förverkat.

Varning och anstånds förverkande av anledning, som i denna

paragraf sägs, beslutes, där anståndet är förenat med övervakning, av

vårdnadsdomstolen och eljest av den rätt, varunder den dömde liar sitt

bo och hemvist, eller, där han ingenstädes äger stadigt hemvist, av domstolen

i den ort, där han finnes vid tid, då framställning göres enligt

17 §.

Anstånd må ej av anledning, som i denna paragraf avses, förklaras

förverkat, där ej före prövotidens utgång hos domstolen gjorts framställning

därom, på sätt i 17 och 18 §§ sägs.

. 14 §•

Varning, som i 11 och 13 §§ omförmäles, må ej meddelas efter

prövotidens utgång.

lo §.

Förverkas ej anståndet, på sätt i 11 och 13 §§ är sagt, och kommer

ej heller av orsak, som i 12 § sägs, ny dom, vare straffet förfallet.

IG §•

Har villkorligt dömd, som står under övervakning, vid domstol

åtalats för brott, skall övervakaren, så snart detta kommit till hans

kännedom, hos domstolen anmäla, att den åtalade genom villkorlig dom

undfått anstånd med straff.

17 §.

Framställning om varnings meddelande eller anstånds förverkande

av anledning, som i 13 § sägs, göres av allmänna åklagaren.

Anser övervakare, att av anledning, som nu är nämnd, varning

bör meddelas eller anstånd förklaras förverkat, ingive till vederbörande

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 315.

41

åklagare, jämte erforderlig utredning, begäran att denne måtte därom

göra framställning hos vårdnadsdomstolen. Finner åklagaren ej därtill

skäl, vare övervakaren obetaget att själv i nämnda avseende göra framställning

hos domstolen.

Framställning, som här sägs, skall göras skriftligen.

18 §.

Beslut om anstånds förverkande må ej fattas, utan att den villkorligt

dömde lämnats tillfälle att yttra sig. Står den dömde under övervakning

och föreligger ej fall, som i 17 § andra stycket sägs, skall övervakarens

yttrande inhämtas.

Varning må ej meddelas, utan att den dömde är personligen vid

rätten tillstädes.

Har framställning, varom i 17 § förmäles, ingivits å tid, då sammanträde

med domstolen ej hålles, må domstolens ordförande kunna

dels lämna den dömde tillfälle att före domstolens sammanträde ingiva

skriftligt yttrande över framställningen dels ock före sammanträdet inhämta

yttrande från övervakaren.

19 §.

Finner domstolen i fall, som omförmäles i 11 § sista punkten, att

anstånd, som enligt denna lag tidigare givits, icke bör förklaras förverkat,

samt att anstånd bör beviljas jämväl med det nya straffet, och har prövotiden

för det tidigare meddelade anståndet ej gått till ända, då skall i

anledning av detta anstånd, i vad angår den villkorligt dömdes stående

under övervakning, skyldighet, som i 6 § andra stycket sägs, vårdnadsdomstol

samt övervakare, tillämpas vad enligt bestämmelser givna

i lag eller av vederbörlig domstol i nämnda hänseenden gäller i anledning

av det senare meddelade anståndet. Domstol, som meddelar anstånd

med det nya straffet, må dock kunna föreskriva, att vad i nämnda

avseenden finnes bestämt i anledning av det först beviljade anståndet

helt eller delvis skall fortfara att gälla; och skall vad sålunda är föreskrivet

då * äga tillämpning även i fråga om det senare beviljade anståndet.

Finner domstolen i fall, som i 12 § sägs, att anstånd bör beviljas,

och har den prövotid, som inträtt i anledning av det där omförmälda

tidigare anståndet, ej gått till ända, må domstolen kunna meddela föreskrift,

som i nästföregående stycke sista punkten omförmäles.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 335 käft. (Nr 375.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

20 §.

Vid vårdnadsdomstolen skola föras särskilda, för vårdnadens utövande

nödiga anteckningar.

Det åligger övervakaren att till vårdnadsdomstolen avgiva skriftliga

rapporter rörande de omständigheter, som kunna vara av betydelse för

vårdnaden å övervakningen.

När vårdnadsdomstol utses eller vårdnaden överflyttas, skall ofördröjligen

underrättelse om beslutet jämte utdrag av protokollen i målet

samt övriga till ärendet hörande handlingar i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift insändas till den domstol, beslutet avser. Överflyttas vårdnaden,

skall beslutet därom givas den villkorligt dömde och övervakaren tillkänna.

I fall, som avses i 19 §, skall domstolen om meddelade beslut underrätta

såväl den domstol, under vilkens vårdnad övervakningen stod vid

tiden för beslutens meddelande, som ock den då varande övervakaren.

21 §.

Prövotiden börjar, då parterna, på sätt i nästföljande paragraf sägs,

förklarat sig nöjda med den villkorliga domen, i vad den avser straff, anstånd,

övervakning och skyldighet, som i 6 § andra stycket sägs, eller

domen eljest i dessa delar vinner laga kraft. För slutdag skall den dag

anses, som genom sitt tal. i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen

börjas. Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den

månadens sista dag ansedd för slutdag.

22 §.

Vill part förklara sig nöjd med villkorlig dom, i vad den avser straff,

anstånd, övervakning och skyldighet, som i 6 § andra stycket sägs, må, där

underrätt meddelat domen, förklaringen avgivas inför denna. Sådan förklaring

må ock avgivas inför annan domstol, om denna är den villkorligt dömdes

vårdnadsdomstol, eller inför Konungens befallningshavande eller magistrat,

så ock, i vittnens närvaro, inför ordförande i vårdnadsdomstolen eller ordförande

i magistrat, inför polismästare eller, där den villkorligt dömde

dömts efter strafflagen för krigsmakten, inför befälhavare, som har uppsikt

över militärhäkte, eller inför tillsyningsman eller föreståndare vid

annat häkte eller fängelse.

Förklaring, vilken avgives inför annan än underrätt, som meddelat

domen, skall icke gälla, utan att vid tiden för förklaringens avgivande

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 375.

domen eller bevis av rätten eller domaren om domens innehåll i delar,

som i första stycket av denna paragraf omförmälas, av part avlämnats till

eller eljest finnes att tillgå för den, som mottager förklaringen.

Vill part förklara sig nöjd med domen i dess helhet, såvitt den

ayser den villkorligt dömde, gälle ock vad här ovan är sagt, dock att i

andra stycket av denna paragraf omförmält bevis skall innehålla, förutom

vad ovan stadgats, jämväl den utgång i övrigt, som målet, såvitt

den dömde rörer, genom domen erhållit.

23 §.

Förklaring, som avgivits i överensstämmelse med vad i 22 § är stadgat,

må icke återtagas. Har part, innan förklaringen avgives, besvärat

sig över domen, skola besvären anses vara återkallade genom förklaringen.

Den som mottagit förklaringen, skall ofördröjligen avsända underrättelse

därom till den domstol, som ägt upptaga besvär över domen.

Skall den villkorligt dömde stå under övervakning och har förklaringen

ej avgivits inför underrätt, som meddelat den villkorliga domen,

eller, där annan rätt är vårdnadsdomstol, inför denna eller inför vårdnadsdomstolens

ordförande, skall den, som mottagit förklaringen, ofördröjligen

avsända underrättelse därom till domstol, som meddelat den

villkorliga domen; och har denna domstol därefter att, om annan rätt

är vårdnadsdomstol, skyndsamt underrätta denna.

24 §.

Ordföranden i vårdnadsdomstolen, skall, där så erfordras, snarast

möjligt inhämta underrättelse, huruvida den villkorliga domen vunnit

laga kraft, Domstol, där talan fullföljts mot villkorlig dom, skall ofördröjligen

till vårdnadsdomstolen översända sin i målet meddelade dom.

Vad sålunda kommit till ordförandens kännedom skall denne, i den

mån så finnes erforderligt, meddela övervakaren.

25 §.

Om fullföljd av talan mot beslut, varigenom anstånd med straff

jämlikt 13 § förklarats förverkat, samt om verkställighet före besvärstidens

utgång av straff, som avses i sådant beslut, gäller vad stadgat är

om överklagande av allmän domstols slutliga utslag i brottmål samt, i

tillämpliga delar, vad om verkställighet av straff, ådöint genom icke

laga kraft ägande utslag, är föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 37b.

Varning må icke överklagas, ej heller beslut, som fattats jämlikt 9

eller 10 §, eller beslut jämlikt 19 § rörande vårdnadsdomstol och övervakare.

26 §.

Har polismyndighet eller åklagare häktat någon för brott, och ingår

i den straffsats, som finnes för sådant brott bestämd, straffarbete i

sex månader eller kortare tid eller fängelse i ett år eller kortare tid,

skall, därest den häktade erkänt den gärning, som lägges honom till last,

och fall ej föreligger, som omförmäles i 2 §, polismyndigheten eller åklagaren

ofördröjligen ingiva anmälan om häktningen till ordföranden i

vederbörlig domstol; och har ordföranden att skyndsamt för vinnande av

utredning, huruvida erforderliga förutsättningar för villkorlig dom finnas,

förordna om särskild förundersökning, där ej anledning är antaga, att

sådan utredning kommer att därförutan vara för domstolen tillgänglig.

Prövas eljest, då talan om ansvar väckts, särskild förundersökning

behövlig för erhållande av utredning i avseende, som nu är sagt, må

sådan förundersökning kunna beslutas av ordföranden före målets handläggning

vid domstol och därefter av domstolen.

Vid beslut om förundersökning, som i denna paragraf sägs, skall

.lämplig och villig person förordnas att utföra densamma (förundersökare).

27 §.

Det åligger förundersökaren att utan dröjsmål till domstolens ordförande

ingiva skriftlig berättelse över förundersökningen, att i de delar

ordföranden kan anse nödigt fullständiga densamma samt att på kallelse

av domstolen eller dess ordförande inställa sig vid domstolen för att i

fall av behov gå denna tillhanda med upplysningar och den ytterligare

undersökning, som kan anses erforderlig.

28 §.

Förundersökaren åtnjute efter rättens prövning av allmänna medel

skäligt arvode för utfört arbete samt ersättning för nödvändiga utgifter.

Beslut härom gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft.

Skriftligt besked om beslutet skall, där det begäres, utan avgift tillhandahållas

förundersökaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Slö.

45

29 §.

Finner domstolen det vara till avsevärt men för den tilltalade eller

annan, att kännedom om personliga förhållanden, som inför domstolen

framkomma genom förundersökningen och därmed sammanhängande utredning,

i följd av rättegångens offentlighet vinner spridning, må domstolen

kunna bestämma, att under handläggningen av sådan fråga åhörarna

skola avträda.

30 §.

De närmare föreskrifter, som för tillämpning av denna lag erfordras

angående övervakning och särskild förundersökning samt vad därmed

har gemenskap, meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, men skall ej av högre

rätt tillämpas i mål, som blivit vid första domstol före sagda dag avdömt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 37ö.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 KAP.

10 §.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande

av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i

målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd,

eller om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående

ersättning åt förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig straffdom

eller åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i

målet, eller åt någon, som av rätten eller Konungens befallningshavande

förordnats att i rättegången biträda häktad eller som av rätten förordnats

att i visst måP eller ärende biträda såsom tolk; eller skilt fullmäktig

från fullmäktigskapet: mot det beslut skall, i händelse av missnöje,

särskild talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med

beslutet av rätten meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som

av underrätt meddelats under rättegången, kvarstad eller skingringsförbud

eller därmed jämförlig åtgärd beviljats eller yrkande om hävande av

sådan åtgärd ogillats.

25 KAP.

5 §•

Vill part klaga över beslut, varigenom underrätt dömt till värjemålsed,

skall i fråga om sättet för talans fullföljd lända till efterrättelse

vad i sådant hänseende gäller om rättens slutliga utslag i målet. Har

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

47

underrätt eljest under rättegång meddelat beslut, som enligt lag må särskilt

överklagas, skall talan mot beslutet föras genom besvär. Lag samma

vare, där i fråga, som rörer förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig

straffdom eller fullmäktig eller vittne eller annan, som kallats att

meddela upplysning i målet, eller rättegångsbiträde åt häktad eller tolk,

underrätt i slutligt utslag meddelat beslut av beskaffenhet att, där det

under rättegången givits, särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest

underrätts slutliga utslag beslut, som, där det under rättegången givits,

kunnat särskilt överklagas, skall talan mot det beslut föras i sammanhang

med fullföljd av talan i huvudsaken; vill ej den, som är med beslutet

missnöjd, fullfölja talan i huvudsaken, vare lag som hade beslutet blivit

under rättegången meddelat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om

straffregister skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

1 mom. För envar, om vilken blivit så dömt, som i 1 § sägs,

skall från domstolen eller myndigheten till registret lämnas särskild uppgift,

innefattande upplysning om hans namn och vad i övrigt må erfordras

till hans betecknande, om förbrytelsen eller, då tvångsarbete ådömts,

anledningen därtill samt om domen.

2 mom. Beträffande den, som för brott erhållit villkorlig dom,

skall, där han sedermera av domstol förklarats skola undergå straff för

detta brott, därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är.

3 mom. Har den, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående

villkorlig frigivning, därefter blivit före utgången av den för honom

bestämda prövotid för brott häktad, skall uppgift därom lämnas till registret

från den domstol, där åtalet efter häktningen först förevarit. Om

åtalets utgång skall ock i varje fall från domstol, som i målet dömt,

uppgift till registret lämnas.

4 mom. Om beslut, varigenom villkorligt medgiven frihet blivit

återkallad, skall från- Konungens befallningshavande lämnas uppgift till

registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 37ö.

40

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om iindrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1908 angående villkorlig

frigivning.

Härigenom förordnas, att 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906

angående villkorlig frigivning skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Har den, som undergår straffarbete på viss tid eller fängelse, utstått

två tredjedelar av straffet, och utgör den tid, under vilken straffet är

verkställt eller, på grund av domstols förordnande, som i 4 kap. 12 §

strafflagen sägs, skall anses verkställt, minst ett år, må, där omständigheterna

göra sannolikt, att den dömde på fri fot skall förhålla sig väl,

villkorlig frigivning med hans begivande kunna äga rum, på sätt i denna

lag sägs.

6 §.

Om villkorlig frigivning förordnar Konungen.

Framställning om sådan frigivning göres hos fångvårdsstyrelsen,

som med eget yttrande överlämnar framställningen till Konungen.

Underrättelse om bifallen framställning skall av fångvårdsstyrelsen

översändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket den

villkorligt frigivne skall uppehålla sig, och hör därvid, om så kan ske,

bifogas förslag å tillsyningsman.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 335 käft. {Kr 375). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 315.

7 §•

För den, som villkorligt frigives, utfärdar fångvårdsstyrelsen, efter

mottagen underrättelse om förordnande, som i 8 § sägs, frihetspass, däri,

såvitt icke i beslutet om frigivning är annorlunda stadgat, honom förelägges:

att begiva sig till den ort, inom vilken han skall äga att under

prövotiden vistas, och efter framkomsten till påteckning uppvisa passet

hos den, som skall över den frigivne utöva tillsyn, allt i enlighet med de

närmare föreskrifter, som i passet meddelas; att hos tillsyningsmannen

gorå anmälan om bostad samt ombyte därav; att vid påfordran inställa

sig hos tillsyningsmannen samt angående sin sysselsättning och övriga

förhållanden lämna de upplysningar, som av denne äskas; samt att ej

utan särskilt skriftligt medgivande uppehålla sig utom den anvisade

vistelseorten.

I passet skall jämväl införas fullständig underrättelse om vad den

frigivne i övrigt, likmätigt 2 § eller i följd av särskild bestämmelse i

frigivningsbeslutet, skall hava att under prövotiden iakttaga, så ock om

påföljden, därest han åsidosätter vad honom enligt passet åligger.

Den, som frigivits, vare pliktig att vid anfordran uppvisa passet

för polismyndighet.

8 §•

Tillsyningsman, som i 7 § sägs, förordnas för varje fall av Konungens

befallningshavande. Finnes ej annan person vara därtill lämplig

och villig, vare på landet landsfiskal och i stad polismästare, där sådan

finnes, samt stadsfiskal pliktig mottaga sådant förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

51

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

23 april 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Peanting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

12 april 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till

lag angående villkorlig straffdom,

lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister

och

lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906

angående villkorlig frigivning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Algot Bagge.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Förslag till lag angående villkorlig straffdom.

6 §•

Justitierådet von Seth:

Av stadgandena i 9 och 10 §§ framgår, att i många fall övervakare

icke kommer att förordnas i omedelbart samband med den villkor
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 375.

liga domens meddelande. Att, på sätt i förevarande paragraf att döma

av dess avfattning synes förutsättas, utgå ifrån, att den dömde själv

skall taga reda på, när övervakare förordnats och vem som blivit utsedd,

lärer vara att allt för mycket lita på den dömdes goda vilja och framför

allt förmåga av initiativ. En jämkning i paragrafens lydelse, så att den

kommer att innehålla en antydan, att det är först sedan den dömde erhållit

besked om förordnandet — genom vårdnadsdomstolens eller dess

ordförandes eller övervakarens försorg — som skyldigheten att hålla övervakaren

underrättad om bostad och adress m. in. inträder, synes böra

vidtagas.

11 §•

Lagrådet:

Enligt nu gällande lag angående villkorlig straffdom må disciplinstraff,

som ålägges efter strafflagen för krigsmakten, ej i något fall medföra

förverkande av anstånd med straff. Denna bestämmelse har icke

upptagits i förslaget, emedan, såsom de sakkunniga yttra, redan underlåtenhet

att föra ett ordentligt leverne och överträdelse av allehanda

ordningsföreskrifter skall kunna medföra förverkande.

Att disciplinstraff sålunda enligt förslaget förlorat sin undantagsställning

är onekligen en riktig konsekvens av dess ståndpunkt i övrigt.

Men tydligen bör det ock för frågan om förverkande vara likgiltigt, huruvida

disciplinstraffet ålägges av krigsdomstol eller av befälhavare. I

detta hänseende lärer förslaget ej vara tillfredsställande. Nu förevarande

paragraf avser, nämligen allenast förbrytelse, varför straff ådömes av

domstol. Och ordalagen i o §, till vilken hänvisas i 13 §, äro ej sådana,

att den dömde i varje fall, då han ådragit sig disciplinstraff, kan sägas

hava åsidosatt något av vad under prövotiden åligger honom. Någon

jämkning av uttrycken i 5 § synes alltså önsklig, t. ex. så, att bland den

dömdes skyldigheter under prövotiden upptages även åliggandet att föra

ett ostraffligt leverne. Genom en dylik jämkning skulle närmare överensstämmelse

vinnas med motsvarande bestämmelse i lagen angående villkorlig

frigivning.

Jämlikt 25 § må varning icke överklagas. Om den nya straffdom,

som föranlett meddelande av varning jämlikt 11 §, varder upphävd,

kommer alltså varningen ändock att kvarstå orubbad. Detta synes vara

en oegentlighet, som bör avhjälpas. Att låta frågan om varningens meddelande

komma under högre rätts prövning lärer emellertid icke vara

lämpligt, då ju varningen omedelbart går i verkställighet och med densamma

icke är förknippad någon menlig påföljd, som skulle kunna på

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

klagan undanröjas. Annan utväg torde ej kunna väljas än att inskränka

domstolens rätt att meddela varning till de fall, om vilka talas i 13 §.

Sker så, lärer till sistnämnda paragraf böra uppflyttas den nu i 14 §

intagna bestämmelsen, att varning ej må meddelas efter prövotidens

utgång.

13 §.

Lagrådet:

Domstolen har naturligtvis att tillämpa bestämmelserna i 11 § oberoende

av därom gjort yrkande. Att åter domstolen ej skall ingripa

jämlikt nu förevarande paragraf utan att framställning därom gjorts,

visas av bestämmelsen om forum i slutet av paragrafens andra stycke,

jämförd med stadgandet i första stycket av 17 §. Tydligt är, att domstolen

på framställning om förverkande kan meddela varning. Däremot

synes stadgandet i tredje stycket, att anståndet ej må förklaras förverkat

utan att framställning därom blivit på visst sätt gjord, giva vid handen,

att en framställning om blott varning ej skulle kunna leda till anståndets

förverkande. Att sålunda domstolen i valet mellan ena och andra

påföljden bleve bunden av åklagarens eller övervakarens mening, kan

dock ej vara lämpligt. Framställningen bör ej äga annan betydelse än

som ett allmänt påkallande av åtgärd jämlikt paragrafens första stycke.

Genom någon omredigering av förslaget torde detta böra bringas till klart

uttryck.

18 §•

Lagrådet:

Första stycket i denna paragraf bör gälla allenast fall, varom talas

i 13 §, icke dem, där tillämpning sker av 11 §. Detta synes böra tydligen

utmärkas, hälst andra stycket avser även varning enligt 11 §.

Lika litet som åklagaren bör äga genom avfattningen av sin framställning

inskränka domstolens handlingsfrihet vid tillämpningen av 13 §,

lika litet bör den dömde genom underlåtenhet att personligen inställa sig

kunna öva inverkan på domstolens prövning. Detta skulle kunna undvikas

genom ett tillägg till andra stycket av innebörd att, om domstolen

finner varning böra meddelas, men den dömde icke finnes tillstädes vid

rätten, domstolen skall äga förordna om hans inställande för mottagande

av varningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

19 §.

Justi ti eråden Gullstrand och We dberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
I

första stycket av förevarande paragraf behandlas det fall, att

två villkorliga domar konkurrera, med andra ord att, medan viss prövotid

ännu varar, ny sådan tid begynner löpa. Förslaget uppställer den

regeln, att jämväl för återstoden av den äldre prövotiden skall tillämpas

vad i anledning av det senare beviljade anståndet gäller såväl i fråga

om skyldighet för den dömde att stå under övervakning som beträffande

hans lydnadsplikt jämlikt 6 § andra stycket, vårdnadsdomstol och övervakare.

Mot denna grundsats synes intet vara att erinra. Förslaget

lärer emellertid böra undergå omarbetning, så att den antagna grundsatsen

får gälla oberoende av den tillfälliga omständigheten, att domstolen,

som ger den senare domen, äger kunskap om den tidigare.

Från den i första punkten givna regeln göres i andra punkten

undantag av innehåll, att de med avseende å det tidigare anståndet gällande

bestämmelser skola kunna enligt domstolens beslut göras tillämpliga

även i fråga om det senare anståndet. Detta undantagsstadgande

synes skäligen överflödigt, såvitt angår vårdnadsdomstol, enär ju domstolen

självfallet har i sin makt att därom giva beträffande det senare

anståndet enahanda föreskrift, som gäller med avseende å det tidigare.

Däremot är onekligen uttrycklig bestämmelse av nöden, om man vill giva

domstolen befogenhet att, ehuru den ej är vårdnadsdomstol, utse övervakare

eller att låta övervakningen, även så vitt angår det senare anståndet,

förfalla jämlikt 10 § andra stycket, så snart sex månader förflutit

av den tidigare prövotiden, och likaså om man vill bemyndiga

domstolen att låta lydnadsplikt jämlikt 6 § andra stycket, ålagd i tidigare

domen, gälla även med avseende å det senare anståndet, oaktat

den villkorligt dömde fyllt tjuguett år vid det senare åtalets anhängiggörande.

Någon nämnvärd praktisk betydelse torde dock dylika befogenheter

för domstolen ej äga, vadan bestämmelser i antydd riktning icke

lära vara motiverade, åtminstone såvitt rörer utseendet av övervakare och

tillämpningen av 10 § andra stycket.

Vad nu blivit anfört beträffande första stycket i förevarande paragraf

äger i väsentliga delar sin tillämpning även i fråga om andra stycket.

Justitierådet von Seth:

Om i fall, som avses i 11 § sista punkten, domstolen finner, att

det tidigare anståndet icke bör förklaras förverkat och anstånd beviljas

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is nåd. proposition nr 375.

55

jämväl med det nya straffet, synes saken bäst låta sig ordnas, om det

nya anståndet får anses avse båda straffen och således det tidigare anståndet

får helt uppgå i det senare. Att härigenom prövotiden i anledning

av den tidigare straffdomen förlänges till sintet av prövotiden enligt

den senare straffdomen, innebär icke någon obillighet gent emot den

dömde, som ju genom den nya förseelsen givit anledning till tvivel angående

sin pålitlighet. Undantag måste givetvis göras för det fall, att

prövotiden för det tidigare meddelade anståndet gått till ända, innan den

senare straffdomen kan börja tillämpas. I enlighet med dessa grunder

synes alltså första punkten i paragrafens första stycke böra omarbetas.

Med bestämmelserna i sista punkten av första stycket och i andra

stycket lärer huvudsakligen avsetts att öppna möjlighet för att, om i det

första anståndsbeslutet ålagts den dömde skyldighet, som omförmäles i

6 § andra stycket, domstolen vid meddelande av det senare anståndsbeslutet

må kunna oberoende av den dömdes dåvarande ålder föreskriva,

att nämnda skyldighet skall fortfara även under den nya prövotid, som

följer av det senare anståndsbeslutet. Det synes, som om nämnda bestämmelser

uttryckligen borde inskränkas till att avse endast det fall,

som sålunda närmast åsyftats.

20 §.

Lagrådet:

Den i sista stycket omförmälda underrättelseskyldigheten synes böra

utvidgas till att omfatta alla de fall, då genom eu senare dom ändring

sker i vad tidigare blivit bestämt i fråga om vårdnadsdomstol eller övervakning.

21 och 22 §§.

Justitierådet Wedberg och regeringsrådet Planting-Gyllenbåga:

Beträffande den nöjdförklaring, varom bestämmelser äro givna i

lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, har lagstiftaren sökt förebygga,

att den dömde handlar i förhastande. Förklaringen må sålunda

ej avgivas omedelbart efter utslagets avkunnande, ja över huvud ej inför

domstol. Är den dömde häktad, skall han hava före nöjdförklaringen

ägt betänketid av minst två dagar; och oavsett om lian är häktad eller

icke, skall vid nöjdförklaringen finnas tillgängligt antingen utslaget eller

ett bevis, som även beträffande ersättningsfrågorna fullständigt anger

målets utgång, såvitt den dömde rörer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

Förslaget åter kräver ej för något fall betänketid före nöjdförklaringen.

Det synes fastmer genom stadgandet om förklaringens avgivande

inför den underrätt, som meddelat den villkorliga domen, inbjuda parten

att omedelbart efter domfällandet avsäga sig besvärsrätten. Och parten

skall kunna förklara sig nöjd i fråga om straff, anstånd, övervakning

och lydnadsplikt jämlikt 6 § andra stycket, även om han icke hört domen

avkunnas och annat skriftligt besked ej finnes tillgängligt än ett bevis,

som upptager domens innehåll blott i nämnda fyra avseenden, således

icke beträffande ersättningsfrågorna. Förslaget torde också, i motsats

till 1909 års lag, lämna den dömde öppet att avgiva nöjdförklaring

genom ombud.

Att förslaget sålunda avstått från flera av de garantier, vilka

1909 års lag ansett erforderliga, synes vara betänkligt och icke tillfyllest

motiverat därav, att i förslaget är fråga om en blott villkorlig dom.

Det är naturligt, att prövotiden ej kan börja löpa på grund av

nöjdförklaring, med mindre sådan avgivits av samtliga parter, ej blott

av den dömde. Emellertid synes detta kunna föranleda åtskilliga vanskligheter.

I vad mån skall nöjdförklaring av åklagaren i målet utgöra

hinder för högre åklagaremyndighet att förordna om målets fullföljd?

Och för de fall, då nöjdförklaring å målsägares vägnar avgives genom

ombud eller representant, skall prövningen av behörighetsfrågan ej sällan

bereda svårigheter för den, som har att mottaga förklaringen.

Att nöjdförklaringen skall, i motsats till vad fallet är enligt 1909

års lag, kunna avgivas även efter besvärstidens utgång, synes ej heller

förenligt med god ordning.

Det är önskligt, att de anledningar till betänklighet, som nu påpekats,

bliva såvitt möjligt undanröjda.

Justitierådet von Seth:

Jag anser väl bestämmelserna om nöjdförklaring i princip synnerligen

lämpliga. Någon svårighet i tillämpningen lära desamma i stort

sett ej heller kunna medföra. Emellertid torde den jämkning böra vidtagas

i 22 §:s bestämmelser, att det bevis, som vid nöjdförklaring i vissa

fall skall kunna ersätta själva domen, alltid kommer att innehålla fullständig

upplysning om målets utgång i vad angår den dömde.

Justitierådet Gullstrand:

Jämförd med 3 §, visar förevarande 21 §, att villkorlig dom, i

vad den avser straff, anstånd, övervakning och skyldighet, som i 6 §

andra stycket sägs, vinner laga kraft, då parterna, på sätt i 22 § om
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kanyl. May.ts nåd. proposition nr 375.

förmärs, förklarat sig nöjda med domen i nämnda delar. Av 22 och

23 §§ synes ock framgå, att den villkorliga domen i dess helhet, såvitt

den dömde angår, vinner laga kraft genom nöjdförklaring utan inskränkning.

Den sålunda ifrågasatta anordningen, som motiveras av önskvärdheten

att låta prövotid och övervakning inträda sä snart som möjligt, är

emellertid förenad med vissa vanskligheter. Så är det ingalunda tillrådligt

vare sig att för varje fall bemyndiga den åklagare,- som vid underrätt

slutfört åtalet, att med bindande verkan, jämväl mot överordnad

åklagare, förklara sig avstå från målets fullföljd, eller lägga i händerna

på den myndighet, som upptager aklagarens nöjdförklaiing, att piöva,

om förklaringen avgives av behörig åklagare. I fråga om malsägares

nöjdförklaring synes förutsättas, att denna kan ske genom ställföreträdare,

den måste så ske, där målsägaren icke är en fysisk person. Åt de i 22 §

omnämnda myndigheter, som äga upptaga nöjdförklaring, uppdrages sålunda

eu stundom ganska prövande granskning av behörighetshandliilgar,

därvid misstag lätt kunna begås med påföljd av rättsosäkerhet. Rättigj

ipt för mål säga ren att låta sig företrädas förutsättei enahanda lätt föi

den dömde, och i detta avseende har man att förvänta sådan äteiveikan

av förslaget i denna del, att även vid tillämpning av 3 § i lagen den

2f> mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom

icke laga kraft ägande utslag, den dömde tillätes begagna ombud.

Skulle emellertid den förväntade nyttan av en anordning med nöjdförklaring

befinnas överväga olägenheterna därvid, torde dock rätten att

med den föreslagna verkan avgiva nöjdförklaring böra, i enlighet med

vad för de fall, som avses i ovannämnda lag av den 2G mars 1909, är

gällande, så inskränkas, att den endast kan ske före besvärstidens utgång.

Därmed undvikes faran för kollision mellan ungefär samtidigt

förekommande nöjdförklaring och utslag i målet från överrätt. Och vidare

torde bestämmelsen i 22 § tredje stycket böra utgå. Dess innehåll

står i föga samband med lagen i övrigt och innebär en opåkallad utsträckning

av eu anordning, som är att anse såsom nödfallsutväg.

23 §.

Lagrådet: . , .

Om part efter besvärs anförande avger nöj dförklaring, som dock ej

hänför sig till domen i dess helhet, böra naturligtvis besvären ej anses

återkallade i vidare mån än såvitt angår fråga, som förklaringen avser.

Andra punkten i förevarande paragraf bör alltså undergå någon jämkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sarnl. 335 käft. (Nr 31 o.)

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 375.

24 §.

Justitierådet von Set-h:

Stadgandet i andra punkten av första stycket vilar på den förutsättningen,

att överdomstolen alltid bör äga kännedom om vilken domstol

som är vårdnadsdomstol. Av förslagets föregående bestämmelser

framgår emellertid, att detta ej alltid behöver vara fallet. Enklast lärer

vara, att överdomstolen, om övervakning beslutats, översänder sin dom

till den underrätt, som dömt i målet, savida icke av handlingarna framgår,

att viss annan domstol är vårdnadsdomstol, för vilket fall domen

bör översändas omedelbart till denna.

Övergångsbestämmelsen.

. Lagrådet:

Enligt övergångsbestämmelsen skall den nya lagen ej av högre

rätt tillämpas i mål, som blivit av första domstol avdömt före dagen

för lagens trädande i kraft. I sådant mål måste uppenbarligen den äldre

lagen vara att tillämpa. Samma lag bör ock jämväl i övrigt fortfarande

äga tillämplighet i alla de fall, då genom laga kraft ägande beslut villkorlig

dom meddelats enligt den äldre lagen.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Förslag till lag- om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om

straffregister.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni

1906 angående villkorlig frigivning.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj ds nåd. proposition nr 315.

59

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 innevarande

månad till lagrådet remitterade förslag till lag angående villkorlig straffdom,

lag om ändrad lydelse av 1(! kap. 10 § och 25 kap. o § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900

om straffregister och lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen

den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning.

Under erinran, att lagrådet lämnat de tre sistnämnda lagförslagen

utan anmärkning, anförde departementschefen beträffande de yttranden,

vartill förslaget till lag angående villkorlig straffdom föranlett lagrådet

eller dess särskilda ledamöter, följande:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

»Eu ledamot av lagrådet har hemställt om sådan jämkning i 6 §,

att den komme att innehålla eu antydan, att det är först sedan dömde

erhållit besked om förordnandet av övervakare — genom vårdnadsdomstolens

eller dess ordförandes eller övervakarens försorg — som skyldigheten

att hålla övervakaren underrättad om bostad och adress in. m.

inträder.

Eu dylik antydan synes dock icke erforderlig. Man torde sä mycket

mindre behöva befara, att frånvaron därav skulle medföra en felaktig

uppfattning av den dömdes skyldighet i nu berörda avseende, som

lagförslaget ej utgår ifrån, att den dömde själv skall taga reda på, när

övervakare förordnats och vem som blivit utsedd. - Tvärtom framgår av

10 § i förslaget, att vårdnadsdomstolen skall, när övervakare förordnas,

tillställa den dömde eu övervakningsbok, som är avsedd att tjäna till

ledning och kontroll i fråga om övervakningen och således skall innehålla

övervakarens namn och adress. I övervakningsboken skall ock införas

anteckningar om de förändringar, som inträda i fråga om övervakningen

och vad därmed har samband. Härigenom får alltså jämväl villkorligt

dömd, som ej närvarit vid förordnandet av övervakare, erforderlig

kännedom om beslutet.

Av lagrådet vid il, 13 och 13 §§ i förslaget framställda anmärkningar

torde böra föranleda de av lagrådet i anledning därav ifrågasatta

ändringarna.

Yad lagrådets liesta ledamöter erinrat mot avfattningen av 19 §

synes motivera en sådan omarbetning av första stycket i nämnda paragraf,

att däri givna bestämmelser om vårdnädsdomstol samt övervakning och

vad därmed har sammanhang i fall av konkurrerande villkorliga domar

skola gälla oberoende av att domstolen, som ger den senare domen, äger

kunskap om den tidigare. Likaså torde i anledning av anmärkningar,

som inom lagrådet framställts mot bestämmelserna i första stycket andra

punkten samt i andra stycket, desamma böra jämkas att avse endast

lydnadsplikt jämlikt 6 § andra stycket.

I 20 § torde en jämkning böra ske i den av lagrådet ifrågasatta

riktningen.

Yad beträffar de betänkligheter, som inom lagrådet yppats mot de

föreslagna stadgandena i 21 och 22 §§, får jag till en början erinra, att

avsikten med bestämmelserna om nöjdförklaring vid villkorlig dom främst

varit, att i så stor utsträckning, som ske kunde, bereda möjlighet till ett

ingripande från övervakarens sida för den dömdes hjälp och tillsyn över

honom, så snart den villkorliga domen fallit. Ett fasthållande vid de

garantier mot förhastade nöjdförklaringar, som upptagits i lagen den 26

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. May.ts nåd. proposition nr 375.

mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom

icke laga kraft ägande utslag, skulle, i vad de avse betänketid samt obehörighet

att avlägga nöjdförklaring genom ombud och inför den underrätt,

som meddelat den villkorliga domen, alltför mycket inskränka den

åsyftade möjligheten. Ej heller torde man kunna anse dylika garantier

så behövliga, då fråga är om en blott villkorlig dom, särskilt med tanke

på att eu sådan dom ej torde meddelas, utan att den tilltalade erkänt den

gärning, som lägges honom till last. Emellertid synes jämkning böra

vidtagas i bestämmelserna rörande det bevis, som vid nöjdförklaring i

vissa fall skall kunna ersätta själva domen. Detta bevis bör, såsom lagrådet

föreslagit, innehålla fullständig upplysning om målets utgång, i vad

angår den dömde.

Någon svårighet i tillämpningen torde, såsom ock eu av ledamöterna

i lagrådet framhållit, de föreslagna stadgandena i 21 och 22 §§ i stort

sett icke komma att medföra. De vanskligheter, som på sätt inom lagrådet

erinrats kunna vara förenade med prövningen av behörighetsfrågan vid

nöjdförklaring, torde emellertid böra medföra, att befälhavare, som har

uppsikt över militärhäkte, ej medtages bland dem, inför vilka nöjdförklaring

kan avgivas.

Vad angår de fall, då det kan antagas vara av betydelse, att högre

åklagarmyndighet får tillfälle att pröva frågan, huruvida nöjdförklaring

är på sin plats, synas tillfyllestgörande anordningar kunna åstadkommas

genom instruktionella föreskrifter. Rätten att avgiva nöjdförklaring torde

på sätt inom lagrådet ifrågasatts böra så inskränkas, att den endast kan

ske före besvärstidens utgång.

23 § synes i överensstämmelse med lagrådets hemställan böra

undergå någon jämkning.

Däremot torde den av en ledamot av lagrådet vid 24 § föreslagna

anordningen vid översändande av överrätts dom icke innebära någon avsevärd

fördel framför den i förslaget upptagna.

Övergångsbestämmelsen synes i anledning av lagrådets anmärkning

böra erhålla en något förändrad avfattning.

Därjämte hava Hägra formella jämkningar i lagförslagen befunnits

lämpliga.

1 anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit omarbeta ifrågavarande

lagförslag.

Slutligen får jag beträffande förevarande förslag till lag om ändrad

lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken erinra,

att Kungl. Maj:ts den 12 april 1918 till riksdagen avlätna proposition nr

331 med förslag till lag om fri rättegång in. in. tillika innehåller förslag

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kunifl. Maj:ts nåd. proposition nr 375.

till ändrad lydelse av nyssnämnda paragrafer i annat avseende än det

nu ifrågavarande.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det avgivna

yttrandet avfattade förslag till

lag angående villkorlig straffdom,

lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister

och

lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906

angående villkorlig frigivning.

Departementschefen yttrade vidare:

»Visserligen är tidpunkten något sen för framläggande inför årets

riksdag av ifrågavarande lagförslag. De äro emellertid i kriminalpolitiskt

avseende av den betydelse, att ett uppskov till ett följande år vore

i hög grad att beklaga. Vad särskilt beträffar förslaget till lag om vissa

ändringar i lagen angående villkorlig frigivning, äro för övrigt de föreslagna

ändringarna i denna lag ej av den art, att eu prövning av de

därutinnan framlagda förslagen kan antagas bliva vidare tidskrävande.

Jäg hemställer alltså, att de upplästa förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

181494

Doktrin (1)

  1. Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning, SvJT 2025 s. 94, på s. 104 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1918:245 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om höjande av andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ersättning åt domare, vittnen och parter. a2 i texten
  2. SU 1918:246 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anvisande av medel för bestridande av kostnaderna för särskild förundersökning med hänsyn till villkorlig s. 3 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2025 s. 94 Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning s. 104 i texten