Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m

1918-04-07 · 108 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 101 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:381, Angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

1

Nr 3S1.

Kungl. Maj ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig

lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.;

given Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till förnyat

avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar;

dels och medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda nödiga

bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för deu personal, som

antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 311 höft. (Nr 381.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Utredningen

och dess f°r"

historia.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde: "

Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t anmäla frågan om vissa

provisoriska löneförbättringar vid, bland andra verk, statens järnvägar,

anhåller jag att i korthet få erinra om uppkomsten och utvecklingen

av denna fråga och vad därmed sammanhänger.

Genom beslut den 17 december 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt en

särskild kommission att företaga undersökning, huruvida då gällande

avlöningsreglementen för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket,

telegrafverket, statens vattenfallsverk och tullverket kunde ersättas

av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser för samtliga nämnda

verk, samt, därest kommissionen ansåge detta vara förhållandet, avgiva

de förslag till dylika gemensamma bestämmelser, kommissionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

funne sig böra föreslå. Ifrågavarande kommission benämnes av mig i

det följande 1915 års kommission.

Sedermera förordnades genom kungl. brev den 17 mars 1916,

att kommissionens uppdrag skulle utsträckas att omfatta jämväl domänstyrelsen

och dess underlydande personal.

I betraktande därav, att de gällande lönestaterna för flertalet av

de verk, vilka sålunda skulle tillhöra 1915 års kommissions arbetsområde,

redan besutte en relativt hög ålder, ansågs det åt 1915 års

kommission lämnade uppdraget böra omfatta jämväl åstadkommandet

av en verklig lönereglering, gemensam för de av kommissionens uppdrag

berörda verken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 augusti 1917 anmälde

1915 års kommission, att ett arbete av den omfattning, som sålunda

anförtrotts åt kommissionen, krävde utredningar av den vidlyftiga

beskaffenhet, att ett fullständigt förslag i enlighet med det

kommissionen meddelade uppdraget icke skulle kunna avgivas inom

sådan tid, att frågan i hela dess vidd kunde föreläggas 1918 års riksdag.

Omständigheter av olika slag syntes kommissionen emellertid allt

mera oavvisligt kräva åstadkommande snarast möjligt av en verklig löneförbättring

för de stora grupper av statstjänstemän det här gällde.

Kommissionen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte dels uppdraga

åt kommissionen att inkomma med förslag till sådana ändringar i gällande

avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar

och vattenfallsverk samt skogsstaten, att i stället för då till vissa tjänstehavare

utgående tillfälliga löneförbättringar måtte, från och med år

1919, kunna åstadkommas förhöjning av dittillsvarande ordinarie avlöningar

och därmed sammanhängande pensionsförmåner, varvid jämväl

syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke dylik förhöjning

även borde komma sådana ordinarie befattningshavare till del, vilka

för det dåvarande icke tillerkänts tillfällig löneförbättring, ävensom att

föreslå sådana ändringar jämväl i avlöningsreglementena för personalen

vid post- och telegrafverken, som kunde anses påkallade för beredande

omedelbart av motsvarande löne- och pensionsförbättring åt ifrågavarande

verks personal, dels och föreskriva, att vid fullgörandet av

ifrågavarande uppdrag mera genomgripande förändringar uti de i gällande

avlöningsbestämmelser tillämpade principer för avlöningens utgående

in. m. så vitt möjligt borde undvikas.

På given anledning hemställde därefter generaltullstyrelsen, att

kommissionen jämväl måtte åläggas utreda, huruvida icke i avbidan

på genomförandet av tullverkets omorganisation och med bibehållande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381. ''

i huvudsak av det vid sistnämnda verk tillämpade sportelsystemet kuude

åvägabringas eu provisorisk lönereglering för verkets personal, samt

framlägga av utredningen påkallade förslag.

Dessa framställningar föranledde därtill, att Kungl. Maj:t den 13

augusti 1917 uppdrog åt kommissionen att — med behörig hänsyn tagen

till den återverkan ett förverkligande av kommissionens förslag kunde

tänkas utöva på avlöningsförhållandena i de centrala verken och jämförliga

ämbetsverk jämte dem underställd personal — dels verkställa

en närmare undersökning om möjligheten och lämpligheten av en lönereglering

för de i kommissionens skrivelse åsyftade befattningshavare

vid statens järnvägar och vattenfallsverk, vid skogsstaten samt vid postoch

telegrafverken ävensom, i den mån undersökningen därtill föranledde,

inkomma med utlåtande och förslag i ämnet, därvid emellertid mera

genomgripande förändringar i de i gällande avlöniugsbestämmelser tilllämpade

grundsatser för avlönings utgående med mera borde undvikas;

dels och inkomma med utlåtande och förslag rörande tillfällig löneförbättring

för åsyftade befattningshavare vid omnämnda verk ävensom

med dem jämställda befattningshavare i tullverket, beträffande sistberönla

verk med bibehållande åtminstone i huvudsak av det därstädes nu tilllämpade

sportelsystemet.

Det särskilda uppdrag, kommissionen härigenom erhöll, innebar

sålunda i sin ursprungliga form åstadkommande för flertalet verk av

utredningar och förslag efter två jämlöpande, alternativa linjer, den ena

gående ut på en verklig, om ock tillfällig lönereglering med ändring

av de hittills gällande ordinarie lönesatserna, och den andra —

som för tullverkets del borde ensam ifrågakomma — åsyftande allenast

särskilda tillägg utöver de nuvarande avlöningsreglementenas fasta avlöningar,

vilka i sådant fall komine att lämnas orubbade i avvaktan på

en senare, definitiv lönereglering.

Efter uppdragets emottagande anmälde emellertid kommissionen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1917, hurusom kommissionen

förvärvat den bestämda uppfattningen, att det utan avsevärda

lönetekniska svårigheter läte sig göra att för flertalet av de ifrågavarande

verken redan nu åstadkomma en verklig lönereglering enligt

det av Kungl. Maj:t angivna förra alternativet. Kommissionen förklarade

sig likaledes hålla före, att de syften, som närmast föranlett den

framställning från kommissionens sida, vilken legat till grund för

Kungl. Maj:ts beslut i ärendet, bäst skulle tillgodoses genom en

dylik reglering, där omständigheterna gjorde en sådan möjlig och

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

lämplig. Då å andra sidan utarbetandet av ett system med allenast

tillfälliga lönetillägg för ett så stort antal personalgrupper med sins

emellan så olikartade avlöningar, som det här gällde, skulle kräva åtskillig

tid och medföra vissa svårigheter samt sålunda komme att fördröja

framläggandet av kommissionens förslag i ämnet, syntes det kommissionen,

särskilt med hänsyn till de fördelar, som den nyss antydda

verkliga regleringen skulle erbjuda, vara högeligen önskvärt, att kommissionen

finge på sådant sätt fullgöra det erhållna särskilda uppdraget,

att kommissionen beträffande varje enskilt verk eller del därav framlade

förslag allenast enligt det av omförmälda tvenne alternativ, som

kommissionen för sin del företrädesvis ansåge böra komma till utförande.

En dylik valfrihet borde givetvis icke gälla tullverket, beträffande

vilket verk, såsom förut nämnts, det särskilda uppdraget endast

avsåg beredande av tillfälligt lönetillägg.

Kommissionen hemställde därför, att det kommissionen i förevarande

hänsende givna uppdraget beträffande statens järnvägar, postverket,

telegrafverket, statens vattenfallsverk samt skogsstaten måtte

få anses fullgjort därmed, att kommissionen i fråga om varje särskilt

verk eller de! därav framlade allenast ett förslag, avseende antingen

reglering av utgående ordinarie avlöningsförmåner eller ock beredande

av tillfälliga lönetillägg utöver nuvarande fasta avlöningar.

Genom nådigt brev den 31 december 1917 godkände Kungl. Maj:t

den av kommissionen sålunda gjorda hemställan.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att kommissionen i

skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet anmält, att

det för kommissionen framstått såsom önskvärt för sakens allsidiga utredning,

särskilt ur statsfinansiell synpunkt, att kommissionen bleve

satt i tillfälle att, innan den slutligen avfattade sitt förslag i förevarande

ämne, samråda med några medlemmar av riksdagen, som kunde

anses särskilt förtrogna med frågor av denna art. Med anledning härav

har jag, efter erhållet bemyndigande att utse högst tre sakkunniga

personer, med vilka kommissionen skulle äga samråda vid uppgörande

av de förslag till lönereglering för befattningshavare vid statens järnvägar

och vattenfallsverk, vid skogsstaten samt vid post- och telegrafverken,

som kommissionen hade att avgiva beträffande vart och ett av

nämnda verk, den 14 januari 1918 anmodat ledamöterna av riksdagens

första kammare bruksägaren Ivan Erik Gustaf Svensson och ordföranden

i svenska murareförbundet Nils Persson samt ledamoten av riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

1915 års kornmission*

betänkaiide

och dä''över

infordrade

yttranden.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381-

dagens andra kammare lantbrukaren Johan Jönsson i Revinge att biträda

kommissionen på ovan angivet sätt.

1915 års kommission har sedermera med skrivelse den 20 mars

1918, som hit inkommit den 22 mars 1918, överlämnat betänkande angående

reglering av löneförhållandena vid statens järnvägar, postverket

jämte postsparbanken, telegrafverket, statens vattenfallsverk, tullverket

samt domänstyrelsen och dess underlydande personal, att tillämpas i

avvaktan på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma

avlöningsbestämmelser vid ifrågavarande verk.

I förevarande betänkande föreslår kommissionen i fråga om

statens järnvägar och vattenfallsverk, skogsstaten och statens skogsskolor

samt post- och telegrafverken nya ordinarie avlöningar. Yad

tullverket och domänstyrelsen beträffar, innefattar kommissionens förslag

däremot huvudsakligen särskilda tillägg med bibehållande av de

nuvarande fasta avlöningarna oförändrade.

Beträffande de motiv, som varit bestämmande för kommissionen

vid det särskilda uppdragets fullgörande på sätt nu nämnts, hänvisar

jag till vad kommissionen anfört å sidd. 24—28 i betänkandet.

Jag inskränker mig till att påpeka, att kommissionen ansett

sig böra i all den utsträckning, sådant utan olägenhet kunnat ske,

föreslå nya ordinarie avlöningar för de tjänstekategorier, med vilka

kommissionen haft att taga befattning, under det att systemet med

tillfälliga lönetillägg erhållit så liten plats som möjligt i kommissionens

förslag. Såsom huvudskäl härför har av kommissionen anförts dels

önskvärdheten av att även kunna bereda förbättringar i pensionshänseende

åt de befattningshavare, vilka under den närmaste framtiden

av åldersskäl komme att avgå ur tjänst, och dels eu strävan att i fråga

om avlöningarna för befattningshavare i tjänst åstadkomma största

möjliga rättvisa mellan olika tjänstemannagrupper.

Över kommissionens förslag hava infordrats underdåniga utlåtanden

från vederbörande verks styrelser, vilka avgivit sådana yttranden,

järnvägsstyrelsen den 7 april 1918, generalpoststyrelsen den 5 april

1918, telegrafstyrelsen den 8 april 1918, vattenfallsstyrelsen den 6

april 1918, generaltullstyrelsen den 4 april 1918 och domänstyrelsen

den 3 april 1918. Då ifrågavarande utlåtanden i vissa fall innefatta

framställningar och anmärkningar jämväl rörande en del förhållanden,

vid vilka jag i det följande icke kommer att särskilt uppehålla mig,

enär jag i dessa punkter icke anser mig böra ifrågasätta någon ändring

i 1915 års kommissions förslag, torde det få anses lämpligt, att varje

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 7

styrelses yttrande i sin helhet bifogas statsrådsprotokollet i vederbörande

ärende.

Därjämte har tillfälle beretts för sammanslutningar av personal

vid de olika verken att uttala sig i anledning av 1915 års kommissions

förslag. Över de huvudsakliga erinringar och yrkanden, som på

grund härav framställts från de olika personalorganisationerna vid varje

särskilt verk, har jag låtit uppsätta särskilda sammanställningar, och

torde dessa sammanställningar jämväl få bifogas statsrådsprotokollet å

vederbörlig plats.

Kommissionen har påpekat, att vid flera av de ifrågavarande

verken de nuvarande lönestaterna fastställts för över ett tiotal år

sedan och på denna grund numera måste anses ganska föråldrade,

då man tager i betraktande den snabba utveckling, som ägt rum

inom verken, samt den redan före kriget tämligen regelbundet uppåtgående

priskurvan å de viktigaste livsförnödenheterna. Yad beträffar

de under civildepartementet hörande verk, må erinras, att vad statens

järnvägar angår, skedde fastställandet av de ännu i huvudsak

gällande avlöningsbestämmelserna genom avlöningsreglementet av

den 15 november 1907. Detta reglemente har visserligen sedermera

avlösts genom förnyade avlöningsreglementet av den 30 juni

1916, men, då tillkomsten av det senare icke innebär någon förändring

i fråga om avlöningsbeloppen, utan allenast föranletts av

vissa särskilda omständigheter, såsom inrättandet av nya befattningar

m. in., angiver förstnämnda datum i verkligheten alltjämt åldern av de

nuvarande ordinarie lönestaterna vid detta verk. I fråga om avlöningarnas

förhållande till det allmänna prisläget å de viktigaste slagen

av livsförnödenheter m. in., grunda sig beräkningarna för statens järnvägars

del huvudsakligen på uppgifter, som av 1907 års järnvägskommitté

införskaffats för år 1905.

Även för post- och telegrafverken hänföra sig de nuvarande

avlöningarna delvis till ett motsvarande tidsläge. Genom det nu

gällande avlöningsreglementet av den 20 juni 1913 för tjänstemän

vid postverket erhöllo visserligen de lägre avlönade grupperna

av tjänstemän tillhörande detta verk en lönestat, i vilken

togs någon hänsyn till den stegring i den allmänna prisnivån, som

inträtt under åren närmast före år 1913. Yad övriga ordinarie befattningshavare

vid postverket beträffar, innebar däremot utfärdandet

av 1913 års avlöningsreglemente icke någon lönereglering, i det att

för dessa tjänstemäns vidkommande endast vidtogos sådana ändringar

Senaste löneregleringar

för kommu•

nikatio ns~

verken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

i det föregående avlöningsreglementet av den 27 augusti 1909, som,

utan att rubba grunderna för den då fastställda lönestaten, visade sig

behövliga för undanröjande av en del vid övergången till den nya

staten uppkomna ojämnheter. I fråga om prisförhållanden och dylikt

hade för 1909 års avlöningsreglemente vid postverket lagts till grund

uppgifter från ungefärligen samma tidpunkt, som varit bestämmande

för löneregleringen av år 1907 vid statens järnvägar.

I fråga om telegrafverket åstadkoms, liksom vid statens järnvägar,

en genomgående lönereglering vid 1907 års riksdag. Det i anledning

härav utfärdade avlöningsreglementet av den 11 oktober 1907

är fortfarande gällande, men har i fråga om en del lägre befattningsningshavare

undergått vissa förändringar genom kungl. kungörelsen

den 29 juni 1912 i anledning av beslut vid samma års riksdag angående

löneförbättring för åtskilliga befattningsgrupper vid telegrafverket.

För tjänstemännen vid statens vattenfallsverk uppfördes avlöningar

å ordinarie stat vid 1913 års riksdag, och utfärdades i anledning därav

det nu gällande avlöningsreglementet av den 29 augusti 1913. Till

mönster härför låg i stort sett avlöningsreglementet vid telegrafverket

med de vid 1912 års riksdag däri vidtagna ändringarna.

Vid statens järnvägar samt i mindre omfattning statens vattenfallsverk

hava visserligen under den senaste tiden beviljats tillfälliga

löneförbättringar för att i någon mån upphjälpa ställningen för å

avlöningsskalan lågt stående tjänstemannagrupper. Om dessa tillfälliga

förbättringars beskaffenhet tillåter jag mig hänvisa till den i 1915 års

kommissions betänkande å sidd. 10 — 17 intagna redogörelsen.

Genom beviljande av ifrågavarande tillfälliga tillägg hava emellertid

några mera avsevärda löneförbättringar ej åstadkommits. För

de grupper av personal, som stå nära existensminimum, är behovet

av en verklig lönereglering sedan ganska lång tid tillbaka

erkänd, särskilt beträffande de tidigast reglerade verken.

Jag erinrar härutinnan om, hurusom redan den 6 mars 1914

av Kungl. Maj:t tillsattes en kommitté med uppdrag att avgiva

yttrande och förslag beträffande reglering av avlöningsförhållandena

för de lägre tjänstemannagrupperna vid statens järnvägar. Denna

kommitté blev emellertid efter tillsättandet av 1915 års kommission

upplöst, innan densamma hunnit framlägga något förslag till

nya ordinarie avlöningar. För nyssnämnda personalgrupper har sålunda

en verklig lönereglering ställts i utsikt redan för mer än fyra

år tillbaka. Man kan emellertid ej längre anse det vara enbart de

på avlöningsskalan lägst eller närmast däröver stående tjänstegrup
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

perna, som äro i behov av löneförbättringar. Även mellangrupperna

och tjänstemän i mera ledande ställning måste anses äga berättigade

krav på förbättrade löneförhållanden.

1915 års kommission har framhållit, att de nu till följd av

världskriget rådande abnorma dyrtidsförhållandena icke lämna någon

hållbar grund för en verklig lönereglering, även om denna, såsom

nu vore fallet, finge anses bliva av provisorisk natur. Den extra

ordinära fördyring i levnadskostnader, som inträtt på grund av

världskriget, har komnfissionen ansett fortfarande böra från statens

sida mötas genom tilldelande av ett efter omständigheterna avpassat

krigstidstillägg jämte särskild krigstidshjälp för vissa befattningshavare

med försörjningsplikt. Oavsett denna i ögonen fallande krigstidsfördyring

har emellertid, framhåller kommissionen, den allmänna prisnivån

även visat en genomgående, så att säga mera normal stegring

från den tid, omkring år 1905, vilken i de flesta fall kan anses

beteckna utgångspunkten för de löneregleringar, som senast ägt rum

inom de av kommissionens uppdrag berörda verken. Även om man

följer priskurvan allenast till den tidpunkt, då de speciella krigsförhållandena

i avsevärd mån började påverka densamma, är denna stegring

dock, anför kommissionen, så avsevärd, att ett verkligt behov

av genomgående löneförbättringar för de tjänstemän, vilkas nuvarande

lönestandard blivit fastställd avsevärd tid före krigsutbrottet, därigenom

klart ådagalägges.

Såväl nyss berörda förhållande att, vad särskilt statens järnvägar

beträffar, redan för över 4 år sedan åtgärder vidtagits för en fullständigare

lönereglering för vissa av dess tjänstemannagrupper, som penningvärdets

allt starkare fall, gör det högeligen påkallat, att löneförbättringar snarast

möjligt komma till stånd för de verk, varom nu närmast är fråga. Kristiden

har medfört icke blott en oerhörd fördyring av alla levnadskostnader,

utan också alltjämt ökade anspråk på verken och deras personal. Det är

att förvänta, att den utveckling av rörelsen, som, frånsett ett och annat

fall av tillfällig avspänning, fortgått under krigsåren, skall komma

att sträcka sig till åren närmast efter fredsslutet. De i eminent grad

affärsdrivande verken, statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk,

äro stadda i stark utvidgning och rusta sig med hjälp av

anvisade rikliga anslag till att mottaga den ökade verksamheten efter

världskriget. Det är då också nödvändigt, att verkens personal erhåller

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. 341 käft. (i\r 381.) 2

Allmänna

grunder för

nu ifråga-att

löneregler ing.

Kommissio
nen.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Anmärkningar

i fråga

om det föreliggande

förslaget.

10 Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 381.

de löner och hålles vid den levnadsstandard, som för verkets intensiva

utveckling är av största betydelse. Det hade därför enligt min mening

varit påkallat, att redan nu kunnat framläggas ett lönereglerings - förslag, som icke blott tagit sikte på angelägenheten att avhjälpa

de starkaste missförhållandena med avseende å lönestaterna, utan även

på ett närmare avvägande av personalens uppdelning i löneklasser och

det inbördes förhållandet mellan dessa klasser i förhållande till deras

vikt och betydelse för driften och de kvalifikationer, som krävas. Till

god del har detta hindrats av de förut citerade uppdrag, som lämnats

kommissionen den 17 december 1915, den 17 mars 1916 och den 13

augusti 1917, och vari ändring av mig ej ansetts kunna vidtagas utan

att äventyra framläggande av varje förslag om löneförbättring vid innevarande

års riksdag. Tanken på enhetlighet i avlöningsreglementena för

statens järnvägar, postverket, telegrafverket, statens vattenfall sverk, tullverket

och domänstyrelsen med underlydande personal förefaller i och för

sig tilltalande, men dess omsättande i verkligheten har redan vid den

provisoriska lönereglering, varom nu närmast är fråga, visat sig medföra

stora vanskligheter. Att vissa allmänna bestämmelser och särskilda förmåner,

tilläventyrs också själva lönesystemen, bliva enhetliga är visserligen

mycket önskvärt, men uppbyggandet av enhetliga löneskalor, skärande

tvärs över ett flertal verk, som hava sina avlöningssystem sedan långtid

helt olika byggda, medför också sina alldeles särskilda svårigheter.

Det kan näppeligen heller bestridas, att de verk, som med avseende å

personalrekrytering hava att i högre grad än andra konkurrera med

den privata vei-ksamheten, måste bygga sina löneskalor i vissa delar

något annorlunda än de andra verken. Ej heller i förhållande till

varandra äro de först berörda verken i allo jämförliga.

Jag anser därför nödigt att, så snart som möjligt efter det riksdagen

fattat beslut i anledning av den provisoriska lönereglering, som

nu är ifrågasatt, till prövning upptages frågan om huru, närmast vid

de affärsdrivande verk, som i sin personalanskaffuing hava att konkurrera

med enskilda affärer av liknande art, vissa avlöningsspörsmål

böra föras vidare.

De av 1915 års kommission föreslagna avlöningsbeloppen ange

sig icke innebära annat än eu provisorisk lösning, som snarast möjligt

bör efterträdas av mera stabila förhållanden. Den kritik, vilken kommit

kommissionens förslag till del, såväl från vederbörande styrelser, särskilt

telegrafstyrelsen, som dock icke synes hava tillräckligt beaktat för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

slagets tillfälliga karaktär, soin från olika personalgrupper, utvisar

otvivelaktigt, att den lönereglering, varom nu är fråga, icke kan betraktas

som en bestående lösning av, vad nu närmast beträffar. kommunikationsverkens

löneförhållanden.

Av den nu berörda kritiken, med avseende å vars detaljer hänvisas

till de över kommissionens förslag avgivna yttrandena, framgår,

att en del ojämnheter torde vidlåda förslaget. Så har av flera bland

styrelserna för de ifrågavarande verken framhållits, att avlöningarna

för tjänstemän med högre kompetens av kommissionen blivit satta allt

för lågt i förhållande till höjningen för grupperna av tjänstemän med

lägre kompetens. På grund härav har av generalpoststyrelsen föreslagits

vissa förhöjningar av de avlöningar, som kommissionen ifrågasatt

för tjänstemän från och med manlig postexpeditör till och med

byråchef, i regel med 250 kronor i varje särskilt avlöningsläge. Järnvägsstyrelsen

har förklarat sig biträda den sålunda framlagda tanken

och hemställt, att vid frågans behandling hos Kungl. Maj:t åtgärder

måtte vidtagas för löneförslagets omarbetning i nu omförmälda riktning.

I det av telegrafstyrelsen avgivna utlåtandet över kommissionens

förslag hava genomgående föreslagits andra och högre avlöningar än de

av kommissionen ifrågasatta, varjämte nämnda styrelse även hemställt

om vittgående ändringar i avlöningsbestämmelserna i övrigt.

Vad de olika personalorganisationerna beträffar, gå dessas uttalanden

även så gott som undantagslöst ut på krav om höjningar av

och andra förbättringar i kommissionens förslag. Detta gäller såväl

de sammanslutningar, som representera tjänstemän med lägre kompetens,

som de, vilka omfatta högre kvalificerade grupper. Det

synes mig böra omnämnas, att det» i fråga om de förra icke saknas

uttalanden, som, i motsats mot vad verkens styrelser gjort gällande,

anse de lägre grupperna enligt kommissionens förslag missgynnade i

jämförelse med de högre. Särskilt hava emellertid vissa fackorganisationer

av tjänstemän på det tekniska området — såväl lägre som högre

— funnit sig böra påyrka mera genomgripande ändringar till dessa

tjänstemäns förmån, i det att de, oavsett den allmänna höjningen, även

hemställa om uppflyttande å avlöningsskalan av de specialgrupper, en

var av dem representerar. Vissa yrkanden av sist angivet slag framföras

även av en del bland verkens styrelser.

Vid nu antydda förhållanden och efter ingående granskning av

kommissionens förslag har jag haft under övervägande, om ej för de

däri behandlade tjänstegrupperna kunnat föreslås något högre genom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Tjänstekategoriernas

placering.

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

snittligt avlöningstillägg än som av kommissionen upptagits. Emellertid

föreligga stora svårigheter för en allmän genomsnittlig höjning av avlöningsbeloppen

till följd av den skiljaktiga konstruktionen av löneskalorna

vid de olika verken. Kommissionen har sökt att på de bestående avlöningsförhållandenas

grund åstadkomma största möjliga överensstämmelse

i den allmänna avlöningsnivån för de olika grenar av statsförvaltningen,

varmed den haft att syssla, och dess förslag vill betraktas såsom ett

organiskt helt, vilket icke utan att riskera karaktären av enhetlighet

kan underkastas några genomgripande förändringar. Utarbetandet av

sådana skulle för övrigt hava krävt så lång tid, att ärendet ej hunnit

föreläggas innevarande års riksdag.

I följd härav har jag i valet mellan att helt uppskjuta hela löneregleringsfrågan

eller att framlägga ett förslag, i allt väsentligt anslutande

sig till kommissionens, uppenbart måst föredraga den senare

åtgärden, som i allt fall medför beaktansvärda förbättringar för de stora

personalgrupper, om vilka här är fråga, förbättringar, vilka äro så

mycket mera påkallade, som dyrtiden alltjämt fortfar och tilltager i

tryck. Den provisoriska lönereglering, som sålunda nu framlägges,

förutsätter dock tydligen, att krigstidstil lägg och krigstidshjälp allt fortfarande

utgår efter de allmänna normer och grunder, som varda av

statsmakterna fastställda.

För närvarande har också i det hela måst lämnas å sido de yrkanden

om uppflyttningar å löneskalan av vissa tjänstekategorier i förhållande

till andra sådana, vilka framställts i anledning av kommissionens

förslag. Rörande den inbördes placeringen i allmänhet av olika

befattningar vid varje särskilt verk bär kommissionen framhållit, att

den låtit sig angeläget .vara att bibehålla oförändrad den placering i

gemensamma avlöningsgrupper av särskilda tjänstekategorier, som ägt

rum i de nuvarande avlöuingsreglementena. Kommissionen har förklarat,

att, även om densamma under gången av sitt arbete i ett icke

ringa antal fall trott sig finna, att det bestående förhållandet härvidlag

stundom mindre väl överensstämde med den nuvarande utvecklingen

och vissa tjänsters under senare tid förändrade karaktär, kommissionen

dock icke på detta stadium av sitt arbete ansett sig kunna upptaga

dessa frågor till granskning och avgörande, då desamma närmast finge

betraktas såsom delar av det mera omfattande spörsmålet angående

en slutgiltig jämförelse ur avlöningssynpunkt av samtliga befattningar

inom de olika verken. Därest i några undantagsfall ett sönderdelande

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

av en avlöningsgrupp eller en sammanslagning av liera avlöningsgrupper

skett, har kommissionen motiverat detta med omständigheter,

som ansetts vara av sådan vikt, att den angivna regeln därvid fått vika.

Det torde få anses ställt utom tvivel, att bland de många tjänstegrupperna

vid här ifrågavarande verk finnas sådana, vilka numera icke

kunna sägas innehava den avlöningsställning i förhållande till andra

befattningar, som betingas av en vad förstnämnda grupper beträffar

särskilt starkt framträdande ökning av tjänstens olika krav. Detta

torde vara fallet med flere specialgrupper bland tjänstemännen med

lägre kompetens, såsom exempelvis vid statens järnvägar det lägre befälet

vid banavdelningen, lokomotivpersonalen och en del stationsföreståndare.

I detta sammanhang framträder även starkt den svårlösta

frågan om den ställning i avlöningssystemet, som bör intagas av tjänstemän

med högskolekompetens antingen på det tekniska eller på det

juridiskt-administrativa området. Då 1915 års kommission ansett hithörande

spörsmål falla utanför sin närmast föreliggande uppgift, sådan

kommissionen fattat den, hava, där ej alldeles särskilda anledningar av

organisatorisk natur föreligga, några speciella omflyttningar av tjänster

inom de olika verken således icke kunnat ifrågasättas. Det synes nämligen

i ärendets nuvarande läge och på den nu föreliggande utredningen

särdeles svårt att bedöma de fulla konsekvenserna av dylika

åtgärder och att med säkerhet avgöra, huru dylika omflyttningar kunna

verka i olika avseenden. Jag anser mig emellertid även med hänsyn

till frågorna av denna art böra å nyo framhålla vikten av, att frågan

om tjänstekategoriernas lämpliga placering å löneskalan snarast möjligt

underkastas förnyad utredning.

Frågan, huruvida åt de nu ifrågasatta tillfälliga löneförbättringarna

bör givas formen av ändrade ordinarie avlöningar eller allenast

särskilda tillägg till nu gällande sådana, anser jag i ärendets nu befintliga

skick böra lösas på sätt av 1915 års kommission föreslagits.

För statens järnvägars vidkommande har jag därför för avsikt att

föreslå nya ordinarie arvoden med därtill anslutna särskilda avlöningsformer.

Det av 1915 års kommission nu framlagda förslaget skulle, om Avioningeman

frånser de egentliga avlöningsförhöjningarna, allenast medföra reglementena

mindre betydande ändringar i nu gällande avlöningsreglementen eller

avlöningsbestämmelser. Rörande den allmänna omfattningen av kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Dyrorter och

kallorler.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

missionens förslag i sådant hänseende får jag hänvisa till vad kommissionen

anfört å sidd. 29—30 i betänkandet. Den ekonomiska sidan av

förslaget framgår av kommissionens betänkande sidd. 249—252.

I den synnerligen viktiga specialfrågan rörande den förhöjda

ersättning, som bör tillkomma tjänstemän, vilka äro stationerade på

dyrorter, har kommissionen gjort vissa allmänna uttalanden. Bestämmelserna

på ifrågavarande område äro, framhåller kommissionen

sålunda, för närvarande synnerligen skiftande vid de olika verken,

och önskligt hade enligt kommissionens mening varit, att redan nu

kunna åstadkomma full enhetlighet härvidlag. Det nära sambandet

mellan systemet för de fasta avlöningarna och konstruktionen av de

särskilda dyrortsförhöjningarna gör emellertid, anför kommissionen, att

en genomgående likformighet beträffande de sistnämnda icke kan uppnås,

utan att man samtidigt löser frågan om enhetlighet i avseende å

de fasta avlöningarna. Dä detta huvudspörsmål icke nu upptagits till

behandling, måste åtskilliga olikheter komma att kvarstå även i fråga

om dyrortstilläggen. Kommissionen har emellertid härvidlag föreslagit

en del förändringar, syftande till större enhetlighet, vilka synts kommissionen

väl påKallade av förhållandena. I sådant hänseende omnämner

kommissionen, att för närvarande vid postverket, telegrafverket

och statens vattenfallsverk utgå särskilda dyrortstillägg endast

till vissa lägre avlönade befattningshavare, under det att tjänstemän

med avlöningar över en viss gräns icke komma i åtnjutande av

sådana tillägg. Detta har i fråga om gränsfallen stundom medfört

den oegentligheten, att en på dyrort stationerad högre befattningshavare,

som saknat rätt till dyrortstillägg, i fråga om sammanlagd

avlöning icke kommit nämnvärt högre än en på samma ort placerad

lägre tjänsteman, vilken uppburit sådant tillägg. Även om i

vissa fall, särskilt vid bestämmande av grundavlöningarna till de högre

tjänstemännen, någon hänsyn måhända tagits till att de tjänstemän,

som uppbära dessa avlöningar, i allmänhet äro stationerade å dyrorter,

har detta dock långt ifrån varit förhållandet i sådan grad, att dyrortstillägg

kunna anses överflödiga vid dessa avlöningar. Allt allmännare

gör sig den principen gällande, att de ökade levnadskostnaderna

på en dyrort böra betinga särskild gottgörelse, utan att denna må

upphöra vid viss avlöningsgräns. Kommissionen har därför, vad de

nämnda verken angår, föreslagit utsträckning av rätten till dyrortstillägg

till att med vissa särskilt betingade undantag omfatta samtliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 15

de befattningshavare, vilkas avlöningar varit föremål för kommissionens

behandling.

De för närvarande vid post- och telegrafverken bestämda maximibeloppen

för ortstillägg har kommissionen icke för någotclera verket

ansett sig böra överskrida vid nu ifrågasatta reglering.

I fråga om statens järnvägar har frågan om dyrortsersättning

icke kunnat ordnas på liknande sätt. Detta skulle nämligen förorsaka

allt för stora rubbningar i det nuvarande avlöningssystemet vid detta

verk. Vid statens järnvägar består nämligen för närvarande den huvudsakliga

gottgörelsen för stationering på eu dyrort i en förhöjd ersättning

för bostad och bränsle, därest sådan ersättning utgår till tjänstemannen.

I fråga om beloppen av dyrortsersättningarna, särskilt å de orter,

där levnadskostnaderna äro allra högst, eller i allmänhet de största

städerna, har kommissionen funnit de nuvarande avlöningssystemen i

åtskilliga fall erbjuda svårigheter för uppnående av tillräckliga och

rättvist avvägda dyrortstillägg. Kommissionen har därför i sitt nu

föreliggande förslag ofta begränsat dessa ersättningar till belopp, som

icke helt kunna anses täcka den med stationering å dylika orter förbundna

utgiftsstegringen.

Även angående en annan förekommande form av ortstillägg,

nämligen kallortstillägg, anser jag mig i detta sammanhang böra yttra

några ord. Denna avlöningsform kan hittills sägas hava vunnit tillämpning

endast vid statens järnvägar, om ock i vissa fall vid statens

vattenfallsverk utgår en ersättning, som i verkligheten delvis är ägnad

att motsvara kallortstillägget vid förstnämnda verk. 1915 års kommission

föreslår rörande kallortstillägget allenast en förhöjning av det

till statsbanepersonalen å riksgränsbanan norr om Gällivare utgående tilllägget.

Då jag har för avsikt att föreslå förbättringar även å vissa

andra linjer av det vid statens järnvägar utgående tillägget, bör detta

medföra, att nyssnämnda ersättning vid statens vattenfallsverk jämväl

beräknas till något högre belopp än för närvarande.

Givetvis är frågan om kallortstillägg i dess helhet härigenom

ingalunda löst. Då den nordligt stationerade post- och telegrafpersonalen

icke åtnjuter sådan ersättning, har jag övervägt möjlighet _n av

att i detta sammanhang införa ifrågavarande avlöningsform även vid

de verk, där den nu ej förekommer, något som för telegrafver '' ets del

även påyrkats av telegrafstyrelsen. Då emellertid en dylik i avlöningssystemet

ganska ingripande åtgärd kräver utredningar av i gående

natur för att rätt kunna avpassa och begränsa kallortstillägget med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

hänsyn till stationeringsorter och tjänstgöring m. m., har jag icke

ansett möjligt att nu medhinna utarbetandet av förslag härom. Denna

fråga bör emellertid ägnas noggrann uppmärksamhet för att kunna nå

en tillfredsställande lösning vid de provisoriska bestämmelsernas avlösande

av mera bestående sådana.

Rekryterings- Stärka skål föreligga otvivelaktigt att överväga, huruvida en sär
»vårighetema.

sk;ilt gynnad ställning i avlöningshänseende bör tillerkännas sådana

Romans- befattningshavare eller grupper av befattningshavare, beträffande vilka

rekryteringssvårigheterna vid statens verk äro särskilt framträdande

till följd av den enskilda företagsamhetens strävan att med erbjudande

av högre avlöningar draga till sig särskilt förtjänta och specialutbildade

personer på de områden, som motsvara statens affärsdrivande verksamhet.

Nödvändigheten av att på något sätt trygga statens tillgång till verkligt

kvalificerad personal synnerligast på de ansvarsfulla poster, vilkas innehavare

hava att följa och leda utvecklingen på teknikens olika områden,

gör sig allt mera gällande, enär avgången ur statens tjänst på senare tid

tagit oroväckande omfattning. Av 1915 års kommission har också erinrats

om den utav vissa personalsammanslutningar ivrigt förfäktade tanken

på särskilt de högskoleutbildade tjänstemännens utbrytande ur den

allmänna löneskalan och ställande på ett högre avlöningsplan. Kommissionen,

som funnit dylika synpunkter i många avseenden beaktansvärda

och till fullo säger sig inse de rådande svårigheterna såväl i

rekryteringshänseende som i andra avseenden, har dock icke ansett sig

äga någon möjlighet att i samband med de provisoriska regleringar,

som nu tillärnas, föreslå några särskilda åtgärder beträffande ifrågavarande

tjänstemän. Emellertid har kommissionen ansett sig böra påpeka,

att redan de nuvarande avlöningsbestämmelserna inom vissa av

här ifrågavarande verk erbjuda möjligheter att, för förvärvande av

särskilt kvalificerad personal, tilldela vederbörande vid anställningen i

ordinarie tjänst en högre avlöning än den lägsta för befattningen förekommande.

Därest under nuvarande förhållanden denna möjlighet begagnades

i vidare omfattning än vad hittills skett, anser kommissionen

att de rådande svårigheterna skulle i någon mån kunna avhjälpas.

n*partements- Ehuru undantagsbestämmelser av den beskaffenhet, varom här är

chefen. fråga, alltid måste handhavas med största försiktighet, särskilt för undvikande

av uppenbara orättvisor i förhållandet mellan äldre och yngre

tjänstemän inom samma tjänstegrupp, torde dock systemet med tilldelandet

av en högre avlöning inom den fasta avlöningsskalans ram i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 381.

vissa begränsade fall kunna vara ett gott medel för staten att tillförsäkra

sig en särskilt önskad arbetskraft. Jag anser därför, att de

åberopade bestämmelserna om befogenhet att för förvärvande till statens

tjänst av särskilt kvalificerad personal tilldela förhöjd begynnelseavlöning

böra något utvidgas i de fall, då denna möjlighet för närvarande,

såsom vid statens vattenfallsverk, är inskränkt till allenast ett fåtal

befattningar. Emellertid avse de nuvarande bestämmelserna allenast

att bereda en förmån vid första anställningen i statens tjänst. Då det

är av kanske ännu större vikt att kunna i statstjänsten bibehålla

skickliga och beprövade tjänstemän, som erhålla förmånliga anbud från

enskilt håll, finner jag mig därjämte böra, i anslutning till ett av

vattenfallsstyrelsen framställt förslag, hemställa om beredande av möjlighet

för Kungl. Maj:t att, då synnerligen vägande skäl därtill föreligga,

för bibehållande i tjänst av viss särskilt kvalificerad person tilldela

denne en för befattningen förekommande högre avlöning än den

han enligt vanlig tjänstårsberäkning skulle äga att uppbära. Jag föreslår

i sådant syfte tillägg till hithörande bestämmelser vid statens järnvägar,

telegrafverket och statens vattenfallsverk.

Innan jag övergår till frågan om sättet för den tillfälliga löneregleringens

genomförande och tidpunkten härför, anser jag mig böra

nämna, att 1915 års kommission icke föreslagit och att jag ej heller

anser mig nu kunna tillstyrka någon förhöjning i de avlöningar, som

utgå till generaldirektörerna och cheferna för de olika verken, till

överdirektörer och souschefer samt till överingenjörer vid statens järnvägar

ävensom till verkst.adschefen vid telegrafverket, utan måste

frågan om de lämpliga avlöningsbeloppen för bemälda tjänstemän,

vilken fråga måste ses i samband med en del förhållanden, på vilka

jag här icke anser mig böra ingå, anstå till en mera definitiv lönereglering.

Härvid lärer också böra komma i beaktande förbättrade

pensionsförmåner särskilt för de chefer, som tillsättas allenast på viss tid.

Med avseende å övergången till de nya avlöningsstaterna har av

1915 års kommission föreslagits, att det måtte få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter på sätt vid föregående löneregleringar

vid statens järnvägar ägt rum. Därvid anser kommissionen

böra iakttagas såsom huvudregel, att de nya avlöningsbestämmelserna

skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande

för samtliga ordinarie befattningshavare så som om bestämmelserna

varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 341 höft. (Nr 381.)

Chefernas m.

fl. avlöning.

Övergång sf hrhåUandena.

Kommis

sionen.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Beträffande vissa tjänstekategorier har kommissionen dock ansett

nämnda huvudregel icke böra utan vidare tillämpas. Detta är fallet i

fråga om sådana befattningar vid telegrafverket, för vilka kommissionen

föreslagit sådan omläggning av avlöningsskalan, att tiden för slutavlöningens

uppnående förkortats. I dylika fall skulle nämligen enligt

kommissionens framställning vid en tillämpning av huvudregeln inträffa,

att de tidigare åldersklasserna inom en viss tjänstekategori bleve ojämförligt

mera gynnade än de befattningshavare, som redan uppnått högre

avlöningar inom samma tjänst.

Särskilda bestämmelser angående de avlöningsbelopp eller åldersklasser,

som skola anses motsvara varandra på den gamla och på den

nya staten, anser kommissionen därför bliva behövliga för reglerande

av den ställning i avlöningshänseende, som vid övergången rätteligen

bör tillkomma tjänstemän inom dylika tjänstekategorier.

I fråga om vissa befattningar vid statens vattenfallsverk, för vilka

en avkortning av avlöningsskalan ägt rum i huvudsakligt syfte att bereda

tjänstemän inom de tidigare åldersklasserna någon avlöningsförbättring,

borde däremot enligt kommissionens förmenande huvudregeln

utan vidare kunna gälla.

Tillika borde enligt kommissionens åsikt föreskrivas, att ingen må lida

minskning i sina avlöningsförmåner genom övergång till den nya staten.

I fråga om dessa av 1915 års kommission angivna allmänna linjer

för erforderliga övergångsbestämmelser äro de ifrågasatta undantagsbestämmelserna

för vissa befattningar vid telegrafverket särskilt

anmärkningsvärda. Telegrafstyrelsen har i sitt yttrande gjort erinringar

emot desamma under framhållande, att de innebure ett obefogat

missgynnande av telegrafverkets tjänstemän. Visserligen tala vissa skäl

för att man icke anordnar den nya avlöningsstaten på sådant sätt,

att en del yngre tjänstemän erhåller avsevärt större förbättringar än

äldre befattningshavare i samma tjänsteklass — något som vid ett

eftergivande av undantagsbestämmelsen särskilt bleve fallet inom assistent-

och telegrafistgrupperna. Men jag anser dock, att när avlöningsförhöjningarna

över huvud taget icke bliva större än vad som är fallet

vid den nu tilltänkta regleringen, man av billighetsskäl bör frånse

från de nyss antydda oegentligheterna och låta den av kommissionen

förutsatta huvudregeln innefatta även hithörande fall vid telegrafverket.

Det synes mig nämligen angeläget, att man icke utan absolut tvingande

skäl vidtager åtgärder, som i vissa fall under ett flertal år beskära

den fulla verkan av löneregleringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

I övrigt har jag icke något att erinra i fråga om kommissionens

förslag till övergångsbestämmelser, men vill tillägga, att det även

torde böra föreskrivas, att därest en befattningshavare vid tillträdet

av ordinarie tjänst fått sig såsom begynnelseavlöning tilldelad en avlöning,

högre än den lägsta för befattningen enligt då gällande bestämmelser

förekommande, hans ställning på den nya avlöningsstaten

bör bestämmas efter liknande grunder, så att han även ifråga om denna

anses hava börjat med en på motsvarande sätt förhöjd avlöning.

Det av 1915 års kommission avgivna betänkandet utgår från,

att löneförbättringen skulle tillämpas från och med år 1919. Allmänt

har emellertid såväl av vederbörande -verks styrelser som av personalsammanslutningarna

framförts önskningar om, att den avsedda regleringen,

med hänsyn till det trängande behovet därav, måtte få räknas

till godo antingen redan från och med innevarande års början eller

åtminstone från och med den 1 juli 1918.

För min del anser jag visserligen önskvärt, att den nya löneregleringen

träder i kraft snarast möjligt och skulle jag därför helst velat

föreslå, att de nya lönestaterna måtte komma i tillämpning redan den

1 juli 1918. Det kan emellertid häremot framhållas, att den mångfald

av övriga löneregleringar, som under året förelagts riksdagen och för

vilka medel ej särskilt avsatts eller som från föregående år uppskjuta,

äro avsedda att tillämpas först från och med nästa år. Vid sådant förhållande

har jag måst avstå från fullföljandet av tanken, att den provisoriska

löneregleringen för de verk, varom här är fråga, skulle träda

i kraft redan under innevarande år, samt nödgas i följd härav hemställa,

att förevarande löneregleringar må träda i kraft först den 1

januari 1919.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för det av 1915 års

kommission framlagda förslaget till lönereglering vid statens järnvägar.

Till en början får jag därvid erinra om de huvudformer av avlöning,

som förekomma vid detta verk. Om man bortser från generaldirektören,

överdirektörer och överingenjörer, utgår till samtliga tjänstemän

såväl inom järnvägsstyrelsen som vid linjedistrikten och huvudverkstäderna

arvode, fördelat i lön och tjänstgöringspenningar. Arvodena äro

allenast med ett undantag för de olika grupperna av tjänstemän bestämda

till ett lägsta och ett högsta belopp, och erhålles i allmänhet

arvodesförhöjning vart tredje år, intill dess slutarvodet uppnåtts.

Tiden för

ikraftträdandet.

Departements
chefen.

Statens järnvägar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Gällande b<

stämmelser

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Vid sidan av arvodet erhåller tjänstemannen antingen av staten fri

bostad och fritt bränsle eller ock ersättning för bostad och bränsle, bestämd

i förhållande till arvodet på sätt i det följande närmare skall utvecklas.

Slutligen utgår i inskränkt omfattning till vissa lägre avlöna le

befattningshavare dyrortstillägg, varjämte kallortstillägg tillkomma

tjänstemän å de nordligare bandelarna.

1915 års kommission har före behandlingen av frågan om nya

arvoden först yttrat sig om nyssnämnda, mera sekundära avlöningsförmåner,

och följer jag härutinnan kommissionens framställning.

Fri bostad med bränsle eller ersättning för bostad och bränsle.

Till tjänsteman i järnvägsstyrelsen utgår antingen, där sådant

i avlöningsreglementet för vissa tjänstekategorier finnes särskilt medgivet,

bostad in natura, eller, om sådan förmån icke åtnjutes,

ersättning för bostad och bränsle. I de fall, då sistnämnda ersättning

icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår densamma

med 40 procent av arvodet med i staten bestämd begränsning.

Beträffande tjänstemän vid distrikten kan förmånen av fri bostad

i järnvägens egna eller förhyrda lägenheter, där styrelsen finner sådant

vara för järnvägstrafiken behövligt, enligt § 9 i avlöningsreglementet

tillkomma åtskilliga befattningsgrupper, särskilt flertalet tjänstemän

av lägre grad. Härutöver finnes föreskrivet, att, där lokala förhållanden

göra sådant nödigt eller lämpligt, fri bostad i järnvägens

egna eller förhyrda hus må komma jämväl tjänstemän vid distrikten

inom andra grupper eller kategorier till del.

Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat.

som av järnvägsstyrelsen fastställes.

Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära

ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40

procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad,

i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare bestämda grunder. Den härav

föranledda indelningen av stationerna i fem olika grupper med hänsyn

till hyres- och bränsleprisen är av Kungl. Maj:t fastställd senast den

31 december 1917. För ifrågavarande ersättning äro emellertid även

fastställda vissa maximibelopp, vilka i åtskilliga arvodeslägen, särskilt

på orter med dyrare levnadskostnader, åstadkomma beskärningar av

den procentuellt beräknade inkvarteringsersättningen. Maximibeloppen

fördela sig i två serier, gällande den högre å stationer, där ersättningen

för bostad och bränsle utgår med 40 procent av arvodet, och den

lägre å samtliga övriga stationer. Inom vardera serien förekomma

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:/s nåd. proposition Nr 381.

därjämte särskilda maximibelopp för olika tjänstekategorier, avpassade

i huvudsak efter storleken av den bostad, varav motsvarande befattningshavare

kunna komma i åtnjutande vid tilldelandet av bostad in

natura. De närmare bestämmelserna angående det högsta rumsantal

— varierande mellan 7 rum och kök samt 2 rum och kök — som

för olika tjänstekategorier kan ifrågakomma, då staten tillhandahåller

fri bostad, äro utfärdade av Kungl. Maj:t den 31 december 1907, den

31 december 1915 och den 30 november 1917.

Ersättningen för bostad och bränsle, liksom i förekommande fall

bostad in natura, anses i sin helhet tillhöra lönen, och räknas sålunda

ingen del därav till tjänstgöringspenningarna.

Beträffande förmånen av fri bostad med bränsle har järnvägsstyrelsen

i en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 26 oktober

1917 anfört följande.

»Bland de tjänstemän, vilka jämlikt § 9 punkt ko) av gällande nådiga avlöningsreglemente

kunna tilldelas fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda lägenheter,

finnas icke upptagna bokhållare och kontorsskrivare vid distrikten. För dem

av dessa befattningshavare, vilka förrätta vanlig expeditionstjänst, torde ej heller

denna förmån kunna anses vara från järnvägstrafikens synpunkt behövlig. Emellertid

har det efter hand blivit alltmera vanligt, att vissa bokhållare och kontorsskrivare

å trafikinspektörernas expeditioner ävensom därstädes tjänstgörande stationsskrivare,

vilka ej heller i regel kunna erhålla bostad in natura, innehava

ständigt förordnande såsom tågledare, för vilket uppdrag de enligt den av Eders

Kungl. Maj:t fastställda avlöningsstaten äro tillerkända ett arvode av 300 kronor.

I fråga om dessa tjänstemän, vilkas tjänstgöring kan påkallas dygnet om,

måste det anses synnerligen viktigt från tjänstesynpunkt, att de äro bosatta i närheten

av tjänstgöringsplatsen, vilket förhållande ju i främsta rummet utgör förutsättningen

för att en tjänsteman skall kunna tilldelas bostad in natura.''»

Järnvägsstyrelsen har på grund härav framlagt förslag till ändrad

lydelse av § 9 punkt l:o) lista stycket i avlöningsreglementet, i syfte

att erhålla möjlighet att tilldela nu ifrågavarande befattningshavare

bostad in natura.

I sin skrivelse av den 29 september 1917 angående inrättandet

av nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar, vilken skrivelse

legat till grund för Kungl. Majits proposition nr 150 till innevarande

års riksdag, har järnvägsstyrelsen tillika hemställt, att distriktsselcretérarna

måtte upptagas bland de tjänstemän, vilka kunna tilldelas

bostad in natura, varjämte styrelsen förutsatt, att enahanda förmån

må kunna tillkomma den av styre!sen i samma skrivelse föreslagna

nya befattningen sign al ingenjör.

Fri bostad

med bränsle,

Järnvägs
styrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Vidare har järnvägsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse av den 26

oktober 1917 påpekat, hurusom enligt punkt l:o) av § 9 uti avlöningsreglementet

fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus kan tillkomma

jämväl ej särskilt nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom

de tjänstemän, i fråga om vilka undantag stadgats beträffande förmånen

att erhålla inkvartering in natura. Järnvägsstyrelsen yttrar i anslutning

härtill följande:

»På grund av nu anförda stadgande möter hinder för järnvägsförvaltningen

att även i sådana fall, där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt,

tilldela en tjänsteman, som icke enligt punkt l:o) uttryckligen tillerkänts förmånen

av inkvartering in natura, fri bostad i förhyrd lågenhet. Då, enligt vad som torde

framgå av det ovan sagda, utvecklingen av tjänsteförhållanaena vid statens järnvägar

efter hand för med sig behovet för järnvägsstyrelsen att kunna bereda bostad

in natura i förhyrd lägenhet även åt sådana tjänstemän, som enligt avlöningsreglementet

icke äro berättigade till nämnda förmån, synes det styrelsen lämpligt,

att möjlighet till en dylik avvikelse från den allmänna regeln skulle kunna beredas

utan att påkalla ändring av avlöningsreglementet. För den händelse järnvägsstyrelsen

icke anses böra lämnas full frihet i avseende å bestämmande av vilka

tjänstemän, som skola åtnjuta fri bostad — vilket vore det enligt järnvägsstyrelsens

mening lämpligaste — borde enligt styrelsens mening i allt fall en sådan ändring

av nuvarande bestämmelser kunna ske, att järnvägsstyrelsen tillerkändes rätt att

efter Eders Kungl. Maj:ts godkännande tilldela jämväl en i § 9 punkt l:o) icke

nämnd tjänsteman bostad in natura i förhyrd lägenhet.»

Järnvägsstyrelsen har därför hemställt, att § 9 punkt l:o), andra

stycket i avlöningsreglementet måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må

fri bostad antingen i järnvägens egna eller förhyrda hus eller ock

efter Kungl. Maj:ts godkännande i av järnvägsförvaltningen förhyrd

lägenhet tillkomma jämväl här ovan ej nämnda tjänstemän vid distrikten

ävensom de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits,

undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering

in natura.»

1915 års

kommission.

De nu omnämnda framställningarna från järnvägsstyrelsen hava

behandlats av 1915 års kommission, som därvid funnit sig böra tillstyrka

desamma, det sist omförmälda förslaget dock under framhållande

av att kommissionen förutsätter, att den utvidgade möjlighet att tillhandahålla

tjänstemännen bostäder in natura, som därigenom skulle

beredas järnvägsförvaltningen, icke må komma att tillämpas i andra

fall än då sådant oundgängligen kräves för tillgodoseende av tjänstens

behov.

I övrigt har 1915 års kommission utgått därifrån, att de enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Rumjl. Majds nåd. proposition Nr 381. 23

avlöningsreglementet gällande huvudreglerna för att eu tjänsteman må

kunna tilldelas bostad in natura, tillsvidare skola äga bestånd. Beträffande

det rumsantal, vederbörande statsbanetjänsteman må kunna

påräkna vid erhållandet av bostad in natura, har kommissionen icke

heller förutsatt någon förändring i de senast av Kungl. Maj:t utfärdade

bestämmelserna.

I sitt utlåtande den 7 april 1918 över kommissionens förslag har

järnvägsstyrelsen emellertid även ifrågasatt en avsevärd utsträckning

av styrelsens befogenhet att tilldela tjänstemännen i styrelsen bostad

in natura. Då denna fråga sammanhänger med vissa av järnvägsstyrelsen

föreslagna uppflyttningar i arvodeshänseende, behandlas densamma

lämpligast vid redogörelsen för arvodesförhöjningarna för vederbörande

tjänstegrupper.

Det vid statens järnvägar i stor utsträckning förekommande upplåtandet

åt tjänstemännen av fria bostäder med tillhörande bränsle

måste ur tjänstemännens synpunkt betraktas såsom en avsevärd förmån,

synnerligast under tider med höga hyres- och bränslepris eller å

orter, där svårigheterna för den enskilde att anskaffa lämplig bostad

vare sig på grund av dyrortsförhållanden eller av annan anledning äro

särskilt framträdande. En viss benägenhet att utvidga möjligheterna

till användande av denna naturaform för avlöning har därför gjort sig

gällande under senare tid. För närvarande äro bestämmelserna i avlöningsreglementet

rörande de tjänstegrupper vid linjeförvaltningarna,

som i första hand kunna komma i åtnjutande av bostad in natura, i

hög grad detaljerade, och de förslag, som nu av järnvägsstyrelsen och

1915 års kommission framställts i detta avseende, innefatta ytterligare

detaljbestämmelser i syfte att bereda tillgång till ifrågavarande förmån

åt ännu ett antal tjänstemän inom särskilda tjänstegrenar.

Det synes mig böra bliva föremål för ett senare övervägande,

huruvida icke de nu vid statens järnvägar i förevarande ämne gällande

specialbestämmelserna kunna ersättas med allmännare sådana, inrymmande

rätt för järnvägsmyndigheterna att med hänsyn till tjänstens

skiftande krav på ett friare sätt än hittills förfoga över den bostadstillgång,

som kan stå järnvägsförvaltningen till buds. Härigenom skulle

frågor av denna art kunna ordnas utan att särskilda medgivanden

beträffande rätten att tilldela bostäder åt vissa tjänstegrupper behövde

sökas hos Kungl. Maj:t och riksdagen, något som ur förvaltningssynpunkt

givetvis skulle innebära en önskvärd förenkling. Tillräckliga

garantier mot naturaförmånens utnyttjande av verket på ett sätt, som

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ersättning

för bostad

och bränsl<

1915 års

kommission

24 Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 381.

icke kunde sägas motsvara det egentliga tjänsteintresset, kunna säkerligen

ändock erhållas.

Att redan nu i samband med de löneregleringsåtgärder, som

för tillfället ifrågasättas, söka genomföra en dylik anordning, synes

dock mindre lämpligt, enär densamma ganska intimt skulle beröra

själva de principer för avlöningens utgående, vilka antagits av 1915

års kommission. För de ifrågasatta utvidgningarna av möjligheten

att efter Kungl. Maj:ts bestämmande tilldela vissa tjänstemän bostad

in natura synas mig å andra sidan fullgoda skäl vara anförda. Jag

har därför ansett mig, med framhållande av nyss angivna synpunkter,

böra tillstyrka de förslag till ytterligare bestämmelser i sådant

avseende, vilka innehållas i det här framlagda avlöningsreglementet.

Beträffande den kontanta ersättningen för bostad och bränsle,

har 1915 års kommission ansett, att de nuvarande procentsatserna 20,

25, 30, 35 och 40 procent av arvodet böra bibehållas, givetvis med

anpassning till den av kommissionen föreslagna nya arvodesskalan. Då

vidare de i avlöningsreglementet stadgade maximibeloppen för inkvarteringsersättningen

särskilt å dyrorterna redan nu i många fall kraftigt

inkräkta på den stadgade ersättningsprocenten, har kommissionen jämväl

ansett sig böra föreslå eu väsentlig förhöjning av ifrågavarande maximibelopp.

Såsom högsta ersättning i något fall har kommissionen tänkt

sig å 40-procentsorter 2,400 kronor och å andra orter 2,000 kronor, vilka

belopp ansetts avpassade efter en bostadsstorlek av 6 rum och kök. De

befattningshavare — distriktsehefer — vilka kunna erhålla 7 rum och

kök såsom bostad in natura, böra sålunda enligt kommissionens uppfattning

jämväl åtnöjas med nu nämnda maximibelopp, för den händelse

kontant inkvarteringsersättning i något fall utgår till dem. Den sammanlagda

avlöningen för dessa tjänstemän har nämligen synts kommissionen

vid ifrågavarande provisoriska reglering icke kunna sättas högre än

vad förhållandet skulle bliva med det av kommissionen för dem föreslagna

arvodet tillika med en bostadsersättning efter senast angivna

grunder.

De av kommissionen för distriktspersonalen föreslagna nya maximibeloppen

av ersättningen för bostad och bränsle ställa sig, i jämförelse

med de hittillsvarande, på följande sätt, därvid dock är att märka

att redan nu i åtskilliga fall utgår en förhöjning på intill 100 kronor

i form av tillfälligt tillägg till inkvarteringsersättningen:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

25

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök

» » » » » 6 » » »

» » » » »5 » »

» » » » » 4 » » »

» » » » » 3 » » »

» » » » » 2 » » »

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök

y> » » » » 6 » » »

» » » » » 5 » » »

» » » » » 3 » » »

» » » » » 2 » » »

enligt kom-

enligt nu

missionens

gällande av-

förslag

löningsreg-

(med vissa

lemente.

undantag).

2,000

2,400

1,800

2,400

1,500

2,000

1,100

1,600

850

1,200

650

900

1,700

2,000

1,500

2,000

1,200

1,700

900

1,400

700

1,000

550

750

För kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid

verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk underreparatör,

signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt tjänsteman

av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare utgör dock

enligt nu gällande avlöningsreglemente högsta inkvarteringsersättningen

å 40-procentsort 400 kronor och å övriga orter 350 kronor. Någon

motsvarighet till berörda undantagsstadgande skulle enligt kommissionens

förslag icke bliva erforderlig beträffande manliga befattningshavare,

utan skulle även för de lägst avlönade bland dessa maximibeloppen

bliva i tablån angivna respektive 900 och 750 kronor. För de kvinnliga

tjänstemännens vidkommande har kommissionen emellertid ansett

vissa särskilda begränsningar påkallade på grund därav, att den sammanlagda

avlöningen för. dessa befattningshavare enligt kommissionens förmenande

måste bestämmas även med någon hänsyn till den ställning,

som i allmänhet ansetts böra intagas av de kvinnliga tjänstemännen

inom statsförvaltningen.

De kvinnliga kontorsbiträdena, som hittills i fråga om inkvarteringsersättningens

storlek, liksom i fråga om arvodet, varit likställda

med de obefordrade manliga tjänstemännen, borde sålunda enligt kommissionens

uppfattning, ehuru de fortfarande skulle i arvodeshänseende

tillhöra stationskarlsgruppen, såtillvida nu komma att intaga en särställning

i förhållande till denna, att deras högsta bostadsersättning

skulle utgöra, å 40-procentsort 500 kronor och å övriga orter 450

Bihang till riksdagens protokoll in 18. I sand. 341 hift. (Nr 381.) 1

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departement

sch ej en.

Kling! Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

kronor. Då bostad in natura icke förekommer för kvinnliga tjänstemän,

skulle sålunda den sammanlagda avlöningsnivån enligt kommissionens

förslag bliva något lägre för de kvinnliga kontorsbiträdena än

för de obefordrade manliga tjänstemännen.

För kvinnliga kontorsskrivare och kvinnliga ritare borde, enligt

kommissionens mening, maximibeloppen för hyresersättningen bliva:

å 40-procentsort 650 kronor och å övriga orter 600 kronor.

De kvinnliga bokhållarna inom järnvägsstyrelsen har kommissionen

ansett böra i inkvarteringsersättning bekomma 750 kronor.

I övrigt hava av 1915 års kommission föreslagits vissa mindre

jämkningar i fråga om avlöningsformen ersättning för bostad och bränsle,

vilka jämkningar kommissionen ansett påkallade av den nya arvodesskalan.

För dessa särbestämmelser och de erinringar desamma föranlett

från järnvägsstyrelsens sida blir jag i tillfälle att redogöra vid omnämnandet

av förslaget till arvoden för olika tjänstegrupper.

Ett beräknande av den kontanta inkvarteringsersättningen i enlighet

med 1915 års kommissions förslag innebär, att densamma skulle

komma att utgå med ett avsevärt högre belopp än för närvarande.

Detta måste anses väl befogat på grund av de redan föi*e krigsutbrottet

högt uppdrivna hyres- och bränsleprisen, särskilt inom städer

och stadsliknande samhällen.

Genom en förhöjning av hyresersättningen åstadkommes ock en

sedan länge eftersträvad utjämning i avlöningshänseende mellan å ena

sidan de grupper av tjänstemän, vilka erhålla bostad in natura, och

å andra sidan dem, vilka tilldelas kontant inkvarteringsersättning.

Till följd av det allt mer stegrade värdet å naturaförmånen, utan en

häremot svarande höjning av den till den motsatta gruppen utgående

kontanta ersättningen, har nämligen denna senare grupp av tjänstemän

kommit att intaga en allt oförmånligare ställning i förhållande till

befattningshavare, vilka erhålla bostad in natura. I synnerhet har

detta varit fallet på de dyraste orterna. De av kommissionen föreslagna

ersättningsbeloppen skulle härutinnan i väsentlig mån upphjälpa

ställningen för dem, vilka själva nödgas förskaffa sig bostad, även om

man icke kan förutsätta, att de under nuvarande förhållanden onaturligt

uppdrivna hyreskostnaderna i de större städerna kunna till fullo täckas

genom de höjda inkvarteringsersättningarna. Beträffande de för de

kvinnliga tjänstemännen av kommissionen föreslagna lägre maximibeloppen,

så motiveras dessa av kommissionen med nödvändigheten att

hålla den sammanlagda avlöningen för nämnda befattningshavare inom

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

vissa gränser med hänsyn till den ställning, som i allmänhet ansetts

böra intagas av de kvinnliga tjänstemännen inom statsförvaltningen.

Till följd av 1917 års riksdags beslut att bevilja ett något lägre tillfälligt

lönetillägg till kvinnliga befattningshavare än till manliga sådana,

uppbära redan nu de kvinnliga kontorsbiträdena en lägre sammanlagd

avlöning än stationskarlsgruppen, dit de eljest i arvodeshänseende

hänföras såväl enligt hittills gällande bestämmelser som enligt

förslaget.

Utan att nu ingå å frågan om de kvinnliga tjänstemännens ställning

i nu förevarande hänseende vid en mera slutlig lönereglering,

ansluter jag mig vid den provisoriska reglering, varom nu är fråga,

till kommissionens förslag i vad det rör beräknandet i allmänhet av

inkvarteringsersättningen.

Ortstillägg.

Ortstillägg utgå vid statens järnvägar dels i form av dyrortstilllägg

och dels såsom kallortstillägg. Dyrortstillägg utgår enligt avlönings- ser

reglementet med 60 kronor om året till tjänstemän av lägre grad,

vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som är o placerade i

städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten angår,

å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Älvsjö,

Järva och Värtan.

Enligt medgivande av 1917 års riksdag utgår för vartdera av

åren 1917 och 1918 ett tillfälligt tillägg till dyrortstillägget av 40

kronor.

Kallortstillägg utgår till samtliga tjänstemän å vissa nordligt

belägna bandelar med för olika zoner och delvis även för skilda tjänstekategorier

växlande belopp av lägst 5 och högst 30 kronor i månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg anses tillhöra lönen.

Beträffande dyrortstilläggets belopp har 1915 års kommission icke ko^^is^t]

föreslagit någon annan ändring i förhållande till vad som nu gäller,

än att den nu såsom tillfällig förhöjning av nämnda avlöningsform utgående

summan av 40 kronor måtte inläggas i det fasta tillägget,

vilket sålunda skulle komma att utgöra 100 kronor.

Den nuvarande arvodesgränsen för dyrortstilläggets åtnjutande,

1,500 kronor, bär kommissionen med hänsyn till den nya arvodesskalan

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

ansett böra höjas till 1,950 kronor, vilket arvode för de lägre avlönade

tjänstemännen i allmänhet skulle motsvara 1,500-kronors arvodet enligt

nuvarande avlöningsreglemente.

I fråga om de orter, på vilka dyrortstillägg för närvarande utgår,

har kommissionen icke föreslagit någon förändring.

Yad angår kallortstillägget har 1915 års kommission icke ansett

sig kunna upptaga denna för statens järnvägar säregna avlöningsform

till ingående behandling vid den nu ifrågasatta provisoriska löneregleringen.

De förhållanden med avseende å en tjänstemans placeringsort,

vilka kunde tänkas betinga särskild ersättning av det slag, varom här

vore fråga, borde nämligen enligt kommissionens mening vid utarbetandet

av gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal verk underkastas

eu allsidig granskning icke blott med hänsyn till statsbanepersonalens

ställning och behov. Även de omständigheter, under

vilka befattningshavare vid andra verk utövade sin tjänst i motsvarande

delar av landet, borde härvid komma i betraktande Kommissionen

hade därför enligt vad densamma uppgiver, icke haft för avsikt att i

detta sammanhang föreslå någon ändring i gällande bestämmelser angående

kallortstillägg vid statens järnvägar.

Emellertid framhåller kommissionen, hurusom för densamma uppgivits

såsom synnerligen trängande, att åtminstone personalen å riksgränsbanan,

d. v. s. bandelen från Gällivare till och med Riksgränsen,

kunde beredas någon omedelbar förhöjning av det nuvarande kallortstillägget.

Ifrågavarande tillägg utgör på nämnda handel 20 kronor i

månaden, utom beträffande personal, tillhörande banavdelningen och

maskinavdelningens ledningspersonal å linjen Abisko—Riksgränsen, för

vilka sistnämnda grupper tillägget utgår med 30 kronor i månaden.

Kommissionen har nu föreslagit sådan ändring härutinnan, att,

medan kallortstillägget å övriga linjer lämnats oberört, detsamma å

bandelen från Gällivare till och med Riksgränsen föreslagits att utgå med

40 kronor i månaden utom beträffande tjänstemän, tillhörande banavdelningen

och maskinavdelningens ledningspersonal å linjen Abisko—Riksgränsen,

för vilka tillägget skulle utgöra 50 kronor i månaden.

Bestämmelserna angående dyrortstillägg äro för närvarande synnerligen

skiftande. Det nära sambandet mellan systemet för de fasta

avlöningarna och konstruktionen av de särskilda dyrortsförhöjningarna

gör emellertid, att dessa bägge frågor måste i stort sett samtidigt

behandlas och lösas, vilket nu icke kunnat ske.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 381.

Vid sådant förhållande anser jag intet vara att invända mot

kommissionens förslag rörande sistnämnda avlöningsform i vad angår

statens järnvägar, då ju förslaget härvidlag väsentligen överensstämmer

med vad som redan är gällande vid ifrågavarande verk.

Beträffande kallortstillägget har jag i det föregående framhållit,

att någon allmän reglering av detsamma nu icke är möjlig. I likhet

med 1915 års kommission finner jag det emellertid i hög grad

önskvärt, att någon förhöjning måtte beredas personalen å de mest

avlägset och ödsligt belägna linjerna. I trots av ett genomfört system

med förmånligare tjänstårsberäkning i vissa fall för där stationerade

tjänstemän och oaktat åtgärder vidtagits såväl för underlättande av

möjligheterna till förflyttning söderut som ock för att bereda personalen

hjälp i andra avseenden, göra sig nämligen svårigheterna att fylla personalbehovet

på dessa linjer alltjämt i högsta grad gällande.

Från personalens sida har därjämte särskilt påpekats behovet av

att kunna bereda tjänstemännens barn tillfälle att under någon del av

sommaren vistas på sydligare orter, varjämte det framhållits, att det

utgående kallortstillägget, synnerligast under nu rådande prisförhällanden,

icke lämnar någon möjlighet att till fullo bestrida de å de nordligaste

bandelarna särskilt stora kostnaderna för tjänstemannafamiljernas

beklädnad på ett sätt, som betingas av det hårda klimatet.

Kommissionens förslag till höjning av kallortstillägget å bandelen

från Gällivare till och med Riksgränsen samt i vissa fall ytterligare å

banlinjen Abisko—Riksgränsen, anser jag mig därför böra biträda.

Därigenom skulle kallortstillägget närmast väster om Gällivare komma

att utgå med 40 kronor i månaden.

A angränsande zon, d. v. s. linjen från Polcirkeln till och med

Gällivare jämte bilinjer, utgör tillägget för närvarande 15 kronor i

månaden. Då denna skillnad mellan två intill varandra gränsande

kallortszoner synes allt för stor och de förhållanden, som betinga höjning

å linjen väster om Gällivare, även till stor del äro till finnandes

å den zon, som innefattar nämnda ort och banan närmast öster därom,

finner jag mig desto hellre böra föreslå en höjning av kallortstillägget

jämväl å bandelen från Polcirkeln till och med Gällivare jämte bilinjerna

Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle och Gällivare—

Porjus, som denna höjning kan genomföras utan att inverka på förslaget

i övrigt. Tdlägget å dessa linjer synes mig tillsvidare böra utgå

med 25 kronor i månaden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 381.

Gällande

bestämmel
ser.

Tjänstemän

av lägre grad

vid distrikten

och huvudverkstäderna.

Kvinnligt

kontorsbifcräde,

vaktmästare,

banvakt,

vagn- och

stallkarl, förr&dsvakt,

ledningsvakt,

station skarl.

1916 års

kommission.

Arvoden.

Nuvarande lägsta och högsta arvoden för olika tjänstegrupper

återfinnas dels i avlöningsreglementets § 2, där mom. 1) behandlar arvodena

till tjänstemän i järnvägsstyrelsen och mom. 3) arvodena till

tjänstemän vid distrikten och huvudverkstäderna, och dels i § 14 av

samma reglemente, vilken paragraf behandlar arvodena till tjänstemän

å ångfärja. Det belopp, varmed en tjänstemans arvode förhöjes efter

viss tid, intill dess slutarvodet för tjänsten uppnåtts, utgör för varje

gång förhöjningen sker, 300 kronor för befattning med lägsta arvode

av 1,200 kronor eller därutöver, 120 kronor för befattning i styrelsen

med lägsta arvode under det nyssnämnda, med undantag av kvinnlig

kontorsbiträdesbefattning, samt för befattning vid distrikten med arvode

under det nyssnämnda och intill 840 kronor, samt 60 kronor för

kvinnlig kontorsbiträdesbefattning i styrelsen och för befattning vid

distrikten med lägsta arvode av 840 kronor. Till dessa regler sluter

sig en del särskilda bestämmelser i § 4 av avlöningsreglementet.

1915 års kommission har först behandlat arvodena för den s. k.

stationskarlsgruppen, omfattande de manliga befattningarna vaktmästare,

banvakt, vagn- och stallkarl, förrådsvakt, ledningsvakt och stationskarl ävensom

befattningen kvinnligt kontor sbiträde. Vid senaste lönereglering,

år 1907, bestämdes arvodena för ifrågavarande grupp till lägst 840,

högst 1,140 kronor, vilket sistnämnda arvode i regel uppnås efter 12 år.

De mellanliggande arvodena utgöra respektive 900, 960 och 1,020 kronor.

Tillhopa med den utgående ersättningen för bostad och bränsle samt

i förekommande fall dyrortstillägg, utgöra de sammanlagda fasta avlöningsförmånerna

å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,008 kronor

och i slutavlöning 1,368 kronor, å dyraste ort respektive 1,236 och

1,600 kronor. Läggas härtill ytterligare de tillfälliga tillägg (utom

krigstidsförstärkningen), som av 1917 års riksdag beviljats, erhållas

summorna: å billigaste ort lägst 1,308 och högst 1,628 kronor, å

dyraste ort lägst 1,636 och högst 2,008 kronor.

Vid utvecklandet av sitt förslag till nya avlöningar för ifrågavarande

grupp av tjänstemän vid statens järnvägar, liksom för motsvarande

grupper inom de övriga verken, har 1915 års kommission i

första rummet åberopat stegringen i levnadskostnaderna intill tiden

för krigsförhållandenas begynnande inverkan, vilken stegring enligt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

kommissionens förmenande gjort, att de nuvarande avlöningarna vid

början av kriget långt ifrån motsvarade den levnadsstandard för

ifrågavarande tjänstemän, som år 1907 beräknades. Vid den sistnämnda

år skedda regleringen ansåg man sig böra taga hänsyn icke

blott till det rena existensminimum utan även till vad som i allmänhet

kunde anses utgöra levnadsbehovet för en familj i den samhällsklass,

varom här är fråga. Därest samma synpunkter skola läggas på förhållandena

vid den nu ifrågasatta regleringen, är det enligt kommissionens

förmenande till en början nödvändigt att beträffande nu omhandlade

befattningshavare låta avlöningsförhöjningarna fullt uppväga de

kostnadsstegringar, med vilka man i detta fall borde räkna. Men samtidigt

har det synts kommissionen, att man icke kunde förbise den enligt

kommissionens förmenande fullt berättigade strävan till en genomgående

höjning av de sociala villkoren i allmänhet, som gör sig gällande inom

ifrågavarande tjänstemannagrupper. En viss höjning av den år 1907

för de lägsta grupperna beräknade levnadsnivån anser kommissionen

därför även böra betraktas såsom en faktor av betydelse vid den nu

tilltänkta löneregleringen. Andra omständigheter, till vilka hänsyn

enligt kommissionens uppfattning borde tagas, äro det alltjämt ökade

kravet på arbetsintensitet och arbetets, även för de grupper det här

närmast gäller, under senare tid avsevärt stegrade kvalitet och ansvar,

allt beroende på teknikens utveckling och samfärdsmedlens intensivare

utnyttjande. De allt mera framträdande svårigheterna att på ett tillfredsställande

sätt ombesörja rekryteringen av den ordinarie tjänstemannapersonalen

såväl vid statens järnvägar som vid de närställda

verken hava ock i kommissionens tanke gjort det till en bjudande nödvändighet

att löneregleringen så tilltages, att statens verk må beredas

möjlighet att i sin tjänst förvärva och där bibehålla dugande och tillräckligt

kvalificerade personer.

Enligt vad kommissionen uppgiver, hade densamma till en början

tänkt sig, att den sammanlagda avlöningen för stationskarlsgruppen

ävensom för likställda grupper vid de andra verken lämpligen borde utgöra

å billigaste ort i begynneseavlöning omkring 1,450 kronor och i

slutavlöning omkring 1,800 kronor. Kommissionen uppgiver sig emellertid

efter samråd med de utsedda ledamöterna av riksdagen hava kommit

till det resultat, att den nya avlöningsnivån för dessa tjänstemannagrupper

kunde sättas ännu något högre, eller till omkring 1,550 kronor

i begynnelsen och 1,950 kronor i slutavlöning. Med det vid statens

järnvägar tillämpade avlöningssystemet motsvaras detta utav ett begynnelsearvode

av 1,275 kronor och ett slutarvode av 1,650 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

DeparUzmtnf

schefer.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Slutarvodet skulle liksom nu kunna uppnås efter 12 år. I stället för

de nuvarande arvodesförhöjningarna av 60 kronor, vilka kommissionen

funnit väl knappt tillmätta för att lämpligen komma till användning i

den nya avlöningsskalan, skulle träda dylika förhöjningar av 75 kronor

för varje gång, och i stället för att den sista arvodesförhöjningen nu

utgör 120 kronor, skulle densamma på den nya skalan bliva 150 kronor.

Arvodesskalan för stationskarlsgruppen skulle sålunda bliva: begynnelsearvode

1,275 kronor; efter 3 år 1,350 kronor; efter ytterligare 3 år 1,425

kronor; efter ytterligare 3 år 1,500 kronor samt efter ytterligare 3

år 1,650 kronor. Detta motsvarar i sammanlagd avlöning (d. v. s.

med inberäknande av inkvarteringsersättning och dyrortstillägg i förekommande

fall) å billigaste ort: i begynnelseavlöning 1,530 och i slutavlöning

1,980 kronor, samt å dyraste ort: i begynnelseavlöning 1,885

och i slutavlöning 2,410 kronor. Motsvarande siffror bliva enligt kommissionens

förslag för den lägst avlönade gruppen vid postverket respektive

1,550 och 1,950 samt 1,900 och 2,400 kronor; för stationsbiträden

vid telegrafverket 1,560 och 1,950 samt 1,827 och 2,392.50 kronor;

och slutligen för vakter vid statens vattenfallsverk 1,530 och 1,980

samt 1,848.75 och 2,392.50 kronor.

I fråga om de tjänstekategorier, som för närvarande räknas till

stationskarlsgruppen, har kommissionen icke förutsatt någon ändring.

Beträffande banvakt gäller för närvarande, enligt en not till avlöningsreglementet,

att dylik tjänsteman, vilken tjänstgör såsom vakt vid

rörlig bro, under seglationstiden kan erhålla ett tilläggsarvode efter

högst 120 kronor för år. Då kommissionen icke funnit ifrågavarande

slag av arbete så mycket mera kvalificerat eller ansvarsfullt än banvakternas

vanliga sysselsättning, att detsamma efter löneregleringens

genomförande borde betinga särskild ersättning, har kommissionen ansett

sig böra föreslå uteslutande ur avlöningsreglementet av bestämmelsen

om tilläggsarvode i dylika fall.

Arvodesskalan för stationskarlsgruppen vid statens järnvägar kan

sägas vara grundläggande för löneskalan i dess helhet vid detta verk,

och samma förhållande råder vid de övriga verken med avseende å

avlöningarna till de obefordrade grupperna därstädes. Då jag, enligt

vad jag förut framhållit, icke anser mig nu kunna föreslå någon allmän

höjning av den utav kommissionen ifrågasatta lönenivån och då

jag icke har något att anmärka mot den konstruktion av arvodesskalan

för nu omhandlade grupp, som kommissionen tänkt sig, anser jag mig

böra biträda kommissionens förslag till arvoden för stationskarlsgruppen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

I likhet med kommissionen anser jag även, att det särskilda tilläggsarvodet

till banvakt vid rörlig bro efter löneregleringen bör bortfalla.

Den avlöningsgrupp bland linjepersonalen, som för närvarande

står närmast över stationskarlsgruppen, bildas av befattningarna lokomotiveldare,

vagnskötare, förrådsförrnan, maskin- och pannskötare, vagnreparatör,

elektrisk under reparatör, signalunderreparatör och ledningsreparatör.

Arvodesskalan för gruppen består enligt gällande avlöningsreglemente

av arvodena 900, 1,020, 1,140, 1,260 och 1,380 kronor. Beträffande

ersättningen för bostad och bränsle intager emellertid befattningen

törrådsförman en särställning i förhållande till gruppen i övrigt, i det

att nämnda tjänstekategori ingår bland de befattningar, för vilka

maximibeloppet av inkvarteringsersättningen utgör 650, respektive 550

kronor, under det att för gruppens övriga befattningar maximibeloppen

400 och 350 kronor äro * gällande. Genom de av 1917 års riksdag''

beviljade tillfälliga tilläggen har dock förrådsförmännens sammanlagda

avlöning å samtliga ortsgrupper bragts i full överensstämmelse med

lokomotiveldarnas m. fl.

Arvodena för den nu omhandlade gruppen har kommissionen

ansett böra bestämmas till lägst 1,350 kronor med förhöjningar efter

samma perioder som för närvarande till respektive 1,425 1 500 1 650

och 1,800 kronor.

Beträffande de befattningar, av vilka denna arvodesgrupp skulle

komma att bestå, föreligger till att börja med ett förslag om sammanförande

till allenast två tjänstekategorier av de olika reparatörsbefattningarna

vid statens järnvägar. Dessa äro för närvarande till antalet icke

mindre än sju, av vilka fyra tillhöra förevarande arvodesgrupp, nämligen

vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör och

ledningsreparatör. De återstående tre befattningarna av ifrågavarande

art, eller lokomotivreparatör, elektrisk reparatör och signalreparatör,

tillhöra, såsom i allmänhet mera kvalificerade, en högre avlöningsgrupp

med arvoden av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.

1 skrivelse till 1915 års kommission den 16 november 1917 bär järnvägsstyrelsen

påpekat, hurusom inom de flesta av ifrågavarande yrkesgrupper finnas tjänstemän med

såväl lägre som högre yrkesutbildning. Särskilt inom yrkesgruppen vagnreparatörer

finnas, enligt vad styrelsen uppgiver, en del tjänstemän med en yrkesutbildning,

som är jämförlig med t. ex. lokomotivreparatörernas. Vid sådant förhållande har

det synts järnvägsstyrelsen, att det .skulle vara lämpligt att lägga graden av yrkesBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 341 höft. (Nr 381.) 5

Banvaktsförman,

trädgårdsförman,

lokomotiveldare,

vagnskötare,

förrådsförman,

maskin- ocli

pannskötare,

underreparatör.

1915 års

kommission.

Fråga om

sammanslagning

av olika

reparatörsbefattningar.

Järnvägsstyrelsen

den

16 nov. 1917.

s. 34 Kontrollera mot PDF

1915 års

kommission.

Uppförande

på ordinarie

stat av banvaktsförmän

och trädgårdsförmän.

Järnvägsstyrelsen.

34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

utbildning till grund för gruppindelningen och i stället för de nuvarande yrkesgrupperna

införa tvenne arvodesgrupper, nämligen en grupp av tjänstemän, benämnda

reparatörer, bestående av mera yrkesutbildade, och en benämnd underreparatörer,

bestående av tjänstemän med enklare yrkesutbildning. Sådan sammanslagning av

flera yrkesgrupper till en arvodesgrupp förekommer, enligt vad järnvägsstyrelsen

vidare framhåller, redan t. ex. under benämningen vagn- och stallkarlar, till vilka

räknas lokomotivputsare, kolvakter, pumpare, vagnsynare, vagnputsare in. fl. Genom

indelning efter graden av yrkesutbildning skulle det enligt styrelsens åsikt bliva

möjligt att bättre än nu anpassa avlöningen efter yrkesskickligheten, och rekryteringen

av reparatörerna skulle underlättas, därigenom att dylik kunde äga rum,

utom bland underreparatörerna, även bland de yrkesskickliga verkstadsarbetama.

vilka kunde direkt överföras till reparatörsbefattning. Med den nuvarande indelningen

låter sig detta, enligt vad styrelsen erinrar, åtminstone i fråga om vagnreparatörer

svårligen göra, enär de yrkeskunniga verkstadsarbetarna i allmänhet hava högre

avlöning än den, som tillkommer vagnreparatör. Att jämställa hela vagnreparatörsgruppen

med lokomotivreparatörerna kan å andra sidan enligt styrelsens förmenande

icke lämpligen ifrågasättas, enär förstnämnda grupp i sig innesluter ett stort

antal tjänstemän, vilkas yrkesutbildning måste ans''es vara av jämförelsevis enklare

beskaffenhet, t. ex. den störa del av denna grupp, som utgöres av vagnlyftare.

Järnvägsstyrelsen har därför hemställt om upptagande till prövning i detta

sammanhang av frågan om sammanslagning av de nuvarande sju reparatörs- och

underreparatörsgrupperna till tvenne befattningar, reparatörer och underreparatörer.

1915 års kommission, som funnit ett sammanförande i enlighet med

järnvägsstyrelsens förslag av de nuvarande reparatörsbefattningarna till

allenast tvenne grupper, den ena avsedd för mera yrkesskickliga personer

och den andra för sådana med lägre yrkesutbildning, vara en ur

flere synpunkter lämplig åtgärd, har uti nu ifrågavarande avlöningsgrupp

i stället för befattningarna vagnreparatör, elektrisk underreparatör,

signalunderreparatör samt ledningsreparatör upptagit allenast befattningen

underreparatör.

I eu till Kungl. Maj:t den 10 december 1917 avlåten framställning

bär järnvägsstyrelsen därjämte hemställt om uppförande på ordinarie

stat från och med år 1919 av befattningarna banvaktsförman och trädgårdsförman.

Då denna fråga räknar sin upprinnelse något längre tillbaka

i tiden, anser jag mig böra erinra om följande.

Framställning om uppförande å ordinarie stat av befattningarna banvaktsförman

och trädgårdsförman gjordes av järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 24 oktober 1913 i samband med förslag om inrättandet av åtskilliga

andra nya befattningar. Järnvägsstyrelsen framhöll därvid beträffande banvaktsförmännen,

hurusom frågan om dessas uppförande å ordinarie stat redan varit på

tal inom 1906 års löneregleringskommitté, men därvid fått förfalla huvudsakligen

av det skälet, att de av banvaktsförmännen ledda arbetena i regel endast påginge

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr Stil. 35

under vissa delar av året, vilken omständighet skulle kunna föranleda därtill, att

banvaktsförnhinnen tidvis kunde bliva i saknad av sysselsättning av den särskilda

beskaffenhet, som motsvarade dem eventuellt tilldelad högre avlöning. Detta skäl

fann järnvägsstyrelsen emellertid icke mera äga giltighet i fråga om alla banvaktsförmän.

Dessa befattningshavare kunde nämligen indelas i dels sådana, som utövade

mera tillfälligt förmanskap över arbetslag, men eljest skötte sin befattning såsom

ordinarie banvakt, dels sådana, som hela året tjänstgjorde såsom förmän för arbetslag.

Bägge kategorierna inträdde vid förfall för banmästare i utövande av dennes

befattning. Endast beträffande den förra gruppen banvaktsförmän, som företrädesvis

vore till finnandes å de mindre banmästareavdelningarna, ansåg styrelsen de av

1906 års kommitté anförda skälen fortfarande vara gällande. Däremot syntes icke

från den av kommittén angivna synpunkten något hinder möta att överflytta banvaktsförmän,

tillhörande den senare gruppen, å ordinarie stat. Järnvägsstyrelsen

föreslog därför, att å ordinarie stat med arvode, överensstämmande med det till

lokomotiveldarna m. fl. utgående, måtte anställas banvaktsförmän till ett antal

motsvarande de banvakter, som hade stadigvarande tjänstgöring såsom banvaktsförmän.

Beträffande trädgårdsförmännen anförde järnvägsstyrelsen i samma skrivelse

av den 24 oktober 1913 följande:

»Vid skötseln av växtdepåer samt vid utförandet av övrigt fackmässigt

arbete rörande planteringarna vid statens järnvägar äro såsom biträden till den vid

respektive distrikt anställde trädgårdsmästaren å extra stat anställda visst antal

trädgårdsbiträden. Med hänsyn till de krav på fackmässig kunskap och duglighet,

som böra ställas på dylika biträden, har av dem fordrats, att de skola vara utexaminerade

trädgårdsmästare ; och har följaktligen den till dem utgående avlöningen

måst avpassas därefter. Enligt nu gällande nådiga avlöningsreglemente kunna dessa

biträden dock ej vinna annan ordinarie anställning än såsom banvakter. Men då

lönen inom denna tjänstemannagrupp ej torde motsvara ovanberörda fordringar, hava

de nu anställda biträdena föredragit att kvarstå å extra stat.

Med anledning härav och då det är av vikt att fästa dugliga trädgårdsbiträden

vid .statens järnvägar genom deras anställande å ordinarie stat, anser styrelsen

lämpligt, att på ordinarie stat uppföres befattningen trädgårdsförman med ett

arvode motsvarande det för lokomotiveldare in. 6. fastställda eller lägst 900 högst

1,380 kronor.»

Över järnvägsstyrelsens förslag avgavs utlåtande den 21 november 1914 av

den då arbetande 1914 års järnvägskommitté, som emellertid av anförda skäl icke

fann sig för det dåvarande böra tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning om uppflyttande

å ordinarie stat av banvaktsförmän och trädgårdsförmän, utan ansåg, att

prövningen av dessa frågor borde tills vidare anstå. I överensstämmelse med denna

kommitténs uppfattning blevo frågorna om nämnda befattningars uppförande å ordinarie

stat icke förelagda 1915 års riksdag och hava ej heller senare varit föremål

för riksdagens behandling.

1 sin skrivelse av den 10 december 1917 har järnvägsstyrelsen emellertid

framhållit, hurusom denna olösta lönefråga vållar styrelsen betydande svårigheter

i avseende å ordnandet av en lämplig personalrekrytering inom ifrågavarande befattningar,

varför styrelsen hemställt, att ärendet måtte föreläggas 1918 års riksdag''

till avgörande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Konduktör,

manligt

kontors biträde,

stationstörman,

portvakt å 1

klass station

eller vid

verkstad.

36 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Kommissionen, som funnit starka skäl föreligga för inrättandet

av de nu omhandlade nya ordinarie befattningarna, har ansett sig böra

tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag i sådant avseende, och har kommissionen

jämväl ansett, att desamma nu böra inordnas å den plats i den

nya avlöningsskalan, som motsvaras av järnvägsstyrelsens förslag av år

1913. De skulle härigenom komma att hänföras till den avlöningsgrupp,

varom nu är fråga. Denna grupp borde sålunda enligt kommissionens

förslag bestå av befattningarna banvaktsförman, trädgårdsfrö - man, förrådsförman, lokomotiveldare. vagnskötare, maskin- och pannskötare

samt underreparatör.

Beträffande de av kommissionen föreslagna arvodena för nu ifrågavarande

grupp har jag under föreliggande förhållanden icke något atterinra.

Det ifrågasatta hopförandet av skilda specialbefattningar bland

reparatörerna till allenast två grupper, avseende den ena personal med

enklare yrkesutbildning och den andra personal med större yrkeskunskaper,

torde vara praktiskt och avsett att underlätta en rättvis

fördelning av tillgängliga befattningar.

Rörande de föreslagna nya befattningarna banvaktsförman och

trädgårdsförman anser jag goda skäl vara anförda för att icke längre

uppskjuta deras uppförande på ordinarie stat. Det permanenta behovet

av båda dessa tjänstekategorier är redan sedan ganska lång tid tillbaka

erkänt, och åtgärden innebär sålunda endast ett naturligt godkännande

av utvecklingens krav. I fråga om deras placering å löneskalan

hava vissa anmärkningar framkommit från personalens sida, men

anser jag, i överensstämmelse med principen att nu så vitt möjligt

undvika flyttningar av enstaka tjänstegrupper i förhållande till andra,

att den av järnvägsstyrelsen för dessa befattningar år 1913 föreslagna

placeringen i förevarande grupp bör följas.

För befattningarna konduktör, manligt kontor sbiträde, stations för man

samt portvakt å 1 klass station eller vid verkstad utgör begynnelsearvodet

för närvarande 900 kronor och de därefter följande arvodena 1,020,

1,140, 1,260 och 1,500 kronor. Portvakt vid verkstad kan emellertid,

enligt en not till avlöningsreglementet, icke tilldelas högre arvode än

1,260 kronor.

Enligt kommissionens förslag borde arvodesskalan för denna grupp

utgöra 1,350, 1,425, 1,500, 1,650 och 1,950 kronor. Kommissionen

har icke funnit någon anledning numera föreligga att låta slutavlöningen

för portvakt vid verkstad stanna under gruppens i övrigt, varför

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

kommissionen icke föreslagit någon mot nyssnämnda not svarande föreskrift

i de nya avlöningsbestämmelserna.

Med bibehållande i huvudsak av det hittills bestående förhållandet BanmäsUre

mellan arvodena för senast omhandlade grupp och den närmast högre — för a^paratö^’

närvarande bestående av befattningarna banmästare av 2 klass, lokomotiv- vagnförman,

reparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnförman, stallförman och ^stations™’

stationsmästare å 7 klass station — har kommissionen ansett arvodena mästare & i

för nu nämnda tjänstemän böra bestämmas till 1,425, 1,500, 1,650 och kljSR stahon''

1,950 kronor i stället för hittillsvarande respektive 1,020, 1,140, 1,260,

1,380 och 1,500 kronor. Slutarvodet skulle sålunda kunna uppnås

efter 9 i stället för såsom hittills efter 12 år. Denna förkortning av

arvodesskalan, som kommissionen i och för sig anser sakna större

praktisk betydelse, har kommissionen funnit sig böra föreslå av lönetekniska

skäl. Med användandet av ytterligare ett mellanarvode (1,800

kronor mellan 1,650- och 1,950-kronorsarvodena) skulle det nämligen

kunna inträffa, att exempelvis en stationsförman, som vid ett arvodesläge

av 1,650 kronor befordrades till stationsmästare å 7 klass station,

vid nästa avlöningsförhöjning komme att erhålla lägre arvode än om

han kvarstått såsom stationsförman (respektive 1,800 och 1,950 kronor).

Enligt en not till avlöningsreglementet rörande befattningen banmästare

av 2 klass gäller för närvarande, att nattbanmästare erhåller

ett högsta arvode av 1,260 kronor. Kommissionen har, med hänsyn

till genomförd omläggning av arbetet inom banavdelningen i denna del,

icke ansett, att ifrågavarande undantagsbestämmelse behövde upprätthållas,

utan har föreslagit samma slutarvode för de nattbanmästare,

vilka fortfarande kunna finnas i tjänst, som för övriga banmästare av

2 klass.

I det föregående har omnämnts, hurusom reparatörsbefattningarna

skulle sammanslås till en tjänstekategori. Till gruppen skulle sålunda

enligt kommissionens förslag komma att räknas befattningarna banmästare

av 2 klass, reparatör, vagnförman, stallförman och stationsmästare

å 7 klass station.

Banmästare

Närmast högre grupp, omfattande banmästare av 1 klass, träd- aträdgårdsgårdsmästare,

för rådsmästare, stationsmästare & 6 klass station, bangårds- mästare^förmästare,

tågmästare, verkstads för man, ledning sförman samt förste kontors- T sts™,08narH’

biträde, åtnjuter för närvarande arvode av lägst 1,200, högst 1,800 mästare åt;

kronor med allenast ett mellanarvode, 1,500 kronor. _ ^bangärds"’

Slutarvodet uppnås sålunda av denna grupp efter 6 år. Enligt in il stare, tAg.

i nästan'',

s. 38 Kontrollera mot PDF

verks tadsförman,

ledningsförman,

förste konto

rsbiträde.

Överbanmästare,

lokomotivförare,

maskinist.

Statiousinästare

å

5 klass

station.

V erkstadsmitstare.

Vagnmästare,

lednings
mftstare.

Lokomotiv
mästare.

Departementschef

en.

38 Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

kommissionens förslag borde de nya arvodena, med bibehållande av antalet

förhöjningar, bliva respektive 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.

Gruppen överbanmästare, lokomotivförare och maskinist innehar

för närvarande följande ställning å avlöningsskalan: begynnelsearvode

1,200 kronor samt därefter förhöjningar till 1,500, 1,800 och högst

2,100 kronor. Kommissionen har för denna grupp föreslagit arvodena

1,650, 1,950, 2,250 och 2,550 kronor.

För stationsmästare å 5 klass station, vilken befattningshavare,

i enlighet med en vid 1917 års riksdag företagen omläggning av den

huvudsakliga delen av postavlöningen till ordinarie arvode, för närvarande

uppbär sådant med lägst 1,500, därefter 1,800 och högst

2,100 kronor, har kommissionen föreslagit arvodena 1,950, 2,250 och

2,550 kronor.

I fråga om de återstående avlöningsgrupperna bland tjänstemännen

av lägre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen

dels verkstadsmästare, med arvoden för närvarande av 1,500, 1,800,

2,100 och 2,400 kronor;

dels vagnmästare och ledningsmästare med nuvarande arvoden av

1,500, 1,800, 2,100, 2,400 och 2,700 kronor;

och dels lokomotivmästare med hittillsvarande arvodesskala 1,800,

2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 kronor,

har kommissionen ansett sig böra föreslå genomgående förhöjningar

av arvodena med 600 kronor, utan rubbning av arvodesskalan

i övrigt.

De nya arvodena skulle sålunda bliva:

för verkstadsmästare: 2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 kronor;

för vagnmästare och ledningsmästare: 2,100, 2,400, 2,700, 3,000

och 3,300 kronor; samt

för lokomotivmästare: 2,400, 2,700, 3,000, 3,300 och 3,600 kronor.

I de arvoden, som av 1915 års kommission föreslagits för tjänstemannagrupperna

från och med konduktör in. fl. till och med lokomotivmästare

anser jag mig icke nu böra ifrågasätta någon ändring, ehuru

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Ma j ds nåd. proposition Nr 381.

det, såsom jag redan förut framhållit, synes mig böra tagas under snart

övervägande, huruvida icke vissa bland ifrågavarande tjänstekategorier

böra erhålla en förhållandevis högre ställning å avlöningsskalan än den

de nu komma att intaga. I detta sammanhang vill jag erinra om

vissa i nu gällande avlöningsreglemente förekommande bestämmelse!''

rörande arvodesuppflyttning, av innehåll, dels att tjänsteman, som vid

förflyttning till befattning med lägsta arvode av 1,200 kronor innehar

arvode av 1,140 kronor, bekommer 1,260 kronor vid den tid, han enligt

gällande grunder varit berättigad att erhålla sistnämnda arvode, om

han kvarstått i den lägre befattningen, med rättighet likväl för honom

att räkna tiden för erhållande av den för den högre befattningen

enligt grunderna bestämda första arvodesförhöjningen från förflyttningen

till samma befattning; och dels att tjänsteman, som vid förflyttning

till befattning av förstnämnda slag innehar arvode av 1,260 kronor,

bibehåller detta arvode intill dess han, om han kvarstått i den lägre

befattningen, varit berättigad till arvodesförhöjning, då han erhåller

den för den högre befattningen enligt grunderna bestämda första

arvodesförhöjningen. Med anlitande av den utav mig föreslagna arvodesskalan

bliva några häremot svarande särskilda bestämmelser icke vidare

behövliga, utan kunna även vid förflyttningar inom de tjänstekategorier,

det här gäller, de allmänna reglerna komma till tillämpning.

Genom de förhöjningar, som jag föreslagit för de senast behandlade

kategorierna bland tjänstemännen av lägre grad, vinnes anslutning

till den reglering, jag anser påkallad för tjänstemännen av högre grad.

Där liknande arvoden nu förekomma för å ena sidan de högsta befattningarna

av lägre grad och å andra sidan de lägsta befattningarna av

högre grad, innnefattar mitt förslag nämligen i allmänhet även motsvarande

förhöjningar.

Beträffande tjänstemännen av högre grad har 1915 års kommission

till en början uttalat, att kommissionen ansett sig böra i den

mån, sådant läte sig göra utan för stora rubbningar i avlöningssystemen,

åvägabringa likställighet mellan de obefordrade grupperna bland manliga

tjänstemän av högre grad vid de av kommissionen behandlade verken.

Därvid hade det för kommissionen tillika framstått såsom nödvändigt

att söka åstadkomma verkligt effektiva löneförbättringar för ifrågavarande

befattningshavare. Det kunde nämligen icke bestridas, att

ställningen för de tjänstemannagrupper, det här gällde, vore synnerligen

bekymmersam, i det att avlöningarna ingalunda numera kunde anses

Tjänst imän

av högre grad

vid distrik t en

och huvudverkstäderna.

Manlig ritare,

manlig kontorsskrivare,

station sskrivare.

1915 års

kommission.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. Maj .in nåd. proposition Nr Stil.

motsvara den utbildning, som krävdes av ifrågavarande befattningshavare,

och det ansvarsfulla arbete, som ålåge dem. På deras omdömesgilla

och samvetsgranna uppfyllande av tjänstens skiftande fordringar

kunde ofta bero såväl säkerheten för andra personer till liv och

lem som ock bevarandet av stora materiella värden. Med tjänsten vore

ock i ett flertal fall förenat befäl över avsevärda personalgrupper. Det

vore därför ett statsintresse av ej ringa betydelse, att hithörande befattningar

kunde tillsättas med personer, vilka ägde förutsättningar att

bliva till verkligt gagn på desamma, och att avlöningsförhållandena

bleve sådana, att icke tjänstemännens vakenhet och energi förslappades

och nedtrycktes av ekonomiska bekymmer. De nuvarande avlöningarna

vore, sedda ur dessa synpunkter, i hög grad otillfredsställande. Huru

otillräckliga särskilt begynnelseavlöningarna för ifrågavarande tjänstekategorier

vore, visade sig av det förhållandet, att det såväl vid statens

järnvägar som vid de andra verken vore förenat med de största svårigheter

att på ett fullgott sätt upprätthålla rekryteringen av nu omhandlade

personalgrupper.

Enligt nuvarande avlöningsskala uppbär den lägst avlönade

gruppen bland manliga tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar,

bestående av tjänstekategorierna manlig ritare, manlig kontorsskrivare

och stationsskrivare, i begynnelsearvode 1,500 kronor och i slutarvode

2,700 kronor. Mellanarvodena äro 1,800, 2,100 och 2,400

kronor, och uppnås slutarvodet sålunda efter 12 år. För motsvarande

befattningshavare vid post- och telegrafverken äro avlöningsförhöjningarna

flera till antalet. En postexpeditör uppnår sålunda slutavlöningen

i regel efter 18 år och en assistent först efter 21 år. För de

båda sistnämnda tjänstemannagrupperna äro slutavlöningarna för närvarande

till beloppet betydligt högre än för stationsskrivargruppen.

1915 års kommission har för alla dessa kategorier av befattningshavare

tänkt sig en sammanlagd begynnelseavlöning av omkring 2,500

kronor å billigaste ort, motsvarande för stationsskrivargruppen ett begynnelsearvode

av 2,100 kronor. För att även bringa slutavlöningarna

i närmare överensstämmelse med varandra har kommissionen ansett sig

böra föreslå en ytterligare avlöningsförhöjning för stationsskrivargruppen,

att erhållas efter 15 år. Av postexpeditörerna skulle fortfarande, liksom

hittills, slutavlöningen uppnås efter 18 år, och för assistenterna vid

telegrafverket skulle perioden för avlöningsförhöjningar sänkas från 21

till 18 år. För samtliga grupperna skulle enligt kommissionens förslag

den sammanlagda slutavlöningen å billigaste ort utgöra omkring 4,300

kronor. Genom det ytterligare ålderstillägget för stationsskrivargruppen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

avsåge kommissionen jämväl att tillgodose de tjänstemän, vilka icke

kunna vinna befordran från nämnda grupp.

Arvodena för stationsskrivargruppen borde sålunda enligt kommissionens

förmenande bestämmas till 2,100, 2,400, 2,700, 8,000 3,300

och 3,600 kronor, vilket sistnämnda arvode skulle uppnås efter 15 år.

De av 1915 års kommission föreslagna avlöningarna för omtiandlade Departement stjänstemannagrupper

såväl vid statens järnvägar som vid de närstående chefe”- verken synas mig böra i huvudsak godtagas.

Till jämförelse vill jag meddela, att den sammanlagda avlöningen

skulle å billigaste och dyraste orter bliva:

för stationsskrivargruppen: i begynnelseavlöning 2,520 respektive

2,940 kronor, i slutavlöning 4,320 respektive 4,800 kronor;

för manliga postexpeditörer: i begynnelseavlöning 2,500 respektive

2,875 kronor, i slutavlöning 4,300 respektive 4,750 kronor;

för assistenter: i begynnelseavlöning 2,500 respektive 2,875 kronor,

i slutavlöning 4,300 respektive 4,750 kronor.

Emellertid har det synts mig önskvärt, att det härvidlag kunde

åvägabringas likställighet jämväl i fråga om tiden för slutavlöningens

uppnående av nyssnämnda jämförbara grupper vid olika verk. Jag har

därför något omarbetat kommissionens förslag till avlöningsskalor för

postexpeditörer och telegrafassissenter, vilket jag får tillfälle att närmare

utveckla vid föredragningen av dessa ärenden. Härigenom komma

samtliga ifrågavarande grupper att erhålla slutavlöningen efter 15 år.

Till beloppen bliva de av kommissionen föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna

likväl oförändrade; och har jag beträffande den av kommissionen

för stationsskrivargruppen vid statens järnvägar föreslagna

arvodesskalan icke ifrågasatt någon som helst förändring. Jag tillstyrker

sålunda kommissionens förslag härutinnan.

I fråga om övriga grupper av manliga tjänstemän av högre Övriga mangrad

vid distrikten och huvudverkstäderna har kommissionen ansett ]i«a ti&nsteskäligt

att vid denna provisoriska reglering föreslå en genomgående grad vid™

arvodesförhöjning av 600 kronor, motsvarande för varje arvodesläge distrikten

en uppflyttning med två klasser. Undantag från denna regel skulle HC verk-''"

förekomma allenast beträffande tjänstekategorierna distriktssekr eter are staderna,

och distriktschef. 1915 års

kommission.

Vad den förstnämnda befattningen angår får jag erinra därom, Dcpartem:,d*- att järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 341 höft. (Nr 381.) 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

Inkvarteringsersättningens

beräknande

för

■vissa tjänstemän

av

högre grad.

1915 års

kommission.

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

1917 angående inrättande av nya befattningar vid statens järnvägar

m. in. på anförda skäl hemställt, att distriktssekreterarna, vilka nu

äro ställda jämsides med baningenjörer, maskiningenjörer och trafikinspektörer

av 2:a klass, måtte i stället likställas med baningenjörer,

maskiningenjörer och trafikinspektörer av l:a klass och samtidigt

kunna tilldelas bostad av staten. Denna framställning har av 1915

års kommission i särskilt utlåtande av den 22 februari 1917 tillstyrkts,

och har förslag i överensstämmelse härmed avlåtits till riksdagen genom

proposition nr 150 innevarande år. I det förslag, jag nu framläggerr

sammanföras på denna grund distriktssekreterarna i avlöningshänseende

med förrådsintendenter in. fl.

Rörande distriktschef har kommissionen ansett, att det nuvarande

arvodet, 8,000 kronor, lämpligen borde höjas med 1,000 kronor eller

till 9,000 kronor. Denna ökning synes mig skälig med hänsyn därtill,

att distriktscheferna icke erhålla arvodesförhöjning efter visst antal år.

I nyssnämnda skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen

jämväl föreslagit inrättandet av en ny tjänstekategorir

signalingenjör, vilken enligt styrelsens förmenande borde i arvodeshänseende

jämställas med baningenjör av 2:a klass m. fl. och i likhet med

sistnämnda befattningshavare jämväl kunna tilldelas bostad in natura.

Även i denna del har kommissionen i sitt förenämnda utlåtande av

den 22 februari 1917 tillstyrkt järnvägsstyrelsens hemställan, och har

förslag till denna befattnings inrättande förelagts riksdagen i nyssnämnda

proposition nr 150.

I enlighet härmed har jag ock nu upptagit befattningen signalingenjör

i den avlöningsgrupp, som komme att bestå av baningenjör

av 2:a klass in. fl.

Beträffande de av kommissionen ifrågasatta avlöningarna till de

manliga tjänstemännen av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna

äro i övrigt endast följande omständigheter att påpeka.

Enligt nu gällande bestämmelser kan stationsinspektor, oavsett vilken

klass den station tillhör, för vilken han är föreståndare, tilldelas bostad

in natura om högst 5 rum och kök. Staten tillhandahåller ock

för närvarande i de flesta fall samtliga nu nämnda tjänstemän bostäder

av denna storlek. I detta förhållande har ingen ändring nu ifrågasatts.

Emellertid har 1915 års kommission framhållit, hurusom stationsinspektorer

å stationer av klass 3 samt klass 4 A och B i arvodeshänseende

närmast vore jämställda med de tjänstegrupper, för vilka en bostads
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

storlek av 4 ruin och kök ansetts såsom maximum. Med hänsyn såväl

härtill som till önskvärdheten av att för ifrågavarande befattningshavare

erhålla en sammanlagd avlöningssumma, som ungefärligen motsvarade

vad som vid förevarande mera provisoriska reglering ansetts

skäligt för sådana befattningshavare vid andra verk, med vilka de torde

komma att i en framtid jämföras, har kommissionen ansett, att stationsinspektorerna

å stationer av klasserna 3 samt 4 A och B, ehuru de

fortfarande borde kunna komma i åtnjutande av 5 rum och kök såsom

bostad in natura, likväl i fråga om ersättning för bostad och bränsle

borde hänföras till den grupp, för vilken maximibeloppen av nämnda

ersättning beräknats efter 4 rum och kök, eller till 1,600 kronor å

40-procentsort och till 1,400 kronor å övriga orter. Ehuru ett stadgande

härom för närvarande enligt kommissionens åsikt saknade betydelse

med hänsyn till naturaförmånens allmänna förekomst i fråga om

dessa befattningshavare, kunde en sådan bestämmelse icke anses opåkallad

med hänsyn till en senare eventuellt skeende omläggning av

själva avlöningssystemet i denna del. Kommissionen har därför föreslagit

införandet av en bestämmelse uti § 9 i avlöningsreglementet av

nu utvecklade innebörd.

Ett liknande undantagsstadgande har kommissionen funnit sig

nödsakad att föreslå i fråga om befattningen distriktskassör. Denne

tjänsteman är i arvodeshänseende likställd dels med den grupp inom

styrelsen, som består av kassör, registrator, notarie, aktuarie, byråingenjör

av 2:a klass, förrådsförvaltare och kontrollör eller den s. k.

notariegruppen, och dels med den grupp bland linjepersonalen, som

utgöres av baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör och byråassistent.

Under det att för nämnda tjänstemän, tillhörande linjepersonalen,

bostadens eller hyresersättningens storlek beräknas efter 4

rum och kök, har ersättningen för bostad och bränsle för såväl distriktskassör

som notariegruppen inom styrelsen tillmätts efter en bostadsstandard

om 5 ruin och kök.

En höjning av arvodena med, såsom kommissionen föreslagit,

600 kronor har kommissionen emellertid icke ansett för notariegruppen

medgiva en så hög maximiersättning för bostad och bränsle som den,

vilken av kommissionen beräknats motsvara en bostadsstorlek av 5 rum

och kök. Hänsyn till jämförliga tjänstemannagrupper såväl inom de

övriga av kommissionen behandlade verken som ock inom andra områden

av statsförvaltningen nödvändiggjorde nämligen enligt kommissionens

förmenande, att den sammanlagda avlöningen för ifrågavarande

grupp vid statens järnvägar hölles inom något lägre gränser än vad

s. 44 Kontrollera mot PDF

J ämvägsstyrelsen.

44 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381.

fallet skulle bliva, om ersättningen för bostad och bränsle beräknades

efter 5 rum och kök. Maximum av inkvarteringsersättningen för notariegruppen

borde därför enligt kommissionens uppfattning bestämmas

till de mot 4 rum och kök svarande beloppen eller respektive 1,600

och 1,400 kronor. Då distriktskassören icke skäligen kunde ställas

högre i sammanlagd avlöning än kassören inom styrelsen, skulle härav

ock följa, att hyresersättningen för distriktskassör borde utgöra å 40- procentsort 1,600 kronor och å övriga orter 1,400 kronor.

Genom en dylik åtgärd skulle enligt kommissionens framställning

vinnas full likställighet ej blott i fråga om arvoden utan ock i fråga

om sammanlagd avlöning för dels distriktskassör, dels baninspektor m. fl.

till samma grupp hörande linjetjänstemän å dyraste ort och dels

notariegruppen inom styrelsen.

Gent emot de av 1915 års kommission sålunda föreslagna särskilda

bestämmelserna rörande bostadsersättningens beräknande i vissa

fall har järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande den 7 april 1918 anfört

följande.

»Kommissionens förslag att för notariegruppen begränsa hyresersättningens

storlek efter fyra rum och kök i stället för såsom nu

efter fem rum och kök kan styrelsen icke godkänna. Förnämsta skälet

härför synes hava varit kommissionens strävan att åstadkomma likformighet

med andra veide. Den av kommissionen jämväl åberopade

omständigheten, att de i arvodeshänseende med notariegruppen likställda

linjetjänstemännen, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör och

byråassistent endast åtnjuta hyresersättning efter fyra rum, bör enligt

styrelsens mening så mycket mindre tillmätas någon betydelse härvidlag,

som dessa senare tjänstemän i många fall åtnjuta bostad in natura

samt därtill kommer, att ett flertal befattningar inom notariegruppen,

såsom exempelvis notarierna å de tekniska byråerna, kassör och registrator,

innefatta slutpunkten av vederbörandes befordringsbana vid

statens järnvägar, under det att innehavet av de ovan omförmälda

befattningarna vid linjen i många fall utgör mer eller mindre övergående

stadier i befordringsskalan. Då nu kommissionens förslag innebär en

med hänsyn till förhållandena inom verket helt opåkallad försämringav

ifrågavarande befattningars hittillsvarande ställning inom statens

järnvägars avlöningssystem, bör, enligt styrelsens uppfattning, den av

kommissionen eftersträvade likformigheten verken emellan vika.

Vad ovan sagts beträffande notariegruppen gäller även i fråga

om distriktskassör och i viss mån även om stationsinspektorer å stationer

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 381.

av klass 3 samt 4 A och B, för vilka befattningar kommissionen jämväl

föreslagit, att ersättning för bostad och bränsle bör bestämmas efter

fyra rum och kök. Kommissionen har framhållit, att bestämmelsen i

fråga saknar betydelse för stationsinspektorer, eftersom dessa i allmänhet

hava bostad in natura. Emellertid vill styrelsen upplysa, att

för närvarande en stationsinspektor, tillhörande omförmälda grupp,

uppbär ersättning för bostad och bränsle och sålunda skulle bliva

lidande genom kommissionens förslag.»

I detta sammanhang har järnvägsstyrelsen jämväl fäst uppmärksamheten

å kommissionens förslag, att de befattningshavare, som kunna

erhålla sju rum och kök såsom bostad in natura, d. v. s. distriktscheferna,

böra åtnöjas med samma belopp i ersättning för bostad och

bränsle som det, vilket kommissionen föreslagit för befattningshavare

med bostad om sex rum och kök, d. v. s. å 40-procentsorter 2,400

kronor samt å andra orter 2,000 kronor. Styrelsen har förklarat sig

icke kunna finna giltigt skäl för en dylik anordning.

Järnvägsstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt,

dels att storleken av ersättning för bostad och bränsle liksom

hittills må bestämmas efter bostad om fem rum och kök för samtliga

befattningshavare, tillhörande notariegruppen i styrelsen, distriktskassör

ävensom stationsinspektorer å stationer av klass 3 samt klass 4 A och

B och att sålunda i § 2 i kommissionens förslag till avlöningsreglemente

måtte göras den ändring, att ersättningen för bostad och bränsle för

tjänstemän, tillhörande notariegruppen, bestämmes till lägst 1,560 högst

1,920 kronor, varigenom avlöningens summa komme att utgöra lägst

5,460 högst 6,720 kronor;

och dels att § 9 punkt 3:o) i förslaget till avlöningsreglemente

måtte ändras i sådan riktning, att maximibeloppet av ersättning för

bostad och bränsle för tjänsteman, som kan erhålla sju rum och kök,

bestämmes till 2,800 kronor å station, där ersättningen utgår med 40

procent, samt till 2.300 kronor å övriga orter.

De av 1915 års kommission föreslagna bestämmelserna rörande

maximibeloppet av bostadsersättningen för vissa tjänstekategorier

av högre grad hava uppenbarligen till huvudsaklig del sin grund i

kommissionens strävan att hålla de sammanlagda avlöningarna för

närstående befattningar vid olika verk på ungefärligen samma nivå.

Sålunda skulle exempelvis, därest kommissionens förslag vinner godkännande,

avlöningarna för notariegrupperna i vederbörande styrelser

Idiva: vid statens järnvägar lägst 5,460, högst 6.400 kronor, samt vid

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Kvinnlig

kontorsskrivare,

kvinnlig

ritare.

46 Kitngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

postverket och telegrafverket lägst 5,150 och högst 6,450 kronor.

Skulle, enligt järnvägsstyrelsens förslag, huvudbestämmelserna i fråga

om bostadsersättning tillämpas på notariegruppen vid statens järnvägar,

komme slutavlöningen för denna däremot att springa upp till

6,720 kronor eller 270 kronor högre än motsvarande avlöningsklass vid de

båda andra verken. Ungefär liknande skiljaktigheter skulle uppkomma beträffande

övriga av kommissionen i detta sammanhang omnämnda grupper,

därest man avstode från inskränkande bestämmelser av antydd art.

Utan att uttala mig om riktigheten av de jämförelser, som kunna

ligga till grund för kommissionens förslag, vill jag dock framhålla,

att försiktigheten synes mig bjuda, att man icke genom fastställande

på detta stadium av för stora ojämnheter föregriper en mera ingående

utredning av hithörande spörsmål. Jag anser därför, att de av 1915

års kommission föreslagna sätten för beräkning av bostadsersättningarna

i de fall, som här avses, böra godtagas. Emellertid kan ju med fog

sägas, att en relativ försämring härigenom skulle inträffa för en del

tjänstemän, vilka hittills fått räkna sin inkvarteringsersättning efter

fem rum och kök men hädanefter skulle åtnöjas med en lägre standard.

Den exakta summan av ersättningen bleve visserligen i varje fall minst

lika hög som hittills, men jag anser dock billighetsskäl tala för, att

nuvarande innehavare av ifrågavarande befattningar fortfarande må

tillgodoräkna sig inkvarteringsersättning efter det rumsantal, som

hittills ansetts avpassat efter deras behov. En sådan anordning synes

mig stå i nära överensstämmelse med den vanliga övergångsregeln,

att ingen genom lönereglering skall lida minskning i sina förutvarande

avlöningsförmåner. På denna grund anser jag mig böra föreslå, att

bostadsersättningarna för nu ifrågavarande grupper må bestämmas på

sätt av 1915 års kommission ifrågasatts, men att samtidigt i de

övergångsbestämmelser, som torde komma att av Kungl. Maj:t efter

riksdagens bemyndigande utfärdas, måtte intagas en föreskrift av nu

utav mig angivet innehåll.

I fråga om de kvinnliga tjänstemännen av högre grad vid distrikten,

eller gruppen kvinnlig kontorsskrivare och kvinnlig ritare, har kommissionen

såväl i anseende till den plats på avlöningsskalan, som dessa

tjänstemän redan för närvarande intaga, — de nuvarande arvodena

utgöra 1,080, 1,200, 1,500 och 1,800 kronor — som ock i betraktande

av det i allmänhet ganska högt kvalificerade arbete, som av dem

utföres, funnit sig böra föreslå arvoden till följande belopp, nämligen:

1,500. 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Emot denna skala kar jag intet att erinra. Såsom jag förut

angivit, skulle ersättningen för bostad och bränsle för ifrågavarande

kvinnliga tjänstemän komma att utgå med högst följande belopp,

nämligen: å 40-procentsort 650 kronor och å övriga orter 600 kronor.

Avlöuingsgrupperna för tjänstemän av högre grad vid distrikten

och huvudverkstäderna samt begynnelse- och slutarvodena för varje

särskild grupp bliva sålunda enligt mitt förslag följande:

Grupp

Begynnelse
arvode
kronor
-

Slutarvode

kronor

Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare 1,500 2,250

Manlig ritare, manlig kontorsskrivare, stationsskrivare 2,100 3,600

Telegrafist ............................................................................. 2,400 3,600

Bokhållare, förste stationsskrivare................................... 2,700 3,900

Stationsinspektor å 4:e klass station B........................ 3,000 3,600

Underingenjör, förste bokhållare, förste telegrafist..... 3,000 4,200

Stationsinspektor å 4:e klass station A ............... 3,300 4,200

Stationsinspektor å 3:e klass station, underinspektör,

expeditionsföreståndare................................................. 3,600 4,500

Distriktskassör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör,

byråassistent................................................. 3,900 4,800

Stationsinspektor å 2:a klass station ........................ 4,200 5,100

Distriktskamrer, verkstadskamrer, förrådsförvaltare,

stationsinspektor å l:a klass station ................... 4,500 5,400

Baningenjör av 2:a klass, telegrafingenjör, signalingenjör,

maskiningenjör av 2:a klass, trafikinspektör

av 2:a klass................................................................. 4,800 5,700

Överinspektör ........................................................... 5,100 6,000

Distriktssekreterare, förrådsintendent, baningenjör av

l:a klass, maskiningenjör av l:a klass, trafikinspektör

av l:a klass......................................................... 5,400 6,300

Bandirektör, maskindirektör, trafikdirektör............ 6,600 7,500

Distriktschef........................................................................ 9,000 9,000

Beträffande tjänstemännen inom järnvägsstyrelsen har 1915

års kommission följt samma principer i fråga om arvodenas förhöjning

samt beräknandet av ersättning för bostad och bränsle som i fråga

om linjetjänstemännen.

Tablå, utvisande

förslag

till

arvoden i

fråga om

tjänstemän

av högre

grad vid

distrikten

och. huvudverkstäderna.

Tjänstemän

inom järnviitjsxt,

relsr.n.

1915 års

kommission.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kanyl. Maj. ts nåd. proposition Nr 381.

Kvinnligt

kontors
biträde.

För de kvinnliga kontor sbiträdena har kommissionen sålunda föreslagit

arvode av lägst 1,275, högst 1,650 kronor.

Vaktmästare. I fråga om vaktmästarna i järnvägsstyrelsen, vilka för närvarande

följa en annan arvodesskala än motsvarande tjänstekategori vid distrikten,

har kommissionen ansett lämpligt föreslå deras fullständiga jämställande

med stationskarlsgruppen, till vilken grupp vaktmästarna vid

distrikten och huvudverkstäderna för närvarande hänföras. Ett likställande

av vederbörande styrelsevaktmästare med den obefordrade

linjepersonalen har synts kommissionen önskligt ur flera synpunkter.

Med hänsyn till arten av det arbete, som i allmänhet ålåge vaktmästarna

inom styrelsen, vore ett sådant samordnande befogat, då

det icke under nuvarande förhållanden kunde sägas, att vaktmästarnas

arbete vore av mera kvalificerad art eller mer betungande än linjepersonalens.

En jämförelse med de avlöningar, som i allmänhet tilldelats

vaktmästarna inom statsförvaltningen, hänvisade ock enligt kommissionens

uppfattning på en dylik placering. Vad särskilt de närstående

post- och telegrafverken beträffar, kunde det förtjäna påpekas,

att styrelsevaktmästarna i dessa verk hittills varit lägre ställda i avlöningshänseende

än de obefordrade linjetjänstemännen inom samma verk och

enligt kommissionens förslag skulle komma att samordnas med dessa.

Slutligen kunde även i fråga om nu behandlade tjänstekategori hänvisas

till önskvärdheten av att underlätta eventuella omflyttningar av befattningshavare

mellan styrelsen och linjeförvaltningarna.

Vaktmästarnas inom järnvägsstyrelsen arvoden skulle sålunda

enligt kommissionens förslag bliva lägst 1,275, högst 1,650 kronor.

Genom den ifrågasatta omläggningen av arvodesskalan kornme dessa

befattningshavare att uppnå slutarvodet efter 12, i stället för såsom

hittills efter 9 år.

I fråga om det nuvarande tilläggsarvodet av 200 kronor till

förste vaktmästare har kommissionen för närvarande icke funnit sig

böra föreslå någon ändring.

departements- Med. avseende å nu omnämnda befattningar instämmer jag i

kommissionens förslag. Vad särskilt angår järnvägsstyrelsens vaktmästare,

hava dessa i en ingiven skrivelse anhållit att bliva ställda i

en högre avlöningsgrupp än den lägsta. På de av kommissionen anförda

skäl anser jag emellertid, att den nu föreslagna placeringen är

den riktiga och att de avlöningsförhöjningar, som enligt dessa grunder

tillkomma vaktmästarna, kunna anses skäliga.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

För följande grupper inom järnvägsstyrelsen, nämligen:

manligt kontor sbiträde,

kvinnlig kontor sskrivare, kvinnlig ritare, samt

manlig ritare, manlig kontor sskrivare

har kommissionen föreslagit enahanda arvoden som för motsvarande

tjänstekategorier vid distrikten.

I fråga om kvinnlig bokhållare, vilken befattning för närvarande

erhåller arvodena 1,500, 1,800 och 2,100 kronor, har kommissionen

ansett sig böra föreslå arvodena 1,950, 2,250 och 2,550 kronor. Såsom

ersättning för bostad och bränsle har kommissionen för dessa tjänstemän

beräknat ett belopp av 750 kronor.

Vad samtliga övriga tjänstemän inom järnvägsstyrelsen beträffar

bär kommissionen, liksom i fråga om motsvarande avlöningsgrupper vid

distrikten, föreslagit en genomgående förhöjning av arvodena med 600

kronor. Ersättningen för bostad och bränsle har av kommissionen,

såsom förut nämnts, jämväl beräknats enligt de för distriktstjänstemännen

föreslagna reglerna.

Rörande maximibeloppet av nämnda ersättning för notariegruppen

komme sålunda att gälla vad som anförts beträffande distriktskassör.

I fråga om den arvodesgrupp, som för närvarande utgöres av

befattningarna sekreterare, kamrer och föreståndare för kammarkontoret,

förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret, milkontrollör och

föreståndare för milkontoret, revisor och föreståndare för revisionskontor et,

förste kontrollör, byråingenjör av l:a klass, lantmätare och för rådskontrollör,

har kommissionen emellertid ansett skäl föreligga att i fråga om hyresersättningen

framställa ett förslag, som något avviker från vad som

ifrågasatts beträffande motsvarande arvodesgrupp vid distrikten, eller

baningenjör av 2:a klass m. fl. För sistnämnda grupp av linjepersonal

beräknas nu ersättningen efter en bostadsstorlek av 5 rum och kök.

Kommissionen uppgiver emellertid, att för densamma framhållits såsom

varande av synnerlig vikt att bereda särskilt de tekniska tjänstemännen

inom nyssnämnda grupp i styrelsen en sådan ställning, att

tjänstemän från linjen, tillhörande nu omhandlade arvodesgrupp, kunde

anse det med sina intressen förenligt att, då behov därav föreligger,

övergå till byråingenjörstjänst av l:a klass inom styrelsen. Med nuIt

dunig till riksdagens protokoll 11)18. 1 sand. 341 höft. (Sr 381.) 7

Manligt koutorsbiträde.

Kvinnlig

kontors skrivare,

kvinnlig

ritare.

Manlig ritare,

manlig kontorsskrivare.

Kvinnlig

bokhållare

Övriga tjänstemän

inom

järnvägsstyrelsen.

1915 års

kommission.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

50 Kin. tji. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

varande likställighet i fråga om sammanlagd fast avlöning erbjöde

emellertid linjetjänsterna, enligt vad erfarenheten utvisat, så mycket

större lockelser, att dylik cirkulation så gott som omöjliggjordes.

Kommissionen har därför tänkt sig såsom en utväg härvidlag att

beräkna ersättningen för bostad och bränsle för ifrågavarande grupp

inom styrelsen efter 6 rum och kök i stället för efter 5 rum och kök.

En ytterligare och för kommissionen särskilt vägande anledning härtill

uppgiver kommissionen hava varit det förhållandet, att härigenom

vunnes större överensstämmelse än eljest bleve fallet mellan de sammanlagda

avlöningarna för, å ena sidan, sekreterarebefattningarna inom

generalpoststyrelsen och, å andra sidan, sekreteraregruppen inom järnvägsstyrelsen.

Beträffande de högre befattningarna inom järnvägsstyrelsen har nämnda styrelse

i sitt utlåtande den 7 april 1918 över kommissionens förslag framhållit, hurusom

ett betänkligt fel, framför allt från organisatorisk synpunkt, vidlåder det nuvarande

lönesystemet vid statens järnvägar, nämligen att avlöningarna för de mera ansvarsfulla

befattningarna inom styrelsen så gott som över lag äro satta för låga i förhållande

till avlöningarna för linjetjänstemännen. Härtill kommer, enligt vad järnvägsstyrelsen

framhåller, särskilt beträffande de tekniskt utbildade tjänstemännen,

att konkurrensen från den enskilda företagsamheten bereder styrelsen de största

svårigheter att med nuvarande avlöningar binda dylika befattningshavare vid styrelsen.

Järnvägsstyrelsen anför därefter följande:

»Såsom styrelsen vid upprepade tillfällen framhållit i sina underdåniga löneframställningar,

göra sig alltjämt på grund av ovanberörda förhållande svårigheter

gällande vid rekrytering av de högre befattningarna inom styrelsen samt i fråga

om kvarhållande vid verket av innehavarna av dessa befattningar. Emellertid

borde väl intet tvivel råda om riktigheten av en sådan anordning, som lämnar

möjlighet öppen att vid styrelsen, som dock har att utöva den högsta ledningen

av hela järnvägsförvaltningen, fästa de dugligaste krafterna från linjeförvaltningarna.

Med det nuvarande avlöningssystemet låter detta sig i regeln icke göra. Då exempelvis

eu byråingenjör av l:a klass, vilken dock i åtskilliga fäll har den viktiga ställningen

såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, är i arvodeshänseende

likställd med ban- och maskiningenjörer av 2:a klass på linjen och dessa senare

dessutom åtnjuta fri bostad, innebär det för dessa senare, förutom förlusten av en

mera självständig ställning, en ekonomisk uppoffring att söka en befattning av förstnämnda

slag. Kommissionen har visserligen sökt råda bot för denna olägenhet

genom att tilldela den grupp av befattningshavare, vartill byråingenjörerna av l:a

klass höra, ersättning för bostad och bränsle, motsvarande sex rum och kök, vilken

anordning emellertid knappast möjliggör en rekrytering inom gruppen byråingenjörer

av l:a klass från gruppen ban- och maskiningenjörer av 2:a klass; men även om

så skulle kunna ske, är enligt styrelsens mening detta icke tillfyllestgörande.

Styrelsen anser det vara ur organisatorisk synpunkt nödvändigt, att möjlighet före
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 51

tinnes för styrelsen att kunna vid besättandet av byråingenjörsbefattningar av l:a

klass påräkna rekrytering från gruppen ban- och maskiningenjörer av l:a klass.»

Då sistnämnda befattningshavare såväl enligt nuvarande avlöningsreglemente

som enligt kommissionens förslag i arvodeshänseende likställts med byrådirektörer

m. 11., har järnvägsstyrelsen i överensstämmelse med vad styrelsen föreslagit i sina

underdåniga löneframställningar såväl 1914 som 1915 påyrkat den ändring i kommissionens

förslag,

att byråingenjör av l:a klass måtte uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu

intages av byrådirektör in. fl., och sålunda erhålla ett arvode av lägst 5,400 och

högst 6,400 kronor.

Såsom en följd härav, ehuru därjämte enligt järnvägsstyrelsens uppfattning

andra skäl härför vore bestämmande, borde även den enligt 1915 års riksdags beslut

på ordinarie stat uppförda lantmätaren uppflyttas till samma grupp. Dennes göromål

och ställning har styrelsen ansett vara av sådan art, att den motsvarade byråingenjörernas

av l:a klass, varför någon skillnad i avlöningshänseende för dessa

bägge befattningar ej kunde ifrågasättas. Då därjämte den sedan befattningens tillsättande

vidtagna löneregleringen inom lantmäteristaten även motiverade en uppflyttning

i lönehänseende, om icke lantmätaren inom styrelsen skulle bliva sämre

ställd än jämförbara befattningshavare inom lantmäteristaten, varigenom befattningens

rekrytering med lämplig person skulle äventyras, har styrelsen även ansett

sig böra påyrka den ändring i kommissionens förslag

alt lantmätare, må uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages av byrådirektör

in. fl., och sålunda erhålla ett arvode av lägst 5,400 och högst 6,300

kronor.

Vidare anför järnvägsstyrelsen följande:

»De här ovan angivna olägenheterna, som uppkomma, då det gäller att besätta

de befattningar i styrelsen, vilkas innehavare tjänstgöra såsom byråchefernas

närmaste män, med dugliga tjänstemän från linjeförvaltningen, göra sig även gällande

i andra fall än i fråga om byråingenjörer av l:a klass och framför allt

beträffande trafikbyråerna.

Emellertid bär styrelsen, i överensstämmelse med vad som ovan blivit antytt,

icke ansett sig böra på lönefrågans nuvarande ståndpunkt framkomma med

förslag till andra ändringar i löneskalan än sådana, som av styrelsen förut tillstyrkts,

och sålunda funnit sig förhindrad föreslå uppflyttning av vissa sekreterarebefattningar

samtidigt med uppflyttningen av byråingenjörbefattningarna av l:a klass.

Såsom en konsekvens av sitt förslag att uppflytta byråingenjörerna av l:a

klass till närmast högre avlöningsgrupp hade styrelsen i sina ovanberörda framställningar

föreslagit, att de dåvarande byrådirektörerna å byggnadsbyrån samt byrådirektörerna

å maskinbyrån och elektrotekniska byrån måtte tilldelas arvode av

5,400—6,300 kronor d. v. s. ett arvode, som ligger emellan arvodet för byråchef

6,000—6,900 kronor samt det av styrelsen då föreslagna arvodet för byråingenjörer

av l:a klass 4,800—5,700 kronor. Denna uppflyttning betingades framför allt

därav att byrådirektörerna hade under sig byråingenjörer av l:a klass, men även

andra skäl talade enligt styrelsens mening därför. Med vidhållande av sin förut

uttalade uppfattning härutinnan finner sig styrelsen med hänsyn därjämte till att:

övriga till byrådirektörsgruppen hörande befattningar måste i fråga om befattnin
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

garnas vikt och ansvar fullt jämställas med byrådirektörerna, förorda att steget

tages fullt ut och att sålunda den ifrågasatta uppflyttningen kommer att omfatta

hela den avlöningsgrupp, vartill byrådirektörer m. fl. höra.»

I överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen sålunda framhållit har styrelsen

föreslagit,

att en ny avlöningsgrupp med arvode 6,000—6,900 kronor måtte inrättas

och till densamma hänföras byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt och

överinspektör.

I detta sammanhang har järnvägsstyrelsen vidare anfört följande.

»Styrelsens härovan framlagda förslag om uppflyttning i högre lönegrupp av

byrådirektörsgruppen samt byråingenjörer av ) :a klass har i främsta rummet motiverats

av nödvändigheten av att underlätta rekryteringen inom dessa grupper genom

placering å nämnda befattningar av tjänstemän från linjen. Såsom ovan blivit antytt,

är emellertid en dylik åtgärd icke tillfyllestgörande för utjämnande av avlöningsförhållandena

mellan styrelsen och linjen, beroende därpå att de tjänstegrupper

vid linjeförvaltningen, från vilka rekryteringen företrädesvis skulle ske,

åtnjuta bostad in natura, i motsats mot vad förhållandet är beträffande motsvarande

befattningar i styrelsen. Detta distrikts tjänstemännens företräde framför styrelsens

tjänstemän, vilket medför svårigheter vid rekryteringen även inom andra tjänstegrupper

i styrelsen än dessa, som av styrelen föreslagits till uppflyttning, föranleder

styrelsen att föreslå utsträckning av styrelsens befogenhet att tilldela tjänstemännen

i styrelsen bostad in natura, vilken förmån för närvarande endast kan tillkomma,

förutom vaktmästare, byråchef, förste byrådirektör samt expeditionsföreståndare.

De befattningar, som enligt styrelsens mening med hänsyn till rekryteringsförhållanden

framför allt bör ifrågakomma till erhållande av nämnda förmån, äro byrådirektör,

överinspektör, byråingenjör av 1 :a klass, sekreterare samt byråingenjör av 2:a klass.

Vad angår notarierna i styrelsen, kan man icke säga att det från rekryteringssynpunkt

är nödigt att såsom regel tilldela dessa befattningshavare förmånen av fri

bostad. Då det emellertid måste anses synnerligen önskvärt att, särskilt beträffande

trafikbyrån, kumia besätta dessa tjänster med exempelvis byråassistenter å linjen,

vilka hava samma arvode som notarier men dessutom i allmänhet äro tilldelade

bostad in natura, finner styrelsen det vara behövligt, att möjlighet beredes styrelsen

att i sådana fall, då det gäller att besätta en notarietjänst med en tjänsteman å

linjen med inkvartering in natura, kunna bereda honom samma förmån i hans egenskap

av notarie.»

Järnvägsstyrelsen har därför tillika föreslagit, att under den i § 2, punkt

Do) i kommissionens förslag till avlöningsreglemente intagna lönetablån måtte införas

följande stadgande:

»Byråchef, De byrådirektör, byrådirektör, överinspektör, byråingenjör av Da

klass samt sekreterare kunna i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla

bostad in natura om sex rum och kök samt byråingenjör av 2:a klass och notarie

bostad in natura om fem rum och kök.»

vepurtcments- Ehuru jag till fullo inser förefintligheten av de svårigheter, som

chefen. ay järnvägsstyrelsen framhållits i fråga om möjligheterna att med nu
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mnj.ts nåd. proposition Nr 381.

varande avlöningssystem på ett fullgott sätt rekrytera de ansvarsfullare

posterna inom järnvägsstyrelsen, anser jag mig dock icke nu kunna

biträda styrelsens förslag om beredande av en högre ställning å arvodesskalan

åt vissa tjänstegrupper därstädes. Dylika frågor böra, i enlighet

med de principer, jag förut utvecklat, upptagas till behandling i ett

sammanhang vid den mera genomgående revision av avlöningssystemet,

som enligt min åsikt utan tidsutdräkt bör följa efter den tillfälliga

löneregleringen. Därvid bör man mera allsidigt kunna överblicka

konsekvenserna såväl inom som utom verket av de genomgripande

åtgärder, som av järnvägsstyrelsen föreslås. Jag anser mig därför icke

nu böra hemställa om någon ändring uti de av 1915 års kommission

föreslagna arvoden för här avsedda tjänstemän.

Vad beträffar järnvägsstyrelsens hemställan att till ytterligare upphjälpande

av styrelsetjänstemännens ställning medgiva en avsevärt ökad

användning av avlöningsformen bostad in natura kan tvekan hysas

om lämpligheten av att nu upptaga detta förslag, då, såsom jag redan

i fråga om linjetjänstemännens motsvarande förmåner framhållit, spörsmålet

om det ur tjänstesynpunkt lämpligaste sättet att ordna fördelningen

av bostäder in natura vid verket i dess helhet bör på en gång

upptagas till prövning. För att emellertid tillmötesgå järnvägsstyrelsens

önskningar, där de synas som mest motiverade av behovet att kunna

tillföra styrelsen dugande tjänstemän från linjen, anser jag mig höra

tillstyrka styrelsens ifrågavarande förslag i vad det angår byrådirektör,

överinspektör, byråingenjör av 1 klass och sekreterare, vilka tjänstekategorier

ur nu omhandlade synpunkt torde vara de viktigaste, och föreslår

jag sålunda, att möjlighet beredes järnvägsstyrelsen att tilldela

tjänstemän av nu uppräknade tjänstekategorier bostad in natura i de

fall, då tjänstens intresse så kräver. Bostadens storlek bör, i överensstämmelse

med det förut utvecklade, kunna utgöra högst sex rum och

kök.

Av järnvägsstyrelsen har i förut omnämnda underdåniga skrivelse

av den 29 september 1917 föreslagits inrättandet av vissa nya tjänstekategorier

inom styrelsen, nämligen en överinspektör för maskintjänsten

och en överinspektör för trafiktjänsten, båda i avlöningshänseende likställda

med säkerhetsinspektören. Benämningen på sistnämnda befattning

har styrelsen i samband härmed föreslagit skola förändras till överinspektör

för säkerhetstjänsten. I enlighet med dessa framställningar,

som av 1915 års kommission i dess yttrande den 22 februari 1918

blivit tillstyrkta, har i propositionen nr 150, i stället för befattningen

säkerhetsinspektör, upptagits den nya tjänstekategorien överinspektör.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Vidare har av järnvägsstyrelsen föreslagits utbytande av den nuvarande

förrådsförvaltarebefaltningen i styrelsen mot en ny befattningbenämnd

intendent och föreståndare för biljett- och blankettkontoret, vilken

nya befattning enligt styrelsens förmenande borde i avlöningshänseende

ställas på ett högre plan än den hittillsvarande förrådsförvaltaretjänsten

och jämställas med sekreterare m. fl.

Även i denna fråga har järnvägsstyrelsens förslag vunnit beaktande

i nyssnämnda proposition.

De härav följande ändringarna hava iakttagits i det förslag till

förnyat avlöningsreglemente, som nu framlägges.

Beträffande tjänstemännen inom järnvägsstyrelsen i övrigt biträder

jag 1915 års kommissions förslag.

Tablå, utvisande

förslaget

till

arvoden för

tjänstemän

inom järn.

vägsstyrel - sen.

Med avseende å järnvägsstyrelsen innefattar mitt förslag sålunda

följande avlöningsgrupper med nedan angivna högsta och lägsta arvoden:

Grupp

Begynnelse-

arvode

Slutarvode

kronor

kronor

Kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare ........................

1,275

1,650

Manligt kontorsbiträde .....................................................

1,350

1,950

Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare .....................

1.500

2,250

Kvinnlig bokhållare ..........................................................

1,950

2,550

Manlig ritare, manlig kontorsskrivare ..........................

Manlig bokhållare ..........................................................

2,100

3,600

2,700

3,900

Förste bokhållare, underingenjör ................................

3*000

4,200

Expeditionsföreståndare ...................................................

Kassör, registrator, notarie, aktuarie, byråingenjör

av 2:a klass, kontrollör ...........................

3,600

4,500

3,900

4,800

Sekreterare, kamrer och föreståndare för kammar-

kontoret, förste aktuarie och föreståndare för

statistiska kontoret, milkontrollör och förestån-

dare för milkontoret, revisor och föreståndare för

revisionskontoret, intendent och föreståndare för

biljett- och blankettkontorot, förste kontrollör,

byråingenjör av l:a klass, lantmätare, förråds- kontrollör ..........................................................

4,800

5;700

Byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt,

överinspektör .......................................................

5.400

6,300

Byråchef, förste byrådirektör................................

6,600

7,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

Vad slutligen angår tjänstemännen å ångfärja har 1915 års

kommission ansett sig böra föreslå en lönereglering i närmaste anslutning

till vad som föreslås beträffande distriktstjänstemännen.

Erinras bör därom, att ångfärjepersonalen åtnjuter fri kost ombord

i enlighet med särskilda bestämmelser.

De grupper bland denna personal, som för närvarande, delvis på

grund av sistberörda förmån, i fråga om arvodena stå på en något

lägre nivå än stationskarlsgruppen, nämligen matroser och eldare, skulle

enligt kommissionens förslag fortfarande intaga en dylik ställning.

För närvarande utgöra arvodena:

för matros 720, 780, 840, 900 och 960 kronor,

för eldare 780, 840, 900, 960 och 1,020 kronor.

Kommissionen har föreslagit följande arvoden:

för matros 1,125, 1,200. 1,275, 1,350 och 1,425 kronor,

för eldare 1,200, 1,275, 1,350, 1,425 och 1,500 kronor.

Närmast högre grupp eller förhandsrddare, rorgängare och timmerman,

med nuvarande arvoden 840, 960, 1,080 och 1,200 kronor, skulle

enligt kommissionens förslag tilldelas arvodesskalan 1,275, 1,350, 1,500

och 1,650 kronor.

I fråga om maskinskötarnas nuvarande arvodesskala: 900, 1,020,

1,140, 1,260 och 1,380 kronor gäller, enligt vad kommissionen framhåller,

i vissa lägen ett av järnvägsstyrelsen uppmärksammat missförhållande

liknande det, till vars undvikande kommissionen för banmästare

av 2:a klass m. fl. föreslagit eu viss förkortning av arvodesskalan.

En person, som befordras till maskinskötare från närmast

lägre grupp (förhandseldare in. fl.), kan nämligen efter någon tid

komma att intaga en sämre ställning i avlöningshänseende än han

skulle intagit, om han kvarstått obefordrad. På grund härav har

kommissionen föreslagit en förkortning av arvodesskalan jämväl för

maskinskötare. Följande arvoden skulle således enligt kommissionens

mening fastställas för maskinskötare, nämligen: 1,350, 1,500, 1,650 och

1,800 kronor. Härigenom komme denne tjänsteman att uppnå slutavlöningen

efter 9 i stället för som nu efter 12 år, men erliölle fortfarande

samma begynnelse- och slutarvoden som en maskin- och pannskötare

vid distrikten.

För tredje styrman och tredje maskinist, vilka nu hava följande

arvoden, nämligen: 1,200, 1,500 och 1,800 kronor, har kommissionen

föreslagit arvodena 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.

Tjänstemän

ä ångfärja.

1915 års

kommission.

Matros.

Eldare.

Förhaudseldare,

rorgångare,

timmerman.

Maskin
skötare.

Tredje styrman,

tredje

maskinist.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Övriga

tjänstemän å

ångfärja.

Järnvägs
styrelsen.

Departements
chefen.

Arvodets fördelning

i lön

och tjänstgöringspenningar.

1915 års

kommission

Kungl. Maj: t a nåd. proposition Nr 381.

I fråga om samtliga övriga tjänstemän å ångfärja borde, enligt

kommissionens förslag, arvodesbeloppen genomgående höjas med 600

kronor. De nya begynnelse- och slutarvodena skulle härigenom bliva:

begynnelsearvode slutarvode

kr. kr.

för andre styrman och andre maskinist.................. 2,400 3,300

» förste styrman och reservbefälhavare samt övermaskinist

.......................................................... 3,000 3,900

> befälhavare ......................................................... 4,800 5,700

I ovannämnda skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen

föreslagit, att befattningen andre maskinist, som för närvarande

anses såsom tjänsteman av lägre grad, måtte uppflyttas till tjänstemannabefattning

av högre grad.

Ifrågavarande hemställan, som av kommissionen tillstyrkts i förenämnda

utlåtande av den 22 februari 1918, har jämväl upptagits i

propositionen nr 150.

Mot det framställda förslaget till löneförbättringar för ångfärjepersonalen

har jag intet att erinra; och har jag, i överensstämmelse

med vad nyss angivits, upptagit befattningen andre maskinist såsom

tjänsteman av högre grad.

En tablå, upptagande såväl nuvarande som av mig föreslagna

begynnelse- och slutavlöningar för befattningshavare vid statens järnvägar

å billigaste och dyraste ort, torde få bifogas statsrådsprotokollet.

Beträffande arvodets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

gäller för närvarande, att arvode, med undantag av det till generaldirektören,

till överdirektör, till överingenjör, till järnvägsfullmäktig

och till överrevisor utgående, fördelas till två tredjedelar i lön och en

tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till belopp av 3,900

kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre fjärdedelar lön och

en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt av arvode å 2,100 kronor och

därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

Fri bostad jämte bränsle, ersättning för bostad och bränsle samt

de olika formerna av ortstillägg räknas i sin helhet till lönen.

Rörande dessa frågor har 1915 års kommission anfört, att kommissionen

beträffande de nämnda, sekundära avlöningsformerna icke

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 57

ansett anledning föreligga att nu föreslå någon ändring i nyssnämnda

förhållande. Vad angår arvodet bär kommissionen likaledes ansett sig

höra föreslå bibehållande av den nuvarande fördelningsgrunden i fråga

om arvoden, överstigande 2,100 kronor. Arvodena å sistnämnda belopp

och därunder hava emellertid synts kommissionen erbjuda en proportion

för ifrågavarande fördelning — Vs lön och Vs tjänstgöringspenningar —

som kommissionen icke ansett kunna bibehållas å den nya löneskalan.

Toge man nämligen i betraktande, att de båda övriga huvudformerna

av avlöning helt och hållet räknades till lönen, funne man, att tjänstgöringspenningarna

i dessa arvodeslägen utgjorde allenast omkring 17

procent av den sammanlagda avlöningen. Vid övriga av kommissionen

behandlade verk utvisade fördelningen av de å avlöningsskalan förekommande

lägsta fasta avlöningarna i lön och tjänstgöringspenningar däremot

en högre procent för tjänstgöringspenningarnas vidkommande

eller omkring 20 procent. Den för tjänstemännen vid statens järnvägar

gynnsamma beräkningsgrunden i detta avseende hade enligt kommissionens

förmenande tydligtvis berott därpå, att man vid detta verk,

särskilt i fråga om de avlöningar, som stode närmast existensminimum,

velat tillförsäkra vederbörande rätt att vid sjukdom behålla så stor

del av avlöningen som möjligt.

Då emellertid en fördelning efter de vid statens järnvägar för de

lägsta avlöningarna tillämpade principerna icke ägde någon motsvarighet

inom statsförvaltningen i övrigt och knappast kunde tänkas bibehållen

efter utfärdandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid ett flertal

verk, bar kommissionen, för att icke föregripa ett blivande samarbetande

av de olika avlöningsreglementenas bestämmelser i detta avseende,

föreslagit sådan ändring i fördelningsgrunden beträffande arvoden å

2,100 kronor och därunder vid statens järnvägar, att proportionen härvidlag

skulle bliva densamma som för de närmast högre arvodenas

vidkommande, eller tre fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgförinffspenningar.

Den av kommissionen föreslagna förändringen i fråga om fördel- Departementsningsgrunden

beträffande lön och tjänstgöringspenningar för de lägsta chefenarvodena

finner jag påkallad av de omständigheter, som kommissionen

påvisat.

På grund av att fri bostad med bränsle eller ersättning härfor

ävensom ortstillägg fortfarande helt och hållet skulle räknas till

lönen, kommer genom den nya beräkningsgrunden den sammanlagda

avlöningen för de lägst avlönade tjänstemännen att till omkring 80

Bikung till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 341 käft. (År 381.) K

s. 58 Kontrollera mot PDF

Löneregleringens

inverkan

i

pensionshttnseende.

1915 års

kommission.

Departements
chefen.

58 Kungl. Maj:ts nåd■ proposition Sr 381.

procent utgöras av lön och till omkring 20 procent av tjänstgöringspenningar,

vilken fördelning ungefär motsvarar den, som skulle gälla

för likställda tjänstemän inom de övriga verken.

Genom de föreslagna avlöningsförhöjningarna erhåller även med

den nya beräkningsgrunden personal i hithörande kategorier, som är

tjänstledig på grund av sjukdom och därför avstår från tjänstgöringspenningarna,

förbättring i sina behållna löneförmåner.

Bestämmelserna angående pensionering av statens järnvägars

ordinarie personal innefattas för närvarande huvudsakligen uti lag; den

4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

I fråga om ålderspension gäller såsom huvudregel, att, därest

tjänsteman innehar fullt antal tjänstår, pensionen utgår med 70 procent

av den avlöning, tjänstemannen vid avgången från tjänsten uppbär.

Med avlöning förstås härvid det ordinarie arvodet, ökat med 20 procent.

1915 års kommission har ansett, att den angivna regeln bör

kunna komma till tillämpning även i fråga om de nya avlöningarna,

och har sålunda förutsatt, att den reglering av tjänstemannapensionerna,

som jämväl avsetts, skulle komma att ske automatiskt genom själva löneregleringen.

Förhöjningen av pensionernas belopp bleve härigenom i de

flesta fall rätt avsevärd. Sålunda komme exempelvis en tjänsteman,

tillhörande stationskarlsgruppen, i normala fall att vid avgång med

ålderspension erhålla 1,386 kronor i pension mot, enligt nu gällande

bestämmelser, c:a 958 kronor. Någon ändring i fråga om det gällande

maximibeloppet av pension, 6,000 kronor, har icke av kommissionen

ifrågasatts.

I likhet med kommissionen anser jag, att de nuvarande bestämmelserna

i pensionslagen utan vidare kunna tillämpas även efter den

nya lönestatens genomförande.

Till följd av ökningen utav pensionsbeloppen kommer antagligen

någon förhöjning av statens bidrag till pensionsfonden att bliva erforderlig,

men hava några beräkningar härutinnan ännu icke kunnat utföras.

Särskilda bestämmelser i avlöningsreglementet.

Såsom jag förut framhållit har den tillfälliga lönereglering, som

nu föreslås till genomförande, i huvudsak inskränkts till vissa förhöjningar

av själva avlöningsbeloppen, under det att behandlingen av

avlöningsreglementenas övriga delar i allmänhet tills vidare uppskjutits.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Åtskilliga ändringar på avlöningsreglementenas specialområden

betingas dock omedelbart av de föreslagna nya avlöningsskalorna.

Därjämte föreligger emellertid, synnerligast vad statens järnvägar beträffar,

på vissa områden ett trängande behov av nya eller utvidgade

bestämmelser i syfte att underlätta en tidsenlig förvaltning av verket

eller för att förebygga orättvisa i särskilda fall.

En del frågor av denna art, vilka icke kunna verka föregripande

på ett fortsatt arbete med en revision av avlöningsreglementet i dess

helhet, har jag därför ansett redan nu böra upptagas till behandling;

och går jag nu att redogöra för dessa speciella frågor, därvid jag följer

det nuvarande avlöningsreglementets uppställning. Jag vill emellertid

från början betona, att det endast är de mest behövliga ändringarna,

som kunna komma i fråga att vidtagas i detta sammanhang, och att

jag förutsätter ett snart upptagande till granskning av åtskilliga andra,

särskilt från personalens sida framställda önskemål rörande mera periferiska

sidor av avlöningsspörsmålet.

I § 2 inom. 2 av gällande avlöningsreglemente vid statens järnvägar

finnes intaget följande stadgande:

»Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas

efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån

han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad

kontorsskrivare skall för utförande av sådana arbeten, vilka icke lämpligen

kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme

enligt pris, som styrelsen fastställer.»

Järnvägsstyrelsen har i en till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1917

avlåten skrivelse med anknytning härtill anfört följande.

»Principen att även ordinarie tjänstemän kunna avlönas efter beting är sålunda

godkänd i nu gällande avlöningsreglemente.

En liknande bestämmelse som den ovan omförmälda förekom i 1874 års

avlöningsreglemente, men föreslog 1893 års järnvägskommitté, att densamma borde

uteslutas. På hemställan av järnvägsstyrelsen, som framhöll, att betingsavlöningen,

väl avvägd, hade många förutsättningar för att kunna bliva en lämplig avlöningsform

för personal, som vore sysselsatt med statistiskt eller liknande räknearbete,

blev emellertid bestämmelsen bibehållen; och har densamma sedan utan erinran från

1906 års järnvägslöneregleringskommittés sida influtit i 1907 års avlöningsreglemente.

Under senare åren har dock bestämmelsen i fråga icke tillämpats beträffande

arbete, som utföres å den ordinarie arbetstiden.

Om alltså sättet att avlöna personal efter beting icke numera användes ä de

tjänsteställen, för vilka detsamma ursprungligen varit avsett, finnas enligt styrelsens

mening arbetsområden, där dylika friare former för bestämmande av avlöningen

§ 2; nytt

stycke.

Järnvägs
styrelsen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

1915 års

kommission

Departements

ehefen.

60 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

jämväl åt ordinarie personal med fördel skulle kunna komma till användning. Detta

gäller i synnerhet omlastningsarbetet å de s. k. föreningsstationerna ävensom arbetet

med lossning av kol för statens järnvägars räkning. Till båda slagen av dessa

arbeten användas företrädesvis utom järnvägen stående arbetare, vilka utföra arbetet

å ackord. Men även åt statens järnvägars ordinarie personal måste i vissa fall

arbete av ifrågavarande slag anförtros; och för dessas vidkommande anser styrelsen

det vara förenat med avsevärd ekonomisk fördel för statens järnvägar, om ersättningen

för dylikt arbete kunde bestämmas enligt ackordssystemet, därvid vederbörande

naturligen skulle, för den tid, då ersättning i denna form uppbäres, avstå sin ordinarie

avlöning.»

Då det enligt järnvägsstyrelsens förmenande lämpligen borde överlämnas

åt styrelsen att bestämma, för vilka fall avlöning enligt ackordseller

betingssystem borde komma till användning, har styrelsen hemställt,

att under § 2 i avlöningsreglementet måtte efter punkt Bro) införas en

ny punkt av följande lydelse:

»4:o) I de fall, då järnvägsstyrelsen finner sådant vara för statens

järnvägar fördelaktigt, må beträffande tjänstemän av lägre grad avlöningen

för visst arbete kunna bestämmas efter ackord eller beting.»

1915 års kommission har på de av järnvägsstyrelsen angivua skäl

funnit sig böra tillstyrka ett införande i avlöningsreglementet av ett

stadgande i den riktning, järnvägsstyrelsen förutsatt. Det har emellertid

synts kommissionen vara av vikt att uttryckligen fastslå, hurusom

tillämpandet av betings- eller ackordssystemet för avlöning av ordinarie

tjänstemän endast i undantagsfall och då statens intressen så verkligen

påfordrade, borde ifrågakomma.

Kommissionen har ansett, att stadgandet borde erhålla följande

lydelse:

»Undantagsvis må, i de fall, då järnvägsstyrelsen anser sådant

lämpligt för tillgodoseende av statens järnvägars intressen, beträffande

tjänstemän av lägre grad avlöningen för visst arbete kunna bestämmas

efter ackord eller beting.»

En bestämmelse av den innebörd, som föreslagits av järnvägsstyrelsen

och 1915 års kommission, synes mig tidsenlig och ägnad att

befrämja verkets intressen. Den av kommissionen föreslagna formuleringen

av stadgandet torde få anses innebära tillfyllestgörande garantier

mot systemets utnyttjande i större omfattning än som kan anses

lämpligt.

Med avseende å den nya bestämmelsens inordnande i avlöningsreglementet

anser jag det riktigast, att densamma sättes i omedelbart

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kung*. Maj:ts nåd. proposition iSr 381. 61

sammanhang med det närbesläktade stadgandet i § 2 mom. 2, och att

ifrågavarande båda stycken sålunda hopföras i ett moment, vilket placeras

efter arvodesskalan för tjänstemän vid distrikten och huvudverkstäderna.

Av järnvägsstyrelsen bär i dess utlåtande den 7 april 1918 meddelats,

att hos styrelsen påyrkats intagande i avlöningsreglementet vid

statens järnvägar av en bestämmelse, motsvarande den, som förekommer

i § 2 i det för tjänstemän vid postverket den 20 juni 1913 utfärdade

avlöningsreglementet.

Nämnda bestämmelse är av följande lydelse:

»Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass 2 eller vaktmästare

hos generalpoststyrelsen, som antages till extra postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen

finner honom böra komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å

begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig

hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning i

postverket.»

Då järnvägsstyrelsen icke ansett sig vara i tillfälle att utan närmare undersökning

bedöma verkningarna av en tillämpning utan vidare å statens järnvägars

personal av berörda bestämmelse, har styrelsen funnit sig förhindrad att nu tillstyrka

ep dylik anordning. Däremot har styrelsen ansett billigt, att en föreskrift komme

till stånd för att förhindra den oegentligheten, som vid befordringar av ifrågavarande

slag i vissa fäll uppkomme därigenom, att den befordrade lider minskning i''sina

löneförmåner, beroende därpå att tjänstemän av högre grad icke åtnjuta vare sig

beklädnadsersättning eller i förekommande fall ortstillägg.

Styrelsen har därför föreslagit,

att under punkt 3:o) i § 4 av gällande avlöningsreglemente måtte införas ett

stadgande av följande lydelse:

»Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom tjänsteman

av högre grad, må i den mån sådant erfordras till förekommande av löneminskning

i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen tilldelas arvodesförhöjning.»

Det synes mig billigt och överensstämmande med allmänna regler,

att eu tjänsteman icke skall lida minskning i sina sammanlagda avlöningsförmåner,

då han övergår från befattning av lägre till sådan av

högre grad. Den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta rätten att i dylika

fall tilldela ett förhöjt arvode till undvikande härav synes mig å andra

sidan kunna medföra mindre önskväi''da konsekvenser och allt för

mycket strida mot de hittills vid statens järnvägar gällande uppflyttningsreglerna

i arvodeshänseende, vilka vid denna tillfälliga reglering

i det stora hela lämnas orörda. Det åsyftade målet synes mig kunna

§ 4, mom. 3:

nytt stadgande.

Järnvägsstyrelsen.

Departements
chefen
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Ny lydelse av

§ 4, mom.

4:o), första

stycket.

§ 7, punkt 1;

tillägg.

Järnvägsstyrelsen.

62 Kungl. May.ls nåd. proposition Nr 381.

nås genom medgivande av rätt för järnvägsstyrelsen att i förekommande

fall tilldela tjänstemannen ett personligt lönetillägg, motsvarande den

minskning, han eljest skulle hava lidit, med rätt för tjänstemannen

att tillgodonjuta detta lönetillägg, intill dess arvodesförhöjning enligt

vanliga regler erhålles. Jag hemställer därför om införande under

mom. 3:o) i § 4 av ett stadgande av följande lydelse:

»Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom

tjänsteman av högre grad, må, i den mån sådant erfoi’dras till förekommande

av löneminskning i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen

tilldelas ett personligt lönetillägg, motsvarande den minskning,

han i annat fall skulle hava fått vidkännas; med rätt för tjänstemannen

att uppbära ifrågavarande lönetillägg intill dess arvodesförhöjning första

gången erhålles i den nya befattningen.»

I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört rörande behovet

av utvidgade bestämmelser för att i enstaka undantagsfall kunna tillförsäkra

staten en särskilt kvalificerad arbetskraft anser jag, att § 4

mom. 4:o), första stycket, av avlöningsreglementet bör erhålla följande

ändrade lydelse:

»Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så oundgängligen

torda, Kungl. Maj:t kunna, för förvärvande eller bibehållande i

tjänst av särskilt kvalificerad person, tilldela befattningshavare ett högre

arvode i vederbörande tjänst än det, vartill han enligt förut angivna

grunder eljest skulle varit berättigad, dock icke i något fall högre

än det för befattningen bestämda slutarvodet.»

Av järnvägsstyrelsen har vidare i skrivelse den 30 april 1917

föreslagits ett tillägg till § 7 punkt 1 i avlöningsreglementet. Styrelsens

framställning härutinnan är av följande lydelse.

»Sedan maj månad 1914 tillämpas särskilda av järnvägsstyrelsen fastställda

föreskrifter för bestämmande av de fordringar i kroppsligt hänseende, som utgöra

villkor för anställning i statens järnvägars tjänst. Enligt dessa föreskrifter åligger

det vederbörande befäl eller järnvägsläkare att, därest anledning föreligger att antaga,

att tjänsteman vid statens järnvägar i avsevärd mån icke uppfyller de fordringar i

kroppsligt avseende, vilka enligt i ovannämnda föreskrifter angivna grunder utgöra

villkor för antagande i den av honom innehavda befattningen, anmäla förhållandet

hos avdelningsföreståndaren, som har att infordra den av järnvägsstyrelsen tillsatta

undersökningsläkarens utlåtande, huruvida han anser tjänstemannen fortfarande kunna

bestrida sin tjänst. Det tillkommer därefter distriktsförvaltningen att vidtaga de

åtgärder, som av omständigheterna påkallas.

Förenämnda stadgande har i främsta rummet tillkommit i trafiksäkerhetens

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

intresse och avser framför allt att förebygga att tjänstehavare, som på grund av

ålder eller sjukdom fått sin syn- eller hörselförmåga väsentligen nedsatt, fortfarande

användes i sådan, trafiksäkerheten omedelbart berörande tjänstgöring, som erfordrar

fullgod syn eller hörsel. För tillgodoseende av berörda syfte måste man naturligen

i åtskilliga fall tillgripa den åtgärden att förflytta vederbörande till annan befattning

än den av honom förut innehavda. Då styrelsen har för avsikt att, sedan mera

tidsenliga föreskrifter angående prövning av personalens färgsinne kommit till stånd,

vidtaga anordningar för periodiska undersökningar av personalens såväl syn- som

hörselförmåga, är antagligt att antalet fall, då förflyttningar av ovan angivna art

bliva nödvändiga, komma att väsentligt ökas. Frånsett nu anmärkta förhållanden

kunna fall inträffa, då en tjänsteman på grund av annat kroppsfel än ovan nämnts

ävensom nedsatta själs- eller kroppskrafter icke längre kan sköta innehavd tjänst

men väl en mindre ansträngande sådan, till vilken han lämpligen bör förflyttas.

Härvidlag gör sig emellertid den svårigheten gällande, att på grund av bestämmelserna

i nu gällande avlöningsreglemente förflyttningen kan komma att medföra icke

obetydlig minskning av vederbörande tjänstehavares avlöningsförmåner. Visserligen

innehåller § 7 punkt Do) i gällande avlöningsreglemente ett stadgande av innebörd,

att en tjänsteman vid förflyttning till annan befattning icke skall lida minskning i

det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande arvode, men minskning kan

uppkomma exempelvis därigenom att den befattning, till vilken förflyttning sker,

är i avseende å bostadens storlek lägre ställd än den befattning, som vederbörande

innehar vid förflyttningen, vilket förhållande inverkar å storleken av ersättningen

för bostad och bränsle, eller därigenom att, såsom förhållandet blir vid förflyttningav

maskinavdelningens tågpersonal till stationära befattningar, lokomotivtjänstpenningarna

bortfalla. Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att i sistnämnda

fall gottgörelse för den till tågpersonal jämlikt nådiga brevet den 31 januari 1913

utgående reseersättning icke bör ifrågakomma. Ej heller bör enligt styrelsens

mening ersättning utgå för mistade felräkningspenningar, postavlöning, ortstillägg

eller minskning i ersättning för bostad och bränsle på grund av förflyttning till

annan ort m. fl. liknande förmåner.

Då det här gäller att vidtaga åtgärder för tillgodoseende av trafiksäkerheten,

är uppenbarligen av vikt, att de svårigheter av ovan antydd art, som kunna vara

förenade med förflyttningar av personal uti ifrågavarande syfte, varda såvitt möjligt

undanröjda.»

För sådant ändamål har järnvägsstyrelsen hemställt om vidtagande

av åtgärder för att § 7 punkt Do) i gällande avlöningsreglemente för

tjänstemän vid statens järnvägar måtte erhålla ett tillägg av följande

lydelse:

»Förflyttas tjänsteman till annan befattning på grund av avtagande

syn eller hörsel eller i allmänhet antingen kroppsfel, som kan

antagas hava uppkommit under tjänstetiden vid statens järnvägar,

eller ock avtagande själs- eller kroppskrafter, må han, i den mån

järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, erhålla gottgörelse för den minskning

i honom vid förflyttningen tillkommande avlöningsförmåner, som

kan uppkomma till följd av förflyttningen.»

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

1915 års

kommisson.

Järnvägsstyrelsen

den

7 april 1918.

Kungl. Majits nåd, proposition Nr 381.

Med anledning av järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning bär

1915 års kommission erinrat därom, att vid 1911 års riksdag förelåg till

behandling en kungl. proposition, nr 159, av huvudsakligt innehåll,

att tjänsteman vid statens järnvägar, som förflyttades från en befattning

till en annan, skulle tillförsäkras sådan rätt i fråga om ersättningen

för bostad och bränsle, att denna ersättning i intet fall beräknades

lägre än efter den förut innehavda befattningen, dock med

den jämkning, som kunde föranledas av de olika beräkningsgrunder,

som kunde vara gällande för de särskilda placeringsorterna.

Ifrågavarande proposition föranledde endast till ett principuttalande

från riksdagens sida av i denna del följande lydelse:

»Då emellertid en förflyttning från högre till lägre befattning

torde kunna användas även såsom en form av bestraffning och i sådant

fall kan anses såsom självförvållad, synes icke någon anledning föreligga

att för dylika fall, utöver vad redan enligt gällande bestämmelser

medgives, tillförsäkra vederbörande en ytterligare förmån.

För de fall åter, då förflyttningen föranledes av befattnings indragning

eller icke självförvållad kroppsskada, synes däremot kunna

ifrågasättas, huruvida ej ändring i avlöningsreglementet bör vidtagas

i syfte att den vederbörande vid förflyttningen tillkommande rätt till

ersättning för bostad och bränsle icke må undergå annan förändring

än den, som betingas av förflyttningen från en ort till en annan.»

Kommissionen har förklarat sig hålla före, att det av järnvägsstyrelsen

ifrågasatta stadgandet borde tillämpas i överensstämmelse med

riksdagens ovanberörda uttalande samt att den av styrelsen ifrågasatta

gottgörelsen sålunda borde avse allenast ersättningen för bostad och

bränsle. Under dessa förutsättningar har kommissionen tillstyrkt järnvägsstyrelsens

förslag.

I anledning av detta kommissionens uttalande har järnvägsstyrelsen

i sitt yttrande den 7 april 1918 erinrat därom, att styrelsen

i sin här förut återgivna framställning uttalat sig för att gottgörelse

finge i förekommande fall utgå även för mistade lokomotivtjänstpenningar.

Styrelsen har nu förklarat sig vidhålla denna uppfattning,

under erinran, att frågan härom icke förelåg, då riksdagen gjorde sitt

av kommissionen åberopade uttalande. Då det syntes styrelsen billigt,

att ifrågavarande förmån måtte, räknat från tidpunkten för de nya

lönebestämmelsernas tillämpning, kunna komma jämväl den personal

till godo, som före stadgandets ikraftträdande förflyttats till annan be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381. 65

fattning av någon här avsedd anledning, har styrelsen även hemställt,

att en övergångsbestämmelse måtte utfärdas i sådan riktning.

Starka billighetskäl . synas mig tala för att en tjänsteman, Departement.

som under tjänstetiden vid statens järnvägar försvagats eller lidit chefen.

skada på sätt i järnvägsstyrelsens framställning omförmäles, måtte

tryggas mot minskning i sina avlöningsförmåner, då hans arbetskraft

tages i anspråk i sådana grenar av tjänsten, som bättre lämpa

sig för hans försvagade kroppsliga tillstånd. Frågan om han härvid

bör anses berättigad att uppbära sina förutvarande avlöningsförmåner

i hela den omfattning, järnvägsstyrelsen ifrågasatt, synes mig

likväl vara av den mera principiella natur, att den bör sättas i samband

med ett mera definitivt reglerande av dessa olika förmåner. Då

det emellertid, med hänsyn till riksdagens förenämnda uttalande, ej

torde vara ägnat att väcka några betänkligheter .att redan nu för

här avsedda fall medgiva tillerkännandet av bostadsförmån eller inkvarteringsersättning

enligt de för den gamla befattningen stadgade

grunder, anser jag bestämmelser härom böra i detta sammanhang meddelas.

En förutsättning härför är emellertid, att motsvarande förmån

tillförsäkras tjänstemännen även i vissa andra fall, där sådant synes

minst lika befogat, nämligen då någon i enlighet med § 7 punkt l:o)

i avlöningsreglementet i följd av befattnings indragning eller förändring

förflyttas till annan befattning med ringare avlöningsförmåner.

Jag anser därför, att § 7 punkt l:o) uti avlöningsreglementet bör erhålla

följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande

instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändlade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller

annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behöiig

ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen

enligt stat tillkommande arvode.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter

vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

Den som i följd av befattnings indragning eller förändring förflyttas

till annan befattning med ringare avlöningsförmåner, är berättigad

erhålla, förutom vill förflyttningen innehavande arvode, jämväl

bostadstorinån eller ersättning för bostad och bränsle enligt de för

Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. 341 höft. (Nr 381.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

§«.

g 10 inom. 1

punkt <1V

g 10. Nytt

inom. 7 :

flyttningse

isättning.

66 Kvngl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.

den förut innehavda befattningen gällande grunder, ävensom från den

tid, han i sin förra befattning skulle hava kommit i åtnjutande av

förhöjning i arvode, dylik arvodesförhöjning. Enahanda förmåner ma

ock, i den mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, tillerkännas den,

som förflyttas till annan befattning pa grund av avtagande själs- eller

kroppskrafter, minskad syn- eller hörselförmåga eller ock annan dylik

oförvållad anledning.»

Ett övergångsstadgande i den riktning, järnvägsstyrelsen ifrågasatt,

synes mig av billighetsskäl även böra utfärdas i samband med övriga

övergångsbestämmelser.

För de förändringar, som föreslås i § 9 uti avlöningsreglementet,

har jag i det föregående redogjort.

I enlighet med vad järnvägsstyrelsen i skrivelse den 26 oktober

1917 hemställt, finner jag mig höra föreslå, att det nuvarande stadgandet

i § 10 mom. 1, punkt d) av avlöningsreglementet måtte utgå,

enär efter den formulering punkt c) i samma moment erhållit genom

kungl. kungörelsen den 29 juni 1917, sistnämnda punkt numera är

tillämplig jämväl å sådan tjänsteman, som avses i punkt d.

En olägenhet, som sedan länge gjort sig gällande vid statens järnvägar

och som särskilt på senare tid vid flere tillfällen framstått hindersam,

har varit avsaknaden av möjlighet för järnvägsförvaltningen

att bereda ersättning för kostnader, som drabba tjänstemän, vilka

utan ansökan förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan. Vid

flere av de närstående verken förefinnes möjlighet att i större eller

mindre omfattning utbetala dylik ersättning, varemot vid statens järnvägar

endast gäller, att befattningshavaren, vid flyttning i allmänhet,

erhåller fri transport å järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning

samt fribiljett för sig och sina familjemedlemmar.

1) Ifrågavarande moment lyda:

l:o) Felräkningspenningar tillkomma:

c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående till minst 100,000

kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning

att särskilt arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande;

d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning till

personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år. likaledes med 25 öre

för varje fulla tusental kronor för år räknat.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 381.

Järnvägsstyrelsen har nu i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september

1917 hemställt om beredande av möjlighet att vid tvångsförflyttningar

av personal i viss omfattning utanordna ersättning för andra

kostnader, som vederbörande nödgas vidkännas i anledning av förflyttningen,

och har i sådant avseende anfört följande.

»På grund av järnvägstjänstens natur förekomma dylika förflyttningar i jämförelsevis

stor utsträckning. Uppenbart är, att, då förflyttningarna äga rum efter

ansökan eller efter muntligen framställd begäran, ingen anledning förefinnes att

tillerkänna vederbörande ersättning för flyttningskostnader, men å andra sidan måste

det anses med billighet och rättvisa överensstämmande, att vid tvångsförflyttningar

dylik ersättning tillerkännes den förflyttade.

I detta sammanhang må framhållas, att statens järnvägars personal på grund

av gällande fribiljettsbestämmelser åtnjuter vissa lättnader i avseende å kostnader

för förflyttning. För personal, som här bostad in natura å såväl den gamla som

den nya stationeringsorten, innebär alltså förflyttningen huvudsakligen utgifter för

in- och uppackning samt transport till och från järnvägsvagn av flyttsaker ävensom

möjligen uppkommande merkostnader för mat och dylikt under flyttningen, i den

mån dessa icke täckas av traktamentsersättning, som utgår under resan till den

nya stationsorten. Tjänstehavare vid statens järnvägar åtnjuter nämligen vid förflyttning

av här ifrågavarande slag, förutom traktamentsersättning för erforderliga

resedagar, fri transport å järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning samt fribiljett

för sig och sina familjemedlemmar.

I allt fäll lärer icke kunna förnekas, att de befattningshavare, som bliva

underkastade tvångsförflyttning, få vidkännas en för personer i deras ställning

kännbar ekonomisk uppoffring. Saknaden av bestämmelser, innefattande rätt för

statens järnvägars förvaltning att medgiva utbetalande av ersättning för flyttningskostnader,

bär också medfört olägenheter från tjänstesynpunkt, då ju i många fall

förflyttningar, som för tjänsten ansetts fördelaktiga, icke kommit till utförande av

hänsyn till vederbörande befattningshavare. Styrelsen finner det alltså vara av

största vikt, att bestämmelser snarast måtte komma till stånd för ordnande av

berörda förhållanden.

Beträffande sättet för utmätande av storleken av den ifrågasatta ersättningen

för flyttningskostnaden bör naturligtvis i varje fall prövas, vilka kostnader i verkligheten

utgått och i vad mån dessa skäligen böra bestridas av statsbaneförvaltningen.

Styrelsen har tänkt sig, att styrelsen skulle erhålla befogenhet att avgöra

ärenden av ifrågavarande art, men att, då ett hänskjutande till styrelsens prövning

av varje vid distrikten förekommande dylik fråga icke torde kunna anses vara påkallat

av dessa ärendens allmänna natur, styrelsen tillika skulle äga att bemyndiga

underlydande distriktsförvaltningar eller annan järnvägsmyndighet att vid tvångsförflyttning

i sådana fäll, där ersättningsfrågorna äro av helt vanlig art, medgiva

gottgörelse för själva flyttningskostnaden i enlighet med av styrelsen fastställda

grunder. Enligt styrelsens mening kunna i dessa grunder lämpligen stadgas vissa

maximibelopp, vilka lämpligen kunna anpassas efter det antal rum, som jämlikt av

Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser vederbörande tjänsteman högst kan

erhålla såsom bostad in natura. Styrelsen har tänkt sig, att man härvid skulle

Järnvägs
styrelsen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

kunna utgå från ett maximibelopp av 100 kronor, att gälla för tjänsteman, som

kan erhålla en bostad av högst två rum och kök, samt öka detta belopp med 50

kronor för varje ytterligare tillkommande rum.

I sådana fall, då vederbörande befattningshavare är bunden genom hyreskontrakt

å den gamla tjänstgöringsorten och på grund härav nödgas betala hyra

på två ställen, böra jämväl hans av förflyttningen förorsakade kostnader härutinnan

kunna ersättas. Sist omförmälda fall behöva dock endast undantagsvis ifrågakomma,

då nämligen vederbörande myndigheter erhållit förständigande att i möjligaste mån

undvika förflyttning av personal, som på förenämnda sätt är bunden.»

Med stöd av vad styrelsen sålunda anfört har järnvägsstyrelsen hemställt,

att i § 10 av avlöningsreglementet må införas en ny, med 7:o) betecknad punkt av

följande lydelse:

»7:o). I de fall då järnvägsstyrelsen eller den underlydande myndighet, som

av järnvägsstyrelsen utrustats med befogenhet att besluta i ämnet, så prövar skäligt,

må till tjänsteman, som utan ansökan förflyttas till annan tjänstgöringsort, utbetalas

ersättning för ej mindre den merutgift, som på grund av förflyttningen kan uppstå

därigenom, att han nödgats vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som

den nya tjänstgöringsorten, än även den kostnad i övrigt, som kan visas hava

uppstått till följd av förflyttningen.»

1915 års kommission har i denna fråga anfört, att kommissionen

haft för avsikt att söka åvägabringa i möjligaste mån likformiga

bestämmelser vid de olika verken uti ifrågavarande ämne och

att kommissionen på grund härav föranstaltat om vissa utredningar.

Med avseende å de olägenheter, som må anses förknippade med den

nuvarande bristen på bestämmelser i ämnet vid statens järnvägar, har

kommissionen emellertid ansett sig böra redan i detta sammanhang

understödja järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning. Med hänsyn

till att denna fråga borde lösas i ett sammanhang för samtliga de

ifrågavarande verken, har kommissionen dock ansett, att det föreslagna,

mera provisoriska stadgandet för statens järnvägars del borde givas

följande, något mera begränsade omfattning:

»Tjänsteman, som utan ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttas

från en tjänstgöringsort till en annan, må av järnvägsstyrelsen,

eller efter dennas bestämmande av underlydande myndighet, tilldelas

ersättning, ej mindre, då sådant av förhållandena påkallas, för den

merutgift, som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att han

nödgats vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya

tjänstgöringsorten, än även, där så prövas skäligt, för kostnader i och

för in- och uppackning samt transport till och från järnvägsvagn av

tjänstemannens flyttsaker.»

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Den möjlighet, som vid vissa verk redan föreligger att gottgöra Departementsen

tjänsteman för utgifter, vilka förorsakats av förflyttning oberoende chefenav

befattningshavarens önskan, sträcker sig i allmänhet icke längre

än som avses i det av 1915 års kommission för statens järnvägars del

nu föreslagna stadgandet. Då detta icke på något sätt torde kunna

föregripa en mera ingående behandling av spörsmålet och då det

är av vikt att redan nu i någon mån avhjälpa de olägenheter,

som äro förbundna med bristen på bestämmelser i ämnet vid statens

järnvägar, anser jag mig med en formell jämkning böra tillstyrka

kommissionens förslag. I likhet med kommissionen anser jag emellertid,

att denna ur såväl förvaltningens som den enskilde tjänstemannens

synpunkt ingalunda oviktiga fråga snarast möjligt bör erhålla en mera

definitiv och enhetlig lösning vid varandra närstående verk.

I de av 1915 års kommission i dess betänkande behandlade frågor

rörande statens järnvägar, vilka av mig nu icke berörts, ansluter

jag mig till kommissionens förslag.

De av mig föreslagna förändringarna i kommissionens förslag äro

ej av beskaffenhet att föranleda någon förändring i de av kommissionen

beräknade årliga kostnaderna för förslagets genomförande.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, departementsatt

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna det såsom bilaga vid detta protokoll fogade förslag

till förnyat avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar

;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de här ovan i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda

nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den

personal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande

i kraft.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

71

Bil. 1.

Förslag

till

förnyat avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar.

§ L

l:o) Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar utgår

i årligt arvode 20,000 kronor.

Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna, till

överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader samt till

överingenjören och chefen för statens järnvägars huvudverkstäder utgå

arvoden med 12,000 kronor.

2:o) Generaldirektör är berättigad att från och med månaden

näst efter den, under vilken han uppnått 65 levnadsår, under sin

återstående livstid av trafikmedel uppbära en årlig pension av 6,000

kronor. Generaldirektör, som, innan han uppnått 65 levnadsår, antingen

på grund av sjukdom eller därigenom, att han efter utgången

av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller förnyat förordnande,

eller ock eljest utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning

utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är

berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor

för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör

före utgången av den tid, erhållet föroi''dnande avser, befinnas vara av

sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han vara

underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt nu

angivna bestämmelser. Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektör

bestämda arvodet eller den honom under tiden, intill dess han

uppnått 65 år, tillkommande pension avdragas ett årligt belopp av

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

360 kronor, som skall inbetalas till den i 19 § av lagen angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda fond;

skolande ovannämnda pensionsbelopp gäldas efter de i 20 § av samma

lag angivna grunder.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör gäller jämväl om

överdirektör och överingenjör.

3:o) Övriga vid statens järnvägar anställda tjänstemän tillkommer

arvode enligt bestämmelserna i § 2 av detta avlöningsreglemente.

4:o) Till en var av två järnvägsfullmäktige må utgå arvode efter

5,000 kronor för år.

5:o) Till en var av tre överrevisorer må utgå ett årligt arvode

av 2,500 kronor.

6:o) Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till

överdirektör, till överingenjör, till järnvägsfullmäktig och till överrevisor

utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar

i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till

belopp av 3,900 kronor och därunder utgöra tre fjärdedelar lön och

en fjärdedel tjänstgöringspenningar.

§ 2.

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör

och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels,

där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad

och bränsle, allt enligt följande stat. Där ersättning för bostad och

bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår

samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda

begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

73

Be- gyn- nelse - arvode

kr.

Arvode efter

Ersättning för

bostad och

bränsle

Summa

avlöning

3 år

kr.

6 år

kr.

9 år

kr.

12 år

kr.

15 år

kr.

lägst

kr.

högst

kr.

lägst

kr.

högst

kr.

} 6,600

6,900

7,200

7,500

2,4

00

9,000

9,900

j 5,400

5,700

6,000

6,300

2,160

2,400

7,560

8,700

4,800

5,100

5,400

5,700

1,920

2,280

6,720

7,980

3,900

4,200

4,500

4,800

1,560

1,600

5,460

6,400

3,600

3,900

4,200

4,500

1,440

1,600

5,040

6,100

13,000

3,300

3,600

3,900

4,200

1,200

1,600

4,200

5,800

3,000

3,300

3,600

3,900

1,080

1,560

3,780

5,460

J 2,100

2,400

2,700

3,000

3,300

3,600

840

1,200

2,940

4,800

J 1,950

2,250

2,550

750

2,700

3,300

j 1,500

1,650

1,950

2,250

600

650

2,100

2,900

1,350

1,425

1,500

1,650

1,950

540

780

1,890

2,730

1,275

1,350

1,425

1,500

1,650

1,275

1,650

1,275

1,350

1,425

1,500

1,650

500

1,775

2,150

Tjänstemän avhögregrad:

Byråchef1) ...............

Förste byrådirektör1)...

Byrådirektör l)............

Ombudsman...............

Överkontrollör............

Arkitekt ..................

Överinspektör1) .........

Sekreterarel) ............

Kamrer och föreståndare för

kammarkontoret ............

Förste aktuarie och före

ståndare för statistiska kontoret

..............................

Milkontrollör och föreståndare

för milkontoret

Revisor och föreståndare för

revisionskon t oret ......

Intendent o. föreståndare för

biljett-och blankettkontoret

Förste kontrollör ......

Byråingenjör av l:a klass1)!

Lantmätare .. ...............

Förrådskontrollör ............

Kassör .......,...................

Registrator .....................

Notarie ...........................

Aktuarie ........................

Byråingenjör av 2:a klass

Kontrollör .......................

\ Förste bokhållare

Underingenjör.....

ritare

kontorsskrivare

» ritare .............

» kontorsskrivare

Tjänstemän av lägre grad:

Manligt kontorsbilräde 8) ...

Vaktmästare ‘)...............

Kvinnligt kontorsbiträde

'') Tjänsteman av denna kategori kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad

in natura om 6 rum och kök. 2) Denne tjänsteman kan i stället för ersättning för bostad och bränsle

erhålla bostad in natura om 4 rum och kök. 3) Kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å biljettryckeriet,

kan erhålla ett tilläggsarvode av högst 180 kronor om året. 4) Vaktmästare erhåller bostad in natura.

Förste vaktmästare erhåller ett tilläggsarvode av 200 kronor om året.

Anm. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av

tjänsteman, då han ej tjänstgör.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 341 höft. (Nr 381.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr iJ8J.

2:o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode

enligt följande stat:

Tjänstemän av högre grad
Distriktschef.

..................................

Bandirektör...................................

Maskindirektör .............................

Trafikdirektör ................................

Distriktssekreterare .......................

Förrådsintendent.............................

Baningenjör av l:a klass.................

Maskiningenjör av l:a klass ...........

Trafikinspektör av l:a klass ...........

Överinspektör................................

Baningenjör av 2:a klass.................

Telegrafingenjör.............................

Signalingenjör....................................

Maskiningenjör av 2:a klass ...............

Trafikinspektör av 2:a klass ...............

Distrikt skamrer .................................

V erkstadskamrer.................................

Förrådsförvaltare ..............................

Stationsinspektor å l:a klassens station

» » 2:a » »

Distriktskassör .................................

Baninspektor ....................................

Maskininspektor.................................

Elektroingenjör .................................

Byråassistent ....................................

Stationsinspektor å 3:e klassens station

Underinspektör .............................

Expeditionsföreståndare .....................

Stationsinspektor å 4:e klassens station A

Underingenjör....................................1

Förste bokhållare ...............................jv

Förste telegrafist .............................jj

Stationsinspektor å 4:e klassens station Bi

Bokhållare .......................................j\

Förste stationsskrivare....................... /

Telegrafist ......................................

Manlig ritare ...................................j

» kontersskrivare.......................; J

Stationsskrivare ................................. I

Kvinnlig ritare .................................|\

» kontorsskrivare .................... /

Begyn-

nelse-

arvode

kr.

Arv

ode efter

3 år

kr.

6 år

kr.

9 år 12 år ;

kr. 1 kr.

9,000

|

;

6,600

6,900

7,200

7,500 |

5,400

5,700

6,000

6,300 j

5,100

5,400

5,700

6,000;

4,800

5,100

5,400

5,700

1

4,500

4,800

5,100

5,400

4,200

4,500

4,800

5,100 ''

3,900

4,200

4,500

4,800

3,600

3,900

4,200

4,500

3,300

3,600

3,900

4,200

3,000

3,300

3,600

3,9001 4,200

3,000

3,300

3,600

2,700

3,000

3,300

3,600 3,900

2,400

2,700

3,000

3,300 3,600

2,100

2,400

2,700

3,000 3,300

1,500

1,650

1,950

2,250

15 år

kr.

3,600

s. 75 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

75

Begyn-

nelse-

Arv

ode e

t t e r

3 år

6 år

9 år

12 år

15 år

arvode

kr.

kr-

kr.

kr.

kr.

kr.

2,400

2,700

3,000

.3,300

3,600

j 2,100

2,100

2,400

2,700

3,000

3,300

2,400

2,700

3,000

1

1,950

2,250

2,550

1,650

1,950

2,250

2,550

1,650

1,950

2,250

.

J 1,425

1

,

1,500

1,650

1,950

J 1,350

1,425

1,500

1,650

1,950

1,350

1,425

1,500

1,650

1,800

1,275

1,350

1,425

1,500

1,650

Tjänstemän av lägre grad:

Lokomotivmästare ..............................

; Vagnmästare ....................................

Ledningsmästare................................

, Verkstadsmästare ..............................

i Stationsmästare å 5:e klassens station ..

1 Overbanmästare.................................

Lokomotivförare.................................

! Maskinist..........................................

- Banmästare av l:a klass.....................

Trädgårdsmästare ..............................

Förrådsmästare ................................

i Stationsmästare å 0:e klassens station...

Bangårdsmästare ..............................

1 Tågmästare.......................................

] Verkstadsförman ..............................

i Ledningsförman ...............................

: Förste kontorsbiträde ........................

I Banmästare av 2:a klass.....................

i Beparatör........................................

Vagnförinan.......................................

^ Stallförman .......................................

j Stationsmästare å 7:e klassens station...

1 Konduktör .......................................

I Manligt kontorsbiträde........................

-j Stationsförman .................................

Portvakt å l:a klassens station eller vid

verkstad .......

J Banvaktsförmari .

: Trädgårdsförman

! Lokomotiveldare.

; Vagnskötare ....

1 Förrådsförman.................

| Maskin- och pannskötare..

i Underreparatör ..............

I Kvinnligt kontorsbiträde .

1 Vaktmästare .................

• Banvakt ................

{ Vagn- och stallkarlar

| Förrådsvakt ..........

Ledningsvakt ..........

i Stationskarl.............

Anm. 1. Tjänsteman, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbära»

-*t tjänsteman, då han ej tjänstgör.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

3:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare

avlönas efter beting på det sätt, att lian erhåller betalning, i den mån

han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad

kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen

kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme

enligt pris, som styrelsen fastställer.

Undantagsvis må i de fall, då järnvägsstyrelsen anser sådant

lämpligt för tillgodoseende av statens järnvägars intressen, beträffande

tjänstemän av lägre grad avlöningen för visst arbete kunna bestämmas,

efter ackord eller beting.

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör

i styrelsen:

byråchefer ................................ 11

förste byrådirektörer ................................................................. 2

byrådirektörer................................................................................... 5

ombudsmän ...................................................................................... 2

överkontrollör................................................................................. 1

arkitekt.............................................................................................. 1

överinspektörer............................................................................. 3

sekreterare ......................................................... 12

kamrer och föreståndare för kammarkontoret ................... 1

förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret 1

milkontrollör och föreståndare för milkontoret.................... 1

revisor och föreståndare för revisionskontoret .................... 1

intendent och föreståndare för biljett- och blankettkontoret 1

förste kontrollörer........................................................................■ • 3

byråingenjörer av l:a klass ..................................................... 15

lantmätare......................................................................................... 1

förrådskontrollör .............................................................................. 1

kassör........................................................................................... 1

registrator ....................................................................................... 1

notarier.............................................................................................. 12

aktuarier........................................................................................ 2

byråingenjörer av 2:a klass ................................................... 13

kontrollörer ...................................................................................... 7

expeditionsföreståndare ................................................................. 1

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

vid distrikten och huvudverkstäderna:

distriktschefer.......................................................

............................ 5

bandirektörer ......................................................

.......................... 5

maskindirektörer...............................................

........................... 6

trafikdirektörer....................................................

............................ 5

distriktssekreterare..............................................

......................... 5

förrådsintendenter ..............................................

............................ 5

baningenjörer av l:a klass ...............................

............................ 13

maskiningenjörer av l:a klass..........................

........................... 15

trafikinspektörer av l:a klass .........................

........................ 10

överinspektörer...................................................

........................... 3

baningenjörer av 2:a klass..............................

......................... *) 20

telegrafingenjörer...............................................

........................... 5

signalingenjörer ...................................................

............................ 5

maskiningenjörer av 2:a klass..........................

............................ 9

trafikinspektörer av 2:a klass........................

............................. 14

distriktskamrer ...............................................

............................ 5

verksttidskantrer ...............................................

............................ 1

förrådsförvaltare ................................................

.......................... 1

stationsinspektorer å l:a klassens stationer

........................... 13

stationsinspektorer å 2:a klassens stationer

......................... 33

distriktskassörer .................................................

............................ 5

baninspektorer ...................................................

............................ 5

maskininspektorer ...............................................

............................ 20

elektroingenjör ....................................................

............................ 1

byråassistenter......................................................

.......................... 38

stationsinspektorer å 3:e klassens stationer

......................... 43

underinspektörer .................................................

........................... 8

expeditionsföreståndare ..-...................................

............................ 20,

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för

varje år av Kungl. Maj:t.

§ 4.

l:o) Tjänsteman, för vilken arvode i § 2 finnes bestämt till ett

lägsta och därefter följande högre belopp, erhåller arvodesförhöjning

efter att hava innehaft ett och samma arvode i tre år; och äger sådan

förhöjning rum intill dess det för befattningen stadgade högsta arvodet

uppnåtts.

V) Minskas till 15 i mån av ledigblivaude av befattningar utav ifrågavarande slag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 381.

2:o) Förhöjt arvode tillträdes vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd.

I övrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande av arvodesförhöjning:
att

tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna arvodesförhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid han åtnjutit semester eller tjänstledighet utan arvodesavdrag

eller fullgjort värnplikt, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att från tjänsten

avgå.

3:o) Eu var tjänsteman, som befordras eller i annan ordning

förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen

såsom begynnelsearvode minst det arvode, han vid förflyttningen innehade

i den förra befattningen.

Förekommer ej sådant arvode, men väl högre arvode i den nja

befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arvode, som

förekommer för den nya befattningen.

Den, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas

till befattning med lägre arvode, må dock icke bekomma mer

än det högsta för sistnämnda befattning förekommande arvode.

Tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från

en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearvode och

arvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela den

tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehavda arvodet, oavsett i

vilken befattning han innehaft detsamma.

Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom

tjänsteman av högre grad, må, i den mån sådant erfordras till förekommande

av löneminskning i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen

tilldelas ett personligt lönetillägg, motsvarande den minskning,

han i annat fall skulle hava fått vidkännas; med rätt för tjänstemannen

att uppbära ifrågavarande lönetillägg intill dess arvodesförhöjning

första gången erhålles i den nya befattningen.

4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så oundgängligen

fordra, Kungl. Maj:t kunna, för förvärvande eller bibehållande

i tjänst av särskilt kvalificerad person, tilldela befattningshavare

ett högre arvode i vederbörande tjänst än det, vartill han enligt förut

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

angivna grunder eljest skulle varit berättigad, dock icke i något fall

högre än det för befattningen bestämda slutarvode.

I fråga om befattning med lägsta arvode av 3,000 kronor eller

därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter föreligga

och den av Kungl. Maj:t för året fastställda arvodesstaten sådant

medgiver, i begynnelsearvode tilldela ny innehavare av dylik befattning

ett för befattningen ifrågakommande högre arvode.

§ 5‘

l:o) Fullt arvode må under loppet av samma kalenderår till eu

var tjänsteman, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, utgå till innehavare av befattning inom styrelsen med

lägsta arvode av 4,800 kronor eller däröver under fyrtiofem dagar,

till övriga tjänstemän av högre grad under trettio dagar samt till tjänstemän

av lägre grad under femton dagar; skolande likväl vid bestämmandet

av denna tid icke medräknas den tid, tjänsteman efter styrelsens

medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort på egen

bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den tid, som åtgått för

fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom fullmäktig

eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, eller de

sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser varit befriad

från tjänstgöring för åtnjutande av sabbatsvila.

Åtnjuter tjänsteman ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande,

må fullt arvode till honom utgå för en tid av högst fyrtiofem

dagar under ett och samma kalenderår.

Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter

som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må

dock sammanlagda antalet dagar, för vilka tjänsteman under nämnda

förhållanden äger uppbära fullt arvode, icke överstiga fyrtiofem dagar.

2:o) Under semester utöver den i nästföregående moment för

vederbörliga fall stadgade tid för fullt arvodes åtnjutande eller där

annan tjänstledighet utöver samma tid prövas på grund av föreliggande

omständigheter höra beviljas tjänsteman, må för sålunda överskjutande

tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.

3:o) Hindras tjänsteman av sjukdom att förrätta sin tjänst utöver

den tid, fullt arvode enligt vad ovan sagts till honom utgår, äger han

uppbära hela lönen.

Åtnjuter tjänsteman semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, sammanlagt för år ej överstigande den tid, fullt arvode

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oavsett den

ledighet han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.

Åtnjuter tjänsteman däremot eljest utöver nyssnämnda tid semester

eller tjänstledighet av annan anledning än sjukdom,

eller avstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,

eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,

kan han förpliktas att under ledigheten utöver gina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen, som för tjänstens förrättande

erfordras eller eljest prövas skäligt.

4:o) År tjänsteman sjuk i följd av kroppsskada, ådragen i tjänsteutövning,

må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, arvode till

honom utgå under högst sex månader oavkortat samt efter denna tid

med belopp, som för tjänsteman av högre grad av Kungl. Maj:t och för

tjänsteman av lägre grad av styrelsen bestämmes.

■ 5:o) Har generaldirektör, överdirektör eller överingenjör beviljats

ledighet och vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts prövning

bero, huru stor del av arvodet skall till vikarien avstås.

§ 6.

l:o) Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter

under tiden de med densamma förenade avlöningsförmåner.

2:o) I övrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning

efter vad i nästföregående paragraf mom. 3 stadgas eller resekostnadsoch

traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande

av högre befattning vid styrelsen sålunda, att den vikarierande

äger, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning

för mistade tjänstgöringspenningar och därutöver vad som motsvarar

skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden

för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra

sidan, den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning

utgår dock icke, då uppehållandet av högre befattning är beroende

därav, att ordinarie tjänsteman företagit av sin berörda befattning

föranledd tjänsteresa som varat endast några få dagar.

Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörs-,

överdirektörs- eller överingenjörsbefattning, bestämmes för varje

gång av Kungl. Maj:t.

Angående ersättning för uppehållande av högre befattning vid

distrikten äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr SSL

§ 7.

För åtnjutande av de med befattning förenade avlöningsförmåner

gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande

instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller

annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörigordning

ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen

enligt stat tillkommande arvode.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter

vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

Den, som i följd av befattnings indragning eller förändring förflyttas

till annan befattning med ringare avlöningsförmåner, är berättigad

erhålla, förutom vid förflyttningen innehavande arvode, jämväl

bostadsförmån eller ersättning för bostad och bränsle enligt de för den

förut innehavda befattningen gällande grunder, ävensom från den tid,

han i sin förra befattning skulle hava kommit i åtnjutande av förhöjning

i arvode, dylik arvodesförhöjning. Enahanda förmåner må ock, i den

mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, tillerkännas den, som förflyttas

till annan befattning på grund av avtagande själs- eller kroppskrafter,

minskad syn- eller hörselförmåga eller ock annan dylik oförvållad

anledning.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag

registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej.

vad angår verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef,

förste byrådirektör, byrådirektör eller överkontrollör, Kungl. Magt

och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande av

tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Ilihang till liksångens protokoll 19IS. 1 mml. 341 höft. (AV SSL) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj ds nåd. proposition AV 381.

Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut

skall förteckning föras hos styrelsen.

Gift kvinna må till ordinarie befattning befordras allenast efter

av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande

Där kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall

hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,

därest icke järnvägsstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga

upprätthållande finner det nödigt.

3:o) Avlöning må ej utgå till tjänsteman för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller tagen

i häkte, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas

böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,

såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 8.

Vid avgång från statens järnvägars tjänst till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör, överdirektör

och överingenjör arvodet samt till annan tjänsteman lönen till

månadens slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den

dag, avgången sker.

Avlider tjänsteman i följd av olyckshändelse under tjänsteutövning,

må ett belopp, motsvarande en månads avlöning, såsom begravningshjälp

tilldelas stärbhuset.

§ 9-

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken

behövligt, tillkomma dels byråchef, förste byrådirektör, byrådirektör,

överinspektör, sekreterare, byråingenjör av l:a klass, expeditionsföreståndare,

förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande

tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen:

distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, distriktssekreterare, förrådsiutendent,

ban-, maskin-, telegraf- och signalingenjör, trafikinspektör,

överinspektör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör, byråassistent,

stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för

biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3 e klass

samt dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 381.

å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring

eller å biljettexpedition, ävensom tjänsteman, vilken tjänstgör

såsom tågledare och därför uppbär i avlöningsstaten fastställt arvode,

dels samtliga tjänstemän av lägre grad vid distrikten eller huvudverkstäderna

med undantag av lokomotivförare, tågmästare, ogift förste

kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde samt sådant gift förste

kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde, som icke regelbundet

användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare och

kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad antingen i järnvägens egna eller förhyrda hus eller ock efter

Kungl. Maj:ts godkännande i av järnvägsförvaltningen förhyrd lägenhet

tillkomma jämväl här ovan ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom

de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits, undantag

stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt

stat, som av styrelsen fastställes. ,

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga

uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller

40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad,

i enlighet med de grunder, som av Kungl. Magt bestämmas; dock med

iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 6 rum och kök eller därutöver kronor 2,400

> » » » » 5»» » > 2,000

» » » > » 4 » » » » 1,600

> ''» »» »3»»» > 1,200

» > »»»2»»» » 900,

skolande dock högsta ersättningen utgöra: för distriktskassör och stationsinspektor

å station av lägre klass än 2:a: 1,600 kronor; för kvinnlig

kontorsskrivare och kvinnlig ritare 650 kronor samt för kvinnligt

kontorsbiträde 500 kronor;

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 6 iuin och kök eller därutöver ki’onor 2,000

> * » » » 5 » y> d » 1,700

> » » » » 4 » » > » 1,400

> » »»»3»»» » 1,000

» » » » » 2 » » » » 750,

skolande dock högsta ersättningen utgöra: för distriktskassör och stationsinspektor

å station av lägre klass än 2:a: 1,400 kronor; för kvinnlig

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition Nr 381.

kontorsskrivare och kvinnlig ritare 600 kronor samt för kvinnligt

kontorsbiträde 450 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

§ 10.

l:o) Färd kning spenni nyår tillkomma

a) kassör i styrelsen samt distrikt skassör med 300 kronor om året;

b) annan personal, som i regelbunden tjänstfördelning handhar

uppbörd från allmänheten, med högst 0.1 procent av samtliga redovisade

trafik- och telegraminkomster jämte efterkravsbelopp till fördelning

mellan nämnda personal på avsändnings- och emottagningsstationerna,

med iakttagande att beloppet, för tjänsteman och år räknat,

ej må överstiga:

å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborgs och

Malmö huvudstationer ävensom å statens järnvägars resebyrå i

Stockholm ........................................................... kronor 240,

samt å övriga expeditioner och stationer ........................ » 180;

ägande Kungl. Maj:t i övrigt meddela närmare bestämmelser

rörande sättet för fördelning av felräkningspenningar m. m.;

c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående

till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental

kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt

2:o) här nedan icke utgår till vederbörande.

2:o) Extra arvode av högst 300 kronor om året för varje bansektion

tillkommer tjänsteman vid distrikten'' som handhaver underkassörsgörornål

vid banavdelningen.

3:o) Anmärkning sprovision tillkommer tjänsteman vid revisions- ock

kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,

med högst 15 procent å varje belopp, som på grund av anmärkning,

gjord av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej behörigen uppburet, till

statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiterat, till vederbörande

återgäldas.

4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungi.

Maj: t fastställer.

5:o) Premier må enligt särskilda av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser

kunna tilldelas tjänstemän av lägre grad, till följd av vilkas

hushållning med materialier avsevärda besparingar i utgifterna för trafiken

åstadkommits.

6:o) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller vad i § 2 för

där omnämnt tilläggsarvode är stadgat.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

7:o) Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt

önskan förflyttas från en tjänstgöringsort till en annan, må, där så finnes

skäligt, av järnvägsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av underlydande

myndighet tilldelas ersättning, ej mindre för den merutgift,

som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att han nödgats

vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,

än även för kostnader i och för in- och uppackning samt

transport till och från järnvägsvagn av tjänstemannens flyttsaker.

§ Il
Tjänsteman

av lägre grad, med undantag av kvinnligt kontorsbiträde,

erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall överdragskläder

in natura, allt enligt reglemente, som av styrelsen fastställes.

§ 12.

Dyrortstillägg utgår med 100 ,kronor om året till tjänstemän av

lägre grad, vilkas arvode icke överstiger 1,950 kronor och som äro

placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten

angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och

med Älvsjö, Järva och Värtan.

Kallortstillägg utgår:

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Bräcke till och med

Jörn, jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik,

Vännäs—Umeå och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, från Järpen

till och med Duved samt från Lit till och med Volgsjön med bilinjerna

Jämtlands Sikås—Hammerdal och Ulriksfors—Strömsund med fem kronor

i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Duved till Riksgränsen

bortom Storlien, från Jörn till och med Haparanda jämte bilinjen

Ålvsby—Piteå, från Luleå till och med Polcirkeln samt från Karungi

till och med övertorneå med tio kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med

Gällivare jämte bilinjerna Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle

och Gällivare—Porjus med tjugufem kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Gällivare till och med

Riksgränsen, med undantag av tjänstemän tillhörande banavdelningen

och maskinavdelningens ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen.

med fyrtio kronor i månaden;

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

samt för nysonämnda tjänstemän vid banavdelningen och maskinavdelningens

ledningspersonal med femtio kronor i månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.

§ 13-

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda

personalen ävensom åt där anställda tjänstemäns av lägre grad

hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

§ 14.

Tjänstemän å ångfärja.

l:o) Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter

arvode enligt följande stat:

Tjänstemän av högre grad•

j Befiilhavare *)....................................

I Förste styrman och reservbeiälhavnre 0

örermaskinist8).................................

i Amlre styrmans) ..............................

| Andre maskinist* 4)..............................

Tjänstemän av lägre grad
Tredje

styrman.................................

Tredje maskinist ..............................

Maskinskötare .................................

Förhandseldare ..............................

Rorgängare.......................................

Timmerman ............. ......................

Eldure .............................................

Matros.............................................

Begyn-

nelse-

arvode

kr.

A

rvode efte

r

3 år

kr.

6 år

kr.

9 år

kr.

12 år

kr.

4,800

5,100

5,400

5,700

| 3,000

3,300

3,600

3,900

j 2,400

2,700

3,000

3,300

j 1,650

1,350

1,950

1,500

2,250

1,650

1,800

| 1,275

1,350

1,500

1,650

1,200

1,275

1,350

1,425

1,500

1,125

1,200

1,275

1,350

1,425

’) Befälhavare åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor

50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.

8) Förste och andre styrman åtnjuta för varje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhavare, å routen

Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.

8) Övermaskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—SaBsnitz 1 krona

75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.

4) Maskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör såsom övermaskinigt, å routen Trälleborg

—Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

2:o) Tjänsteman å ångfärja äger uppbära ersättning för bostad och

bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta avlöningsreglemente.

3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de

närmare grunder, styrelsen bestämmer.

4:o) Tjänsteman å ångfärja av lägre grad erhåller beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall överdragskläder

in natura, allt enligt reglemente, som av styrelsen fastställes.

5:o) Å ifrågavarande personal tillämpas i övrigt bestämmelserna

för annan distriktspersonal i detta avlöningsreglemente; dock att dyrortstillägg

icke utgår till tjänsteman å ångfärja.

§ 15.

Vad i detta reglemente är sagt om tjänstemän vid distrikten

gäller jämväl tjänstemän vid huvudverkstäderna.

Detta avlöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1919, vid

vilken tid avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

den 30 juni 1916 med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att

vara gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Statens järnvägar.

Bil. //.

Sammanlagda beloppet av arvode, ersättning för bostad och bränsle samt. i förekommande

fall, dyrortstillägg, dels å ort med 20 procent inkvarteringsersfitlning och dels å ort med 40 procent

inkvartering-ersättning jämte dyrortslillägg. (Summorna inom parentes beteckna avlöningens sammanlagda

belopp med inräknande av vid 1017 års riksdag beviljade lilllulligt lönetillägg samt, i förekommande

tall, tilltalligt tillägg till ersättningen för bostad och bränsle samt till dyrortstillägg.)

I

Nuvarande avlöningsbelopp

Föreslaget avlöningsbelopp

B efattning

I

Billigaste ort

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Begyn

nelse-

avlö-

ning

S’ut-

avlö-

ning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

S lut- av lö- ning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

Järnvägsstyrelsen.

i

7,800

(7,900)

8''00

(8,800)

9,000

9,900

/ ~

—

—

6,600

7,500

.

7,560

8,700

(6,700)

(7,600)

- . .

Kamrer och föreståndare för kam-

Förste aktuarie och föreståndare

Milkontrollör och föreståndare

5,700

(5,800)

6,600

(6,700)

Revisor o«*h föreståndare för revi- sionskonloret........................

_

6,720

7,980

Intendent och föreståndare för bil- jett- och blankettkontoret......

Notarie .................................

4,620

5,700

(5,800)

5,460

6,400

~~

—

4,060

(4,400)

3,360

(3,600)

2,940

(3,180)

2,''00

5,000

(5,100)

4,700

5,040

6,100

\ _

/

—

(1,800)

4,400

(4,716)

3,550

(3,890)

—

—

4,200

5,800

3,780

5,460

» ritare ........................

\

/

» kontorsskrivare............

—

(2,340)

—

—

2,940

4,800

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381.

89

Nuvarande avlöningsbelopp

Föreslaget avlöningsbelopp

Billigaste ort

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Befattning

Begyn-1 .

nelse- !

avlö- j avl°- ning

j ning | ö

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

Befa-\ Slut- nelse- i ,..

avlö- 1 avl°- ning

ning i ö

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

i

Kvinnlig bokhållare ...............| — j —

2,100

2,750

2,700

3,300

|

(2,280)

(2,910)

» ritare........................(

1,480

2,200

— —

2,100

2,900

» kontorsskrivare ......../

(1,752)

(2,420)

Manligt kontorsbiträde ............'' — —

1,320

2,160

— —

1,990

2,830

(1,720)

(2,440)

Vaktmästare...........................| — 1 —

900 +

1,260 +

— —

1,375 +

1,750+

bostad

bostad

bostad

bostad

!

(1,264+

(1,528 +

bostad)

bostad)

Kvinnligt kontorsbiträde .........

1,236

1,600

— . —

1,875

2,250

1

(1,564)

(1,936)

Distrikten och huvudverk-

.

Distriktschef...........................

Bandirektör ...........................

9,600

|

9,600

Ma+indirektör........................

7,200

8,280

Trafikdirektör ........................

(Distiiktssekrelerare) ...............

Förrådsintendent.....................

i

Baningenjör av l:a klass .........

Maskiningenjör av l:a klass......

Trafikinspektör av l:a klass .....

j 5,760

6,840

Överinspektör ...............•.........

Baningenjör av 2:a klass .........

Telegrafingenjör .....................

5,400

6,480

(Signalingenjör) .....................

Maskiningenjör av 2:a klass......

Trafikinspektör av 2:a klass......

Distriktskamrer .....................

Verksladskamrer.....................

j 5,040

6,120

Förrådslörvaitare.....................

Stalionsinspektor å l:a klass

station ..............................

Stationsinspektor å 2:a klass

| 4,680

5,760

station ..............................

4,320

5,400

Distriktskassör.......................

Baninspektor..........................

3,960

(4,140)

)

5,040

Maskininspektor .....................

| 3,960

5,040

Elektroingenjör........................

Byräassistent ........................

Stationsinspektor å 3:e klass

1(4,140)

station ................................

3.600

(3,800)

4,680

Bihang till riksdagens protokoll

1918.

10,000

10,000

10,800 1

10,800

11,400

11,400

(10,100)

(10,100)

j

7,800

(7,900)

8,700

(8,800)

7,920

9,000

9,000

9,900

6,600

7,500

6,480

7,560

7,560

8,700

(6,700)

(7,600)

6,300

7,200

6,120

7,200

7,140

8,400 |

(7,300)

■

5,700

6,600

5,760 1

6,840

6,720

7,700 j

(5,800)

(6,700)

5,400

6,300

5,400

6,480

6,300

7,400

(5,460)

(6,400)

5,040

6,000

5,040 j

6,120

5,880

7,100 j

(6,100)

4,620

5,700

4,680

5,760

5,460

6,400

(4,836)

(5,800)

4,400

(4,716)

5,300

(5,400)

4,680

5,760

5,460

6,400 |

4,200

5,400

4,320

5,400

6,040

6,100 i

(4,440)

(5,460)

1 samt. 341

höft.

(Nr 381.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Befattning

Nuvarande avlöning-belopp

Billigaste ort

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

Begyn.

nelse-

avlö-

ning

Slut

avlö-

ning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

Begyn.

nelse-

avlö-

ning

Slut-

avlö-

ning

\ 3,600

/ (3,800)

4,680

4,100

(4,440)

5,000

(5,100)

4,320

5,400

5,040

6,100

3,240

(3,440)

4,820

3,780

(4,020)

5,040

3,960

5,040

4,620

5,800

1 2,880

J (3,080)

4,320

3,360

(3,600)

4,700

(4,800)

3,600

5,040

4,200

5,800

2,880

(3,080)

3,600

(3,800)

3,360

(3,600)

4,200

(4,440)

3,600

4,320

4,200

5,040

\ 2,520

i (2,720)

3,960

(4,140)

2,940

(3,180)

4,400

(4,716)

3,240

4,680

3,780

5,460

2,160

(2,360)

3,600

(3,800)

2,520

(2,760)

3,850

(4,190)

2,880

4,320

3,360

4,800

l 1,800

| (2,000)

3,240

(3 440)

2,100

(2,340)

3,550

(3,890)

2,520

4,320

2,940

4,800

\ 1,296

/(1,496)

2,150

(2,260)

1,480

(1,752)

2,200

(2,420)

1,800

2,700

2,100

2,900

2,160

(2,360)

3,600

(3,800)

2,520

(2,760)

3,850

(4,190)

2,880

4,320

3,360

4,800

1 1,800

/ (2,000)

3,240

(3,440)

2,160

(2,440)

3,550

(3,890)

2,520

3,960

2,940

4,500

1,800

(2,000)

2,880

(3,080)

2,160

(2,440)

3,250

(3,590)

2,520

3,600

2,940

4,200

1,800

(2,000)

2,520

(2,720)

2,160

(2,440)

2,940

(3,180)

2,340

3,060

2,730

3,570

1,440

(1,660)

2,520

(2,720)

1,740

(2,044)

2,940

(3,180)

1,980

3,060

2,410

)3,570

\3,450

1,440

(1,660)

2,160

(2,360)

1,740

(2,044)

2,520

(2,760)

1,980

2,700

2,410

3,150

1,224

(1,524)

1,800

(2,000)

1,488

(1,888)

2,160

(2,440)

1,710

2,340

2,095

2,830

Föreslaget avlöningsbelopp

Underinspektör .....................

Expeditionsföreståndare.........

Stationsinspektor å 4:e klass station

A ............................

Underingenjör ........................

Förste bokhållare ..................

Förste telegrafist..................

Stationsinspektor å 4:e klass station

B ..............................

Bokhållare .................

Förste stationsskrivare

Telegrafist....................

Manlig ritare .............

» kontorsskrivare ..

Stationsskrivure ...........

Kvinnlig kontorsskrivare

» ritare..............

Lokomotivmästare ........

Vagnmästare........

Ledningsmästare

V erkstadsmästare

Stationsmästare å 5:e klass station

Overbanmästare ...............

Lokomolivförare ...............

Maskinist ........................

Banmäsiare av l:a klass ...

Trädgårdsmästare ..........

Förrådsmästare ...............

Stationsmästare å Baklass station

Bangårdsmästare.....................

Tågmästare ...........................

Verkstadsförman.....................

Ledningsförman .....................

Förste kontorsbiträde...............

Ban mästare av 2:a klass .........

Reparatör ..............................

Vagn förman ...........................

Stall förman ...........................

Stationsmästare å 7:e klass station

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381

91

Nuvarande avlöningsbelopp

Föreslaget avlöningsbelopp J

i

Billigaste ort

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Befattning

Begyn-

nelse-

avlö-

Begyn-

nelse-

avlö-

Begyn-

nelse-

avlö-

Slut-

avlö-

Begyn-

nelse-

avlö-

Slut-

avlö-

Slut-

avlö-

Slut-

avlö-

ning

nmg

ning

ning

ning

nmg

ning

nmg

Konduktör..............................

Manligt kontorsbiträde ............

i Stalionsförman.................. ...

Portvakt å 1 :a klass station eller

1,080

(1,380)

1,800

(2,000)

1,320

(1,720)

2,160

(2,440)

1,620

2,340

1,990

2,830

vid verkstad.....................

i Förrfidsförman ........................

’ 1,080

(1,380)

1,656

1,360

2,032

1,620

2,160

1,990

2,620

(1,876)

(1,720)

(2,296)

j (Banvaktsförman) ..................

1,080

(1,380)

1,656

(1,876)

1,320

(1,720)

1,840

1,620

2,160

1,990

2,620 1

Vagnskötare........................

Maskin- och pannskötare .........

Underreparatör .......................

(2;296)

1,875

2,250 |

| Kvinnligt kontorsbitröde .........

1,008

(1,248)

1,368

(1,568)

1236

(1,564)

1,600

(1,936)

1,530

1,980

! Vaktmästare.........................

'' Banvakt .............................

Vagn- och stallkarl ..............

1,008

1,368

1,236

1,600

(2,008)

1,530

1,980

1,885

2,410

j Förrådsvakt ..........................

; Ledningsvakt ........................

! Stationskarl ...........................

(1,308)

(1,628)

(1,636)

Tjänstemän å ångfärja.

30 % -ort

35 7

o - ort

30 %-oi''t

35 1

-ort

Befälhavare ...........................

5,400

6,300

((5,400)

5,400

6,300

6,240

7,400

6,480

7,400

(5,460)

(5,500)

(6,400)

Förste styrman och reservbefäl-

) 3,120

4,160

3,250

4,200

3,900

5,070

4,050

5,265

havare ..............................

j (3,340)

\ 2,340

1 (2,560)

(4,448)

(3,470)

(4,507)

Andre styrman ....................

3,400

2,430

3,400

3,120

4,290

3,240

4,300

Andre maskinist .....................

(3,720)

(2,660)

(3,730]

) 1,560

/ (1,802)

ii,340

(2,560)

2,340

2,145

2,925

2,228

3,038

Tredje maskinist.....................

(1,873)

(2,660)

Maskinskötare ........................

1,170

1,730

(2,036)

1.215

1,730

1,755

2,340

1,823

2,430

(1,500)

(1,560]

(2,083]

Förhandseldare.....................

\ 1,092

1,550

(1,802)

1,134

(1,479)

] ,550

(1,873)

1,658

2,145

1,721

2,228

j (1,422)

Eldare....................................

1,014

1,326

(1,656]

1,053

1,370

1,560

1,950

1,620

2,025

(1,344)

(1,398]

(1,722)

1,924

Matros .................................

936

1,248

972

1,296

1,463

1,853

1,519

(1,266)

(1,578)

(1,317)

(1,641)

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung},. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Bil. in.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 25 nästlidne mars har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

järnvägsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över ett av 1915 års kommission

för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk den

20 mars 1918 avgivet betänkande; och får järnvägsstyrelsen i anledning härav i

underdånighet anföra följande beträffande kommissionens förslag till lönereglering

vid statens järnvägar.

Vid frågans behandling bar styrelsen i främsta rummet tagit hänsyn därtill

att, på sätt kommissionen själv framhållit, den föreslagna löneregleringen måste

betraktas såsom ett provisorium Vid sådant förhållande och då det framstår för

styrelsen såsom en trängande angelägenhet att en verklig lönereglering, som ersätter

det sedan några år vid statens järnvägar tillämpade systemet med tillfälliga

lönetillägg, snarast möjligt kommer till stånd, har styrelsen ansett sig böra avstå

från att nu underkasta förslaget en sådan kritik, som skulle vara av behovet påkallad,

därest det vore fråga om en definitiv lönereglering — vartill för övrigt den

korta tid, som stått styrelsen till buds för avgivande av utlåtande, icke medgivit

någon möjlighet — och sålunda inskränka sig till att föreslå allenast sådana

ändringar, som styrelsen funnit framför allt angelägna och som icke äro av den

genomgripande natur att de kunna äventyra förslagets genomförande under innevarande

års riksdag. Detta styrelsens uttalande gäller dock under förutsättning

att icke från de andra verkens sida komma att göras framställningar om

mera vittgående ändringar särskilt beträffande befattningarnas placering i löneskalan,

i vilket fall styrelsen förbehåller sig att inkomma med de ytterligare förslag, vartill

förhållandena kunna föranleda.

Ehuru, såsom ovan antytts, den nu ifrågasatta löneregleringen med av styrelsen

föreslagna ändringar visserligen innebär en avsevärd förbättring av nu rådande

förhållanden, tillåter sig styrelsen dock framhålla angelägenheten därav att en definitiv

lönereglering snarast möjligt kommer till stånd, då nämligen i allt fall åtskilliga

oegentligheter i löneskalan kvarstå beträffande förhållandet i löneavseende såväl

mellan tjänstemännen i styrelsen, å ena, samt tjänstemännen å linjen, å andra

sidan, som mellan de olika lönegrupperna sinsemellan "både i fråga om styrelsen

och linjen.

Såsom ett allmänt omdöme om kommissionens förslag kan styrelsen icke

underlåta att framhålla, att den procentuella avlöningsförhöjningen för tjänstemän

av högre grad i allmänhet blivit enligt styrelsens mening satt alltför lågt i förhållande

till höjningen för gruppen tjänstemän av lägre grad. Ehuru styrelsen väl

opaginerad Kontrollera mot PDF

9a

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

kan inse det rimliga uti att de lägst avlönade befattningshavarna tillerkännas en

jämförelsevis större löneförbättring än de högre avlönade, synes det styrelsen dock

att kommissionen gått längre i detta avseende än vad som kan anses skäligt med

hänsyn till levnadskostnadernas normala stegring för samtliga tjänstemän sedan

tiden för senaste lönereglering samt tillrådligt för undvikande av de för ämbetsverken

menliga följderna av konkurrensen om dugliga krafter från den enskilda

företagsamhetens sida.

För att i någon män råda bot för ifrågavarande missförhållande har, enligt

vad styrelsen erfarit, förslag framkommit från ett annat verk om en procentuell

höjning av den utav kommissionen föreslagna ökningen av arvodena för samtliga

tjänstemän av högre grad. Järnvägsstyrelsen, som för sin del biträder den sålunda

framlagda tanken, är nu icke i tillfälle att angiva med vilken procentsats arvodena

böra höjas; men hemställer styrelsen att vid frågans behandling hos Eders Kungl.

Maj:t åtgärder måtte vidtagas för löneförslagets omarbetning i nu omförmäld

riktning.

Styrelsen vill härefter beröra den synpunkt, som varit för kommissionen

vägledande vid förslagets framläggande, nämligen likformighetssynpunkten. 1

anslutning till det uppdrag, kommissionen erhållit, har kommissionen i fråga om

själva lönebeloppen ansett sig böra taga steget fullt ut för förverkligande av berörda

syfte och sålunda sökt att i stort sett genomföra likformighetsprincipen hela

avlöningsskalan uppåt inom de verk, vilkas löneförhållanden varit föremål för kommissionens

behandling. Med hänsyn till löneförslagets karaktär av ett provisorium

finner sig styrelsen icke böra i detta sammanhang ingå på frågan, huru en tilllämpning

av nämnda princip i allmänhet kan komma att utfalla i verkligheten,

men anser sig styrelsen redan nu böra uttala, att i fråga om de högre och högsta

befattningarna inom respektive verk, ett dylikt försök svårligen kan på ett tillfredsställande

sätt genomföras, då nämligen beträffande nämnda befattningar verkens

olika uppgifter göra sig gällande samt verka åtskiljande. Genom dylika strävanden

att åstadkomma likformighet i avlöningshänseende mellan befattningar inom

olika verk riskerar man — något varom såväl kommissionens förslag som tidigare

löneregleringar, som gått i samma riktning, bära vittne — att en ojämförligt viktigare

synpunkt, nämligen det riktiga förhållandet i berörda hänseende mellan befattningarna

inom verket och alldeles särskilt mellan befattningarna inom den

centrala förvaltningen, å ena sidan, och vid linjeförvaltningarna, å den andra, gives

till spillo. Det är just i det senare avseendet, som ett betänkligt fel, framför allt

från organisatorisk synpunkt, vidlåder det nuvarande lönesystemet vid statens järnvägar,

nämligen att avlöningarna för de mera ansvarsfulla befattningarna inom

styrelsen så gott som över lag äro satta för låga i förhållande till avlöningarna

för linjetjänstemännen. Härtill kommer, vad särskilt angår de tekniskt utbildade

tjänstemännen, att konkurrensen från den enskilda företagsamheten bereder styrelsen

de största svårigheter att med nuvarande avlöningar binda dylika befattningshavare

vid styrelsen.

Såsom styrelsen vid upprepade tillfällen framhållit i sina underdåniga löneframställningår,

göra sig alltjämt på grund av ovanberörda förhållande svårigheter

gällande vid rekrytering av de högre befattningarna inom styrelsen samt i fråga

om kvarhållande vid verket av innehavarna av dessa befattningar. Emellertid

borde väl intet tvivel råda om riktigheten av en sådan anordning, som lämnar
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 381.

möjlighet öppen att vid styrelsen, som dock har att utöva den högsta ledningen

av hela järnvägsförvaltningen, fästa de dugligaste krafterna från linjeförvaltningarna.

Med det nuvarande lönesystemet låter detta sig i regeln icke göra. Då exempelvis

en byråingenjör av l:a klass, vilken dock i åtskilliga fall har den viktiga ställningen

såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, är i arvodeshänseende

likställd med ban- och maskiningenjörer av 2:a klass på linjen och dessa senare

dessutom åtnjuta fri bostad, innebär det för dessa senare, förutom förlusten av en

mera självständig ställning, en ekonomisk uppoffring att söka en befattning av förstnämnda

slag. Kommissionen har visserligen sökt råda bot för denna olägenhet

genom att tilldela den grupp av befattningshavare, vartill byråingenjörerna av l:a

klass höra, ersättning för bostad och bränsle, motsvarande sex rum och kök, vilken

anordning emellertid knappast möjliggör en rekrytering inom gruppen byråingenjörer

av l:a klass från gruppen ban- och maskiningenjörer av 2:a klass; men även

om så skulle kunna ske, är enligt styrelsens mening detta icke tillfyllestgörande.

Styrelsen anser det vara ur organisatorisk synpunkt nödvändigt, att möjlighet förefinnes

för styrelsen att kunna vid besättandet av byråingenjörsbefattningar av l:a

klass påräkna rekrytering från gruppen ban- och maskiningenjörer av l a klass.

Då dessa såväl enligt nuvarande avlöningsreglemente som enligt kommissionens

förslag i arvodeshänseende äro likställda med byrådirektörer m. fl., får styrelsen

alltså i överensstämmelse med vad styrelsen föreslagit i sina underdåniga löneframställningar

såväl 1914 som 1915 (se nåd. prop. nr 109 år 1914, sid. ''■•7 — 39

samt nr 209 år 1916, sid. 23 och 24) påyrka den ändring i kommissionens förslag,

att byråingenjör av l:a klass uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages

av byrådirektör in. fl., och sålunda erhåller ett arvode av lägst 5,400 och

högst 6.300 kronor.

Såsom en följd härav, ehuru därjämte andra skäl härför äro bestämmande,

bör även den enligt 1915 års riksdags beslut på ordinarie stat uppförda lantmätaren

uppflyttas till samma grupp. Dennes göromål och ställning äro, såsom styrelsen

i sin underdåniga framställning om denna befattning framhållit, av sådan art,

att den motsvarar byråingenjörernas av l:a klass, varför någon skillnad i avlöningshänseende

för dessa bägge befattningar ej kan ifrågasättas. Då därjämte den

sedan befattningens tillsättande vidtagna löneregleringen inom lantmäterisiaten även

motiverar en uppflyttning i lönehänseende, om icke lantmätaren inom styrelsen

skall bliva sämre ställd än jämförbara befattningshavare inom lantmäteristaten,

varigenom befattningens rekrytering med lämplig person skulle äventyras, finner

sig styrelsen även böra påyrka den ändring i kommissionens förslag

att lantmätare uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages av byrådirektör

m. fl., och sålunda erhåller ett arvode av lägst 5,400 och högst 6,300

kronor.

De här ovan angivna olägenheterna, som uppkomma, då det gäller att besätta

de befattningar i styrelsen, vilkas innehavare tjänstgöra såsom byråchefernas

närmaste män, med dugliga tjänstemän från linjeförvaltningen, göra sig även gällande

i andra fall än i fråga om byråingenjörer av l:a klass och framför allt beträffande

trafikbyräerna.

Emellertid har styrelsen, i överensstämmelse med vad som ovan blivit antytt,

icke ansett sig böra på lönefrågans nuvarande ståndpunkt framkomma med

förslag till andra ändringar i löneskalan än sådana, som av styrelsen förut till
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 381.

styrkts, och sålunda funnit sig förhindrad föreslå uppflyttning av vissa sekreterarebefattningar

samtidigt med uppflyttningen av byråingenjörsbefattningarna av l:a klass.

Såsom en konsekvens av sitt förslag att uppflytta byråingenjörerna av l:a

klass till närmast högre avlöningsgrupp hade styrelsen i sina ovanberörda framställningar

föreslagit, att de dåvarande byrådirektörerna å byggnadsbyrån samt byrådirektörerna

å maskinbyrån och elektrotekniska byrån måtte tilldelas arvode av

5,400—6,300 kronor d. v. s. ett arvode, som ligger emellan arvodet för byråchef

6,000—6,900 kronor samt det av styrelsen då föreslagna arvodet för byråingenjörer

av l:a klass 4,800- 5,700 kronor. Denna uppflyttning betingades framför allt

därav att byrådirektörerna hade under sig byråingenjörer av l:a klass, men även

andra skäl talade enligt styrelsens mening därför. Med vidhållande av sin förut

uttalade uppfattning härutinnan finner sig styrelsen med hänsyn därjämte till att

övriga till byrådirektörsgruppen hörande befattningar måste i fråga om befattningarnas

vikt och ansvar fullt jämnställas med byrådirektörerna, förorda att steget

tages fullt ut och att sålunda den ifrågasatta uppflyttningen kommer att omfatta

hela den avlöningsgrupp, vartill byrådirektörer m. fl. höra.

I överensstämmelse härmed får styrelsen alltså vidare föreslå

att en ny avlöningsgrupp med arvode 6,000-6,900 kronor inrättas och till

densamma hänföras byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt och överinspektör.

Det som anförts beträffande svårigheterna att rekrytera byråingenjörsbefattningarna

av l:a klass, gäller även i viss mån i fråga om byråingenjörerna av 2:a

klass och föreligga alltså starka skäl för att likställa dessa befattningshavare med

ingenjörer av 2:a klass å linjen. Av i huvudsak samma skäl, som, på sätt ovan

framhållits, förmått styrelsen att avstå från att nu påyrka åtskilliga andra önskvärda

ändringar i löneskalan, har styrelsen funnit sig förhindrad att framlägga ett

förslag i nu förevarande avseende.

Kommissionens förslag att för notariegruppen begränsa hyresersättningens storlek

efter fyra rum och kök i stället såsom nu efter fem rum och kök kan styrelsen icke godkänna.

Förnämsta skälet härför synes hava varit kommissionens strävan att åstadkomma

likformighet med andra verk. Den av kommissionen jämväl åberopade omständigheten

att de i arvodeshänseende med notariegruppen likställda linjetjänstemännen,

baninspektor, maskininspektor. elektroingenjör och byråassistent endast åtnjuta

hyresersättning efter fyra rum bör enligt styrelsens mening så mycket mindre

tillmätas någon betydelse härvidlag som dessa senare tjänstemän i många fall åtnjuta

bostad in natura samt därtill kommer, att ett flertal befattningar inom notariegruppen

såsom exempelvis notarierna å de tekniska byråerna, kassör och registrator

innefatta slutpunkten av vederbörandes befordringsbana vid statens järnvägar, under

det att innehavet av de ovan omförmälda befattningarna vid linjen i många fall

utgör mer eller mindre övergående stadier i befordringsskalan. Då nu kommissionens

förslag innebär en med hänsyn till förhållandena inom verket helt opåkallad

försämring av ifrågavarande befattningars hittillsvarande ställning inom statens järnvägars

avlöningssystem, bör, i överensstämmelse med den av styrelsen härovan uttalade

grundsatsen, den av kommissionen eftersträvade likformigheten verken

emellan vika.

Vad ovan sagts beträffande notariegruppen gäller även i fråga om distriktskassör

och i viss mån även om stationsinspektorer å stationer av klass 3 samt 4 A

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

och B, för vilka befattningar kommissionen jämväl föreslagit, att ersättning för

bostad och bränsle bör bestämmas efter fyra rum och kök. Kommissionen har

framhållit, att bestämmelsen ifråga saknar betydelse för stationsinspektorer, eftersom

dessa i allmänhet hava bostad in natura. Emellertid vill styrelsen upplysa, att

för närvarande en stationsinspektor, tillhörande omlörmälda grupp, uppbär ersättning

för bostad och bränsle och sålunda skulle bliva lidande genom kommissionens förslag.

På grund av det ovan anförda får styrelsen föreslå

att storleken av ersättning för bostad och bränsle liksom hittills må bestämmas

efter bostad om fem rum och kök för samtliga befattningshavare, tillhörande notariegruppen

i styrelsen, distriktskassör ävensom stationsinspektorer å stationer av klass b

samt klass 4 A och B och att sålunda i § 2 i kommissionens förslag till avlöningsreglemente

göres den ändring att ersättningen för bostad och bränsle för tjänstemän,

tillhörande notariegruppen, bestämmes till lägst 1,560 högst 1,920 kronor, varigenom

avlöningens summa kommer att utgöra lägst 5,460 högst 6,720 kronor.

Styrelsens härovan framlagda förslag om uppflyttning i högre lönegrupp av

byrådirektörsgruppen samt byråingenjörer av l:a klass har i främsta rummet motiverats

av nödvändigheten av att underlätta rekryteringen inom dessa grupper genom

placering å nämnda befattningar av tjänstemän från linjen. Såsom ovan blivit antytt,

är emellertid en dylik åtgärd icke tillfyllestgörande för utjämnande av avlöningsförhållandena

mellan styrelsen och linjen, beroende därpå att de tjänstegrupper

vid linjeförvaltningen, från vilka rekryteringen företrädesvis skulle ske, åtnjuta

bostad in natura, i motsats mot vad förhållandet är beträffande motsvarande

befattningar i styrelsen. Detta distriktstjänstemännens företräde framför styrelsens

tjänstemän, vilket medför svårigheter vid rekryteringen även inom andra tjänstegrupper

i styrelsen än dessa, som av styrelsen föreslagits till uppflyttning, föranleder

styrelsen att föreslå utsträckning av styrelsens befogenhet att tilldela tjänstemännen

i styrelsen bostad in natura, vilken förmån för närvarande endast kan tillkomma,

förutom vaktmästare, byråchef, förste byrådirektör samt expeditionsföreståndare.

De befattningar, som enligt styrelsens mening med hänsyn till rekryteringsförhållanden

framför allt böra ifrågakomma till erhållande av nämnda förmån,

äro byrådirektör, överinspektör, byråingenjör av l:a klass, sekreterare samt byråingenjör

av 2:a klass. Vad angår notarierna i styrelsen, kan man icke säga att

det från rekryteringssynpunkt är nödigt att såsom regel tilldela dessa befattningshavare

förmånen av fri bostad. Då det emellertid måste anses synnerligen önskvärt

att, särskilt beträffande trafikbyrån, kunna besätta dessa tjänster med exempelvis

byråassistenter å linjen, vilka hava samma arvode som notarier men dessutom i

allmänhet äro tilldelade bostad in natura, finner styrelsen det vara behövligt att

möjlighet beredes styrelsen att i sådana fall, då det gäller att besätta en notarietjänst

med en tjänsteman å linjen med inkvartering in natura, kunna bereda honom

samma förmån i hans egenskap av notarie.

Styrelsen får alltså föreslå

att under den i § 2, punkt l:o) i kommissionens förslag till avlöningsreglemente

intagna lönetablån införes följande stadgande:

»Byråchef, De byrådirektör, byrådirektör, överinspektör, byråingenjör av l:a

klass samt sekreterare kunna i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla

bostad in natura om sex rum och kök samt byråingenjör av 2:a klass och notarie

bostad in natura om fem rum och kök.»

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 381.

I detta sammanhang vill styrelsen fästa uppmärksamheten å kommissionens

förslag, att de befattningshavare, som kunna erhålla sju rum och kök såsom bostad

in natura d. v. s. distriktscheferna, höra åtnöjas med samma belopp i ersättning

för bostad och bränsle som det, vilket kommissionen föreslagit för befattningshavare

med bostad om sex rum och kök, d. v. s. å 40-procentsorter 2,400 kronor

samt å andra orter 2,000 kronor. Då styrelsen icke kan finna något giltigt skäl

för en dylik anordning — en jämförelse mellan distriktschefs och överdirektörs avlöning

synes böra lämnas ur räkningen, då ju kommissionen själv ifrågasatt en

höjning av överdirektörernas avlöning — får styrelsen föreslå

att § 9 punkt 3:o) i förslaget till avlöningsreglemente ändras i sådan riktning,

att maximibeloppet av ersättning för bostad och bränsle för tjänsteman, som

kan erhålla sju rum och kök, bestämmes till 2,800 kronor å station, där ersättningen

utgår med 40 procent, samt till 2,000 kronor å övriga stationer.

Kommissionen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag att § 7 punkt l:o) i

gällande avlöningsreglemente måtte erhålla ett tillägg av följande lydelse:

»Förflyttas tjänsteman till annan befattning på grund av avtagande syn eller

hörsel eller i allmänhet antingen kroppsfel, som kan antagas hava uppkommit under

tjänstetiden vid statens järnvägar, eller ock avtagande själs- eller kroppskrafter,

må han, i den mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, erhålla gottgörelse för den

minskning i honom vid förflyttningen tillkommande avlöningsförmåner, som kan

uppkomma till följd av förflyttning.»

Emellertid har kommissionen, under åberopande av ett riksdagens uttalande

i ämnet, förordat, att den av stvrelsen ifrågasatta gottgörelsen allenast borde avse

ersättningen för bostad och bränsle. Styrelsen, som i den av styrelsen härutinnan

gjorda framställningen uttalat sig för att gottgörelse finge i förekommande fall utgå

även för mistade lokomotivtjänstpenningar, anser sig böra vidhålla denna sin uppfattning,

under erinran att fråga härom icke förelåg, då riksdagen gjorde sitt av

kommissionen åberopade uttalande. Då det synes styrelsen billigt att ifrågavarande

förmån måtte, räknat från tidpunkten för de nya lönebestämmelsernas tillämpning,

kunna komma jämväl den personal till godo, som före stadgandets ikraftträdande

förflyttats till annan befattning av någon av ovan angivna anledningar, får styrelsen

hemställa att en övergångsbestämmelse utfärdas i sådan riktning.

Vidkommande kommissionens förslag till höjning av kallortstillägget anser

sig styrelsen böra uttala, att man för en riktig lösning av frågan om kallortstillägg

nog måste tänka sig ett ökat antal zoner med mindre tvära övergångar än vad

enligt kommissionens förslag bliver fallet. Då emellertid styrelsen givetvis icke nu

är i tillfälle att framkomma med ett förslag i sådan riktning samt kommissionens

förslag i allt fall enligt styrelsens mening innebär ett steg i rätt riktning, finner

sig styrelsen kunna tillstyrka detsamma.

Uti en till styrelsen ingiven framställning har yrkats att i statens järnvägars

avlöningsreglemente måtte intagas en bestämmelse motsvarande den, som förekommer

i § 2 i det för tjänstemän vid postverket den 20 juni 1913 utfärdade avlöningsreglementet.

Nämnda bestämmelse är av följande lydelse:

»Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass 2 eller vaktmästare

hos generalpoststyrelsen, som antages till extra postexpeditör, ma, i don

mån generalpoststyrelsen finner honom böra komma i åtnjutande av dylik förmån,

i avseende å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör ti 11- liihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 341 höft. (Nr 381.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

godoräkna sig hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie

anställning i postverket.»

Då styrelsen icke är i tillfälle att utan närmare undersökning bedöma verkningarna

av en tillämpning utan vidare å statens järnvägars personal av berörda

bestämmelse, finner sig styrelsen förhindrad att nu tillstyrka en dylik anordning.

Däremot anser styrelsen billigt, att en föreskrift kommer till stånd för att förhindra

den oegentligheten, som vid befordringar av ifrågavarande slag i vissa fall uppkommer

därigenom att den befordrade lider minskning i sina löneförmåner, beroende

därpå att tjänstemän av högre grad icke åtnjuta vare sig beklädnadsersättning eller

i förekommande fall ortstillägg.

Styrelsen får alltså föreslå,

all under punkt 3:o) i § 4 av gällande avlöningsreglemente införes ett stadgande

av följande lydelse:

»Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom tjänsteman

av högre grad, må i den mån sådant erfordras till förekommande av löneminskning

i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen tilldelas arvodesförhöjning.»

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra omnämna, att till styrelsen ingivits

följande framställningar.

En den 4 april 1918 dagtecknad skrivelse från Sveriges järnvägars banmästarförenings

centralstyrelse med anhållan

att överbanmästare uppföras i samma avlöningsgrupp som lokomotivmästare,

att banmästare av l:a klass uppföres i samma avlöningsgrupp som vagnmästare,

att banmästare av 2:a klass uppföres i samma avlöningsgrupp som lokomotivförare,

samt

att banvaktsförmän och trädgårdsförmän, varav de förra med benämning

»banförmän» uppföras i samma avlöningsgrupp som vagnförmän och stallförmän m. fl.,

en den 6 april 1918 dagtecknad skrivelse från överbanmästarföreningen, däri

yrkats, att överbanmästarna å baningenjörsexpedition må i avlöningshänseende likställas

med lokomotivmästare samt

en den 4 april 1918 dagtecknad skrivelse från Sveriges statsbanors stationsmästares

förening, i vilken skrivelse yrkas, att följande avlöningar måtte tilldelas

stationsmästarna, nämligen

för stationsmästare å 5:e klassens station 3,000 — 4,200 kronor å billigaste

ort och 3,600—4,800 kronor å dyraste ort;

för stationsmästare å 6:e klassens station 2,400—3,600 kronor å billigaste

ort och 3,600—4,200 kronor å dyraste ort; samt

för stationsmästare å 7:e klassens station 2,100—2,700 kronor å billigaste

ort och 2,400—3,000 kronor å dyraste ort.

Styrelsen, som väl finner, att synnerligen goda skäl tala för en uppflyttning

i löneskalan av ovannämnda tjänstegrupper och sålunda gärna skulle hava önskat

kunna framlägga förslag om en dylik uppflyttning, anser sig emellertid förhindrad

att nu. med den korta tid, som stått styrelsen till buds, intaga slutlig ståndpunkt

till de föreliggande framställningarna, då detta givetvis förutsätter en ingående undersökning

av den inverkan, som en dylik ändring i befattningshavarnas gruppering

kan anses böra medföra i löneskalan för tjänstemän av lägre grad i sin helhet.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Yad särskilt angår frågan om överbanmästares och banmästares uppflyttning

tillåter sig styrelsen hänvisa till vad som anförts i detta ämne i en av styrelsen

med skrivelse till kommissionen den 30 januari 1915 överlämnad, av byråchefen för

banbyrån författad promemoria.

Innan styrelsen lämnar frågan om eventuella ändringar i avlöningsreglementet,

tillåter sig styrelsen erinra om de ändringar i detsamma, som erfordras,

därest de av styrelsen väckta, i proposition till innevarande års riksdag framlagda

förslagen om ändrad tjänsteställning för förrådsvaltare i styrelsen samt ökning av

antalet kontrollörer bliva av riksdagen bifallna.

Under förutsättning, att den nu ifrågasatta löneregleringen för statens järnvägars

m. fl. verks personal varder av statsmakterna beslutad under innevarande

år, skulle det nya avlöningsreglementet, som i anledning därav utfärdats, komma

att enligt vanliga regler tillämpas först från och med den 1 januari 1919. Styrelsen

inser till fullo, att betänkligheter kunna göra sig gällande för ett avsteg från nämnda

regel i sådan riktning att ett tidigare ikraftträdande av avlöningsreglementet äger

rum. Med hänsyn till den långa väntan på en redan år 1914 igångsatt lönereglering,

som statsbanepersonalen måst underkasta sig, synes det styrelsen som om

särskilt för denna personals vidkommande, mycket starka skäl talade för att löneregleringen

finge träda i kraft redan den 1 januari 1918. Då emellertid ringa utsikter

lärer förefinnas att statsmakterna skola vilja sträcka sig så långt i berörda

hänseende, finner sig styrelsen dock böra, under åberopande av 1917 års riksdags

beslut rörande tillämpning redan från den 1 juli 1917 av riksdagens beslut om höjning

av det tillfälliga lönetillägget för statens järnvägars personal, uttala sig för

att det nya avlöningsreglementet må träda i kraft den 1 juli 1918.

Beträffande den i sammanhang härmed uppträdande frågan om den inverkan,

som en sålunda redan den 1 juli 1918 ikraftträdande lönereglering skulle medföra

i avseende å det av innevarande års riksdag beslutade krigstidstillägget, synes det

styrelsen som om det procentuella tillägget borde få beräknas å de nya lönerna

utan att dock någon rubbning ägde rum av det redan beslutade maximum.

Yad slutligen angår den av kommissionen beräknade kostnaden för genomförande

av kommissionens förslag till lönereglering vid statens järnvägar, vilken

kostnad skulle något ökas genom de av styrelsen föreslagna ändringarna, kan den

ju visserligen synas hög, särskilt med hänsyn därtill att driftsresultatet vid statens

järnvägar på grund av otillfredsställande läxor med flera omständigheter för närvarande

visa betydande underskott, men då de av kommissionen föreslagna löneförbättringarna

i den provisoriska form de framlagts ingalunda synas styrelsen för

stora utan i ett flertal fall snarare för små, lärer den av kommissionen angivna

siffran icke kunna anses utgöra hinder för förslagets genomförande.

Vid behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade, jämvägsfullmäktige

Strömberg och friherre Adelswärd, överingenjören Sundberg, t. f.

byråchefen, distriktschefen Löfmarck samt byråcheferna Kjellin, Tausen, Ofverholm,

von Friesen, Åberg och Almqvist och byrådirektören Gärde.

Protokollsutdrag, innefattande avvikande meningar, bifogas.

Stockholm den 7 april 1918.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

tvär Virgin. John Flodin.

U-eorg lacohi.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

Utdrag ur kung!, järnvägsstyrelsens protokoll den 7 april 1918.

Närvarande:

Generaldirektören Granholm,

Överdirektören Virgin,

» Flodin,

Järnvägsfullmäktigen Strömberg,

» friherre Adelswärd,

Överingenjören Sundberg,

t. f. byråchefen, distriktschefen Löfmarck.

Byråchefen Kjellin,

» Iacobi,

» Tausen,

» Öfverholm,

» von Friesen,

» Åberg,

» Almqvist,

t. f. överingenjören Gärde.

1 §■

Föredrog byråchefen Iacobi Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 25 mars 1918,

vari kungl. styrelsen anbefallts att avgiva underdånigt utlåtande över ett av 1915

års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken

m. fl. verk den 20 mars 1918 avgivet betänkande med förslag till lönereglering vid,

bland andra verk, statens järnvägar; och beslöts underdånigt utlåtande av det innehåll

kameralbyråns registratur för dagen utvisar.

Avvikande meningar från beslutet i vad det avsåg här nedan närmare angivna

delar av utlåtandet anmäldes ej mindre av järnvägsfullmäktigen Strömberg, med

vilken järnvägsfullmäktigen friherre Adelswärd förenade sig, än även av distriktschefen

Löfmarck samt byråcheferna Tausen och Åberg, varvid yttrades följande:

av järnvägsfullmäktigen Strömberg:

»I det beslutade utlåtandet har kungl. styrelsen, bland annat, för sin del uttalat

sig för att det nya avlöningsreglementet må träda i kraft den 1 juli 1918.

Ehuru jag fullväl inser vikten för verket och dess personal av att denna

lönereglering må få tillämpas snarast möjligt, kan jag dock ej ansluta mig till

styrelsens förslag i detta avseende. Följden därav skulle nämligen bliva en avsevärd

rubbning i den för år 1918 fastställda riksstaten, en rubbning som bleve så

mycket större som konsekvensen i så fall torde bjuda, att även för andra stora

tjänstemannagrupper, vilkas löneregleringar i år skola av riksdagen beslutas, såsom

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. Maj tis nåd. proposition Nr 381.

lärare, vaktmästare m. fl., och för vilka samma skäl, nämligen lång förutvarande

väntan på densamma, kan anföras, en liknande förmån av löneregleringens ikraftträdande

redan under innevarande år utan tvivel måste medgivas. Mot dylika rubbningar

av löpande årets stat har riksdagen också åtskilliga gånger reagerat.

Att märka är för övrigt, att enligt 1917 års riksdags beslut till järnvägspersonalen

utgår ett s. k. »tillfälligt lönetillägg» för 1918, avsett att i någon mån

ersätta den uteblivna löneregleringen för samma år. .

Av ovan anförda skäl anser jag, att det nya avlöningsreglementet bör i vanlig

ordning tillämpas från och med nästkommande års början.»;

av distriktschefen Löfmarck: .

»Efter att hava framhållit det betänkliga fel, framför allt från organisatorisk

synpunkt, som vidlåder det nuvarande lönesystemet vid statens järnvägar däri, att

avlöningarna för de mera ansvarsfulla befattningarna inom styrelsen så gott som

över lag äro satta för låga i förhållande till avlöningarna för linjetjänstemännen,

vilket fel emellertid gör det nära nog omöjligt att vid styrelsen, som dock har att utöva

den högsta ledningen av hela järnvägsförvaltningen, fästa de dugligaste krafterna från

linjeförvaltningarna, har styrelsen i sin skrivelse såsom ett exempel särskilt framhållit

de ogynnsamma verkningarna härav vid rekrytering av de befattningar i styrelsen,

vilkas innehavare tjänstgöra såsom byråchefernas närmaste män.

Emellertid har styrelsen ansett sig icke böra på lönefrågans nuvarande ståndpunkt

framkomma med förslag till andra ändringar i löneskalan än sådana, som av

styrelsen förut tillstyrkts och därför funnit sig förhindrad att samtidigt med förslag

om uppflyttning i lön av samtliga byråingenjörer av l:a klass även föreslå uppflyttning

av de sekreterare, som å de icke tekniska byråerna motsvara vissa byiåingenjörer

av l:a klass i deras egenskap av byråchefernas närmaste män.

Då emellertid efter avgivande av styrelsens föregående förslag med tillstyrkan

av ändring i löneskalan för byråingenjörer av l:a klass erfarenheten visat det omöjligt

att tillgodose den lika trängande nödvändigheten för styrelsen att från linjen

rekrytera byråchefernas närmaste män å särskilt trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna,

anser jag, att styrelsen bort icke endast i sitt yttrande omnämna detta

faktum utan såsom en nödvändig konsekvens därav också i sitt yrkande om uppflyttning

i löneskalan för byråingenjörerna av l a klass upptaga även de sekreterare

i styrelsen, som äro byråchefernas närmaste män. _

Jag tillåter mig framhålla, att det skäl för styrelsen att icke särskilt för

trafik- samt tidtabells- och vagnbyråernas del — i föregående yrkanden om uppflyttning

av byråingenjörerna av l:a klass upptaga även sekreterarna, nämligen att

endast på de tekniska distriktsexpeditionerna förefunnes med dessa jämnställda

tjänstemän numera bortfallit med inrättandet av trafikinspektörsbefattningarna å

trafikdirektörsexpeditionerna. .

På det att icke något missförstånd må råda beträffande arbetet mom särskilt

trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna vill jag erinra, att dessa byråer hava att

i högsta instans pröva och avgöra de viktigaste trafikfrågorna. A dessa byråer

måste även utvecklas en självständig nyskapande verksamhet på trafikväsendets

område, nya uppslag i trafikarbetet måste från trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna

givas, nya arbeten igångsättas och i mänga fall deras utförande övervakas.

Då byrnchefens närmaste man har att närmast under byråchefen leda och ansvara

för arbetets riktiga gång och skötsel å byråerna, är det givet, att i vad beti affär

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 381.

trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna dessa sekreterare måste vara fullt erfarna

trafikmän, vilka i ledande ställning deltagit i alla trafikarbetets detaljer. Härav

framgår, att minst samma skäl föreligga för särskilt trafik- samt tidtabells- och

vagnbyråerna som för de tekniska byråerna att erhålla möjlighet att till byråchefs

närmaste man förflytta trafikinspektör och då särskilt sådan, som å trafikdirektörsexpedition

handlagt expeditionella göromål, sålunda trafikinspektör av l:a klass.

Erfarenheten från det sista året har emellertid visat, att vid ledigförklarandet av

en sekreterarbefattning å trafikbyrån ingen enda sökande från linjeförvaltningarna

anmält sig. De sekreterare, vilka icke äro byråchefernas närmaste män och ställföreträdare,

utan endast föreståndare för större avdelningar inom byråerna, torde

däremot liksom hittills böra likställas med övriga i sekreterargruppen placerade

föreståndare för styrelsens kontor och följa dessas löner.

Jag har här yttrat .mig endast om trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna.

Anledningen härtill är, att jag närmast företräder dessa byråers intressen och att

för tillfället ohållbarheten av det nuvarande systemet skarpast visat sig i fråga om

dessa byråer. Då jag emellertid väl vet, att liknande skäl kunna göras gällande

jämväl för övriga icke tekniska byråers vidkommande, ehuru representanterna för

dessa byråer avstått från att nu framträda med enahanda yrkande, anser jag, att

den ändring av förslaget, som jag finner omedelbart nödvändig för trafik- samt tidtabells-

och vagnbyråernas del, bör genomföras för samtliga byråer. På grund av

vad jag nu anfört anser jag, att styrelsen bort föreslå,

att de nuvarande sekreterarbefattningarna skola uppdelas i sekreterarbefattningar

av l:a och 2:a klass,

att till sekreterarbefattningar av l:a klass skola hänföras de av de nuvarande

sekreterarna, som äro byråchefernas närmaste män samt

att sekreterarna av l:a klass, i likhet med vad som föreslagits för byråingenjörerna

av l:a klass, skola uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages

av byrådirektör m. fl. och sålunda erhålla ett arvode av lägst 5,-100 och högst 0,800

kronor,

ävensom i anslutning härtill att sekreterarna å administrativa byrån, kameralbyrån,

förrådsbyran, tidtabells- och vagnbyrån samt en av sekreterarna å en var

av trafikbyrån, inrikes taxebyrån och utrikes taxebyrån måtte i samband med löneregleringen

uppflyttas till sekreterare av Pa klass.

Därest den av järnvägsstyrelsen begärda uppdelningen av trafikbyrån i två

byråer med var sin byråchef blir av riksdagen bifallen, böra båda sekreterarna å

nuvarande trafikbyrån uppflyttas till sekreterare av första klass, då avsikten är att

överflytta en av dessa sekreterare till den nya byrån»;

av byråchefen Tuusen:

»Den av distriktschefen Löfmarck uttalade meningen, att styrelsen bort föreslå

vissa sekreterare till uppflyttning å löneskalan till samma arvode, som av styrelsen

föreslagits för byråingenjörerna av Pa klass, biträdes av mig, som huvudsakligen

på de för denna mening ur rekryteringssynpunkt anförda skäl finner det

däri innefattade förslaget riktigt och dess genomförande för verket förmånligt. Den

omständigheten, att Kungl. Maj:t i nådig proposition angående vissa ändringar i

gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar föreslagit riksdagen

medgiva ett utbyte av en byråingenjörsbefattning av 1 :a klass å förrådsbyrån

mot en sekreterarbefattning, föranleder mig emellertid framhålla, att blivande inne
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.

havare av ifrågavarande sekreterarbefattning är avsedd att tjänstgöra såsom byråchefens

närmaste man, vilken tjänstgöring hittills bestritts av innehavaren av den

till utbyte föreslagna byråingenjörsbefattningen, samt att denna sekreterarbefattning

alltså bör, på sätt distriktschefen Löfmarck föreslagit, ingå i den lönegrupp, dit

byråingenjörerna av l:a klass enligt styrelsens förslag äro avsedda att uppflyttas.

Avlöningen för sekreteraren å förrådsbyrån skulle, under förutsättning att berörda

anordning kommer till stånd, bliva lika med avlöningen för förrådsintendenterna

vid distrikten. Detta skulle möjliggöra, att man skulle kunna påräkna rekrytering

av den för förrådsbyrån erforderliga arbetskraften å denna post ur förrådsintendenternas

led och sålunda bliva i till (alle att vid styrelsen fästa en av de erfarnaste

tjänstemännen inom området för byråns verksamhet.»;

av byråchefen Aberg:

»Då överbanmästares och banmästares placering i löneskalan enligt min uppfattning,

vilken vunnit stöd genom uttalanden vid distriktschefs- och bandirektörsmötena

redan år 1914, innebär ett underkännande av det ansvarsfulla arbete, som

dessa befattningshavare utföra vid statens järnvägar, en omständighet, som har sin

förklaring däri, att de arbetsuppgifter, vilka numera påvila dem, äro av en helt

annan och oerhört mycket mer krävande art, än de voro vid den tidpunkt, då dessa

befattningar infördes i viss lönegrupp, anser jag, att järnvägsstyrelsen redan i detta

sammanhang bort göra framställning därom

att banmästare å baningenjörsexpedition och överbanmästare, som förestå de

mera maktpåliggande avdelningarna, berörande större stationer, likställas med lokomotivmästare

och benämnas överbanmästare av l:a klass;

att nuvarande överbanmästare med linjetjänst å övriga avdelningar likställas

med vagnmästare och benämnas överbanmästare av 2:a klass;

att banmästare av l:a klass uppflyttas i samma grupp som lokomotivförare;

samt slutligen

att banmästare av 2:a klass uppflyttas i samma grupp som trädgårdsmästare,

i samband varmed dessa befattningshavare, förutom befattning som närmaste män

till överbanmästare, även i vissa fall kunna förordnas såsom föreståndare för vissa

lindrigare banmästaravdelningar.»

Enligt uppdrag

Sven Turén.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 381.

Bil. IV.

Förteckning

över till Kungl Maj t inkomna yttranden och framställningar frän personalorganisationer

vid statens järnvägar i anledning av betänkande den 20 mars 1918 av 1915

års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken

m. fl. verk.

1. Förening/n för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar, 3 april 1918, uttalar

önskemål om en procentuellt räknat lika förbättring i alla lönesatser. För

notariegruppen samt för distriktskassör anses bostadsersättningen böra bestämmas

efter fem rum och kök. I varje fall bör detta gälla för nuvarande

befattningshavare. Retroaktiv tillämpning av löneregleringen från och med

år 1918 eller särskilt tillägg under år 1918 yrkas.

2. Statens järnvägars ban- och maskiningenjör sförening, 5 april 1918, hemställer,

att de provisoriska lönetillskotten för de i ban- och maskiningenjörsföreningen

sammanslutna tekniska tjänstemän måtte höjas till minst dubbla de kontanta

belopp, som kommissionen förordat, samt att byråingenjörerna med ändring

av kommissionens förslag måtte fullt likställas med ban- och maskiningenjörerna.

3. Statens järnvägars ban- och maskininspektors samt underingmjörsförening,. 6 april

1918, hemställer,

att löneregleringen må ansluta sig till ökningen i levnadskostnaderna under

åren 1905 — 1914 med den jämkning, som kan tarvas för att hålla avlöningarna

konkurrensmässiga med den allmänna arbetsmarknadens;

att den föreslagna befogenheten att ersätta flyttningskostnaderna måtte erhålla

en något vidare omfattning;

att byråingenjörsbefattningarna av 1 och 2 klass sidoställas med ban- och

maskiningenjörer av 1 och 2 klass och att samtidigt vid järnvägsstyrelsens

byråer måtte inläggas en befattning mellan underingenjörer och den till

högre avlöningsklass uppflyttade befattningen byråingenjör av 2 klass,

att åtgärder vidtagas för att neutralisera verkningarna av den föregående år

beslutade indragningen av 5 stycken baningenjörsbefattningar av 2 klass.

4. Statens järnvägars trafikinspektör sförening, 12 april 1918, yrkar, att trafik
inspektörer

av 1 klass måtte upptagas i den lönegrupp, dit enligt järnvägsstyrelsens

förslag de till byrådirektörsgruppen hörande tjänstemän skulle hänföras

;

att sekreterare och trafikinspektörer av 2 klass upptagas i den lönegrupp,

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 38J.

dit enligt järnvägsstyrelsens förslag byråingenjörer av 1 klass skulle hänföras.

5. Vaktmästarna hos jårwågsstyrelsen, 9 april 1918, hemställa, att vaktmästarnas i

järnvägsstyrelsen nedflyttning i lägre lönegrupp än den nuvarande icke må

äga rum utan att desamma i lönehänseende må såsom hittills komma att

tillhöra den näst lägsta lönegruppen.

6. Sveriges järnvägars bnnmästareförening, 4 april 1918, hemställer,

att överbanmästare må uppföras i samma avlöningsgrupp som lokomotivmästare

;

att banmästare av 1 klass uppföras i samma avlöningsgrupp som vagnmästare;

att banmästare av 2 klass uppföras i samma avlöningsgrupp som lokomotivförare

samt att banvaktsförmän och trädgårdsförmän, varav de förra med

benämning »banförmän», uppföras i samma avlöningsgrupp som vagnförmän

och stallförmän m. fl.

7. Lokomotivmästare vid statens järnvägar, 5 mars 1918, anhålla,

att lokomotivmästares lön bestämmes till lägst 3,000 kronor högst 3,900

kronor med tre års löneintervaller;

att vid övergång till ny lönestat föreskrift meddelas, att lokomotivmästare,

som innehar lista respektive 2:dra, 3:dje, 4:de eller 5:te löneklass enligt

nuvarande bestämmelser, uppflyttas i motsvarande löneklass enligt den blivande

nya avlöningsstaten;

att lokomotivmästare, som för närvarande anses såsom tjänsteman av lägre

grad, måtte uppflyttas till tjänstemannabefattning av högre grad.

8. Svenska, statsbanornas lokomotirföroreförening, april 1918, föreslår att höjningen

måtte utgå med 900 kronor för samtliga löneklasser och sålunda bestämmas

till 2,100, 2,400, 2,700, 3,000 och 3,300 kronor.

9. Sveriges lokomotivmnnnafUrband, 6 april 1918, hemställer,

att begynnelsearvodet för lokomotiveldare fastställes till 1,620 kronor och

stigande vart 3;die år till respektive 1,800—1,980 cch 2,160 kronor såsom,

högsta arvodet efter 9 år;

att begynnelsearvodet för lokomotivförare fastställes till 2,160 kronor och

stigande vart 3:dje år till respektive 2,400—2,700 och 3,000 kronor såsom

högsta arvode efter 9 år;

att begynnelsearvodet för lokomotivmästare fastställes till 3,000 kronor och

stigande vart 3 dje år till respektive 3,300, 3,600 och 3,900 kronor såsom

högsta arvode efter 9 år;

att ersättning för bostad och bränsle fastställes att utgå på ovan angivna

arvodesbelopp enligt de grunder, som av kommissionen föreslagits, utom

för lokomotivförare, för vilken ersättning för bostad och bränsle beräknas

efter 3 rum och kök;

att tjänsteman vid befordran till högre befattning tillerkännes ett arvode,

som motsvarar i förutvarande befattning uppburen lön jämte ersättning för

bestridandet av tjänst i den vid befordian erhållna befattningen;

att kallortstillägg må utgå med ett belopp av 40 kronor per månad till lokomotivpersonal,

stationerad i Kiruna, Gällivare och Malmberget; 25 kronor per

bihang till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 341 höft. (A r 381.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381-

månad till lokomotivpersonal i Boden, Luleå och Haparanda; 15 kronor per

månad till lokomotivpersonalen i Piteå och Jörn samt 10 kronor per månad

till lokomotivpersonal stationerad i Kallholmen. Vännäs, Umeå, Mellansel,

Örnsköldsvik, Långsele, Östersund och Bräcke;

att lokomotivförare och lokomotiveldare efter 10 års ordinarie lokomotivtjänst

tillerkännas 3<> avdragsfria permissionsdauar per år för enskilda angelägenheters

skötande; samt dessförinnan 20 sådana dagar;

att, vid befordran till ordinarie, tjänsteman tillerkännes en avlöning, som icke

understiger den han skulle hava erhållit, om han icke erhållit sådan befordran,

samt med rätt att, därest befordran till ordinarie icke medför

högre avlöning än han utan sådan befordran skulle erhållit, i fråga om rätt

till löneuppflyttning tillgodoräkna den tid, han såsom extra åtnjutit samma

lön; samt

att den blivande löneregleringen måtte fastställas med retroaktiv verkan från

ock med 1 januari 1918.

10. Sveriges lok omotiv manna förbund avdelning 3. april 1918, hemställer om samma

lönebelopp som närmast föregående samt att löneökningen må givas retroaktiv

verkan från detta års början.

11. Lokomotiveldare vid statens järnvägars tredje distrikt, april 1918, hemställa,

att lokomotiveldare må placeras i sådan arvodesgrupp, som kan anses svara

mot deras yrkesutbildning och tjänsteställning;

att åtgärder må vidtagas för att det av kommissionen tillstyrkta förslaget

om ett tillägg till § 7 punkt 1 i avlöningsreglementet må tilläggas den av

järnvägsstyrelsen i skrivelse av den JO april 1917 tillkännagivna uppfattning

i sin helhet och icke med den begränsning, kommissionen uttalat sig

för;

att åtgärder må vidtagas för att den av 1917 års riksdag beslutade tilläggsbestämmelsen

till avlöningsreglementet vid statens järnvägar angående efterreglering

av viss lägre personals löner, må erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar äger, räknat f. o. m. den

nya lönestatens ikraftträdande, erhålla den avlöning, som han vid nämnda

tidpunkt skulle uppburit, därest vid hans konstituerande till första ordinarie

befattning iakttagits, att han för avlöningsförhöjning första gången som

ordinarie skulle ägt medräkna den tid, under vilken han som icke ordinarie

uppburit en avlöning, som till beloppet kunde anses lika med första ordinarie

avlöning.»

12. jFör råd-förman och förråd smästare vid statens järnvågar, 12 april 1918, hemställa,

att förrådsförmännen måtte jämställas med övriga förmansgrupper.

13. Svniges bomnästarfförening m. fl. föreningar, 2 april 1918, hemställer, att de

ifrågasatta förbättringarna må utgå jämväl under innevarande år på sådant

sätt, att skillnaden mellan den nuvarande och den nya lönen tilldelas tjänstemännen

i form av tillfällig lönefyllnad, räknat från och med den 1 januari

1918, eller om detta ej låter sig göra, från och med instundande juli månad.

14. Sveriges statsbanors konforsbiträdesförbund, 7 april 1918, hemställer om följande

arvoden för nedan angivna tjänstemän:

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381-

stationsmästare å 5 klass station

överbanmästare..........

lokomotivförare..........

maskinist.............

banmästare av 1 klass......

trädgårdsmästare.........

förrädsmästare..........

stationsmästare å 6 klass station

bangårdsmästare.........

tågmästare . ......., . . .

verkstadsförman .........

ledningsförman..........

förste kontorsbiträde.......

J 1,950-2,250-2,550-3,000

1,650 -1,950—2,250 -2,550

banmästare av 2 klass........

reparatör ................

vagnförman..............

stallförman..............

stationsmästare å 7 klass station .

konduktör ...............

manligt kontorsbiträde........

stationsförman ............

portvakt å 1 klass station eller vid

verkstad................

1,425-1,500—1,650—1,950.

Svenska järnvägsmannaförbundet, 6 april 1918, framhåller:

att dyrortsproblemet redan nu bort bringas till en mera tillfredsställande

lösning;

att värdesättning av naturabostäderna i förhållande till deras beskaffenhet och

ortens pris bort företagas, och från den utgående avlöningen avdragas det

sålunda fastställda beloppet;

att arvodena för följande grupper må bestämmas till:

för stationsmästare å 5 klass station m.fl. 2,1110—2,400 — 2,700,

» överbanmästare m. fl......... 1,800 2,100—2,400—2,700.

» banmästare av l klass m. fl..... 1,800—2,100—2,400,

» banmästare av 2 klass m. fl..... 1,600—1,700-1,800—2,100,

» konduktör m. fl............ 1,525—1,600 — 1,700—1,800—2,100,

» lokomotiveldare m. fl......... 1,525—1,600—1,700 — 1,800—1,900,

» kvinnligt kontorsbiträde m. fl. . . . 1,450 — 1,525 —1,600 -1,700 — 1,800;

att förrådsmän, trädgårdsförmän och banvaktsförmän må hänföras till gruppen

konduktör m. fl.;

att uttrycket »med gott vitsord» i § 4 mom. 2 avlöningsreglementet måtte

utgå;

att § 4 mom. 3 i avlöningsreglementet må erhålla följande lydelse:

»En var tjänsteman, som befordras från en befattning till en annan, tillträder

i den nya befattningen, det arvode i den nya befattningen, som närmast

överstiger det arvode, han från tiden för befordran varit berättigad uppbära

i den befattning, varifrån befordran skett.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381-

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med befordran

intjänt arvodesförhöjning genom ålderstillägg i vid befordringen innehavd

tjänst, att i fråga om arvodesförhöjning i den nya tjänsten räkna sig till

godo den tid intill tre kalenderår, varunder han innehaft det arvodesbelopp,

som är närmast lägre än det arvodesbelopp, befordringen för honom medfört.

Därest tjänsteman efter egen ansökan förflyttas till befattning med lägre

arvode, äger han icke bekomma mer än det lägsta för sistnämnda befattning

förekommande arvode.

Tjänsteman av lägre grad, som konstituerats till tjänsteman av högre grad,

må i avseende å begynnelseavlöning och arvodesförhöjning i den nya befattningen

tillgodoräkna sig hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft

ordinarie anställning vid statens järnvägar»;

att tjänstemännen av lägre grad vid statens järnvägar icke böra erhålla

mindre avdragsfri tjänstledighet än vad som gäller vid de enskilda järnvägarna

;

att i fråga om kallortstillägget må bestämmas en motsvarande förhöjning

å övriga kallortszoner som den, kommissionen föreslagit å linjen Gällivare—

Riksgränsen:

att en tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet av följande innehåll

inå införas:

»Tjänsteman må för uppflyttning i högre lönegrad än den lägsta tillgodoräkna

sig, ej mindre sina intjänade tjänsteår som ordinarie, än även sådan

tjänstetid såsom extra ordinarie tjänsteman efter fyllda 21 år, som överstiger

tre kalenderår, häruti jämväl inräknad sådan tjänstetid, som enligt gällande

bestämmelser tillgodoräknats för beräkning av avlöningsförhöjning såsom

extra oidinarie»;

att löneregleringen må träda i tillämpning från och med den 1 januari 1918.

STOCKHOLM, ISA AC MARCUS'' BOK TBYO K ERI-AKT1KROL A O, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:428 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar no no jämte i ämnet väc s. 1 i texten
  2. SU 1918:213 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten