Angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m
1918-04-07 · 108 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 101 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:381, Angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
1
Nr 3S1.
Kungl. Maj ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.;
given Stockholms slott den 29 april 1918.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till förnyat
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar;
dels och medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda nödiga
bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för deu personal, som
antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 311 höft. (Nr 381.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Utredningen
och dess f°r"
historia.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april
1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde: "
Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t anmäla frågan om vissa
provisoriska löneförbättringar vid, bland andra verk, statens järnvägar,
anhåller jag att i korthet få erinra om uppkomsten och utvecklingen
av denna fråga och vad därmed sammanhänger.
Genom beslut den 17 december 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt en
särskild kommission att företaga undersökning, huruvida då gällande
avlöningsreglementen för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket,
telegrafverket, statens vattenfallsverk och tullverket kunde ersättas
av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser för samtliga nämnda
verk, samt, därest kommissionen ansåge detta vara förhållandet, avgiva
de förslag till dylika gemensamma bestämmelser, kommissionen
3
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
funne sig böra föreslå. Ifrågavarande kommission benämnes av mig i
det följande 1915 års kommission.
Sedermera förordnades genom kungl. brev den 17 mars 1916,
att kommissionens uppdrag skulle utsträckas att omfatta jämväl domänstyrelsen
och dess underlydande personal.
I betraktande därav, att de gällande lönestaterna för flertalet av
de verk, vilka sålunda skulle tillhöra 1915 års kommissions arbetsområde,
redan besutte en relativt hög ålder, ansågs det åt 1915 års
kommission lämnade uppdraget böra omfatta jämväl åstadkommandet
av en verklig lönereglering, gemensam för de av kommissionens uppdrag
berörda verken.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 augusti 1917 anmälde
1915 års kommission, att ett arbete av den omfattning, som sålunda
anförtrotts åt kommissionen, krävde utredningar av den vidlyftiga
beskaffenhet, att ett fullständigt förslag i enlighet med det
kommissionen meddelade uppdraget icke skulle kunna avgivas inom
sådan tid, att frågan i hela dess vidd kunde föreläggas 1918 års riksdag.
Omständigheter av olika slag syntes kommissionen emellertid allt
mera oavvisligt kräva åstadkommande snarast möjligt av en verklig löneförbättring
för de stora grupper av statstjänstemän det här gällde.
Kommissionen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte dels uppdraga
åt kommissionen att inkomma med förslag till sådana ändringar i gällande
avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar
och vattenfallsverk samt skogsstaten, att i stället för då till vissa tjänstehavare
utgående tillfälliga löneförbättringar måtte, från och med år
1919, kunna åstadkommas förhöjning av dittillsvarande ordinarie avlöningar
och därmed sammanhängande pensionsförmåner, varvid jämväl
syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke dylik förhöjning
även borde komma sådana ordinarie befattningshavare till del, vilka
för det dåvarande icke tillerkänts tillfällig löneförbättring, ävensom att
föreslå sådana ändringar jämväl i avlöningsreglementena för personalen
vid post- och telegrafverken, som kunde anses påkallade för beredande
omedelbart av motsvarande löne- och pensionsförbättring åt ifrågavarande
verks personal, dels och föreskriva, att vid fullgörandet av
ifrågavarande uppdrag mera genomgripande förändringar uti de i gällande
avlöningsbestämmelser tillämpade principer för avlöningens utgående
in. m. så vitt möjligt borde undvikas.
På given anledning hemställde därefter generaltullstyrelsen, att
kommissionen jämväl måtte åläggas utreda, huruvida icke i avbidan
på genomförandet av tullverkets omorganisation och med bibehållande
4
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381. ''
i huvudsak av det vid sistnämnda verk tillämpade sportelsystemet kuude
åvägabringas eu provisorisk lönereglering för verkets personal, samt
framlägga av utredningen påkallade förslag.
Dessa framställningar föranledde därtill, att Kungl. Maj:t den 13
augusti 1917 uppdrog åt kommissionen att — med behörig hänsyn tagen
till den återverkan ett förverkligande av kommissionens förslag kunde
tänkas utöva på avlöningsförhållandena i de centrala verken och jämförliga
ämbetsverk jämte dem underställd personal — dels verkställa
en närmare undersökning om möjligheten och lämpligheten av en lönereglering
för de i kommissionens skrivelse åsyftade befattningshavare
vid statens järnvägar och vattenfallsverk, vid skogsstaten samt vid postoch
telegrafverken ävensom, i den mån undersökningen därtill föranledde,
inkomma med utlåtande och förslag i ämnet, därvid emellertid mera
genomgripande förändringar i de i gällande avlöniugsbestämmelser tilllämpade
grundsatser för avlönings utgående med mera borde undvikas;
dels och inkomma med utlåtande och förslag rörande tillfällig löneförbättring
för åsyftade befattningshavare vid omnämnda verk ävensom
med dem jämställda befattningshavare i tullverket, beträffande sistberönla
verk med bibehållande åtminstone i huvudsak av det därstädes nu tilllämpade
sportelsystemet.
Det särskilda uppdrag, kommissionen härigenom erhöll, innebar
sålunda i sin ursprungliga form åstadkommande för flertalet verk av
utredningar och förslag efter två jämlöpande, alternativa linjer, den ena
gående ut på en verklig, om ock tillfällig lönereglering med ändring
av de hittills gällande ordinarie lönesatserna, och den andra —
som för tullverkets del borde ensam ifrågakomma — åsyftande allenast
särskilda tillägg utöver de nuvarande avlöningsreglementenas fasta avlöningar,
vilka i sådant fall komine att lämnas orubbade i avvaktan på
en senare, definitiv lönereglering.
Efter uppdragets emottagande anmälde emellertid kommissionen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1917, hurusom kommissionen
förvärvat den bestämda uppfattningen, att det utan avsevärda
lönetekniska svårigheter läte sig göra att för flertalet av de ifrågavarande
verken redan nu åstadkomma en verklig lönereglering enligt
det av Kungl. Maj:t angivna förra alternativet. Kommissionen förklarade
sig likaledes hålla före, att de syften, som närmast föranlett den
framställning från kommissionens sida, vilken legat till grund för
Kungl. Maj:ts beslut i ärendet, bäst skulle tillgodoses genom en
dylik reglering, där omständigheterna gjorde en sådan möjlig och
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
lämplig. Då å andra sidan utarbetandet av ett system med allenast
tillfälliga lönetillägg för ett så stort antal personalgrupper med sins
emellan så olikartade avlöningar, som det här gällde, skulle kräva åtskillig
tid och medföra vissa svårigheter samt sålunda komme att fördröja
framläggandet av kommissionens förslag i ämnet, syntes det kommissionen,
särskilt med hänsyn till de fördelar, som den nyss antydda
verkliga regleringen skulle erbjuda, vara högeligen önskvärt, att kommissionen
finge på sådant sätt fullgöra det erhållna särskilda uppdraget,
att kommissionen beträffande varje enskilt verk eller del därav framlade
förslag allenast enligt det av omförmälda tvenne alternativ, som
kommissionen för sin del företrädesvis ansåge böra komma till utförande.
En dylik valfrihet borde givetvis icke gälla tullverket, beträffande
vilket verk, såsom förut nämnts, det särskilda uppdraget endast
avsåg beredande av tillfälligt lönetillägg.
Kommissionen hemställde därför, att det kommissionen i förevarande
hänsende givna uppdraget beträffande statens järnvägar, postverket,
telegrafverket, statens vattenfallsverk samt skogsstaten måtte
få anses fullgjort därmed, att kommissionen i fråga om varje särskilt
verk eller de! därav framlade allenast ett förslag, avseende antingen
reglering av utgående ordinarie avlöningsförmåner eller ock beredande
av tillfälliga lönetillägg utöver nuvarande fasta avlöningar.
Genom nådigt brev den 31 december 1917 godkände Kungl. Maj:t
den av kommissionen sålunda gjorda hemställan.
Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att kommissionen i
skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet anmält, att
det för kommissionen framstått såsom önskvärt för sakens allsidiga utredning,
särskilt ur statsfinansiell synpunkt, att kommissionen bleve
satt i tillfälle att, innan den slutligen avfattade sitt förslag i förevarande
ämne, samråda med några medlemmar av riksdagen, som kunde
anses särskilt förtrogna med frågor av denna art. Med anledning härav
har jag, efter erhållet bemyndigande att utse högst tre sakkunniga
personer, med vilka kommissionen skulle äga samråda vid uppgörande
av de förslag till lönereglering för befattningshavare vid statens järnvägar
och vattenfallsverk, vid skogsstaten samt vid post- och telegrafverken,
som kommissionen hade att avgiva beträffande vart och ett av
nämnda verk, den 14 januari 1918 anmodat ledamöterna av riksdagens
första kammare bruksägaren Ivan Erik Gustaf Svensson och ordföranden
i svenska murareförbundet Nils Persson samt ledamoten av riks
-
1915 års kornmission*
betänkaiide
och dä''över
infordrade
yttranden.
6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381-
dagens andra kammare lantbrukaren Johan Jönsson i Revinge att biträda
kommissionen på ovan angivet sätt.
1915 års kommission har sedermera med skrivelse den 20 mars
1918, som hit inkommit den 22 mars 1918, överlämnat betänkande angående
reglering av löneförhållandena vid statens järnvägar, postverket
jämte postsparbanken, telegrafverket, statens vattenfallsverk, tullverket
samt domänstyrelsen och dess underlydande personal, att tillämpas i
avvaktan på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma
avlöningsbestämmelser vid ifrågavarande verk.
I förevarande betänkande föreslår kommissionen i fråga om
statens järnvägar och vattenfallsverk, skogsstaten och statens skogsskolor
samt post- och telegrafverken nya ordinarie avlöningar. Yad
tullverket och domänstyrelsen beträffar, innefattar kommissionens förslag
däremot huvudsakligen särskilda tillägg med bibehållande av de
nuvarande fasta avlöningarna oförändrade.
Beträffande de motiv, som varit bestämmande för kommissionen
vid det särskilda uppdragets fullgörande på sätt nu nämnts, hänvisar
jag till vad kommissionen anfört å sidd. 24—28 i betänkandet.
Jag inskränker mig till att påpeka, att kommissionen ansett
sig böra i all den utsträckning, sådant utan olägenhet kunnat ske,
föreslå nya ordinarie avlöningar för de tjänstekategorier, med vilka
kommissionen haft att taga befattning, under det att systemet med
tillfälliga lönetillägg erhållit så liten plats som möjligt i kommissionens
förslag. Såsom huvudskäl härför har av kommissionen anförts dels
önskvärdheten av att även kunna bereda förbättringar i pensionshänseende
åt de befattningshavare, vilka under den närmaste framtiden
av åldersskäl komme att avgå ur tjänst, och dels eu strävan att i fråga
om avlöningarna för befattningshavare i tjänst åstadkomma största
möjliga rättvisa mellan olika tjänstemannagrupper.
Över kommissionens förslag hava infordrats underdåniga utlåtanden
från vederbörande verks styrelser, vilka avgivit sådana yttranden,
järnvägsstyrelsen den 7 april 1918, generalpoststyrelsen den 5 april
1918, telegrafstyrelsen den 8 april 1918, vattenfallsstyrelsen den 6
april 1918, generaltullstyrelsen den 4 april 1918 och domänstyrelsen
den 3 april 1918. Då ifrågavarande utlåtanden i vissa fall innefatta
framställningar och anmärkningar jämväl rörande en del förhållanden,
vid vilka jag i det följande icke kommer att särskilt uppehålla mig,
enär jag i dessa punkter icke anser mig böra ifrågasätta någon ändring
i 1915 års kommissions förslag, torde det få anses lämpligt, att varje
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 7
styrelses yttrande i sin helhet bifogas statsrådsprotokollet i vederbörande
ärende.
Därjämte har tillfälle beretts för sammanslutningar av personal
vid de olika verken att uttala sig i anledning av 1915 års kommissions
förslag. Över de huvudsakliga erinringar och yrkanden, som på
grund härav framställts från de olika personalorganisationerna vid varje
särskilt verk, har jag låtit uppsätta särskilda sammanställningar, och
torde dessa sammanställningar jämväl få bifogas statsrådsprotokollet å
vederbörlig plats.
Kommissionen har påpekat, att vid flera av de ifrågavarande
verken de nuvarande lönestaterna fastställts för över ett tiotal år
sedan och på denna grund numera måste anses ganska föråldrade,
då man tager i betraktande den snabba utveckling, som ägt rum
inom verken, samt den redan före kriget tämligen regelbundet uppåtgående
priskurvan å de viktigaste livsförnödenheterna. Yad beträffar
de under civildepartementet hörande verk, må erinras, att vad statens
järnvägar angår, skedde fastställandet av de ännu i huvudsak
gällande avlöningsbestämmelserna genom avlöningsreglementet av
den 15 november 1907. Detta reglemente har visserligen sedermera
avlösts genom förnyade avlöningsreglementet av den 30 juni
1916, men, då tillkomsten av det senare icke innebär någon förändring
i fråga om avlöningsbeloppen, utan allenast föranletts av
vissa särskilda omständigheter, såsom inrättandet av nya befattningar
m. in., angiver förstnämnda datum i verkligheten alltjämt åldern av de
nuvarande ordinarie lönestaterna vid detta verk. I fråga om avlöningarnas
förhållande till det allmänna prisläget å de viktigaste slagen
av livsförnödenheter m. in., grunda sig beräkningarna för statens järnvägars
del huvudsakligen på uppgifter, som av 1907 års järnvägskommitté
införskaffats för år 1905.
Även för post- och telegrafverken hänföra sig de nuvarande
avlöningarna delvis till ett motsvarande tidsläge. Genom det nu
gällande avlöningsreglementet av den 20 juni 1913 för tjänstemän
vid postverket erhöllo visserligen de lägre avlönade grupperna
av tjänstemän tillhörande detta verk en lönestat, i vilken
togs någon hänsyn till den stegring i den allmänna prisnivån, som
inträtt under åren närmast före år 1913. Yad övriga ordinarie befattningshavare
vid postverket beträffar, innebar däremot utfärdandet
av 1913 års avlöningsreglemente icke någon lönereglering, i det att
för dessa tjänstemäns vidkommande endast vidtogos sådana ändringar
Senaste löneregleringar
för kommu•
nikatio ns~
verken.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
i det föregående avlöningsreglementet av den 27 augusti 1909, som,
utan att rubba grunderna för den då fastställda lönestaten, visade sig
behövliga för undanröjande av en del vid övergången till den nya
staten uppkomna ojämnheter. I fråga om prisförhållanden och dylikt
hade för 1909 års avlöningsreglemente vid postverket lagts till grund
uppgifter från ungefärligen samma tidpunkt, som varit bestämmande
för löneregleringen av år 1907 vid statens järnvägar.
I fråga om telegrafverket åstadkoms, liksom vid statens järnvägar,
en genomgående lönereglering vid 1907 års riksdag. Det i anledning
härav utfärdade avlöningsreglementet av den 11 oktober 1907
är fortfarande gällande, men har i fråga om en del lägre befattningsningshavare
undergått vissa förändringar genom kungl. kungörelsen
den 29 juni 1912 i anledning av beslut vid samma års riksdag angående
löneförbättring för åtskilliga befattningsgrupper vid telegrafverket.
För tjänstemännen vid statens vattenfallsverk uppfördes avlöningar
å ordinarie stat vid 1913 års riksdag, och utfärdades i anledning därav
det nu gällande avlöningsreglementet av den 29 augusti 1913. Till
mönster härför låg i stort sett avlöningsreglementet vid telegrafverket
med de vid 1912 års riksdag däri vidtagna ändringarna.
Vid statens järnvägar samt i mindre omfattning statens vattenfallsverk
hava visserligen under den senaste tiden beviljats tillfälliga
löneförbättringar för att i någon mån upphjälpa ställningen för å
avlöningsskalan lågt stående tjänstemannagrupper. Om dessa tillfälliga
förbättringars beskaffenhet tillåter jag mig hänvisa till den i 1915 års
kommissions betänkande å sidd. 10 — 17 intagna redogörelsen.
Genom beviljande av ifrågavarande tillfälliga tillägg hava emellertid
några mera avsevärda löneförbättringar ej åstadkommits. För
de grupper av personal, som stå nära existensminimum, är behovet
av en verklig lönereglering sedan ganska lång tid tillbaka
erkänd, särskilt beträffande de tidigast reglerade verken.
Jag erinrar härutinnan om, hurusom redan den 6 mars 1914
av Kungl. Maj:t tillsattes en kommitté med uppdrag att avgiva
yttrande och förslag beträffande reglering av avlöningsförhållandena
för de lägre tjänstemannagrupperna vid statens järnvägar. Denna
kommitté blev emellertid efter tillsättandet av 1915 års kommission
upplöst, innan densamma hunnit framlägga något förslag till
nya ordinarie avlöningar. För nyssnämnda personalgrupper har sålunda
en verklig lönereglering ställts i utsikt redan för mer än fyra
år tillbaka. Man kan emellertid ej längre anse det vara enbart de
på avlöningsskalan lägst eller närmast däröver stående tjänstegrup
-
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
perna, som äro i behov av löneförbättringar. Även mellangrupperna
och tjänstemän i mera ledande ställning måste anses äga berättigade
krav på förbättrade löneförhållanden.
1915 års kommission har framhållit, att de nu till följd av
världskriget rådande abnorma dyrtidsförhållandena icke lämna någon
hållbar grund för en verklig lönereglering, även om denna, såsom
nu vore fallet, finge anses bliva av provisorisk natur. Den extra
ordinära fördyring i levnadskostnader, som inträtt på grund av
världskriget, har komnfissionen ansett fortfarande böra från statens
sida mötas genom tilldelande av ett efter omständigheterna avpassat
krigstidstillägg jämte särskild krigstidshjälp för vissa befattningshavare
med försörjningsplikt. Oavsett denna i ögonen fallande krigstidsfördyring
har emellertid, framhåller kommissionen, den allmänna prisnivån
även visat en genomgående, så att säga mera normal stegring
från den tid, omkring år 1905, vilken i de flesta fall kan anses
beteckna utgångspunkten för de löneregleringar, som senast ägt rum
inom de av kommissionens uppdrag berörda verken. Även om man
följer priskurvan allenast till den tidpunkt, då de speciella krigsförhållandena
i avsevärd mån började påverka densamma, är denna stegring
dock, anför kommissionen, så avsevärd, att ett verkligt behov
av genomgående löneförbättringar för de tjänstemän, vilkas nuvarande
lönestandard blivit fastställd avsevärd tid före krigsutbrottet, därigenom
klart ådagalägges.
Såväl nyss berörda förhållande att, vad särskilt statens järnvägar
beträffar, redan för över 4 år sedan åtgärder vidtagits för en fullständigare
lönereglering för vissa av dess tjänstemannagrupper, som penningvärdets
allt starkare fall, gör det högeligen påkallat, att löneförbättringar snarast
möjligt komma till stånd för de verk, varom nu närmast är fråga. Kristiden
har medfört icke blott en oerhörd fördyring av alla levnadskostnader,
utan också alltjämt ökade anspråk på verken och deras personal. Det är
att förvänta, att den utveckling av rörelsen, som, frånsett ett och annat
fall av tillfällig avspänning, fortgått under krigsåren, skall komma
att sträcka sig till åren närmast efter fredsslutet. De i eminent grad
affärsdrivande verken, statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk,
äro stadda i stark utvidgning och rusta sig med hjälp av
anvisade rikliga anslag till att mottaga den ökade verksamheten efter
världskriget. Det är då också nödvändigt, att verkens personal erhåller
Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. 341 käft. (i\r 381.) 2
Allmänna
grunder för
nu ifråga-att
löneregler ing.
Kommissio
nen.
Departements
chefen.
Anmärkningar
i fråga
om det föreliggande
förslaget.
10 Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 381.
de löner och hålles vid den levnadsstandard, som för verkets intensiva
utveckling är av största betydelse. Det hade därför enligt min mening
varit påkallat, att redan nu kunnat framläggas ett lönereglerings - förslag, som icke blott tagit sikte på angelägenheten att avhjälpa
de starkaste missförhållandena med avseende å lönestaterna, utan även
på ett närmare avvägande av personalens uppdelning i löneklasser och
det inbördes förhållandet mellan dessa klasser i förhållande till deras
vikt och betydelse för driften och de kvalifikationer, som krävas. Till
god del har detta hindrats av de förut citerade uppdrag, som lämnats
kommissionen den 17 december 1915, den 17 mars 1916 och den 13
augusti 1917, och vari ändring av mig ej ansetts kunna vidtagas utan
att äventyra framläggande av varje förslag om löneförbättring vid innevarande
års riksdag. Tanken på enhetlighet i avlöningsreglementena för
statens järnvägar, postverket, telegrafverket, statens vattenfall sverk, tullverket
och domänstyrelsen med underlydande personal förefaller i och för
sig tilltalande, men dess omsättande i verkligheten har redan vid den
provisoriska lönereglering, varom nu närmast är fråga, visat sig medföra
stora vanskligheter. Att vissa allmänna bestämmelser och särskilda förmåner,
tilläventyrs också själva lönesystemen, bliva enhetliga är visserligen
mycket önskvärt, men uppbyggandet av enhetliga löneskalor, skärande
tvärs över ett flertal verk, som hava sina avlöningssystem sedan långtid
helt olika byggda, medför också sina alldeles särskilda svårigheter.
Det kan näppeligen heller bestridas, att de verk, som med avseende å
personalrekrytering hava att i högre grad än andra konkurrera med
den privata vei-ksamheten, måste bygga sina löneskalor i vissa delar
något annorlunda än de andra verken. Ej heller i förhållande till
varandra äro de först berörda verken i allo jämförliga.
Jag anser därför nödigt att, så snart som möjligt efter det riksdagen
fattat beslut i anledning av den provisoriska lönereglering, som
nu är ifrågasatt, till prövning upptages frågan om huru, närmast vid
de affärsdrivande verk, som i sin personalanskaffuing hava att konkurrera
med enskilda affärer av liknande art, vissa avlöningsspörsmål
böra föras vidare.
De av 1915 års kommission föreslagna avlöningsbeloppen ange
sig icke innebära annat än eu provisorisk lösning, som snarast möjligt
bör efterträdas av mera stabila förhållanden. Den kritik, vilken kommit
kommissionens förslag till del, såväl från vederbörande styrelser, särskilt
telegrafstyrelsen, som dock icke synes hava tillräckligt beaktat för
-
11
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
slagets tillfälliga karaktär, soin från olika personalgrupper, utvisar
otvivelaktigt, att den lönereglering, varom nu är fråga, icke kan betraktas
som en bestående lösning av, vad nu närmast beträffar. kommunikationsverkens
löneförhållanden.
Av den nu berörda kritiken, med avseende å vars detaljer hänvisas
till de över kommissionens förslag avgivna yttrandena, framgår,
att en del ojämnheter torde vidlåda förslaget. Så har av flera bland
styrelserna för de ifrågavarande verken framhållits, att avlöningarna
för tjänstemän med högre kompetens av kommissionen blivit satta allt
för lågt i förhållande till höjningen för grupperna av tjänstemän med
lägre kompetens. På grund härav har av generalpoststyrelsen föreslagits
vissa förhöjningar av de avlöningar, som kommissionen ifrågasatt
för tjänstemän från och med manlig postexpeditör till och med
byråchef, i regel med 250 kronor i varje särskilt avlöningsläge. Järnvägsstyrelsen
har förklarat sig biträda den sålunda framlagda tanken
och hemställt, att vid frågans behandling hos Kungl. Maj:t åtgärder
måtte vidtagas för löneförslagets omarbetning i nu omförmälda riktning.
I det av telegrafstyrelsen avgivna utlåtandet över kommissionens
förslag hava genomgående föreslagits andra och högre avlöningar än de
av kommissionen ifrågasatta, varjämte nämnda styrelse även hemställt
om vittgående ändringar i avlöningsbestämmelserna i övrigt.
Vad de olika personalorganisationerna beträffar, gå dessas uttalanden
även så gott som undantagslöst ut på krav om höjningar av
och andra förbättringar i kommissionens förslag. Detta gäller såväl
de sammanslutningar, som representera tjänstemän med lägre kompetens,
som de, vilka omfatta högre kvalificerade grupper. Det
synes mig böra omnämnas, att det» i fråga om de förra icke saknas
uttalanden, som, i motsats mot vad verkens styrelser gjort gällande,
anse de lägre grupperna enligt kommissionens förslag missgynnade i
jämförelse med de högre. Särskilt hava emellertid vissa fackorganisationer
av tjänstemän på det tekniska området — såväl lägre som högre
— funnit sig böra påyrka mera genomgripande ändringar till dessa
tjänstemäns förmån, i det att de, oavsett den allmänna höjningen, även
hemställa om uppflyttande å avlöningsskalan av de specialgrupper, en
var av dem representerar. Vissa yrkanden av sist angivet slag framföras
även av en del bland verkens styrelser.
Vid nu antydda förhållanden och efter ingående granskning av
kommissionens förslag har jag haft under övervägande, om ej för de
däri behandlade tjänstegrupperna kunnat föreslås något högre genom
-
Tjänstekategoriernas
placering.
12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
snittligt avlöningstillägg än som av kommissionen upptagits. Emellertid
föreligga stora svårigheter för en allmän genomsnittlig höjning av avlöningsbeloppen
till följd av den skiljaktiga konstruktionen av löneskalorna
vid de olika verken. Kommissionen har sökt att på de bestående avlöningsförhållandenas
grund åstadkomma största möjliga överensstämmelse
i den allmänna avlöningsnivån för de olika grenar av statsförvaltningen,
varmed den haft att syssla, och dess förslag vill betraktas såsom ett
organiskt helt, vilket icke utan att riskera karaktären av enhetlighet
kan underkastas några genomgripande förändringar. Utarbetandet av
sådana skulle för övrigt hava krävt så lång tid, att ärendet ej hunnit
föreläggas innevarande års riksdag.
I följd härav har jag i valet mellan att helt uppskjuta hela löneregleringsfrågan
eller att framlägga ett förslag, i allt väsentligt anslutande
sig till kommissionens, uppenbart måst föredraga den senare
åtgärden, som i allt fall medför beaktansvärda förbättringar för de stora
personalgrupper, om vilka här är fråga, förbättringar, vilka äro så
mycket mera påkallade, som dyrtiden alltjämt fortfar och tilltager i
tryck. Den provisoriska lönereglering, som sålunda nu framlägges,
förutsätter dock tydligen, att krigstidstil lägg och krigstidshjälp allt fortfarande
utgår efter de allmänna normer och grunder, som varda av
statsmakterna fastställda.
För närvarande har också i det hela måst lämnas å sido de yrkanden
om uppflyttningar å löneskalan av vissa tjänstekategorier i förhållande
till andra sådana, vilka framställts i anledning av kommissionens
förslag. Rörande den inbördes placeringen i allmänhet av olika
befattningar vid varje särskilt verk bär kommissionen framhållit, att
den låtit sig angeläget .vara att bibehålla oförändrad den placering i
gemensamma avlöningsgrupper av särskilda tjänstekategorier, som ägt
rum i de nuvarande avlöuingsreglementena. Kommissionen har förklarat,
att, även om densamma under gången av sitt arbete i ett icke
ringa antal fall trott sig finna, att det bestående förhållandet härvidlag
stundom mindre väl överensstämde med den nuvarande utvecklingen
och vissa tjänsters under senare tid förändrade karaktär, kommissionen
dock icke på detta stadium av sitt arbete ansett sig kunna upptaga
dessa frågor till granskning och avgörande, då desamma närmast finge
betraktas såsom delar av det mera omfattande spörsmålet angående
en slutgiltig jämförelse ur avlöningssynpunkt av samtliga befattningar
inom de olika verken. Därest i några undantagsfall ett sönderdelande
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
av en avlöningsgrupp eller en sammanslagning av liera avlöningsgrupper
skett, har kommissionen motiverat detta med omständigheter,
som ansetts vara av sådan vikt, att den angivna regeln därvid fått vika.
Det torde få anses ställt utom tvivel, att bland de många tjänstegrupperna
vid här ifrågavarande verk finnas sådana, vilka numera icke
kunna sägas innehava den avlöningsställning i förhållande till andra
befattningar, som betingas av en vad förstnämnda grupper beträffar
särskilt starkt framträdande ökning av tjänstens olika krav. Detta
torde vara fallet med flere specialgrupper bland tjänstemännen med
lägre kompetens, såsom exempelvis vid statens järnvägar det lägre befälet
vid banavdelningen, lokomotivpersonalen och en del stationsföreståndare.
I detta sammanhang framträder även starkt den svårlösta
frågan om den ställning i avlöningssystemet, som bör intagas av tjänstemän
med högskolekompetens antingen på det tekniska eller på det
juridiskt-administrativa området. Då 1915 års kommission ansett hithörande
spörsmål falla utanför sin närmast föreliggande uppgift, sådan
kommissionen fattat den, hava, där ej alldeles särskilda anledningar av
organisatorisk natur föreligga, några speciella omflyttningar av tjänster
inom de olika verken således icke kunnat ifrågasättas. Det synes nämligen
i ärendets nuvarande läge och på den nu föreliggande utredningen
särdeles svårt att bedöma de fulla konsekvenserna av dylika
åtgärder och att med säkerhet avgöra, huru dylika omflyttningar kunna
verka i olika avseenden. Jag anser mig emellertid även med hänsyn
till frågorna av denna art böra å nyo framhålla vikten av, att frågan
om tjänstekategoriernas lämpliga placering å löneskalan snarast möjligt
underkastas förnyad utredning.
Frågan, huruvida åt de nu ifrågasatta tillfälliga löneförbättringarna
bör givas formen av ändrade ordinarie avlöningar eller allenast
särskilda tillägg till nu gällande sådana, anser jag i ärendets nu befintliga
skick böra lösas på sätt av 1915 års kommission föreslagits.
För statens järnvägars vidkommande har jag därför för avsikt att
föreslå nya ordinarie arvoden med därtill anslutna särskilda avlöningsformer.
Det av 1915 års kommission nu framlagda förslaget skulle, om Avioningeman
frånser de egentliga avlöningsförhöjningarna, allenast medföra reglementena
mindre betydande ändringar i nu gällande avlöningsreglementen eller
avlöningsbestämmelser. Rörande den allmänna omfattningen av kom
-
14
Dyrorter och
kallorler.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
missionens förslag i sådant hänseende får jag hänvisa till vad kommissionen
anfört å sidd. 29—30 i betänkandet. Den ekonomiska sidan av
förslaget framgår av kommissionens betänkande sidd. 249—252.
I den synnerligen viktiga specialfrågan rörande den förhöjda
ersättning, som bör tillkomma tjänstemän, vilka äro stationerade på
dyrorter, har kommissionen gjort vissa allmänna uttalanden. Bestämmelserna
på ifrågavarande område äro, framhåller kommissionen
sålunda, för närvarande synnerligen skiftande vid de olika verken,
och önskligt hade enligt kommissionens mening varit, att redan nu
kunna åstadkomma full enhetlighet härvidlag. Det nära sambandet
mellan systemet för de fasta avlöningarna och konstruktionen av de
särskilda dyrortsförhöjningarna gör emellertid, anför kommissionen, att
en genomgående likformighet beträffande de sistnämnda icke kan uppnås,
utan att man samtidigt löser frågan om enhetlighet i avseende å
de fasta avlöningarna. Dä detta huvudspörsmål icke nu upptagits till
behandling, måste åtskilliga olikheter komma att kvarstå även i fråga
om dyrortstilläggen. Kommissionen har emellertid härvidlag föreslagit
en del förändringar, syftande till större enhetlighet, vilka synts kommissionen
väl påKallade av förhållandena. I sådant hänseende omnämner
kommissionen, att för närvarande vid postverket, telegrafverket
och statens vattenfallsverk utgå särskilda dyrortstillägg endast
till vissa lägre avlönade befattningshavare, under det att tjänstemän
med avlöningar över en viss gräns icke komma i åtnjutande av
sådana tillägg. Detta har i fråga om gränsfallen stundom medfört
den oegentligheten, att en på dyrort stationerad högre befattningshavare,
som saknat rätt till dyrortstillägg, i fråga om sammanlagd
avlöning icke kommit nämnvärt högre än en på samma ort placerad
lägre tjänsteman, vilken uppburit sådant tillägg. Även om i
vissa fall, särskilt vid bestämmande av grundavlöningarna till de högre
tjänstemännen, någon hänsyn måhända tagits till att de tjänstemän,
som uppbära dessa avlöningar, i allmänhet äro stationerade å dyrorter,
har detta dock långt ifrån varit förhållandet i sådan grad, att dyrortstillägg
kunna anses överflödiga vid dessa avlöningar. Allt allmännare
gör sig den principen gällande, att de ökade levnadskostnaderna
på en dyrort böra betinga särskild gottgörelse, utan att denna må
upphöra vid viss avlöningsgräns. Kommissionen har därför, vad de
nämnda verken angår, föreslagit utsträckning av rätten till dyrortstillägg
till att med vissa särskilt betingade undantag omfatta samtliga
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 15
de befattningshavare, vilkas avlöningar varit föremål för kommissionens
behandling.
De för närvarande vid post- och telegrafverken bestämda maximibeloppen
för ortstillägg har kommissionen icke för någotclera verket
ansett sig böra överskrida vid nu ifrågasatta reglering.
I fråga om statens järnvägar har frågan om dyrortsersättning
icke kunnat ordnas på liknande sätt. Detta skulle nämligen förorsaka
allt för stora rubbningar i det nuvarande avlöningssystemet vid detta
verk. Vid statens järnvägar består nämligen för närvarande den huvudsakliga
gottgörelsen för stationering på eu dyrort i en förhöjd ersättning
för bostad och bränsle, därest sådan ersättning utgår till tjänstemannen.
I fråga om beloppen av dyrortsersättningarna, särskilt å de orter,
där levnadskostnaderna äro allra högst, eller i allmänhet de största
städerna, har kommissionen funnit de nuvarande avlöningssystemen i
åtskilliga fall erbjuda svårigheter för uppnående av tillräckliga och
rättvist avvägda dyrortstillägg. Kommissionen har därför i sitt nu
föreliggande förslag ofta begränsat dessa ersättningar till belopp, som
icke helt kunna anses täcka den med stationering å dylika orter förbundna
utgiftsstegringen.
Även angående en annan förekommande form av ortstillägg,
nämligen kallortstillägg, anser jag mig i detta sammanhang böra yttra
några ord. Denna avlöningsform kan hittills sägas hava vunnit tillämpning
endast vid statens järnvägar, om ock i vissa fall vid statens
vattenfallsverk utgår en ersättning, som i verkligheten delvis är ägnad
att motsvara kallortstillägget vid förstnämnda verk. 1915 års kommission
föreslår rörande kallortstillägget allenast en förhöjning av det
till statsbanepersonalen å riksgränsbanan norr om Gällivare utgående tilllägget.
Då jag har för avsikt att föreslå förbättringar även å vissa
andra linjer av det vid statens järnvägar utgående tillägget, bör detta
medföra, att nyssnämnda ersättning vid statens vattenfallsverk jämväl
beräknas till något högre belopp än för närvarande.
Givetvis är frågan om kallortstillägg i dess helhet härigenom
ingalunda löst. Då den nordligt stationerade post- och telegrafpersonalen
icke åtnjuter sådan ersättning, har jag övervägt möjlighet _n av
att i detta sammanhang införa ifrågavarande avlöningsform även vid
de verk, där den nu ej förekommer, något som för telegrafver '' ets del
även påyrkats av telegrafstyrelsen. Då emellertid en dylik i avlöningssystemet
ganska ingripande åtgärd kräver utredningar av i gående
natur för att rätt kunna avpassa och begränsa kallortstillägget med
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
hänsyn till stationeringsorter och tjänstgöring m. m., har jag icke
ansett möjligt att nu medhinna utarbetandet av förslag härom. Denna
fråga bör emellertid ägnas noggrann uppmärksamhet för att kunna nå
en tillfredsställande lösning vid de provisoriska bestämmelsernas avlösande
av mera bestående sådana.
Rekryterings- Stärka skål föreligga otvivelaktigt att överväga, huruvida en sär
»vårighetema.
sk;ilt gynnad ställning i avlöningshänseende bör tillerkännas sådana
Romans- befattningshavare eller grupper av befattningshavare, beträffande vilka
rekryteringssvårigheterna vid statens verk äro särskilt framträdande
till följd av den enskilda företagsamhetens strävan att med erbjudande
av högre avlöningar draga till sig särskilt förtjänta och specialutbildade
personer på de områden, som motsvara statens affärsdrivande verksamhet.
Nödvändigheten av att på något sätt trygga statens tillgång till verkligt
kvalificerad personal synnerligast på de ansvarsfulla poster, vilkas innehavare
hava att följa och leda utvecklingen på teknikens olika områden,
gör sig allt mera gällande, enär avgången ur statens tjänst på senare tid
tagit oroväckande omfattning. Av 1915 års kommission har också erinrats
om den utav vissa personalsammanslutningar ivrigt förfäktade tanken
på särskilt de högskoleutbildade tjänstemännens utbrytande ur den
allmänna löneskalan och ställande på ett högre avlöningsplan. Kommissionen,
som funnit dylika synpunkter i många avseenden beaktansvärda
och till fullo säger sig inse de rådande svårigheterna såväl i
rekryteringshänseende som i andra avseenden, har dock icke ansett sig
äga någon möjlighet att i samband med de provisoriska regleringar,
som nu tillärnas, föreslå några särskilda åtgärder beträffande ifrågavarande
tjänstemän. Emellertid har kommissionen ansett sig böra påpeka,
att redan de nuvarande avlöningsbestämmelserna inom vissa av
här ifrågavarande verk erbjuda möjligheter att, för förvärvande av
särskilt kvalificerad personal, tilldela vederbörande vid anställningen i
ordinarie tjänst en högre avlöning än den lägsta för befattningen förekommande.
Därest under nuvarande förhållanden denna möjlighet begagnades
i vidare omfattning än vad hittills skett, anser kommissionen
att de rådande svårigheterna skulle i någon mån kunna avhjälpas.
n*partements- Ehuru undantagsbestämmelser av den beskaffenhet, varom här är
chefen. fråga, alltid måste handhavas med största försiktighet, särskilt för undvikande
av uppenbara orättvisor i förhållandet mellan äldre och yngre
tjänstemän inom samma tjänstegrupp, torde dock systemet med tilldelandet
av en högre avlöning inom den fasta avlöningsskalans ram i
17
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 381.
vissa begränsade fall kunna vara ett gott medel för staten att tillförsäkra
sig en särskilt önskad arbetskraft. Jag anser därför, att de
åberopade bestämmelserna om befogenhet att för förvärvande till statens
tjänst av särskilt kvalificerad personal tilldela förhöjd begynnelseavlöning
böra något utvidgas i de fall, då denna möjlighet för närvarande,
såsom vid statens vattenfallsverk, är inskränkt till allenast ett fåtal
befattningar. Emellertid avse de nuvarande bestämmelserna allenast
att bereda en förmån vid första anställningen i statens tjänst. Då det
är av kanske ännu större vikt att kunna i statstjänsten bibehålla
skickliga och beprövade tjänstemän, som erhålla förmånliga anbud från
enskilt håll, finner jag mig därjämte böra, i anslutning till ett av
vattenfallsstyrelsen framställt förslag, hemställa om beredande av möjlighet
för Kungl. Maj:t att, då synnerligen vägande skäl därtill föreligga,
för bibehållande i tjänst av viss särskilt kvalificerad person tilldela
denne en för befattningen förekommande högre avlöning än den
han enligt vanlig tjänstårsberäkning skulle äga att uppbära. Jag föreslår
i sådant syfte tillägg till hithörande bestämmelser vid statens järnvägar,
telegrafverket och statens vattenfallsverk.
Innan jag övergår till frågan om sättet för den tillfälliga löneregleringens
genomförande och tidpunkten härför, anser jag mig böra
nämna, att 1915 års kommission icke föreslagit och att jag ej heller
anser mig nu kunna tillstyrka någon förhöjning i de avlöningar, som
utgå till generaldirektörerna och cheferna för de olika verken, till
överdirektörer och souschefer samt till överingenjörer vid statens järnvägar
ävensom till verkst.adschefen vid telegrafverket, utan måste
frågan om de lämpliga avlöningsbeloppen för bemälda tjänstemän,
vilken fråga måste ses i samband med en del förhållanden, på vilka
jag här icke anser mig böra ingå, anstå till en mera definitiv lönereglering.
Härvid lärer också böra komma i beaktande förbättrade
pensionsförmåner särskilt för de chefer, som tillsättas allenast på viss tid.
Med avseende å övergången till de nya avlöningsstaterna har av
1915 års kommission föreslagits, att det måtte få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter på sätt vid föregående löneregleringar
vid statens järnvägar ägt rum. Därvid anser kommissionen
böra iakttagas såsom huvudregel, att de nya avlöningsbestämmelserna
skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande
för samtliga ordinarie befattningshavare så som om bestämmelserna
varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid.
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 341 höft. (Nr 381.)
Chefernas m.
fl. avlöning.
Övergång sf hrhåUandena.
Kommis
sionen.
3
18
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Beträffande vissa tjänstekategorier har kommissionen dock ansett
nämnda huvudregel icke böra utan vidare tillämpas. Detta är fallet i
fråga om sådana befattningar vid telegrafverket, för vilka kommissionen
föreslagit sådan omläggning av avlöningsskalan, att tiden för slutavlöningens
uppnående förkortats. I dylika fall skulle nämligen enligt
kommissionens framställning vid en tillämpning av huvudregeln inträffa,
att de tidigare åldersklasserna inom en viss tjänstekategori bleve ojämförligt
mera gynnade än de befattningshavare, som redan uppnått högre
avlöningar inom samma tjänst.
Särskilda bestämmelser angående de avlöningsbelopp eller åldersklasser,
som skola anses motsvara varandra på den gamla och på den
nya staten, anser kommissionen därför bliva behövliga för reglerande
av den ställning i avlöningshänseende, som vid övergången rätteligen
bör tillkomma tjänstemän inom dylika tjänstekategorier.
I fråga om vissa befattningar vid statens vattenfallsverk, för vilka
en avkortning av avlöningsskalan ägt rum i huvudsakligt syfte att bereda
tjänstemän inom de tidigare åldersklasserna någon avlöningsförbättring,
borde däremot enligt kommissionens förmenande huvudregeln
utan vidare kunna gälla.
Tillika borde enligt kommissionens åsikt föreskrivas, att ingen må lida
minskning i sina avlöningsförmåner genom övergång till den nya staten.
I fråga om dessa av 1915 års kommission angivna allmänna linjer
för erforderliga övergångsbestämmelser äro de ifrågasatta undantagsbestämmelserna
för vissa befattningar vid telegrafverket särskilt
anmärkningsvärda. Telegrafstyrelsen har i sitt yttrande gjort erinringar
emot desamma under framhållande, att de innebure ett obefogat
missgynnande av telegrafverkets tjänstemän. Visserligen tala vissa skäl
för att man icke anordnar den nya avlöningsstaten på sådant sätt,
att en del yngre tjänstemän erhåller avsevärt större förbättringar än
äldre befattningshavare i samma tjänsteklass — något som vid ett
eftergivande av undantagsbestämmelsen särskilt bleve fallet inom assistent-
och telegrafistgrupperna. Men jag anser dock, att när avlöningsförhöjningarna
över huvud taget icke bliva större än vad som är fallet
vid den nu tilltänkta regleringen, man av billighetsskäl bör frånse
från de nyss antydda oegentligheterna och låta den av kommissionen
förutsatta huvudregeln innefatta även hithörande fall vid telegrafverket.
Det synes mig nämligen angeläget, att man icke utan absolut tvingande
skäl vidtager åtgärder, som i vissa fall under ett flertal år beskära
den fulla verkan av löneregleringen.
19
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
I övrigt har jag icke något att erinra i fråga om kommissionens
förslag till övergångsbestämmelser, men vill tillägga, att det även
torde böra föreskrivas, att därest en befattningshavare vid tillträdet
av ordinarie tjänst fått sig såsom begynnelseavlöning tilldelad en avlöning,
högre än den lägsta för befattningen enligt då gällande bestämmelser
förekommande, hans ställning på den nya avlöningsstaten
bör bestämmas efter liknande grunder, så att han även ifråga om denna
anses hava börjat med en på motsvarande sätt förhöjd avlöning.
Det av 1915 års kommission avgivna betänkandet utgår från,
att löneförbättringen skulle tillämpas från och med år 1919. Allmänt
har emellertid såväl av vederbörande -verks styrelser som av personalsammanslutningarna
framförts önskningar om, att den avsedda regleringen,
med hänsyn till det trängande behovet därav, måtte få räknas
till godo antingen redan från och med innevarande års början eller
åtminstone från och med den 1 juli 1918.
För min del anser jag visserligen önskvärt, att den nya löneregleringen
träder i kraft snarast möjligt och skulle jag därför helst velat
föreslå, att de nya lönestaterna måtte komma i tillämpning redan den
1 juli 1918. Det kan emellertid häremot framhållas, att den mångfald
av övriga löneregleringar, som under året förelagts riksdagen och för
vilka medel ej särskilt avsatts eller som från föregående år uppskjuta,
äro avsedda att tillämpas först från och med nästa år. Vid sådant förhållande
har jag måst avstå från fullföljandet av tanken, att den provisoriska
löneregleringen för de verk, varom här är fråga, skulle träda
i kraft redan under innevarande år, samt nödgas i följd härav hemställa,
att förevarande löneregleringar må träda i kraft först den 1
januari 1919.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för det av 1915 års
kommission framlagda förslaget till lönereglering vid statens järnvägar.
Till en början får jag därvid erinra om de huvudformer av avlöning,
som förekomma vid detta verk. Om man bortser från generaldirektören,
överdirektörer och överingenjörer, utgår till samtliga tjänstemän
såväl inom järnvägsstyrelsen som vid linjedistrikten och huvudverkstäderna
arvode, fördelat i lön och tjänstgöringspenningar. Arvodena äro
allenast med ett undantag för de olika grupperna av tjänstemän bestämda
till ett lägsta och ett högsta belopp, och erhålles i allmänhet
arvodesförhöjning vart tredje år, intill dess slutarvodet uppnåtts.
Tiden för
ikraftträdandet.
Departements
chefen.
Statens järnvägar.
20
Gällande b<
stämmelser
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Vid sidan av arvodet erhåller tjänstemannen antingen av staten fri
bostad och fritt bränsle eller ock ersättning för bostad och bränsle, bestämd
i förhållande till arvodet på sätt i det följande närmare skall utvecklas.
Slutligen utgår i inskränkt omfattning till vissa lägre avlöna le
befattningshavare dyrortstillägg, varjämte kallortstillägg tillkomma
tjänstemän å de nordligare bandelarna.
1915 års kommission har före behandlingen av frågan om nya
arvoden först yttrat sig om nyssnämnda, mera sekundära avlöningsförmåner,
och följer jag härutinnan kommissionens framställning.
Fri bostad med bränsle eller ersättning för bostad och bränsle.
Till tjänsteman i järnvägsstyrelsen utgår antingen, där sådant
i avlöningsreglementet för vissa tjänstekategorier finnes särskilt medgivet,
bostad in natura, eller, om sådan förmån icke åtnjutes,
ersättning för bostad och bränsle. I de fall, då sistnämnda ersättning
icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår densamma
med 40 procent av arvodet med i staten bestämd begränsning.
Beträffande tjänstemän vid distrikten kan förmånen av fri bostad
i järnvägens egna eller förhyrda lägenheter, där styrelsen finner sådant
vara för järnvägstrafiken behövligt, enligt § 9 i avlöningsreglementet
tillkomma åtskilliga befattningsgrupper, särskilt flertalet tjänstemän
av lägre grad. Härutöver finnes föreskrivet, att, där lokala förhållanden
göra sådant nödigt eller lämpligt, fri bostad i järnvägens
egna eller förhyrda hus må komma jämväl tjänstemän vid distrikten
inom andra grupper eller kategorier till del.
Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat.
som av järnvägsstyrelsen fastställes.
Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära
ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40
procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad,
i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare bestämda grunder. Den härav
föranledda indelningen av stationerna i fem olika grupper med hänsyn
till hyres- och bränsleprisen är av Kungl. Maj:t fastställd senast den
31 december 1917. För ifrågavarande ersättning äro emellertid även
fastställda vissa maximibelopp, vilka i åtskilliga arvodeslägen, särskilt
på orter med dyrare levnadskostnader, åstadkomma beskärningar av
den procentuellt beräknade inkvarteringsersättningen. Maximibeloppen
fördela sig i två serier, gällande den högre å stationer, där ersättningen
för bostad och bränsle utgår med 40 procent av arvodet, och den
lägre å samtliga övriga stationer. Inom vardera serien förekomma
21
Kungl. Maj:/s nåd. proposition Nr 381.
därjämte särskilda maximibelopp för olika tjänstekategorier, avpassade
i huvudsak efter storleken av den bostad, varav motsvarande befattningshavare
kunna komma i åtnjutande vid tilldelandet av bostad in
natura. De närmare bestämmelserna angående det högsta rumsantal
— varierande mellan 7 rum och kök samt 2 rum och kök — som
för olika tjänstekategorier kan ifrågakomma, då staten tillhandahåller
fri bostad, äro utfärdade av Kungl. Maj:t den 31 december 1907, den
31 december 1915 och den 30 november 1917.
Ersättningen för bostad och bränsle, liksom i förekommande fall
bostad in natura, anses i sin helhet tillhöra lönen, och räknas sålunda
ingen del därav till tjänstgöringspenningarna.
Beträffande förmånen av fri bostad med bränsle har järnvägsstyrelsen
i en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 26 oktober
1917 anfört följande.
»Bland de tjänstemän, vilka jämlikt § 9 punkt ko) av gällande nådiga avlöningsreglemente
kunna tilldelas fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda lägenheter,
finnas icke upptagna bokhållare och kontorsskrivare vid distrikten. För dem
av dessa befattningshavare, vilka förrätta vanlig expeditionstjänst, torde ej heller
denna förmån kunna anses vara från järnvägstrafikens synpunkt behövlig. Emellertid
har det efter hand blivit alltmera vanligt, att vissa bokhållare och kontorsskrivare
å trafikinspektörernas expeditioner ävensom därstädes tjänstgörande stationsskrivare,
vilka ej heller i regel kunna erhålla bostad in natura, innehava
ständigt förordnande såsom tågledare, för vilket uppdrag de enligt den av Eders
Kungl. Maj:t fastställda avlöningsstaten äro tillerkända ett arvode av 300 kronor.
I fråga om dessa tjänstemän, vilkas tjänstgöring kan påkallas dygnet om,
måste det anses synnerligen viktigt från tjänstesynpunkt, att de äro bosatta i närheten
av tjänstgöringsplatsen, vilket förhållande ju i främsta rummet utgör förutsättningen
för att en tjänsteman skall kunna tilldelas bostad in natura.''»
Järnvägsstyrelsen har på grund härav framlagt förslag till ändrad
lydelse av § 9 punkt l:o) lista stycket i avlöningsreglementet, i syfte
att erhålla möjlighet att tilldela nu ifrågavarande befattningshavare
bostad in natura.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 angående inrättandet
av nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar, vilken skrivelse
legat till grund för Kungl. Majits proposition nr 150 till innevarande
års riksdag, har järnvägsstyrelsen tillika hemställt, att distriktsselcretérarna
måtte upptagas bland de tjänstemän, vilka kunna tilldelas
bostad in natura, varjämte styrelsen förutsatt, att enahanda förmån
må kunna tillkomma den av styre!sen i samma skrivelse föreslagna
nya befattningen sign al ingenjör.
Fri bostad
med bränsle,
Järnvägs
styrelsen.
22
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Vidare har järnvägsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse av den 26
oktober 1917 påpekat, hurusom enligt punkt l:o) av § 9 uti avlöningsreglementet
fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus kan tillkomma
jämväl ej särskilt nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom
de tjänstemän, i fråga om vilka undantag stadgats beträffande förmånen
att erhålla inkvartering in natura. Järnvägsstyrelsen yttrar i anslutning
härtill följande:
»På grund av nu anförda stadgande möter hinder för järnvägsförvaltningen
att även i sådana fall, där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt,
tilldela en tjänsteman, som icke enligt punkt l:o) uttryckligen tillerkänts förmånen
av inkvartering in natura, fri bostad i förhyrd lågenhet. Då, enligt vad som torde
framgå av det ovan sagda, utvecklingen av tjänsteförhållanaena vid statens järnvägar
efter hand för med sig behovet för järnvägsstyrelsen att kunna bereda bostad
in natura i förhyrd lägenhet även åt sådana tjänstemän, som enligt avlöningsreglementet
icke äro berättigade till nämnda förmån, synes det styrelsen lämpligt,
att möjlighet till en dylik avvikelse från den allmänna regeln skulle kunna beredas
utan att påkalla ändring av avlöningsreglementet. För den händelse järnvägsstyrelsen
icke anses böra lämnas full frihet i avseende å bestämmande av vilka
tjänstemän, som skola åtnjuta fri bostad — vilket vore det enligt järnvägsstyrelsens
mening lämpligaste — borde enligt styrelsens mening i allt fall en sådan ändring
av nuvarande bestämmelser kunna ske, att järnvägsstyrelsen tillerkändes rätt att
efter Eders Kungl. Maj:ts godkännande tilldela jämväl en i § 9 punkt l:o) icke
nämnd tjänsteman bostad in natura i förhyrd lägenhet.»
Järnvägsstyrelsen har därför hemställt, att § 9 punkt l:o), andra
stycket i avlöningsreglementet måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må
fri bostad antingen i järnvägens egna eller förhyrda hus eller ock
efter Kungl. Maj:ts godkännande i av järnvägsförvaltningen förhyrd
lägenhet tillkomma jämväl här ovan ej nämnda tjänstemän vid distrikten
ävensom de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits,
undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering
in natura.»
1915 års
kommission.
De nu omnämnda framställningarna från järnvägsstyrelsen hava
behandlats av 1915 års kommission, som därvid funnit sig böra tillstyrka
desamma, det sist omförmälda förslaget dock under framhållande
av att kommissionen förutsätter, att den utvidgade möjlighet att tillhandahålla
tjänstemännen bostäder in natura, som därigenom skulle
beredas järnvägsförvaltningen, icke må komma att tillämpas i andra
fall än då sådant oundgängligen kräves för tillgodoseende av tjänstens
behov.
I övrigt har 1915 års kommission utgått därifrån, att de enligt
Rumjl. Majds nåd. proposition Nr 381. 23
avlöningsreglementet gällande huvudreglerna för att eu tjänsteman må
kunna tilldelas bostad in natura, tillsvidare skola äga bestånd. Beträffande
det rumsantal, vederbörande statsbanetjänsteman må kunna
påräkna vid erhållandet av bostad in natura, har kommissionen icke
heller förutsatt någon förändring i de senast av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelserna.
I sitt utlåtande den 7 april 1918 över kommissionens förslag har
järnvägsstyrelsen emellertid även ifrågasatt en avsevärd utsträckning
av styrelsens befogenhet att tilldela tjänstemännen i styrelsen bostad
in natura. Då denna fråga sammanhänger med vissa av järnvägsstyrelsen
föreslagna uppflyttningar i arvodeshänseende, behandlas densamma
lämpligast vid redogörelsen för arvodesförhöjningarna för vederbörande
tjänstegrupper.
Det vid statens järnvägar i stor utsträckning förekommande upplåtandet
åt tjänstemännen av fria bostäder med tillhörande bränsle
måste ur tjänstemännens synpunkt betraktas såsom en avsevärd förmån,
synnerligast under tider med höga hyres- och bränslepris eller å
orter, där svårigheterna för den enskilde att anskaffa lämplig bostad
vare sig på grund av dyrortsförhållanden eller av annan anledning äro
särskilt framträdande. En viss benägenhet att utvidga möjligheterna
till användande av denna naturaform för avlöning har därför gjort sig
gällande under senare tid. För närvarande äro bestämmelserna i avlöningsreglementet
rörande de tjänstegrupper vid linjeförvaltningarna,
som i första hand kunna komma i åtnjutande av bostad in natura, i
hög grad detaljerade, och de förslag, som nu av järnvägsstyrelsen och
1915 års kommission framställts i detta avseende, innefatta ytterligare
detaljbestämmelser i syfte att bereda tillgång till ifrågavarande förmån
åt ännu ett antal tjänstemän inom särskilda tjänstegrenar.
Det synes mig böra bliva föremål för ett senare övervägande,
huruvida icke de nu vid statens järnvägar i förevarande ämne gällande
specialbestämmelserna kunna ersättas med allmännare sådana, inrymmande
rätt för järnvägsmyndigheterna att med hänsyn till tjänstens
skiftande krav på ett friare sätt än hittills förfoga över den bostadstillgång,
som kan stå järnvägsförvaltningen till buds. Härigenom skulle
frågor av denna art kunna ordnas utan att särskilda medgivanden
beträffande rätten att tilldela bostäder åt vissa tjänstegrupper behövde
sökas hos Kungl. Maj:t och riksdagen, något som ur förvaltningssynpunkt
givetvis skulle innebära en önskvärd förenkling. Tillräckliga
garantier mot naturaförmånens utnyttjande av verket på ett sätt, som
Departements
chefen.
Ersättning
för bostad
och bränsl<
1915 års
kommission
24 Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 381.
icke kunde sägas motsvara det egentliga tjänsteintresset, kunna säkerligen
ändock erhållas.
Att redan nu i samband med de löneregleringsåtgärder, som
för tillfället ifrågasättas, söka genomföra en dylik anordning, synes
dock mindre lämpligt, enär densamma ganska intimt skulle beröra
själva de principer för avlöningens utgående, vilka antagits av 1915
års kommission. För de ifrågasatta utvidgningarna av möjligheten
att efter Kungl. Maj:ts bestämmande tilldela vissa tjänstemän bostad
in natura synas mig å andra sidan fullgoda skäl vara anförda. Jag
har därför ansett mig, med framhållande av nyss angivna synpunkter,
böra tillstyrka de förslag till ytterligare bestämmelser i sådant
avseende, vilka innehållas i det här framlagda avlöningsreglementet.
Beträffande den kontanta ersättningen för bostad och bränsle,
har 1915 års kommission ansett, att de nuvarande procentsatserna 20,
25, 30, 35 och 40 procent av arvodet böra bibehållas, givetvis med
anpassning till den av kommissionen föreslagna nya arvodesskalan. Då
vidare de i avlöningsreglementet stadgade maximibeloppen för inkvarteringsersättningen
särskilt å dyrorterna redan nu i många fall kraftigt
inkräkta på den stadgade ersättningsprocenten, har kommissionen jämväl
ansett sig böra föreslå eu väsentlig förhöjning av ifrågavarande maximibelopp.
Såsom högsta ersättning i något fall har kommissionen tänkt
sig å 40-procentsorter 2,400 kronor och å andra orter 2,000 kronor, vilka
belopp ansetts avpassade efter en bostadsstorlek av 6 rum och kök. De
befattningshavare — distriktsehefer — vilka kunna erhålla 7 rum och
kök såsom bostad in natura, böra sålunda enligt kommissionens uppfattning
jämväl åtnöjas med nu nämnda maximibelopp, för den händelse
kontant inkvarteringsersättning i något fall utgår till dem. Den sammanlagda
avlöningen för dessa tjänstemän har nämligen synts kommissionen
vid ifrågavarande provisoriska reglering icke kunna sättas högre än
vad förhållandet skulle bliva med det av kommissionen för dem föreslagna
arvodet tillika med en bostadsersättning efter senast angivna
grunder.
De av kommissionen för distriktspersonalen föreslagna nya maximibeloppen
av ersättningen för bostad och bränsle ställa sig, i jämförelse
med de hittillsvarande, på följande sätt, därvid dock är att märka
att redan nu i åtskilliga fall utgår en förhöjning på intill 100 kronor
i form av tillfälligt tillägg till inkvarteringsersättningen:
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
25
a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök
» » » » » 6 » » »
» » » » »5 » »
» » » » » 4 » » »
» » » » » 3 » » »
» » » » » 2 » » »
b) å övriga stationer:
för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök
y> » » » » 6 » » »
» » » » » 5 » » »
» » » » » 3 » » »
» » » » » 2 » » »
enligt kom-
enligt nu
missionens
gällande av-
förslag
löningsreg-
(med vissa
lemente.
undantag).
2,000
2,400
1,800
2,400
1,500
2,000
1,100
1,600
850
1,200
650
900
1,700
2,000
1,500
2,000
1,200
1,700
900
1,400
700
1,000
550
750
För kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid
verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk underreparatör,
signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt tjänsteman
av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare utgör dock
enligt nu gällande avlöningsreglemente högsta inkvarteringsersättningen
å 40-procentsort 400 kronor och å övriga orter 350 kronor. Någon
motsvarighet till berörda undantagsstadgande skulle enligt kommissionens
förslag icke bliva erforderlig beträffande manliga befattningshavare,
utan skulle även för de lägst avlönade bland dessa maximibeloppen
bliva i tablån angivna respektive 900 och 750 kronor. För de kvinnliga
tjänstemännens vidkommande har kommissionen emellertid ansett
vissa särskilda begränsningar påkallade på grund därav, att den sammanlagda
avlöningen för. dessa befattningshavare enligt kommissionens förmenande
måste bestämmas även med någon hänsyn till den ställning,
som i allmänhet ansetts böra intagas av de kvinnliga tjänstemännen
inom statsförvaltningen.
De kvinnliga kontorsbiträdena, som hittills i fråga om inkvarteringsersättningens
storlek, liksom i fråga om arvodet, varit likställda
med de obefordrade manliga tjänstemännen, borde sålunda enligt kommissionens
uppfattning, ehuru de fortfarande skulle i arvodeshänseende
tillhöra stationskarlsgruppen, såtillvida nu komma att intaga en särställning
i förhållande till denna, att deras högsta bostadsersättning
skulle utgöra, å 40-procentsort 500 kronor och å övriga orter 450
Bihang till riksdagens protokoll in 18. I sand. 341 hift. (Nr 381.) 1
26
Departement
sch ej en.
Kling! Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
kronor. Då bostad in natura icke förekommer för kvinnliga tjänstemän,
skulle sålunda den sammanlagda avlöningsnivån enligt kommissionens
förslag bliva något lägre för de kvinnliga kontorsbiträdena än
för de obefordrade manliga tjänstemännen.
För kvinnliga kontorsskrivare och kvinnliga ritare borde, enligt
kommissionens mening, maximibeloppen för hyresersättningen bliva:
å 40-procentsort 650 kronor och å övriga orter 600 kronor.
De kvinnliga bokhållarna inom järnvägsstyrelsen har kommissionen
ansett böra i inkvarteringsersättning bekomma 750 kronor.
I övrigt hava av 1915 års kommission föreslagits vissa mindre
jämkningar i fråga om avlöningsformen ersättning för bostad och bränsle,
vilka jämkningar kommissionen ansett påkallade av den nya arvodesskalan.
För dessa särbestämmelser och de erinringar desamma föranlett
från järnvägsstyrelsens sida blir jag i tillfälle att redogöra vid omnämnandet
av förslaget till arvoden för olika tjänstegrupper.
Ett beräknande av den kontanta inkvarteringsersättningen i enlighet
med 1915 års kommissions förslag innebär, att densamma skulle
komma att utgå med ett avsevärt högre belopp än för närvarande.
Detta måste anses väl befogat på grund av de redan föi*e krigsutbrottet
högt uppdrivna hyres- och bränsleprisen, särskilt inom städer
och stadsliknande samhällen.
Genom en förhöjning av hyresersättningen åstadkommes ock en
sedan länge eftersträvad utjämning i avlöningshänseende mellan å ena
sidan de grupper av tjänstemän, vilka erhålla bostad in natura, och
å andra sidan dem, vilka tilldelas kontant inkvarteringsersättning.
Till följd av det allt mer stegrade värdet å naturaförmånen, utan en
häremot svarande höjning av den till den motsatta gruppen utgående
kontanta ersättningen, har nämligen denna senare grupp av tjänstemän
kommit att intaga en allt oförmånligare ställning i förhållande till
befattningshavare, vilka erhålla bostad in natura. I synnerhet har
detta varit fallet på de dyraste orterna. De av kommissionen föreslagna
ersättningsbeloppen skulle härutinnan i väsentlig mån upphjälpa
ställningen för dem, vilka själva nödgas förskaffa sig bostad, även om
man icke kan förutsätta, att de under nuvarande förhållanden onaturligt
uppdrivna hyreskostnaderna i de större städerna kunna till fullo täckas
genom de höjda inkvarteringsersättningarna. Beträffande de för de
kvinnliga tjänstemännen av kommissionen föreslagna lägre maximibeloppen,
så motiveras dessa av kommissionen med nödvändigheten att
hålla den sammanlagda avlöningen för nämnda befattningshavare inom
27
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
vissa gränser med hänsyn till den ställning, som i allmänhet ansetts
böra intagas av de kvinnliga tjänstemännen inom statsförvaltningen.
Till följd av 1917 års riksdags beslut att bevilja ett något lägre tillfälligt
lönetillägg till kvinnliga befattningshavare än till manliga sådana,
uppbära redan nu de kvinnliga kontorsbiträdena en lägre sammanlagd
avlöning än stationskarlsgruppen, dit de eljest i arvodeshänseende
hänföras såväl enligt hittills gällande bestämmelser som enligt
förslaget.
Utan att nu ingå å frågan om de kvinnliga tjänstemännens ställning
i nu förevarande hänseende vid en mera slutlig lönereglering,
ansluter jag mig vid den provisoriska reglering, varom nu är fråga,
till kommissionens förslag i vad det rör beräknandet i allmänhet av
inkvarteringsersättningen.
Ortstillägg.
Ortstillägg utgå vid statens järnvägar dels i form av dyrortstilllägg
och dels såsom kallortstillägg. Dyrortstillägg utgår enligt avlönings- ser
reglementet med 60 kronor om året till tjänstemän av lägre grad,
vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som är o placerade i
städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten angår,
å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Älvsjö,
Järva och Värtan.
Enligt medgivande av 1917 års riksdag utgår för vartdera av
åren 1917 och 1918 ett tillfälligt tillägg till dyrortstillägget av 40
kronor.
Kallortstillägg utgår till samtliga tjänstemän å vissa nordligt
belägna bandelar med för olika zoner och delvis även för skilda tjänstekategorier
växlande belopp av lägst 5 och högst 30 kronor i månaden.
Dyrortstillägg och kallortstillägg anses tillhöra lönen.
Beträffande dyrortstilläggets belopp har 1915 års kommission icke ko^^is^t]
föreslagit någon annan ändring i förhållande till vad som nu gäller,
än att den nu såsom tillfällig förhöjning av nämnda avlöningsform utgående
summan av 40 kronor måtte inläggas i det fasta tillägget,
vilket sålunda skulle komma att utgöra 100 kronor.
Den nuvarande arvodesgränsen för dyrortstilläggets åtnjutande,
1,500 kronor, bär kommissionen med hänsyn till den nya arvodesskalan
Departements
chefen.
28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
ansett böra höjas till 1,950 kronor, vilket arvode för de lägre avlönade
tjänstemännen i allmänhet skulle motsvara 1,500-kronors arvodet enligt
nuvarande avlöningsreglemente.
I fråga om de orter, på vilka dyrortstillägg för närvarande utgår,
har kommissionen icke föreslagit någon förändring.
Yad angår kallortstillägget har 1915 års kommission icke ansett
sig kunna upptaga denna för statens järnvägar säregna avlöningsform
till ingående behandling vid den nu ifrågasatta provisoriska löneregleringen.
De förhållanden med avseende å en tjänstemans placeringsort,
vilka kunde tänkas betinga särskild ersättning av det slag, varom här
vore fråga, borde nämligen enligt kommissionens mening vid utarbetandet
av gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal verk underkastas
eu allsidig granskning icke blott med hänsyn till statsbanepersonalens
ställning och behov. Även de omständigheter, under
vilka befattningshavare vid andra verk utövade sin tjänst i motsvarande
delar av landet, borde härvid komma i betraktande Kommissionen
hade därför enligt vad densamma uppgiver, icke haft för avsikt att i
detta sammanhang föreslå någon ändring i gällande bestämmelser angående
kallortstillägg vid statens järnvägar.
Emellertid framhåller kommissionen, hurusom för densamma uppgivits
såsom synnerligen trängande, att åtminstone personalen å riksgränsbanan,
d. v. s. bandelen från Gällivare till och med Riksgränsen,
kunde beredas någon omedelbar förhöjning av det nuvarande kallortstillägget.
Ifrågavarande tillägg utgör på nämnda handel 20 kronor i
månaden, utom beträffande personal, tillhörande banavdelningen och
maskinavdelningens ledningspersonal å linjen Abisko—Riksgränsen, för
vilka sistnämnda grupper tillägget utgår med 30 kronor i månaden.
Kommissionen har nu föreslagit sådan ändring härutinnan, att,
medan kallortstillägget å övriga linjer lämnats oberört, detsamma å
bandelen från Gällivare till och med Riksgränsen föreslagits att utgå med
40 kronor i månaden utom beträffande tjänstemän, tillhörande banavdelningen
och maskinavdelningens ledningspersonal å linjen Abisko—Riksgränsen,
för vilka tillägget skulle utgöra 50 kronor i månaden.
Bestämmelserna angående dyrortstillägg äro för närvarande synnerligen
skiftande. Det nära sambandet mellan systemet för de fasta
avlöningarna och konstruktionen av de särskilda dyrortsförhöjningarna
gör emellertid, att dessa bägge frågor måste i stort sett samtidigt
behandlas och lösas, vilket nu icke kunnat ske.
29
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 381.
Vid sådant förhållande anser jag intet vara att invända mot
kommissionens förslag rörande sistnämnda avlöningsform i vad angår
statens järnvägar, då ju förslaget härvidlag väsentligen överensstämmer
med vad som redan är gällande vid ifrågavarande verk.
Beträffande kallortstillägget har jag i det föregående framhållit,
att någon allmän reglering av detsamma nu icke är möjlig. I likhet
med 1915 års kommission finner jag det emellertid i hög grad
önskvärt, att någon förhöjning måtte beredas personalen å de mest
avlägset och ödsligt belägna linjerna. I trots av ett genomfört system
med förmånligare tjänstårsberäkning i vissa fall för där stationerade
tjänstemän och oaktat åtgärder vidtagits såväl för underlättande av
möjligheterna till förflyttning söderut som ock för att bereda personalen
hjälp i andra avseenden, göra sig nämligen svårigheterna att fylla personalbehovet
på dessa linjer alltjämt i högsta grad gällande.
Från personalens sida har därjämte särskilt påpekats behovet av
att kunna bereda tjänstemännens barn tillfälle att under någon del av
sommaren vistas på sydligare orter, varjämte det framhållits, att det
utgående kallortstillägget, synnerligast under nu rådande prisförhällanden,
icke lämnar någon möjlighet att till fullo bestrida de å de nordligaste
bandelarna särskilt stora kostnaderna för tjänstemannafamiljernas
beklädnad på ett sätt, som betingas av det hårda klimatet.
Kommissionens förslag till höjning av kallortstillägget å bandelen
från Gällivare till och med Riksgränsen samt i vissa fall ytterligare å
banlinjen Abisko—Riksgränsen, anser jag mig därför böra biträda.
Därigenom skulle kallortstillägget närmast väster om Gällivare komma
att utgå med 40 kronor i månaden.
A angränsande zon, d. v. s. linjen från Polcirkeln till och med
Gällivare jämte bilinjer, utgör tillägget för närvarande 15 kronor i
månaden. Då denna skillnad mellan två intill varandra gränsande
kallortszoner synes allt för stor och de förhållanden, som betinga höjning
å linjen väster om Gällivare, även till stor del äro till finnandes
å den zon, som innefattar nämnda ort och banan närmast öster därom,
finner jag mig desto hellre böra föreslå en höjning av kallortstillägget
jämväl å bandelen från Polcirkeln till och med Gällivare jämte bilinjerna
Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle och Gällivare—
Porjus, som denna höjning kan genomföras utan att inverka på förslaget
i övrigt. Tdlägget å dessa linjer synes mig tillsvidare böra utgå
med 25 kronor i månaden.
30
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 381.
Gällande
bestämmel
ser.
Tjänstemän
av lägre grad
vid distrikten
och huvudverkstäderna.
Kvinnligt
kontorsbifcräde,
vaktmästare,
banvakt,
vagn- och
stallkarl, förr&dsvakt,
ledningsvakt,
station skarl.
1916 års
kommission.
Arvoden.
Nuvarande lägsta och högsta arvoden för olika tjänstegrupper
återfinnas dels i avlöningsreglementets § 2, där mom. 1) behandlar arvodena
till tjänstemän i järnvägsstyrelsen och mom. 3) arvodena till
tjänstemän vid distrikten och huvudverkstäderna, och dels i § 14 av
samma reglemente, vilken paragraf behandlar arvodena till tjänstemän
å ångfärja. Det belopp, varmed en tjänstemans arvode förhöjes efter
viss tid, intill dess slutarvodet för tjänsten uppnåtts, utgör för varje
gång förhöjningen sker, 300 kronor för befattning med lägsta arvode
av 1,200 kronor eller därutöver, 120 kronor för befattning i styrelsen
med lägsta arvode under det nyssnämnda, med undantag av kvinnlig
kontorsbiträdesbefattning, samt för befattning vid distrikten med arvode
under det nyssnämnda och intill 840 kronor, samt 60 kronor för
kvinnlig kontorsbiträdesbefattning i styrelsen och för befattning vid
distrikten med lägsta arvode av 840 kronor. Till dessa regler sluter
sig en del särskilda bestämmelser i § 4 av avlöningsreglementet.
1915 års kommission har först behandlat arvodena för den s. k.
stationskarlsgruppen, omfattande de manliga befattningarna vaktmästare,
banvakt, vagn- och stallkarl, förrådsvakt, ledningsvakt och stationskarl ävensom
befattningen kvinnligt kontor sbiträde. Vid senaste lönereglering,
år 1907, bestämdes arvodena för ifrågavarande grupp till lägst 840,
högst 1,140 kronor, vilket sistnämnda arvode i regel uppnås efter 12 år.
De mellanliggande arvodena utgöra respektive 900, 960 och 1,020 kronor.
Tillhopa med den utgående ersättningen för bostad och bränsle samt
i förekommande fall dyrortstillägg, utgöra de sammanlagda fasta avlöningsförmånerna
å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,008 kronor
och i slutavlöning 1,368 kronor, å dyraste ort respektive 1,236 och
1,600 kronor. Läggas härtill ytterligare de tillfälliga tillägg (utom
krigstidsförstärkningen), som av 1917 års riksdag beviljats, erhållas
summorna: å billigaste ort lägst 1,308 och högst 1,628 kronor, å
dyraste ort lägst 1,636 och högst 2,008 kronor.
Vid utvecklandet av sitt förslag till nya avlöningar för ifrågavarande
grupp av tjänstemän vid statens järnvägar, liksom för motsvarande
grupper inom de övriga verken, har 1915 års kommission i
första rummet åberopat stegringen i levnadskostnaderna intill tiden
för krigsförhållandenas begynnande inverkan, vilken stegring enligt
31
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
kommissionens förmenande gjort, att de nuvarande avlöningarna vid
början av kriget långt ifrån motsvarade den levnadsstandard för
ifrågavarande tjänstemän, som år 1907 beräknades. Vid den sistnämnda
år skedda regleringen ansåg man sig böra taga hänsyn icke
blott till det rena existensminimum utan även till vad som i allmänhet
kunde anses utgöra levnadsbehovet för en familj i den samhällsklass,
varom här är fråga. Därest samma synpunkter skola läggas på förhållandena
vid den nu ifrågasatta regleringen, är det enligt kommissionens
förmenande till en början nödvändigt att beträffande nu omhandlade
befattningshavare låta avlöningsförhöjningarna fullt uppväga de
kostnadsstegringar, med vilka man i detta fall borde räkna. Men samtidigt
har det synts kommissionen, att man icke kunde förbise den enligt
kommissionens förmenande fullt berättigade strävan till en genomgående
höjning av de sociala villkoren i allmänhet, som gör sig gällande inom
ifrågavarande tjänstemannagrupper. En viss höjning av den år 1907
för de lägsta grupperna beräknade levnadsnivån anser kommissionen
därför även böra betraktas såsom en faktor av betydelse vid den nu
tilltänkta löneregleringen. Andra omständigheter, till vilka hänsyn
enligt kommissionens uppfattning borde tagas, äro det alltjämt ökade
kravet på arbetsintensitet och arbetets, även för de grupper det här
närmast gäller, under senare tid avsevärt stegrade kvalitet och ansvar,
allt beroende på teknikens utveckling och samfärdsmedlens intensivare
utnyttjande. De allt mera framträdande svårigheterna att på ett tillfredsställande
sätt ombesörja rekryteringen av den ordinarie tjänstemannapersonalen
såväl vid statens järnvägar som vid de närställda
verken hava ock i kommissionens tanke gjort det till en bjudande nödvändighet
att löneregleringen så tilltages, att statens verk må beredas
möjlighet att i sin tjänst förvärva och där bibehålla dugande och tillräckligt
kvalificerade personer.
Enligt vad kommissionen uppgiver, hade densamma till en början
tänkt sig, att den sammanlagda avlöningen för stationskarlsgruppen
ävensom för likställda grupper vid de andra verken lämpligen borde utgöra
å billigaste ort i begynneseavlöning omkring 1,450 kronor och i
slutavlöning omkring 1,800 kronor. Kommissionen uppgiver sig emellertid
efter samråd med de utsedda ledamöterna av riksdagen hava kommit
till det resultat, att den nya avlöningsnivån för dessa tjänstemannagrupper
kunde sättas ännu något högre, eller till omkring 1,550 kronor
i begynnelsen och 1,950 kronor i slutavlöning. Med det vid statens
järnvägar tillämpade avlöningssystemet motsvaras detta utav ett begynnelsearvode
av 1,275 kronor och ett slutarvode av 1,650 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
DeparUzmtnf
schefer.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Slutarvodet skulle liksom nu kunna uppnås efter 12 år. I stället för
de nuvarande arvodesförhöjningarna av 60 kronor, vilka kommissionen
funnit väl knappt tillmätta för att lämpligen komma till användning i
den nya avlöningsskalan, skulle träda dylika förhöjningar av 75 kronor
för varje gång, och i stället för att den sista arvodesförhöjningen nu
utgör 120 kronor, skulle densamma på den nya skalan bliva 150 kronor.
Arvodesskalan för stationskarlsgruppen skulle sålunda bliva: begynnelsearvode
1,275 kronor; efter 3 år 1,350 kronor; efter ytterligare 3 år 1,425
kronor; efter ytterligare 3 år 1,500 kronor samt efter ytterligare 3
år 1,650 kronor. Detta motsvarar i sammanlagd avlöning (d. v. s.
med inberäknande av inkvarteringsersättning och dyrortstillägg i förekommande
fall) å billigaste ort: i begynnelseavlöning 1,530 och i slutavlöning
1,980 kronor, samt å dyraste ort: i begynnelseavlöning 1,885
och i slutavlöning 2,410 kronor. Motsvarande siffror bliva enligt kommissionens
förslag för den lägst avlönade gruppen vid postverket respektive
1,550 och 1,950 samt 1,900 och 2,400 kronor; för stationsbiträden
vid telegrafverket 1,560 och 1,950 samt 1,827 och 2,392.50 kronor;
och slutligen för vakter vid statens vattenfallsverk 1,530 och 1,980
samt 1,848.75 och 2,392.50 kronor.
I fråga om de tjänstekategorier, som för närvarande räknas till
stationskarlsgruppen, har kommissionen icke förutsatt någon ändring.
Beträffande banvakt gäller för närvarande, enligt en not till avlöningsreglementet,
att dylik tjänsteman, vilken tjänstgör såsom vakt vid
rörlig bro, under seglationstiden kan erhålla ett tilläggsarvode efter
högst 120 kronor för år. Då kommissionen icke funnit ifrågavarande
slag av arbete så mycket mera kvalificerat eller ansvarsfullt än banvakternas
vanliga sysselsättning, att detsamma efter löneregleringens
genomförande borde betinga särskild ersättning, har kommissionen ansett
sig böra föreslå uteslutande ur avlöningsreglementet av bestämmelsen
om tilläggsarvode i dylika fall.
Arvodesskalan för stationskarlsgruppen vid statens järnvägar kan
sägas vara grundläggande för löneskalan i dess helhet vid detta verk,
och samma förhållande råder vid de övriga verken med avseende å
avlöningarna till de obefordrade grupperna därstädes. Då jag, enligt
vad jag förut framhållit, icke anser mig nu kunna föreslå någon allmän
höjning av den utav kommissionen ifrågasatta lönenivån och då
jag icke har något att anmärka mot den konstruktion av arvodesskalan
för nu omhandlade grupp, som kommissionen tänkt sig, anser jag mig
böra biträda kommissionens förslag till arvoden för stationskarlsgruppen.
33
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
I likhet med kommissionen anser jag även, att det särskilda tilläggsarvodet
till banvakt vid rörlig bro efter löneregleringen bör bortfalla.
Den avlöningsgrupp bland linjepersonalen, som för närvarande
står närmast över stationskarlsgruppen, bildas av befattningarna lokomotiveldare,
vagnskötare, förrådsförrnan, maskin- och pannskötare, vagnreparatör,
elektrisk under reparatör, signalunderreparatör och ledningsreparatör.
Arvodesskalan för gruppen består enligt gällande avlöningsreglemente
av arvodena 900, 1,020, 1,140, 1,260 och 1,380 kronor. Beträffande
ersättningen för bostad och bränsle intager emellertid befattningen
törrådsförman en särställning i förhållande till gruppen i övrigt, i det
att nämnda tjänstekategori ingår bland de befattningar, för vilka
maximibeloppet av inkvarteringsersättningen utgör 650, respektive 550
kronor, under det att för gruppens övriga befattningar maximibeloppen
400 och 350 kronor äro * gällande. Genom de av 1917 års riksdag''
beviljade tillfälliga tilläggen har dock förrådsförmännens sammanlagda
avlöning å samtliga ortsgrupper bragts i full överensstämmelse med
lokomotiveldarnas m. fl.
Arvodena för den nu omhandlade gruppen har kommissionen
ansett böra bestämmas till lägst 1,350 kronor med förhöjningar efter
samma perioder som för närvarande till respektive 1,425 1 500 1 650
och 1,800 kronor.
Beträffande de befattningar, av vilka denna arvodesgrupp skulle
komma att bestå, föreligger till att börja med ett förslag om sammanförande
till allenast två tjänstekategorier av de olika reparatörsbefattningarna
vid statens järnvägar. Dessa äro för närvarande till antalet icke
mindre än sju, av vilka fyra tillhöra förevarande arvodesgrupp, nämligen
vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör och
ledningsreparatör. De återstående tre befattningarna av ifrågavarande
art, eller lokomotivreparatör, elektrisk reparatör och signalreparatör,
tillhöra, såsom i allmänhet mera kvalificerade, en högre avlöningsgrupp
med arvoden av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.
1 skrivelse till 1915 års kommission den 16 november 1917 bär järnvägsstyrelsen
påpekat, hurusom inom de flesta av ifrågavarande yrkesgrupper finnas tjänstemän med
såväl lägre som högre yrkesutbildning. Särskilt inom yrkesgruppen vagnreparatörer
finnas, enligt vad styrelsen uppgiver, en del tjänstemän med en yrkesutbildning,
som är jämförlig med t. ex. lokomotivreparatörernas. Vid sådant förhållande har
det synts järnvägsstyrelsen, att det .skulle vara lämpligt att lägga graden av yrkesBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 341 höft. (Nr 381.) 5
Banvaktsförman,
trädgårdsförman,
lokomotiveldare,
vagnskötare,
förrådsförman,
maskin- ocli
pannskötare,
underreparatör.
1915 års
kommission.
Fråga om
sammanslagning
av olika
reparatörsbefattningar.
Järnvägsstyrelsen
den
16 nov. 1917.
1915 års
kommission.
Uppförande
på ordinarie
stat av banvaktsförmän
och trädgårdsförmän.
Järnvägsstyrelsen.
34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
utbildning till grund för gruppindelningen och i stället för de nuvarande yrkesgrupperna
införa tvenne arvodesgrupper, nämligen en grupp av tjänstemän, benämnda
reparatörer, bestående av mera yrkesutbildade, och en benämnd underreparatörer,
bestående av tjänstemän med enklare yrkesutbildning. Sådan sammanslagning av
flera yrkesgrupper till en arvodesgrupp förekommer, enligt vad järnvägsstyrelsen
vidare framhåller, redan t. ex. under benämningen vagn- och stallkarlar, till vilka
räknas lokomotivputsare, kolvakter, pumpare, vagnsynare, vagnputsare in. fl. Genom
indelning efter graden av yrkesutbildning skulle det enligt styrelsens åsikt bliva
möjligt att bättre än nu anpassa avlöningen efter yrkesskickligheten, och rekryteringen
av reparatörerna skulle underlättas, därigenom att dylik kunde äga rum,
utom bland underreparatörerna, även bland de yrkesskickliga verkstadsarbetama.
vilka kunde direkt överföras till reparatörsbefattning. Med den nuvarande indelningen
låter sig detta, enligt vad styrelsen erinrar, åtminstone i fråga om vagnreparatörer
svårligen göra, enär de yrkeskunniga verkstadsarbetarna i allmänhet hava högre
avlöning än den, som tillkommer vagnreparatör. Att jämställa hela vagnreparatörsgruppen
med lokomotivreparatörerna kan å andra sidan enligt styrelsens förmenande
icke lämpligen ifrågasättas, enär förstnämnda grupp i sig innesluter ett stort
antal tjänstemän, vilkas yrkesutbildning måste ans''es vara av jämförelsevis enklare
beskaffenhet, t. ex. den störa del av denna grupp, som utgöres av vagnlyftare.
Järnvägsstyrelsen har därför hemställt om upptagande till prövning i detta
sammanhang av frågan om sammanslagning av de nuvarande sju reparatörs- och
underreparatörsgrupperna till tvenne befattningar, reparatörer och underreparatörer.
1915 års kommission, som funnit ett sammanförande i enlighet med
järnvägsstyrelsens förslag av de nuvarande reparatörsbefattningarna till
allenast tvenne grupper, den ena avsedd för mera yrkesskickliga personer
och den andra för sådana med lägre yrkesutbildning, vara en ur
flere synpunkter lämplig åtgärd, har uti nu ifrågavarande avlöningsgrupp
i stället för befattningarna vagnreparatör, elektrisk underreparatör,
signalunderreparatör samt ledningsreparatör upptagit allenast befattningen
underreparatör.
I eu till Kungl. Maj:t den 10 december 1917 avlåten framställning
bär järnvägsstyrelsen därjämte hemställt om uppförande på ordinarie
stat från och med år 1919 av befattningarna banvaktsförman och trädgårdsförman.
Då denna fråga räknar sin upprinnelse något längre tillbaka
i tiden, anser jag mig böra erinra om följande.
Framställning om uppförande å ordinarie stat av befattningarna banvaktsförman
och trädgårdsförman gjordes av järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 24 oktober 1913 i samband med förslag om inrättandet av åtskilliga
andra nya befattningar. Järnvägsstyrelsen framhöll därvid beträffande banvaktsförmännen,
hurusom frågan om dessas uppförande å ordinarie stat redan varit på
tal inom 1906 års löneregleringskommitté, men därvid fått förfalla huvudsakligen
av det skälet, att de av banvaktsförmännen ledda arbetena i regel endast påginge
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr Stil. 35
under vissa delar av året, vilken omständighet skulle kunna föranleda därtill, att
banvaktsförnhinnen tidvis kunde bliva i saknad av sysselsättning av den särskilda
beskaffenhet, som motsvarade dem eventuellt tilldelad högre avlöning. Detta skäl
fann järnvägsstyrelsen emellertid icke mera äga giltighet i fråga om alla banvaktsförmän.
Dessa befattningshavare kunde nämligen indelas i dels sådana, som utövade
mera tillfälligt förmanskap över arbetslag, men eljest skötte sin befattning såsom
ordinarie banvakt, dels sådana, som hela året tjänstgjorde såsom förmän för arbetslag.
Bägge kategorierna inträdde vid förfall för banmästare i utövande av dennes
befattning. Endast beträffande den förra gruppen banvaktsförmän, som företrädesvis
vore till finnandes å de mindre banmästareavdelningarna, ansåg styrelsen de av
1906 års kommitté anförda skälen fortfarande vara gällande. Däremot syntes icke
från den av kommittén angivna synpunkten något hinder möta att överflytta banvaktsförmän,
tillhörande den senare gruppen, å ordinarie stat. Järnvägsstyrelsen
föreslog därför, att å ordinarie stat med arvode, överensstämmande med det till
lokomotiveldarna m. fl. utgående, måtte anställas banvaktsförmän till ett antal
motsvarande de banvakter, som hade stadigvarande tjänstgöring såsom banvaktsförmän.
Beträffande trädgårdsförmännen anförde järnvägsstyrelsen i samma skrivelse
av den 24 oktober 1913 följande:
»Vid skötseln av växtdepåer samt vid utförandet av övrigt fackmässigt
arbete rörande planteringarna vid statens järnvägar äro såsom biträden till den vid
respektive distrikt anställde trädgårdsmästaren å extra stat anställda visst antal
trädgårdsbiträden. Med hänsyn till de krav på fackmässig kunskap och duglighet,
som böra ställas på dylika biträden, har av dem fordrats, att de skola vara utexaminerade
trädgårdsmästare ; och har följaktligen den till dem utgående avlöningen
måst avpassas därefter. Enligt nu gällande nådiga avlöningsreglemente kunna dessa
biträden dock ej vinna annan ordinarie anställning än såsom banvakter. Men då
lönen inom denna tjänstemannagrupp ej torde motsvara ovanberörda fordringar, hava
de nu anställda biträdena föredragit att kvarstå å extra stat.
Med anledning härav och då det är av vikt att fästa dugliga trädgårdsbiträden
vid .statens järnvägar genom deras anställande å ordinarie stat, anser styrelsen
lämpligt, att på ordinarie stat uppföres befattningen trädgårdsförman med ett
arvode motsvarande det för lokomotiveldare in. 6. fastställda eller lägst 900 högst
1,380 kronor.»
Över järnvägsstyrelsens förslag avgavs utlåtande den 21 november 1914 av
den då arbetande 1914 års järnvägskommitté, som emellertid av anförda skäl icke
fann sig för det dåvarande böra tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning om uppflyttande
å ordinarie stat av banvaktsförmän och trädgårdsförmän, utan ansåg, att
prövningen av dessa frågor borde tills vidare anstå. I överensstämmelse med denna
kommitténs uppfattning blevo frågorna om nämnda befattningars uppförande å ordinarie
stat icke förelagda 1915 års riksdag och hava ej heller senare varit föremål
för riksdagens behandling.
1 sin skrivelse av den 10 december 1917 har järnvägsstyrelsen emellertid
framhållit, hurusom denna olösta lönefråga vållar styrelsen betydande svårigheter
i avseende å ordnandet av en lämplig personalrekrytering inom ifrågavarande befattningar,
varför styrelsen hemställt, att ärendet måtte föreläggas 1918 års riksdag''
till avgörande.
Departements
chefen.
Konduktör,
manligt
kontors biträde,
stationstörman,
portvakt å 1
klass station
eller vid
verkstad.
36 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Kommissionen, som funnit starka skäl föreligga för inrättandet
av de nu omhandlade nya ordinarie befattningarna, har ansett sig böra
tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag i sådant avseende, och har kommissionen
jämväl ansett, att desamma nu böra inordnas å den plats i den
nya avlöningsskalan, som motsvaras av järnvägsstyrelsens förslag av år
1913. De skulle härigenom komma att hänföras till den avlöningsgrupp,
varom nu är fråga. Denna grupp borde sålunda enligt kommissionens
förslag bestå av befattningarna banvaktsförman, trädgårdsfrö - man, förrådsförman, lokomotiveldare. vagnskötare, maskin- och pannskötare
samt underreparatör.
Beträffande de av kommissionen föreslagna arvodena för nu ifrågavarande
grupp har jag under föreliggande förhållanden icke något atterinra.
Det ifrågasatta hopförandet av skilda specialbefattningar bland
reparatörerna till allenast två grupper, avseende den ena personal med
enklare yrkesutbildning och den andra personal med större yrkeskunskaper,
torde vara praktiskt och avsett att underlätta en rättvis
fördelning av tillgängliga befattningar.
Rörande de föreslagna nya befattningarna banvaktsförman och
trädgårdsförman anser jag goda skäl vara anförda för att icke längre
uppskjuta deras uppförande på ordinarie stat. Det permanenta behovet
av båda dessa tjänstekategorier är redan sedan ganska lång tid tillbaka
erkänt, och åtgärden innebär sålunda endast ett naturligt godkännande
av utvecklingens krav. I fråga om deras placering å löneskalan
hava vissa anmärkningar framkommit från personalens sida, men
anser jag, i överensstämmelse med principen att nu så vitt möjligt
undvika flyttningar av enstaka tjänstegrupper i förhållande till andra,
att den av järnvägsstyrelsen för dessa befattningar år 1913 föreslagna
placeringen i förevarande grupp bör följas.
För befattningarna konduktör, manligt kontor sbiträde, stations för man
samt portvakt å 1 klass station eller vid verkstad utgör begynnelsearvodet
för närvarande 900 kronor och de därefter följande arvodena 1,020,
1,140, 1,260 och 1,500 kronor. Portvakt vid verkstad kan emellertid,
enligt en not till avlöningsreglementet, icke tilldelas högre arvode än
1,260 kronor.
Enligt kommissionens förslag borde arvodesskalan för denna grupp
utgöra 1,350, 1,425, 1,500, 1,650 och 1,950 kronor. Kommissionen
har icke funnit någon anledning numera föreligga att låta slutavlöningen
för portvakt vid verkstad stanna under gruppens i övrigt, varför
37
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
kommissionen icke föreslagit någon mot nyssnämnda not svarande föreskrift
i de nya avlöningsbestämmelserna.
Med bibehållande i huvudsak av det hittills bestående förhållandet BanmäsUre
mellan arvodena för senast omhandlade grupp och den närmast högre — för a^paratö^’
närvarande bestående av befattningarna banmästare av 2 klass, lokomotiv- vagnförman,
reparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnförman, stallförman och ^stations™’
stationsmästare å 7 klass station — har kommissionen ansett arvodena mästare & i
för nu nämnda tjänstemän böra bestämmas till 1,425, 1,500, 1,650 och kljSR stahon''
1,950 kronor i stället för hittillsvarande respektive 1,020, 1,140, 1,260,
1,380 och 1,500 kronor. Slutarvodet skulle sålunda kunna uppnås
efter 9 i stället för såsom hittills efter 12 år. Denna förkortning av
arvodesskalan, som kommissionen i och för sig anser sakna större
praktisk betydelse, har kommissionen funnit sig böra föreslå av lönetekniska
skäl. Med användandet av ytterligare ett mellanarvode (1,800
kronor mellan 1,650- och 1,950-kronorsarvodena) skulle det nämligen
kunna inträffa, att exempelvis en stationsförman, som vid ett arvodesläge
av 1,650 kronor befordrades till stationsmästare å 7 klass station,
vid nästa avlöningsförhöjning komme att erhålla lägre arvode än om
han kvarstått såsom stationsförman (respektive 1,800 och 1,950 kronor).
Enligt en not till avlöningsreglementet rörande befattningen banmästare
av 2 klass gäller för närvarande, att nattbanmästare erhåller
ett högsta arvode av 1,260 kronor. Kommissionen har, med hänsyn
till genomförd omläggning av arbetet inom banavdelningen i denna del,
icke ansett, att ifrågavarande undantagsbestämmelse behövde upprätthållas,
utan har föreslagit samma slutarvode för de nattbanmästare,
vilka fortfarande kunna finnas i tjänst, som för övriga banmästare av
2 klass.
I det föregående har omnämnts, hurusom reparatörsbefattningarna
skulle sammanslås till en tjänstekategori. Till gruppen skulle sålunda
enligt kommissionens förslag komma att räknas befattningarna banmästare
av 2 klass, reparatör, vagnförman, stallförman och stationsmästare
å 7 klass station.
Banmästare
Närmast högre grupp, omfattande banmästare av 1 klass, träd- aträdgårdsgårdsmästare,
för rådsmästare, stationsmästare & 6 klass station, bangårds- mästare^förmästare,
tågmästare, verkstads för man, ledning sförman samt förste kontors- T sts™,08narH’
biträde, åtnjuter för närvarande arvode av lägst 1,200, högst 1,800 mästare åt;
kronor med allenast ett mellanarvode, 1,500 kronor. _ ^bangärds"’
Slutarvodet uppnås sålunda av denna grupp efter 6 år. Enligt in il stare, tAg.
i nästan'',
verks tadsförman,
ledningsförman,
förste konto
rsbiträde.
Överbanmästare,
lokomotivförare,
maskinist.
Statiousinästare
å
5 klass
station.
V erkstadsmitstare.
Vagnmästare,
lednings
mftstare.
Lokomotiv
mästare.
Departementschef
en.
38 Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
kommissionens förslag borde de nya arvodena, med bibehållande av antalet
förhöjningar, bliva respektive 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.
Gruppen överbanmästare, lokomotivförare och maskinist innehar
för närvarande följande ställning å avlöningsskalan: begynnelsearvode
1,200 kronor samt därefter förhöjningar till 1,500, 1,800 och högst
2,100 kronor. Kommissionen har för denna grupp föreslagit arvodena
1,650, 1,950, 2,250 och 2,550 kronor.
För stationsmästare å 5 klass station, vilken befattningshavare,
i enlighet med en vid 1917 års riksdag företagen omläggning av den
huvudsakliga delen av postavlöningen till ordinarie arvode, för närvarande
uppbär sådant med lägst 1,500, därefter 1,800 och högst
2,100 kronor, har kommissionen föreslagit arvodena 1,950, 2,250 och
2,550 kronor.
I fråga om de återstående avlöningsgrupperna bland tjänstemännen
av lägre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen
dels verkstadsmästare, med arvoden för närvarande av 1,500, 1,800,
2,100 och 2,400 kronor;
dels vagnmästare och ledningsmästare med nuvarande arvoden av
1,500, 1,800, 2,100, 2,400 och 2,700 kronor;
och dels lokomotivmästare med hittillsvarande arvodesskala 1,800,
2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 kronor,
har kommissionen ansett sig böra föreslå genomgående förhöjningar
av arvodena med 600 kronor, utan rubbning av arvodesskalan
i övrigt.
De nya arvodena skulle sålunda bliva:
för verkstadsmästare: 2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 kronor;
för vagnmästare och ledningsmästare: 2,100, 2,400, 2,700, 3,000
och 3,300 kronor; samt
för lokomotivmästare: 2,400, 2,700, 3,000, 3,300 och 3,600 kronor.
I de arvoden, som av 1915 års kommission föreslagits för tjänstemannagrupperna
från och med konduktör in. fl. till och med lokomotivmästare
anser jag mig icke nu böra ifrågasätta någon ändring, ehuru
39
Kungl. Ma j ds nåd. proposition Nr 381.
det, såsom jag redan förut framhållit, synes mig böra tagas under snart
övervägande, huruvida icke vissa bland ifrågavarande tjänstekategorier
böra erhålla en förhållandevis högre ställning å avlöningsskalan än den
de nu komma att intaga. I detta sammanhang vill jag erinra om
vissa i nu gällande avlöningsreglemente förekommande bestämmelse!''
rörande arvodesuppflyttning, av innehåll, dels att tjänsteman, som vid
förflyttning till befattning med lägsta arvode av 1,200 kronor innehar
arvode av 1,140 kronor, bekommer 1,260 kronor vid den tid, han enligt
gällande grunder varit berättigad att erhålla sistnämnda arvode, om
han kvarstått i den lägre befattningen, med rättighet likväl för honom
att räkna tiden för erhållande av den för den högre befattningen
enligt grunderna bestämda första arvodesförhöjningen från förflyttningen
till samma befattning; och dels att tjänsteman, som vid förflyttning
till befattning av förstnämnda slag innehar arvode av 1,260 kronor,
bibehåller detta arvode intill dess han, om han kvarstått i den lägre
befattningen, varit berättigad till arvodesförhöjning, då han erhåller
den för den högre befattningen enligt grunderna bestämda första
arvodesförhöjningen. Med anlitande av den utav mig föreslagna arvodesskalan
bliva några häremot svarande särskilda bestämmelser icke vidare
behövliga, utan kunna även vid förflyttningar inom de tjänstekategorier,
det här gäller, de allmänna reglerna komma till tillämpning.
Genom de förhöjningar, som jag föreslagit för de senast behandlade
kategorierna bland tjänstemännen av lägre grad, vinnes anslutning
till den reglering, jag anser påkallad för tjänstemännen av högre grad.
Där liknande arvoden nu förekomma för å ena sidan de högsta befattningarna
av lägre grad och å andra sidan de lägsta befattningarna av
högre grad, innnefattar mitt förslag nämligen i allmänhet även motsvarande
förhöjningar.
Beträffande tjänstemännen av högre grad har 1915 års kommission
till en början uttalat, att kommissionen ansett sig böra i den
mån, sådant läte sig göra utan för stora rubbningar i avlöningssystemen,
åvägabringa likställighet mellan de obefordrade grupperna bland manliga
tjänstemän av högre grad vid de av kommissionen behandlade verken.
Därvid hade det för kommissionen tillika framstått såsom nödvändigt
att söka åstadkomma verkligt effektiva löneförbättringar för ifrågavarande
befattningshavare. Det kunde nämligen icke bestridas, att
ställningen för de tjänstemannagrupper, det här gällde, vore synnerligen
bekymmersam, i det att avlöningarna ingalunda numera kunde anses
Tjänst imän
av högre grad
vid distrik t en
och huvudverkstäderna.
Manlig ritare,
manlig kontorsskrivare,
station sskrivare.
1915 års
kommission.
40
Kung1. Maj .in nåd. proposition Nr Stil.
motsvara den utbildning, som krävdes av ifrågavarande befattningshavare,
och det ansvarsfulla arbete, som ålåge dem. På deras omdömesgilla
och samvetsgranna uppfyllande av tjänstens skiftande fordringar
kunde ofta bero såväl säkerheten för andra personer till liv och
lem som ock bevarandet av stora materiella värden. Med tjänsten vore
ock i ett flertal fall förenat befäl över avsevärda personalgrupper. Det
vore därför ett statsintresse av ej ringa betydelse, att hithörande befattningar
kunde tillsättas med personer, vilka ägde förutsättningar att
bliva till verkligt gagn på desamma, och att avlöningsförhållandena
bleve sådana, att icke tjänstemännens vakenhet och energi förslappades
och nedtrycktes av ekonomiska bekymmer. De nuvarande avlöningarna
vore, sedda ur dessa synpunkter, i hög grad otillfredsställande. Huru
otillräckliga särskilt begynnelseavlöningarna för ifrågavarande tjänstekategorier
vore, visade sig av det förhållandet, att det såväl vid statens
järnvägar som vid de andra verken vore förenat med de största svårigheter
att på ett fullgott sätt upprätthålla rekryteringen av nu omhandlade
personalgrupper.
Enligt nuvarande avlöningsskala uppbär den lägst avlönade
gruppen bland manliga tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar,
bestående av tjänstekategorierna manlig ritare, manlig kontorsskrivare
och stationsskrivare, i begynnelsearvode 1,500 kronor och i slutarvode
2,700 kronor. Mellanarvodena äro 1,800, 2,100 och 2,400
kronor, och uppnås slutarvodet sålunda efter 12 år. För motsvarande
befattningshavare vid post- och telegrafverken äro avlöningsförhöjningarna
flera till antalet. En postexpeditör uppnår sålunda slutavlöningen
i regel efter 18 år och en assistent först efter 21 år. För de
båda sistnämnda tjänstemannagrupperna äro slutavlöningarna för närvarande
till beloppet betydligt högre än för stationsskrivargruppen.
1915 års kommission har för alla dessa kategorier av befattningshavare
tänkt sig en sammanlagd begynnelseavlöning av omkring 2,500
kronor å billigaste ort, motsvarande för stationsskrivargruppen ett begynnelsearvode
av 2,100 kronor. För att även bringa slutavlöningarna
i närmare överensstämmelse med varandra har kommissionen ansett sig
böra föreslå en ytterligare avlöningsförhöjning för stationsskrivargruppen,
att erhållas efter 15 år. Av postexpeditörerna skulle fortfarande, liksom
hittills, slutavlöningen uppnås efter 18 år, och för assistenterna vid
telegrafverket skulle perioden för avlöningsförhöjningar sänkas från 21
till 18 år. För samtliga grupperna skulle enligt kommissionens förslag
den sammanlagda slutavlöningen å billigaste ort utgöra omkring 4,300
kronor. Genom det ytterligare ålderstillägget för stationsskrivargruppen
41
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
avsåge kommissionen jämväl att tillgodose de tjänstemän, vilka icke
kunna vinna befordran från nämnda grupp.
Arvodena för stationsskrivargruppen borde sålunda enligt kommissionens
förmenande bestämmas till 2,100, 2,400, 2,700, 8,000 3,300
och 3,600 kronor, vilket sistnämnda arvode skulle uppnås efter 15 år.
De av 1915 års kommission föreslagna avlöningarna för omtiandlade Departement stjänstemannagrupper
såväl vid statens järnvägar som vid de närstående chefe”- verken synas mig böra i huvudsak godtagas.
Till jämförelse vill jag meddela, att den sammanlagda avlöningen
skulle å billigaste och dyraste orter bliva:
för stationsskrivargruppen: i begynnelseavlöning 2,520 respektive
2,940 kronor, i slutavlöning 4,320 respektive 4,800 kronor;
för manliga postexpeditörer: i begynnelseavlöning 2,500 respektive
2,875 kronor, i slutavlöning 4,300 respektive 4,750 kronor;
för assistenter: i begynnelseavlöning 2,500 respektive 2,875 kronor,
i slutavlöning 4,300 respektive 4,750 kronor.
Emellertid har det synts mig önskvärt, att det härvidlag kunde
åvägabringas likställighet jämväl i fråga om tiden för slutavlöningens
uppnående av nyssnämnda jämförbara grupper vid olika verk. Jag har
därför något omarbetat kommissionens förslag till avlöningsskalor för
postexpeditörer och telegrafassissenter, vilket jag får tillfälle att närmare
utveckla vid föredragningen av dessa ärenden. Härigenom komma
samtliga ifrågavarande grupper att erhålla slutavlöningen efter 15 år.
Till beloppen bliva de av kommissionen föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna
likväl oförändrade; och har jag beträffande den av kommissionen
för stationsskrivargruppen vid statens järnvägar föreslagna
arvodesskalan icke ifrågasatt någon som helst förändring. Jag tillstyrker
sålunda kommissionens förslag härutinnan.
I fråga om övriga grupper av manliga tjänstemän av högre Övriga mangrad
vid distrikten och huvudverkstäderna har kommissionen ansett ]i«a ti&nsteskäligt
att vid denna provisoriska reglering föreslå en genomgående grad vid™
arvodesförhöjning av 600 kronor, motsvarande för varje arvodesläge distrikten
en uppflyttning med två klasser. Undantag från denna regel skulle HC verk-''"
förekomma allenast beträffande tjänstekategorierna distriktssekr eter are staderna,
och distriktschef. 1915 års
kommission.
Vad den förstnämnda befattningen angår får jag erinra därom, Dcpartem:,d*- att järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september chefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 341 höft. (Nr 381.) 0
Inkvarteringsersättningens
beräknande
för
■vissa tjänstemän
av
högre grad.
1915 års
kommission.
42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
1917 angående inrättande av nya befattningar vid statens järnvägar
m. in. på anförda skäl hemställt, att distriktssekreterarna, vilka nu
äro ställda jämsides med baningenjörer, maskiningenjörer och trafikinspektörer
av 2:a klass, måtte i stället likställas med baningenjörer,
maskiningenjörer och trafikinspektörer av l:a klass och samtidigt
kunna tilldelas bostad av staten. Denna framställning har av 1915
års kommission i särskilt utlåtande av den 22 februari 1917 tillstyrkts,
och har förslag i överensstämmelse härmed avlåtits till riksdagen genom
proposition nr 150 innevarande år. I det förslag, jag nu framläggerr
sammanföras på denna grund distriktssekreterarna i avlöningshänseende
med förrådsintendenter in. fl.
Rörande distriktschef har kommissionen ansett, att det nuvarande
arvodet, 8,000 kronor, lämpligen borde höjas med 1,000 kronor eller
till 9,000 kronor. Denna ökning synes mig skälig med hänsyn därtill,
att distriktscheferna icke erhålla arvodesförhöjning efter visst antal år.
I nyssnämnda skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen
jämväl föreslagit inrättandet av en ny tjänstekategorir
signalingenjör, vilken enligt styrelsens förmenande borde i arvodeshänseende
jämställas med baningenjör av 2:a klass m. fl. och i likhet med
sistnämnda befattningshavare jämväl kunna tilldelas bostad in natura.
Även i denna del har kommissionen i sitt förenämnda utlåtande av
den 22 februari 1917 tillstyrkt järnvägsstyrelsens hemställan, och har
förslag till denna befattnings inrättande förelagts riksdagen i nyssnämnda
proposition nr 150.
I enlighet härmed har jag ock nu upptagit befattningen signalingenjör
i den avlöningsgrupp, som komme att bestå av baningenjör
av 2:a klass in. fl.
Beträffande de av kommissionen ifrågasatta avlöningarna till de
manliga tjänstemännen av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna
äro i övrigt endast följande omständigheter att påpeka.
Enligt nu gällande bestämmelser kan stationsinspektor, oavsett vilken
klass den station tillhör, för vilken han är föreståndare, tilldelas bostad
in natura om högst 5 rum och kök. Staten tillhandahåller ock
för närvarande i de flesta fall samtliga nu nämnda tjänstemän bostäder
av denna storlek. I detta förhållande har ingen ändring nu ifrågasatts.
Emellertid har 1915 års kommission framhållit, hurusom stationsinspektorer
å stationer av klass 3 samt klass 4 A och B i arvodeshänseende
närmast vore jämställda med de tjänstegrupper, för vilka en bostads
-
43
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
storlek av 4 ruin och kök ansetts såsom maximum. Med hänsyn såväl
härtill som till önskvärdheten av att för ifrågavarande befattningshavare
erhålla en sammanlagd avlöningssumma, som ungefärligen motsvarade
vad som vid förevarande mera provisoriska reglering ansetts
skäligt för sådana befattningshavare vid andra verk, med vilka de torde
komma att i en framtid jämföras, har kommissionen ansett, att stationsinspektorerna
å stationer av klasserna 3 samt 4 A och B, ehuru de
fortfarande borde kunna komma i åtnjutande av 5 rum och kök såsom
bostad in natura, likväl i fråga om ersättning för bostad och bränsle
borde hänföras till den grupp, för vilken maximibeloppen av nämnda
ersättning beräknats efter 4 rum och kök, eller till 1,600 kronor å
40-procentsort och till 1,400 kronor å övriga orter. Ehuru ett stadgande
härom för närvarande enligt kommissionens åsikt saknade betydelse
med hänsyn till naturaförmånens allmänna förekomst i fråga om
dessa befattningshavare, kunde en sådan bestämmelse icke anses opåkallad
med hänsyn till en senare eventuellt skeende omläggning av
själva avlöningssystemet i denna del. Kommissionen har därför föreslagit
införandet av en bestämmelse uti § 9 i avlöningsreglementet av
nu utvecklade innebörd.
Ett liknande undantagsstadgande har kommissionen funnit sig
nödsakad att föreslå i fråga om befattningen distriktskassör. Denne
tjänsteman är i arvodeshänseende likställd dels med den grupp inom
styrelsen, som består av kassör, registrator, notarie, aktuarie, byråingenjör
av 2:a klass, förrådsförvaltare och kontrollör eller den s. k.
notariegruppen, och dels med den grupp bland linjepersonalen, som
utgöres av baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör och byråassistent.
Under det att för nämnda tjänstemän, tillhörande linjepersonalen,
bostadens eller hyresersättningens storlek beräknas efter 4
rum och kök, har ersättningen för bostad och bränsle för såväl distriktskassör
som notariegruppen inom styrelsen tillmätts efter en bostadsstandard
om 5 ruin och kök.
En höjning av arvodena med, såsom kommissionen föreslagit,
600 kronor har kommissionen emellertid icke ansett för notariegruppen
medgiva en så hög maximiersättning för bostad och bränsle som den,
vilken av kommissionen beräknats motsvara en bostadsstorlek av 5 rum
och kök. Hänsyn till jämförliga tjänstemannagrupper såväl inom de
övriga av kommissionen behandlade verken som ock inom andra områden
av statsförvaltningen nödvändiggjorde nämligen enligt kommissionens
förmenande, att den sammanlagda avlöningen för ifrågavarande
grupp vid statens järnvägar hölles inom något lägre gränser än vad
J ämvägsstyrelsen.
44 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381.
fallet skulle bliva, om ersättningen för bostad och bränsle beräknades
efter 5 rum och kök. Maximum av inkvarteringsersättningen för notariegruppen
borde därför enligt kommissionens uppfattning bestämmas
till de mot 4 rum och kök svarande beloppen eller respektive 1,600
och 1,400 kronor. Då distriktskassören icke skäligen kunde ställas
högre i sammanlagd avlöning än kassören inom styrelsen, skulle härav
ock följa, att hyresersättningen för distriktskassör borde utgöra å 40- procentsort 1,600 kronor och å övriga orter 1,400 kronor.
Genom en dylik åtgärd skulle enligt kommissionens framställning
vinnas full likställighet ej blott i fråga om arvoden utan ock i fråga
om sammanlagd avlöning för dels distriktskassör, dels baninspektor m. fl.
till samma grupp hörande linjetjänstemän å dyraste ort och dels
notariegruppen inom styrelsen.
Gent emot de av 1915 års kommission sålunda föreslagna särskilda
bestämmelserna rörande bostadsersättningens beräknande i vissa
fall har järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande den 7 april 1918 anfört
följande.
»Kommissionens förslag att för notariegruppen begränsa hyresersättningens
storlek efter fyra rum och kök i stället för såsom nu
efter fem rum och kök kan styrelsen icke godkänna. Förnämsta skälet
härför synes hava varit kommissionens strävan att åstadkomma likformighet
med andra veide. Den av kommissionen jämväl åberopade
omständigheten, att de i arvodeshänseende med notariegruppen likställda
linjetjänstemännen, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör och
byråassistent endast åtnjuta hyresersättning efter fyra rum, bör enligt
styrelsens mening så mycket mindre tillmätas någon betydelse härvidlag,
som dessa senare tjänstemän i många fall åtnjuta bostad in natura
samt därtill kommer, att ett flertal befattningar inom notariegruppen,
såsom exempelvis notarierna å de tekniska byråerna, kassör och registrator,
innefatta slutpunkten av vederbörandes befordringsbana vid
statens järnvägar, under det att innehavet av de ovan omförmälda
befattningarna vid linjen i många fall utgör mer eller mindre övergående
stadier i befordringsskalan. Då nu kommissionens förslag innebär en
med hänsyn till förhållandena inom verket helt opåkallad försämringav
ifrågavarande befattningars hittillsvarande ställning inom statens
järnvägars avlöningssystem, bör, enligt styrelsens uppfattning, den av
kommissionen eftersträvade likformigheten verken emellan vika.
Vad ovan sagts beträffande notariegruppen gäller även i fråga
om distriktskassör och i viss mån även om stationsinspektorer å stationer
45
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 381.
av klass 3 samt 4 A och B, för vilka befattningar kommissionen jämväl
föreslagit, att ersättning för bostad och bränsle bör bestämmas efter
fyra rum och kök. Kommissionen har framhållit, att bestämmelsen i
fråga saknar betydelse för stationsinspektorer, eftersom dessa i allmänhet
hava bostad in natura. Emellertid vill styrelsen upplysa, att
för närvarande en stationsinspektor, tillhörande omförmälda grupp,
uppbär ersättning för bostad och bränsle och sålunda skulle bliva
lidande genom kommissionens förslag.»
I detta sammanhang har järnvägsstyrelsen jämväl fäst uppmärksamheten
å kommissionens förslag, att de befattningshavare, som kunna
erhålla sju rum och kök såsom bostad in natura, d. v. s. distriktscheferna,
böra åtnöjas med samma belopp i ersättning för bostad och
bränsle som det, vilket kommissionen föreslagit för befattningshavare
med bostad om sex rum och kök, d. v. s. å 40-procentsorter 2,400
kronor samt å andra orter 2,000 kronor. Styrelsen har förklarat sig
icke kunna finna giltigt skäl för en dylik anordning.
Järnvägsstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt,
dels att storleken av ersättning för bostad och bränsle liksom
hittills må bestämmas efter bostad om fem rum och kök för samtliga
befattningshavare, tillhörande notariegruppen i styrelsen, distriktskassör
ävensom stationsinspektorer å stationer av klass 3 samt klass 4 A och
B och att sålunda i § 2 i kommissionens förslag till avlöningsreglemente
måtte göras den ändring, att ersättningen för bostad och bränsle för
tjänstemän, tillhörande notariegruppen, bestämmes till lägst 1,560 högst
1,920 kronor, varigenom avlöningens summa komme att utgöra lägst
5,460 högst 6,720 kronor;
och dels att § 9 punkt 3:o) i förslaget till avlöningsreglemente
måtte ändras i sådan riktning, att maximibeloppet av ersättning för
bostad och bränsle för tjänsteman, som kan erhålla sju rum och kök,
bestämmes till 2,800 kronor å station, där ersättningen utgår med 40
procent, samt till 2.300 kronor å övriga orter.
De av 1915 års kommission föreslagna bestämmelserna rörande
maximibeloppet av bostadsersättningen för vissa tjänstekategorier
av högre grad hava uppenbarligen till huvudsaklig del sin grund i
kommissionens strävan att hålla de sammanlagda avlöningarna för
närstående befattningar vid olika verk på ungefärligen samma nivå.
Sålunda skulle exempelvis, därest kommissionens förslag vinner godkännande,
avlöningarna för notariegrupperna i vederbörande styrelser
Idiva: vid statens järnvägar lägst 5,460, högst 6.400 kronor, samt vid
Departements
chefen.
Kvinnlig
kontorsskrivare,
kvinnlig
ritare.
46 Kitngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
postverket och telegrafverket lägst 5,150 och högst 6,450 kronor.
Skulle, enligt järnvägsstyrelsens förslag, huvudbestämmelserna i fråga
om bostadsersättning tillämpas på notariegruppen vid statens järnvägar,
komme slutavlöningen för denna däremot att springa upp till
6,720 kronor eller 270 kronor högre än motsvarande avlöningsklass vid de
båda andra verken. Ungefär liknande skiljaktigheter skulle uppkomma beträffande
övriga av kommissionen i detta sammanhang omnämnda grupper,
därest man avstode från inskränkande bestämmelser av antydd art.
Utan att uttala mig om riktigheten av de jämförelser, som kunna
ligga till grund för kommissionens förslag, vill jag dock framhålla,
att försiktigheten synes mig bjuda, att man icke genom fastställande
på detta stadium av för stora ojämnheter föregriper en mera ingående
utredning av hithörande spörsmål. Jag anser därför, att de av 1915
års kommission föreslagna sätten för beräkning av bostadsersättningarna
i de fall, som här avses, böra godtagas. Emellertid kan ju med fog
sägas, att en relativ försämring härigenom skulle inträffa för en del
tjänstemän, vilka hittills fått räkna sin inkvarteringsersättning efter
fem rum och kök men hädanefter skulle åtnöjas med en lägre standard.
Den exakta summan av ersättningen bleve visserligen i varje fall minst
lika hög som hittills, men jag anser dock billighetsskäl tala för, att
nuvarande innehavare av ifrågavarande befattningar fortfarande må
tillgodoräkna sig inkvarteringsersättning efter det rumsantal, som
hittills ansetts avpassat efter deras behov. En sådan anordning synes
mig stå i nära överensstämmelse med den vanliga övergångsregeln,
att ingen genom lönereglering skall lida minskning i sina förutvarande
avlöningsförmåner. På denna grund anser jag mig böra föreslå, att
bostadsersättningarna för nu ifrågavarande grupper må bestämmas på
sätt av 1915 års kommission ifrågasatts, men att samtidigt i de
övergångsbestämmelser, som torde komma att av Kungl. Maj:t efter
riksdagens bemyndigande utfärdas, måtte intagas en föreskrift av nu
utav mig angivet innehåll.
I fråga om de kvinnliga tjänstemännen av högre grad vid distrikten,
eller gruppen kvinnlig kontorsskrivare och kvinnlig ritare, har kommissionen
såväl i anseende till den plats på avlöningsskalan, som dessa
tjänstemän redan för närvarande intaga, — de nuvarande arvodena
utgöra 1,080, 1,200, 1,500 och 1,800 kronor — som ock i betraktande
av det i allmänhet ganska högt kvalificerade arbete, som av dem
utföres, funnit sig böra föreslå arvoden till följande belopp, nämligen:
1,500. 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.
47
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Emot denna skala kar jag intet att erinra. Såsom jag förut
angivit, skulle ersättningen för bostad och bränsle för ifrågavarande
kvinnliga tjänstemän komma att utgå med högst följande belopp,
nämligen: å 40-procentsort 650 kronor och å övriga orter 600 kronor.
Avlöuingsgrupperna för tjänstemän av högre grad vid distrikten
och huvudverkstäderna samt begynnelse- och slutarvodena för varje
särskild grupp bliva sålunda enligt mitt förslag följande:
Grupp
Begynnelse
arvode
kronor
-
Slutarvode
kronor
Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare 1,500 2,250
Manlig ritare, manlig kontorsskrivare, stationsskrivare 2,100 3,600
Telegrafist ............................................................................. 2,400 3,600
Bokhållare, förste stationsskrivare................................... 2,700 3,900
Stationsinspektor å 4:e klass station B........................ 3,000 3,600
Underingenjör, förste bokhållare, förste telegrafist..... 3,000 4,200
Stationsinspektor å 4:e klass station A ............... 3,300 4,200
Stationsinspektor å 3:e klass station, underinspektör,
expeditionsföreståndare................................................. 3,600 4,500
Distriktskassör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör,
byråassistent................................................. 3,900 4,800
Stationsinspektor å 2:a klass station ........................ 4,200 5,100
Distriktskamrer, verkstadskamrer, förrådsförvaltare,
stationsinspektor å l:a klass station ................... 4,500 5,400
Baningenjör av 2:a klass, telegrafingenjör, signalingenjör,
maskiningenjör av 2:a klass, trafikinspektör
av 2:a klass................................................................. 4,800 5,700
Överinspektör ........................................................... 5,100 6,000
Distriktssekreterare, förrådsintendent, baningenjör av
l:a klass, maskiningenjör av l:a klass, trafikinspektör
av l:a klass......................................................... 5,400 6,300
Bandirektör, maskindirektör, trafikdirektör............ 6,600 7,500
Distriktschef........................................................................ 9,000 9,000
Beträffande tjänstemännen inom järnvägsstyrelsen har 1915
års kommission följt samma principer i fråga om arvodenas förhöjning
samt beräknandet av ersättning för bostad och bränsle som i fråga
om linjetjänstemännen.
Tablå, utvisande
förslag
till
arvoden i
fråga om
tjänstemän
av högre
grad vid
distrikten
och. huvudverkstäderna.
Tjänstemän
inom järnviitjsxt,
relsr.n.
1915 års
kommission.
48
Kanyl. Maj. ts nåd. proposition Nr 381.
Kvinnligt
kontors
biträde.
För de kvinnliga kontor sbiträdena har kommissionen sålunda föreslagit
arvode av lägst 1,275, högst 1,650 kronor.
Vaktmästare. I fråga om vaktmästarna i järnvägsstyrelsen, vilka för närvarande
följa en annan arvodesskala än motsvarande tjänstekategori vid distrikten,
har kommissionen ansett lämpligt föreslå deras fullständiga jämställande
med stationskarlsgruppen, till vilken grupp vaktmästarna vid
distrikten och huvudverkstäderna för närvarande hänföras. Ett likställande
av vederbörande styrelsevaktmästare med den obefordrade
linjepersonalen har synts kommissionen önskligt ur flera synpunkter.
Med hänsyn till arten av det arbete, som i allmänhet ålåge vaktmästarna
inom styrelsen, vore ett sådant samordnande befogat, då
det icke under nuvarande förhållanden kunde sägas, att vaktmästarnas
arbete vore av mera kvalificerad art eller mer betungande än linjepersonalens.
En jämförelse med de avlöningar, som i allmänhet tilldelats
vaktmästarna inom statsförvaltningen, hänvisade ock enligt kommissionens
uppfattning på en dylik placering. Vad särskilt de närstående
post- och telegrafverken beträffar, kunde det förtjäna påpekas,
att styrelsevaktmästarna i dessa verk hittills varit lägre ställda i avlöningshänseende
än de obefordrade linjetjänstemännen inom samma verk och
enligt kommissionens förslag skulle komma att samordnas med dessa.
Slutligen kunde även i fråga om nu behandlade tjänstekategori hänvisas
till önskvärdheten av att underlätta eventuella omflyttningar av befattningshavare
mellan styrelsen och linjeförvaltningarna.
Vaktmästarnas inom järnvägsstyrelsen arvoden skulle sålunda
enligt kommissionens förslag bliva lägst 1,275, högst 1,650 kronor.
Genom den ifrågasatta omläggningen av arvodesskalan kornme dessa
befattningshavare att uppnå slutarvodet efter 12, i stället för såsom
hittills efter 9 år.
I fråga om det nuvarande tilläggsarvodet av 200 kronor till
förste vaktmästare har kommissionen för närvarande icke funnit sig
böra föreslå någon ändring.
departements- Med. avseende å nu omnämnda befattningar instämmer jag i
kommissionens förslag. Vad särskilt angår järnvägsstyrelsens vaktmästare,
hava dessa i en ingiven skrivelse anhållit att bliva ställda i
en högre avlöningsgrupp än den lägsta. På de av kommissionen anförda
skäl anser jag emellertid, att den nu föreslagna placeringen är
den riktiga och att de avlöningsförhöjningar, som enligt dessa grunder
tillkomma vaktmästarna, kunna anses skäliga.
49
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
För följande grupper inom järnvägsstyrelsen, nämligen:
manligt kontor sbiträde,
kvinnlig kontor sskrivare, kvinnlig ritare, samt
manlig ritare, manlig kontor sskrivare
har kommissionen föreslagit enahanda arvoden som för motsvarande
tjänstekategorier vid distrikten.
I fråga om kvinnlig bokhållare, vilken befattning för närvarande
erhåller arvodena 1,500, 1,800 och 2,100 kronor, har kommissionen
ansett sig böra föreslå arvodena 1,950, 2,250 och 2,550 kronor. Såsom
ersättning för bostad och bränsle har kommissionen för dessa tjänstemän
beräknat ett belopp av 750 kronor.
Vad samtliga övriga tjänstemän inom järnvägsstyrelsen beträffar
bär kommissionen, liksom i fråga om motsvarande avlöningsgrupper vid
distrikten, föreslagit en genomgående förhöjning av arvodena med 600
kronor. Ersättningen för bostad och bränsle har av kommissionen,
såsom förut nämnts, jämväl beräknats enligt de för distriktstjänstemännen
föreslagna reglerna.
Rörande maximibeloppet av nämnda ersättning för notariegruppen
komme sålunda att gälla vad som anförts beträffande distriktskassör.
I fråga om den arvodesgrupp, som för närvarande utgöres av
befattningarna sekreterare, kamrer och föreståndare för kammarkontoret,
förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret, milkontrollör och
föreståndare för milkontoret, revisor och föreståndare för revisionskontor et,
förste kontrollör, byråingenjör av l:a klass, lantmätare och för rådskontrollör,
har kommissionen emellertid ansett skäl föreligga att i fråga om hyresersättningen
framställa ett förslag, som något avviker från vad som
ifrågasatts beträffande motsvarande arvodesgrupp vid distrikten, eller
baningenjör av 2:a klass m. fl. För sistnämnda grupp av linjepersonal
beräknas nu ersättningen efter en bostadsstorlek av 5 rum och kök.
Kommissionen uppgiver emellertid, att för densamma framhållits såsom
varande av synnerlig vikt att bereda särskilt de tekniska tjänstemännen
inom nyssnämnda grupp i styrelsen en sådan ställning, att
tjänstemän från linjen, tillhörande nu omhandlade arvodesgrupp, kunde
anse det med sina intressen förenligt att, då behov därav föreligger,
övergå till byråingenjörstjänst av l:a klass inom styrelsen. Med nuIt
dunig till riksdagens protokoll 11)18. 1 sand. 341 höft. (Sr 381.) 7
Manligt koutorsbiträde.
Kvinnlig
kontors skrivare,
kvinnlig
ritare.
Manlig ritare,
manlig kontorsskrivare.
Kvinnlig
bokhållare
Övriga tjänstemän
inom
järnvägsstyrelsen.
1915 års
kommission.
Järnvägs
styrelsen.
50 Kin. tji. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
varande likställighet i fråga om sammanlagd fast avlöning erbjöde
emellertid linjetjänsterna, enligt vad erfarenheten utvisat, så mycket
större lockelser, att dylik cirkulation så gott som omöjliggjordes.
Kommissionen har därför tänkt sig såsom en utväg härvidlag att
beräkna ersättningen för bostad och bränsle för ifrågavarande grupp
inom styrelsen efter 6 rum och kök i stället för efter 5 rum och kök.
En ytterligare och för kommissionen särskilt vägande anledning härtill
uppgiver kommissionen hava varit det förhållandet, att härigenom
vunnes större överensstämmelse än eljest bleve fallet mellan de sammanlagda
avlöningarna för, å ena sidan, sekreterarebefattningarna inom
generalpoststyrelsen och, å andra sidan, sekreteraregruppen inom järnvägsstyrelsen.
Beträffande de högre befattningarna inom järnvägsstyrelsen har nämnda styrelse
i sitt utlåtande den 7 april 1918 över kommissionens förslag framhållit, hurusom
ett betänkligt fel, framför allt från organisatorisk synpunkt, vidlåder det nuvarande
lönesystemet vid statens järnvägar, nämligen att avlöningarna för de mera ansvarsfulla
befattningarna inom styrelsen så gott som över lag äro satta för låga i förhållande
till avlöningarna för linjetjänstemännen. Härtill kommer, enligt vad järnvägsstyrelsen
framhåller, särskilt beträffande de tekniskt utbildade tjänstemännen,
att konkurrensen från den enskilda företagsamheten bereder styrelsen de största
svårigheter att med nuvarande avlöningar binda dylika befattningshavare vid styrelsen.
Järnvägsstyrelsen anför därefter följande:
»Såsom styrelsen vid upprepade tillfällen framhållit i sina underdåniga löneframställningar,
göra sig alltjämt på grund av ovanberörda förhållande svårigheter
gällande vid rekrytering av de högre befattningarna inom styrelsen samt i fråga
om kvarhållande vid verket av innehavarna av dessa befattningar. Emellertid
borde väl intet tvivel råda om riktigheten av en sådan anordning, som lämnar
möjlighet öppen att vid styrelsen, som dock har att utöva den högsta ledningen
av hela järnvägsförvaltningen, fästa de dugligaste krafterna från linjeförvaltningarna.
Med det nuvarande avlöningssystemet låter detta sig i regeln icke göra. Då exempelvis
eu byråingenjör av l:a klass, vilken dock i åtskilliga fäll har den viktiga ställningen
såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, är i arvodeshänseende
likställd med ban- och maskiningenjörer av 2:a klass på linjen och dessa senare
dessutom åtnjuta fri bostad, innebär det för dessa senare, förutom förlusten av en
mera självständig ställning, en ekonomisk uppoffring att söka en befattning av förstnämnda
slag. Kommissionen har visserligen sökt råda bot för denna olägenhet
genom att tilldela den grupp av befattningshavare, vartill byråingenjörerna av l:a
klass höra, ersättning för bostad och bränsle, motsvarande sex rum och kök, vilken
anordning emellertid knappast möjliggör en rekrytering inom gruppen byråingenjörer
av l:a klass från gruppen ban- och maskiningenjörer av 2:a klass; men även om
så skulle kunna ske, är enligt styrelsens mening detta icke tillfyllestgörande.
Styrelsen anser det vara ur organisatorisk synpunkt nödvändigt, att möjlighet före
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 51
tinnes för styrelsen att kunna vid besättandet av byråingenjörsbefattningar av l:a
klass påräkna rekrytering från gruppen ban- och maskiningenjörer av l:a klass.»
Då sistnämnda befattningshavare såväl enligt nuvarande avlöningsreglemente
som enligt kommissionens förslag i arvodeshänseende likställts med byrådirektörer
m. 11., har järnvägsstyrelsen i överensstämmelse med vad styrelsen föreslagit i sina
underdåniga löneframställningar såväl 1914 som 1915 påyrkat den ändring i kommissionens
förslag,
att byråingenjör av l:a klass måtte uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu
intages av byrådirektör in. fl., och sålunda erhålla ett arvode av lägst 5,400 och
högst 6,400 kronor.
Såsom en följd härav, ehuru därjämte enligt järnvägsstyrelsens uppfattning
andra skäl härför vore bestämmande, borde även den enligt 1915 års riksdags beslut
på ordinarie stat uppförda lantmätaren uppflyttas till samma grupp. Dennes göromål
och ställning har styrelsen ansett vara av sådan art, att den motsvarade byråingenjörernas
av l:a klass, varför någon skillnad i avlöningshänseende för dessa
bägge befattningar ej kunde ifrågasättas. Då därjämte den sedan befattningens tillsättande
vidtagna löneregleringen inom lantmäteristaten även motiverade en uppflyttning
i lönehänseende, om icke lantmätaren inom styrelsen skulle bliva sämre
ställd än jämförbara befattningshavare inom lantmäteristaten, varigenom befattningens
rekrytering med lämplig person skulle äventyras, har styrelsen även ansett
sig böra påyrka den ändring i kommissionens förslag
alt lantmätare, må uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages av byrådirektör
in. fl., och sålunda erhålla ett arvode av lägst 5,400 och högst 6,300
kronor.
Vidare anför järnvägsstyrelsen följande:
»De här ovan angivna olägenheterna, som uppkomma, då det gäller att besätta
de befattningar i styrelsen, vilkas innehavare tjänstgöra såsom byråchefernas
närmaste män, med dugliga tjänstemän från linjeförvaltningen, göra sig även gällande
i andra fall än i fråga om byråingenjörer av l:a klass och framför allt
beträffande trafikbyråerna.
Emellertid bär styrelsen, i överensstämmelse med vad som ovan blivit antytt,
icke ansett sig böra på lönefrågans nuvarande ståndpunkt framkomma med
förslag till andra ändringar i löneskalan än sådana, som av styrelsen förut tillstyrkts,
och sålunda funnit sig förhindrad föreslå uppflyttning av vissa sekreterarebefattningar
samtidigt med uppflyttningen av byråingenjörbefattningarna av l:a klass.
Såsom en konsekvens av sitt förslag att uppflytta byråingenjörerna av l:a
klass till närmast högre avlöningsgrupp hade styrelsen i sina ovanberörda framställningar
föreslagit, att de dåvarande byrådirektörerna å byggnadsbyrån samt byrådirektörerna
å maskinbyrån och elektrotekniska byrån måtte tilldelas arvode av
5,400—6,300 kronor d. v. s. ett arvode, som ligger emellan arvodet för byråchef
6,000—6,900 kronor samt det av styrelsen då föreslagna arvodet för byråingenjörer
av l:a klass 4,800—5,700 kronor. Denna uppflyttning betingades framför allt
därav att byrådirektörerna hade under sig byråingenjörer av l:a klass, men även
andra skäl talade enligt styrelsens mening därför. Med vidhållande av sin förut
uttalade uppfattning härutinnan finner sig styrelsen med hänsyn därjämte till att:
övriga till byrådirektörsgruppen hörande befattningar måste i fråga om befattnin
-
52
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
garnas vikt och ansvar fullt jämställas med byrådirektörerna, förorda att steget
tages fullt ut och att sålunda den ifrågasatta uppflyttningen kommer att omfatta
hela den avlöningsgrupp, vartill byrådirektörer m. fl. höra.»
I överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen sålunda framhållit har styrelsen
föreslagit,
att en ny avlöningsgrupp med arvode 6,000—6,900 kronor måtte inrättas
och till densamma hänföras byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt och
överinspektör.
I detta sammanhang har järnvägsstyrelsen vidare anfört följande.
»Styrelsens härovan framlagda förslag om uppflyttning i högre lönegrupp av
byrådirektörsgruppen samt byråingenjörer av ) :a klass har i främsta rummet motiverats
av nödvändigheten av att underlätta rekryteringen inom dessa grupper genom
placering å nämnda befattningar av tjänstemän från linjen. Såsom ovan blivit antytt,
är emellertid en dylik åtgärd icke tillfyllestgörande för utjämnande av avlöningsförhållandena
mellan styrelsen och linjen, beroende därpå att de tjänstegrupper
vid linjeförvaltningen, från vilka rekryteringen företrädesvis skulle ske,
åtnjuta bostad in natura, i motsats mot vad förhållandet är beträffande motsvarande
befattningar i styrelsen. Detta distrikts tjänstemännens företräde framför styrelsens
tjänstemän, vilket medför svårigheter vid rekryteringen även inom andra tjänstegrupper
i styrelsen än dessa, som av styrelen föreslagits till uppflyttning, föranleder
styrelsen att föreslå utsträckning av styrelsens befogenhet att tilldela tjänstemännen
i styrelsen bostad in natura, vilken förmån för närvarande endast kan tillkomma,
förutom vaktmästare, byråchef, förste byrådirektör samt expeditionsföreståndare.
De befattningar, som enligt styrelsens mening med hänsyn till rekryteringsförhållanden
framför allt bör ifrågakomma till erhållande av nämnda förmån, äro byrådirektör,
överinspektör, byråingenjör av 1 :a klass, sekreterare samt byråingenjör av 2:a klass.
Vad angår notarierna i styrelsen, kan man icke säga att det från rekryteringssynpunkt
är nödigt att såsom regel tilldela dessa befattningshavare förmånen av fri
bostad. Då det emellertid måste anses synnerligen önskvärt att, särskilt beträffande
trafikbyrån, kumia besätta dessa tjänster med exempelvis byråassistenter å linjen,
vilka hava samma arvode som notarier men dessutom i allmänhet äro tilldelade
bostad in natura, finner styrelsen det vara behövligt, att möjlighet beredes styrelsen
att i sådana fall, då det gäller att besätta en notarietjänst med en tjänsteman å
linjen med inkvartering in natura, kunna bereda honom samma förmån i hans egenskap
av notarie.»
Järnvägsstyrelsen har därför tillika föreslagit, att under den i § 2, punkt
Do) i kommissionens förslag till avlöningsreglemente intagna lönetablån måtte införas
följande stadgande:
»Byråchef, De byrådirektör, byrådirektör, överinspektör, byråingenjör av Da
klass samt sekreterare kunna i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla
bostad in natura om sex rum och kök samt byråingenjör av 2:a klass och notarie
bostad in natura om fem rum och kök.»
vepurtcments- Ehuru jag till fullo inser förefintligheten av de svårigheter, som
chefen. ay järnvägsstyrelsen framhållits i fråga om möjligheterna att med nu
-
53
Kungl. Mnj.ts nåd. proposition Nr 381.
varande avlöningssystem på ett fullgott sätt rekrytera de ansvarsfullare
posterna inom järnvägsstyrelsen, anser jag mig dock icke nu kunna
biträda styrelsens förslag om beredande av en högre ställning å arvodesskalan
åt vissa tjänstegrupper därstädes. Dylika frågor böra, i enlighet
med de principer, jag förut utvecklat, upptagas till behandling i ett
sammanhang vid den mera genomgående revision av avlöningssystemet,
som enligt min åsikt utan tidsutdräkt bör följa efter den tillfälliga
löneregleringen. Därvid bör man mera allsidigt kunna överblicka
konsekvenserna såväl inom som utom verket av de genomgripande
åtgärder, som av järnvägsstyrelsen föreslås. Jag anser mig därför icke
nu böra hemställa om någon ändring uti de av 1915 års kommission
föreslagna arvoden för här avsedda tjänstemän.
Vad beträffar järnvägsstyrelsens hemställan att till ytterligare upphjälpande
av styrelsetjänstemännens ställning medgiva en avsevärt ökad
användning av avlöningsformen bostad in natura kan tvekan hysas
om lämpligheten av att nu upptaga detta förslag, då, såsom jag redan
i fråga om linjetjänstemännens motsvarande förmåner framhållit, spörsmålet
om det ur tjänstesynpunkt lämpligaste sättet att ordna fördelningen
av bostäder in natura vid verket i dess helhet bör på en gång
upptagas till prövning. För att emellertid tillmötesgå järnvägsstyrelsens
önskningar, där de synas som mest motiverade av behovet att kunna
tillföra styrelsen dugande tjänstemän från linjen, anser jag mig höra
tillstyrka styrelsens ifrågavarande förslag i vad det angår byrådirektör,
överinspektör, byråingenjör av 1 klass och sekreterare, vilka tjänstekategorier
ur nu omhandlade synpunkt torde vara de viktigaste, och föreslår
jag sålunda, att möjlighet beredes järnvägsstyrelsen att tilldela
tjänstemän av nu uppräknade tjänstekategorier bostad in natura i de
fall, då tjänstens intresse så kräver. Bostadens storlek bör, i överensstämmelse
med det förut utvecklade, kunna utgöra högst sex rum och
kök.
Av järnvägsstyrelsen har i förut omnämnda underdåniga skrivelse
av den 29 september 1917 föreslagits inrättandet av vissa nya tjänstekategorier
inom styrelsen, nämligen en överinspektör för maskintjänsten
och en överinspektör för trafiktjänsten, båda i avlöningshänseende likställda
med säkerhetsinspektören. Benämningen på sistnämnda befattning
har styrelsen i samband härmed föreslagit skola förändras till överinspektör
för säkerhetstjänsten. I enlighet med dessa framställningar,
som av 1915 års kommission i dess yttrande den 22 februari 1918
blivit tillstyrkta, har i propositionen nr 150, i stället för befattningen
säkerhetsinspektör, upptagits den nya tjänstekategorien överinspektör.
54
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Vidare har av järnvägsstyrelsen föreslagits utbytande av den nuvarande
förrådsförvaltarebefaltningen i styrelsen mot en ny befattningbenämnd
intendent och föreståndare för biljett- och blankettkontoret, vilken
nya befattning enligt styrelsens förmenande borde i avlöningshänseende
ställas på ett högre plan än den hittillsvarande förrådsförvaltaretjänsten
och jämställas med sekreterare m. fl.
Även i denna fråga har järnvägsstyrelsens förslag vunnit beaktande
i nyssnämnda proposition.
De härav följande ändringarna hava iakttagits i det förslag till
förnyat avlöningsreglemente, som nu framlägges.
Beträffande tjänstemännen inom järnvägsstyrelsen i övrigt biträder
jag 1915 års kommissions förslag.
Tablå, utvisande
förslaget
till
arvoden för
tjänstemän
inom järn.
vägsstyrel - sen.
Med avseende å järnvägsstyrelsen innefattar mitt förslag sålunda
följande avlöningsgrupper med nedan angivna högsta och lägsta arvoden:
Grupp
Begynnelse-
arvode
Slutarvode
kronor
kronor
Kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare ........................
1,275
1,650
Manligt kontorsbiträde .....................................................
1,350
1,950
Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare .....................
1.500
2,250
Kvinnlig bokhållare ..........................................................
1,950
2,550
Manlig ritare, manlig kontorsskrivare ..........................
Manlig bokhållare ..........................................................
2,100
3,600
2,700
3,900
Förste bokhållare, underingenjör ................................
3*000
4,200
Expeditionsföreståndare ...................................................
Kassör, registrator, notarie, aktuarie, byråingenjör
av 2:a klass, kontrollör ...........................
3,600
4,500
3,900
4,800
Sekreterare, kamrer och föreståndare för kammar-
kontoret, förste aktuarie och föreståndare för
statistiska kontoret, milkontrollör och förestån-
dare för milkontoret, revisor och föreståndare för
revisionskontoret, intendent och föreståndare för
biljett- och blankettkontorot, förste kontrollör,
byråingenjör av l:a klass, lantmätare, förråds- kontrollör ..........................................................
4,800
5;700
Byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt,
överinspektör .......................................................
5.400
6,300
Byråchef, förste byrådirektör................................
6,600
7,500
opaginerad Kontrollera mot PDF
00
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
Vad slutligen angår tjänstemännen å ångfärja har 1915 års
kommission ansett sig böra föreslå en lönereglering i närmaste anslutning
till vad som föreslås beträffande distriktstjänstemännen.
Erinras bör därom, att ångfärjepersonalen åtnjuter fri kost ombord
i enlighet med särskilda bestämmelser.
De grupper bland denna personal, som för närvarande, delvis på
grund av sistberörda förmån, i fråga om arvodena stå på en något
lägre nivå än stationskarlsgruppen, nämligen matroser och eldare, skulle
enligt kommissionens förslag fortfarande intaga en dylik ställning.
För närvarande utgöra arvodena:
för matros 720, 780, 840, 900 och 960 kronor,
för eldare 780, 840, 900, 960 och 1,020 kronor.
Kommissionen har föreslagit följande arvoden:
för matros 1,125, 1,200. 1,275, 1,350 och 1,425 kronor,
för eldare 1,200, 1,275, 1,350, 1,425 och 1,500 kronor.
Närmast högre grupp eller förhandsrddare, rorgängare och timmerman,
med nuvarande arvoden 840, 960, 1,080 och 1,200 kronor, skulle
enligt kommissionens förslag tilldelas arvodesskalan 1,275, 1,350, 1,500
och 1,650 kronor.
I fråga om maskinskötarnas nuvarande arvodesskala: 900, 1,020,
1,140, 1,260 och 1,380 kronor gäller, enligt vad kommissionen framhåller,
i vissa lägen ett av järnvägsstyrelsen uppmärksammat missförhållande
liknande det, till vars undvikande kommissionen för banmästare
av 2:a klass m. fl. föreslagit eu viss förkortning av arvodesskalan.
En person, som befordras till maskinskötare från närmast
lägre grupp (förhandseldare in. fl.), kan nämligen efter någon tid
komma att intaga en sämre ställning i avlöningshänseende än han
skulle intagit, om han kvarstått obefordrad. På grund härav har
kommissionen föreslagit en förkortning av arvodesskalan jämväl för
maskinskötare. Följande arvoden skulle således enligt kommissionens
mening fastställas för maskinskötare, nämligen: 1,350, 1,500, 1,650 och
1,800 kronor. Härigenom komme denne tjänsteman att uppnå slutavlöningen
efter 9 i stället för som nu efter 12 år, men erliölle fortfarande
samma begynnelse- och slutarvoden som en maskin- och pannskötare
vid distrikten.
För tredje styrman och tredje maskinist, vilka nu hava följande
arvoden, nämligen: 1,200, 1,500 och 1,800 kronor, har kommissionen
föreslagit arvodena 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.
Tjänstemän
ä ångfärja.
1915 års
kommission.
Matros.
Eldare.
Förhaudseldare,
rorgångare,
timmerman.
Maskin
skötare.
Tredje styrman,
tredje
maskinist.
56
Övriga
tjänstemän å
ångfärja.
Järnvägs
styrelsen.
Departements
chefen.
Arvodets fördelning
i lön
och tjänstgöringspenningar.
1915 års
kommission
Kungl. Maj: t a nåd. proposition Nr 381.
I fråga om samtliga övriga tjänstemän å ångfärja borde, enligt
kommissionens förslag, arvodesbeloppen genomgående höjas med 600
kronor. De nya begynnelse- och slutarvodena skulle härigenom bliva:
begynnelsearvode slutarvode
kr. kr.
för andre styrman och andre maskinist.................. 2,400 3,300
» förste styrman och reservbefälhavare samt övermaskinist
.......................................................... 3,000 3,900
> befälhavare ......................................................... 4,800 5,700
I ovannämnda skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen
föreslagit, att befattningen andre maskinist, som för närvarande
anses såsom tjänsteman av lägre grad, måtte uppflyttas till tjänstemannabefattning
av högre grad.
Ifrågavarande hemställan, som av kommissionen tillstyrkts i förenämnda
utlåtande av den 22 februari 1918, har jämväl upptagits i
propositionen nr 150.
Mot det framställda förslaget till löneförbättringar för ångfärjepersonalen
har jag intet att erinra; och har jag, i överensstämmelse
med vad nyss angivits, upptagit befattningen andre maskinist såsom
tjänsteman av högre grad.
En tablå, upptagande såväl nuvarande som av mig föreslagna
begynnelse- och slutavlöningar för befattningshavare vid statens järnvägar
å billigaste och dyraste ort, torde få bifogas statsrådsprotokollet.
Beträffande arvodets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
gäller för närvarande, att arvode, med undantag av det till generaldirektören,
till överdirektör, till överingenjör, till järnvägsfullmäktig
och till överrevisor utgående, fördelas till två tredjedelar i lön och en
tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till belopp av 3,900
kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre fjärdedelar lön och
en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt av arvode å 2,100 kronor och
därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.
Fri bostad jämte bränsle, ersättning för bostad och bränsle samt
de olika formerna av ortstillägg räknas i sin helhet till lönen.
Rörande dessa frågor har 1915 års kommission anfört, att kommissionen
beträffande de nämnda, sekundära avlöningsformerna icke
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381. 57
ansett anledning föreligga att nu föreslå någon ändring i nyssnämnda
förhållande. Vad angår arvodet bär kommissionen likaledes ansett sig
höra föreslå bibehållande av den nuvarande fördelningsgrunden i fråga
om arvoden, överstigande 2,100 kronor. Arvodena å sistnämnda belopp
och därunder hava emellertid synts kommissionen erbjuda en proportion
för ifrågavarande fördelning — Vs lön och Vs tjänstgöringspenningar —
som kommissionen icke ansett kunna bibehållas å den nya löneskalan.
Toge man nämligen i betraktande, att de båda övriga huvudformerna
av avlöning helt och hållet räknades till lönen, funne man, att tjänstgöringspenningarna
i dessa arvodeslägen utgjorde allenast omkring 17
procent av den sammanlagda avlöningen. Vid övriga av kommissionen
behandlade verk utvisade fördelningen av de å avlöningsskalan förekommande
lägsta fasta avlöningarna i lön och tjänstgöringspenningar däremot
en högre procent för tjänstgöringspenningarnas vidkommande
eller omkring 20 procent. Den för tjänstemännen vid statens järnvägar
gynnsamma beräkningsgrunden i detta avseende hade enligt kommissionens
förmenande tydligtvis berott därpå, att man vid detta verk,
särskilt i fråga om de avlöningar, som stode närmast existensminimum,
velat tillförsäkra vederbörande rätt att vid sjukdom behålla så stor
del av avlöningen som möjligt.
Då emellertid en fördelning efter de vid statens järnvägar för de
lägsta avlöningarna tillämpade principerna icke ägde någon motsvarighet
inom statsförvaltningen i övrigt och knappast kunde tänkas bibehållen
efter utfärdandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid ett flertal
verk, bar kommissionen, för att icke föregripa ett blivande samarbetande
av de olika avlöningsreglementenas bestämmelser i detta avseende,
föreslagit sådan ändring i fördelningsgrunden beträffande arvoden å
2,100 kronor och därunder vid statens järnvägar, att proportionen härvidlag
skulle bliva densamma som för de närmast högre arvodenas
vidkommande, eller tre fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgförinffspenningar.
Den av kommissionen föreslagna förändringen i fråga om fördel- Departementsningsgrunden
beträffande lön och tjänstgöringspenningar för de lägsta chefenarvodena
finner jag påkallad av de omständigheter, som kommissionen
påvisat.
På grund av att fri bostad med bränsle eller ersättning härfor
ävensom ortstillägg fortfarande helt och hållet skulle räknas till
lönen, kommer genom den nya beräkningsgrunden den sammanlagda
avlöningen för de lägst avlönade tjänstemännen att till omkring 80
Bikung till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 341 käft. (År 381.) K
Löneregleringens
inverkan
i
pensionshttnseende.
1915 års
kommission.
Departements
chefen.
58 Kungl. Maj:ts nåd■ proposition Sr 381.
procent utgöras av lön och till omkring 20 procent av tjänstgöringspenningar,
vilken fördelning ungefär motsvarar den, som skulle gälla
för likställda tjänstemän inom de övriga verken.
Genom de föreslagna avlöningsförhöjningarna erhåller även med
den nya beräkningsgrunden personal i hithörande kategorier, som är
tjänstledig på grund av sjukdom och därför avstår från tjänstgöringspenningarna,
förbättring i sina behållna löneförmåner.
Bestämmelserna angående pensionering av statens järnvägars
ordinarie personal innefattas för närvarande huvudsakligen uti lag; den
4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.
I fråga om ålderspension gäller såsom huvudregel, att, därest
tjänsteman innehar fullt antal tjänstår, pensionen utgår med 70 procent
av den avlöning, tjänstemannen vid avgången från tjänsten uppbär.
Med avlöning förstås härvid det ordinarie arvodet, ökat med 20 procent.
1915 års kommission har ansett, att den angivna regeln bör
kunna komma till tillämpning även i fråga om de nya avlöningarna,
och har sålunda förutsatt, att den reglering av tjänstemannapensionerna,
som jämväl avsetts, skulle komma att ske automatiskt genom själva löneregleringen.
Förhöjningen av pensionernas belopp bleve härigenom i de
flesta fall rätt avsevärd. Sålunda komme exempelvis en tjänsteman,
tillhörande stationskarlsgruppen, i normala fall att vid avgång med
ålderspension erhålla 1,386 kronor i pension mot, enligt nu gällande
bestämmelser, c:a 958 kronor. Någon ändring i fråga om det gällande
maximibeloppet av pension, 6,000 kronor, har icke av kommissionen
ifrågasatts.
I likhet med kommissionen anser jag, att de nuvarande bestämmelserna
i pensionslagen utan vidare kunna tillämpas även efter den
nya lönestatens genomförande.
Till följd av ökningen utav pensionsbeloppen kommer antagligen
någon förhöjning av statens bidrag till pensionsfonden att bliva erforderlig,
men hava några beräkningar härutinnan ännu icke kunnat utföras.
Särskilda bestämmelser i avlöningsreglementet.
Såsom jag förut framhållit har den tillfälliga lönereglering, som
nu föreslås till genomförande, i huvudsak inskränkts till vissa förhöjningar
av själva avlöningsbeloppen, under det att behandlingen av
avlöningsreglementenas övriga delar i allmänhet tills vidare uppskjutits.
59
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Åtskilliga ändringar på avlöningsreglementenas specialområden
betingas dock omedelbart av de föreslagna nya avlöningsskalorna.
Därjämte föreligger emellertid, synnerligast vad statens järnvägar beträffar,
på vissa områden ett trängande behov av nya eller utvidgade
bestämmelser i syfte att underlätta en tidsenlig förvaltning av verket
eller för att förebygga orättvisa i särskilda fall.
En del frågor av denna art, vilka icke kunna verka föregripande
på ett fortsatt arbete med en revision av avlöningsreglementet i dess
helhet, har jag därför ansett redan nu böra upptagas till behandling;
och går jag nu att redogöra för dessa speciella frågor, därvid jag följer
det nuvarande avlöningsreglementets uppställning. Jag vill emellertid
från början betona, att det endast är de mest behövliga ändringarna,
som kunna komma i fråga att vidtagas i detta sammanhang, och att
jag förutsätter ett snart upptagande till granskning av åtskilliga andra,
särskilt från personalens sida framställda önskemål rörande mera periferiska
sidor av avlöningsspörsmålet.
I § 2 inom. 2 av gällande avlöningsreglemente vid statens järnvägar
finnes intaget följande stadgande:
»Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas
efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad
kontorsskrivare skall för utförande av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer.»
Järnvägsstyrelsen har i en till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1917
avlåten skrivelse med anknytning härtill anfört följande.
»Principen att även ordinarie tjänstemän kunna avlönas efter beting är sålunda
godkänd i nu gällande avlöningsreglemente.
En liknande bestämmelse som den ovan omförmälda förekom i 1874 års
avlöningsreglemente, men föreslog 1893 års järnvägskommitté, att densamma borde
uteslutas. På hemställan av järnvägsstyrelsen, som framhöll, att betingsavlöningen,
väl avvägd, hade många förutsättningar för att kunna bliva en lämplig avlöningsform
för personal, som vore sysselsatt med statistiskt eller liknande räknearbete,
blev emellertid bestämmelsen bibehållen; och har densamma sedan utan erinran från
1906 års järnvägslöneregleringskommittés sida influtit i 1907 års avlöningsreglemente.
Under senare åren har dock bestämmelsen i fråga icke tillämpats beträffande
arbete, som utföres å den ordinarie arbetstiden.
Om alltså sättet att avlöna personal efter beting icke numera användes ä de
tjänsteställen, för vilka detsamma ursprungligen varit avsett, finnas enligt styrelsens
mening arbetsområden, där dylika friare former för bestämmande av avlöningen
§ 2; nytt
stycke.
Järnvägs
styrelsen.
1915 års
kommission
Departements
ehefen.
60 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
jämväl åt ordinarie personal med fördel skulle kunna komma till användning. Detta
gäller i synnerhet omlastningsarbetet å de s. k. föreningsstationerna ävensom arbetet
med lossning av kol för statens järnvägars räkning. Till båda slagen av dessa
arbeten användas företrädesvis utom järnvägen stående arbetare, vilka utföra arbetet
å ackord. Men även åt statens järnvägars ordinarie personal måste i vissa fall
arbete av ifrågavarande slag anförtros; och för dessas vidkommande anser styrelsen
det vara förenat med avsevärd ekonomisk fördel för statens järnvägar, om ersättningen
för dylikt arbete kunde bestämmas enligt ackordssystemet, därvid vederbörande
naturligen skulle, för den tid, då ersättning i denna form uppbäres, avstå sin ordinarie
avlöning.»
Då det enligt järnvägsstyrelsens förmenande lämpligen borde överlämnas
åt styrelsen att bestämma, för vilka fall avlöning enligt ackordseller
betingssystem borde komma till användning, har styrelsen hemställt,
att under § 2 i avlöningsreglementet måtte efter punkt Bro) införas en
ny punkt av följande lydelse:
»4:o) I de fall, då järnvägsstyrelsen finner sådant vara för statens
järnvägar fördelaktigt, må beträffande tjänstemän av lägre grad avlöningen
för visst arbete kunna bestämmas efter ackord eller beting.»
1915 års kommission har på de av järnvägsstyrelsen angivua skäl
funnit sig böra tillstyrka ett införande i avlöningsreglementet av ett
stadgande i den riktning, järnvägsstyrelsen förutsatt. Det har emellertid
synts kommissionen vara av vikt att uttryckligen fastslå, hurusom
tillämpandet av betings- eller ackordssystemet för avlöning av ordinarie
tjänstemän endast i undantagsfall och då statens intressen så verkligen
påfordrade, borde ifrågakomma.
Kommissionen har ansett, att stadgandet borde erhålla följande
lydelse:
»Undantagsvis må, i de fall, då järnvägsstyrelsen anser sådant
lämpligt för tillgodoseende av statens järnvägars intressen, beträffande
tjänstemän av lägre grad avlöningen för visst arbete kunna bestämmas
efter ackord eller beting.»
En bestämmelse av den innebörd, som föreslagits av järnvägsstyrelsen
och 1915 års kommission, synes mig tidsenlig och ägnad att
befrämja verkets intressen. Den av kommissionen föreslagna formuleringen
av stadgandet torde få anses innebära tillfyllestgörande garantier
mot systemets utnyttjande i större omfattning än som kan anses
lämpligt.
Med avseende å den nya bestämmelsens inordnande i avlöningsreglementet
anser jag det riktigast, att densamma sättes i omedelbart
Kung*. Maj:ts nåd. proposition iSr 381. 61
sammanhang med det närbesläktade stadgandet i § 2 mom. 2, och att
ifrågavarande båda stycken sålunda hopföras i ett moment, vilket placeras
efter arvodesskalan för tjänstemän vid distrikten och huvudverkstäderna.
Av järnvägsstyrelsen bär i dess utlåtande den 7 april 1918 meddelats,
att hos styrelsen påyrkats intagande i avlöningsreglementet vid
statens järnvägar av en bestämmelse, motsvarande den, som förekommer
i § 2 i det för tjänstemän vid postverket den 20 juni 1913 utfärdade
avlöningsreglementet.
Nämnda bestämmelse är av följande lydelse:
»Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass 2 eller vaktmästare
hos generalpoststyrelsen, som antages till extra postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å
begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig
hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning i
postverket.»
Då järnvägsstyrelsen icke ansett sig vara i tillfälle att utan närmare undersökning
bedöma verkningarna av en tillämpning utan vidare å statens järnvägars
personal av berörda bestämmelse, har styrelsen funnit sig förhindrad att nu tillstyrka
ep dylik anordning. Däremot har styrelsen ansett billigt, att en föreskrift komme
till stånd för att förhindra den oegentligheten, som vid befordringar av ifrågavarande
slag i vissa fäll uppkomme därigenom, att den befordrade lider minskning i''sina
löneförmåner, beroende därpå att tjänstemän av högre grad icke åtnjuta vare sig
beklädnadsersättning eller i förekommande fall ortstillägg.
Styrelsen har därför föreslagit,
att under punkt 3:o) i § 4 av gällande avlöningsreglemente måtte införas ett
stadgande av följande lydelse:
»Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom tjänsteman
av högre grad, må i den mån sådant erfordras till förekommande av löneminskning
i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen tilldelas arvodesförhöjning.»
Det synes mig billigt och överensstämmande med allmänna regler,
att eu tjänsteman icke skall lida minskning i sina sammanlagda avlöningsförmåner,
då han övergår från befattning av lägre till sådan av
högre grad. Den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta rätten att i dylika
fall tilldela ett förhöjt arvode till undvikande härav synes mig å andra
sidan kunna medföra mindre önskväi''da konsekvenser och allt för
mycket strida mot de hittills vid statens järnvägar gällande uppflyttningsreglerna
i arvodeshänseende, vilka vid denna tillfälliga reglering
i det stora hela lämnas orörda. Det åsyftade målet synes mig kunna
§ 4, mom. 3:
nytt stadgande.
Järnvägsstyrelsen.
Departements
chefen
-
Ny lydelse av
§ 4, mom.
4:o), första
stycket.
§ 7, punkt 1;
tillägg.
Järnvägsstyrelsen.
62 Kungl. May.ls nåd. proposition Nr 381.
nås genom medgivande av rätt för järnvägsstyrelsen att i förekommande
fall tilldela tjänstemannen ett personligt lönetillägg, motsvarande den
minskning, han eljest skulle hava lidit, med rätt för tjänstemannen
att tillgodonjuta detta lönetillägg, intill dess arvodesförhöjning enligt
vanliga regler erhålles. Jag hemställer därför om införande under
mom. 3:o) i § 4 av ett stadgande av följande lydelse:
»Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom
tjänsteman av högre grad, må, i den mån sådant erfoi’dras till förekommande
av löneminskning i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen
tilldelas ett personligt lönetillägg, motsvarande den minskning,
han i annat fall skulle hava fått vidkännas; med rätt för tjänstemannen
att uppbära ifrågavarande lönetillägg intill dess arvodesförhöjning första
gången erhålles i den nya befattningen.»
I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört rörande behovet
av utvidgade bestämmelser för att i enstaka undantagsfall kunna tillförsäkra
staten en särskilt kvalificerad arbetskraft anser jag, att § 4
mom. 4:o), första stycket, av avlöningsreglementet bör erhålla följande
ändrade lydelse:
»Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så oundgängligen
torda, Kungl. Maj:t kunna, för förvärvande eller bibehållande i
tjänst av särskilt kvalificerad person, tilldela befattningshavare ett högre
arvode i vederbörande tjänst än det, vartill han enligt förut angivna
grunder eljest skulle varit berättigad, dock icke i något fall högre
än det för befattningen bestämda slutarvodet.»
Av järnvägsstyrelsen har vidare i skrivelse den 30 april 1917
föreslagits ett tillägg till § 7 punkt 1 i avlöningsreglementet. Styrelsens
framställning härutinnan är av följande lydelse.
»Sedan maj månad 1914 tillämpas särskilda av järnvägsstyrelsen fastställda
föreskrifter för bestämmande av de fordringar i kroppsligt hänseende, som utgöra
villkor för anställning i statens järnvägars tjänst. Enligt dessa föreskrifter åligger
det vederbörande befäl eller järnvägsläkare att, därest anledning föreligger att antaga,
att tjänsteman vid statens järnvägar i avsevärd mån icke uppfyller de fordringar i
kroppsligt avseende, vilka enligt i ovannämnda föreskrifter angivna grunder utgöra
villkor för antagande i den av honom innehavda befattningen, anmäla förhållandet
hos avdelningsföreståndaren, som har att infordra den av järnvägsstyrelsen tillsatta
undersökningsläkarens utlåtande, huruvida han anser tjänstemannen fortfarande kunna
bestrida sin tjänst. Det tillkommer därefter distriktsförvaltningen att vidtaga de
åtgärder, som av omständigheterna påkallas.
Förenämnda stadgande har i främsta rummet tillkommit i trafiksäkerhetens
63
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
intresse och avser framför allt att förebygga att tjänstehavare, som på grund av
ålder eller sjukdom fått sin syn- eller hörselförmåga väsentligen nedsatt, fortfarande
användes i sådan, trafiksäkerheten omedelbart berörande tjänstgöring, som erfordrar
fullgod syn eller hörsel. För tillgodoseende av berörda syfte måste man naturligen
i åtskilliga fall tillgripa den åtgärden att förflytta vederbörande till annan befattning
än den av honom förut innehavda. Då styrelsen har för avsikt att, sedan mera
tidsenliga föreskrifter angående prövning av personalens färgsinne kommit till stånd,
vidtaga anordningar för periodiska undersökningar av personalens såväl syn- som
hörselförmåga, är antagligt att antalet fall, då förflyttningar av ovan angivna art
bliva nödvändiga, komma att väsentligt ökas. Frånsett nu anmärkta förhållanden
kunna fall inträffa, då en tjänsteman på grund av annat kroppsfel än ovan nämnts
ävensom nedsatta själs- eller kroppskrafter icke längre kan sköta innehavd tjänst
men väl en mindre ansträngande sådan, till vilken han lämpligen bör förflyttas.
Härvidlag gör sig emellertid den svårigheten gällande, att på grund av bestämmelserna
i nu gällande avlöningsreglemente förflyttningen kan komma att medföra icke
obetydlig minskning av vederbörande tjänstehavares avlöningsförmåner. Visserligen
innehåller § 7 punkt Do) i gällande avlöningsreglemente ett stadgande av innebörd,
att en tjänsteman vid förflyttning till annan befattning icke skall lida minskning i
det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande arvode, men minskning kan
uppkomma exempelvis därigenom att den befattning, till vilken förflyttning sker,
är i avseende å bostadens storlek lägre ställd än den befattning, som vederbörande
innehar vid förflyttningen, vilket förhållande inverkar å storleken av ersättningen
för bostad och bränsle, eller därigenom att, såsom förhållandet blir vid förflyttningav
maskinavdelningens tågpersonal till stationära befattningar, lokomotivtjänstpenningarna
bortfalla. Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att i sistnämnda
fall gottgörelse för den till tågpersonal jämlikt nådiga brevet den 31 januari 1913
utgående reseersättning icke bör ifrågakomma. Ej heller bör enligt styrelsens
mening ersättning utgå för mistade felräkningspenningar, postavlöning, ortstillägg
eller minskning i ersättning för bostad och bränsle på grund av förflyttning till
annan ort m. fl. liknande förmåner.
Då det här gäller att vidtaga åtgärder för tillgodoseende av trafiksäkerheten,
är uppenbarligen av vikt, att de svårigheter av ovan antydd art, som kunna vara
förenade med förflyttningar av personal uti ifrågavarande syfte, varda såvitt möjligt
undanröjda.»
För sådant ändamål har järnvägsstyrelsen hemställt om vidtagande
av åtgärder för att § 7 punkt Do) i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid statens järnvägar måtte erhålla ett tillägg av följande
lydelse:
»Förflyttas tjänsteman till annan befattning på grund av avtagande
syn eller hörsel eller i allmänhet antingen kroppsfel, som kan
antagas hava uppkommit under tjänstetiden vid statens järnvägar,
eller ock avtagande själs- eller kroppskrafter, må han, i den mån
järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, erhålla gottgörelse för den minskning
i honom vid förflyttningen tillkommande avlöningsförmåner, som
kan uppkomma till följd av förflyttningen.»
64
1915 års
kommisson.
Järnvägsstyrelsen
den
7 april 1918.
Kungl. Majits nåd, proposition Nr 381.
Med anledning av järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning bär
1915 års kommission erinrat därom, att vid 1911 års riksdag förelåg till
behandling en kungl. proposition, nr 159, av huvudsakligt innehåll,
att tjänsteman vid statens järnvägar, som förflyttades från en befattning
till en annan, skulle tillförsäkras sådan rätt i fråga om ersättningen
för bostad och bränsle, att denna ersättning i intet fall beräknades
lägre än efter den förut innehavda befattningen, dock med
den jämkning, som kunde föranledas av de olika beräkningsgrunder,
som kunde vara gällande för de särskilda placeringsorterna.
Ifrågavarande proposition föranledde endast till ett principuttalande
från riksdagens sida av i denna del följande lydelse:
»Då emellertid en förflyttning från högre till lägre befattning
torde kunna användas även såsom en form av bestraffning och i sådant
fall kan anses såsom självförvållad, synes icke någon anledning föreligga
att för dylika fall, utöver vad redan enligt gällande bestämmelser
medgives, tillförsäkra vederbörande en ytterligare förmån.
För de fall åter, då förflyttningen föranledes av befattnings indragning
eller icke självförvållad kroppsskada, synes däremot kunna
ifrågasättas, huruvida ej ändring i avlöningsreglementet bör vidtagas
i syfte att den vederbörande vid förflyttningen tillkommande rätt till
ersättning för bostad och bränsle icke må undergå annan förändring
än den, som betingas av förflyttningen från en ort till en annan.»
Kommissionen har förklarat sig hålla före, att det av järnvägsstyrelsen
ifrågasatta stadgandet borde tillämpas i överensstämmelse med
riksdagens ovanberörda uttalande samt att den av styrelsen ifrågasatta
gottgörelsen sålunda borde avse allenast ersättningen för bostad och
bränsle. Under dessa förutsättningar har kommissionen tillstyrkt järnvägsstyrelsens
förslag.
I anledning av detta kommissionens uttalande har järnvägsstyrelsen
i sitt yttrande den 7 april 1918 erinrat därom, att styrelsen
i sin här förut återgivna framställning uttalat sig för att gottgörelse
finge i förekommande fall utgå även för mistade lokomotivtjänstpenningar.
Styrelsen har nu förklarat sig vidhålla denna uppfattning,
under erinran, att frågan härom icke förelåg, då riksdagen gjorde sitt
av kommissionen åberopade uttalande. Då det syntes styrelsen billigt,
att ifrågavarande förmån måtte, räknat från tidpunkten för de nya
lönebestämmelsernas tillämpning, kunna komma jämväl den personal
till godo, som före stadgandets ikraftträdande förflyttats till annan be
-
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381. 65
fattning av någon här avsedd anledning, har styrelsen även hemställt,
att en övergångsbestämmelse måtte utfärdas i sådan riktning.
Starka billighetskäl . synas mig tala för att en tjänsteman, Departement.
som under tjänstetiden vid statens järnvägar försvagats eller lidit chefen.
skada på sätt i järnvägsstyrelsens framställning omförmäles, måtte
tryggas mot minskning i sina avlöningsförmåner, då hans arbetskraft
tages i anspråk i sådana grenar av tjänsten, som bättre lämpa
sig för hans försvagade kroppsliga tillstånd. Frågan om han härvid
bör anses berättigad att uppbära sina förutvarande avlöningsförmåner
i hela den omfattning, järnvägsstyrelsen ifrågasatt, synes mig
likväl vara av den mera principiella natur, att den bör sättas i samband
med ett mera definitivt reglerande av dessa olika förmåner. Då
det emellertid, med hänsyn till riksdagens förenämnda uttalande, ej
torde vara ägnat att väcka några betänkligheter .att redan nu för
här avsedda fall medgiva tillerkännandet av bostadsförmån eller inkvarteringsersättning
enligt de för den gamla befattningen stadgade
grunder, anser jag bestämmelser härom böra i detta sammanhang meddelas.
En förutsättning härför är emellertid, att motsvarande förmån
tillförsäkras tjänstemännen även i vissa andra fall, där sådant synes
minst lika befogat, nämligen då någon i enlighet med § 7 punkt l:o)
i avlöningsreglementet i följd av befattnings indragning eller förändring
förflyttas till annan befattning med ringare avlöningsförmåner.
Jag anser därför, att § 7 punkt l:o) uti avlöningsreglementet bör erhålla
följande ändrade lydelse:
»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändlade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller
annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behöiig
ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen
enligt stat tillkommande arvode.
Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Den som i följd av befattnings indragning eller förändring förflyttas
till annan befattning med ringare avlöningsförmåner, är berättigad
erhålla, förutom vill förflyttningen innehavande arvode, jämväl
bostadstorinån eller ersättning för bostad och bränsle enligt de för
Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. 341 höft. (Nr 381.) 9
§«.
g 10 inom. 1
punkt <1V
g 10. Nytt
inom. 7 :
flyttningse
isättning.
66 Kvngl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381.
den förut innehavda befattningen gällande grunder, ävensom från den
tid, han i sin förra befattning skulle hava kommit i åtnjutande av
förhöjning i arvode, dylik arvodesförhöjning. Enahanda förmåner ma
ock, i den mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, tillerkännas den,
som förflyttas till annan befattning pa grund av avtagande själs- eller
kroppskrafter, minskad syn- eller hörselförmåga eller ock annan dylik
oförvållad anledning.»
Ett övergångsstadgande i den riktning, järnvägsstyrelsen ifrågasatt,
synes mig av billighetsskäl även böra utfärdas i samband med övriga
övergångsbestämmelser.
För de förändringar, som föreslås i § 9 uti avlöningsreglementet,
har jag i det föregående redogjort.
I enlighet med vad järnvägsstyrelsen i skrivelse den 26 oktober
1917 hemställt, finner jag mig höra föreslå, att det nuvarande stadgandet
i § 10 mom. 1, punkt d) av avlöningsreglementet måtte utgå,
enär efter den formulering punkt c) i samma moment erhållit genom
kungl. kungörelsen den 29 juni 1917, sistnämnda punkt numera är
tillämplig jämväl å sådan tjänsteman, som avses i punkt d.
En olägenhet, som sedan länge gjort sig gällande vid statens järnvägar
och som särskilt på senare tid vid flere tillfällen framstått hindersam,
har varit avsaknaden av möjlighet för järnvägsförvaltningen
att bereda ersättning för kostnader, som drabba tjänstemän, vilka
utan ansökan förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan. Vid
flere av de närstående verken förefinnes möjlighet att i större eller
mindre omfattning utbetala dylik ersättning, varemot vid statens järnvägar
endast gäller, att befattningshavaren, vid flyttning i allmänhet,
erhåller fri transport å järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning
samt fribiljett för sig och sina familjemedlemmar.
1) Ifrågavarande moment lyda:
l:o) Felräkningspenningar tillkomma:
c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående till minst 100,000
kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning
att särskilt arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande;
d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning till
personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år. likaledes med 25 öre
för varje fulla tusental kronor för år räknat.
67
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 381.
Järnvägsstyrelsen har nu i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september
1917 hemställt om beredande av möjlighet att vid tvångsförflyttningar
av personal i viss omfattning utanordna ersättning för andra
kostnader, som vederbörande nödgas vidkännas i anledning av förflyttningen,
och har i sådant avseende anfört följande.
»På grund av järnvägstjänstens natur förekomma dylika förflyttningar i jämförelsevis
stor utsträckning. Uppenbart är, att, då förflyttningarna äga rum efter
ansökan eller efter muntligen framställd begäran, ingen anledning förefinnes att
tillerkänna vederbörande ersättning för flyttningskostnader, men å andra sidan måste
det anses med billighet och rättvisa överensstämmande, att vid tvångsförflyttningar
dylik ersättning tillerkännes den förflyttade.
I detta sammanhang må framhållas, att statens järnvägars personal på grund
av gällande fribiljettsbestämmelser åtnjuter vissa lättnader i avseende å kostnader
för förflyttning. För personal, som här bostad in natura å såväl den gamla som
den nya stationeringsorten, innebär alltså förflyttningen huvudsakligen utgifter för
in- och uppackning samt transport till och från järnvägsvagn av flyttsaker ävensom
möjligen uppkommande merkostnader för mat och dylikt under flyttningen, i den
mån dessa icke täckas av traktamentsersättning, som utgår under resan till den
nya stationsorten. Tjänstehavare vid statens järnvägar åtnjuter nämligen vid förflyttning
av här ifrågavarande slag, förutom traktamentsersättning för erforderliga
resedagar, fri transport å järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning samt fribiljett
för sig och sina familjemedlemmar.
I allt fäll lärer icke kunna förnekas, att de befattningshavare, som bliva
underkastade tvångsförflyttning, få vidkännas en för personer i deras ställning
kännbar ekonomisk uppoffring. Saknaden av bestämmelser, innefattande rätt för
statens järnvägars förvaltning att medgiva utbetalande av ersättning för flyttningskostnader,
bär också medfört olägenheter från tjänstesynpunkt, då ju i många fall
förflyttningar, som för tjänsten ansetts fördelaktiga, icke kommit till utförande av
hänsyn till vederbörande befattningshavare. Styrelsen finner det alltså vara av
största vikt, att bestämmelser snarast måtte komma till stånd för ordnande av
berörda förhållanden.
Beträffande sättet för utmätande av storleken av den ifrågasatta ersättningen
för flyttningskostnaden bör naturligtvis i varje fall prövas, vilka kostnader i verkligheten
utgått och i vad mån dessa skäligen böra bestridas av statsbaneförvaltningen.
Styrelsen har tänkt sig, att styrelsen skulle erhålla befogenhet att avgöra
ärenden av ifrågavarande art, men att, då ett hänskjutande till styrelsens prövning
av varje vid distrikten förekommande dylik fråga icke torde kunna anses vara påkallat
av dessa ärendens allmänna natur, styrelsen tillika skulle äga att bemyndiga
underlydande distriktsförvaltningar eller annan järnvägsmyndighet att vid tvångsförflyttning
i sådana fäll, där ersättningsfrågorna äro av helt vanlig art, medgiva
gottgörelse för själva flyttningskostnaden i enlighet med av styrelsen fastställda
grunder. Enligt styrelsens mening kunna i dessa grunder lämpligen stadgas vissa
maximibelopp, vilka lämpligen kunna anpassas efter det antal rum, som jämlikt av
Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser vederbörande tjänsteman högst kan
erhålla såsom bostad in natura. Styrelsen har tänkt sig, att man härvid skulle
Järnvägs
styrelsen.
68
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
kunna utgå från ett maximibelopp av 100 kronor, att gälla för tjänsteman, som
kan erhålla en bostad av högst två rum och kök, samt öka detta belopp med 50
kronor för varje ytterligare tillkommande rum.
I sådana fall, då vederbörande befattningshavare är bunden genom hyreskontrakt
å den gamla tjänstgöringsorten och på grund härav nödgas betala hyra
på två ställen, böra jämväl hans av förflyttningen förorsakade kostnader härutinnan
kunna ersättas. Sist omförmälda fall behöva dock endast undantagsvis ifrågakomma,
då nämligen vederbörande myndigheter erhållit förständigande att i möjligaste mån
undvika förflyttning av personal, som på förenämnda sätt är bunden.»
Med stöd av vad styrelsen sålunda anfört har järnvägsstyrelsen hemställt,
att i § 10 av avlöningsreglementet må införas en ny, med 7:o) betecknad punkt av
följande lydelse:
»7:o). I de fall då järnvägsstyrelsen eller den underlydande myndighet, som
av järnvägsstyrelsen utrustats med befogenhet att besluta i ämnet, så prövar skäligt,
må till tjänsteman, som utan ansökan förflyttas till annan tjänstgöringsort, utbetalas
ersättning för ej mindre den merutgift, som på grund av förflyttningen kan uppstå
därigenom, att han nödgats vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som
den nya tjänstgöringsorten, än även den kostnad i övrigt, som kan visas hava
uppstått till följd av förflyttningen.»
1915 års kommission har i denna fråga anfört, att kommissionen
haft för avsikt att söka åvägabringa i möjligaste mån likformiga
bestämmelser vid de olika verken uti ifrågavarande ämne och
att kommissionen på grund härav föranstaltat om vissa utredningar.
Med avseende å de olägenheter, som må anses förknippade med den
nuvarande bristen på bestämmelser i ämnet vid statens järnvägar, har
kommissionen emellertid ansett sig böra redan i detta sammanhang
understödja järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning. Med hänsyn
till att denna fråga borde lösas i ett sammanhang för samtliga de
ifrågavarande verken, har kommissionen dock ansett, att det föreslagna,
mera provisoriska stadgandet för statens järnvägars del borde givas
följande, något mera begränsade omfattning:
»Tjänsteman, som utan ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttas
från en tjänstgöringsort till en annan, må av järnvägsstyrelsen,
eller efter dennas bestämmande av underlydande myndighet, tilldelas
ersättning, ej mindre, då sådant av förhållandena påkallas, för den
merutgift, som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att han
nödgats vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya
tjänstgöringsorten, än även, där så prövas skäligt, för kostnader i och
för in- och uppackning samt transport till och från järnvägsvagn av
tjänstemannens flyttsaker.»
69
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Den möjlighet, som vid vissa verk redan föreligger att gottgöra Departementsen
tjänsteman för utgifter, vilka förorsakats av förflyttning oberoende chefenav
befattningshavarens önskan, sträcker sig i allmänhet icke längre
än som avses i det av 1915 års kommission för statens järnvägars del
nu föreslagna stadgandet. Då detta icke på något sätt torde kunna
föregripa en mera ingående behandling av spörsmålet och då det
är av vikt att redan nu i någon mån avhjälpa de olägenheter,
som äro förbundna med bristen på bestämmelser i ämnet vid statens
järnvägar, anser jag mig med en formell jämkning böra tillstyrka
kommissionens förslag. I likhet med kommissionen anser jag emellertid,
att denna ur såväl förvaltningens som den enskilde tjänstemannens
synpunkt ingalunda oviktiga fråga snarast möjligt bör erhålla en mera
definitiv och enhetlig lösning vid varandra närstående verk.
I de av 1915 års kommission i dess betänkande behandlade frågor
rörande statens järnvägar, vilka av mig nu icke berörts, ansluter
jag mig till kommissionens förslag.
De av mig föreslagna förändringarna i kommissionens förslag äro
ej av beskaffenhet att föranleda någon förändring i de av kommissionen
beräknade årliga kostnaderna för förslagets genomförande.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, departementsatt
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels godkänna det såsom bilaga vid detta protokoll fogade förslag
till förnyat avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar
;
dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de här ovan i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda
nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den
personal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande
i kraft.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
70
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
71
Bil. 1.
Förslag
till
förnyat avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar.
§ L
l:o) Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar utgår
i årligt arvode 20,000 kronor.
Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna, till
överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader samt till
överingenjören och chefen för statens järnvägars huvudverkstäder utgå
arvoden med 12,000 kronor.
2:o) Generaldirektör är berättigad att från och med månaden
näst efter den, under vilken han uppnått 65 levnadsår, under sin
återstående livstid av trafikmedel uppbära en årlig pension av 6,000
kronor. Generaldirektör, som, innan han uppnått 65 levnadsår, antingen
på grund av sjukdom eller därigenom, att han efter utgången
av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller förnyat förordnande,
eller ock eljest utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning
utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är
berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor
för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör
före utgången av den tid, erhållet föroi''dnande avser, befinnas vara av
sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han vara
underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt nu
angivna bestämmelser. Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektör
bestämda arvodet eller den honom under tiden, intill dess han
uppnått 65 år, tillkommande pension avdragas ett årligt belopp av
72
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
360 kronor, som skall inbetalas till den i 19 § av lagen angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar omförmälda fond;
skolande ovannämnda pensionsbelopp gäldas efter de i 20 § av samma
lag angivna grunder.
Vad sålunda är stadgat om generaldirektör gäller jämväl om
överdirektör och överingenjör.
3:o) Övriga vid statens järnvägar anställda tjänstemän tillkommer
arvode enligt bestämmelserna i § 2 av detta avlöningsreglemente.
4:o) Till en var av två järnvägsfullmäktige må utgå arvode efter
5,000 kronor för år.
5:o) Till en var av tre överrevisorer må utgå ett årligt arvode
av 2,500 kronor.
6:o) Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till
överdirektör, till överingenjör, till järnvägsfullmäktig och till överrevisor
utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar
i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till
belopp av 3,900 kronor och därunder utgöra tre fjärdedelar lön och
en fjärdedel tjänstgöringspenningar.
§ 2.
l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör
och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels,
där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad
och bränsle, allt enligt följande stat. Där ersättning för bostad och
bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår
samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda
begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
73
Be- gyn- nelse - arvode
kr.
Arvode efter
Ersättning för
bostad och
bränsle
Summa
avlöning
3 år
kr.
6 år
kr.
9 år
kr.
12 år
kr.
15 år
kr.
lägst
kr.
högst
kr.
lägst
kr.
högst
kr.
} 6,600
6,900
7,200
7,500
2,4
00
9,000
9,900
j 5,400
5,700
6,000
6,300
2,160
2,400
7,560
8,700
4,800
5,100
5,400
5,700
1,920
2,280
6,720
7,980
3,900
4,200
4,500
4,800
1,560
1,600
5,460
6,400
3,600
3,900
4,200
4,500
1,440
1,600
5,040
6,100
13,000
3,300
3,600
3,900
4,200
1,200
1,600
4,200
5,800
3,000
3,300
3,600
3,900
1,080
1,560
3,780
5,460
J 2,100
2,400
2,700
3,000
3,300
3,600
840
1,200
2,940
4,800
J 1,950
2,250
2,550
750
2,700
3,300
j 1,500
1,650
1,950
2,250
600
650
2,100
2,900
1,350
1,425
1,500
1,650
1,950
540
780
1,890
2,730
1,275
1,350
1,425
1,500
1,650
1,275
1,650
1,275
1,350
1,425
1,500
1,650
500
1,775
2,150
Tjänstemän avhögregrad:
Byråchef1) ...............
Förste byrådirektör1)...
Byrådirektör l)............
Ombudsman...............
Överkontrollör............
Arkitekt ..................
Överinspektör1) .........
Sekreterarel) ............
Kamrer och föreståndare för
kammarkontoret ............
Förste aktuarie och före
ståndare för statistiska kontoret
..............................
Milkontrollör och föreståndare
för milkontoret
Revisor och föreståndare för
revisionskon t oret ......
Intendent o. föreståndare för
biljett-och blankettkontoret
Förste kontrollör ......
Byråingenjör av l:a klass1)!
Lantmätare .. ...............
Förrådskontrollör ............
Kassör .......,...................
Registrator .....................
Notarie ...........................
Aktuarie ........................
Byråingenjör av 2:a klass
Kontrollör .......................
\ Förste bokhållare
Underingenjör.....
ritare
kontorsskrivare
» ritare .............
» kontorsskrivare
Tjänstemän av lägre grad:
Manligt kontorsbilräde 8) ...
Vaktmästare ‘)...............
Kvinnligt kontorsbiträde
'') Tjänsteman av denna kategori kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad
in natura om 6 rum och kök. 2) Denne tjänsteman kan i stället för ersättning för bostad och bränsle
erhålla bostad in natura om 4 rum och kök. 3) Kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å biljettryckeriet,
kan erhålla ett tilläggsarvode av högst 180 kronor om året. 4) Vaktmästare erhåller bostad in natura.
Förste vaktmästare erhåller ett tilläggsarvode av 200 kronor om året.
Anm. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av
tjänsteman, då han ej tjänstgör.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 341 höft. (Nr 381.)
10
74
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr iJ8J.
2:o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode
enligt följande stat:
Tjänstemän av högre grad
Distriktschef.
..................................
Bandirektör...................................
Maskindirektör .............................
Trafikdirektör ................................
Distriktssekreterare .......................
Förrådsintendent.............................
Baningenjör av l:a klass.................
Maskiningenjör av l:a klass ...........
Trafikinspektör av l:a klass ...........
Överinspektör................................
Baningenjör av 2:a klass.................
Telegrafingenjör.............................
Signalingenjör....................................
Maskiningenjör av 2:a klass ...............
Trafikinspektör av 2:a klass ...............
Distrikt skamrer .................................
V erkstadskamrer.................................
Förrådsförvaltare ..............................
Stationsinspektor å l:a klassens station
» » 2:a » »
Distriktskassör .................................
Baninspektor ....................................
Maskininspektor.................................
Elektroingenjör .................................
Byråassistent ....................................
Stationsinspektor å 3:e klassens station
Underinspektör .............................
Expeditionsföreståndare .....................
Stationsinspektor å 4:e klassens station A
Underingenjör....................................1
Förste bokhållare ...............................jv
Förste telegrafist .............................jj
Stationsinspektor å 4:e klassens station Bi
Bokhållare .......................................j\
Förste stationsskrivare....................... /
Telegrafist ......................................
Manlig ritare ...................................j
» kontersskrivare.......................; J
Stationsskrivare ................................. I
Kvinnlig ritare .................................|\
» kontorsskrivare .................... /
Begyn-
nelse-
arvode
kr.
Arv
ode efter
3 år
kr.
6 år
kr.
9 år 12 år ;
kr. 1 kr.
9,000
|
;
6,600
6,900
7,200
7,500 |
5,400
5,700
6,000
6,300 j
5,100
5,400
5,700
6,000;
4,800
5,100
5,400
5,700
1
4,500
4,800
5,100
5,400
4,200
4,500
4,800
5,100 ''
3,900
4,200
4,500
4,800
3,600
3,900
4,200
4,500
3,300
3,600
3,900
4,200
3,000
3,300
3,600
3,9001 4,200
3,000
3,300
3,600
2,700
3,000
3,300
3,600 3,900
2,400
2,700
3,000
3,300 3,600
2,100
2,400
2,700
3,000 3,300
1,500
1,650
1,950
2,250
15 år
kr.
3,600
KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
75
Begyn-
nelse-
Arv
ode e
t t e r
3 år
6 år
9 år
12 år
15 år
arvode
kr.
kr-
kr.
kr.
kr.
kr.
2,400
2,700
3,000
.3,300
3,600
j 2,100
2,100
2,400
2,700
3,000
3,300
2,400
2,700
3,000
1
1,950
2,250
2,550
1,650
1,950
2,250
2,550
1,650
1,950
2,250
.
J 1,425
1
,
1,500
1,650
1,950
J 1,350
1,425
1,500
1,650
1,950
1,350
1,425
1,500
1,650
1,800
1,275
1,350
1,425
1,500
1,650
Tjänstemän av lägre grad:
Lokomotivmästare ..............................
; Vagnmästare ....................................
Ledningsmästare................................
, Verkstadsmästare ..............................
i Stationsmästare å 5:e klassens station ..
1 Overbanmästare.................................
Lokomotivförare.................................
! Maskinist..........................................
- Banmästare av l:a klass.....................
Trädgårdsmästare ..............................
Förrådsmästare ................................
i Stationsmästare å 0:e klassens station...
Bangårdsmästare ..............................
1 Tågmästare.......................................
] Verkstadsförman ..............................
i Ledningsförman ...............................
: Förste kontorsbiträde ........................
I Banmästare av 2:a klass.....................
i Beparatör........................................
Vagnförinan.......................................
^ Stallförman .......................................
j Stationsmästare å 7:e klassens station...
1 Konduktör .......................................
I Manligt kontorsbiträde........................
-j Stationsförman .................................
Portvakt å l:a klassens station eller vid
verkstad .......
J Banvaktsförmari .
: Trädgårdsförman
! Lokomotiveldare.
; Vagnskötare ....
1 Förrådsförman.................
| Maskin- och pannskötare..
i Underreparatör ..............
I Kvinnligt kontorsbiträde .
1 Vaktmästare .................
• Banvakt ................
{ Vagn- och stallkarlar
| Förrådsvakt ..........
Ledningsvakt ..........
i Stationskarl.............
Anm. 1. Tjänsteman, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300
kronor om året.
Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbära»
-*t tjänsteman, då han ej tjänstgör.
76
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
3:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare
avlönas efter beting på det sätt, att lian erhåller betalning, i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad
kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer.
Undantagsvis må i de fall, då järnvägsstyrelsen anser sådant
lämpligt för tillgodoseende av statens järnvägars intressen, beträffande
tjänstemän av lägre grad avlöningen för visst arbete kunna bestämmas,
efter ackord eller beting.
§ 3.
Antalet av nedanstående befattningar utgör
i styrelsen:
byråchefer ................................ 11
förste byrådirektörer ................................................................. 2
byrådirektörer................................................................................... 5
ombudsmän ...................................................................................... 2
överkontrollör................................................................................. 1
arkitekt.............................................................................................. 1
överinspektörer............................................................................. 3
sekreterare ......................................................... 12
kamrer och föreståndare för kammarkontoret ................... 1
förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret 1
milkontrollör och föreståndare för milkontoret.................... 1
revisor och föreståndare för revisionskontoret .................... 1
intendent och föreståndare för biljett- och blankettkontoret 1
förste kontrollörer........................................................................■ • 3
byråingenjörer av l:a klass ..................................................... 15
lantmätare......................................................................................... 1
förrådskontrollör .............................................................................. 1
kassör........................................................................................... 1
registrator ....................................................................................... 1
notarier.............................................................................................. 12
aktuarier........................................................................................ 2
byråingenjörer av 2:a klass ................................................... 13
kontrollörer ...................................................................................... 7
expeditionsföreståndare ................................................................. 1
77
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
vid distrikten och huvudverkstäderna:
distriktschefer.......................................................
............................ 5
bandirektörer ......................................................
.......................... 5
maskindirektörer...............................................
........................... 6
trafikdirektörer....................................................
............................ 5
distriktssekreterare..............................................
......................... 5
förrådsintendenter ..............................................
............................ 5
baningenjörer av l:a klass ...............................
............................ 13
maskiningenjörer av l:a klass..........................
........................... 15
trafikinspektörer av l:a klass .........................
........................ 10
överinspektörer...................................................
........................... 3
baningenjörer av 2:a klass..............................
......................... *) 20
telegrafingenjörer...............................................
........................... 5
signalingenjörer ...................................................
............................ 5
maskiningenjörer av 2:a klass..........................
............................ 9
trafikinspektörer av 2:a klass........................
............................. 14
distriktskamrer ...............................................
............................ 5
verksttidskantrer ...............................................
............................ 1
förrådsförvaltare ................................................
.......................... 1
stationsinspektorer å l:a klassens stationer
........................... 13
stationsinspektorer å 2:a klassens stationer
......................... 33
distriktskassörer .................................................
............................ 5
baninspektorer ...................................................
............................ 5
maskininspektorer ...............................................
............................ 20
elektroingenjör ....................................................
............................ 1
byråassistenter......................................................
.......................... 38
stationsinspektorer å 3:e klassens stationer
......................... 43
underinspektörer .................................................
........................... 8
expeditionsföreståndare ..-...................................
............................ 20,
Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för
varje år av Kungl. Maj:t.
§ 4.
l:o) Tjänsteman, för vilken arvode i § 2 finnes bestämt till ett
lägsta och därefter följande högre belopp, erhåller arvodesförhöjning
efter att hava innehaft ett och samma arvode i tre år; och äger sådan
förhöjning rum intill dess det för befattningen stadgade högsta arvodet
uppnåtts.
V) Minskas till 15 i mån av ledigblivaude av befattningar utav ifrågavarande slag.
78
Kung!. Majds nåd. proposition Nr 381.
2:o) Förhöjt arvode tillträdes vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd.
I övrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande av arvodesförhöjning:
att
tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna arvodesförhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester eller tjänstledighet utan arvodesavdrag
eller fullgjort värnplikt, samt
att tjänsteman icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att från tjänsten
avgå.
3:o) Eu var tjänsteman, som befordras eller i annan ordning
förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen
såsom begynnelsearvode minst det arvode, han vid förflyttningen innehade
i den förra befattningen.
Förekommer ej sådant arvode, men väl högre arvode i den nja
befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arvode, som
förekommer för den nya befattningen.
Den, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas
till befattning med lägre arvode, må dock icke bekomma mer
än det högsta för sistnämnda befattning förekommande arvode.
Tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearvode och
arvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela den
tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehavda arvodet, oavsett i
vilken befattning han innehaft detsamma.
Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom
tjänsteman av högre grad, må, i den mån sådant erfordras till förekommande
av löneminskning i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen
tilldelas ett personligt lönetillägg, motsvarande den minskning,
han i annat fall skulle hava fått vidkännas; med rätt för tjänstemannen
att uppbära ifrågavarande lönetillägg intill dess arvodesförhöjning
första gången erhålles i den nya befattningen.
4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så oundgängligen
fordra, Kungl. Maj:t kunna, för förvärvande eller bibehållande
i tjänst av särskilt kvalificerad person, tilldela befattningshavare
ett högre arvode i vederbörande tjänst än det, vartill han enligt förut
79
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
angivna grunder eljest skulle varit berättigad, dock icke i något fall
högre än det för befattningen bestämda slutarvode.
I fråga om befattning med lägsta arvode av 3,000 kronor eller
därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter föreligga
och den av Kungl. Maj:t för året fastställda arvodesstaten sådant
medgiver, i begynnelsearvode tilldela ny innehavare av dylik befattning
ett för befattningen ifrågakommande högre arvode.
§ 5‘
l:o) Fullt arvode må under loppet av samma kalenderår till eu
var tjänsteman, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, utgå till innehavare av befattning inom styrelsen med
lägsta arvode av 4,800 kronor eller däröver under fyrtiofem dagar,
till övriga tjänstemän av högre grad under trettio dagar samt till tjänstemän
av lägre grad under femton dagar; skolande likväl vid bestämmandet
av denna tid icke medräknas den tid, tjänsteman efter styrelsens
medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort på egen
bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den tid, som åtgått för
fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom fullmäktig
eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, eller de
sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser varit befriad
från tjänstgöring för åtnjutande av sabbatsvila.
Åtnjuter tjänsteman ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande,
må fullt arvode till honom utgå för en tid av högst fyrtiofem
dagar under ett och samma kalenderår.
Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter
som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må
dock sammanlagda antalet dagar, för vilka tjänsteman under nämnda
förhållanden äger uppbära fullt arvode, icke överstiga fyrtiofem dagar.
2:o) Under semester utöver den i nästföregående moment för
vederbörliga fall stadgade tid för fullt arvodes åtnjutande eller där
annan tjänstledighet utöver samma tid prövas på grund av föreliggande
omständigheter höra beviljas tjänsteman, må för sålunda överskjutande
tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.
3:o) Hindras tjänsteman av sjukdom att förrätta sin tjänst utöver
den tid, fullt arvode enligt vad ovan sagts till honom utgår, äger han
uppbära hela lönen.
Åtnjuter tjänsteman semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, sammanlagt för år ej överstigande den tid, fullt arvode
80
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oavsett den
ledighet han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.
Åtnjuter tjänsteman däremot eljest utöver nyssnämnda tid semester
eller tjänstledighet av annan anledning än sjukdom,
eller avstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,
eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,
kan han förpliktas att under ledigheten utöver gina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen, som för tjänstens förrättande
erfordras eller eljest prövas skäligt.
4:o) År tjänsteman sjuk i följd av kroppsskada, ådragen i tjänsteutövning,
må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, arvode till
honom utgå under högst sex månader oavkortat samt efter denna tid
med belopp, som för tjänsteman av högre grad av Kungl. Maj:t och för
tjänsteman av lägre grad av styrelsen bestämmes.
■ 5:o) Har generaldirektör, överdirektör eller överingenjör beviljats
ledighet och vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts prövning
bero, huru stor del av arvodet skall till vikarien avstås.
§ 6.
l:o) Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter
under tiden de med densamma förenade avlöningsförmåner.
2:o) I övrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning
efter vad i nästföregående paragraf mom. 3 stadgas eller resekostnadsoch
traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande
av högre befattning vid styrelsen sålunda, att den vikarierande
äger, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning
för mistade tjänstgöringspenningar och därutöver vad som motsvarar
skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden
för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra
sidan, den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning
utgår dock icke, då uppehållandet av högre befattning är beroende
därav, att ordinarie tjänsteman företagit av sin berörda befattning
föranledd tjänsteresa som varat endast några få dagar.
Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörs-,
överdirektörs- eller överingenjörsbefattning, bestämmes för varje
gång av Kungl. Maj:t.
Angående ersättning för uppehållande av högre befattning vid
distrikten äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hl
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr SSL
§ 7.
För åtnjutande av de med befattning förenade avlöningsförmåner
gälla följande allmänna bestämmelser:
l:o) Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller
annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörigordning
ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen
enligt stat tillkommande arvode.
Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Den, som i följd av befattnings indragning eller förändring förflyttas
till annan befattning med ringare avlöningsförmåner, är berättigad
erhålla, förutom vid förflyttningen innehavande arvode, jämväl
bostadsförmån eller ersättning för bostad och bränsle enligt de för den
förut innehavda befattningen gällande grunder, ävensom från den tid,
han i sin förra befattning skulle hava kommit i åtnjutande av förhöjning
i arvode, dylik arvodesförhöjning. Enahanda förmåner må ock, i den
mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, tillerkännas den, som förflyttas
till annan befattning på grund av avtagande själs- eller kroppskrafter,
minskad syn- eller hörselförmåga eller ock annan dylik oförvållad
anledning.
2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.
Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej.
vad angår verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef,
förste byrådirektör, byrådirektör eller överkontrollör, Kungl. Magt
och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande av
tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.
Ilihang till liksångens protokoll 19IS. 1 mml. 341 höft. (AV SSL) 11
82
Kungl. Maj ds nåd. proposition AV 381.
Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut
skall förteckning föras hos styrelsen.
Gift kvinna må till ordinarie befattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande
Där kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall
hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
därest icke järnvägsstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt.
3:o) Avlöning må ej utgå till tjänsteman för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.
Därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller tagen
i häkte, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas
böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.
§ 8.
Vid avgång från statens järnvägars tjänst till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör, överdirektör
och överingenjör arvodet samt till annan tjänsteman lönen till
månadens slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den
dag, avgången sker.
Avlider tjänsteman i följd av olyckshändelse under tjänsteutövning,
må ett belopp, motsvarande en månads avlöning, såsom begravningshjälp
tilldelas stärbhuset.
§ 9-
l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behövligt, tillkomma dels byråchef, förste byrådirektör, byrådirektör,
överinspektör, sekreterare, byråingenjör av l:a klass, expeditionsföreståndare,
förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande
tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen:
distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, distriktssekreterare, förrådsiutendent,
ban-, maskin-, telegraf- och signalingenjör, trafikinspektör,
överinspektör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör, byråassistent,
stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för
biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3 e klass
samt dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen
83
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 381.
å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring
eller å biljettexpedition, ävensom tjänsteman, vilken tjänstgör
såsom tågledare och därför uppbär i avlöningsstaten fastställt arvode,
dels samtliga tjänstemän av lägre grad vid distrikten eller huvudverkstäderna
med undantag av lokomotivförare, tågmästare, ogift förste
kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde samt sådant gift förste
kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde, som icke regelbundet
användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare och
kvinnligt kontorsbiträde.
Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad antingen i järnvägens egna eller förhyrda hus eller ock efter
Kungl. Maj:ts godkännande i av järnvägsförvaltningen förhyrd lägenhet
tillkomma jämväl här ovan ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom
de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits, undantag
stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.
2:o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt
stat, som av styrelsen fastställes. ,
3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga
uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller
40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad,
i enlighet med de grunder, som av Kungl. Magt bestämmas; dock med
iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:
a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för tjänsteman, som kan erhålla 6 rum och kök eller därutöver kronor 2,400
> » » » » 5»» » > 2,000
» » » > » 4 » » » » 1,600
> ''» »» »3»»» > 1,200
» > »»»2»»» » 900,
skolande dock högsta ersättningen utgöra: för distriktskassör och stationsinspektor
å station av lägre klass än 2:a: 1,600 kronor; för kvinnlig
kontorsskrivare och kvinnlig ritare 650 kronor samt för kvinnligt
kontorsbiträde 500 kronor;
b) å övriga stationer:
för tjänsteman, som kan erhålla 6 iuin och kök eller därutöver ki’onor 2,000
> * » » » 5 » y> d » 1,700
> » » » » 4 » » > » 1,400
> » »»»3»»» » 1,000
» » » » » 2 » » » » 750,
skolande dock högsta ersättningen utgöra: för distriktskassör och stationsinspektor
å station av lägre klass än 2:a: 1,400 kronor; för kvinnlig
84
Kungl. Alaj:ts nåd. proposition Nr 381.
kontorsskrivare och kvinnlig ritare 600 kronor samt för kvinnligt
kontorsbiträde 450 kronor.
4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.
§ 10.
l:o) Färd kning spenni nyår tillkomma
a) kassör i styrelsen samt distrikt skassör med 300 kronor om året;
b) annan personal, som i regelbunden tjänstfördelning handhar
uppbörd från allmänheten, med högst 0.1 procent av samtliga redovisade
trafik- och telegraminkomster jämte efterkravsbelopp till fördelning
mellan nämnda personal på avsändnings- och emottagningsstationerna,
med iakttagande att beloppet, för tjänsteman och år räknat,
ej må överstiga:
å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborgs och
Malmö huvudstationer ävensom å statens järnvägars resebyrå i
Stockholm ........................................................... kronor 240,
samt å övriga expeditioner och stationer ........................ » 180;
ägande Kungl. Maj:t i övrigt meddela närmare bestämmelser
rörande sättet för fördelning av felräkningspenningar m. m.;
c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående
till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental
kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt
2:o) här nedan icke utgår till vederbörande.
2:o) Extra arvode av högst 300 kronor om året för varje bansektion
tillkommer tjänsteman vid distrikten'' som handhaver underkassörsgörornål
vid banavdelningen.
3:o) Anmärkning sprovision tillkommer tjänsteman vid revisions- ock
kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med högst 15 procent å varje belopp, som på grund av anmärkning,
gjord av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej behörigen uppburet, till
statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiterat, till vederbörande
återgäldas.
4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungi.
Maj: t fastställer.
5:o) Premier må enligt särskilda av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser
kunna tilldelas tjänstemän av lägre grad, till följd av vilkas
hushållning med materialier avsevärda besparingar i utgifterna för trafiken
åstadkommits.
6:o) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller vad i § 2 för
där omnämnt tilläggsarvode är stadgat.
85
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
7:o) Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt
önskan förflyttas från en tjänstgöringsort till en annan, må, där så finnes
skäligt, av järnvägsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av underlydande
myndighet tilldelas ersättning, ej mindre för den merutgift,
som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att han nödgats
vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,
än även för kostnader i och för in- och uppackning samt
transport till och från järnvägsvagn av tjänstemannens flyttsaker.
§ Il
Tjänsteman
av lägre grad, med undantag av kvinnligt kontorsbiträde,
erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall överdragskläder
in natura, allt enligt reglemente, som av styrelsen fastställes.
§ 12.
Dyrortstillägg utgår med 100 ,kronor om året till tjänstemän av
lägre grad, vilkas arvode icke överstiger 1,950 kronor och som äro
placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten
angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och
med Älvsjö, Järva och Värtan.
Kallortstillägg utgår:
för samtliga tjänstemän å bandelarna från Bräcke till och med
Jörn, jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik,
Vännäs—Umeå och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, från Järpen
till och med Duved samt från Lit till och med Volgsjön med bilinjerna
Jämtlands Sikås—Hammerdal och Ulriksfors—Strömsund med fem kronor
i månaden;
för samtliga tjänstemän å bandelarna från Duved till Riksgränsen
bortom Storlien, från Jörn till och med Haparanda jämte bilinjen
Ålvsby—Piteå, från Luleå till och med Polcirkeln samt från Karungi
till och med övertorneå med tio kronor i månaden;
för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med
Gällivare jämte bilinjerna Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle
och Gällivare—Porjus med tjugufem kronor i månaden;
för samtliga tjänstemän å bandelen från Gällivare till och med
Riksgränsen, med undantag av tjänstemän tillhörande banavdelningen
och maskinavdelningens ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen.
med fyrtio kronor i månaden;
86
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
samt för nysonämnda tjänstemän vid banavdelningen och maskinavdelningens
ledningspersonal med femtio kronor i månaden.
Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.
§ 13-
Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda
personalen ävensom åt där anställda tjänstemäns av lägre grad
hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.
§ 14.
Tjänstemän å ångfärja.
l:o) Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter
arvode enligt följande stat:
Tjänstemän av högre grad•
j Befiilhavare *)....................................
I Förste styrman och reservbeiälhavnre 0
örermaskinist8).................................
i Amlre styrmans) ..............................
| Andre maskinist* 4)..............................
Tjänstemän av lägre grad
Tredje
styrman.................................
Tredje maskinist ..............................
Maskinskötare .................................
Förhandseldare ..............................
Rorgängare.......................................
Timmerman ............. ......................
Eldure .............................................
Matros.............................................
Begyn-
nelse-
arvode
kr.
A
rvode efte
r
3 år
kr.
6 år
kr.
9 år
kr.
12 år
kr.
4,800
5,100
5,400
5,700
| 3,000
3,300
3,600
3,900
j 2,400
2,700
3,000
3,300
j 1,650
1,350
1,950
1,500
2,250
1,650
1,800
| 1,275
1,350
1,500
1,650
1,200
1,275
1,350
1,425
1,500
1,125
1,200
1,275
1,350
1,425
’) Befälhavare åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor
50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.
8) Förste och andre styrman åtnjuta för varje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhavare, å routen
Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.
8) Övermaskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—SaBsnitz 1 krona
75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.
4) Maskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör såsom övermaskinigt, å routen Trälleborg
—Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.
87
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
2:o) Tjänsteman å ångfärja äger uppbära ersättning för bostad och
bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta avlöningsreglemente.
3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de
närmare grunder, styrelsen bestämmer.
4:o) Tjänsteman å ångfärja av lägre grad erhåller beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall överdragskläder
in natura, allt enligt reglemente, som av styrelsen fastställes.
5:o) Å ifrågavarande personal tillämpas i övrigt bestämmelserna
för annan distriktspersonal i detta avlöningsreglemente; dock att dyrortstillägg
icke utgår till tjänsteman å ångfärja.
§ 15.
Vad i detta reglemente är sagt om tjänstemän vid distrikten
gäller jämväl tjänstemän vid huvudverkstäderna.
Detta avlöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1919, vid
vilken tid avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar
den 30 juni 1916 med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att
vara gällande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
88
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Statens järnvägar.
Bil. //.
Sammanlagda beloppet av arvode, ersättning för bostad och bränsle samt. i förekommande
fall, dyrortstillägg, dels å ort med 20 procent inkvarteringsersfitlning och dels å ort med 40 procent
inkvartering-ersättning jämte dyrortslillägg. (Summorna inom parentes beteckna avlöningens sammanlagda
belopp med inräknande av vid 1017 års riksdag beviljade lilllulligt lönetillägg samt, i förekommande
tall, tilltalligt tillägg till ersättningen för bostad och bränsle samt till dyrortstillägg.)
I
Nuvarande avlöningsbelopp
Föreslaget avlöningsbelopp
B efattning
I
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Begyn
nelse-
avlö-
ning
S’ut-
avlö-
ning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
S lut- av lö- ning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
Järnvägsstyrelsen.
i
7,800
(7,900)
8''00
(8,800)
9,000
9,900
/ ~
—
—
6,600
7,500
.
7,560
8,700
(6,700)
(7,600)
- . .
Kamrer och föreståndare för kam-
Förste aktuarie och föreståndare
Milkontrollör och föreståndare
5,700
(5,800)
6,600
(6,700)
Revisor o«*h föreståndare för revi- sionskonloret........................
_
6,720
7,980
Intendent och föreståndare för bil- jett- och blankettkontoret......
Notarie .................................
4,620
5,700
(5,800)
5,460
6,400
~~
—
4,060
(4,400)
3,360
(3,600)
2,940
(3,180)
2,''00
5,000
(5,100)
4,700
5,040
6,100
\ _
/
—
(1,800)
4,400
(4,716)
3,550
(3,890)
—
—
4,200
5,800
3,780
5,460
» ritare ........................
\
/
» kontorsskrivare............
—
(2,340)
—
—
2,940
4,800
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381.
89
Nuvarande avlöningsbelopp
Föreslaget avlöningsbelopp
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Befattning
Begyn-1 .
nelse- !
avlö- j avl°- ning
j ning | ö
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
Befa-\ Slut- nelse- i ,..
avlö- 1 avl°- ning
ning i ö
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
i
Kvinnlig bokhållare ...............| — j —
2,100
2,750
2,700
3,300
|
(2,280)
(2,910)
» ritare........................(
1,480
2,200
— —
2,100
2,900
» kontorsskrivare ......../
(1,752)
(2,420)
Manligt kontorsbiträde ............'' — —
1,320
2,160
— —
1,990
2,830
(1,720)
(2,440)
Vaktmästare...........................| — 1 —
900 +
1,260 +
— —
1,375 +
1,750+
bostad
bostad
bostad
bostad
!
(1,264+
(1,528 +
bostad)
bostad)
Kvinnligt kontorsbiträde .........
1,236
1,600
— . —
1,875
2,250
1
(1,564)
(1,936)
Distrikten och huvudverk-
.
Distriktschef...........................
Bandirektör ...........................
9,600
|
9,600
Ma+indirektör........................
7,200
8,280
Trafikdirektör ........................
(Distiiktssekrelerare) ...............
Förrådsintendent.....................
i
Baningenjör av l:a klass .........
Maskiningenjör av l:a klass......
Trafikinspektör av l:a klass .....
j 5,760
6,840
Överinspektör ...............•.........
Baningenjör av 2:a klass .........
Telegrafingenjör .....................
5,400
6,480
(Signalingenjör) .....................
Maskiningenjör av 2:a klass......
Trafikinspektör av 2:a klass......
Distriktskamrer .....................
Verksladskamrer.....................
j 5,040
6,120
Förrådslörvaitare.....................
Stalionsinspektor å l:a klass
station ..............................
Stationsinspektor å 2:a klass
| 4,680
5,760
station ..............................
4,320
5,400
Distriktskassör.......................
Baninspektor..........................
3,960
(4,140)
)
5,040
Maskininspektor .....................
| 3,960
5,040
Elektroingenjör........................
Byräassistent ........................
Stationsinspektor å 3:e klass
1(4,140)
station ................................
3.600
(3,800)
4,680
Bihang till riksdagens protokoll
1918.
10,000
10,000
10,800 1
10,800
11,400
11,400
(10,100)
(10,100)
j
7,800
(7,900)
8,700
(8,800)
7,920
9,000
9,000
9,900
6,600
7,500
6,480
7,560
7,560
8,700
(6,700)
(7,600)
6,300
7,200
6,120
7,200
7,140
8,400 |
(7,300)
■
5,700
6,600
5,760 1
6,840
6,720
7,700 j
(5,800)
(6,700)
5,400
6,300
5,400
6,480
6,300
7,400
(5,460)
(6,400)
5,040
6,000
5,040 j
6,120
5,880
7,100 j
(6,100)
4,620
5,700
4,680
5,760
5,460
6,400
(4,836)
(5,800)
4,400
(4,716)
5,300
(5,400)
4,680
5,760
5,460
6,400 |
4,200
5,400
4,320
5,400
6,040
6,100 i
(4,440)
(5,460)
1 samt. 341
höft.
(Nr 381.)
12
90
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Befattning
Nuvarande avlöning-belopp
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
Begyn.
nelse-
avlö-
ning
Slut
avlö-
ning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
Begyn.
nelse-
avlö-
ning
Slut-
avlö-
ning
\ 3,600
/ (3,800)
4,680
4,100
(4,440)
5,000
(5,100)
4,320
5,400
5,040
6,100
3,240
(3,440)
4,820
3,780
(4,020)
5,040
3,960
5,040
4,620
5,800
1 2,880
J (3,080)
4,320
3,360
(3,600)
4,700
(4,800)
3,600
5,040
4,200
5,800
2,880
(3,080)
3,600
(3,800)
3,360
(3,600)
4,200
(4,440)
3,600
4,320
4,200
5,040
\ 2,520
i (2,720)
3,960
(4,140)
2,940
(3,180)
4,400
(4,716)
3,240
4,680
3,780
5,460
2,160
(2,360)
3,600
(3,800)
2,520
(2,760)
3,850
(4,190)
2,880
4,320
3,360
4,800
l 1,800
| (2,000)
3,240
(3 440)
2,100
(2,340)
3,550
(3,890)
2,520
4,320
2,940
4,800
\ 1,296
/(1,496)
2,150
(2,260)
1,480
(1,752)
2,200
(2,420)
1,800
2,700
2,100
2,900
2,160
(2,360)
3,600
(3,800)
2,520
(2,760)
3,850
(4,190)
2,880
4,320
3,360
4,800
1 1,800
/ (2,000)
3,240
(3,440)
2,160
(2,440)
3,550
(3,890)
2,520
3,960
2,940
4,500
1,800
(2,000)
2,880
(3,080)
2,160
(2,440)
3,250
(3,590)
2,520
3,600
2,940
4,200
1,800
(2,000)
2,520
(2,720)
2,160
(2,440)
2,940
(3,180)
2,340
3,060
2,730
3,570
1,440
(1,660)
2,520
(2,720)
1,740
(2,044)
2,940
(3,180)
1,980
3,060
2,410
)3,570
\3,450
1,440
(1,660)
2,160
(2,360)
1,740
(2,044)
2,520
(2,760)
1,980
2,700
2,410
3,150
1,224
(1,524)
1,800
(2,000)
1,488
(1,888)
2,160
(2,440)
1,710
2,340
2,095
2,830
Föreslaget avlöningsbelopp
Underinspektör .....................
Expeditionsföreståndare.........
Stationsinspektor å 4:e klass station
A ............................
Underingenjör ........................
Förste bokhållare ..................
Förste telegrafist..................
Stationsinspektor å 4:e klass station
B ..............................
Bokhållare .................
Förste stationsskrivare
Telegrafist....................
Manlig ritare .............
» kontorsskrivare ..
Stationsskrivure ...........
Kvinnlig kontorsskrivare
» ritare..............
Lokomotivmästare ........
Vagnmästare........
Ledningsmästare
V erkstadsmästare
Stationsmästare å 5:e klass station
Overbanmästare ...............
Lokomolivförare ...............
Maskinist ........................
Banmäsiare av l:a klass ...
Trädgårdsmästare ..........
Förrådsmästare ...............
Stationsmästare å Baklass station
Bangårdsmästare.....................
Tågmästare ...........................
Verkstadsförman.....................
Ledningsförman .....................
Förste kontorsbiträde...............
Ban mästare av 2:a klass .........
Reparatör ..............................
Vagn förman ...........................
Stall förman ...........................
Stationsmästare å 7:e klass station
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381
91
Nuvarande avlöningsbelopp
Föreslaget avlöningsbelopp J
i
Billigaste ort
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Befattning
Begyn-
nelse-
avlö-
Begyn-
nelse-
avlö-
Begyn-
nelse-
avlö-
Slut-
avlö-
Begyn-
nelse-
avlö-
Slut-
avlö-
Slut-
avlö-
Slut-
avlö-
ning
nmg
ning
ning
ning
nmg
ning
nmg
Konduktör..............................
Manligt kontorsbiträde ............
i Stalionsförman.................. ...
Portvakt å 1 :a klass station eller
1,080
(1,380)
1,800
(2,000)
1,320
(1,720)
2,160
(2,440)
1,620
2,340
1,990
2,830
vid verkstad.....................
i Förrfidsförman ........................
’ 1,080
(1,380)
1,656
1,360
2,032
1,620
2,160
1,990
2,620
(1,876)
(1,720)
(2,296)
j (Banvaktsförman) ..................
1,080
(1,380)
1,656
(1,876)
1,320
(1,720)
1,840
1,620
2,160
1,990
2,620 1
Vagnskötare........................
Maskin- och pannskötare .........
Underreparatör .......................
(2;296)
1,875
2,250 |
| Kvinnligt kontorsbitröde .........
1,008
(1,248)
1,368
(1,568)
1236
(1,564)
1,600
(1,936)
1,530
1,980
! Vaktmästare.........................
'' Banvakt .............................
Vagn- och stallkarl ..............
1,008
1,368
1,236
1,600
(2,008)
1,530
1,980
1,885
2,410
j Förrådsvakt ..........................
; Ledningsvakt ........................
! Stationskarl ...........................
(1,308)
(1,628)
(1,636)
Tjänstemän å ångfärja.
30 % -ort
35 7
o - ort
30 %-oi''t
35 1
-ort
Befälhavare ...........................
5,400
6,300
((5,400)
5,400
6,300
6,240
7,400
6,480
7,400
(5,460)
(5,500)
(6,400)
Förste styrman och reservbefäl-
) 3,120
4,160
3,250
4,200
3,900
5,070
4,050
5,265
havare ..............................
j (3,340)
\ 2,340
1 (2,560)
(4,448)
(3,470)
(4,507)
Andre styrman ....................
3,400
2,430
3,400
3,120
4,290
3,240
4,300
Andre maskinist .....................
(3,720)
(2,660)
(3,730]
) 1,560
/ (1,802)
ii,340
(2,560)
2,340
2,145
2,925
2,228
3,038
Tredje maskinist.....................
(1,873)
(2,660)
Maskinskötare ........................
1,170
1,730
(2,036)
1.215
1,730
1,755
2,340
1,823
2,430
(1,500)
(1,560]
(2,083]
Förhandseldare.....................
\ 1,092
1,550
(1,802)
1,134
(1,479)
] ,550
(1,873)
1,658
2,145
1,721
2,228
j (1,422)
Eldare....................................
1,014
1,326
(1,656]
1,053
1,370
1,560
1,950
1,620
2,025
(1,344)
(1,398]
(1,722)
1,924
Matros .................................
936
1,248
972
1,296
1,463
1,853
1,519
(1,266)
(1,578)
(1,317)
(1,641)
92
Kung},. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Bil. in.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 25 nästlidne mars har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
järnvägsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över ett av 1915 års kommission
för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk den
20 mars 1918 avgivet betänkande; och får järnvägsstyrelsen i anledning härav i
underdånighet anföra följande beträffande kommissionens förslag till lönereglering
vid statens järnvägar.
Vid frågans behandling bar styrelsen i främsta rummet tagit hänsyn därtill
att, på sätt kommissionen själv framhållit, den föreslagna löneregleringen måste
betraktas såsom ett provisorium Vid sådant förhållande och då det framstår för
styrelsen såsom en trängande angelägenhet att en verklig lönereglering, som ersätter
det sedan några år vid statens järnvägar tillämpade systemet med tillfälliga
lönetillägg, snarast möjligt kommer till stånd, har styrelsen ansett sig böra avstå
från att nu underkasta förslaget en sådan kritik, som skulle vara av behovet påkallad,
därest det vore fråga om en definitiv lönereglering — vartill för övrigt den
korta tid, som stått styrelsen till buds för avgivande av utlåtande, icke medgivit
någon möjlighet — och sålunda inskränka sig till att föreslå allenast sådana
ändringar, som styrelsen funnit framför allt angelägna och som icke äro av den
genomgripande natur att de kunna äventyra förslagets genomförande under innevarande
års riksdag. Detta styrelsens uttalande gäller dock under förutsättning
att icke från de andra verkens sida komma att göras framställningar om
mera vittgående ändringar särskilt beträffande befattningarnas placering i löneskalan,
i vilket fall styrelsen förbehåller sig att inkomma med de ytterligare förslag, vartill
förhållandena kunna föranleda.
Ehuru, såsom ovan antytts, den nu ifrågasatta löneregleringen med av styrelsen
föreslagna ändringar visserligen innebär en avsevärd förbättring av nu rådande
förhållanden, tillåter sig styrelsen dock framhålla angelägenheten därav att en definitiv
lönereglering snarast möjligt kommer till stånd, då nämligen i allt fall åtskilliga
oegentligheter i löneskalan kvarstå beträffande förhållandet i löneavseende såväl
mellan tjänstemännen i styrelsen, å ena, samt tjänstemännen å linjen, å andra
sidan, som mellan de olika lönegrupperna sinsemellan "både i fråga om styrelsen
och linjen.
Såsom ett allmänt omdöme om kommissionens förslag kan styrelsen icke
underlåta att framhålla, att den procentuella avlöningsförhöjningen för tjänstemän
av högre grad i allmänhet blivit enligt styrelsens mening satt alltför lågt i förhållande
till höjningen för gruppen tjänstemän av lägre grad. Ehuru styrelsen väl
opaginerad Kontrollera mot PDF
9a
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
kan inse det rimliga uti att de lägst avlönade befattningshavarna tillerkännas en
jämförelsevis större löneförbättring än de högre avlönade, synes det styrelsen dock
att kommissionen gått längre i detta avseende än vad som kan anses skäligt med
hänsyn till levnadskostnadernas normala stegring för samtliga tjänstemän sedan
tiden för senaste lönereglering samt tillrådligt för undvikande av de för ämbetsverken
menliga följderna av konkurrensen om dugliga krafter från den enskilda
företagsamhetens sida.
För att i någon män råda bot för ifrågavarande missförhållande har, enligt
vad styrelsen erfarit, förslag framkommit från ett annat verk om en procentuell
höjning av den utav kommissionen föreslagna ökningen av arvodena för samtliga
tjänstemän av högre grad. Järnvägsstyrelsen, som för sin del biträder den sålunda
framlagda tanken, är nu icke i tillfälle att angiva med vilken procentsats arvodena
böra höjas; men hemställer styrelsen att vid frågans behandling hos Eders Kungl.
Maj:t åtgärder måtte vidtagas för löneförslagets omarbetning i nu omförmäld
riktning.
Styrelsen vill härefter beröra den synpunkt, som varit för kommissionen
vägledande vid förslagets framläggande, nämligen likformighetssynpunkten. 1
anslutning till det uppdrag, kommissionen erhållit, har kommissionen i fråga om
själva lönebeloppen ansett sig böra taga steget fullt ut för förverkligande av berörda
syfte och sålunda sökt att i stort sett genomföra likformighetsprincipen hela
avlöningsskalan uppåt inom de verk, vilkas löneförhållanden varit föremål för kommissionens
behandling. Med hänsyn till löneförslagets karaktär av ett provisorium
finner sig styrelsen icke böra i detta sammanhang ingå på frågan, huru en tilllämpning
av nämnda princip i allmänhet kan komma att utfalla i verkligheten,
men anser sig styrelsen redan nu böra uttala, att i fråga om de högre och högsta
befattningarna inom respektive verk, ett dylikt försök svårligen kan på ett tillfredsställande
sätt genomföras, då nämligen beträffande nämnda befattningar verkens
olika uppgifter göra sig gällande samt verka åtskiljande. Genom dylika strävanden
att åstadkomma likformighet i avlöningshänseende mellan befattningar inom
olika verk riskerar man — något varom såväl kommissionens förslag som tidigare
löneregleringar, som gått i samma riktning, bära vittne — att en ojämförligt viktigare
synpunkt, nämligen det riktiga förhållandet i berörda hänseende mellan befattningarna
inom verket och alldeles särskilt mellan befattningarna inom den
centrala förvaltningen, å ena sidan, och vid linjeförvaltningarna, å den andra, gives
till spillo. Det är just i det senare avseendet, som ett betänkligt fel, framför allt
från organisatorisk synpunkt, vidlåder det nuvarande lönesystemet vid statens järnvägar,
nämligen att avlöningarna för de mera ansvarsfulla befattningarna inom
styrelsen så gott som över lag äro satta för låga i förhållande till avlöningarna
för linjetjänstemännen. Härtill kommer, vad särskilt angår de tekniskt utbildade
tjänstemännen, att konkurrensen från den enskilda företagsamheten bereder styrelsen
de största svårigheter att med nuvarande avlöningar binda dylika befattningshavare
vid styrelsen.
Såsom styrelsen vid upprepade tillfällen framhållit i sina underdåniga löneframställningår,
göra sig alltjämt på grund av ovanberörda förhållande svårigheter
gällande vid rekrytering av de högre befattningarna inom styrelsen samt i fråga
om kvarhållande vid verket av innehavarna av dessa befattningar. Emellertid
borde väl intet tvivel råda om riktigheten av en sådan anordning, som lämnar
-
94
Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 381.
möjlighet öppen att vid styrelsen, som dock har att utöva den högsta ledningen
av hela järnvägsförvaltningen, fästa de dugligaste krafterna från linjeförvaltningarna.
Med det nuvarande lönesystemet låter detta sig i regeln icke göra. Då exempelvis
en byråingenjör av l:a klass, vilken dock i åtskilliga fall har den viktiga ställningen
såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, är i arvodeshänseende
likställd med ban- och maskiningenjörer av 2:a klass på linjen och dessa senare
dessutom åtnjuta fri bostad, innebär det för dessa senare, förutom förlusten av en
mera självständig ställning, en ekonomisk uppoffring att söka en befattning av förstnämnda
slag. Kommissionen har visserligen sökt råda bot för denna olägenhet
genom att tilldela den grupp av befattningshavare, vartill byråingenjörerna av l:a
klass höra, ersättning för bostad och bränsle, motsvarande sex rum och kök, vilken
anordning emellertid knappast möjliggör en rekrytering inom gruppen byråingenjörer
av l:a klass från gruppen ban- och maskiningenjörer av 2:a klass; men även
om så skulle kunna ske, är enligt styrelsens mening detta icke tillfyllestgörande.
Styrelsen anser det vara ur organisatorisk synpunkt nödvändigt, att möjlighet förefinnes
för styrelsen att kunna vid besättandet av byråingenjörsbefattningar av l:a
klass påräkna rekrytering från gruppen ban- och maskiningenjörer av l a klass.
Då dessa såväl enligt nuvarande avlöningsreglemente som enligt kommissionens
förslag i arvodeshänseende äro likställda med byrådirektörer m. fl., får styrelsen
alltså i överensstämmelse med vad styrelsen föreslagit i sina underdåniga löneframställningar
såväl 1914 som 1915 (se nåd. prop. nr 109 år 1914, sid. ''■•7 — 39
samt nr 209 år 1916, sid. 23 och 24) påyrka den ändring i kommissionens förslag,
att byråingenjör av l:a klass uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages
av byrådirektör in. fl., och sålunda erhåller ett arvode av lägst 5,400 och
högst 6.300 kronor.
Såsom en följd härav, ehuru därjämte andra skäl härför äro bestämmande,
bör även den enligt 1915 års riksdags beslut på ordinarie stat uppförda lantmätaren
uppflyttas till samma grupp. Dennes göromål och ställning äro, såsom styrelsen
i sin underdåniga framställning om denna befattning framhållit, av sådan art,
att den motsvarar byråingenjörernas av l:a klass, varför någon skillnad i avlöningshänseende
för dessa bägge befattningar ej kan ifrågasättas. Då därjämte den
sedan befattningens tillsättande vidtagna löneregleringen inom lantmäterisiaten även
motiverar en uppflyttning i lönehänseende, om icke lantmätaren inom styrelsen
skall bliva sämre ställd än jämförbara befattningshavare inom lantmäteristaten,
varigenom befattningens rekrytering med lämplig person skulle äventyras, finner
sig styrelsen även böra påyrka den ändring i kommissionens förslag
att lantmätare uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages av byrådirektör
m. fl., och sålunda erhåller ett arvode av lägst 5,400 och högst 6,300
kronor.
De här ovan angivna olägenheterna, som uppkomma, då det gäller att besätta
de befattningar i styrelsen, vilkas innehavare tjänstgöra såsom byråchefernas
närmaste män, med dugliga tjänstemän från linjeförvaltningen, göra sig även gällande
i andra fall än i fråga om byråingenjörer av l:a klass och framför allt beträffande
trafikbyräerna.
Emellertid har styrelsen, i överensstämmelse med vad som ovan blivit antytt,
icke ansett sig böra på lönefrågans nuvarande ståndpunkt framkomma med
förslag till andra ändringar i löneskalan än sådana, som av styrelsen förut till
-
95
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 381.
styrkts, och sålunda funnit sig förhindrad föreslå uppflyttning av vissa sekreterarebefattningar
samtidigt med uppflyttningen av byråingenjörsbefattningarna av l:a klass.
Såsom en konsekvens av sitt förslag att uppflytta byråingenjörerna av l:a
klass till närmast högre avlöningsgrupp hade styrelsen i sina ovanberörda framställningar
föreslagit, att de dåvarande byrådirektörerna å byggnadsbyrån samt byrådirektörerna
å maskinbyrån och elektrotekniska byrån måtte tilldelas arvode av
5,400—6,300 kronor d. v. s. ett arvode, som ligger emellan arvodet för byråchef
6,000—6,900 kronor samt det av styrelsen då föreslagna arvodet för byråingenjörer
av l:a klass 4,800- 5,700 kronor. Denna uppflyttning betingades framför allt
därav att byrådirektörerna hade under sig byråingenjörer av l:a klass, men även
andra skäl talade enligt styrelsens mening därför. Med vidhållande av sin förut
uttalade uppfattning härutinnan finner sig styrelsen med hänsyn därjämte till att
övriga till byrådirektörsgruppen hörande befattningar måste i fråga om befattningarnas
vikt och ansvar fullt jämnställas med byrådirektörerna, förorda att steget
tages fullt ut och att sålunda den ifrågasatta uppflyttningen kommer att omfatta
hela den avlöningsgrupp, vartill byrådirektörer m. fl. höra.
I överensstämmelse härmed får styrelsen alltså vidare föreslå
att en ny avlöningsgrupp med arvode 6,000-6,900 kronor inrättas och till
densamma hänföras byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt och överinspektör.
Det som anförts beträffande svårigheterna att rekrytera byråingenjörsbefattningarna
av l:a klass, gäller även i viss mån i fråga om byråingenjörerna av 2:a
klass och föreligga alltså starka skäl för att likställa dessa befattningshavare med
ingenjörer av 2:a klass å linjen. Av i huvudsak samma skäl, som, på sätt ovan
framhållits, förmått styrelsen att avstå från att nu påyrka åtskilliga andra önskvärda
ändringar i löneskalan, har styrelsen funnit sig förhindrad att framlägga ett
förslag i nu förevarande avseende.
Kommissionens förslag att för notariegruppen begränsa hyresersättningens storlek
efter fyra rum och kök i stället såsom nu efter fem rum och kök kan styrelsen icke godkänna.
Förnämsta skälet härför synes hava varit kommissionens strävan att åstadkomma
likformighet med andra verk. Den av kommissionen jämväl åberopade omständigheten
att de i arvodeshänseende med notariegruppen likställda linjetjänstemännen,
baninspektor, maskininspektor. elektroingenjör och byråassistent endast åtnjuta
hyresersättning efter fyra rum bör enligt styrelsens mening så mycket mindre
tillmätas någon betydelse härvidlag som dessa senare tjänstemän i många fall åtnjuta
bostad in natura samt därtill kommer, att ett flertal befattningar inom notariegruppen
såsom exempelvis notarierna å de tekniska byråerna, kassör och registrator
innefatta slutpunkten av vederbörandes befordringsbana vid statens järnvägar, under
det att innehavet av de ovan omförmälda befattningarna vid linjen i många fall
utgör mer eller mindre övergående stadier i befordringsskalan. Då nu kommissionens
förslag innebär en med hänsyn till förhållandena inom verket helt opåkallad
försämring av ifrågavarande befattningars hittillsvarande ställning inom statens järnvägars
avlöningssystem, bör, i överensstämmelse med den av styrelsen härovan uttalade
grundsatsen, den av kommissionen eftersträvade likformigheten verken
emellan vika.
Vad ovan sagts beträffande notariegruppen gäller även i fråga om distriktskassör
och i viss mån även om stationsinspektorer å stationer av klass 3 samt 4 A
96
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
och B, för vilka befattningar kommissionen jämväl föreslagit, att ersättning för
bostad och bränsle bör bestämmas efter fyra rum och kök. Kommissionen har
framhållit, att bestämmelsen ifråga saknar betydelse för stationsinspektorer, eftersom
dessa i allmänhet hava bostad in natura. Emellertid vill styrelsen upplysa, att
för närvarande en stationsinspektor, tillhörande omlörmälda grupp, uppbär ersättning
för bostad och bränsle och sålunda skulle bliva lidande genom kommissionens förslag.
På grund av det ovan anförda får styrelsen föreslå
att storleken av ersättning för bostad och bränsle liksom hittills må bestämmas
efter bostad om fem rum och kök för samtliga befattningshavare, tillhörande notariegruppen
i styrelsen, distriktskassör ävensom stationsinspektorer å stationer av klass b
samt klass 4 A och B och att sålunda i § 2 i kommissionens förslag till avlöningsreglemente
göres den ändring att ersättningen för bostad och bränsle för tjänstemän,
tillhörande notariegruppen, bestämmes till lägst 1,560 högst 1,920 kronor, varigenom
avlöningens summa kommer att utgöra lägst 5,460 högst 6,720 kronor.
Styrelsens härovan framlagda förslag om uppflyttning i högre lönegrupp av
byrådirektörsgruppen samt byråingenjörer av l:a klass har i främsta rummet motiverats
av nödvändigheten av att underlätta rekryteringen inom dessa grupper genom
placering å nämnda befattningar av tjänstemän från linjen. Såsom ovan blivit antytt,
är emellertid en dylik åtgärd icke tillfyllestgörande för utjämnande av avlöningsförhållandena
mellan styrelsen och linjen, beroende därpå att de tjänstegrupper
vid linjeförvaltningen, från vilka rekryteringen företrädesvis skulle ske, åtnjuta
bostad in natura, i motsats mot vad förhållandet är beträffande motsvarande
befattningar i styrelsen. Detta distriktstjänstemännens företräde framför styrelsens
tjänstemän, vilket medför svårigheter vid rekryteringen även inom andra tjänstegrupper
i styrelsen än dessa, som av styrelsen föreslagits till uppflyttning, föranleder
styrelsen att föreslå utsträckning av styrelsens befogenhet att tilldela tjänstemännen
i styrelsen bostad in natura, vilken förmån för närvarande endast kan tillkomma,
förutom vaktmästare, byråchef, förste byrådirektör samt expeditionsföreståndare.
De befattningar, som enligt styrelsens mening med hänsyn till rekryteringsförhållanden
framför allt böra ifrågakomma till erhållande av nämnda förmån,
äro byrådirektör, överinspektör, byråingenjör av l:a klass, sekreterare samt byråingenjör
av 2:a klass. Vad angår notarierna i styrelsen, kan man icke säga att
det från rekryteringssynpunkt är nödigt att såsom regel tilldela dessa befattningshavare
förmånen av fri bostad. Då det emellertid måste anses synnerligen önskvärt
att, särskilt beträffande trafikbyrån, kunna besätta dessa tjänster med exempelvis
byråassistenter å linjen, vilka hava samma arvode som notarier men dessutom i
allmänhet äro tilldelade bostad in natura, finner styrelsen det vara behövligt att
möjlighet beredes styrelsen att i sådana fall, då det gäller att besätta en notarietjänst
med en tjänsteman å linjen med inkvartering in natura, kunna bereda honom
samma förmån i hans egenskap av notarie.
Styrelsen får alltså föreslå
att under den i § 2, punkt l:o) i kommissionens förslag till avlöningsreglemente
intagna lönetablån införes följande stadgande:
»Byråchef, De byrådirektör, byrådirektör, överinspektör, byråingenjör av l:a
klass samt sekreterare kunna i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla
bostad in natura om sex rum och kök samt byråingenjör av 2:a klass och notarie
bostad in natura om fem rum och kök.»
97
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 381.
I detta sammanhang vill styrelsen fästa uppmärksamheten å kommissionens
förslag, att de befattningshavare, som kunna erhålla sju rum och kök såsom bostad
in natura d. v. s. distriktscheferna, höra åtnöjas med samma belopp i ersättning
för bostad och bränsle som det, vilket kommissionen föreslagit för befattningshavare
med bostad om sex rum och kök, d. v. s. å 40-procentsorter 2,400 kronor
samt å andra orter 2,000 kronor. Då styrelsen icke kan finna något giltigt skäl
för en dylik anordning — en jämförelse mellan distriktschefs och överdirektörs avlöning
synes böra lämnas ur räkningen, då ju kommissionen själv ifrågasatt en
höjning av överdirektörernas avlöning — får styrelsen föreslå
att § 9 punkt 3:o) i förslaget till avlöningsreglemente ändras i sådan riktning,
att maximibeloppet av ersättning för bostad och bränsle för tjänsteman, som
kan erhålla sju rum och kök, bestämmes till 2,800 kronor å station, där ersättningen
utgår med 40 procent, samt till 2,000 kronor å övriga stationer.
Kommissionen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag att § 7 punkt l:o) i
gällande avlöningsreglemente måtte erhålla ett tillägg av följande lydelse:
»Förflyttas tjänsteman till annan befattning på grund av avtagande syn eller
hörsel eller i allmänhet antingen kroppsfel, som kan antagas hava uppkommit under
tjänstetiden vid statens järnvägar, eller ock avtagande själs- eller kroppskrafter,
må han, i den mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, erhålla gottgörelse för den
minskning i honom vid förflyttningen tillkommande avlöningsförmåner, som kan
uppkomma till följd av förflyttning.»
Emellertid har kommissionen, under åberopande av ett riksdagens uttalande
i ämnet, förordat, att den av stvrelsen ifrågasatta gottgörelsen allenast borde avse
ersättningen för bostad och bränsle. Styrelsen, som i den av styrelsen härutinnan
gjorda framställningen uttalat sig för att gottgörelse finge i förekommande fall utgå
även för mistade lokomotivtjänstpenningar, anser sig böra vidhålla denna sin uppfattning,
under erinran att fråga härom icke förelåg, då riksdagen gjorde sitt av
kommissionen åberopade uttalande. Då det synes styrelsen billigt att ifrågavarande
förmån måtte, räknat från tidpunkten för de nya lönebestämmelsernas tillämpning,
kunna komma jämväl den personal till godo, som före stadgandets ikraftträdande
förflyttats till annan befattning av någon av ovan angivna anledningar, får styrelsen
hemställa att en övergångsbestämmelse utfärdas i sådan riktning.
Vidkommande kommissionens förslag till höjning av kallortstillägget anser
sig styrelsen böra uttala, att man för en riktig lösning av frågan om kallortstillägg
nog måste tänka sig ett ökat antal zoner med mindre tvära övergångar än vad
enligt kommissionens förslag bliver fallet. Då emellertid styrelsen givetvis icke nu
är i tillfälle att framkomma med ett förslag i sådan riktning samt kommissionens
förslag i allt fall enligt styrelsens mening innebär ett steg i rätt riktning, finner
sig styrelsen kunna tillstyrka detsamma.
Uti en till styrelsen ingiven framställning har yrkats att i statens järnvägars
avlöningsreglemente måtte intagas en bestämmelse motsvarande den, som förekommer
i § 2 i det för tjänstemän vid postverket den 20 juni 1913 utfärdade avlöningsreglementet.
Nämnda bestämmelse är av följande lydelse:
»Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass 2 eller vaktmästare
hos generalpoststyrelsen, som antages till extra postexpeditör, ma, i don
mån generalpoststyrelsen finner honom böra komma i åtnjutande av dylik förmån,
i avseende å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör ti 11- liihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 341 höft. (Nr 381.) 13
98
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
godoräkna sig hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie
anställning i postverket.»
Då styrelsen icke är i tillfälle att utan närmare undersökning bedöma verkningarna
av en tillämpning utan vidare å statens järnvägars personal av berörda
bestämmelse, finner sig styrelsen förhindrad att nu tillstyrka en dylik anordning.
Däremot anser styrelsen billigt, att en föreskrift kommer till stånd för att förhindra
den oegentligheten, som vid befordringar av ifrågavarande slag i vissa fall uppkommer
därigenom att den befordrade lider minskning i sina löneförmåner, beroende
därpå att tjänstemän av högre grad icke åtnjuta vare sig beklädnadsersättning eller
i förekommande fall ortstillägg.
Styrelsen får alltså föreslå,
all under punkt 3:o) i § 4 av gällande avlöningsreglemente införes ett stadgande
av följande lydelse:
»Tjänsteman av lägre grad, som befordras till befattning såsom tjänsteman
av högre grad, må i den mån sådant erfordras till förekommande av löneminskning
i den nya befattningen, kunna av järnvägsstyrelsen tilldelas arvodesförhöjning.»
Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra omnämna, att till styrelsen ingivits
följande framställningar.
En den 4 april 1918 dagtecknad skrivelse från Sveriges järnvägars banmästarförenings
centralstyrelse med anhållan
att överbanmästare uppföras i samma avlöningsgrupp som lokomotivmästare,
att banmästare av l:a klass uppföres i samma avlöningsgrupp som vagnmästare,
att banmästare av 2:a klass uppföres i samma avlöningsgrupp som lokomotivförare,
samt
att banvaktsförmän och trädgårdsförmän, varav de förra med benämning
»banförmän» uppföras i samma avlöningsgrupp som vagnförmän och stallförmän m. fl.,
en den 6 april 1918 dagtecknad skrivelse från överbanmästarföreningen, däri
yrkats, att överbanmästarna å baningenjörsexpedition må i avlöningshänseende likställas
med lokomotivmästare samt
en den 4 april 1918 dagtecknad skrivelse från Sveriges statsbanors stationsmästares
förening, i vilken skrivelse yrkas, att följande avlöningar måtte tilldelas
stationsmästarna, nämligen
för stationsmästare å 5:e klassens station 3,000 — 4,200 kronor å billigaste
ort och 3,600—4,800 kronor å dyraste ort;
för stationsmästare å 6:e klassens station 2,400—3,600 kronor å billigaste
ort och 3,600—4,200 kronor å dyraste ort; samt
för stationsmästare å 7:e klassens station 2,100—2,700 kronor å billigaste
ort och 2,400—3,000 kronor å dyraste ort.
Styrelsen, som väl finner, att synnerligen goda skäl tala för en uppflyttning
i löneskalan av ovannämnda tjänstegrupper och sålunda gärna skulle hava önskat
kunna framlägga förslag om en dylik uppflyttning, anser sig emellertid förhindrad
att nu. med den korta tid, som stått styrelsen till buds, intaga slutlig ståndpunkt
till de föreliggande framställningarna, då detta givetvis förutsätter en ingående undersökning
av den inverkan, som en dylik ändring i befattningshavarnas gruppering
kan anses böra medföra i löneskalan för tjänstemän av lägre grad i sin helhet.
99
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Yad särskilt angår frågan om överbanmästares och banmästares uppflyttning
tillåter sig styrelsen hänvisa till vad som anförts i detta ämne i en av styrelsen
med skrivelse till kommissionen den 30 januari 1915 överlämnad, av byråchefen för
banbyrån författad promemoria.
Innan styrelsen lämnar frågan om eventuella ändringar i avlöningsreglementet,
tillåter sig styrelsen erinra om de ändringar i detsamma, som erfordras,
därest de av styrelsen väckta, i proposition till innevarande års riksdag framlagda
förslagen om ändrad tjänsteställning för förrådsvaltare i styrelsen samt ökning av
antalet kontrollörer bliva av riksdagen bifallna.
Under förutsättning, att den nu ifrågasatta löneregleringen för statens järnvägars
m. fl. verks personal varder av statsmakterna beslutad under innevarande
år, skulle det nya avlöningsreglementet, som i anledning därav utfärdats, komma
att enligt vanliga regler tillämpas först från och med den 1 januari 1919. Styrelsen
inser till fullo, att betänkligheter kunna göra sig gällande för ett avsteg från nämnda
regel i sådan riktning att ett tidigare ikraftträdande av avlöningsreglementet äger
rum. Med hänsyn till den långa väntan på en redan år 1914 igångsatt lönereglering,
som statsbanepersonalen måst underkasta sig, synes det styrelsen som om
särskilt för denna personals vidkommande, mycket starka skäl talade för att löneregleringen
finge träda i kraft redan den 1 januari 1918. Då emellertid ringa utsikter
lärer förefinnas att statsmakterna skola vilja sträcka sig så långt i berörda
hänseende, finner sig styrelsen dock böra, under åberopande av 1917 års riksdags
beslut rörande tillämpning redan från den 1 juli 1917 av riksdagens beslut om höjning
av det tillfälliga lönetillägget för statens järnvägars personal, uttala sig för
att det nya avlöningsreglementet må träda i kraft den 1 juli 1918.
Beträffande den i sammanhang härmed uppträdande frågan om den inverkan,
som en sålunda redan den 1 juli 1918 ikraftträdande lönereglering skulle medföra
i avseende å det av innevarande års riksdag beslutade krigstidstillägget, synes det
styrelsen som om det procentuella tillägget borde få beräknas å de nya lönerna
utan att dock någon rubbning ägde rum av det redan beslutade maximum.
Yad slutligen angår den av kommissionen beräknade kostnaden för genomförande
av kommissionens förslag till lönereglering vid statens järnvägar, vilken
kostnad skulle något ökas genom de av styrelsen föreslagna ändringarna, kan den
ju visserligen synas hög, särskilt med hänsyn därtill att driftsresultatet vid statens
järnvägar på grund av otillfredsställande läxor med flera omständigheter för närvarande
visa betydande underskott, men då de av kommissionen föreslagna löneförbättringarna
i den provisoriska form de framlagts ingalunda synas styrelsen för
stora utan i ett flertal fall snarare för små, lärer den av kommissionen angivna
siffran icke kunna anses utgöra hinder för förslagets genomförande.
Vid behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade, jämvägsfullmäktige
Strömberg och friherre Adelswärd, överingenjören Sundberg, t. f.
byråchefen, distriktschefen Löfmarck samt byråcheferna Kjellin, Tausen, Ofverholm,
von Friesen, Åberg och Almqvist och byrådirektören Gärde.
Protokollsutdrag, innefattande avvikande meningar, bifogas.
Stockholm den 7 april 1918.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM.
tvär Virgin. John Flodin.
U-eorg lacohi.
100
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
Utdrag ur kung!, järnvägsstyrelsens protokoll den 7 april 1918.
Närvarande:
Generaldirektören Granholm,
Överdirektören Virgin,
» Flodin,
Järnvägsfullmäktigen Strömberg,
» friherre Adelswärd,
Överingenjören Sundberg,
t. f. byråchefen, distriktschefen Löfmarck.
Byråchefen Kjellin,
» Iacobi,
» Tausen,
» Öfverholm,
» von Friesen,
» Åberg,
» Almqvist,
t. f. överingenjören Gärde.
1 §■
Föredrog byråchefen Iacobi Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 25 mars 1918,
vari kungl. styrelsen anbefallts att avgiva underdånigt utlåtande över ett av 1915
års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk den 20 mars 1918 avgivet betänkande med förslag till lönereglering vid,
bland andra verk, statens järnvägar; och beslöts underdånigt utlåtande av det innehåll
kameralbyråns registratur för dagen utvisar.
Avvikande meningar från beslutet i vad det avsåg här nedan närmare angivna
delar av utlåtandet anmäldes ej mindre av järnvägsfullmäktigen Strömberg, med
vilken järnvägsfullmäktigen friherre Adelswärd förenade sig, än även av distriktschefen
Löfmarck samt byråcheferna Tausen och Åberg, varvid yttrades följande:
av järnvägsfullmäktigen Strömberg:
»I det beslutade utlåtandet har kungl. styrelsen, bland annat, för sin del uttalat
sig för att det nya avlöningsreglementet må träda i kraft den 1 juli 1918.
Ehuru jag fullväl inser vikten för verket och dess personal av att denna
lönereglering må få tillämpas snarast möjligt, kan jag dock ej ansluta mig till
styrelsens förslag i detta avseende. Följden därav skulle nämligen bliva en avsevärd
rubbning i den för år 1918 fastställda riksstaten, en rubbning som bleve så
mycket större som konsekvensen i så fall torde bjuda, att även för andra stora
tjänstemannagrupper, vilkas löneregleringar i år skola av riksdagen beslutas, såsom
101
Kung!. Maj tis nåd. proposition Nr 381.
lärare, vaktmästare m. fl., och för vilka samma skäl, nämligen lång förutvarande
väntan på densamma, kan anföras, en liknande förmån av löneregleringens ikraftträdande
redan under innevarande år utan tvivel måste medgivas. Mot dylika rubbningar
av löpande årets stat har riksdagen också åtskilliga gånger reagerat.
Att märka är för övrigt, att enligt 1917 års riksdags beslut till järnvägspersonalen
utgår ett s. k. »tillfälligt lönetillägg» för 1918, avsett att i någon mån
ersätta den uteblivna löneregleringen för samma år. .
Av ovan anförda skäl anser jag, att det nya avlöningsreglementet bör i vanlig
ordning tillämpas från och med nästkommande års början.»;
av distriktschefen Löfmarck: .
»Efter att hava framhållit det betänkliga fel, framför allt från organisatorisk
synpunkt, som vidlåder det nuvarande lönesystemet vid statens järnvägar däri, att
avlöningarna för de mera ansvarsfulla befattningarna inom styrelsen så gott som
över lag äro satta för låga i förhållande till avlöningarna för linjetjänstemännen,
vilket fel emellertid gör det nära nog omöjligt att vid styrelsen, som dock har att utöva
den högsta ledningen av hela järnvägsförvaltningen, fästa de dugligaste krafterna från
linjeförvaltningarna, har styrelsen i sin skrivelse såsom ett exempel särskilt framhållit
de ogynnsamma verkningarna härav vid rekrytering av de befattningar i styrelsen,
vilkas innehavare tjänstgöra såsom byråchefernas närmaste män.
Emellertid har styrelsen ansett sig icke böra på lönefrågans nuvarande ståndpunkt
framkomma med förslag till andra ändringar i löneskalan än sådana, som av
styrelsen förut tillstyrkts och därför funnit sig förhindrad att samtidigt med förslag
om uppflyttning i lön av samtliga byråingenjörer av l:a klass även föreslå uppflyttning
av de sekreterare, som å de icke tekniska byråerna motsvara vissa byiåingenjörer
av l:a klass i deras egenskap av byråchefernas närmaste män.
Då emellertid efter avgivande av styrelsens föregående förslag med tillstyrkan
av ändring i löneskalan för byråingenjörer av l:a klass erfarenheten visat det omöjligt
att tillgodose den lika trängande nödvändigheten för styrelsen att från linjen
rekrytera byråchefernas närmaste män å särskilt trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna,
anser jag, att styrelsen bort icke endast i sitt yttrande omnämna detta
faktum utan såsom en nödvändig konsekvens därav också i sitt yrkande om uppflyttning
i löneskalan för byråingenjörerna av l a klass upptaga även de sekreterare
i styrelsen, som äro byråchefernas närmaste män. _
Jag tillåter mig framhålla, att det skäl för styrelsen att icke särskilt för
trafik- samt tidtabells- och vagnbyråernas del — i föregående yrkanden om uppflyttning
av byråingenjörerna av l:a klass upptaga även sekreterarna, nämligen att
endast på de tekniska distriktsexpeditionerna förefunnes med dessa jämnställda
tjänstemän numera bortfallit med inrättandet av trafikinspektörsbefattningarna å
trafikdirektörsexpeditionerna. .
På det att icke något missförstånd må råda beträffande arbetet mom särskilt
trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna vill jag erinra, att dessa byråer hava att
i högsta instans pröva och avgöra de viktigaste trafikfrågorna. A dessa byråer
måste även utvecklas en självständig nyskapande verksamhet på trafikväsendets
område, nya uppslag i trafikarbetet måste från trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna
givas, nya arbeten igångsättas och i mänga fall deras utförande övervakas.
Då byrnchefens närmaste man har att närmast under byråchefen leda och ansvara
för arbetets riktiga gång och skötsel å byråerna, är det givet, att i vad beti affär
102
Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 381.
trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna dessa sekreterare måste vara fullt erfarna
trafikmän, vilka i ledande ställning deltagit i alla trafikarbetets detaljer. Härav
framgår, att minst samma skäl föreligga för särskilt trafik- samt tidtabells- och
vagnbyråerna som för de tekniska byråerna att erhålla möjlighet att till byråchefs
närmaste man förflytta trafikinspektör och då särskilt sådan, som å trafikdirektörsexpedition
handlagt expeditionella göromål, sålunda trafikinspektör av l:a klass.
Erfarenheten från det sista året har emellertid visat, att vid ledigförklarandet av
en sekreterarbefattning å trafikbyrån ingen enda sökande från linjeförvaltningarna
anmält sig. De sekreterare, vilka icke äro byråchefernas närmaste män och ställföreträdare,
utan endast föreståndare för större avdelningar inom byråerna, torde
däremot liksom hittills böra likställas med övriga i sekreterargruppen placerade
föreståndare för styrelsens kontor och följa dessas löner.
Jag har här yttrat .mig endast om trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna.
Anledningen härtill är, att jag närmast företräder dessa byråers intressen och att
för tillfället ohållbarheten av det nuvarande systemet skarpast visat sig i fråga om
dessa byråer. Då jag emellertid väl vet, att liknande skäl kunna göras gällande
jämväl för övriga icke tekniska byråers vidkommande, ehuru representanterna för
dessa byråer avstått från att nu framträda med enahanda yrkande, anser jag, att
den ändring av förslaget, som jag finner omedelbart nödvändig för trafik- samt tidtabells-
och vagnbyråernas del, bör genomföras för samtliga byråer. På grund av
vad jag nu anfört anser jag, att styrelsen bort föreslå,
att de nuvarande sekreterarbefattningarna skola uppdelas i sekreterarbefattningar
av l:a och 2:a klass,
att till sekreterarbefattningar av l:a klass skola hänföras de av de nuvarande
sekreterarna, som äro byråchefernas närmaste män samt
att sekreterarna av l:a klass, i likhet med vad som föreslagits för byråingenjörerna
av l:a klass, skola uppflyttas i den avlöningsgrupp, som nu intages
av byrådirektör m. fl. och sålunda erhålla ett arvode av lägst 5,-100 och högst 0,800
kronor,
ävensom i anslutning härtill att sekreterarna å administrativa byrån, kameralbyrån,
förrådsbyran, tidtabells- och vagnbyrån samt en av sekreterarna å en var
av trafikbyrån, inrikes taxebyrån och utrikes taxebyrån måtte i samband med löneregleringen
uppflyttas till sekreterare av Pa klass.
Därest den av järnvägsstyrelsen begärda uppdelningen av trafikbyrån i två
byråer med var sin byråchef blir av riksdagen bifallen, böra båda sekreterarna å
nuvarande trafikbyrån uppflyttas till sekreterare av första klass, då avsikten är att
överflytta en av dessa sekreterare till den nya byrån»;
av byråchefen Tuusen:
»Den av distriktschefen Löfmarck uttalade meningen, att styrelsen bort föreslå
vissa sekreterare till uppflyttning å löneskalan till samma arvode, som av styrelsen
föreslagits för byråingenjörerna av Pa klass, biträdes av mig, som huvudsakligen
på de för denna mening ur rekryteringssynpunkt anförda skäl finner det
däri innefattade förslaget riktigt och dess genomförande för verket förmånligt. Den
omständigheten, att Kungl. Maj:t i nådig proposition angående vissa ändringar i
gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar föreslagit riksdagen
medgiva ett utbyte av en byråingenjörsbefattning av 1 :a klass å förrådsbyrån
mot en sekreterarbefattning, föranleder mig emellertid framhålla, att blivande inne
-
103
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381.
havare av ifrågavarande sekreterarbefattning är avsedd att tjänstgöra såsom byråchefens
närmaste man, vilken tjänstgöring hittills bestritts av innehavaren av den
till utbyte föreslagna byråingenjörsbefattningen, samt att denna sekreterarbefattning
alltså bör, på sätt distriktschefen Löfmarck föreslagit, ingå i den lönegrupp, dit
byråingenjörerna av l:a klass enligt styrelsens förslag äro avsedda att uppflyttas.
Avlöningen för sekreteraren å förrådsbyrån skulle, under förutsättning att berörda
anordning kommer till stånd, bliva lika med avlöningen för förrådsintendenterna
vid distrikten. Detta skulle möjliggöra, att man skulle kunna påräkna rekrytering
av den för förrådsbyrån erforderliga arbetskraften å denna post ur förrådsintendenternas
led och sålunda bliva i till (alle att vid styrelsen fästa en av de erfarnaste
tjänstemännen inom området för byråns verksamhet.»;
av byråchefen Aberg:
»Då överbanmästares och banmästares placering i löneskalan enligt min uppfattning,
vilken vunnit stöd genom uttalanden vid distriktschefs- och bandirektörsmötena
redan år 1914, innebär ett underkännande av det ansvarsfulla arbete, som
dessa befattningshavare utföra vid statens järnvägar, en omständighet, som har sin
förklaring däri, att de arbetsuppgifter, vilka numera påvila dem, äro av en helt
annan och oerhört mycket mer krävande art, än de voro vid den tidpunkt, då dessa
befattningar infördes i viss lönegrupp, anser jag, att järnvägsstyrelsen redan i detta
sammanhang bort göra framställning därom
att banmästare å baningenjörsexpedition och överbanmästare, som förestå de
mera maktpåliggande avdelningarna, berörande större stationer, likställas med lokomotivmästare
och benämnas överbanmästare av l:a klass;
att nuvarande överbanmästare med linjetjänst å övriga avdelningar likställas
med vagnmästare och benämnas överbanmästare av 2:a klass;
att banmästare av l:a klass uppflyttas i samma grupp som lokomotivförare;
samt slutligen
att banmästare av 2:a klass uppflyttas i samma grupp som trädgårdsmästare,
i samband varmed dessa befattningshavare, förutom befattning som närmaste män
till överbanmästare, även i vissa fall kunna förordnas såsom föreståndare för vissa
lindrigare banmästaravdelningar.»
Enligt uppdrag
Sven Turén.
104
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 381.
Bil. IV.
Förteckning
över till Kungl Maj t inkomna yttranden och framställningar frän personalorganisationer
vid statens järnvägar i anledning av betänkande den 20 mars 1918 av 1915
års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk.
1. Förening/n för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar, 3 april 1918, uttalar
önskemål om en procentuellt räknat lika förbättring i alla lönesatser. För
notariegruppen samt för distriktskassör anses bostadsersättningen böra bestämmas
efter fem rum och kök. I varje fall bör detta gälla för nuvarande
befattningshavare. Retroaktiv tillämpning av löneregleringen från och med
år 1918 eller särskilt tillägg under år 1918 yrkas.
2. Statens järnvägars ban- och maskiningenjör sförening, 5 april 1918, hemställer,
att de provisoriska lönetillskotten för de i ban- och maskiningenjörsföreningen
sammanslutna tekniska tjänstemän måtte höjas till minst dubbla de kontanta
belopp, som kommissionen förordat, samt att byråingenjörerna med ändring
av kommissionens förslag måtte fullt likställas med ban- och maskiningenjörerna.
3. Statens järnvägars ban- och maskininspektors samt underingmjörsförening,. 6 april
1918, hemställer,
att löneregleringen må ansluta sig till ökningen i levnadskostnaderna under
åren 1905 — 1914 med den jämkning, som kan tarvas för att hålla avlöningarna
konkurrensmässiga med den allmänna arbetsmarknadens;
att den föreslagna befogenheten att ersätta flyttningskostnaderna måtte erhålla
en något vidare omfattning;
att byråingenjörsbefattningarna av 1 och 2 klass sidoställas med ban- och
maskiningenjörer av 1 och 2 klass och att samtidigt vid järnvägsstyrelsens
byråer måtte inläggas en befattning mellan underingenjörer och den till
högre avlöningsklass uppflyttade befattningen byråingenjör av 2 klass,
att åtgärder vidtagas för att neutralisera verkningarna av den föregående år
beslutade indragningen av 5 stycken baningenjörsbefattningar av 2 klass.
4. Statens järnvägars trafikinspektör sförening, 12 april 1918, yrkar, att trafik
inspektörer
av 1 klass måtte upptagas i den lönegrupp, dit enligt järnvägsstyrelsens
förslag de till byrådirektörsgruppen hörande tjänstemän skulle hänföras
;
att sekreterare och trafikinspektörer av 2 klass upptagas i den lönegrupp,
105
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 38J.
dit enligt järnvägsstyrelsens förslag byråingenjörer av 1 klass skulle hänföras.
5. Vaktmästarna hos jårwågsstyrelsen, 9 april 1918, hemställa, att vaktmästarnas i
järnvägsstyrelsen nedflyttning i lägre lönegrupp än den nuvarande icke må
äga rum utan att desamma i lönehänseende må såsom hittills komma att
tillhöra den näst lägsta lönegruppen.
6. Sveriges järnvägars bnnmästareförening, 4 april 1918, hemställer,
att överbanmästare må uppföras i samma avlöningsgrupp som lokomotivmästare
;
att banmästare av 1 klass uppföras i samma avlöningsgrupp som vagnmästare;
att banmästare av 2 klass uppföras i samma avlöningsgrupp som lokomotivförare
samt att banvaktsförmän och trädgårdsförmän, varav de förra med
benämning »banförmän», uppföras i samma avlöningsgrupp som vagnförmän
och stallförmän m. fl.
7. Lokomotivmästare vid statens järnvägar, 5 mars 1918, anhålla,
att lokomotivmästares lön bestämmes till lägst 3,000 kronor högst 3,900
kronor med tre års löneintervaller;
att vid övergång till ny lönestat föreskrift meddelas, att lokomotivmästare,
som innehar lista respektive 2:dra, 3:dje, 4:de eller 5:te löneklass enligt
nuvarande bestämmelser, uppflyttas i motsvarande löneklass enligt den blivande
nya avlöningsstaten;
att lokomotivmästare, som för närvarande anses såsom tjänsteman av lägre
grad, måtte uppflyttas till tjänstemannabefattning av högre grad.
8. Svenska, statsbanornas lokomotirföroreförening, april 1918, föreslår att höjningen
måtte utgå med 900 kronor för samtliga löneklasser och sålunda bestämmas
till 2,100, 2,400, 2,700, 3,000 och 3,300 kronor.
9. Sveriges lokomotivmnnnafUrband, 6 april 1918, hemställer,
att begynnelsearvodet för lokomotiveldare fastställes till 1,620 kronor och
stigande vart 3;die år till respektive 1,800—1,980 cch 2,160 kronor såsom,
högsta arvodet efter 9 år;
att begynnelsearvodet för lokomotivförare fastställes till 2,160 kronor och
stigande vart 3:dje år till respektive 2,400—2,700 och 3,000 kronor såsom
högsta arvode efter 9 år;
att begynnelsearvodet för lokomotivmästare fastställes till 3,000 kronor och
stigande vart 3 dje år till respektive 3,300, 3,600 och 3,900 kronor såsom
högsta arvode efter 9 år;
att ersättning för bostad och bränsle fastställes att utgå på ovan angivna
arvodesbelopp enligt de grunder, som av kommissionen föreslagits, utom
för lokomotivförare, för vilken ersättning för bostad och bränsle beräknas
efter 3 rum och kök;
att tjänsteman vid befordran till högre befattning tillerkännes ett arvode,
som motsvarar i förutvarande befattning uppburen lön jämte ersättning för
bestridandet av tjänst i den vid befordian erhållna befattningen;
att kallortstillägg må utgå med ett belopp av 40 kronor per månad till lokomotivpersonal,
stationerad i Kiruna, Gällivare och Malmberget; 25 kronor per
bihang till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 341 höft. (A r 381.) 14
106
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 381-
månad till lokomotivpersonal i Boden, Luleå och Haparanda; 15 kronor per
månad till lokomotivpersonalen i Piteå och Jörn samt 10 kronor per månad
till lokomotivpersonal stationerad i Kallholmen. Vännäs, Umeå, Mellansel,
Örnsköldsvik, Långsele, Östersund och Bräcke;
att lokomotivförare och lokomotiveldare efter 10 års ordinarie lokomotivtjänst
tillerkännas 3<> avdragsfria permissionsdauar per år för enskilda angelägenheters
skötande; samt dessförinnan 20 sådana dagar;
att, vid befordran till ordinarie, tjänsteman tillerkännes en avlöning, som icke
understiger den han skulle hava erhållit, om han icke erhållit sådan befordran,
samt med rätt att, därest befordran till ordinarie icke medför
högre avlöning än han utan sådan befordran skulle erhållit, i fråga om rätt
till löneuppflyttning tillgodoräkna den tid, han såsom extra åtnjutit samma
lön; samt
att den blivande löneregleringen måtte fastställas med retroaktiv verkan från
ock med 1 januari 1918.
10. Sveriges lok omotiv manna förbund avdelning 3. april 1918, hemställer om samma
lönebelopp som närmast föregående samt att löneökningen må givas retroaktiv
verkan från detta års början.
11. Lokomotiveldare vid statens järnvägars tredje distrikt, april 1918, hemställa,
att lokomotiveldare må placeras i sådan arvodesgrupp, som kan anses svara
mot deras yrkesutbildning och tjänsteställning;
att åtgärder må vidtagas för att det av kommissionen tillstyrkta förslaget
om ett tillägg till § 7 punkt 1 i avlöningsreglementet må tilläggas den av
järnvägsstyrelsen i skrivelse av den JO april 1917 tillkännagivna uppfattning
i sin helhet och icke med den begränsning, kommissionen uttalat sig
för;
att åtgärder må vidtagas för att den av 1917 års riksdag beslutade tilläggsbestämmelsen
till avlöningsreglementet vid statens järnvägar angående efterreglering
av viss lägre personals löner, må erhålla följande ändrade lydelse:
»Tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar äger, räknat f. o. m. den
nya lönestatens ikraftträdande, erhålla den avlöning, som han vid nämnda
tidpunkt skulle uppburit, därest vid hans konstituerande till första ordinarie
befattning iakttagits, att han för avlöningsförhöjning första gången som
ordinarie skulle ägt medräkna den tid, under vilken han som icke ordinarie
uppburit en avlöning, som till beloppet kunde anses lika med första ordinarie
avlöning.»
12. jFör råd-förman och förråd smästare vid statens järnvågar, 12 april 1918, hemställa,
att förrådsförmännen måtte jämställas med övriga förmansgrupper.
13. Svniges bomnästarfförening m. fl. föreningar, 2 april 1918, hemställer, att de
ifrågasatta förbättringarna må utgå jämväl under innevarande år på sådant
sätt, att skillnaden mellan den nuvarande och den nya lönen tilldelas tjänstemännen
i form av tillfällig lönefyllnad, räknat från och med den 1 januari
1918, eller om detta ej låter sig göra, från och med instundande juli månad.
14. Sveriges statsbanors konforsbiträdesförbund, 7 april 1918, hemställer om följande
arvoden för nedan angivna tjänstemän:
107
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 381-
stationsmästare å 5 klass station
överbanmästare..........
lokomotivförare..........
maskinist.............
banmästare av 1 klass......
trädgårdsmästare.........
förrädsmästare..........
stationsmästare å 6 klass station
bangårdsmästare.........
tågmästare . ......., . . .
verkstadsförman .........
ledningsförman..........
förste kontorsbiträde.......
J 1,950-2,250-2,550-3,000
1,650 -1,950—2,250 -2,550
banmästare av 2 klass........
reparatör ................
vagnförman..............
stallförman..............
stationsmästare å 7 klass station .
konduktör ...............
manligt kontorsbiträde........
stationsförman ............
portvakt å 1 klass station eller vid
verkstad................
1,425-1,500—1,650—1,950.
Svenska järnvägsmannaförbundet, 6 april 1918, framhåller:
att dyrortsproblemet redan nu bort bringas till en mera tillfredsställande
lösning;
att värdesättning av naturabostäderna i förhållande till deras beskaffenhet och
ortens pris bort företagas, och från den utgående avlöningen avdragas det
sålunda fastställda beloppet;
att arvodena för följande grupper må bestämmas till:
för stationsmästare å 5 klass station m.fl. 2,1110—2,400 — 2,700,
» överbanmästare m. fl......... 1,800 2,100—2,400—2,700.
» banmästare av l klass m. fl..... 1,800—2,100—2,400,
» banmästare av 2 klass m. fl..... 1,600—1,700-1,800—2,100,
» konduktör m. fl............ 1,525—1,600 — 1,700—1,800—2,100,
» lokomotiveldare m. fl......... 1,525—1,600—1,700 — 1,800—1,900,
» kvinnligt kontorsbiträde m. fl. . . . 1,450 — 1,525 —1,600 -1,700 — 1,800;
att förrådsmän, trädgårdsförmän och banvaktsförmän må hänföras till gruppen
konduktör m. fl.;
att uttrycket »med gott vitsord» i § 4 mom. 2 avlöningsreglementet måtte
utgå;
att § 4 mom. 3 i avlöningsreglementet må erhålla följande lydelse:
»En var tjänsteman, som befordras från en befattning till en annan, tillträder
i den nya befattningen, det arvode i den nya befattningen, som närmast
överstiger det arvode, han från tiden för befordran varit berättigad uppbära
i den befattning, varifrån befordran skett.
108
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 381-
Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med befordran
intjänt arvodesförhöjning genom ålderstillägg i vid befordringen innehavd
tjänst, att i fråga om arvodesförhöjning i den nya tjänsten räkna sig till
godo den tid intill tre kalenderår, varunder han innehaft det arvodesbelopp,
som är närmast lägre än det arvodesbelopp, befordringen för honom medfört.
Därest tjänsteman efter egen ansökan förflyttas till befattning med lägre
arvode, äger han icke bekomma mer än det lägsta för sistnämnda befattning
förekommande arvode.
Tjänsteman av lägre grad, som konstituerats till tjänsteman av högre grad,
må i avseende å begynnelseavlöning och arvodesförhöjning i den nya befattningen
tillgodoräkna sig hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft
ordinarie anställning vid statens järnvägar»;
att tjänstemännen av lägre grad vid statens järnvägar icke böra erhålla
mindre avdragsfri tjänstledighet än vad som gäller vid de enskilda järnvägarna
;
att i fråga om kallortstillägget må bestämmas en motsvarande förhöjning
å övriga kallortszoner som den, kommissionen föreslagit å linjen Gällivare—
Riksgränsen:
att en tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet av följande innehåll
inå införas:
»Tjänsteman må för uppflyttning i högre lönegrad än den lägsta tillgodoräkna
sig, ej mindre sina intjänade tjänsteår som ordinarie, än även sådan
tjänstetid såsom extra ordinarie tjänsteman efter fyllda 21 år, som överstiger
tre kalenderår, häruti jämväl inräknad sådan tjänstetid, som enligt gällande
bestämmelser tillgodoräknats för beräkning av avlöningsförhöjning såsom
extra oidinarie»;
att löneregleringen må träda i tillämpning från och med den 1 januari 1918.
STOCKHOLM, ISA AC MARCUS'' BOK TBYO K ERI-AKT1KROL A O, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:428 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar no no jämte i ämnet väc s. 1 i texten
- SU 1918:213 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten