Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m

1918-04-05 · 67 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 57 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:382, Angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

I

Nr 382.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig

lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m.; given

Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels

besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913, som framgår av det vid

statsrådsprotokollet fogade förslag till kungörelse i ämnet;

dt Is medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på ny stat för den personal, som

antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga bestämma antalet ordinarie

manliga befattningar av lägre grad än postexpeditör;

dels ock medgiva, att avlöningen till den å postveivkets övergångsstat

för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarbefattning

må från och med den 1 januari 1919 utgå med 4,700 kronor, jämte av

Nyberg redan intjänat ålderstillägg å 400 kronor, med den fördelning

i lön och tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp

är stadgad i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, samt

med skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän

gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning

och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och

trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907

stadgade grunder, avgå från befattningen, än även att låta postverket,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 höft. (Nr 382.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj;ts nåd. ''proposition Nr 382.

utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar

inom postväsendet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med

all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april

1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnrii,

Statsråden: Petersson.

Schotte,

Pétrén,

Nilson,

Löfgren.

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Såsom jag tidigare i dag omförmält, har 1915 års kommission för

gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl.

verk den 20 mars 1918 avgivit förslag till lönereglering för statens

järnvägar, postverket jämte postsparbanken, telegrafverket, statens

vattenfallsverk, tullverket samt domänstyrelsen och dess underlydande

personal.

Över detta förslag, i vad det avser lönereglering för postverkets

personal, har generalpoststyrelsen den 5 april 1918 avgivit underdånigt

utlåtande, varjämte posttjänstemännens förening samt svenska postmannaförbundet

satts i tillfälle att, var för sig, yttra sig över förslaget.

Avskrift av generalpoststyrelsens yttrande ävensom en sammanställning

över de av ovannämnda personalorganisationer framställda särskilda

yrkanden torde fä såsom bilagor fogas vid detta protokoll.

Innan jag närmare ingår på frågan om lönereglering för postverkets

tjänstemän, torde jag få lämna eu kortare översikt över till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

komsten av de nu gällande lönestaterna vid postverket samt de olika

löneformerna vid detta verk, särskilt i de delar, vari förändring i ena

eller andra hänseendet nu skulle komma att äga rum.

Nu gällande bestämmelser.

Lönereglering för postverkets tjänstemän av lägre grad än postexpeditör

genomfördes vid 1907 års riksdag eller samma riksdag, vid vilken

avlöningsförhållandena för personalen vid statens järnvägar och telegrafverket

blevo reglerade. Beträffande den postpersonal, för vilken lönereglering

kom till stånd, blev dock regleringen av mindre genomgripande

innebörd i så måtto, att vid densamma icke skedde någon

förändring i det dittills gällande äldre avlöningssystemet med olika

lönegrader inom olika delar av riket för samma befattning samt

endast få ålderstillägg med långa mellanrum.

Beträffande tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad framlades,

efter förslag av 1907 års postkommission, i proposition till

1908 års riksdag förslag till lönereglering. Förslaget blev dock, på

grund av den sena tidpunkten för propositionens framläggande, icke

behandlat vid 1908 års riksdag utan först av riksdagen år 1909.

Vid den lönereglering för postexpeditörer och tjänstemän av

högre grader, som sålunda genomfördes vid 1909 års riksdag och fick

. sitt uttryck i 1909 ärs avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,

kommo i allmänhet till tillämpning de principer i fråga om avlöningens

utgående, som vid 1907 års regleringar vunnit tillämpningbeträffande

telegrafverket och statens järnvägar. P’ör postexpeditörerna

infördes, efter mönstret av det s. k. Tenowska systemet, en lång

avlöningsskala, synnerligen låg begynnelseavlöning samt ett stort antal

ålderstillägg, därav halva antalet med endast 2 års mellanrum. För

manliga tjänstemän av högre grad än postexpeditör liksom ock för

de kvinnliga tjänstemännen fastställdes däremot kortare avlöningsskalor

— i allmänhet 9 år — samt genomgående 3-årsperioder. Med

hänsyn till den olika dyrheten i levnadskostnaderna å olika orter infördes

ortstillägg till såväl manliga som kvinnliga tjänstemän intill

en viss lönegrad att utgå vid stationering å dyrare orter. Ortstillägget

bestämdes att utgå procentuellt å den fasta avlöningen med

vissa bestämda maximibelopp.

De avlöningar, som vid 1909 års riksdag fastställdes för tjänstemän

av postexpeditörs eller högre grad vid postverket, äro ännu oförändrade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

gällande. Bortsett från krigstidstillägg och krigstidshjälp hava icke

heller tillfälliga tillägg av något slag kommit denna personal till del.

Beträffande tjänstemän av lägre grad än postexpeditör vidtogs år

1909 icke någon ändring uti de av 1907 års riksdag för dessa tjänstemän

fastställda avlöningsbelopp. Av praktiska skäl förändrades likväl lönestaten

formellt sålunda, att de belopp, med vilka avlöningarna inom

de tre högre, för dyrare orter avsedda lönegraderna överstego avlöningen

inom den lägsta graden, utbrötos och uppfördes under den benämning,

ortstillägg, som närmast angav arten av ifrågavarande tillägg.

Först vid 1918 års riksdag fastställdes ny lönereglering för tjänstemän

av lägre grad. Huvudsakligen gick dock denna reglering

ut på att för dessa tjänstemän införa en normalavlöning, mera anpassad

efter de vid de senaste regleringarna vid kommunikationsverken

tillämpade nyare grundsatser i fråga om ålderstillägg samt avlöningsskalornas

konstruktion. I stället för ålderstillägg efter 5 resp. 10 år

fastställdes sålunda treåriga perioder för ålderstilläggen och avlöningsskalan

bestämdes till 12 år liksom redan år 1907 skett beträffande

tjänstemännen av de lägsta graderna vid telegrafverket och statens

järnvägar. Någon omläggning av ortstillägget till procentsystem av

det slag, som år 1909 kommit att gälla för tjänstemän av postexpeditörs

eller högre grad samt införts även för tjänstemännen

inom telegrafverket, blev dock icke genomförd, utan bibehöllos

de genom utbrytningen från de förutvarande högre lönegraderna år

1909 erhållna fixa ortstilläggen.

Frånsett den särskilda krigstidsersättningep i form av krigstidstillägg

och krigstidshjälp har någon förhöjning eller eljest förbättring

av avlöningarna till posttjänstemännen av lägre grad än postexpeditör

icke vidtagits sedan år 1913.

Avlöningen till de hos generalpoststyrelsen anställda vaktmästarna

reglerades vid 1909 års riksdag och har sedan dess icke förändrats.

Ifrågavarande tjänstemän äro icke berättigade till ortstillägg.

Beträffande kvinnligt biträde må omnämnas, att den nu gällande

avlöningen till denna befattningsgrupp fastställdes vid 1912 års riksdag

i sammanhang med att befattningen i fråga uppfördes på ordinarie

stat. Ortstillägg till kvinnligt biträde utgår med fixa belopp.

Samtliga tjänstemän vid postverket äro underkastade lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension. För kvinnligi

biträde samt tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad bestämmes

pensionens belopp efter de i lagen givna allmänna bestämmelserna,

utan användandet av särskilda pensionsunderlag. För manliga tjänste
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

män av lägre grad än postexpeditör finnas däremot fastställda särskilda

pensionsunderlag.

Nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket

är utfärdat den 20 juni 191 B.

Till samtliga tjänstemän utom generalpostdirektören — vilken

åtnjuter arvode med 13,000 kronor av postmedlen och 2,000 kronor

från postsparbanken — utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar.

Beloppet av den fasta avlöningen till de olika

tjänstemännen samt densammas fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

framgår närmare av § 1 i avlöningsreglementet, vilken paragraf

jämväl innehåller bestämmelser rörande antalet ålderstillägg samt

älderstilläggsperiodernas längd.

Förutom fast avlöning äga, jämlikt § 7 i avlöningsreglementet,

samtliga manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör — utom vaktmästare

hos styrelsen — samtliga kvinnliga tjänstemän samt av de manliga

tjänstemännen av högre grad postexpeditörer, förste postexpeditörer.

postmästare av klass 4 och B ävensom kontrollörer, att åtnjuta

ortstillägg med i berörda paragraf angivna belopp, enligt av Kungl.

Maj:t fastställda grunder. Nu gällande grunder för ortstilläggs utgående

äro utfärdade i kungl. brev till generalpoststyrelsen den 13

juli 1917, innefattande jämväl gruppering av de olika stationsorterna

i dyrortshänseende. Enligt berörda grunder äro postorterna indelade

i följande ortsgrupper, nämligen grupp 1 (dyraste ort), grupp 2, grupp

3 A, grupp 3 B samt .grupp 4 (billig ort). Ortstillägg utgår till sådan

manlig tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad, vilken är berättigad

till dylikt tillägg, samt till kvinnlig tjänsteman — undantagandes kvinnligt

biträde — med 15 procent å den fasta avlöningen, därest vederbörande

är stationerad å ort, tillhörande grupp 1, och med 10 procent

å den fasta avlöningen, om vederbörande är stationerad å ort, tillhörande

grupp 2 eller 3 A; ortsgrupp 3 B anses icke såsom dyrort för

nu ifrågavarande tjänstemän. Ortstillägget må dock icke överstiga, i

de fall då detsamma utgår med 15 procent, 450 kronor per år för

manlig och 225 kronor per är för kvinnlig tjänsteman och, i de fall.

då detsamma utgår med 10 procent, 300 kronor per är till manlig

och 150 kronor per år till kvinnlig tjänsteman.

Till tjänstemän av lägre grad utgår det för de olika ortsgrupperna

gällande fixa ortstillägget med enahanda belopp för samtliga grupper

av befattningshavare — förste postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare

och postiljoner. För de olika ortsgrupperna gälla följande

ortstillägg, nämligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr B8H.

för grupp 1: 250 kronor, med höjning efter fem år till 300

kronor och efter tio år till 350 kronor,

för grupp 2: 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250

kronor och efter tio år till 300 kronor, samt

för grupperna 3 A och 3 B: 150 kronor, utan vidare förhöjning.

Kvinnligt biträde, stationerat i Stockholm, äger uppbära ortstillägg

med 150 kronor för år och kvinnligt biträde, stationerat ä

annan dyrort, äger åtnjuta dylikt tillägg med 100 kronor per år.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman av postexpeditörs eller högre

grad eller till kvinnligt biträde, anses såsom lön, men medför icke höjning

av pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes av tjänsteman av lägre

grad än postexpeditör, fördelas så att tre fjärdedelar hänföras till lön

och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.

Bostad in natura eller bostadsersättning, vilka avlöningsformer

gälla vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk ävensom till vissa

befattningshavare i telegrafverket och skogsstaten, förekommer icke vid

postverket. Däremot äga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, i

likhet med motsvarande befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken,

erhålla uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning

med visst belopp enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

I det jag nu går att framlägga förslag till löneförbättring för

postverkets personal, vill jag till en början, beträffande löneregleringens

omfattning, dess förhållande till krigstidstillägg och krigstidshjälp samt

allmänna synpunkter i övrigt, hänvisa till vad jag i dessa avseenden

förut anfört vid behandlingen av frågan om löneförbättring till personalen

vid statens järnvägar. Av skäl, som i nämnda yttrande närmare

utvecklats, har jag ej ansett möjligt att annat än undantagsvis ifrågasätta

ändringar i kommissionens förslag. Vid detta utarbetande har

tagits sikte på att vinna analoga lönebelopp för jämställda tjänstemannagrupper

vid de olika verk, för vilka eu provisorisk lönereglering

nu föreslagits. De jämförelser, som i sådant hänseende gjorts, har jaglämnat

orubbade, även om jag i ett eller annat fall icke funnit dem

alldeles obestridliga. Härmed vill jag ej heller hava bundit mig för

att i allo lika lönesynpunkter böra anläggas beträffande postverket som

ifråga om statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket.

Vid den närmare behandlingen av frågan om lönereglering för

postpersonalen följer jag samma uppställning av ämnet, som använts

av kommissionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Kommissio
nen.

Vissa förändringar beträffande ortstillägget.

Beträffande ortstillägget vid postverket har kommissionen fäst

uppmärksamheten vid det förhållandet, att — frånsett den särskilda

typen av ortstillägg för kvinnligt biträde — helt olika principer gälla

för ortstillägg till, å ena sidan, tjänstemän av postexpeditörs eller högre

grad, och, å andra sidan, tjänstemän av lägre grad, ävensom att ortstillägg

icke tillkommer tjänsteman av högre grad än postmästare av

klass 3 och kontrollör, oaktat även för tjänstemän av högre grader

olikheterna uti levnadskostnaderna å olika orter göra sig gällande i

lika hög grad som för övriga tjänstemän.

Enligt kommissionens förmenande hade det varit önskvärt, därest

systemet för ortstillägg åt tjänstemän av lägre grad vid postverket

vid nu förevarande reglering kunnat bringas till överensstämmelse med

vad i detta avseende gäller för såväl posttjänstemän av högre grad som

ock för tjänstemän vid telegrafverket. Av löuetekniska skäl har

emellertid kommissionen funnit eu sådan förändring icke möjlig att

genomföra på nuvarande stadium, utan ansett härmed böra anstå

intill dess en slutgiltig lösning av frågan om ortstillägg kunde åvägabringas

för samtliga de verk, vilka kommissionens huvuduppdrag avsåge.

För vinnande av ökad likformighet mellan tjänstemän av lägre

grad och tjänstemän av högre grad i fråga om ortstillägg, har kommissionen

likväl föreslagit, att tjänstemän av lägre grad än postexpeditör,

stationerade å ort, tillhörande grupp 3 A, må erhålla ortstilllägg med

samma belopp som tjänstemän å ortsgrupp 2, liksom fallet är för

tjänsteman av högre grad, vilken är stationerad å ort, tillhörande

grupp 3 A. Härigenom kunna gruppernas antal inskränkas till 4,

vilka lämpligen kunna benämnas grupp 1 (dyraste ort = nuvarande

grupp 1), grupp 2 (= nuvarande grupperna 2 och 3 A), grupp 3

(= nuvarande grupp 3 B) samt grupp 4 (billigaste ort = nuvarande

grupp 4).

Den förhöjning av ortstillägget till tjänstemän av lägre grad än

postexpeditör, som beträffande ortsgrupperna 1 och 2 för närvarande

inträder efter 5 .resp. 10 år, har kommissionen ansett i stället böra, i

anslutning till nu gällande perioder för ålderstilläggs intjänande för

dessa tjänstemän, inträda efter 6 resp. 12 år.

Beloppet av ortstillägget till tjänstemän av lägre grad än postexpeditör

anser kommissionen böra. för att ifrågavarande tjänstemän

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

vid stationering å dyrort må erhålla en sammanlagd avlöning, ungefärligen

motsvarande den som skulle tillkomma likställda tjänstemän

inom de övriga verken, bestämmas till följande belopp å de olika ortsgrupperna,

nämligen

å grupp 1 till 850 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400

kronor och efter 12 år till 450 kronor,

å grupp 2 till 250 kronor, med förhöjning efter 6 år till 300

kronor och efter 12 år till 350 kronor, samt

å grupp 3 till 150 kronor, utan vidare förhöjning.

Enär jämväl tjänstemännen av högre grad än postmästare av

klass 3 och kontrollör finnas stationerade å såväl billiga som dyra

orter och alltså beträffande dem samma skäl för ortstillägg föreligger

som beträffande övriga tjänstemän, håller kommissionen före, att rätten

till ortstillägg bör utsträckas att omfatta även tjänstemän av högre

grader än de nyssnämnda. Härigenom undanröjes också det hittills

rådande missförhållandet, att exempelvis en postmästare av klass 3 å

dyraste ort — ehuruväl av lägre tjänstegrad och med 500 kronors mindre

fast avlöning — likväl, på grund av det honom tillkommande ortstillägget,

ägt uppbära i det närmaste lika hög avlöning som en postmästare

av klass 2 B å samma ort.

Några andra förändringar av ortstillägget än de nu nämnda anser

sig kommissionen icke på nuvarande stadium böra ifrågasätta.

Följaktligen skulle ortstillägget för tjänstemän av postexpeditörs eller

högre grad fortfarande utgå med högst 450 kronor respektive 300

kronor till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor

till kvinnlig tjänsteman.

Emellertid anser kommissionen att, för åvägabringande av ökad likformighet

mellan de kvinnliga tjänstemännen inbördes, ortstillägget till

kvinnligt biträde bör utgå enligt samma grunder som till övriga kvinnliga

tjänstemän, alltså med 15 respektive 10 procent å den fasta avlöningen,

dock högst 225 respektive 150 kronor för år.

Önskvärt hade varit, därest ortstillägget för tjänstemän inom

de lägre graderna vid postverket kunnat i detta sammanhang omläggas

till procentsystem av det slag, som gäller för posttjänstemän

inom högre grader samt för tjänstemän vid telegrafverket och

statens vattenfallsverk. En sådan förändring skulle emellertid haft till

följd, att de lägre posttjänstemännen vid stationering å dyrort icke skulle

kommit i åtnjutande av sammanlagd avlöning med tillnärmelsevis samma

Bihang t dl riksdagens protokoll. 1818. 1 samt. 342 höft. (Nr 382.) 2

Departement*

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mnj.ts nåd. preposition Nr 382.

belopp som befattningshavare inom de andra verken, vilka sistnämnda

befattningshavare vid stationering å dyrort uppbära, förutom ortstillägg,

jämväl förhöjning av hyresbidraget. Omläggningen av ortstillägget till

den lägre postpersonalen torde därför, såsom kommissionen framhållit,

böra anstå intill dess ortstilläggsfrågan i sin helhet kan vinna en slutgiltig

lösning.

Mot de av kommissionen föreslagna beloppen av de fixa ortstilläggen

har jag icke haft något att erinra. Kommissionens förslag,

att antalet ortsgrupper skulle minskas från 5 till 4 samt att förhöjning

av ortstillägget skulle inträda efter 6 resp. 12 år i samband med de

ordinarie avlöningsförhöjningarna i stället för såsom hittills, efter 5

resp. 10 år, synas likaledes lämpliga, icke minst ur synpunkten av den

ökade enkelhet i avlöningssystemet, som därigenom vinnes.

I likhet med kommissionen anser jag, att ortstillägg, vilket enligt

nu gällande bestämmelser icke må utgå till tjänsteman av högre grad

än kontrollör eller postmästare av klass B, bör tillkomma samtliga

tjänstemän även av högre grader. Beträffande de allmänna skälen för

en dylik utsträckning av rätten till ortstillägg tillåter jag mig hänvisa

till vad av kommissionen i detta avseende anförts.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att posttjänstemännens

förening i sitt yttrande över konmiissionsförslaget framhållit det såsom

en naturlig följd av den löneförhöjning, som föreslagits för postverkets

tjänstemän av högre grader — i regel 500 kronor — att även maximibeloppen

av ortstillägget, varuti kommissionen icke föreslagit någon

förändring, bleve förhöjda med belopp, motsvarande 10 resp. 15 procent

å löneförhöjningen. Maximibeloppen skulle i enlighet härmed höjas

till 350 resp. 525 kronor för manlig tjänsteman och till 200 resp. 300

kronor för kvinnlig tjänsteman. Ehuru ett dylikt yrkande synes hava

visst fog för sig, har jag likväl icke ansett mig böra föreslå någon förhöjning

av de nu gällande maximibeloppen, enär, enligt vad jag inhämtat,

sammanlagda avlöningen till posttjänstemän å dyrort med tillämpning

av dessa maxima befunnits i stort sett motsvara sammanlagda avlöningen

till å dyrort stationerade tjänstemän vid de övriga i detta sammanhang

reglerade verken.

Posttjänstemännens förening har också ifrågasatt, att kvinnliga

tjänstemän skulle äga åtnjuta ortstillägg intill samma maximibelopp som

manliga tjänstemän. Dä en kvinnlig tjänsteman ansetts böra åtnöjas med

lägre fast avlöning än en motsvarande manlig tjänsteman, synes det

emellertid följdriktigt, att maximibeloppet av ortstillägget sättes lägre

för den kvinnliga tjänstemannen än för den manliga. Frågan, huruvida

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

detta maximibelopp bör, såsom hittills varit fallet, utgöra allenast hälften

av det maximibelopp, som gäller för manlig tjänsteman, eller möjligen

fastställas till högre proportion, torde, liksom ock frågan om höjning

av maximibeloppen över huvud taget, icke nu kunna upptagas till

prövning, utan därmed böra anstå till dess en utredning av ortstilläggsfrågan

i dess helhet åvägabragts.

Vidkommande slutligen kommissionens förslag, att ortstillägget

till kvinnligt biträde hädanefter skulle utgå procentuellt å den fasta avlöningen

enligt samma grunder som till övriga kvinnliga tjänstemän

vid postverket, finner jag mig böra tillstyrka en dylik anordning, såsom

varande ägnad att åvägabringa ökad likformighet inom postverkets

avlönings väsen.

De lägre tjänstemännens indelande i fyra avlöningsgrupper.

I skrivelse den 22 januari 1918 har generalpoststyrelsen gjort

framställning i fråga om tjänstemännens av lägre grad än postexpeditör

indelande i avlöningshänseende i fyra grupper, vilken framställning

remitterats till kommissionen för yttrande.

Generalpoststyrelsens ifrågavarande framställning är av följande

lydelse:

»Enligt § 1 av det den 20 juni 1913 fastställda avlöningsreglementet för

tjänstemän vid postverket äro de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

anställda tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörer i fråga om den fasta

avlöningen indelade i endast två grupper, omfattande den ena förste postvaktmästare

och förste postiljoner och den andra postvaktmästare och postiljoner. Denna indelning

är ej numera väl avpassad efter den olika vikten av de göromål, som åligga

dessa tjänstemän. Detta förhållande har ock i viss mån erkänts i avlöningsreglementet,

i det att, enligt § 8, tillägg till tjänstgöringspenningarna kunna tilldelas ej

endast postvaktmästare och postiljoner, som bestrida viktigare göromål, utan numera

även förste postvaktmästare och förste postiljoner, som bestrida göromål av särskilt

maktpåliggande art. Postvaktmästare och postiljoner. vilka åtnjuta tillägg till tjänstgöring-penningarna,

hava samma åligganden som förste pustvaktmästare och förste

postiljoner i allmänhet. De benämnas ock »tillförordnade» förste postvaktmästare

och »tillförordnade» förste postiljoner samt pläga i viss ordning befordras till ordinarie

sådana funktionärer. Förste postvaktmästare och förste postiljoner åter, vilka

åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna, hava fått sig anförtrodda göromål av

mera maktpåliggande beskaffenhet än dem, som åhåga förste postvaktmästare och

förste postiljoner i allmänhet. På grund därav kunna, i avseende å avlöningen i

mera vidsträckt bemärkelse, de tjänstemän, om vilka nu är fråga, för närvarande

Gener alpo st*tyr.

Isetu

t lirslay

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds nåd. proposition Kr 382.

anses indelade i tre grupper, omfattande, den första de förste postvaktmästare ock

förste postiljoner, som åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna, den andra övriga

förste postvaktmästare och förste postiljoner ävensom tillförordnade sådana samt

den tredje postvaktmästare och postiljoner.

I en till styrelsen ingiven skrivelse här Svenska Postmannaförbundet framställt

den uppfattning, att ej heller denna gruppindelning ställde funktionärerna i

den tjänsteställning och gåve dem de förmåner, som deras olika göromål borde

medföra. Förbundet har därför avgivit ett förslag till ny gruppindelning för dessa

funktionärer. Enligt detta förslag skulle de indelas i fyra grupper.

Sedan frågan om en fyrdelning av ifrågavarande funktionärer varit föremål

för överläggning å ett hos styrelsen hållet sammanträde med samtliga postdirektörer

och utsedda representanter för Svenska Postmannaförbundet fått tillfälle att inför

generalpostdirektören yttra sig över ett inom styrelsen uppgjort förslag i ärendet,

har styrelsen funnit sig höra hos Kungl. Maj:t hemställa, att åsyftade funktionärer

måtte i avseende å den fästa avlöningen indelas i fyra grupper.

Vid bifall till denna hemställan är det avsett att hänföra

till törsta gruppen huvudsakligen tjänstemän, motsvarande nuvarande förste

postvaktmästare och förste postiljoner, vilka åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningaina,

d. v. s. de, som utöva förmanskap antingen vid postkontor för större arbetsstyrka

eller eljest under krävande förhållanden eller ock inom viktigare postkupéer,

till andra gruppen huvudsakligen tjänstemän, motsvarande övriga nuvarande

förste postvaktmästare och förste postiljmer, ordinarie och tillförordnade, med undantag

dock för sådana brevbärarförmäu i Stockholm och Göteborg ävensom värdebrevbärare

och sorterare å postkontor av ankommande brev eller annan avgående

post än brev, vilka efter innevarande års utgång befordras till dylika befattningar,

. tdl tredje gruppen huvudsakligen sådana brevbärarförmän i Stockholm och

Göteborg ävensom värdebrevbärare och sorterare å postkontor av ankommande brev

eller av annan avgående post än brev, vilka icke skola tillhöra andra gruppen,

järnvägspostiljoner, med undantag av dem, som endast beledsaga fackpost o. d..

samt chaufförer och

till fjärile gruppen tjänstemän, motsvarande övriga nuvarande postvaktmästare

och postiljoner.

Ifrågavarande tjänstemän synas lämpligen böra benämnas, de som tillhöra

första gruppen överpostiljoner, de som tillhöra andra gruppen förste postiljoner samt

de som tillhöra tredje och fjärde grupperna postiljoner av klass i och klass 2.

Indelningen torde böra komma till användning vid dt n provisoriska lönereglering

för postverkets personal, som är avsedd att, efter förslag av 1915 års

kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl.

verk, genomföras från 1919 års ingång.

Styrelsens vaktmästare, om vilka förslag framställts att de skola i avlöningshänseende

likställas med motsvarande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,

torde böra erhålla fasta avlöningar i fjärde gruppen, förste vaktmästare

med bibehållande av honom nu tillerkänt arvode av 20U kronor om året.

På grund av det anförda får generalpoststyrelsen i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte bestämma, att vid den provisoriska lönereglering, som är

avsedd att genomföras vid postverket för år 1919, förste postvaktmästare och likställda

eller lägre tjänstemän skola, i avseende å den fasta avlöningen, vara in

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

delade i fyra klasser, med benämningarna överpostiljoner, förste postiljoner samt

postiljoner av klass 1 och klass 2.»

Kommissionen har rörande denna fråga anfört följande:

»Generalpoststyrelsens förevarande förslag innebär i huvudsak icke

annan ändring i vad för närvarande gäller än att en ny avlöningsgrupp

skulle tillkomma mellan den lägsta avlöningsgruppen och de

nuvarande förste postvaktmästarna respektive förste postiljonerna. Till

denna nya grupp skulle hänföras dels de för närvarande till lägsta

gruppen hörande postiljoner, vilka tjänstgöra inom postkupé, ävensom

chaufförer, dels ock vissa funktionärer, vilka hittills hänförts till förste

postvaktmästare respektive förste postiljoner. Beträffande sådana funktionärer

skulle anordningen dock gälla endast befattningshavare, som

befordras efter 1919 års ingång och således icke beröra nuvarande

tjänstinnehavare.

Enär de vid järn vägsposten tjänstgörande postiljonernas göromål,

enligt vad kommissionen inhämtat, äro av betydligt mera kvalificerad

beskaffenhet än de göromål, som åligga övriga obefordrade tjänstemän

— sålunda fordras, att dessa postiljoner äga fullständig kännedom i

dirigering, och inom postkupéerna hava de att på eget ansvar förrätta

sorteringen av annan post än brev — anser kommissionen skäligt, att

ifrågavarande funktionärer bliva hänförda till en högre avlöningsgrupp

än de obefordrade tjänstemännen. Ävenledes synes det riktigt, att de

befattningar vid postkontoren, brevbärarförmän, värdebrevbärare och

sorterare av ankommande brev samt av annan avgående post än brev,

vilka förut, i saknad av en mellangrad, måst hänföras till samma

avlöningsgrupp som dem, vilka utföra egentliga förste postvaktmästaroch

förste postiljonsgöromål, ehuru deras arbete icke anses vara av

samma kvalificerade beskaffenhet som dessa senares, hädanefter tillföras

den nya gruppen. Emellertid anser kommissionen skäligt att, såsom

ock av generalpoststyrelsen föreslagits, de nuvarande befattningshavarna

icke beröras av förändringen utan för framtiden bibehållas i sin egenskap

av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.

Kommissionen, som sålunda funnit den av general poststyrelsen

gjorda fördelningen av tjänstemännen mellan de olika lönegrupperna

väl avvägd, har dock ansett denna fördelning icke böra lägga hinder

i vägen för verkets ledning att, därest så med hänsyn till arbetets art

skulle befinnas erforderligt och lämpligt, vidtaga mindre jämkningar i

grupperingen.

Kommissio
nen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departement*

chefen

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

Emot de av generalpoststyrelsen föreslagna nya benämningarna

för de olika befattningsgrupperna har kommissionen icke heller haft

något att erinra.

Det av generalpoststyrelsen framlagda förslaget rörande de lägre

tjänstemännens indelning i avlöningshänseende i fyra olika grupper

åsyftar jämväl, att befattningen överpostiljon skulle i sammanhang med

nu förevarande lönereglering uppföras på ordinarie stat. Då ifrågavarande

befattning såsom icke ordinarie förefunnits sedan 1917 års

ingång och för verket visat sig vara av stor betydelse, anser sig kommissionen

böra tillstyrka, att densamma nu överföres på ordinarie stat.

Detta synes önskvärt jämväl för att befattningshavarna i denna tjänst

därigenom må kunna beredas de större förmåner i fråga om pensionering,

avlöning under sjukdom m. in., som böra vara förenade med

innehavandet av den högre tjänsten.»

Såsom av general poststyrelsens framställning framgår, hava tjänstemännen

av lägre grader inom postverket hittills varit indelade i tre

avlöningsgrupper, nämligen postiljoner och de med dem likställda postvaktmästarna,

förste postiljoner och de med dem likställda förste postvaktmästarna

samt, såsom den högsta gruppen, överpostiljoner, vilka

senare likväl hittills icke varit uppförda på ordinarie stat. Förslaget om

inrättande av en ny avlönings- och tjäustegrad mellan den obefordrade

gruppen och förste postiljonerna synes lämpligt och väl motiverat på

grund av göromålens olika art. Den föreslagna fördelningen av tjänstemännen

mellan de olika avlöningsgrupperna finner jag ävenledes väl

avvägd, men anser, i likhet med kommissionen, att generalpoststyrelsen

bör äga möjlighet att vidtaga jämkningar i grupperingen, därest sådant

med hänsyn till arbetets beskaffenhet skulle befinnas erforderligt.

Eu dylik jämkning torde möjligen tarvas beträffande postverkets chaufförer.

I sitt yttrande över kommissionens förslag har nämligen generalpoststyrelsen

framhållit det ansvar för posternas behöriga befordran,

som påvilar chaufförerna, samt de avsevärda risker, som i följd av den

intensiva posttrafiken äro förenade med uppdraget såsom chaufför.

På grund härav samt med hänsyn till svårigheterna att erhålla fullt

kvalificerade tjänstemän till dessa befattningar har styrelsen hemställt

om rättighet att i någon form tilldela chaufförerna särskild gottgörelse

utöver avlöningen såsom postiljoner av klass 1. Yrkande om förbättrad

ställning i lönehänseende för chaufförerna har likaledes framställts av

svenska postmannaförbundet. Dessa önskemål i fråga om chaufförerna

synas befogade och torde lämpligast kunna tillgodoses i sådan ord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 15

ning, att ifrågavarande funktionärer, vilka enligt det ursprungliga förslaget

skulle hänföras till postiljoner av klass 1, i stället hänföras till

närmast högre avlöningsgrupp, nämligen förste postiljonerna.

Med anledning av att vissa kategorier befattningar, som hittills

räknats såsom förste postvaktmästare, framdeles skulle tillhöra den nya

lägre mellangruppen, har kommissionen föreslagit, att nuvarande innehavare

av dylika befattningar skulle lämnas oberörda av förändringen

samt för framtiden bibehållas i sin egenskap av förste postvaktmästare.

En sådan övergångsbestämmelse finner jag fullt riktig. Men denna

regel bör gälla icke endast de förste postvaktmästare av nu ifrågavarande

slag, som före 1919 års ingång konstituerats till ordinarie, utan

även så kallade »tillförordnade» dylika funktionärer, vilka före samma

tidpunkt befordrats till befattningen, ehuru de icke hunnit bliva ordinarie.

Förslaget om uppförande på ordinarie stat av befattningen överpostiljon

finner jag mig böra tillstyrka på de av kommissionen anförda

skäl.

I detta sammanhang vill jag med några ord beröra frågan om

titlarna för posttjänstemännen inom de lägre graderna. Generalpoststyrelsen

har icke ifrågasatt annan ändring i de nuvarande titlarna än

att benämningarna postvaktmästare och förste postvaktmästare skulle

ersättas av de redan befintliga benämningarna postiljon respektive

förste postiljon, varförutom styrelsen antagit benämningen överpo.-tiljon

för den högsta graden. Svenska postmannaförbundet har emellertid

framkommit med förslag till helt nya titlar för de olika befattningshavarna:

förste kupémästare och kupémästare, förste kontorsbiträde

och kontorsbiträde, förrådsföreståndare, uppsyningsman m. m. Att

vid nu förevarande provisoriska lönereglering företaga någon mera

genomgripande förändring i avseende å tjänstebenämningarna synes

dock mindre lämpligt. De av genera]poststyrelsen använda benämningarna

anser jag därför böra bibehållas.

Fast avlöning till tjänstemännen inom de lägre graderna.

Med hänsyn till hela den nu förevarande löneregleringens mera

provisoriska karaktär har kommissionen ansett sig höra, såvitt möjligt,

undvika att vidtaga ändring i nu bestående avlöningsskalor. beträffande

tjänstemännen inom de lägre graderna vid postverket har kommissionen

Kommissio
nen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

a) postiljon

av klass 2.

b) postiljon

av klass 1.

16 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

likväl funnit nödvändigt att föreslå nya skalor, men har därvid låtit

sig angeläget vara att, i all den mån detta varit möjligt, bibehålla

icke endast den nu gällande tiden för slutavlöningens intjänande samt

det nuvarande antalet ålderstillägg, utan även samma storlek av ålderstilläggen

som för närvarande gäller.

Postvaktmästare och postiljoner, hittills utgörande den obefordrade

gruppen av tjänstemän utan högre kompetens vid postverket, åtnjuta

för närvarande fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning

efter 3 år ...................

» 6 > .........................

» 9 » ......................

slutavlöning efter 12 år

1,200 kronor,

1,300 »

1,4 00

1,500

1,650 »

vartill kommer, i förekommande fall, ortstillägg enligt angivna grunder.

För ''postiljon av klass 2, såsom befattningshavare inom den obefordrade

gruppen hädanefter skulle benämnas, har kommissionen föreslagit

följande fasta avlöning, nämligen

begynnelseavlöning..........

efter 3 år ........................

» 6 » ..........................

» 9 » .........................

slutavlöning efter 12 år

1,550 kronor

1,650

1,750

1,850

1,950 >

Postiljon av klass 1 utgör benämningen å befattningshavare i den

nya mellangraden. För postiljon av klass 1 föreslår kommissionen

följande fasta avlöning:

begynnelseavlöning..........

efter 3 år..........................

» 6 » ..........................

> 9 » ..........................

» 12 » .......................

slutavlöning efter 15 år

1,650 kronor

1,750 »

1,850 »

1,950 »

2,100 >

2,250 »

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Förste postvaktmästare och förste postiljoner åtnjuta för närvarande

fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,500 kronor

efter 3 år................................................... 1,600 >

» 6 » .......................... 1,700 »

» 9 > ...................................................... 1,800 »

slutavlöning efter 12 år ........................... 1,950 >

Till förste postiljon, såsom samtliga befattningshavare i denna

grupp hädanefter skulle benämnas, har kommissionen ansett sig böra

föreslå en fast avlöning av:

begynnelseavlöning...........

efter 3 år..........................

» 6 » ..........................

» 9 » ..........................

slutavlöning efter 12 år

1,850 kronor

1,950 »

2,100 »

2,250 >

2,400 »

För överpostiljon har kommissionen föreslagit följande fasta avlöning:
-

begynnelseavlöning ......

efter 3 år.......................

» 6 » .......................

slutavlöning efter 9 år

2,100 kronor

2,250 »

2,400 »

2,700 >

De av kommissionen föreslagna avlöningarna för de lägre tjänstemännen

vid postverket synas lämpligt avvägda. För den lägsta gruppen

vid postverket, postiljonerna av klass 2, skulle avlöningen komma att

överensstämma med avlöningarna till de obefordrade grupperna inom

de övriga verken, så nära som detta är möjligt med hänsyn till avlöningsskalornas

olika konstruktion. Beträffande de övriga avlöningsgrupperna

har i allmänhet bibehållits den relation i avlöningshänseende,

som hittills varit rådande såväl mellan befattningarna inbördes som

ock i förhållande till befattningar inom närliggande verk, särskilt

statens järnvägar. Vad särskilt beträffar den nya mellangraden, postiljon

av klass 1, har det framhållits, att denna befordringsgrad för flertalet

innehavare skulle komma att utgöra sluttjänst, och i följd härav synes

det riktigt, att denna befattning tilldelas en slutavlöning, som icke

allt för obetydligt överstiger slutavlöniugen för den obefordrade gruppen.

Det särskilda ålderstillägget för postiljon av klass 1 efter 15 år huller

Bihang till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 342 höft. (Sr 382.) 3

o) förste

postiljon

d) överpostiljon
-

Departementschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kommiss

onev.

Klingl. Maj:ts nät. proposition Nr 382.

jag därför lämpligt. Enär befordringen till den högsta och jämförelsevis

fåtaliga tjänstegraden, överpt»stiljon, helt naturligt i regel kan ske först

vid senare år. finner jag det riktigt och i överensstämmelse med allmänna

lönetekniska regler, att för denna befattning bestämmes ett

mindre antal å derstillägg än för de lägre befattningarna och synes

den föreslagna avlöningsskalan av 9 år i sådant hänseende lämplig.

1,140 kronor

1,260 »

Avlöningen till vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Vaktmästare hos generalpoststyrelsen åtnjuter för närvarande fast

avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning..................................

efter 3 är ......................................................

■» 6 » ...................................................... 1,380 »

» 9 » .................................................... 1,500 »

slutavlöning efter 12 år ........................... 1,650 >

utan rätt till ortstillägg.

Av general poststyrelsen har föreslagits, att sagda befattningshavare

skulle i avlöningshänseende likställas med motsvarande tjänstemän vid

distrikts- och lokalförvaltningarna och sålunda erhålla fast avlöuing i

fjärde gruppen jämte ortstillägg.

I anslutning till generalpoststyrelsens förevarande framställning

har kommissionen föreslagit, att vaktmästare hos styrelsen skulle erhålla

fast avlöning med samma belopp som postiljon av klass 2. Med tillägg

av ortstillägg enligt för Stockholm gällande grunder skulle sammanlagda

avlöningen för dylik vaktmästare alltså komma att utgöra:

begynnelseavlöning................................. 1,900 kronor

efter 3 år ............................................... 2,000 »

> 6 > 2,150 »

» 9 > 2,250 >

» 12 . » ................................................... 2,400 >

Till förste vaktmästare hos general poststyrelsen skulle härutöver

fortfarande såsom hittills utgå ett särskilt arvode av 200 kronor för

år, att hänföras till tjänstgöringspenningarna.

Avdraget å lönen för vaktmästare med fri bostad har kommissionen

föreslagit böra höjas från 300 till 400 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunrjl. Maj-.ts nåd■ proposition Nr 382.

Enär vaktmästarna hos general poststyrelsen, enligt vad jag inhämtat,

hava daglig tjänstgöringstid av samma längd som övriga tjänstemän

därstädes, synes det riktigt, att dessa vaktmästare erhålla samma avlöning

som övriga obefordrade tjänstemän av lägre grad vid verket.

Då det vidare är avsett, att vaktmästarna hos styrelsen skola rekryteras

från tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna, varifrån

jämväl vikarier tillhandahållas under ledighet lör vaktmästare hos styrelsen,

synes det av vikt, att enahanda avlöning gäller för dylik vaktmästare

som för befattningshavare i den avlöningsgrnpp, varifrån rekryteringen

sker, nämligen postiljoner av klass 2. Jag vill här erinra

om att jag jämväl beträffande vaktmästare hos järnvägsstyrelsen och

telegrafstyrelsen vid aen nu föreliggande löneregleringen föreslagit avlöning

enligt samma grunder som för den lägsta gruppen av linjepersonalen

inom vederbörande verk.

Emot det föreslagna särskilda arvodet till förste vaktmästare

hos generalpoststyrelsen samt avdraget å lönen för vaktmästare med

fri bostad har jag icke något att erinra.

Tillförordnade) befattningshavare inom de lägre graderna.

Enligt § 8 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket

äger postvaktmästare eller postiljon, vilken meddelats uppdrag att

bestrida viktigare göromål — d. v. s. göromål, som ankomma på förste

postvaktmästare eller förste postiljon — att erhålla särskilt tillägg till

tjänstgöringspenuingarna med högst 240 kronor för år räknat. Enahanda

tillägg må utgå till förste postvaktmästare eller förste postiljon,

som meddelats uppdrag att bestrida sådana göromål, som ankomma

på tjänstemän av föreslagna överpostiljons grad. Postvaktmästare eller

postiljon, som meddelats dylikt uppdrag, benämnes »tillförordnad»

förste postvaktmästare eller förste postiljon. Dylika »tillförordnade»

befattningar uppkomma dels till följd av nya, genom trafikens stegring

framkallade behov dels, och detta framför allt, genom utbyte av postexpedit

örstjänster mot befattningar av nu ifrågavarande slag. I själva

verket är alltså här fråga om en verklig högre tjänst, av vilken den

tillförordnade är faktisk innehavare. På grund av det förhållandet

att ordinarie tjänster av det slag det här gäller till antalet bestämmas

av riksdagen och, enligt tillämpad praxis, beviljas först sedan befattningarna

varit i verksamhet någon tid, måste emellertid de tillförordnade

innehavarna kvarstå såsom sådana ganska länge, i regel i

DipartemdnU
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kommis
sionen.

bepartementschefen.

20 Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 382.

flera år, intill dess de, efter beslut av riksdagen om ökat antal nya

ordinarie befattningar, i tur och ordning konstitueras till ordinarie.

På grund av de för tjänstemännen inom de lägre graderna föreslagna

nya avlöningsskalornas inbördes konstruktion, har kommissionen

icke funnit det möjligt att, såsom hittills skett, bestämma vissa fixa

tillägg till tjänstgöringspenningarna till dylika tillförordnade befattningshavare.

Med hänsyn till att en »tillförordnad» befattningshavare,,

då han utnämnts till ordinarie, fortsätter med att bestrida samma göromål,

som han såsom tillförordnad fullgjort, och vederbörande sålunda

kan sägas i själva verket hava erhållit befordran redan i och med att

han blivit »tillförordnad», har det emellertid synts kommissionen riktigt,

att den tillförordnade också redan från början tillförsäkras avlöning

med samma belopp som han skulle ägt uppbära, därest han omedelbart

konstituerats till ordinarie innehavare av tjänsten, dock med fråndrag

av lämpligt belopp i anledning av de ökade pensionsavgifter, som inträda

vid konstituerandet till ordinarie. Detta avdrag har kommissionen

ansett lämpligen kunna bestämmas till 60 kronor eller samma

belopp, varmed sammanlagda avlöningen till en »tillförordnad» förste

postvaktmästare eller förste postiljon för närvarande understiger den

avlöning, som erhålles vid befordran till ordinarie. Kommissionen har

därför föreslagit införandet av en bestämmelse av innebörd, att tjänstemän,

tillhörande nu ifrågavarande grupper, vilka i ovan angiven ordning

meddelas stadigvarande uppdrag att bestrida göromål, som ankomma

på tjänsteman, tillhörande högre grupp, skola äga uppbära så stort

tillägg till tjänstgöringspenningarna, att vederbörande tjänsteman sammanlagt

erhåller en avlöning, som med 60 kronor understiger vad hanskulle

ägt uppbära, om han omedelbart befordrats till ordinarie innehavare

av tjänsten.

Skulle uppdrag av ovan omförmält slag vara av allenast tillfällig

beskaffenhet, har kommissionen ansett den tillförordnade, enligt vanliga

vikariatsregler, böra uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna

i lägsta lönegraden för, å ena sidan, tjänst med göromål av det slag

uppdraget avser och, å andra sidan, egen befattning.

Kommissionens förslag i fråga om visst avlöningstillägg till tjänsteman

inom de lägre graderna, vilken meddelats stadigvarande uppdrag

att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman av högre

tjänstegrad, synes riktigt, därest man anser sig böra bibehålla det

»tillförordnade» system, som nu förefinnes. Lämpligheten av detta system

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘21

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

torde dock kunna starkt ifrågasättas. Ett sådant förhållande, som det

ovan skildrade, nämligen att stora grupper av tjänstemän skola nödgas

att under ganska lång tid i egenskap av »tillförordnade» kvarstå å

högre befattningar, vartill de i verkligheten redan befordrats, måste,

särskilt från personalens synpunkt, framstå såsom mindre tillfredsställande.

Visserligen skulle dylik funktionär enligt kommissionens förslag

få ett tjänstgöringstillågg, som under tjänstgöring tillförsäkrar honom

i det närmaste samma avlöning som en ordinarie, man i händelse av

sjukdom får han icke den sjukavlöning, som skulle tillkomma honom

såsom ordinarie innehavare av tjänsten och i fråga om såväl egen pension

som änkepension står han likaledes på den lägre befattningens plan.

Kommissionen har också framhållit det såsom högeligen önskvärt,

om en förändring härutinnan kunde vidtagas. Dess ovannämnda förslag

är därför ett eventuellt sådaut, avsett att komma till användning endast

för det fall, att icke vederbörande tjänsteman samtidigt med befordringen

till den högre tjänsten kunde komma på ordinarie stat.

En förändring i av kommissionen antydd riktning synes mig ock

av förhållandena påkallad. I enlighet med den fullt riktiga grundsatsen,

att icke för något arbete bör användas högre kvalificerad arbetskraft

än arbetets art kräver, pågår vid postverket ett ständigt utbytande

av postexpeditörstjänster mot befordrade befattningar av lägre

grad. Men då synes det ock av vikt, att de tjänstemän av lägre grad,

som övertaga dessa befattningar, även omedelbart eller så snart ske

kan komma på ordinarie stat i den nya tjänsten i stället för att såsom

hittills nödgas vänta härpå i två eller flera år. Från såväl generalpoststyrelsens

som personalens sida har ock framhållits önskvärdheten

av att eu omläggning av dessa förhållanden kunde ske vid nu förevarande

reglering.

Hela frågan synes mig lämpligast kunna ordnas på sådant sätt, att

åt Kungl. Maj:t överlåtes att bestämma antalet ordinarie befattningar

inom de lägre graderna vid postverket, liksom förhållandet är vid

statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Härigenom möjliggöres

att bereda ordinarie tjänst för ovan omförmälda befattningshavare efter

hand som de bliva befordrade å respektive befattningar. Anmärkas må, att

enär enligt det för närvarande tillämpade förfaringssättet befattningarna

såsom sådana inrättas och tillsättas i och med att vederbörande antagas

såsom »tillförordnade», riksdagens beslutanderätt i fråga om

antalet ordinarie tjänster inom de olika graderna redan nu är av

huvudsakligen formell innebörd. Ett överflyttande på Kung], Maj:t

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

av denna befogenhet skulle därjämte vara ägnat att förenkla behandlingen

av dessa frågor.

Genom ett beslut av riksdagen i nu angiven riktning torde den

av kommissionen föreslagna bestämmelsen, att »tillförordnad» befattningshavare

med stadigvarande uppdrag av ovan omförmält slag skulle

äga uppbära tillägg till tjänstgöringspenningarna enligt vissa angivna

grunder bliva obehövlig. Enär emellertid fortfarande torde förekomma,

att även mera tillfälliga uppdrag av nu ifrågavarande beskaffenhet meddelas

tjänsteman inom berörda grader, torde kommissionens jämväl

framställda förslag om rätt för den tillförordnade att i dylika fall i

enlighet med vanliga vikariatsregler uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna

böra antagas.

Beträffande detta ämne har general poststyrelsen framhållit, att

det även kunde förekomma, att åt postexpeditör — på enahanda sätt

som nyss sagts betr äffande tjänstemän inom de lägre graderna — uppdroges

att bestrida på förste postexpeditör eljest ankommande göromål

av deri anledning, att någon förste postexpeditörstjänst icke funnes

disponibel. Styrelsen har därför föreslagit, att de av kommissionen

för de lägre tjänstemännen i dessa avseenden föreslagna regler skulle

utsträckas att omfatta jämväl postexpeditör, åt vilken uppdragits att

under liknande förhållanden bestrida på förste postexpeditör ankommande

göromål.

Att föreslå riksdagen att åt Kungl. Maj:t överlämna att bestämma

även rörande antalet ordinarie postexpeditörs- och förste postexpeditörstjänster

— varigenom den av general poststyrelsen framkastade frågan

utan tvivel skulle bliva på ett praktiskt sätt löst — har jag likväl

icke funnit mig böra tillstyrka. Däremot finner jag det skäligt, att

postexpeditör, åt vilken uppdrages att i ovan angiven ordning bestrida

göromål, som eljest åligga förste postexpeditör, bör, vare sig det gäller

längre eller kortare tid, äga åtnjuta vikariatsersättning liksom vid

förordnande på förste postexpeditörstjänst med belopp, motsvarande

skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å

ena sidan, förste postexpeditörsbefattning och, å andra sidan, egen

befattning. Av kommissionen har jag inhämtat, att från dess sida icke

finnes något att erinra mot en sådan anordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

40

Fast avlöning1 till kvinnliga tjänstemän.

Kvinnligt biträde vid postverket åtnjuter för närvarande fast avlöning

med följande belopp:

begynnelseavlöning ..................................... 1,250 kronor

efter 3 år ................................................... 1,450 >

slutavlöning efter 6 år ............................. 1,650 » ,

vartill kominer ortstillägg med 150 kronor till biträde, stationerat i

Stockholm, samt 100 kronor till biträde, stationerat å annan ort, där

levnadskostnaderna äro särskilt höga.

För kvinnligt biträde har kommissionen föreslagit följande fasta

avlöning:

begynnelseavlöning.................................... 1,700 kronor

efter 3 år . 1,000 »

slutavlöning efter 6 år............................. 2,100 »

Enligt vad jag inhämtat, äro de göromål, som åligga kvinnligt

biträde, i fråga om arbetets art och ansvar av ganska olika beskaffenhet.

Åt vissa av de hos generalpoststyrelsen anställda biträden hava anförtrotts

göromål av i det närmaste lika maktpåliggande art, som pläga uppdragas

åt kvinnliga postexpeditörer, under det andra utföra enklare arbete.

Med hänsvn till detta förhållande har redan inom kommissionen

«/

uppstått fråga, huruvida icke en uppdelning av ifrågavarande befattningsgrupp

i två särskilda avlöningsgrupper lämpligen borde vidtagas,

i vilket fall slutavlöningen för den kvalificerade gruppen borde något

mera när lira sig slutavlöningen för kvinnlig postexpeditör, än vad enligt

kommissionens ovannämnda förslag komme att bliva fallet. Då emellertid

en uppdelning av denna befattningsgrupp vid postverket icke skulle

kunna undgå att medföra konsekvenser även beträffande motsvarande

befattningshavare inom närliggande verk, har kommissionen ansett en

dylik förändring icke lämpligen böra genomföras på, nuvarande stadium.

Den inom kommissionen sålunda väckta frågan har jag av huvudsakligen

samma skäl som kommissionen ansett böra tills vidare anstå.

Mot den av kommissionen för kvinnligt biträde föreslagna fasta avlöningen

har jag icke funnit något att erinra. Enligt vall jag inhämtat,

äro de flesta kvinnliga biträdena tjänstgörande inom generalpoststyrelsen

a) kvinnligt

biträde.

Närvarande

avlöning.

Kommis
sionen.

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

b) kviiiuJii

postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kommis
xwnen.

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

och alltså stationerade i Stockholm. För dessa kommer sammanlagda

avlöningen att, med tillägg av ortstil]ägget, utgöra 1,925 kronor i

begynnelse- och 2,325 kronor i slutavlöniug.

Kvinnlig postexpeditör åtnjuter för närvarande fast avlöning med

följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,500 kronor

efter 3 år .................................................. 1,700 »

» 6 » 1,900 »

» 9 » 2,100 »

vartill kommer, i förekommande fall, ortstillägg.

För kvinnlig postexpeditör, som icke åtnjuter ortstillägg, höjes

slutavlöningen efter 12 år med 100 kronor, vilket belopp anses tillhöra

lönen, utan att dock medföra höjning av pensionsunderlaget. Detta

tillägg har tillkommit för att de kvinnliga postexpeditörerna, på vilka

i fråga om kompetens, utbildning och tjänstgöring ställas i huvudsak

samma fordringar som på de manliga postexpeditörerna, må kunna

beredas en något förbättrad slutavlöning i de fall, då befordran till

högre befattning icke kan vinnas.

Med hänsyn till att det för närvarande utgående särskilda tillägget

av 100 kronor närmast vore att anse såsom ett ytterligare ålderstil lägg

för kvinnlig postexpeditör, som icke erhåller befordran, har det synts

kommissionen lämpligast, att detta ålderstillägg bestämdes att utgå med

samma belopp som övriga ålderstillägg eller med 200 kronor, samt tillkomme

befattningshavare å såväl dyrort som billig ort.

För kvinnlig postexpeditör har kommissionen ansett sig böra

föreslå fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning ........................

1,900

kronor

efter 3 år ........................................

............. 2,100

» 6 Tf ....................................

............. 2,300

» 9 » ......................................

............ 2,500

»

slutavlöning efter 12 år ..............

............. 2,700

»

Å dyraste ort skulle avlöningen med tillägg av ortstillägg komma

att utgöra 2,125 kronor i begynnelseavlöning och 2,925 kronor i slutavlöning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 382.

Kvinnlig förste postexpeditör åtnjuter för närvarande fast avlöning

med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,900 kronor

efter 3 år ..................................................... 2,100 »

» 6 » .................................................... 2,300 »

slutavlöning efter 9 år.......................... 2,500 » ,

jämte i förekommande fall, ortstillägg.

För bibehållande av den i nu gällande avlöningsskala fastställda

skillnaden mellan slutavlöningen för kvinnlig postexpeditör och kvinnlig

förste postexpeditör har kommissionen även för befattningshavare av

sistnämnda slag föreslagit ett ytterligare ålderstillägg att intjänas efter

12 år.

För kvinnlig förste postexpeditör föreslår kommissionen fast avlöning

med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 2,300 kronor

efter 3 år ..................................................... 2,500 »

» 6 »•..................................................... 2,700 »

» 9 » ..................................................... 2,900 >

slutavlöning efter 12 år ...................... 3,100 >

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort utgöra

2,525 kronor i begynnelseavlöning och 3,325 kronor i slutavlöning.

Till kvinnliga postmästare av klass 4 och av klass 3 utgår för

närvarande fast avlöning med följande belopp, nämligen

för postmästare av klass 4: för postmästare av klass 3:

begynnelseavlöning 2,700 kronor begynnelseavlöning ... 2,900 kronor

efter 3 år ........... 2,900 » efter 3 år .................. 3,100 >

slutavlöning efter 6 år 3,100 > slutavlöning efter 6 år 3,400 >

Härtill kommer, i förekommande fall, ortstillägg.

För kvinnlig postmästare av klass 4 och klass 3 föreslår kommissionen

fast avlöning med följande belopp:

för postmästare av klass 4: för postmästare av klass 3:

begynnelseavlöning 3,100 kronor begynnelseavlöning 3,300 kronor

efter 3 år ............... 3,300 » efter 3 år .................... 3,500 »

slutavlöning efter 6 år 3,500 » slutavlöning efter 6 år 3,800 »

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 käft. (Nr 382.) 4

c) Kvinnlig

förste postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kommis
sionen.

d) Kvinnliga

postmästare

av klass 4

och klass 3.

Nuvarande

avlöning.

Kommis
sionen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departe
mentschefen.

a) Postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kung!,. Maj.is nåd. proposition Nr 382.

Med tillägg av ortstillägg komme avlöningen å dyraste ort för dessa

befattningshavare att utgöra: för postmästare av klass 4 3,325 kronor

i begynnelseavlöning och 3,725 kronor i slutavlöning och för postmästare

av klass 3 3,525 kronor i begynnelseavlöning och 4,025 kronor

i slutavlöning.

De av kommissionen för kvinnlig postexpeditör, kvinnlig förste

postexpeditör samt kvinnliga postmästare av klass 4 och 3 föreslagna

avlöningsbelopp finner jag väl avvägda. I jämförelse med kvinnlig

telegrafist skulle kvinnlig postexpeditör få en avlöning, som i

begynnelsen med 100 kronor överstege och i slutet med 50 kronqr understege

telegrafistens avlöning. Genom den förkortning av avlöningsskalan

för manlig telegrafassistent från 18 till 15 år, som jag har för avsikt

att föreslå, kommer dock den kvinnliga telegrafistens slutavlöning att

överstiga slutavlöningen till kvinnlig postexpeditör med 100 i stället

för med 50 kronor. Detta förhållande torde emellertid få anses uppvägas

dels genom den motsatta avlöningsskillnaden .i begynnelsen och

dels genom den kortare tid för slutavlöningens intjänande, som gäller

för kvinnlig postexpeditör, nämligen 12 i stället för 15 år.

Fast avlöning till manliga tjänstemän av postexpeditörs och

högre grader.

Manlig postexpeditör äger, jämlikt avlöningsreglementet, åtnjuta

fast avlöning enligt följande skala

begynnelseavlöning .................................... 1,800 kronor,

efter 2 är ................................................... 2,000 »

» 4 » 2,200 »

d 6 » .................................................. 2,400 >

» 8 » ................................................. 2,600 »

> 11 » 2,900 >

» 14 » 3,200 »

> 17 » 3,500 >

slutavlöning efter 20 år .......................... 3,800 »

kommer ortstillägg för tjänsteman, som är stationerad å dyrort.

vartill

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Ku i tgl. Maj:ts nåd. proposit ion Nr 382.

Den angivna begynnelseavlöningen av 1;800 kronor bar dock

hittills i regel icke behövt tillämpas, enär riksdagen, efter därom gjorda

framställningar, och med hänsyn därtill att befordran till ordinarie

tjänst kunnat ske först efter längre extratid än ursprungligen avsetts,

medgivit, att postexpeditör vid befordran till ordinarie må få tillgodonjuta

högre begynnelseavlöning. Sålunda gäller för närvarande, på

grund av dylikt medgivande av riksdagen, en begynnelseavlöning för

postexpeditör av 2,000 kronor. Slutavlöningen ernås härigenom efter

18 år.

Med hänsyn till de vid kommunikationsverken rådande svårigheterna

att med den hittills gällande låga begynnelseavlöningen kunna

på ett tillfredsställande sätt rekrytera den lägsta gruppen av tjänstemän

med högre kompetens har kommissionen ansett det oundgängligt,

att begynnelseavlöningen till den lägsta gruppen av tjänstemän med

högre kompetens — från vilken sedan samtliga befälstjänster uppåt

rekryteras -— bestämmes till lägst 2,500 kronor. I enlighet härmed

föreslår kommissionen för manlig postexpeditör denna begynnelseavlöning.

I sammanhang härmed har kommissionen ansett perioderna för

ålderstilläggs intjänande lämpligen böra omläggas till genomgående

tre-årsperioder, varigenom överensstämmelse i detta avseende vinnes

mellan postexpeditörer samt telegrafassistenter och stationsskrivare.

Den fasta avlöningen till postexpeditör har kommissionen funnit

böra vid nu förevarande provisoriska reglering bestämmas till följande

belopp:

begynnelseavlöning ........

efter 3 år ...................

» 6 » ......................

» 9 » ...................

» 12 » ................

» 15 » .....................

slutavlöning efter 18 år

2,500 kronor

2,800 »

3,100 »

3,400 »

3,700 »

4,000

4,300 »

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort utgöra

2,875 kronor i begynnelseavlöning och 4,750 kronor i slutavlöning.

Enligt den av kommissionen föreslagna avlöningsskalan skulle

såväl begynnelse- som slutavlöningen för postexpeditörer, telegrafassistenter

och stationsskrivare bliva lika, med allenast en av avlönings
-

Kotnmis

sioncn.

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

skalornas olika konstruktion betingad obetydlig avvikelse för stationsskrivarna.

■ Stationsskrivarna skulle emellertid enligt förslaget uppnå

slutavlöningen efter 15 år, varemot postexpeditörer och assistenter

skulle intjäna densamma först efter 18 år, vilket förhållande sammanhänger

med de redan förut befintliga lägre avlöningsskalorna vid

postverket och telegrafverket.

T sitt yttrande över löneförslaget har generalpoststyrelsen nu

föreslagit, att avlöningsskalan för postexpeditörerna måtte avkortas så,

att dessa i likhet med stationsskrivarna skulle kunna ernå slutavlöningen

efter 15 år. I enlighet härmed skulle skalan för postexpeditörer

erhålla följande utseende, nämligen:

begynnelseavlöning .......

efter 8 år.........................

» 6 » .........................

» 9 » .......................

» 12 » .........................

slutavlöning efter 15 år

2.500 kronor

2,800 >

3,100 »

3.500 »

3,900 >

4,300 »

Enahanda yrkande har gjorts av posttjänstemännens förening.

Ett genomförande av generalpoststyrelsens förslag fär till följd,,

att en postexpeditör, som ännu icke uppnått slutavlöningen, erhåller

större avlöningsförhöjning än en postexpeditör i slutavlöningen, nämligen

respektive 800, 700 och 600 kronor — olika för olika ålderslägen

— mot 500 kronor för den postexpeditör, som befinner sig i

slutavlöningen. Kommissionens förslag däremot innebär en likformig

förhöjning av 500 kronor för postexpeditörer över huvud taget, oberoende

av å vilket läge på avlöningsskalan de befinna sig, undantagandes

några åldersklasser i början.

Enligt vad jag inhämtat, har kommissionen redan på ett tidigt

stadium av sitt arbete haft under övervägande en avlöningsskala av

det slag generalpoststyrelsen nu föreslagit. Kommissionen har emellertid

icke funnit sig böra framlägga ett dylikt förslag, då nämligen

kommissionen ansett, att man vid en provisorisk lönereglering av det

slag det här gäller borde om möjligt undvika, att — såsom här eljest

skulle bliva fallet — en i tjänsten yngre befattningshavare erhölle

avsevärt större avlöningsförbättring än en äldre tjänsteman inom samma

tjänstegrad samt desslikes större förhöjning än äldre tjänstemän inom

högre tjänstegrader.

Onekligen tala vissa skäl för den ståndpunkt, kommissionen

i detta avseende intagit. Å andra sidan framstår det såsom synner
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

ligen önskvärt, att avlöningsskalan för postexpeditörer kunde redan

vid nu förevarande lönereglering avkortas till likhet med den för stationsskrivare

gällande. Efter kommissionens hörande har jag därför

ansett mig böra för postexpeditörerna föreslå den avlöningsskala, som

generalpoststyrelsen framlagt. För att få full överensstämmelse mellan

postexpeditörer, telegrafassistenter och stationsskrivare i detta avseende

kommer jag att vid behandlingen av avlöningarna vid telegrafverket

föreslå én liknande förändring av avlöningsskalan för assistenterna.

För manliga tjänstemän av högre grad än postexpeditör utgår

för närvarande fast avlöning med de belopp, som finnas angivna i

följande sammanställning:

Befattning

Kronor

År

Kronor

År

Kronor

År

Kronor

Förste postexpeditör ..............................

3,200

3

3,500

6

3,800

9

4,200

Postmästare av klass 4 ........................

3,500

3

3,800

6

4,200

9

4,600

Postmästare av klass 3, kontrollör.........

3,800

3

4,200

tf

4,600

9

5,000

Postmästare av klass 2 B, aktuarie, förråds- förvaltare, notarie, registrator, revisor,

revisor och bokhållare........................

4,200

3

4,6(J0

6

5,000

9

5,500

Postmästare av klass 2 A, förste kontrollör

4,600

3

5,000

tf

5,500

9

6,000

Postmästare av klass 1 B, överkontrollör,

förste aktuarie, intendent, ombudsman...

5,000

3

5,500

(i

6,000

9

6,500

Postmästare av klass t A .....................

5,500

3

6,000

tf

6,500

9

7,000

Kamrerare, sekreterare .......................

—

—

6,000

3

6,500

6

7,000

Postdirektör .......................................

—

—

7,000

3

7,500

6

8,000

Byråchef ............................................

—

—

8,000

3

8,500

6

9.000

Förste postexpeditör, ‘ postmästare av klass 4, postmästare av

klass 3 eller kontrollör, vilken är stationerad å dyrort, äger därjämte

åtnjuta ortstillägg enligt förut angivna grunder.

För ifrågavarande tjänstemän av högre grader föreslår kommissionen

fast avlöning enligt nedan angivna avlöningsskala, vartill skulle

komma, vid stationering å dyrort, ortstillägg jämväl för sådana tjänstemän,

som förut icke varit berättigade till dylikt tillägg:

b) Tjänstemän

av

högre grad

än postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kommit
Hionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Departements
chefen.

Avlöningsskala (= sammanlagd avlöning å Sammanlagd avbilligaste

ort) löning å, dyraste ort

Befattning

kronor

år

kronor

år

kronor

år

kronor

i begyn- nelse- avlöning

slut-

avlöning

Förste postexpeditör............

3,700

3

4,000

6

4,300

9

4,700

4,150

5,150

Postmästare av klass 4 ......

4,000

3

4,300

6

4,700

9

5,100

4,450

5,550

Postmästare av klass o, kon- trollör ...........................

4,300

O

O

4,700

6

5,100

9

5,500

4,750

5,950

Postmästare av klass 2 B,

aktuarie, förrådsförvaltare,

notarie, registrator, revisor,

revisor och bokhållare

4,700

3

5.100

6

5,500

9

6,000

5,150

6,450

Postmästare av klass 2 A,

förste kontrollör ............

5,100

3

5,500

6

6,000

9

'' 6,500

5,550

6,950

Postmästare av klass 1 B,

överkontrollör, förste ak- tuarie, intendent, ombuds- man ..............................

5,500

3

6,000

6

0,500

9

7,000

5,950

7,450

Postmästare av klass 1 A ...

6,000

3

6,500

6

7,000

9

7,500

6,450

7,950

Kamrerare, sekreterare ......

—

6,500

3

7,000

6

7,500

6,950

7,950

Postdirektör ....................

—

—

7,500

3

8,000

6

8,500

7,950

8,950

Byråchef...........................

—

—

8,500

3

9,000

0

9,500

8,950

9,950

För de å dyrort stationerade tjänstemän, vilka förut icke varit

berättigade till ortstillägg men nu skulle komma i åtnjutande av

dylikt tillägg, utgör avlöningsförhöjningen enligt kommissionens förslag

800 respektive 950 kronor. För övriga tjänstemän belöper sig den

föreslagna avlöningsförbättringen till ett belopp av genomgående 500

kronor. Kommissionen har i sitt betänkande gjort det uttalandet, att

den visserligen funne denna förhöjning obetydlig för befattningshavare

inom så höga tjänstegrader som det här gäller, men att den emellertid,

med hänsyn dels till den provisoriska innebörden av löneregleringen

dels ock till gjorda jämförelser beträffande avlöningen till likställda

befattningshavare inom de andra samtidigt reglerade verken funnit sig

icke för det närvarande kunna föreslå större förhöjningar till nu ifrågavarande

tjänstemän.

I sitt yttrande över kommissionens förslag har generalpoststyrelsen

förklarat sig anse den föreslagna avlöningsförhöjningen otillräcklig

samt ifrågasatt en ytterligare förhöjning av genomgående 250

kronor för samtliga manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre

grad, i sammanhang varmed styrelsen för de kvinnliga tjänstemännen

föreslagit en ytterligare ökning av 200 kronor.

Av skäl, som jag i det föregående anfört, har jag emellertid icke

funnit mig kunna företaga en så genomgripande omläggning av kommissionens

förslag. Jag anser mig därför höra tillstyrka det av kom
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

missionen framlagda förslaget till avlöningar för tjänstemän av högre

grad än postexpeditör.

Genom den avkortning av avlöningsskalan för postexpeditörer,

som jag förut föreslagit, föranledes en mindre jämkning av skalan jämväl

för förste postexpeditörer samt postmästare av klass 4, i det att

beloppen 3.700 respektive 4,000 kronor komma att utbytas mot 3,500

respektive 3,900 kronor. Enligt vad generalpoststyrelsen meddelat,

kommer denna sänkning av avlöningsbeloppen för nämnda befattningshavare

likväl icke att innebära någon motsvarande verklig försämring

i avlöningsförmånerna, enär befordran till dessa befattningar nästan

undantagslöst sker vid sådan tidpunkt, att vederbörande redan vid

befordringen komma i åtnjutande av högre avlöningsbelopp än de

nyssnämnda.

Tablå över avlöningarna.

Av en vid detta protokoll fogad bilaga framgår närmare beloppen

av nuvarande och de av mig föreslagna sammanlagda begynnelse- och

slutavlöningar för befattningshavare vid postverket å billigaste och

dyraste ort.

Avlöning till en personlig verkmästarebefattning.

Å postverkets övergångsstat finnes sedan 1914 års början uppförd

en personlig verkmästarebefattning för E. V. Nyberg, för vilken bestämts

en sammanlagd avlöning av 4,200 kronor jämte ålderstillägg

efter 3 år å 400 kronor.

Såsom en följd av de förhöjningar av avlöningen till motsvarande

tekniska befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken, som

av kommissionen föreslagits, har kommissionen ansett, att avlöningen

till nu ifrågavarande personliga verkmästarebefattning bör förhöjas till

4,700 kronor, vartill skulle komma ålderstillägget å 400 kronor, vilket

av Nyberg redan intjänats.

Kommissionens förslag till avlöning för ovannämnda personliga

verkmästarebefattning har icke givit mig anledning till erinran. Såsom

villkor för åtnjutande av den förhöjda avlöningen torde böra gälla

Nuvarande

avlöning.

Kommissio
nen.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

K om missiv

nen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

samma bestämmelser, som enligt beslut av 1913 års riksdag föreskrivits

för tillgodonjutande av nu utgående avlöning, nämligen att

Nyberg skall vara skyldig att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän

gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning

och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och

trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i

pensionslagen stadgade grunder, avgå från befattningen, än även att

låta postverket, utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom

gjorda uppfinningar inom postväsendet.

Den fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar.

Beträffande den fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

har kommissionen ansett, att i fråga om kvinnligt biträde

samt tjänsteman av postexpeditörs- eller högre grad fördelningen lämpligen

bör kunna ske enligt samma proportion som för närvarande är

stadgad i avlöningsreglementet; dock har kommissionen ansett den

ändring böra vidtagas, att samtliga avlöningar till kvinnliga tjänstemän,

således även de högre, böra, liksom sker vid statens järnvägar,

telegrafverket och statens vattenfallsverk, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

enligt samma proportion som gäller för motsvarande avlöningar

till manliga tjänstemän.

Vad angår manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör,

vilkas avlöning för närvarande fördelar sig med s/4 i lön och 1/i i

tjänstgöringspenningar, har kommissionen uppmärksammat det förhållandet,

att de av ifrågavarande tjänstemän, vilka äro stationerade å dyrort,

ifråga om sjukavlöning intaga en sämre ställning än tjänstemän av

postexpeditörs grad. För dessa senare, vilkas fasta avlöning, utom i de två

högsta åldersgrupperna, ävenledes fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

enligt regeln s/i resp. lU, räknas nämligen ortstillägget i sin

helhet till lönen och får alltså obeskuret behållas under sjukdom, under

det att ortstillägget till tjänstemännen av lägre grad fördelas i lön och

tjänstgöringspenningar enligt samma regler som den fasta avlöningen,

d. v. s. med tre fjärdedelar till lönen och en fjärdedel till tjänstgöringspenningarna.

Med hänsyn härtill och för att tjänstemännen inom de lägre

graderna vid postverket i nu förevarande hänseende må bliva likställda

med motsvarande befattningsgrupper vid statens järnvägar och telegrafverket,

har kommissionen föreslagit, att den fasta avlöningen till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

posttjänstemännen av lägre grad än postexpeditör, liksom ock ortstillägget

till sagda tjänstemän, fördelas i sådan ordning att fyra femtedelar

därav hänföras till lön samt en femtedel därav till tjänstgöringspenningar.

De av kommissionen föreslagna förändringarna i avseende å avlöningens

fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, vilka åsyfta att

vinna ökad likformighet mellan befattningshavare inom de olika verken,

synas mig vara ett steg i rätt riktning och giva icke anledning till

erinran från min sida.

Pensioner.

Pensionerna till manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre

grad har kommissionen ansett böra fortfarande såsom hittills bestämmas

efter de i pensionslagen givna allmänna bestämmelserna, vilket alltså

innebär att pensionsbeloppen till ifrågavarande tjänstemän komma att

automatiskt förhöjas i anledning av den nu föreslagna förhöjningen av

de fasta avlöningsbeloppen.

Såsom en följd av förslaget därom, att avlöningen till de kvinnliga

tjänstemännen skulle fördelas i lön och tjänstgöringspenningar enligt

samma grunder som till de manliga tjänstemännen, har kommissionen

ansett, att för de kvinnliga tjänstemännen böra bestämmas särskilda

pensionsunderlag. Såsom pensionsunderlag för de kvinnliga befattningshavarne

vid postverket har kommissionen föreslagit följande belopp,

nämligen

för kvinnligt biträde ........................

» kvinnlig postexpeditör .................

> > förste » ...................

» > postmästare av klass 4 .

samt > » » » » 3 .

1,550 kronor

1,750 »

2,000 »

2,200 »

2,400 »

Beträffande manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, för

vilka för närvarande gälla särskilda pensionsunderlag av

1,000 kronor för postvaktmästare, postiljon och vaktmästare hos

styrelsen samt

Departements
chefen.

Kommissio
nen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 höft. (AV 382.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departementsche

en.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

1,200 för förste postvaktmästare och förste postiljon, föreslår

kommissionen fasta pensionsunderlag med följande belopp, nämligen

1,350 kronor för

1,350 » »

1,450 » . »

1,600 » >

1,800 » »

postiljon av klass 2,

vaktmästare hos generalpoststyrelsen,

postiljon av klass 1,

förste postiljon, samt

överpostiljon.

Kommissionens förslag i fråga om pensioner finner jag lämpligt.

De fasta pensionsunderlagen till kvinnliga tjänstemän samt till manliga

tjänstemän av lägre grad än postexpeditör synas väl avvägda. En

av posttjänstemännens förening gjord framställning, att pensionsbeloppen

till kvinnliga befattningshavare skulle, jämväl efter genomförandet

av den förändring i proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar,

som här ovan föreslagits, utgå enligt pensionslagens allmänna

bestämmelser utan användande av särskilda pensionsunderlag, har jag

icke kunnat biträda, enär i så fall pensionerna för vissa av de kvinnliga

posttjänstemännen skulle avsevärt överstiga pensionerna för jämförbara

kvinnliga befattningshavare vid telegrafverket.

Ändring av bestämmelserna rörande hyresbidrag.

I skrivelse den 24 september 1917 med förslag till driftkostnader

för postverket för år 1919 har generalpoststyrelsen föreslagit viss ändring

av bestämmelserna i § 13 i avlöningsreglementet rörande hyresbidrag.

Styrelsen har därvid andragit följande:

»Uti § 13 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket av den 20

juni 1913 stadgas, att det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida

tjänsteman, som förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten, må

komma i åtnjutande av hyresbidrag, utgörande för dag högst en femtedel av det

vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

Enligt de av generalpoststyrelsen meddelade bestämmelser, som tillämpades

intill utgången av år 1916, utbetalades hyresbidrag till ordinarie tjänsteman av

postexpeditörs- eller högre grader enligt följande grunder:

till gift manlig tjänsteman:

vid förordnande å ort, som för beräkning av ortstillägg hänföres till grupp 1,

en femtedel av det tjänstemannen vid resor enligt resereglementet tillkommande

traktamente,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

vid förordnande å ort, tillhörande grupp 2 eller 3 A, fem sjättedelar av nämnda

högsta hyresbidrag och

vid förordnande å ort, tillhörande grupp 3 B eller 4, hälften av sagda högsta

hyresbidrag, samt

till ogift manlig tjänsteman och till kvinnlig tjänsteman:

två tredjedelar av det gift manlig tjänsteman enligt förenämnda grunder

tillkommande hyresbidrag.

Enahanda gäller beträffande manlig ordinarie tjänsteman av lägre grad än

postexpeditör, dock att i sådant fall förordnande å ort, tillhörande grupp 3 B, likställes

med förordnande å ort, tillhörande grupp 3 A.

Såsom generalpoststyrelsen vid avgivandet av statförslaget för år 1918 haft

anledning framhålla, syntes förenämnda grunder böra bliva föremål för revidering

i syfte att mera lämpa desamma efter de rådande synnerligen fördyrande levnadskostnaderna.

I anslutning härtill har generalpoststyrelsen, med hänsyn till nu rådande

dyrtidsförhållanden, för tillämpning tills vidare från ingången av år 1917 beslutat

sådan tillfällig ändring av förutvarande bestämmelser, att hyresbidrag, som tillerkännes

tjänsteman, vilken förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten,

skall, oberoende såväl av den dyrortsgrupp, till vilken tjänstgöringsorten hör,

som av vederbörandes civilstånd, alltid utgå med det enligt § 13 av gällande avlöningsreglemente

medgiva högsta belopp, d. v. s. en femtedel av det till tjänstemannen

vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

I enlighet med dessa grunder har generalpoststyrelsen uppdragit åt postdirektör

att medgiva utbetalning av hyresbidrag till tjänsteman vid förordnande

utom stationsorten under högst tre månader; men har generalpoststyrelsen förbehållit

sig avgörande angående hyresbidrags utgående för längre tid enligt andra

grunder.

För den tid utöver tre månader, varunder tjänsteman förordnats bestrida

tjänstgöring utom .stationsorten, plägar generalpoststyrelsen i regel låta vederbörande,

därest hans tjänstgöringsort tillhör högre dyrortsgrupp än hans stationsort, såsom

hyresbidrag uppbära ett belopp, motsvarande antingen skillnaden mellan det ortstillägg,

han uppbär å egen stationsort, och det ortstillägg, han skulle äga uppbära vid stationering

å tjänstgöringsorten, eller ock, därest han är stationerad å ort, varest ortstillägg

icke utgår, det ortstillägg, han skulle uppbära vid stationering å tjänstgöringsorten.

I fråga om extra personal hava icke några bestämmelser angående hyresbidrag

av Kungl. Maj:t utfärdats.

Oaktat generalpoststyrelsen, så långt dess i avlöningsreglementet innefattade

befogenhet sträckt sig, genom de senast utfärdade bestämmelserna angående hyres

bidrags utbetalande tillmötesgått personalens krav på höjning av hyresbidragens

storlek, lärer dock icke kunna bestridas, att, såsom från personalorganisationernas

sida vid upprepade tillfällen framhållits, de sålunda utgående hyresbidragen icke

kunna anses stå i rimligt förhållande till rådande prisförhållanden. Såväl posttjänstemännens

förening som svenska postmannaförbundet hava hos 1915 års kommission

för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken ifrågasatt förändring

av hithörande bestämmelser och i sådant avseende framhållit, att desamma

borde bringas till överensstämmelse med de beträffande tjänstemän vid statens järn
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr H82.

vägar tillämpade motsvarande stadganden. Dessa hava ansetts mera rättvist avvägda

i förhållande till de särskilda kostnader, som uppkomma för tjänsteman vid tjänstgöring

å annan plats än hemorten, och vilka hyresbidragen torde vara avsedda

att täcka.

I en till generalpoststyrelsen i början av år 1917 inkommen skrift har svenska

postmannaförbundet ånyo bragd denna angelägenhet på tal och därvid framhållit,

att den ersättning, som tillgodokommer posttjänstemännen i form av hyresbidrag,

under vanliga förhållanden är allt för låg, men under nuvarande dyrtid fullkomligt

otillräcklig. Vid det förhållande, att det förslag, som innefattas i förbundets nyssberörda

framställning till kommissionen, icke kunde leda till något resultat förrän

längre fram i tiden, vore det synnerligen av behovet påkallat, att en ändring kunde

vidtagas snarast möjligt med hänsyn till det ekonomiska avbräck, personalen under

nuvarande förhållanden lede vid fullgörande av tillfälliga tjänstgöringsuppdrag utom

stationsorten. Vidare har förbundet framhållit, att merkostnaderna vid sådan tjänstgöring

äro desamma vare sig vederbörande tjänsteman är ordinarie eller extra och

fast placerad (till stadigvarande tjänstgöring å viss ort) eller icke, samt att även

den icke fast placerade i de allra flesta fall någonstädes måste hava en bostad, som

skall betalas antingen han uppehåller sig på platsen eller ej. Som en ytterligare

anledning till att jämväl de extra borde uppbära hyresbidrag framhåller förbundet,

att en förlust drabbar dem hårdast, då de hava så låga avlöningar.

På anförda grunder har förbundet därför hemställt till generalpoststyrelsen

om utverkande, att postpersonalen tillerkändes ersättning för tjänstgöring å annan

ort än stationsorten med samma belopp, som i liknande fall kommer motsvarande

personal vid statens järnvägar till godo, samt att jämväl extra och icke fast placerad

personal finge uppbära dylik ersättning.

De av postmannaförbundet åsyftade bestämmelser rörande tjänstemän vid

statens järnvägar innefatta för närvarande i huvudsak följande:

Tjänsteman av sistnämnda slag äger vid sådan tjänstgöring utom stationsorten,

som i eu följd räcker längre än femton dagar å samma ort, uppbära ersättning

:

1) för den del av dylik tjänstgöring, som faller inom de första femton dagarna,

med belopp för dag motsvarande vad vederbörande vid tjänsteresa har att enligt

gällande resereglemente uppbära såsom dagtraktamente.

2) från och med den sextonde till och med den trettionde dagen av sådan

tjänstgöring med belopp motsvarande 80 procent av sagda dagtraktamente, därest

vederbörande är familjeförsörjare, samt 70 procent, därest vederbörande icke är familjeförsörjare,

samt

3) från och med den trettioförsta dagen till utgången av sjätte månaden till

familjeförsörjare med 60 procent av meranämnda traktamente samt till annan tjänsteman

med 40 procent.

I detta sammanhang erinrar generalpoststyrelsen om att gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid telegrafverket (§ 6 mom. 8 sista stycket) stadgar,

att på telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida vid förordnande å annan

ort än placeringsorten en vikarierande tjänsteman bör tilldelas traktamente, motsvarande

högst en femtedel av det vid resor enligt gällande resereglemente tjänstemannen

tillkommande dagtraktamente. Ehuruväl denna bestämmelse sålunda är av

enahanda innehåll som motsvarande, här förut återgivna stadgande i avlöningsregle
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds nåd. proposition Nr 382. 37

mentet för posttjänstemän, hava dock telegrafverkets tjänstemän i nu ifrågavarande

avseende en i vissa fall gynnsammare ställning än postverkets tjänstemän. Vid

förordnande å dyrort äga nämligen de förstnämnda alltid uppbära dyrortstillägg till

den procent, som gäller för orten i fråga. Postverkets tjänstemän däremot äga

under förordnande endast uppbära det ortstillägg, som tilläventyrs utgår å vederbörande

stationsort. En telegraftjänsteman, stationerad å ort, varest dyrortstillägg

icke utgår, äger sålunda att vid tjänstgöring å ort, där dyrortstillägg utgår, uppbära

ej blott ifrågavarande traktamente för tjänstgöring utom stationsorten utan

även det dyrortstillägg, som utgår vid stationering å tjänstgöringsorten. En posttjänsteman

kan däremot i liknande fall endast erhålla hyresbidrag till samma belopp

som telegraftjänstemannens traktamente.

Postverkets distriktschefer hava vid avgivande av utlåtande över svenska

postmannaförbundets berörda till generalpoststyrelsen ingivna förslag angående förändrade

grunder för tilldelande av hyresbidrag — vilket förslag visserligen i främsta

rummet avsett tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, men som givetvis utan

vidare kan göras tillämpligt för även andra tjänstemannagrupper — tillstyrkt åtgärder

i syfte att bereda postverkets tjänstemän i allmänhet förbättring uti nu

ifrågavarande avseenden.

Generalpoststyrelsen har ock för sin del funnit de gjorda framställningarna

högeligen behjärtansvärda, enär de hyresbidrag, som generalpoststyrelsen nu har

befogenhet att utbetala, icke stå i skäligt förhållande till rådande hyres- och livsmedelspriser.

Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang framhålla, att

ehuruväl nu ifrågavarande avlöningsförmån i postverkets avlöningsreglemente erhållit

benämningen hyresbidrag, densamma torde vara avsedd icke endast att lämna

ersättning för de utgifter, en tjänsteman på grund av tjänstgöringsuppdrag å annan

ort än sin stationsort åsamkas för anskaffande av tillfällig bostad å tjänstgöringsorten,

utan även att utgöra gottgörelse för den ökning av levnadskostnaderna i

allmänhet, som en vistelse utom hemorten i regel lärer medföra. Särskilt för eu

familjeförsörjare blir denna kostnadsökning kännbar, då givetvis den minskning av

kostnaderna för familjens uppehälle, som föranledes av familjeförsörjarens bortovaro,

icke kan uppväga kostnaderna för dennes uppehälle å annan ort. Men även för eu

tjänsteman, som icke är familjeförsörjare, stegras omkostnaderna i hög grad vid

vistelse å annan ort än stationsorten, då dylik tjänsteman i allmänhet torde få vidkännas

kostnader för bostad å två ställen, varjämte kostnaderna för måltidsinackordering

bliva högre vid uppgörelse för kortare tid, särskilt som i nu ifrågavarande

fall inackorderingstidens längd ofta icke kan på förhand fixeras.

Enligt förut återgivna, för närvarande tillämpade grunder för hyresbidrag åt

postverkets tjänstemän utgår dylik ersättning till det stora flertalet tjänstemän av

postexpeditörs och högre grader med så lågt belopp som 1 krona 60 öre för dag

samt till tjänstemän av postvaktmästares grad med allenast HO öre för dag.

Härtill kommer visserligen för tjänsteman, som förordnats att under vakans

eller sjukdomsförfall, ledighet för enskilda angelägenheter och dylikt för ordinarie

tjänstinnehavare bestrida befattning av högre grad än den vederbörande själv innehar,

vikariatsersättning till belopp, motsvarande skillnaden i tjänstgöringspenningar

i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å

andra sidan, den vikarierandes egen befattning. Men då dylik ersättning, som även

tillkommer tjänsteman vid förordnande å högre befattning å egen stationsort, ej

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

utgår vid förordnande i anledning av semester eller uppdrag att uppehålla befattningav

samma tjänstegrad som den vikarierande själv innehar, synes sådan vikariatsersättning,

som dessutom är avsedd att utgöra ersättning för mera ansvarsfullt

arbete och ej för stegrade levnadskostnader, icke i detta sammanhang böra tagas i

betraktande.

Postverkets tjänstemän måste i jämförelsevis stor utsträckning anlitas för

fullgörande av tjänstgöring utom stationsorten. Så inträffar ofta, att vid ledighet

för postmästare, redogörare eller annan arbetsledare vid postanstalt på platsen icke

finnes person, som är kompetent att bestrida den lediges befattning. Vidare är det

till stor fördel för postverket, att vissa tjänstemän givas tillfälle att genom tjänstgöring

å olika platser och befattningar erhålla vidgad erfarenhet, ävensom att deras

duglighet och arbetsförmåga prövas genom olikartade arbetsuppgifter. Beträffande

förste postvaktmästare och förste postiljoner samt sådana postvaktmästare och

postiljoner, vilka erhållit uppdrag att tills vidare bestrida viktigare göromål, är det

ofta fallet, att å vederbörandes stationsort icke finnes tillgänglig vikarie, som

genomgått den för uppehållande av dylika befattningar och uppdrag erforderliga

utbildningskurs. Då vid nu anförda förhållanden det är oundgängligen erforderligt

att framdeles i samma utsträckning som hittills beordra posttjänstemän till tjänstgöring

utom stationsorten, och det icke kan vara billigt, att tjänstemännen i sådana

fall, särskilt under nuvarande förhållanden, då deras löners köpkraft blivit så högst

betydligt reducerad, skola vid fullgörande av tjänstgöringsuppdrag förorsakas ökade

levnadskostnader utan att därför erhålla motsvarande vederlag, har generalpoststyrelsen

icke tvekat att ifrågasätta förändring av nu gällande bestämmelser angående

hyresbidrag till posttjänstemännen.»

Generalpoststyrelsen förutsätter, att det förslag uti nu ifrågavarande

ärende, som framdeles kan komma att avgivas av 1915 års kommission,

icke skulle föregripas, därest generalpoststyrelsen medgåves rätt att i

enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser till postverkets

tjänstemän såsom ersättning för ökade utgifter i anledning av tjänstgöringsuppdrag

utom stationsorten, i de fall då ersättning enligt resereglementet

icke bör ifrågakomma, utbetala traktamenten, som, i överensstämmelse

med motsvarande här förut omförmälda ersättning åt

befattningshavare vid statens järnvägar, stode i visst förhållande till

den traktamentsersättning, som vid tjänsteresa skulle utgå till vederbörande.

Generalpoststyrelsen ifrågasätter därvid jämväl befogenhet

för styrelsen att, i de fall då så kan prövas skäligt, även utbetala

sådana traktamenten till extra tjänstemän. Särskilt om dessa äro

familjeförsörjare, torde de under nuvarande förhållanden ofta nog hava

det rätt så bekymmersamt i ekonomiskt avseende vid tjänstgöringsuppdrag

å annan än sin vanliga tjänstgöringsort.

I anslutning till vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,

att § 13 andra stycket i avlöningsreglementet för tjänstemän

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 39

vid postverket av den 20 juni 1913 måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»Det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,

ordinarie eller extra, under tjänstgöringsuppdrag å annan ort än

stationsorten må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelser.»

Med hänsyn till nu rådande prisförhållanden har generalpoststyrelsen

även funnit sig böra hemställa, att, därest förevarande förslag

vinner bifall, Kungl. Maj:t ville utverka riksdagens medgivande, att

de föreslagna bestämmelserna måtte få träda i tillämpning räknat från

ingången av år 1918.

Stadgandet i § 13 i avlöningsreglementet vid postverket har i

oförändrad form överflyttats från förra avlöningsreglementet den 27

augusti 1909 och kan icke anses motsvara nuvarande förhållandens

krav. Generalpoststyrelsens förslag till ändring av berörda stadgande

innebär, att styrelsen skulle medgivas rätt att i enlighet med av Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelser till postverkets tjänstemän såsom ersättning

för ökade utgifter i anledning av uppdrag att tjänstgöra utom

stationsorten i de fall, då ersättning enligt resereglementet icke bör

ifrågakomma, utbetala visst traktamente, i stället för såsom nu sker

hyresbidrag med högst en femtedel för dag av vid resor enligt resereglementet

utgående traktamentsersättning.

Detta traktamente har styrelsen tänkt sig skola, i överensstämmelse

med av järnvägsstyrelsen utfärdade bestämmelser, kunna sättas

vid kortare bortovaro från stationsorten till samma storlek som traktamentsersättningen

enligt resereglementet och vid längre bortovaro till

lägre, efter viss procent av nämnda ersättning utgående belopp.

Järnvägsstyrelsens befogenhet att utfärda berörda bestämmelser

har tillkommit på följande sätt. Kungl. Maj:t har dels med tillämpning

av §§ 10 och 12 i avlöningsreglementet för tjänstemän och betjänte

vid statens järnvägar den 15 oktober 1897, dels ock beträffande

de avlöningsförhållanden, i avseende å vilka riksdagens yttrande icke

påkallats, genom kungörelse den 31 december 1897 fastställt vissa tilliäggsbestämmelser

till nämnda avlöningsreglemente. I § 7 av sagda

kungörelse hava stadganden om reseersättning meddelats, i vilka bestämmelser

en obetydlig förändring skett genom en senare kungörelse

av den 15 december 1911. Enligt l:o och 2:o av berörda § 7, sådan

den lyder enligt sistnämnda kungörelse, skola vid närmare angivna slag

av tjänsteresor resekostnads- och traktamentsersättning i allmänhet

Departejnentschefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Mcij:ts nåd. proposition Nr 382.

utgå enligt bestämmelserna i resereglemente!. Under 3:o och 4:o

stadgas följande:

»3:o) Järnvägsstyrelsen äger att i avseende å långvarig tjänstgöring

utom stationsorten fastställa grunder för eller i särskilda fall,

då omständigheterna därtill eljest föranleda, själv bestämma lägre ersättning

än vad i l:o och 2:o stadgas, ävensom, i stället för ersättning,

som där omförmäles, visst månatligt belopp att såsom resekostnadsoch

traktamentsersättning vederbörande tillgodokomma.

4 o) För tjänsteman av lägre grad äger järnvägsstyrelsen fastställa

resekostnads- och traktamentsersättning, dock ej till högre belopp än

resereglemente! bestämmer.»

Med stöd av anförda stadganden, vilka ännu äro gällande, har

järnvägsstyrelsen utfärdat förut omförmälda bestämmelser angående ersättning

vid långvarig tjänstgöring utom stationsorten.

Stadgandena i § 7 under l:o och 2:o torde kunna anses motsvara

bestämmelsen om resekostnads- och traktamentsersättning vid tjänsteresa

i § 13 första stycket i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

postverket. Det kunde synas lämpligt, att en bestämmelse om traktamente

vid tjänstgöring utom stationsorten, liknande stadgandena i § 7

under 3 o och 4 o i berörda kungörelse, ävenledes infördes i nämnda

§13. Det skulle således tillkomma generalpoststyrelsen att i avseende

å tjänstgöring utom stationsorten fastställa de grunder, enligt vilka

traktamente borde utgå, samt i särskilda fall själv bestämma detsamma.

För att emellertid, så vitt möjligt, likartade stadganden skola bliva

gällande beträffande de olika kommunikationsverken, torde det böra

läggas i Kungl. Maj:ts hand att bestämma de grunder, enligt vilka

ifrågavarande traktamente må utgå. Sådant traktamente bör tillerkännas

icke blott ordinarie utan även extra personal. Detta torde,

med hänsyn till stadgandet i § 15 i avlöningsreglementet, att grunderna

för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av Kungl. Maj t,

böra uttryckligen utsägas. På grund härav och då 1915 års kommission

förklarat sig icke hava något att erinra mot den ifrågasatta ändringen,

hemställer jag, att, i samband med de övriga ändringar i avlön

ngsreglementet, som påkallas av nu förevarande lönereglering, § 13

andra stycket måtte givas det ändrade innehåll, som av generalpoststyrelsen

föreslagits.

Jag vill här omnämna, att telegrafstyrelsen gjort framställning

om vidtagandet av enahanda ändring av motsvarande bestämmelse i

avlöningsreglementet för telegrafverket; och kommer jag att vid fram
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majds nåd. ■proposition Nr 382

läggandet av kommissionens löneregleringsförslag beträffande telegrafverket

tillstyrka en dylik ändring även vid nämnda verk.

Sedan riksdagens bifall till dessa förändringar inhämtats, torde

allmänna bestämmelser böra meddelas i fråga om traktamente av nu

ifrågavarande slag, att gälla vid såväl postverket som telegrafverket.

För mig har påpekats, hurusom det för posttjänstemännen, vilka i

ganska stor utsträckning måste underkasta sig tjänstgöring å andra orter

än stationsorten, varit förenat med ytterst stora svårigheter att under nu

rådande dyrtid med det obetydliga hyresbidrag, — högst 1 krona 60

öre per dag för tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad samt

högst 80 öre per dag för tjänsteman av lägre grad än postexpeditör

— bekosta sitt uppehåll under tjänstgöring å annan ort. I regel torde

detta icke hava varit möjligt utan att vederbörande för ändamålet

måst uppoffra direkta lönemedel. Generalpoststyrelsens framställning,

att den förhöjda traktamentsersättningen må få beräknas från årets

början, finner jag på grund härav behj ärtan svärd, men torde av principiella

skäl framställningen endast så tillvida kunna tillmötesgås, att

ifrågavarande ändring i avlöningsreglementet må träda i kraft omedelbart

efter utfärdandet.

Övergångsbestämmelser.

I fråga om bestämmelser rörande övergången på den nya staten

tillåter jag mig åberopa vad jag i detta avseende anfört vid behandlingen

av frågan om lönereglering för statens järnvägars personal.

Såsom undantag från huvudregeln att de nya avlöningsbestämmelserna

skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande

för samtliga ordinarie befattningshavare såsom om bestämmelserna

varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid, har

jag därvid, bland annat, ansett böra föreskrivas, att, därest en befattningshavare

vid tillträde till ordinarie tjänst förut fått sig såsom begynnelseavlöning

tilldelad högre avlöning än den lägsta för befattningen

enligt då förekommande bestämmelser gällande, hans ställning på den

nya avlöningsstaten bör bestämmas efter liknande grunder, så att han

även i fråga om denna anses hava börjat med en på motsvarande sätt

förhöjd avlöning. Av generalpoststyrelsen har anmärkts, att en dylik

undantagsbestämmelse vid postveiket erfordras beträffande sådana äldre

postexpeditörer, vilka enligt förut gällande bestämmelser ägt att börja

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 haft. (Nr 382.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSr 382.

med en begynnelseavlöning av 2,200 kronor. Även beträffande vissa

andra befattningshavare vid postverket torde möjligen erfordras viss

jämkning av den angivna huvudregeln, på det att vederbörande i varje

särskilt fall må komma i åtnjutande av den avlöningsförbättring, som

vid löneregleringen varit avsedd.

På skäl, som jag anfört vid framläggandet av förslaget om lönereglering

för tjänstemän vid statens järnvägar, hemställer jag, att de

nya avlöningsbestämmelserna må tillämpas från den 1 januari 1919.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,

dels besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913, som framgår av

bifogade förslag till kungörelse i ämnet;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie

tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga bestämma antalet ordinarie

manliga befattningar av lägre grad än postexpeditör;

dels ock medgiva, att avlöningen till den å postverkets övergångsstat

för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarbefattning må

från och med den 1 januari 1919 utgå med 4,700 kronor, jämte av Nyberg

redan intjänat ålderstillägg å 400 kronor, med den fördelning i lön och

tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp är stadgad

i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, samt med skyldighet

för Nyberg att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän

gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning och förhöjning

därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem

tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907

stadgade grunder, avgå från befattningen, än även att låta postverket,

utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar

inom postväsendet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 382.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

Bilaga.

Förslag

till

nådig; kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för

tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913.

§ 1.

Till — — — — lön.

Till — — — — högre.

Kronor i År I Kronor i År I Kronor , År I Kronor j År Summa j

Byråchef.......................................

Postdirektör .................................

Kamrerare., sekreterare ..................

Postmästare av klass 1 A...............

Förste aktuarie, intendent, ombudsman,

postmästare av klass 1 B,|

överkontrollör ...........................i

Postmästare av klass 2 A, förste

kontrollör .................................j

Aktuarie, förrådsförvaltare, notarie,

registrator, revisor, revisor och bokhållare,

postmästare av klass 2 Bj

Postmästare av klass 3, manlig; kon-1

troliör .......................................

Postmästare av klass 4, manlig ......[

Förste postexpeditör, manlig............;

Postexpeditör, manlig.....................L ’_ |

Postmästare av klass 3, kvinnlig...

Postmästare av klass 4, kvinnlig.

Förste postexpeditör, kvinnlig ......j 2,300 j

Postexpeditör, kvinnlig................. ! 1,900 1

Biträde, kvinnligt........................

Överpostiljon............................... |

Förste postiljon..............................i 1,850

Postiljon av klass 1 ... .................j{ hboO |

Postiljon av klass 2, vaktmästare hosi

generalpoststyrelsen 1 ................... 1,550 i

1

8,500 ; 3 ,

9,000

3 9,500

7,500 3 i

8,000

3 | 8,500

6,500 3 |

7,000

3 7,500

6,000

3

6,500 j 3 j

7,000

3 | 7,500 j

5,500 i

3

6,000; 3

6.500

3 i 7,0001

i ''

i

5,100

3

5,5001 3

6,000

3 6,500

! i

4,700 ''

3

5,1001 3

5,500

3 | 6,000

i

4,300 !

3

4,700 ! 3 !

5,100

3 1 5,500

3,900 1

3

4,300! 3 j

4,700

3 ! 5,100

3,500

3

3,9001 3 |

4,300

3 i 4,700

3 |

2,800 ;

3

3,100: 3 |

3,500

3

—

—

- 1--1

3,900

3 1 4,300

3,3001 3

3,500

3 3,800

i

3,100 3 i

3,300

3 | 3,500

3 i

2,500

3

2,700! 3 !

2,900

3 1 3,100

3 ;

2,100

3

2,3001 3 1

2,500

3 2,700

i

1,700 3

1.900

3 ] 2,100

2,100 i

3

2,250'' 3

2,400

3 ; 2,700

3

1,950

3

2,100i 3

2,250

3 j 2,400

3 i

1,750 .

3

1,850 j 3 ;

1,950

3

_ i

—

i |

2,100

3 ! 2,250

3

1,650 !

3

: 1,750, 3,

1,850

3 1 1,950

Tjänsteman, — — —---— — — ingång.

Förestående avlöningsbelopp fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

enligt följande tabell:

1 Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode liänföres till

tjänstgör!nålpenningar. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning

samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 400

kronor årligen. Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

45

1

Tjänst-

Lön

görings-

Summa

j Kronor

penningar

Kronor

Kronor

1

5,900

3,600

9,500

5,600

3,400

9,000

5,300

3,200

8.500

5,000

3,000

8,000

t

4,800

2,700

7,500

4,600

2,400

7,000

i

4,300

2,200

6,500 j

4,000

2,000

6,000 (

j 3,700

1,800

5,500

3,450

1,650

5.100 1

Manliga tjänsteman av postexpeditörs

i 3,150

1,550

4,700 |

eller högre grad samt kvinnliga tjänste-

| 2,9o0

2,750

1,350

1,150

4,300 !

3,900 :

| 2,700

1,100

3,800 j

2,550

950

3,500 1

1 2,450

850

3,300 1

1 2,325

775

3,100 |

1

2,175

725

2,900 !

2,100

700

2,800 i

2,025

675

2,700

l

1,875

625

2,500 1

1,725

575

2,300 :

1

1,575

525

2,100 j

1

1,425

475

1,900 ;

i 1,275

425

1,700

2,150

550

2,700

j

1,9?5

475

2,400

1,800

450

2,250

Manliga tjänstemän av lägre grad än

1,675

425

2,100

, postexpeditör................................i

1,550

400

1,950

1,475

375

1,850

1,400

350

1,750

1,325

325

1,650

1,250

300

1.550

Utöver —---— — pensionsunderlaget.

Med — —---— — —----nedan.

§ 2.

För — — — -

1. Tjänsteman

2. Med — —

3. Tjänsteman

4. Den — —

bestämmelser:

— — tillhört.

— nödigt.

- — — Kungl. Maj:t.

— — skäligt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

5. För — — — — — — — — — — — tjänsten.

Avlöningsförhöjning — — — — — bestämmelser.

Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den

grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet

av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i

den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie tjänst.

Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1 närmast

överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens tillträdande

varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt rum, uppbära

i fast avlöning.

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med

tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom

ålderstillägg vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning

i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill tre

kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp, som enligt

§ 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen

för honom medfört.

6. Därest — — — — — — — — — — rum.

7. Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass

2 eller vaktmästare hos generalpoststyrelsen, som antages till extra

postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom böra

komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å begynnelseavlöning

och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig hälften

av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning

i postverket.

§ 7.

1. Samtliga tjänstemän, utom generalpostdirektöi’en och de i

nästföljande moment nämnda, äga uppbära ortstillägg, utgående enligt

av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med femton eller tio procent av

den fasta avlöningen, dock högst 450 respektive 300 kronor för år räknat

till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor för år räknat

till kvinnlig tjänsteman.

2. Manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör äga uppbära

ortstillägg, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med följande

belopp, för år räknat, nämligen

antingen med 350 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400

kronor och efter 12 år till 450 kronor,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 882. 47

eller med 250 kronor, med förhöjning efter 6 år till 300 kronor

och efter 12 år till 350 kronor,

eller med 150 kronor.

3. Ortstillägg, som utgår till tjänsteman jämlikt mom. 1, anses

såsom lön, men medför icke höjning av pensionsunderlaget; ortstillägg,

som utgår till tjänsteman jämlikt mom. 2, fördelas så, att fyra femtedelar

hänföras till lön och en femtedel till tjänstgöringspenningar.

Beträffande villkoren för förhöjning av ortstillägget åt i mom. 2

upptagna tjänstemän gälla enahanda bestämmelser som i fråga om

förhöjning av den fasta avlöningen.

§ 8.

Postexpeditör, förste postiljon eller postiljon av klass 1 eller

klass 2, som erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma

på tjänsteman av högre tjänstegrad än vederbörande själv tillhör,

äger utöver egen avlöning uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna

i lägsta lönegraden för, å ena sidan, tjänst med göromål

av det slug uppdraget avser och, å andra sidan, egen befattning.

§ Il
Uniformspersedlar

in natura eller beklädnadsersättning till visst

belopp må tilldelas överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1

och klass 2 samt vaktmästare hos generalpoststyrelsen, ordinarie och

extra, enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

§ 13.

Vid — — — — meddelats.

Det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,

ordinarie eller extra, under tjänsteutövning å annan ort än stationeringsorten

må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelser.

§ 14.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,

kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

under 45 dagar, övriga tjänstemän under 30 dagar med undantag av

överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 och klass 2 samt vaktmästare

hos generalpoststyrelsen, vilka under angivna förutsättning äga

åtnjuta semester under 15 dagar.

Tjänsteman,----— semester.

§ 16.

Generalpostdirektör — — — — — — — pension.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att avgå från tjänsten

mot åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension stadgas, varvid för nedannämnda tjänstemän

skola gälla följande särskilda pensionsunderlag, nämligen:

2,400 kronor för kvinnlig postmästare av klass 3,

2,200

2,000

1,750

1,550

1,800

1,600

1,450

1,350

1,350

» » » » 4,

> förste postexpeditör,

» postexpeditör,

kvinnligt biträde,

överpostiljon,

förste postiljon,

postiljon av klass 1,

» » » 2,

vaktmästare hos generalpoststyrelsen

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1919; dock att

vad i § 13 stadgas skall lända till efterrättelse från dagen efter den,

då kungörelsen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit

i Svensk författningssamling.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 49

Bilaga.

Tablå,

utvisande sammanlagda beloppet av avlöningen till tjänstemän vid postverket dels å billigaste ort

(ort utan ortstillägg) och dels å dyraste ort ort med högsta ortstillägg).

Nuvarande avlöningsbelopp

Föreslagna avlöningsbelopp

Befattning

Billigaste ort

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

netse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Styrelsen.

I Byråchef.....................

8,000

9,000

8,950

9,950

j Kamrerare, sekreterare

. —

6,000

7,000

—

—

6,950

7,950

i Förste aktuarie, inten- dent, ombudsman......

5,000

6,500

—

5,950

7,450

: Aktuarie, förrådsförval- tare, notarie, registra- j tor, revisor, revisor och

bokhållare ...............

4,200

5,500

5,150

6,150

] Förste postexpeditör,

j manlig.....................

_

3,650

4,650

4,150

5,150

j Postexpeditör, manlig ...

—

—

2,300

4,250

—

—

2,875

4,750

» kvinnlig...

—

—

1,725

2,325

—

—

2,125

2,925

Förste vaktmäs-

i Biträde, kvinnligt.......

—

1,400

1,800

—

—

1,925

2,325

tare åtnjuter dess-l

s Vaktmästare ...............

—

1,140

1,650

—

—

1,900

2,400

utom särskilt ar-

| Distrikts- och lokalför- valtningarna.

\ Postdirektör ...............

7,000

8,000

7,000

8,000

7,500

8,500

7,950

8,950

vode av 200 kro- nor årligen.

Postmästarna i

i Postmästare av klass 1 A

5,500

7,000

5,500

7,000

6,000

7,500

6,450

7,950

jborg 1 och Malmö

» » » 1 B,

j överkontrollör .........

5,000

6,500

5,000

6,500

5,500

7,000

5,950

7,450

11 uppbära dess-

| Postmästare av klass 2 A,

( förste kontrollör

4,600

6,000

4,600

6,000

5,100

6,500

5,550

6,950

*resp. 500, 400 och

(300 kr. årligen.

j Postmäslare av klass 2 B

4,200

5,500

4,200

5,500

4,700

6,000

5,150

6,450

i Postmäslare av klass 3,

kontrollör ...............

3,800

5,000

4,250

5,450

4,300

5,500

4,750

5,950

j Postmästare av klass 4,

1 manlig.....................

3.500

4,600

3,950

5,050

3,900

5,100

4,350

5,550

: Förste postexpeditör,

manlig....................

3 200

4,200

3,650

4,650

3,500

4,700

3,950

5,150

[Postexpeditör, manlig ..

2,000

3,800

2,300

4,250

2,500

4,300

2,875

4,750

Postmäslare av klass 3,

kvinnlig ...............

2,900

3,400

3,125

3,625

3,300

3,800

3,525

4,025

Postmästare av klass 4,

kvinnlig ..................

2,700

3,100

2,925

3,325

3,100

3,500

3,325

3,725

Förste postexpeditör,

kvinnlig ..................

1,900

2,500

2,125

2,725

2,300

3,100

2.525

3,325

Postexpeditör,kvinnlig ..

1,500

2,200

1,725

2,325

1,900

2,700

2,125

2,925

Biträde, kvinnligt ......

1,250

1,650

1,400

1,800

1,700

2,100

1,925

2,325

Överpostiljon ............

1,740

2,190

1,990

2,540

2,100

2,700

2,450

3,150

Förste postiljon.........

1,500

1,950

1,750

2,300

1,850

2,400

2,200

2,850

Postiljon av klass 1 1

—

—

—

1,650

2,250

2,000

2,700

1

» » » 2

1,200

1,650

1,450

2,000

1,550

1,950

1,900

2,400

1 Ny avlöningsgrupp, till vilken kommer att hänföras befattningshavare dels från lägsta gruppen

postiljon av klass 2), dels från gruppen förste postiljon.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 höft. (Nr 382.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kttngl. Majds nåd. proposition Nr 382.

Allmänna

synpunkter.

Bilaga.

Till Konungen.

Till åtlydnad av nådiga remissen den 25 nästlidne mars med föreläggande för

generalpoststyrelsen att före den 7 innevarande april avgiva underdånigt utlåtande

i anledning av det av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser

vid kommunikationsverken med flera verk den 20 mars 1918 avgivna betänkande

del I, angående reglering av löneförhållandena vid de statens verk, som kommissionens

uppdrag omfattar, att tillämpas i avvaktan på avgörandet av frågan om

införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid ifrågavarande verk, får generalpoststyrelsen

i underdånighet härmed anföra följande.

Givetvis hade det varit i hög grad önskvärt, om kommissionen kunnat bedriva

sitt arbete så, att det redan nu varit möjligt framlägga ett förberedande förslag

i fråga om sådana gemensamma bestämmelser, som avsetts uti kommissionens

ursprungliga uppdrag. Det nu föreliggande förslaget till ordnande av avlöningsförhållandena

för vart verk för sig utan något egentligare samband med närliggande

förhållanden i de skilda verken hade då icke fått ett så framträdande drag av

provisorium, som nu är fallet. Och därigenom hade kunnat undvikas ett flertal

ojämnheter, som, därest förslaget kommer till genomförande, torde föranleda, att

under övergångsåren vissa grupper tjänstemän komma att, vid jämförelse med andra

grupper, bliva lidande. Med tanke på det för posttjänstemännens vidkommande

synnerligen trängande behovet av en omedelbar och fullt effektiv lönereglering och

det missmod, som uteblivandet av en sådan nu med all säkerhet kommer att skapa

inom kåren, tillåter sig därför generalpoststyrelsen uttala ett livligt beklagande

över att resultatet av kommissionens arbete icke nu föreligger i ett definitivt löneregleringsförslag.

Vidare vill generalpoststyrelsen, med betonande av att kommissionens betänkande

erbjuder ej ringa svårigheter i fråga om möjligheten att göra jämförelser

de olika verken emellan, uttryckligen framhålla, att den knappa tid, generalpoststyrelsen

fått sig medgiven för att avgiva yttrande över förslaget, gjort det omöjligt

för generalpoststyrelsen att för egen del nu medhinna ett så ingående bedömande

av förslaget, som styrelsen skulle hava önskat. Styrelsen har heller icke

kunnat inhämta yttrande över betänkandet från verkets distriktschefer, vilket styrelsen

eljest skulle hava velat göra.

Ur vad kommissionen under rubriken allmänna synpunkter anfört skall generalpoststyrelsen

till en början tillåta sig göra följande sammanfattning.

Å sidan 18, andra stycket, säger kommissionen, bland annat: »Omständigheter

av olika slag syntes emellertid allt mera oavvisligt kräva åstadkommande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

K un yl. Maj ds nåd, proposition Nr 882.

snarast möjligt av en verklig löneförbättring för de stora grupper av statstjänstemän

det här gällde.» Detta yttrande hänför sig till förra hälften av år 1917.

Med avseende å dessa omständigheter begärde kommissionen och erhöll nådigt

uppdrag med innebörd att (sid. 19, 3:e och 4:e styckena) till Eders Kungl. Maj:t

inkomma med utredningar och förslag till frågans alternativa lösning antingen

genom en verklig, om ock provisorisk lönereglering med ändring av de gällande

ordinarie avlöningsbeloppen eller ock genom tillfälliga tillägg till dessa avlöningsbelopp.

Sedan kommissionen emellertid kommit till den uppfattning, att en verkliglönereglering

utan avsevärda lönetekniska svårigheter läte sig för flertalet av de

ifrågavarande verken göra, och då kommissionen höll före, det föreliggande syftet

bäst skulle tillgodoses genom en dylik, d. v. s. verklig om än provisorisk, lönereglering,

utverkade kommissionen åt sig Eders Kungl. Maj:ts medgivande att för

vart och ett av de ifrågavarande verken avgiva allenast ett förslag till sakens ordnande,

antingen genom lönereglering eller tillfälliga avlöningstillägg.

Å sid. 21 och 22 angiver kommissionen därefter de huvudsynpunkter, som

skola hava varit ledande för kommissionen vid utarbetandet av de förslag, som

innefattas i det föreliggande betänkandet. Sedan kommissionen där omnämnt, att

en avsevärd allmän levnadskostnadsstegring ägt ruin under tiden från och med 1905,

på grundval av vilket års prisförhållanden ett stort flertal av avlöningarna i de

ifrågavarande verken beräknats, intill den tidpunkt, då krigsförhållandena började

påverka prisen, betonar kommissionen, att denna prisstegring är så väsentlig, att.

den klart ådagalägger ett »verkligt behov av genomgående löneförbättringar för

de tjänstemän, vilkas nuvarande lönestandard blivit fastställd avsevärd tid före

krigsutbrottet».

Uppgiften har då för kommissionen tett sig på sådant sätt, att man hade

att, så vitt möjligt, för all ordinarie personal åvägabringa en verklig löneförbättring,

som borde hänföra sig till prisförhållandena närmast före krigsutbrottet.

»Även mellangrupperna och tjänstemännen i ledande ställning», säger kommissionen,

»få nu anses äga berättigade krav på att medtagas, då det gäller avlöningarnas

anpassande efter senare inträdda tidsförhållanden», och kommissionen

framhåller, att för dessa gruppers vidkommande behovet i sådant hänseende »är i

hög grad trängande» — ingalunda blott för tjänstemännen själva utan även för de

respektive verken med avseende å de efter hand inträdda allt större och större

svårigheterna att bibehålla och rekrytera en fullgod tjänstemannakår.

Av det sålunda sammanfattade torde vara tydligt, att det nu är fråga om

eu till beloppen verklig, om än eljest provisorisk, lönereglering för all personal,

samt att grundläggande för regleringen skall vara den levnadskostnadsstegring, som

ägt rum under tiden från och med 1905 till och med 1913. För ett riktigt bedömande

av kommissionens förslag är det givetvis nödvändigt att äga kännedom

om den bestämda siffran för denna levnadskostnadsstegring. Densamma återfinnes

dock icke uti kommissionens betänkande.

Av de uppgifter å prisen för vissa livsförnödenheter, som sedan åtskilliga

är offentliggjorts på föranstaltande utav socialstyrelsen (kommerskollegii avdelning

för arbetsstatistik), kan emellertid inhämtas, att den genomsnittliga fördyringen från

1905 till 1913, för så vitt den kan bedömas på grundval av berörda prisstatistik,

-uppgår till ungefär 21.5 procent.

Å sidan 45, där kommissionen närmast behandlar detaljfrågan om bestäm
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 382.

mande av avlöningarna till stationskarlsgruppen vid statens järnvägar och motsvarande

grupper vid de övriga verken, förklarar kommissionen, att avlöningar, som

beräknats år 1907, d. v. s. på 1905 års prisförhållanden, vid tiden närmast före

krigsutbrottet på grund av stegringen i levnadskostnaderna långt ifrån motsvarade

den levnadsstandard för dessa tjänstemän, för vilken de avsetts. Vidare ger kommissionen

uttryck åt den uppfattning, att det beträffande dessa befattningshavare

är nödvändigt att låta avlöningsförhöjningarna icke blott fullt uppväga levnads^

kostnadsstegringen utan även tillgodose dessa tjänstemäns »fullt berättigade strävan

till en genomgående höjning av de sociala villkoren i allmänhet».

Denna grundtanke finner generalpoststyrelsen riktig såsom ledande för varje

lönereglering, lika väl om det gäller lägre som högre tjänstemän.

Generalpoststyrelsen övergår härefter till den del av betänkandet, som särskilt

avser förhållandena i postverket.

Ort,»tillagg. Redan vid avgivande den 24 oktober 1912 av underdånigt förslag till stat

för postverket för år 1914, däruti var inrymt jämväl förslag till lönereglering för

de lägre posttjänstemännen, yttrade sig generalpoststyrelsen i fråga om bristerna i

gällande bestämmelser om ortstillägg; men fann generalpoststyrelsen sig för det dåvarande

böra lämna ortstilläggsfrågan å sido med avseende å den redan då igångsatta

utredningen i syfte att för kommunikationsverken åvägabringa enhetliga bestämmelser

beträffande denna avlöningsform. Det hade varit synnerligen önskligt,

att, såsom också kommissionen framhåller, sådan enhetlighet nu kunnat komma till

stånd. Men i det skede, vari den gemensamma avlöningsfrågan befinner sig, är

det uppenbarligen icke möjligt att, utan undanskjutande av den åtminstone för

postverkets del synnerligen trängande provisoriska löneregleringen, nu ernå ändrade

bestämmelser till ökad likformighet.

Under sådana förhållanden vill generalpoststyrelsen icke framställa någon

erinran mot de avsevärda förbättringar, som kommissionen föreslagit för de lägre

posttjänstemännens vidkommande. Likaså tillstyrker general poststyrelsen kommissionens

förslag att utsträcka rätten till ortstillägg att omfatta samtliga de befattningshavare

i övrigt, vilkas avlöningar varit föremål för kommissionens behandling.

Bostad iii f detta sammanhang har generaipoststyrelsen ansett sig böra i någon män

natura. beröra den vid statens järnvägar och andra verk i större eller mindre utsträckningförekommande

avlöningsformen bostad in natura eller inkvarteringsersättning. Även

om behovet i sådant hänseende kan vara olika för skilda verk ävensom olika för

skilda befattningshavare inom ett och samma verk. torde det dock icke vara utvägen,

att möjlighet bereddes jämväl postverket att vid behov hava tillgång till

denna avlöningsform.

Svårigheten att erhålla bostad vare sig överhuvud taget eller till rimligt

pris kan å vissa orter vara så stor, att den ställer sig hindrande i vägen för personalens

disponerande på ett sätt, som står i bästa överensstämmelse med tjänstens

krav, eller att den formligen avskräcker tjänsteman att söka befordran, för vilken

han eljest varit väl skickad, och vilken även ur postverkets synpunkt kunnat vara

önskvärd.

Särskilt under nu rådande bostadsbrist samt högt uppdrivna hyrespriser, vilka

med all sannolikhet kunna antagas göra sig gällande under en lång tid framåt, torde

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Åfaj.ts nåd. proposition Nr 382.

bostadsförhållandena å enskilda orter vill kunna tänkas bliva sådana, att staten,

även för andra verk än där möjlighet i sådant hänseende redan är för handen och

i likhet med andra större arbetsgivare, måste finna sig nödsakad att antingen in

natura eller genom kontant ersättning tillgodose tjänstemännens behov av tjänliga

bostäder.

Kommissionen har givit sin tillslutning till den av generalpoststyrelsen i

underdånig skrivelse den 22 januari 1918 föreslagna indelning i avlöningshänseende

av tjänstemännen av här ifrågavarande grad i fyra olika avlöningsgrupper med benämning

överpostiljon, förste postiljon samt posiiljon av klass 1 och klass 2. Kommissionen har

därvid tillika uttalat, att den ansett en sådan fördelning icke böra lägga hinder i

vägen för verkets ledning att, därest så med hänsyn till arbetets art skulle finnas

erforderligt eller lämpligt, vidtaga mindre jämkningar i grupperingen. Detta överensstämmer

ock med generalpoststyrelsens mening.

Förändrade förhållanden kunna naturligen betinga omflyttningar inom de olika

grupperna. Och det torde kunna betecknas som praktiskt och lämpligt, för att ej

säga nödvändigt, att bestämmanderätten i sådant fall förbehålles generalpoststyrelsen,

som i första hand ansvarar för det dagliga arbetets gilla gång och verkets

rationella skötsel.

Med den förevarande frågan sammanhänger på visst sätt anordningen med

s. k. tillförordnade förste postiljoner och förste postvaktmästare. Enligt § 8 i gällande

avlöningsreglemente äger ordinarie postvaktmästare eller postiljon, som meddelats

uppdrag att bestrida viktigare göromål, erhålla särskilt tillägg till tjänstgöringspenningarna

med högst 240 kronor för år räknat. Från 1917 års början

kunna jämväl förste postvaktmästare och förste postiljoner under viss förutsättning

erhålla enahanda tillägg av 240 kronor för år.

Kommissionen'' ifrågasätter detta tillförordnade-systems bibehållande under

den form, att förste postiljon eller postiljon av klass 1 eller klass 2, som erhållit

stadigvarande uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänstemän av

högre tjänstegrad än vederbörande själv tillhör, erhåller så stort tillägg till tjänstgöringspenningarna,

att hans sammanlagda avlöning för år, ortstillägg i förekommande

fall oräknat, uppgår till ett belopp, som med 60 kronor understiger vad han skulle''

uppbära i fast avlöning, därest han befordrats till ordinarie innehavare av tjänst

med göromål av det slag uppdraget avser.

Förhållandet mellan antalet ordinarie och tillförordnade förste postiljoner och

förste postvaktmästare, var under år 1915 sådant, att omkring 7, av det sammanlagdaantalet

voro ordinarie och tillförordnade. Därefter har år från år en

förskjutning ägt rum i riktning mot ökat antal ordinarie. Den huvudsakligen bestämmande

faktorn härvidlag har varit, att den prövotid, som tillförordnade-tiden

avsetts utgöra, icke utsträckts allt för långt. Svenska postmannaförbundet bär

vid preciserandet av sina önskemål beträffande förslaget till postverkets stat år

1919 ifrågasatt, att denna prövotid måtte begränsas till högst 1 år.

Liksom för övriga tjänstemän måste givetvis för de tjänstemän, om vilka

det här särskilt är fråga, förutsättas lämplighet, ådagalagd under skälig ansedd tid.

Den prövning, som alltså, bär som eljest, erfordras, torde kunna äga rum under

tillfälliga uppdrag, då vederbörande uppbär vikariatsersättning.

På grund av dessa omständigheter är från generalpoststyrelsens sida intet

De lägre

posttjäiistemännens

indelning

i 1

avlöningsgrupper.

s. 54 Kontrollera mot PDF

De lägre

tjänstemännens

avlö

ningar.

54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

att erinra mot den för personalen fördelaktiga bestämmelse, som innefattas i kommissionens

berörda förslag till avlöning under stadigvarande uppdrag.

Det torde vara mycket naturligt, om från postexpeditörernas sida framställdes

krav på en liknande bestämmelse till deras förmån. Det lider heller intet tvivel,

att en bestämmelse i sådan riktning kunde vara förmånlig för ordnande av den

löpande posttjänsten vid trafikökningar, vare sig tillfälliga eller sådana, som kunna

antagas bliva av mera stadigvarande och bestående natur. Det kan nämligen därvid

inträffa, att göromål, som egentligen borde ankomma på förste postexpeditör,

måste uppdragas åt postexpeditör på den grund, att ett omdisponerande av de tillgängliga

förste postexpeditörerna icke kan låta sig göra. Sådana trafikökningar förekomma

alltid vid vissa tider av året, exempelvis jul och nyår, och följa givetvis än

här och än där med den ständiga normala trafikstegringen. De torde vara att emotse

i än större omfattning i och med att postverkets rörelsegrenar ökas. I sådant

hänseende komma helt visst kronouppbördens förmedlande genom postverket samt

införande av postcheckrörelse att göra sig starkt gällande.

Med avseende härå föranledes generalpoststyrelsen att i detta sammanhang

föreslå sådan ändring av § 8 i avlöningsreglementet, att generalpoststyrelsen beredes

möjlighet att — i motsvarighet till vad redan nu är och av kommissionen

ifrågasatts i fortsättningen böra vara fallet i fråga om tjänstemän av lägre grad än

postexpeditörs — anpassa användningen av postexpeditör och förste postexpeditör

vid varje tillfälle efter mängden och arten av det arbete, som föreligger.

Generalp oststyr elsen hemställer alltså, att åt § 8, sådan den av kommissionen

föreslagits, gives följande förändrade lydelse: »Postexpeditör, förste postiljon — —

— — göromål, vilka eljest ankomma på förste postexpeditör, överpostiljon, förste

postiljon eller postiljon av klass 1, erhåller så stort tillägg — — — — — — —

befattning».

För de lägre tjänstemännen i postverket, d. v. s. tjänstemän av lägre grad

än postexpeditörs, reglerades avlöningarna så sent som är 1913. Därförut hade

de reglerats 1907.

För tjänstemän tillhörande denna grupp, vartill jämväl skulle hänföras vaktmästarna

hos generalpoststyrelsen, föreslår kommissionen de begynnelse- och slutavlöningar,

som finnas här nedan återgivna vid sidan av motsvarande belopp enligt

1907 och 1913 års regleringar.

Postilion av klass 2.

; Procentuell höjning en
Begynnelse-

och slutavlöning ligt kommissionens

förslag

enligt 1907 i

enligt 1913

enligt kom-

års regle- ring

års regle- ring

missionens ;

förslag

sedan 1907

i sedan 1913

1,100: —

1,200: —

1,550: —

40. o

29.10

1,400: —

1,650: —

1,95''!: —

39.28

18.18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

Postiljon av klass 1 (ny tjänstegrad).

Procentuell höjning en-

Begynnelse- och slutavlöning

ligt kommissionens

förslag

| enligt 1907

enligt 1913 i enligt kom-

1 års regie-

års regie- | missionens

sedan 1907-; sedan 1913

lång

ring ; förslag

! 1,650: —

i

1

_ \

—

— | 2,250: —

- i -

Förste postiljon.

Procentuell höjning en- 1

begynnelse- och slutavlöning ligt kommissionens

förslag

enligt 1907

[enligt 1913

enligt kom-

års regie- J

års regie-

missionens

sedan 1907

sedan 1913

ring

ring

förslag

1,840: —

1,500: —

; 1,850:— |

38.06

23.38

1,640: —

1,950:— •

2,400: — :

46.34

23.0 7

Överpostiljon (nyinrättad år 1917).

Procentuell höjning en
Begynnelse-

och slutavlöning ligt kommissionens

förslag

enligt 1907 ! enligt 1913 j enligt korn- ;

års regie- års regie- j missionens sedan 1907 o-, i?*®

ring ring1) j förslag (1917)

1,740:— , 2,100:- - 20. n s

2,190: - 2,700:— ; — 28,2!)

Förhöjningarna från år 1907 växla sålunda mellan omkring 38 procent och

46 procent. De torde möjligen kunna befinnas höga vid jämförelse med den enligt

ovanberörda prisstatistik beräknade fördyringen under perioden 1905—1913. Kommissionen

har ju emellertid här icke annat än konsekvent tillämpat grundregeln,

att den nu ifrågavarande löneregleringen skulle taga hänsyn till, utom kostnadsstegringen,

jämväl tjänstemännens legitima behov av en genomgående förbättring uti

levnadsstandard; och generalpoststyrelsen har alltså för sin del ingen erinran att göra

l) Med tillägg av 240 kronor enligt § 8 i avlöningsreglementet sådan densamma lyder

enligt beslut År 1916.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kvinnliga

biträdon och

deras avlöningar.

Avlöning till

kvinnliga

posto ixpeditörer.

Avlöningarna

till manliga

postoxpeditörer.

56 Kungl. Maj.ts nåd., proposition Nr 382.

mot de av kommissionen för såväl de lägre tjänstemännen vid distrikts-och lokalförvaltningarna

som vaktmästarna hos generalpoststyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen.

För de kvinnliga biträdena har kommissionen föreslagit en för dem synnerligen

välbehövlig förhöjning i själva avlöningen, ävensom att de i avseende å ortstillägg

skulle likställas med andra kvinnliga befattningshavare i postverket.

Just med hänsyn till det av kommissionen anförda förhållandet, att åt vissa

av de av hos generalpoststyrelsen anställda kvinnliga biträdena överlåtits ensartade

göromål som åt kvinnliga postexpeditörer, hade det varit önskvärt, om kommissionen,

såsom det synes till en början haft för avsikt, föreslagit införande i postverkets

centralförvaltning, i likhet med vad är förhållandet inom vissa andra centrala ämbetsverk,

av en högre grad av kvinnligt biträde.

Den sporre till ökad arbetsintensitet och bättre arbetsresultat, som en dylik

befordringsmöjlighet skulle medföra, vore utan tvivel av stort värde.

För kvinnlig postexpeditör föreslår kommissionen begynnelseavlöning 1,900

kronor samt slutavlöning 2,700 kronor. Sedda i förhållande till övriga av kommissionen

föreslagna avlöningsbelopp för högre tjänstemän, torde de sålunda föreslagna

lönesatserna icke i och för sig giva anledning till erinran.

Emellertid är att anmärka, att enligt kommissionens förslag slutavlöningen skulle

uppnås först efter 12 år, under det att den för närvarande uppnås efter 9 år. Beträffande

motsvarande tjänst vid statens järnvägar eller kvinnlig kontorsskrivare,

skulle enligt kommissionens förslag gälla, att slutavlöning ernås efter 9 år. Det

hade varit önskligt, att kvinnlig postexpeditör i detta hänseende icke, såsom nu

skulle bliva fallet, dels fråntoges en förmån, som hon hittills haft, och dels ställdes

sämre än motsvarande befattningshavare i statens järnvägar. Generalpoststyrelsen

ser sig emellertid nu icke i tillfälle att föreslå något sätt, på vilket denna ojämnhet

skulle utplånas, men har dock velat hänvända uppmärksamheten på förhållandet.

Generalpoststyrelsen övergår härefter till kommissionens förslag i fråga om

avlöningarna till de manliga postexpeditörerna.

I gällande avlöningsreglemente är begynnelseavlöningen för dessa tjänstemän

bestämd till 1,800 kronor. Emellertid medgavs samtidigt med det ursprungliga

reglementets antagande 1909, att den, som antagits till e. o. postexpeditör före

utgången av år 1909, skulle få såsom ordinarie postexpeditör börja med en begynnelseavlöning

av 2,200 kronor; och därefter har genom olika beslut av Eders Kungl.

Maj:t och riksdagen medgivits, att personer, som antagits till e. o. postexpeditörer

under åren 1910—1915, må såsom ordinarie postexpeditörer uppbära begynnelseavlöning

med 2,000 kronor.

Begynnelseavlöningen för nyutnämnd manlig postexpeditör utgör således i

närvarande stund 2,000 kronor. Härtill komma 3 ålderstillägg, vart och ett på

200 kronor, efter 2 respektive 4 och 6 år samt 4 ålderstillägg, vart och ett på

300 kronor efter 9 respektive 12, 15 och 18 år.

Nu föreslår kommissionen den avlöningsskala, som återgives i efterföljande

tabeller. Dessa visa dessutom den ifrågasatta regleringens verkan dels för sådana

postexpeditörer, vilka börjat med en begynnelseavlöning av 2,200 kronor, och dels

för dem, som börjat med 2,000 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 382.

57

Postexpeditör med begynnelseavlöning av 2,000

Postexpeditör med begynnelseavlöning av 2,200

Års-

klass

Levnads-

ålder

ungefär

Nu-

varande

avlöning

Före-

slagen

avlöning

Ökning

Års-

klass

Levnads-

ålder

ungefär

Nu-

varande

avlöning

Före-

slagen

avlöning

Ökning

absolut

relativ

%

absolut

relativ

°/

SO

1

26

2,000

2,500

500

25.—

1

26

2,200

2,500

300

13.63

2

27

2,000

2,500

500

25.—

2

27

2,200

2,500

300

13.68

3

28

2,200

2,500

300

13.64

3

28

2,400

2,500

100

4.16

4

29

2,200

2,800

300

27.27

4

29

2,400

2,800

400

16.67

5

30

2,400

2,800

600

16.0 7

5

30

2.600

2,800

200

7.69

6

31

2.400

2,800

400

16.67

6

31

2,600

2,800

200

7.69

7

32

2,600

3,100

400

19.23

7

32

2,600

3,100

500

19.23

8

33

2,600

3,100

500

19.23

8

33

2,900

3,100

200

6.90

9

34

2,600

3,100

500

19.23

9

34

2,900

3,100

200

6.9 0

10

35

2,900

3,400

500

17.24

10

35

2,900

3,400

500

17.24

11

36

2,900

3,400

500

17.24

11

36

3,200

3,400

200

6.25

12

37

2,900

3,400

500

17.24

12

37

3,200

3,400

200

6.25

13

38

3,200

3,700

500

15.63

13

38

3,200

3,700

500

15.63

14

39

3,200

3,700

500

15.03

14

39

3,500

3,700

200

5.71

IB

40

3,200

3,700

500

15.63

15

40

3,500

3 700

200

5.71

16

41

3,500

4,000

500

14.29

16

41

3,500

4,000

500

14.2 9

17

42

3,500

4,000

500

14.29

17

42

3,800

4,000

200

5.-2 6

18

43

3,500

4,000

500

14.29

18

43

3,800

4,000

200

5.26

19

44

3,800

4,300

500

13.16

19

44

8,800

4,300

500

13.16 !

Som av dessa tabeller tydligt framgår, är det endast i några få undantagsfall,

som avlöningsförhöjningen för postexpeditörerna skulle bliva ens så stor, att

det täcker en levnadskostnadsstegring, beräknad till ungefär 20 procent. Att levnadskostnadsstegringen

för perioden 1905—1913 icke kan antagas vara lägre än

20 procent, anser generalpoststyrelsen vara alldeles uppenbart, med stöd av den

ovan omnämnda beräkningen i sådant hänseende på grundval av socialstyrelsens

officiella prisuppgifter för ett antal viktigare förnödenheter. Riktigheten av denna

slutsats styrkes ock av den avsevärda procentuella förhöjningen, 38 procent—46

procent, kommissionen satt i fråga för tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörs.

Generalpoststyrelsen kan ej biträda ett förslag med innebörd, att avlöningarna

höjas, om ock blott provisoriskt, så obetydligt, att de icke längre bibehållas vid

oförminskad köpkraft.

Kommissionen har, såsom redan påpekats, under den allmänna delen hänvänt

uppmärksamheten på svårigheten för staten att vid nuvarande avlöningar rekrytera

och bibehålla en tjänstemannakår, som fyller måttet i fråga om intelligens, initiativ

och allmän duglighet i övrigt. Och å sid. 108 i betänkandet lämnar kommissionen

i fråga om särskilt postverket den fullt riktiga uppgiften, att rekryteringssvåiigheterna

där gjort sig starkt gällande. »Antalet kompetenta sökande», säger kommissionen,

»till de elevkurser, som av general poststyrelsen årligen anordnas för utbildning

av extra postexpeditörer, har år från år minskats, och ett stort antal

kursdeltagare — vissa år bortåt halva antalet — hava lämnat anställningen redan

imder utbildningstiden.»

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 höft. (Nr 382.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

Generalpoststyrelsen vill härtill lägga, icke blott att det är antalet sökande,

som minskats, utan även att bland sökandena en påvisbar försämring med avseende

å kunskapsmått gjort sig gällande, ävensom att de, som under postelevkursernas

fortgång lämnat desamma, i regel äro de bästa.

Det lider intet tvivel, att dessa, som på detta sätt under pågående postelevkurs

lämna densamma, därvid påverkats av den närmare kännedom de under tjänstgöringen

i verket vunnit om avlöningsförhållandena därstädes, och att från deras

sida därvid det största beaktande fästs icke blott, såsom kommissionen betonat, vid

begynnelseavlöningens storlek utan ock vid sådana faktorer som slutavlöningen i

lägsta ordinarie tjänst, tiden för dennas uppnående samt i vilken mån en ofördelaktig

skillnad i sådana avseenden är för handen vid en jämförelse med andra verk.

I sådant hänseende kan general poststyrelsen icke underlåta att finna det anmärkningsvärt,

att under det slutavlöning för en stationsskrivare å billigaste ort,

4,320 kronor, enligt kommissionens förslag uppnås redan efter 15 års ordinarie anställning,

en postexpeditör skulle uppnå sin slutavlöning, 4,300 kronor, först efter

18 år. Vid rekryteringen skulle postverket sålunda hava att utstå konkurrens icke

blott med enskilda affärsföretagare utan även med statens järnvägar. Det torde

vara uppenbart, att general poststyrelsen — även med bortseende från det redan

påvisade, med avseende å prisstegringen mindre tillfredsställande uti de föreslagna

postexpeditörsavlöningarna — måste inlägga en bestämd gensaga mot en sådan

grundväsentlig olikhet mellan avlöningsförmånerna uti statens järnvägar och postverket.

Och det synes generalpoststyrelsen vara så mycket mindre skäl att, med

godkännande av kommissionens förslag i denna del, nu införa en sådan olikhet till

förmån för stationsskrivarna, som dessas avlöningar, även med inräknande av dem

senast beviljade tillfälliga avlöningstillägg. hittills legat något under postexpeditörernas.

Från postexpeditörsliåll kan detta med fullt skal icke komma att uppfattas

annorlunda än som ett orättvist gynnande av stationsskrivarna.

Kommissionen har själv å sidan 54, sista punkten, fäst uppmärksamheten å

den genom dess förslag uppkommande skillnaden samt framhållit önskvärdheten av

dess utjämnande, men dock icke funnit sig i stånd att framlägga något förslag i

sådant hänseende. Där liksom överst å sid. 109 låter kommissionen förstå, att

hindret skulle legat i avlöningsskalornas olika konstruktion i de. skilda verken,

d. v. s. att kommissionen här känt sig stå inför en av de lönetekniska svårigheter,

om vilka kommissionen vid flerfaldiga tillfällen lämnar en antydan utan närmare

redogörelse.

Generalpoststyrelsen anser emellertid, att i det förevarande fallet dessa svårigheter

kunna övervinnas, och tillåter sig härvid till en början hänvisa till följande

sammanställning, vilken lämnar

dels en jämförelse mellan verkningarna av de utav kommissionen föreslagna

avlöningsskalorna för postexpeditörer och stationsskrivare, av vilken jämförelse

nödvändigheten av en förbättring för postexpeditörerna tydligt framgår,

dels ock en jämförelse mellan verkningarna av en inom generalpoststyrelsen

nu uppgjord avlöningsskala för postexpeditörer och den av kommissionen föreslagna

skalan för stationsskrivare, av vilken jämförelse inhämtas, att, även med den av

generalpoststyrelsen uppgjorda nya skalan, postexpeditören dock alltid kommer att

i någon mån ligga under stationsskrivaren.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

59

Stationsskrivare

enligt kom- missionens för- slag (å billigaste

ort)

Postexpeditör

enligt kom- missionons för- slag (å billigaste

ort)

Minskning för

postexpeditör

vid jämförelse

med stations- skrivare

Postexpeditör

enligt general- poststyrelsens

löneskala (å

billigaste ort i

Minskning för j

postexpeditör

vid jämförelse \

med stations- i

skrivare

2,520

2,500

— 20

2,500

— 20

2,520

2,500

— 20

2,*00

— 20

2, *20

2,500

— 20

2,500 •

— 20

2,880

2,800

— 80

2,800

— 80

2,8S0

2,800

— SO

2,800

— 80

2,880

2,800

— 80

2,800

— 80

3,240

3,100

— 140

3,100

— 140

3,240

3,100

— 140

3,100

— 140

2,240

3,100

— 140

3,100

— 140

3,600

3.400

— 200

3,*00

— 100

3,600

3,400

— 200

3,500

— 100 1

3,600

3,400

— 200

3,500

— 100

3,060

3,700

— 260

3,900

— 60 1

3,960

3,700

— 260

3,900

— 60

3,960

3,700

— 260

3,900

— 60

4,320

4,000

— 320

4,300

- 20 j

4.320

4,000

— 320

4,300

— 20 1

4,320

4,000

— 320

4,300

— 20

4,320

4,300

— 20

4,300

— 20

4,320

4,300

— 20

4,300

— 20

4,320

4,300

— 20

4.300

- 20

Enligt den av general poststyrelsen uppgjorda nya avlöningsskalan för postexpeditör,

skulle avlöningsförhöjningarna, som av kommissionen genomgående föreslagits

till 300 kronor, efter avlöningsbeloppet 3,100 kronor höjas till 400 kronor.

Den genomgående avlöningsskalan för samtliga manliga posttjänstemän av

postexpeditörs och högre grader är för närvarande sammansatt så, att avlöningsförhöjningarna

längst ned på skalan äro på 200 kronor till och med avlöningssatsen

2,600 kronor, därefter på 300 kronor till och med avlöningssatsen 3,800 kronor,

därefter på 400 kronor till och med avlöningssatsen 5,000 kronor och därutöver

slutligen på 500 kronor. Något principiellt nytt innebär sålunda icke införande av

avlöningstillägg på 400 kronor. Att de införas något tidigare i skalan, än som hittills

varit fallet, står väl i överensstämmelse med det sakförhållandet, att under

tiden 1905—1913 en avsevärd prisstegring inträtt. Vid en jämförelse med förhållandena

för en stationsskrivare är dessutom att märka, att dennes samtliga avlöningstillägg,

även de första, i verkligheten utgå med 360 kronor och icke med

300 kronor, som den för dem föreslagna avlöningsskalan synes utvisa. Stationsskrivare

erhåller nämligen alltid inkvarteringsersättning med lägst 20 procent å den

fästa avlöningen.

Som generalpoststyrelsen redan tillåtit sig påpeka, kommer postexpeditören

vid den uppgjorda nya skalan år för år att uppbära något lägre avlöning än stationsskrivaren,

men den synnerliga fördelen vinnes, att den sammanlagda avlöningsförhöjningen

om 1,800 kronor, som för dessa två tjänster skiljer begynnelseavlöningen

från slutavlöningen, i båda fallen intjänas på 15 år.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Från denna sida sett kan sålunda, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

ingen anmärkning göras mot denna löneskala.

Det återstår då att se till, i vilken mån en sådan förändring av avlöningsskalan

för postexpeditörerna kan påkalla ändring av avlöningsskaloma för de närmast

liggande högre tjänstemännen i postverket, samt huruvida en sådan ändring kan låta

sig genomföras utan verkliga olägenheter.

Enligt kommissionens förslag löpa avlöningsskaloma för de tjänster, om vilka

det i detta sammanhang kan vara fråga, i varandra på sätt framgår av följande

sammanställning:

postexpeditör

förste

postexpeditör

postmästare

klass 4

2,500

_

_

2,800

—

—

3,100

—

3,400

—

—

3,700

3,700

—

4,000

4,000

4,000

4,300

4.300

4,300

—

4,700

4,700

.

—

5,100

Enligt generalpoststyrelsens förmenande kunde skalorna omläggas att sammanlöpa

sålunda:

postexpeditör

förste

postexpeditör

postmästari

klass 4

2,500

—

_

2,800

—

—

3,100

*

—

3,500

3,500

—

3,900

3,900

3,900

4,300

4,300

4,300

—

4,700

4,700

—

—

5,100

Begynnelseavlöningen för förste postexpeditör skulle således sänkas med 200

kronor, samtidigt varmed samtliga hans avlöningstillägg skulle bestämmas till 400

kronor vartdera. För postmästare av klass 4 skulle begynnelseavlöningen sänkas

med 100 kronor, med en motsvarande förändring i fråga om avlöningstiliäggen.

Denna sänkning av den utav kommissionen föreslagna begynnelseavlöningen

för förste postexpeditör innebär i tillämpningen ingalunda en motsvarande verklig

försämring i förste postexpeditörernas avlöningsförmåner. Postexpeditör vinner

nämligen, utom i något alldeles särskilt undantagsfall, befordran till förste postexpeditör

först vid sådan tidpunkt, att han som förste postexpeditör kommer i åtnjutande

av ett avlöningsbelopp, som ligger ovanför den för denna tjänst här föreslagna

grundavlöningen. Och beträffande postmästare av klass 4 torde det ytterligt

sällan inträffa, att sådan tjänst tillträdes vid så unga år, att vederbörande får

åtnöjas med den för tjänsten bestämda begynnelseavlöningen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 61

Med avseende ä vad nu framhållits vill generalpoststyrelsen således påyrka,

att beträffande konstruktionen av avlöningsskalorna för manlig postexpeditör, förste

postexpeditör och postmästare av klass 4 vidtagas de förändringar, som framgår av

ovanstående.

Den merkostnad, som — med beräkning av de i tabellen å sid. 18 upptagna

avlömngsbelopp — härigenom skulle uppkomma, belöper sig, enligt nu verkställd

approximativ uppskattning, till allenast omkring 75,000 kronor. Denna merkostnad

torde få anses förhållandevis liten.

Härvid har general poststyrelsen räknat med och finner sig alltså böra föreslå,

att till förmån för de äldre postexpeditörer, vilka börjat med en begynnelseavlöning

av 2,200 kronor, införes en övergångsbestämmelse med innebörd, att sådan postexpeditör

skulle vid inträde å den antagna nya avlöningsskalan få räkna sig till

godo två år av sin extra ordinarie-tid.

En sådan övergångsbestämmelse anser generalpoststyrelsen nödvändig. Genom

motsvarande tidigare omnämnda övergångsbestämmelse till 1909 års avlöningsrcHemente

tillförsäkrades sådan postexpeditör en viss förmån i förhållande till yngre

postexpeditörer, för vilkas antagande och utbildning gällt något olika grunder. Därest

den nu föreslagna övergångsbestämmelsen icke infördes, skulle följden bliva, att den

en gång sålunda erhallna förmånen att ligga ett steg över i avlöningsskalan bortelimmerades,

och den förhöjning, som sådan äldre postexpeditör erhölle vid övergången

till den nya skalan, bleve förhållandevis lägre än för hans yngre kamrater

Detta framgår närmare av tabellen å sid. 14-15. Det torde icke kunna bestridas,

att härigenom dessa äldre postexpeditörer bleve föremål för en orättvis behandling.

General poststyrelsen vill slutligen, utan att i denna del ingå på en detaljgranskning,

till att börja med göra några korta anmärkningar i fråga om de av

kommissionen föreslagna avlöningarna till tjänstemän av högre grad än postexpeditörs.

Kommissionen har själv å sid. 110 framhållit, att — bortsett från den förbättring

i avlöningshänseende, som genom den under rubriken »ortstillägg» omnämnda

utsträckta rättigheten att komma i åtnjutande av dylikt tillägg skulle tillgodokomma

vissa tjänstemän, stationerade å dyrort — den föreslagna förhöjningen

för tjänstemän av högre grad än postexpeditörs skulle belöpa sig till ett genomgående

belopp av 500 kronor. Kommissionen har ävenledes själv gjort ett medgivande

av innehåll, att en sådan förhöjning av de här ifrågavarande avlönimnsbeloppen

måste anses obetydlig.

Härefter sammanställas avlöningsbeloppen för de manliga tjänstemännen av

högre grad än postexpeditör enligt nuvarande bestämmelser och enligt kommissionens

förslag.

No

Sedan

Ökning i procenl

Nu

Sedan

3,200

3,700

+ 15.63

6,000

6,500

3,500

4,000

-f- 14.29

6,500

7.000

3,800

4,300

-j- 13.16

7.000

7,500

4,200

4,700

+ 11.90

7.500

8,000

4,600

5,100

+ 10.8 7

8,000

8,500

5,000

5,500

-j- lO.oo

8,500

9,000

5,500

6,000

-f- 9.0 9

9,000

9,500

Ökning i procent

+ 8.33

+ 7.69

+ 7.14

-j- 6.6 0

4- 6.25

+ 5.88

+ 5.5 6

Dä, såsom inledningsvis påpekades, den fördyring, med vilken man vid den

föreliggande löneregleringen kan anse sig böra räkna, uppgår till minst 20 procent,

är det uppenbart, att kommissionens förslag i denna del är långt ifrån tillfreds
-

Avlöningamn

till

tjänstemän

av högre

gräl i allmänhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

H2

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 382.

ställande. Kommissionen liar bär icke nått fram till det syfte, densamma enligt

dess uttalanden i den allmänna delen velat nå genom att alternativet lönereglering

valts framför alternativet tillfälliga lönetillägg.

I verkligheten är emellertid kommissionens förslag för samtliga de högre

tjänstemännens vidkommande ingenting annat än ett förslag om ett summariskt

tillmätt tillfälligt aviöningstillägg av i genomsnitt 500 kronor över lag. Och detta

täcker icke annat än i undantagsfall ens närmelsevis fördyringen, än mindre tar

det någon hänsyn till tidsförhållandena i övrigt.

Såsom generalpoststyrelsen tidigare påpekat i fråga om kommissionens förslag

till avlöningar för tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörs, har kommissionen

därvid konsekvent tillämpat den riktiga principen, att förhöjningarna böra icke blott

motsvara fördyringen utan dessutom taga hänsyn till Övriga tidsförhållandena. Oä

kommissionen nu, såsom nyss påvisats, beträffande tjänstemännen av högre grad an

postexpeditörs — och jämväl beträffande postexpeditörerna — låtit förhöjningarna

stanna vid belopp, som icke ens tillfredsställa principens första sats, lärer det allmänna

omdömet icke kunna undgå att komma till den obestridligt riktiga slutsatsen,

att de högre tjänstemännen här blivit föremål för en i förhållande till de lägre

tjänstemännen påfallande ojämn behandling. ... . ...

Generalpoststyrelsen anser på den grund, att en genomgående höjning bor

vidtagas beträffande tilläggen till samtliga tjänstemän, tillhörande den högre gruppen,

dvs. till kvinnliga biträden, postexpeditörer och befattningshavare av högre grad;

och får generalpoststyrelsen förty hemställa, att de av kommissionen föreslagna

avlöningsförhöjningarna ökas med i genomsnitt 50 procent, i överensstämmelse med

vad som angives i efterföljande tabell. . .

Generalpoststyrelsen bär därvid förutsatt, att enahanda avlöningsförbättring

tilldelas jämväl personalen vid övriga nu ifrågavarande verk.

Av generalpoststyrelsen föreslagna avlöningsskalor för tjänstemän av postexpeditörs

och högre grad.

Byråchef...............................

Postdirektör ...........................

i Kamrerare, sekreterare ............

Postmästare av klass 1 A.........

I Förste aktuarie, intendent, ombuds-j

man, postmästare av klass

överkontrollör .....................

Postmästare av klass 2 A, f

kontrollör ...........................

Postmästare av klass 3, manlig,

tmllör.................................

Postmästare av klass 4, manlig

Förste postexpeditör, manlig......

Postmästare av klass 3, kvinnlig.

Postmästare av klass 4, »

Förste postexpeditör, »

Post" xpeditör, »

Biträde, kvinnligt

Kronor |

1

År

Kronor |

År

Kronor

År i

Kronor

År

Summa!

8,750

3 ‘

9,250

3

9,750

_

_

_

7,750

3

8,250

3

8.750

_

_

_

6.750

3

7,250

3

7,750

_

—

6,250

3

6,750

3

7,250

3

7,750

5,750

3

6,250

3

6,750

3

7,250

—

5,350

3

5,750

3

6,250

3

6,750 i

4,950

3

5,350

3

5,750

3

6,250

|

4,550

3

4,950

Q

O

5,350

3

5,750

_

_

4,150

3

4,550

3

4,950

3

5,350

_

_

3,750

3

4,150

3

4,550

3

4,950

12,750

3

3,050

3

3,350

3

3,750

4,150

3

3

4,550

_

_

3,500

3

3,700

3

4,000

_

_

—

3,300

3

5,500

3

3,700

: 2,500

3

2,700

3

2,900

3

3,100

3

3,300

2,100

3

2,300

3

2,500

3

2,700

3

2,900

I

_

1,900

! 3

2,100

3

2,300

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

A nedanstående tabell har angivits de sålunda föreslagna avlöningsbeloppens

fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, ävensom den förändring med avseende

å de kvinnliga befattningshavarnas pensionsunderlag, som i detta samband påkallas.

Manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad;

samt kvinnliga tjänstemän.......................................t

Lön

kronor

Tjänst-

görings-

penningar

kronor

Summa

kronor

6,075

3,675

9,750

5,775

3,475

9,250

5,475

3,275

8,750

5,175

3,075

8,250

4,975

2,775

7,750

4,750

2,500

7,250

4,450

2,300

6,750

4,150

2,100

6.250

3,850

1,900

5,750

3,600

1,750

5,350

3,350

1,600

4,950

3,150

1,400

4,550

2,900

1,250

4,150

2,800

1,200

4,000

2,700

1,050

3,750

2.675

1,025

3.700

2,550

950

3,500

2,475

875

3,350

2,450

850

3,300

2,325

775

3,100

2,300

750

3,050

2,175

725

2,900

2,050

700

2,750

2,025

675

2,700

1,875

625

2,500

1,725

575

2,300

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

klass 3

............ 2,550 kronor

förste postexpeditör

postexpeditör

2,850

2,150

1,900

» » » kvinnligt biträde .................................... 1,700 »

1 anslutning till vad ovan anförts, tillstyrker generalpoststyrelsen, att den

av kommissionen föreslagna avlöningsförhöjningen till den å postverkets övergångsstat

uppförda personliga verkmästarebefattningen för E. Y. Nyberg ökas till 750

kronor.

Vad däremot beträffar pensionerna, som ä upprepade ställen i kommissionsbetänkandet

varit föremål för kommissionens yttrande, har generalpoststyrelsen

visserligen icke något ändringsyrkande att framställa, men har generalpoststyrelsen

Avlöning till

en personlig

verkmästarebefattning.

Pensioner.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Övergångs
bestämmel
ser.

Ekonomisk

innebörd.

64 Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 382.

dock föranlåtits fästa uppmärksamheten å de skiljaktigheter, som i detta hänseende

förefinnas mellan jämnställda befattningshavare i olika verk.

Kommissionen har i fråga om övergångsbestämmelser föreslagit, att desamma

skulle utfärdas av Eders Kungl. Maj:t, därvid såsom huvudregel borde iakttagas,

att de nya avlöningsbestämmelserna skulle omedelbart efter deras trädande i kraft

varda i sin helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare så, som om

bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid.

Generalpoststyrelsen har i samband med spörsmålet om de manliga postexpeditörernas

avlöningar framhållit behovet av en övergångsbestämmelse till förmån

för sådana manliga postexpeditörer, vilka antagits till extra ordinarie postexpeditörer

före utgången av år 1909.

Jämväl beträffande postverkets chauftörer vill generalpoststyrelsen i detta

sammanhang ifrågasätta en särskild bestämmelse av övergångsnatur.

Ordinarie postvaktmästare, som tjänstgöra såsom chaufförer, äro för närvarande

likställda med s. k. t. f. förste postvaktmästare, i det de äga jämlikt § 8 i avlöningsreglementet

uppbära tillägg till tjänstgöringspenningarna med 240 kronor om året.

Avsevärda svårigheter kunna möta icke blott att över huvud taget erhålla

fullt kvalificerade dylika tjänstemän, utan även att i tjänsten få behålla de redan

anställda. Bortsett från den yrkesutbildning en chaufför måste besitta, ligger det

nämligen stor vikt på hans rent allmänna kompetens. Han har ansvar för posternas

rättidiga vidarebefordran ävensom för deras vård och tillsyn under den tid de

transporteras av honom. Den av honom omhänderhavda materielen är dyrbar; och

transporterna genom starkt trafikerade gator, som ofta nog måste ske i sen stund,

men under aktgivande att anslutning till vederbörande bantåg eller ångfartyg icke

förloras, äro förenade med avsevärda risker. Vidare äro för personer inom chaufförsyrket

arbetsförtjänsterna i enskild anställning förhållandevis mycket goda.

Enligt generalpoststyrelsens förmenande vore det fördenskull önskvärt, att

general poststyrelsen kunde i en eller annan form tilldela postchaufförerna, åtminstone

för det närvarande, någon särskild gottgörelse. Det synes generalpoststyre''sen, som

om möj ighet härtill på ett lämpligt sätt skulle kunna beredas därigenom, att i

övergångsbestämmelserna infördes medgivande för generalpoststyrelsen att, därest

förhållandena anses så påkalla, tilldela chaufförer avlöning efter närmast högre

avlöningsklass än den, han eljest skulle tillhöra.

Rörande den ekonomiska innebörden i dess helhet av nu ifrågavarande reglering

av löneförhållandena vid postverket får generalpoststyrelsen anföra följande.

Kommissionen har å sid. 249 uppgivit, att den av dess förslag uppkommande

kostnadsökningen skulle belöpa sig till 2,412,865 kronor. Givetvis är beloppet i

fråga, som nu icke kan till siffran exakt angivas, beroende på i vilken proportion

nuvarande tjänstemän av postvaktmästares och förste postvaktmästares grad fördelas

på de föreslagna fyra nya grupperna av ifrågavarande tjänstemän, övergångsbestämmelser

m. m. Vid den granskning, som företagits hos generalpoststyrelsen, har

det velat synas, som om det angivna ökningsbeloppet skulle kunna nedsättas med

omkring 60,000 kronor eller till 2,350,000 kronor. Lägges emellertid till det sålunda

erhållna beloppet den ökning, som skulle föranledas av den utav generalpost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

05

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 382.

styrelsen ifrågasatta allmänna genomsnittliga höjning av 50 procent i avlöningen

till kvinnliga biträden, postexpeditörer och tjänstemän av högre grad, eller omkring

450,000 kronor, torde kostnadsökningen i sin helhet för de slutgiltigt sammanfattade

förslagen kunna beräknas komma att stiga till omkring 2,800,000 kronor.

Stockholm den 5 april 1918.

Underdånigst:

JULIUS JUHLIN.

Herman Askberg. Jaques Pramberg.

C. Hasselrot.

Gustaf Kihlmark.

Föredragande.

Arvid Bildt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 käft. (Nr 382)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Bilaga.

S a m in a n s t ä 11 n i n g

över

av Posttjänstemännens förening och Svenska Postmannaförbundet framställda

särskilda yrkanden om ändringar i det av 1915 års kommission framlagda förslaget

till tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postverket.

P■ sttjänstemönnens förening har framställt följande yrkanden:

1) i fråga om ortstillägget:

d''-U att maximibeloppet av ortstillägget för tjänstemän av postexpeditörs

och högre grad måtte höjas på sätt närmare framgår av följande tabell:

Ort sg rupp

Nuvarande

maximum

Av föreningen

föreslaget maximum

för manlig

j tjänsteman

i

för kvinnlig

tjänsteman |

för manlig iför kvinnlig

tjänsteman j tjänsteman

J Ort, varest ortstillägget utgår med 10 % ...

300

150

350

200

» » » » * 15 » ...

450 i

225

525

300

dels ock att de kvinnliga tjänstemännen i fråga om ortstillägg måste helt

likställas med de manliga tjänstemännen och således äga att beräkna samma maximibelopp

som dessa;

2) i fråga om den fasta avlöningen:

att avlöningen till tjänstemän av postexpeditörs och högre grad måtte förhöjas

utöver vad av kommissionen föreslagits,

att avlöningsskalan för manliga postexpeditörer måtte förkortas från 18 till

15 år,

att avlöningsskalan för kvinnliga postexpeditörer måtte förkortas från 12

till 9 år;

3) i fråga om pensionerna:

att pensionorna för de kvinnliga tjänstemännen måtte bestämmas enligt pensionslagens

allmänna regler och utan användande av särskilda pensionsunderlag;

4) i fråga om löneregleringens ikraftträdande:

att löneregleringen måtte antagas att gälla retroaktivt från år 1918 års

början eller, om detta ej kunde ske, från den 1 juli 1918.

Svenska Postmannaförbundet har framställt följande yrkanden:

att det inom postverket tillämpade systemet med s. k. »tillförordnade» be
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 382.

fattningshavare inom befordrade tjänstegrader måtte upphöra och i stället så ordnas,

att alla tjänster måtte kunna besättas med ordinarie innehavare,

alt någon ytterligare löneförhöjning måtte kunna beredas postverkets chaufförer

antingen i form av en särskild riskpremie eller på annat sätt,

att tjänstemännen inom de lägre graderna måtte vid vikariat eller förordnande

på högre befattning kunna beredas någon högre vikariatsersättning än den enligt

avlöningsreglementet därför stadgade, d. v. s. skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna

i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den befattning, som uppehälles, och,

å andra sidan, egen befattning,

att följande nya titlar måtte fastställas för den lägre postpersonalen, nämligen:

för förste postiljon och överpostiljon: förste kupémästare,

för samtliga förste postvaktmästare med expeditionsarbete, som övertagits

av postexpeditör: förste kontorsbiträde,

för dem, som handhava större förråd: förrådsföreståndare,

för förman för större arbetsstyrkor: uppsyningsman,

för förman för brevbärardistrikt: brevbärarförman,

för dem, som till allmänheten utdela penningar och värdeförsändelser: värdebrevbärare,

för tjänstemän i befordrad ställning, vilka icke förrätta expeditionsarbete av

den vikt, att de böra hänföras till förste kontorsbiträden: kontorsbiträde,

för alla övriga postiljoner i befordrad ställning: kupémästare, samt slutligen

för övriga tjänstemän benämning efter arten av arbetet, därvid postvaktmästare

å kontor skulle benämnas kontorsvakt.

samt att löneregleringen måtte antagas att gälla retroaktivt från 1918 års

början.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:428 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar no no jämte i ämnet väc s. 2 i texten
  2. Rskr. 1918:423 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1919 m. m. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1918:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m. ävensom i ämnet väckta mo s. 1 i texten
  4. SU 1918:214 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  5. SU 1918:218 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av ''postverkets stat för driftkostnader är 1919 in. m. s. 2 i texten