Sök i Ratio Lex

Angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1919 m. m

1918-04-29 · 110 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 106 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:385, Angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1919 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

1

Nr 385.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

fastställande av postverkets stat för driftkostnader år

1919 m. m.; given Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

dels besluta, att § 3 mom. 4 i gällande avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket, skall, med tillämpning från 1919 års början,

erhålla följande lydelse: »Har generalpostdirektören beviljats ledighet och

vikarie för honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huru stor

del av arvodet skall avstås till vikarien.»;

dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till

postverkets stat för driftkostnader för år 1919 samt bestämma postverkets

anslag till driftkostnader för år 1919, förslagsvis, till 43,020,000

kronor, att utgå direkt av postmedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 käft. (Nr 385.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 29

april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Den av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda staten för postverkets

driftkostnader under år 1918 upptager följande slutsummor:

Avlöningar ..........................................

Övergångsstaten .................................

Pensioner .............................................

Postbefordran .......................................

Omkostnader .......................................

Oförutsedda utgifter...........................

Avkortningar och restitutioner .....

Avsättning till förnyelsefond .........

Krigstidstillägg och krigstidshjälp

............ kronor 14,702,500: —

................... » 19,350: —

......................... » 589,700: —

......................... » 7,477,500: —-

........................ » 3,283,000: —

........................ » 25,000: —

......................... » 17,050: —

........................ » 335,900: —

........................ » 2,450,000: —

eller tillhopa kronor 28,900,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

I skrivelse den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen avgivit

förslag till stat för driftkostnader för år 1919.

Då jag nu går att redogöra för styrelsens förslag, har jag att först

behandla

A. Avlöningar.

Beträffande anslagen till

1. Generalpoststyrelsen,

så äro i 1918 års stat upptagna följande anslagsbelopp:

Löner och tjänstgöringspenningar.................................... kronor 474,000: —

Ortst i Hägg och hyresbidrag................................................ » 30,000: —

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. » 75,000: —

Summa kronor 579,000: —

I fråga om anslaget till

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar

skulle detta för år 1919, enligt generalpoststyrelsens förslag, väsentligt

ökas. Styrelsen har nämligen hemställt om inrättande av en hel del

nya tjänster hos styrelsen: 1 byråchef, 1 aktuarie, 5 manliga förste

postexpeditörer, 5 kvinnliga biträden, 3 förste postvaktmästare och 17

postvaktmästare. Därjämte har generalpoststyrelsen ifrågasatt ett särskilt

arvode till generalpostdirektörens ställföreträdare samt förändrade

avlöningsbestämmelser för vaktmästare hos styrelsen.

Den numera upphävda instruktionen för generalpoststyrelsen den

31 december 1902 innehöll föreskrift om att i generalpostdirektörens

frånvaro skulle, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda förordnade, den allmänna

tillsynen över ärendenas gång inom styrelsen utövas av äldste

tjänstgörande ledamoten. Ett stadgande av liknande innehåll är upptaget

i nu gällande instruktion för generalpoststyrelsen den 31 december

1909 uti § 34, som innefattar föreskrifter rörande handläggning av

ärenden i generalpostdirektörens frånvaro och lyder sålunda:

Ställföreträdare

för

generalpostdir

ektören.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Mom. 1. I generalpostdirektörens frånvaro skall, därest Kung! Maj:t icke

annorlunda förordnar, den allmänna tillsynen över ärendenas gång inom styrelsen

utövas av äldste tjänstgörande byråchefen, men de ärenden, i vilka generalpostdirektören

eljest beslutar, avgöras av styrelsens ledamöter samfält, därvid

för avgörande erfordras, att, förutom den byråchef, till vilkens byrå ärendet hör,

och, i förekommande fall, särskild föredragande, äro tillstädes vid handläggning

av de i § 29 omförmälda ärenden minst två byråchefer samt vid behandling av

övriga ärenden en byråchef.

Ärendena skola föredragas i vanlig ordning. I händelse av olika meningar

och lika röstetal bland ledamöterna utfärdas styrelsens beslut i överensstämmelse

med den byråchefs mening, till vars byrå ärendet hör, med åliggande för ledamot,

som hyser skiljaktig åsikt, att låta anteckna densamma i protokoll. Protokollsutdrag

över sådan skiljaktig mening i mål, som bör hos Kungl. Maj:t anmälas,

bifogas den underdåniga skrivelsen i ämnet.

Mom. 2. Generalpostdirektören äger meddela de närmare bestämmelser, som

kunna finnas erforderliga i fråga om den ordning, i vilken ledamöterna skola

under hans frånvaro deltaga med varandra i ärendenas handläggning.

Mom. 3. Då generalpostdirektören är frånvarande, må icke, såvida ej Kungl.

Maj:t för tillfället annorlunda förordnar,

lediga tjänster tillsättas annorledes än genom förordnande att dem tills

vidare förrätta;

tjänsteman eller poststationsföreståndare på grund av begånget tjänstefel

skiljas från sin anställning vid postverket, dock att däri ej inbegripes avstängning

från tjänstgöring; . .

beslut fattas om öppnande av nya poststationer eller indragning av dylika

postanstalter, därest ej åtgärder i sådant syfte påkallas vare sig av nya järnvägars

eller järn vägsdelars upplåtande för allmän trafik eller av trafikens inställande

eller inskränkning å redan befintliga järnvägar eller ock andra oförutsedda

omständigheter göra det nödigt att vidtaga åtgärd av förenämnda slag,

eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller förändra de grunder för

postförvaltningen, vilka förut blivit inom styrelsen stadgade eller följda.»

Den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1907 tillsatta

kommissionen för avgivande av yttrande och förslag beträffande lönereglering

för generalpoststyrelsen m. m. anförde i sitt den 28 november

1907 till dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet avgivna

betänkande, att det syntes kommissionen billigt, att någon särskild

ersättning utginge till den av generalpoststyrelsens byråchefer, som

under generalpostdirektörens frånvaro hade att närmast övervaka ärendenas

gång inom generalpoststyrelsen. I detta ämne anförde kommissionen

vidare (betänkandet sid. 49):

»Visserligen har kommissionen funnit sig icke böra ifrågasätta, att inom

generalpoststyrelsen skulle, liksom vid statens järnvägar, anställas någon särskild

sous-chef, men det torde icke kunna undvikas, att då generalpostdirektören icke

själv är i tjänstgöring inom styrelsen, någon av byråcheferna måste hava en

viss uppsikt över arbetets gång inom styrelsen och i samband därmed, såsom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

5

•chefens ställföreträdare, representera postverket gent emot allmänheten och de

främmande postfnnktionärer, som icke sällan för studieändamål eller eljest besöka

huvudstaden. Kommissionen har därför funnit sig böra hemställa, att ett

särskilt traktamente av 10 kronor för dag må tillerkännas den av generalpoststyrelsens

byråchefer, som i generalpostdirektörens frånvaro utövar den allmänna

tillsynen över ärendenas gång».

Enligt kommissionens förslag blev en bestämmelse om särskild ersättning

till byråchef, som ntövar den allmänna tillsynen över ärendenas

gång, intagen i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket den

27 augusti 1909. Detta stadgande har i oförändrad form överflyttats

till nu gällande, av Kungl. Maj:t den 20 juni 1913 fastställda avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket, där det återfinnes i § 3 mom.

4 och lyder:

»Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats,

beror på Kungl. Maj:ts prövning, huru stor del av arvodet skall avstås

till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utövar den allmänna tillsynen

över ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören begagnar

sig av semester eller är frånvarande på tjänsteresa, äger under tiden uppbära

särskilt arvode av 10 kronor för dag».

Enligt avlöningsreglementets nu återgivna bestämmelser tillkommer

sålunda den äldsta tjänstgörande byråchefen icke någon särskild ersättning

i de fall, då generalpostdirektören åtnjuter annan ledighet än semester

och särskild vikarie av Kungl. Maj:t för honom icke förordnats.

Härvidlag är emellertid att märka, att sagde byråchefs åligganden uti

nu ifrågavarande hänseende givetvis äro av samma vikt och omfattning,

oavsett av vilken anledning generalpostdirektören icke själv utövar den

tillsyn, varom nu är fråga.

Då vid sist anförda förhållanden en ändring av omförmälda ersättningsbestämmelser

syntes önskvärd, har generalpoststyrelsen föreslagit

en sådan lösning av denna fråga och i samband därmed stående förhållanden,

att åt en och samma byråchef skulle uppdragas att företräda

generalpostdirektören vid alla tillfällen, då denne vore frånvarande och

annorlunda icke av Kungl. Maj:t förordnats, samt att nämnde byråchef

såsom ersättning för detta särskilda bestyr finge uppbära ett på förhand

bestämt årsarvode.

I detta sammanhang erinras om, huru motsvarande förhållande ordnats

inom de övriga kommunikationsverken.

Enligt instruktionen för järnvägsstyrelsen in. in. den 19 november 1914 utgöres

sagda styrelse av, bland andra,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

en generaldirektör och chef för statens järnvägar samt

två överdirektörer och souschefer vid statens järnvägar.

Beträffande överdirektörernas åligganden stadgas, att överdirektörerna äro

generaldirektörens närmaste män samt hava att i sådan egenskap biträda generaldirektören

vid utövningen av dennes ämbete. Såvitt ej annorlunda förordnas, är

den i tjänsten främste av överdirektörerna ställföreträdare för generaldirektören, då

denne åtnjuter tjänstledighet eller semester eller befinner sig på tjänsteresa eller

eljest är förhindrad att utöva sitt ämbete eller någon av dess funktioner. Äro

såväl generaldirektören som den i tjänsten främste överdirektören förhindrade,

skall den andre överdirektören vara ställföreträdare för generaldirektören. Överdirektörerna

hava att efter särskilt uppdrag av generaldirektören, jämväl då denne

i övrigt förvaltar sitt ämbete, i stället för generaldirektören avgöra under viss tid

viss grupp eller visst slag av ärenden eller alla till en eller flera byråer hörande

ärenden.

De till järnvägsstyrelsens handläggning hörande ärendena med vissa angivna

undantag avgöras av generaldirektören eller överdirektör efter föredragning

av vederbörande tjänsteman i styrelsen, varjämte överdirektör bör, därest sådant

lämpligen låter sig göra, vara närvarande vid föredragning inför generaldirektören

av ärenden av större vikt och betydelse samt jämväl i övrigt, så ofta generaldirektören

anser sådant erforderligt.

Överdirektör förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av generaldirektören

för en tid av högst sex år, då sådant förordnande första gången meddelas, och

för en tid av högst tre år, om förordnandet förnyas.

Enligt gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar

av den 30 juni 1916 utgå till eu var av nämnda överdirektörer och souschefer

arvoden av 12,000 kronor.

Enligt instruktionen för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 förordnar Kungl.

Maj:t efter förslag av generaldirektören för telegrafverket en byråchef hos styrelsen

att i generaldirektörens frånvaro företräda honom. Dylikt förordnande

meddelas för eu tid av tre år.

Sistnämnda instruktion stadgar vidare, att generaldirektörens ställföreträdare,

därest Kungl. Maj:t icke annorlunda förordnar, i generaldirektörens frånvaro inträder

i utövningen av generaldirektörens åligganden; gällande dock vissa inskränkningar

angående ärenden, varuti beslut må fattas under generaldirektörens

frånvaro. Slutligen skall generaldirektörens ställföreträdare, även då han ej

fungerar såsom sådan, i allmänhet närvara vid alla viktigare föredragningar av de

övriga byråernas ärenden.

Den byråchef, som sålunda förordnas att vara generaldirektörens ställföreträdare,

äger för detta uppdrag uppbära ett särskilt arvode, som för närvarande

utgår med 1,000 kronor för år.

De skäl, som talat för anordningen att förordna en särskild ställföreträdare

för generaldirektören och chefen för telegrafverket, hava av de

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1906 tillkallade kommitterade

för avgivande av yttrande och förslag i fråga om förändrad

organisation av telegrafstyrelsen m. m. i det av dem den 14 januari

1907 angivna betänkande (sid. 53) formulerats sålunda:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

»Enligt gällande instruktion för telegrafstyrelsen få vissa viktigare ärenden

icke avgöras utan att generaldirektören är närvarande. En dylik föreskrift är

utan tvivel fullkomligt i sin ordning, då den, som bär ansvaret för verkets direktion

i rätt riktning, även måste hava sin hand med i de ärenden, som kunna på

densamma inverka. Men detta förutsätter också, att generaldirektörens stol aldrig

får stå tom. Sa är dock ej nu förhållandet, och det är denna anordning kommitterade

ej finna väl stämma överens med vad vid en stor affärs skötsel kräves.

Det kan ju ej undvikas, att generaldirektören stundom bortkallas vare sig för

uppgifter, som det svenska telegrafverkets del i världstelegrafnätet ställer, eller

för andra med hans ämbete följande plikter eller ock för njutande av någon vila

i _ arbetet eller av tillfälligt sjukdomsfall och dylikt. Det är tydligt, att generaldirektören

i sådana fall kan förbehålla sig, att vissa ärenden icke få utan hans

hörande avgöras, men det är också nödvändigt, att andra mycket viktiga avgöranden

skola kunna omedelbart komma till stånd. Så är det till exempel vid

vissa omfattande inköp av dyrbar materiel med mycket växlande pris obetingat

nödvändigt att kunna begagna en gynnsam konjunktur för inköpet. Och i allmänhet

bör det _ av telegrafverket kunna fordras, att ett avgörande besked skall

kunna lämnas vid förekommande förfrågningar oberoende av chefens tillfälliga

frånvaro.

Kommitterade föreslå därför, att åt en av verkets byråchefer uppdrages att

i generaldirektörens frånvaro företräda denne vid behandling av alla sådana ärenden,

som han icke kunnat särskilt förbehålla sig, ävensom i övrigt utöva de sammanhållande

och övervakande funktioner, som aldrig böra ligga nere. Denna

generaldirektörens adjoint, som skall vara fullkomligt initierad i generaldirektörens

uppfattning om verkets skötsel i stort sett, måste givetvis skaffa sig en

fullständigare kännedom även om sådana telegrafverkets ärenden, som icke tillhöra

hans egen beredning, och sålunda i allmänhet närvara vid alla viktigare föredragningar

av de övriga byråernas ärenden.»

Med hänsyn till omfattningen av generalpoststyrelsens arbetsområde

samt vikten och mängden av till dess handläggning hörande ärenden

anser generalpoststyrelsen att — för säkerställandet av den nödvändiga

kontinuiteten i styrelsens arbete och för åstadkommande av en fullt affärsmässig

skötsel av postverket såsom ett av statens största affärsdrivande

verk — en anordning med på förhand utsedd ställföreträdare för generalpostdirektören,

som vid förfall för denne fullgör vissa av hans åligganden,

är önskvärd.

Ehuruväl vissa skäl kunde tala för att inom generalpoststyrelsen borde

finnas en souschef med befogenhet ungefärligen motsvarande överdirektörs

vid statens järnvägar, har generalpoststyrelsen emellertid funnit sig

åtminstone icke för närvarande böra föreslå sådan lösning av frågan,

utan har i stället förordat eu anordning motsvarande vad som gäller

inom telegrafstyrelsen.

Generalpoststyrelsen håller före, att de av telegrafkommitterade anförda

skäl för förordnande av eu ställföreträdare för generaldirektören

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

för telegrafverket äro fullt tillämpliga såsom motiv för en liknande anordning

inom generalpoststyrelsen.

Poströrelsens alltjämt stegrade tillväxt och tillkomsten av nya

rörelsegrenar med därav följande krav på organisationens anpassande

efter förändrade förhållanden nödvändiggör i allt större utsträckning

tjänsteresor av generalpostdirektören för utövande av den honom åliggande

tillsynen att likformighet och samarbete äger rum mellan underlydande

vid fullgörande av deras åligganden ävensom för att eljest

undersöka förhållanden, som för postverket äro av vikt.

Vidare förekomma av förenämnda och andra anledningar i allt

större utsträckning tjänsteresor av vederbörande byråchefer.

Det vore vid nu anförda förhållanden av stor fördel att, därest

något viktigt ärende, som kräver skyndsam behandling, inkommer vid

tillfälle, då generalpostdirektören eller till äventyrs såväl generalpostdirektören

som den byråchef, till vars beredning ärendet hör, är frånvarande,

detsamma kunde avgöras av en i förhållandena fullt initierad

person.

Generalpoststyrelsen förutsätter nämligen, att, därest dess nu föreliggande

förslag vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, ställföreträdaren

för generalpostdirektören skulle äga under hans frånvaro utöva

den honom eljest tillkommande beslutanderätt med undantag för sådana

ärenden, som finnas uppräknade i § 34 mom. 3 av gällande instruktion

för generalpoststyrelsen, ävensom för ärenden, vilkas avgörande generalpostdirektören

särskilt förbehållit sig och varmed utan olägenhet kan

uppskjutas till generalpostdirektörens återkomst. Under denna förutsättning

skulle de i sagda instruktion § 34 mom. 1 och 2 meddelade, här

förut återgivna föreskrifter rörande handläggning av ärenden i generalpostdirektörens

frånvaro bortfalla och ersättas med en bestämmelse, att

under generalpostdirektörens frånvaro skulle, därest Kungl. Maj:t icke

annorlunda förordnade, generalpostdirektörens ställföreträdare inträda i

utövningen av generalpostdirektörens åligganden. För att hålla generalpostdirektörens

ställföreträdare fullt förtrogen med de av generalpostdirektören

tillämpade riktlinjer för postverkets skötsel ävensom med de

verkets ärenden, som icke falla inom ställföreträdarens ordinarie verksamhetsområde,

skulle vidare erfordras, att i instruktionen intoges föreskrift

om att generalpostdirektörens ställföreträdare skulle, även då han

ej fungerade i sagda egenskap, så vitt möjligt närvara vid alla viktigare

föredragningar av de övriga byråernas ärenden.

Generalpostdirektörens ställföreträdare syntes lämpligen böra, efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 9

förslag av generalpostdirektören, av Kungl. Maj:t förordnas för tidsperiod

av tre år.

Vidkommande den särskilda ersättning, som kunde anses böra utgå

åt eu ställföreträdare för generalpostdirektören, har generalpoststyrelsen

meddelat, att med stöd av nu gällande bestämmelser till vederbörande

byråchefer utbetalas under åren 1910—1916 i medeltal något över 1,000

kronor för år. Därest i enlighet med generalpoststyrelsens förevarande

förslag en generalpostdirektörens ställföreträdare skulle komma att förordnas,

håller generalpoststyrelsen före, att till denna borde — i motsvarighet

till förhållandena inom telegrafstyrelsen — utgå ett årsarvode

av 1,000 kronor. I samband härmed borde bestämmelserna i sista

stycket av det här förut återgivna mom. 4 av § 3 i gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket upphävas.

Med stöd av det anförda hemställer generalpoststyrelsen alltså,

att å generalpoststyrelsens avlöningsstat uppföres ett belopp av 1,000

kronor, utgörande arvode till generalpostdirektörens ställföreträdare, samt

att § 3 mom. 4 i avlöning sreglementet för tjänstemän vid postverket av

den 20 juni 1,913 erhaller följande ändrade lydelse: ''».Har generalpostdirektören

beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats, beror på Kungl.

Majds prövning, huru stor del av arvodet skall avstås till vikarien.»

Efter det göromålen inom generalpoststyrelsen alltsedan den 1 april

1895 varit uppdelade på 5 byråer, av vilka en varit på extra stat, överflyttades

denna sistnämnda byrå från och med år 1903 på ordinarie stat.

Den kommission, som hade sig anförtrott att avgiva förslag beträffande

lönereglering för tjänstemännen vid postverket, framlade i sitt den

28 november 1907 avgivna betänkande jämväl förslag till ändrad organisation

av generalpoststyrelsen och därunder lydande förvaltningar.

Sedan på förekommen anledning kommissionens förslag till byråindelning

inom generalpoststyrelsen ansetts icke böra godtagas, utarbetades

ett jämkniugsförslag, enligt vilket styrelsen skulle vara uppdelad

på 4 byråer. Detta förslag godkändes.

Från och med år 1910 har därför generalpoststyrelsen utgjorts av

generalpostdirektören såsom chef för postverket och 4 byråchefer såsom

ledamöter av styrelsen och chefer var för sin byrå.

Byråerna benämnas första byrån, andra byrån, tredje byrån och

fjärde byrån. Fördelningen av ärendena mellan byråerna bestämmes av

generalpostdirektören i den arbetsordning, som denne äger utfärda.

Såväl första Horn andra byråerna påvilar emellertid numera, framhåller

generalpoststyrelsen, en sådan arbetsbörda på grund av göromålens

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ''.ilo haft. (Nr 385.) •>

Inrättande av

en ny byrå

inom general''poststyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

alltjämt fortgående stegring, särskilt länder de senaste åren, att en uppdelning

av nämnda byråers göromål nu är av behovet oundgängligen

påkallad.

Å första byrån hava från och med år 1910 sammanförts kansliärenden

och trafikärenden, vilka dessförinnan ända sedan 1879 varit fördelade

å två olika byråer, nämligen kanslibyrån och trafikbyrån. Ärendena

å första byrån äro uppdelade i två särskilda avdelningar, personalavdelningen

och trafikavdelningen, vilka närmast förestås av de två å

byrån anställda sekreterarna. Å de övriga byråerna äro placerade allenast

en sekreterare, dock att på andra byrån äro jämte eu sekreterare

anställd en kamrerare och från och med 1918 års början ytterligare eu

sekreterare och förste intendent.

Till första och andra byråernas handläggning höra enligt arbetsordningen

för generalpoststyrelsens personal följande ärenden:

Till första byråns handläggning höra nedannämda ärenden:

1) ärenden angående distriktsindelningen och distriktsförvaltningarnas stationsorter;
2)

inrättande och indragning av postanstalter;

3) postanstalternas klassindelning;

4) tillsättande av postverkets personal, ledighet, avsked och pension för

denna personal samt personalens placering till tjänstgöring, i den män dylika

ärenden, i vad de avse personal å någon av styrelsens övriga byråer, ej avgöras

av

vederbörande byråchef;

5) bestämmandet av personalens avlöning;

6) ärenden angående verkställande av suspensionsstraff;

7) ärenden angående fel och försummelser av lantbrevbärare eller postförare;

8) ärenden i övrigt angående postverkets personal, i den män dessa ärenden

ej tillhöra annan byrås handläggning;

9) anordnande av postbefordran å nya linjer samt omreglering och indragning

av postföringen å redan befintliga linjer;

10) ärenden angående postkupéer;

11) ärenden angående lokalbrevbäring;

12) utgivande av postanstalt- och personalförteckningar samt tidtabeller o. d.;

13) ärenden angående utbildning av posttjänstemän; samt

14) ärenden, vilka särskilt angå första byrån ocli ej skola å annan byrå

handläggas.

Av dessa handläggas ärendena under 1), 4), 5), 6), 8),_ 11), 12) delvis, 13) och

14) å personalavdelningen; övriga ärenden å trafikavdelningen;

Till andra byråns handläggning höra följande ärenden:

1) inkomstberäkning och utgiftsstater för postverket (Instr. § 19);

2) summarisk redogörelse för det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse

(Instr. § 18);

3) avgivande av den i kungörelserna den 23 maj 1884 och den 14 oktober

1910 omförmälda, för riksdagens revisorer avsedda berättelse och räkenskapssam
-

mandrag;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

4) ärenden angående postverkets fasta egendomar och fartyg;

5) förhyrande av de för postverket erforderliga lokaler;

6) ärenden angående uppvärmning, belysning, städning och renhållning av

postlokaler ävensom angående expensutgifter i övrigt;

7) ärenden angående telefonabonnemang;

8) förvaltningen av postverkets medel, persedlar och inventarier;

9) ärenden angående postverkets understödskassor;

101 generalavräkningar och likvider med utländska förvaltningar;

11) ärenden angående reseräkningar;

12) anskaffande av frankotecken, svarskuponger m. m.;

13) inköp och förhyrande av automobiler och andra fordon;

14) ärenden angående inventarier och förbrukningsartiklar;

15) ärenden angående uniformsbeklädnad och beväpning;

16) anskaffande av de för posttjänsten erforderliga blanketter;

17) upprättande av postverkets huvudböcker rörande såväl medels- som persedels-

och inventarieräkenskaperna;

18) granskning av postverkets räkenskaper, i den mån denna granskning ej

sker å fjärde byrån, samt handläggning av de anmärkningar m, m., som hänföra

sig till berörda granskning;

19) läkarvård och medikamenter till tjänstemän av lägre grad;

20) flyttningsbidrag och andra gratifikationer samt hyresbidrag;

21) understöd och skadestånd åt poststationsföreståndare, lantbrevbärare och

postförare;

22) ärenden angående avgifter för begagnande av amerikanska fack;

23) ärenden angående stämpelväsendet, nämligen anskaffande samt tillhandahållande

genom s. k. stämpelförsäljare och postanstalterna av stämplar ävensom

fastställande av stämpel belopp för och ombesörjande åt allmänheten av stämpling

utav blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller obligationer, utbyte

och avskrivning av stämplar och slutligen redovisning av stämpeluppbörden;

24) ärenden angående postverkets verkstad, boktryckeri och bokbinderi; samt

25) ärenden, vilka särskilt angå andra byrån och ej skola å annan byrå

handläggas.

Till grund för den från år 1910 förändrade organisationen av generalpoststyrelsen

med inskränkning av antalet byråer låg den lättnad i

styrelsens arbetsbörda, som ansågs böra inträda genom den decentralisation

i ärendenas behandling, som var en av huvudgrunderna för den

nya organisationen. Från styrelsens handläggning avlägsnades de grupper

av ärenden, vilka ansågos vara av den beskaffenhet, att deras avgörande

kunde och borde överflyttas till de förstärkta distriktsförvaltningarna.

Antalet diarieförda mål hos generalpoststyrelsen, som år 1900 utgjorde

16,520, hade år 1909 stigit till 20,099.

De överflyttade ärendena, vilka rörde rent lokala förhållanden eller

innebure tillämpning i speciella fall av en gång för alla fastslagna principer

-- och vilka ärenden givetvis fortfarande handläggas på diatrib
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 385.

ten — äro, såsom ligger i sakens natur, av den beskaffenhet, att de

måste betraktas såsom enklare och mindre arbetskrävande ärenden.

Angående generalpoststyrelsens arbetsbörda efter omorganisationen

anför generalpoststyrelsen följande:

Allt efter som rörelsen ökats, har givetvis också arbetet i generalpoststyrelsen

stegrats. En i väsentlig mån bidragande orsak härtill är ock att finna i

de nya rörelsegrenar, som tillagts postverket. Det visar sig således, att medan

under året närmast efter år 1909 de diarieförda målens antal nedgått till något

över 12,000, detta antal under de senare åren ökats så, att detsamma år 1916

uppgått till icke mindre än 22,724.

Av de diarieförda ärendena falla följande antal på de olika byråerna:

å första byrån ................................ 6,487

» andra » ................................. 4,406

» tredje » ................................ 3,870

» fjärde » 7,961.

Härvid är dock att märka, att flera grupper ärenden, som tidigare särskilt

diarieförts, antingen ej längre införas i diarierna eller ock sammanföras under

gemensamt nummer.

De i plenum behandlade mål — alltså de viktigaste och mest krävande

målen — hava i antal år 1910 uppgått till allenast 4,743, under det att desamma

år 1916 stigit till 5,798, alltså en ökning av 1,055 ärenden, motsvarande 22 %.

Å de olika byråerna föredragna plenimål fördela sig sålunda:

å första byrån ................................. 1,664

» andra » 1,903

» tredje » 890

. » fjärde » 1,341.

Det är dock ej blott genom det växande antalet ärenden, som styrelsens

arbetsbörda ökats, utan detta har fastmer sin orsak däri, att de under de senaste

åren i styrelsen handlagda ärenden i regel varit av betydligt större omfattning

och vikt än tillförene.

För att åskådliggöra postverkets utveckling åberopar generalpoststyrelsen

efterföljande jämförande statistiska uppgifter rörande postverket

åren 1910 och 1916:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 13

1910.

1916.

Ökning.

Antal resp. '' 0,

kronor. j ''

Personal, tillhopa............................................

10,364

11,832

1,468

14

: Antal postkontor .............................................

242

252

10

4

» poststationer och brevsamlingsställen .........

3,026

3,256

230

7 i

» avsända försändelser.................................

399,676,337

501,921,595

102,245,258

25, |

» avsända i medeltal per innevånare...............

72.4

87.2

14.8

24

i » postbeliandlade paket ..............................

4,710,142

11,993,342

7,283,200

154

j . » km. postföringslinjer, järnväg.....................

13,713

14,898

1,185

9 1

i » » » , landsväg ..................

42,835

48,523

5,688

13

1 » » » , ångbåt .....................

50,336

54,870

4,534

9

» postförda km. å järnväg ...........................

28,089,126

31,457,565

3,368,439

12

» » » » landsväg...........................

12,578,418

13,867,513

1,289,095

10

Värdebelopp, assuransbelopp ...........’..................

1,478,645,398

2,575,283,936

1,096,638,538

74

» inbetalade postanvisningsmedel .........

266,046,674

564,398,822

298,352,148

108

•> inbetalade prenumerationsmedel.........

3,763,200

7,215,092

3,451,892

92 i

| Sammanlagt ansvarsbelopp .................................

1,748,455,272

3,146,897,850

1,398,442,578

80

t Postverkets inkomster .......................................

21,905,317

32,360,123

10,454,806

48

» driftkostnader .................................

20,538,720

25,712,700

5,173,980

25 I

Av don redogörelse, som nu lämnats, vill det, anför generalpoststyrelsen

vidare, synas med all tydlighet framgå, att arbetsmängden i postverkets

centralförvaltning särskilt under de senare åren ökats i större

omfattning, än som kunde förutses vid postverkets omorganisation. Den

allmänna utveckling, som ägt rum inom handelns och industrins m. fl.

områden, övar en omedelbar och direkt återverkan på postverket, som

måhända mer än de flesta andra verken får känning av denna utveckling.

Det ligger ock särskild makt uppå, att postverkets ledning med

vidsynt blick följer och underlättar utvecklingen genom de postala anordningarnas

noggranna anpassande efter tidsförhållandena. Stora anspråk

kunna och böra i sådant avseende ställas på verket och dess ledning.

I de stora kulturländerna visar ock erfarenheten, huru statsmakterna

visat förståelse för den betydande roll, som postsamfärdseln spelar

i det allmänna framåtskridandet. Men det är icke nog med de egentliga

postala uppgifterna, som ålagts postverket. Under tidernas lopp har

verket tillförts betydande nya arbetsområden, som i viss mån kunna sägas

ligga vid sidan av verkets egentliga uppgift. Sålunda hava, jämsides

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

med postsparbanksrörelsen, tillkommit utbetalning av folkpensioner och bestyret

med stämpelförsäljning, varjämte från 1918 års början tillkommer

ombesörjandet av kronouppbörden. Det behöver icke närmare framhållas,

vilka krav i organisationshänseende härmed ställas enkannerligen på

verkets centralförvaltning.

Postverket har, såsom ett stort affärsdrivande företag, följande tidens

strömningar, sökt allt mer och mer göra sig oberoende av de enskilda

affärsföretagen vid anskaffandet av de för verkets drift erforderliga inventarier,

persedlar och effekter m. in. genom anordnandet av egen verkstad

samt eget tryckeri och bokbinderi.

För att general poststyrelsen skall kunna i alla avseenden fylla sin

uppgift såsom högsta ledning för de mångskiftande och krävande arbetsuppgifter,

som påvila verket, är det enligt generalpoststyrelsens åsikt

oundgängligen nödvändigt, att göromålen i styrelsen uppdelas så, att

generalpostdirektören vid sin sida har tillräckligt antal chefer, som närmast

äro ansvariga för icke alltför stora ärendesgrupper. Generalpoststvrelsen

anser det ligga i öppen dag, att de för postverkets utveckling

så viktiga ärendena som personal- och trafikmålen kräva var sin byråchef

i spetsen för de avdelningar, å vilka dessa ärenden behandlas. Om

detta kan sägas gälla i allmänhet, så gäller det ändå mera nu, till följd

därav att under de närmare åren på dagordningen står ett flertal särdeles

omfattande trafikfrågor, som måste finna sin lösning samt vilka

måste handläggas centralt och icke kunna överlåtas till distrikts förval tningarna.

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det byråcheferna

bland annat:

att tid efter annan företaga inspektionsresor för att tillse, att likformighet

och samarbete äger rum mellan underlydande vid fullgörandet av deras åliggande,

ävensom för att eljest undersöka förhållanden, som för postverket äro av vikt;

samt att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen inom det

område, som utgör föremålet för byråns verksamhet, samt att taga initiativ till

och väcka förslag om sådana anordningar och förenklingar, som kunna leda till

besparingar eller eljest befinnas lämpliga.

Byråchefen å första byrån åligger särskilt:

att vid inspektionsresor och eljest göra sig förtrogen med personalförhållandena

vid de särskilda distriktsförvaltningarna och postanstalterna; samt

att övervaka, att allmänhetens behov av postanstalter och postföring tillgodoses

i den utsträckning, postverkets ekonomi sådant medgiver.

Under nuvarande förhållanden har chefen för första byrån på grund

av de å byrån hopade löpande göromålen, vilka vuxit till sådan mängd

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

15

och betydenhet, att de i och för sig kunna anses kräva tvenne personers

arbete, icke kunnat i den utsträckning, som varit önskligt, medhinna de

honom sålunda åliggande skyldigheter.

Det är emellertid enligt generalpoststyrelsens mening alldeles nödvändigt,

att också chefen för andra byrån beredes ytterligare lättnader

i sin arbetsbörda utöver vad som skett genom de förändringar i personalbesättningen

å byrån, som vidtagits från 1918 års ingång. De ärenden,

som tillhöra andra byrån, äro nämligen av så stor ekonomisk betydelse

och i övrigt av den vikt för postverkets rationella skötsel och

utveckling, att, chefen å andra byrån måste i större utsträckning än skett

befrias från löpande göromål av jämförelsevis mindre betydelse för att

kunna ägna ytterligare tid och krafter åt de stora frågorna. Detta gäller

nu i all synnerhet efter stämpelväsendets inordnande å andra byrån,

efter den centralisering av upphandlingsärenden, som allt mer och mer

äger rum, efter tillkomsten av en mångfald göromål, som föranletts av

postverkets ökade byggnadsverksamhet och därmed följande omvårdnad

om postverkets fastigheter, som för närvarande hava ett värde av närmare

nio miljoner kronor, samt slutligen efter inrättandet och utvidgningen

av postverkets verkstad samt tryckeri och bokbinderi, å vilka

inrättningar sysselsättas sammanlagt inemot ett hundratal personer.

När man således skall överväga frågan om förändrad uppdelning

av ärendena inom generalpoststyrelsen, ligger naturligen närmast till

hands att undersöka, huruvida icke till tredje och fjärde byråerna skulle

kunna överflyttas vissa av de göromål, som åligga de två övriga byråerna,

utan att det ändamålsenliga sammanförandet av ärenden brötes.

Hå anser generalpoststyrelsen emellertid icke kunna ske.

Cheferna för tredje och fjärde byråerna hava redan nu så stora och

maktpåliggande arbetsuppgifter, att de icke kunna övertaga nya ärenden

av någon egentlig betydenhet i sådan omfattning, att de två övriga

byråcheferna härigenom kunde beredas den lättnad i sina göromål, som

är erforderlig.

De ärenden, som skola å nämnda byråer handläggas, äro följande:

Till tredje byråns handläggning höra nedannämnda ärenden:

1) ärenden angående postverkets eller styrelsens organisation;

2) avslutande av internationella avtal och ändringar i dylika avtal;

3) övriga ärenden i förbindelse med internationella postbyrån i Bern, i den

mån sådana ärenden icke skola å annan byrå behandlas;

4) ärenden angående postala reglementen och instruktioner samt övriga

allmänna föreskrifter rörande posttjänsten;

5) ärenden angående posttjänstemäns studieresor;

6) ärenden angående postavgifter och posttaxor, i den mån sådana ärenden

ej skola å andra byrån handliiggas;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3S5.

7) ärenden angående tidningsregistret;

8) oregelbundenheter i avseende å tidnings utgivande eller expedierande;

9) ärenden angående förseelser vid försändelsers avlämnande till postbefordran

;

10) ärenden angående de i § 24 av instruktionen omförmälda försändelser;

11) ärenden angående styrelsens tryckta cirkulär och cirkrdärbihang A;

12) statistiska ärenden och utarbetande av postverkets årsberättelse (Instr.

§18);

13) utarbetande av den för justitiekanslärsämbetet avsedda förteckning över

vissa icke slutligt handlagda ärenden hos styrelsen (Instr. § 19);

14) utarbetande av årlig redogörelse för vad inom postverket timat av beskaffenhet

att böra inflyta i den s. k. riksdagsberättelsen;

15) diarieföring och registrering av de till styrelsen inkommande handlingar

;

16) vården av postverkets arkiv och bibliotek: samt

17) ärenden, vilka särskilt angå tredje byrån och ej skola å annan byrå

handläggas.

Till fjärde byråns handläggning höra följande ärenden:

1) avskrivnings-, avkortnings-, restitutions- och balansmål;

2) ärenden i övrigt, som röra de till postverkets medelsförvaltning hörande

specialräkenskaper eller som därmed sammanhänga;

3) upprättande och granskning av de specialräkningar, som ligga till grund

för generalavräkningar och likvider med utländska förvaltningar;

4) adressförändringar och återtagande av postförsändelser samt reklamationer

i allmänhet rörande sådana försändelser, i den mån dylika ärenden ej skola

å tredje byrån handläggas;

5) ärenden angående obeställbara och oregelbundna försändelser;

6) ersättning för bortkomna eller skadade försändelser och felaktigt utbetalade

postanvisningsmedel;

7) tillgrepp av postförsändelser, postverkets medel eller övriga tillhörigheter;
8)

ansvar för fel och försummelser av postverkets tjänstemän eller poststationsföreståndare;

samt

9) ärenden, vilka särskilt angå fjärde byrån och ej skola å annan byrå

handläggas.

Generalpoststyrelsen finner alltså, att det icke återstår annat än att

genom inrättandet av en ny byrå råda bot på de nuvarande oriktiga

och oegentliga arbetsförhållandena inom generalpoststyrelsen.

Därest således eu ny byrå — den femte byrån — kommer till

stånd, skulle ärendena enligt generalpoststyrelsens förslag efter sin natur

och sitt inbördes sammanhang lämpligen erhålla ungefär följande uppdelning.

Första byrån tilldelas förutom de personal- och kansliärenden i

övrigt, som nu åligga denna byrå, följande ärenden från andra byrån:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

17

ärenden angående städning och renhållning av postlokaler,

ärenden, som angå expensutgifter i övrigt, med undantag beträffande

uppvärmning och belysning,

ärenden angående telefonabonnemang,

ärenden angående reseräkningar,

läkarvård och medikamenter till tjänstemän,

flyttningsbidrag och andra gratifikationer samt hyresbidrag.

Andra byrån skulle därjämte till den nya, femte byrån, som skulle

handhava de å första byrån nu förekommande trafikärenden i egentlig

mening, överlämna följande ärenden, som stå i nära samband med trafikmålen,

nämligen:

inköp och förhyrande av automobiler och andra fordon,

understöd och skadestånd åt poststationsföreståndare, lantbrevbärare

och postförare, samt

ärenden angående avgifter för begagnande av amerikanska fack.

Några smärre jämkningar skulle även förekomma i avseende å ärendenas

fördelning, vad beträffar tredje och fjärde byråerna.

Det närmare ordnandet av ärendenas fördelning å de olika byråerna

skulle emellertid, liksom för närvarande, bestämmas av generalpostdirektören.

På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,

att från och med 1919 års ingång måtte inrättas ytterligare ett byråchefsämbete

i generalpoststyrelsen.

Några ytterligare tjänstebefattningar anser generalpoststyrelsen sig

icke behöva nu begära i och för den nya byråns vidkommande. Till tjänstgöring

å densamma skulle förflyttas den ena av de två å första byrån

för närvarande placerade sekreterarna. Den biträdespersonal i övrigt,

som bleve erforderlig, anser styrelsen åtminstone tills vidare kunna erhållas

genom förändrad placering bland övrig dylik personal hos styrelsen,

särskilt i betraktande därav att generalpoststyrelsen, såsom längre

fram i förevarande statförslag meddelas, funnit sig böra föreslå uppförande

i staten av avlöningar till ytterligare fem förste postexpeditörer

hos styrelsen.

Generalpoststyrelsen har i fråga om verksamheten

tryckeri och bokbinderi anfört följande:

å Styrelsens Inrättande av

en aktuariebefattning.

»Samtidigt med överflyttandet från Malmö till Stockholm av postverkets

tryckeri och bokbinderi har vidtagits en betydande utvidgning av såväl tryckeriet

som bokbinderiet.

Tryckeriets verksamhet i Malmö har till en början huvudsakligen omfattat

tryckning av för de olika postdistrikten erforderliga specialblanketter, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 345 käft. (Nr 385.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

förut genom vederbörande postdirektioner anskaffats från privata tryckerier och som

sålunda icke tillhandahållits av styrelsens blankettförråd. Efter hand som tryckeriet

utvidgats, genom anskaffande av ytterligare tryckpressar och -stilar m. m.,

hava även vissa av de för posttjänsten i allmänhet erforderliga blanketterna

tryckts genom tryckeriets försorg. Huvudparten av dessa och särskilt de blanketter,

som anskaffats i stora upplagor eller med vilkas tillverkning varit förenat

bokbinderiarbete, levererades dock från privata tryckerier i enlighet med tidigare

avslutade kontrakt.

Under senare hälften av år 1916 blevo emellertid ett flertal av dessa kontrakt

— rörande leverans av större delen av postverkets blanketter och däribland

samtliga, som avsågo tryckning av blanketter i massupplagor — på grund av

rådande prisstegring å papper och övriga för tryckning erforderliga materialier

av vederbörande entreprenörer uppsagda till upphörande med utgången av

nämnda år.

Generalpoststyrelsen stod då inför valet att antingen avsluta nya kontrakt,

i vilket fall högst avsevärt förhöjda priser skulle hava ifrågakommit, eller ock

vidtaga åtgärder för att verkets eget tryckeri skuffa kunna övertaga tillverkningen

av omhandlade blanketter.

Redan förut hade generalpoststyrelsen haft för avsikt att, i samband med

överflyttningen till Stockholm, i viss mån utvidga tryckeriet. För en större utvidgning

erforderliga lokaler kunde nämligen disponeras i tillbyggnaden till centralposthuset.

Då dessutom tryckeriets verksamhet förut visat sig lämna ett

mycket gott ekonomiskt resultat, har generalpoststyrelsen icke tvekat att vidtaga

sådan utvidgning av tryckeriet, att detta skulle bliva rustat att utföra allt för

verket erforderligt blankettryck.

Generalpoststyrelsen hur i övrigt, då dessa massuppsägningar ägde rum,

funnit tidpunkten lämplig att låta tryckeriet övertaga arbetet med tillverkningen

av alla de blanketter, rörande vilka leveranskontrakten uppsagts. Styrelsen, vars

avsikt det eljest varit att så småningom övertaga tillverkningen, har härigenom

kunnat undvika att själv uppsäga leveranskontrakten.

Förutom de vid tryckeriet i Malmö befintliga fyra mindre tryckprcssarna och

två skärmaskinerna, vilka överflyttats till Stockholm, hava under slutet av år

1916 och början av år 1917 inköpts ytterligare sex tryckpressar (en större tvåturssnällpress,

en större och en medelstor enkelsnällpress, samtliga dessa tre

med iläggningsapparater, en s. k. Lagermandigeltryckpress samt tvenne mindre

digeltryckpressar) ävensom en större skärmaskin, alla av modernaste konstruktion

och avsedda för elektrisk drift. Vidare hava anskaffats erforderliga partier

nya tryckstilar samt maskiner och redskap för tillverkning av stereotyper

ävensom för bokbinderiet en större och två mindre skärmaskiner, två pappsaxar,

två häftmaskiner, två hål- och märlmaskiner, två stockpressar, en pagineringsoch

en perforeringsmaskin.

Medan det i tryckeriet och bokbinderiet för inköp av maskiner och stilmaterial

m. m. nedlagda kapitalet vid utgången av år 1916 uppgått till icke fullt

30,000 kronor, utgör motsvarande belopp numera, efter den verkställda utvidgningen,

något över 100,000 kronor.

Samtliga nyanskaffade pressar och maskiner hava inköpts å sådan tid, att

kostnaden för desamma icke nämnvärt överstigit under normala förhållanden rådande

priser.

För närvarande torde dylika pressar och maskiner betinga ett pris, som med

omkring 40 % överstiger vad postverket erlagt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

För att belysa trycberirörelsens storlek och utveckling hänvisas till följande

Sammanställning över verksamheten vid postverkets tryckeri under

åren 1913—1916.

År.

Antal

med tryck- pressarna

verkställda

tryck.

Antal

tryckta

blanketter.

Värdet av

verkställt

arbete (ex- klusive

kostnaden

för papper)

Kronor.

Omkostna- der (inklu- sive av- skrivnin- gar, ränta

å kapital

m. m.)

Kronor.

Besparing

genom

tryckeriets

verksam-

het.

Kronor.

Besparing

genom

bokbinde- riets verk- samhet.

Kronor?

Antal

tillverkade

frimärks-

häften.

Ytterligare

besparing

genom

tillverkning

av fri- märks- häften.

Kronor.

Summa

besparing.

Kronor.

1913

1,970,000

3,116,000

5,804

4,300

1,504

—

_

_

1,504

1914

2,778,000

6,212,000

13,130

7,762

5,368

—

120,000

2,758

8,126

1915

4,806,000

31,145,000

22,111

9,793

12,318

1,350

840,000

20,399

34,067

1916

9,164,500

48,921.000

36,348

14,234

22,114

2,230

480,000

12,298

36,642

Summa

18,718,500

89,394,000

77,393

36,089

41,304

3,580

1,440,000

35,455

80,339

Den avsevärda stegringen av det belopp, som genom tryckeriets verksamhet

besparats postverket under år 1916 vid jämförelse med motsvarande belopp under

1915, beror därpå, att tryckeriet under förstnämnda år tillförts bland annat en

ny modern press med synnerligen stor prestationsförmåga.

Vid denna beräkning har man utgått från de kostnader, som enligt allmänt

gängse beräkningsgrunder bort debiteras, därest tryckning ifrågakommit vid privat

tryckeri; såsom omkostnader hava utom arbetslöner m. m. jämväl inräknats

årliga avskrivningar å inventarier ävensom ränta å inventarievärdet.

Den förut angivna besparingen på grund av tillverkning av frimärkshäften

avser skillnaden mellan av generalpoststyrelsen infordrat anbud å tillverkning av

frimärkshäften och den kostnad, som belöpt vid häftenas tillverkning genom tryckeriets

försorg.

Under år 1917 till och med utgången av augusti månad kan verksamheten,

med avseende å arbetets olika omfattning, lämpligen uppdelas i tre särskilda

perioder, nämligen:

a) januari—mars, då verksamheten varit förlagd till Malmö,

b) april—maj, då installeringen ägt rum i de nya lokalerna i Stockholm och

då tryckeriets prestationsförmåga givetvis varit i viss grad nedsatt på grund av

att monterings- och installationsarbeten krävt ej ringa tid, och

c) juni—augusti, då arbetet kan anses hava varit normalt med avseende å

den utvidgade verksamheten i Stockholm.

Rörelsens omfattning under angivna perioder framgår av följande sammanställning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

I. Tryckeriet.

Period.

Antal

med tryek- pressarna

verkställda

tryck.

Antal

tryckta

blanketter.

Värdet av

verkställt

arbete

(exklusive

kostnaden för

papper).

Kronor.

Omkostnader.

Kronor.

Besparing

genom

tryckeriets

verksamhet.

Kronor.

Vi—24/s i Malmö...................

2,364,300

7,570,000

11,495

4,818

6,677

V4—»V*................................''

1,727,200

4,400,000

10,526

6,817

3,709

Ve-31/*................................

5,249,700

30,698,000

29,997

14,810

15,187

Summa

9,341,200

42,668,000

52,018

26,445

25,573

II. Bokbinderiet.

Period.

Värdet av verkställt

arbete (exklusive

kostnaden för

papper).

Kronor.

Omkostnader.

Kronor.

Besparing genom

bokbinderiets

verksamhet.

Kronor.

*/i- 14 s ...........,..............................

5,706

3,307

2,399

V«—"Ve ..........................................

6,105

3,895

2,210

Ve—1»Ve ..........................................

14,741

8,915

5,826

Summa

26,552

16,117

10,435

För vartdera av åren 1918 oeli 1919 beräknas värdet av verkställt arbete

exklusive papperskostnaden uppgå till:

För tryckeriet minst.......................................... kronor 120,000

» bokbinderiet» ......... ............................ »_50,000

eller sammanlagt kronor 170,000

Det är givetvis ytterst svårt att nu beräkna den besparing, som för postverket

kan komma att uppstå å tryckeri- och bokbinderirörelsen under år 1919,

men torde, såvitt nu kan bedömas, besparingen med all sannolikhet icke komma

att understiga ett belopp av 80,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Åtskilliga kontrakt om leverans av blanketter från privata tryckerier hava

visserligen ännu icke uppsagts, men dessa kontrakt avse i allmänhet blanketter i

mindre upplagor och äro de därför av föga betydelse. I stort sett kan således

postverkets tryckeri redan nu anses hava övertagit blankettryckningen i hela dess

vidd med undantag likväl av tillverkningen av kuvert. Med hänsyn till de synnerligen

avsevärda prisstegringar, som under senare tid inträtt å kuvert och då

åtgången av kuvert inom postverket kan skattas till icke mindre än omkring

12,000,000 stycken per år, för vilka anskaffningskostnaden med nu uppdrivna priser

beräknas utgöra (^ikring 80,000 kronor, har generalpoststyrelsen för avsikt

att framdeles, därest sa kan befinnas ändamålsenligt och fördelaktigt för verket,

vidtaga åtgärder för att med tryckeriet även kombinera kuverttillverkning. Denna

fråga har dock ännu icke kunnat lösas, enär möjlighet icke förefinnes att nu anskaffa

erforderliga maskiner.

Bokbinderiets verksamhet har inriktats på, att allt bokbinderiarbete, som

sammanhänger med tillverkningen av de genom tryckeriets försorg tryckta blanketterna,

skall utföras genom sagda bokbinderi och att härförutom även övrigt

för postverkets räkning ifrågakommande bokbinderiarbete skall utföras av detsamma.

För närvarande sysselsättas i tryckeriet 23 och i bokbinderiet 30 personer,

eller inalles, då föreståndaren och dennes biträden jämväl medräknas, icke mindre

än 56 personer.

Vid avflyttning från Malmö utgjordes personalen av sammanlagt 24 personer,

varav likväl ett 10-tal bokbinderiarbeterskor anställda under månaderna närmast

före avflyttningen på grund av att vissa brådskande bokbinderiarbeten då måste

verkställas.»

Av det anförda framgår, i vilken betydande omfattning verksamheten

utvidgats efter tryckeriets överflyttning från Malmö till Stockholm. I

I sitt förslag till stat för driftkostnader för år 1918 föreslog

generalpoststyrelsen bland annat, att ledningen av postverkets blankett-

och persedelförråd med den därunder förlagda verkstaden samt

tryckeriet och bokbinderiet skulle handhavas av en ny intendent hos

generalpoststyrelsen (förrådsintendenten) ävensom att tryckeriet och bokbinderiet

närmast skulle lyda under blankettförråd et med nuvarande aktuarien

vid sagda förråd såsom föreståndare. För att under aktuarien

handhava detalj ledningen av tryckeriet och bokbinderiet och för att därstädes

övervaka arbetets fortgång hemställde generalpoststyrelsen i

sagda förslag, att en vid förutvarande postdirektionen i Malmö distrikt

anställd postexpeditör skulle från och med år 1918 överflyttas till

generalpoststyrelsen. Härvid uttalade styrelsen, att ehuru styrelsen

ansett, att den tjänsteman, som skulle närmast handhava tillsynen

över tryckeriet och bokbinderiet, med hänsyn till arbetets beskaffenhet

lämpligen borde utgöras av en förste postexpeditör, styrelsen likväl trott

sig tills vidare kunna fylla angivna behov med en tjänsteman av postexpeditörs

grad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Vad generalpoststyrelsen sålunda föreslog blev av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkänt.

GeneralpoststyrelsenB omförmälda förslag hade framställts med tanke

på att tryckeriets och bokbinderiets verksamhet efter överflyttningen till

Stockholm under den första tiden visserligen skulle utvidgas, men dock

icke i den utsträckning som skett.

Då emellertid, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, verksamheten

i tryckeriet på en gång blivit flerdubbTad och även bokbinderiets

verksamhet erhållit en vida större omfattning än från början

beräknats, har det, framhåller styrelsen, visat sig omöjligt att, på sätt

tidigare avsetts, förlägga tryckeriet och bokbinderiet direkt under blankettförrådet,

utan har befunnits nödvändigt anställa särskild föreståndare

för tryckeriet och bokbinderiet.

Såsom ett provisorium har denna angelägenhet ordnats genom att

generalpoststyrelsen från och med 1917 års ingång från distrikts- och

lokalförvaltningarna till generalpoststyrelsen tillfälligtvis överflyttat en

förste postexpeditör.

Denne tjänsteman har av generalpoststyrelsen erhållit uppdrag att

tills vidare vara tryckeriföreståndare.

Såsom biträden åt föreståndaren hava tjänstgjort en postexpeditör

och ett tillfälligt anställt kvinnligt biträde. Postexpeditören har motsvarat

den postexpeditör, som, enligt för år 1918 fastställda utgiftsstater,

skulle överflyttas till generalpoststyrelsen från och med sagda års ingång.

Såväl denne postexpeditör som ett kvinnligt biträde måste på grund

av rörelsens omfattning även framdeles disponeras för tryckeriets behov.

Ej heller efter ingången av år 1918, från och med vilken tid den

enligt den fastställda staten för driftkostnader för år 1918 omförmälda

förrådsinteudentsbefattningen tillkommit, anser styrelsen det möjligt att

handhava tryckeriet och bokbinderiet i dess nuvarande omfattning med

mindre än att särskild föreståndare finnes anställd för detta.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit i fråga om inrättandet av

sagda intendentsbefattning skulle nämligen innehavaren därav huvudsakligen

handhava upphandlingen för persedel- och blankettförråden samt

hava uppsikten över dessa ävensom handhava ledningen av verkstaden,

tryckeriet och bokbinderiet samt övervaka arbetena vid dessa. Därjämte

skulle intendenten biträda vid andra ärenden, som beröra dennes arbetsområde,

såsom frågor om inredning av postkontorslokaler m. m. Det

kan icke förväntas, att denne tjänsteman skall kunna medhinna att i detalj

ordna och leda arbetet vid tryckeriet och bokbinderiet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Aktuarien vid blankettförrådet skulle, såsom tidigare nämnts, handhava

sagda förråd och biträda intendenten i fråga om upphandling av

papper och skrivmaterialier. Genom tryckeriets tillkomst erhåller visserligen

denne tjänsteman lättnad i förutvarande bestyr. I stället kommer

han emellertid att åläggas ytterligare arbete genom att blaukettförrådet

framdeles skall i större utsträckning än förut varit förhållandet

tillhandahålla postanstalterna skrivmaterialier och liknande förbrukningsartiklar.

Det är nämligen avsett, att upphandlingen av dessa skall i

största möjliga utsträckning centraliseras. Även kommer antalet olika

slag av blanketter och därigenom antalet avgående leveranser att betydligt

ökas, sedan generalpoststyrelsen genomfört gemensamma blanketter för

respektive postdistrikt, där dessa för närvarande begagna specialblanketter,

fastställda och anskaffade genom vederbörande postdirektioner. Denna

fråga är för närvarande under utredning. Blankettaktuariens tid blir

därför så upptagen med de göromål, som egentligen äro förenade med

denna tjänst, att med stor visshet kan sägas, att denne tjänsteman icke

blir i tillfälle att ägna den tid och i övrigt fylla de krav, som ovillkorligen

måste påfordras, för att den närmaste ledningen av tryckeriet

och bokbinderiet skall bliva tillfredsställande och inrättningarna i fråga

skola skötas på ett fullt affärsmässigt och riktigt sätt.

Ur sådan synpunkt anser generalpoststyrelsen sig icke böra eller

kunna underlåta att redan nu uttala, att särskild föreståndare (tryckeriföreståndare),

lydande direkt imder förrådsintendenten, även framdeles

närmast bör handhava tryckeriet och bokbinderiet.

Tryckeriföreståndaren måste besitta särskilda kvalifikationer för ett

rationellt skötande av uppdraget i fråga. Han kommer, såsom förut

framhållits, att handhava jämförelsevis stor ''personal med särskild fackutbildning

och han bör därför även själv besitta en ingående kunskap

om vad till dessa yrken hörer. I främsta rummet är det han, som skall

bära ansvaret för arbetet i tryckeriet och bokbinderiet med därstädes

befintliga dyrbara maskiner och stora papperspartier m. m. ävensom stå

i ansvar för tryckeriet med avseende å bestämmelserna enligt allmän lag

(tryckfrihetsförordningen). Generalpoststju-elsen anser nödvändigt, att

sagda tjänsteman erhåller aktuaries tjänsteställning, i avlöningshänseende

likställd med notarie, revisor m. fl.

Den ökade utgift, som skulle uppstå genom inrättandet av nu ifrågavarande

aktuariebefattning, beräknas av generalpoststyrelsen till 4,200

kronor eller begynnelseavlöningen för dylik befattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpost
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

Inrättande av

nya manliga

förste postexpeditörstjänster

hos

generalpoststyrelsen.

Ökning av

antalet kvinnliga

biträden.

styrelsen, att från och med 1919 års ingång ytterligare en aktuariebefattning

måtte inrättas hos generalpoststyrelsen med innehavaren placerad såsom

föreståndare för postverkets tryckeri och bokbinderi.

För arbetets behöriga bedrivande inom generalpoststyrelsen har styrelsen

varit hänvisad att i stor utsträckning anlita tillfällig arbetsförstärkning

av ordinarie förste postexpeditörer och postexpeditörer från

distrikts- och lokalförvaltningarna. Sålunda hava under år 1915 och

skilda tidpunkter av år 1916 till tjänstgöring hos styrelsen inbeordrats

3 förste postexpeditörer och 4 postexpeditörer, vilka därefter i så gott

som oavbruten följd tjänstgjort därstädes. Därutöver hava, i huvudsak

å första och andra byråerna, under tiden från 1916 års början till utgången

av augusti 1917 måst under en sammanlagd tid av ej mindre

än 33 månader för olika arbeten användas inkallade ordinarie postexpeditörer.

Den ökning i centralförvaltningens arbetskrafter under notarie-,

aktuarie- och revisorsgrad, som utvecklingen föranleder, anser generalpoststyrelsen

lämpligen böra bestå i förste postexpeditörer. Det måste

nämligen framstå såsom särdeles angeläget för centralförvaltningen

att för sitt arbete förvärva dugande krafter. Och i längden lära sådana

icke kunna erhållas, med mindre åt tjänstemännen där kan erbjudas åtminstone

den avlöning, som utgår till förste postexpeditörer.

Generalpoststyrelsen anser sig, särskilt som för den föreslagna nya

byrån i generalpoststyrelsen icke ifrågasatts några nya ordinarie tjänstemän,

icke kunna längre uppskjuta att nu gorå framställning om upptagande

i generalpoststyrelsens stat av avlöning till ytterligare 5 manliga

förste postexpeditörer.

Vid avgivande av sitt förslag till driftkostnader för år 1918 har

generalpoststyrelsen bland annat framhållit behovet av ökat antal ordinarie

kvinnliga biträden hos styrelsen och därvid närmare redogjort för

dessas arbete m. m. Emellertid inskränkte generalpoststyrelsen sig till

att för år 1918 ifrågasätta allenast det antal ordinarie biträden, som då

syntes för sagda år bliva oundgängligen erforderligt. Det har emellertid,

meddelar styrelsen, visat sig, att arbetet inom flera av styrelsens olika

avdelningar, där dylik arbetskraft anlitas, stigit avsevärt och att det

redan nu är nödvändigt att för arbetets behöriga gång anställa ytterligare

kvinnlig arbetskraft med stadigvarande arbete året om.

Hos generalpoststyrelsen voro under år 1917 anställda 33 ordinarie

kvinnliga biträden och 43 extra dylika. I 1918 års stat hava uppförts

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 985.

25

45 ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar. Genom denna ökning av

ordinarie biträden komma tolv av de äldsta extra kvinnliga biträdena,

vilka i genomsnitt kunna tillgodoräkna sig 7 <\ 8 års fortlöpande förordnande

lios styrelsen, att från år 1918 vinna befordran till ordinarie.

Av de vid 1919 års ingång återstående obefordrade biträdena hava

många bakom sig en avsevärd tjänstgöringstid. Sålunda antogos till

extra kvinnliga biträden

4 år 1913

1 » 1914 och

5 b 1915.

Före sitt antagande till extra biträden hava samtliga dessa under

eu jämförelsevis lång tid stått till styrelsens disposition för bestridande

av vikariat vid semestrar och annan ledighet samt vid behov av arbetsförstärkning.

Generalpoststyrelsen finner det med billighet och rättvisa överensstämmande,

att åtminstone 5 av dessa överföras på ordinarie stat från

och med år 1919.

Generalpoststyrelsen hemställer alltså, att antalet ordinarie kvinnliga

biträden, i staten för är 1918 upptaget, till 45, mätte i staten för är 1919

bestämmas till 50.

Enligt vad generalpoststyrelsen i skrivelser den 23 mars och den 27 öve-,-flyttning

april 1917 hos Kungl. Maj:t anmält, utgöres personalen i tryckeriet och tiU äeneralbokbinderiet

dels av i postverkets tjänst anställda, i sina yrken utlärda f/a< av förste

eller kunniga tjänstemän av postvaktmästares grad, och dels av lärlingar,

som aspirera på dylik anställning. Aspirauttiden för sistnämnda perso- *''postjakt

ner har beräknats till i allmänhet minst 1 år. I bokbinderiet användes mästare,

ciarjamte numera jamval kvinnlig arbetskraft. postverkets

På general poststyrelsens i sammanhang med berörda anmälan av h''fikeri och

den 27 april 1917 gjorda hemställan har Kungl. Maj:t genom brev den okbllu,eri29

juni 1917 medgivit vissa förändrade avlöningsbestämmelser för extra

postiljon^-, anställda å postverkets tryckeri och bokbinderi, i jämförelse

med ersättningen till övriga postiljoner vid verket.

Alltsedan tryckeriet år 1909 började sin verksamhet i Malmö, har

den där anställda personalen avlönats i samma ordning som övrig i

postverket anställd personal.

Enahanda princip har jämväl tillämpats i fråga om vissa andra befattningshavare,

vilka icke utföra direkt postalt arbete, men vilkas göroBihang

till riksdagens protokoll li)18. 1 sand. 343 käft. (Nr 383.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

mål i alla fall äro nödvändiga för verkets skötsel, exempelvis maskinister

m. fl.

Vid tryckeidpersonalens antagande bär tillsetts, att vederbörande ägt

den utbildning i facket, som krävts, på det att icke maskinerna skulle

utsättas för risken att förfaras eller tryckeriets prestationsförmåga begränsas

på grund av för ringa fackutbildning bos personalen. Av de

nu anställda äro sålunda 9 personer fullt fackutbildade eller utlärda i

sina yrken.

För närvarande äro vid tryckeriet och bokbinderiet anställda bland

andra 1 förste postvaktmästare (förste förman i tryckeriet), som åtnjuter

särskilt avlöningstillägg enligt § 8 i avlöningsreglementet, 2 postvaktmästare

(en förman i bokbinderiet och en andre förman i tryckeriet),

som likaledes åtnjuta tillägg av angivna slag, samt 13 extra postiljoner,

(därav 3 utlärda typografer och 3 utlärda bokbindare).

Samtliga dessa posttjänstemän äro placerade vid postdirektionen i

Stockholms distrikt. De sortera emellertid helt och hållet under generalpoststyrelsen

och närmast dess andra byrå. Postdirektionen har icke

något att göra med ordnandet och övervakandet av deras arbete.

Svenska postmannaförbundet har i skrivelser till generalpoststyrelsen

den 25 augusti och den 10 september 1917 upptagit frågan angående

dessa tjänstemän och i sådant hänseende förklarat, att förbundet givetvis

intet har att invända emot tryckeripersonalens anställande som postvaktmästare,

men att förbundet — med frambärande som önskemål att

tryckeripersonalen placerades i lönehänseende så, att den vid en jämförelse

med liknande befattningar inom den privata arbetsmarknaden icke

underbetalades för sitt arbete — ansåge, att nu omhandlade befattningar

borde upptagas och beräknas särskilt, så att icke den övriga postpersonalens

befordringsutsikter bleve i någon mån lidande.

Generalpoststyrelsen, som delar den sålunda från postmannaförbundets

sida uttalade uppfattningen, säger sig redan förut hava haft för

avsikt att i samband med nu föreliggande statförslag föreslå vidtagande

av den åtgärden, att de tjänstemän, som sysselsättas vid tryckeriet och

bokbinderiet, med oförändrade avlöningsförmåner överflyttas till generalpoststyrelsens

stat, med särskilt angivande, att tjänstemännen i fråga

tillsvidare bliva anställda å tryckeriet och bokbinderiet.

Generalpoststyrelsen anser, att den vid postverkets bokbinderi såsom

förman anställde postvaktmästaren, vilken åtnjuter avlöningstillägg enligt

§ 8 i avlöningsreglementet, bör från och med år 1919, i likhet med den

vid tryckeriet anställde förste förmannen, vinna anställning såsom förste

postvaktmästare med dylikt tillägg, samt att den vid tryckeriet såsom

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

andre förman anställde postvaktmästaren med tillägg av angivna slag

från och med samma tid måtte vinna anställning som förste postvaktmästare.

Såväl förste förmannen i tryckeriet som nämnde förman i bokbinderiet

utövar nämligen förmanskap för en jämförelsevis stor personal

samt har till åliggande att närmast under tryckeriföreståndaren ordna

och leda arbetena inom respektive arbetslokaler.

Dessa båda funktionärers göromål måste därför, enligt generalpoststyrelsens

åsikt, anses vara av den art och beskaffenhet, att de böra

jämställas med göromål för övriga förste postvaktmästare, vilka för särskilt

maktpåliggande uppdrag åtnjuta förberörda avlöningstillägg.

Övriga vid tryckeriet och bokbinderiet nu anställda extra postiljoner

böra enligt styrelsens mening, i likhet med andra extra postiljoner inom

postverket med samma tjänstetid, kunna vinna befordran till postvaktmästare

från och med år 1919.

Postverkets tryckeri och bokbinderi hava, såsom förut framhållits,

företett en betydande utveckling. Det är att förutse att så fortfarande

kommer att bliva fallet. I likhet med vad som äger rum beträffande

postmästaravlöningar, av vilka ett visst antal anvisas å postverkets stat

för att generalpoststyrelsen skall i mån av behov äga tillgång till dylika,

finner generalpoststyrelsen sig nu böra ifrågasätta, att å styrelsens stat,

för tryckeriets och bokbinderiets vidkommande, måtte upptagas ett något

större antal postvaktmästartjänster än som för närvarande är erforderligt,

på det att styrelsen må vara i tillfälle att kunna tillgodose framdeles

uppkommande behov. Generalpoststyrelsen framhåller, att styrelsen

givetvis icke kommer att vid tryckeriet och bokbinderiet anställa ordinarie

postvaktmästare till större antal än som är oundgängligen nödvändigt

för rörelsens behöriga bedrivande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen,

att i staten för år 1919 mätte under generalpoststyrelsen (postverkets

tryckeri och bokbinderi) upptagas 3 förste postvaktmästarbefattningar

och 17 postvaktmästarbefattningar.

Vaktmästarna hos generalpoststyrelsen hava vid tidigare tillfällen

gjort framställning om att de i avlöningshänseende måtte likställas med

tjänstemän av lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Vid avgivande år 1915 av sitt förslag till driftkostnader för postverket

för år 1917 framhöll generalpoststyrelsen, att vaktmästarnas i

ovannämnda avseende gjorda framställning icke för det dåvarande ansågs

böra föranleda till någon styrelsens åtgärd.

Avlöningsförbättring

för vaktmästarna

hos

general]? oststyrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departement

scliefen.

Löne
reglering.

Ställföreträdare

för

generalpostdirektören.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Generalpoststyrelsen har nu i sitt statförslag upptagit vaktmästarnas

lönefråga.

Styrelsen har därvid på anförda skäl förklarat sig Unna det vara angeläget,

att av vaktmästarpersonalen gjord framställning om likställighet med

tjänstemän av postvaktmästares grad nu vinner vederbörligt beaktande,

och har generalpoststyrelsen fördenskull hemställt, att beträffande den i

§ 1 av gällande avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket intagna

stat rörande tjänstemännens fasta avlöning ävensom beträffande de i §§ 7

och 8 av samma reglemente innefattade avlöningsförmåner mätte vidtagas

den ändring, att vaktmästare hos generalpoststyrelsen likställes med postvaktmästare

och postiljon, med bibehållande av förutvarande särskilda arvode

till förste vaktmästare.

Innan jag går att närmare yttra mig angående generalpoststyrelsens

förslag beträffande anslagen till styrelsen, ber jag få hänvisa till den

samtidigt härmed avlåtna propositionen angående tillfällig löneregleringför

tjänstemän vid postverket in. in., i vilken föreslås bl. a. vissa förändringar

beträffande ortstillägget, de lägre posttjänstemännens indelande

i fyra avlöuingsgrupper med benämning överpostiljon, förste postiljon,

postiljon av klass 1 och postiljon av klass 2 samt en genomgående förhöjning

av den fasta avlöningen till posttjänstemännen.

Förslaget att åt en och samma byråchef i generalpoststyrelseu uppdraga

att vid alla tillfällen, då generalpostdirektören är frånvarande

och annorlunda icke av Kungl. Maj:t förordnats, såsom generalpostdirektörens

ställföreträdare inträda i utövning av dennes åligganden utom

beträffande vissa viktigare ärendens avgörande synes på av generalpoststyrelsen

anförda skäl böra bifallas. Liknande anordning är införd i

telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen. Inom järnvägsstyrelsen

är en av de båda överdirektörerna, så vitt ej annorlunda förordnas,

ställföreträdare för generaldirektören vid förhinder för denne. Mot det

föreslagna arvodet av 1,000 kronor om året torde så mycket mindre

vara något att erinra, som till vikarier för generalpostdirektören under de

senaste åren i medeltal årligen utbetalats en summa, överstigande nu ifrågasatta

arvodesbelopp, samt förslaget sålunda ej komme att medföra någon

ökad kostnad för statsverket. Samma arvode är för övrigt bestämt för

ställföreträdaren för vederbörande chef i de verk, där särskilt arvode blivit

för sådant ändamål anslaget, nämligen telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen

och pensionsstyrelsen. I likhet med vad i allmänhet är fallet beträf
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung}. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 385.

fande övriga verk, där dylik ställföreträdare finnes, torde generalpostdirektörens

ställföreträdare böra förordnas för en tid av tre år för varje

gång, varom bestämmelse sålunda skulle införas uti instruktionen för

generalpoststyrelsen. Övriga föreslagna ändrade bestämmelser i nämnda

instruktion, vilka överensstämma med motsvarande föreskrifter i instruktionen

för telegrafstyrelsen, synas mig böra godtagas. Frågan om ändringav

instruktionen för generalpoststyrelsen torde jag emellertid framdeles

få anmäla för Kungl. Majlt. Därest general poststyrelsens förslag vinner

bifall, torde sista stycket av § o mom. 4 i avlöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket böra bortfalla, varefter stadgandet överensstämmer

ined lydelsen av § 6 3:o i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket

den 11 oktober 1907.

Då antalet bjmåer inom generalpoststyrelsen från och med år 1910

nedsattes från fem till fjera, var detta beroende på den lättnad i styrelsens

arbetsbörda, som ansågs komma att inträda genom decentralisation

av vissa ärenden till distriktsförvaltningarna. Sedan dess har emellertid

ärendenas antal i styrelsen vuxit i så betydande grad, att detsamma

numera väsentligt överstiger motsvarande antal vid tiden närmast före

den nyss omförmälda förändrade organisationen. Medan antalet diarieförda

ärenden år 1909 uppgick till omkring 20,100 och de närmaste

åren därefter nedgått till något över 12,000, utgjorde, enligt vad styrelsen

meddelat, detta antal år 1917 mer än 24,800.

Nya arbetsområden hava tillförts styrelsen, och ärendena äro ofta

av större omfattning och vikt än tillförne. Särskilt har det, såsom av

styrelsens redogörelse framgår, visat sig nödigt, att cheferna för första

och andra byråerna befrias från en del dem nu åliggande uppgifter.

Det torde ej heller låta sig göra att till tredje och fjärde byråerna överflytta

några mera betydande ärendesgrupper; eu sådan anordning skulle

till följd av poströrelsens hastiga utveckling i allt fall endast komma

att utgöra ett provisorium. De anförda skälen för inrättande av en ny byrå,

som skulle handhava de egentliga trafikärendena och vissa i samband

därmed stående frågor, synas därför övertygande. För ändamålet skulle

för närvarande erfordras endast en ny byråchefsbefattning, då övrig

personal skulle tillsvidare kunna erhållas genom vissa omplaceringar av

styrelsens personal. I

I samband med överflyttningen nästlidet år av postverkets tryckeri

och bokbinderi från Malmö till Stockholm inordnades detsamma under

blankettförrådet under närmaste ledning av den därstädes anställde aktua
-

Ny byråchef.

Eu aktuarie.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Förste postexpeditörstjänster

m. m.

Vaktmästare.

Sammanfattning.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 385.

rien. Den hastiga utveckling, verksamheten i postverkets tryckeri och

bokbinderi utvisar, synes numera göra det nödvändigt att för nämnda

rörelse anställa eu särskild föreståndare med aktuaries tjänsteställning.

Härvid bör avseende fästas vid de betydande besparingar, som stå att

vinna å denna rörelse, och angelägenheten av att densamma därför

ordnas på ett rationellt och affärsmässigt sätt.

Mot generalpoststyrelsens förslag om inrättande av fem nya manliga

förste postexpeditörstjänster och fem nya kvinnliga biträdesbefattningar

samt om överflvttning till generalpoststyrelsens stat utav personalen av

lägre grad å postverkets tryckeri och bokbinderi har jag intet att erinra.

Då enligt förslaget till lönereglering för postverkets personal vaktmästare

hos generalpoststyrelsen skulle i avlöningshänseende likställas

med postiljon av klass 2, torde styrelsens förslag om förändrade avlöningsbestämmelser

för nämnda vaktmästare ej påkalla vidare åtgärd.

I anslutning till det i sagda proposition innefattade förslag om överlåtande

åt Kungl. Maj:t att bestämma antalet ordinarie befattningar inom

de lägre graderna vid postverket har jag i statförslaget ej upptagit vare

sig antalet tjänstemän av lägre grad vid postverkets tryckeri och bokbinderi

eller antalet vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Anslaget till löner och tjänstgöringspenningar åt generalpoststyrelsens

ordinarie personal är i 1918 års stat fastställd till 474,000 kronor.

För år 1919 beräknas utgifterna i löner och tjänstgöringspenningar

för sagda personal med det antal, som jag förordat, och med de avlöningsbelopp,

som ifrågasättas i nyssnämnda proposition angående lönereglering

för postpersonalen, komma att uppgå till 626,300 kronor.

Ortstillägg.

För ortstillägg och hyresbidrag är i 1917 års stat anvisat 23,750

kronor, vilket belopp emellertid icke till fullo tagits i anspråk. Utgifterna

hava nämligen uppgått till endast 23,651 kronor 80 öre, därav

21,430 kronor 63 öre som ortstillägg och 2,221 kronor 17 öre som

hyresbidrag. Anslaget blev för år 1918 höjt till 30,000 kronor.

I sin skrivelse den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen föreslagit

utbytande av den ersättning, som jämlikt § 13 i postverkets avlöningsreglemente

nu utgår under benämning hyresbidrag, mot traktamenten,

vilka skulle avföras å anslaget till ersättning för tjänsteresor i allmänhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

31 •

Med hänsyn emellertid till den föreslagna ökningen av generalpoststyrelsens

personal ävensom visssa förändrade avlöningsbestämmelser

hemställer generalpoststyrelsen, att å styrelsens avlöning sstat för år 1919

andel'' rubriken >•Ortstillägg» uppföres ett anslag av 45,000 kronor.

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. in.

Utgifterna å detta anslag hava under år 1916 uppgått till 88,561

kronor och sålunda med 13,561 kronor överstigit anslagsbeloppet, 75,000

kronor. För år 1917 hava, enligt vad generalpoststyrelsen sedermera

meddelat, motsvarande utgifter uppgått till 109,148 kronor 14 öre,

vadan anslagsbeloppet för sistnämnda år, som likaledes upptagits till

75,000 kronor, kommit att i än högre grad överskridas.

Den ökade arbetsbörda, som, på sätt generalpoststyrelsen här förut

haft anledning närmare utveckla, kommit att påvila styrelsen, har i allt

större omfattning tvungit till användande av extra personal för utredningsm.

fl. arbeten. Bland annat har särskilt revisionsarbetet, som till följd av

den stadigt fortgående ökningen av postanvisnings- och tidningsrörelsen

i hög grad stegrats, föranlett utsträckt anlitande av extra personal.

Visserligen kommer den av generalpoststyrelsen här förut ifrågasatta

ökning av generalpoststyrelsens ordinarie personal att något minska

behovet av extra personal, men härvid är att märka, att utgifterna för

särskilt den mera kvalificerade förstärkningspersonal, som inkallats från

distrikts- och lokalförvaltningarna och som skulle ersättas av de ifrågasatta

nya förste postexpeditörerna, icke belastat nu ifrågavarande utan

andra, å sistnämnda förvaltningars avlöningsstat uppförda anslag. Då

omfattande utredningsarbete ävensom fortgående stegring av revisionsarbetet

är att förutse, torde enligt generalpoststyrelsens åsikt anlitande

av extra personal allt fortfarande behöva ske i rätt stor utsträckning.

I anledning härav har generalpoststyrelsen, på det att utgifterna å

anslaget må lämna hållas inom anvisat belopp, hemställt, att för nu ifrågavarande

ändamål för år 1919 upptages ett anslag sbelopp av 125,000 kronor.

Förslaget om utbytande av de enligt nu gällande bestämmelser utgående

hyresbidragen mot traktamenten har upptagits till behandling i

propositionen angående förändrade avlöningsbestämmelser för postpersonalen.

De förändrade bestämmelser i sådant avseende, som i förenämnda

särskilda proposition föreslagits riksdagen, föranleda höjning av nu

ifrågavarande båda anslag utöver vad generalpoststyrelsen ifrågasatt.

Sålunda skulle ortstillägg komma att utgå dels till ett ökat antal

tjänstemän dels ock på i vissa fäll förhöjda avlöningsbelopp, varjämte

Departe
ments
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ökat antal

kontrollörer t

''postdirektionerna.

32 Kling!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr SSo.

givetvis de ökade avlöningarna till den ordinarie personalen torde böra

medföra höjda ersättningar till extra personalen. Efter att i dessa hänseenden

hava inhämtat upplysningar från generalpoststyrelsen, har jagfunnit

mig böra föreslå, att anslaget till ortstillägg upptages till 65,000

kronor samt anslaget till arvoden åt extra tjänstemän, v ikariatsersättning

in. in. till 175,000 kronor.

Det må framhållas, att sistnämnda anslag, enligt vad närmare kommer

att utvecklas i mitt yttrande i fråga om »Gratifikationer m. m. åt

tjänstemän eller andra personer, som äro anställda vid postverket eller

anlitas i dess ärenden», skulle komma att tagas i anspråk även för beredande

av övertidsersättning åt vissa tjänstemän i styrelsen.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

Anslaget till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar åt personalen

vid distrikts- och lokalförvaltningarna, inklusive tillägg till tjänstgöringspenningarna

åt vissa tjänstemän av lägre grad än postexpeditör

enligt § 8 i avlöningsreglementet, är i staten för år 1918 upptaget till

9,813,500 kronor. Detta belopp synes generalpoststyrelsen icke behöva

överskridas.

Av orsaker, som här efteråt närmare utvecklas, har generalpoststyrelsen

funnit sig böra ifrågasätta uppförande i staten av ett antal nya

befattningar, nämligen kontrollörer, postmästare av klass 4, förste postexpeditörer

samt tjänstemän av lägre grad än postexpeditör.

Postverket har, framhåller generalpoststyrelsen, under de senaste

åren haft att uppvisa eu avsevärd utveckling. Nya rörelsegrenar och

vidgade arbetsområden hava tillförts detsamma. Genom den allmänna

kommersiella och industriella utvecklingen i landet har poströrelsen

alltjämt ökats och allt större krav hava härvid ställts på verket.

Sedan den internationella posttrafiken på grund av världskriget

måst söka sig nya vägar och Sverige härvid kommit att till stor del få

tjäna som transiteringsland, har ytterligare en stor arbetsbörda pålagts

postverket. Visserligen kommer detta arbetstillskott att efter krigets

slut avsevärt avtaga. Men genom det uppsving, som då torde vara att

förvänta inom flera områden, särskilt industrins och handelns, kan beräknas,

att den härav föranledda ökningen i postarbetet kommer att mer

än väl svara mot den arbetsminskning, som genom transitpostens avtagande

kan komma att uppstå.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Poströrelsens stegring och utveckling hava givetvis ställt stora krav

på personalen i allmänhet och ej minst på de postfunktionärer, som på

ort och ställe haft att organisera och leda arbetet samt vaka över, ej

mindre att postverkets intressen tillvaratagas utan även att allmänhetens

berättigade anspråk på ett ändamålsenligt och snabbt betjänande tillgodoses.

Generalpoststyrelsen har funnit, att det med hänsyn till postarbetets

jämna och behöriga gång icke låter sig göra att längre undanskjuta de

krav på personalökning, som gjort sig gällande vid postverkets distriktsförvaltningar.

Enligt gällande huvudgrunder för distrikts förvaltningarnas verksamhet

är postdirektören generalpoststyrelsen i första hand ansvarig för de

till distriktet hörande postala inrättningarnas ekonomiska och reglementsenliga

skötsel, vilken han har att genom inspektion och annorledes övervaka.

Det åligger honom därvid tillse, att postbefordringen bestrides

med ordning, säkerhet och all möjlig skyndsamhet, att göromålen vid

postanstalterna förvaltas i enlighet med givna föreskrifter, samt att anordningarna

för allmänhetens betjänande äro tillfredsställande och lämpade

efter posttrafikens omfattning. Det åligger ock postdirektören att

med noggrant aktgivande på förhållandena å särskilda orter inom distriktet

i avseende å inrättande av nya postanstalter, postsparbankskontor

och postgångar eller indragning eller förändring av redan befintliga

dylika anstalter m. m. avgiva de förslag, som påkallas av omständigheterna.

Generalpoststyrelsen meddelar, att tid efter annan vederbörande

distriktschefer hos generalpoststyrelsen framhållit, hurusom de icke utan

den allra största svårighet med hänsyn till ökningen av de löpande

göromålen medhinna den inspektion, som för distriktets eftersyn ansetts

vara oundgängligen erforderlig. Det föreligger en verklig fara för, att

distriktschefen under trycket av det löpande arbetet hindras att ägna

tillräcklig uppmärksamhet åt frågor, som hava avgörande betydelse för distriktets

rationella skötsel, och att taga initiativ till sådana förbättringar

i postförhållandena i allmänhet inom distriktet, som kunna finnas nödiga.

Med hänsyn till ökningen i postdirektionernas arbetsbörda har generalpoststyrelsen

också medgivit så gott som oavbruten förstärkning i

arbetskrafterna därstädes året om. Den förstärkningspersonal, som därvidlag

kunnat anlitas, har dock i allmänhet ej innehaft sådana kvalifikationer,

att det postdirektören och hans närmaste man påvilande arbetet

kunnat i någon avsevärd mån minskas. Härför fordras givetvis tjänsteBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 käft. (Nr 385.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

män med mognat omdöme och stor erfarenhet i alla postala frågor.

Det ligger således i öppen dag, att man icke kan anförtro åt en tjänsteman

i alltför '' underordnad ställning att på egen hand företaga inspektioner

och undersökningar, därvid förhandlingar föras ej blott med postmästarne

i orterna utan även ofta med personer utom postverket i så

väl högre som lägre samhällsställning.

Generalpoststyrelsen anser det därför med hänsyn till postverkets

tidsenliga utveckling och skötsel nödvändigt, att postdirektionerna tillföras

ytterligare kvalificerad arbetskraft, och anser styrelsen av skäl,

som här förut anförts, att de tjänstemän, som härvid kunna ifrågakomma,

böra innehava kontrollörs grad.

Generalpoststyrelsen har för någon tid sedan igångsatt omfattande

utredningar för omläggning och förbättring av postföringsförhållandena

ävensom för omorganisation i viss mån av poststationerna. Dessa frågor

komma givetvis att av postdirektionerna kräva ett ingående och i hög

grad omfattande arbete. Härför fordras i postala förhållanden väl förfaren

personal. Åven sedermera, då berörda förändringar genomförts

efter de grunder och riktlinjer, som blivande utredningar kunna utvisa,

erfordras för postanstalternas behöriga tillsyn tjänstemän, som härvid

kunna vara postdirektörerna till verklig hjälp och som äga de nödiga

förutsättningarna för dylikt maktpåliggande och ansvarsfullt arbete.

Vid den år 1910 ikraftträdda ändrade organisationen av generalpoststjrrelsen

och därunder lydande förvaltningar erhöllo postdirektionerna

den personalbesättning, som då syntes vara ett oavvisligt villkor för att

dessa förvaltningar skulle kunna på ett tillfredsställande sätt utföra de viktigare

funktioner, som blevo dem ålagda. Postdirektionernas arbetsbörda har

emellertid sedan den tiden tagit en omfattning, som då icke var väntad.

Den inträdda, högst betydande arbetsökningen har dock mötts med

eu ingalunda i samma grad ökad personal. Visserligen har personalen

något tillökats och sålunda rent kvantitativt undergått förändring. Men

för att distriktsförvaltniugarna skola kunna fullgöra sin viktiga uppgift

fordras, som generalpoststyrelsen förut framhållit, framför allt en kvalitativ

förstärkning av personalen. År 1910 utgjorde antalet tjänstemän

av lägst postexpeditörs grad å postdirektionerna sammanlagt 70. /ir

1916 uppgick motsvarande personalstyrka till 72.

Generalpoststyrelsen hade ursprungligen tänkt sig föreslå inrättande

av en ny kontrollörstjänst vid var och en av de 6 postdirektionerna.

Emellertid har generalpoststyrelsen ansett sig nu ej böra ifrågasätta mer

än 3 nya kontrollörsbefattningar från och med år 1919.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 35

Beträffande behovet av dessa befattningar, vilka skulle inrättas vid

norra distriktet, Stockholms distrikt och västra distriktet, anför generalpoststyrelsen

följande:

»Norra distriktet, vars areal i förhållande till övriga distrikt är synnerligen

vittomfattande, liar på grund av de exceptionella förhållanden, som världskriget

fört med sig, helt naturligt tillförts ett betydligt tillskott i postdirektionens

redan förut tyngande arbete, ett arbetstillskott, som för de närmaste

åren framåt knappast torde komma att minskas.

Postföringsärendenas behandling har krävt ett avsevärt merarbete. I anledning

av svårigheten att anskaffa skäliga beting å postgångarnas besörjande

måste nämligen föras en omfattande och tidsödande skriftväxling. Och, efter

allt att döma, kommer detta att fortfara under en lång tid framåt. Då prövningen

av hithörande frågor på grund av bestämmelser i gällande instruktion

närmast tillkommer postdirektören, tvingas denne att hålla sig å stationsorten

i den omfattning, att för honom icke återstår mycken tid för inspektionsresor.

Betydande arbeten har postdirektionen att motse de närmaste åren. I

sådant avseende torde särskilt böra framhållas de stora omregleringar av postgångar,

som bliva en följd av den beslutade utdragningen av Inlandsbanan

och tillkomsten av nya tvärbanor däremellan och norra stambanan.

Norrlands vidare utveckling och kolonisering, som möjliggöres genom

järnvägsnätets utvidgning, blir givetvis i hög grad beroende på huru postförhållandena

ordnas. Dessa måste noggrannt undersökas å ort och ställe i all

den mån så ske kan. De långa avstånden inom distriktet stå redan nu mången

gång hindrande i vägen för postdirektören att kunna själv eller genom postdirektionens

tjänstemän å orterna inhämta kännedom om föreliggande postala

behov.

Sammanbindningen av de svenska och finska järnvägarna och de anstalter

i postalt hänseende, som därav föranledas, väntas även bereda postdirektionen

ökat och krävande arbete.

Allteftersom Norrlands kolonisering fortskrider, kräver självfallet tillsynen

av distriktet ökat arbete. Tillsynen har emellertid på senare tiden svårligen

kunnat fullt effektivt utövas.

Å postdirektionen i Stockholms distrikt, där, liksom i norra distriktet, för

närvarande endast en kontrollör finnes placerad, har behovet av ytterligare

arbetskraft av kontrollörsgrad sedan länge jämväl gjort sig gällande.

Yid samtliga övriga postdirektioner, utom vad norra distriktet beträffar,

som i detta hänseende är jämnställt med Stockholms distrikt, handliiggas personalärenden

av eu kontrollör med biträde av eu postexpeditör. Då hand
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

läggningen av dylika ärenden å postdirektionen i Stockholms distrikt utföre*

av funktionärer i förhållandevis låg tjänsteställning, måste jämväl personalfrågor

av mindre omfattning, vilka eljest vederbörande tjänsteman borde, efter

en med postdirektören förut uppgjord plan, kunna på egen hand slutgiltigt

avgöra, liänskjutas till postdirektörens eller överkontrollörens avgörande.

Denna olägenhet har medfört, att såväl postdirektören som hans närmaste

man, överkontrollören, så småningom fått sin tjänstgöringstid i onödig omfattning

upptagen med utförandet av detaljgöromål, något som i sin tur verkat

hindrande på handläggandet av större och viktigare ärenden.

Ökningen av posttrafiken inom Stockholms distrikt har varit särdeles stor

och större än i något annat distrikt. Detta torde finna sin naturliga förklaring

däri, att stegringen i affärsverksamheten till stor del koncentrerats till

huvudstaden med omnejd. Så har exempelvis frankoteckensuppbörden vid

postanstalterna inom distriktet under åren 1911 —1916 ökats med 61.2 %,

under det att samma uppbörd under enahanda tidsperiod för hela Sverige

stigit med allenast 33.5 %.

Generalpoststyrelsen har för avsikt att inom den närmaste tiden under

postdirektionen i Stockholms distrikt förlägga samtliga från Stockholm utgående

postkupéer, av vilka hittills de flesta och därjämte de mest betydande

tillhört östra och mellersta distrikten. Denna ur flera postala synpunkter önskvärda

förändring torde lämpligen böra genomföras, sedan efter postdirektionens

i mellersta distriktet förflyttande till Gävle, båda sistnämnda postdirektioner

förlagts utom huvudstaden.

Vidare är styrelsen betänkt på att hos Kungl. Maj:t framlägga förslag

om införlivande med Stockholms distrikt av vissa nu till mellersta distriktet

hörande fasta postanstalter jämte därmed sammanhängande postförings- ock

lantbrevbäringslinjer inom Stockholms län.

Den av nu omförmälda förändring uppkommande ökningen i postdirektionens

arbetsbörda anser generalpoststyrelsen kräva ytterligare en tjänsteman

med förutsättning att på egen hand kunna fullgöra mera ansvarsfulla uppdrag.

Genom minskningen i postdirektionens i mellersta distriktet verksamhetsområde

har kravet på ökad, mera kvalificerad personal därstädes kunnat åtminstone

tills vidare undanskjutas.

Vidkommande slutligen postdirektionen i västra distriktet är även behovet

av ytterligare kvalificerad arbetskraft trängande. Ärendenas antal inom detta

distrikt uppvisa en förhållandevis synnerligen stor ökning. Denna är visserligen

delvis beroende på förhållanden, stående i samband med världskriget.

Men det lärer dock få anses ostridigt, att göromålen vid postdirektionen i hög

grad ökats, även utan den inverkan världskriget medfört.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

37

I detta sammanhang finner generalpoststyrelsen sig även böra framhålla

den tilltänkta reguljära förbindelsen mellan Sverige och England, som tvivelsutan

kommer att medföra en ökning av postdirektionens arbete även under

normala förhållanden.

Postdirektionens arbete har under nuvarande förhållanden förtyngts därav,

att till förfogande icke stått tillräckligt antal funktionärer av kontrollörs grad.

Denna brist har gjort sig särskilt gällande därutinnan, att ofta nog lämplig

tjänsteman icke förefunnits till förrättande av vissa uppdrag utanför postdirektionens

förläggningsort. Utredningar angående särskilt postföringar och

poststationer hava därför ej medhunnits i den utsträckning, som önskligt varit.

Yad särskilt lan tbrevbäringslinj erna och postutdelningslinjerna vidkommer,

måste dessa i detalj undersökas för att desamma skola kunna ordnas på bästa

sätt. Det är angeläget förebygga, att dylika detaljundersökningar, i brist på

tid och personal att fullgöra dem så ingående, som är erforderligt, bliva eftersatta

eller ixndanskjutna.

Aven i fråga om själva kansligöromålen har samma brist varit kännbar.

Mängden av göromål har, i den mån desamma påkallat beslut, alltmer betungat

postdirektören och överkontrollören.

Dessa omständigheter i förening hava så småningom fråntagit dessa båda

funktionärer den frihet från detaljgöromål, som är nödvändig för distriktets

rationella skötsel. Generalpoststyrelsen anser därför oavvisligt, att vid postdirektionen

anställes ytterligare en kontrollör, vilken i denna sin tjänsteställning

kan självständigt utföra vissa göromål, som för närvarande påvila ledningen.

»

För anställande av ytterligare en ny kontrollör jämväl vid de tre

återstående postdirektionerna, nämligen i södra, östra och mellersta postdistrikten,

anser generalpoststyrelsen föreligga nog så bärande skäl.

Framställningar i syftet hava ock inkommit från postdirektörernas sida.

Generalpoststyrelsen har emellertid ansett, att åtminstone tills vidare må

kunna anstå med inrättandet av nya kontrollörsbefattningar vid dessa

postdirektioner, särskilt i betraktande därav, att styrelsen här efteråt

föreslår upptagande i staten av 10 nya förste postexpeditörstjänster vid

distrikts- och lokalförvaltningarna, av vilka tjänsters innehavare en eller

annan, därest så skulle visa sig nödvändigt, kan placeras vid sistnämnda

postdirektioner.

Med stöd av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen alltså

hemställt, att i 1.91.9 års stat mätte uppföras ytterligare 3 Jcontrollörstjänster

och antalet dylika befattningar för samma år alltså fastställas

till 56.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Nya postkontor

av

klass 4.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

I staten för år 1917 äro upptagna avlöningar åt sammanlagt 252

postmästare, därav 89 av klass 4. Generalpoststyrelsen meddelar, att

samtliga sålunda anvisade avlöningar nu äro tagna i anspråk. I staten

för år 1918 uppfördes i enlighet med generalpoststyrelsens förslag avlöningar

till ytterligare två postmästare av klass 4. I avseende härå

har riksdagen i skrivelse den 16 juni 1917 angående fastställande av

postverkets stat för driftkostnader år 1918 — i anslutning till vad riksdagen

1915 yttrat om då föreliggande förslag om inrättande av nya

sådana tjänster — betonat angelägenheten av att möjligheterna att utbyta

postkontor mot poststationer fortfarande omsorgsfullt tillvaratoges

och att framgent nya postkontor inrättades endast då sådant visat sig

vara oundgängligen nödvändigt.

För närvarande föreligger beträffande flera platser inom landet sådana

förhållanden med avseende å poströrelsens omfattning in. m., att

frågan om hittillsvarande poststations utbyte mot postkontor synes generalpoststyrelsen

böra inom den närmaste framtiden företagas till avgörande.

I sådant hänseende har generalpoststyrelsen under handläggning

ett flertal framställningar från vederbörande postdirektör eller korrespondenter.

Till åtlydnad av det utav riksdagen lämnade, här förut omförmälda

direktiv säger sig generalpoststyrelsen oavlåtligt hava sin uppmärksamhet

riktad på möjligheten att vid lämpliga tillfällen indraga sådana postkontor,

vars poströrelses omfattning är av mindre betydenhet, för att

tillfälle må kunna givas att tillgodose sådana orter, där behovet av

postkontor är mera framträdande. I sådant syfte har generalpoststyrelsen

i början av år 1917 i samband med framläggande av förslag om

inrättande av postkontor i Vilhelmina vid tidpunkten för Inlandsbanans

framdragande till denna ort — ett förslag, vars genomförande generalpoststyrelsen

såväl med hänsyn till allmänhetens intressen som ur postal

organisatorisk synpunkt ansett synnerligen angeläget — ifrågasatt indragning

av postkontoret i Trosa, vars frankoteckensuppbörd under år

1916, 6,127 kronor, understigit motsvarande uppbörd vid samtliga de

postkontor, som varit i verksamhet under hela sistnämnda år. Detta

förslag har emellertid icke vunnit Kungl. Maj:ts bifall.

Under det att under år 1913 24 poststationer hade en franko
teckensuppbörd

överstigande 10,000 kronor, hade motsvarande antal för

år 1916 stigit till 47 sålunda att:

1 hade dylik uppbörd överstigande ......... 20,000 kronor

3 » » » mellan 18,001 och 19,000 »

1 » » » » 17,001 » 18,000 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ku

ngl. Maj:ts

Nåd.

Proposition Nt

- 38 J.

1

hade

dylik

uppbörd i

mellan 16,001

och

17,000

kronor

1

))

»

)>

15,001

))

16,000

»

5

»

»

»

14,001

»

15,000

5

))

»

)>

»

13,001

»

14,000

))

5

»

»

»

»

12,001

»

13,000

7

»

»

))

»

11,001

»

12,000

»

18

y>

)>

))

»

10,001

11,000

»

Av rikets under hela år 1916 i verksamhet varande postkontor

hade 19 en sammanlagd frankoteckensnppbörd imderstigande 20,000

kronor; av dessa hade 5 en uppbörd understigande 15,000 men överstigande

10,000 kronor och endast 3 — Torshälla, Oregrund och Trosa —

hade lägre uppbörd än 10,000 kronor.

Ehuruväl, på sätt vid avgivande av föregående statförslag blivit

från generalpoststyrelsens sida framhållet, på grund av utvidgning av

poststationernas befogenhet med avseende å postutväxling m. m., desamma

numera även vid en jämförelsevis hög utveckling av poströrelsen

kunna tillfredsställande betjäna allmänheten, lärer dock, såsom i någon

mån torde vara belyst genom förestående uppgifter angående frankoteckensuppbördens

storlek vid vissa poststationer, å en hel del orter

hava uppnåtts den gräns, då allmänhetens berättigade krav på lämpliga

postanordningar icke längre kan tillgodoses med poststation. Vidare

förekommer vid öppnande av nya järnvägstrafikleder — i detta fall må

särskilt påpekas Inlandsbanans framdragande genom Norrland — att

nya centralpunkter för kringliggande trakters postföringsnät måste anordnas.

För tillgodoseende av för närvarande på flera orter av nyssnämnda

båda anledningar otvivelaktigt föreliggande eller inom kort uppstående

behov av nyinrättande av postkontoi- har generalpoststyrelsen under år

1917 icke haft tillgång till annan postmästaravlöning än den, som blivit

disponibel, då under hösten av sagda år vid förutvarande postmästarens

avgång på grund av uppnådd pensionsålder ett av de minsta postkontoren,

Vretstorp, indragits. I stället har ett nytt postkontor inrättats i

Vilhelmina. De två i 1918 års stat nyuppförda postmästaravlöningarna

torde därför med säkerhet antagas behöva tagas i anspråk under sistnämnda

år, oavsett de möjligheter till indragning av förutvarande postkontor,

som då kunna yppa sig.

Vid sådant förhållande finner generalpoststyrelsen sig nödsakad

hemställa, att i staten för år 191,9 upptagas sammanlagt 93 avlöningar

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

ökning av

antalet förste

postexpeditörer
-

till postmästare av klass 4, innebärande en ökning av antalet dylika avlöningar

i jämförelse med 1918 års stat med 2.

Posttjänstemännens förening har i en den 20 augusti 1917 dagtecknad

skrivelse förnyat sin vid tidigare tillfällen gjorda framställning,

att generalpoststyrelsen ville i sitt statförslag, i och för förmansbefattningars

inom vissa postkupéer besättande med förste postexpeditörer,

föreslå ett ytterligare antal förste postexpeditörstjänster. Vid avgivande

år 1916 av förslag till driftkostnader för postverket för år 1918 fann

generalpoststyrelsen nämnda förenings då avgivna framställning i ärendet

på grund av att densamma inkommit så sent, att styrelsen icke

ansåg sig kunna medhinna att före den bestämda tiden för statförslagets

avgivande verkställa erforderlig utredning, icke böra föranleda till

någon åtgärd.

Generalpoststyrelsen har emellertid sedermera haft frågan om inrättande

av förste postexpeditörsbefattningar vid de större ambulanta

postanstalterna under behandling. Såsom resultat av de härvid verkställda

utredningarna har väl framgått, att vissa skäl tala för ifrågavarande

förmansbefattningars — särskilt inom de största och viktigaste

postkupéerna — besättande med förste postexpeditörer (från posttjänstemännens

förenings sida hava nu ifrågasatts postkupéerna nr 8, å linjen

Göteborg—Laxå, och 83, som framföres å linjen Nässjö—Malmö—Köpenhamn).

Men å andra sidan anser generalpoststyrelsen dock åtskilliga

skäl finnas, som tala emot en dylik anordning.

På grund härav och med avseende jämväl fäst å det osäkerhetstillstånd,

som under nuvarande exceptionella förhållanden råder inom

järnvägsposttrafiken, i det ständiga rubbningar och omläggningar förekomma

med därav följande ändringar i personalförhållandena, har generalpoststyrelsen

ansett sig nu icke böra taga slutlig ståndpunkt till

frågan om förste postexpeditörsbefattningars inrättande å även andra

postkupéer än sjöpostexpeditionerna Trälleborg—Sassnitz, där sådana

befattningar redan finnas.

Emellertid har styrelsen ändock funnit sig nu böra föreslå inrättandet

av några nya förste postexpeditörstjänster. Behovet härav har

gjort sig särskilt kännbart under sista tiden. Till följd av poströrelsens

utveckling och tillkomsten av nya rörelsegrenar, såsom övertagande från

1918 års början av kronoskatteuppbörden, måste å vissa platser framträda

behov av tjänstemän i förmans- och ledareställning. A en del

postkontor har därstädes förut befintlig förste postexpeditörstjänst kunnat

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 41

tills vidare indragas. Tjänsten har sedermera på grund av nytillkomna

omständigheter visat sig åter behövlig. Posttrafikens ökning för också

med sig behovet av exempelvis ytterligare antal vaktföreståndare, särskilt

å de största brevbärarexpeditionerna. I enstaka fall kräves också

anställande å postkontor av en förste postexpeditör såsom biträde åt

postmästaren vid kontorets allmänna skötsel och övervakande av arbetet

därstädes. Härtill kommer, i anslutning till vad anförts rörande

personalbehovet å vissa postdirektioner, angelägenheten att anställa ytterligare

förste postexpeditörer vid dessa.

Utan att närmare ingå i detalj i avseende å ökningen av förste

postexpeditörernas antal har generalpoststyrelsen såsom sin åsikt uttalat,

att enbart av vad anförts torde framgå, hurusom ett ej ringa behov av

ytterligare förste postexpeditörer förefinnes.

Generalpoststyrelsen har dock under nuvarande förhållanden velat

begränsa sitt yrkande till det minsta möjliga och därför nu icke föreslagit

eu större ökning i antalet än 10.

I detta sammanhang har generalpoststyrelsen berört frågan om styrelsens

rätt att placera förste postexpeditör till tjänstgöring.

De efter postverkets omorganisation från år 1910 å verkets stat

uppförda förste postexpeditörstjänster voro avsedda för distriktsförvaltningarna

samt postkontor av klass 1 och 2.

Sedermera visade emellertid erfarenheten, att vid ett eller annat

postkontor av sagda klasser åtminstone tills vidare utan större olägenhet

kunde undvaras en av de förste postexpeditörer, som voro därstädes

placerade, under det att i stället vid några postkontor av klass

3. och 4 ett trängande behov av anställande av en dylik tjänsteman

gjorde sig gällande.

Generalpoststyrelsen erhöll därför rätt att, utan hänsyn till postkontorets

klass, placera förste postexpeditör vid vilket postkontor som

helst, där behov av sådan mellangradstjänst förefunnes.

Denna utvidgade rätt för generalpoststyrelsen att placera förste

postexpeditör vid fast postanstalt, där behov därav förelåge, synes styrelsen

lämpligen böra utsträckas att innefatta befogenhet för styrelsen

att jämväl kunna, därest sådant av förekommande omständigheter skulle

ur verkets synpunkt vara lämpligt och fördelaktigt, anvisa förste postexpeditör

tjänstgöring, mer eller mindre tillfälligt, även å ambulant

postanstalt. Mot en dylik befogenhet för ledningen av ett stort affärsdrivande

verk beträffande tjänstemän av så jämförelsevis underordnad

ställning som förste postexpeditörer, synes styrelsen icke böra vara något

att erinra.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 höft. (Nr 385.) 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Generalpoststyrelsen har alltså nu hemställt, att i 1919 ars stat

uppföres anslag till ytterligare 10 manliga förste postexpeditörer vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar.

Antalet post- Genom successivt överflyttande av göromål från postexpeditörer till

expeditörer. tjänsteman av lägre grad har antalet tjänstemän av postexpeditörsgrad

under de sista åren trots stegringarna i postarbetet icke behövt ökas.

Generalpoststyrelsen anser sig icke heller i staterna för år 1919

böra ifrågasätta ökning i antalet postexpeditörer.

ökning av Generalpoststyrelsen har framhållit, att, såsom en följd av det allt
antaiet

tjän- jämt f0rto-ående överflyttandet av sådana göromål, som tidigare ålegat

lägre grad. tjänsteman av postexpeditörs grad, pa tjänstemän av lägre grad avensom

posttrafikens ständiga stegring antalet tjänstemän av lägre grad

med uppdrag att bestrida mera maktpåliggande uppdrag stigit år från

år. Då generalpoststyrelsen håller före, att billigheten fordrade, att de

tillförordnade nuvarande förste postvaktmästare och förste postiljoner,

som i regel utförde enahanda arbete som de ordinarie, icke allt för

länge borde gå obefordrade och då erfarenheten visat, att det icke vore

erforderligt, att tiden för prövande av deras lämplighet för mera krävande

arbete alltför långt utsträcktes, har generalpoststyrelsen funnit

sig böra föreslå upptagande i 1919 års stat av ett antal nya förste

postvaktmästar- och förste postiljonsbefattningar.

Under framhållande att fullgiltiga skäl, ej minst hänsynen till nödvändigheten

av att kunna tillfredsställande rekrytera tjänstemannakåren

av lägre grad, talade för att den hittillsvarande långa extratiden för

dessa tjänstemän nedbringades har generalpoststyrelsen jämväl hemställt

om upptagande i nämnda stat av ett ytterligare antal postvaktmästar-

och postiljonsbefattningar.

Departe- Generalpoststyrelsen har framhållit, att postdirektionernas arbets
mtsnts-

börda ökats i så hög; grad, att nästan oavbruten förstärkning i arbets3kontrollörer,

krafterna hos desamma måst medgivas. För postdirektörerna och deras

närmaste män har denna förstärkning likväl icke inneburit någon direkt

lindring i deras ökade arbete, enär härför behövliga kvalificerade tjänstemän

icke stått till buds. Då det är av vikt, att postdirektörerna icke

av löpande göromål hindras att taga omedelbar befattning med viktigare

ärenden eller förrätta erforderlig inspektion, finner jag mig böra biträda

generalpoststyrelsens förslag om inrättande av ytterligare en kontrollörstjänst

vid var och en av de tre mest betungade postdirektionerna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Då det såväl med hänsyn till poströrelsens stegring vid de största

poststationerna som ock ur organisatorisk synpunkt, exempelvis vid öppnande

av nya järnvägsleder, kan bliva nödvändigt att inrätta nya postkontor

utan att i sådant hänseende uppkommande behov kan tillgodoses

genom indragning av förutvarande postkontor, ser jag mig föranlåten

tillstyrka bifall till generalpoststyrelsens hemställan om upptagande i

staten av ytterligare två avlöningar till postmästare av klass 4. Jag

vill emellertid härvid särskilt framhålla, att givetvis de av riksdagen

givna direktiv i fråga om inrättande av nya postkontor skola beaktas.

Av vad generalpoststyrelsen anfört framgår också, att styrelsen har sin uppmärksamhet

riktad på möjligheten att framdeles i all den mån så låter sig göra

indraga postkontoren å de platser, där detta lämpligen låter sig göra.

Enligt nu gällande instruktion äger generalpoststyrelsen besluta om

inrättande och indragning av poststationer. Beslut om inrättande och

indragning av postkontor ankommer däremot på Kungl. Maj:t.

Redan departementalkommittén föreslog i samband med behandling

av frågan om överflyttande av vissa grupper av ärenden från Kungl.

Maj:ts avgörande till underlydande verk, att till generalpoststyrelsens

prövning måtte överlämnas, bland annat, ärenden angående inrättande

eller indragning av postkontor ävensom angående ändring av postkontorens

fördelning å klasser; och har detta förslag, vilket av generalpoststyrelsen

tillstyrkts, jämväl upptagits i det den 27 februari 1917 avgivna

betänkandet angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer

m. m. Frågan om överlåtande å styrelsen av behandling

av dylika ärenden torde jag framdeles få anmäla för Kung],

Magt. Emellertid anser jag mig redan nu böra framhålla, att detta

överlåtande ej synes böra möta betänkligheter, då ju antalet postmästaravlöningar

av varje särskild klass bestämmes av Kungl. Maj:t och

riksdagen, och prövning därvid kan äga rum jämväl från den synpunkten

att nya postkontor i enlighet med av riksdagen uttalat önskemål ej

inrättas i andra fall än då sådant visar sig vara oundgängligen nödvändigt.

Med anledning av generalpoststyrelsens framställning om rätt för styrelsen

att anvisa förste postexpeditör tjänstgöring även å ambulant postanstalt

må erinras, att 1907 års postkommission, som föreslog uppförandet

av förste postexpeditörer på ordinarie stat, uttalade, att dylika förmansbefattningar

borde finnas å samtliga postkontor av första och andra klass,

samt hemställde, att sådana befattningshavare finge placeras även vid

några postkontor av tredje klass. Vederbörande departementschef ansåg

emellertid, att några dylika tjänstemän icke behövde avses för postkontor

2 postmästare

av

klass 4.

Inrättande

och indragning

av

postkontor.

Placering av

förste postexpeditörer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

10 förste postexpeditörer.

av sistnämnda klass. På grund härav minskades det föreslagna antalet

förste postexpeditörer med det för postkontor av tredje klassen avsedda

antalet. Generalpoststyrelsen fann sig av denna anledning förhindrad

att placera någon dylik tjänsteman vid postkontor av tredje och fjärde klass.

Vid avgivande av statförslaget för år 1914 anförde generalpoststyrelsen,

att det visat sig av behovet påkallat att för vissa postkontor av tredje

och fjärde klass anställa förste postexpeditörer, under det sådana tjänstemän

till förut beräknat antal kunde undvaras å några postkontor av första

och andra klass. Då klassindelningen av postkontoren fastställdes för

en period av fem år och sålunda icke kunde ändras i samma mån, som

rörelsen för de olika postkontoren varierade, samt grunden för postkontorens

klassindelning ej heller fullt sammanfölle med förmansbehovet,

ansåg dåvarande departementschefen det icke böra möta något hinder,

särskilt då det ej vore fråga om inrättande av några nya tjänster, att

tillåta placering av förste postexpeditörer även å postkontor av andra

klasser än de två första. I samma statförslag hemställde generalpoststyrelsen

om ökning av antalet förste postexpeditörer med fem för att

tillgodose behovet att tilldela de vid sjöpostexpeditionerna å ångfärjeleden

Trälleborg—Sassnitz såsom förmän anställda postexpeditörerna

tjänsteställning och avlöning såsom förste postexpeditörer. Då det vore

viktigt, att denna vår ojämförligt största internationella postförbindelse

bleve mönstergillt skött, ansåg departementschefen önskvärt, att den person,

som närmast hade överinseendet och ansvaret för skötseln, icke

av befordringshänsyn behövde ombytas alltför ofta, utan kunde kvarstanna

och förvärva nödig rutin. Av denna anledning vore det nödvändigt

att förvandla de såsom ledande funktionärer anställda postexpeditörernas

platser till förste postexpeditörsbefattningar. Vad departementschefen

sålunda föreslagit blev av Kung!. Maj:t och riksdagen

bifallet. Generalpoststyrelsen ifrågasätter nu rätt för styrelsen att anvisa

förste postexpeditörer tjänstgöring även å ambulanta postanstalter i allmänhet.

Härigenom skulle styrelsen lämnas full frihet att placera dessa

tjänstemän vid vilken postanstalt som helst, där behov yppar sig. Enär

sådan befogenhet får anses erforderlig för den ökade verksamhetens

behöriga utövning, torde, med hänsyn jämväl till att antalet dylika tjänstemän

bestämmes av Kungl. Maj:t och riksdagen, betänkligheter ej böra

möta mot att uppdraga åt styrelsen att bestämma om rätten att placera

förste postexpeditörer å alla slags postanstalter.

Behovet av det föreslagna ökade antalet, 10, förste postexpeditörer

synes vederbörligen styrkt med hänsyn till poströrelsens utveckling och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

45

tillkomsten av nya verksamhetsgrenar. Särskilt torde ytterligare förmansbefattningar

bliva behövliga med anledning av postverkets övertagande

av kronoskatteuppbörden.

Då, såsom ovan vid behandlingen av generalpoststyrelsens avlöningsstat

framhållits, i den särskilda propositionen angående förändrade

avlöningsförhållanden för postpersonalen ifrågasatts, att antalet ordinarie

befattningar inom de lägre graderna vid postverket skulle bestämmas av

Kungl. Maj:t, är antalet dylika befattningshavare icke i statförslaget upptaget.

Generalpoststyrelsen har med anledning av den ifrågasatta löneregleringen

på anmodan verkställt förnyade beräkningar, enligt vilka det sammanlagda

avlöningsbelopp, som förslagsvis bör i staten upptagas för de

ordinarie tjänstemännen av lägre grad än postexpeditör vid distrikts- och

lokalförvaltningarna, uppgår till 5,526,400 kronor.

Mot dessa beräkningar har jag intet att erinra.

Ortstillägg.

För ortstillägg och hyresbidrag har i staten för år 1917 anvisats

ett belopp av 970,000 kronor samt för år 1918 1,000,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava för år 1916 uppgått till 928,262 kronor.

Från ingången av år 1917 hava i viss mån förändrade bestämmelser

angående utbetalande av ortstillägg trätt i kraft, i det att Kungl.

Maj:t jämlikt brev den 13 juli 1917 för tillämpning från sagda tidpunkt

fastställt ny gruppindelning av postpersonalens stationsorter.

A idare har Kungl. Maj:t genom brev den 12 juni 1917, i enlighet

med av generalpoststyrelsen avgivet förslag, fastställt vissa förändrade

bestämmelser angående avlöning till extra personal vid postverket, innebärande

vissa ändringar i avseende å ortstilläggen.

På grund av dessa omständigheter hava utgifterna för ortstillägg

under år 1917, enligt vad generalpoststyrelsen sedermera meddelat, stigit

till 960,845 kronor 92 öre. Då såsom hyresbidrag utbetalats 43,917

kronor 90 öre, hava anslagets utgifter utgjort sammanlagt 1,004,763

kronor 82 öre. I

I skrivelse den 18 januari 1918 har generalpoststyrelsen föreslagit

viss ändring av § 7 i avlöningsreglementet.

Genom omförmälda brev den 13 juli 1917 angående fastställande

av nya grunder för ortstilläggs utgående till tjänstemän i allmänhet vid

postverket har Kungl. Maj:t, beträffande grunderna för ortstilläggs ut
-

Antalet befattningar
av

lägre grad.

Ändring av

§ 7 i avloningsreglcmcntct.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Ändring av

§ 13 i

avlönings - reglementet.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

gående till kvinnliga biträden, förklarat sig vilja framdeles meddela beslut.

Anledningen därtill har varit den, att de bestämmelser, som borde i sådant

avseende utfärdas, krävde ändring i avlöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket. I § 7 av nämnda reglemente stadgas nämligen, bland

annat, att ortstillägg, enligt av Knngl. Maj:t fastställda grunder, utgå,

för år räknat, till kvinnliga biträden, stationerade i Stockholm, med 150

kronor, och, stationerade å annan ort, där de allmänna levnadskostnaderna

äro särskilt höga, med 100 kronor. Till följd av den i brevet

fastställda nya gruppindelningen av stationsorterna, i vilken Sundsvall

hänförts till samma grupp som Stockholm, borde emellertid ortstillägg

med 150 kronor för år utgå jämväl till kvinnliga biträden, stationerade

i Sundsvall. Härjämte har styrelsen i skrivelse den 28 december 1917

hemställt, att jämväl Göteborg måtte, från 1917 års början räknat, hänföras

till samma dyrortsgrupp som Stockholm. A id bifall till denna

framställning skulle även kvinnliga biträden, stationerade i Göteborg, få

åtnjuta ortstillägg med 150 kronor för år.

I sin skrivelse den 18 januari 1918 har generaljDOststyrelsen anfört,

att då jämväl i framtiden gruppindelningen, för beräknande av ortstilllägg,

av stationsorterna måste antagas bliva underkastad växlingar, det

syntes vara lämpligt, att § 7 av avlöningsreglementet avfattades sålunda,

att ortstillägg till kvinnliga biträden skola, enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder, utgå med 150 eller 100 kronor för år, så att de orter,

å vilka tilläggen skola utgå med det ena eller det andra av dessa belopp,

ej angivas i reglementet. Därigenom skulle i detta avseende vinnas

överensstämmelse mellan bestämmelserna om ortstillägg till kvinnliga

biträden och bestämmelserna om ortstillägg till andra tjänstemän.

Generalpoststyrelsen har tillika framlagt förslag till ändring av avlöningsreglementet

i förevarande hänsende ävensom hemställt, att Kungl.

Maj:t, vid bifall till detta förslag, måtte såsom tillägg till de i brevet

den 13 juli 1917 meddelade bestämmelserna, för tillämpning från 1917

års början räknat, meddela vissa i styrelsens skrivelse angivna föreskrifter

i fråga om ortstillägg till kvinnliga biträden.

Under förutsättning av bifall till generalpoststyrelsens här ovan under

ortstillägg å styrelsens avlöningsstat omförmälda förslag om utbytande

av de till posttjänstemännen i allmänhet nu jämlikt § 13 i avlöningsreglementet

utgående hyresbidragen mot traktamenten borde i staten

för år 1919 i stället för det hittillsvarande anslaget till ortstillägg och

hyresbidrag, uppföras ett anslag med rubriken »Ortstillägg». Styrelsen

har ansett sig icke kunna förorda, att detta anslag fastställes till lägre

belopp än förslagsvis 1,000,000 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 47

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatser sättning in. in.

Under denna titel ingå följande utgifter:

a) _ arvoden till extra tjänstemän med fast placering och till sådana

extra tjänstemän utan fast placering, som, ehuru de stå till verkets förfogande,

ej innehava tjänstgöringsuppdrag;

b) dispositionsanslag för tillgodoseende av antingen mera stadigvarande

eller tillfälligt behov av personalförstärkning;

c) anslag för beredande av semesterledighet och sabbatsledighet åt tjänstemän

av högre och lägre grad;

d) vikariatsersättning eller avlöningsfyllnad i vissa fall för av sjukdomsfall

träffad tjänsteman av högre eller lägre grad, ordinarie eller

extra, varjämte av detta anslag även utgår ersättning åt vikarie för

tjänsteman av lägre grad, som inkallats till undervisningskurs.

Generalpoststyrelsen har framhållit, att, i anledning av under år

1917 utfärdade bestämmelser angående förhöjning av den tillförene utgående

ersättningen till extra tjänstemän och tillfällig personal vid postverket

ävensom det av poströrelsens stegring förorsakade, alltjämt växande behovet

av personalförstärkning, betydande utgiftsstegringar å ifrågavavarande

anslag vore att förutse; och har generalpoststyrelsen i anslutning

härtill hemställt, att anslaget, som i staten för år 1918 upptagits till

1,000,000 kronor, för år 1919 icke sättes till lägre belopp än 1,150,000 kronor.

Generalpoststyrelsens förslag om ändring av § 7 i gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket synes, enär den särskilda

propositionen angående avlöningsreglering för postverkets personal jämväl

innefattar förslag till ändringar i sagda avlöningsreglemente uti nu

ifrågavarande hänseende, icke nu böra påkalla någon åtgärd.

Såsom ovan under anslaget till ortstillägg å generalpoststyrelsens

avlöningsstat framhållits, har styrelsens förslag till ändrade bestämmelser

ifråga om hyresbidrag åt postpersonalen upptagits till behandling i samband

med de i särskild proposition framlagda förslagen om andra förändringar

i avlöningsbestämmelserna för sagda personal. Sistnämnda

förändringar föranleda emellertid avsevärd ökning av utgifterna till ortstillägg,

för vilkas bestridande nu ifrågavarande anslag uteslutande skulle

bliva avsett. Enligt vad jag inhämtat av generalpoststyrelsen, torde anslaget

i fråga med hänsyn härtill icke böra sättas till lägre belopp än

1,300,000 kronor.

Vidkommande anslaget »Arvoden åt extra tjänstemän, vikariats- /

ersättning m. in.» hava de av generalpoststyrelsen omnämnda er
-

Departe
ments
chefeu.

Ändring av

§ 7 i avlÖningsreglementet.

Ortstillägg.

1 rvoden åt c.

tjänstemän,

vikariats

ersättning

m. in.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

sättnings förhöjningarna åt extra tjänstemän och tillfällig personal, ävensom

det ökade behovet av personalförstärkning föranlett, att utgifterna

å anslaget under år 1917 stigit till 1,018,418 kronor 17 öre. Vid

sådant förhållande och då därtill kommer, att den föreslagna löneregleringen

för postverkets ordinarie personal givetvis kräver, att den

extra personalens avlöningsförhållanden anpassas efter den ordmaiie peisonalens,

finner jag mig, efter samråd med generalpoststyrelsen, böra

föreslå, att nu ifrågavarande anslag upptages med högre belopp än det

av styrelsen föreslagna eller till 1,400,000 kronor. Jag vill tillika

framhålla, att anslaget skulle komma att tagas i anspråk även för

beredande av övertidsersättning åt vissa postverkets tjänstemän, till vilken

fråga jag återkommer under anslagstiteln »Gratifikationer in. in. åt

tjänstemän eller andra personer, som äro anställda vid postverket eller

anlitas i dess ärenden».

3. Övriga anslag.

Arvoden till ''poststationer.

Detta anslag, som i staterna för åren 1914—1917 upptagits med

lika stora belopp eller 2,150,000 kronor, har för år 1918 förhöjts till

2 200,000 kronor. Under förevarande anslagstitel utbetalades under år

1915 2,003,957 kronor och under år 1916 2,045,808 kronor.

Antalet poststationer, som vid slutet av år 1915 uppgick till 3,195,

hade vid utgången av år 1916 ökats till 3,239 samt utgjorde, enligt av

generalpoststyrelsen sedermera lämnad uppgift, den 1 januari 1918 3,276.

I fråga om den för poststationernas skötande utgående ersättningen

har generalpoststyrelsen anfört följande:

»Poststationerna kunna uppdelas i två stora huvudgrupper, järnvägspost
stationer

och lantpoststationer. ..

Beträffande den förstnämnda gruppen eller de poststationer, som aro torenade

med vid järnväg belägna trafikstationer och efter åtagande av vederbörande

järn vägsförvaltning handhavas av trafikstationens föreståndare, har Kungl. Maj. t genom

brev den 3 december 1909 utfärdat bestämmelser i fråga om ersättningens

utgående efter vissa avlöningsklasser m. m. På generalpoststyrelsen ankommer

att avgöra rörande de särskilda poststationernas hänförande till olika avlöningsklasser
På

grund härav har generalpoststyrelsen fastställt vissa allmänna grunder

för avlöningsreglering beträffande järnvägspoststationerna. Med tillämpning ai

dessa grunder liar avlöningsreglering ägt rum under ar 1909 för perioden 1910

1914 samt under år 1914 för perioden 1915—1919.

Enligt bemyndigande i brevet den 3 december 1909 bär generalpoststyrelsen

med järnvägsstyrelsen ävensom vissa enskilda järnvägsförvaltningar träffat

särskilda avtal om poststationers skötande i samband med järnvägsstationer, inne
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

fattande jämväl överenskommelse om ersättningens utbetalande kvartalsvis i samlad

summa till förvaltningen i stället för till vederbörande stationsföreståndare.

Avtalet med järnvägsstyrelsen omfattar 445 poststationer. Med 89 enskilda järnvägsförvaltningar

äro avtal gällande om sammanlagt 891 poststationer. Avtalen

löpa för kalenderår med ett års uppsägningstid.

I slutet av år 1916 uppsade 70 olika förvaltningar till upphörande med utgången^

av år 1917 de med dem träffade avtalen, innefattande skötandet av tillhopa

779 poststationer mot en sammanlagd ersättningssumma av 526,005 kronor.

Såsom motiv för uppsägningen har anförts, att den utgående ersättningen ansåges

för låg med hänsyn därtill, att poststationernas göromål på senare tid tagit en

sådan omfattning, som man icke tidigare kunnat beräkna. I sådant hänseende

åberopades dels den ofantligt stora tillväxten av den egentliga poströrelsen, som

de rådande förhållandena medfört, och dels de bestyr med utbetalning av folkförsäkringspensionerna,

som poststationerna fått sig pålagda. Vidare gjordes gällande,

att järn vägsförvaltningarna fått vidkännas avsevärt ökade kostnader för

förhöjd avlöning till sin personal samt för uppvärmning och belysning av de för

postgöromålens besörjande använda lokalerna. Uppsägningarna skedde emellertid,

enligt vad angavs, i syfte att bereda möjlighet till förhandlingar mellan generalpoststyrelsen

och svenska järn vägsföreningen angående erhållande av förhöjning

i den för närvarande utgående ersättningen. 5 förvaltningar hava endast

under förutsättning att enighet angående förhöjd ersättning icke kunde åstadkommas

uppsagt med dem träffade överenskommelser, representerande 38 stationer

och en sammanlagd ersättningssumma av 24,180 kronor. Av sammanlagt 89

avtal, innefattande 891 poststationer och en ersättningssumma av inalles 603,225

kronor,_ kvarstå orubbade endast 14 avtal — 74 poststationer och en sammanlagd

ersättningssumma av 53,100 kronor.

Utan att avtal träffats med vederbörande järn vägsförvaltning i fråga om ersättningens

utbetalande direkt till förvaltningen äro 212 poststationer förenade

med järnvägsstationer, tillhörande 32 olika enskilda förvaltningar. Av dessa

hava 20 till generalpoststyrelsen anmält, att de, därest förhandlingarna mellan

generalpoststyrelsen och svenska järnvägsföreningen angående förhöjda ersättningar

icke komme att leda till åsyftat resultat, frånsåga sig bestyret med handhavande

av postgöromål vid respektive järnvägsstationer efter utgången av år 1917.

Antalet järnvägspoststationer, beträffande vilka avlöningsreglering sålunda

ifrågasatts, uppgår till 975. Den för närvarande utgående ersättningen för dessa

poststationers skötande utgör tillhopa 658,876 kronor.

I anledning . av vad sålunda förekommit har generalpoststyrelsen igångsatt

omfattande utredningar rörande hithörande förhållanden. Dessa utredningar hava

emellertid ännu icke slutförts. Generalpoststyrelsen kan därför icke i frågans

nuvarande skick göra något mera bestämt uttalande, huru frågan angående omhandlade

975 järnvägspoststationer må kunna komma att ordnas och vilken utgiftsökning,

som må av förhållandena föranledas. Under alla omständigheter

torde man dock beträffande år 1919 böra räkna med att avlöningarna måste

stegras med nog så betydande belopp.

Ersättningen för skötandet av den andra huvudgruppen av poststationer,

lantpoststationerna, vilkas föreståndare äro anställda medels personliga kontrakt,

har icke varit underkastad någon reglering efter på förhand fastställda, allmängiltiga

grunder. Antalet lantpoststationer uppgår för närvarande till 1,730.

Ersättningen har prövats och fastställts i varje särskilt fall. Förut har förBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 käft. (Nr 385.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

höjning av ersättningen i regel ägt rum allenast på därom av vederbörande poststationsföreståndare

gjord framställning. Under senare tider har generalpoststyrelsen

emellertid i allt större utsträckning funnit sig höra, då den vid någon

poststation utgående ersättningen icke längre synes stå i lämpligt förhållande till

arbetets omfattning, medgiva ersättningsförhöjning utan att särskild framställning

förelegat. Och vid fastställandet av arvode åt föreståndare för lantpoststation

har också hänsyn tagits till den ersättning, som, enligt gällande principer för

avlöningsreglering, skulle utgå vid järnvägspoststation av motsvarande storlek

Ersättningsförhöjningarna till lantpoststationsföreståndare uppgmgo under

år 1916 till sammanlagt 46,434 kronor, under det att motsvarande tal for tiden

1 januari—31 juli 1917 utgör 57,966 kronor, allt för helt år räknat.

Med hänsyn till den numera inträdda och alltjämt fortgående höjningen av

den allmänna prisnivån torde det vara rätt och billigt, att åtgärder vidtagas for

att de vid lantpoststationerna i allmänhet nu utgående ersättningsbelopp, som

under förut rådande förhållanden kunde anses skäliga, höjas i sådan mån, att de

under nu rådande förhållanden utgöra skälig ersättning för utförda arbetsprestationer

och utgifter, som stå i samband med poststationernas skötsel.

Yad nu är sagt gäller i all synnerhet beträffande de större och största poststationerna,

vilkas rörelse är så stor, att den tager föreståndarnas tid och arbetskraft

fullt i anspråk, och ej sällan därutöver kraver bitradeshjälp av andra personer.

För undvikande av att dylika poststationer i en del fall skola utbytas

mot fullständiga postanstalter av postkontorstyp är det nödvändigt, för att allmänhetens

postala behov skola i tillfyllestgörande grad tillgodoses, att gottgorelsen

för poststationernas handhavande av kompetent personal och i lämplig lokal

sättes så högt, att man har tillräckliga garantier i nämnda hänseenden. Antalet

poststationer av den storlek, som förut nämnts, är ratt betydande. De avlöningsförhöjningar,

som av nyss nämnd anledning äro att förvänta, förutser generalpoststyrelsen

komma att gå till jämförelsevis ej ringa belopp.

Av vad sålunda anförts framgår, att det förestår av omständigheterna pakallade

regleringar av avlöningsförhållandena vid såväl järnvägs- som lantpoststationer.

»

Frågan om poststationernas ordnande och ersättningen för desammas

skötsel vore en ur allmänt postal synpunkt så viktig angelägenhet,

att densamma icke längre torde böra uppskjutas. För att på ett tillfredsställande

sätt kunna ordna hithörande förhållanden och tillgodose

allmänhetens och verkets krav beträffande sådana platser, soin ej äro

försedda med postkontor, anser generalpoststyrelsen det därför ej kunna

undvikas, att det för år 1918 beräknade anslagsbeloppet kommer att ej

obetydligt överskridas. Härav följer också, att anslaget för år 1919 bör

upptagas till avsevärt högre belopp än nästföregående år. Med vilket belopp

detta bör ske är givetvis vanskligt att uppgiva. Styrelsen befarar emellertid,

att utgiftsökningen å anslaget icke bör beräknas under ett belopp

av omkring 20 % av anslagssumman för år 1918; särskilt om man tager i

betraktande de avlöningsförhöjningar, som utan vidare måste följa av

det utav poströrelsens utveckling å poststationerna föranledda ökade ar
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

bete för personalen å desamma. I avseende å poströrelsens utveckling

å poststationerna år 1916 i förhållande till år 1913 åberopas efterföljande

tabell:

Antalet avg&ngna

Sammanlagda

Å r.

Franko-

teckens-

uppbörd

fullt

frankerade

vanliga brev.

paket.

beloppet

inbetalade

postanvis-

ningar

kronor.

st.

st.

kronor.

1913.................

5.954,762

37.386,428

745,442

141,423,779

1916.................

6,684,008

40,855,311

970,516

208,001,661

Ökning i % .....

12. a 4

9.27

30.19

47.0 7

Därest någon förändring av de genom meranämnda brev den 3

december 1909 fastställda avlöningsbestämmelser anses böra vidtagas,

komma hithörande frågor att underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Generalpoststyrelsen föreslår, att nu ifrågavarande anslag för år

1919 upplages till förslagsvis 2,700,000 kronor, d. v. s. en förhöjning

i jämförelse med 1918 års anslag av 500,000 kronor.

Arvoden åt frimärksförsäljare.

Detta anslag, som under åren 1913, 1914 och 1915 utgått med

75,000 kronor och i 1916 års stat upptagits till 70,000 kronor, har för

åren 1917 och 1918 fastställts till 50,000 kronor.

Denna stora nedsättning av anslagsbeloppet möjliggjordes genom

den av Kungl. Maj:t efter riksdagens'' hörande beslutade begränsning av

arvodet till antagna särskilda frankoteckensförsäljare, vilken begränsning

riksdagen fann välbetänkt.

Verkningarna av de ändrade grunderna för arvodets utgående, sådana

de intill avgivandet av generalpoststyrelsens statförslag visat sig,

belysas av efterföljande jämförelse mellan utgifterna å anslaget under

tiden januari—juli 1916 och motsvarande tid år 1917. Därvid är dock

att märka att januariutgifterna 1917, som avse arvodet för 4:e kvartalet

1916, icke hava utgått efter de nya grunderna utan i överensstämmelse

med de äldre bestämmelser, som legat till grund för arvodesberäkningen

1916.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Månad.

Utbetalade

arvoden år

1916.

1917.

Januari..................

19,073

30

17,192

51

Februari ...............

249

06

709

40

Mars .....................

97

58

14

—

April.....................

15,792

—

9,961

84

| Maj .....................

328

—

302

67

Juni .....................

172

—

32

—

j Juli .....................

15.669

50

7,854

SO

Summa

51,381

44

36,066

92

Minskningen i utgifterna utgör alltså 15,314 kronor 52 öre, motsvarande

29.8 %. Om man bortser från utgifterna under januari månad

för de år, jämförelsen avser, utgör minskningen i procent räknat cirka

41 %. Utgifterna under tiden augusti—december 1916 belöpte sig till

15,366 kronor. Utgifterna för 1917 i dess helhet hava, enligt vad generalpoststyrelsen

sedermera meddelat, uppgått till omkring 43,640 kronor,

innebärande en minskning vid jämförelse med 1916 års utgifter, 66,748

kronor, av 34,6 %.

Generalpoststyrelsen har ansett sig i detta sammanhang böra anmäla,

att, enligt vad till styrelsens kännedom kommit, de utfärdade bestämmelserna

angående förändrade beräkningsgrunder för arvoden åt frimärksförsäljarne

på vissa håll bland dessa väckt missnöje. Detta har tagit

sig uttryck bland annat däri, att några sammanslutningar av tobakshandlare

— exempelvis i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping —

ävensom svenska pappershandlarföreningen, enligt vad uppgivits, beslutat

att vid försäljning av frankotecken åsätta desamma ett högre

pris än det nominella värdet (11 öre för ett tioöresmärke, 6 öre för ett

femöresmärke, 6 öre för ett femöres brevkort etc.).

I saknad av lagbestämmelser å detta område har generalpoststyrelsen

funnit vad sålunda förekommit icke kunna föranleda annan styrelsens

åtgärd, än att styrelsen föranstaltat därom att, i händelse någon av postverket

antagen frimärksförsälj are beträdes med att tillämpa dylik prisförhöjning,

det honom meddelade förordnande att vara frankoteckensförsäljare

omedelbart återkallas.

De gjorda besparingarna å anslaget hava även i någon mån varit

beroende på de indragningar av frimärksförsäljningsställen, som kunnat

äga rum. Den 1 januari 1916 utgjorde dessas antal 1,315. Vid mot
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 53

svarande tidpunkt 1917 voro antagna allenast 1,207 frankoteckensförsäljare.

Generalpoststyrelsen hade dock beräknat, att antalet frimärksförsäljare

skulle hava kunnat ytterligare nedbringas och, så långt förhållandena

det medgåve, ersättas med frimärksautomater. Emellertid har tillverkningen

av dessa automater på grand av den knapphet i materialier,

som vållats av kristiden, icke kunnat bedrivas i den utsträckning, generalpoststyrelsen

beräknat och därom tidigare uttalat sig.

För år 1917 hava alltså utgifterna å anslaget kunnat hållas inom

ramen för det anvisade anslagsbeloppet, och det synes generalpoststyrelsen

möjligt, även om man tar i betraktande, att en ökning av frankoteckensomsättningen

hos frimärksförsäljarne kan komma att uppstå och

sålunda föranleda en höjning av till dem utgående arvode, att så reglera

utgifterna å anslaget för de närmaste åren, att ett överskridande av

anslagsbeloppet icke behöver äventyras.

Generalpoststyrelsen har fördenskull hemställt, att anslaget, arvoden

åt frimärks försäljare, jämväl för år 1919 upptages till 50,000 kronor.

Gratifikationer in. in. åt tjänstemän eller andra personer, som äro anställda

vid postverket eller anlitas i dess ärenden.

Det i postverkets stater anvisade fasta anslag till gratifikationer

m. m., vilket sedan lång tid tillbaka utgått med 20,000 kronor och för

år 1917 förhöjts till 25,000 kronor, har enligt den fastställda staten för

år 1918 bestämts till 40,000 kronor.

Av utgifterna å anslaget för år 1916, vilka belöpte sig till 19,995

kronor 15 öre, hänföra sig 11,525 kronor till gratifikationer åt personalen

för nitiskt och intresserat arbete under avsevärt utsträckt tjänstgöring

utöver den normala vid jul- och nyårsperioderna, 3,400 kronor

för studieresor till utlandet, 1,192 kronor 94 öre till flyttningsbidrag och

övriga belopp till gratifikationer av skilda anledningar.

Utgifterna å anslaget hava under år 1917 uppgått till 24,665 kronor

65 öre.

Generalpoststyrelsen hänvisar till vad styrelsen vid föregående tillfällen

yttrat i fråga om användningen av anslaget och angelägenheten

av att detsamma icke fastställes till alltför ringa belopp med hänsyn

därtill att övertidsersättning icke utgår vid postverket.

Av angivna skäl finner generalpoststyrelsen sig nödsakad att jämväl

i år ifrågasätta förhöjning i anslaget. Generalpoststyrelsen anför

härom följande:

»Erfarenheten liar allt mer och mer ådagalagt behovet för generalpoststyrelsen

att äga tillgång till jämförelsevis betydande summor för att kunna till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

godose de berättigade krav, vilka från postpersonalens sida kunna göras gällande

på bekommande av särskild ersättning för visst arbete. ........

Men härtill kommer nu ett ytterligare skäl för anslagets förhöjning. På

sätt förut omförmälts, har Kungl. Magt medgivit vissa förändrade avlöningsbestämmelser

för extra postiljoner, anställda vid postverkets tryckeri och bokbinderi,

i jämförelse med ersättningen till övriga extra postiljoner vid verket.

De flesta av de vid tryckeriet och bokbinderiet anställda extra postiljonerna

äro fullt fackutbildade eller utlärda i sina yrken. Några av dessa personer hava

genom sin anställning såsom extra postiljoner icke kommit i åtnjutande av den

avlöning, som skulle hava till dem utgått med tillämpning av tariffbestämmelserna

enligt gällande avtal mellan Svenska boktryckarföreningen och Svenska

typografförbundet. Med hänsyn härtill och för att postverkets tryckeri och bokbinderi

må kunna tillföras erforderligt antal fullt yrkeskunniga och skickliga arbetare,

har Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1917, efter av generalpoststyrelsen

gjord framställning, bemyndigat styrelsen att till extra postiljoner, anställda

i postverkets tryckeri ocli bokbinderi samt fackutbildade eller utlärda i tiyckeneller

bokbinderiyrkena, utgiva ersättning, utöver de för extra postiljoner fastställda

avlöningsförmåner, med belopp högst motsvarande skillnaden mella,n avlöningsförmånerna

såsom extra postiljoner och de avlöningsbelopp, som i Stockholm

utgå enligt gällande tariffer för arbetare i tryckeri- och bokbinderiyrkena,

inberäknat dyrtidstillägg.

Även efter det nu omförmälda extra postiljoner vunnit anställning såsom

p o s t vak t m ii s tar e, torde de, i varje fall under de första åren av ordinarie anställning,

komma att såsom postvaktmästare erhålla lägre avlöning, än vad som skulle

hava till dem utgått vid privata tryckerier med avlöning beräknad enligt gällande

tariffbestämmelser. Detsamma gäller i viss grad även beträffande övrig ordinarie

personal vid tryckeriet och bokbinderiet.

Härvid må emellertid icke lämnas oanmärkt, att den fördel, som för personalen

är förknippad med den fasta statsanställningen, måste i tillbörlig män värderas.

Personalen bör därför i regel icke kunna gorå anspråk på att komma i åtnjutande

av ersättning med fullt de belopp, som utgå i den privata verksamheten.

Särskilt under nu rådande dyrtid, då avlöningsförhållandena inom privat

verksamhet regleras lättare och smidigare än för statsanställd personal,^ skulle,

därest generalpoststyrelsen icke ägde i sin hand att kunna ordna ersättningsförhållandena,

svårigheter lätteligen kunna uppstå för postverkets tryckeri att erhålla

och anskaffa fullgod personal och därigenom ernå det för staten fördelakti^aste

resultat

Såsom omständigheter, vilka även böra tagas med i räkningen vid jämförelse

med annan i postverket anstalld motsvarig personal, må framhållas, att tryckeri

och bokbinderipersonalen" har längre arbetstid, än vad som i allmänhet förekommer

för annan postpersonal i Stockholm, och att arbetet i tryckeriet och bokbinderiet

under hela arbetstiden pågår utan avbrott samt slutligen att personalen

besitter särskild yrkesskicklighet.

Med avseende därå att postverkets tryckeri skall verkställa allt for verket

erforderligt blankettryck, kommer det att inträffa, att arbetet under vissa tider

och perioder hopar sig, och att det, liksom å tryckerier och bokbinderier i allmänhet,

bliver nödvändigt att låta personal och maskiner arbeta utöver den normala

arbetstiden. Inom det privata arbetsområdet erhåller personalen för dylikt

övertidsarbete särskild ersättning, på sätt avtalen inom respektive yrken stadga.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

55

I överensstämmelse med vad äger rum beträffande posttjänstemän i allmänhet

måste jämväl den i verkets tjänst anställda personalen i tryckeriet och

bokbinderiet i form av gratifikation beredas gottgörelse för vissa tider verkställt

nitiskt arbete å s. k. övertid.»

Generalpoststyrelsen har sålunda framhållit, att det jämväl för beredande

av övertidsersättning åt tryckeri- och bokbinderipersonalen torde

erfordras förhöjning av det anvisade fasta anslaget till gratifikationer.

Generalpoststyrelsen har emellertid funnit sig nu böra inskränka

sig till att icke ifrågasätta högre anslagshöjning än allenast 5,000 kronor

och alltså hemställt, att anslaget för år 1919 bestämmes till 45,000 kronor.

Understöd in. m. åt personer, som är o eller varit anställda vid postverket

eller anlitats i dess ärenden.

Av ifrågavarande anslag — 20,000 kronor — utbetalades vid tiden för

statförslagets avgivande årligt understöd åt 44 f. d. poststationsföreståndare

och 20 f. d. lantbrevbärare med ett årligt belopp av tillhopa 17,850 kronor.

Enligt upplysningar, som sedermera inhämtats från general poststyrelsen,

har under år 1917 styrelsen med stöd av utav Kungl. Maj:t

genom brev den 20 juni 1913 givet bemyndigande av anslaget utbetalat

ett sammanlagt belopp av 800 kronor, utgörande gratifikationer

med 100 kronor för år till poststationsföreståndare i allmänhet,

som, utan åtnjutande av ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning

efter att hava tjänstgjort minst 25 år.

Anslaget har dessutom anlitats för beredande av ersättning till personer

i postverkets tjänst för mistade inkomster i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstutövning. För sådant ändamål har under

år 1917 utbetalats 517 kronor 5 öre.

Av anslaget har under år 1917 disponerats tillhopa 19,562 kronor

49 öre. År 1916 uppgingo utgifterna å anslaget till 19,385 kronor.

Visserligen vill det, anför generalpoststyrelsen, synas som om, för

undvikande av att anslagsbeloppet skulle behöva överskridas, anslaget

borde något förhöjas, men då tillräcklig erfarenhet ännu icke i alla delar

vunnits rörande samtliga de förhållanden, som inverka på anlitandet

av anslaget i fråga, har generalpoststyrelsen ansett sig icke för närvarande

böra ifrågasätta någon höjning av anslaget utan hemställer, att

anslaget i staten för är 1919 upptages till enahanda belopp som tillförne

eller 20,000 kronor.

Enligt vad jag inhämtat, har generalpoststyrelsen efter avgivandet

av förslaget till driftkostnadsstat för år 1919 träffat nya avtal

med vederbörande enskilda järnvägsförvaltningar om skötandet av järn
-

Dcpnrte
iiionls.

chefen.

Arvoden till

poststationer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Ersättning

. för övertidsarbete.

56 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

vägspoststationerna att gälla från och med 1918 ävensom från och med

innevarande år genomfört allmän reglering av samtliga lantpoststationsföreståndares

avlöningar efter enhetliga grunder. Med anledning av

den rådande dyrtiden har avlöningsnivån för nämnda föreståndare blivit

höjd mer än som beräknats vid stat förslagets avgivande eller, beträffande

järnvägspoststationernas föreståndare, med omkring 60 å 70 procent och,

vad angår lantpoststationernas föreståndare, med i genomsnitt 50 procent,

däri inbegripet visst dyrtidstillägg. Föreståndarna erhålla däremot icke

något krigstidstillägg. Då berörda avlöningsförhöjningars vidtagande

innebär en ökning av ej mindre än ungefär 1,000,000 kronor vid jämförelse

med 1917 års utgifter för poststationernas handhavande, vilka utgifter,

enligt vad inhämtats från generalpoststyrelsen, stigit till 2,116,474

kronor, är det tydligt, att en motsvarande höjning av anslagssumman

måste ske. Generalpoststyrelsen har vid statförslagets upprättande endast

räknat med 500,000 kronors ökning. Man får sålunda tillägga ytterligare

500,000 kronor, vadan anslaget alltså bör fastställas till 3,200,000 kronor.

I skrivelse den 18 december 1917 har generalpoststyrelsen gjort

framställning om bemyndigande att till postpersonalen utbetala ersättning

för å övertid utfört arbete.

Därvid har styrelsen, efter att hava redogjort för den dagliga tjänstgöringstiden

för den vid postkontoren och järnvägsposten anställda postpersonalen,

förmält, att det på grund av förekommande tillfälliga anhopningar

i trafiken vid särskilda tillfällen, i synnerhet tiden omkring julen

och årsskiftet, befunnits nödvändigt att, trots den stora extra personal,

som vid dessa tider inkallades, ''av tjänstemännen uttaga längre tjänstgöringstid

än den för normala förhållanden enligt tjänstgörings- och

turlistor fastställda, samt att styrelsen för utfört dylikt extra arbete

under jul och nyår plägat efter förslag av vederbörande postdirektörer

tilldela tjänstemännen gratifikationer till växlande belopp. Vidare har

stjmelsen meddelat, att från posttjänstemännens sida redan tidigare gjorts

framställning därom, att för tjänstgöring å övertid måtte få utgå en

efter allmänna grunder reglerad övertidsersättning, men att styrelsen,

med hänsyn till det åt 1915 års kommission med uppdrag att företaga

undersökning i fråga om utfärdande av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser

för tjänstemän vid statens järnvägar m. fl. verk sålunda

meddelade uppdrag i fråga om bland andra jämväl kommunikationsverken,

hittills icke ansett sig böra för postverkets vidkommande

införa övertidsersättning.

Då emellertid reglerad övertidsersättning redan funnes införd i de

med postverket närmast jämförliga kommunikationsverken och, enligt

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

vad styrelsen från nämnda kommission inhämtat, från dess sida intet

vore att erinra mot omedelbart införande av övertidsersättning inom

postverket i samma begränsade omfattning som vid exempelvis statens

järnvägar, ansåg styrelsen sig likväl icke höra hysa några betänkligheter

mot att föreslå övertidsersättning jämväl för postpersonalen. Med hänsyn

därtill, att utredning rörande gemensamma avlöningsnormer för personalen

vid kommunikationsverken för närvarande påginge, ansåg styrelsen

det emellertid nödvändigt, att övertidsersättningen för personalen

vid postverket, såväl beträffande frågan till vilka befattningshavare ersättning

borde utgå som ock i fråga om ersättningens storlek, begränsades

på samma sätt som vid det kommunikationsverk, vid vilket tjänstgöringsförhållandena

vore mest likartade med förhållandena vid postverket,

nämligen statens järnvägar. Liksom vid statens järnvägar övertidsersättning

icke utginge till förste stationsskrivare eller tjänstemän av grad

därutöver, syntes styrelsen fördenskull icke heller beträffande postverket övertidstidsersättning

böra utgå till tjänstemän av högre grad än postexpeditör.

Med utgångspunkt från den för postpersonalen för närvarande gällande

normala tjänstgöringstiden, ansåg styrelsen skäligt, att, till en

början försöksvis, såsom övertid borde anses och alltså, försåvitt ersättning

ej kunde beredas genom motsvarande tids ökad ledighet, övertidsersättning

utgå för det antal timmar, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden,

beräknad, vad nattimmar anginge, enligt hittills gällande

grunder, för hel kalendermånad om trettio dagar överstege:

för tjänsteman av postexpeditörs grad vid postkontor 210 timmar

» » i» förste postvaktmästares » » » 225 »

» » » postvaktmästares » » » 240 »

» » » postexpeditörs » » järnvägs
posten

eller å ångbåtspostlinje................. 210 »

» » » förste postiljons eller postiljons grad vid

järnvägsposten eller å ångbåtspostlinje . 225 »

» » » postiljons grad å landsvägspostlinje............ 255 »

med iakttagande av att tjänstgöring utöver den å turlista angivna

tiden skulle räknas såsom övertidstjänstgöring endast då densamma uppginge

till minst en halv timme i följd. När i gällande tjänstgöringslista

för posttjänsteman fastställts längre normal tjänstgöringstid per månad

än nu angivna, borde för sådan tjänsteman såsom övertid räknas allenast

den tjänstgöringstid, som överstege den i tjänstgöringslistan fastställda.

Vidare borde, i likhet med vad tillämpades vid statens järnvägar,

tjänstgöring å dag, då vederbörande el jest skolat åtnjuta sabbats
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 3-15 käft. (Nr 385.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

ledighet eller å fridag, beräknas särskilt för sig, utan att övertiden

inräknades i den sammanlagda tjänstgöringstiden för månad. Enahanda

ansåg styrelsen böra vara fallet beträffande extra resetur (vändtur o. d.),

som tjänsteman vid järnvägsposten kunde komma att åläggas å tjänstgöringsdag.

Då styrelsen vidare ansåg tjänsteman under alla förhållanden böra

komma i åtnjutande av särskild gottgörelse i de fall, då honom komme

att påläggas en till flera timmar uppgående sammanhängande övertidstjänstgöring

å tjänstgöringsdag, men detta ofta nog ej bleve fallet, om

denna övertid inräknades i den sammanlagda tjänstgöringstiden för

månad, syntes styrelsen den regeln böra tillämpas, att när helst å tjänstgöringsdag

fullgjord övertidstjänstgöring uppginge till minst två timmar,

ersättningen härför skulle beräknas särskilt för sig på samma sätt som

skulle ske för övertidstjänstgöring å fridag eller dag, då sabbatsledighet

skolat åtnjutas.

I fråga om beloppet av övertidsersättningen har styrelsen, under

framhållande av önskvärdheten av att ersättningen bestämdes i så nära

anslutning som möjligt till vad i detta hänseende gällde för tjänstemän

vid statens järnvägar, föreslagit följande belopp för timme, nämligen:

till manlig postexpeditör......................................................................

» kvinnlig postexpeditör och kvinnligt biträde .......................

» förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare

och postiljon........................................................................._.........

» manlig person utom verket, som bestrider postexpeditörs
göromål

................................................................................■_.........

» kvinnlig person utom verket, som bestrider postexpeditörs
göromål

...........................................................................................

D manlig person utom verket, som bestrider postvaktmästargöromäl

...........................................................................................

1: —

—: 75

—: 60

—: 75

—: 60

—: 50

Då det syntes styrelsen önskvärt, att postpersonalen måtte kunna

beredas ersättning jämväl för det med den redan inträdda jultrafiken

sammanhängande övertidsarbetet, har styrelsen uttalat önskvärdheten av

att ersättning enligt de föreslagna grunderna finge utbetalas från och

med den 1 december 1917 räknat.

Beträffande ersättning till tjänstemän i generalpoststyrelsen ansåg

styrelsen, att ersättning med visst belopp per timme för arbete å övertid

vore lämpligt endast i fråga om vissa lägre grupper av tjänstemän; vad

anginge andra tjänstemän förklarade styrelsen sig i stället vilja, därest

i särskilda undantagsfall så skulle befinnas erforderligt, bereda vederbörande

ersättning genom tilldelande av gratifikation.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

\ idkommande frågan å vilken anslagstitel övertidsersättningen borde

avföras, har, med hänsyn till att det å postverkets stat för driftkostnader

uppförda anslag till gratifikationer m. m. vore ett bestämt anslag,

vilket således icke finge överskridas, samt det icke med bestämdhet

kunde sägas, om övertidsersättningen skulle komma att begränsas till

vad av gratifikationsanslaget kunde avvaras för sagda ändamål, styrelsen

ansett lämpligast, att utbetalad övertidsersättning avfördes å förslagsanslaget:

arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.

Till följd av remiss har förut nämnda kommission avgivit utlåtande

i ärendet. Då redan tidigare övertidsersättning ansetts böra i viss omfattning

införas vid telegrafverket och statens järnvägar samt tjänstgöringsförhållandena

vid postverket och nyssnämnda verk syntes ganska

likartade, har kommissionen förklarat sig icke hava något att invända

mot generalpoststyrelsens förslag.

Genom brev den 21 december 1917 har Kungl. Maj:t bemyndigat

gencralpoststyrelsen att från och med den 1 december 1917 tills vidare

till postpersonalen utbetala ersättning för å övertid utfört arbete i huvudsaklig

överensstämmelse med av styrelsen sålunda angivna grunder samt

föreskrivit, att styrelsen skulle äga utbetala nämnda ersättning beträffande

ordinarie tjänstemän av det å postverkets stat för driftkostnader

uppförda anslag till gratifikationer m. m. åt tjänstemän eller andra personer,

som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess ärenden, samt

beträffande extra tjänstemän av det å samma stat uppförda förslagsanslag

till arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.

De sålunda meddelade bestämmelserna, vilka såsom avsedda att

tillämpas under senast förflutna jul och nyår voro av brådskande beskaffenhet,

förklarades, såsom av beslutet framgår, skola gälla endast

tillsvidare på det att riksdagen skulle lämnas tillfälle yttra sig i frågan.

Tvekan har uppstått ifråga om å vilket anslag utgifterna för övertidsersättningen

skall avföras. Enligt verkställd beräkning antages övertidsersättningen

för helt år komma att uppgå till inemot 60,000 kronor.

Då postpersonalen utgöres till omkring 4/s av ordinarie och V5 av extra

tjänstemän, kan man antaga, att av nämnda belopp omkring 48,000 kronor

faller på den ordinarie och 12,000 kronor på den extra personalen.

Det fasta anslaget till gratifikationer m. m. åt tjänstemän eller

andra personer, som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess

ärenden, vilket för år 1918 upptagits till 40,000 kronor, räcker sålunda

icke till ens för bestridande av övertidsersättningen åt den ordinarie

personalen. Det torde alltså, vad beträffar utgifterna för ändamålet för

år 1918, få tagas i övervägande, huruvida icke, därest förslaget lämnas

utan erinran, den på sistnämnda personal belöpande ersättningen eller

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Ändrade föreskrifter

om

utdelande av

understöd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

del därav, som ej kan utgå av omförmälda anslag, må gäldas av förslagsanslaget

till diverse utgifter. För framtiden torde dock vara lämpligast,

att övertidsersättningen, vad den ordinarie personalen angår, i sin helhet

bestrides av gratifikationsanslaget. På grund av svårigheten att

beräkna ifrågavarande ersättnings storlek synes berörda anslag böra

givas förslagsanslags karaktär. För år 1919 lärer i samband härmed erfordras

en höjning av detsamma med omkring 48,000 kronor, och skulle

anslaget sålunda — i stället för av generalpoststyrelsen föreslagna

45,000 kronor — upptagas till ett belopp av i runt tal 95,000 kronor.

Beträffande den extra personalen, torde övertidsersättningen lämpligen

få bestridas av anslagen till arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning

m. m., vartill hänsyn tagits vid beräknandet av sagda anslag.

Från anslaget till understöd in. m. åt personer, som äro eller varit

anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden, utbetalas bland

annat, jämlikt av 1913 års riksdag godkända grunder, understöd åt

medelst personligt kontrakt anställda poststationsföreståndare ävensom

lantbrevbärare, som avgått från sina befattningar. Berörda grunder

finnas närmare angivna i Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1913, däri

stadgas, att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt

kontrakt anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter

att hava tjänstgjort minst 25 år, från berörda anslag må, därest den

avgångne befinnes vara i behov av understöd, till honom utbetalas årligt

ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst vad som motsvarar

två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått från postverket.

Såväl i departementalkommitténs utlåtande som i betänkandet angående

statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. m.

har föreslagits, att ärenden om beviljande av understöd av angiven art

skulle decentraliseras till generalpoststyrelsen; och har styrelsen i avgivna

utlåtanden förklarat sig ej hava något att häremot erinra. Då

närmare bestämmelser rörande villkoren för understöd blivit, på sätt

framgår av vad nyss yttrats, meddelade samt Kungl. Maj:t hittills nästan

undantagslöst lärer hava beviljat av generalpoststyrelsen föreslaget understödsbelopp,

synas några betänkligheter ej möta mot att dessa ärendens

behandling överlämnas till generalpoststyrelsen. Med hänsyn emellertid

därtill att i 1909 och 1913 års statsverkspropositioner förutsatts,

att Kungl. Maj:t skulle anvisa understöd av angivet slag, synes riksdagen

böra lämnas tillfälle yttra sig i frågan.

I skrivelse den 9 februari 1918har generalpoststyrelsen gjort framställning

om undantag i vissa fall från nämnda bestämmelser om ålderdomsunderstöd.

Generalpoststyrelsen har därvid framhållit, att den omständigheten,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

61

att befattningen såsom föreståndare för de största poststationerna numera

i allt större utsträckning kommit att beklädas med personer, som

förut gjort tjänst vid postverket å andra befattningar, syntes böra föranleda

viss jämkning av den hittills gällande regeln, att poststationsföreståndare,

för att över huvud kunna komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd,

skall hava tjänstgjort såsom poststationsföreståndare

minst 25 år.

På senaste åren hava nämligen förekommit upprepade fall, då f. d.

poststationsföreståndare, vilka å sistnämnda slags befattning icke haft

att tillgodoräkna sig den för understöds erhållande föreskrivna tjänstetiden

av 25 år, med sammanräknande av tid, varunder de i annan egenskap

tjänat postverket, haft mer än 25 års tjänstetid. På grund av

nyss åberopade bestämmelse hava emellertid dylika poststationsföreståndare

icke kunnat av Kungl. Maj:t tilldelas ålderdomsunderstöd. Efter

särskild framställning har dock riksdagen medgivit understöd i vissa fall.

I sådana och liknande fall, då vederbörande visserligen icke innehaft

befattning såsom poststationsföreståndare i 25 år, men därutöver

antingen före eller efteråt bestritt annat uppdrag för postverkets räkning

under så lång tid, att sammanlagda tjänstetiden uppgår till minst 25 år,

syntes det generalpoststyrelsen fullt rättvist och billigt att, därest förutsättningarna

för erhållande av ålderdomsunderstöd eljest äro för handen,

vederbörande tilldelas dylikt understöd enligt för poststationsföreståndare''

i allmänhet gällande grunder — d. v. s. med lämpligt belopp, dock

högst intill två tredjedelar av det från postverket senast utgående arvodet.

Enligt styrelsens mening vore det även mest lämpligt och praktiskt,

att frågan om understöd i dylika fall kunde, liksom sker i övriga

fall, avgöras av Kungl. Maj:t utan att behöva överlämnas till behandling

av riksdagen.

Generalpoststyrelsen har i detta sammanhang erinrat om, hurusom

jämväl förekommer, att poststationsföreståndare på grund av sjukdom

eller hög levnadsålder nödgas avgå från sin befattning, innan han eller

hon uppnått det för ålderdomsunderstöds erhållande stadgade antalet

tjänstår och utan att vederbörande kan såsom fyllnad åberopa längre

eller kortare tids tjänstgöring å annan befattning inom postverket. Hur

ömmande omständigheterna i dylika fall än må hava varit, har generalpoststyrelsen

varit förhindrad att med hänsyn till nu gällande bestämmelser

i fråga om ålderdomsunderstöd hos Kungl. Maj:t föreslå sådant

understöd, utan har generalpoststyrelsen måst inskränka sig till att hos

Kungl. Maj:t göra framställning om beviljande åt vederbörande av ett

understöd en gång för alla att utgå av det å postverkets driftkostnadsstat

anvisade anslag till diverse utgifter. De framställningar i sådant

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

avseende, som av generalpoststyrelsen avlåtits, hava samtliga vunnit

Kungl. Maj:ts bifall.

Åven i dylika fall syntes det generalpoststyrelsen önskvärt, att understödsanslaget

finge användas och att Kung]. Maj:t bleve oförhindrad att,

givetvis under förutsättning att vederbörande i övrigt uppfyllde villkoren

för erhållande av ålderdomsunderstöd, bevilja det understöd, dock högst

intill två tredjedelar av arvodet, som med hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall kunde befinnas skäligt och billigt.

Generalpoststyrelsen har således ansett sig böra föreslå sådan utvidgning

av bestämmelserna rörande ålderdomsunderstöd till poststationsföreståndare,

som varit medelst personligt kontrakt anställd, att — med

bibehållande såsom huvudregel att poststationsföreståndare skall hava

tjänstgjort i sådan egenskap minst 25 år för att kunna komma i åtnjutande

av dylikt understöd — undantagsvis, och särskilt när vederbörande

därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare

tjänstgjort i annan egenskap vid postverket, understöd

må kunna tilldelas även poststationsföreståndare med kortare tjänstetid.

Enligt förberörda brev den 20 juni 1913 äger generalpoststyrelsen

att till poststationsföreståndare i allmänhet, vilken, utan åtnjutande av

ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort

minst 25 år, utbetala gratifikation av etthundra kronor att årligen utgå

under hans återstående livstid, dock att gratifikationsbeloppet icke i något

fall må överstiga senast innehavda arvodesbelopp.

Åven beträffande sådana fall anser generalpoststyrelsen, att bestämmelserna

angående antalet tjänstår böra jämkas i sådan mån, att gratifikation

må kunna undantagsvis och under enahanda villkor som ålderdomsunderstöd

tilldelas poststationsföreståndare, ehuru dennes sammanlagda

tjänstetid såsom poststationsföreståndare icke fullt uppgår till 25 år.

Då, enligt generalpoststyrelsens förmenande, samma skäl, som här

förut i fråga om poststationsföreståndare anförts för medgivande i vissa

fall av undantag från den allmänna regeln om minst 25-årig tjänstetid

såsom villkor för erhållande av ålderdomsunderstöd, äga full tillämpning

jämväl beträffande lantbrevbärare, har generalpoststyrelsen hemställt, att

den nu föreslagna jämkningen i detta avseende må få gälla även sistnämnda

slag av befattningshavare.

Då generalpoststyrelsens förevarande förslag om medgivande av

undantag under angivna omständigheter från bestämmelsen om minst

25 års tjänstetid såsom poststationsföreståndare eller lantbrevbärare för

att komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd respektive gratifikation

synes värt beaktande, har jag för avsikt att, därest erinran ej framställes

av riksdagen, framdeles tillstyrka Kungl. Maj:t att utfärda ändrade före
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

skrifter i angivna hänseende. Om härvid uttryckligen angivas de förutsättningar,

under vilka de ifrågasatta undantagsbestämmelserna skulle

vinna tillämpning, torde hinder ej möta att jämväl ärenden av nu förevarande

art överlämnas till generalpoststyrelsens avgörande.

Da efter tidpunkten för förevarande statförslags avgivande tillkommit

den omständigheten, att, såsom ovan omförmälts, reglering av lantpoststationernas

avlöningsförhållanden vidtagits med innebörd bl. a. att

poststationsföreståndarnas arvoden betydligt höjts, varav givetvis blir en

följd, att understödsbeloppen framdeles torde komma att utgå med i

genomsnitt högre belopp än hitintills, lärer anledning förefinnas att höja

anslaget till understöd utöver hittills utgående 20,000 kronor. Jag vill

i detta avseende föreslå, att anslaget upptages till förslagsvis 30,000 kronor.

Vid bifall till förevarande förslag under rubrik »Avlöningar» skulle

sammanlagda beloppet av därunder innefattade anslag utgöra 19,005,900

kronor, innebärande en ökning, vid jämförelse med motsvarande summa

i 1918 års stat, 14,702,500 kronor, av 4,303,400 kronor.

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Vid tidpukten för statförslagets avgivande har generalpoststyrelsen

beräknat, att härunder uppförda anslag skulle för år 1919 utgå med

samma belopp som år 1918 eller 9,100 kronor. Sedermera har generalpoststyrelsen

meddelat, att, då den föreslagna löneregleringen skulle öva

viss inverkan på de i anslaget ingående beloppen, nya beräkningar verkställts,

vilka givit till resultat, att nu ifrågavarande anslag synes böra

i 1919 års stat uppföras med ett belopp av 7,200 kronor.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

I skrivelsen den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen beräknat

slutsumman för år 1919 å detta anslag till 9,400 kronor.

Av skäl, som nyss anförts i fråga om anslaget till generalpoststyrelsens

övergångsstat, har styrelsen verkställt nya beräkningar av anslaget

samt därefter meddelat, att slutsumman av de å distrikts- och lokalförvaltningarnas

övergångsstat upptagna tjänstemännens avlöningsbelopp

antages komma att uppgå till 55,600 kronor samt att under rubriken

»Avgå under A upptagna avlöningar» ett sammanlagt belopp av 42,000

kronor torde böra beräknas. Skillnaden mellan dessa båda belopp, 13,600

kronor, utgör då den slutsumma, vartill övergångsstaten för distriktsoch

lokalförvaltningarna bör beräknas för år 1919.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Om sålunda slutsumman i övergångsstaten för generalpoststyrelsen

beräknas till 7,200 kronor samt för distrikts- och lokalförvaltningarna

till 13,600 kronor, skulle Övergångsstaten i dess helhet för år 1919 upptagas

till 20,800 kronor. Då för motsvarande ändamål för år 1918 anvisats

19,350 kronor, innebär detta en ökning av 1,450 kronor.

Emot vad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit beträffande övergångsstaten

har jag intet att erinra.

C. Pensioner.

(Förslagsanslag.)

De i staterna upptagna utgiftsbelopp till pensioner åt postverkets

tjänstemän äro för nedannämnda år följande:

1916 .......................... 495,100 kronor

1917 .......................... 536,600 »

1918 .......................... 589,700 »

Med bortseende från det belopp, som postverket under år 1916

blivit gottgjort från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare, 5,371

kronor, hava de verkliga utgifterna å pensionsanslaget utgjort 471,732

kronor. Detta belopp understiger sålunda de i staten för nämnda år

beräknade utgifterna med 23,368 kronor.

Enligt vad generalpoststyrelsen numera meddelat, hava utgifterna

för år 1917 uppgått till 505,667 kronor 18 öre.

Enär den föreslagna löneregleringen för postpersonalen även innefattar

höjning av pensionsunderlagen, hava av generalpoststyrelsen

verkställts nya beräkningar angående det belopp, vartill postverkets pensionsstat

för år 1919 bör beräknas, och har styrelsen på grund därav

ifrågasatt ett belopp av tillhopa 620,000 kronor, vilket belopp borde

fördelas på de tre i staten upptagna grupperna sålunda:

1) Tjänstemän, som erhållit avsked........................ kronor 603,335: —

2) Tjänstemän m. fl., som i följd av skada under

tjänstutövning eller av annan orsak tillerkänts

årligt understöd .................................................................. » 14,215: —

3) Avlidna tjänstemäns m. fl. änkor och barn )) 2,450: —

Vid beräknande av de under 2) och 3) upptagna beloppen hava endast

tagits i betraktande sådana understöd, som vid tidpunkten för statförslagits

avgivande blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen beviljade.

Vad generalpoststyrelsen under rubriken »Pensioner» sålunda föreslagit

har ej föranlett någon erinran ''från min sida.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

65

D. Postbefordran.

(F örslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg.

Detta anslags ställning under de vid statförslagets avgivande sistförflutna

3 åren framgår av följande tabell:

År.

Anvisat belopp.

Utgifter å anslaget.

Utgiftsökning i jäm- förelse med före- gående år.

1914 ..........................

4,400,000

3,909,299

80,678

1915 ............................................

4,400,000

4,414,418

505,119

1916 ..........

4,400,000

4,908,680

494,262

Anledningen till att utgifterna å anslaget kommit att, i så stor utsträckning

som skett, överstiga de anvisade anslagsbeloppen, äro de extra

ordinära förhållanden, som framskapats av världskriget. Transitoposten

till och från Ryssland och därbortom liggande länder bar nämligen som

följd därav kommit att befordras över Sverige.

Av utgifterna å anslaget för år 1916 utgöra, enligt vad generalpostsstyrelsen

uppgiver, allenast, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

generalpoststyrelsen beräknade i sitt näst förut avgivna statförslag, omkring

4.100.000 kronor normala utgifter, under det att ej mindre än inemot

800.000 kronor hänföra sig till befordringen av sagda transitoposter.

Av sistnämnda summa faller den största delen eller cirka 566,000 kronor

på fram forslandet av krigsfångeposten. Denna befann sig vid tiden

för statförslagets avgivande i ständig tillväxt. Detta förhållande belyses

av följande sammanställning:

År.

Vikten av genom

Sverige befordrad

brevpost till och

från krigsfångar.

Kg.

Antal genom Sverige

befordrade krigs- fångepaket.

St.

1915.................

72,976

1,132,782

1916............

214,260

4,933,115

>/i—so/o 1917............

310,319

3,512,473

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 Käft. (Nr 385.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Då den övervägande delen av dessa postmängder måste forslas

genom landet i hela dess utsträckning eller från Trälleborg till Haparanda

samt delvis från Göteborg till Haparanda, är det givet, att transportkostnaderna

komma att uppgå till högst avsevärda belopp. Sålunda meddelar

generalpoststyrelsen, att under år 1916 enbart för transport av

krigsfångepaket använts sammanlagt 1,425 godsvagnar från Haparanda

till Trälleborg, betingande en kostnad för postverket av 443,071 kronor.

För första halvåret av år 1917 har antalet för samma ändamål använda

dylika vagnar å sagda sträcka uppgått till ej mindre än 1,653, motsvarande

en utgift av 510,569 kronor.

Den av transitoposterna förorsakade ökade kostnaden för järnvägspostbefordringen

under år 1917 beräknar generalpoststyrelsen hava uppgått

till omkring 1,150,000 kronor. På grund av de tågindragningar, som av

såväl statens som enskilda järnvägar successivt företagits under nämnda år,

har antalet postbefordringslägenheter minskats. Kostnaderna för den vanliga

järnvägspostföringen hava i följd härav nedbragts med ett belopp

av cirka 215,000 kronor för helt år räknat. Det oaktat hava emellertid,

i anseende till det höga kostnadsbeloppet för transitotrafiken, utgifterna

i sin helhet å anslaget för år 1917, enligt vad generalpoststyrelsen

sedermera meddelat, uppgått till 5,279,527 kronor, och desamma hava

således med icke mindre än 879,527 kronor överstigit det i staten upptagna

beloppet, 4,400,000 kronor.

Någon ytterligare minskning av kostnaderna för järnvägspostbefordringen,

åtminstone till mera avsevärt belopp, på grund av tågindragningar

torde näppeligen vara att förutse vare sig under ar 1918

eller 1919. Med hänsyn nämligen därtill att förefintligt postkupéutrymme

torde vara så långt möjligt utnyttjat, lärer indragning av en

postlägenhet i ett tåg hädanefter i allmänhet föranleda insättande av

motsvarande postutrymme i annan tåglägenhet. Beträffande kostnaderna

för den normala järnvägspostbefordringen kan man nog icke undgå att

räkna med vissa förhöjningar på grund av det förändrade läget å penningmarknaden.

Sålunda visa de för reparation och underhåll av postvagnar

föranledda utgifterna tendens att väsentligt ökas. Generalpoststyrelsen

har uppgivit, att för detta ändamål utbetalats under ar 1915

98,856 kronor, under år 1916 113,637 kronor samt under år 1917 icke

mindre än 149,973 kronor. De angivna beloppen för vart och ett av

nu nämnda år hänföra sig till reparationer, som företagits under nästföregående

år. Vidare inverka givetvis de rådande prisförhållandena i

mycket hög grad på de jämväl av detta anslag utgående ersättningarna

för postvagnars uppvärmning och belysning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Vid beräkning av de normala utgifterna å nu ifrågavarande anslag

måste jämväl tagas i betraktande, att poströrelsens ständiga tillväxt,

öppnandet av nya järnvägslinjer och kommunikationsväsendets utveckling

i övrigt m. m. allt framgent kommer att föranleda en betydande stegring

av kostnaderna för järnvägspostbefordringen.

Vad särskilt poströreisen beträdar, drager den synnerligen stora

ökningen av paketbefordringen genom det stora vagnsutrymme, som

paketposten kräver, dryga utgifter.

De posttrafikerade järnvägarnas längd uppgick vid slutet av år 1916

till 14,898 kilometer. Under år 1917 beräknas därutöver bava tagits i

anspråk sammanlagt 76,37 kilometer och under år 1918 ytterligare 103,5

kilometer. Järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hava uppgivit, att därutöver före utgången av år 1919 103,2 kilometer

statsbanelinjer och omkring 300 kilometer enskilda järnvägslinjer äro

avsedda att öppnas för allmän trafik.

För att möta den allmänna förbättring i järnvägspostkommunikationerna,

som utvecklingen å skilda områden måste medföra, är givetvis

nödvändigt att beräkna ej obetydliga belopp.

I betraktande av de betydande överskridanden av de anvisade anslagsbeloppen,

som, enligt vad av det förutnämnda framgår, på grund

av de med världskriget sammanhörande förhållanden ägt rum för år 1916

(omkring 500,000 kronor), har generalpoststyrelsen ställt sig tveksam,

huruvida det icke, för det fall extra ordinära utgifter av den beskaffenhet,

som förut omförmälts, kunna tänkas ifrågakomma jämväl under år

1919, vore ur budgetssynpunkt riktigare att öka det för ändamålet i

staten upptagna förslagsanslaget med ett så stort belopp, att detsamma

kunde täcka eventuellt förekommande extra ordinära utgifter och undvika

den minskning av postverkets nettobehållning, som blir en följd

av anslagets upptagande med för låg siffra.

Så har likväl icke skett beträffande staterna för åren 1917 och 1918.

Styrelsen har därför ej heller nu velat framlägga förslag i sådant hänseende,

men har dock ansett sig böra särskilt påpeka förhållandet.

Bortsett från angivna extra ordinära utgifter anser sig generalpoststyrelsen

emellertid, i anslutning till vad styrelsen anfört rörande det

normala utgiftsbehovet under förevarande anslagstitel, böra beräkna

betydande utgiftsstegringar för såväl år 1918 som år 1919. Det är

_ också enligt styrelsens uppfattning angeläget att under nuvarande särdeles

vanskliga tider hava ett jämförelsevis stort belopp av anslagssumman

att tillgå för mötande av mer eller mindre oförutsedda utgiftsökningar,

som nu icke kunna överblickas. För att kunna är 1919 till
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

godose normalbehovet under denna utgiftstitel och alltså kunna något så

när begränsa utgifterna inom anslagsramen hemställer generalpoststyrelsen,

att anslag sbelopp et, som för år 1918 är upptaget till 4,450,000

kronor, för är 1919 förhöjdes med 750,000 kronor och således fastställes

till 5,200,000 kronor.

Postbefordran å landsväg jämte lokala transporter.

Anslaget har för vart och ett av åren 1914—1917 varit i staten

upptaget med lika stora belopp eller 2,100,000 kronor samt har för år

1918 förhöjts till 2,350,000 kronor. Generalpoststyrelsen meddelar, att

utgifterna å detsamma under år 1916 stigit till 2,145,078 kronor. Av

detta belopp hava cirka 90,000 kronor orsakats av den av världskriget

föranledda transitopostbefordringen genom landet, vadan de normala utgifterna

å nu ifrågavarande anslag under samma år uppgått till omkring

2,055,000 kronor.

Stegringen under de senaste åren av de normala utgifterna å anslaget

framgår av följande tabell (avrundade tal).

År

Normala utgifter.

Ökning vid

jämförelse med

föregående år.

%

1913 ...............

1,710,000

1914.....................

1,805,000

95,000

5,5

1915.....................

1,860,000

55,000

3,0

1916...................

2,055,000

195,000

10,5

För år 1917 hava de normala utgifterna vid statförslagets avgivande

beräknats till 2,500,000 kronor, men hava, enligt vad jag inhämtat, uppgått

till 2,670,000 kronor, motsvarande en ökning, i förhållande till år

1916, av icke mindre än cirka 30 %.

Denna stora utgiftshöjning är, som generalpoststyrelsen framhållit

vid avgivande av statförslagen för åren 1917 och 1918, till ojämförligt

största delen föranledd av de alltjämt stegrade kraven å högre ersättning

för fullgörande av postföring och lantbrevbäring. Särskilt legorna

för postföring med häst och åkdon hava såsom följd av den allmänna

prisnivåns, enkannerligen foderprisens, uppskruvning befunnit sig och

befinna sig alltjämt i stadigt uppåtgående, vilket belyses av följande

sammanställning:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 385. 69

År

för nya avtals tillämpning

Antal uppsagda

postföringskontrakt

Sammanlagd

ersättningssumma

enligt de uppsagda

kontrakten

Sammanlagd

kostnadsökning

föranledd av nya

avtal

Ökning i

%

1914 ...........................

112

105,177

8,009

7,6

1915 ..........................

91

94,411

11,357

12,02

1916 ...........................

142

190,906

36,600

19,2

1917 ...........................

294

366,260

160,310

43,8

Generalpoststyrelsen uppgiver, att vid utgången av augusti månad 1917

— postföring8kontrakten löpa i regel för kalenderår med uppsägning

före den 1 september — hade till upphörande med sagda års utgång

uppsagts tillhopa 298 dylika kontrakt, innefattande en sammanlagd ersättningssumma

av 454,600 kronor. Vid förnyandet av dessa avtal har

man, med hänsyn till den knappa tillgång ej blott på foder utan även

dragare, som kunde befaras för vintern 1917—1918, haft att räkna med

en avsevärt högre ökningsprocent än den i tabellen för år 1917 angivna.

Vidare anför generalpoststyrelsen, att jämväl lantbrevbärarnas ersättningskrav

år från år stegrats, ökningsprocenten vid förnyande av

dylika avtal under år 1915 utgjorde 11.9 %. Motsvarande siffror för år

1916 äro 21.7 %. De efter uppsägning nyupprättade lantbrevbärarkontrakt,

som trätt i tillämpning under tiden 1 januari—31 augusti 1917,

innefatta eu årlig kostnadsökning av 88,298 kronor å en sammanlagd

förutvarande kontraktssumma av 279,222 kronor eller 31.62 %.

Men även i fall, då uppsägning icke förelegat, har, efter ansökan,

generalpoststyrelsen, av förekomna orsaker och med hänsyn till att utgående

lega icke stått i lämpligt förhållande till vederbörandes arbetsprestationer

för postverket, funnit sig böra bevilja ersättningsförhöjning

åt postförare och lantbrevbärare. I sådant hänseende har för trädande

i tillämpning under tiden 1 januari—31 augusti 1917 beviljats förhöjning

åt 110 postförare med sammanlagt 36,225 kronor för år samt åt

353 lantbrevbärare med tillhopa 37,808 kronor för år.

Till dessa ersättningsförhöjningar kommer jämväl utgiftsökning på

grund av nyinrättande utav postförings- och lantbrevbäringslinjer samt

omreglering och turökning beträffande förefintliga linjer. Postföringsnätets

årliga ökning är i och för sig ganska avsevärd. General poststyrelsen

meddelar, att antalet å landsväg — medelst postförare och lantbrevbärare

— postförda kilometer utgjorde år 1915 13,549,465 och år

1916 13,867,578, innebärande en ökning av 318,113 kilometer. Nyinrättandet

och omreglering av samt turökning å postförings- och lånt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

brevbäringslinjer bava under tiden 1 januari—31 augusti 1917 betingat

en årlig utgiftsökning av ungefärligen 48,000 kronor.

De av transitbefordringen genom landet av utländsk post föranledda

utgifter, som avföras å detta anslag, äro huvudsakligen att hänföra till

ökade kostnader för lokala transporter i Göteborg och Haparanda. Dessa

kostnader, som på sätt förut nämnts för år 1916 uppgått till omkring

90,000 kronor anses, under förutsättning att förändrade förhållanden icke

inträda, för år 1917 och år 1918 komma att uppgå till ungefärligen

enahanda belopp.

Att kalkylera utgifterna å nu ifrågavarande anslag ställer sig, med

hänsyn till de oberäkneliga faktorer, som nu råda i avseende å arbetsförhållanden,

foderpriser m. m., givetvis synnerligen vanskligt.

Alla tecken tyda på att man även för år 1918 måste räkna med en

betydaude utgiftsstegring. Generalpoststyrelsen, som vid statförslagets

avgivande räknade med en utgiftsökning å ifrågavarande anslag för år

1917 av omkring 20 %, har ansett, att stegringen för innevarande år

kommer att bliva minst 20 %. Detta skulle innebära, att utgifterna å

anslaget för sistnämnda år — oavsett krigstrafiken — skulle komma att

stiga till omkring 3,000,000 kronor. Visserligen har styrelsen förutsatt

att, åtminstone därest värlskriget dessförinnan skulle upphöra, stabilare

prisförhållanden inträda under år 1919 och i följd därav den hittillsvarande

ofantliga stegringen av hithörande utgifter skall upphöra. Men

generalpoststyrelsen har dock, för att äga tillgång till medel för mötande

av en fortgående, om ock procentuellt mindre utgiftsstegring utan att anslagssumman

behöver överskridas, ansett sig böra hemställa, att densamma

för år 1919 upptages till 3,400,000 kronor, innebärande en ökning

i jämförelse med är 1918 av 1,050,000 kronor.

Postbefordran sjöledes.

1. Emellan Sveriges fastland och Gottland.

Detta anslag, som för år 1917 är upptaget till 75,000 kronor, blev

för år 1918 höjt till 100,000 kronor i anledning därav att det mellan

generalpoststyrelsen och ångfartygsaktiebolaget Gotland den 14 november

1911 avslutade kontrakt om upprätthållande av regelbunden postförbindelse

mellan fastlandet och Gottland blivit uppsagt till upphörande med

den 14 november 1916. Generalpoststyrelsen har jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj:t den 17 november 1916 träffat förnyat avtal med bolaget

innefattande en ersättningssumma av 140,000 kronor för år. Även

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 385.

sistnämnda avtal har nu av bolaget uppsagts och på grund därav trätt

nr tillämpning med avslutandet av sommarseglationen den 14 november

1917.

De underhandlingar om nytt avtal, som inletts med bolaget, hade

vid förevarande förslags avgivande ännu icke slutförts, vadan generalpoststyrelsen

icke var i stånd uppgiva den ersättningssumma, som kunde

komma att utgå. Då emellertid man åtminstone icke vågade räkna med

någon nedgång i kostnader för sjötransporter, har generalpoststyrelsen

föreslagit, att nu ifrågavarande anslag för år 1919 sättes till 150,000

kronor, alltså en ökning i förhållande till år 1918 av 50,000 kronor.

2. Emellan övriga inrikes orter.

Anslaget är för år 1918 upptaget till 150,000 kronor. Utgifterna

å detsamma för år 1917 hava enligt generalpoststyrelsens uppgift uppgått

till 130,863 kronor, innebärande en ökning vid jämförelse med

utgifterna för år 1916 av över 13 %.

Enär i följd av den allmänna stegring av sjöfrakter, som under de

sista åren ägt rum, nog så vidsträckta krav på ökad ersättning för postbefordran

sjöledes torde vara att förvänta, finner generalpoststyrelsen

sig böra hemställa om höjning av detta anslag för år 1919 med 25,000

kronor till 175,000 kronor.

3. Emellan Sverige och Tyskland.

Å anslaget avföres, då de tyska ångfärjorna fortfarande liksom hitintills

allt från krigsutbrottet icke anlitas för postbefordran, för närvarande

endast den på Sverige belöpande delen av den ersättning, som enligt

gällande överenskommelse skall utgå till statens järnvägar för uppehållande

medelst svenska statens ångfärjor av regelbunden postförbindelse

å linjen Trälleborg—Sassnitz, vilken ersättning motsvarar ungefär halva

anslagsbeloppet. Härtill kommer emellertid en särskild ersättning för

det av krigsfångepaketpostens befordran nödvändiggjorda överförandet

av särskilda godsvagnar, lastade med dylik post. Vidare utbetalas av

anslagets medel kostnaderna för den transport medelst särskilt förhyrda

båtar av krigsfångepaket från Sverige till Tyskland, som understundom

kan befinnas nödvändig. De extra kostnader, som sålunda uppkomma

för såväl överförande av särskilda godsvagnar som befraktande av båtar,

delas, i enlighet med gällande postfördrag mellan Sverige och Tyskland,

lika mellan de båda länderna. Generalpoststyrelsen upplyser, att för överförande

av godsvagnar för tiden oktober 1914—mars 1917 utbetalats

under år 1917 72,431 kronor och beräknar motsvarande ersättning för

tiden april—december 1917 till cirka 54,000 kronor. För befraktande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

vid två olika tillfällen av båtar för angivna ändamål hava utbetalats

tillhopa 7,077 kronor. Sveriges andel i dessa särskilda kostnader för

krigsfångepostens befordran skulle sålunda för tiden intill utgången av

år 1917 komma att uppgå till inemot 70,000 kronor.

Efter krigets avslutande bortfalla givetvis dessa extra kostnader

och utgifterna å anslaget komma åter att uppgå till det belopp, varmed

anslaget är upptaget.

Generalpoststyrelsen har sedermera meddelat, att utgifterna å anslaget

för år 1917 uppgått till 113,983 kronor 31 öre.

För ifrågavarande ändamål anser generalpoststyrelsen för ar 1919

böra anvisas lika högt belopp som för är 1918 eller 273.500 kronor.

4. Emellan Sverige och Danmark.

Beträffande detta anslag, som alltsedan år 1914 varit i staterna

uppfört med 15,000 kronor för varje år, anser generalpoststyrelsen sig

icke böra ifrågasätta någon förändring. För år 1917 hava utgifterna

belöpt sig till 12,507 kronor 76 öre.

5. Emellan Sverige och Finland.

Beträffande detta anslag, vilket under en följd av år i staterna upptagits

till 25,000 kronor, har generalpoststyrelsen vid avgivande av statförslagen

för åren 1917 och 1918, i avvaktan på inträdande av normala

förhållanden med därav följande möjlighet att beräkna utgifterna

å anslaget, icke ansett sig böra ifrågasätta någon förändring av detsammas

storlek.

Under nuvarande förhållanden avföras å anslaget kostnaderna för

överförande medelst ångbåtslägenhet, då sådan kan åstadkommas, av

krigsfångepaket från Finland till Sverige. I motsatt riktning har under

år 1917 ifrågavarande paket forslats landvägen till Haparanda, varifrån

desamma med en av finska postverket uppsatt linbana överföras till

finskt område.

Kostnaderna för postbefordran sjöledes mellan Sverige och Finland

skall enligt gällande konvention angående postförbindelserna mellan

Sverige och Ryssland delas lika mellan båda postverken.

Generalpoststyrelsen uppgiver, att under år 1916 å anslaget avfördes

142,303 kronor, utgörande ersättning för den under sagda år

uppehållna sjöpostförbindelsen mellan Sverige och Finland, beträffande

vilken generalpoststyrelsen lämnat redogörelse vid avgivande av statförslaget

för år 1918.

Under år 1917 hava utgifterna å anslaget, enligt vad generalpoststyrelsen

meddelar, uppgått till endast 7,014 kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

73

Beträffande Sveriges andel i kostnaderna för postöverföringen med

nyss nämnda linbana har definitiv överenskommelse ännu icke träffats.

Av ovan anförda skäl har generalpoststyrelsen icke avgivit något

förslag om förändring av anslaget.

6. Emellan Sverige samt Storbritannien och Amerika.

Å anslaget avföras kostnaderna för den sjöpostförbindelse mellan

Sverige och England, som första gången anordnades i september månad

1914 och som allt fortfarande uppehälles med användande av alla tillgängliga

för ändamålet lämpliga ångbåtslägenheter mot den ersättning,

som i varje särskilt fäll kan betingas. Generalpoststyrelsen upplyser,

att kostnaderna för postförbindelsen i fråga under år 1916 uppgingo

till sammanlagt 604,882 kronor, samt att för år 1917 för ändamålet utbetalats

232,706 kronor 74 öre. Den minskning av utgifterna, som sålunda

ägt rum, är givetvis beroende på den av nämnda förhållanden

föranledda inskränkningen av sjöfarten mellan Göteborg och England

samt därpå att en stor del av utrikesposten måste sändas över Norge.

Ej heller i fråga om detta anslag, som för vart och ett av åren

1909—1918 upptagits till 14,000 kronor, finner generalpoststyrelsen sig

böra nu föreslå någon förändring av anslag sbeloppet, varmed borde anstå

intill dess sådana förhållanden inträtt, att kostnaderna för den sjöpostbefordran,

varom nu är fråga, kunde något så när tillförlitligt beräknas.

Transitersättning åt främmande postverk.

Frågan angående storleken av de belopp, som skola utbetalas av

detta anslag, befinner sig enligt vad generalpoststyrelsen meddelar fortfarande

i det läge, varom generalpoststyrelsen vid avgivande av statförslagen

för åren 1917 och 1918 lämnat redogörelse, i det att några

ytterligare uppgifter från internationella postbyrån i Bern i fråga om

storleken av utländska postförvaltningars tillgodohavande av svenska

postverket för brevtransitering allt fortfarande icke till generalpoststyrelsen

inkommit. Vid sådant förhållande hemställer generalpoststyrelsen,

att anslag sbeloppet i likhet med sagda bägge år fastställes till 100,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har, på sätt skett vid avgivande av nästföre- dh ekonogående

båda års statförslag, i detta sammanhang lämnat en kortfattad )fska resuh

redogörelse för det ekonomiska resultatet för postverket av den transit- sitposo''1

postbefordring genom Sverige, som tog sin början efter världskrigets Hordringen.

utbrott och sedan dess alltjämt fortgått.

Styrelsen har nu härom meddelat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 815 höft. (Nr 385.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

»Vidkommande först frågan om den ersättning, som kan beräknas tillgodokomma

svenska postverket för transitbefordringen av brevpostförsandelser, så

befinner sig denna fortfarande ungefär i det läge, för vilket generalpoststyrelsen

i sammanhang med avgivande av statförslaget för år 1918 lämnat redogörelse.

Och det torde kanske ej vara att förvänta, att densamma bringas till full lösning

förrän efter krigets slut och i samband med andra med anledning av de extraordinära

förhållandena uppkomna principfrågor rörande tolkning av eller tillägg

till de internationella eller separata postfördragen. Fortfarande saknas

emellertid anledning antaga, att icke postverket skulle komma att tillgodoforas

skälig ersättning för de av brevtransiteringen förorsakade kostnader.

Sverige tillkommande portoandelar för från utlandet ankomna paket — såväl

till Sverige adresserade som transiterade — hava under år 1916 stigit till

ett belopp av 715,300 kronor. Härav få i likhet med föregående år omkring

500 000 kronor beräknas belöpa sig på paket till Sverige, vadan cirka ilo,300

kronor skulle utgöra ersättning för transitbefordringen av utländska paket.

Emellertid bör i detta sammanhang anmärkas, att indirekt tillgodoforas

postverket inkomster av den utrikes paketrörelsen i annan form, i det att avsevärda

mängder reexportgods omförpackas inom landet och vidaresändes såsom

* ^hinder de olika postbefordringsanslagen här förut har närmare påvisats,

vilka avsevärda utgifter, som härröra av den ifrågavarande särskilda transitpost
Dessa

kostnader hava för år 1916 stigit till i avrundade tal följande belopp

för postbefordring å järnväg ............................................................ kr
»

» sjöledes efter avdrag av besparingen å de normala

utgifterna för sjöpostföring emellan Sverige och Tyskland » 580,000

.................... » oU,UUU

I utslag''...................... »(»o

1tv 1 FSfSOOOO»

De .arte- Utgifterna å anslagen under »D. Postbefordran» hava de senare

menta- åren på grund av de genom världskriget uppkomna förhallandena utchefen.

y-gat en a[[t starkare stegring. Detta har varit beroende därpå, att dels

de olika slagen av postförsändelser, särskilt paket, i hög grad ökats, vartill

kommit den stora mängden transitopost, dels ock arbets- och materialprisen

alltjämt gått i höjden. Någon förändring härutinnan synes

icke på länge komma att inträda. På grund härav och i betraktande

av den hastiga utveckling, vari kommunikationsväsendet är slätt icke

blott i vårt land utan även annorstädes, torde försiktigheten bjuda, a,tt

man — givetvis med noggrant aktgivande på angelägenheten att särskilt

under nuvarande tider begränsa statsutgifter av nu ifrågavarande slag

i all möjlig mån — för år 1919 räknar med väsentligt högre befordringskostnader

än för innevarande år.

Postbefordran Anslaget för postbefordran å järnväg har i staten för år 1917 uppd

järnväg, tagits med ett belopp av 4,400,000 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits

till av kriget föranledda extra ordinarie utgifter för transitoposten. Största

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

75

delen av sistnämnda utgifter har förorsakats av krigsfångeposten — särskilt

krigsfångepaketen — mellan Tyskland och Ryssland. Återstoden

av dessa extra utgifter faller på befordringen Göteborg—Haparanda av

posten mellan å ena sidan Ryssland (och vissa delar av Ostasien) samt

å den andra England, Frankrike och Amerika in. fl. länder. Generalpoststyrelsen

har meddelat, att utgifterna i sin helhet för nämnda år

uppgått till 5,279,527 kronor. Då kostnaden för transitoposten lär

hava utgjort omkring 1,150,000 kronor, skulle de normala utgifterna

hava belöpt sig till omkring 4,130,000 kronor och alltså med omkring

270,000 kronor understigit de beräknade. Anslaget har för år 1918

ökats med 50,000 kronor eller till 4,450,000 kronor. Efter de mellan

Tyskland och dess bundsförvanter, å ena, samt de ryska staterna, å

andra sidan, avslutade fredsfördragen, på grund av vilka särskilt de betydande

sändningarna av krigsfångepost mellan de ifrågavarande länderna

upphöra, komma utgifterna för transitoposten att betydligt reduceras

Huruvida några större extra utgifter komma att erfordras under

nästkommande år undandrager sig ännu ett säkert bedömande. Med

framhållande av de betydande överskridanden, som ägt rum i fråga om

de för 1916 och 1917 anvisade beloppen, har generalpoststyrelsen också förklarat

sig tveksam, huruvida det icke ur budgetssynpunkt vore riktigare

att öka anslaget för år 1919 med så stort belopp, att eventuellt förekommande

extra ordinära utgifter kunde täckas, varigenom man skulle

undvika den minskning av postverkets nettobehållning, som bleve en

följd av anslagets upptagande med för låg siffra. Då så icke skett

beträffande staterna för 1917 och 1918, har styrelsen emellertid ansett

sig icke böra ifrågasätta någon ökning av anslaget med hänsyn till

dylika extra utgifter.

Med anledning av väntade kostnadsstegringar och på grund av

de vanskliga tiderna har styrelsen ansett angelåget att hava ett jämförelsevis

stort belopp att tillgå för mötande av det normala utgiftsbehovet

å förevarande anslagstitel för år 1919 och har därför hemställt om

anslagssummans ökning med 750,000 kronor till 5,200,000 kronor. Man

skulle då räkna med en stegring av kostnaderna från 1917 (4,130,000

kronor) till 1919 med omkring 1,070,000 kronor. Detta är visserligen

en högst avsevärd ökning särskilt med hänsyn till de vidtagna tåginskränkningarna.

Å ett anslag, sådant som det nu ifrågavarande, måste

ju emellertid förefinnas en tämligen stor marginal för utveckling och

oförutsedda utgifter. Med hänsyn till de ytterligare kostnadsstegringar,

som i anseende till den alltjämt fortsatta prisfördyringen må vara att emotse,

anser jag försiktigheten bjuda att tilltaga marginalen än större än generalpoststyrelsen

gjort, på det att överskridande av anslaget, till förryckande

av de ekonomiska beräkningarna, må i möjlig mån kunna undvikas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Postbefordran

& landsväg

m- m.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 385.

Jag förordar sålunda en höjning av anslaget, utöver vad generalpoststyrelsen

ifrågasatt, med 500,000 kronor. Anslagets sammanlagda

belopp skulle sålunda utgöra 5,700,000 kronor.

Den relativt största ökningen uppkommer liksom närmast föregående år

på landsvägspostens utgiftskonto, beroende till övervägande del på de höga

ersättningar, som med anledning av arbets- och foderprisens fortgående

ökning måste betalas för postföring med skjuts ävensom lör lantbrevbäring.

Att beräkna härför erforderliga utgifter för år 1919 medför,

som lätt inses, stora svårigheter. Ökningen av utgifterna från år 1916

till år 1917 har uppgått till nära 35%. Enligt vad jag inhämtat, har

legoförhöjningar måst äga rum i än större utsträckning än som vid

statförslagets avgivande kunnat beräknas. Da prisstegringen synes fortgå

oavbrutet, torde motsvarande ökning från sistnämnda till innevarande

år sannolikt icke bliva lägre än den nyssnämnda. Generalpoststyrelsen

har emellertid räknat med en stegring av endast 20 vilket skulle

innebära, att utgifterna — oavsett krigstrafiken — komme att stiga

från 2,500,000 kronor, till vilket belopp desamma vid statförslagets avgivande

beräknats belöpa sig för år 1917, till omkring 3,000,000 kronoi

och alltså med omkring 650,000 kronor överstiga det för ändamålet

anslagna beloppet, 2,350,000 kronor. För därpå följande år har generalpoststyrelsen

föreslagit ett belopp av 3,400,000 kronor och sålunda antagit

en utgiftsökning av 400,000 kronor eller något mindre än 15 % i jämförelse

med år 1918. Då utgifterna för år 1917 efter statförslagets avgivande

visat sig hava med mera än 250,000 kronor överstigit nämnda

av styrelsen för samma år beräknade belopp samt med hänsyn till vad

förut yttrats rörande den fortsatta prisstegringen kunde tvekan råda,

huruvida den av generalpoststyrelsen ifrågasatta höjningen av anslaget

kan komma att visa sig tillräcklig. Efter statförslagets avgivande bär det befunnits

nödvändigt företaga utredning rörande den ekonomiska innebörden

av att legorna i allmänhet för lånt brevbärare och landsvägspostförare bringas

i nivå med arbetspriserna inom ungefärligen motsvarande arbetsområden.

Utredningen bär visserligen ej slutförts, men den har dock redan på dess nuvarande

stadium givit vid handen, att man måste räkna med, att 1918 års utgifter

komma att överstiga även det av generalpoststyrelsen för år 1919 beräknade

beloppet eller 3,400,000 kronor. Med hänsyn till den oerhöida pnsföidyringen

ävensom svårigheten att anskaffa arbetskraft och dragare m. m. torde

man emellertid kunna räkna med inskränkningar jämväl i avseende åhindsvägspostföringen,

i likhet med vad av kristidsförhallandena påkallats i Dåga

om övriga kommunikationsmedel; och i allt fall bör givetvis nyinrättande av

postförbindelser ävensom turökning å redan befintliga linjer endast äga ruin,

då alldeles oavvisliga behov föreligga. Oaktat jag förutsätter, att general
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

77

poststyrelsen med avseende å utgifterna å anslaget iakttager den allra största

sparsamhet, torde det dock icke kunna undvikas, att anslaget, därest detsamma

upptages till av generalpoststyrelsen beräknat belopp, skulle komma att väsentligt

överskridas. Vid sådant förhållande anser jag mig nödsakad förorda,

att anslaget för år 1919 upptages till högre slutsumma än den av styrelsen angivna

eller förslagsvis till 3,800,000 kronor.

Beträffande postbefordran sjöledes har generalpoststyrelsen ifrågasatt Postbefordran

höjning av anslaget till sådan befordran mellan Sveriges fastland och Gott- si''lledes m mland

med 50,000 kronor till 150,000 kronor och anslaget till postbefordran

mellan övriga inrikes orter med 25,000 kronor till 175,000 kronor.

Sedan de förut omnämnda underhandlingarna med ångfartygsaktiebolaget

Gotland blivit slutförda, har Kungl. Maj:t den 9 november

1917 bemyndigat generalpoststyrelsen att med bolaget träffa avtal rörande

uppehållande av postförbindelsen mellan Gottiand och fastlandet från

och med den 15 november 1917 till och med den 14 november 1918

på huvudsakligen vissa i företett förslag till kontrakt upptagna villkor

samt mot en ersättning av 150,000 kronor. Detta är det belopp, generalpoststyrelsen

ansett böra för ändamålet upptagas i 1919 års stat, och

hemställer jag om bifall härtill.

Utgifterna å anslaget emellan Sverige samt Storbrittannien och

Amerika hava till följd av den sedan världskrigets utbrott anordnade

transitopostförbindelsen med England mångdubbelt överskridit det för

senaste åren upptagna anslagsbeloppet 14,000 kronor. Sålunda uppgingo

dessa utgifter för år 1915 till 751,989 kronor, år 1916 till 604,882

kronor och år 1917 till 232,706 kronor. Till sistnämnda summa bör

emellertid läggas ett under år 1918 utbetalat belopp av 77,087 kronor,

vilket hänför sig till under år 1917 utförd postföring. För de tre första

månaderna av 1918 hava utgifterna belöpt sig till respektive 16,502,

11,932 och 5,504 kronor.

För att undvika, att anslaget i allt för hög grad överskrides,

och då även under mera normala förhållanden den allmänna stegringen

av sjöfrakterna säkerligen kan antagas medföra ökad belastning av

anslaget, synes en höjning av detsamma böra för år 1919 äga rum till

förslagsvis 150,000 kronor.

Mot vad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om övriga anslag

för postbefordran sjöledes samt anslaget till transitersättning åt främmande

postverk synes icke vara något att erinra.

Genom de av mig förordade höjningarna av anslagen under »D. SammanfattPostbefordran»

komma desamma under år 1919 att uppgå till samman- antingen

lagt 10,388.500 kronor. under .d.

7 i Post
befordran»

.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar.

Detta anslag har alltsedan år 1913 utgått med 75,000 kronor.

Nu gällande bestämmelser angående felräkningspenningar äro enligt

§ 9 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket följande:

»Felräkningspenningar tillkomma:

intendenten vid postverkets liuvudkassa med 500 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning, med 300

kronor, därest minst 500,000 kronor årligen av honom utbetalas i avlöningar och

omkostnader m. m., men i annat fall med 120 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom huvudkassör vid något av postkontoren

Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, ävensom, efter generalpoststyrelsens

bestämmande, i undantagsfall kontrollör eller förste postexpeditör, som tjänstgör

såsom avdelningskassör vid något av nämnda postkontor, med 180 kronor;

tjänsteman, ordinarie och extra, som vid postkontor, där postanvisningsmedel

genom postverkets försorg utsändas till adressaterna, utlämnar dylika

medel till brevbärare, med 120 kronor vid postkontor av l:a eller 2:a klass och

med 60 kronor vid postkontor av 3:e eller 4:e klass; samt

tjänsteman, ordinarie och extra, liksom ock annan å tjänstemannabefattning,

ständig eller tillfällig, behörigen förordnad person, som i regelbunden tjänstfördelning

och under viss av generalpoststyrelsen bestämd minimitid varje söckendag

å postkontor betjänar allmänheten samt därvid mottager och utlämnar kontanta

medel, med 120 kronor vid postkontor av l:a eller 2:a klass och med 60

kronor vid postkontor av 3:e eller 4:e klass, allt för år räknat.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.»

Redogörarna vid postkontoren hava hitintills i enbart denna sin

egenskap icke uppburit felräkningspenningar.

Endast i de fall posttjänsteman, som är redogörare, tillika under

visst antal timmar tjänstgör såsom dagkassör, äger han att i sistnämnda

egenskap åtnjuta felräkningspenningar efter ovan angivna grunder.

Vid avgivande av nästföregående stat förslag anmälde generalpoststyrelsen,

hurusom styrelsen för postmästarföreningen i en till generalpoststyrelsen

inkommen skrivelse hemställt, att generalpoststyrelsen ville

söka utverka, dels att samtliga redogörare bleve tillerkända felräkningspenningar,

dels ock att nu utgående belopp av felräkningspenningar till

de funktionärer, som redan äro därtill berättigade, förhöjdes.

Som skäl härför hade föreningen framhållit, bland annat, ej mindre

den på de senare åren avsevärt ökade omfattningen av postanvisningsrörelsen

samt det för postkontorens redogörare och övriga tjänstemän

därav föranledda, betydligt ökade ansvar, än även den större risk, som

uppstått för dem genom tillkomsten av nya, för den egentliga posttjänsten

främmande rörelsegrenar.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 385

79

Generalpoststyrelsen fann för sin del framställningen beaktanvärd.

Då emellertid frågan om felräkningspenningar antogs komma att i samband

med andra avlöningsfrågor bliva föremål för behandling av den

arbetande kommissionen för gemensamma avlöningsbestämmelser vid

kommunikationsverken, fann generalpoststyrelsen sig icke för det dåvarande

böra för sin del upptaga frågan till behandling.

Postmästarföreningen har emellertid förnyat sin framställning i ämnet.

Vidare har styrelsen för posttjänstemännens förening inkommit till

generalpoststyrelsen med en framställning angående förändrade bestämmelser

i fråga om felräkningspenningar.

Efter en omfattande utredning framföres ett förslag om, att det för närvarande

gällande systemet med fasta belopp skulle upphöra och i stället införas

procentberäkning av uppbörd och penningomsättning såsom grund för felräkningspenningarnas

utgående, varjämte ifrågasatts andra förändringar, avseende

bland annat, att felräkningspenningar skulle utgå till samtliga i dagkassa sysselsatta

tjänstemän utan hinder av någon viss minimitid för tjänstgöringen därstädes,

såsom för närvarande är förutsatt. Vidare har föreningsstyrelsen även för sin

del framburit önskemålet om utvidgning av rätten till felräkningspenningar jämväl

för postkontorens redogörare i allmänhet. Härvid har särskilt åberopats, att

dessa tjänstemän sedan två år tillbaka ålagts stämpelförsäljning med skyldighet

att direkt betjäna allmänheten.

Styrelsens för posttjänstemännens förening hemställan utmynnar i

att generalpoststyrelsen ville hos Kungl. Maj:t föreslå,

»dels att postkontoren tilldelas årliga felräkningsanslag, reglerade på sätt

och efter beräkningsgrunder, som i det föregående utvecklats;

dels att de i avlöningsreglementet § 9, fjärde till och med näst sista styckena,

innehållna bestämmelser om felräkningspenningar i så måtto ändras och utvidgas,

att felräkningspenningar jämlikt desamma måtte tillkomma,

ej mindre tjänsteman, som tjänstgör som redogörare vid postkontor eller

postkontorsavdelning, med årligt belopp, motsvarande 0,6 % å nästföregående

års stämpeluppbörd och 0,0 0 5 % av vid postkontoret eller postkontorsavdelningen

under nästföregående år redovisade, till postverkets förvaltning hörande medel,

dock med högst 300 kronor, samt

tjänsteman, som enligt gällande bestämmelser i egenskap av underkassör

tjänstgör som redogörares biträde, med årligt belopp, motsvarande hälften av

det till vederbörande redogörare utgående,

än även tjänsteman, ordinarie eller extra, liksom ock annan å tjänstemannabefattning,

ständig eller tillfällig, behörigen förordnad person, som vid postkontor

utlämnar postanvisningsmedel till brevbärare eller som betjänar allmänheten samt

därvid mottager och utlämnar kontanta medel, med belopp, utgående av det till

respektive postkontors förfogande ställda felräkningsanslag på sätt, till storlek

och efter villkor, som i det föregående av denna skrivelse anförts.»

Generalpoststyrelsen har i anledning av de framförda önskemålen

anfört, att allteftersom uppbörden ökas och penningomsättningen stiger,

givetvis också kassatjänstemännens arbete samt ansvar och risk bliver

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

större. Det borde ock, enligt generalpoststyrelsens förmenande, kunna

anses befogat att nu till prövning upptaga frågan, huruvida icke utvecklingen

berättigade till ändring av de principer och grunder, efter vilka

felräkningspenningarna på sin tid reglerades.

Emellertid har generalpoststyrelsen, i anslutning till vad som anfördes

vid avgivande av nästföregående statförslag, icke för närvarande

ansett sig kunna vidtaga annan åtgärd än att med yttrande i förut angivna

riktning överlämna framställningen till kommissionen för gemensamma

avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken för vidare behandling.

I ett avseende anser generalpoststyrelsen åtgärder redan nu höra

vidtagas, nämligen i fråga om beredande av felräkningspenningar åt

stämpelförsäljarna vid postkontoren.

Genom postverkets övertagande från och med år 19lo av stämpelväsendet

hava redogörarna vid postkontoren pålagts ytterligare ett arbete,

som är förenat med stort ansvar och stor risk, vilken mer och mer ökas

allteftersom stämpelväsendet utvecklas. Efterföljande sammanställning

av den månatliga stämpeluppbörden vid postkontoren i riket under åren

1915—1917 lämna en bild av omfattningen utav detta arbete:

Månad.

Stämpeluppbörden vid postkontoren

1915.

1916.

1917.

Januari.........................................

445,418

90

554,072

34

1,309,858

42

Februari......................................

378,264

54

611,606

62

835,684

20

Mars...........................................

451,576

21

634,386

85

1,178,307

67

April............................................

469,462

16

743,252

35

1,422,265

57

Maj .............................................

483,537

87

792,831

39

1,409,911

79

Juni.............................................

461,784

35

811,517

35

814,064

72

Juli............................................

432,428

11

786,012

75

972,460

64

Augusti ......................................

502,030

61

763,032

88

1,392,960

77

September ...................................

482,643

85

706,993

68

1,691,324

77

Oktober ..................... .................

512,772

10

996,796

64

2,277,561

82

November ....................................

647,795

40

1,190,833

72

2,896,953

24

December.....................................

587,638

86

1,010,395

54

1,695.249

41

Summa kronor

5,855,352

96

9,601,732

11

17,896,603

02

Generalpoststyrelsen har i fråga om stämpeluppbörden vidare anfört

följande:

»Det är givet, att denna stora uppbörd medför en ej ringa risk för redogörarne,

och det måste tvivelsutan, enligt generalpoststyrelsens åsikt, fa anses

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

med billighet och rättvisa överensstämmande, att redogörarna på något sätt

säkerställas för de förluster, som kunna uppstå och som, enligt vad kommit till

generalpoststyrelsens kännedom, även hava uppstått på flera ställen genom felräkning

eller förväxling av stämplar. Detta synes styrelsen vara så mycket mer

av behovet påkallat, som redogörarna och postkontorspersonalen i allmänhet icke

erhållit någon lindring i det egentliga postarbetet, sedan, i samband med postverkets

övertagande av stämpelväsendet, det härmed förenade arbetet ålades dem.

ljanstemannens tid kom att ännu mer tagas i anspråk, vilket i vissa fall medförde

en forcering i arbetet, som i sin mån föranledde, att kontrollen ej alltid

kan bliva så effektiv som önskligt är. Och detta har även å sin sida medfört eu

okad förlustrisk. Då det nu finnes mera än 150 olika stämplar, av vilka en stor

del skiljer sig åt endast genom den angivna valören, kan förväxling lätt ske och

och förorsaka vederbörande tjänstemän betydande förluster. Erfarenheten har

givit nog så hårda bevis härpå.

Till belysande av stämpeluppbördens fördelning år 1916 bland postkontoren

aberopas nedanstående tabell

Antal postkontor med stämpeluppbörd

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

under

5,000

5,001 —

10,000

10,001—

20,000

20,001-

30,000

30,001—

40,000

40,001—

50,000

50,001—

75,000

75,001—

100,000

100,001-

200,000

200,000

och däröver

131

43

32

13

o

3

9

5

6

8

174

50

14

0

8

„ Såsom framgår av tabellen har det ojänmförligt största antalet postkontor en

årlig stämpeluppbörd understigande 10,000 kronor. Visserligen kan även en jämförelsevis

liten omsättning av stämplar vara förenad med viss risk, men generalrvrvY^i

S6n koller dock för sin del före, att en årlig stämpeluppbörd under

10,000 kronor icke fullt motiverar behovet av felräkningspenningar. Däremot

anser styrelsen, att vid en uppbörd över 10,000 kronor införande av felräkningspenningar

är befogat samt att felräkningspenningarna böra efter vissa grunder

stiga i samma mån som uppbörden växer, dock med fastställande av ett maximibelopp.

»

Generalpoetstyrelsen föreslår följande beräkningsgrunder:

Felräkningspenningar utgå för år räknat

*

vid en årlig stämpeluppbörd av kr.

med kronor

10,001—50,000

120

50,001—100,000 ...........................

180

100,001—200,000

240

över 200,000

300

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 315 höft. (Nr 385.)

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Dessa felräkningspenningar skulle, på sätt förut berörts, tillfalla

redogörarna.

Med tillämpande av dessa grunder skulle, beräknat efter 1916 års

stämpeluppbörd, den årliga utgift, som i detta hänseende komme att

förorsakas statsverket, utgöra

6,000 kr. till redogörare vid 50 postkontor med en uppbörd av 10,001— 50,000 kr.

2.520 » » » » 14 » » » » » 50,001—100,000 »

1,440 » » » » 6 » » » » » 100,001—200,000 »

2,400 » » » » 8 » >* » •> » över 200,000 kronor eller till
hopa

allenast 12,360 kronor.

I sammanhang härmed erinrar generalpoststyrelsen om, att intendenten

vid postverkets huvudkassa med hänsyn till honom åliggande bestyr

med stämpelväsendet av Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, tillerkänts

ett särskilt tilläggsarvode av 500 kronor för ar att utgå från

och med 1918 av det å riksstatens sjunde huvudtitel upptagna anslagtill

stämpelomkostnader.

Därest generalpoststyrelsens förslag i fråga om felräkningspenningar

åt stämpelförsäljarna vid postkontoren vinner beaktande, anser generalpoststyrelsen

att, i anslutning till vad skett beträffande intendenten vid

huvudkassan, de ersättningsbelopp, som i sådant hänseende kunna tilldelas

nämnda tjänstemän, böra utgå såsom särskilda tilläggsarvoden, att

utbetalas sedan'' det visat sig till huru stort belopp stämpeluppbörden vid

postkontoren under närmast föregående år uppgått.

Styrelsen ifrågasätter jämväl, huruvida icke den nu omhandlade ersättningsförmånen

bör komma stämpelförsäljarna a kontoren till godo,

räknat för uppbörden år 1917 och således från och med år 1918.

Generalpoststyrelsen hemställer sålunda, att redogörarna vid postkontoren

må från och med år 1918 äga uppbära särskilda tilläggsarvoden, i

enlighet med av generalpoststyrelsen föreslagna grunder, att utbetalas på sätt

angående felräkningspenningar föreskrives i § 9 av avlöningsreglementet för

tjänstemän vid postverket den 20 juni 1913, samt utgå av det a riksstatens

sjunde huvudtitel upptagna anslag till stämpelomkostnader.

Någon ändring i anslaget till felräkningspenningar å postverkets

omkostnadsstat för år 1919 ifrågasättes icke. %

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.

Anslagen för detta ändamål hava för åren 1916, 1917 och 1918

fastställts till respektive 95,000, 105,000 och 115,000 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Av anslaget i fråga bestrides ersättning till tjänstemän i allmänhet

för resor, som företagas på grund av tjänstgöringsuppdrag på annan ort

än stationsorten o. d. ävensom gottgörelse till generalpostdirektören, byråcheferna,

postombudsmannen m. fl. tjänstemän hos generalpoststyrelsen,

postdirektörerna och tjänstemän å postdirektionerna samt postmästarna

för av dem företagna resor i tjänsteärenden.

Generalpoststyrelsen meddelar, att utgifterna å anslaget under år

1916 utgjort 116,520 kronor, varigenom anslagsbeloppet överskridits med

ej mindre än 21,520 kronor. Åven år 1917, då utgifterna uppgått till

148,400 kronor, uppvisar underskott, som uppstått särskilt på grund av

de under året inträffade förhöjningarna i biljettpriserna å såväl enskilda

som statens järnvägar.

Den under de senaste åren alltjämt fortgående stegringen av här

ifrågavarande utgifter beror, förutom på de av nu pågående världskrig

förorsakade extraordinära förhållanden, jämväl på poströrelsens alltmer

ökade omfattning och postverkets vidgade verksamhetsområde med därav

föranledda ökade resor för inspektion, undersökningar och kontroll.

En bidragande orsak- har ock varit den stora ökningen i antalet uppsagda

avtal och kontrakt av alla slag, som nödvändiggjort företagandet

av tjänsteresor i större utsträckning än vanligt för anskaffande av lämpliga

postlokaler samt poststationsföreståndare, lantbrevbärare, postförare

och andra funktionärer.

Någon nedgång i utgifterna å detta anslag lärer av allt att döma

icke vara att motse under de närmaste åren, utan torde snarare än ytterÄgare

stegring kunna förväntas.

Vid bifall till det av generalpoststyrelsen i annat sammanhang här

förut framställda förslag om utbytande av den ersättning, som för närvarande

under benämning hyresbidrag utgår till tjänstemän såsom gottgörelse

för merutgifter vid tjänstgöringsuppdrag utom stationsorten, mot

traktamenten, torde dessa traktamenten böra belasta nu ifrågavarande

anslag.

Generalpoststyrelsen hemställer av förenämnda anledningar och för

att om möjligt undvika ett överskridande av anslaget, om detsammas

ökning för är 1919 till 200,000 kronor, innebärande en förhöjning av

85,000 kronor i förhållande till senast fastställda anslag.

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägspostlinje.

Anslaget har alltsedan år 1915 årligen utgått med 310,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava för år 1917 utgjort 266,586 kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Traktamenten av nu ifrågavarande slag utgå för närvarande enligt

av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser med vissa belopp för tjänstemän

av postexpeditörs grad och andra belopp för tjänstemän av lägre

grad än postexpeditörs.

Dessa traktamenten äro avsedda att utgöra ersättning för den höjning

av levnadskostnaderna, som förorsakas de å ambulant postanstalt

samt å landsvägspostlinj e tjänstgörande postfunktionärer därigenom, att

de på grund av sin tjänstgöring måste tillbringa längre eller kortare

tid å annan ort än sin stationsort och fördenskull nödsakas intaga måltider

på olika ställen.

Generalpoststyrelsen framhåller, att denna ersättning, som enligt de

vid tiden för statförslagets avgivande tillämpade bestämmelser utginge

sedan början av år 1913 och vid denna tidpunkt givetvis ställts i lämpligt

förhållande till då gällande priser, enligt generalpoststyrelsens uppfattning

efter de på senaste åren inträdda prisstegringarna på alla områden

icke längre kunde anses för det avsedda ändamålet tillräcklig.

Detta förhållande hade ock varit föremål för påpekande från personalorganisationernas

sida. Sålunda hade svenska postmannaförbundet den

27 juli 1917 gjort framställning, att tjänstemän av förste postiljons och

postiljons grad tillerkända traktamenten måtte, från ingången av år 1917

räknat, förhöjas att utgå med lika stora belopp, som enligt nämnda bestämmelser

utginge till tjänstemän av högre grader.

Generalpoststyrelsen håller före, att, med hänsyn till den allmänna

prisnivåns stigande, förhöjning av ifrågavarande traktamentsersättning

är av omständigheterna oundgängligen påkallad. Generalpoststyrelsen

har fördenskull, för mötande av de merutgifter, som av nu angiven anledning

kunna tänkas uppstå på anslaget, hemställt, att detsamma för år

1919 höjes med 50,000 kronor och således för sagda år i staten upptages

med 360,000 kronor.

Överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller å

landsvägspostlinje.

Ifrågavarande anslag är i staterna för åren 1917 och 1918 upptaget

till 70,000 kronor.

Utgifterna å anslaget för år 1917 hava uppgått till 66,433 kronor.

Omkring 3,4 av detta utgiftsbelopp utgöras av härbärgesersättning

till resepostpersonalen. Återstoden utgör ersättning för av postverket

förhyrda överliggningslokaler.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

Från postpersonalen av lägre grad har, meddelar styrelsen, inkommit

framställning om viss förhöjning av härbärgesersättningen. Denna

ersättning skall utgöra gottgörelse för de merutgifter, som förorsakas

tjänsteman, tjänstgörande vid ambulant postanstalt eller å landsvägspostlinje,

därav att han vid vistelse å annan ort än stationsorten måste

förhyra särskilt härbärge. Då grunderna för denna ersättnings utbetalande

av Kungl. Maj:t fastställts för så länge sedan som den 31 januari

1913, har, anför styrelsen, den inträdda höjningen av den allmänna prisnivån

åstadkommit, att ersättningen i fråga icke längre står i rimligt

förhållande till motsvarande utgifter. Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen

ansett sig hos Kungl. Maj:t böra föreslå förändrade bestämmelser

angående ersättningsbeloppens storlek.

Utgiftsposten beträffande överliggningslokaler har, såsom ligger i

sakens natur, även rönt inverkan av den allmänna prisförhöjningen å

lägenheter och visar tendens till fortsatt stegring.

Generalpoststyrelsen anser sig med hänsyn till nu anförda omständigheter

. böra hemställa, att anslaget för år 1919 förhöjes med 30,000

kronor till 100,000 kronor.

Uniformsbeklädnad.

Anslaget till uniformsbeklädnad har upptagits i staten för år 1917

till 420,000 kronor och i staten för år 1918 till 450,000 kronor.

Ehuru förråd av olika slags beklädnadsmaterialier med hänsyn till

det pågående krigets befarade långvarighet redan i början av år 1917

upphandlats i tämligen stora kvantiteter, avsedda att fylla behovet för

längre tid än i allmänhet beräknas vid dylik upphandling, hava utgifterna

under ovanstående titel för år 1917 likväl icke uppgått till mer

än. 324,839 kronor och sålunda understigit det anvisade anslaget med

95,161 kronor.

_ De. priser, postverket erlagt för beklädnadsutensilier, hava hittills

hållit sig inom tämligen rimliga gränser. Nu rådande svårigheter att

till riket införa sådana för beklädnad erforderliga råvaror, som icke

kunna hänföras till inhemsk produktion, samt de, särskilt under senare

tiden, inom landet väsentligt ökade omkostnaderna vid fabrikation och

tillverkning, komma med all sannolikhet att driva de redan nu höga

priserna å uniformskläde — om dylikt överhuvud taget kan anskaffas

av något sa när tillfredsställande kvalité — än ytterligare i höjden.

Huru priserna å uniformstyg och andra beklädnadsmaterialier komma

att ställa sig under åren 1918" och 1919 torde därför vara ytterst svårt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

att nu beräkna. Med hänsyn till resultatet av de utredningar, generalpoststyrelsen

låtit verkställa och efter att i ämnet hava rådfört sig med

sakkunniga på området har generalpoststyrelsen såsom sin mening uttalat,

att samma belopp, som anvisats för år 1918, eller 450,000 kronor

icke kommer att täcka utgifterna under 1919.

Generalpoststyrelsen anser därför, att anslaget till uniformsbeklädnad

bör för år 1919 förhöjas med 100,000 kronor i förhållande till anslaget

för år 1918 och sålunda i staten upptagas till 550,000 kronor.

Sjukvård m. m.

Anslaget i fråga, varav bestridas kostnaderna för läkarvård, medikamenter,

sanatorievård in. m. åt därtill berättigade tjänstemän vid postverket,

har i 1917 och 1918 års stater upptagits till 60,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava år 1917 ökats med i runt tal 7 procent

i förhållande till år 1916, vilket till en väsentlig del beror på höjningen

av priset på medicinalier.

Någon förhöjning av anslaget för år 1919 synes generalpoststyrelsen

emellertid icke vara erforderlig.

Undervisningskurser.

Ifrågavarande anslag, alltsedan år 1913 upptaget till 33,000 kronor,

anser generalpoststyrelsen böra jämväl för år 1919 utgå med.enahanda

belopp.

Hyror för postlokaler.

Detta anslag är i staterna för åren 1917 och 1918 upptaget till

475,000 kronor.

Utgifterna å anslaget för år 1917 hava belöpt sig till 400,277 kronor

och sålunda icke uppgått till det anvisade anslagsbeloppet.

Generalpoststyrelsen meddelar angående anslagets ställning följande:

»Postdirektionens i mellersta distriktet förflyttning från Stockholm till

Gävle och förläggande till telegrafverkets fastighet därstädes medför en avsevärd

stegring i hyresutgifterna, vilken dock till en del motväges därav, att postdirektionen

i östra distriktet, för vilken hittills förhyrts lokal i Linköping, numera

inrymts i postverkets hus i samma stad.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 385.

Av de under år 1917 utlöpande hyreskontrakten hava 18 förnyats, medförande

en höjning i hyresersättningen av tillhopa 18,300 kronor. Detta utgör

en ökning av i det närmaste 78 % å förutvarande hyrespris. Motsvarande procenttal

utgjorde 66 % för år 1916 och 52 % för år 1915. Att märka är dock, att

hyresstegringarna i en del fall medfört fördelen av utvidgade lokaler samt i två

fall jämväl tillgång till fri värme. Under år 1918 utlöpa 24 hyreskontrakt med

en sammanlagd hyressumma av 49,019 kronor och under år 1919 ytterligare 20

kontrakt med en hyresersättning av 28,730 kronor. Därjämte finnas för närvarande

40 hyreskontrakt, som löpa år för år, och av vilka 17 kunna upphöra

efter ett års föregående uppsägning samt 23 efter en uppsägningstid av allenast

6 månader. Dessa kontrakt representera ett hyresbelopp av tillhopa 70,975

kronor.

Det torde kunna emotses, att en avsevärd del av förenämnda kontrakt på

grund ^ av nu allmänt rådande höga hyrespriser kommer att uppsägas, varjämte

det på grund av poströrelsens alltmer ökade omfattning i ett ej ringa antal fall

torde bliva nödvändigt, att nuvarande postkontorslokaler utbytas mot rymligare

och mera tidsenliga sådana. Som en följd härav torde postverket komma att få

vidkännas eu ganska betydlig utgiftsstegring. Men å andra sidan har man att

räkna med en väsentlig ökning i de till postverket inflytande hyror uti postverkets

fastigheter eller eljest inflytande hyresmedel. Dessa belopp gottgöras

nämligen anslaget till hyror för postlokaler.

År 1916 uppgick det sammanlagda influtna beloppet i sådant hänseende

till 74,973 kronor 76 öre. För år 1919, då de för uthyrning avsedda lägenheterna

ej mindre i tillbyggnaden till centralposthuset i Stockholm, inom vilken till

riksförsäkringsanstalten uthyrts två våningar m. m., än även i posthusen i

Kristianstad, Uddevalla och Linköping tagits i anspråk, lärer inflytande hyresmedel

kunna beräknas i runt tal till 120,000 kronor.»

Generalpoststyrelsen anser emellertid oaktat det jämförelsevis stora

belopp, som genom inflytande hyror gottgöres förevarande anslag, särskilt

i betraktande av läget å hyresmarknaden, försiktigheten bjuda att

icke nu företaga någon nedsättning i anslaget till hyror för postlokaler

utan föreslås, att anslaget i staten för år 1919 upptages med samma belopp,

vartill det fastställts för de båda sista åren 1917 och 1918 eller

475,000 kronor.

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.

Anslaget har upptagits

år 1916 till

» 1917 » ...

kronor 390,000

» 410,000

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Utgifterna uppgingo år 1916 till 444,300 kronor och hava för år

1917 belöpt sig till 628,749 kronor.

Beträffande de förhållanden, som inverka på förevarande anslags

ställning, anför generalpoststyrelsen följande:

»Den ojämförligt största andelen i denna betydande utgiftsökning hänför

sig till postlokalernas uppvärmning.

Priset å den för postverkets fastigheter erforderliga koks, inlagd i källare,

uppgick till ungefär följande belopp, nämligen:

under eldningsperioden 1914—1915 till.................. 26 kronor

hösten 1915 till......................................................... 49 » 50 öre

från början av år 1916 till....................................... 59 » 50 »

och i oktober 1916 » ...................................... 67 » 20 »

allt per ton räknat.

Denna koks levererades, efter överenskommelse med järnvägsstyrelsen, från

statens järnvägars förråd.

Sedan emellertid järnvägsstyrelsen, i anseende till förändrade förhållanden

rörande importen av bränsle, i skrivelse till generalpoststyrelsen den 2 februari

1917 framhållit önskvärdheten av att åtgärder vidtoges från generalpoststyrelsens

sida för anskaffning av under bränsleåret ytterligare erforderliga mängder koks

från annat håll, blev postverket hänvisat till att i stor utsträckning anlita enskilda

firmor för erhållande av erforderliga kvantiteter koks. Priset härå växlade

rätt avsevärt å olika tider och platser. Yad koksen till centralposthuset

och posthuset vid Lilla Nygatan, båda i Stockholm, beträffar, betingade den koks,

som under februari och mars 1917 anskaffades från enskilda firmor (s. k. westfalisk

gjuterikoks) 4: 50 å 4: 60 per hektoliter, vilket pris beräknas motsvara omkring

81 ä 83 kronor per ton. För de sista koksleveranserna till nämnda posthus

i Stockholm under maj 1917 betalades 5 kronor 85 öre per hektoliter, motsvarande

i runt tal omkring 105 kronor för ton.

För posthusen vid Yasagatan och Lilla Nygatan i Stockholm hava endast

kostnaderna för anskaffning av koks under nedannämnda eldningsperioder uppgått

till följande belopp:

1914— 1915............................................................ 18,666 kronor

1915— 1916........................................................... 54,036

1916— 1917........................................................... 92,729

För hela riket hava utgifterna för uppvärming, vilka utgjort 200,883 kronor

under eldningsperioden 1915—1916, stigit till 290,377 kronor för perioden 1916—

1917. Detta innefattar en kostnadsökning på icke mindre än 44,5 procent.

Av kända orsaker lärer man för nästa eldningsperioder hava att emotse ej

blott svårigheter att överhuvudtaget kunna erhålla erforderliga bränslekvantiteter

av det ena eller andra slaget utan även än ytterligare prisfördyringar.

Den stora tillbyggnaden till centralposthuset i Stockholm har redan tagits

i bruk. Den 1 oktober 1917 blevo jämväl de nya posthusen i Kristianstad och

Uddevalla färdiga till inflyttning. Posthuset i Linköping beräknas kunna upplåtas

under första hälften av år 1918. Såväl härigenom som i anseende till i

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

övrigt behövliga utvidgningar av postlokaler måste man räkna med en betydlig

ökning i bränsleförbrukning med åtföljande kostnadsstegringar.

Av vad nu anförts vill det synas generalpoststyrelsen, som om man med skäl

kunde befara, att under de närmast förestående eldningsperioderna hela det belopp

— och kanske ännu mera — som är anslaget till både uppvärmning samt

belysning och städning av postlokaler, behöver tagas i anspråk allenast för uppvärmning.

Vad beträffar utgifterna för belysning visa dessa under det gångna belysningsaret

i motsats till uppvärmningskostnaderna endast en jämförelsevis obetydökning

eller 3, l procent. Denna härrör från ökade strömförbrukningskostnader.

Dessa hava under de tre sista belysningsåren utgjort

1914 1915 .......................................................... 83,000 kronor

1915— 1916 ....................................................... 93,000 »

1916- 1917 ........................................................ 101,000 »

Den totala kostnaden, i vad avser postlokalernas belysning, belöpte sig för

belysningsåret 1916—1917 till 121,800 kronor.

Genom tillkomsten av nya och utökning av äldre postlokaler torde man få

räkna med en avsevärd förhöjning i strömförbrukningskostnaderna samt i viss

mån även förhöjning i utgifterna för anskaffande av elektriska metalltrådslampor.

Vad beträffar de för närvarande 29 postkonter, vid vilka elektrisk belysning

icke finnes anordnad, är på grund av nu rådande förhållanden en betydlig

stegring av belysningskostnaderna att emotse.

o Utgifterna för städning uppgingo år 1916 till 116,600 kronor. För första

halvåret 1917 utgjorde kostnaden i sådant hänseende 62,120 kronor. Ökningen

i förhållande till samma halvår 1916 är 9,6 procent.

• a aV ffeneralP°ststyrelsen anvisade anslagen till postlokalers städning hava

i de flesta fall förutom arbetslön jämväl inbegripit ersättning för anskaffande och

tillhandahållande av för städningen erforderliga materialier och förbrukningsartiklar.

Ett allmänt krav på förhöjda ersättningar för ifrågavarande bestyr har

framkommit. Sedan den 1 september 1916 hava ett 70-tal städningsanslag reglerats,

medförande en utgiftsstegring av omkring 8,200 kronor för år räknat. Detta

motsvarar en ökning av 27,7 procent. En ytterligare reglering av städningsanslagen

är av förhållandena påkallad. Härtill komma ökade ersättningar för i

bruk tagna nya och utvidgade lokaler.

Vid avgivande av nästföregående statförslag anförde generalpoststyrelsen

följande:

»För att möta de ökade utgifterna under nu förevarande anslagstitel, som

utvecklingen i och för sig påkallar, samt med särskild hänsyn till de rådande

oberäkneliga prisförhållandena å de områden, varom här är fråga, synes det generalpoststyrelsen,

för undvikande av att anslaget, på sätt kommer att ske år 1916,

skall behöva överskridas med alltför betydande belopp, vara lämpligt och riktigt,

att förslagsanslaget till postlokalers uppvärmning, belysning och städning höjes

med 90,000 kronor för år 1918 och således för nämnda år fastställes till 500,000

kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 haft. (Nr 385.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Av den redogörelse, som generalpoststyrelsen nu lämnat, framgår,

påpekar styrelsen, att de antydda oberäkneliga prisförhållandena verkat

därhän, att de kostnader, enkannerligen för bränsle, som bestridas av

detta anslag, stigit i höjden på ett sätt, varom man näppeligen förut

kunnat göra sig en föreställning.

För att icke utgifterna under anslagstiteln skola år 1919 kunna befaras

komma att överstiga den förslagsvis anvisade summan med sådana

belopp, att dessa utgifter i viss mån förrycka omkostnadsstaten, anser

generalpoststyrelsen angeläget, att anslagssumman för år 1919 höjes med

det belopp, vartill generalpoststyrelsen, efter verkställande av så ingående

kalkyler, som det varit möjligt, kommit, eller 350,000 kronor.

Anslaget skulle således böra i staten för år 1919 förslagsvis upptagas till

850,000 kronor.

Utgifterna, som år 1916 överstego anslagsbeloppet med i runt tal

53,000 kronor, hava för år 1917 på grund av försenad leverans av erforderlig

kartong icke uppgått till mer än 230,374 kronor.

I fråga om tillverkningen av frankotecken meddelar generalpoststyrelsen

:

»Till följd av den oväntat stora ökning i poströrelsen, som ägt rum dessa

båda år, har frankoteckensförbrukningen blivit större än som beräknats.

Under det att under år 1916 från frimärksförrådet till de underlydande

postanstalterna utsändes 294,799,450 frimärken till ett värde av 28,468,966 kronor,

innefattande en ökning i jämförelse med år 1915 av 10,9 procent, har enbart

under månaderna januari—augusti 1917 utsänts frimärken till värde av 20,876,972

kronor, innefattande en ökning i förhållande till motsvarande månader 1916 av

3,213,034 kronor eller 18,2 procent.

Särskilt under nu rådande ovissa förhållanden är det uppenbarligen angeläget

att i enlighet med den princip, som redan förut tillämpats, säkerställa behovet

av frankotecken för en jämförelsevis lång tid framåt genom att öka inneliggande

förråd av frankotecken av olika slag.

Det med en enskild firma avslutade kontrakt angående frankotecknens tillverkning

uppsades på sin tid från firmans sida till upphörande med utgången av

Tillverkning av frankotecken.

Anslaget för detta ändamål har förslagsvis fastställts till

för år 1916

» » 1917

» » 1918

230.000 kronor

240.000 »

240,000 »

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

år 1917. För att täcka inträdda betydande prisfördyringar å de områden, som

beröra frankoteckenstillverkningen, uppställdes från firmans sida såsom villkor

för kontraktets förlängning åtskilliga krav, medförande väsentligt ökade utgifter.

I den situation, som förelåg, ansåg generalpoststyrelsen sig böra, efter förhandlingar

med firman, förnya kontraktet för åren 1918 och 1919 i enlighet med vissa

överenskomna bestämmelser.

Aven med en beräkning av icke större ökning i frankoteckensåtgången än

4 procent under år 1918 samt med kalkylerande av allenast den höjning i priset

å frimärkspapper, brevkorts- och frankokuvertskartong samt gummi, som redan

inträtt, ävensom de stegrade arbetslönerna, lärer icke kunna undgås, att postverkets

utgifter för tillverkning av frankotecken under år 1918 komma att uppgå

till inemot 400,000 kronor.»

Generalpoststyrelsen, som anser minst samma belopp böra beräknas

för år 1919, har dock funnit sig böra stanna vid att föreslå, att anslaget

för sistnämnda år förslagsvis i staten fastställes till 400,000 kronor,

innebärande en förböjning i anslagsbeloppet av 160,000 kronor.

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m.

Detta anslag bär i postverkets stater fastställts:

för vartdera av åren 1915 och 1916 ...... till 425,000 kronor,

» år 1917 ........................................................ » 435,000 »

» » 1918 ........................................................ » 500,000 »

Utgifterna, som under år 1915 uppgått till omkring 413,000 kronor,

hava för år 1916 stigit till 500,790 kronor. För allenast de åtta första

månaderna av år 1917 hava i vederbörande räkenskaper under nu förevarande

titel avförts icke mindre än omkring 662,000 kronor. Utgifterna

under återstående delen av året hava på grund av försenade leveranser

av papper icke uppgått till mer än omkring 130,000 kronor. Utgifterna för

hela året hava uppgått till 792,627 kronor och anslaget har således överskridits

med 357,627 kronor. Åven anslaget för år 1918 beräknas komma

att överskridas med ungefär lika stort belopp.

Generalpoststyrelsen anför i fråga härom följande:

»Denna betydande ökning i utgifterna beror dels på de under nu rådande

förhållanden ytterligt uppdrivna priserna å särskilt papper och kuvert m. m. och

dels även därpå, att generalpoststyrelsen under december månad 1916 och januari

månad 1917 verkställt upphandling av stora partier papper och bokbinderimaterialier,

avsedda för användning i postverkets tryckeri under åren 1917 och

1918. Dessa papperspartier hava likviderats under år 1917.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

På sätt generalpoststyrelsen framhållit i förslaget till postverkets stat för

driftkostnader år 1917 hava utgifterna för papper av olika slag (inklusive kuvert)

med ledning av förhållandena år 1914 beräknats till omkring 200,000 kronor

för år. Under tiden därefter hava papperspriserna ökats undan för undan såväl

genom höjning av förut gällande grundpriser som genom tillämpning av särskilda

dyrtidstillägg, beräknade med vissa procent å grundpriserna. I allmänhet torde

för närvarande böra räknas med en prisförhöjning å papper av omkring 140 ä

150 % mot priserna före kriget. För vissa pappersslag utgår för närvarande dyrtidstillägg

med ända till 220 %; och för kuvert utgör höjningen för närvarande

100 %>. Med nu senast under augusti månad 1917 inträdda höjningar i papperspriserna

beräknas kostnaderna för postverkets årsbehov av papper av olika slag

(inklusive kuvert) till 450,000 ä 475,000 kronor.

Då generalpoststyrelsen, såsom närmare utvecklats under anslaget till avlöningar

inom styrelsen, under slutet av år 1916, på grund av verkställda uppsägningar

av förut gällande kontrakt angående leverans av blanketter, fattade

beslut, att postverkets tryckeri i samband med överflyttningen till Stockholm

skulle utvidgas i sådan omfattning, att tryckeriet kunde övertaga tryckningen av

samtliga för verkets behov erforderliga blanketter, följde såsom en nödvändighet

härav, att styrelsen även måste för någon tid framåt säkerställa tryckeriets behov

av papper. Efter verkställda utredningar och med hänsyn till läget å pappersmarknaden,

vilket visade tydliga tendenser för ytterligare prisstegringar, ansåg

generalpoststyrelsen, att så stora papperspartier borde anskaffas, att tryckeriets

behov av papper bleve tillgodosett icke endast för år 1917 utan även för större

delen av år 1916.

De papperspartier, som sålunda för tryckeriets vidkommande upphandlats

för angivna år, hava med de priser, som gällt i slutet av år 1916, betingat en

kostnad av omkring 331,000 kronor. Av de inköpta partierna beräknas ett förråd,

som i inköp betingat omkring 200,000 kronor, komma till användning för 1918

års behov. Efter under augusti månad 1917 inträdda prisförhöjningar hava priserna

för inneliggande förråd av papperspartier stegrats med i medeltal 33,5 %,

sedan inköpet verkställdes. För de år 1918 beräknade partierna skulle detta

hava motsvarat en kostnadsökning av icke mindre än 67,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har anledning antaga, att det ökade värdet av de inköpta

papperspartierna, vartill givetvis även bör beräknas de i förråd vid slutet

av år 1917 befintliga partier, skall komma att än ytterligare stegras, innan papperspartierna

bliva tagna i anspråk och förbrukade under år 1918.

För att säkerställa behovet av papper för tryckeriets vidkommande för hela

år 1918 erfordras inköp av ytterligare papperspartier till ett belopp av omkring

50.000 kronor. Då det är generalpoststyrelsens avsikt att redan före utgången

av år 1917 verkställa upphandling av även dessa papperspartier, har nämnda belopp

medräknats under förut angivna utgiftsbelopp för år 1917. I belöpande

kostnader för blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. för år 1917 —

860.000 kronor — ingå således ett belopp av ej mindre än omkring 250,000 kronor,

vilket avser pappersförbrukning under år 1918. Återstående överskjutande

belopp — omkring 180,000 kronor — hänför sig till 1917 års förbrukning och är

i huvudsak att anse såsom en å papper, kuvert och blanketter fallande prisfördyring,

vilken icke ens tillnärmelsevis varit motsedd vid avgivande under år 1915

av förslaget till stat och driftkostnader år 1917.

För av postverkets blankettförråd tillhandahållna kuvert samt omslagspapper

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 93

för expediering av tidningar är för år 1917 att medräkna en prishöjning av inemot

70,000 kronor.

Även har generalpoststyrelsen, med hänsyn därtill att postverkets tryckeri

efter överflyttningen till Stockholm kunnat beräknas vara i full verksamhet först

omkring juni månad år 1917, nödgats genom npphandling från privattryckerier

säkerställa behovet för första halvåret 1917 av vissa blanketter i större upplagor,

och hava dessa blanketter därvidlag betingat avsevärt högre pris, i några fall

mera än dubbelt, mot vad de tidigare kostat. Merkostnaden för på angivna sätt

under år 1917 anskaffade blanketter beräknas hava uppgått till omkring 20,000

kronor.

Slutligen torde även böra tagas med i räkningen den genom postverkets

utveckling väsentligt ökade blankettförbrukningen. Särskilt har den ökade pakettrafiken,

i synnerhet reexportpakettrafiken på utlandet, föranlett ökning av blankettförbrukningen

och kostnaderna i följd därav.

Såsom förut framhållits skulle behovet av papper för postverkets tryckeri

för hela år 1918 bliva tillgodosett genom den ytterligare upphandling, som kommer

att verkställas under år 1917.

Emellertid torde, så länge postverket är nödgat att för upphandling av

papper vända sig till privata försäljare eller andra pappersbruk än statens^ få

anses angeläget, att tryckeriets behov av papper är säkerställt för viss tid framåt.

Eljest skulle särskilt under de inom pappersindustrien nu rådande vanskliga förhållanden,

kunna uppstå svårigheter att i behörig tid anskaffa erforderligt papper.

Med hänsyn härtill och under antagande att läget å pappersmarknaden icke giver

anledning påräkna fallande papperspriser, anser generalpoststyrelsen, att under

år 1918 bör upphandlas papper för 1919 års behov, och att även framdeles behovet

av papper bör på samma sätt säkerställas åtminstone ett år i förväg.

De papperspartier, som sålunda förutses komma att under år 1918 upphandlas

för tryckeriets behov under år 1919, skulle med nu rådande priser betinga

en kostnad av omkring 300,000 kronor. Tages emellertid med i beräkningen

en förhöjning av ytterligare 33%, motsvarande den medeltalsförhöjning, som

hittills inträtt under år 1917. skulle beloppet uppgå till omkring 400,000 kronor.

Kostnaderna för de av postverkets blankettförråd tillhandahållna kuvert samt

omslagspapper för tidningar m. m. beräknas för år 1918 till omkring 200,000

kronor. Sammanlagt skulle således utgifterna för år 1918 för anskaffning endast

av papper, inklusive kuvert, komma att belöpa sig till omkring 600,000 kronor.

Då hela anslaget för blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. för år

1918 fastställts till 500,000 kronor och då häri inräknats papper till belopp av

allenast omkring 250,000 kronor, befarar generalpoststyrelsen att även anslaget

för år 1918 skall behöva överskridas med ett betydande belopp, omkring 350,000

kronor.

Vad beträffar den del av anslaget för år 1918, 250,000 kronor, som är avsedd

att täcka kostnaderna för tryckning, bokbinderiarbeten, skrivmaterialier m. m.,

får generalpoststyrelsen framhålla, hurusom även i avsende å dessa kostnader är

att räkna med högst betydande höjningar.

Endast i betraktande av den besparing i kostnaderna för tryckning och

bokbinderiarbeten, som beräknas uppstå på grund av verksamheten i postverkets

tryckeri och bokbinderi, och vilken besparing generalpoststyrelsen med nu rådande

avsevärt höjda tryckningskostnader m. in. för vartdera av åren 1918 och

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

1919 beräknat komma att uppgå till omkring 80,000 kronor, vågar generalpoststyrelsen

antaga, att omförmälda belopp, 250,000 kronor, av anslaget i fråga för

1918 skall räcka för täckande av kostnaderna för tryckning, bokbinderiarbeten,

skrivmaterialier m. m.»

För år 1919 anser sig generalpoststyrelsen böra räkna med samma

förhållanden, som, enligt vad förut framhållits, antagits skola komma att

göra sig gällande under år 1918.

Någon prisnedsättning å pappersfabrikat torde ej heller under år

1919 vara att emotse; snarare torde ytterligare prisökning vara att

befara.

Generalpoststyrelsen har alltså hemställt, att anslaget till blankettoch

cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. för är 1919 i staten upptages till

ett belopp av 900,000 kronor. Förhöjningen i förhållande till det i staten

för år 1918 upptagna belopp skulle således utgöra 400,000 kronor.

Till förbrukningsartiklar hänföras bland an q åt bindgarn, blyplomber,

datumstilar, dextrin, lack, postpåsar och postsäckar, påssaxar, stämpellådor,

stämpelfärg, tidbrickor, årsstilar m. m.

Anslaget har i postverkets stater upptagits till:

Utgifterna under år 1916 utgjorde 187,997 kronor. Utgifterna under

nämnda år hava sålunda begränsats till ungefär de belopp, som anslagits.

Anslaget för år 1917 har på grund av de alltmer uppdrivna

priserna och företagna stora inköp för att säkerställa tillgången av vissa

för driften nödvändiga artiklar, uppgått till icke mindre än 336,693

kronor. Åven anslaget för år 1918 beräknas komma att ej oväsentligt

överskridas.

Härom anföres följande:

»Generalpoststyrelsen bär i sin skrivelse med förslag till stater för år 1918

framhållit, att flertalet av postverkerts leverantörer av nu ifrågavarande artiklar

redan då uppsagt sina kontrakt. Nu kvarstå icke några kontrakt till de priser,

som voro gällande före kristiden, utan postverket har beträffande så gott som

alla slag av förbrukningsartiklar fått vidkännas avsevärt högre kostnader än som

kunnat i förväg beräknas.

Förbrukningsartiklar.

år 1916

» 1917

» 1918

kr. 200,000,

» 230,000, samt

» 300,000.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

En annan i viss män bidragande orsak till den stora utgiftsökningen å detta

anslag under år 1917 är, att generalpoststyrelsen beträffande några förbrukningsartiklar

gjort jämförelsevis stora inköp, avsedda att fylla behovet för längre tid

framåt.

Jämväl för år 1918 torde kunna befaras, att utgifterna komma att överstiga

det för nämnda år fastställda anslaget, 300,000 kronor. Den allmänna prisförhöjningen

å de förnödenheter, som falla under denna titel, har nämligen särskilt

under den senaste tiden varit oväntat stor, huvudsakligen beroende därpå att i

landet befintliga förråd av råmaterialier äro mycket knappa och att på grund av

det pågående världskriget stora svårigheter rörande införsel av de slag av råmaterialier,

som icke frambringas inom landet, förefinnas.

Den stora transitopost, som under det pågående kriget befordrats genom

Sverige, har även i sin mån bidragit till att öka utgifterna för vissa förbrukningsartiklar.

Detta gäller i synnerhet postpåsar och postsäckar, vilkas anskaffning

kräver bortemot en fjärdedel av anslaget.

Generalpoststyrelsen har alltjämt sin uppmärksamhet noga riktad på åtgången

av förbrukningsartiklar och har, i all den mån sådant, varit möjligt, vidtagit åtgärder

för att begränsa åtgången, använda ersättningsmedel samt tillvarataga begagnade

förbrukningsartiklar för förnyad användning.»

Ändring till det bättre i nu rådande förhållanden beträffande priserna

på förbrukningsartiklar torde emellertid knappast kunna förväntas

under de närmaste åren. På grund härav samt med avsende jämväl

fästat å inträdande stegring i poströrelsen, som givetvis kräver ökade

utgifter för förbrukningsartiklar, anser generalpoststyrelsen, efter ingående

beräkning av åtgång och kostnad för samtliga olika slag av postverkets

förbrukningsartiklar, att anslaget för ändamålet bör vid jämförelse med

anslaget för år 1918 ökas med 100,000 kronor och således för år 1919

fastställas till 400,000 kronor.

Telefonavgifter och telegramporto.

Anslaget under denna titel, som för åren 1913—1916 utgick med

35,000 kronor, förhöjdes för år 1917 till 45,000 kronor och fastställdes

i 1918 års stat till 55,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava under år 1916 överskjutit anslagsbeloppet

med 15,484 kronor. Jämväl för år 1917 har det anvisade anslagsbeloppet

överskridits med ungefär samma summa, eller 16,942 kronor.

I fråga om anledningen till utgifternas stegring meddelar generalpoststyrelsen

följande:

»Av 1917 års utgiftsökning hårrör endast en mindre del från inträdes- och

abonnemangsavgifter för nyanordnade telefonförbindelser. Den ojämförligt största

ökningen lärer i stället, såsom i föregående års statförslag redan framhållits, få

tillskrivas nödvändigheten av att med föranledande av rubbningar i såväl in- som

utrikes posttrafiken i allt större utsträckning anlita telefon och telegraf för vidtagande

av erforderliga dispositioner i trafik- och personalhänseenden.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Departe
ments
chefen.

Felräknings
penningar
-

En bidragande orsak till utgiftsökningen får ock sökas i de från och med

den 1 augusti 1917 ikraftträdande ändringar i telegraf- och telefontaxorna, vilka

innebära en rätt så avsevärd förhöjning av förut utgående avgifter.»

Utgifterna för år 1919 anses av generalpoststyrelsen icke kunna

täckas med samma anslagsbelopp, som anvisats för år 1918. Generalpoststyrelsen

har därför hemställt, att anslaget, för att om möjligt undvika,

att utgifterna överstiga det i staten upptagna belopp, för år 1919

fastställes till 70,000 kronor, innebärande en höjning med 15,000 kronor.

Diverse utgifter.

Anslaget till diverse utgifter upptogs i 1916 års stat till 55,000

kronor, i 1917 års till 75,000 kronor och för år 1918 till 100,000 kronor.

Utgifterna å anslaget belöpte sig för år 1916 till 60,739 kronor

och har för år 1917 utgjort 80,203 kronor.

Ehuru under de närmaste åren ej oväsentligt ökade utgifter å ifrågavarande

anslag torde vara att emotse, har generalpoststyrelsen emellertid

ansett sig icke böra ifrågasätta någon höjning i anslaget utan hemställer,

att anslaget jämväl för år 1919 sättes till 100,000 kronor.

Generalpoststyrelsens förslag om tilldelande av särskilt tilläggsarvode

såsom felräkningspenningar åt redogörarna vid postkontoren på grund

av deras bestyr med stämpeluppbörden finner jag beaktansvärt.

Redogörare vid postkontor är beträffande postkontor av första klass

kontrollör och vad angår övriga postkontor vederbörande postmästare.

De åligganden, som ankomma på dylik tjänsteman i egenskap av redogörare,

äro följande. Redogöraren är postkontorets huvudkassör och har

att verkställa den slutliga redovisningen till generalpoststyrelsen av postkontorets

samt underlydande poststationers, lantbrevbärares och ångbåtspostexpeditioners

kontanta medel, frankotecken, kvittenskuponger, sparmärken

och statsstämplar ävensom persedlar och inventarier. Härvid

har han att tillse, att postkontoret alltid innehar tillräckligt kontant belopp

för mötande av utbetalningar både vid postkontoret och underlydande

poststationer samt att överflödiga medel Varda i riksbanken insatta.

Redogöraren handhar postkontorets huvudförråd av förenämnda

värdetecken och ansvarar för att tillräckliga mängder av dem alltid

finnas i förråd.

Vidare tjänstgör redogöraren som stämpelförsäljare i förhållande till

allmänheten under anslagen bestämd tid varje söckendag och har att för

opaginerad Kontrollera mot PDF

i>7

Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr 385.

stämplarna avgiva redovisning för varje månad. I sammanhang med

redovisningen skall fullständig inventering av förråden av stämplar

äga rum.

All kontroll beträffande behörig redovisning från dagkassorna vid

postkontoret och från postkontoret underlydande poststationer, lantbrevbärare

och ångbåtspostexpeditioner åligger i första hand redogöraren.

Häruti ingår ansvar för granskning av olika journaler (postanvisnings-,

tidnings-, postsparbanks- m. fl. journaler) jämte därtill hörande verifikationer,

som ligga till grund för postkontorets slutredovisning av olika

medel.

Det är sålunda ett stort ansvar, som påvilar redogörarna vid postkontoren.

Detta gäller ej minst handhavandet av stämpelförsäljningen,

vilken i hög ökats under det förflutna året. Såsom den förut införda

tabellen utvisar, har beloppet av försålda stämplar från år 1916 till år

1917 nära nog fördubblats. De första månaderna innevarande år uppvisa

likaledes höga försäljningssiffror.

På grund av den störa ökning, som ägt rum beträffande stämpelförsäljningen

under år 1917, lämnas här nedan, för uppvisande av uppbördens

fördelning å postkontoren, följande tabell:

Stämpeluppbördens fördelning å postkontoren år 1917.

Antal postkontor med stä

mpeluppbörd.

under

5,000.

5,001—

10,000.

10,001—

20,000.

20,001—

30,000.

30,001—

40,000.

40,001—

50,000.

50,001—

75,000.

75.001—

100,000.

100,001—

200,000.

200,001

och

däröver.

129

43

• 33

10

2

2

6

5

10

ii

17

2

47

ii

10

it

Med den storlek, stämpeluppbörden sålunda numera utvisar, och

vilken till följd av affärsverksamhetens hastiga utveckling kan väntas bliva

i än högre grad stegrad, är det tydligt, att stor risk förefinnes, att vid

handhavandet av dylik uppbörd misstag och felräkningar kunna äga rum.

Det torde därför få anses billigt, att felräkningspenningar utgå till den, som

ombesörjer stämpelförsäljningen vid postkontor. De av generalpoststyrelsen

föreslagna arvodesbeloppen synas ock på tillfredsställande siitt avvägda i förhållande

till uppbördens storlek. Efter samråd med chefen för finansdeparteBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 käft. (Nr 385.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Traktamenten

och öv erliggningslokaler.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

mentet anser jag mig därför böra såtillvida förorda bifall till generalpoststyrelsens

hemställan, att redogörarna vid postkontoren må från och med

år 1919 äga uppbära särskilda tilläggsarvoden, i enlighet med de av

generalpoststyrelsen föreslagna grunder, att utbetalas på sätt angående

felräkningspenningar föreskrives i § 9 av avlöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket den 20 juni 1913 samt utgå av det å riksstatens

sjunde huvudtitel upptagna anslag till stämpelkostnader; och har jag för

avsikt att, därest detta förslag lämnas utan erinran, framdeles föreslå

Kungl. Maj:t att utfärda föreskrift i sådant syfte.

Kungl. Maj:t har numera utfärdat bestämmelser angående förhöjning

av traktamenten till poststjänstemän, tjänstgörande å järnvägs-, ångbåtseller

landsvägslinjer samt beträffande förhöjd härbärgesersättning till

dylika tjänstemän. Sålunda har genom brev den 1 februari 1918 för

tillämpning tillsvidare från och med den 1 januari 1918 förordnats:

att tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad vid postverket,

vilken tjänstgör å järnvägs- eller ångbåtslinjer, må åtnjuta traktamente,

utgående vid sådan tjänstgöring efter 27 öre för timme under dag och

40 öre för timme under natt och vid överliggning å annan ort än stationsorten

efter 9 öre för timme under dag och natt;

att tjänsteman av förste postiljons eller lägre grad vid verket, vilken

tjänstgör å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje, må tillgodonjuta

traktamente, utgående, vid tjänstgöring å järnvägs- eller ångbåtslinje

efter 18 öre för timme under dag och 27 öre för timme under natt, vid

tjänstgöring å landsvägslinje efter 12 öre för timme under dag och 18

öre för timme under natt samt vid överliggning efter 6 öre för timme

under dag och natt;

att traktamente beräknas efter den tid, som åtgår från det tjänsteman

enligt tidtabell lämnar stationsorten, till dess han enligt tidtabell

skall återkomma till densamma, dock att förlängd tjänstgöring på grund

av vederbörande bantågs-, ångbåts- eller landsvägspostlägenhets försening

medräknas, om den uppgår till minst en timme;

att för den tid, under vilken tjänsteman tilläventyrs användes till

tjänstgöring å överliggningsort, traktamente utgår såsom för överliggning;

att avbrott i resa å såväl stationsort som annan ort, vilket varar

två timmar eller mindre, räknas såsom tjänstgöring, berättigande till

traktamente; samt

att vid beräkning av den tid, för vilken traktamente skall utgå,

skall iakttagas, att ersättning utgår för hel och halv timme, att för varje

dag upptages den verkliga tiden för tjänstgöring, berättigande till dylikt

traktamente under dag och dylik tjänstgöring under natt samt för över
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

99

liggning och att summorna för månaden avrundas på det sätt, att, om

tiden för varje slag av tjänstgöring överskjuter hela timmar eller halvtimme

med minst 15 minuter, överskjutande tid beräknas såsom för halv

timme.

Vidare har genom brev den 14 december 1917 föreskrivits, att

härbärgesersättning må från 1917 års ingång räknat tills vidare utgå,

till tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad med högst två kronor

25 öre och till tjänsteman av förste postiljons eller lägre grad med

högst en krona 50 öre för varje särskild gång härbärge å överliggningsort

för honom erfordrats och av postverket anordnad överliggningslokal

icke funnits att tillgå.

Då generalpoststyrelsen vid statförslagets avgivande tagit hänsyn

till dessa då väntade förhöjningar, erfordras icke någon ytterligare ökning

utöver vad styrelsen föreslagit av anslagen till traktamenten för

tjänstgöring i postkupé eller å landsvägspostlinje och till överliggningslokaler

åt tjänstemän med dylik tjänstgöring.

De belopp, varmed generalpoststyrelsen ansett omkostnadsanslagen Övriga

böra ökas för att därav må kunna bestridas erforderliga utgifter under anslag.

år 1919, äro ganska avsevärda. Den föreslagna ökningen uppgår sammanlagt

till icke mindre än 1,290,000 kronor. Med hänsyn till den

fortgående prisstegringen, särskilt beträffande beklädnadsartiklar, kol,

ved, papper, arbetslöner, m. m. är det emellertid ställt utom allt tvivel,

att omkostnaderna under nämnda år komma att bliva högst betydande.

På grund härav och för att om möjligt söka undvika så stora överskridanden,

som skett i fråga om vissa av förevarande anslag för år

1917, finner jag mig föranlåten tillstyrka bifall till anslagssummornas

upptagande i enlighet med vad generalpoststyrelsen föreslagit.

Totalsumman av anslagen under omkostnadsstaten

för

år 1918 Upp- Sammanfatt-

går till .................................................................................

kr.

3,283,000: — Ttj av T

slagen under

Här förut hava föreslagits förhöjningar å följande

»E. Omkost- nader. »

anslag:

ersättning för tjänsteresor i allmänhet.....................

traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å

med

»

85,000: -

landsvägspostlinje...................................................

»

»

50,000:

överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande

i postkupé eller å landsvägspostlinje...............

»

30,000: -

uniform sbeklädnad............................................................

»

))

100,000: —

postlokalers uppvärmning, belysning och städning

D

»

350,000: —

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

tillverkning av frankotecken ....................................... med kr,

blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. » »

förbrukningsartiklar......................................................... » »

telefonavgifter och telegramporto ............................ » »

160,000: —

400,000: —

100,000: —

15,000: -

Summa kronor 1,290,000: —

Omkostnadsstaten skulle således för år 1919 uppgå till 4,573,000

kronor.

De ökningar i anslagen till postbefordran och å omkostnadsstaten,

som nu föreslagits, äro således osedvanligt höga. Med hänsyn till penningvärdets

fall, den allmänna prisnivån samt läget i övrigt på arbetsmarknaden

och det industriella området torde det emellertid, därest ej

oförutsedda omständigheter inträffa, näppeligen vara möjligt att, med

iakttagande av postverkets rationella skötsel,'' kunna hålla utgifterna å de

olika anslagstitlarna under nu angivna belopp.

F. Oförutsedda utgifter.

Av detta anslag likvideras mera tillfälliga utgifter, såsom ersättningar

till tjänstemän, som inkallats för deltagande hos styrelsen i reglements-

m. fl. arbeten, särskilda gottgörelser till den vid de tillfälliga

utväxlingspostanstalterna i Göteborg och Karungi ävensom kontrollstation

i Boden tjänstgörande postpersonalen, utbetalningar med stöd av

vissa Kungl. Maj:ts beslut in. m.

Nu ifrågavarande anslag har alltsedan år 1914 i postverkets stater

upptagits till 25,000 kronor.

Utgifterna, som år 1916 uppginge till 15,266 kronor, hava för år

1917 utgjort 24,968 kronor. De främsta anledningarna till den avsevärda

skillnaden i utgiftsbeloppen äro dels det förhållandet, att sjöpostbefordran

sommaren 1916 var anordnad mellan svensk och finsk hamn,

under vilken tid den tillfälliga utväxlingspostanstalten Karungi utr. icke

var i verksamhet, dels ock inrättandet av kontrollstationen i Boden för

övervakande av att icke åtskilligt exportförbjudet gods såsom postpaket

införes till visst område inom Norrbottens län i strid mot det genom

förordningen den 13 oktober 1916 stadgade förbud.

Då det vill synas som om utgifterna under ifrågavarande titel skulle

kunna för såväl år 1918 som år 1919 hållas inom det för förstnämnda

år fastställda anslagsbelopp, anser generalpoststyrelsen sig icke böra

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

101

föreslå någon ändring i anslaget utan hemställer, att detsamma jämväl

för år 1919 bestämmes till 25,000 kronor.

G. Avkortningar och restitutioner

(förslagsvis).

Av detta anslag utbetalas ersättning för bortkomna och skadade

värdeförsändelser, anmärkningsprovision samt avkortningar och restitutioner,

vilka utgifter på grund av sin natur icke kunna på förhand

beräknas.

Utgifterna för ovan angivna ändamål belöpte sig år 1916 till 14,287

kronor samt hava för första halvåret 1917 stigit till 13,808 kronor 76

öre och för året i dess helhet till 42,453 kronor.

För åstadkommande av jämn slutsumma å staten föreslår generalpoststyrelsen,

att för år 1919 anvisas en summa av 27,200 kronor, motsvarande

en förhöjning vid jämförelse med anslagssumman år 1918, 17,050

kronor, av 10,150 kronor.

H. Avsättning till förnyelsefond. .

För avsättning till postverkets förnyelsefond har av Kungl. Maj:t

och riksdagen beräknats:

dels 1 1 / 2 procent av värdet å postverkets i bruk tagna fastigheter

dels ock 5 procent av värdet å postverkets inventarier.

Värdet av postverkets i bruk tagna fastigheter beräknades i 1918

års statförslag komma att uppgå till 9,416,900 kronor.

Emellertid har det på skäl, som generalpoststyrelsen i sitt förslag

till utgifter för kapitalökning beträffande postverket för år 1919 närmare

utvecklat, visat sig, att posthuset i Linköping i fullt färdigt skick kommer

att draga en merkostnad av 145,000 kronor utöver det i slutet av

år 1915 beräknade beloppet 240,000 kronor. Värdet av postverkets i

bruk tagna fastigheter torde sålunda vid 1918 års slut

uppgå till kr. 9,561,900: —

Under år 1919 blir posthuset i Gällivare färdigt.

Fastigheternas värde ökas härigenom med det för

nämnda posthus avsedda anslag .......................................... » 275,000: —

Vid 1919 års utgång skulle sammanlagda värdet

av postverkets i bruk tagna fastigheter alltså beräknas

till kr. 9,836,900: —

1.5 procent härå utgör 147,553 eller i runt tal 147,500 kronor.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Värdet av postverkets inventarier nppgick vid 1916

års slut till ................................................................................. kr. 3,191,415: —

För år 1917 är till inköp av inventarier anvisat » 350,000: —

och för år 1918 likaledes........................................................ )) 350,000: —

Vid 1918 års utgång skulle postverkets inventarier

således hava ett värde av .................................................. kr. 3,891,415: —

Bifalles generalpoststyrelsens under utgifter till

kapitalökning gjorda hemställan om ett anslag till inventarier

för år 1919 till ett belopp av 350,000 kronor,

skulle inventariernas värde ökas med detta belopp ...... )) 350,000: -

Värdet av postverkets inventarier skulle sålunda

kunna beräknas vid 1919 års slut utgöra........................ kr. 4,241,415: —

5 procent härå utgör 212,070 eller i avrundat tal 212,100 kronor.

Sammanlägges den här förut beräknade kostnaden för posthusens

underhåll.................................................................................... kr. 147.500: —

med nyss angivna beräknade utgift för underhåll av

inventarier.................................................. » 212,100: -

erhålles det belopp, som för år 1919 bör beräknas till

förnyelsefonden................................................................. kr. 359,600: -

vilket innebär en ökning av 23,700 kronor i förhållande till 1918 års

anslag 335,900 kronor.

Då anledning icke torde förefinnas att föreslå någon ändring i det

sätt, varpå generalpoststyrelsen beräknat anslagen för år 1919 till oförutsedda

utgifter, avkortningar och restitutioner samt avsättning till förnyelsefond,

får jag tillstyrka bifall till vad generalpoststyrelsen härutinnan

hemställt.

I. Krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Till täckande av utgifter för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt

postverkets personal under år 1917 är i staten för år 1918 upptaget

ett belopp av 2,450,000 kronor. Med den beslutade ändrade uppställningen

av riksstaten komma jämväl utgifterna för krigstidstillägg och

krigstidshjälp för år 1918 att belasta sistnämnda års stat.

Å postverkets stat för driftkostnader för år 1919 lärer däremot

krigstidstillägg och krigstidshjälp böra förslagsvis beräknas enligt de av

innevarande års riksdag antagna grunder för krigstidstilläggs och krigs
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385. 103

tidshjälps utgående under år 1918 samt med hänsyn tagen till den

föreslagna löneregleringen för postpersonalen. Det sålunda erforderliga

beloppet har i staten förslagsvis upptagits till 8,000,000 kronor.

Vid bifall till generalpoststyrelsens förslag till postverkets stat för

driftkostnader för år 1919 jämte de av mig här ovan föreslagna jämnkningar

däruti komma de särskilda anslagssummorna att i förhållande till

år 1918 ställa sig på sätt närmare framgår av efterföljande sammandrag,

däri emellertid kostnaderna för krigstidstillägg och krigstidshjälp

ej medräknats:

År 1918.

Kronor.

År 1919.

Kronor.

Ökning

år 1919

i förhållande

till

år 1918.

Kronor.

A. Avlöningar .......................................................

14,702,500

19,005,900

4,303,400

B. Övergångsstat......................................................

19,350

20,800

1,450

C. Pensioner............................................................

589,700

620,000

30,300

D. Postbefordran ....................................................

7,477,500

10,388,500

2,911,000

E. Omkostnader.......................................................

3,283,000

4,573,000

1,290,000

F. Oförutsedda utgifter .............................................

25,000

25,000

—

G. Avkortningar och restitutioner ..............................

17,050

27,200

10,150

H. Avsättning till förnyelsefond .................................

335,900

359,600

23,700

Summa

26,450,000

35,020,000

8,570,000

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att § 3 mom. 4 i gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket skall,

med tillämpning från 1919 års början, erhålla följande

lydelse: »Har generalpostdirektören beviljats ledighet

och vikarie för honom förordnats, beror på Kungl.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Maj:ts prövning, huru stor del av arvodet skall avstås

till vikarien.»;

dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade

förslaget till postverkets stat för driftkostnader

för år 1919 samt bestämma postverkets anslag till

driftkostnader för år 1919, förslagsvis, till 43,020,000

kronor, att utgå direkt av postmedlen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

105

Bilaga.

Förslag

till

Postverkets stat för driftkostnader år 1919.

K

O

n o r.

A. Avlöningar.

..i

1. Generalpoststyrelsen.

Generalpostdirektören.............

arvode

13,000

—

Generalpostdirektörens ställföreträdare

»

1,000

—

| 5 byråchefer ... (8,500—9,500 kr.) förslagsvis

46,500

—

1 kamrerare ... (6,500—7,500

•>)

»

7,500

—

6 sekreterare ... (6,500—7,500

»)

»

43,000

—

1 ombudsman... (5,500—7,000

3 förste aktua-

-•)

»

7,000

—

rier ............ (5,500—7,000

» )

21,000

—

2 intendenter... (5,500—7,000

»)

l)

13,000

—

2 aktuarier...... (4,700—6,000

! 1 förrådsförval-

»)

W

10,700

“

tare........... (4,700—6,000

->)

»

5,500

—

7 notarier....... (4,700—6,000

»)

»

40,600

—

1 registrator ... (4,700—6,000

”)

»

6,000

—

5 revisorer...... (4,700 — 6,000

3 revisorer och

»)

»

30,000

bokhållare .... (4,700—6,000

24 förste postex-

»)

))

17,100

peditörer, man- liga............. (3,500-4.700

»)

»

100,100

—

14 postexpeditö-

rer, manliga.. (2,500—4,300

»)

n

46,800

—

22 d:o, kvinnliga (1,900—2,700

50 biträden,

»)

»

54,400

kvinnliga...... (1,700 -2,100

» )

»

95,400

—

.

Transport

558,600

1

1

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 höft. (Nr 385.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

för
slags
vis
-

Transport

överpostiljoner

(boktryckeriet och

bokbinderiet) ...... (2,100—2,700 kr.)

förste postiljoner

(d:o d:o) ............ (1,850-2,400 » )

postiljoner av klass

2 (d:o d:o) ......... (1,550-1,950 » )

vaktmästare ...... (1,550—1,950 »)

Förste vaktmästaren, arvode.......................

Ortstillägg.................... ......förslagsvis

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning

m. m................ »

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

I för
6

postdirektörer... (7,500—8,500 kr.) ^slags
-

Kronor.

558,600

67,500

200

11 postmästare av

klass 1 A ...... (6,000—7,500 » )

23 postmästare av

klass 1 B ...... (5,500—7,000 » )

6 överkontrollörer (5,500—7,000 » )

15 postmästare av

klass 2 A ...... (5,100-6,500 » )

8 förste kontrollörer

............... (5,100—6,500 » )

28 postmästare av

klass 2 B ...... (4,700—6,000 » )

86 mäklare fmanliS (4,300-5,500 » )

av klass \ kvinn
-

{ vis

av klass 1^‘M-J(3,3oo_3,80o „ )

56 kontrollörer...... (4,300—5,500 » )

Transport

48.500

») 83,700

160,500

40.000

97.500

51.000

168,000

472,000

306,800

626,300

65,000

175,000

1,428,000

*) Häri innefattas även särskilda arvodon till 3 postmästare

866,300

866,300

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

107

Transport

93 mästare |manliS (3,900-5,100 kr.) 1 för
rklass

ikviign_ }(3,io°—s,500 ») i8 r

162 förste postexpe
ditörer,

manliga (3,500—4,700 » ) »

27 förste postexpeditörer,

kvinnliga.

.............. (2,300—3,100 » )

874 postexpeditörer,

manliga......... (2,500—4,300 » ) »

270 postexpeditörer,

kvinnliga ...... (1,900—2,700 » ) »

16 biträden, kvinnliga.

.............. (1,700—2,100 » )

överpostiljoner.. (2,100—2,700 » )

förste postiljoner (1,850—2,400 » )

postiljoner av

klass 1............ (1,650-2,250 » )

postiljoner av

klass 2............ (1,550—1,950 » )

Ortstillägg ....................................

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning

m. m..........................

3. Övriga andag.

Arvoden till poststationer, förslagsvis.........

» åt frimärksförsäljare, »

Gratifikationer m. m. åt tjänstemän eller andra

personer, som äro anställda vid postverket

eller anlitas i dess ärenden, förslagsvis

Understöd m. m. åt personer, som äro eller

varit anställda vid postverket eller anlitats i

dess ärenden, förslagsvis...........................

Transport

Kronor.

461.600

732,900

82,300

3,153,200

646.600

33,600

5,526,400

12,064,600

1.300.000

1.400.000

866,300 -

50,000

95,000

30,000

14,764.600

3,375,000

19,005,900

19,005,900

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 385.

Transport

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Personligt avlöningstillägg åt byråchefen C. A. Hasselrot,

förslagsvis.....................................-...................

5 tjänstemän i la graden, förslagsvis ...........................

Personlig verkmästarbefattning för E. V. Nyberg, för
-

Arvoden åt extra tjänstemän, förslagsvis .......................

Avgå följande under A. upptagna avlöningar:

till 5 förste postexpeditörer, manliga ............kr. 20,750

» 1 postexpeditör, kvinnlig........................ » 2,125

kr. 22,875

avrundat till.

Återstod

Kronor.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

2 postmästare av klass 2 B (enligt 1914 års stat)......

1 » » » 3, manlig ( » » » » )......

1 postexpeditör med avlöning som postmästare av klass 3,

manlig (enligt 1914 års stat)....................................

1 postexpeditör med avlöning som postmästare av klass 4,

manlig (enligt 1917 års stat)....................................

2 postexpeditörer med avlöning som förste postexpeditörer,

manliga (enligt 1915 resp. 1917 års stat) ..............

7 postexpeditörer i 2:a lönegraden (enligt 1909 års stat)

Personliga avlöningstillägg, förslagsvis .......................

Avgå följande under A. upptagna avlöningar:

till 2 manliga postmästare av klass 3......kr. 11,000

» 1 manlig » » » 4..... » 5,100

» 4 postexpeditörer, manliga ................ » 11,000

»7 » , kvinnliga............... » 14,900

—

3,050

19,500

5,100

2,500

—

30,150

22,950

7,200

—

12,000

5,500

—

5,000

—

4,600

—

8,600

—

19,600

—

300

—

55,600

"

42,000

13,600

—

—

7,200

19,005,900

13,600 —

20,800

19,026,700

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

109

Krön

o r.

Transport

—

—

—

—

19,026,700

—

C. Pensioner.

(Förslagsanslag.)

Tjänstemän, som erhållit avsked....................................

Tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstut-

—

—

603,335

övning eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd

—

—

14,215

—

Avlidna tjänstemäns med fleras änkor och barn...............

—

—

2,450

—

620,000

—

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg ............................................

—

—

5,700,000

—

» å landsväg jämte lokala transporter............

» sjöledes:

3,800,000

emellan Sveriges fastland och Gottland.......................

150,000

—

» övriga inrikes orter.......................................

175,000

—

» Sverige och Tyskland....................................

273,500

—

» » » Danmark...................................

15,000

—

» » » Finland......................................

25,000

—

» » samt Storbritannien och Amerika..........

150,000

—

788,500

_

Transitersättning åt främmande postverk ........................

—

—

100,000

—

10,388,500

_

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar..................................................

—

—

75,000

—

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet...........................

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägs-

200,000

postlinje.................................................................

överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i post-

360,000

kupé eller å landsvägspostlinje...................................

Uniformsbeklädnad ...... .....................................

100,000

550,000

Transport

—

—

1,285,000

—

30,035,200

-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 käft. (Nr 385.) 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Kronor.

Transport

_

1,285,000

-

30,035,200

-

Sjukvård m. m.........................................................

—

—

60,000

—

Undervisningskurser ............. ...................

—

—

33,000

—

Hyror för postlokaler..................................................

—

—

475,000

—

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning............

—

—

850,000

—

Tillverkning av frankotecken .......................................

—

—

400,000

—

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier in. m..........

_

—

900,000

—

Förbrukningsartiklar ..................................................

—

—

400,000

—

Telefonavgifter och telegramporto .................................

—

—

70,000

—

Diverse utgifter ..................

—

—

100,000

4,573,000

_

F. Oförutsedda utgifter....................................

—

—

—

—

25,000

—

G. Avkortniugar och restitutioner, förslagsvis

—

—

—

—

27,200

—

H. Avsättning till förnyelsefond ..................

—

—

—

—

359,600

—

I. Krigstidstillägg och krigstidshjälp, för-

slagsvis ........................................................

—

—

—

—

8,000,000

—■

Summa kronor

—

—| —

—

43,020,000 -

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:423 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1919 m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1918:218 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av ''postverkets stat för driftkostnader är 1919 in. m. s. 1 i texten