Sök i Ratio Lex

Om anvisande av medel för bestridande av kostnaderna för särskild förundersökning med hänsyn till villkorlig straffdom m. m

1918-05-03 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:391, Om anvisande av medel för bestridande av kostnaderna för särskild förundersökning med hänsyn till villkorlig straffdom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 391.

1

Nr 391.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen om anvisande av

medel för bestridande av kostnaderna för särskild förundersökning

med hänsyn till villkorlig straffdom m. m.;

given Stockholms slott den 3 maj 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

j u sfi ti edep ar tern en ts är e n d en för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att, under förutsättning att riksdagen antager det förslag

till lag angående villkorlig straffdom, varom särskild proposition nr 375

till riksdagen avlåtits,

dels medgiva, att den ersättning, som enligt nämnda lagförslagskall

utgå till dem, som verkställa särskild förundersökning, varom i

samma lagförslag förmäles, må bestridas från det under andra huvudtiteln

å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till domare, vittnen och

parter,

dels ock till bestridande av kostnader för övervakning av villkorligt

dömda å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 25 000

kronor.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 351 käft. (Nr 391).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majdi nåd. proposition nr 391

Kostnader

för förundersökning.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 3 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellneb,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende

rörande avlåtande till riksdagen av proposition om anvisande av medel

för bestridande av kostnaderna för särskild förundersökning med hänsyn

till villkorlig straffdom m. m. Därvid anförde föredraganden:

»Enligt det förslag till lag angående villkorlig straffdom, varom

proposition jämlikt Kungl. Maj:ts den 26 sistlidne april fattade beslut

avlåtits till riksdagen, skall domstolens ordförande, för vinnande av utredning,

huruvida erforderliga förutsättningar för villkorlig dom finnas,

förordna om anställande av särskild förundersökning rörande häktad, beträffande

vilken formella hinder ej föreligga för villkorlig doms beviljande

och vilken erkänt den gärning, som lägges honom till last. Dessutom

må förordnande om dylik förundersökning kunna av ordföranden eller

domstolen meddelas i övriga fall, där en dylik undersökning finnes behövlig

för erhållande av utredning i avseende, som nu är sagt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 391. 3

I utlåtande med förslag till lag angående villkorlig straffdom m. in.,

som den 25 juli 1917 avgavs av särskilda sakkunniga och som lagts till

grund för nyssnämnda lagförslag, hava de sakkunniga erinrat, att för

utförande på ett tillfredsställande sätt av eu dylik förundersökning erfordrades

ej blott förmåga att med planmässighet och snabbhet införskaffa

och kritiskt sovra undersökningsmaterialet utan även att med tankereda,

koncentration och stor noggrannhet i skrift återgiva erhållna upplysningar

samt att det därför bleve en krävande uppgift för domstolarna att anskaffa

väl kvalificerade förundersökare.

Av det av de sakkunniga uppgjorda förslaget till instruktion för

förundersökare framgår ock, att det är ett till omfattningen ganska betydande

och, med hänsyn särskilt till det vanligen nödvändiga besöket i den

tilltalades hem, även tidskrävande arbete, som åligger förundersökaren.

Han skall införskaffa upplysningar bl. a. angående den tilltalades familj

och anhöriga, hostads- och hemförhållanden, ekonomiska omständigheter,

kriminalitet eller alkoholism hos honom eller hans närmare anhöriga samt

upplysningar i övrigt angående hans karaktär och personliga förhållanden

in. in., därvid särskilt böra uppmärksammas förhållandena i uppväxthemmet,

visad vanart, uppförande i hemmet, hur han skött sig i sitt arbete

och fullgjort sin försörjningsplikt, sannolika anledningar till brottet

in. in., ävensom angående tillfälle till arbetsanställning och lämplig övervakare.

De sakkunniga föreslogo därför att, i likhet med vad som gäller beträffande

rättegångsbiträde åt häktad, varje förundersökare skulle äga

rätt att få skälig ersättning av allmänna medel, efter tv rätten bestämmer.

Nödvändigheten av att tilldela förundersökarna ersättning av allmänna

medel underströks ytterligare av strafflagskommissionen i ett av

kommissionen avgivet yttrande över de sakkunnigas förslag. Kommissionen

framhöll, att åtminstone i vissa delar av vart land icke obetydliga

svårigheter kunde möta att finna lämpliga personer, villiga att åtaga

sig förundersökning, men att dessa svårigheter komme att minskas, om

förundersökaren ägde rätt till ersättning.

] det för riksdagen framlagda förslaget till lag angående villkorlig

straffdom har ock intagits bestämmelse, att förundersökaren skall efter

domstolens prövning av allmänna medel åtnjuta skäligt arvode för utfört

arbete samt ersättning för nödvändiga utgifter.

Till ledning för beräkningen av det belopp, vartill^ arvoden och ersättningar,

som nu nämnts, kunna antagas årligen uppgå, torde böra erinras

därom, att enligt uppgifter, intagna i de sakkunnigas betänkande,

den föreslagna utvidgningen av den villkorliga domens tillämplighet skulle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kostnader

för övervakning.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition nr 391.

om de ifrågasatta bestämmelserna gällt år 1915, hava medfört, att antalet

av de under nämnda år till frihetsstraff dömda, beträffande vilka

formella hinder ej förelegat för villkorlig dom, uppgått till omkring 2,000.

I vilken utsträckning samma förhållande inträffat beträffande de till

böter dömda undandrager sig varje beräkning. Den saken torde emellertid

hava mindre betydelse med hänsyn till det ringa antal bötesdömda,

som erhålla villkorlig dom. De voro år 1915 endast 93. Övriga villkorligt

dömda voro samma år 653.

Att med någon större tillförlitlighet bedöma, i vad mån antalet

förundersökningar under år 1919 kommer att hålla sig över eller under

2,000, låter sig icke göra. Å ena sidan har under kristiden den stegrade

brottsligheten medfört en betydande ökning av det antal fall, där villkorlig

dom kan ifrågakomma, å andra sidan torde man kunna förutsätta

dels att i ett icke obetydligt antal fall erforderlig utredning är för domstolen

tillgänglig, även utan att särskild förundersökning ägt rum, dels

ock, da det gäller andra än häktade, att domstolen ej sällan med hänsyn

därtill, att villkorlig dom även av andra än formella skäl uppenbarligen

är utesluten, ej förordnar om särskild förundersökning.

Tager man siffran 2,000 såsom utgångspunkt, synas kostnaderna

böra beräknas till omkring 25,000 kronor för år. Arvodet för det utförda

arbetet synes böra rättas efter dettas omfång och kan därför avsevärt

växla vid olika förundersökningar. Likaså kunna givetvis de nödvändiga

utgifterna betydligt variera. En närmare beräkning, än nu skett, torde

därför ej låta sig göra.

De nu berörda kostnaderna torde, såsom ock förutsatts i årets statsverksproposition,

lämpligen kunna bestridas från det under andra huvudtiteln

uppförda ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter.

Till den höjning av nämnda anslag, som härav påkallas, torde jag få återkomma

i annat sammanhang. En höjning av anslaget erfordras nämligen

även på grund av andra omständigheter än den nu omförmälda.

Det ifrågavarande förslaget till lag angående villkorlig straffdom

föreskriver även, att den villkorligt dömde skall under viss tid, ett år

vid bötesdom och eljest tre år, stå under övervakning, där ej av särskilda

skäl kan antagas, att han skall därförutan lata sig rättas. Övervakningen

utövas av en därtill av domstolen förordnad person (övervakare), som

skall hava tillsyn över hans uppförande och söka befordra vad som kan

lända till hans rättelse.

Rörande frågan om ersättning till övervakarna anförde förut nämnda

sakkunniga, att i de större städerna, där antalet övervakade komme att

bliva särskilt stort och där möjligen varje övervakare komme att anförtros

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 391.

h

övervakning över ett flertal villkorligt dömda, övervakningsverksamheten

otvivelaktigt krävde understöd av allmänna medel. Detta understöd syntes

lämpligen kunna utgå i form av bidrag till där verksamma enskilda

föreningar, vilka kunde förväntas lämna domstolarna biträde vid anskaffande

av lämpliga övervakare. Därest eu dylik förening visade sig förtjänt

av förtroende, syntes nämligen all anledning föreligga att begagna

sig av det organiserade intresse för saken, som där funnes. Vore föreningen

i stånd att anskaffa övervakare, som domstolen kunde godkänna,

torde det få anförtros åt föreningen att avgöra, om för sådant ändamål

avlöning i större eller mindre utsträckning vore nödvändig. Bidrag av

ifrågavarande beskaffenhet syntes i dess helhet böra utgå av statsmedel.

Huruvida det kunde vara erforderligt att även i fall, där varje övervakare

hade endast en eller ett fåtal övervakade omhand, lämna ersättningför

övervakarens arbete, torde kunna avgöras först efter därom vunnen

erfarenhet. Att övergå från oavlönade till avlönade övervakare, utan att

omständigheterna tvingade därtill, syntes de sakkunniga ej tillrådligt.

Strafflagskommissionen förklarade i sitt yttrande över lagförslaget,

att svårigheterna att anskaffa lämpliga och villiga övervakare måhända

komme att visa sig synnerligen vanskliga att övervinna i trakter med

glesare befolkning eller inom vilka intresset för de frågor, lagförslaget

berörde, vore mindre levande. Kommissionen hyste dock den uppfattningen

och hade fått denna från sakkunnigt håll bekräftad, att denna

svårighet skulle i ganska stor utsträckning undanröjas, därest övervakningsarbetet

bleve förenat med skälig ersättning. Kommissionen hemställde

därför, att detta önskemål måtte tillgodoses.

Även jag är övertygad om, att övervakningsverksamheten kräver

understöd av allmänna medel. Men jag anser tillika önskvärt, att i största

möjliga utsträckning anlitas frivilliga, för övervakningsarbetet lämpliga

krafter, som äro beredda att utföra arbetet utan ersättning. Däri ligger

en viss garanti för att de gå till sitt värv med det starka intresse för

uppgiften, som är en förutsättning för att övervakningen verkligen skall

medföra ett gott resultet. Utsikten att erhålla lämpliga personer, även

utan att ersättning lämnas, torde ock vara större, då det gäller övervakning,

än då det är fråga om förundersökning. Såsom de sakkunniga påpekat

och jämväl torde framgå av vad jag förut anfört, synes förundersökningen

ställa anspråk på vissa personliga egenskaper, som icke

äro oundgängligen nödvändiga hos övervakaren. Frågan om behövligheten

av ersättning för det utförda arbetet ställer sig därför också olika

i de båda fallen.

Vad nu sagts pekar enligt mitt förmenande därhän, att deri av de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 391.

■sakkunniga föreslagna vägen bör följas, nämligen att bidrag av statsmedel

lämnas till enskilda föreningar, i vilkas verksamhet det ingår att

anskaffa personer, som äro lämpliga och villiga att tjänstgöra såsom

övervakare. Det torde beträffande dylika övervakare få bero på överenskommelse

mellan föreningen och övervakaren, om ersättning skall utgå

eller ej. Därigenom synes möjlighet öppnas att anlita oavlönade eller avlönade

övervakare, beroende på omständigheterna. Emellertid finnas trakter

i vårt land, där en sådan föreningsverksamhet ej kan, åtminstone under

de närmaste åren, påräknas, liksom ock det är tänkbart "att, även om en

dylik förening är verksam i trakten, övervakare förordnas av domstol direkt

utan förmedling av föreningen. Även för dessa fall måste möjlighet

finnas att, i den mån så finnes erforderligt, bereda övervakaren ersättning.

Ersättningen för det utförda övervakningsarbetet torde, vare sig

det utföres av personer, som anskaffats av en dylik förening eller ej,

böra utgå efter enahanda grunder, bestämda av Kungl. Maj:t. Enligt

förslaget till instruktion för övervakare skola besök hos den dömde —

den del av arbetet som torde vara mest tidskrävande — under de fyra

första veckorna äga rum minst eu gång i veckan och under den återstående

övervakningstiden i regel kunna efter hand ske med längre mellantider.

Ersättningen, som med hänsyn därtill, att ombyten av övervakare

ju undantagsvis kunna förekomma, torde böra beräknas med

visst belopp per månad, synes därför böra utgå med ett avsevärt högre

belopp för den första månaden än för de följande. Huru stort beloppet

för varje månad bör sättas och om det bör variera för olika delar av

landet, beroende på olika grad av svårighet att anskaffa övervakare och

olikhet i utgifter för övervakningen, är svårt att på förhand avgöra.

Emellertid synes ersättningen förslagsvis kunna i genomsnitt sättas till

12 kronor för den första månaden och 3 kronor för varje av de efterföljande.

För år 1919 skulle ersättningen per övervakning således bliva

45 kronor. Det torde emellertid böra påpekas, att vunnen erfarenhet

möjligen kommer att påkalla höjning av detta belopp.

Beträffande utgifterna för år 1919 erinrar jag därom, att i årets

statsverksproposition beräknats å extra stat för sagda år såsom förslagsanslag

ett belopp av 25,000 kronor. Efter de sakkunnigas approximativa

beräkningar skulle under normala år efter den föreslagna utvidgningen

av den villkorliga domens tillämplighetsområde antalet av dem,

som årligen erhålla villkorlig dom, komma att uppgå till omkring 900.

Att förslagsanslaget likväl ej beräknats högre än till 25,000 kronor beror

därpå, att dels antalet övervakade ej sammanfaller med antalet villkorligt

dömda, då ju övervakning ej skall äga rum, där av särskilda skäl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 391. 7

kan antagas, att den dömde skall låta sig rättas därförutan, dels oek de

villkorliga domar, som under år 1919 fällas efter den föreslagna nya

lagen och sålunda kunna medföra övervakning, fördelas över hela året

och således övervakningen ej hörjar, förrän större eller mindre del av

året förflutit.

De belopp, som skola utgå av nu ifrågavarande anslag, torde

höra utanordnas av överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen i enlighet med av Kung]. Maj:t fastställda grunder.

När övervakares befattning med den dömde upphört, torde därför övervakaren,

därest han önskar komma i åtnjutande av ersättning, böra vända

sig till överståthållarämbetet eller Kungl. Maj:ts befallningshavande

i det län, inom vilket vårdnadsdomstolen har sin verksamhet, samt med

bifogande av attest från ordföranden i vårdnadsdomstolen rörande den

tid, under vilken övervakaren omhänderhaft övervakningen, anhålla om

utanordnande av ersättning enligt de av Kungl. Maj:t fastställda

grunderna.

Bidrag av statsmedel till enskilda föreningar, vilka ombesörja anskaffandet

av för övervakningsverksamheten lämpliga personer, kunna måhända

lämpligen utgå i den formen, att till föreningen t. ex. halvårsvis utanordnas

ett belopp, motsvarande sammanlagda summan av de ersättningar, som

skulle under denna tid utgått till de genom föreningens bemedling förordnade

övervakarna, därest domstolen utsett dem utan föreningens bemedling.

Dessa övervakare böra då icke vara berättigade att åtnjuta gottgörelse i

den ordning, som förut omförmälts, utan bör det ankomma på föreningen

och sådan övervakare att träffa överenskommelse, huruvida föreningen

skall ersätta övervakaren eller icke. I många fall blir kanske föreningen

i stånd att anskaffa oavlönade övervakare och har därigenom tillfälle att

med hjälp av de influtna statsmedlen i fall av behov anställa fast avlönade

övervakare.

Med stöd av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Eders

Kungl. Maj t måtte genom proposition föreslå riksdagen att, under förut- elfens

sättning att riksdagen antager det förslag till lag angående villkorlig hemställan

straffdom, varom särskild proposition nr 375 till riksdagen avlåtits,

dels medgiva, att den ersättning, som enligt nämnda lagförslag skall

utgå till dem, som verkställa särskild förundersökning, varom i samma

lagförslag förmäles, må bestridas från det under andra huvudtiteln å ordinarie

stat uppförda förslagsanslaget till domare, vittnen och parter,

dels ock till bestridande av kostnader för övervakning av villkorligt

dömda å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 25,000

kronor.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. M.aj:ts nåd. proposition nr 391.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

Harry Guldberg.

Stoekhoim 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

182180

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:246 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anvisande av medel för bestridande av kostnaderna för särskild förundersökning med hänsyn till villkorlig s. 3 i texten