Sök i Ratio Lex

Angående reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital och asyler

1918-05-07 · 149 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 143 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:409, Angående reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital och asyler

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

1

Nr 409.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal

vid statens hospital och asyler; given Stockholms slott

den 7 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels, med upphävande av nu gällande ordinarie avlöningsstater

för befattningshavare vid rikets sinnessjukvård, i vad dessa avse läkare

och syssloman, godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

framlagda förslaget till avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen

vid statens hospital och asyler, att tillämpas från och med

år 1919;

dels medgiva,

att ålderstilläggen till de å nämnda förslag till avlöningsstat uppförda

ordinarie befattningshavare må utgå ur sjätte huvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg; samt

att de i samma statförslag upptagna befattningshavare må åtnjuta

naturaförmåner eller ersättning därför i enlighet med vad av departementschefen

i statsrådsprotokollet föreslagits;

dels föreskriva,

att överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och syssloman,

som på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden

till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än

ett år i följd, skall vara skyldig att, efter medinalstyrelsens omprövning,

avfftå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner

mot en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor samt hospitalsläkare,

biträdande läkare och syssloman 800 kronor för år;

att ifråga om vikariatsersättning till läkare vid statens hospital och

asyler skola, där det för befattningens behöriga uppehållande finnes

erforderligt, tillämpas av departementschefen föreslagna bestämmelser;

samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 369 käft. (Nr 409.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

att ifråga om överläkartjänsten vid Nyköpings hospital lönestaten

skall äga tillämpning först efter indragning av nuvarande biträdande

läkartjänst vid nämnda hospital, vilken indragning skall äga rum vid

nuvarande innehavares avgång, skolande intill dess avlöningen till såväl

överläkare som biträdande läkare samt arvode till vikarie för nämnda

befattningshavare utgå enligt hittills gällande bestämmelser;

dels medgiva, att, därest under bokhållare av första grad, kassörska,

bokhållare av andra grad eller skrivbiträde beviljad tjänstledighet

för sjukdom eller under semester för sådan befattningshavare vikarie

icke kan erhållas bland vederbörande hospitals eller asyls befattningshavare,

vikarie må äga att åtnjuta arvode, motsvarande högst det belopp,

som utgår till befattningshavare av samma slag med förordnande

på viss tid;

dels godkänna de av departementschefen föreslagna villkoren och

bestämmelserna för åtnjutande av de i ovanberörda statförslag uppförda

för ordinarie befattningshavare föreslagna avlöningsförmånerna;

dels föreskriva, att det belopp av högst 54,400 kronor, som av

riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka icke äro i hospitalens

och asylernas lönestater upptagna, skall utgå med ett till 35,400

kronor nedsatt belopp; skolande av detta belopp arvoden utgå till en var

av amanuenserna vid Stockholms hospital och Lunds hospital och asyl

med 2,500 kronor, varjämte sagda amanuenser må äga rätt till bostad

med möbler och sängkläder, lyse, bränsle och tvätt;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder

befattning å den förut omförmälda staten, skall vara pliktig underkasta

sig ovannämnda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande befattningshavare, vilka icke före den 1 november

1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna

därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt nu gällande bestämmelser

tillkommande avlöningsförmåner;

dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet

framlagda förslaget till avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekönomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka, att tillämpas från

och med år 1919;

dels från och med år 1919 höja det i riksstaten under sjätte huvudtiteln

uppförda ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll från

dess nuvarande belopp, 4,700,000 kronor, med 3,300,000 kronor till

8,000,000 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 3

dels ock såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka befattningshavare,

tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital

och asyler, hava att, därest de från och med år 1919 tillträda befattningar

å ordinarie stat, enligt reglementet för civilstatens änke- och

pupillkassa till nämnda kassa erlägga, bevilja ett anslag av 230,000

kronor och därav på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag högst

anvisa ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att med

tillämpning av de i statsrådsprotokollet angivna grunder utfärda de

närmare bestämmelser, vilka i ifrågavarande avseende kunna anses

erforderliga.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnee,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte föredrog frågan om lönereglering

för personal vid statens anstalter för sinnessjuka samt yttrade:
Frågan

om uppförande å ordinarie stat av viss sjukvårds- och

ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka har sedan ett par

år tillbaka stått på dagordningen. Dä numera nämnda spörsmål blivit

underkastat erforderlig utredning, anhåller jag att få förelägga Eders

Kungl. Maj:t förslag i ämnet.

Medan ännu omförmälda spörsmål var föremål för vederbörlig behandling,

har fråga uppkommit om ändring i avlöningsförhållandena för

läkare och sysslomän m. fl. befattningshavare vid statens hospital och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

asyler. Jämväl detta sistnämnda spörsmål har undergått erforderlig

utredning, och synes det mig lämpligt att i ett sammanhang till prövning

upptaga båda nu berörda löneregleringsfrågor.

Mitt förslag kommer sålunda att sönderfalla i två särskilda avdelningar,

den ena omfattande lönereglering för läkare, sysslomän m. fl.,

den andra inbegripande frågan om uppförande å ordinarie stat av viss

sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka m. m.

I. Lönereglering för läkare, sysslomän, bokhållare och vissa

andra tjänstemän vid statens hospital och asyler.

Innan jag närmare ingår på de framställningar och förslag, som

till Kungl. Maj:t inkommit i fråga om reglering av avlöningsförhållandena

för läkare och sysslomän m. fl. befattningshavare vid statens hospital

och asyler, tillåter jag mig förutskicka en kortfattad redogörelse för

förutvarande bestämmelser angående omförmälda tjänsteinnehavares avlöningsförmåner.

A. Historik.

Det var först år 1885 som en avlöningsstat för befattningshavare vid statens

hospital förelädes riksdagen till prövning.

Det då framlagda förslaget likasom den antagna staten omfattade dock allenast

överläkare och läkaren vid Nyköpings hospital samt biträdande läkare och

sysslomän. Till arvoden åt de vid hospitalen erforderliga tjänstemän (bokhållare,

predikanter, sekreterare och amanuenser), som ej voro upptagna i lönestaten,

fick enligt riksdagens beslut Kungl. Maj:t använda ett visst maximibelopp

av förslagsanslaget till hospitals underhåll. Av särskilda skäl voro hospitalet i

Visby och asylen i Malmö ej upptagna i staten.

De i den nämnda staten upptagna hospitalen voro:

Stockholms, Uppsala, Nyköpings, Vadstena, Växjö, Lunds, Göteborgs och

Härnösands.

Vid Uppsala hospital funnos två biträdande läkare, vid Nyköpings ingen

sådan, vid vart och ett av de övriga hospitalen en biträdande läkare.

I den år 1885 fastställda staten bestämdes naturaförmånerna för överläkare

och sysslomän till boställsvåning och ved. Biträdande läkare erhöll, utöver sin

kontanta avlöning, bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första

klassens kost. I detta sammanhang må erinras, att under följande tid härtill

kommit fri elektrisk belysning, där sådan anordnats.

Redan från början bestämdes, att av den kontanta avlöningen 2/a .skulle anses

utgöra lön och Va tjänstgöringspenningar. Denna fördelning överfördes

sedermera på ålderstilläggen, då dessa längre fram infördes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Föi'' Kristinehamns hospital godkändes avlöningsstat (överläkare, en biträdande

läkare, syssloman) vid 1886 års riksdag. Vid 1890 års riksdag tillkommo

två nya kategorier av befattningshavare, nämligen asylläkare och underläkare, i

det att vid sistnämnda års riksdag stat godkändes för en asylläkare och två underläkare

vid Lunds asyl.

Sistnämnda asyl ställdes enligt kungl. brev den 5 september 1890 under

förvaltning av direktionen för Lunds hospital; därav föranleddes en del avlöningsbestämmelser

så väl då som vid 1894 års riksdag.

1893 års riksdag godkände avlöningsstat för Piteå hospital (överläkare, en

biträdande läkare, syssloman) och vid 1894 års riksdag beviljades avlöningsförmåner

för en biträdande läkare vid Vadstena asyl, vilken asyl genom kungl. brev

den 25 oktober 1895 ställdes under förvaltning av direktionen för Vadstena hospital;

varefter 1896 års riksdag godkände avlöningsstat för Vadstena hospital och

asyl (överläkare, två biträdande läkare, syssloman).

Samma riksdag godkände också förhöjda avlöningsförmåner för läkaren vid

Nyköpings hospital, under villkor att sjukvården därstädes upprätthölles av blott

en avlönad läkare.

Under villkor att överläkarens vid Uppsala hospital arvode för hans befattning

med Uppsala asyl komme att, sa länge han åtnjöte lön såsom e. o. professor

vid Uppsala universitet, bestämmas till högst 500 kronor, godkände 1899 års

riksdag avlöningsstat för en asylläkare och två underläkare vid Uppsala asyl''

och genom kungl. brev den 19 maj 1899 ställdes nämnda asyl under förvaltning

av direktionen för Uppsala hospital. Vissa därav föranledda bestämmelser meddelades

sedermera vid 1902 års riksdag.

Vid 1901 års riksdag meddelades avlöningsbestämmelser angående vid Nyköpmgs

hospital anställda överläkare, en biträdande läkare och syssloman.

Samma riksdag lämnade ock medgivande i fråga om arvode m. m. åt en

överinspektör för sinnessjukvården i riket.

Vid 1902 ars riksdag medgavos, bland annat, för Kristinehamns hospital

avlöningsförmåner för en underläkare och meddelades bestämmelser angående

naturaförmåner för bokhållare vid hospital och asyler.

Enligt kungl. brev den 4 juli 1902 skulle överläkaren vid Uppsala hospital

och asyl vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t kunde finna sådant lämpligt,

frånträda e. o. professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala universitet och

därmed förenade löneförmåner.

Vid 1904 års riksdag godkändes dels avlöningsstat för Vänersborgs hospital

och asyl, upptagande, utom överläkare och syssloman, två biträdande läkare

och två underläkare, dels ock avlöningsstat för läkare och syssloman vid Visby

hospital. J

1905 års riksdag godkände avlöningsstat för Växjö hospital, upptagande

överläkare, läkare vid avdelningen för kriminalpatienter, en biträdande läkare och

syssloman; och i vardera av avlöningsstaterna för Lunds och Uppsala hospital

och asyl upptogs ytterligare en biträdande läkare vid hospitalet. De vid statens

smnessjukvårdsanstalter anställda bokhållare finge förklaras berättigade att erhålla

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 409.

en första arvodesförhöjning av 200 kronor efter fem års och en andra arvodesförhöjning

å likaledes 200 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring.

Yid 1907 års riksdag bifölls inrättandet av en ny slags läkartjänst, »hospitalsläkare»,

och förändring av vissa biträdande läkartjänster till hospitalsläkartjänster
I

sammanhang med föreslagen förhöjning av avlöningarna till överläkare

och syssloman vid Kristinehamns hospital hade i det av Kungl. Maj:t för riksdagen

framlagda statförslag för hospital och asyler jämväl övriga överläkare och

sysslomän ansetts, för vinnande av större reda och överskådlighet, böra upptagas,

oaktat någon lönereglering för dem då icke ifrågasattes.

Riksdagen godkände lönestat för överläkare, läkaren vid Yisby hospital,

hospitals- och asylläkare, biträdande läkare, underläkare och sysslomän samt

meddelade bestämmelser angående naturaförmåner, avlöningsvillkor m. m.

Yid 1908 års riksdag tillkom ytterligare en biträdande läkare vid Göteborgs

hospital.

1910 års riksdag godkände ny lönestat för överläkare och sysslomän vid

hospital och asyler (med undantag för Malmö asyl) samt läkaren vid Yisby hospital.

I denna stat uppfördes jämväl de nytillkomna hospitalen i Säter och

Yästervik.

I en vid staten fogad anmärkning bestämdes, att avlöningen kunde efter tio

år höjas för överläkare och läkaren vid Yisby hospital med 600 kronor och för

syssloman med 500 kronor.

Bestämmelser meddelades rörande naturaförmåner, avlöningsvillkor, m. m.

Yid vart och ett av Säters och Yästerviks hospital fingo anställas en hospitalsläkare,

en biträdande läkare och två underläkare emot den kontanta avlöning

och de förmåner i övrigt samt under de bestämmelser och villkor, som beträffande

sådana befattningar vid rikets hospital och asyler blivit, i enlighet med

1907 års riksdags beslut, av Kungl. Makt fastställda.

Det maximibelopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän,

vilka ej vore upptagna i hospitalens och asylernas lönestater, höjdes, på det att

Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att bestämma arvodet till de vid statens

anstalter för sinnessjuka anställda bokhållare, från förutvarande 600 kronor jämte

rätt till två tillägg ä 200 kronor efter fem och tio år till 1,000 kronor om året

med rätt för dem till angivna naturaförmåner samt till en arvodesförhöjning å

300 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.

1912 års riksdag medgav, att vid Stockholms hospital finge anställas en

hospitalsläkare.

I proposition till 1913 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning angående

vissa ändringar i lönestaterna för personalen vid rikets hospital och asyler

m. m.

För hospitals- och asylläkare, som då åtnjöto en årlig avlöning av 5,000

kronor jämte boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning samt ett ålderstillägg

å 500 kronor efter fem år, föreslogs den kontanta avlöningen förhöjd till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

5,500 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter fem och tio år. Titeln

skulle bliva »hospitalsläkare».

Vid Härnösands hospital borde en hospitalsläkartjänst inrättas i stället för

dåvarande biträdande läkarbefattning, dock med det villkor att hospitalsläkaren

skulle vara underkastad förflyttning till annan anstalt.

Underläkartjänsterna föreslogos att förändras till biträdande läkartjänster

och för dessa senare tjänster föreslogs den kontanta avlöningen förhöjd till 4,500

kronor, dock att, om biträdande läkare allenast erhållit förordnande på viss tid,

avlöningen skulle utgå med 4,000 kronor.

Vid Östersunds hospital, som skulle vara färdigt till avsyning den 1 december

1914, föreslogos till anställning en överläkare, en hospitalsläkare, två biträdande

läkare och en syssloman.

Riksdagen ansåg sig ej böra besluta någon förändring i hospitals- och asylläkarnas

avlöning eller benämning. Däremot biföllos förslagen om underläkartjänsternas

förändrande till biträdande läkartjänster, om den kontanta avlöningen

till biträdande läkare och om sammansättningen av läkarpersonalen vid hospitalen

i Härnösand och Östersund.

I fråga om kontanta avlöningsförmåner till vissa läkartjänster vid hospital

och asyler godkändes lönestat, i vilken med tillhörande anmärkningar upptogos

avlöningar till biträdande läkare vid Stockholms hospital (1), Uppsala hospital och

asyl (4), Nyköpings hospital (1), Vadstena hospital och asyl (1), Växjö hospital (2),

Västerviks hospital (3), Lunds hospital och asyl (3), Göteborgs hospital (2), Vänersborgs

hospital och asyl (3), Kristinehamns hospital (3) och Säters hospital

(3), till en hospitalsläkare vid Härnösands hospital samt till en överläkare, en

hospitalsläkare och 2 biträdande läkare vid Östersunds hospital.

1913 års riksdag meddelade ock åtskilliga bestämmelser rörande naturaförmåner,

avlöningsvillkor m. m.

Vid 1915 års riksdag medgavs uppförande av ytterligare en biträdande läkare

i staten för Vadstena hospital och asyl; och vid 1916 års riksdag meddelades

bestämmelser i fråga om ersättningar för vikariat å läkartjänster vid hospital

och asyler.

B. Till Kungl. Maj:t inkomna framställningar och förslag.

Efter att sålunda hava i korthet erinrat om förutvarande bestämmelser

angående ifrågavarande befattningshavares avlöningsförhållanden,

tillåter jag mig redogöra för de framställningar, som i ämnet inkommit

till Kungl. Maj:t. Jag vill då till en början beröra de framställningar,

som avse läkartjänsterna vid hospitalen. Tillika anser jag mig böra påpeka,

att jag finner mig böra inskränka mig till att återgiva de inkomna

framställningarna i vissa punkter i deras huvuddrag, och tillåter jag mig

att i detta avseende i övrigt hänvisa till det utförligare referat av berörda

framställningar, som återfinnes i löneregleringskommitténs i ämnet

avgivna betänkande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

9

1) Läkare.

För åskådliggörande av läkarpersonalens vid hospitalen organisation Nuvarande oroch

lönestater må återgivas följande tablåer, hämtade ur medicinal- 9an^5t^<j"g^h

styrelsens i det följande omförmälda skrivelse av den 27 september 1916. förmåner.

Organisation.

Plats-

antal.

Över-

läkare.

Läkare en

Hosp.- och

asyl- läkare.

ligt stat.

Biträ-

dande

läkare.

Ama-

nuens.

Stockholms hospital....................................

255

i

i

i

i

Uppsala hospital och asyl ..........................

1,246

i

2

4

—

Nyköpings hospital....................................

206

i

—

l

—

Vadstena hospital och asyl ........................

800

i

1

2

—

Växjö hospital ..........................................

390

i

1

2

—

Västerviks hospital ....................................

830

i

1

3

—

Visby hospital ..........................................

62

*) i

—

—

—

Malmö asyl 2).............................................

124

i

—

—

—

Lunds hospital och asyl ...........................

1,232

i

2

3

i

Göteborgs hospital ....................................

355

i

—

2

—

Vänersborgs hospital och asyl.....................

1,080

i

1

3

—

Kristinehamns hospital ..............................

800

i

1

3

—-

Säters hospital ..........................................

830

i

1

3

—

Härnösands hospital .................................

269

i

1

—

—

Östersunds hospital....................................

560

i

1

2

—

Piteå hospital och asyl ..............................

370

i

1

—

—

Summa

—

16

14

29

2

*) Läkare. 2) Läkarea ej upptagen i lönestaterna.

Avlöning.

Överläkare vid Uppsala hospital och asyl...........................

» » Vadstena hospital och asyl ........................

» » Växjö hospital ..........................................

» » Västerviks hospital ...................................1.7,500 kronor

» » Lunds hospital och asyl..............................

»> » Vänersborgs hospital och asyl.....................

» » Kristinehamns hospital ..............................

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 969 häfte (Nr 409.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Medicinalstyrelsens

skrivelse a,/e

1916 ang.

läkarna vid

statens hospital

och asyler.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

Överläkare vid Säters hospital ..........................................1

» » Östersunds hospital....................................]

[■7,500

kronor

»

» Göteborgs hospital ....................................1

»

» Härnösands hospital.....................................

7,000

kronor

»

» Piteå hospital och asyl ..............................1

»

» Nyköpings hospital ....................................

6,000

kronor

»

» Stockholms hospital....................................

4,000

kronor

Läkaren

vid Visby hospital................................................

4,500

kronor

Avlöningen kan efter 10 år för överläkare och läkaren

vid Visby hospital höjas med 600 kronor, varjämte överläkare

äga rätt till boställsvåning med bränsle samt

elektrisk belysning, där sådan anordnats.

Hospitals- och asylläkare................................................... 5,000 kronor

Ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år.

Naturaförmåner i likhet med överläkare.

Biträdande läkare

med förordnande tills vidare....................................... 4,500 kronor

med förordnande på viss tid....................................... 4,000 kronor

Dessutom bostad med möbler och sängkläder, bränsle,

lyse och tvätt samt kost.

Hospitals- och biträdande läkare, som medgivas bo utom

anstalten, erhålla i ersättning för mistade naturaförmåner,

hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare

1,000 kronor per år.

Amanuenser (ej upptagna i lönestatema) ........................... 2,000 kronor

Naturaförmåner som biträdande läkare.

I skrivelse den 27 september 1916 har medicinalstyrelsen gjort

framställning angående förändringar i avlöningsstaterna för läkarna vid

statens hospital och asyler.

Härvid erinrar styrelsen, hurusom styrelsen i skrivelse den 30 september

1912 — under framhållande av svårigheterna att få vissa läkartjänster

vid statens hospital och asyler besatta — gjorde framställning

om förbättring i avlöningsförmånerna för en del i hospitalens tjänst

varande läkare; att det då framlagda förslaget emellertid endast delvis

vann godkännande; och att styrelsen därför Båge sig nödsakad att ånyo

göra framställning i enahanda syfte.

Styrelsen erinrar vidare, hurusom styrelsen i skrivelsen den 30 september

1912 i fråga om svårigheterna beträffande rekryteringen å hospitalsläkarbanan

anfört, bland annat, följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Läkarförkållandena vid hospitalen hade under senaste tiden varit synnerligen

svåra att på ett tillfredsställande sätt ordna. En rationell sjukvård vid

dessa sjukhus krävde med nödvändighet, att alla läkartjänsterna vore besatta,

och styrelsen vore förvissad om, att någon ändring till det bättre icke kunde

åstadkommas utan förhöjda kontanta förmåner till läkarna Svårigheterna att

rekrytera läkartjänsterna vid hospitalen kunde dock enligt den erfarenhet, som

förelåge, icke undanröjas genom förbättring av endast de lägst avlönade lakarnas

förmåner. Sådana tjänster, som i ett stort antal fall kunde betraktas som slutliga

tjänster inom liospitalsväsendet, måste förses med därefter avpassade loner.

Det vore således nödvändigt icke blott att så höja de lägre tjänsternas.formaner,

att de lockade aspiranter in på banan, utan även att så avpassa vissa hogie

tjänsters löner, att tjänstinnehavarna kunde komma till en avlöning, som kunde

anses såsom tillfredsställande slutlön för en läkare, även om han pa grund av

fåtalet överläkartjänster icke hade utsikt att erhålla sådan befattning.

Vid föredragning den 21 februari 1913 av denna medicinalstyrelsens

framställning inför Kungl. Maj:t både chefen för civildepartementet anfört.

De i ärendet gjorda uttalandena gåve tydligt nog vid handen, att det

för det dåvarande mött betydande svårigheter att besörja rekryteringen inom

hospitalsläkarkåren. Denna uppfattning hade lian för sm del fatt ytterligare

bestyrkt av åtskilliga ärenden, som kommit under hans behandling, ba hade,

exempelvis, vid ingången av år 1913 9 av de 13 underläkartjänsterna van

vakanta, samt vid Vänersborgs hospital och asyl med enligt staten 5 läkare allenast

2 läkare funnits. I själva verket kunde det knappast vara försvarligt att

låta förhållandena utveckla sig vidare i denna riktning, samtidigt som statendåde

ner miljoner årligen på hospitalsbyggnader och sinnessjukvårdens löpande kostnader.

Icke minst angeläget vore det, att läkarkåren vid hospitalen bleve val

rekryterad under en period, då alltjämt nya anstalter anlades. Den bris pa

hospitalsläkare, som gjorde sig så kännbart gällande, berodde otvivelaktigt till

ej ringa del därpå, att tillströmningen till läkarbanan over huvud taget under

flera år varit mindre riklig. Här vore således ett förhållande som kunde tankas

av sig självt komma att upphöra. Då däremot eu tendens bland de yngre lakarna

påtagligen gjorde sig gällande att föredraga andra grenar av läkarverksamheten

framför liospitalsläkarbanan, måste man tydligen söka ett botemedel häremot

om rekryteringen av sinnessjukanstalternas läkare skulle^ kunna ske pa tillfredsställande

sätt. Psykiatriska föreningen hade framställt åtskilliga förslag i

avseende å utbildningen, verksamhetens större självständighet m. mi., vilka i sinom

tid komme att i annat sammanhang bliva föremål for Kungl. Maj:ts provning,

men såväl nämnda förening som medicinalstyrelsen och Övriga vederbörande hade

starkt framhållit, att de ekonomiska förmånerna ingalunda vore sådana, att de

lockade till inträde på liospitalsläkarbanan. I detta avseende vore det således

nödvändigt att få eu förbättring till stånd. Ett förslag av denna innebord borde

emellertid, enligt departementschefens åsikt, inskränkas till de punkter, dar eu

snar förändring alldeles påtagligt vore av behovet påkallad Eu mera genomgripande

lönereglering ansåge han sig således icke för det dåvarande hora omorda,

lika litet som åtgärder, vilka, om än i och för sig mindre betydande dock

innebure principiella avvikelser från de fastställda lönegrunderna, t. ex. beträffande

fördelning av lön och tjänstgöringspenningar, ortstillagg m. m. Ej heller hade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

departementschefen för avsikt att ingå på ett av psykiatriska föreningen framlagt

och även av medicinalstyrelsen i viss del förordat förslag att utvidga läkarantalet

vid de större anstalterna. När de sakkunniga, som inom departementet,

vore sysselsatta med behandling av den lägre hospitalspersonalens ställning och

löneförhållanden, avgivit sitt betänkande, syntes den lämpligaste tidpunkten vara,

inne att slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan om lönereglering för

rikets hospital i dess helhet.

Någon annan förändring uti ifrågavarande lönestater än en höjningav

de biträdande läkarnas avlöning kom då ej heller till stånd.

I sin nu förevarande skrivelse den 27 september 1916 anför medicinalstyrelsen,

att, då ovan nämnda sakkunniga numera avgivit sitt betänkande,

styrelsen ansett tiden vara inne att ånyo till behandling upptaga

frågan om lönereglering för läkartjänsterna vid hospitalen.

Huru litet eftersökta läkartjänsterna vid hospitalen varit synte»

styrelsen framgå av skrivelsen bifogad översikt, utvisande, bland annatT

att, medan antalet tjänster från 1912 års till 1916 års början ökats

från 56 till 61, antalet vakanta tjänster stigit från 9 till ej mindre

än 19.

Till ytterligare belysning av den stora bristen på sökande anförde

styrelsen, att vid Säters hospital, som började beläggas under år 1912r

och i vars stat funnes upptagna 1 överläkare, 1 hospitalsläkare och 3

biträdande läkare, samtliga de i staten fastställda läkartjänsterna icke

vid något tillfälle varit besatta med ordinarie innehavare.

Vid flera av rikets större hospital både förhållandena varit av ungefär

samma art. För kortare tider hade extra läkare såsom vikarier å lediga

biträdande läkartjänster kunnat förvärvas, men utan undantag både dessa

extra läkare utgjorts av medicine kandidater, och förordnandena både

i allmänhet gällt endast kortare tider, vadan deras biträde, huru förtjänstfullt

de än i regel fullgjorde sina åligganden, icke kunde bliva av det

värde, som vore önskligt.

Styrelsen ansåge sig även böra framhålla några förhållanden, som

visade tjänsternas vid hospitalen ringa förmåga att locka unga läkare

till banan.

Sedan år 1913 hade trots det stora antalet vakanta läkartjänster endast tre

läkare ny tillträtt dylika tjänster och av dessa hade en uppnått en ålder av 56

år, en annan 49 år, då de började sin tjänstgöring vid hospital, och den tredje

hade förut varit inne på banan, men sökt sig därifrån. Av befintliga 29 biträdande

läkartjänster voro för det dåvarande endast 15 besatta, av vilkas dåvarande

innehavare 5 voro över 50 år gamla, en ålder, som givetvis vore för hög för innehavarna

av så relativt underordnade tjänster.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

13

Helt naturligt måste — menade styrelsen — nu omskrivna förhållanden

utöva ett mycket menligt inflytande på sjukvården vid hospitalen. Antalet sjukplatser

på varje läkare vore i vårt land betydligt större än i andra kulturländer,

ett förhållande, som gjorde svårigheterna ännu större. Särskilt vid öppnandet

av nya anstalter hade bristen på läkare i hög grad gjort sig gällande och då

läkarna vid sådant ibruktagande av nya anstalter måste noga lära känna de sjuka

och deras förhistoria, alltefter som de mottoges på anstalten, kunde lätt fara

uppstå, att beläggningen fördröjdes, om icke alla de för anstalten bestämda läkartjänsterna

vore besatta.

Styrelsen ansåge det även böra framhållas, av huru stor vikt det vore, att

de med dryga kostnader för statsverket uppförda och bekostade hospitalen kunde

bereda de sjuka, för vilka dessa anstalter vore avsedda, den bästa vård; noggrann

tillsyn erfordrades för att de sjuka icke kvarliöllos å anstalten längre än behovet

krävde, utan fortast möjligt lämnade plats för mera i behov varande sjuka. Även

detta stötte naturligen på svårigheter, då det fastställda antalet läkartjänster vid

anstalterna icke kunde hållas fullt.

I detta sammanhang ansåge sig styrelsen även böra framhålla, hurusom

bristen på läkare vid hospitalen kunde verka liinderligt på sinnessjukvårdens

utveckling i vårt land. Uti ett den 9 juni 1908 avgivet utlåtande av särskilda,

utav styrelsen jämlikt kungl. brev den 6 december 1907 utsedda delegerade för

utarbetande av detaljerad plan för anordnande av organiserad och kontrollerad

familjevård i samband med, men utom de offentliga sinnessjukanstalterna i riket

hade dessa framhållit, att ett ganska stort behov av dylik vård för sinnessjukanstalterna

tillhörande patienter vore för handen, samt att tillfälle till anordnande

av sådan flerstädes förefunnes, och hade jämväl förslag i sådant syfte

framlagts.

Uti den underdåniga framställning om utsträckt familjevård vid hospitalen,

som medicinalstyrelsen med anledning därav gjort, hade styrelsen även uttalat

som sin åsikt, att läkarpersonalen vid rikets hospital icke kunde vara tillräcklig

för att ens försöksvis anordna familjevård. Behovet av ökade läkar krafter för

familjevården vore icke minst vid dess organisation. Styrelsen hade emellertid

icke ansett lämpligt eller behövligt, att detta ökade behov tillfredsställdes genom

omedelbart inrättande av nya tjänster, då möjligen, sedan familjevården kommit

i gång och vederbörlig erfarenhet och vana vunnits, antalet läkare vid åtminstone

några anstalter skulle vara tillräckligt. Styrelsen hade i stället föreslagit, att,

där behovet skulle göra sig mest gällande, en extra läkare förordnades att biträda

vid sjukvården av de å hospitalet intagna sjuka, varigenom hospitalets ordinarie

läkare skulle beredas tid för familjevårdens ordnande.

Styrelsen hade alltså vid avgivande av sitt förslag om utvidgad familjevård

förutsatt icke blott, att samtliga läkarplatser vid hospitalen skulle vara

besatta med ordinarie innehavare, utan även att extra läkarkrafter skulle under

organisationstiden anlitas. Någon möjlighet att utsträcka familjevården till

andra hospital än Växjö syntes under nuvarande förhållanden icke förefinnas, då

icke ens de befintliga läkartjänsterna vid hospitalen kunde hållas besatta.

Styrelsen ingår vidare på en granskning av orsakerna till det

Btora antalet vakanta tjänster vid hospitalen och till att dessa icke

förmå locka sökande; och framhåller styrelsen därvid till en början

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 409.

den otillräckliga avlöningen, samt påpekar vidare som en ytterligare

orsak de ogynnsamma befordringsförhållandena. I sistnämnda hänseende

lämnar styrelsen en tablå över de under åren 1910—1915 utnämnda

överläkarnas ålder samt tjänstetid vid utnämningen, av vilken tablå

framginge, att vid utnämningen till överläkare medelåldern varit 48 år

och tjänstetiden i medeltal 17 år.

Bland orsakerna till bristen på sökande till läkartjänster vid hospitalen

framhåller styrelsen som ett tredje moment den under det senaste

decenniet rådande ringa tillgången på läkare.

I detta hänseende ville styrelsen erinra därom, att, trots dagavlöningen

till extra läkare vid hospitalen genom kungl. brevet den 18

februari 1916 höjts till 12 kronor, ingen licentiat anmält sig till erhållande

av sådant förordnande, men hade styrelsen varit hänvisad att därtill

använda medicine kandidater på relativt korta förordnanden.

Efter att hava granskat orsakerna till det stora antalet vakanta

tjänster vid hospitalen, framhåller medicinalstyrelsen, att för avhjälpande

av den rådande läkarbristen vid hospitalen det, enligt styrelsens uppfattning,

vore nödigt, att mera vittgående ändringar vidtoges beträffande

läkarnas vid hospitalen avlöningsförhållanden.

överläkare. Styrelsen övergår härefter till de speciella förslag, som anses böra

framställas.

Vad då först beträffar överläkarna återupptager styrelsen sin uti

skrivelsen den 30 september 1912 gjorda framställning om sådan ändring

uti do för överläkarna vid hospitalen gällande avlöningsförmåner, att de

skulle komma i åtnjutande av det till dem utgående ålderstillägget å

600 kronor efter 5 i stället för efter 10 år.

Hospitals- Vad därefter vidkommer hospitalsläkarna, erinras i skrivelsen den

läkare. 27 september 1916, att medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 30

september 1912 föreslog dels sådan ändring i deras avlöningsförmåner,

att de skulle tilldelas tre ålderstillägg i stället för ett, men att grundlönen

skulle bibehållas vid 5,000 kronor, så att deras slutliga avlöning

skulle efter 15 års tjänst uppgå till 6,500 kronor, dels och en förändring

av vissa biträdande läkartjänster till hospitalsläkartjänst.

I fråga om den av medicinalstyrelsen föreslagna förändringen i hospitalsläkarnas

avlöningsförhållanden, gent emot vilket förslag en del hospitalsdirektioner

uti avgivna utlåtanden framställt vissa anmärkningar särskilt beträffande för

lågt föreslagen grundlön, hade vederbörande departementschef yttrat, bland annat,

att, sedan sinnessjukanstalterna i Lund, Uppsala och Kristinehamn utvidgats

samt nya anstalter anlagts i Vänersborg, Säter och Västervik, förhållandet mel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

15

lan antalet överläkartjänster och liospitalsläkartjänster blivit mindre gynnsamt.

Den tanke, som uttalats år 1907, då sistnämnda läkartjänster inrättats, eller att

dessa skulle bliva övergångsplatser till de viktiga överläkarposterna, visade sig

dåmera för en stor del hospitalsläkare icke hålla streck. Hospitalsläkarplatserna

bleve i stället för många slutplatsen på banan. Under sådana förhållanden hade

avlöningen för dessa tjänster ur rekryteringssynpunkt mycket stor betydelse, och

det syntes omöjligt att förbise det enstämmiga vitsordandet från medicinalstyrelsen,

psykiatriska föreningen och hospitalsdirektionerna av den mindre gynnsamma

verkan av de dåvarande avlöningarna. Att en förbättring måste ske,

vore således klart. Frågan gällde endast omfattningen och den lämpligaste

formen.

Då en mångfald av förslag härutinnan framställts av medicinalstyrelsen,

psykiatriska föreningen och de olika hospitalsdirektionerna, hade departementschefen

icke kunnat undgå att känna en viss tvekan, särskilt med hänsyn till den

principiella uppfattning, han uttalat, att hela det då föreliggande ärendet ej kunde

anses såsom en slutgiltig lösning av liospitalsläkarnas lönefråga. Han kunde

därför icke föreslå högre slutavlöning än den, medicinalstyrelsen ansett tillräcklig,

eller 6,500 kronor. Om det emellertid vore riktigt, att just avlöningen till

dessa tjänster vore viktig ur rekryteringssynpunkt, vore det mindre tillrådligt att

låta deras begynnelseavlöning kvarstå oförändrad med 5,000 kronor, isynnerhet

då en jämförelse med de biträdande läkarnas avlöning, sådan den komme att av

departementschefen föreslås, gjorde någon ökning av liospitalsläkarnas begynnelseavlöning

önskvärd.

Departementschefen hade därför stannat vid den av flera direktioner förordade

utvägen att föreslå en begynnelseavlöning å 5,500 kronor med två ålderstillägg,

vart och ett å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. Detta förslag

blev emellertid på hemställan av statsutskottet avslaget av riksdagen.

I sin skrivelse den 27 september 1916 yttrar medicinalstyrelsen,

att, då styrelsen nu ånyo upptager till prövning frågan om ändring av

liospitalsläkarnas avlöningsförmåner, styrelsen anser sig icke kunna

stanna vid sitt förslag år 1912. Hospitalsläkartjänsterna måste för

mången läkare, som ägnade sig åt den offentliga sinnessjukvården, bliva

slutliga befattningar, och det synes styrelsen, att den uppfattning om

det otillräckliga i en grundlön å 5,000 kronor, som uttalades vid frågans

behandling år 1912, vore riktig. Styrelsen anser sig därför icke

kunna föreslå mindre avlöning än 6,000 kronor med två ålderstillägg å

500 kronor efter 5 och 10 år, d. v. s. samma avlöning, som psykiatriska

föreningen vid flera tillfällen föreslagit. Det vore nämligen av synnerlig

vikt för rekryteringen, att denna inellangrad bleve tillräckligt avlönad,

en åsikt, som delades av alla, som yttrat sig i ärendet.

Medicinalstyrelsen framlägger vidare i sin skrivelse den 27 september

1916 förslag beträffande förändring av vissa biträdande läkartjänster

till liospitalsläkartjänster.

Vissa biträdande

läkartjänsters

förändring

till hospitalsläkartjänster.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

I detta hänseende erinras, hurusom styrelsen i sin underdåniga skrivelse

den 30 september 1912 framhöll, att styrelsen redan i framställning den 16 februari

1912 meddelat, att av 5 läkartjänster vid vartdera hospitalet i Säter och

Västervik vid såväl det ena som det andra hospitalet endast 3 kunnat besättas.

I infordrade yttranden angående dessa förhållanden hade de två hospitalens direktioner

med anledning härav föreslagit, att underläkartjänsterna skulle omändras

till och avlönas i likhet med biträdande läkartjänster och biträdande läkartjänsterna

förändras till hospitalsläkartjänster.

Styrelsen för sin del hade anfört, hurusom erfarenheten visat, att å en större

anstalt med mera avsevärd omsättning av de sjuka det icke vore möjligt för en

person (överläkaren) att i detalj följa varje patients tillstånd, varför arbetet å här

åsyftade anstalter (med omkring 800 platser och däröver) organiserats på så sätt,

att liospitalsläkaren och biträdande läkaren närmast under överläkaren ansvarade

för den individuella sjukvården å var sin könsavdelning. Härav följde, att

nämnda ansvarsfulla uppgift understundom måste anförtros helt unga och mindre

erfarna läkare, ja till och med åt medicine kandidater. Genom inrättandet av

ännu en hospitalsläkartjänst vid vardera av ifrågavarande anstalter skulle .en

större garanti vinnas för, att överläkaren alltid finge en mera erfaren medhjälpare

å vardera könssidan.

På dessa grunder hade styrelsen ansett sig böra tillstyrka de av vederbörande

direktioner framställda förslagen och hemställde om sådan ändring i den

för Säters och Yästerviks hospital gällande avlöningsstat, att den ena underläkartjänsten

vid vartdera hospitalet skulle förändras till hospitalsläkartjänst och den

återstående underläkartjänsten till biträdande läkartjänst. Även vid Vänersborgs

hospital och asyl samt Kristinehamns hospital vore det önskvärt, att ytterligare

en hospitalsläkartjänst inrättades. Detta förslag blev emellertid icke underställt

riksdagens prövning.

Styrelsen påpekar nu, hurusom alltjämt biträdande läkartjänster

stode vakanta och att det icke alltid lyckats medicinalstyrelsen att ens

erhålla medicine kandidater, villiga att såsom extra läkare uppehålla de

lediga tjänsterna, oaktat Kung]. Maj:t vid upprepade tillfällen på framställningar

av styrelsen beviljat förhöjda dagarvoden åt sådana extra

läkare.

På grund härav och på de i skrivelserna den 16 februari och den

30 september 1912 framhållna skäl anser sig styrelsen böra förnya

jämväl denna del av sitt år 1912 gjorda förslag och sålunda hemställa

om förändring av en utav de biträdande läkartjänsterna vid vart och ett

av Västerviks, Vänersborgs, Kristinehamns och Säters hospital till

hospitalsläkartjänst och därvid även föreslå enahanda förändring i fråga

om läkartjänsterna vid Vadstena hospital.

Vad bostadsfrågan för de nu föreslagna hospitalsläkartjänsterna

beträffade, erinrar styrelsen, att vid Vänersborgs och Säters hospital

bostäder nu funnes tillgängliga för nya hospitalsläkare. Vid anstalterna

i Västervik och Kristinehamn saknades däremot sådan bostad till ome
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

17

delbar disposition och syntes därför böra anstå med inrättande av de

föreslagna hospitalsläkartjänsterna därstädes, till dess lämpliga bostäder

inom anstalterna kunde beredas. Vad slutligen vidkomme Vadstena

hospital och asyl, medgåve de lokala förhållandena vid denna anstalt

icke anordnande av en hospitalsläkarbostad inom densamma. Då anstalten

vore förlagd inom Vadstena stad, syntes emellertid möjlighet

finnas att erhålla bostad för hospitalsläkaren i anstaltens omedelbara

närhet.

Något hinder för ett omedelbart genomförande av förändringen vid

Vadstena och Vänersborgs samt Säters hospital funnes sålunda icke, då

biträdande läkartjänsterna vid dessa hospital stode obesatta och lämpliga

bostäder funnes för ytterligare en hospitalsläkare vid dessa hospital.

Beträffande semester för hospitals- och asylläkare anser medicinalstyrelsen,

att hospitalsläkarnas semestertid borde bestämmas till en och en

halv månad.

Styrelsen yttrar sig vidare beträffande asyl- och hospitalsläkares tillsättning

och erinrar, hurusom fråga uppkommit, huruvida sagda befattningshavare,

vilka för närvarande tillsättas efter förslag av vederbörande

hospitalsdirektion genom förordnande tills vidare av medicinalstyrelsen,

skulle utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen.

Styrelsen funne visserligen den ifrågavarande förändringen väl värd

beaktande, men då bestämmelserna om hospitalsläkarnas tillsättning

vore grundade på gällande hospitalsstadgas föreskrifter om tillsättning

av asylläkare och denna fråga vore underkastad revision av särskilda

tillkallade sakkunniga, ansåge styrelsen icke lämpligt att för det dåvarande

göra ändring i sättet för hospitalsläkarnas tillsättning, utan sjmteB

frågan därom kunna anstå för att till slutlig prövning upptagas i

samband med de sakkunnigas blivande förslag till ändrad hospitalsstadga.

Styrelsen föreslår vidare ändring av asylläkarnas benämning till

hospitalsläkare, under framhållande, att det vore olämpligt att hava två

läkare i samma lönegrad oeh med ungefär samma tjänstegöromål men

med olika benämning.

Styrelsen upptager ytterligare frågan om ändring av den för Nyköpings

hospital gällande avlöning sstaten och anför i detta avseende följande:

Nyköpings hospitals stat upptoge en överläkare och eu biträdande läkare

med avlöning för den förre 6,000 kronor och för den senare 4,500 kronor. Anta
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr 409.) 3

Semester för

hospitals- och

asylläkare.

Asyl- och

hospitalsläkares

tillsättning.

Ändring av

asylläkares

benämning.

Nyköpings

hospital.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

let platser å hospitalet vore 186, vartill lomme ytterligare 20 platser å Södermanlands

läns upptagningsanstalt, så länge sjukvården å denna med stöd av

kungl. brev den 11 oktober 1912 och den 28 januari 1916 vore förenad med

hospitalet, d. v. s. enligt bestämmelse i sistnämnda kungl. brev intill den 1 juli

1921. Hospitalet vore förlagt å ett relativt inskränkt område inom Nyköpings

stad. Sedan den 1 oktober 1915 hade sjukvården handhafts endast av en läkare

på grund av biträdande läkarens tjänstledighet under sjukdom.

Vid en den 15 januari 1916 förrättad inspektion av ifrågavarande hospital

hade behandlats frågan om indragning av biträdande läkartjänsten och överlåtande

av sjukvården i dess helhet åt endast en läkare. Hospitalets t. f. överläkare

O. Ottosson hade därvid som sin mening anfört, att läkarvården vid anstalten

kunde, om än med en viss ansträngning, bestridas av allenast eu person,

under förutsättning att avtal kunde träffas med någon i närheten boende läkare

om vikariat vid semester och förfall för överläkaren.

Uti infordrat yttrande över ett av psykiatriska föreningen år 1915 uppgjort

förslag hade t. f. överläkaren Ottosson vidare anfört, att en permanent sådan

anordning med endast en läkare vid hospitalet hade alla skäl för sig, främst ur

synpunkten av sparsamhet med arbetskrafter och medel. En läkare ensam borde

här gott kunna bestrida samtliga sysslor, som tillkomme läkare vid anstalten,

dock under den förutsättningen, att han finge ett fullt kompetent skrivbiträde

till sitt förfogande. Likaså krävde billigheten, att han även utöver sin semester

erhölle någon söndags- och helgdagsledighet utan att behöva vidkännas ekonomisk

uppoffring för anskaffande av ställföreträdare. Han skulle annars komma

i ett rätt ogynnsamt läge i förhållande till kamraterna vid större anstalter.

Uti skrivelse den 5 april 1916 hade hospitalsdirektionen instämt i t. f. överläkaren

Ottossons yttrande och hade förslaget synts direktionen värt allt beaktande.

För sin del hade medicinalstyrelsen kommit till den uppfattning, att indragningen

av biträdande läkartjänsten vid hospitalet kunde ske under vissa

förutsättningar och att därmed skulle vara förenade vissa fördelar. Under de

senare åtta åren hade överläkartjänsten vid Nyköpings hospital bestritts av fem

olika personer, vilka antingen såsom ordinarie eller tillförordnade överläkare

handhaft sjukvården. På grund av att avlöningen vore mindre vid omskrivna

överläkartjänst än vid övriga sådana, hade denna tjänst blivit en övergångstjänst

till bättre avlönade. Den raska omsättning, som därav blivit en följd, kunde

givetvis icke vara till fördel för anstalten. Sjukvården kunde, enligt styrelsens

åsikt, handhavas av endast en läkare, dock borde i så fall ett anslag, vilket lämpligen

borde bestämmas till 300 kronor, ställas till förfogande att tilldelas en närboende

läkare med skyldighet för denne att vid semester och tillfälligt förfall

för överläkaren vid hospitalet upprätthålla hans tjänst mot fastställd ersättning.

Överläkarens vid hospitalet lön borde därjämte höjas till samma belopp, som

utginge vid de större hospitalen, 7,500 kronor. Beträffande det av t. f. överläkaren

Ottosson framhållna behovet av skrivbiträde hade styrelsen för avsikt a’tt

i annat sammanhang göra underdånigt förslag.

I fråga om tiden för den av medicinalstyrelsen nu föreslagna indragningen

av biträdande läkartjänsten syntes denna böra bestämmas till nuvarande innehavarens

avgång från tjänsten, och antoge styrelsen, att den förändring i överläkarens

tjänsteåligganden, som därav bleve en följd, icke utgjorde hinder härför,

då överläkaren enligt bestämmelserna i den för honom nu gällande lönestaten

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

vore underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden,

som kunde varda honom i behörig ordning ålagd.

Vunne detta medicinalstyrelsens förslag om indragning av biträdande läkartjänsten

vid hospitalet statsmakternas bifall, borde överläkartjänsten vid hospitalet,

av samma skäl som i det följande anfördes i fråga om läkartjänsten vid

Visby hospital, fortfarande benämnas överläkartjänst, varjämte det syntes styrelsen

nödvändigt att öka det genom kungl. brev den 30 juni 1916 vikarie för

överläkaren vid Nyköpings hospital tillkommande dagarvode. Genom nämnda

kung], brev vore i detta hänseende fastställt, att legitimerad läkare, vilken förordnades

att uppehålla överläkartjänst vid Nyköpings hospital under vakans eller

under överläkaren på grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad

tjänstledighet, må äga åtnjuta dagarvode av 16 kronor jämte den bostad,

som kunde beredas honom inom hospitalet, ävensom resekostnadsersättning enligt

gällande resereglemente, men med skyldighet, därest han innehade tjänst

vid statens hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med

denna tjänst förenade avlöningsförmåner. Detta dagarvode å 16 kronor syntes

styrelsen böra ökas till samma belopp som det för vikarie för överläkare med en

kontant avlöning av 7,500 kronor eller 20 kronor.

I detta sammanhang framhåller medicinalstyrelsen ock önskvärdheten

av vissa förändringar beträffande läkarens vid Visby hospital avlöningsförmåner

och benämning.

Genom kungl. brev den 17 juni 1904 vore läkarens vid detta hospital avlöning

fastställd till 4,500 kronor, vilken avlöning genom kungl. brev den 28 juni

1907 fördelats i 3,000 kronor som lön och 1,500 kronor som tjänstgöringspenningar.

Läkaren åtnjöte inga naturaförmåner och enligt avlöningsreglementet,

fastställt genom kungl. brev den 4 juli 1910, finge han icke utom "Visby stad

utöva enskild praktik mot betalning, utom vad som rörde nerv- och sinnessjukdomar.

I allmänhet syntes läkartjänsten vid Yisby hospital icke kunna locka sökande

från hospitalen, vilka i sina tjänster därstädes erhölle bättre avlöning, helst som

erfarenheten visat, att den enskilda praktiken i Visby icke lämnat någon större

inkomst. Antalet sjuka å anstalten uppginge visserligen endast till 62, men vården

av dessa krävde i sinnessjukvård erfaren läkare och avlöningen måste sättas

så, att den kunde locka tillräckligt utbildad läkare med fastställda kompetenskvalifikationer.

Medicinalstyrelsen finner sig därför böra föreslå en höjning av avlöningen

till 5,500 kronor, därav 3,700 kronor borde anses utgöra lön

och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar,

Läkarens vid Visby hospital benämning vore för närvarande endast

»läkare», ej »överläkare», beroende därpå att ingen underordnad

läkare funnes anställd vid hospitalet. Då läkarens tjänsteverksamhet i

det väsentliga vore av samma art som överläkarnas vid hospitalen, och

då han tillsattes i enlighet med de för tillsättning av överläkare gällande

bestämmelser, syntes det medicinalstyrelsen, att han också borde

Läkaren vid

Visby hospital.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Vederbörande

läkares rätt

till boställsrum.

Medicinalstyrelsens

hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

likställas med överläkare ock erhålla titeln »överläkare». Genom en

sådan förändring skulle jämväl den tveksamhet, som hittills varit rådande

i fråga om kompetensfordringarna till läkartjänsten vid Visby hospital,

bliva undanröjd, och även i ett annat avseende skulle en förändring

av benämningen medföra en fördel.

Såsom av Kungl. Maj:ts resolution den 26 februari 1915 angående

ifrågasatt ålderstillägg åt överläkaren vid Östersunds hospital F. Magnusson

framginge, ägde överläkaren icke räkna den tid, han före sin utnämning

till överläkare möjligen innehaft läkartjänsten vid Visby hospital,

såsom berättigande till ålderstillägg å överläkartjänsten. Denna

inkonsekvens skulle genom förändringen bortfalla.

Medicinalstyrelsen framlägger slutligen förslag till ett tillägg i avlöningsreglementet

för läkare vid hospital angående rätt till boställsrum,

och anför i detta hänseende följande:

Jämlikt gällande bestämmelser ägde överläkare och hospitalsläkare — respektive

asylläkare — rätt till boställsrum med bränsle och elektrisk belysning, där

sådan anordnats, samt biträdande läkare bostad med möbler och sängkläder,

bränsle, lyse och tvätt samt kost. Båda sistnämnda kategorierna läkare ägde, i

det fall de medgivits att bo utom anstalternas område, erhålla för mistade naturaförmåner,

hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare 1,000 kronor för

år. För överläkare vore ersättning för sådant medgivande däremot icke fastställd.

Gång efter annan hade det inträffat, att läkare på grund av långvarig sjukdom

erhållit tjänstledighet, och hade sådan tjänstledighet kunnat räcka ett flertal

år. Då naturaförmånerna ansåges tillhöra lönen, hade tjänstlediga läkare fortfarande

disponerat bostaden, och svårigheter hade uppstått att, då det gällt längre

tid, bereda vikarien bostad inom hospitalet.

Det syntes styrelsen på den grund vara nödvändigt att föreskriva,

att sådan för sjukdom tjänstledig läkare skulle vid ledighet under längre

tid, exempelvis under mera än ett år i följd, på grund av sjukdom av

sådan art, att personen i fråga befunnes vara för framtiden till tjänstgöring

oförmögen, vara skyldig att avstå från de honom tillkommande

naturaförmånerna mot en ersättning av för överläkare 1,500 kronor,

för hospitalsläkare 800 kronor och för biträdande läkare 1,000 kronor.

Med stöd av vad i skrivelsen den 27 september 1916 anförts hemställer

medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta

proposition, att riksdagen ville

dels godkänna sådan ändring i de för överläkare vid hospitalen

fastställda avlöningsförmåner, att den till dem utgående kontanta av
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

21

löningen måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav 400

kronor skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;

dels godkänna sådan ändring i de för läkarna vid Nyköpings hospital

gällande avlöningsstater, att biträdande läkartjänsten därstädes

indrages efter nuvarande innehavares avgång från tjänsten, att överläkarens

vid anstalten avlöning därefter måtte utgå med 7,500 kronor,

därav 5,000 kronor skulle anses utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte följande naturaförmåner: boställsvåning med

bränsle och elektrisk belysning, om sådan anorduats, samt att denna

avlöning måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav 400

kronor skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;

ävensom att ett arvode av 300 kronor måtte tilldelas en av medicinalstyrelsen

utsedd läkare med skyldighet för honom att vid semester

eller tillfälligt förfall för överläkaren mottaga förordnande å överläkartjänsten

mot för sådant förordnande fastställd ersättning;

dels godkänna sådan ändring i den för läkaren vid Visby hospital

gällande avlöningsstat, att avlöningen till denne, som skulle benämnas

överläkare, måtte utgå med 5,500 kronor, därav 3,700 kronor skulle

anses utgöra lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, samt att

denna avlöning måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav

400 kronor skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;
dels,

under förklaring att de nuvarande asylläkartjänsterna skulle

benämnas hospitalsläkartjänster, godkänna sådan ändring i de för hospitalsläkare

gällande avlöningsförmåner, att den kontanta avlöningen

skulle utgå med 6,000 kronor, därav 4,000 kronor skulle anses som

lön och 2,000 kronor som tjänstgöringspenningar, samt att denna avlöning

måtte kunna under nu allmänt gällande villkor för förhöjning

av avlöningen efter fem och tio år höjas med 500 kronor varje gång,

varav 350 kronor skulle anses utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar;
dels

godkänna sådan ändring i de för läkarna vid Vadstena hospital

och asyl, Västerviks hospital, Vänersborgs hospital och asyl, Kristinehamns

och Säters hospital fastställda lönestater, att vid var och en av

dessa anstalter en av de å anstalternas stat uppförda biträdande läkartjänsterna

måtte förändras till hospitalsläkartjänst, dock att vad beträffade

Västerviks och Kristinehamns hospital denna förändring icke finge

genomföras förr än familjebostäder för hospitalsläkare därstädes anordnats;
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

Medicinalstyrelsens

skrivelse sl/s

1917 om ytterligare

en

läkartjänst

vid Vadstena

hospital och

asyl.

dels medgiva, att hospitalsläkare må äga rätt att årligen, när så

utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, åtnjuta semester

under en och en halv månad;

dels godkänna sådan ändring uti gällande bestämmelser angående

ersättning åt vikarie å läkartjänster vid statens hospital och asyler, att

legitimerad läkare, vilken förordnades att uppehålla överläkartjänst vid

Nyköpings hospital under vakans eller under överläkaren på grund av

sjukdom eller förordnande å annan tjänst beviljad tjänstledighet, må

äga åtnjuta ett dagarvode för förordnande som överläkare vid hospitalet

av 20 kronor jämte den bostad, som kunde honom beredas inom

hospitalet, ävensom resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente,

men med skyldighet, därest han innehade tjänst vid statens

hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med

denna tjänst förenade avlöningsförmåner;

dels ock bestämma, att överläkare, hospitalsläkare och biträdande

läkare, som på grund av sjukdom av sådan art, att han funnes för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre

tid än ett år i följd, skulle vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens

omprövning, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga

naturaförmåner mot en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor,

hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare 1,000 kronor per år.

I skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om inrättande av ytterligare en läkartjänst vid Vadstena

hospital och asyl.

Vadstena hospital och asyl beredde för närvarande plats för 800 sinnessjuka,

därav 774 sjuka av allmän klass och 26 av första klass. Denna storlek hade anstalten,

som ursprungligen bestod allenast av Vadstena hospital, först erhållit

efter åtskilliga utvidgningar.

Emellertid hade under årens lopp behovet av anstaltsvård för sinnessjuka

i akut stadium blivit alltmera trängande, särskilt efter tillämpningen av det s. k.

rayonsystemet, och hade till följd därav ifrågavarande anstalt i likhet med rikets

övriga anstalter för sinnessjuka måst anordna sig för att i första hand tillgodose

behovet av vård för sinnessjuka av denna kategori.

För att göra sjukvårdsavdelningarna mera ändamålsenliga för sådan vård

hade dels genom kungl. brev den 3 juni 1915 beviljats anslag till vissa ändringsarbeten

inom allmänna avdelningen för män, avseende bland annat åstadkommande

av erforderliga övervakningsavdelningar, dels ock genom kungl. brev den

18 augusti 1916 beviljats anslag för införande av centraluppvärmning i B-paviljongen

å kvinnoavdelningen samt för anordnande av en ny övervakningsavdelning

och förändringar inom två förut befintliga övervakningsavdelningar i samma paviljong.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Efter genomförandet av dessa förändringar inom anstalten vore densamma

i fråga om vården av akut sinnessjuka i stort sett likställd med övriga hospital

i riket, och att anstalten i främsta rummet mottoge sinnessjuka i akut stadium

framginge av det förhållandet, att av 68 under år 1916 därstädes intagna sinnessjuka

36 vid intagningen varit sjuka kortare tid än 3 månader, 11 under 3—6

månader samt 4 under 6—12 månader. Endast 17 hade varit sjuka under längre

tid än ett år.

A anstaltens stat funnes för närvarande uppförda fyra ordinarie läkarbefattningar,

nämligen eu överläkar-, en hospitalsläkar- och två biträdande läkarbefattningar.

Uti sin ovanberörda skrivelse den 27 september 1916 hade styrelsen föreslagit,

att den ena av de båda biträdande liikarbefattningarna skulle förändras till

hospitalsläkarbefattning. Någon ökning av antalet vid anstalten anställda läkare

skulle icke ske, om det av styrelsen i sistnämnda skrivelse framlagda förslaget

vunne statsmakternas bifall.

Styrelsen erinrade, hurusom vid övriga i avseende på antalet vårdplatser

med Vadstena hospital och asyl jämnställda anstalter såsom Västerviks, Kristinehamns

och Säters hospital fem ordinarie läkarbefattningar funnes uppförda å stat;

och då Vadstena hospital och asyl numera i likhet med övriga hospital i främsta

rummet beredde vård åt akuta sjuka, finner styrelsen också sjukvården vid denna

anstalt kräva lika stort antal läkare som vid övriga ovannämnda hospital eller fem.

Styrelsen anser sig därför böra tillstyrka inrättande av ytterligare en läkarbefattning

vid anstalten. Lämpligaste sättet härför synes styrelsen emellertid

vara, att styrelsens ovanberörda förslag om förändring av den ena av de båda

biträdande läkarbefattningarna vid anstalten till hospitalsläkarbefattning icke

genomföres, utan att densamma bibehålies såsom biträdande läkarbefattning och

i stället inrättas en ny hospitalsläkarbefattning.

Vad beträffade möjligheten att bereda nödig bostad åt ytterligare en läkare

vid anstalten, upprepar styrelsen vad den anfört i sin skrivelse den 27 september

1916 angående bostadsfrågan därom, att de lokala förhållandena icke medgåve

anordnandet av en dylik bostad inom anstalten, men att, då anstalten vore belägen

inom Vadstena stad, möjlighet torde finnas att erhålla bostad för den nye

läkaren i anstaltens omedelbara närhet.

Styrelsen hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen

avlåta proposition om sådan ändring av lönestaterna för statens hospital

och asyler, att i staten för Vadstena hospital och asyl uppföres ytterligare

en hospitalsläkare med samma avlöningsförmåner och skyldigheter

för dessas åtnjutande, som kunna varda av Kungl. Maj:t fastställda

för hospitalsläkare vid statens hospital och asyler.

Med skrivelse den 12 december 1917 har medicinalstyrelsen till

Kungl. Maj:t överlämnat en av direktionen för Uppsala hospital och

asyl, med tillstyrkan av bifall, till medicinalstyrelsen insänd, av överläkaren

vid anstalten, professor Frey Svenson, till Kungl. Maj:t ställd

ansökning om vidtagande av erforderliga åtgärder för att, så snart det

kunde låta sig göra, överläkarens vid nämnda anstalt avlöningsförmåner

Ändring i bestämmelserna

rörande avlöningsförmånerna

för

överläkaren

vid Uppsala

hospital och

asyl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

måtte komma att utgå med i kungl. brev den 4 juli 1910 för samtliga

överläkare vid de större sinnessjukhusen bestämt belopp, oberoende av

om tjänsten vore förenad med professuren i psykiatri vid Uppsala

universitet eller ej.

Till stöd för ansökningen har professor Svenson anfört, bland annat, att

över It år förgått, sedan förslaget till professorstjänstens skiljande från överläkartjänsten

först framlades.

Det syntes professor Svenson vara förenligt med billighetens fordran, att

den undantagsbestämmelse, som enligt kungl. brevet den 4 juli 1910 gällde för

överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl, bortfölle och innehavaren erhölle

samma löneförmåner som de övriga överläkarna vid de större sinnessjukhusen.

Det »i förhållande till arbetet skäligen obetydliga arvode» på 2,500 kronor,

som han erhölle å professorstjänsten, medförde skyldighet för honom att meddela

undervisning fyra timmar i veckan under fyra månader om året och att vara

bisittare i den medicinska fakulteten, akademiska församlingen och större akademiska

konsistoriet och kunde även medföra skyldighet för honom att utföra det

utredningsarbete, som ålades honom. Detta arvode kunde, enligt professor Svensons

mening, ej betraktas annat än som en skälig ersättning för det merarbete,

som tillkomme honom i förhållande till överläkare utan undervisningsskyldighet.

Denna hade synpunkten varit vid bestämmandet av överläkarens vid Lunds

hospital och asyl löneförmåner. Han erhölle för närvarande såsom överläkare

8,100 kronor jämte ett arvode från universitetet på 2,000 kronor för undervisningen.

Hans totala lönebelopp överstege alltså med 1,100 kronor överläkarens

vid Uppsala hospital och asyl, ehuru denne hade en något större och säkerligen

mera svårskött anstalt att leda och dessutom en del skyldigheter mot universitetet,

som den förre ej hade.

Skulle samma princip, som gällde för överläkaren vid Lunds hospital och

asyl, komma att tillämpas även beträffande överläkaren vid Uppsala hospital och

asyl, komme visserligen den senares totala avlöningsförmåner att uppgå till 500

kronor mera än den förres, men detta syntes ej mera än just motsvara de skyldigheter,

som den senare hade mera än den förre, och det vore också i sin ordning,

att denna meravlöning, såsom den gjorde, utginge från universitetet.

Den nuvarande ordningen medförde — säger professor Svenson — för innehavaren

av den utan tvivel mest krävande tjänsten vid statens sinnessjukhus en

del för honom ogynnsamma omständigheter, som ej kunde anses förenliga med

rättvisans krav. Hans delaktighetsbelopp i civilstatens änke- och pupillkassa vore

lägre än hans kollegers. Den del av hans avlöning, som utgjorde själva lönen,

uppginge endast till 4,000 kronor, under det att den vid de övriga jämförliga

sinnessjukhusen uppginge till 5,000 kronor. I händelse av sjukdom komme han

alltså i betydligt sämre ställning än även hans mindre arbetsbetungade kamrater,

och hans eget pensionsunderlag vore mindre än deras.

För egen del anför medicinalstyrelsen i ärendet följande.

Styrelsen erinrar till en början, hurusom överläkarens vid Uppsala

hospital och asyl kontanta avlöningsförmåner för närvarande utginge

i enlighet med bestämmelserna i kungl. brev den 5 juni 1885 och den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

25

19 maj 1899 med 6,500 kronor för år, därav 4,000 kronor utgjorde lön,

2.000 kronor tjänstgöringspenningar och 500 kronor arvode, varjämte

han för den med överläkarbefattningen förenade professorsbefattningen

vid Uppsala universitet uppbure ett årligt arvode av 2,500 kronor å

Uppsala universitets stat.

Vidare erinrade styrelsen, att uti nu gällande fastställda lönestat

för överläkarna m. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler nämnda

överläkares kontanta avlöning vore bestämd till 7,500 kronor, därav

5.000 kronor utgjorde lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

vilken avlöning kunde höjas efter 10 år med 600 kronor, därav 400

kronor utgjorde lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar; därjämte

vore emellertid bestämt, att i fråga om överläkarbefattningen vid Uppsala

hospital och asyl den sålunda fastställda lönestaten skulle äga tilllämpning

endast under förutsättning att tjänsten skildes från ovannämnda

professorsbefattning. Styrelsen anför härefter:

Frågan om detta skiljande av överläkartjänst och professur hade vid tiden

för berörda lönestats fastställande länge varit under behandling. Redan av förhandlingarna

vid 1895 års riksdag, då anordnandet av Uppsala asyl av riksdagen

bifölls, framginge, att man tänkte sig, att föreningen mellan de båda befattningarna

i en framtid skulle upphöra; och i fullmakterna för såväl nuvarande innehavaren

av befattningarna som hans företrädare hade intagits ett förpliktigande

för tjänstinnehavaren att frånträda professorsbefattningen och därmed följande

avlöningsförmåner, om och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpligt. År 1906

hade från universitetet gjorts underdånig framställning om befattningarnas skiljande

från varandra, och liknande framställning hade gjorts av medicinalstyrelsen

i skrivelse den 31 januari 1908.

Då medicinalstyrelsen i skrivelse den 25 september 1908 hos Kungl. Maj:t

gjorde framställning, bland annat, om lönereglering för överläkarna vid hospitalen,

avsåg också styrelsens förslag beträffande överläkaren vid Uppsala hospital och

asyl endast eu från professuren i psykiatri skild överläkartjänst; och denna synpunkt

vann beaktande såväl av den av Kungl. Maj:t den 13 juni 1908 tillsatta

kommittén för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande omorganisationen

av medicinalstyrelsen m. m. — vars underdåniga utlåtande i ärendet

infordrats — som ock i den av Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag avlåtna propositionen

i ärendet.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 hade vederbörande

departementschef härutinnan anfört, bland annat, att beträffande särskilt

överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl, med vilken befattning professuren

i psykiatri vid Uppsala universitet för det dåvarande vore förenad, det

syntes departementschefen givetvis böra stadgas, att den nya avlöningsstaten

skulle i fråga om denna överläkartjänst äga tillämpning endast under förutsättning

att tjänsten skildes från professorsbefattningen. Departementschefen hade

erinrat dels om den i nuvarande överläkarens fullmakt ingående skyldigheten att

frånträda professorsbestiillningen, om och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 869 käft. (Nr 409.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Löneregle
ringskom
mittén.

ligt, dels ock därom att frågan om tjänsternas skiljande redan vore föremål för

behandling inom ecklesiastikdepartementet.

Riksdagen både även godkänt vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit.

I sin skrivelse den 27 september 1916 angående förändringar i avlöningsstaterna

för läkarna vid statens hospital och asyler hade medicinalstyrelsen beträffande

överläkarna endast föreslagit sådan ändring i de för dem fastställda

avlöningsförmåner, att den till dem utgående kontanta avlöningen måtte kunna

efter fem år, i stället för, såsom nu vore fallet, först efter tio år, höjas med

600 kronor.

Av det anförda framginge — fortsätter medicinalstyrelsen — att den till

överläkaren vid Uppsala hospital och asyl utgående avlöningen undantagits vid

den av 1910 års riksdag godkända omregleringen av avlöningen för övriga överläkare

vid hospitalen, främst med tanke på tjänstens i fråga skiljande inom en

icke avlägsen framtid från professuren i psykiatri.

Styrelsen anser sig emellertid nu böra vitsorda de av nuvarande överläkaren,

professor Svenson i föreliggande skrivelse framhållna olägenheter, som härav

för innehavaren av överläkartjänsten vid Uppsala'' hospital och asyl uppstått och

som till äventyrs kunde blivä av avsevärd långvarighet.

Yad professor Svenson sålunda anfört beträffande den av honom gjorda

jämförelsen mellan överläkarnas vid Uppsala och Lunds hospital och asyler avlöningsförmåner

finner medicinalstyrelsen fullt befogat, ävensom hans påpekande

av den ofördelaktiga ställning, vari överläkaren vid Uppsala hospital och asyl

vore försatt i jämförelse med överläkarna vid övriga hospital på grund av själva

lönens, och därmed pensionsunderlagets, lägre belopp.

På grund av det anförda anser sig medicinalstyrelsen böra i

sin mån understödja det i professor Svensons framställning uttalade

syftet, och hemställer styrelsen därför, att Kungl. Maj:t måtte i samband

med eventuellt avlåtande av proposition till riksdagen angående

av styrelsen uti skrivelse den 27 september 1916 föreslagen ändrad

lönestat för överläkare vid rikets hospital och asyler jämväl göra

framställning om riksdagens medgivande, att den uti 1910 års lönestat

för överläkare in. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler

intagna bestämmelsen, att lönestaten skulle beträffande överläkartjänsten

vid Uppsala hospital och asyl äga tillämpning endast under förutsättning,

att tjänsten skildes från professorsbefattningen i psykiatri vid

Uppsala universitet, måtte från och med år 1919 upphöra att gälla.

Genom särskilda remisser hava de av medicinalstyrelsen gjorda,

i det föregående omförmälda framställningarna blivit överlämnade till

Jöneregleringskommittén för inhämtande av dess yttrande. I ett den

24 april 1918 dagtecknat betänkande har kommittén avgivit utlåtande

och förslag i ämnet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

27

Vad läkarbefattningarna beträffar framhåller kommittén, hurusom

den av medicinalstyrelsen i dess skrivelse den 27 september 1916 lämnade

skildringen av läkarförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka

syntes kommittén tydligen ådagalägga, att åtgärder för erhållande

av ett bättre tillstånd vore i hög grad erforderliga.

Kommittén anför i detta avseende följande:

Vården av sinnessjuka å för dem avsedda sjukhus fordrar, enligt vad kommittén

erfarit, en ingående behandling och noggrann undersökning av de sjukas

ej blott andliga utan även kroppsliga tillstånd. Den moderna sinnessjukvårdens

tillämpning av det s. k. övervakningssystemet krävde, att de sjuka under sängvila

vore under ständig tillsyn ocli vård av sjukvårdsbetjäning med undvikande

av alla tvångsåtgärder i form av isolering. Detta fordrade emellertid med nödvändighet

en ingående kännedom om varje å sjukhuset intaget fall. Samma krav

måste uppställas vid de sjukas behandling med s. k. långbad.

De nuvarande sinnessjukhusens främsta ändamål vore att genom lämplig

och för det speciella fallet anpassad behandling söka återställa den sjuke till

hälsan och på så sätt återbringa honom till samhället som en frisk och duglig

arbetsmedlem. Hospitalens uppgift hade under det senare halva seklet blivit en

annan än förut; fordomdags söktes inträde å hospital för en sinnessjuk ej så

mycket för att bringa honom till hälsa och kraft som fast mer för att befria samhället

från en besvärlig och samhällsfarlig individ.

Under nu antydda förhållanden vore det för kommittén tydligt, att sjukvården

å sinnessjukhusen i hög grad måste lida av den av medicinalstyrelsen

framhållna bristen på läkare; och det syntes kommittén även otillfredsställande,

att tjänsterna icke vore mera lockande än att aspiranter till de lägre tjänsterna

uppträdde först sedan de nått en för underordnad tjänstegrad alltför hög ålder

eller sedan de synts hava tröttnat på utövandet av annan gren av läkarvetenskapen.

Kommittén ansåge sig ytterligare böra betona vad chefen för civildepartementet

till statsrådsprotokoll den 21 februari 1913 erinrat och medicinalstyrelsen

sedermera i sin ovan anförda underdåniga skrivelse framhållit angående vikten

av att de med dryga kostnader för statsverket uppförda och bekostade hospitalen

bereddes möjlighet att åt de sjuka, för vilka de äro avsedda, lämna den bästa

vård, vilket naturligen måste stöta på stora svårigheter, då det fastställda antalet

läkartjänster icke kunde hållas fullt.

I likhet med medicinalstyrelsen vore kommittén av den uppfattning, att de

nuvarande avlöningarna till vissa läkarbefattningar vid hospitalen måste anses

vara för låga; och ville kommittén därvid särskilt framhålla asyl- och hospitalsläkarbefattningarna;

avlöningsförmånerna till dessa läkare vore fastställda till

5,000 kronor jämto boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning, där sådan

anordnats, samt ett ålderstillägg efter fem år å 500 kronor. Oavsett att läkare

i allmänhet syntes kunna påräkna en väsentligt bättre inkomst än vad som

tillkomme nyssnämnda läkare, måste dessas avlöningsförmåner anses desto mera

otillfredsställande som möjligheten att befordras till högre tjänst inom hospitalsväsendet

vore mycket begränsad med hänsyn till överläkarnas ringa antal i

förhållande till antalet underordnade läkare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Överläkare
-

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Det hade varit kommittén angeläget att undersöka, huruvida man tilläventyrs

genom några särskilda anordningar skulle kunna bereda hospitalens läkare

bättre möjlighet att genom enskild praktik erhålla ökad inkomst. Enligt gällande

avlöningsvillkor finge överläkare icke utom hospital och asyl samt läkaren vid

Visby hospital ej utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning utom vad

rörer nerv- och sinnessjukdomar. Beträffande övriga läkare vid hospitalen vore

icke några inskränkningar i avseende å rätten till enskild praktik fastställda.

Av medicinalstyrelsens berörda skrivelse framginge emellertid, att läkare vid

hospitalen icke kunde påräkna någon väsentlig praktik, och till vad styrelsen i

detta hänseende anfört ansåge sig kommittén böra lägga dels att läkarnas arbete

i tjänsten toge deras tid så i anspråk, att någon mera utsträckt praktik ej syntes

medhinnas, dels att arbetstiden å hospitalet måste vara förlagd till den eljest

för enskild praktik lämpliga tiden å dygnet. Därtill komme, att det vid de

stora anstalterna nödvändiga jourhavandeskapet bunde läkaren vissa dagar helt

vid anstalten. Kommittén ansåge sig därför varken kunna eller böra föreslå

några åtgärder för underlättandet av enskild praktik.

I detta sammanhang ansåge sig kommittén böra erinra om vad medicinalstyrelsen

i sin ovannämnda skrivelse den 27 september 1916 anfört beträffande

erforderliga åtgärder för att erhålla sökande till läkartjänsterna vid hospitalen.

I sådant hänseende omnämdes särskilt, hurusom styrelsen under de gångna

åren haft till behandling ett inom styrelsen väckt förslag om uppdelning av överläkartjänsterna

vid rikets större hospital på tvenne tjänster. Då emellertid detta

förslag från ett flertal håll fått skarp kritik och icke synts lämpligt att komma

till tillämpning, hade styrelsen ansett sig för det dåvarande icke böra framlägga

förslaget utan i stället förnyat vissa förut gjorda framställningar. Styrelsen hade

ansett detta desto mer lämpligt, som det ej kunde anses uteslutet att ett under

utredning varande förslag om landstingens deltagande i kostnaderna för den allmänna

vården av sinnessjuka kunde innebära ändrade förhållanden vid hospitalen.

De av styrelsen i skrivelsen den 27 september 1916 gjorda framställningarna

inverkade ej heller — anför styrelsen — på en blivande förändring i enlighet

med det först angivna förslaget, då de i detta omordade överläkarna skulle utgöra

ett led mellan nuvarande överläkarna och hospitalsläkarna.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört hade kommittén

för sin del icke ansett erforderligt att underkasta det nämnda inom medicinalstyrelsen

framlagda förslaget någon ingående prövning.

Kommittén övergår därefter till skärskådande av de olika framställningar

och förslag, som av medicinalstyrelsen gjorts i dess ovanberörda

framställningar.

Beträffande avlöningarna till överläkarna vid hospitalen erinrar kommittén,

att medicinalstyrelsen föreslagit sådan ändring i nu gällande

stat, att överläkarna må komma i åtnjutande av till dem utgående

ålderstillägg å 600 kronor efter 5 i stället för 10 år.

Mot detta förslag hade kommittén intet att erinra. Till andra befattningshavare

i avlöningshänseende jämförliga med nu ifrågavarande

utginge ålderstillägg efter 5 år, och anser kommittén även överläkare

vid statens sinnessjukanstalter böra tillerkännas denna förmån.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Beträffande avlöningsförmånerna till hospitals- och asylläkarna erinrar

kommittén, att dessa för närvarande utgöra 5,000 kronor jämte ett

ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år samt boställsvåning med bränsle

och lyse. Kommittén anser det vara av vikt, att dessa förmåner varda

avsevärt förbättrade samt yttrar härom:

Enligt vad medicinalstyrelsen erinrat, hade i och med tillkomsten av hospital

med ett stort antal sjukplatser och med en överläkarbefattning och ett flertal

underordnade läkartjänster det relativa förhållandet mellan över- och underordnade

läkare förändrats till nackdel för de senare. Så utgjorde antalet överläkare

under år 1916 allenast 26,2 procent av hela antalet läkare vid sinnessjukanstalterna,

mot 47,8 procent år 1890.

En icke oväsentlig del av de läkare, som ägnade sig åt hospitalens tjänst,

måste alltså beräkna att få stanna i en avlöningsgrad, som vore närmast under

den för överläkare gällande; det vore därför av vikt, att avlöningen till denna

grad sattes så, att den motsvarade anspråken på en slutlig avlöning.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna avlöningen å 6,000 kronor

jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter respektive fem och

tio år, förutom bostadsförmåner, anser kommittén därför vara väl avvägd.

På sätt kommittén erinrar, är hospitalsläkare, som medgives

att bo utom anstaltens område, berättigad till en årlig ersättning å 800

kronor för mistade naturaförmåner. Med denna värdering å bostadsförmånen

skulle den slutliga avlöningen till nu ifrågavarande läkare

komma att uppgå till ett belopp å 7,800 kronor, en ersättning som kommittén

anser skälig för en läkare med den ställning, som dessa läkare

skola innehava.

Kommittén upptager därefter till behandling frågan om förändring

av en biträdande läkartjänst till hospitalsläkartjänst vid Västerviks

hospital, Vänersborgs hospital och asyl samt Kristinehamns och Säters

hospital ävensom inrättande av en ny hospitalsläkartjänst vid Vadstena

hospital och asyl. Kommittén tillstyrker bifall till vad medicinalstyrelsen

i dessa avseenden föreslagit. Vid Västerviks och Kristinehamns

hospital skulle dock förändringen ej genomföras förrän familjebostäder

för hospitalsläkare kunnat beredas därstädes.

Givetvis skulle det, säger kommittén, för sjukvården innebiira stora fördelar,

därest samtliga de större hospitalen bleve, i överensstämmelse med vad fallet

är med dem i Uppsala och Lund, försedda med två hospitalsläkare, att under

överläkaren ansvara för den individuella sjukvården. Det kunde nämligen ej

anses tillfredsställande, att en så viktig och ansvarsfull uppgift anförtroddes åt

helt unga och mindre förfarna läkarna. Genom det framställda förslagets realiserande

skulle dessutom vinnas, att möjligheterna till befordran till bättre avlönade

tjänster bleve flera, vilket skulle underlätta rekryteringen av läkare till hospitalen.

Hospitalsoch

asylläkare.

Vissa biträdande

läkartjänsters

förändring

till hospitalsläkartjänster

och

inrättande

av eu hospitalsläkartjänst

vid

Vadstena

hospital och

asyl.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Semester för Vad medicinalstyrelsen föreslagit angående enhetliga bestämmelser

olntsyi- beträffande semester för hospitals- och asylläkare vid de olika sinnesiäkare.

sjukanstalterna (eller att semestertiden måtte sättas till en och en halv

månad i stället för, såsom nu i en del tall, sex veckor) anser kommittén

böra vinna godkännande.

Asyl- och Beträffande frågan om förändring av sättet för tillsättning av asyl
läkares''

0°b hospital släkare framhåller kommittén, att de enligt Kungl. Maj:ts

tillsättning, bemyndigande den 29 juni 1912 tillkallade sakkunniga uti sitt betänkande

angående personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande

på ordinarie stat m. m. föreslagit, bland annat, att viss sjukvårds-

och ekonomipersonal skulle uppföras på ordinarie stat och erhålla

konstitutorial. Oavsett om det nämnda förslaget i större eller mindre

mån vinner statsmakternas bifall, måste emellertid nu ifrågavarande

läkartjänster anses vara av den vikt för vederbörande anstalter, att deras

innehavare böra tillsättas medelst konstitutorial i stället för nu gällande

förordnande tills vidare.

Asylläkarnas . Medicinalstyrelsens förslag om ändring av asylläkarnas benämning

endmmng. hospitalsläkare anser kommittén böra vinna statsmakternas godkännande.

Lika med styrelsen finner nämligen kommittén olämpligt, att

läkarbefattningar i samma lönegrad och med ungefär samma tjenstegöromål

hava olika benämning.

avUträdllL ■ ansår medicinalstyrens förslag om ändring av den för Nykö
aviäkartjänste

ping8.hospital gällande avlöningsstaten genom indragning av biträdande

vid Nyköpings läkartjänsten därstädes, anför kommittén, bland annat, föliaude.

hospital m.m. 1 7 J

Enär vid bifall till medicinalstyrelsens förslag om arvode till en närboende

läkare, med skyldighet för denne att mottaga förordnande som läkare vid hospitalet,

någon större olägenhet av den biträdande läkartjänstens indragning icke

syntes föreligga, och då denna indragning ju i sin mån skulle medföra någon

minskning i de dryga utgifterna för hospitalens drift och förvaltning, ävensom i

betraktande av vad medicinalstyrelsen i övrigt anfört till stöd för sin hemställan

uti ifrågavarande hänseende, ansåge sig kommittén ej hava anledning motsätta

sig nämnda hemställan, även i vad den anginge ökning av den kontanta begynnelseavlöningen

till överläkaren från 6,000 till 7,500 kronor.

Läkaren vid . Beträffande medicinalstyrelsens förslag om höjning av avlöningen

VlSp{tai°S~ till läkaren vid Visby hospital syntes det kommittén, att fullgoda skäl

vore anförda för den föreslagna höjningen. Sedan de kontanta avlöningarna

till biträdande läkare genom 1913 års riksdags beslut blivit

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

höjda och underläkartjänsterna genom samma riksdags beslut förändrats

till biträdande läkartjänster, vore den till läkaren vid Visby hospital

anvisade avlöningen, vartill naturaförmåner ej hörde, lägre än för någon

annan kategori läkare vid hospitalen undantagandes amanuensbefattningarna

vid vissa av dem, vilka befattningar dock vore avsedda endast

för medicine kandidater. Enär samma kompetens torde erfordras till

läkartjänsten i Visby som till överläkartjänsterna vid övriga hospital,

syntes det kommittén skäligt, att avlöningen för läkaren vid Visby

hospital, såsom styrelsen föreslagit, höjdes från 4,500 till 5,500 kronor,

vartill skulle komma ålderstillägget å 600 kronor.

Styrelsen hade föreslagit ändring av bemälde läkares benämning

till »överläkare» och hade antagit, att vid bifall därtill innehavaren av

tjänsten skulle, efter befordran till överläkartjänst vid annat hospital

med högre begynnelseavlöning, få tillgodoräkna sig tjänstetid vid Visby

hospital för erhållande av ålderstillägg i den nya befattningen.

Kommittén säger sig icke kunna tillstyrka vad sålunda i nämnda

syfte föreslagits. Åven de för läkartjänsten vid Visby hospital föreslagna

avlöningsförmånerna skulle bliva väsentligt lägre än de för överläkartjänsterna

avsedda, och det skulle strida mot de vanliga principerna

för åtnjutande av ålderstillägg att låta en tjänstinnehavare få för

ålderstillägg tillgodoräkna sig tid i en väsentligt lägre avlönad tjänst.

Angående medicinalstyrelsens förslag beträffande skyldighet för

tjänstledig läkare vid hospital att under vissa angivna förhållanden, mot

kontant ersättning, (för överläkare 1,500 kronor, för hospitalsläkare

800 kronor och för biträdande läkare 1,000 kronor), avstå från rätten

till bostad vid hospitalet anför kommittén följande.

Uti infordrat underdånigt utlåtande den 26 februari 1914 över av sakkunniga

avgivet betänkande rörande personalens vid statens anstalter för sinnessjuka

uppförande på ordinarie stat m. m. hade medicinalstyrelsen beträffande

viss sjukvårds- och ekonomipersonals rätt till bostadsförmån under längre tids

tjänstledighet framhållit, att de sakkunniga föreslagit, att tjänsteman skulle under

tjänstledighet för sjukdom, som överstege 45 dagar, åtnjuta till lön hörande förmåner,

alltså även fri bostad; då emellertid en del bostadslägenheter (t. ex. uppsyningsmansbostäder)

borde innehavas av dem, som upprätthölle resp. tjänster,

och då för övrigt hospitalens bostadslägenheter borde innehavas av sådana, som

kunde fullgöra sin tjänst, syntes det styrelsen vara nödvändigt föreskriva, att

tjänsteman, som åtnjöte längre tids tjänstledighet för sjukdom, skulle vara skyldig

att avstå från förmånen av fri bostad mot den hyresersättning, som överstyrelsen

enligt angivna grunder bestämde.

Bleve en bestämmelse i sådant syfte meddelad beträffande nämnda personal

— vilket kommittén i annat sammanhang tillstyrker — borde naturligtvis en

dylik bestämmelse ock tillämpas på läkare vid hospital med bostadsförmån.

Vederbörande

läkares rätt

till boställsrum.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ersättning

för kost åt

biträdande

läkare.

Biträdande

läkares tillsättning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Mot vad medicinalstyrelsen föreslagit beträffande tid, efter vilken för sjukdom

av angiven art tjänstledig läkare skulle, mot ersättning, frånträda rätten till

bostadsförmån hade kommittén intet att erinra; beträffande själva ersättningsbeloppet

så, enär kommittén föreslår ändrade avlöningsförmåner för biträdande

läkare med hänsyn till att fri kost ansetts icke vidare böra ingå i dessa förmåner,

borde, under förutsättning av bifall härtill, biträdande läkare för avstående

av bostadsförmån ersättas med samma belopp som hospitalsläkare eller med 800

kronor per år.

I detta sammanhang har kommittén upptagit till prövning även

spörsmål om ändringar i vissa andra hänseenden beträffande avlöningsförmånerna

för läkare vid hospitalen.

Kommittén erinrar, hurusom i avlöningsförmånerna åt biträdande

läkarna nu inginge fri kost enligt av medicinalstyrelsen särskilt fastställd

utspisningsstat. Emellertid hade förut omförmälda sakkunniga

i sitt betänkande angående viss personals uppförande på ordinarie stat

m. m. föreslagit, att, i stället för fri kost, ersättning för kost skulle

ingå i de kontanta avlöningsförmånerna; och hade kommittén för sin

del vid uppgörande av förslag till avlöning åt nämnda personal godkänt

denna princip.

Vinner detta förslag godkännande, anser kommittén samma princip

böra gälla även för biträdande läkare, i följd varav det kontanta

avlöningsbeloppet borde höjas med värdet å kosten, skäligen beräknat

till 500 kronor per år.

Kommittén erinrar vidare, att avlöningen till biträdande läkare,

som innehade förordnande tills vidare, för närvarande utginge med

4,500 kronor och till sådan läkare, förordnad för viss tid, med 4,000

kronor jämte i båda fallen bostad med möbler och sängkläder, bränsle,

lyse och tvätt samt kost. Borttoges den fria kosten, borde alltså det

kontanta avlöningsbeloppet ökas, i förra fallet till 5,000 kronor och i

det senare fallet till 4,500 kronor.

Kommittén påpekar, hurusom enligt gällande bestämmelse i stadgan

angående sinnessjuka biträdande läkare skall förordnas för viss tid samt

att genom kungl. brev den 24 oktober 1913 emellertid föreskrivits,

att utan hinder av nämnda bestämmelse förordnandet skulle gälla tills

vidare, under förutsättning att sökanden ägde viss angiven kvalifikation.

Under hänvisning till vad kommittén anfört beträffande hospitalsläkarnas

tillsättning föreslår kommittén, att även biträdande läkartjänsterna

tillsättas medelst konstitutorial.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 409.

33

Vidare erinrar kommittén, att förutom biträdande läkare även

amanuenser, en vid vartdera;, hospitalet i Stockholm och Lund, åtnjöte

fri kost. Hänvisande till vad kommittén anfört beträffande höjning av

avlöningar åt biträdande läkarna såsom ersättning för den fria kosten,

hemställer kommittén, att avlöningen till amanuenserna höjes från 2,000

till 2,500 kronor.

Deras avlöning utginge av det anslagsbelopp, som riksdagen anvisat

till avlöning åt tjänstemän, vilka icke vore i hospitalens och asylernas

lönestater upptagna, och borde nämnda anslagsbelopp av nu angiven

anledning ökas med 1,000 kronor.

Kommittén erinrar vidare, hurusom genom kungl. brev den 30 juni

1916 arvode till vikarie för läkaren vid Visby hospital samt för hospitals-

eller asylläkaie och biträdande läkare fastställts till 12 kronor per

dag jämte sådana naturaförmåner, som tillkomme biträdande läkare vid

hospital. I de fall, där vikarie ej kunnat erhållas för nämnda ersättning,

finge arvodet av Kungl. Maj:t höjas till 15 kronor.

Därest avlöningarna till läkaren vid Visby hospital och hospitalsläkarna

bliva höjda anser kommittén arvodet till vikarie för dessa läkare

böra höjas i samma proportion eller med i jämt tal 3 kronor per dag.

Såsom en konsekvens av förändringen med avseende å kosten till

biträdande läkare anser kommittén arvodet till vikarie för samtliga nu

anförda läkare böra höjas med värdet av kosten, beräknat i detta fall

till 1 krona per dag.

Dagarvodet till vikarie för läkaren vid Visby hospital och hospitalsläkare

finner kommittén alltså böra höjas till 16 kronor och för

biträdande läkare till 13 kronor. Däremot synes det under vissa förutsättningar

till vikarien för biträdande läkare utgående arvodet 15 kronor

icke böra höjas mer än med värdet av kosten, alltså till 16 kronor.

Efter vad kommittén påpekar, utgår den kontanta avlöningen till

överläkaren vid Stockholms hospital — vilken dessutom åtnjuter avlöning

å Karolinska institutets stat — med 4,000 kronor, därav 2,666.07

anses utgöra lön och 1,333.33 tjänstgöringspenningar. För undvikande

av ören i uppdelningen och för utjämning även i övrigt föreslår kommittén,

att avlöningen uppdelas så att 2,700 kronor utgöra lön och

1,300 kronor tjänstgöringspenningar.

Kommittén framhåller vidare, att i sitt meraberörda betänkande

angående viss personals uppförande på ordinarie stat in. m. förenämnda

sakkunniga avgivit förslag till avlöningsreglemente i enlighet med prin
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.) 5

Ersättning

för kost åt

amanuenser.

Ersättning

till vikarie för

läkaren vid

Visby hospital,

hospitalsläkare

och biträdande

läkare.

TJppdelning

av avlöningen

för överläkaren

vid Stockholms

hospital.

Fråga om

klassificering

av läkarnas

avlöning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Arvode till

vikarie under

överläkare beviljad

tjänstledighet

för

fullgörande

av offentligt

uppdrag.

Överläkartjänsten

vid

TJppsala hospital

och asyl.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

ciper, som äro gällande för telegrafverket. Enligt detta reglemente

skulle avlöningarna utgå efter en fastställd avlöningsskala, indelad i

vissa numrerade avlöningsklasser. Uppflyttning i högre löneklass skulle

kunna ske efter 2 eller i flertalet fall 3 år. De sakkunniga hava framhållit

lämpligheten av att vid en framtida lönereglering för läkar- och

kontorspersonal samma klassindelning skulle komma till användning

beträffande dessa tjänster.

Emellertid påpekar kommittén, att en ingruppering av läkartjänsterna

i nämnda klasser skulle nödvändiggöra förändringar i de av medicinalstyrelsen

föreslagna och av kommittén förordade avlöningsbeloppen

till läkare.

På grund härav anser kommittén lämpligast, att för läkarna —

likasom ock för sysslomännen — avlöningsbelopp och eventuella ålderstillägg

fastställas i enlighet med den ordning, som för dem hittills varit

gällande.

Dessutom erinrar kommittén, att jämlikt ovan anförda kungl. brev

den 30 juni 1916 arvode vore fastställt för vikarie å överläkartjänst

under vakans och under överläkaren på grund av sjukdom eller förordnande

å annan tjänst beviljad tjänstledighet; samma arvode anser

kommittén emellertid böra utgå vid överläkaren beviljad tjänstledighet

för fullgörande av offentligt uppdrag.

På sätt i det föregående erinrats har medicinalstyrelsen i sin underdåniga

skrivelse den 12 december 1917 — med understödjande i

sin mån av en framställning från nuvarande överläkaren vid Uppsala

hospital och asyl — hemställt, att i samband med eventuell proposition

i angivet ämne måtte begäras riksdagens medgivande, att från och med

år 1919 måtte upphöra att gälla den bestämmelse, att 1910 års lönestat

för överläkare m. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler skulle

beträffande överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl äga tillämpning

endast under förutsättning att tjänsten skildes från professorsbefattningen

i psykiatri vid Uppsala universitet.

För egen del anför kommittén i avseende härå följande.

Redan den kommitté, som utarbetade förslag till anläggningen av en asyl

för sinnessjuka invid Uppsala hospital, uttalade i sitt den 18 juni 1893 avgivna

betänkande möjligheten av ett framtida behov att skilja professorsbeställningen

från överläkartjänsten. I samma riktning gingo medicinalstyrelsens utlåtanden

den 10 juni och den 22 november 1893 över det uppgjorda förslaget.

Sedermera hade denna fråga ånyo uppstått gång efter annan utan att man

kommit till något resultat. Orsaken härtill syntes — enligt vad kommittén säger

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

sig hava erfarit — till stor del vara, att med frågans lösning vore förenade betydande

kostnader för nybyggnader; och med anledning därav funnes skäl antaga,

att under nu rådande höga byggnadspriser ärendet för ytterligare en obestämd

framtid bleve oavgjort, och då i varje fall utredning i byggnadsfrågan och

ett eventuellt nybyggnadsföretag syntes komma att kräva lång tid, ansåge kommittén

det obilligt mot innehavaren av ifrågavarande överläkartjänst, att tillämpning®11

av den fastställda avlöningsstaten vidare gjordes beroende på de båda

tjänsternas skiljande.

Det kontanta avlöningsbeloppet, som med ålderstillägg skulle för en över''

läkare, tillika professor, utgöras av (7,500 + 600 + 2,500) 10,600 kronor, finge i

betraktande av den för överläkaren vid Lunds hospital och asyl fastställda avlöningen

ej anses oskälig- Förutom det att Uppsala hospital och asyl hade ett

något större antal sjukplatser än Lunds hospital och asyl, hade överläkaren vid

förstnämnda anstalter att fullgöra en del arbeten, som stode i samband med

tjänsten såsom professor vid Uppsala universitet och som icke tillkomme överläkaren

vid Lunds hospital och asyl.

På grund av vad sålunda anförts hade kommittén ansett sig ej

böra göra någon erinran mot vad medicinalstyrelsen hemställt; dock

att överläkaren vid Uppsala hospital och asyl fortfarande skulle vara

skyldig att, om och när Kungl. Maj:t kunde finna sådant lämpligt, frånträda

professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala universitet och

därmed förenade löneförmåner; och enär det syntes förtjäna att komma

under utredning och prövning, huruvida i fråga om de respektive lärarbefattningarna

i psykiatri vid Uppsala och Lunds universitet skäl verkligen

kunde förefinnas för bibehållande av nuvarande olikhet i tjänsteställning

och i avlöningshänseende mellan överläkarna vid Uppsala och

Lunds hospital och asyler eller huruvida ej i dessa avseenden överläkaren

vid Uppsala hospital och asyl borde likställas med överläkaren

vid Lunds hospital och asyl, syntes tilläventyrs anledning finnas att

lörplikta förstnämnde överläkare att jämväl underkasta sig förändring

i berörda avseenden.

2) Syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän.

För åskådliggörande, huru de kamerala förhållandena i avseende å Nuvarande

hospitalens förvaltning för närvarande gestalta sig, vill jag i korthet organisation.

förutskicka vissa erinringar, hämtade ur medicinalstyrelsens i det följande

närmare omförmälda framställning angående syssloman och bokhållare

m. fl.

Kontorspersonalens organisation framgår av följande tablå:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:r 409.

"

Anstalt.

Antal

platser.

Syssloman.

Bokhållare.

Stockholms hospital ...................................................

255

1

1

Uppsala hospital och asyl ..........................................

1,246

1

2

Nyköpings hospital......................................................

206

1

—

Vadstena hospital och asyl..........................................

800

1

2

Växjö hospital............................................................

390

1

1

Västerviks hospital......................................................

830

1

2

Visby hospital............................................................

62

1

—

Malmö asyl ...............................................................

124

1

—

Lunds hospital och asyl .............................................

1,232

1

2

Göteborgs hospital......................................................

355

1

1

Vänersborgs hospital och asyl ....................................

1,080

1

2

Kristinehamns hospital................................................

800

1

2

Säters hospital............................................................

830

1

2

Härnösands hospital ...................................................

269

1

—

Östersunds hospital ...................................................

560

1

2

Piteå hospital och asyl................................................

370

1

1

Av dessa befattningshavare äro endast sysslomannen (dock icke

sysslomannen vid Malmö asyl) upptagna i den av riksdagen fastställda

staten. Sysslomannen tillsättas genom förordnande tills vidare av

medicinalstyrelsen, bokhållare förordnas tills vidare av vederbörande

anstaltsdirektion.

Sysslomannen tillkommer att handhava de med den ekonomiska förvaltningen

sammanhängande bestyr. Honom åligger i enlighet härmed

bland annat:

att uppbära och indriva stadgade sjukvårdsavgifter; att föra anstaltens

räkenskap; att noga tillse, det mathållningen vid anstalten samvetsgrant

besörjdes samt att antagna leverantörer för matvaror riktigt

fullgjorde sina skyldigheter; att besörja anskaffning för anstaltens räkning

av såväl inventarier som beklädnads- och andra förbrukningspersedlar;

att omhänderhava och väl vårda materialier och råämnen,

som för anstaltens räkning i förråd anskaffades; att öva tillsyn över

anstaltens verkstäder; att likaledes ägna omsorgsfull vård åt anstaltens

inventarier; att hava noggrann tillsyn å anstaltens bygnader och stängsel;

att med synnerlig uppmärksamhet vaka över att elden allestädes

med stor försiktighet vårdades samt att eldstäder och rökgångar, brandredskap

och brandposter städse hölles i vederbörligt skick; att hand
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

hava skötseln av anstaltens trädgård och planteringar ävensom av jordbruk,

ladugård och svingård, där sådana inrättningar funnes.

Där bokhållare finnes, har all till kassarörelsen ej hänförlig bokföring

utförts av denne eller, vid anstalter med flera bokhållare, av

dessa gemensamt, varvid arbetet fördelas så, att den ene bokhållaren

tilldelas närmaste tillsynen över anstaltens förråder samt ansvaret för

därmed sammanhängande kontorsarbete, nämligen förande av förrådsliggare,

upprättande av förrådsredovisning o. s. v. Den andre bokhållaren

har haft till åliggande att ombestyra allt till utspisningen hörande

skrivarbete samt att föra avräkningsbok med patienterna.

Vid anstalterna i Stockholm, Uppsala, Vadstena, Växjö, Västervik,

Lund, Göteborg, Vänersborg, Kristinehamn och Säter finnas dessutom

fast anställda maskinskriverskor. Dessa äro icke anställda såsom biträden

på sysslomanskontoret, utan utföra i första hand för överläkarexpeditionen

behövliga renskrivningsgöromål och endast i den mån deras tid

medgiva arbete på sysslomanskontoret.

Avlöningsförhållandena ställa sig för närvarande på följande sätt:

Sysslomännen vid hospitalen i Uppsala, Vadstena, Västervik, Lund,

Vänersborg, Kristinehamn och Säter åtnjuta en var 4,300 kronor, därav

2,700 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, svsslomännen

vid hospitalen i Stockholm, Växjö, Göteborg, Härnösand, Östersund

och Piteå en var 3,500 kronor, därav 2,300 kronor lön och 1,200 kronor

tjänstgöringspenningar, sysslomannen vid Nyköpings hospital 2,600

kronor, därav 1,600 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

samt sysslomannen vid Visby hospital 2,000 kronor, därav 1,200

kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill kommer för

samtliga sysslomän ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 år, av vilket

tillägg 300 kronor anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar.

Vidare åtnjuter syssloman boställsvåning med bränsle samt

elektrisk belysning, där sådan förekommer, dock med undantag för

sysslomannen vid Visby hospital, som ej äger rätt till några naturaförmåner.

Bokhållare åtnjuter ett arvode av 1,000 kronor om året med rätt

till bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och kost

samt en arvodesförhöjning å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring.

Härjämte åtnjuter bokhållare rätt till semester under eu månad

årligen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Medicinalstyrelsens

skr. 28/6 1917

ang. sysslomån

och bokhållare

vid

hospital och

asyler m. m.

Organisation.

Kungl. Maj;ti Nåd. Proposition Nr 409.

Den 5 oktober 1914 avgav medicinalstyrelsen utlåtande över en

framställning från åtskilliga syssloman och bokhållare vid statens hospital

och asyler om reglering av ifrågavarande befattningshavare tillkommande

avlöningsförmåner m. m. Vid föredragning av ärendet den

3 december 1915 fann Kungl. Maj:t framställningen i fråga för det

dåvarande icke föranleda till någon annan åtgärd än att handlingarna

i ärendet skulle överlämnas till medicinalstyrelsen, som hade att framdeles

vid lämpligare tidpunkt för frågans avgörande återupptaga densamma

och för Kungl. Maj:t framlägga det förslag i ämnet, vartill förhållandena

kunde föranleda.

Anslutande sig till ett av chefen för civildepartementet den 21

februari 1913 avgivet yttrande i fråga om lämpligaste tidpunkten att

slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan om lönereglering vid

rikets hospital i dess helhet, har styrelsen i skrivelse den 28 juni 1917

förklarat, att det nu synts styrelsen lämpligt att återupptaga frågan

angående lönereglering för syssloman och bokhållare vid hospital och

asyler, och gjort framställning i detta syfte.

Styrelsen yttrar sig till en början om den nuvarande organisationen

av kontorspersonalen och densammas omläggning samt anför i dessa

hänseenden i huvudsak följande.

Sysslomannens åligganden vore synnerligen mångskiftande och vittomfattande;

för att rätt kunna fullgöra desamma krävdes, att sysslomannen dagligen och helst

liera gånger om dagen besökte anstaltens olika ekonomiavdelningar, vilket emellertid

icke alltid låtit sig göra, enär sysslomannens andel i kontorsarbetet varit

allt för tidskrävande.

Han hade på alla anstalter hittills handhaft anstaltens kassarörelse och fört

dithörande räkenskaper. På anstalt, där bokhållare icke funnes, hade han helt

naturligt måst utföra även all annan bokföring.

Bokhållarnas arbete vore sa pass vidlyftigt, att det toge all den för kontorspersonalen

fastställda arbetstiden i anspråk. Ofta hade arbetstiden icke obetydligt

måst utsträckas för att räkenskaperna inom föreskriven tid skulle kunna avslutas.

Icke ens allt förekommande skrivarbete hade kunnat utföras av den på

kontoret anställda personalen. Pör utförande av renskrivningsarbete på sysslomanskontoret

hade därför flertalet anstalter måst anlita extra arbetskraft, för

vilket ändamål medicinalstyrelsen i vederbörande anstalts utgiftsstat beviljat särskilt

årligt anslag. Dessa anslag utginge för år 1917 med belopp växlande mellan

400 och 800 kronor.

Det syntes vidare styrelsen lämpligt, att på grund av arbetets art skrivbiträdenas

avlöning fastställdes samtidigt som kontorspersonalens, trots att de icke

hade sitt huvudsakliga arbete på sysslomanskontoret.

Beträffande skrivbiträdenas tjänsteåligganden hade styrelsen ej tänkt sig någon

ändring, utan skulle dessa utföra renskrivningsarbete i första hand för överläkarexpeditionen

och i den mån deras tid medgåve för sysslomanskontoret.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

39

Enär sysslomannens göromål på kontoret toge hans tid alltför mycket i

anspråk för att lian på tillfyllestgörande sätt skulle kunna ägna sina övriga åligganden

den uppmärksamhet, som förvaltningen av eu modern sinnessjukanstalt

ovillkorligen krävde, anser styrelsen angeläget, att en del av sysslomannens kontorsgöromål

överflyttas på en annan tjänsteman.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang, att på grund av den utav det allmänna

ekonomiska läget genom kriget föranledda prisstegringen å flertalet livsförnödenheter

särskilda åtgärder måst vidtagas i fråga om proviantupphandlingen

för hospitalens räkning. Särskilt hade det varit av omständigheterna påkallat,

att upphandling av de mest fördyrade proviantartiklarna så vitt möjligt inskränkts

och att sådana artiklar i de för hospitalen gällande utspisningsstaterna ersatts

med livsmedel, som kunnat erhållas till normalare pris.

Då förhållandena härvidlag å olika orter ställt sig synnerligen skiftande,

och handlingsfrihet för de lokala myndigheterna varit nödvändig för åstadkommande

av ett ur sparsamhetssynpunkt gott resultat, hade styrelsen bemyndigat

hospitalsdirektionerna att tills vidare antaga anbud, utan att dessa underställdes

styrelsens prövning, eller att, då förhållandena så påfordrade, under hand upphandla

proviant samt att utan hinder av gällande utspisningsstat göra de förändringar

i utspisningen, som med hänsyn till rådande prislägen prövades

lämpliga.

”Visserligen kunde efter krigets slut normala förhållanden åter väntas inträda,

varigenom sysslomannens arbete med proviantupphandlingen åter skulle

komma att minskas, men behovet av större rörlighet inom utspisningen gjorde

sig mer och mer gällande, och systemet med att anpassa de utspisade varorna

efter tillgång och efterfrågan på varumarknaden hade visat sig innebära så stora

ekonomiska fördelar, att det syntes styrelsen allt framgent böra tillämpas i så

stor utsträckning, som gällande upphandlingsreglemente medgåve. Detta förutsatte

emellertid långt större omtanke och krävde betydligt mera tid från sysslomannens

sida, än om upphandlingen, såsom förut varit fallet, gjordes en gång

om året och utspisningen skedde utan avvikelser från den en gång fastställda

utspisningsstaten.

An ytterligare komme sysslomannens tid att tagas i anspråk av anstaltens

proviantering, om, i enlighet med uttalade önskningar, magasinsbyggnader komme

att uppföras på anstalterna och i samma mån en omläggning av sättet för de

upphandlade varornas leverering att äga rum med ändamål att möjliggöra leverans

av större partier på en gång. Det skulle då ankomma på sysslomannen,

icke blott att ordna de levererade varornas magasinering, utan även att tillse,

att frakt- och transportkostnader för de levererade partierna ställde sig så ekonomiskt

fördelaktiga för anstalten som möjligt.

Medicinalstyrelsen anser det därför vara av vikt, att icke blott på de större

anstalterna utan även på de mindre sysslomannen beredes lättnad i sitt arbete

därigenom att kassagöromålen överflyttas på en annan tjänsteman. Där bokhållare

funnes anställda, hade dessa redan så mycket att göra, att kassagöromålen

icke kunde bestridas av någon utav dem. Behovet av eu ökning av kontorspersonalen

gjorde sig redan nu gällande, och genom den lägre liospitalspersonalens

uppförande på ordinarie stat komme kontorsarbetet än ytterligare att ökas till

följd av de månatliga redovisningarna av pensionsavgifter och avgifter till civilstatens

änke- och pupillkassa. Även på denna grund vore en ökning av kontorspersonalen

av behovet påkallad.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Styrelsen föreslår, att på samtliga liospitalskontor, med undantag av dem i

Malmö och Visby, måtte anställas en kvinnlig kassör, som skulle övertaga de nu

av sysslomannen handhavda kassagöromålen, dock under dennes kontroll. Flera

skäl synas styrelsen tala för lämpligheten därav att kassörsbefattningen upprätthålles

av kvinna.

Genom öppnandet av nya större anstalter och utvidgning av redan befintliga

hade antalet bokhållarbefattningar på hospitalskontoren under de senare

åren avsevärt ökats i förhållande till antalet sysslomansbefattningar. Befordringsutsikterna

för bokhållarna hade i samma mån minskats och genom tillkomsten

av redan planerade ytterligare nya anstalter och utvidgningar komme någon förbättring

icke att inträda. Det syntes styrelsen angeläget att, i den mån sig göra

läte, råda bot härför och att icke genom anställande av nya manliga befattningshavare

ytterligare öka missproportionen.

Vidare anser styrelsen, att den, som handhade kassan, uteslutande skulle

hava sin tjänstgöring förlagd till kontoret. Det vore därför icke lämpligt, att

kassagöromålen, såsom föreslagits av en del direktioner, utfördes av förste bokhållaren,

enär denne, såsom sysslomannens närmaste man, borde kunna biträda

sysslomannen i hans utegöromål, om så erfordrades.

Såsom exempel på önskvärdheten därav att den, som handhade kassagöromålen,

hade sin tjänstgöring uteslutande förlagd till kontoret anför styrelsen, att

vid ett av hospitalen förekommit att sysslomannen blivit ådömd betalningsskyldighet

för en summa penningar, som inbetalats till hospitalskontoret i sysslomannens

frånvaro och mottagits av bokhållaren, vilken emellertid underlät att

redovisa dem till sysslomannen.

Då erfarenheten från olika näringsgrenar inom affärslivet dessutom givit

vid handen, att kvinnlig arbetskraft med fördel användes för utförande av kassagöromål,

hade styrelsen icke tvekat att föreslå kvinnor till upprätthållande av

nu omhandlade kassörsbefattningar. Innehavaren borde lämpligen benämnas

»kassörska».

Beträffande antalet bokhållare vid hospitalen föreslår styrelsen ingen ändring

i det nuvarande utan anser att det bör bibehållas. Däremot har styrelsen

ansett sig böra föreslå en uppdelning av bokhållarbefattningarna i två lönegrader

och har styrelsen som skäl härför anfört följande.

Det nuvarande antalet bokhållare överstege icke oväsentligt antalet sysslomän;

på grund därav vore befordringsutsikterna för bokhållarna mindre goda.

Toge man dessutom i betraktande den omständigheten, att styrelsen vid tillsättandet

av sysslomansbefattningar måste i första hand taga hänsyn till de sökandes

praktiska duglighet och lämplighet för befattningen i fråga och att det sålunda

icke vore uteslutet att en sökande, som förut icke alls varit anställd vid

hospitalsväsendet, kunde visa sig mera meriterad för en sysslomanstjänst än den

sökande hospitalsbokhållaren, så minskades befordringsutsikterna för dessa bokhållare

i än högre grad.

Det syntes därför styrelsen vara välbetänkt att icke anställa större antal

manliga bokhållare, än att de — under förutsättning naturligtvis att de i övrigt

vore lämpliga därtill — kunde vinna befordran till sysslomän.

Styrelsen tror sig nå detta mål genom uppdelande av bokhållarbefattningarna

i två lönegrader, bokhållare av första graden och bokhållare av andra

graden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

41

Av dessa skulle bokhållare änsten av första (högre) graden innehavas av

man, under det att bokhållare änsten av andra (lägre) graden skulle kunna innebavas

av kvinna. Att föreskriva, det bokhållartjänsten av andra graden måste

innehavas av kvinna, syntes styrelsen icke vara lämpligt. Det kunde nämligen

tänkas, att det för rekryteringen av dugliga förste bokhållare vore förmånligt,

om på bokhållarbefattningen av andra graden finge tillsättas en manlig sökande.

Då bokhållare av första graden borde vara sysslomannens närmaste man

och vid förfall för denne upprätthålla sysslomansbefattningen, anser styrelsen

lämpligt att på varje anstalt, där bokhållare finnes anställd, en bokhållartjänst

är av första graden.

Styrelsen föreslår, att kontorspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

organiseras i enlighet med följande tablå:

Anstalt

A

Sysslo-

man.

åtal

Bokh

l:a gra- den.

j ä n s

filare.

2:a gra- den.

tema

Kassör-

skor.

n.

Skriv-

biträden.

Stockholms hospital..........................................

i

i

_

i

i

Uppsala hospital och asyl .................................

i

i

i

i

i

Nyköpings hospital..........................................

i

—

—

i

—

Vadstena hospital och asyl ..............................

i

i

i

i

i

Växjö hospital ................................................

i

i

—

i

i

Västerviks hospital ..........................................

i

i

i

i

i

Visby hospital...................................................

i

—

—

—

—

Lunds hospital och asyl ....................................

i

i

i

i

i

Göteborgs hospital.............................................

i

i

—

i

i

Vänersborg hospital och asyl ...........................

i

i

i

i

i

Kristinehamns hospital.......................................

i

i

i

i

i

Säters hospital ................................................

i

i

i

i

i

Härnösands hospital..........................................

i

—

—

i

—

Östersunds hospital ..........................................

i

i

—

i

i

Piteå hospital och asyl ....................................

i

i

—

i

—

Summa

15

12

7

14

n

Styrelsen betonar, att vid behandling av frågan angående reglering av kontorspersonalens

avlöning styrelsen, lika litet som i förut avgivna utlåtanden rörande

lönereglering för övriga befattningshavare vid hospitalen, tagit hänsyn till

de genom världskriget stegrade levnadskostnaderna, utan räknat med de straxt

före krigets utbrott rådande förhållandena. Styrelsen hade utgått ifrån, att de

extra åtgärder, som Kungl. Muj:t kunde komma att vidtaga till förbättring av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 869 käft. (Nr 409.J 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sysslomäns

avlöning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.09.

statstjänstemannens lönevillkor under nu rådande dyrtid, även skulle komma

samtliga befattningshavare vid hospitalen till godo, om de av styrelsen föreslagna,

avlöningsstaterna vunne Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall och i enlighet därmed

nu komme att stadfästas.

Medicinalstyrelsen övergår häi-efter till frågan om sysslomannensavlöning.

Styrelsen erinrar till en början, hurusom i den ovanberörda framställningen

år 1914 från sysslomän och bokhållare om förbättrade löneförmåner för nu omskrivna

personal petitionärerna beträffande sysslomännens avlöning framhållit, att

den förbättring i begynnelseavlöningen, som ägde rum genom 1910 års reglering,

i många fall var illusorisk, i det att dessa befattningshavare i och med ingåendet

på nya lönestaten blevo underkastade lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension samt delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa och sålunda

hade att erlägga förutom pensionsavgifter såväl årliga avgifter som befordringsavgifter

till sistnämnda kassa, vilka avgifter de förut ej fått vidkännas.

Petitionärerna hade vidare påvisat, att en jämförelse mellan sysslomännens

slutavlöning och andra med dem jämförliga befattningshavares inom statens verk,

till exempel kontorschefens vid Trollhätte räkenskapsavdelning samt kontorschefens

vid telegrafverkets verkstad icke utfölle till sysslomännens förmån.

Med stöd av vad de sålunda framhållit hade petionärerna hemställt om

följande avlöningsförmåner för sysslomännen, varvid de följt den redan fastställda

principen att med undantag för sysslomännen vid Nyköpings och Visby, hospital

indela sysslomanstjänsten med avseende å avlöningen i en första grad vid hospital

med omkring 800 patienter och därutöver samt eu andra grad vid de övriga:

Begynnelse- Slut
avlöning.

avlöning.

Kronor. Kronor.

för syssloman av första graden ............................. 4,500 5,700

» » » andra » 3,600 4,800

» » vid Nyköpings hospital................... 2,700 3,600

■» » » Yisby hospital ........................... 2,100 3,000

varav */3 skulle betraktas som lön och V3 såsom tjänstgöringspenningar.

Vidare hade föreslagits, att begynnelseavlöningen skulle höjas efter 3, 6 och

9 års väl vitsordad tjänstgöring för sysslomän av första och andra graden med

400 kronor samt för sysslomännen vid Nyköpings och Yisby hospital med 300

kronor varje gång, samt att syssloman skulle tilldelas boställsvåning med bränsle

och elektrisk belysning, där sådan anordnats, eller ock, därest boställsvåning för

honom icke funnes, kontant ersättning därför med 800 kronor om året.

Efter att hava redogjort för vederbörande hospitalsdirektioners yttranden

över sysslomäns och bokhållares framställning, i vad den avsåge sysslomännens

avlöning, anför medicinalstyrelsen för egen del i detta avseende, bland annat,

följande.

Den höjning i begynnelseavlöningen, som begärdes, syntes styrelsen befogad.

Denna höjning utgjorde för sysslomän av första lönegraden 200 kronor, för övriga

sysslomän 100 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

I likhet med vad petionärerna anfört syntes det styrelsen angeläget, att de avlöningsförmåner,

som vore förenade med en sysslomansbefattning vid statens

hospital, vore tillräckliga att bereda tjänstinnehavaren en ekonomiskt trygg och

oberoende ställning. Sysslomannen skulle nämligen bland annat övervaka, att

antagna leverantörer av matvaror och materialier riktigt fullgjorde sina skyldigheter,

vilket givetvis förutsatte, att han intoge gent emot dessa en fullt oberoende

ställning. .

Genom den av styrelsen föreslagna planen för kontorspersonalens vid hospitalen

organisation skulle visserligen sysslomannen befrias från själva kassagöromålen,

men då han fortfarande skulle utöva kontroll över kassarörelsen och övervaka,

att av styrelsen beviljade anslag icke överskredes, både hans ansvar icke

nämnvärt minskats genom denna förändring. Det torde icke heller kunna förnekas,

att på grund av den alltjämt fortgående utvecklingen på olika områden

allt större krav ställdes på sysslomannens pliktkänsla, sakkunskap, praktiska erfarenhet

och arbetsförmåga samt att ett klokt handhavande av de med anstaltens

ekonomiska förvaltning sammanhängande bestyr kunde medföra avsevärda besparingar

för statsverket. .....

Samma skäl kunde enligt styrelsens mening anföras for en höjning av nu

gällande slutavlöningar. o1 , ...... ,,

Enligt nu gällande lönestat utginge till sysslomannen ett ålderstillägg efter

10 års väl vitsordad tjänstgöring.- Som skäl för den långa tidrymden av tio år,

innan någon förhöjning i avlöningen skulle erhallas, hade anförts, att sysslomannen

i regel såsom ogifta tillträdde sina befattningar vid helt unga år, och att det

därför kunde anses förlöpa en rätt lång tid, innan de ökade omkostnaderna på

grund av familjens tillväxt nödvändiggjorde någon höjning i avlöningen.

En ändring i dessa förhållanden hade emellertid inträtt. Dels vore flera

av de nu anställda bokhållarna redan gifta, dels komme medelåldern för sysslomannen

vid tillträdandet av sina befattningar att avsevärt höjas. Att så verkligen

komme att ske, framginge bland annat därav, att av de nuvarande 16 sysslomännen

endast tre komme att inom de närmaste 20 åren uppnå pensionsåldern.

Det syntes styrelsen därför befogat, att sysslomännen tidigare än hittills erhölle

avlöningsförhöjning.

Styrelsen vore emellertid icke övertygad om lämpligheten av det satt petitionärerna

föreslagit för ålderstilläggens utgående. För flertalet statstjänstemän,

som i avlöningshänseende kunde jämnställas med sysslomännen, torde numera

vara praxis, att ålderstillägg utginge efter 5 respektive 10 års tjänst. I

överensstämmelse därmed ansåge styrelsen skäligt, att sysslomännen tilldelades

ålderstillägg efter 5 respektive 10 års tjänst med 500 kronor varje gång. De

kontanta avlöningsbelöppen skulle i enlighet härmed utgöra

Begynnelseavlöning.

Kronor.

för syssloman av första graden vid anstalterna i

Uppsala, Vadstena, Västervik, Lund, Vänersborg,

Kristinehamn, Säter och Östersund ..... 4,500

för syssloman av andra graden vid anstalterna i

Stockholm, Växjö, Göteborg, Härnösand och

Piteå ...............................................;................... 3,600

för sysslomannen vid Nyköpings hospital ............ 2,700

Slut
avlöning.

Kronor.

5,500

4,600

3,700

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Beträffande klassificeringen av sysslomannen vid de olika anstalterna har

styrelsen ansett sysslomannen vid Östersunds hospital böra hänföras till högsta avlöningsgraden.

Beträffande avlöningen till sysslomannen vid Vishy hospital ansåge medicinalstyrelsen,

att denna tjänst i och med den nuvarande innehavarens avgång borde

indragas, och att avlöningen till densamma därefter borde utgå i form av arvode.

Arvodet för befattningens upprätthållande syntes styrelsen lämpligen kunna

bestämmas till 2,000 kronor för år. Med denna tjänst vore inga naturaförmåner

förenade.

Beträffande de med övriga sysslomansbefattningar förenade naturaförmåner

både, erinrar medicinalstyrelsen, petitionärerna icke hemställt om annan ändring

i nu gällande bestämmelser än att i lönestaten måtte intagas ett tillägg, att,

därest boställsvåning för sysslomannen icke funnes, kontant ersättning därför

borde utgå med 800 kronor om året. Mot ett dylikt tillägg hade medicinalstyrelsen

ingenting att invända; det hade nämligen en avgörande betydelse för beräkning

av pensionsunderlaget i enlighet med 3 § av lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907.

Hittills både vid beräkningen av pensionsunderlag för sysslomännen ingen

hänsyn tagits till de till dem utgående naturaförmånerna, enär värdet av desamma

ej kunnat med ledning av lönestaten bestämmas. Härigenom hade det för

dessa befattningshavare beräknade pensionsunderlaget blivit mindre i förhållande

till deras samtliga avlöningsförmåner än det pensionsunderlag, som beräknades

för en tjänst med motsvarande avlöningsförmåner, men med vilken inga naturaförmåner

varit förenade.

Börande fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar hade petitionärerna

hemställt, att av de föreslagna kontanta avlöningsbeloppen två tredjedelar

skulle betraktas som lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar för såväl

begynnelseavlöningar som ålderstillägg. Mot en sådan fördelning hade styrelsen

för sin del ingenting att erinra.

Lönereglering Härefter behandlar medicinalstyrelsen frågan om lönereglering för

f°la°ssörskore’ bokhållare, kassörskor och skrivbiträden samt anför i detta avseende:

och skriv
aträden.

Beträffande löneregleringen för bokhållare erinrar styrelsen, hurusom arvo
den

till, bland andra, bokhållare utginge av det belopp, riksdagen anvisat från

förslagsanslaget till avlöning åt de tjänstemän vid hospitalen, som ej voro upptagna

i den riksdagen underställda lönestaten. Vid hospitalen vore för närvarande

anställda 20 bokhållare.

I sin meranämnda framställning år 1914 hade petitionärerna — dels under

åberopande av att gällande avlöningsförmåner för bokhållare vore avsevärt lägre

än de, som tillkom me bokhållarna vid Stockholms stads sjukhus, dels med framhållande

av de dåliga befordringsmöjligheterna — hemställt om höjning av bokhållarnas

avlöningsförmåner till 1,800 kronor om året jämte bostad med möbler,

sängkläder, bränsle, lyse och tvätt. Dessutom hade föreslagits, att bokhållarbefattningarna

skulle uppföras på ordinarie stat, så att av den kontanta avlöningen

två tredjedelar skulle utgå i form av lön och en tredjedel i form av tjänstgöringspenningar.

Vidare hade föreslagits, att efter minst tre års ordinarie tjänst

skulle till bokhållare, mot avstående av honom eljest medgivna möbler, sängklä
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

45

der och tvätt, kunna upplåtas familjebostad med bränsle och elektrisk belysning,

där sådan anordnats; kunde lämplig familjebostad ej beredas honom inom hospitals

eller asyls område, skulle lian i ersättning för mistade naturaförmåner äga

rätt att uppbära 500 kronor om året. Slutligen hade petitionärerna hemställt om

fastställande av vissa kompetensvillkor för att antagas till bokhållare.

Efter en redogörelse för vederbörande hospitalsdirektioners uttalanden i

ämnet framhåller styrelsen ytterligare, hurusom bokhållares avlöning hittills, i

form av arvode, utgått av det belopp, som riksdagen från anslaget till hospitals

underhåll anvisat till avlöning åt de tjänstemän vid rikets hospital, vilka

ej vore upptagna i den riksdagen underställda lönestaten. Dessa tjänstemän

vore, förutom bokhållare, amanuenser, predikanter samt sekreterare hos hospitalsdirektionerna.

Även om åt bokhållartjänsterna från början icke ansetts böra givas den

fasthet, som ett uppförande på ordinarie stat medfört, utan dessa tjänster i likhet

med predikant- och sekreterartjänsterna ansetts vara av mera tillfällig natur,

syntes det styrelsen, att numera skäl förefunnes, som talade för en ändring i

sagda förhållanden. Under det att predikant- och sekreterargöromålen icke vore

av en sådan omfattning, att de gåve full sysselsättning åt en person med fullgod

arbetskraft, utan dessa befattningar kunde innehavas av personer, vilka förenade

befattningarna i fråga med annan tjänst, vore bokliållargöromålen så omfattande,

att de gåve sin man full sysselsättning under hel arbetsdag och krävde en icke

obetydlig arbetsintensitet för att arbetet på behörig tid skulle kunna medhinnas.

Detta gällde icke blott bokhållarna, utan komme antagligen i lika hög grad

att gälla all i den av styrelsen angivna organisationsplan upptagen kontorspersonal.

Det syntes därför styrelsen skäligt, att denna personal, i likhet med vad

styrelsen i underdånig skrivelse den 17 januari 1917 föreslagit beträffande ett

flertal befattningshavare inom sjukvårds- och ekonomipersonalen vid hospitalen,

bleve uppförd på ordinarie stat.

Vid upprättandet av föreliggande förslag till lönesatser för bokhållare, kassörskor

och skrivbiträden hade styrelsen följt en annan princip iin den, som anförts

beträffande sysslomännen. Styrelsen hade nämligen ansett, att avlöningarna

åt förenämnda befattningshavare lämpligen borde fastställas enligt samma grunder,

som styrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 25 februari 1914 föreslagit

för uppsyningspersonalen, i utlåtandet benämnd överskötare och översköterskor.

Styrelsen hade därför inpassat lönesatserna i den löneskala, som följts i nämnda

utlåtande; och hade det därvid varit styrelsen angeläget att söka avpassa lönesatserna

så, att verkligt goda arbetskrafter skulle kunna erhållas.

I enlighet därmed ansåge styrelsen, att förste bokhållarens begynnelseavlöning

icke borde sättas lägre än 2,100 kronor (klass 17).

Såsom förut nämnts, vore befordringsutsikterna för förste bokhållare icke

sådana, att lian med säkerhet kunde påräkna befordran till syssloman. Man

finge således utgå därifrån, att eu förste bokhållarbefattning kunde bliva en slutplats,

och att slutavlöningen för densamma således borde bereda innehavaren

möjlighet att drägligt försörja sig och sin familj. Styrelsen ville därvid påpeka

vad den förut anfört i sammanhang med sysslomännens avlöning beträffande de

relativt stora kostnader, som vore förenade med barnens skolgång. Såsom slutavlöning

för förste bokhållare hade styrelsen därför ansett sig böra föreslå 3,400

kronor (klass 13).

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 409.

Kompetens - fordringar för

bokhållare,

kassörskor

och skrivbiträden.

Övergångsbe
stämmelser.

Med hänsyn till det ansvar, som vore förenat med handliavandet av en stor

kassarörelse, och till nödvändigheten därav, att dessa göromål uppdroges åt pålitliga

och kunniga personer, ansåge styrelsen, att begynnelseavlöningen till lcassörska

borde fastställas till 1,800 kronor (klass 19) samt slutavlöningen till 2,700

kronor (klass 15).

Såsom lämplig begynnelseavlöning för andre bokhållare ansåge styrelsen

1,500 kronor (klass 21), vilket belopp något understege det, vartill för närvarande

en liospitalsbokhållares motsvarande avlöningsförmåner kunde anses uppgå. Slutavlöningen

skulle i enlighet med de för kvinnlig befattningshavare föreslagna

grunderna för avlöningsförhöjning komma att utgöra 2,100 kronor (klass 17).

För skrivbiträde föresloges en begynnelseavlöning av 1,260 kronor (klass 23).

Motsvarande avlöningsförmåner på denna befattning kunde för närvarande uppskattas

till omkring 1,150 kronor. Toges hänsyn till de pensionsavgifter, som

ordinarieskapet medförde, komme således den föreslagna begynnelseavlöningen

att innebära endast en obetydlig förbättring i avlöningsliänseende. Slutavlöningen

skulle komma att uppgå till 1,800 kronor (klass 19).

Beträffande naturaförmåner, rätt till semester samt villkor i övrigt för avlönings

åtnjutande syntes för kontorspersonalen samma bestämmelser i tillämpliga

delar kunna utfärdas, som de, vilka föreslagits för överskötare, översköterskor

och första sköterskor.

Medicinalstyrelsen framhåller vidare, att särskilda föreskrifter syntes

böra utfärdas rörande kompetensfordringar för bokhållare, kassörskor

och skrivbiträden. Styrelsen redogör för förslag i nämnda hänseende

av petitionärerna samt av vissa hospitalsdirektioner. För egen

del anför styrelsen i huvudsak:

För att antagas till bokhållare av högsta lönegraden ansåge styrelsen lämpligt,

att vederbörande skulle hava avlagt realskoleexamen med överbetyg i ämnena

svenska språket och matematik eller ock studentexamen med betyget godkänd

i dessa ämnen. Den, som antoges till hospitalsbokhållare, borde emellertid

förutom avlagd skolexamen hava genomgått en tvåårig kurs vid av staten understödd

handelsskola eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande utbildning.

Beträffande kompetensfordringar för kassörskor och bokhållare av lägre lönegraden,

vilka befattningar vore av styrelsen avsedda att innehavas av kvinnor,

borde enligt styrelsens mening även dessa befattningshavare hava avlagt minst

realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola för flickor i

Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av avgångsbetyg jämnställd

skola, samt dessutom hava genomgått minst en ettårig kurs vid handelsskola

eller ock på annat sätt förvärvat motsvarande utbildning.

Yad anginge skrivbiträden vid hospitalen syntes det styrelsen önskvärt, att

även dessa biträden besutte eu viss grad av allmänbildning. Yid anställandet

av skrivbiträde vid hospitalen syntes böra stadgas, att företräde lämnades den,

som avlagt minst realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola

för flickor i Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av

avgångsbetyg jämnställd skola.

Härjämte berör medicinalstyrelsen frågan om övergångsbestämmelser

från den nuvarande till den planerade organisationen. 1 detta avseende

yttrar styrelsen följande:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

Petitionärerna hade hemställt därom, att nuvarande innehavare av bokhållarbefattning

måtte lämnas dispens från de föreslagna kompetensfordringarna på så

sätt, att de beviljades rättighet icke blott att efter därom hos medicinalstyrelsen

gjord ansökning inträda på den nya lönestaten och erhålla konstitutorial på sin

tjänst, utan även att erhålla befordran till syssloman, om de i övrigt vore lämpliga

därtill. _ ........

Vid beräknandet av antalet tjänstår för erhållande av löneförhöjning hade

begärts, att nuvarande innehavare av sysslomanstjänst finge räkna sig till godo

den tjänstgöring han fullgjort som syssloman före den nya lönestatens trädande

i kraft samt nuvarande innehavare av bokhållartjänst, vilken av medicinalstyrelsen

konstituerades till sin befattning, den tjänstgöring utöver tre år han redan

fullgjort som bokhållare.

Mot bestämmelser i denna riktning hade styrelsen intet att erinra. Det

syntes styrelsen dock vara nödvändigt, att nuvarande kvinnliga bokhållares ställning

vid övergång till nya lönestaten ävensom nuvarande skrivbiträdens bleve

närmare bestämda.

Enligt den av styrelsen föreslagna planen för kontorspersonalens organisation

skulle bokhållartjänst av högre lönegraden innehavas av man, under det att

bokhållartjänst av lägre lönegraden skulle kunna innehavas av kvinna..

De kvinnliga bokhållare, som för närvarande funnes anställda vid hospitalen

och som i avlöningshänseende nu vore jämnställda med de manliga, skulle

sålunda icke kunna konstitueras till bokhållare av högre lönegraden utan endast

till bokhållare av lägre lönegraden. De uppbure nu såsom högsta avlöning 1,300

kronor samt kost och övriga naturaförmåner. Värderades kosten till i runt tal

500 kronor, uppginge deras avlöning för närvarande till högst 1,800 kronor jämte

övriga naturaförmåner. För bokhållare av lägre lönegraden föresloges emellertid

såsom högsta avlöning 1,500 kronor jämte samma naturaförmåner.

De kvinnliga bokhållarnas ställning skulle sålunda vid övergång till nya

lönestaten komma att avsevärt försämras. Det syntes styrelsen därför skäligt,

att vid hospitalen nu anställda kvinnliga bokhållare måtte, uppå därom gjord

ansökan, av medicinalstyrelsen kunna konstitueras till kassörskor och att de för

tjänstårsberäkning finge räkna sig till godo den tjänstgöring utöver tre år, som

de fullgjort såsom bokhållare.

Likaså syntes de ren skri verskor, som för närvarande funnes anställda vid

hospitalen, uppå därom gjord ansökan kunna av styrelsen konstitueras till skrivbiträden,

varvid även de borde få räkna sig till godo den tid utöver tre ar, som

de fullgjort såsom renskriverskor.

En i meronmämnda underdåniga framställning år 1914 framställd

begäran om felräkning spenning ar för sysslomännen, utgående med 300

kronor årligen till syssloman av lista lönegraden och 200 kronor årligen

till syssloman av 2:dra lönegraden, avstyrkes av medicinalstyrelsen.

Likaså avstyrker medicinalstyrelsen att, såsom föreslagits, titeln

xsyssloman» måtte utbytas mot benämningen »hospitalsintendente.

I sin skrivelse den 28 juni 1917 gör medicinalstyrelsen slutligen

följande hemställanden:

Fclräknings
penningar.

Förändring

av sysslomans

titel.

Hcmställan
den.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

att i fråga om kontanta avlöningsförmåner för syssloman vid nedannämnda

hospital och asyler följande lönestat måtte fastställas:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

Stockholms hospital ...................................................

2,400

1,200

3,600

Uppsala hospital och asyl ..........................................

3,000

1,500

4,500

Nyköpings hospital......................................................

1,800

900

2,700

Vadstena hospital och asyl..........................................

3,000

1,500

4,500

Vftxjö hospital............................................................

2,400

1,200

3,600

Västerviks hospital......................................................

3,000

1,500

4,500

Lunds hospital och asyl .............................................

3,000

1,500

4,500

Göteborgs hospital......................................................

2,400

1,200

3,600

Vänersborgs hospital och asyl ....................................

3,000

1,500

4,500

Kristinehamns hospital................................................

3,000

1,500

4,500

Säters hospital............................................................

3,000

1,500

4,500

Härnösands hospital ...................................................

2,400

1,200

3,600

Östersunds hospital ...................................................

3,000

1,500

4,500

Piteå hospital och asyl................................................

2,400

1,200

3,600

Anm. Avlöningen kan efter 5 och 10 år höjas med 500 kronor varje gång, därav 300 kronor

anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar, under villkor att befattningens innehavare mer

än fyra femtedelar av denna tid med goda vitsord bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan

statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras honom till last den

tid han åtnjutit semester, samt under iakttagande att den högre avlöningan ej får tillträdas förrän vid

början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; börande löntagare

därvid tillgodoräknas den tjänstgöringstid, vilken infallit före dessa bestämmelsers trädande i

kraft.

att sysslomannen måtte komma i åtnjutande av följande naturaförmåner:
boställsvåning

med bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats;

dock med villkor att syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att han

funnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under

längre tid än ett år i följd, skulle vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning,

avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner

mot en kontant ersättning av 800 kronor per år;

att sådan ändring måtte vidtagas i den för sysslomannen vid Visby

hospital gällande lönestaten, att denna befattning i och med den nuvarande

innehavarens avgång indroges, samt att därefter ett belopp av

2,000 kronor om året utgående av anslaget till hospitals underhåll anvisades

till befattningens upprätthållande;

att hospitalsbokhållares avlöning icke längre måtte utgå såsom

arvode av det belopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänste
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

män, vilka ej vore i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, utan

att i fråga om kontanta avlöningsförmåner till nedan nämnda, på hos
-

pitalskontoren anställd personal följande lönestat måtte fastställas:

Stockholms hospital.

Klass.

Lägsta

avlöning.

Klass.

Högsta

avlöning.

1 bokhållare av l:a graden.................................

17

2,100

13

3.400

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Uppsala hospital och asyl.

1 bokhållare av l:a graden .................................

17

2,100

13

3,400

1 » » 2:a > ...............................

21

1,500

17

2,100

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Nyköpings hospital.

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Vadstena hospital och asyl.

1 bokhållare av l:a graden .................................

17

2.100

13

3,400

1 » » 2: a rf ..................

21

1,500

17

2,100

1 kassörska .....................................................

19

1,800

15

2,700

Växjö hospital.

1 bokhållare av l:a graden .................................

17

2,100

13

3,400

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Västerviks hospital.

1 bokhållare av l:a graden.................................

17

2,100''

13

3,400

1 » » 2:a « .............

21

1,500

17

2,100

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Lunds hospital och asyl.

''

1 bokhållare av l:a graden.............................

17

2.100

13

3,400

1 » » 2:a » .....................

21

1,600

17

2.100

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Göteborgs hospital.

1 bokhållare av l:a graden..................

17

2,100

13

3,400

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Vänersborgs hospital och asyl.

1 bokhållare av l:a graden...........................

17

2.100

13

3,400

1 » » 2:a » ..................

21

1,500

17

2,100

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Kristinehamns hospital.

1 bokhållare av l:a graden.................................

17

2,100

13

3,400

1 » » 2:a » ............................

21

1.500

17

2,100

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Säters hospital.

1 bokhållare av l:a graden.................................

17

2,100

13

3,400

1 » » 2:a » ...............

21

1,500

17

2,100

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr

409.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Klass.

Lägsta

avlöning.

Klass.

Högsta

avlöning.

Härnösands hospital.

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Östersunds hospital.

1 bokhållare av l:a graden.................................

17

2,100

13

3,400

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

Piteå hospital och asyl.

1 bokhållare av l:a graden.................................

17

2,100

13

3,400

1 kassörska ......................................................

19

1,800

15

2,700

samt 11 stycken skrivbiträden med anställning å

överläkarexpeditionen vid anstalterna i Stock- holm, Uppsala, Vadstena, Växjö, Västervik, Lund,

Göteborg, Vänersborg, Kristinehamn, Säter och

Östersund ......................................................

23

1,260

19

1,800

att nu nämnda befattningshavare måtte komma i åtnjutande av de

naturaförmåner och bliva underkastade de bestämmelser i övrigt, som

medicinalstyrelsen föreslagit för befattningshavare i motsvarande löneklasser

i sitt underdåniga utlåtande av den 25 februari 1914 angående

betänkande rörande personalens vid statens anstalter för sinnessjuka

uppförande på ordinarie stat m. m.; dock med villkor att för vinnande

av ordinarie tjänst skulle erfordras:

för bokhållare av l:a graden att hava avlagt realskoleexamen med överbetyg

i ämnena svenska språket och matematik eller studentexamen med minst betyget

godkänd i nämnda ämnen samt att hava genomgått en tvåårig kurs vid av staten

understödd handelsskola eller ock att på annat sätt hava förvärvat motsvarande

utbildning;

för kassörska och för bokhållare av 2:a graden att hava avlagt minst realskoleexamen

eller ock avgångsexamen från statens normalskola för flickor i Stockholm

eller med denna i fråga om kompetensvärdet av avgångsbetyg jämnställd

skola samt att hava genomgått en ettårig kurs i handelsskola eller på annat sätt

hava förvärvat motsvarande utbildning;

för skrivbiträde skolunderbyggnad i likhet med den för kassörskor erforderliga;

med skyldighet för dessa senare (skrivbiträdena) att utföra ren skri vningsarbete

i första hand för överläkarexpeditionen och, i den mån deras tid medgåve,

för sysslomanskontoret, samt

för samtliga dessa befattningshavare att under minst tre år hava tjänstgjort

vid. någon statens anstalt för sinnessjuka och därvid visat sig för vederbörande

befattningar lämpliga; och

att det anslag (av högst 54,100 kronor), som av riksdagen beviljats

till arvoden åt tjänstemän, vilka ej vore i hospitalens och asylernas

lönestater upptagna, måtte minskas med 20,000 kronor, motsvarande

nu utgående arvoden till 20 hospitalsbokhållare.

o

o

o

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 40,9.

51

Genom kungl. beslut den 13 juli 1917 anbefalldes löneregleringskommittén

att avgiva utlåtande över det i medicinalstyrelsens senast

omförmälda framställning innefattade förslag till organisation av kontorspersonalen

vid hospitalen och reglering av avlöningen till syssloman,

bokhållare m. fl. hithörande befattningshavare.

I sitt ovanberörda betänkande den 24 april 1918 lämnar kommittén

vid behandlingen av nyssnämnda spörsmål till en början följande över
-

sikt över hospitalens utgifter'' för år 1916.

Kronor.

Stockholms hospital .................................................. 451,741

Uppsala hospital och asyl....................................... 1,224,719

Nyköpings hospital..................................................... 234,808

Vadstena hospital och asyl.......................................... 836,383

Växjö hospital.............................................................. 531,639

Västerviks hospital..................................................... 857,071

Visby hospital.............................................................. 67,359

Lunds hospital och asyl........................................... 1,090,138

Göteborgs hospital ................................................t..... 484,587

Vänersborgs hospital och asyl.................................... 932,341

Kristinehamns hospital.............................................. 866,438

Säters hospital ........................ 847,583

Härnösands hospital ............................................... 289,316

Östersunds hospital.................... 699,801

Piteå hospital och asyl............................................. 429,277

Summa 9,843,201

Vid aktgivande på dessa betydande driftkostnader framstår, säger

kommittén, klarligen, av vilken synnerlig vikt det är, att bemälda tjänstemän

må kunna genom praktiska anordningar och ekonomiskt fördelaktiga

inköp bereda statsverket minskade utgifter för hospitalens drift.

Kommittén anser det därför vara av mycket stor betydelse såväl

att sysslomansbefattningarna innehavas av fullt kompetenta personer

som ock att organisationen av kontorens personal varder sådan, att

sysslomännen beredas tid och tillfälle att väl administrera, ordna och

övervaka arbetet. Det krävdes ej mindre att befria dem från eu del

rena bokförings- och expeditionsarbeten, som utan olägenhet skullo

kunna utföras av underordnade befattningshavare, än även att avlöningarna

till sysslomansbefattningarna sattes så, att såsom sökande kunde

påräknas väl utbildade och kvalificerade personer.

Det av medicinalstyrelsen avgivna förslaget syntes kommittén ägnat

att bereda hospitalen fördelar i nämnda hänseenden.

Vad nu närmare angår den av medicinalstyrelsen föreslagna ändrade

organisationen av hospitalskontoron, anför kommittén, bland annat,

följande.

Lone
reg/erings
kommittén.

Organisation

av hospitalskontoren.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Skriv
biträden.

Kassörskor.

I sitt underdåniga utlåtande den 25 februari 1914 angående betänkandet

rörande viss kospitalspersonals uppförande på ordinarie stat m. m. yttrade medicinalstyrelsen

i fråga om dylika biträden följande.

Vid de större hospitalen både sedan länge klagomål framställts över, att

läkarna bleve allt för betungade av det tidsödande arbetet med journal- och anteckningsförandet,

och hade anspråk gjorts på någon lättnad vid berörda arbete.

I anledning därav hade också vid ett par hospital, Säters och Vänersborgs, överläkarna

medgivits att till biträde vid nämnda arbete liksom vid den omfattande

skriftväxling, som de hade att ombesörja med anledning av förfrågningar från

patienternas anförvanter, anställa ett kvinnligt skrivbiträde; i den mån tiden medgåve

skulle hennes arbetskraft dessutom tagas i anspråk för arbetet å sysslomanskontoren.

Styrelsen ansåge särdeles lämpligt, att liknande skrivbiträden anställdes

jämväl vid övriga större hospital, exempelvis de, som hade c:a 800 patienter och

däröver.

Enligt vad kommittén inhämtat, hade erfarenheten av de sedan några år inrättade

skrivbiträdestjänsterna varit mycket god. A sinnessjukhus måste nödvändigtvis

föras utförliga sjukjournaler, utvisande de sjukas psykiska tillstånd vid

varje tid. Det rent mekaniska skrivarbetet borde härvid icke läggas på läkarna;

deras arbete och tid borde ägnas åt det rent medicinska och för sådant ändamål

borde de befrias från det tidsödande och mekaniska renskrivningsarbetet.

Styrelsen hade i sin underdåniga skrivelse den 28 juni 1917 utvidgat sitt

först avgivna förslag, i det styrelsen hemställt om inrättande av skrivbiträdestjänster

även vid en del hospital med platser för ett mindre antal patienter än

800, nämligen vid Stockholms, Växjö, Göteborgs och Östersunds hospital; och

syntes i detta avseende icke vara något att erinra.

Kommittén tillstyrker alltså bifall till vad medicinalstyrelsen föreslagit

i fråga om uppförande å ordinarie stat av skrivbiträdesbefattningar.

I fråga om förslaget angående inrättandet av kassörskebefattningar

vid de allra flesta hospitalen framhåller kommittén i huvudsak följande.

Givetvis skulle det lända sinnessjukvårdsanstalternas ekonomi till stort gagn,

om sysslomannen befriades från sådant arbete, som alltför mycket bunde honom

vid kontoret.

Vården av hospitalens stora maskinella anläggningar för uppvärmning och

belysning, deras trädgårdar och lantbruk med tillhörande djuruppsättningar m. fl.

angelägenheter vore av den stora vikt för hospitalens ekonomi, att sysslomannens

ständiga och noggranna tillsyn vore nödvändig.

Aven om de större utbetalningarna för levererad proviant och andra förnödenheter

skulle kunna ställas på för samtliga utbetalningar gemensamma tider,

kunde det dock icke anses tillfredsställande, att varje in- eller utbetalning från

kontoret måste kräva sysslomannens direkta närvaro. Sådant krav måste med

nödvändighet även förorsaka dröjsmål och tidsspillan för personer, som hade att

inbetala eller utbekomma medel. Då emellertid meddelat domslut gjort syssloman

betalningsskyldig för medel, som inbetalts å kontor till bokhållare och som

av denne förskingrats, vore sådant ock ägnat att än mera binda sysslomannen

vid kontoret. En delning av ansvaret för hospitalens medel på två personer

skulle ock givetvis bidraga till ökad kontroll.

I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att nämnda rörelse bör anförtros

åt en kassörska.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Medicinalstyrelsens förslag att uppdela bokhållarbefattningarna i två uppdelning

grader, av vilka den lägst avlönade vore avsedd att kunna innehavas aiaX°efMav

kvinna, anser kommittén vara ändamålsenligt. ningar.

Under erinran om vad kommittén anfört angående vikten av att Avlöningen

till sysslomän erhålla väl kvalificerade personer samt under åberopande hUs,Jssloman''

av vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört, tillstyrker kommittén för sin

del bifall till den av styrelsen nu föreslagna förhöjningen i de ordinarie

sysslomännens avlöning, med 200 kronor för sysslomän i högsta lönegraden

och 100 kronor för övriga, jämte ett ytterligare ålderstillägg å

500 kronor, att utgå efter fem år.

Vad styrelsen anfört för att avlöningen till sysslomannen vid Östersunds

hospital måtte bestämmas till samma belopp som för sysslomännen

vid de något större anstalterna synes kommittén hava goda skäl för sig.

Vad angår medicinalstyrelsens förslag att avlöningen till sysslomannen

vid Visby hospital skall utgå i form av arvode å 2,000 kronor för år, tillstyrker

kommittén detta förslag, under anförande av, bland annat, följande.

Nämnda hospital hade intill 1903 års utgång varit förenat med Gottlands

läns lasarett, som intill nämnda tidpunkt var förlagt i nuvarande hospitalets

kvinnoavdelning. Under den tid, de båda sjukvårdsinrättningarna voro förenade,

hade de stått under gemensam direktion, och lasarettsförvaltningen och staten

hade bidragit var med en del av avlöningarna åt de gemensamma befattningshavarna.

Sedan landstinget uppfört nytt lasarett, inköptes den forna lasarettsbyggnaden

och apterades till en avdelning vid hospitalet. Antalet platser hade sedan

dess ökats till 62.

Avlöningen till hospitalets syssloman fastställdes genom kungl. brev den 17

juni 1904 till 1,800 kronor, vilken avlöning genom den av 1910 års riksdag vidtagna

löneregleringen höjdes till 2,000 kronor, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar;

någon rätt till naturaförmåner medgavs ej.

Sedan denna tjänst med 1905 års ingång uppfördes på ordinarie stat, hade

den varit besatt av icke mindre än fyra innehavare, vilka alla tjänstgjort som

bokhållare vid hospital. Tid efter annan hade dessa tjänsteinnehavare sökt och

fått mottaga tillfälliga förordnanden på bättre avlönade sysslomansbefattningar

vid rikets hospital, med vikarie å egen tjänst. Komme så därtill, att tjänsten

under de många vakanserna upprätthållits med vikarie, så hade en omsättning av

tjänstinnehavare uppstått, som icke kunnat vara till fromma för hospitalets ekonomi.

Det syntes kommittén därför önskvärt, att åtgärder vidtoges, som motverkade

en så hastig omsättning. Sysslomansbefattningen vid Yisby hospital med platsantal

till omkring 60 syntes kunna jämnställas med motsvarande befattning vid

ett mindre lasarett; sådan befattning innehades i allmänhet av person med annat

arbete. En dylik kombination syntes medicinalstyrelsen ock hava avsett, då

styrelsen i den underdåniga skrivelse, som låg till grund för 1904 års riksdags

beslut i ämnet, föreslog avlöningen till endast 1,800 kronor.

Vederbörande petitionärers förslag, att avlöningeft skulle utgå med lägst

2,100 högst 3,000 kronor jämte en hyresersättning av 800 kronor, kunde kommit
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

I fråga om

titeländring

för sysslomän.

Sättet för

sysslomans

tillsättning.

Avlöning till

bokhållare,

kassörskor

och skrivbiträden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

tén för sin del icke tillstyrka. De sålunda föreslagna avlöningsförmånerna vore

alldeles för höga i förhållande till det arbete tjänsten krävde.

I fråga om sysslomans rätt till boställsrum hade medicinalstyrelsen

föreslagit, att syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att

han funnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet

under längre tid än ett år i följd, skulle vara skyldig att efter styrelsens

beprövande avstå från naturaförmåner. Kommittén hade icke

något att erinra häremot och åberopade i detta avseende vad kommittén

anfört beträffande samma skyldighet för läkare; det föreslagna ersättningsbeloppet

800 kronor syntes vara skäligt.

Vad anginge medicinalstyrelsens yttrande, att en bestämmelse om beloppet

av ersättning för bostad skulle hava eu avgörande betydelse för beräkning av

pensionsunderlag, erinrar kommittén om ett fall, där hänsyn tagits till fastställd

hyresersättning.

Enligt förut gällande avlöningsstat för Nyköpings hospital, fastställd genom

kungl. brev den 14 juni 1901, vore överläkaren vid nämnda anstalt tillförsäkrad

rätt att, så länge boställsvåning inom hospitalets område icke kunde honom beredas,

såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000 kronor. När

en innehavare av tjänsten den 18 september 1908 erhöll avsked, bestämdes pensionen,

i enlighet med statskontorets förslag, med hänsyn tagen till det ovannämnda

värdet av naturaförmånerna.

Kommittén har emellertid för sin del ansett, att för såväl vederbörande

läkare som syssloman och övriga ordinarie befattningshavare, om vilka nu vore

fråga, pensionsunderlaget skulle vara den kontanta lönen med därtill hörande

ålderstilläggsbelopp, därest ej, såsom för överläkaren vid Stockholms hospital,

särskild bestämmelse meddelats.

I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att rätt till felräkning

spenning ar icke bör tillerkännas vare sig syssloman eller kassörska.

Några bärande skäl att förändra sysslomans titel till intendent anser

kommittén ej vara anförda, utan finner, att titeln syssloman bör bibehållas.

I detta sammanhang framhåller kommittén — under hänvisning till

vad kommittén anfört beträffande sättet för hospitals- och asylläkares

tillsättning — att sysslomännen böra tilldelas konstitutorial å sina

tjänster.

Mot medicinalstyrelsens förslag, att bokhållare, kassörskor och skrivbiträden

böra uppföras å ordinarie stat och efter viss prövotid erhålla

konstitutorial å sin tjänst hade kommittén på av styrelsen anförda skäl

intet att erinra.

Däremot anser kommittén, att avlöningsbeloppen böra bestämmas

annorledes än medicinalstyrelsen tänkt sig.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:t Nåd. Proposition Nr 409.

Vad då först beträffade bokhållare av första graden (enligt medicinalstyrelsens

förslag 2,100 kronor begynnelseavlöning och 3,400 kronor

slutavlöning), anser kommittén, med hänsyn till fordringar på utbildning

och tjänsteverksamhet, det kunna anses till fyllest, om de avlönades

med samma belopp som assistenter vid straffängelser, vilkas kontanta

avlöning utgjordes av 2,100 kronor med två ålderstillägg å 400

kronor efter 5 och 10 år. Slutliga avlöningen skulle alltså uppgå till

2,900 kronor i stället för av medicinalstyrelsen föreslagna 3,400 kronor.

Beträffande de övriga kontorsbefattningarna, vilka vore avsedda att

innebavas av kvinnor, finner kommittén dessa vara närmast jämförbara

med kvinnliga befattningshavare i centrala ämbetsverk. Kassörskor, av

medicinalstyrelsen föreslagna till en begynnelseavlöning av 1,800 kronor

och eu slutavlöning av 2,700 kronor, borde därvid jämnställas med

kvinnliga biträden i 3:dje graden med hänsyn till det med tjänsten förenade

ansvaret för anstaltens kassa. De borde således, med frånräknande

av ortstillägg, erhålla en begynnelseavlöning av 1,850 kronor

jämte två ålderstillägg å 200 kronor. De båda övriga befattningarna

(bokhållare av lägre graden och skrivbiträden, av medicinalstyrelsen föreslagna

till begynnelseavlöning av resp. 1,500 och 1,260 och slutavlöning

av 2,100 och 1,800 kronor) borde jämställas med kvinnliga biträden

i 2:dra graden; de borde alltså, med frånräknande av ortstillägg,

erhålla en begynnelseavlöning av 1,450 kronor jämte enahanda ålderstillägg

som kassörskorna.

Kommittén erinrar, att bland naturaförmåner, som för närvarande

tillkomme bokhållare och skrivbiträden, inginge bostad med möbler,

sängkläder, bränsle, lyse och tvätt. Medicinalstyrelsen hade härutinnan

icke föreslagit ändring.

Hospitalens belägenhet på ett relativt långt avstånd från tätt bebyggd plats

nödvändiggjorde ock en anordning med bostad inom hospitalets område och medförde

skyldighet för befattningshavare, om ej annorlunda förordnades, att vara bosatt

å hospitalet. Då rätten till fri bostad alltså vore förbunden med skyldighet

för befattningshavare att vara bosatt å hospitalet, stode följaktligen fritt val av

bostad med därmed sammanhängande anordningar för mat o. d. ej till buds.

Det hade ifrågasatts, att bokhållare av högre grad skulle kunna

erhålla familjebostad inom hospitalets område eller, där sådan ej kunde

beredas, en årlig ersättning av 500 kronor. Detta förslag syntes kommittén

böra vinna bifall.

Medicinalstyrelsens förslag till kompetensfordringar för nu ifrågavarande

befattningar hade icke givit anledning till något yttrande från

kommitténs sida; kommittén anser lämpligt, att, som styrelsen föreslagit,

en viss prövotid föregå erhållandet av konstitutorial.

Kompetensfor

drill tj ar

för bokhållare,

kassörskor

och

skrivbiträden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Avlöning under

prövotid.

Semesterför
mån.

Avlöningarnas

upptagande

i stat.

Övergångs
bestämmelser.

Kung1. Maj.t Nåd. Proposition Nr 409.

Under sådan prövotid, då förordnande alltså lämnades endast för

viss tid, syntes avlöningen böra utgå i form av arvode och med belopp,

motsvarande den för ordinarie befattningshavare fastställda begynnelseavlöningen,

minskad med ett pensionsavgift motsvarande avrundat belopp,

som syntes kunna beräknas till 100 kronor för bokhållare av första

grad och 50 kronor för övriga befattningshavare, allt per år räknat.

Rätt till semester anser kommittén böra medgivas nu ifrågavarande

befattningshavare under vanliga förutsättningar.

Därest vikarie icke kunde erhållas bland ordinarie befattningshavare

vid hospitalet, utan förordnande måste tilldelas person, som ej innehade

sådan befattning, finner kommittén vikarien böra ersättas med

arvode, motsvarande, i vad på vikariatstiden belöpte, högst det belopp,

som kunde tillerkännas befattningshavare av ifrågavarande slag med

förordnande å viss tid. Enahanda ersättning borde under motsvarande

förhållande utgå till vikarie vid tjänstledighet för sjukdom.

I sammanhang härmed borde, i likhet med vad som med hänsyn

till kontroll nu gällde för syssloman, föreskrivas, att kassörska vore

skyldig att begagna sig av semester å tid, som av hospitalsdirektionen

bestämdes.

Då, enligt vad kommittén föreslagit, ifrågavarande befattningshavare

komme att i avlöningshänseende vara närmast jämnställda med

förutvarande tjänstemän, nämligen läkare och sysslomän, vid hospitalen,

ansåge kommittén lämpligast, att de icke, såsom de sakkunniga föreslagit,

inpassades i den avlöningsskala, som föreslagits för sjukvårdsoch

ekonomipersonal, utan att deras avlöningar upptoges i den för läkare

och sysslomän gällande staten; även av andra skäl syntes en sådan

anordning lämplig.

Beträffande övergångsbestämmelser anför kommittén följande:

Det syntes vara med billighet överensstämmande att, såsom petitionärerna

hemställt och på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, de nuvarande innehavarna av

bokliållarbefattning lämnades dispens från de föreslagna kompetensfordringarna

beträffande såväl utbildning som tre års tjänstgöring vid hospital samt att de medgåves

rätt att för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, som

före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från deras tillträde till befattningen,

dock med undantag av tre år, motsvarande den tid, varunder vederbörande

enligt de avsedda nya bestämmelserna skulle hava att tjänstgöra på prov.

Vad i övrigt av medicinalstyrelsen föreslagits beträffande övergångsbestämmelser

syntes i vissa avseenden böra kompletteras och förändras.

Genom att den nuvarande organisationen med bokhållare med lika avlöning

förändrades till bokhållare av 2:ne grader, kunde icke alla nuvarande bokhållare

komma i åtnjutande av den bättre avlöningen, och vid hospital med två bokhållartjiinster

kunde man ej låta tävlan till bokliållartjänster av högre grad stå en
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

57

dast mellan de två där nu anställda bokhållarna; därigenom skulle nämligen bokhållare,

visserligen mindre meriterad än sin kamrat vid ett och samma hospital,

dock mera meriterad än någon av de två vid ett annat, kunna bliva helt utesluten

från möjligheten att få den bättre avlöningen. Att låta organisationen med

bokhållare av två grader komma i tillämpning först i den mån de nuvarande

tjänsterna bleve lediga, skulle åter fördröja organisationens genomförande och på

så sätt medföra olägenheter. Det hade på grund härav varit för kommittén angeläget

att söka utfinna ett sätt att förekomma dessa olägenheter, och ville kommittén

i detta avseende föreslå följande.

Samtliga nuvarande manliga innehavare av bokhållartjänster skulle beredas

tillfälle att anmäla sig till de nya bokhållartjänsterna av l:a (högre) graden. De,

som icke kunde vinna befordran till dessa högre avlönade tjänster, skulle förordnas

till bokhållare av 2:a (lägre) grad, dock med rätt för dem att åtnjuta avlöning,

motsvarande avlöningen enligt nu gällande stat. Detta skulle i verkligheten komma

att gälla endast ett fåtal, enär några bokhållartjänster för närvarande innehades

av kvinnor, vilka icke skulle vara kompetenta till tjänster av l:a grad.

Att, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit såsom övergångsanordning, de nuvarande

kvinnliga bokhållarna skulle uppå därom gjord ansökan kunna konstitueras

till kassörskor med rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tjänstgöring

utöver tre år, som de fullgjort såsom bokhållare, kunde kommittén ej

förorda Det vore av synnerlig vikt, att till kassörskebefattningarna erhölles fullt

kompetenta och lämpliga befattningshavare, vadan dessa befattningar borde kungöras

till ansökning lediga. De nuvarande kvinnliga bokhållarna borde alltså i

likhet med icke befordrade manliga bokhållare förordnas till bokhållare av andra

graden, dock med rätt för dem att åtnjuta avlöning motsvarande avlöningen

enligt nu gällande stat.

Kommittén erinrar slutligen, hurusom för närvarande bokhållarnas arvoden

utginge av det belopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt

tjänstemän, vilka icke vore upptagna i hospitalens och asylernas lönestater.

Medicinalstyrelsen hade hemställt om minskning av nämnda belopp

med 20,000 kronor, motsvarande nu utgående begynnelsearvoden till

20 bokhållare.

Vid reglering av beloppet borde emellertid hänsyn tagas till de,

på grund av förändringen i avseende å kosten, med 500 kronor höjda

årliga arvodena till två amanuenser, en vid vartdera hospitalet i Stockholm

och Lund.

Anslaget, som enligt kung], brev den 30 juni 1916 utginge med

54.400 kronor, skulle alltså kunna minskas med 19,000 kronor till

35.400 kronor.

C. Departementschefens yttrande och förslag.

Löneregleringskommittén har i allt väsentligt förordat de förslag

beträffande läkare och kontorspersonal, som framlagts av medicinalstyrelsen.

Vad kommittén i nu berörda hänseenden tillstyrkt och föreslagit

synes mig vara ägnat tillgodose berättigade krav på en mera

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 höft. (Nr 409.) 8

Anslaget till

tjänstemän,

vilka icke är o

upptagna i

hospitalens

lönestater.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi.

ändamålsenlig organisation av personalförhållandena vid hospitalen, och

anser jag mig i allo böra uttala min anslutning härtill.

Vad först hospitalsläkarkåren beträffar, hade, på sätt av den lämnade

redogörelsen framgår, redan för ett flertal år sedan svårigheter

yppats att besörja rekryteringen inom denna kår. Förhållandena härutinnan

hava sedermera ingalunda visat tendenser att förbättras, utan

tvärtom allt mer försämrats; så stå, efter vad jag inhämtat, för närvarande

1 hospitalsläkartjänst och ej mindre än 15 biträdande läkartjänster

vakanta. Att en av de mest bidragande orsakerna härtill varit

ätt söka i de mindre tillfredsställande avlöningsförhållanden, som hittills

stått till buds, har vid olika tillfällen framhållits och torde ävenledes

hava sin riktighet. Det är uppenbart, att de större ekonomiska förmåner,

andra grenar av läkarverksamheten erbjuda framför hospitalsläkarbanan,

varit ägnade att försätta hospitalen i en mindre gynnsam ställning. En

förändring i nu berörda förhållanden är påtagligen av behovet påkallad

och torde vara så mycket mer nödvändig, som de åtgärder, vilka från

statens sida de senare åren vidtagits i avseende å uppförande av nya

hospitalsbyggnader och sinnessjukvårdens tillgodoseende i övrigt å sin

sida kräva en god rekrytering av läkarkåren vid ifrågavarande anstalter.

De anspråk, som beträffande läkarkåren framställts, kunna ingalunda

betecknas såsom stora. Till belysande härav tillåter jag mig i

korthet erinra om innebörden av det föreliggande förslaget i dess

väsentligaste punkter.

Överläkarna skulle komma i åtnjutande av till dem nu utgående

ålderstillägg å 600 kronor efter 5 i stället för 10 år. Hospitalsläkarna,

vilka för närvarande åtnjuta en kontant avlöning av 5,000 kronor jämte

ett ålderstillägg å 500 kronor, skulle erhålla 6,000 kronor jämte två ålderstillägg

å 500 kronor. En biträdande läkartjänst vid var och en av anstalterna

vid Västervik, Vänersborg, Kristinehamn och Säter skulle förändras

till hospitalsläkartjänst, av vilka tjänster emellertid de vid Västervik

och Kristinehamn skulle besättas först sedan familjebostäder för dessa

läkare kunnat beredas. Vid Vadstena hospital och asyl skulle en ny

hospitalsläkartjänst inrättas. Förslaget innebär vidare en reglering av

läkartjänsterna vid Nyköpings hospital (ökning av den kontanta begynnelseavlöningen

för överläkaren från 6,000 till 7,500 kronor samtidigt

med indragning av en biträdande läkartjänst) samt reglering av avlöningsförhållandena

för läkaren vid Visby hospital (höjning av begynnelseavlöningen

från 4,500 till 5,500 kronor) och för överläkaren vid

Uppsala hospital och asyl.

Frågan om kvinnliga läkares tillträde till hospitalsläkarbanan är

icke berörd i kommittébetänkandet. Hittills har för kvinnlig läkare

allenast stått öppet att efter dispens bliva biträdande läkare på viss tid.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

59

Enligt min mening bör emellertid rätt beredas kvinna att kunna bliva

både biträdande läkare utan tidsbegränsning och hospitalsläkare. I nu

förevarande sammanhang har jag emellertid icke ansett mig böra härom

framlägga förslag, då frågan om storleken av avlöningar och pensioner

för dylika kvinnliga läkare icke är utredd. Den i år framlagda löneregleringen

för de allmänna läroverken upptager ett systematiskt ordnande

av kvinnliga lärares avlönings- och pensionsförhållanden, och det

synes mig jämväl av denna anledning önskvärt att avvakta riksdagens

prövning av detta system, som i flera avseenden kan bliva grundläggande

jämväl å nu förevarande område. Jag hoppas emellertid kunna

till nästa års riksdag hänskjuta frågan om ett definitivt ordnande av

kvinnliga läkares tillträde till ordinarie befattningar å hospitalsläkarbanan.

Vad vidare beträffar kontorspersonalen, innebär förslaget en höjning

av sysslomännens avlöningar samt en fullständig omorganisation

av denna personal i övrigt. Olika å ordinarie stat uppförda befattningar,

fördelade i olika klasser och grader allt efter vikten och omfattningen

av de med dem förenade göromål, skulle ersätta de hittillsvarande

med arvoden ersatta tjänsterna.

Sysslomansbefattningarnas betydelse för hospitalens ekonomiska

drift har med styrka framhållits, och jag är ense med vederbörande

myndigheter därutinnan, att avlöningarna böra sättas så, att kvalificerade

och fullt kompetenta personer kunna för dessa tjänster erhållas. Mot förslaget

i denna del har jag intet att erinra. I fråga om avlöningarna till

bokhållare, kassörskor och skrivbiträden har löneregleringskommittén

framlagt en från medicinalstyrelsens förslag avvikande löneskala. Kommitténs

avlöningsbelopp överensstämma mer med de för motsvarande

befattningar vid andra allmänna verk och inrättningar i allmänhet vedertagna

avlöningstyper; jag finner mig böra förorda kommitténs förslag

härutinnan liksom även vad kommittén i övrigt beträffande kontorspersonalen

hemställt.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag, att pensionsunderlaget

för såväl läkare som övriga ordinarie befattningshavare, varom

nu är fråga, bör utgöras av den kontanta lönen med därtill hörande

ålderstilläggsbelopp, därest ej, såsom för överläkaren vid Stockholms

hospital, särskild bestämmelse meddelats.

Slutligen anser jag mig böra framhålla, att det nu föreliggande

förslaget — såsom ock löneregleringskommittén uttryckligen angiver —

förutsätter, att utöver nu förordade avlöningsförmåner eventuellt krigstidstillägg

och krigstidshjälp utgå till ifrågavarande befattningshavare.

Till do av förslaget betingado kostnader återkommer jag i det följande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Hemställan.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels i fråga om kontanta avlöningsförmåner till

nedan nämnda befattningshavare vid följande hospital

och asyler godkänna följande avlöningsstat att tilllämpas

från och med år 1919:

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

Kr.

penningar.

Kr.

Kr.

Stockholms hospital.

1 överläkare .......................................

2 700

1300

4 000

1 hospitalsläkare ................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman ......................................

2 400

1200

3 600

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1450

Uppsala hospital och asyl.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 d:o ................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

3 d:o ..............................

10 200

4 800

15 000

1 syssloman ......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska ........................................

1100

750

1850

1 bokhållare av andra grad2) ...............

900

550

1450

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1450

Nyköpings hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 syssloman .......................................

1700

1000

2 700

1 kassörska.........................................

1100

750

1850

Vadstena hospital och asyl.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

*) Befattningen avsedd för kvinna.

2) > » » att i regel inneliavas av kvinna.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 61

Tjänst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o .............................

3 400

1600

5000

1 syssloman .......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

1 bokhållare av andra grad2) ...............

900

550

1450

1 skrivbiträde x)...................................

900

550

1450

Växjö hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

2 400

1200

3 600

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska .......................................

1100

750

1850

1 skrivbiträde1)...................................

900

550

1450

Västerviks hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 d:o .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska ........................................

1 100

750

1850

1 bokhållare av andra grad 2)...............

900

550

1450

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1450

Vishy hospital.

1 läkare ............................................

3 700

1800

5 500

1 syssloman, arvode ............................

—

—

2 000

) Befattningen avsedd för kvinna.

) > » » atb i regel innohavna av kvinna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Lön.

Kr.

Tjänst-

görings-

penningar.

Kr.

Summa.

Kr.

Lunds hospital och asyl.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 d:o .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

2 d:o ..............................

6 800

3 200

10 000

1 syssloman ........................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska ........................................

1100

750

1850

1 bokhållare av andra grad2) ...............

900

550

1450

1 skrivbiträde1)...................................

900

550

1450

Göteborgs hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 000

7 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

2 400

1200

3 600

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1450

Vänersborgs hospital och asyl.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 d:o ....................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

1 bokhållare av andra grad2) ...............

900

550

1450

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1450

Kristinehamns hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

) Befattningen avsedd för kvinna.

) » » t> att i regel innehavas av kvinna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 63

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

Kr.

penningar.

Kr.

Kr.

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

1 bokhållare av andra grad®) ...............

900

550

1 450

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1450

Säters hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 d:o .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

1 bokhållare av andra grad2) ...............

900

550

1450

1 skrivbiträde *)....................................

900

550

1450

Härnösands hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 000

7 000

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 syssloman .......................................

2 400

1200

3 600

1 kassörska..........................................

1 100

750

1850

Östersunds hospital.

1 överläkare .......................................

5 000

2 500

7 500

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 biträdande läkare..............................

3 400

1600

5 000

1 d:o ..............................

3 400

1600

5 000

1 syssloman .......................................

3 000

1500

4 500

1 bokhållare av första grad..................

1 200

900

2100

1 kassörska..........................................

1 100

750

1850

1 skrivbiträde1)....................................

900

550

1 450

) Befattningen avsedd för kvinna.

) » » » att i regel inneliavas av kvinna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Lön.

Kr.

Tjänst-

görings-

penningar.

Kr.

Summa.

Kr.

Piteå hospital och asyl.

1 överläkare .......................................

5 000

2 000

7 000

1 hospitalsläkare .................................

4 000

2 000

6 000

1 syssloman .......................................

2 400

1200

3 600

1 bokhållare av första grad..................

1200

900

2100

1 kassörska..........................................

1100

750

1850

Summa kronor

475 400

Anm. I. Avlöningen kan höjas:

för överläkare och läkaren vid Visby hospital efter 5 år med 600 kronor,

varav 400 kronor skola anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;
för

hospitalsläkare och sysslomän, med undantag av sysslomannen vid

Visby hospital, efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med 500

kronor; skolande av vartdera ålderstillägget 300 kronor anses utgöra lön och

200 kronor tjänstgöringspenningar;

för bokhållare av första grad efter 5 år med 400 kronor och efter

ytterligare 5 år med 400 kronor; skolande dessa ålderstillägg tillhöra lönen;

för kassörskor, bokhållare av andra grad och skrivbiträden efter 5 år

med 200 kronor och efter ytterligare 5 år med 200 kronor; skolande jämväl

dessa ålderstillägg tillhöra lönen.

Anm. II. Är biträdande läkare förordnad för viss tid, utgår den kontanta

avlöningen med allenast 4 500 kronor, därav 3 000 kronor skola anses

utgöra lön och 1 500 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. III. Är bokhållare av första grad, kassörska, bokhållare av

andra grad eller skrivbiträde förordnad på viss tid, utgår avlöningen i form

av arvode med följande belopp:

bokhållare av första grad 2 000 kronor, varav 900 kronor skola anses

motsvara tjänstgöringspenningar;

kassörska 1 800 kronor, varav 750 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar

;

bokhållare av andra grad 1 400 kronor, varav 560 kronor skola anses

motsvara tjänstgöringspenningar;

skrivbiträde 1 400 kronor, varav 550 kronor skola anses motsvara

tj äns tgöringspenningar.

dels för de i staten upptagna befattningshavarna

medgiva följande naturaförmåner,

överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och

sysslomän boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk

belysning, där sådan anordnats, med skyldighet

emellertid att själva bekosta armatur och lampor;

ägande dock vid Visby hospital sysslomannen likasom

läkaren icke rätt till några naturaförmåner;

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

65

bokhållare av första grad, kassörskor, bokhållare av

andra grad och skrivbiträden bostad med möbler och

sängkläder, bränsle, lyse och tvätt;

ävensom föreskriva,

att biträdande läkare, åt vilken boställsvåning

inom anstalten icke anordnats, skall erhålla bostad

med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt;

att hospitalsläkare och biträdande läkare, som

medgivas att bo utom anstaltens område, skola för

, mistad bostadslägenhet med bränsle och elektrisk belysning

erhålla 800 kronor för år;

att bokhållare av första grad, åt vilken familjebostad

inom hospitals eller asyls område upplåtits,

skall, med avstående från eljest medgiven förmån av

möbler, sängkläder och tvätt, till bostaden erhålla

bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats,

med skyldighet emellertid att själv bekosta armatur

och lampor; samt

att bokhållare av första grad, som medgivits att

bo utom anstaltens område, icke skall erhålla några

naturaförmåner, men i kontant ersättning därför äga

att uppbära 500 kronor för år;

dels föreskriva, att överläkare, hospitalsläkare, biträdande

läkare och syssloman, som på grund av sjukdom

av sådan art, att han finnes för framtiden till

tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under

längre tid än ett år i följd, skall vara skyldig att,

efter medicinalstyrelsens omprövning, avstå från den

honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner

mot en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor

samt hospitalsläkare, biträdande läkare och syssloman

800 kronor för år;

dels föreskriva, att i fråga om vikariatsersättning

till läkare vid statens hospital och asyler skola, där

det för befattningens behöriga uppehållande finnes erforderligt,

följande bestämmelser tillämpas:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ii<>9 höft. (Nr 409.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

1) Legitimerad läkare, vilken förordnas att uppehålla

överläkartjänst vid statens hospital under vakans

eller under överläkaren på grund av sjukdom

eller för fullgörandet av offentligt uppdrag eller förordnande

på annan tjänst beviljad tjänstledighet, må

äga åtnjuta dagarvode vid förordnande som överläkare

vid Göteborgs eller Härnösands hospital eller Piteå

hospital och asyl av 18 kronor och vid annat hospital

av 20 kronor jämte i samtliga fall den bostad,

som kan beredas honom inom hospitalet, ävensom

resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente,

men med skyldighet, därest han innehar tjänst vid

statens hospital och asyler, att under tiden för förordnandet

avstå sina med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.

2) Legitimerad läkare, vilken förordnas att förestå

läkartjänsten vid Visby hospital, hospitalsläkartjänst

eller biträdande läkartjänst vid statens hospital och

asyler antingen under vakans eller under innehavare

av någon av dessa tjänster på grund av sjukdom

eller för fullgörandet av offentligt uppdrag eller

förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet

eller som förordnas såsom vikarie under semester för

läkare vid statens hospital och asyler, må äga åtnjuta

dagarvode vid förordnande som läkare vid Visby hospital

eller som hospitalsläkare av 16 kronor och vid

förordnande som biträdande läkare av 13 kronor jämte

i samtliga fallen sådana naturaförmåner, som tillkomma

biträdande läkare vid hospital, samt resekostnadsersättning

enligt gällande resereglemente, men med

skyldighet, därest han innehar tjänst vid statens hospital

och asyler, att under tiden för förordnandet avstå

sina med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.

3) Medicine kandidat, vilken förordnas att såsom

extra läkare biträda vid sjukvården å något av

statens hospital eller asyler, vare sig under vakans

å någon av ovannämnda tjänster eller under semester

eller tjänstledighet på grund av sjukdom eller förordnande

på annan tjänst för innehavare av sådan

tjänst, må tillerkännas samma förmåner, som, enligt vad

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

67

i punkt 2) sägs, utgå vid förordnande som biträdande

läkare.

4) Därest vikarie uti fall, där ersättning är fastställd

till 13 kronor, icke kan erhållas för denna ersättning,

må dagarvodet av Kungl. Maj:t höjas till högst

16 kronor.

5) Legitimerad läkare, som av medicinalstyrelsen

utses att vid semester eller tillfälligt förfall för överläkaren

vid Nyköpings hospital mottaga förordnande

å nämnda tjänst, må utöver för sådant förordnande fastställd

ersättning uppbära ett årligt arvode av 300 kronor.

dels föreskriva, att i fråga om överläkartjänsten

vid Nyköpings hospital lönestaten skall äga tillämpning

först efter indragning av nuvarande biträdande

läkartjänst vid nämnda hospital, vilken indragning skall

äga rum vid nuvarande innehavares avgång, skolande intill

dess avlöningen till såväl överläkare som biträdande

läkare samt arvode till vikarie för nämnda befattningshavare

utgå enligt hittills gällande bestämmelser;

dels ock medgiva, att, därest under bokhållare av

första grad, kassörska, bokhållare av andra grad eller

skrivbiträde beviljad tjänstledighet för sjukdom eller

under semester för sådan befattningshavare vikarie

icke kan erhållas bland vederbörande hospitals eller

asyls befattningshavare, vikarie må äga att åtnjuta

arvode, motsvarande högst det belopp, som utgår till

befattningshavare av samma slag med förordnande på

viss tid.

Tillika tillåter jag mig framlägga förslag till villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de i staten för ordinarie befattningshavare stadgade

avlöningsförmåner nämligen:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning

till annan tjänst, förening av tjänster in. in.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden

kan varda honom i behörig ordning ålagd, vara pliktig

att, med bibehållande av den tjänstegrad och den

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

avlöning lian innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning

sköta de göromål, som honom anförtros;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med

bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han

innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t

prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning

inom förvaltningen på ifrågavarande område, dock

vid förflyttning till annan ort mot skälig ersättning

för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat

och med sysslomansbefattning icke heller anställning

såsom sekreterare hos vederbörande hospitalsdirektion;

att med ordinarie befattning ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj ds oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som

helst, så framt ej, vad angår överläkare, Kungl. Maj:t

och, vad angår hospitalsläkare, biträdande läkare och

syssloman, medicinalstyrelsen samt, vad angår annan

befattningshavare, vederbörande hospitalsdirektion, uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifråvarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses

inverka hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare

mottagas och bibehållas;

att överläkare icke må utom hospital och asyl

samt läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad

utöva enskild praktik mot betalning, utom vad rör

nerv- eller sinnessjukdomar;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som

eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag,

eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller av annan anledning är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten, utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå

så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för

tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan

att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,

som icke av medicinalstyrelsen prövas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under

tiden innehållas, såvida ej medicinalstyrelsen finner

skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest emellertid befattningshavare i följd av

kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, blivit tills

vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat

må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, kunna,

efter medicinalstyrelsens beprövande, till honom utgå

oavkortad under högst sex månader; ankommande det

på Kungl. Maj:ts prövning, till huru stor del avlöning

kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid

av sex månader;

att vid tjänstledighet för sjukdom eller när det

erfordras för beredande av semester annan befattningshavare

än läkare skall vara skyldig att, om förordnande

å högre befattning gives, bestrida densamma,

dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett

och samma kalenderår; ägande befattningshavare därvid

att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta

vid sjukdomsförfall de till befattningens begynnelseavlöning

hörande tjänstgöringspenningarna, men

eljest däremot svarande belopp;

att vid läkares tjänstledighet för sjukdom eller

för fullgörande av offentligt uppdrag eller vid förordnande

för honom å annan tjänst eller när det erfordras

för beredande av semester läkare av lägre

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

grad skall vara skyldig att, om han erhåller förordnande

å högre läkarbefattning vid anstalten, bestrida

densamma vid semester utan särskild ersättning men

eljest mot åtnjutande av ersättning, varom i det föregående

förmäles;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall själva lönen utgår

till månadens slut;

i fråga om älderstiUägg:

att, därest förhöjning av avlöning efter viss tids

fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad

är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehavaren under mer än

fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för

att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,

och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer,

efter ytterligare fem år, på samma villkor,

under iakttagande att den högre avlöningen ej

får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit

uppnådd;

att därvid befattningshavare må tillgodoräknas den

tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen, dock att

bokhållare av första grad och bokhållare av andra

grad allenast må tillgodoräknas den tid utöver tre år,

de tjänstgjort som bokhållare;

att, därest kvinnligt skrivbiträde, som befordras till

ordinarie befattning från och med tiden för den nya

statens ikraftträdande, omedelbart före nämnda ikraftträdande

mot fast arvode utfört arbete av motsvarande

eller jämförlig beskaffenhet vid anstalt för sinnessjuka,

biträdet må för åtnjutande av avlöningsförhöjning

räknas till godo nämnda tjänstgöring;

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 409.

att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad

tid för erhållande av avlöningsförhöjning, redan uppnått

den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må

tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten

och pensionär ätt:

att semester årligen må, när sådant kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av

överläkare och hospitalsläkare under en och en halv

månad samt biträdande läkare, syssloman, bokhållare

av första grad, kassörska, bokhållare av andra grad

och skrivbiträde under en månad;

att syssloman och kassörska äro pliktiga att å

tider av året, som av vederbörande hospitalsdirektion

bestämmas, begagna sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten

ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgat; skolande pensionsunderlaget utgöra den kontanta

lönen jämte därtill hörande ålderstilläggsbelopp,

därest ej för särskilt fall annan bestämmelse meddelats;
i

fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att

beträffande de kvinnliga befattningshavarna

skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter,

som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna

villkor och bestämmelser att gälla för de å

vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater

uppförda biträdesbefattningar.

Slutligen får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

dels föreskriva,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

att det belopp av högst 54,400 kronor, som av

riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka

icke äro i hospitalens och asylernas lönestater upptagna,

skall utgå med ett till 35,400 kronor nedsatt

belopp; skolande av detta belopp arvoden utgå till en

var av amanuenserna vid Stockholms hospital och

Lunds hospital och asyl med 2,500 kronor, varjämte

sagda amanuenser må äga rätt till bostad med möbler

och sängkläder, lyse, bränsle och tvätt;

dels ock förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år

1919 tillträder befattning å den föreslagna nya avlöningsstaten,

skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda

villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande befattningshavare, vilka icke

före den 1 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

nu gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

73

II. Uppförande på ordinarie stat av viss personal vid statens

anstalter för sinnessjuka m. m.

A. Inledning.

För närvarande — liksom fallet varit alltifrån det hospitalsväsendet

med år 1877 förlädes under medicinalstyrelsen — tillkommer det denna

styrelse i dess egenskap av överstyrelse för statens anstalter för sinnessjuka

såväl att bestämma de avlöningsförmåner, som skola tillkomma

de särskilda befattningshavarna bland här avsedda personal, som ock att

avgöra, huruvida och till vilket belopp understöd eller årligt underhåll

efter avskeds erhållande skall utgå till dem.

Vad åter angår formen för dessa befattningshavares anställande

och de särskilda anställningarnas beskaffenhet, torde bestämmanderätten

därutinnan få sägas enligt gällande hospitalsstadga (Kungl. Maj:ts förnyade

nådiga stadga angående sinnessjuka den 14 juni 1901) vara delad

mellan medicinalstyrelsen samt de särskilda direktionerna för hospitalen

och dessa sistnämndas chefsläkare.

Den personal, om vilken här är fråga, fördelar sig i två huvudkategorier,

nämligen dels sjukvårdspersonal, d. v. s. den icke läkarutbildade,

huvudsakligen med de sjukas vård sysselsatta personalen, och

dels ekonomipersonal, d. v. s. den för respektive anstalts förvaltning

anställda personal, som icke har tjäustgöring å sysslomanskontoret.

Den förra av dessa grupper, sjukvårdspersonalen, sammansättes av

elever, skötare och sköterskor, översköterskor (skolade sköterskor), förestånderskor

och biträdande förestånderskor samt uppsyningsmän och

biträdande uppsyningsmän.

Översikt av ekonomipersonalen kan lämpligen vinnas genom dess

gruppering efter de väsentliga arbetsuppgifterna för densamma. Sålunda

bruka upptagas följande fem huvudgrupper:

en maskinteknisk för uppvärmning, belysning, vattentillförsel, luftväxling

och drivkraft i övrigt, t. ex. för den huvudsakliga födoämnestillredningen:

maskinister, eldare, elektriker, reparatörer o. dyl.;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Framställning

år 1911 från

personal vid

rikets hospital

och asyler.

Uttalande av

departementschefen

29/e

1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

en byggnadsteknisk för underhåll av byggnader, för tillverkning och

underhåll av metall- och träinventarier m. m.: smeder, snickare, murare,

målare, tapetserare, glasmästare m. fl.;

en för linne-, gång- och sängklädesförrådets komplettering och underhåll:

arbetsförestånderskor (vid de sjukas arbeten), väverskor, sömmerskor,

skräddare, skomakare, tvättavdelningarnas personal o. s. v.;

en för mathållningen: hushållerskor samt kökets och bageriets manliga

och kvinnliga personal m. fl.; samt

en för jordbruk, trädgård, handräckning, renhållning, transporter o. dyl.:

de för jordbruk, ladugård samt häst- och svinstall anställda, trädgårdsmästare

med biträden, städerskor, renhållningsdrängar, post- och stadsbud,

chaufför, nattvakt, portvakt o. s. v.

I skrivelse till Konungen av december 1911 gjorde personal vid

rikets hospital och asyler framställning om företagande av utredning,

huruvida och på vad sätt ett uppförande av den lägre hospitalspersonalen

på ordinarie stat kunde ske. över denna framställning avgav medicinalstyrelsen

den 12 april 1912 infordrat utlåtande, sedan densamma hört

hospitalens direktioner. Utav dessa direktioner förordade det vida övervägande

flertalet en utredning i det med framställningen avsedda syfte.

Medicinalstyrelsen däremot avstyrkte i huvudsakliga delar bifall till

framställningen.

Då det sålunda väckta och beredda ärendet anmäldes inför Kungl.

Maj:t den 29 juni 1912, erinrade föredragande departementschefen till

en början, hurusom, jämlikt gällande hospitalsstadga, det tillkomme

medicinalstyrelsen såsom överstyrelse för statens anstalter för sinnessjuka

att för uppsyningsmän, förestånderskor och övrig betjäning vid

nämnda anstalter bestämma dels avlöningsförmåner, dels ock det understöd

eller årliga underhåll, som kunde tilläggas dem vid avskeds erhållande.

I anslutning härtill framhölls, att tid efter annan under de

senare åren löneregleringar och jämkningar i avlöningsförhållandena

till den ifrågavarande personalens förmån genomförts, samt att grunder

för beräkning av det årliga underhållet åt betjäning, som erhållit avsked,

blivit fastställda. I följd av dylika åtgärder hade ock hospitalspersonalen

erhållit en i ekonomiskt hänseende mycket förbättrad ställning.

Enligt vad departementschefen vidare, bland annat, uttalade, syntes

likväl, i betraktande av vad en del hospitalsdirektioner anfört samt av

vad framginge vid en granskning av gällande avlönings- och understöds
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

villkor för den lägre betjäningen, en närmare utredning av nämnda

personals ställning och förmåner i allmänhet äga visst fog för sig. Det

viktigaste skälet för en dylik utredning läge enligt departementsschefens

mening i det förhållandet, att fastställande av avlöningsförmåner och

pensionor (understöd) för denna statstj än arkår ägde rum utan att Kungl.

Maj:t och riksdagen hade någon befattning därmed. Antalet vid rikets

anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare uppginge till bortåt

2,200, och statens kostnader för denna personal kunde antagas icke

understiga 2,000,000 kronor.

Det huvudsakliga skäl, som anfördes för att ifrågavarande betydande

personal icke lämpligen borde likställas med flertalet andra statstjänare

i anställning, vore angelägenheten att kunna genast avskeda

personer, som icke visade sig lämpliga för hospitalssjukvården. Detta

skäl hade sin obestridliga vikt, men syntes knappast kunna tillerkännas

avgörande betydelse, då olägenheterna i förberörda avseende av en

fastare anställning väl kunde genom lämpliga bestämmelser väsentligt

reduceras. I varje fall syntes en utredning därutinnan vara påkallad

i syfte att undersöka, om och i vilken omfattning avlöningsförmånerna

för personalen vid statens sinnessjukanstalter lämpligen kunde göras

till föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens omprövning. Därmed

kunde denna personals anställning och pensionsrätt bliva enhetligt ordnade

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde beträffande

andra statstjänarkårer. Personalen kunde därmed också få den ökade

trygghet, som ordinarie anställning i statens tjänst medförde, något som

måste gynnsamt inverka både på kårens rekryterande och på dess förmåga

att tillfredsställande fullgöra de densamma tillkommande arbetsuppgifter.

Genom dylik anställning vunnes också säkerhet mot arbetsnedläggelser

från personalens sida.

Då departementschefen således funne, att viss del av hospitalens

och asylernas såväl sjukvårds- som ekonomipersonal, manlig som kvinnlig,

borde kunna få sina anställnings- och lönevillkor reglerade genom

Kungl. Maj:t och riksdagen samt uppföras på ordinarie stat, vore det

å andra sidan för departementschefen tydligt, att bland denna personal

ock funnes befattningshavare, för vilka en dylik anställning näppeligen

borde ifrågasättas. En utredning finge antagas kunna ådagalägga, var

gränsen emellan de antydda bägge slagen av befattningshavare lämpligast

borde dragas.

Efter hemställan vid föredragningen bemyndigades departementschefen

samma den 29 juni 1912 att inom departementet såsom sak
-

Särskilda

sakkunniga.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

kunniga tillkalla fyra personer med uppdrag dels att utreda, huruvida

och i vilken utsträckning den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda

personal, såväl sjukvårds- som ekonomipersonal, manlig som

kvinnlig, vars löner icke dittills reglerats genom Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut, borde uppföras på ordinarie stat, dels ock att utreda och

avgiva förslag till förutnämnda personals kompetensvillkor, utbildning

och anställande, dess avlönande kontant och in natura, ersättning vid

sjukdom, semester och pensionsrätt m. m. samt till bestämmelser om

dess allmänna tjänstgöringsskyldigheter, bestraffning och entledigande.

I kraft av detta bemyndigande tillkallades för de omförmälda uppdragens

fullgörande överläkaren vid Uppsala hospital och asyl professorn

F. H. Svenson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

O. A. Berg, kontrollanten av hospitalens ekonomiska förvaltning

E. H. Burman samt sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl

P. A. Söderman. Med skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet

den 29 september 1913 avgåvo de sålunda tillkallade

sitt betänkande.

Ärendets vi- Sedan därpå medicinalstyrelsen genom kungl. remiss den 17 ok
iiare^behanä-

tober 1913 anbefallts att efter vederbörande hospitalsdirektioners hörande

inkomma med utlåtande över nämnda betänkande, avgavs sådant

utlåtande den 25 februari 1914. Vid utlåtandets avgivande hade styrelsen

haft att taga under övervägande en av majoriteten inom styrelsen

för hospitalspersonalens förbund avlåten, den 13 december 1913 dagtecknad

skrivelse med anmärkningar och förslag i anledning av de

sakkunnigas betänkande; och voro vid utlåtandet fogade dels de till

medicinalstyrelsen inkomna yttrandena från hospitalsdirektionerna över

det ifrågavarande betänkandet och dels utdrag av protokoll vid styrelsens

sammanträde för här avsedda ärendes behandling nämnda den 25

februari 1914, upptagande ett av överinspektören för sinnessjukvården

A. Petrén, vilken anmodats biträda styrelsen vid ärendets handläggning,

därvid avgivet särskilt yttrande.

Genom kungl. remiss den 24 april 1914 överlämnades till löneregleringskommittén

det förutnämnda sakkunnigbetänkandet och medicinalstyrelsens

utlåtande, vid vilket sistnämnda var fogat ovannämnda

skrivelse från hospitalspersonalens förbundsstyrelses majoritet; och skulle

det enligt remissen åligga kommittén att avgiva yttrande i ärendet, i

vad detsamma avsåge avlöningsförmåner och därmed sammanhängande

organisation sfrågor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

77

Sedermera hava, för att tagas i övervägande vid avgivandet av det

från kommittén infordrade yttrandet, till löneregleringskommittén från

Kungl. Maj:t den 29 mars 1917 överlämnats följande handlingar, nämligen

:

l:o. Medicinalstyrelsens skrivelse den 17 januari 1917 till Kungl. Maj:t

angående ändringar i det av styrelsen uti dess förutberörda utlåtande den 25

februari 1914 (sid. 44—47) föreslagna antal ordinarie tjänstemän vid statens anstalter

för sinnessjuka. Vid denna skrivelse voro fogade tre särskilda inom styrelsen

upprättade handlingar, närmare angivande och belysande de i skrivelsen

ifrågasatta ändringarna.

2:o. Hospitalsdirektionernas yttranden i anledning av medicinalstyrelsens

cirkulär den 3 juni 1914 med infordrande av uttalande, huruvida ändring i styrelsens

förslag å sid 44—47 i dess utlåtande den 25 februari 1914 vore önskvärd,

samt samma direktioners förnyade yttranden i anledning av medicinalstyrelsens

cirkulär den 17 maj 1916, däri styrelsen — med föranledande därav att under

tiden efter utfärdandet av cirkuläret den 3 juni 1914 en del nya befattningar

vid hospitalen måst av styrelsen inrättas och upptagits i de för hospitalen gällande

utgiftsstaterna — begärt uttalande, huruvida några ytterligare ändringar i

eller tillägg till det i styrelsens utlåtande den 25 februari 1914 beräknade antalet

tjänstebefattningar vore önskvärda.

Ytterligare hava i det förevarande ärendet till löneregleringskommittén direkt

ingivits eller från Kungl. Maj:t överlämnats nedannämnda handlingar:

svenska hospitalens ekonomipersonals förbunds skrivelser till kommittén

den 10 december 1916 och september 1917;

svenska hospitalspersonalens förbunds skrivelser till kommittén den 14 december

1916 och den 4 september 1917;

samtliga andre-maskinisters vid statens hospital skrivelse till Konungen den

18 december 1916;

förstnämnda förbunds skrivelse till Konungen den 28 april 1917;

ekonomipersonalens vid Uppsala hospital och asyl skrivelse den 29 juni

1917 till svenska hospitalens ekonomipersonals förbund jämte en den 2 juli 1917

dagtecknad skrift från de vid Uppsala hospital och asyl anställda bagare till

samma förbund;

styrelsens för svenska hospitalens ekonomipersonals förbund skrivelse till

kommittén den 19 november 1917 samt

två av Signe Dahlström jämte två andra förestånderskor vid hospital å egna

och övriga förestånderskors vägnar undertecknade skrivelser, den ena till statsrådet

och chefen för civildepartementet av den 23 november 1917, och den andra

till löneregleringskommitténs ordförande, dagtecknad den 26 i samma månad.

Efter det, på sätt ovan omförmälts, ärendet blivit remitterat till

löneregleringskommittén, har kommittén i sitt i det föregående omförmälda

betänkande den 24 april 1918 avgivit utlåtande och förslag i

ämnet.

1 sitt betänkande erinrar kommittén, hurusom, efter det vederbörligt

bemyndigande i erforderliga avseenden på kommitténs hemställan

Ytterligare i

ärendet till

Kungl. Maj.t

inkomna eller

annorledes

gjorda framställningar.

Löneregler

ringskom
mittén.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

givits, kommittén varit i tillfälle att vid sammanträden under tiden 3—7

juli 1917 med delegerade från svenska hospitalspersonalens förbund och

svenska hospitalens ekonomipersonals förbund, två från vartdera förbundet,

i ärendet inhämta upplysningar av de delegerade och i övrigt

samråda med dem.

Kommittén meddelar vidare, att för inhämtande av närmare kännedom

om och personlig iakttagelse av olika förhållanden berörande

hospitalspersonalen ledamöter av kommittén, likaledes efter erhållet medgivande,

besökt Säters och Kristinehamns hospital samt Vänersborgs

hospital och asyl. Under dessa besök, vilka företagits under tiden

18—28 oktober 1917, hade personalen å de särskilda anstalterna på

olika sätt satts i tillfälle att till kommittéledamöterna framföra sin uppfattning

i olika frågor inom det förevarande ärendet.

o o

o

Uti sitt omförmälda betänkande den 29 september 1913 meddela

de tillkallade sakkunniga till en början under avdelning I en historisk

överblick [över hospitalsväsendets i vårt land utveckling intill närvarande

tid beträffande såväl sinnessjukvården som personalens vid sinnessjukanstalterna

(hospitalen) avlönings- och andra densamma berörande

förhållanden. Under avdelning II i betänkandet lämnas därefter en

framställning rörande hospitalspersonalens, såväl sjukvårds- som den

s. k. ekonomipersonalens, nuvarande organisation, tjänsteförhållanden,

avlöningsförmåner m. m.

Återstoden av ifrågavarande betänkande — frånsett däri ingående

dels särskilt formulerade förslag till författningsändringar o. d. jämte

speciell motivering för sådana ändringsförslag m. m , dels efter vissa

grunder beräknade avlöningsstater och en av de sakkunniga gjord

sammanfattning av åtgärder, vartill den av dem verkställda utredningen

kunde komma att föranleda, dels ock slutligen reservationer till betänkandet

samt vid detsamma fogade tabell- och andra bilagor — behandlar

under följande särskilda avdelningar nedannämnda delar av ämnet,

nämligen:

III: hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat;

IV: hospitalspersonalens antagande, utbildning, befordran, bestraffning

m. in.;

V: avlöningsförhållanden;

VI: övergång från det gamla systemet till det föreslagna.

Vidkommande de ämnen, som, på sätt nyss omförmälts, av de sakkunniga

behandlats under avdelningarna I och II i deras betänkande,

har jag ansett dessa ämnen icke påkalla något särskilt yttrande från

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 409.

min sida och tillåter mig i övrigt hänvisa till de av de sakkunniga

härutinnan gjorda utredningar och redogörelser.

Beträffande övriga delar av ärendet har jag funnit lämpligt att vid

framläggande av mitt förslag rörande dem i huvudsak följa den uppdelning,

som av de sakkunniga gjorts genom grupperingen i de särskilda

avdelningarna III—VI.

B. Sjukvårds- och ekonomipersonalens uppförande på ordinarie stat.

En ändring av hospitalspersonalens ovan angivna ställning därhän,

att denna personal i likhet med andra statstjänarkårer finge sina befattningar

uppförda på stat, fastställd av Konung och riksdag, har för

samma personal länge framstått såsom eftersträvansvärd. Också har en

sådan ändring utgjort det närmaste och främsta mål, mot vilket personalen,

sedan den för gemensamma intressens bevakande organiserat

sig i föreningar, riktat sitt föreningsarbete.

Ett uttryck för detta arbete utgjorde den underdåniga skrivelse av

december 1911, varuti kommitterade för svenska hospitalspersonalens

förbund å dess vägnar hos Kungl. Maj:t hemställde om företagande av

utredning, huruvida och på vad sätt ett uppförande av den lägre hospitalspersonalen

på ordinarie stat lämpligen kunde ske. Nämnda förbund

var då den gemensamma organisationen för sjukvårds- och ekonomipersonalen.

Efter det sedermera ett för ekonomipersonalen avsett

särskilt förbund bildats under benämning svenska hospitalens ekonomipersonals

förbund, samt jämväl större delen av den ekonomipersonal,

som tillhörde det äldre förbundet, med utträdande därur ingått i det nybildade,

har detta med iver upptagit kravet på ordinarie anställning såvitt

angår hospitalens ekonomipersonal.

Den nyssberörda skrivelsen föranledde, såsom tidigare omnämnts,

infordrande av medicinalstyrelsens yttrande. I sitt utlåtande, avgivet

efter hospitalsdirektionernas hörande, ställde sig styrelsen i huvudsakliga

delar avvisande mot den i skrivelsen gjorda hemställan.

Vid ärendets behandling inför Kungl. Maj:t uttalade emellertid, såsom

i det föregående anförts, föredragande departementschefen, att han

funne sannolikt, att en viss del av ifrågavarande såväl sjukvårds- som

ekonomipersonal, manlig som kvinnlig, borde kunna uppföras på ordinarie

stat, men ock ansåge det tydligt, att bland denna personal funnes

befattningshavare, för vilka dylik anställning näppeligen borde ifrågasättas.

En utredning syntes departementschefen skola kunna ådagalägga,

var gränsen emellan de antydda bägge slagen av befattnings
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

havare lämpligast borde dragas. Sedan denna utredning verkställts

genom tillkallade, här ovan omnämnda sakkunniga, framlades utredningens

resultat uti ifrågakomna betänkande av den 29 september 1913.

De sakkunniga.

Sjukvårds
personalen.

Jag övergår nu att till en början i korthet återgiva vad de sakkunniga

anfört i fråga om förevarande hospitalspersonals uppförande på

ordinarie stat, varvid jag endast anser mig böra erinra om vissa huvudpunkter

och i övrigt tillåter mig hänvisa till den utförligare framställning,

som återfinnes dels i de sakkunnigas betänkande dels ock i sammanträngd

form i löneregleringskommitténs betänkande i ämnet. I samband

härmed vill jag i korthet redogöra för de uttalanden, som i denna

fråga gjorts av såväl medicinalstyrelsen som löneregleringskommittén,

ävensom omnämna de önskemål, som från vederbörande föreningars

sida gjorts gällande.

Det förevarande ämnet behandlas av de sakkunniga särskilt för

sjukvårds- och särskilt för ekonomipersonalen.

Vad angår den för sjukvården avsedda personalen finna de sakkunniga

det vara skäl att först till övervägande upptaga de betänkligheter,

som anförts och, enligt de sakkunnigas mening, med visst fog

kunna anföras mot ordinarie anställning för denna personal.

Visade sig nämligen dessa betänkligheter — vilka väl ytterst grunda sig på

fruktan för menlig inverkan på själva sjukvårdens handhavande av personalens

ordinarie anställning — vara av den art, att de fordrade ett ovillkorligt hänsynstagande,

så vore de sakkunnigas ställning till förslaget om ordinarie stat avgjord

— det måste av dem avstyrkas. Endast de mest tvingande omständigheter kunde

föranleda tillstyrkande av ett för sinnessjukvården ofördelaktigt förslag, men sådana

tvingande omständigheter förelåge enligt de sakkunnigas mening icke.

De huvudsakligaste invändningarna mot den ordinarie anställningen rikta

sig, enligt de sakkunniga, mot den innebörd därav, som finner uttryck i utfärdande

av konstitutorial å befattningen.

Då nu den konstituerande och följaktligen också den avskedande myndigheten

antages skola vara överstyrelsen för sinnessjukanstalterna, medicinalstyrelsen,

så skulle den särskilda anstaltens direktion, respektive överläkare, förlora dem för

närvarande tillkommande rätt att antaga och från tjänsten skilja anstaltens lägre

personal; och ett entledigande skulle förutsätta ett straffprocessuellt förfarande,

vilket på grund av den därmed förbundna tidsutdräkt intill påföljdens (entledigandets)

fastställande och verkställande, kraven på bevisning m. m. skulle verka

menligt för sinnessjukanstalternas verksamhet och i andra hänseenden. De sålunda

åberopade menliga verkningarna sammanfattas i betänkandet i första rummet

på följande sätt:

den genom ordinariesystemet tillkommande straffproceduren skulle medföra

mångskriveri och ökad arbetsbörda för överstyrelsen samt framför allt betänkliga

följder för disciplinen (inom anstalternas sjukvårdspersonal), helst en effektiv av
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 40.9. 81

stängning från tjänstgöringen under tiden från en förseelses begående till straffets

effektuering bleve svår att genomföra.

Beträffande till en början mångskriveri och ökad arbetsbörda för överstyrelsen

såsom följder av den huvudsakliga administrativa bestraffningsrättens

förläggande till densamma hålla de sakkunniga före, att knappast någondera skulle

bliva överväldigande. Under inga förhållanden kunde för övrigt en ökning i

arbetet och i skriftväxlingen av härvidlag tänkbar omfattning få hindra genomförandet

av en eljest nyttig reform.

Det bleve alltså frågan om den ofördelaktiga inverkan på disciplinen inom

anstaltspersonalen, som i förevarande sammanhang bleve avgörande.

Yad då först beträffar det framförda påståendet, att av bestraffningsrättens

förläggande till det centrala ämbetsverket skulle, åtminstone i vissa fall och särskilt

vid olydnad mot överordnad eller övervåld mot patient, följa en för anstaltsdisciplinen

skadlig tidsutdräkt med bestraffningsärendets avgörande, så synas de

sakkunniga anse, att påståendet väsentligen saknade fog, därest, såsom nödvändigt

vore, överläkaren tillädes rätt och plikt att vid tjänstefel av viss allvarligare

karaktär omedelbart försätta den felande ur tjänst.

Medicinalstyrelsen hade i ärendet anfört, att en avstängning från tjänstgöring

under tiden mellan en grövre förseelses begående och det därav föranledda

bestraffningsärendets slutliga handläggning skulle möta stora svårigheter, särskilt

beträffande sjukvårdare, som hade sin bostad inom en sjukavdelning. Det kunde

nämligen icke undvikas, att denne under den relativt långa tid hans fel vore

föremål för prövning komme i livlig kontakt med de sjuka, såväl på avdelningen

som å anstaltsområdet. Skulle han under denna tid kvarbo och erhålla föda i

sin bostad, kunde det befaras, att han uppträdde stojande eller på annat sätt

störde sjukvården.

Att framhålla de av styrelsen sålunda påpekade svårigheterna ägde ju, anföra

de sakkunniga, sitt berättigande, ifall avstängningen skulle gälla tjänsten

(tjänstgöringen) ensam. Det syntes doclj kunna påstås, att efter ett omsorgsfullt

urval av (bland) den väl utbildade extra personalen det säkert skulle bliva rätt

få tillfällen att observera de yttringar av oarter medicinalstyrelsen anfört. Det

vore ju här fråga om förseelser, som icke nödvändigtvis förutsatte dålig karaktär,

utan mestadels beginges i överilning eller av bekvämlighet eller annan dylik orsak.

En annan väsentlig invändning mot sjukvårdspersonalens uppförande

på ordinarie stat återgives av de sakkunniga sålunda:

fara för försämring av sjukvårdspersonalens medelnivå skulle uppstå

därigenom, att ordinarie vårdare, som ej begått tjänstefel, men dock

blivit för tjänsten olämplig, icke skulle kunna från tjänsten avlägsnas.

Emellertid borde påpekas, att genom tillräckligt lång provtid (före antagande

å ordinarie tjänst), genom en solid och omsorgsfull utbildning, genom skapandet

av eu högtstående överskötarkår, som verkligen känner sig stå i förmansställning

i förhållande till de övriga skötarna och äger både förmåga och vilja att biträda

vid urvalet av dem, som skola stanna på banan, samt genom eu bestämmelse,

liknande den i instruktionen för fångvårdsstaten förekommande, kunde tvingande

fall sådana som det nyss antydda säkert nedbringas till ett minimum. Vidare

torde genom rätt till förflyttning av personal, på sätt medgivet vore inom fångvården

och järnvägsstaten, helt visst inverkan av de mindre goda element, vilka man

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sand. 369 käft. (Nr 409.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

i allt fall icke med några bestämmelser kunde träffa, i det allra närmaste neutraliseras.

Man finge ihågkomma, att sinnessjukvården ur här inspelande synpunkter

vore bättre ställd än fångvården därutinnan, att tjänstgöringen inom

sinnessjukvården vore långt mindre enformig, att inom densamma en verklig utbildning

ägde rum och att de många avdelningarna tilläte en vida större nyansering

av arbetet. De underrättelser, som vunnits från anstalter i utlandet med

fast anställning av personalen, gåve icke heller anledning till farhåga i här förevarande

avseende.

En ytterligare betänklighet mot sjukvårdspersonalens anställande

såsom ordinarie befattningshavare angives i betänkandet sålunda:

därigenom att tjänsternas antal skulle av Kungl. Maj:t och riksdagen

bestämmas, skulle en för sjukvården (skadlig) minskad rörlighet

i kåren uppstå.

Häremot framhålles nu i betänkandet, att det redan för närvarande vore

omöjligt att annat än undantagsvis fylla uppkomna luckor med utbildat folk;

man måste nöja sig med ökning av elevantalet. Ingen ville väl föreslå, att inom

sinnessjukvården elevernas och de extra ordinarie befattningshavarnas antal skulle

bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen; detta måste tillkomma i fråga om

eleverna överläkaren och i fråga om de extra ordinäre överstyrelsen. Hedan därigenom

vunnes garanti mot för stor orörlighet i kåren.

Slutligen hade i anledning av förslaget om sjukvårdspersonalens

anställande såsom ordinarie av medicinalstyrelsen anförts, att den därvid

föreslagna ökningen av elevtiden till 3—4 år skulle försvåra denna personals

rekrytering. »

Efter erinran att tjänstetiden före ordinarie anställnings ernående i de allra

flesta verk vore längre än fyra år, uttalas i betänkandet, att det knappast vore

att förorda och icke heller av någon förordats, att hela tjänstetiden före ordinarie

anställning skulle betraktas såsom elevtid. Én lämplig uppdelning av provtiden

på dels elev- och dels extraordinarietid och ett lämpligt avvägande av avlöningen

under dessa tider i förhållande till de ordinaries avlöning skulle säkerligen minska

rekryteringssvårigheten.

Efter det de sakkunniga, på sätt nu i korthet återgivits, uttalat sig

om samtliga de invändningar mot särskilt sjukvårdspersonalens uppförande

på ordinarie stat, vilka enligt deras mening vore av väsentlig

beskaffenhet, anföra de sakkunniga vidare, att de verkliga svårigheterna

alltså visat sig möta egentligen på två punkter: dels i fråga om avstängande

från tjänsten av den, som tilltalats för förseelse, vilken kunde

hava avsked till följd, och dels i fråga om nödvändigheten att från

tjänsten skilja den, som, utan att hava begått till avsked ledande tjänstefel,

dock undergått sådan sinnesförändring, att han blivit olämplig för

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 409.

83

sinnessjukvården. Av vad de sakkunniga anfört syntes dem emellertid

framgå, att ej keller dessa svårigheter vore oövervinneliga, även om

det icke kunde förnekas, att de vore ganska stora.

I nära anslutning härtill framhålla de sakkunniga, att ordinarie anställning

skulle medföra vissa förmäner för sjukvårdspersonalen.

Därmed skulle följa rätt till pension, hel eller avkortad, enligt den allmänna

civila pensionslagen; delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa; en större

trygghet och garanti mot tänkbart godtycke från överordnades sida.

Vad angår spörsmålet om möjlig inverkan i fördelaktig riktning

för själva sinnesjukvården av ett uppförande på ordinarie stat av den

för denna vård avsedda personal betona de sakkunniga, att det ej lede

något tvivel, att direkta fördelar för nämnda vård skulle därav följa.

I sådant hänseende framhålles, hurusom det vore antagligt, att i följd av

den »fasta» (ordinarie) anställningen samhörigheten med verket skulle ökas, intresset

för dess uppgift bliva livligare och utbildningen, praktisk som teoretisk,

villigare tillägnas. Och med det ökade intresset och den bättre utbildningen

skulle följa ökad humanitet mot och ökad uppoffring för de sjuka.

När vidare genom den fasta anställningen full parallellitet mellan sinnessjukvården

och andra statens verk kommit till stånd, skulle därmed följa icke

allenast ökad självkänsla hos kåren — något som kunde hava sin nytta — utan

också större anseende utåt, varav åter ökad tillströmning av fullt kvalificerade

element skulle bliva en följd.

Det torde kunna påstås, anföra de sakkunniga, att sinnessjukvården — sådana

förhållandena nu vore — icke hade tillfälle att göra sitt urval bland så

många och så kvalificerade aspiranter som exempelvis järnvägs-, post- och telegrafförvaltningarna,

medan dock sinnessjukvården i själva verket behövde i vissa

avseenden »långt överlägsnare folk». Karaktärsdaningen vore ju av stor betydelse

överallt, men särskilt dock inom sinnessjukvården, där personalen, bildade

den miljö, i vilken den sjuke i och för rationell behandling bringades. Även för

den vanliga sjukvården stode sinnessjukvården tillbaka beträffande rekryteringen

av den kvinnliga personalen — en verkan av de fördomar, med vilka sinnessjukvården

väl ännu länge komme att kämpa. Av dessa skäl måste sinnessjukvården,

i stället för att intaga en ofördelaktig ställning, vara alldeles särskilt

gynnad, om den skulle kunna vederbörligen bestå i konkurrensen om personal

med andra verk.

Att även den disciplin, som å en sjukvårdsanstalt vore önskvärd, skulle

komma att räkna fördel av den ökade självkänslan hos sjukvårdarkåren, det

ökade intresset för sjukvårdsuppgiften och ansvarigheten inför en högre myndighet

syntes, såsom i det föregående också antytts, kunna förutsättas.

Till stöd för att de av de sakkunniga antagna fördelarna av ett

system med ordinarie anställning ej vore allenast »teoretiska funderingar»

utan visat sig äga mQtsvarigket i verkligheten, lämnas i betänkandet

en redogörelse för vissa uttalanden rörande verkningarna av

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Ekonomi
personalen.

Kutigl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

systemet med ordinarie anställd personal; som på begäran meddelats

de sakkunniga från tyska sinnessjukanstalter, där ett dylikt system vunnit

tillämpning.

I Seinedepartementet i Frankrike, i Italien och strängt taget också

i Storbritannien och Irland ägde vederbörande läkare icke befogenheten

att antaga och entlediga personalen, utan tillkomme denna andra (högre)

myndigheter.

Vidare meddelas en sammanfattning av, huru enligt ett flertal (21)

fängelsedirektörers uppfattning bevakningspersonalens vid fångvården

uppförande på ordinarie stat inverkat i anseende å disciplinen bland

denna personal m. m.

Slutligen anföras av de sakkunniga en del av kommitterade för

telegrafverkets omorganisation m. m. i betänkande av år 1907 gjorda

uttalanden i fråga om vissa tjänstemäns av lägre grad (underbefäls och

reparatörers) uppförande på ordinarie stat; och framhålles i anslutning

därtill särskilt, att vad dessa uttalanden innehålla angående den ordinarie

anställningens inflytande i rekryteringsavseende säkerligen ägde allmän

giltighet.

De sakkunniga hålla jämväl före, att statseJconomiska och statsorganisatoriska

skäl tala för hospitalspersonalens överförande på ordinarie

stat. Nära nog samtliga civila tjänstemannakårer av någon omfattning

vore uppförda på sådan stat. Framförallt i fråga om tjänarna i verk

med så ömtålig organisation som sinnessjukvården vore det, framhålla

de sakkunniga, för staten av allra största vikt, att dessa komme i en

fullt klar ställning till närvarande och framtida arbetarlagstiftning; och

en sådan ställning beträffande här ifrågavarande personal syntes kunna

ernås allenast genom dess anställande å ordinarie befattningar.

Till sist betona de sakkunniga, att den kvinnliga sjukvårdspersonalen

hade att fylla enahanda uppgifter och bära samma ansvar som

den manliga, samt att allt, som talade för den ifrågavarande förändringens

genomförande, gällde i åtminstone lika hög grad för den kvinnliga

som för den manliga personalen.

På grund av sålunda åberopade skäl anse de sakkunniga, att både

den manliga och den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid statens anstalter

för sinnessjuka bör uppföras på ordinarie stat.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om ordinarie anställning

för sinnessjukanstalternas ekonomipersonal.

De anse härvid uppenbart, att denna, personals uppförande på ordinarie

stat skulle medföra alla de fördelar, som ordinarieskap över huvud

s. 85 Kontrollera mot PDF

«

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 85

kan tänkas medföra, under det åter de nackdelar, vilka kunde anses

förknippade med sjukvårdspersonalens ordinarieblivande alldeles icke

eller allenast i högst förminskad grad skulle följa av motsvarande förändring

beträffande ekonomipersonalen.

Emellertid finna de sakkunniga tydligt, att knappast alla ekonomitjänsterna

kunde vara ägnade att uppföras såsom ordinarie. Enligt de

sakkunnigas mening borde endast de ekonomitjänster uppföras på ordinarie

stat, vilka gåve sina innehavare full sysselsättning och tillika

kunde betraktas såsom stadigvarande i den mening, att de beredde dem

ett levnadskall.

Vid denna princips tillämpning borde någon skillnad mellan manliga

och kvinnliga befattningshavare lika litet ifrågakomma som beträffande

sjukvårdspersonalen.

Med tillämpning av angivna princip ansågo de sakkunniga följande ekonomitjänster

böra upptagas å ordinarie stat, nämligen: maskinister, elektriker, reparatörer,

förste eldare, post- och stadsbud, hantverksföreståndare, trädgårdsmästare,

förestånderskor för kök, tvätt och bageri, bageriverkmästare och förste bagare

(vid Uppsala hospital och asyl), arbetsförestånderskor, väverskor, sömmerskor,

befallningsmän, stall- och ladugårdsförmän samt fördrängar.

Jämte de sålunda föreslagna tjänsterna funnes emellertid inom sinnessjukvårdens

ekonomiska förvaltning en del befattningar, vilka såväl

kunde betraktas såsom »fasta» i den mening, att behov av dem förefunnes,

som ock vore av den beskaffenhet, att de gåve sina innehavare

full sysselsättning och alltså kunde anses avsedda att fylla en »ordinarie

uppgift» inom sinnessjuk vården.

Den ställning, dessa befattningars innehavare, liksom alla sinnessjukvårdens

lägre funktionärer, för närvarande intoge, vore ungefärligen den, som av löneregleringskommittén

föreslagits för s. k. »fasta biträden» i dess betänkande den

31 oktober 1907 angående fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk

och myndigheter. De ägde sålunda rätt till bestämd lön och ålderstillägg

samt till sjukdoms- och ålderdomsunderstöd. De antoges emellertid ej

av central myndighet utan av anstalternas överläkare efter samråd med sysslomannen

och kunde av den förre entledigas utan angivande av skäl.

Då nu dessa befattningar väl knappast vore avsedda att utgöra sina innehavares

definitiva levnadskall; då vidare deras tjänsteuppgifter, om än i och för

sig av allra största vikt, dock mera motsvarade »ett biträdes än en tjänstemans»,

och då slutligen det, såsom tidigare anförts, icke vore lämpligt att binda ordinariesystemets

mera invecklade former vid tjänster, där en stor växling av innehavarna

vore att förutse — så hade de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå befattningar

av ifrågavarande art till upptagande på ordinarie stat.

De sakkunniga hölle å andra sidan före, att avsedda befattningshavare allt

fortfarande borde intaga samma ställning som för närvarande, dock med modifika
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Medicinal
styrelsen.

Sjukvårds
personalen.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 409.

tion till närmaste överensstämmelse med vad löneregleringskommittén i dess nyssnämnda

betänkande föreslagit för fasta biträden. De borde alltså tillförsäkras

lön med bestämda ålderstillägg samt rätt till understöd vid sjukdom och till

ålderdomsunderstöd efter viss tids oförvitlig tjänst. De borde liksom förut antagas

av överläkaren efter sysslomannens hörande, men deras anställning borde

doek i så måtto göras fastare än förut, att efter fyra års tjänstgöring »extraordinära

entlediganden» gjordes beroende av hospitalsdirektionens godkännande.

På grund av de nu anförda skälen föresloge de sakkunniga, att den

nyss angivna ställningen bestämdes för innehavarna av följande befattningar

och med dessa likvärdiga, som i framtiden kunde komma att inrättas,

nämligen hantverksbiträde, trädgårdsmästarbiträde, andra och

tredje eldare, renhållnings-, ekonomi-, trädgårds-, stall- och jordbruksdrängar,

svinskötare, yttre nattvakter, kollämpare och en del bageriarbetare,

hushållerskebiträde, första klass kokerska, övriga kvinnliga

biträden i kök, tvätt och bageri, sömmerskebiträde, städerska och inre

portvakt.

De sålunda förordade fasta biträdesbefattningarna hava av de sakkunniga

efter olika storlek å föreslagen avlöning fördelats i tillhopa sex grupper, därav

tre för manliga fasta biträden och tré för kvinnliga.

För de manliga ekonomibiträdena äro grupperna eller avlöningsgraderna,

ordnade efter fallande storlek hos avlöningen, följande:

Pa graden: hantverksbiträden, trädgårdsmästarbiträden och en del eldare;

2:a graden: renhållningsdrängar, ekonomidrängar, vissa trädgårds-, stall och

jordbruksdrängar, svinskötare, nattvakter (yttre), bageriarbetare samt en del eldare

och kollämpare;

3:e graden: vissa trädgårds- och jordbruksdrängar, vilka på grund av befattningens

underordnade beskaffenhet ej kunnat hänföras till en högre avlöningsgrad.

Motsvarande grader för de kvinnliga ekonomibiträdena äro:

Pa graden: hushållerskebiträden och s. k. första klass kokerskor:

2:a graden: de biträden i tvätt och bageri, vilka stå vederbörande föreståndarinna

närmast, samt sömmerskebiträden och vissa köksbiträden;

3:e graden: alla övriga biträden i kök, tvätt och bageri ävensom städerskor

och inre portvakter.

I förevarande sammanhang anmärka de sakkunniga särskilt, att för de yttre

portvakterna — vilka med sin tjänst kunde förena utövandet av ett yrke — för

»spritsaren» — endast förekommande vid Uppsala hospital och asyl — samt för

»kontorsgossen» — sådan funnes anställd blott vid Vänersborgs hospital och

asyl —- ej borde avses befattningar med karaktär av fasta biträdestjänster. De

syntes i stället böra bibehållas vid innehavande ställning och avlönas med arvode,

vilket dock borde kunna efter bestämda tidsmellanrum förhöjas; ålderdomsunderstöd

till dem borde av överstyrelsen i varje särskilt fall bestämmas.

I sitt tidigare omförmälda utlåtande den 12 april 1912 hade medicinalstyrelsen

i huvudsakliga delar avstyrkt den av hospitalspersonalens

förbund genom kommitterade i skrivelse av december 1911 gjorda fram
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 409.

ställningen rörande samma personals uppförande på ordinarie stat. I utlåtandet

hade dock styrelsen tillika förmält sig icke vilja förneka, att

antalet vid rikets anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare

vore så stort och summan av hospitalens lönestater så betydlig, att

dessas prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen från denna synpunkt

med fog kunde ifrågasättas.

Då nu styrelsen hade att yttra sig över de sakkunnigas betänkande,

anför styrelsen i utlåtande den 25 februari 1914, att densamma ville,

liksom i sitt nyssberörda tidigare utlåtande, vitsorda lämpligheten ur

statsekonomisk och statsorganisatorisk synpunkt av hospitalspersonalens

överförande på ordinarie stat. Vore icke olägenheter ur sjukvårdens

synpunkt att befara av ett fullt genomförande av den ordinarie anställningen,

skulle styrelsen utan tvekan hava tillstyrkt hela personalens

överförande på ordinarie stat.

Då nu de skäl, som i de sakkunigas betänkande andragits till bemötande

av de utav styrelsen i dess förra utlåtande framhållna betänkligheterna och anmärkningarna,

icke i allo vore för styrelsen övertygande, ville styrelsen till en

början upptaga till skärskådande vad de sakkunniga i ämnet anfört.

Styrelsen erinrar härutinnan först, hurusom den första anmärkningen mot

personalens ordinarieblivande innefattade en hänvisning till olika följder av den

genom ordinariesystemet tillkommande straffproceduren: mångskriveri och ökad

arbetsbörda för överstyrelsen samt framför allt betänklig inverkan på disciplinen.

Styrelsen trodde nu visserligen ej att olägenheterna i angivna hänseenden kunde

helt undanröjas på sätt de sakkunniga angivit.

Därest emellertid sättet för personalens anställande och entledigande kunde

ordnas så, att vederbörande hospitalsdirektion bleve den myndighet, som hade

att fullgöra funktionerna därutinnan, så hölle styrelsen dock före, att svårigheterna

med disciplinförfarandet (straffproceduren) skulle kunna i det stora hela

och i den män det över huvud taget vore möjligt undvikas. Rätten att överklaga

direktionernas beslut i disciplinfrågor, vilken rätt alltid borde föreligga,

syntes ej skola föranleda alltför stor ökning av medicinalstyrelsens arbetsbörda.

En ökning därutinnan syntes för övrigt lätt kunna motvägas genom anställande

av ytterligare arbetskraft hos styrelsen.

Vidkommande den anmärkta svårigheten att avlägsna personal, som, utan

att hava gjort sig skyldig till tjänstefel, dock på ett eller annat sätt blivit olämplig

för tjänsten, kunde medicinalstyrelsen ej heller nu frångå sin mening, att

dylik svårighet skulle åtfölja ordinarie anställning. Redan vid nuvarande sätt

för personalens anställande förelåge sådan svårighet, och intet system erbjöde,

såsom de sakkunniga ock påpekat, full garanti däremot. Men det föreslagna

anställandet såsom ordinarie befattningshavare medförde, att avlägsnandet av

olämplig person på grund av erlagda pensionsavgifter i högre grad försvårades.

Dock syntes ett noggrant urval under elev- och extra ordinarietiden i sin mån

bidraga att minska ifrågavarande svårighet. Och en bestämmelse, liknande den i

instruktionen för fångvårdsstaten inrymda angående rätt att entlediga olämplig

personal, borde onekligen vara till stort gagn.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Invändningen om en genom ordinariesystemet minskad rörlighet i kåren

syntes, därest det lades i överstyrelsens hand att reglera tillströmningen till

kåren genom ökande av antalet extra ordinarie och, genom överläkarens försorg,

av antalet elever, icke vara av så stor vikt, att densamma borde hindra den här

ifrågavarande förändringen.

Yad av de sakkunniga anförts i anledning av medicinalstyrelsens påpekande,

att en utsträckning av elevtiden skulle försvåra rekryteringen av ifrågavarande

personal, saknade naturligtvis icke fog. Det syntes styrelsen likväl icke kunna

undvikas, att vid tider av livlig verksamhet å de industriella och övriga praktiska

områden, från vilka hospitalen i regel rekryterade sin personal, dessa statsinstitutioner

icke skulle kunna fullt följa de då raskt stigande arbetspriserna.

Fördelen av lagstadgad pension och den trygghet en ordinarie statsanställning

skulle skänka hospitalsbetjäningen, syntes dock i sin mån utgöra ett vederlag,

vari denna betjäning såväl som statens övriga tjänstinnehavare finge se en ersättning

för de förmåner i ett eller annat avseende, varifrån de måste avstå.

Då nu styrelsen härefter vägde skälen för och emot förslaget om

hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat, ville styrelsen, i trots

av att den fortfarande ansåge en sådan åtgärd icke skola i alla avseenden

vara till gagn för sinnessjukvården, icke längre motsätta sig detta förslag,

helst som detsamma i huvudsak vunnit erkännande av ett flertal hospitalsdirektioner.

Ordinarie anställning medförde för övrigt från statens

sida sett den fördelen, att vederbörande personal bleve fast bunden vid

sin tjänst och sålunda icke kunde lämna densamma, förr än behörig

statsmyndighet därtill lämnat sitt bifall.

Vid upptagande härpå av frågan, i vilken omfattning hospitalspersonalen

borde uppföras på ordinarie stat, anför medicinalstyrelsen till en början, att den

icke delade de sakkunnigas uppfattning om kvinnornas likställighet med männen

i förevarande avseende. De med ordinarie anställning följande förmånerna för

männen vore, förutom anställandet genom en statsmyndighet i stället för av en

enda person, rätten till pension för sig och eventuellt för änka och barn. Sistnämnda

förmån hade kvinnorna intet gagn av, och rätt till egen pension hade

kvinnorna redan med hittillsvarande anställningssätt. Den enda fördel de vunne

vore således den trygghet, som det nya anställningssättet innebure.

Med hänsyn emellertid därtill, att på andra områden kvinnor vunnit den

fasta anställning i statens tjänst, som medföljde ordinariesystemet, hade styrelsen

ansett skäl tala för att även kvinnor, anställda vid statens sinnessjukvård, uppfördes

på ordinarie stat.

I likhet med de sakkunniga föresloge fördenskull medicinalstyrelsen

beträffande den för sjukvården anställda personalen, att såväl den

manliga. som den kvinnliga — naturligen med ''undantag för elever

och extra ordinarie skötare och sköterskor — måtte upptagas på ordinarie

stat.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Bland den manliga och kvinnliga ekonomipersonalens befattningar

funnes enligt medicinalstyrelsens mening vissa av den vikt, att de med

samma fog som sjukvårdspersonalens borde upptagas på ordinarie stat.

Denna styrelsens mening hade delats av de sakkunniga, då ju endast

en del av ekonomitjänsterna föreslagits till ordinarie.

Den av de sakkunniga givna definitionen för, vilka tjänster borde förenas

med nämnda förmån, kunde styrelsen dock icke godkänna. Skulle denna definition

hava tillämpats konsekvent, skulle endast ett fåtal tjänster hava uteslutits från

ordinarie stat. Erfarenheten hade nämligen visat, att i åtskilliga fall även lägre

ekonomitjänster bibehållits av sina innehavare ända till dess ålderdomsunderstöd

kunnat erhållas. Beträffande en del ekonomitjänster syntes för övrigt deras särställning

till den enskilda arbetsmarknaden och dennas avlöningsförhållanden

bjuda, att man framginge med försiktighet vid samma tjänsters uppförande såsom

ordinarie.

Efter noggrant övervägande av de särskilda befattningarnas art

och betydelse hade styrelsen ansett sig böra stanna vid att till uppförande

på ordinarie stat föreslå endast de tjänster, vilkas innehavare

hade förmans ställning eller vore hantverkare, dock så att av de sistberörda

högst en för varje slag av hantverk komme på samma anstalt. Dylika

tjänster vore: maskinmästare, maskinister, trädgårdsmästare, befallningsmän,

föreståndarinnor för köks-, tvätt- och bageriavdelningar samt arbetsföreståndarinnor

(högst en för varje anstalt) samt hantverkare, till

vilka sistnämnda även elektriker och reparatörer räknades.

Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å de s. k. fasta biträdena

synes medicinalstyrelsen icke uttala någon från de sakkunnigas avvikande mening

i vidare mån än som följer därav, att styrelsen förordat en annan bestämning av

gränsen för de ordinarie ekonomitjänsterna. De, vilka ej erhölle ordinarie dylik

tjänst och ej heller vore blott elever eller extra ordinarie i vanlig mening, skulle

således komma att anställas såsom fasta biträden.

Med hänsyn därtill att styrelsen förordat en annan gräns mellan de ordinarie

ekonomi- och fasta biträdesbefattningarna, ansåg styrelsen emellertid skäligt,

att de för dylika biträden av de sakkunniga föreslagna gruppernas eller avlöningsgradernas

antal ökades, beträffande manliga ekonomibiträden med två grader,

båda ovanför den föreslagna första graden, och beträffande kvinnliga ekonomibiträden

med en grad, likaledes med högre avlöning än någon av de föreslagna

tre graderna.

Antalet fasta biträdesbefattningar i varje avlöningsgrad borde det tillkomma

styrelsen att bestämma.

I samband härmed omförmäler styrelsen, att den vid Uppsala hospital och

asyl anställda bageripersonal, bestående av en föreståndare och dennes (sex) medhjälpare

(bagare), saknade motsvarighet vid övriga hospital. Anledningen därtill

vore, att bakugnarna vid de övriga hospitalen vore av sådan konstruktion, att

kvinnlig arbetskraft vore utan svårighet tillräcklig för deras skötsel. Vid angivna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 869 käft. (Nr 409.) 12

Ekonomipersonalen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

förhållande syntes styrelsen skäl föreligga, att ifrågavarande bageripersonal ställdes

på sidan om hospitalens ekonomipersonal i övrigt och erhölle avlöning på sätt

hittills skett i avvaktan på, att bakugnssystemet vid Uppsala hospital förändrades

till likhet med det vid de andra hospitalen förekommande.

Styrelsen anför vidare, att vid Stockholms hospital funnes ett tryckeri, förlagt

uti ett äldre, förfallet trähus, vilket snart måste anses obrukbart, varefter

tryckerirörelsen möjligen bleve nedlagd. Den vid hospitalet anställde boktryckaren

syntes fördenskull böra avlönas liksom hittills.

Av nu angivna skäl hade styrelsen ur sitt förslag till stat för hospitalspersonalen

uteslutit omförmälda bageripersonal och boktryckare.

Styrelsen framhåller slutligen, att ej heller för framtiden extra

personal inom hospitalens ekonomiavdelningar torde kunna undvaras.

Nödvändigheten därav hade de sakkunniga jämväl medgivit, då de beträffande

yttre portvakter och kontorsgossen vid Yänesborgs hospital och asyl föreslagit,

att de ej borde upptagas såsom fasta biträden.

Styrelsen hemställer om bemyndigande för sig att låta vid hospitalen

efter behov anställa extra biträden och att för sådana bestämma

arvoden och övriga avlöningsförmåner.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag i fråga om gränsen mellan

den ekonomipersonal, vilken borde uppföras å ordinarie stat, och den,

som borde allenast anställas såsom fasta biträden, uttalades till styrelsens

protokoll skiljaktig mening av överinspektören för sinnessjukvården

i riket.

Under förutsättning att »prö vo tiden» (för kompetens till ordinarie tjänst)

bleve, möjligen med vissa angivna undantag, bestämd till densamma, som i de

sakkunnigas betänkande föreslagits för sjukvårdspersonalens vidkommande (d. v. s.

i allmänhet fyra år), förklarade sig nämligen överinspektören icke kunna finna

annat, än att det skulle vara till fördel för sinnessjukanstalterna, om ordinarie

anställning kunde erhållas av all sådan ekonomipersonal, som hade att handleda

patienter i arbete eller eljest hade en sådan uppgift, att täta ombyten å befattningen

måste anses menliga.

Ordinarie anställning, efter viss tids erforderlig meriterande tjänstgöring,

borde därför tillkomma — förutom dem som innehade förmansställning eller vore

förmansbiträden — alla dem, vilkas befattningar krävde särskild yrkes- eller fackutbildning,

ävensom dem, som innehade mera ansvarsfulla befattningar, såsom vaktmästare

(stads- och postbud) och yttre nattvakter. En tillämpning av denna uppfattning

skulle medföra, att å ordinarie stat uppfördes ej endast de befattningshavare,

som därtill föreslagits av de sakkunniga, utan även en del av dem, vilka

av de sakkunniga hänförts till fasta biträden, nämligen första gradens och vissa

av andra gradens ekonomibiträden.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Uti de förut omnämnda skrivelserna från den här ifrågavarande

personalens båda förbund (resp. förbundsstyrelse m. m.) bar givits uttryck

åt de uppfattningar beträffande frågan om överflyttande å ordinarie

stat, vilka gjort sig gällande inom samma personal själv.

I fråga först om sjukvårdspersonalen synes någon från de sakkunnigas

förslag avvikande mening icke förefinnas. Att de till denna personal

hörande befattningshavare, kvinnliga som manliga, böra få sina

tjänster uppförda på ordinarie stat tillstyrkes allmänt.

Vidkommande åter ekonomipersonalen bar varken de sakkunnigas eller

medicinalstyrelsens förslag vunnit instämmande från personalens sida.

Redan tidigt framhölls sålunda, att en alltför ringa del av denna personal

enligt förslagen skulle få sina befattningar på ordinarie stat. Den övervägande

delen, och däribland även sådana som »hava en självständig sysselsättning

eller äro yrkesutbildade», skulle bliva hänvisad allenast till ställningen såsom

fasta biträden.

I ekonomipersonalens förbunds skrivelse den 10 december 1916 påyrkades

också, att de befattningar, som i de sakkunnigas förslag avsetts för manliga fasta

biträden av l:a och 2:a graderna samt kvinnliga fasta biträden av l:a graden,

måtte upptagas på ordinarie stat. Mot uppförande på ordinarie stat av l:a och

2:a gradens manliga fasta biträden hade, säges det i skrivelsen, intet vägande

skäl anförts av de sakkunniga. De här åsyftade biträdena vore i regel utbildade

i sitt yrke samt stannade i hospitalets tjänst och bildade familj, så snart förhållandena

det medgåve. Med fullt fog kunde framhållas, att dessa befattningar —

och för övrigt alla som gåve sina innehavare full och stadigvarande sysselsättning

— borde uppföras såsom ordinarie.

I nyssnämnda förbunds skrivelse av den 28 april 1917 går man längre. Däri

uttalas ekonomipersonalens varmaste förhoppning om en ändring i förhållandena

till vad de sakkunniga föreslagit därhän, att fasta biträden, vilka hade full och

stadigvarande sysselsättning och vilkas tjänster hospitalen oundgängligen behövde,

måtte bliva uppförda på ordinarie stat. I anslutning härtill hemställes

också till Kung]. Maj:t »att borttaga den av kommitterade (de sakkunniga) föreslagna

klassificeringen och benämningen fasta biträden och uppföra även denna

personal på ordinarie stat under sina respektive yrkesbenämningar».

Vad först angår sjukvårdspersonalen, anför kommittén ifråga om

denna personals uppförande på ordinarie stat i huvudsak följande.

Såsom resultat av den starka strävan till reformering, som under senare

tider utmärkt vårt hospitalsväsen, syntes med fog kunna uttalas, att sinnessjukvården

i vårt land ingalunda tedde sig såsom efterbliven i förhållande till de

krav, som överensstämde med den allmänna utvecklingen och som under de

givna förhållandena varit möjliga att genomföra. Det föreliggande förslaget i

förevarande del kunde nu sägas avse, att genom ändring av sjukvårdspersonalens

ställning vinna, att denna personal bättre inpassades i sinnessjukvårdens organisation

och till följd därav kunde fullständigare fylla sin uppgift under den fort
-

Särskilda skrivelser

från

olika föreningar.

Löneregle
ringskom
mittén.

Sjukvårds
personalen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

satta utvecklingen mot en såvitt möjligt tillfredsställande och rationell sinnessjukvård.

Såge man med detta syfte för ögonen på sjukvårdspersonalens uppgift inom

sinnessjukvården, torde det befinnas, att någon nämndvärd tvekan i fråga om

samma uppgift svårligen kunde råda. Insatsen av denna personals arbete vore

.uppenbart nödvändig. Karaktären och omfattningen av detta arbete för de särskilda

kategorierna av befattningshavare syntes genom förhållandenas natur och

erfarenheten vara fullt bestämda eller lätt bestämbara. Arbetet toge vederbörandes

arbetskraft stadigvarande och efter normala mått fullt ut i anspråk. Från

organisatorisk synpunkt sett syntes alltså de förutsättningar vara beträffande ifrågavarande

personal tillfinnandes, vilka i allmänhet uppställdes för en befattnings

uppförande såsom ordinarie.

Jämväl av statsfinansiella hänsyn syntes det önskvärt, att ett upptagande

på ordinarie stat komme till stånd. Storieken av de anslag, som redan utginge

och, än mer, framdeles komme att utgå på riksstaten för sinnessjukvårdens behov,

syntes göra det naturligt, att de anslagsbeviljande myndigheterna mera fullständigt,

än för närvarande skedde, övade inflytande på dispositionen av den betydande

del av berörda anslag, som erfordrades till avlöningar vid de särskilda befattningarna

inom sinnessjukvården.

I fråga om de direkta fördelar för själva sinnessjukvården, som

personalens anställande å ordinarie stat skulle medföra, yttrar kommittén

bland annat.

Kommittén funne sig benägen att tillmäta den härutinnan angivna uppfattningen

mycken vikt. För dess riktighet i allmänhet syntes erfarenheten från

andra likartade fall tala, liksom också, bland andra, den omständigheten, att personalen,

alltifrån det dess föreningsväsen började vinna stadga, så enstämmigt

och ivrigt påyrkat den ifrågavarande förändringen såsom ägnad att undanrödja

en del med det hittillsvarande anställningssättet förenade förhållanden, vilka uppfattats

såsom ofördelaktiga för själva arbetet och tvevnaden däri.

Emellertid ville kommittén icke underlåta att redan i detta sammanhang

framhålla, hurusom de nyss antydda fördelarna icke syntes vara att förvänta såsom

följder redan av den nuvarande anställningens förändrande till ordinarie.

Det vore tydligt, att i förevarande hänseende de blivande, med den ordinarie anställningen

förenade avlöningsförmånernas storlek och beskaffenhet i övrigt vore

av väsentligaste betydelse. Särskilt hade härutinnan vikten av ett tillfredsställande

ordnande av sjukvårdspersonalens bostadsförhållanden framhållits.

Kommittén hade under ärendets utredning inhämtat, hurusom man under

senare tid alltmera strävat att bereda sjukvårdspersonalen så belägna och i övrigt

så beskaffade bostäder, att den under sin fritid kunde där känna sig undandragen

från det tryck och den spänning, som tjänstearbetet bland de sjuka naturligen

medförde, samt bleve i stånd att vinna den rekreation, som vilan från

arbetet avsåge att giva, En betydelsefull åtgärd i denna riktning vore beredande

vid de särskilda vårdanstalterna av familjebostäder för dem bland personalen,

vilka önskade bilda familj.

Kommittén hade icke kunnat undgå det intryck av vad den iakttagit och

annorledes inhämtat i det föreliggande ärendet, att nyssberörda strävan beteck
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

Både ett viktigt framsteg. I överensstämmelse därmed liölle kommittén före,

att allt framgent omsorg borde ägnas åt ett behovet vid de särskilda anstalterna

motsvarande och i övrigt nöjaktigt ordnande av personalens bostadsförhållanden.

Kommittén redogör därefter för de nackdelar, vilka ansetts skola

bliva en följd av sjukvårdspersonalens uppförande å ordinarie stat, samt

säger sig vid övervägande av de anmärkningar, som gjorts mot sjukvårdspersonalens

överförande på stat, fastställd av Konung och riksdag,

samt av vad därutinnan förekommit under detta ärendes utredning icke

kunnat finna dessa anmärkningar vara av beskaffenhet att böra utgöra

hinder för nämnda överförande.

Kommittén hade emellertid härvid kommit till den uppfattningen, såväl att

den av medicinalstyrelsen förordade ordningen beträffande handhavande av frå
for

om antagande och avsked samt av disciplinärenden i huvudsak borde godännas,

som ock att de sakkunnigas förslag ej mindre om befogenhet för anstalts

överläkare — eller annan anstaltsmyndigliet — att i avvaktan på avgörandet av

ärende angående svårare tjänstefel avstänga den felande från tjänsten och eventuellt

jämväl bostadsförmån och anstaltsområde, än även beträffande rätt för vederbörande

myndighet att från tjänsten entlediga personal, för vilken myndigheten

på grund av förekomna omständigheter funne sig icke vidare kunna hysa

förtroende, likaledes borde vinna godkännande.

Beträffande slutligen frågan i hela dess vidd om upptagande av sjukvårdspersonalens

befattningar på ordinarie stat hade medicinalstyrelsen, efter övervägande

av skälen för och emot förslaget därom, förklarat, att den icke längre

ville motsätta sig samma förslag. Och såsom den förekomna utredningen i övrigt

gåve vid handen tillstyrktes detta förslag av den långt övervägande meningen

bland dem, som yttrat sig i ämnet. Till denna mening anslöte sig jämväl

kommittén.

Lika med de sakkunniga och medicinalstyrelsen ville kommittén vidare tillstyrka,

att i förevarande avseende skillnad icke gjordes mellan manlig och kvinnlig

befattningshavare.

Kommittén förordar alltså, att sjukvårdspersonalens befattningar,

såväl de för kvinnor som de för män avsedda, måtte till erforderligt

antal upptagas på ordinarie stat.

I fråga därefter om ekonomipersonalen erinrar kommittén, hurusom

tvekan syntes förefinnas blott därom, var gränsen rätteligen skulle dragas

mellan de befattningar, som borde, och de som icke borde upptagas

på den ordinarie staten.

För egen del anser kommittén, att jämväl i detta fall den grundsats

borde tillämpas, som sedan länge i regel av statsmakterna gjorts

gällande vid bedömandet av frågor om tjänsters uppförande på ordinarie

stat, den nämligen, att, därest tjänsten toge sin innehavares arbets
-

Ekonomipersonalen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

kraft stadigvarande och efter normala mått fullt ut i anspråk, tjänsten

borde upptagas såsom ordinarie.

Tillämpligheten av denna grundsats vore emellertid givetvis bunden även

till andra förutsättningar än dem, som omedelbart uttalades i densamma.

Så vore det en påtaglig fordran, att de tjänsteprestationer, som vore tilllagda

en ifrågakommande befattning, måste vara ej blott för det närvarande utan

ock under överskådlig framtid erforderliga. Rådde därutinnan om ock blott tvekan,

borde befattningen icke uppföras såsom ordinarie. Redan av sådan hänsyn

funne kommittén medicinalstyrelsen hava förfarit riktigt, då den ur förslaget till

stat för hospitalspersonalen uteslutit den vid Uppsala hospital och asyl anställde

bageriföreståndaren och hans medhjälpare samt boktryckaren vid Stockholms

hospital. Från samma synpunkt borde ej heller ifrågasättas, att hospitalens renhållningsdrängar

upptoges på ordinarie stat; den väsentliga delen av deras göromål

skulle bortfalla med anordnandet av vattenklosettsystem, varom fråga enligt

uppgift syntes vid olika hospital förevara.

Vidare måste en befattning för att kunna ifrågakomma till uppförande såsom

ordinarie vara sådan, att den kunde anses lämpa sig för kvarstannande å

densamma till pensionsåldern med skyldighet att vidkännas pensions- och dylika

avgifter. Sådana göromål ägnade sig icke till sammanförande såsom grundval

för en ordinarie befattning, vilka under rådande förhållanden, enligt vad erfarenhet

och allmän uppfattning gåve vid handen, övertoges väsentligen för vinnande

av insikt eller utbildning i en eller annan yrkesgren eller i avvaktan på erhållande

av annan verksamhet; och befattningar, å vilka på grund av deras beskaffenhet

och förhållandena i övrigt en starkare växling av innehavare vore att

motse, borde ej givas natur av ordinarie. Ur nu antydda synpunkter vore ej

blott platser såsom elever, lärlingar, springgossar o. dyl. uteslutna från ordinarieskap,

utan detsamma borde också i allmänhet gälla anställningar, till sin

beskaffenhet närmast motsvarande tjänarinne- och tjänareplatser hos enskilda eller

eljest förnämligast avsedda för och antagna av jämförelsevis yngre personer, som

trädde ut till arbetet för sin självständiga försörjning och oftast kunde antagas

ännu ej hava gjort sitt val av levnadsbana. Vad sålunda senast anförts syntes

enligt kommitténs mening gälla största delen av de vid hospitalen anställda

biträdena i kök, tvätt och bageri, vid jordbruks- och trädgårdsarbetet m. fl.

Bruste nu ej förutsättningarna i nyss berörda båda riktningar eller annat

väsentligt avseende i fråga om en viss ekonomitjänst, ansåge kommittén, att tjänsten

borde med tillämpning av angivna allmänna grundsats upptagas på ordinarie

stat.

Å andra sidan håller kommittén före, att tjänst, vilken icke kunde

sålunda uppföras såsom ordinarie, bör, där den dock verkligen vore

behövlig, betecknas såsom extra -anställning på sätt i allmänhet inom

statsförvaltningen i motsvariga fall ägde rum. Kommittén finner sig

alltså icke kunna biträda den i de sakkunnigas betänkande förordade

utväg, att beteckna vissa av de icke ordinarie anställda såsom fasta

biträden med en mellanställning mellan de ordinarie och de allenast

extra befattningshavarna.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 40.9.

Det, på sätt i betänkandet erinras, av kommittén tidigare (år 1907) under

dåvarande förhållanden framförda förslaget om inrättande av s. k. fasta biträdesbefattningar

hade icke upptagits av statsmakterna, vadan någon dylik befattning

ej heller funnes vid något statens ämbetsverk, myndighet eller institution.

De skäl, som av de sakkunniga i betänkandet åberopats för att vid en reform

av sättet för hospitalspersonalens anställning införa ifrågavarande anställningsform,

hade icke av kommittén funnits så tvingande eller övertygande, att kommittén

ansett sig böra förorda en ändring av statsmakternas hittills intagna ställning

gentemot samma anställningsform.

Medicinalstyrelsen, som från de sakkunnigas betänkande upptagit fasta

biträdes formen, hade dock icke i sitt utlåtande uttalat sig i den riktning, att

denna form vore för hospitalen särskilt påkallad eller att föredraga. Och hospitalens

ekonomipersonal själv hade genom sina delegerade och annorledes framhållit,

att den avgjort ansåge anställning såsom fast biträde icke lämplig eller

eljest önskvärd, utan funne riktigt, att den för hospitalens rationella skötsel erforderliga

personal, för vilken ordinarie tjänst icke funnes, anställdes såsom

extra i likhet med vad eljest inom statsförvaltningen skedde. Samma uppfattning

hade enstämmigt bestyrkts vid de besök å hospital, som ledamöter av kommittén

i ärendet företagit.

Jämväl kommittén vore sålunda av den mening, att den för hospitalen

utöver den ordinarie erforderliga ekonomipersonalen borde anställas

såsom extra i vanlig mening.

Med stöd av nu framhållna överväganden hemställer kommittén, att

ovan anförda allmänna grundsats måtte vinna tillämpning vid avgörande

av spörsmålet, vilka ekonomitjänster vid hospitalen skola uppföras på

ordinarie stat.

En tillämpning av samma grundsats skulle enligt kommitténs mening

medföra, att — förutom de befattningar, vilka av de sakkunniga

och medicinalstyrelsen föreslagits till upptagande såsom ordinarie, dock

med undantag för »bageriverkmästare» och »l:ste bagare» (vid Uppsala

hospital och asyl) -— ytterligare följande bland de i de sakkunnigas

betänkande till anställning såsom fasta biträden föreslagna skulle få sina

befattningar uppförda på den ordinarie staten, nämligen:

hantverksbiträden, eldare, vissa ekonomidrängar, svinskötare, yttre

nattvakt, vissa kvinnliga biträden i kök, tvätt och bageri samt vissa

manliga biträden i trädgård och jordbruk.

Vad först angår sju/cvärdsj>e7''sonalen är, såsom förut framhållits,

förhållandet för närvarande det, att bestämmanderätten i fråga om formen

för denna personals anställande och de särskilda anställningarnas

närmare beskaffenhet tillkommer medicinalstyrelsen, respektive hospitalsdirektionerna

och vederbörande chefsläkare, medan samma rätt i fråga

om avlöningsförmåner och ålderdomsunderstöd tillhör medicinalstyrelsen.

Departements
chefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

En ändring av detta förhållande i det avseende och på det sätt, som

skulle påkallas av sjukvårdspersonalens uppförande på ordinarie stat,

är nu ifrågasatt.

Beträffande lämpligheten av en dylik ändring hava, på sätt som

framgår av den förut lämnade redogörelsen för ärendets hittillsvarande

behandling, skäl blivit anförda såväl för som emot. Hänvisande härtill,

anser jag mig endast böra erinra därom, att såväl de sakkunniga

som medicinalstyrelsen och löneregleringskommittén, efter framhållande

av de fördelar och nackdelar, som kunna anses vara förenade

med åtgärd av ifrågavarande beskaffenhet, och efter prövning av härutinnan

föreliggande omständigheter, samtliga kommit till den uppfattningen,

att sjukvårdspersonalens befattningar, såväl de för kvinnor som de

för män avsedda, borde till erforderligt antal uppföras på ordinarie stat.

För egen del har jag ej kunnat undgå finna en anordning av nu

ifrågasatt art vara ägnad att medföra påtagliga fördelar för själva sinnessjukvården,

på samma gång jag anser de anmärkningar, som anförts

mot sjukvårdspersonalens uppförande på ordinarie stat, ej vara av beskaffenhet

att böra utgöra hinder för nämnda överförande.

Vad därefter beträffar ekonomipersonalen, tillkommer det, såsom förut

omförmälts, för närvarande hospitalens direktioner, respektive vederbörande

chefsläkare, att bestämma såväl formen för anställandet som

de olika befattningshavarnas göromål och anställningarnas beskaffenhet

i övrigt. Fastställandet av avlöningsförmåner för befattningarna liksom

ock förekommande ålderdomsunderstöd tillhör medicinalstyrelsen.

Beträffande det lämpliga och befogade i en ändring av nu rådande

förhållanden på det sätt, att ekonomipersonaleus befattningar uppföras

på ordinarie stat, har, såsom den föregående redogörelsen givit vid handen,

enighet rått så till vida, att en väsentlig del av dessa befattningar

allmänt ansetts böra överföras till ordinarie stat. Däremot synas olika

uppfattningar hava gjorts gällande, var gränsen rätteligen borde dragas

mellan de befattningar, som borde, och de, som icke borde uppföras

på den ordinarie staten.

Löneregleringskommittén har vid uppgörande av sitt förslag utgått

ifrån den grundsatsen, att, därest tjänsten tager sin innehavares arbetskraft

stadigvarande och efter normala mått fullt ut i anspråk, tjänsten

bör uppföras såsom ordinarie. Denna grundsats har sedan länge i regel

av statsmakterna gjorts gällande vid bedömandet av frågor av motsvarande

art, och jag anser, att densamma även i föreliggande fall bör

komma till tillämpning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

97

Beträffande utförandet av nämnda grundsats har löneregleringskommittén

ansett, att — förutom de befattningar, vilka av de sakkunniga

och medicinalstyrelsen föreslagits till upptagande såsom ordinarie, dock

med vissa närmare angivna undantag — ytterligare åtskilliga bland de

i de sakkunnigas betänkande till anställning såsom fasta biträden föreslagna

skulle få sina befattningar uppförda på den ordinarie staten.

Kommittén hänvisar i detta avseende till ett av densamma uppgjort

förslag beträffande de kontanta avlöningsförmånerna vid de särskilda

ekonomitjänster, som skulle uppföras på ordinarie stat.

Vid övervägande av förevarande spörsmål har jag ansett mig böra

ansluta mig till kommitténs förslag i nu nämnda hänseende.

C. Hospitalspersonalens antagande, utbildning m. m.

I avdelning IV av sitt betänkande hava de sakkunniga, enligt vad De saUuni

betänkandet anföres, sökt framlägga »en i största möjliga mån full- mga"

ständig plan till organisation av personalens förhållanden». I sådant

syfte behandlas närmare ett flertal spörsmål, såsom, vad angår sjukvårdspersonalen,

frågor om elev- och provtid, undervisning och fortsatt

utbildning, kompetensfordringar, antagande till elev samt extra och

ordinarie tjänst, ordnande av den speciella sjukvårdstjänsten, tjänstgöringstid

m. fl., samt, vad angår särskilt ekonomipersonalen, frågorna

om anställande och avskedande av fasta biträden, konstituerande å ordinarie

tjänst m. fl. Jag tillåter mig att i dessa stycken hänvisa till

berörda avdelning av de sakkunnigas betänkande.

Löneregleringskommittén säger sig sakna anledning att till ytt- Löneregierande

upptaga alla de i betänkandets ifrågavarande avdelning berörda

ämnen. Vissa av dem hava emellertid, på sätt av det föregående framgår,

av kommittén berörts, i den mån sådant synts påkallat av kommitténs

uppdrag; så exempelvis i fråga om antagande myndighet, det

disciplinära förfarandet m. m. Beträffande de behandlade ämnena i

övrigt säger sig kommittén finna sig av sitt uppdrag föranledd allenast

till följande uttalanden.

I samband med framläggande av sitt program rörande elevtid och provtid

för sjukvårdspersonalen hade de sakkunniga uttalat, att enligt deras mening

ingen, tillhörande nämnda personal, borde kunna erhålla ordinarie tjänst, förrän

han varit anställd vid statsanstalt för sinnessjuka minst fyra år, elevtiden (å två

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

år) inräknad. Utan att inlåta sig närmare härå hade medicinalstyrelsen i sitt

utlåtande den 25 februari 1914 allenast uttryckt den mening, att det vore självfallet,

att uppförande av sjukvårdspersonalen å ordinarie stat förutsatte en viss

elevtid och prövotid före konstituerandet å ordinarie tjänst. Detta spörsmål

syntes i sinom tid bliva föremål för styrelsens vidare behandling och föranledde

nu ej något särskilt vidare yttrande från kommitténs sida.

Beträffande motsvarande spörsmål i fråga om ekonomipersonalen, såväl

den ordinarie som de föreslagna fasta biträdena, hade i betänkandet till en början

framhållits, att befattningshavarna bland denna personal, i motsats till dem

inom sjukvårdspersonalen, icke kunde få sin egentliga yrkesutbildning inom sinnessjukvården,

utan måste redan då de tillträdde sina befattningar vara fullt

rustade att sköta desamma.

De bland ekonomipersonalen, vilka komme i närmare beröring med de

sjuka, behövde emellertid utan tvivel tillägna sig en viss förmåga att på ett

lämpligt sätt umgås med de sjuka och locka dem till sysselsättning och utveckling

av kvarbliven förmåga till nyttig verksamhet. Detta vore händelsen framför

allt med liantverksföreståndare, sömmerskor och väverskor, trädgårds- och lantbrukspersonal.

Beröringen med de sjuka inträdde dock först, då dessa befunne

sig i ett mindre ömtåligt stadium, och det syntes vara möjligt att på jämförelsevis

kort tid bilda sig ett omdöme om befattningshavarnas förmåga i förevarande

avseende. Då det otvivelaktigt skulle försvåra erhållandet av verkligt kompetent

folk, om en längre obligatorisk provtid fastställdes, ansåge de sakkunniga tillräckligt

med en bestämmelse om minst ett års tjänst såsom villkor för erhållande

av ordinarie tjänst.

Beträffande den ekonomipersonal, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle

genom kontrakt av överläkaren eller sysslomannen anställas såsom fasta biträden,

erinrade kommittén, att de sakkunniga hölle före, att denna personals ställning

borde efter fyra års tjänst förändras till större fasthet så till vida, som avskedande

skulle kunna ske endast efter hospitalsdirektionens hörande och den avskedade

äga rätt till klagan hos högre myndighet.

Spörsmålet om en prövotid och dennas längd för vinnande av ordinarie

befattning inom ekonomitjänsten funne kommittén böra ägnas noggrann uppmärksamhet.

Under omförmälda besök vid olika hospital ävensom annorledes hade

kommittéledamöterna sökt vinna upplysning rörande erfarenheter och meningar

i förevarande avseende, som förefunnes inom personalen själv samt bland syssloman,

läkare och hospitalsdirektioner.

Vid övervägande av vad kommittén inhämtat hade kommittén trott sig

finna skäl för, att den prövotid, om vars behövlighet över huvud enstämmighet

synts tämligen allmänt råda, bestämdes olika för två huvudkategorier inom

ekonomipersonalen.

Beträffande sådana befattningshavare, vilkas antagande i tjänst vid hospitalen

måste anses förutsätta en förutgången bestämd yrkesutbildning, såsom

maskinister, hantverkare (skräddare, smeder m. fl.), syntes en prövotid ej understigande

ett år för att kunna vinna anställning såsom ordinarie vara erforderlig.

I fråga åter om dem bland ekonomipersonalen, vilkas göromål icke i samma

grad, som nyss avsågs, krävde en redan förvärvad avslutad yrkesutbildning, t. ex.

vissa biträden i kök, tvätt och bageri samt för trädgård och jordbruk, magasinspersonal

m. fl., syntes böra fordras en längre prövotid, som kommittén ansett

böra sättas till minst tre år.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

I sammanhang med nu behandlade spörsmål ansåge sig kommittén vidare

böra förorda, att för befordran till ordinarie befattning vare sig inom sjukvården

eller ekonomitjänsten skulle fordras en uppnådd levnadsålder, ej understigande

tj ugufyra år.

Jag anser mig sakna anledning att i detta sammanhang närmare

ingå å de frågor, som blivit i berörda hänseenden av de sakkunniga

och löneregleringskommittén dryftade. De spörsmål, som här avhandlats,

äro icke av den art, att någon framställning till riksdagen härutinnan

är erforderlig. Det är min avsikt att, sedan de organisationsoch

löneregleringsfrågor, till vilkas lösning riksdagens medverkan är av

nöden, blivit avgjorda, till närmare prövning upptaga ovan omförmälda

spörsmål ifråga om hospitalspersonalens antagande, utbildning

m. m.

D. Avlöningsförhållanden.

I avdelningarna I och II av sitt betänkande hava, såsom förut är

antytt, de sakkunniga givit en framställning av hospitalspersonalens avlöningsförhållanden

under föregående skeden av sinnessjukvårdens utveckling

i vårt land.

Ett för dessa förhållandens gestaltning under senare tider bestämmande

moment utgöres av den i 1901 års hospitalsstadga innehållna

bestämmelsen, att det tillkomme medicinalstyrelsen att bestämma avlöningsförmåner

för uppsjmingsmän, förestånderskor och övrig betjäning

vid statens anstalter för sinnessjuka. I kraft av denna bestämmelse

har styrelsen vid olika tillfällen och sist för tiden från och med år

1908 vidtagit allmänna och genomgripande löneregleringar för personalen

i fråga. Och under tiden efter nämnda år hava gång efter annan

ytterligare förändringar till personalens förmån blivit genomförda.

De sakkunnigas framställning beträffande förevarande ämne sträcker

sig till och med en redogörelse för avlöningsförhållandena vid tiden för

betänkandets avgivande. Denna redogörelse är, såvitt angår den kontanta

avlöningen, utförd i detalj och sammanställningsvis tydliggjord i

en å sid. 224 och följande i de sakkunnigas betänkande införd översikt,

över kontanta avlöningsförmåner enligt 1913 års utgiftsstat. De i

denna översikt innehållna uppgifter återgiva emellertid icke längre de

exakta förhållandena. Efter år 1913 inträdda omständigheter hava

påkallat förändringar i olika avseenden, såsom beträffande avlöningsbelopp,

antal befattningar in. m. Vad avlöningsbeloppen angår, hava

Departements
chefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

De sakkunniga
-

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

sålunda de för år 1913 gällande blivit förhöjda för år 1917 med 10

procent och för år 1918 med ytterligare 10 procent.

Till upplysning om vad för närvarande gäller tillåter jag mig hänvisa

till en vid löneregleringskommitténs betänkande såsom bilaga 1

fogad översikt, motsvarande den ovannämnda, men hämtad från den

för år 1918 gällande utgiftsstaten.

Mot bakgrunden av redogörelsen för då rådande avlöningsförhållanden

framläggas i de sakkunnigas betänkande deras förslag till lönereglering.

Dessa eftersträva en reglering i överensstämmelse med de

modernare principer, som lagts till grund för de senast förut genomförda

löneregleringarna för en del statens verk. Såsom förebild har tjänat

särskilt den reglering, som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.

Jag vill i korthet redogöra för innebörden i de sakkunnigas förslag

och tillåter mig i övrigt hänvisa till avdelningen V av deras betänkande,

där avlöningsförhållandena för ifrågavarande personal äro närmare

behandlade.

Vid en redogörelse för förslagens innehåll är att till en början uppmärksamma

i vad mån naturaförmåner skulle ingå i avlöningarna.

Förmånen av fri bostad med värme och belysning eller, ifråga om s.

k. familjebostad, ersättning därför (s. k. hyresbidrag) finna de sakkunniga

fortfarande såsom förut böra tillkomma samtliga ifrågavarande

befattningshavare.

Vid den lönereglering, som av medicinalstyrelsen fastställdes att

gälla från och med år 1908, utgick man därifrån, att i regel all personal

skulle erhålla sin kost från anstaltens kök. De kontanta avlöningarna,

arvodena, bestämdes därefter till de belopp, som under sådan

förutsättning funnos böra och kunna utgå. Efter förebild av lönestater

från senare tid vid olika statens institutioner ävensom vid Stockholms

stads verk hava de sakkunniga föreslagit övergång till ett annat system.

Beloppet av den kontanta avlöningen skulle nämligen bestämmas

med utgående från, att personalen själv finge sörja för sitt kosthåll.

Därest på grund av förhållandena kost in natura måste tillhandahållas

befattningshavare, skulle ett mot kostens värde svarande avdrag från

den kontanta avlöningen ske. De utav de sakkunniga föreslagna kontanta

avlöningarna hava i enlighet härmed bestämts utan hänsyn till

vederbörandes kosthåll, men samtidigt hava vissa fixa avdragsbelopp

föreslagits för fall av åtnjuten kost.

Det skulle enligt de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för de ordinarie

befattningshavarna tillkomma anstaltsdirektionen att bestämma, huruvida

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 409.

befattningshavare vore skyldig att mottaga kost in natura, dock att den, som tilldelats

familjebostad eller ersättning därför, skulle äga själv bestämma över sitt

kosthåll. Härvid torde emellertid de sakkunniga hava utgått från, att intagande

av kost å anstalten skulle vara obligatoriskt för ogifta befattningshavare.

De sakkunniga hava ansett förmånen av fri tjänstebeklädnad fortfarande

böra förekomma. Sådan borde tillkomma såväl ordinarie som

extra sjukvårdspersonal samt ordinarie ekonomipersonal.

Vidare hava de sakkuniga ansett, att befattningshavare, varom här

är fråga, ävensom sådan befattningshavares hustru och oförsörjda barn

borde äga åtnjuta kostnadsfri läkarvård av anstaltens läkare och kostnadsfri

medicin från anstaltens apotek, såvitt den förordnats av anstaltsläkare.

Jämväl förordas, att rätt till avgiftsfri vård å sjukhus och lungsotssanatorium

måtte tillkomma ifrågavarande personal, -—- uppsyningsoch

överskötarpersonal i halvenskilt samt övrig personal på allmänt rum.

Beträffande härefter de kontanta avlöningarna borde dessa för personal

å ordinarie tjänst fördelas å lön och tjänstgöringspenningar. För

de fasta biträdena borde arvodesformen bibehållas, men arvodet anses

till viss del motsvara lön och till återstoden tjänstgöringspenningar. Till

extra personal och elever borde likaledes utgå arvode, men utan uppdelning

på nyssnämnt sätt.

Med avseende därå, att befattningar (ordinarie) av samma slag kunde

vid skilda anstalter vara förenade med större eller mindre ansvar och

svårare eller lättare arbete, hade olika avlöningsgradel'' måst införas för

vissa befattningar av samma slag.

Begynnelseavlöningen borde med tillämpning av en i allmänhet

gällande grundsats sättas relativt låg, men kunna höjas medelst flera,

efter kortare perioder inträffade tillägg. Dessa tillägg i avlöningsförhöjningar

förordades för manlig personal skola bliva fem och inträda efter

resp. 2, 4, 6, 9 och 12 års väl vitsordad tjänstgöring samt för kvinnlig

personal fyra, inträdande efter resp. 3, 6, 9 och 12 års sådan tjänstgöring.

Vad sålunda föreslagits skulle gälla såväl ordinarie befattningshavare

som fasta biträden.

Jämväl extra befattningshavare och elev skulle kunna erhålla förhöjning

av sitt arvode, ehuru blott en gång, att inträda för extra befattningshavare

efter 2 års väl vitsordad tjänstgöring och för elev efter

genomgången teoretisk examen.

Intjänad avlöningsförhöjning borde utgå från och med månaden

näst efter den, under vilken stadgad tjänstålder uppnåtts. Denna av

hospitalsöverstyrelsen dittills tillämpade regel syntes de sakkunniga mera

rättvis än avlöningsförhöjningarnas inträdande kalenderårsvis.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Vidare föreslå de sakkunniga, att till innehavare av befattningar

vid de s. k. fasta paviljongerna vid Västerviks och Säters hospital, vilka

befattningar vore särdeles ansvarsfulla och fordrade mycket pålitlig personal,

borde utgå ett vid tjänsten bundet tillägg sarv o de av 10 kronor

för månad.

Slutligen förordas upptagande av det för en del av statens verk

gällande särskilda stadgandet, att Kung]. Maj:t skulle kunna tilldela en

befattningshavare avlöning i högre klass inom avlöningsskalan än den,

till vilken hans befattning hörde, dock icke i något fall högre än den

för befattningen bestämda slutavlöning.

Med tillämpning av nu i korthet angivna huvudgrunder skulle enligt

de sakkunnigas förslag den kontanta avlöningen komma att utgå

till vederbörande personal med följande belopp:

I. Tjänstemän (ordinarie befattningshavare).

Lägst.

Högst.

Till uppsyningsman av l:a

graden .................................

................................ 1800

3 000

n » » 2:a

» ................

.................................. 1650

2 700

» » » 3:e

„

.................................. 1500

2 400

Uppsyningsman av 3:e graden motsvara vad avlöningsförmånerna beträffar

även de nuvarande »biträdande uppsyningsmännen», vilka fortfarande

komma att intaga samma ställning som hittills.

» maskinmästare av l:a graden..................................................................... 1800 3 000

» » » 2:a » ..................................................................... 1500 2 400

Den nuvarande benämningen på dessa befattningshavare, l:e maskinist,

har synts de sakkunniga höra utbytas mot maskinmästare, enär de hava

överinseende över anstaltens hela maskinella anläggning jämte därtill hörande

personal.

» bageriföreståndare (manlig)............................. 1380 2100

» föreståndarinna av Da graden .................................................................. 1500 2100

» » » 2:a » ................................................................. 1380 1950

» » 3:e » 1260 1800

Föreståndarinnor av 3:e graden motsvara nuvarande »biträdande föreståndarinnor».

Till överskötare av l:a graden ....................................................................... 1 260 1 950

» » » 2:a » 1140 1800

» maskinist » l:a » ........................................................................ 1260 1950

» .. » 2:a » ........................................................................ 1 140 1800

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 103

Lägst. Högst.

Till köks föreståndarinna av l:a graden ............................................................. 1 260 1 800

» » » 2:a » .............................................................. 1 140 1650

» » » 3:e » 960 1380

» hantverks föreståndare, trädgårdsmästare, befallningsman, elektrikcr, bagare, reparatör

............................................................................................. 1140 1 800

» skötare.................................................................................................. 1 020 1 650

» översköterska av l:a graden...................................................................... 1020 1500

,, „ », 2:a » 900 1260

» eldareförman .......................................................................................... 960 1500

» tvättföreståndarinna av l:a graden ........................................................... 960 1380

» » » 2:a » 900 1 260

>» bag er i föreståndarinna av l:a graden ......................................................... 960 1 380

» » » 2:a » ......................................................... 900 1 260

» vaktmästare, stall- och ladugårds förman, fördräng.......................................... 900 1 380

Vaktmästare motsvaras av den nuvarande befattningen »post- och

stadsbud», vilken benämning emellertid synts de sakkunniga böra utbytas

mot den föreslagna, enär de med befattningen förenade göromålen närmast

kunna jämföras med en vaktmästares åligganden. Med stallförmannens befattning

äro förenade de göromål, som nu utföras av »kusken».

» arbets föreståndarinna................................................................................ 900 1 260

» sköterska, sömmerska, väverska ................................................... 780 1 020

II. Fasta biträden.

Till manligt ekonomibiträde av l:a graden........................................................ 840 1 260

,) » » » 2:a » 780 1140

* » » » 3:e » 060 960

o kvinnligt » » l:a » 660 900

» » » » 2:a » 600 840

» » » »» 3:e » 510 780

III. Extra ordinarie tjänstemän och elever.

Till e. o. skötare ............... 900 960

» manlig elev ......................... 720 780

» e. o. sköterska ..................................................................... 060 720

» kvinnlig elev........................................................................................ 540 600

Beträffande avlöningsförmåner, villkor för sådana förmåners åtnjutande

m. m. hava de sakkunniga sammanfattat sina förslag i särskilda förslag

till avlöningsreglementen, avseende ett ordinarie befattningshavare, ett

annat fasta biträden och ett tredje extra befattningshavare och elever.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

Medicinal
styrelsen.

Beträffande de kontanta avlöningarna hava desamma i det förstnämnda

av dessa reglemente förslag inordnats efter storlek i en avlöningsskala

av ett antal numrerade avlöningsklasser. Denna avlöningsskala

fullständigas genom en särskild tabell, utvisande begynnelseavlöning och

avlöningsförhöjningar efter angivet antal tj än står.

Då de sakkunnigas förslag avsåge avlöningsreglering endast för

»betjäningen» vid sinnessjukanstalterna och således icke för läkar- och

kontorspersonal därstädes, både såsom ifrågavarande avlöningsskalas

första (högsta) klass upptagits klass 14. De sakkunniga hade nämligen

velat bereda tillfälle att vid eventuell framtida lönereglering, omfattande

avlöningsförmånerna för samtliga vid statens anstalter för sinnessjuka

anställda befattningshavare, använda »analog klassindelning och förelöpande

numrering». Löneskalan omfattar avlöningsklasserna 14—29.

I eu särskild paragraf av ifrågavarande reglementsförslag bar beträffande

vissa uppräknade kategorier av ordinarie befattningar angivits,

huru många särskilda befattningar skulle finnas inom varje kategori.

Antalet övriga ordinarie befattningar föreslås skola för varje år bestämmas

av Kungl. Maj:t.

I utlåtande den 25 februari 1914 bar medicinalstyrelsen till yttrande

upptagit de särskilda utav de sakkunniga framställda förslagen beträffande

avlöningsförhållandena för personalen.

Vidkommande först dessa förslag, i vad de avse naturaförmåner,

bar styrelsen, med instämmande i övrigt i vad de sakkunniga på sätt

ovan omförmälts föreslagit, i följande hänseenden uttalat en från de

sakkunnigas avvikande mening.

Det nya system beträffande förhållandet emellan den kontanta avlöningen

och personalens kost, som av de sakkunniga förordats, ville styrelsen icke motsätta

sig. Men i fråga om bestämmandet av avdrag å avlöningen för åtnjuten

kost ansåge styrelsen, att dessa avdrag ej borde fixeras till vissa belopp, såsom

de sakkunniga föreslagit, utan beräknas efter den verkliga kostnaden för portion

enligt gällande utspisningsstat, avrundad, därest bråkdel av öre skulle förekomma,

till närmast högre hela öretal, och den uppkomna summan ökas med 10 öre,

motsvarande anrättningskostnaden.

Fri tjänstebeklädnad funne medicinalstyrelsen lika med de sakkunniga

böra framgent som nu tillkomma sjukvårdspersonalen.

Beträffande ekonomipersonalen innehölle gällande föreskrifter, att väverskor

och sömmerskor åtnjöte fastställd tjänstebeklädnad samt köks-, bageri- och tvättpersonalen

förkläden av linne eller vaxduk ävensom, i mån av behov, linnemössa.

Dessa bestämmelser ansåge styrelsen böra bibehållas, varförutom även kuskar

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung.I. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

samt post- och stadsbud (vaktmästare) borde tilldelas tjänstebeklädnad; den övriga

ekonomipersonalens förseende med tjänstedräkt syntes i varje fall mindre av

behovet påkallat.

i oi *^e befattningshavare, som därav vore i behov, borde skyddskläder tillhandahållas

från anstalten.

I fråga om förmånen av fri läkarvård hyste styrelsen en från de

sakkunnigas förslag så till vida avvikande mening, som styrelsen ansåge

all till anstalten hörande personal böra åtnjuta fri personlig läkarvård

av anstaltens läkare samt den personal, som vore boende i anstaltens

hus, jämväl fri läkarvård för hustru och minderåriga barn.

För personalen kunde vidare efter anstaltsläkarens förordnande medgivas

fri vard å allmän sal å sanatorium eller å länets eller stadens

sjukhus. Prövade överläkaren konsultation med annan än anstaltens

läkare erforderlig, borde sådan bekostas med anstaltens medel. I sakens

natur syntes ligga, att konstgjord arm eller konstgjort ben, kirurgiskt

bandage med mera dylikt, som nödvändiggjorts av kroppsskada under

tjänstgöring, borde bekostas av anstalten.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande rätt till fri medicin hade

styrelsen på tillika anförda skäl ansett sig böra avstyrka.

Medicinalstyrelsen anser vidare, att bland medgivna naturaförmåner

borde, i anslutning till vad hittills förekommit, upptagas fri tvätt för

ogift befattningshavare, dock med undantag för strykning av stärkpersedlar.

Vidkommande härefter personalens kontanta avlöning förklarar

medicinalstyrelsen först, att den utav de sakkunniga föreslagna löneskalan

syntes väl lämpa sig efter de sinsemellan ganska olika tjänsteförhållandena

inom sinnessjukvården. Ej heller vore något att erinra

mot uppdelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar eller

mot avlöningsförhöjningarna vare sig till antal eller storlek. Vad begynnelseavlöningen

anginge, syntes densamma vara av de sakkunniga

i princip rätt beräknad; dock hade styrelsen i ett par fall funnit densamma

något för låg. Den föreslagna indelningen av personalen i

särskilda kategorier eller grupper och vissa sådana gruppers uppdelning

i skilda lönegrader hade däremot styrelsen icke kunnat godkänna i

oförändrat skick.

Beträffande uppsyningspersonalen ville styrelsen ej föreslå annan ändring,

än att, på jämväl anförda skäl, benämningarna uppsyningsman och föreståndarinna

utbyttes mot överskötare och översköterska.

Mect anledning härav ville styrelsen vidare förorda, att de utav de sakkunniga

föreslagna grupperna överskötare och översköterskor benämndes förste

skötare och förste sköterskor. Mot dessa gruppers fördelning, på sätt av de

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt., 369 haft. (Nr 409.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

sakkunniga föreslagits, i två avlöningsgrader vardera hade anmärkningar framställts

av flera hospitalsdirektioner. Med hänsyn härtill och på i övrigt anförda

skäl ville styrelsen med anslutning till det redan brukliga systemet med särskilda

ansvarsarvoden för översköterskor föreslå, att dylika ansvarsarvoden från 50 intill

150 kronor för år måtte bibehållas och fästas vid de avdelningar, där avdelningens

art, patienternas antal och storleken av de förråd, för vilka vederbörande översköterska

hade att ansvara, gjorde sådant särskilt arvode berättigat. Med en

sådan anordning borde självfallet endast en avlöningsgrad förefinnas för ifrågavarande

personalgrupp. För förste skötare, respektive första sköterska, som

uppbure ansvarsarvode, föresloges titeln avdelningsskötare, respektive avdelningssköterska.

I nära samband med frågan om avdelningsskötare och avdelningssköterskor

stode en annan, för sinnessjuk vården och särskilt för den

kvinnliga sjukvårdspersonalens rekrytering särdeles viktig angelägenhet.

Det hade nämligen ofta förut och även i förevarande ärende av hospitalsmyndigheterna

med kraft gjorts gällande, huru nödvändigt det vore att

erhålla bildade och sjukvärdsskolade elever vid hospitalen.

Särskilt vore eu föregående god utbildning i allmän sjukvård av det största

gagn, enär många sinnessjuka i lika hög grad krävde kroppslig som själslig sjukvård.

Med fullt berättigande, enligt medicinalstyrelsens mening, hade överläkaren

vid Stockholms hospital i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag uttalat, bland

annat, att den skolade sjuksköterskekåren varit av utomordentlig betydelse för

Stockholms hospitals utveckling genom den insats, denna kår gjort till sinnessjukvårdens

höjande och humanisering.

Skulle man kunna, anför medicinalstyrelsen vidare, tillföra hospitalen bildat

och sjukvårdsskolat elevmaterial, borde dels utbildningen i sinnessjukvård för

dessa sjuksköterskor anordnas något annorlunda än för hospitalens egna elever,

dels erhållandet av ordinarie tjänst för samma sjuksköterskor underlättas, dels

ock lönen för dem icke tilltagas alltför låg. Och skulle man kunna få de bildade

kvinnorna att söka anställning vid hospitalen, måste möjlighet givas att såväl

under elev- och extra ordinarietiden som under anställningen såsom ordinarie

sköterska tillförsäkra dem en ersättning, som satte dem i stånd att utan anlitande

av större delen av avlöningen komma i åtnjutande av personalkost av I klass —

en förmån på vilken de antoges sätta det allra största värde. Medicinalstyrelsen

hade ansett detta lämpligast kunna ske genom att tillerkänna i sinnessjukvård

anställd kvinna, som genomgått minst sex klasser i elementarskola eller företedde

intyg om däremot svarande utbildning, dels rätt att bekomma personalkost av

I klass, dels ock ett kontant tillägg till avlöningen, motsvarande skillnaden mellan

portionspriset för personalkost av I och av II klass, dock endast under förutsättning

att hon begagnade sig av nämnda rätt.

Medicinalstyrelsen yttrar sig härefter rörande de utav de sakkunniga

föreslagna avlöning ssatserna.

Beträffande särskilt de befattningshavare, för vilka styrelsen förordat benämningarna

förste skötare och första sköterskor, hade styrelsen tagit hänsyn

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

dels till gällande avlöningar för motsvarande befattningshavare och dels till de

ansvarsarvoden, som vore ämnade att tilldelas avdelningsskötare och avdelningssköterskor.

Styrelsen hade därvid stannat vid att för förste skötare föreslå avlöningsklass

24 (= de sakkunnigas överskötare av andra graden) med begynnelseavlöning

å 1,140 kronor och slutavlöning å 1,800 kronor samt för första sköterskor

avlöningsklass 25 (= de sakkunnigas översköterskor av första graden) med begynnelseavlöning

å 1,020 kronor och slutavlöning å 1,500 kronor.

Den utav de sakkunniga för sköterskor föreslagna avlöningen enligt klass

29 (begynnelseavlöning 780 kronor och slutavlöning 1,020 kronör) hade synts styrelsen

allt för knappt tilltagen, och hade styrelsen fördenskull upptagit sköterskegruppen

i klass 28 med begynnelseavlöning å 840 kronor och slutavlöning å

1,140 kronor.

Arbetsföreståndarinnorna hade medicinalstyrelsen ansett böra uppflyttas från

den utav de sakkunniga föreslagna klass 27 (begynnelseavlöning 900 kronor, slutavlöning

1,260 kronor) till klass 26 med 960 kronor i begynnelseavlöning och

1,380 kronor i slutavlöning.

Mot övriga i de sakkunnigas förslag för den ordinarie personalen upptagna

avlöningssatser förklarade sig medicinalstyrelsen icke hava något att erinra. I

samband därmed ville emellertid styrelsen anmärka, att den upptoge elektriker

och reparatörer bland hantverkare (hantverksföreståndare).

Med tillämpning av vad styrelsen i fråga om de kontanta avlöningsförmånerna

anfört har styrelsen i sitt vid dess yttrande fogade förslag till avlöningsreglemente

för (ordinarie) tjänstemän framlagt en avlöningsskala, motsvarande

den utav de sakkunniga föreslagna. Denna styrelsens avlöningsskala omfattar

klasserna 14—28.

Styrelsen har jämväl i sitt nämnda reglementsförslag angivit, huru många

särskilda befattningar enligt dess mening borde finnas inom vissa uppräknade

kategorier bland den ordinarie personalen, Antalet av övriga ordinarie tjänster

skulle även enligt styrelsens förslag bestämmas av Kungl. Maj:t för varje år.

I de skrivelser, som av hospitalspersonalens olika förbund eller

av grupper av befattningshavare inom samma personal i förevarande

ärende avgivits, hava givetvis de utav de sakkunniga eller medicinalstyrelsen

föreslagna avlöningsförmånerna v^arit föremål för uttalanden

och framställningar. Motsvarande meningsyttringar från personalens sida

hava vidare, efter vad löneregleringskommittén i sitt betänkande meddelar,

framförts såväl vid kommitténs förhandlingar i juli 1917 med delegerade

från personalförbunden som och under förutnämnda besök av

kommittéledamöter vid vissa av statens sinnessjukanstalter.

Jag tillåter mig i korthet omnämna framförda huvudsynpunkter beträffande

vissa viktigare frågor, avseende personalens avlöningsförhållanden.

Sålunda har beträffande förmånen av fri bostad med värme och lyse eller i

visst fall ersättning därför, hyresbidrag, framhållits, att det ej mindre ur allmänt

samhällelig än även särskilt från sinnessjukanstalternas och deras personalkårers

Särskilda

skrivelser från

olika föreningar

in. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

f 08

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

synpunkt vore önskvärt, att familjebostad och ersättning därför beräknades med

utgående från två rum och kök såsom den normala grundtypen. Dylik bostad

borde ej vara uteslutande förbehållen gift befattningshavare, utan borde också,

på sätt inspektören för sinnessjukvården uttalat, kunna tilldelas ogift befattningshavare

i fall, då särskilda skäl talade därför. Bostadsersättningen, hyresbidraget,

borde rättas efter å vederbörande ort gällande pris inom gränser, som skäligen

syntes kunna bestämmas till 300—500 kronor.

I fråga om förhållandet mellan de kontanta avlöningarna och personalens

kost har det utav de sakkunniga förordade nya systemet med däruti av medicinalstyrelsen

föreslagen modifikation synts i övervägande grad mottagas med gillande.

Dock har härvid framhållits såsom önskvärt, att personalen i så stor om

fattning, som utan bestämd olägenhet kunde ske, medgåves rätt att välja mellan

att mottaga kost in natura från anstaltens kök och att själv sörja för sitt kosthåll.

I sådant hänseende har särskilt uttalats, att frihet att själv ordna kosthållet

borde i vad angår den ogifta personalen kunna undantagsvis medgivas ej endast,

såsom av medicinalstyrelsen föreslagits, befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen

utan ock befattningshavare bland sjukvårdspersonalen; och har

därvid hänvisats till vad inspektören för sinnessjukvården anfört i denna fråga

uti sitt särskilda yttrande till medicinalstyrelsens protokoll den 25 februari 1914.

Beträffande förmånen av fri tjänstebeJclädnad har från ekonomipersonalens

sida framställts anspråk på full likställighet med sjukvårdspersonalen, eller således

att även all ekonomipersonal borde komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån

eller ock erhålla motsvarande kontant ersättning. Tillika har gjorts gällande,

att särskilda skyddskläder borde tillhandahållas alla dem bland ekonomipersonalen,

vilkas arbete vore av beskaffenhet att medföra behov därav. Bestämmanderätten

därutinnan syntes böra tillkomma medicinalstyrelsen.

Beträffande spörsmålet om kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria medikamenter

har från personalens sida särskilt framhållits såsom önskvärt, att sådana

medikamenter, som ordinerats vid anlitande av medgiven kostnadsfri läkarvård

samt funnes i vederbörande anstalts förråd och lämpligen kunde därifrån tillhandahållas

den sjuke, också kostnadsfritt komme honom till del. Härvid erinrades

tillika, dels att anstalternas medicinförråd i viss omfattning stode under direkt vård

av befattningshavare, varom här vore fråga, och dels att enligt för närvarande

tillämpad praxis medikamenter från hospitalens förråd utan avgift tillgodokomme

sjuk befattningshavare.

Med anledning därav att medicinalstyrelsen föreslagit fri tvätt för ogift personal,

dock med iakttagande att strykning av stärksaker ej skulle vara avgiftsfri,

har från personalen dels hemställts, huruvida ej undantaget beträffande strykning

kunde bortfalla såsom varande av mindre betydelse, dels ock ifrågasatts, huruvida

ej enahanda rätt i förevarande avseende, som medgåves den ogifte, kunde

få bibehållas för honom även efter det han trätt i gifte.

Yad härefter angår de kontant utgående avlöningsförmånerna synas de huvudgrunder,

på vilka — såvitt fråga är om personal i ordinarie befattning — såväl

de sakkunnigas som medicinalstyrelsens förslag äro fotade, hava från personalens

sida i huvudsak mötts med gillande. Vid detta förhållande hava ej heller

anordningen av de avlöningsskalor, i vilka dessa huvudgrunder funnit ett mera

detaljerat uttryck, eller de olika befattningshavargruppernas hänförande till skilda

klasser inom samma avlöningsskalor föranlett någon väsentligare gensaga.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Att däremot själva de föreslagna avlöningssatserna givit anledning

till ändringsyrkanden från personalens sida, genomgående i riktning av

avsevärd förhöjning, torde finnas väl förklarligt, liksom ock att dessa

yrkanden gått olika långt vid skilda tidpunkter och under inflytande

av olika uppfattningar rörande den betydelse vid förevarande lönereglering,

som borde tillmätas de innevarande dyrtidsförhållandena. Någon

närmare redogörelse för nämnda ändringsyrkanden torde icke behöva här

meddelas.

I fråga om naturaförmåner, som böra ingå i avlöningarna, har, vad

först angår bostadsfrågan, jämväl löneregleringskommittén utgått från,

att all personal, varom här är fråga, skall framgent som hittills tillhanhållas

fri bostad eller, vad angår familjebostad, ersättning därför.

Kommittén hade förut framhållit den stora vikt för ett framgångsrikt handhavande

av sinnessjukvården och dennas fortsatta utveckling, som enligt kommitténs

mening borde fästas därvid, att personalens bostadsförhållanden vore verkligt

tillfredsställande.

Ett uppslag till främjande av deuna bostadsfrågas gynnsamma lösning hade

de sakkunniga, på sätt i deras betänkande närmare omförmäles, trott sig finna i

en »egnahemsrörelse» bland personalen, avseende egna hem å eller i omedelbar

närhet av anstaltsområdet. De sakkunniga framförde vissa riktlinier för en dylik

rörelses befrämjande, men hänvisade slutligen på, att en noggrann utredning

syntes vara erforderlig, därest saken skulle tillmätas sådan vikt, att dess genomförande

ifrågakomme.

Medicinalstyrelsen hade i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande på

tillika anförda skäl funnit sig icke kunna annat än ställa sig bestämt avvisande

mot en lösning genom statens medverkan av hospitalspersonalens egnahemsfråga,

sådan densamma framträtt i de sakkunnigas betänkande,

Jämväl från personalens sida hade man funnit nämnda fråga icke kunna i

här förevarande sammanhang upptagas till avgörande.

Under hänvisning till vad sålunda förekommit hade kommittén ansett

sig icke böra närmare ingå på spörsmålet om främjande av hospitalspersonalens

egnahemsbildning eller att vid avgivande av sitt yttrande

rörande ordnandet av samma personals avlöningsförhållanden

taga vidare hänsyn till nämnda spörsmål.

Vad angår dispositionen av förefintliga bostadslägenheter erinrar kommittén,

hurusom medicinalstyrelsen ansett, att så kallad familjebostad

— 1 å 2 rum och kök — skulle kunna tilldelas allenast befattningshavare,

som vore gift.

Kommittén hade för sin del ej kunnat finna sig övertygad om nödvändigheten

av donna begränsning. Därest särskilda skäl i något fall

Löneregle
ringskom
mittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

talade därför och särskilt om tillgången på familjebostäder det medgåve,

syntes förmånen i fråga böra kanna komma jämväl ogift befattningshavare

till godo. Möjlighet därtill syntes alltså böra hållas öppen.

Hade familjebostad i anstaltens hus icke kunnat beredas den, som

bort komma i åtnjutande därav, hade i män av tillgång å medel i anstaltens

utgiftsstat honom tilldelats s. k. hyresbidrag. Sådant hyresbidrag,

som utgått med belopp växlande mellan 120 och 300 kronor,

hade av de sakkunniga föreslagits till lägst 250 och högst 400 kronor med

förordande tillika, att det skulle tillkomma medicinalstyrelsen att inom

dessa gränser träffa avgörande för varje anstalt för sig. Mot detta förslag

hade medicinalstyrelsen icke haft något att erinra. Kommittén för

sin del hölle före, att inträdda förhållanden på bostadsmarknaden gjorde

en höjning av den övre gränsen för hyresbidragets belopp till 500

kronor befogad.

Med familjebostad borde som hittills följa kostnadsfri uppvärmning

och belysning; dock att, i överensstämmelse med vad av riksdagen i

flera föregående fall föreskrivits, boställshavaren syntes böra själv bekosta

elektrisk armatur och lampor.

Sedan 1918 års början hade det för familjebostäder avsedda bränslet utgått

enligt av medicinalstyrelsen fastställda grunder. Då familjebostad ej åtnjutits,

hade ersättning för bränsle och lyse utgått. Denna ersättning hade vid fall av

s. k. hyresbidrag tidigare beräknats lika med kostnaden för 15 famnar björkved

vid de norrländska hospitalen och för 12 famnar dylik ved vid de övriga anstalterna,

men från och med år 1918 utgått enligt av medicinalstyrelsen fastställda

grunder.

Det syntes kommittén vara att förorda, att bränsle till familjebostäder

och ersättning för sådant bränsle fortfarande borde utgå enligt

grunder, som fastställdes av medicinalstyrelsen.

Till de lägenheter, som äro avsedda allenast för ogifta befattningshavare,

höra möbler med sängkläder samt bränsle och lyse. Kommittén

säger sig sakna anledning att föreslå ändring i vad sålunda

gäller.

Beträffande frågan om personalens kost ansluter sig jämväl

kommittén till det utav de sakkunniga förordade nya systemet, i vad

det avser att personalen skall hava att vidkännas gottgörelse för åtnjuten

kost från hospitalets kök.

Beträffande beräkningen av denna gottgörelses storlek hölle kommittén före,

att vad medicinalstyrelsen därutinnan föreslagit borde föredragas framför gottgörelsens

fixerande, på sätt de sakkunniga förordat, till visst belopp för dag. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

ersättning för mottagen kost, som personalen hade att vidkännas, syntes kommittén

emellertid kunna skäligen begränsas till att motsvara den verkliga kostnaden

för själva portionen, med frånseende av vad som skulle kunna anses

utgöra kostnad för dess anrättande. Det utav medicinalstyrelsen ifrågasatta

beloppet av 10 öre, betingat av kostnaden för portionens anrättande, skulle alltså,

enligt vad kommittén ville förorda, uteslutas vid beräknandet av gottgörelsen för

åtnjuten kost. Tillfyllestgörande skäl för denna kommitténs mening syntes föreligga

i olika nära till hands liggande omständigheter: själva tvånget, i de flesta

fall, att emottaga anstaltens kost, de brister, som vid en masstillagning och massservering

sådan som den vid anstalten förekommande understundom ej syntes

kunna undvikas, en''i viss mån lika oundviklig enformighet och ett däremot svarande,

för dem varom här är fråga, naturligt behov av omväxling m. fl.

Vidkommande metoden för den verkliga portionskostnadens bestämmande

ansåge kommittén eu antaglig utväg vara, att den ersättning, som vederbörande

hade att vidkännas för kost under ett visst, t. ex. årets tredje kvartal, bestämdes

att motsvara verkliga portionskostnaden för hospitalet under det andra av de

närmast förflutna kvartalen eller således i nämnda exempel årets första kvartal.

Under det mellanliggande kvartalet borde nämligen det närmast föregående kvartalets

verkliga portionskostnad hava hunnit bliva känd. Den växling uti ifrågavarande

ersättnings belopp, som med angivna utväg kunde förekomma, syntes ej

bliva av den betydenhet eller beskaffenhet i övrigt, att densamma borde anses

utesluta nämnda utvägs antaglighet.

Mot att ersättningen i fråga, på sätt föreslaget blivit, uttoges genom avdrag

å den kontanta avlöningen, syntes någon invändning icke vara att göra.

Beträffande spörsmålet, i vilken omfattning skyldighet att mottaga anstaltens

kost borde förekomma, hade kommittén under detta ärendes utredning funnit,

att skäl förefunnes för en bestämd skillnad mellan gift och ogift personal.

För den gifte syntes böra gälla, att han skulle själv handhava sitt kosthåll,

dock att honom måtte medgivas, på sätt närmare kunde bestämmas, att erhålla

vissa måltider från hospitalets kök.'' För den ogifte åter, vare sig han tillhörde

sjukvårds- eller ekonomipersonalen, syntes regeln böra vara, att han hade att

intaga anstaltens kost, men att det dock enligt medicinalstyrelsens närmare bestämmande

måtte medgivas honom att själv sörja för sin kost.

Beträffande den omfattning, i vilken tjänstedräkt och skyddskläder

borde tilldelas personalen, hade kommittén ej ansett sig äga tillräckliga

skäl att i vidare mån frångå vad medicinalstjurelsen därutinnan i sitt

utlåtande föreslagit än att den enligt inhämtad upplysning under senare

tid tillämpade praxis, att personalen i kök, tvätt och bageri erhållit ej

blott erforderliga skyddskläder utan fullständig arbetsdräkt (ej skodon

samt under- och ytterkläder) måtte vinna uttryckligt godkännande.

Beträffande medgivande av kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria

medikamenter åt ifrågavarande personal funne sig kommittén benägen

att i huvudsak ansluta sig till vad medicinalstyrelsen förordat. Kommittén

hölle sålunda före, att samtliga befattningshavare borde äga

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

kostnadsfritt åtnjuta den sjukvård, som lämpligen kunde beredas dem

av anstaltens läkare, samt de befattningshavare, vilka hade bostad i

anstaltens hus, sådan läkarvård jämväl för hustru och hemmavarande

oförsörjda barn.

Utav de sinsemellan något avvikande förslag, som framförts av de

sakkunniga och av medicinalstyrelsen i fråga om rätt för hospitalspersonalen

att erhålla kostnadsfri vård å offentligt sjukhus och sanatorium,

syntes — därest över huvud taget dylik rätt skulle medgivas

— det av medicinalstyrelsen framställda förslaget böra givas företräde.

Kommittén hade sålunda, om än icke utan tvekan, ansett sig böra förorda,

att kostnaden för befattningshavares vård å offentligt sjukhus

eller sanatorium måtte efter anstaltsläkares beprövande bestridas av

vederbörande anstalts medel, dock ej i vidare mån än som vore förenad

med vård å allmän sal.

Rörande slutligen förmånen av fri tvätt hade kommittén icke

funnit sig hava tillräckliga skäl för att tillstyrka en utsträckning av

denna förmån utöver vad medcinalstyrelsen därutinnan funnit lämpligt.

Kommittén hade emellertid härvid utgått ifrån, att anstalternas

tvättinrättningar i fråga om verkställande av tvätt och strykning mot

ersättning skola, i lika mån mot samtliga vid anstalten anställda befattningshavare,

högre som lägre, ställa sig så tillmötesgående, som med

inrättningarnas behöriga skötsel främst i anstaltens intresse vore förenligt.

Vad härefter angår den avlöning i kontant, som skulle ingå i vederbörandes

avlöningsförmåner, erinrar kommittén till en början, att

jämväl kommittén för sin del anslöte sig till det av de sakkunniga föreslagna

och av medicinalstyrelsen förordade nya system, enligt vilket

ifrågavarande personal hade att själv bestrida kostnaderna för sin kost

och således att, i händelse kost in natura erhållits, därför utgiva ersättning

till anstalten.

Lika med de sakkunniga och medicinalstyrelsen säger sig kommittén

vidare finna det riktigt, att den begynnelseavlöning, som kunde

finnas böra fästas vid en viss befattning, skulle kunna efter viss tids

fortsatt innehavande av befattningen vinna tillökning genom avlöningsförhöjning.

Beträffande dessa avlöningsförhöjningar erinrade kommittén, hurusom av

de sakkunniga förordats för manliga befattningshavare fem dylika förhöjningar

att inträda efter respektive 2, 4, 6, 9 och 12 års väl vitsordad tjänstgöring samt

för kvinnliga befattningshavare fyra sådana förhöjningar efter respektive 3, 6, 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409. 1]3

och 12 års tjänst. Mot detta förslag hade medicinalstyrelsen förklarat sig intet

hava att erinra.

Kommittén hade för sin del icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot

vad sålunda föreslagits, i vad det innebure, att för de manliga befattningshavarna

tidsperioderna för intjänande av de olika avlöningsförhojningarna skulle vara i

viss omfattning inbördes olika — 2 år för de första tre förhöjningarna mot 3 år

för de två senare — och därmed till en del jämväl olika mot dem, som skulle

gälla för de kvinnliga befattningshavarna. Kommittén vore nämligen, såsom ock

av densamma i tidigare löneregleringsförslag uttalats, av den mening, att perioder

av olika längd för intjänande av avlöningsförhöjningar inom samma tjänstegrad

icke kunde anses lämpliga.

Om än såsom skäl för den föreslagna olikheten skulle kunna, på sätt i de

sakkunnigas betänkande skett, anföras olika omständigheter, syntes vad uti ifrågavarande

hänseende åberopats varken vara gällande uteslutande för hospitalspersonalen

ifråga eller böra tillmätas sådan betydelse, att tillräcklig anledning

för kommittén förelåge att här frångå sin nyssnämnda uppfattning.

Kommittén förordar, att ifrågavarande tidsperioders längd lika för

manliga och kvinnliga befattningshavare bestämmas till tre år.

I fråga om det föreslagna antalet avlöningsförhöjningar hade kommittén

ansett sig ej böra framställa erinran i vidare mån, än att samma

förhöjningar för maskinmästare av l:a graden, med hänsyn till den förhållandevis

höga begynnelseavlöning, som förordades för sådan befattningshavare,

syntes skäligen kunna begränsas till fyra.

Avlöningsförhöjning skulle alltså, enligt vad kommittén förordar,

inträda för maskinmästare av l:a graden efter 3, 6, 9 och 12 år, för

annan manlig befattningshavare efter 3, 6, 9, 12 och 15 år samt för

kvinnliga befattningshavare efter 3, 6, 9 och 12 år.

Kommittén säger sig vidare icke kunna biträda förslaget, att avlöningsförhöjning

skall utgå från och med månaden näst efter den, varunder

den för förhöjningens intjänande stadgade tidsperioden gått till

ända. I likhet med vad eljest i allmänhet gällde, syntes avlöningsförhöjning

böra inträda först från och med nästföljande kalenderår.

Mot att, på sätt föreslaget blivit, den en befattningshavare vid

varje tid tillkommande kontanta avlöning skulle vara fördelad i lön

och tjänstgöring spenningar, hade kommittén intet att erinra.

Då till följd av de jämförelsevis talrika avlöningsförhojningarna och det

störa antal avlöningsgrader, som nödvändiggjordes av de många befattningarnas

inbördes olikhet, ett flertal olika avlöningsbelopp måste förekomma, syntes det

lämpligt, att en särskild skala av förekommande avlöningsklasser uppställdes, på

sätt eljest i likartade fall förekomme, och att samtliga stadganden rörande avlöningsförmåner

samt bestämmelser och villkor för deras åtnjutande sammanfördes

i ett avlöningsreglemente.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr 409.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Den skala av förekommande avlöningsklasser, som upptagits i § 1 av de

sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för de ordinarie befattningshavarna

bland den personal, varom här vore fråga, började med klass 14. Anledningen

härtill vore den, att de sakkunniga tänkt sig såväl läkar- och kontorspersonal

som den nu ifrågavarande personalen inordnad i en fortlöpande skala, i vilken

klasserna 1—13 skulle upptagas av förstnämnda personal. Denna de sakkunnigas

avsikt hade kommittén funnit icke lämpligen låta sig genomföras. Olägenheter

av skilda slag skulle nämligen föranledas av ett medtagande särskilt av

läkarpersonalen i den avsedda klassindelningen; och något särskilt intresse eller

bestämd fördel av att så skedde syntes icke vara påvisad. Yid dessa förhållanden

hade, på sätt som skett, läkar- och kontorspersonalens avlöningsförhållanden

behandlats för sig. I följd härav förelåge icke anledning att låta skalan över

den här ifrågavarande personalens avlöningsklasser börja med en klass nummer

14, utan hade den högsta av dessa klasser betecknats såsom klass 1 i den skala,

som upptoges i kommitténs förslag till avlöningsreglemente.

Beträffande storleken av de avlöning ssatser för de särskilda klasserna,

som upptagits i sistnämnda förslag, säger kommittén, att vad därutinnan

förordats utgjorde de resultat, till vilka kommitténs överväganden

i ämnet lett, efter det vederbörandes inom medicinalstyrelsen mening

vid förnyade tillfällen inhämtats, efter hörande av ifrågavarande

personals uppfattningar och under aktgivande på löneförhållandena för

andra grupper av statstjänare, vilkas ställning synts i större eller mindre

mån berättiga ett jämförande. Att söka närmare framställa dessa överväganden

för varje befattningsgrupp eller särskild befattning för sig

hade synts kommittén icke vara påkallat, helst som de huvudsakligen

bestämmande synpunkterna återfunnes i den föregående framställningen,

särskilt i vad den behandlade frågan om personalens överförande på

ordinarie stat.

Särskilt ville emellertid kommittén påpeka en avvikelse beträffande avlöningen

till hantverksföreståndarna, som kommitténs förslag innebure i jämförelse

med vad de sakkunniga och medicinalstyrelsen därutinnan föreslagit. Under det

att enligt sistberörda förslag samtliga hantverksföreståndare skulle erhålla lika

begynnelseavlöning, hava dessa föreståndare av kommittén ansetts böra med avseende

å begynnelseavlöningens storlek fördelas på två avlöningsgrader. En dylik

fördelning hade kommittén ansett skäligen påkallad av den betydande olikhet

i omfattningen av det till befattningarna i fråga hörande arbete och ansvar,

som de större och de mindre sinnessjukanstalterna företedde.

Generellt ville kommittén vidare framhålla, att kommittén funnit

fog föreligga för en allmän höjning av avlöningsbeloppen utöver vad

som föreslagits i de sakkunnigas betänkande och medicinalstyrelsens

utlåtande däröver.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.

Detta framginge närmast vid aktgivande därpå, att klassen 1 i kommitténs

förslag till avlöningsskala upptoge högre avlöningsbelopp än klass 14 i de sakkunnigas

förslag samt att övriga klasser enligt det förra förslaget, nr 2—15, motsvarade

klasserna 14—27 av det senare förslagets samtliga klasser, 14—29.

Beträffande den föreslagna avlöningsskalans allmänna karaktär

framhåller kommittén vidare, att de däri angivna avlöningssatserna föreslagits

— såvitt sådant över huvud taget läte sig göra — utan hänsyn

till nu rådande dyrtid. En följd härav vore att, därest kommitténs

förslag beträffande dessa avlöningssatser vunne godkännande, avlöningsförbättringar,

motsvarande nu utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp,

vilka kunde komma att för tid efter den nya regleringens

trädande i kraft utgå, borde tillgodokomma här ifrågavarande befattningshavare.

Skalan utmärkte jämväl de särskilda avlöningsbeloppens fördelning i lön

och tjänstgöringspenningar.

Huruledes de särskilda befattningarna skulle inpassas i avlöningsskalans

särskilda klasser, utvisades av det förslag till reglering därutinnan, som upptagits

i särskild paragraf av kommitténs reglementsförslag. Denna reglering utmärkte

jämväl det detaljerade utförandet av kommitténs förut framställda förslag

beträffande spörsmålet, i vilken omfattning ifrågavarande personal borde uppföras

på ordinarie stat.

I detta sammanhang tillkännagiver kommittén, att den funnit sig i ej ringa

mån tveksam gent emot medicinalstyrelsens ovan omförmälda hemställan, att i

sinnessjukvården anställd kvinna, som genomgått minst sex klasser av elementarskola

eller företedde intyg om däremot svarande utbildning, måtte tillerkännas

dels rätt att bekomma personalkost av förekommande högre klass, dels ock

kontant avlöningstillägg, motsvarande skillnaden mellan portionspriset för personalkost

av nämnda klass och portionspriset för personalkost av lägre klass under

förutsättning, att hon begagnat sig av berörda rättighet. Då emellertid vikten

för sinnessjukvårdens utveckling av det syftemål, som samma hemställan vore

avsedd att närmast fränka, blivit med stöd av vunnen erfarenhet starkt framhållet

såväl av medicinalstyrelsen som av andra sinnessjukvårdens målsmän, hade

kommittén ansett sig icke böra motsätta sig ett bifall till nämnda hemställan.

Däremot hölle kommittén före, att tillfyllestgörande skäl näppeligen kunde

anses föreligga för meddelanden, på sätt av de sakkunniga föreslagits, av bestämmelse

i syfte, att befattningshavare undantagsvis skulle kunna, med viss begränsning,

tilldelas avlöning efter högre klass än den, till vilken hans befattning enligt

gällande reglering vore hänförd. Kommittén ansåge sig sålunda icke böra

biträda detta förslag.

I särskild paragraf av förslaget till avlöningsreglemente hade angivits, i

fråga om vilka befattningsgrupper antalet särskilda befattningar borde fastställas

genom beslut av Konung och riksdag gemensamt samt i fråga om vilka befattningar

antalet skulle för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t.

Beträffande de förordade avlöningsförhöjningarnas belopp i varje fall och

tidsperioderna för dessa förhöjningars inträdande, under förutsättning att i öv
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

rigt föreskrivna villkor därför uppfyllts, både kommittén upprättat särskild tabellarisk

sammanställning.

I fråga om bestämmelser och villkor för åtnjutande av de kontant utgående

avlöningsförmåner, som kunde varda fastställda för personal, varom nu är fråga,

ville kommittén, utöver vad därutinnan redan anförts, hänvisa till kommittén g

förslag till avlöningsreglemente.

_ Ytterligare ville kommittén allenast framhålla, hurusom kommittén lika med

medicinalstyrelsen utgått från, att med genomförandet av förevarande lönereglering

nu utgående personliga avlöningstillägg till vissa befattningshavare borde

försvinna.

I övrigt hänvisar kommittén till ett av kommittén uppgjort förslag

till avlöningsreglemente för ifrågavarande hospitalspersonal. Kommittén

anmärker härvid, att den i detta förslag beträffande uppsyningspersonalen

bibehållit de hittills brukliga, i de sakkunnigas betänkande upptagna

benämningarna för de särskilda befattningarnas innehavare.

Jag vill till en början allenast erinra därom, att de av löneregleringskommittén

föreslagna avlöningssatsernä äro beräknade utan hänsyn

till nu rådande dyrtid. Kommittén bar också uttryckligen tillkännagivit,

att i följd härav vid bifall till dess förslag avlöningsförbättringar,

motsvarande nu utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp, vilka kunde

komma att för tid efter den nya regleringens trädande i kraft utgå,

borde tillgodokomma ifrågavarande befattningshavare. Jag är ense med

kommittén härutinnan. Vid nu anförda förhållande ävensom vid övervägande

i övrigt av de avlöningsbelopp, som kommittén förordat för de

särskilda befattningshavarna och vilka synas mig väl avvägda, bar jag

funnit mig böra ansluta mig till kommitténs förslag i denna del.

1 avseende å de naturaförmåner, som böra ingå i avlöningarna,

hava i vissa smärre punkter olika meningar gjort sig gällande. Jag

tillåter mig i detta hänseende hänvisa till den förut lämnade redogörelsen.

Vid skärskådande av de skiljaktigheter, som i berörda stycken

varit tillfinnandes, har jag funnit mig sakna anledning frångå den uppfattning,

åt vilken löneregleringskommittén givit uttryck.

Såsom jag förut erinrat, bar kommittén framlagt särskilt förslag

till avlöningsreglemente för ifrågavarande hospitalspersonal. Då jag

till alla delar ansluter mig till vad kommittén härutinnan föreslagit,

tillåter jag mig framlägga detta förslag såsom mitt eget. Beträffande

det antal befattningshavare, som är beräknat för de olika anstalterna,

må hänvisas till en vid kommitténs betänkande såsom bilaga 2 fogad

sammanställning.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

117

att antaga följande

Förslag

till

Avlöningsreglemente

för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka.

§ l.

Till ordinarie sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka

utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, jämlikt följande

avlöningsskala med däri angivna årliga belopp för de särskilda avlöningsklasserna:

Tjänstgörings-

Summa

penningar.

avlöning.

Kronor

Kronor.

Kronor.

1............

....... 2,200

1,200

3,400

2............

....... 2,000

1,000

3,000

3.............

....... 1,800

900

2,700

4............

....... 1,600

800

2,400

5.............

....... 1,500

600

2,100

6.............

....... 1,440

510

1,950

7.............

....... 1,350

450

1,800

8.............

....... 1,240

410

1,650

9.............

....... 1,130

370

1,500

10............

....... 1,040

340

1,380

11.............

950

310

1,260

12.............

....... 920

220

1,140

13.............

....... 820

200

1,020

14.............

....... 770

190

960

15.............

....... 720

180

900

§ 2.

Avlöningen utgår till nedannämnda befattningshavare enligt följande reglering:

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Klass.

Lägsta

avlöning

Klass.

Högsta

avlöning.

Kronor.

Kronor.

Sj ukvår dsp ersonal.

Uppsyningsman av l:a graden ..........................................

6

1,950

1

3,400

» » 2:a » ............................

7

1,800

2

3,000

» . » 3:e » ...........................

8

1,650

3

2,700

Förestånderska » l:a » ............................

7

1,800

3

2,700

» » 2:a »

8

1,650

4

2,400

» » 3:e » ...........................

9

1,500

5

2,100

Förste skötare ......................................................

9

1,500

4

2,400

Skötare .........................................................................

11

1,260

6

1,950

Första sköterska .......................................................

12

1,140

8

1.650

Sköterska .......................................................................

14

960

10

1,380

Ekonomipersonal.

Maskinmästare av l:a graden.............................................

5

2,100

1

3,400

» » 2:a » ...............

7

1.800

2

3,000

Maskinist » l:a » .............................................

9

1,500

4

2,400

» » 2:a >

10

1,380

5

2,100

Hantverksföreståndare av l:a graden ............

8

1,650

3

2,700

» » 2:a »

9

1.500

4

2,400

Trädgårdsmästare .........................................................

8

1,650

3

2,700

Befallningsman..................... ..........................................

8

1,650

3

2,700

Köksförestånderska av l:a graden.......................................

9

1,500

5

2.100

» > 2: a » .....................

10

1,380

6

1,950

» » 3:e »

12

1,140

8

1,650

Tvättförestånderska » l:a » ...............................

11

1,260

7

1,800

» » 2:a »

12

1.140

8

1,650

Bageriförestånderska» l:a » ..................................

12

1,140

8

1,650

» » 2:a » ....................................

13

1,020

9

1,500

Arbetsförestånderska ................................................•.........

12

1,140

8

1,650

Hantverkare .....................................................................

11

1,260

6

1,950

Chaufför...........................................................................

11

1,260

6

1,950

Eldare av l:a graden.........................................................

11

1,260

6

1,950

» » 2:a > .........................................................

13

1,020

8

1,650

» » 3:e » .........................................................

14

960

9

1,500

Magasinsföreståndare.........................................................

12

1.140

7

1,800

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ........................

Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i träd-

13

1,020

8

1,650

gård och jordbruk ......................................................

13

1,020

8

1,650

Köksförestånderskans närmaste biträde .............................

14

960

10

1,380

Tvättförestånderskans » » ..............................

15

900

11

1,260

Bageriförestånderskans » » ..............................

15

900

11

1,260

Sömmerska och väverska...................................................

15

900

11

1,260

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.t Nåd. Proposition Nr 409.

119

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

Sj ukvårdsp ersonal.

Uppsyningsman

av

l:a graden ........................

........................ 13

»

»

2:a

» ........................

........................ 6

»

»

3:e

»

........................ 12

Förestånderska

>

l:a

» ........................

........................ 12

»

T>

2:a

» .........................

........................ 8

»

»

3:e

» .......................

....................... 18

Ekonomipersonal
-

Maskinmästare av l:a graden.................................

................... 8

» » 2:a

T> ................................

................... 5

Maskinist » l:a

» ................................

.................. 12

» » 2:a

» ................................

................... 15

Hantverksföreståndare

av l:a graden....................

................... 24

»

» 2:a » ...................

.................. 78

Trädgårdsmästare .......

.................. 13

Befallningsman ..........

................... 11

Köksförestånderska av

l:a graden .......................

................... 10

» »

2:a » .......................

.................. 4

3:e » .......................

................... 2

Tvättförestånderska »

l:a » .......................

.................. 10

» »

2:a » ......................

................. 4

Bageriförestånderska »

l:a » ...••■..................

................ 2

2:a » ......................

..................•. 9

Arbetsförestånderska...

................... 12

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje år av Kungl.

Maj:t.

§ 4.

Befattningshavare, för vilken den fasta avlöningen i § 2 finnes bestämd till ett

lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning av denna avlöning enligt de bestämmelser,

vilka finnas sammanförda i den vid detta reglemente fogade avlöningstabell,

under iakttagande:

att befattningshavare under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid, som

erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med gott vitsord bestritt sin egen

eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester

eller annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära avlöning likställts med

semester, eller ock ledighet för fullgörande av värnplikt;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början av kalenderåret näst

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

efter det, varunder den stadgade tjänståldern uppnåtts, börande befattningshavare

därvid tillgodoräknas den tid, som före detta avlöningsreglementes trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till motsvarande eller jämförlig befattning;

att befattningshavare, som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten skulle

erhålla lägre avlöning än den han dittills uppburit, äger såsom personligt tillägg till

lönen uppbära skillnaden, intill dess hans avlöning stigit till samma belopp;

att befattningshavare, som befordras eller i annan ordning förflyttas från en befattning

till annan, å vilken den fasta begynnelseavlöningen är lika med eller lägre

än den fasta avlöning, som han vid tiden för förflyttningen uppbär, kvarstår i innehavande

klass och äger för uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela

den tid han innehaft avlöning efter den klass han vid förflyttningen tillhör; dock

att den, som efter egen ansökning eller uttryckt önskan förflyttas till befattning med

lägre slutavlöning, ej må bekomma högre avlöning än den för sistnämnda befattning

bestämda slutavlöning;

att likväl befattningshavare, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning

i högre klass, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att från tjänsten

avgå, icke må uppflyttas i högre klass.

§ 5.

För åtnjutande av avlöning enligt detta reglemente gälla följande allmänna

bestämmelser:

l:o. Befattningshavare skall vara underkastad den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning,

som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i honom vid

förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande fast avlöning eller pensionsrätt

samt, vid förflyttning till annan ort, mot skälig ersättning för flyttningskostnad.

2:o. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot av styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj

eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt

ej vederbörande hospitalsdirektion, uppå därom gjord framställning och efter prövning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare

mottagas och bibehållas.

3:o. Till kvinnlig befattning må gift kvinna befordras allenast efter av Kungl.

Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande.

Där innehavare av kvinnlig befattning ingår äktenskap, skall hon icke vara

skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke medicinalstyrelsen

med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

4:o. Befattningshavare äger tillgodonjuta oavkortad avlöning icke blott för den

tid han verkligen tjänstgjort å sin befattning utan även under den tid, han åtnjutit

semester eller för beredande av semester bestritt högre befattning.

5:o. Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes åtnjuta

oavkortad avlöning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten

för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men äger

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

121

därefter åtnjuta allenast de till lön hörande förmåner, dock att befattningshavare,

som åtnjuter familjebostad, skall vara skyldig frånträda denna mot erhållande av

sådant hyresbidrag, som finnes omförmält i § 9.

6:o. Befattningshavare, som, av annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles,

åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan av medicinalstyrelsen

förpliktas att utöver tjänstgöringäpenningarna avstå av de till lön hörande

förmåner så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest

prövas skäligt.

7:o. Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han under

tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder befattningshavare avstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, skall under tiden den del av hans avlöning, som icke av

medicinalstyrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande, innehållas,

såvida ej medicinalstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

8:o. Därest befattningshavare i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,

blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må avlöningen kunna, efter

medicinalstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader;

ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan

böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.

9:o. Befattningshavare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida

högre befattning.

Erfordras vikarie för befattningshavare, då denne åtnjuter semester eller undfått

sådan kostnadsfri ledighet, som avses i mom. 5:o, äger den vikarierande liksom

ock annan i succession efter honom såsom fast avlöning åtnjuta allenast vad som

tillkommer honom å hans egen tjänst. >

Erfordras vikarie för befattningshavare av annan anledning, äger den vikarierande

utöver egen fast avlöning uppbära ett belopp, motsvarande skillnaden mellan

de till den fasta avlöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna i lägsta avlöningsklassen

för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,

den vikarierandes egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet

är avsett att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes sammanlagda

avlöningsförmåner ej må överstiga, vad han såsom ordinarie å befattningen

skulle äga uppbära.

10:o. Vad i mom. 9:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl beträffande befattningshavare,

som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom ock beträffande

vikarie i succession efter honom.

§ 6.

Befattningshavare äger årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester, uppsyningsman, maskinmästare, förestånderska i

sjukvården och köksförestånderska under högst 30 dagar, övriga förestånderskor samt

förste skötare och första sköterskor under högst 21 dagar, ävensom personalen i övrigt

under högst 15 dagar.

§ 7.

Vid avgång från tjänst till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall

utgå de till lön hörande förmåner till månadens slut; dock att då befattninghavare,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 869 höft. (Nr 409.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 409.

som åtnjuter fri bostad, avlider, medicinalstyrelsen må, efter prövning av förekommande

omständigheter, medgiva hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning

från bostaden njuta lämplig fardag.

Avlider befattningshavare i följd av olyckshändelse, timad under tjänstutövning

eller arbete för anstaltens räkning, må ett belopp motsvarande den avlidnes

fasta avlöning för en månad såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.

§ 8.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning för

befattningshavare vid statens anstalter för sinnessjuka enligt bestämmelserna i

gällande resereglemente, dock att vid långvariga uppdrag, förenade med resa från

boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller eljest i särskilda fall, då omständigheterna

därtill föranleda, medicinalstyrelsen äger bestämma lägre resekostnadsoch

traktamentsersättning.

§ 9.

Befattningshavare äger åtnjuta fri bostad med möbler och sängkläder; dock att

befattningshavave må, med hänsyn till anstaltens tillgång och andra omständigheter,

kunna tilldelas — gift befattningshavare av hospitalsdirektionen och ogift befattningshavare

efter medicinalstyrelsens beprövande — bostadslägenhet, avsedd för familj,

eller, om sådan lägenhet saknas, hyresbidrag beräknat till lägst 250 kronor och

högst 500 kronor för år, allt efter tjänsteställning och hyresprisen å den ort, där

befattningshavaren är placerad. Storleken av sådant hyresbidrag bestämmes av

medicinalstyrelsen.

Åtnjutes familjebostad eller hyresbidrag, är rätt till möbler och sängkläder

utesluten.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och fri elektrisk

belysning, där sådan anordnats; dock att innehavare av familjebostad är skyldig att

själv bekosta armatur och lampor.

Åtnjuter befattningshavare hyresbidrag, utgår till honom ersättning för bränsle

och lyse enligt grunder, som av medicinalstyrelsen bestämmas.

Förmånen av fri bostad med bränsle och lyse eller hyresbidrag samt ersättning

för bränsle och lyse anses tillhöra lönen.

§ io.

Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost in natura;

dock äger direktionen, när skäl därtill föreligga, medgiva honom att själv sörja för

sitt kosthåll.

Gift befattningshavare, som åtnjuter familjebostad eller hyresbidrag för sådan

bostad, må själv handhava sitt kosthåll, dock att, där hyresbidrag utgår, befattningshavaren

är skyldig att mottaga kost in natura från anstalten i fall, då sådant enligt

direktionens beprövande finnes av omständigheterna påkallat.

För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst avdrag

å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser, som fastställas

av Kungl. Maj:t.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 409.

123

§ 11.

Tjänstebeklädnad in natura må tilldelas befattningshavare enligt reglemente,

som av Kungl. Majt fastställes.

Förmånen av fri tvätt må tillkomma befattningshavare i enlighet med grunder,

som medicinalstyrelsen äger bestämma.

§ 12.

Befattningshavare äger kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård, som lämpligen kan

beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningshavare bostad i anstaltens hus,

tillkommer sådan vård jämväl hans hustru och hemmavarande oförsörjda barn.

Finner anstaltens läkare vård å offentligt sjukhus för befattningshavare erforderlig,

må kostnaden för sådan vård å allmän sal bestridas utav de för anstalten

anvisade medel.

§ 13.

*

Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken ombetrotts att särskilt

ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning, må tilldelas

särskilt ansvarsarvode, som bestämmes av medicinalstyrelsen, dock högst 200

kronor för år.

För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår särskilt arvode, beräknat efter 120

kronor för år.

Här omförmälda arvoden skola anses vara av enahanda beskaffenhet som tjänstgöringspenningar.

§ 14.

För befattningshavare skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom

i fråga om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension är vid tiden för den nya a.vlöningsstatens ikraftträdande eller, såvitt

angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgat; dock att den, som med eller under år 1919 utnämnes till ordinarie befattning,

skall vara underkastad de förändrade bestämmelser i berörda hänseenden,

som under nämnda år kunna varda meddelade.

För de i detta reglemente avsedda ordinarie befattningshavare skall pensionsunderlag

beräknas till följande belopp:

Uppsyningsman av

Maskinmästare »

I :a

l:a

grad..................

1*2,200 kronor

Uppsyningsman »

2:a

» ................

................[2,000 »

Maskinmästare »

2:a

» ..................

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Uppsyningsman av 3:e grad ...........

Förestånderska » l:a » ..........

Hantverksföreståndare av l:a grad

Trädgårdsmästare.............................

Befallningsman..............................

Förestånderska av 2:a grad ............

Förste skötare..................................

Maskinist av l:a grad ..........................................................

Hantverksföreståndare av 2:a grad ......................................

Förestånderska av 3:e grad ..................................................

Maskinist av 2:a grad ............................................................

Köksförestånderska av l:a grad.............................................

Skötare ..................................................................................

Köksförestånderska av 2:a grad............................................

Hantverkare..........................................................................

Chaufför ................................................................................

Eldare av l:a grad................................................................

Tvättförestånderska av l:a grad...........................................

Magasinsf öreståndare............................................................

Första sköterska .....................................................................

Köksförestånderska av 3:e grad...........................................

Tvättförestånderska » 2:a » ............................................

Bageriförestånderska» l:a » ............................................

Arbetsförestånderska ..............................................................,

Eldare ak 2:a grad.................................................................

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ........................

Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i trädgård

och jordbruk.............................................. ,

Bageriförestånderska av 2:a grad ..........................................

Eldare av 3:e grad..................................................................

Sköterska ...............................................................................

Köksförestånderskans närmaste biträde ...............................

Tvättförestånderskans » » .................................

Bageriförestånderskans » » ................................

Sömmerska och väverska......................................................,

1,800 kronor

1,600 »

1,400 »

1,300 »

1,200 »

1,100 »

1,000 »

900 »

§*15.

Befattningshavare tillsättes genom konstitutorial.

Börande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ordningen för meddelande

av tjänstledighet och avsked samt för åtal och disciplinär bestraffning och dylikt

skola gälla de närmare stadganden, som må varda av Kungl. Maj:t givna.

§ 16.

En var, som med eller efter 1919 års ingång tillträder ordinarie befattning,

skall vara pliktig att underkasta sig de i detta avlöningsreglemente innefattade villkor

och bestämmelser.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

125

§ 17.

Grunderna för avlöning till extra befattningshavare vid statens anstalter för

sinnessjuka fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1§19.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Avlönings

utvisande begynnelseavlöning och avlönings
-

Löneklass :

15

14

Avlöning, kronor:

900

960

Begynnelse-

avlöning.

Uppflytt-

Kronor. ♦

Sjukvårdspersonal.

1

Uppsyningsman av l:a graden ................................................

1,950

—

—

2

» » 2: a » ................................................

1,800

—

—

3

» » 3:6 » ....................................

1,650

—

—

4

Förestånderska » l:a » .........:......................................

1,800

—

—

5

» » 2:a » ................................................

1,650

—

—

6

» » 3:6 » ................................................

1,500

—

—

7

Förste skötare .........................................................................

1,500

—

—

8

Skötare....................................................................................

1,260

—

—

9

Första sköterska .....................................................................

1,140

—

—

10

Sköterska.................................................................................

960

—

B

Ekonomipersonal.

11

Maskinmästare av l:a graden ...................................................

2,100

—

—

12

» » 2: a »

1,800

—

—

13

Maskinist » l:a » ...................................................

1,500

—

—

14

» »> 2: a »

1,380

—

—

15

Hantverksföreståndare av l:a graden..........................................

1,650

—

—

16

» » 2:a » ..........................................

1,500

—

—

17

Trädgårdsmästare.....................................................................

1,650

—

—

18

Befallningsman ........................................................................

1,650

—

—

19

Köksförestånderska av l:a graden .............................................

1,500

—

—

20

» » 2:a » .............................................

1,380

—

—

21

» » 3:6 » .................. ..........................

1,140

—

—

22

Tvättförestånderska » l:a » .............................................

1,260

—

—

23

» » 2:a » .............................................

1,140

—

—

24

Bageriförestånderska» l:a » .............................................

1,140

—

—

25

» » 2:a » '' .............................................

1,020

—

—

26

Arbetsförestånderska ...............................................................

1,140

—

—

27

Hantverkare.............................................................................

1,260

—

—

28

Chaufför..................................................................................

1,260

—

—

29

Eldare av l:a graden ...............................................................

1,260

—

—

30

» •> 2:a » ....................................•...........................

1,020

—

—

31

» » 3:6 » ...................*............................................

960

—

B

82

Magasinsföreståndare ...............................................................

1,140

—

—

33

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ..............................

1,020

—

—

34

Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i trädgård och

jordbruk ..............................................................................

1,020

—

—

35

Köksförestånderskans närmaste biträde ....................................

960

—

B

36

Tvättförestånderskans » » ....................................

900

B

3

37

Bageriförestånderskans » » ....................................

900

B

3

38

Sömmerska och väverska .........................................................

900

B

3

Begynnelseavlöning.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

127

tabell,

förhöjning efter angivet antal år.

13

12

11

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

1,020

1,140

1,260

1,380

1,500

1,650

1,800

1,950

2,100

2,400

2,700

3,000

3,400

ning i högre klass kan äga rum,

när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

''B

3

3

3

3

3

1

—

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

2

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

3

—

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

—

—

4

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

—

—

—

5

—

—

—

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

6

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

7

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

8

3

B

3

3

3

3

3

3

3

-

—

—

—

—

—

—

9

10

B

3

3

3

3

11

—

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

12

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

18

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

14

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

16

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

16

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

17

—

—

—

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

18

—

—

—

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

19

—

—

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

20

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

21

—

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

22

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

_

23

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

24

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

--

25

—

B

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

26

—

—

B

3 **

3

3

3

3

—

—

—

—

—

27

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

28

—

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

29

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

— .

—

—

30

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

31

—

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

_

32

B

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

33

B

3

3

3

3

3

_

_

_

_

_

_

_

34

3

3

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

I

35

36

3

3

3

3

3

3

—

I

I

—

—

—

—

137

13 8

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

E. Den ordinarie personalens pensionering,

De saktom- Beträffande pensionering av hospitalens sjukvårds- och ekonomimga.

personal hava de sakkunniga räknat med att den ordinarie personalen

skulle bliva underkastad lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension.

De sakkunniga hava emellertid ansett, att på grund av det synnerligen

utslitande sjukvårdsarbetet de i berörda lag förefintliga bestämmelser

angående pensionsåldern icke borde äga tillämpning rörande

nämnda personal, utan syntes ändring därutinnan bliva nödvändig. De

av medicinalstyrelsen därom utfärdade och då tillämpade bestämmelserna

ansåge de sakkunniga vara väl avvägda och svarande mot billighetens

krav. De vore likväl mindre liberala än motsvarande bestämmelser i

utlandet.

Pensionsåldern skulle enligt de sakkunnigas mening inträda för

uppsyningsman och förestånderskor vid resp. 60 och 55 levnadsår samt

30 och 25 tjänstår, för skötarpersonal vid 55 levnads- och 25 tjänstår

samt för sköterskepersonal vid 53 levnads- och 25 tjänstår. För övriga

manliga befattningshavare skulle pensionsåldern föreligga vid 62 levnads-

och 30 tjänstår, samt för övriga kvinnliga befattningshavare vid

55 levnads- och 25 tjänstår.

Åven för dem, som icke direkt deltoge i sjukvårdsarbetet, torde —

framhålla de sakkunniga — denna minskning i pensionsåldern vara behövlig,

enär ej heller dessa befattningshavare undginge beröringen med

patienterna, varförutom anstaltslivets enformighet helt säkert så småningom

inverkade nedsättande på arbetsförmågan och nödvändiggjorde

en tidigare avgång från tjänsten än från liknande befattning i allmänna

livet.

I enlighet med den sålunda uttalade uppfattningen hava de sakkunniga

uppgjort ett förslag till ändrad lydelse av 5 § av lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Angående pensionsbeloppens storlek hava de sakkunniga föreslagit

fixerade pensionsunderlag i överensstämmelse med vissa förut genomförda

löneregleringar. Då proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar

växlade för olika befattningar, hade såsom pensionsunderlag

beräknats två tredjedelar av det med befattningen förenade högsta avlöningsbelopp.

De sålunda erhållna summorna, vilka avrundats, syntes

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

129

de sakkunniga kunna närmast jämföras med de pensionsunderlag, som

i pensionslagen avsåges.

I sitt utlåtande den 25 februari 1914 framhåller medicinalstyrelsen,

att de sakkunnigas förslag så till vida innebure en ändring av de av

medicinalstyrelsen fastställda bestämmelserna angående pensionsåldern,

att tjänståldern för såväl manlig som kvinnlig föreståndare bland ekonomipersonalen

höjts med 5 år eller från resp. 25 och 20 till resp. 30

och 25 år.

Nämnda befattningshavare — och detta gällde särskilt de kvinnliga

— hade emellertid högst undantagsvis fått sin utbildning i statstjänst,

utan i allmänhet innehaft privat tjänst, innan de kommo i hospitalens

tjänst. Då de sålunda först vid mera mogen ålder tillträdde sådana

föreståndarbefattningar, syntes det styrelsen kunna inträffa, att de vid

pensionsåldern icke kunnat förvärva tillräckligt antal tjänstår för erhållande

av full pension. För likformighetens skull ansåg dock styrelsen

icke lämpligt, att en särskild tjänstetid fastställdes för dem, och sade

styrelsen sig således ej hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag

i detta hänseende.

LöueregleriDgskommittén har intet att erinra beträffande den civila

pensionslagens tillämplighet på nu ifrågavarande personal.

Däremot ställer sig kommittén i vissa hänseenden mycket tveksam

beträffande den av de sakkunniga föreslagna pensionsåldern.

Kommittén erinrar, hurusom den lägsta levnadsåldern för rätt till

hel pension utgör enligt gällande pensionslag för kvinna 55 år och för

man 60 år. Ett godkännande av de sakkunnigas förslag skulle alltså

innebära en sänkning av den lägsta åldersgränsen med 2 år för vissa

kvinnor och ända till och med 5 år för vissa män. Aven om det dessa

befattningshavare åliggande arbete måste, såsom de sakkunniga framhållit,

anses synnerligen utslitande, anser kommittén dock med skäl

kunna erinras, att enahanda förhållande nog även gäller beträffande

andra befattningshavare, för vilka i pensionslagen ovannämnda lägsta

levnadsålder fastställts.

Det syntes därför kommittén icke erforderligt, att för befattningshavare

tillhörande den nu ifrågavarande hospitalspersonalen bestämma

pensionsåldern lägre än den enligt pensionslagen lägsta. I fråga om

levnadsåldern syntes alltså böra för pensionsrätt fordras 55 år för

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.) 17

Medicinal
styrelsen.

Lönereglering

skommittén.

s. 130 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

130 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

kvinnlig befattningshavare, tillhörande vare sig sjukvårds- eller ekonomipersonalen,

60 år för manlig befattningshavare, tillhörande sjukvården,

och 62 år för manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen.

I anslutning härtill anser kommittén tjänståldern för skötarpersonal

böra höjas med 5 år eller således till 30 år. I övrigt syntes de sakkunnigas

förslag angående tjänstålder böra vinna godkännande.

Emellertid har kommittén antagit, att förslag i ämnet ej skulle

hinna föreläggas nu samlade riksdag, och har fördenskull i sitt förslag

till avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen § 14 intagit

en bestämmelse av innehåll, att den, som före eller under år 1910

utnämnes till ordinarie befattning, är skyldig att underkasta sig de förändringar

i pensionslagen, som kunna varda under nämnda år beslutade.

Vid bifall härtill skulle ett beslut om ifrågavarande personals uppförande

på ordinarie stat redan under innevarande års riksdag medföra, att under

år 1919 pensionsåldern och skyldigheten att avgå från tjänst inträdde

först vid 67 år för män och vid 60 år för kvinnor. Därigenom skulle

åter underlättas, att för dem bland personalen, som vid den nya statens

ikraftträdande väl icke uppnått nyssnämnda ålder, men däremot överskridit

den lägre pensions- och avgångsålder kommittén ovan förordat,

kunde medgivas att övergå till tjänst å den nya staten, därvid de

emellertid naturligtvis bleve underkastade nyss åberopade bestämmelser

i § 14 av förslag till avlöningsreglemente.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande utgått från att förslag

i fråga om ändring av den civila pensionslagen i avseende å nu

förevarande befattningshavare icke skulle hinna föreläggas innevarande

års riksdag och intagit en med hänsyn härtill avfattad bestämmelse i

förslaget till avlöningsreglemente. Jag finner mig böra så mycket mer

ansluta mig till denna kommitténs uppfattning, som, därest ändring i

pensionslagen nu skulle ifrågasättas och eventuellt vinna godkännande,

vissa övergångsbestämmelser torde bliva erforderliga för det efter vad

jag inhämtat avsevärda antal befattningshavare, vilka för närvarande

väl icke uppnått den i pensionslagen stadgade åldersgränsen men däremot

överskridit den lägre ålder kommittén för dem förordat. Till undvikande

av dylika övergångsbestämmelser, vilkas närmare preciserande

torde stöta på åtskilliga svårigheter, och med hänsyn till de fördelar

för personalen kommitténs ståndpunkt innebär, har jag följaktligen

ansett mig böra godtaga densamma.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

131

F. Vissa förhållanden i sammanhang med övergång å ordinarie stat.

Innehavarna av de sjukvårds- och ekonomibefattningar, vilka genom

Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut må varda uppförda på ordinarie

stat, bliva underkastade lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension den 11 oktober 1907 och alltså under de i denna lag

stadgade förutsättningar berättigade till egen pension.

Uppförande på ordinarie, av Konung och riksdag fastställd stat

medför vidare för de manliga bland nyss avsedda befattningshavare

enligt regeln förpliktelse till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa

i enlighet med de bestämmelser, som innehållas i §§ 2 och 3 av

det för kassan den 15 december 1916 utfärdade reglemente. Med delaktigheten

följer, jämlikt §§ 13—15 av reglementet, skyldighet att till

kassan erlägga årsavgift och befordringsavgift.

Från nämnda regel är ett undantag stadgat genom den i § 5 av

reglementet givna bestämmelsen att, därest tjänst, med vilken delaktighet

i kassan icke följt, bleve upptagen till sådan delaktighet, den sålunda

inträdda ändringen icke ägde tillämpning å den, som vore innehavare av

tjänsten, när ändringen trädde i kraft, men att sådan tjänstinnehavare

kunde under de i § 16 av reglementet stadgade villkor bereda sig den

delägarrätt, som ändringen eljest medförde. Berörda § 16 innehåller,

att, om tjänstinnehavare, som nämnts i § 5, ville begagna den honom

enligt sistnämnda paragraf tillkommande rätt, han vore skyldig att

erlägga ej blott års- och befordringsavgift, som ovan nämnts, utan

jämväl det tillägg till befordringsavgiften, som med hänsyn till hans

samt hans hustrus och barns ålder kunde böra efter försäkringstekniska

grunder utgå.

Här ovan omförmälda paragrafer av 1916 års reglemente för civilstatens

änke- och pupillkassa äro, så vitt i detta sammanhang är av

betydelse, av samma innehåll som motsvarande paragrafer av det vid

tiden för avgivandet av de sakkunnigas betänkande ännu gällande reglementet

för kassan av den 21 december 1907.

De sakkunniga hava nu enligt sitt betänkande utgått från, att de De sakpersoner,

vilka vid tiden för den föreslagna ordinarie statens trädande kunm9a

i kraft voro innehavare av befattningar, motsvarande de i samma stat

upptagna, skulle (utan ansökning) överflyttas å respektive befattningar

å den nya staten; och hava de sakkunniga ansett, att undantagsstad
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Medicinal
styrelsen.

Löneregle
ringskom
mittén.

gandet i § 5 av 1907 års reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa

ägde tillämpning å de sålunda överflyttade. För innehavare av

tjänst i de avlöningsklasser, varom fråga vore, bleve emellertid — anföra

de sakkunniga — års-, befordrings- och tilläggsavgifterna så höga

i förhållande till den årliga inkomsten av arbetet, att desamma, utom

i undantagsfall, lade oövervinnerliga hinder i vägen för befattningshavares

önskan att bereda sig delaktighet i kassan. Skulle således

bestämmelsen om rätt till vinnande av delaktighet bliva något annat

än ett tomt ord, måste, anse de sakkunniga, det allmänna träda hjälpande

emellan och inbetala (till kassan) tilläggsavgifterna och den befordringsavgift,

som icke vore beroende på befattningshavarens senare inträde

på banan än vid den i kassans reglemente angivna ålder (24 år enligt

1907 års reglemente och 25 år enligt 1916 års).

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande har medicinalstyrelsen,

så vitt utlåtandet utvisar, icke funnit anledning till erinran

vare sig mot de sakkunnigas ovanberörda utgångspunkt eller mot vad

av dem i det förevarande ämnet föreslagits. Vad de sakkunniga, på

sätt nyss nämnts, förordat i fråga om statens mellankomst anser

styrelsen otvivelaktigt hava goda skäl för sig; dock förklarar styrelsen,

att den icke hade sig bekant, att liknande förmån förut medgivits andra

statens befattningshavare än vissa till statens vattenfallsverk hörande

arbetare.

Löneregleringskommittén meddelar, att redan då förevarande ärende

hos kommittén förekom till förberedande behandling, det syntes kommittén,

som om tvekan skulle kunna råda, huruvida omförmälda undantagsstadgande

i § 5 av reglementet för kassan ägde tillämplighet med

avseende å de personer, vilka omedelbart före ikraftträdandet av ny,

utav Konung och riksdag fastställd stat vore innehavare av befattningar,

som funnes uppförda å den nya staten, och vilka personer i samma

egenskap överginge å denna stat.

Med hänsyn härtill anhöll kommittén i skrivelse den 6 juli 1917

till dåvarande chefen för civildepartementet om åtgärders vidtagande

för att kommittén om möjligt måtte erhålla upplysning om, huruvida

undantagsstadgandet i reglementets § 5 eller huvudstadgandena i dess

§§ 2 och 3 skulle beträffande delaktighet i kassan äga tillämpning för

ifrågavarande personer.

I anledning av denna anhållan anbefalldes kassans styrelse att, efter

det kassans fullmäktige beretts tillfälle att uttala sig i ämnet eller däri

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

vidtaga annan åtgärd, som kunde ankomma på fullmäktige, avgiva underdånigt

utlåtande över kommitténs nämnda skrivelse.

Med föranledande därav hade kassans fullmäktige och dess styrelse,

enligt den senares utlåtande den 21 september 1917, sammanstämmande

uttalat den meningen, att med uttrycket »tjänst, varmed delaktighet i

kassan icke följt» i § 5 av kassans reglemente måste avses ordinarie

tjänst, eller tjänst, vars innehavare åtnjöte avlöning å ordinarie stat,

och att följaktligen bestämmelserna i samma paragraf icke vore tilllämpliga

å de personer, om vilka i kommitténs nämnda skrivelse vore

fråga, utan att å dem borde tillämpas de enligt reglementets §§ 2 och 3

gällande huvudstadgandena angående delaktighet i kassan.

På grund av vad fullmäktige och styrelsen sålunda uttalat, anser

kommittén, att man under föreliggande förhållanden borde utgå från, att

jämväl för dem, som avsåges i kommitténs berörda skrivelse till chefen

för civildepartementet, ovillkorlig förpliktelse till delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa komme att inträda i och med deras övergång

till ordinarie tjänst å den stat för hospitalspersonalen, som kunde

varda fastställd av Konung och riksdag.

Med sådan delaktighet —- framhåller kommittén vidare — följer

naturligen skyldighet att gälda de i kassareglementet föreskrivna årsoch

befordringsavgifterna. Sistberörda avgift — vilken skall betalas

för en var, som inträder såsom delägare i kassan efter det han fyllt

25 år — beräknas å delaktighetsbeloppet och utgår med viss procent

därav, olika allt efter lägre och högre inträdesålder (efter uppnådda 25

och intill 60 år) i enlighet med en vid kassans reglemente fogad tabell.

Kommittén omförmäler, att undersökning till viss omfattning företagits

för utrönande av, huru stor befordringsavgiften skulle bliva för

dem bland ifrågavarande personal, vilka vid tiden för den nya ordinarie

statens trädande i tillämpning överginge från sin dittillsvarande anställning

till motsvarande eller jämförlig befattning å den nya staten.

Därvid hade framgått, att befordringsavgiften ej sällan skulle komma

att stiga till så avsevärt belopp, att befattningshavare i sådan avlöningsställning,

som här ifrågakomme, svårligen och i särskilda fall ■— vid

högre levnadsålder — säkerligen alldeles icke skulle kunna övergå till

tjänst å den nya staten. Å andra sidan syntes det ingalunda önskvärt,

att av hänsyn till dem, vilka sålunda ej mäktade övertaga en tjänst å

den nya staten, söka i någon form — såsom medelst anordnande av

särskild övergångsstat eller möjligen annorledes — bibehålla rätten för

medicinalstyrelsen att träffa avgörande i fråga om understöd eller årligt

underhåll efter avskeds erhållande. Och genom en sådan anord
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 409.

ning bleve ju tillika spörsmålet om pensionering av änka och barn

efter här särskilt avsedd befattningshavare lämnat lika oreglerat som

hittills.

Vidare anser kommittén böra i avseende å nu omhandlade fråga

beaktas, dels att avskedad befattningshavare tilldelat understöd eller

årligt underhåll utgått utan att ens för denna förmån befattningshavaren

haft att erlägga någon som helst avgift, dels ock hurusom efter särskild

framställning årligt understöd till avliden befattningshavares änka

och barn vid mer än ett tillfälle beviljats av statsmakterna.

Med hänsyn till anförda omständigheter har kommittén, lika med

de sakkunniga och medicinalstyrelsen, funnit det böra anses av förhållandena

motiverat, att staten träder hjälpande emellan till underlättande

av övergången till tjänst å den ordinarie staten för dittillsvarande

befattningshavare bland här ifrågavarande personal.

Beträffande den omfattning, i vilken statshjälp till befordringsavgiftens

gäldande borde lämnas, har det synts kommittén, att nedannämnda

grunder i sådant avseende kunde anses ägnade att tagas till ledning,

nämligen:

att dylik hjälp icke behövde ifrågasättas för annan än den, som

vid övergången å den ordinarie staten överskridit viss levnadsålder,

exempelvis lägst 32 år;

att staten icke skäligen torde kunna anses böra åtaga sig att ansvara

för mer än viss del — om än en avsevärd del — av befordringsavgiften;
att

den andel av avgiften i fråga, för vars gäldande staten skulle

hava att ansvara, borde ställas i beroende utav dels storleken av vederbörandes

delaktighetsbelopp och dels levnadsåldern vid övergången å

den nya staten på det sätt, att statsandelen bleve relativt större vid

lägre delaktighetsbelopp och vid högre levnadsålder.

Kommittén fäster slutligen uppmärksamheten därå, att, därest befattningshavare,

som överginge å den ordinarie staten, därvid uppnått

en levnadsålder av 60 år, han icke med sitt tillträde av den ordinarie

tjänsten vunne delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa och ej

heller kunde i annan ordning förvärva sådan delaktighet.

Beträffande frågan, vilka åtgärder skäligen kunde anses från statsmakternas

sida böra vidtagas i ändamål att bereda understöd, motsvarande

änke- och pupillpension,'' åt dylik befattningshavares änka och

barn, hade kommittén icke funnit sig böra framlägga särskilt förslag.

Det hade nämligen, i anslutning till vad medicinalstyrelsen i sitt utlå
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 409.

tande över de sakkunnigas betänkande uttalat, synts kommittén vara

lämpligast, att förevarande spörsmål efter prövning, som kunde i första

hand ankomma på medicinalstyrelsen, antingen i varje förekommande

fall för sig föranledde framställning till Konungen och riksdagen eller

ock efter förutgången särskild utredning gjordes till föremål för generell

sådan framställning.

I betraktande av de omständigheter, vilka av löneregleringskommittén

anförts, vill det synas billigt, att staten träder hjälpande emellan

till underlättande av övergången till tjänst å den ordinarie staten för

hittillsvarande befattningshavare bland nu ifrågavarande hospitalspcrsonal.

Det torde visserligen icke kunna förnekas, att en åtgärd av nu

angiven art skulle kunna anses möta vissa betänkligheter med hänsyn

till de konsekvenser, ett bifall härtill möjligen kan föranleda. Ett påkallande

av statens mellankomst i så måtto, att av statsmedel skulle utgå

samtliga befordringsavgifter, som icke vore beroende på befattningshavarnas

senare inträde på banan än vid de i reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa angivna ålder, anser jag mig ej heller böra förorda.

Därest åtgärder från statens sida i förevarande avseende böra

vidtagas, synes sålunda en viss begränsning böra ske. Löneregleringskommittén

har angivit vissa grunder i avseende å den omfattning, i

vilken statshjälp till befordringsavgifternas gäldande borde lämnas, och

dessa grunder synas vara av beskaffenhet att böra godtagas. I anslutning

härtill har jag uppdragit åt byråchefen i pensionsstyrelsen K.

Dickman att med ledning av omförmälda grunder uppgöra en tabellarisk

översikt beträffande en närmare tillämpning av desamma ävensom

att beräkna de kostnader för statsverket, som härav skulle betingas.

Jag tillåter mig i detta avseende återgiva den utredning i ämnet,

som av Dickman åvägabragts, ävensom i övrigt hänvisa till två av

Dickman utarbetade tabeller, vilka som bilagor torde få åtfölja detta

protokoll, den ena avseende befordringsavgifter till civilstatens änkeoch

pupillkassa och den andra föreslagen uppdelning av befordringsavgiften

för den, som anställts i tjänst senast vid 32 års ålder.

I sin utredning erinrar Dickman därom, att delaktighetsbeloppet i civilstatens

änke- och pupillkassa utgör en fjärdedel av pensionsunderlaget, dock att

detta belopp, om det faller mellan två hela tiotal kronor, avjämnas till närmast

högre tiotal.

Vidare påpekar Dickman, hurusom av tabell 1 (Bil. 1) framgår, att redan

vid 35 års ålder befordringsavgiften uppgår till mer än delaktighetsbeloppet och

att den med högre ålder hastigt ökas. För eu man mellan 59 och 60 år skulle

Departements
chefen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

den utgöra omkring 4 gånger delaktighctsbeloppet, d. v. s. uppgå till ungefär

samma belopp som pensionsunderlaget, vilket är något mer än begynnelseavlöningen

för ett år. För 32 års ålder, den lägsta som löneregleringskommittén

ansett böra bilda gränsen för statsbidrags erhållande, utgör befordringsavgiften

70 %. Då statsandelen enligt tredje punkten i kommitténs förslag bör bliva relativt

större för högre levnadsålder, d. v. s. utgöra en större del av hela befordringsavgiften,

skulle detta på ett enkelt sätt kunna uppnås genom att befattningshavaren

erlägger en viss procent, P, av den del av befordringsavgiften, som

överskjuter 70 % av delaktighetsbeloppet (befordringsavgiften för en 32-åring) och

staten återstoden av denna del, (100-P) procent. Då kommittén vidare föreslagit,

att statsandelen borde bliva relativt större vid lägre delaktiglietsbelopp, har

Dickman antagit att procentsatsen, P, stiger med delaktighetsbeloppet och för

enkelhets skull proportionellt med detta. Beräkningarna hava utförts under förutsättning,

att P belöper sig till 0,4 % för varje tiotal kronor av delaktighetsbeloppet.

För det lägsta delaktighetsbeloppet, 250 kronor, blir alltså P = 25 X 0,4

— 10 % och för det högsta, 550 kronor, P = 55 X 0,4 = 22 %. Statens bidrag

skulle alltså bliva högst 90 % och lägst 78 % av den del av befordringsavgiften,

som överstiger 70 % av delaktighetsbeloppet. För de olika delaktiglietsbeloppen

angives procentsatsen P i kolumnhuvudena till tabell 2 (Bil. 2).

Uträkningen av statsbidraget, t. ex. för eu 40-åring med delaktighetsbeloppet

500 kronor, tillgår alltså på följande sätt. Hela befordringsavgiften för en

40-åring är 166 % och för en 32-åring 70 % av delaktighetsbeloppet eller resp.

830 och 350 kronor, vilka belopp man även direkt finner av tabell 1. Å skillnaden

480 kronor skall befattningshavaren själv erlägga 20 % och staten 80 %

eller resp. 96 och 384 kronor. Befattningshavarens hela bidrag blir sålunda 350

+ 96 = 446 kronor. Man återfinner dessa tal, 446 och 384 kronor på vederbörlig

plats i tabell 2 (Bil. 2), vilken tabell för vissa åldrar över 32 år angiver

befordringsavgiftens uppdelning på befattningshavaren och staten. Av denna

tabell finner man, dels huru statsbidraget med åldern hastigt stiger i förhållande

till befattningshavarens bidrag, dels att det för lika ålder är relativt något större

för de lägre delaktiglietsbeloppen, särskilt vid högre ålder, exempelvis för en 50- åring, icke fullt ll/2 gånger så stort som befattningshavarens bidrag, då delaktighetsbeloppet

är 550 kronor, men mer än två gånger så stort, då delaktighetsbeloppet

är 250 kronor.

Emellertid bör en viktig modifikation för vissa fall göras vid beräkningen

av statsbidragets storlek. Om exempelvis en 45-årig man överflyttas till ordinarie

stat från motsvarande extra befattning, som han antagen hava innehaft allt

från sin anställning vid 40 års ålder, skulle han, om delaktighetsbeloppet anta
ges

vara 500 kronor, själv endast hava att erlägga 506 kronor av hela befordringsavgiften,

som är 1,130 kronor. Uppenbarligen bör han själv erlägga minst så

mycket som befordringsavgiften för en 40-åring eller 830 kronor. Av återstoden,

300 kronor, av befordringsavgiften synes han rimligen, i analogi med förfarandet,

om han hade anställts vid eller före 32 års ålder, själv böra erlägga 20 % eller

60 kronor, således inalles 890 kronor och staten återstoden, 240 kronor.

Den allmänna regeln för en befattningshavare över 32 år skulle alltså bliva

den, att han, förutom den befordringsavgift, som svarar mot 32 års ålder eller,

i händelse han anställts senare än vid 32 år, mot anställningsåldern, skulle av

återstående del av befordringsavgiften erlägga 0,4 % för varje tiotal kronor av

■delaktighetsbeloppet.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Med skäl kan ifrågasättas, huruvida man icke borde taga hänsyn även till

befordran under den föregående anställningstiden. Förfarandet vid befordringsavgifternas

bestämmande skulle dock i så fall bliva mera invecklat, särskilt med

hänsyn till den särskilda procentsats, som skall gälla för varje delaktighetsbelopp.

Förmodligen skulle det också möta svårighet att alltid avgöra, vilka föregående

befattningar skulle anses svara mot de nuvarande delaktighetsbeloppen. Dickman

hade därför i beräkningarna hållit sig till ovan uppställda allmänna regel.

För beräkningarnas utförande hava uppgifter införskaffats över befattningshavarnas

födelse-, och anställningsår, varefter Dickman säger sig hava av ledamoten

i löneregleringskommittén beträffande förevarande ärende, medicinalrådet K.

Stenbeck erhållit uppgift om vilka kunde antagas ifrågakomma till de olika befattningarna.

Uppdelat efter delaktighetsbelopp och åldersgrupper, var antalet ifrågavarande

befattningshavare följande:

Befattningshavare, som vid slutet av sitt anställningsår icke voro över 32 år.

Delaktighets-

kelopp.

Ålder vid ingången av år 1919

Summa.

under 25 år.

25 — 32 år.

32 — 60 år.

kr.

550.....................

18

18

500.....................

—

—

10

10

450.....................

—

i

53

54

400.....................

—

13

237

250

350.....................

—

2

11

13

330.....................

9

290

. 313

612

300.....................

—

—

—

0

280.....................

8

29

58

95

250.....................

6

11

1

18

Summa

23

346

701

1,070

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr 409.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Befattningshavare, som vid slutet av sitt anställningsår voro över 32 år.

Anställningsålder.

Delaktighetsbelopp kr.

Summa.

400

330

280

32 .....................

i

21

i

23

33 .....................

—

9

—

9

34 .....................

i

7

—

8

35 .....................

i

6

—

7

36 .....................

—

5

—

5

•37 .-....................

—

1

—

1

38 .....................

—

—

—

—

39 .....................

i

2

—

3

40 .....................

—

2

—

2

41 .....................

i

—

—

1

44 .....................

—

—

i

1

50 .....................

—

—

i

1

Summa

5

53

3

61

Enär för sjukskötarebefattningarna icke kunnat uppgivas, vilka personer

kunde tänkas ifrågakomma till befattning såsom förste skötare, hava dit hänförts

de äldste bland dem, som tillhöra kategorien för de vid yngre år anställda.

Jämföres antalet ifrågavarande befattningshavare med det antal befattningar,

som enligt meddelande från kommittén antagligen skulle motsvara, de olika delaktighetsbeloppen,

finner man för de olika delaktighetsbeloppen följande resultat:

Delaktighets-

belopp.

Antal

Skillnad.

befattningar.

befattnings-

havare.

kr.

550

21

18

3

500

11

10

1

450

60

54

6

400

259

255

4

350

15

13

2

330

690

665

25

300

3

—

3

280

122

98

24

250

18

18

0

Summa

1,199

1,131

68

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

För de 1,131 befattningshavarna hava de totala befordringsavgifterna approximativt

beräknats bliva följande:

Delaktig-

hets-

belopp.

Befattningshavare, som vid slutet av

sitt anställningsår voro ,

Summa.

under 32 år

över 32 år.

Ålder vid ingången av år

1919.

25 — 32

år.

32 — 60

år.

25 — 60

år.

32—60

år.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

550

—

24,024

24,024

—

24,024

500

—

11,660

11,660

—

11,660

450

288

46,800

47,088

—

47,088

400

2,672

177,072

179,744

5,456

185,200

350

364

7,084

7,448

—

7,448

330

39,778

112,873

152,651

40,141

192,792

300

—

—

—

—

—

280

2,050

32,234

34,284

2,050

36,334

250

755

640

1,395

—

1,395

Summa

45,907

412,387

458,294

47,647

505,941

Vid beräkning av statsbidragets storlek komma endast de 762 befattningshavare,

som äro över 32 år, i betraktande. Deras befordringsavgifter och statens bidrag

enligt ovan angivna förslag framgå av följande sammanställning.

Befordringsavgifter för befattningshavare över 32 år.

Delaktighéts-

belopp.

Befattningshavare, som vid slutet av

sitt anställningsår voro

Summa.

under

32 år

över

32 år.

Befattnings- havarens

eget bidrag.

Statens

bidrag.

Befattnings- havarens

eget bidrag.

Statens

bidrag.

Befattnings- havarens

eget bidrag.

Statens

bidrag.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

550 ..................

10,691

13,333

—

—

10,691

13,333

500 .................

5,132

6,528

—

—

5,132

6,528

450 ..................

22,114

24,686

—

—

22,114

24,686

400 ..................

84,074

92,998

2,902

2,554

86,976

95,552

350 .................

3,309

3,775

—

—

3,309

3,775

330 ..................

77,658

35,215

19,345

20,796

97,003

56,011

300 ..................

—

—

—

—

—

—

280 ..................

13,705

18,529

1,652

398

15,357

18,927

250 ..................

221

419

—

—

221

419

Summa

216,904

195,483

23,899

23,748

240,803

219,231

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Bland de 68 befattningar, som bilda överskottet över antalet ovan angivna befattningshavare,

ingå alla de 22 biträdesbefattningarna vid trädgård och jordbruk. Enär

dessa tänkas tillsatta med förutvarande befattningshavare, skulle statsbidrag

komma att utgå för dessa, varför en uppskattning av deras befordringsavgifter

måste göras. Då delaktighetsbeloppet är 280 kronor och antalet övriga befattningshavare

med detta delaktighetsbeloppet är 98, hava befordringsavgifter och

statsbidrag för biträdena i trädgård och jordbruk inalles antagits till — av de

förut funna värdena för 280 kronors delaktighetsbelopp. Beträffande dessa 22

befattningshavare kommer man sålunda till följande approximativa resultat.

Befordringsavgifter för biträden i trädgård och jordbruk

1) under 32 år ........................................................................... 460: —

2) över 32 år

a) anställda före 32 år

eget bidrag......................................... 3,077: —

statens bidrag........................ ........... 4,160:— 7 237:_

b) anställda efter 32 år

eget bidrag......................................... 371: —

statens bidrag.................................... 89: — 460:_ 7 697._

Summa 8,157: —

De återstående 46 befattningshavarna hava uppgivits sannolikt icke komma

att besättas med förutvarande befattningshavare, varför statsbidrag icke skulle

behöva beräknas för dem.

Sammanslås befordringsavgifterna för biträdena i trädgård och jordbruk

med de övriga, kommer man till följande slutresultat:

Befordringsavgifter för samtliga befattningshavare.

i

Ålder vid ingången av år 1919.

Befattnings- havarens

eget bidrag.

Statens

bidrag.

Summa.

Över 39 år

anställda före 32 år...................... .....................

kr.

kr.

kr,

219,981

199,643

419,624

» efter 32 år........................................

24,270

23,837

48,107

Summa

244,251

223,480

467,731

Under 32 år ...........................................................

46.367

—

46,367

Summa

290,618

223,480

514,098

Den av Dickman åvägabragta utredningen utgår med avseende på

frågan om statsbidrag till befordringsavgifterna från den regeln, att en

befattnigshavare över 32 år skulle, förutom den befordringsavgift, som

svarar mot 32 års ålder eller, i händelse han anställts senare än vid

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

141

32 år, mot anställningsåldern, av återstående del av befordringsavgiften

erlägga 0,4 % för värjo tiotal kronor av delaktighetsbeloppet. Återstoden

av befordringsavgiften skulle,fyllas genom statsbidrag. Detta sätt

för statsbidragets utgående synes stå i god överensstämmelse med de

allmänna reglerna för statsbidrag, vilka av mig nyss förordats.

Såsom resultat av utredningen framgår, att det erforderliga statsbidraget

skulle uppgå till 223,480 kronor, vilket belopp med hänsyn

därtill, att resultatet endast kan vara approximativt, lämpligen kan avrundas

till 230,000 kronor.

Enär enligt gällande bestämmelser befordringsavgifterna till civilstatens

änke- och pupillkassa kunna erläggas under loppet av fem år,

torde omförmälda belopp av statsmedel lämpligen böra förclelas likaledes

på en tidrymd av fem år. För år 1919 torde beloppet böra bestämmas

till något mer än en femtedel eller 50,000 kronor, varemot

det för de senare åren på grund av dödsfall och avgång ur tjänst torde

bliva något mindre än en femtedel.

Jag får följaktligen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att

såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka

befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens hospital och asyler, hava att,

därest de från och med år 1919 tillträda befattning å

ordinarie stat, enligt reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa till nämnda kassa erlägga, bevilja ett

anslag av 230,000 kronor och därav på extra stat

för år 1919 såsom förslagsanslag högst anvisa ett

belppp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att med tillämpning av de av mig angivna grunder

utfärda de närmare bestämmelser, vilka i ifrågavarande

avseende kunna anses erforderliga.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

III. Kostnadsberäkning.

Beträffande kostnaden för de av mig i det föregående föreslagna

förändrade avlöningar till läkar- och kontorspersonal anhåller jag få

hänvisa till nedanstående översikt.

Nuvarande

stat.

Föreslagen

stat.

Antal

befatt-

nings-

havare.

Avlöning

Kronor.

Summa

Kronor.

Antal

befatt-

nings-

havare.

Avlöning

Kronor.

Summa

Kronor.

Överläkare .....................................

9

7,500

67,500

10

7,500

75,000

)) .....................................

3

7,000

21,000

3

7,000

21,000

» .....................................

. 1

6,000

6,000

—

—

—

»

1

4,000

4,000

1

4,000

4,000

Läkare vid Visby hospital ...............

1

4,500

4,500

1

5,500

5,500

Hospitalsläkare ..............................

14

5,000

70,000

19

6,000

114,000

Biträdande läkare ...........................

29

>) 5,000

145,000

24

5,000

120,000

Syssloman.......................................

7

4,300

30,100

8

4,500

36,000

„ .......................................

6

3,500

21,000

5

3,600

18,000

» .......................................

1

2,600

2,600

1

2,700

2,700

)) .......................................

1

2,000

2,000

1

2,000

2,000

Bokhållare I grad ...........................

20

*) 1,500

30,000

12

2,100

25,200

» II » ...........................

—

—

—

7

1,450

10,150

Kassörskor......................................

—

—

—

14

1,850

25,900

Skrivbiträden 2) ...............................

9

*) 1,220

10,980

11

1,450

15,950

Amanuenser....................................

2

») 2,500

5,000

2

2,500

5,000

Summa

Skillnad

Summa

419,680

60,720

Summa

480,400

480,400

*) Inklusive kostersättning beräknad till 500 kronor.

2) Avlöning för närvarande fastställd av medicinalstyrelsen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

I den nu återgivna översikten har emellertid hänsyn icke tagits

till åldertilläggen, vilka, i vad de angå överläkare, hospitals- och asylläkare

samt sysslomän, utgå från sjätte huvudtitelns förslagsanslag till

ålderstillägg. Jag förutsätter, att någon ändring därutinnan icke kommer

att ske, samt att ålderstilläggen även till bokhållare av båda graderna,

kassörskor och skrivbiträden skola föras på nämnda anslag,

därest dessa befattningars avlöning bliver, på sätt ovan föreslagits,

fastställd av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Om man också nu ej kan beräkna den ökade belastning av nämnda

anslag, som må bliva följden av det föreliggande förslaget, torde dock

med fog kunna antagas, att anslaget bliver i någon mån mer anlitat

än förut. Någon höjning av anslaget torde dock icke för närvarande

behöva ifrågasättas.

Beträffande kostnaden för de av mig förordade avlöningarna till

sjukvårds- och ekonomipersonal tillåter jag mig anföra följande.

De sakkunniga hava å sid. 197 och följande i sitt betänkande upptagit

förslagsvis beräknade avlöningsstater för det antal ordinarie befattningshavare

och fasta biträden, som antogs vara år 1915 behövligt

vid statens anstalter för sinnessjuka.

Därvid hade de i avlöningsstaterna förekommande beloppen beräknats

efter medelavlöningarna under 25 år för all kvinnlig personal

och manlig sjukvårdspersonal utom uppsyningsmän samt under 30 år

för all övrig manlig personal. Hänsyn hade ej tagits till hyresbidrag

samt ersättning för bränsle och lyse, ej heller till statens kostnader för

personalens pensionering.

Vid beräknandet av antalet befattningar hade hänsyn ej tagits till

befattningar vid Östersunds hospital, vilket vid tiden för betänkandet

icke ännu tagits i bruk.

Den av de sakkunniga gjorda beräkningen gav följande resultat:

Avlöningsstat, överslagsvis beräknad med de

av sakkunniga föreslagna avlöningarna kronor 2,427,959: 20

Avlöningsstat, överslagsvis

beräknad med tillämpande

av de år 1913 gällande avavlöningarna

............................ kronor 1,884,039: 98

Skillnad............................. » 543,919: 22

2,427,959: 20

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Löneregleringskommittén har låtit göra en beräkning enligt samma

grunder med tillämpande av de utav kommittén föreslagna och de för

år 1918 gällande avlöningar, varvid det numera i bruk tagna Östersunds

hospital medtagits. Jag har i det föregående uttalat min anslutning

till kommitténs förslag, vadan följaktligen den av kommittén

gjorda beräkningen äger giltighet i avseende å den framställning, som

i ämnet bör göras till riksdagen.

Resultatet av denna beräkning är följande:

Avlöningsstat, förslagsvis beräknad med de

av kommittén föreslagna avlöningarna ....................

Avlöningsstat, överslagsvis

beräknad med tillämpande

av de år 1918 gällande avlöningarna.

.................................. kronor 2,901,158: 25

Skillnad .............................. :» 701,660: 15

kronor 3,602,818: —

» 3,602,818:40

Jag anser mig härvid böra erinra, att den nu gjorda kostnadsberäkningen

innebär, att avlöningsförhöjningarna till den till uppförande

å ordinarie stat föreslagna sjukvårds- och ekonomipersonalen skola utgå

ur det ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Den utav omförmälda löneregleringar betingade kostnaden skulle

alltså, frånsett inträdande merutgifter till ålderstillägg, uppgå till sammanlagt

i runt tal 760,000 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag beräknades en höjning från och med år 1919 av

det ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll med 3,500,000

kronor. Av sistnämnda belopp hade 1,500,000 kronor beräknats utgöra

den ökning av sagda förslagsanslag, som skulle bliva eu följd

av ett bifall till föreliggande löneregleringsförslag.

I övrigt framhöll jag vid anmälan den 14 januari 1918 av de anslagskrav,

vilka syntes böra under sjätte huvudtiteln föreläggas nu

samlade riksdag, att den till följd av stegrade priser å livsförnödenheter,

bränsle m. m. under senaste åren väsentligt ökade belastningen

av omförmälda förslagsanslag syntes nödvändiggöra, att vid avlåtande

av det nu föreliggande löneregleringsförslaget toges i övervägande, om

ej en ytterligare höjning av anslaget borde komma till stånd eller om

särskilt förstärkningsanslag för ändamålet skulle äskas. Jag ansåg

emellertid vid nämnda tillfälle, att av sistberörda anledning en

höjning av det ordinarie anslaget borde beräknas med 2,000,000

kronor.

Till belysning av den ökade belastningen av anslaget tillåter jag

mig nämna, att år 1916, då anslaget var bestämt till 3,850,000 kronor,

detsamma överskridits med omkring 2,600,000 kronor samt år 1917,

då anslaget utgick med 4,350,000 kronor, överskridande ägde rum med

omkring 4,700,000 kronor. Ehuru anslaget för år 1918 höjts till 4,700,000

kronor, lärer alltså en betydande ytterligare ökning av anslaget av nu

ifrågavarande anledning vara påkallad. Med hänsyn till de delvis tillfälliga

förhållanden, som föranlett överskridande av anslaget, samt för

jämnande av detsammas slutsumma torde ökningen av ifrågavarande

anledning lämpligen kunna bestämmas till 2,540,000 kronor. Anslaget

skulle alltså i sin helhet, medräknat kostnaderna för löneregleringen,

från och med år 1919 bestämmas till 8,000,000 kronor.

Jag tillåter mig alltså hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen

att från och med år 1919 höja det i riksstaten

under sjätte huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget

till hospitals underhåll från dess nuvarande

belopp, 4,700,000 kronor, med 3,300,000 kronor till

8,000,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. .(Nr 409.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

Vad föredragande departementschefen här ovan

föreslagit och hemställt biträddes av statsrådets övriga

ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen

härtill lämna bifall samt förordna, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 409.

147

Tabell 1.

Bilaga 1.

Befordringsavgift till civilstatens änke- och pupillkassa.

Delaktighets- belopp: kr.

550

500

450

400

350

330

300

280

250

läeford-

ringsåldor

år

Procent

av dob- bel.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

25.........

i

5.50

5

4.50

4

3.50

3.30

3

2.80

2.50

28.........

22

121

no

99

88

77

72.60

66

61.60

55

30.........

46

253

230

207

184

161

151.80

138

128.80

115

32.........

70

385

350

315

280

245

231

210

196

175

33.........

82

451

410

369

328

287

270.60

246

229.60

205

35.........

106

583

530

477

424

371

349.8 0

318

296.80

265

40.........

166

913

830

747

664

581

547.80

498

464.80

415

45.........

226

1,243

1,130

1,017

904

791

745.80

678

632.80

565

50.........

286

1,573

1,430

1,287

1,144

1,001

943.80

858

800.80

715

55.........

346

1,903

1,730

1,557

1,384

1,211

1,141.80

1,038

968.80

865

59.........

394

2,167

1,970

1,773

1,576

1,379

1,300.20

1,182

1,103.20

985

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

Bilaga 2.

Tabell 2.

Föreslagen uppdelning ay befordringsavgiften för den, sena anställts senast vid 32 års ålder. •

P = den procent av hela befordringsavgiftens överskott över avgiften för en 32-åring, som befattningshavaren

själv har att erlägga.

A = befattningshavarens bidrag, B = statens bidrag.

Delaktig-

hets-

belopp.

P

550 kr.

22 %

500 kr.

20 %

450 kr.

18 %

400 kr.

16 %

350 kr.

14 %

330 kr.

13.2 %

300 kr.

12 %

280 kr.

11.2 %

250 kr.

10 %

Beford-

rings-

ålder.

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

år

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

33......

399.58

51.48

362

48

324.72

44.28

287.68

40.3 2

250.88

36.12

236.23

34.37

214.32

31.68

199.7 6

29.84

178

27

35......

428.56

154.44

386

144

344.16

132.84

303.04

120.96

262.64

108.36

246.68

103.12

222.96

95.04

207.29

89.51

184

81

40......

501.16

411.84

446

384

392.76

354.24

341.44

322.56

292.04

288.96

272.82

274.98

244.56

253.44

226.li

238.69

199

216

45......

573.76

669.24

506

624

441.36

575.64

379.84

524.16

321.44

469.56

298.95

446.85

266.16

411.84

244.92

387.88

214

351

50......

646.36

926.64

566

864

489.96

797.04

418.24

725.7 6

350.84

650.16

325.09

618.71

287.7 6

570.24

263.7 4

537.06

229

486

55......

718.96

1,184.04

626

1,104

538.56

1,018.44

456.64

927.36

380.24

830.76

351.23

790.5 7

309.36

728.64

282.55

686.25

244

621

59......

777.04

1,389.96

674

1,296

577.4 4

1,195.56

487.36

1.088.64

403.7 6

975.24

372.13

928.07

326.64

855.36

297.61

805.59

256

729

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.

149

REGISTER.

Sid.

I. Lönereglering för läkare, syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän

vid statens hospital och asyler ...........................................•............................ 5

A. Historik ................................................................................................. 5

B. Till Kungl. Maj:t inkomna framställningar och förslag .................................. 8

1) Läkare ................................................................................... 9

Nuvarande organisation och avlöningsförmåner................................................. 9

Medicinalstyrelsen d. -7h< 1916........................................................................ 10

» d. »Va 1917........................................................................ 20

» d. ‘Vn 1917....................................................................... 23

Löneregleringskommittén................................................................................. 26

2) Syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän .......................................... 35

Nuvarande organisation ................................................................................. 35

Medicinalstyrelsen d. 28/e 1917 ........................................................................ 38

Löneregleringskommittén................................................................................. 51

C. Departementschefens yttrande och förslag..................................................... 57

II. Uppförande på ordinarie stat av viss personal vid statens anstalter för

sinnessjuka m. m................................................................................................. 73

A. Inledning....................................................................................................... 73

B. Sjukvårds- ooh ekonomipersonalens uppförande på ordinarie stat................. 79

De sakkunniga................................................................................................... 80

Medicinalstyrelsen ............................................................................................. 86

Särskilda skrivelser från olika föreningar............................................................. 91

Löneregleringskommittén .................................................................................... 91

Departementschefen .......................................................................................... 95

C. Hospitalspersonalens antagande, utbildning m m......................................... 97

D. Avlöningsförhållanden .................................................................................... 99

De sakkunniga................................................................................................... 100

Medicinalstyrelsen............................................................................................. 104

Särskilda skrivelser från olika föreningar m. fl.................................................... 107

Löneregleringskommittén .................................................................................... 109

Departementschefen ........................................................................................... 116

E. Den ordinarie personalens pensionering......................................................... 128

F. Vissa förhållanden i sammanhang med övergång å ordinarie stut ................ 131

III. Kostnadsberäkning ............................................................................................. 142

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:414 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående regling av avlöningsförhållanden in. in. för personal vid statens hospital och asyler s. 1 i texten
  2. SU 1918:179 Memorial i anledning av Kungl. Maj ds i punkt 25 under sjätte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslaget till hospitals under a1 i texten