Angående reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital och asyler
1918-05-07 · 149 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 143 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:409, Angående reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital och asyler
Dokumentets text
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
1
Nr 409.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal
vid statens hospital och asyler; given Stockholms slott
den 7 maj 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels, med upphävande av nu gällande ordinarie avlöningsstater
för befattningshavare vid rikets sinnessjukvård, i vad dessa avse läkare
och syssloman, godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagda förslaget till avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen
vid statens hospital och asyler, att tillämpas från och med
år 1919;
dels medgiva,
att ålderstilläggen till de å nämnda förslag till avlöningsstat uppförda
ordinarie befattningshavare må utgå ur sjätte huvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg; samt
att de i samma statförslag upptagna befattningshavare må åtnjuta
naturaförmåner eller ersättning därför i enlighet med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet föreslagits;
dels föreskriva,
att överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och syssloman,
som på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden
till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än
ett år i följd, skall vara skyldig att, efter medinalstyrelsens omprövning,
avfftå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner
mot en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor samt hospitalsläkare,
biträdande läkare och syssloman 800 kronor för år;
att ifråga om vikariatsersättning till läkare vid statens hospital och
asyler skola, där det för befattningens behöriga uppehållande finnes
erforderligt, tillämpas av departementschefen föreslagna bestämmelser;
samt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 369 käft. (Nr 409.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
att ifråga om överläkartjänsten vid Nyköpings hospital lönestaten
skall äga tillämpning först efter indragning av nuvarande biträdande
läkartjänst vid nämnda hospital, vilken indragning skall äga rum vid
nuvarande innehavares avgång, skolande intill dess avlöningen till såväl
överläkare som biträdande läkare samt arvode till vikarie för nämnda
befattningshavare utgå enligt hittills gällande bestämmelser;
dels medgiva, att, därest under bokhållare av första grad, kassörska,
bokhållare av andra grad eller skrivbiträde beviljad tjänstledighet
för sjukdom eller under semester för sådan befattningshavare vikarie
icke kan erhållas bland vederbörande hospitals eller asyls befattningshavare,
vikarie må äga att åtnjuta arvode, motsvarande högst det belopp,
som utgår till befattningshavare av samma slag med förordnande
på viss tid;
dels godkänna de av departementschefen föreslagna villkoren och
bestämmelserna för åtnjutande av de i ovanberörda statförslag uppförda
för ordinarie befattningshavare föreslagna avlöningsförmånerna;
dels föreskriva, att det belopp av högst 54,400 kronor, som av
riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka icke äro i hospitalens
och asylernas lönestater upptagna, skall utgå med ett till 35,400
kronor nedsatt belopp; skolande av detta belopp arvoden utgå till en var
av amanuenserna vid Stockholms hospital och Lunds hospital och asyl
med 2,500 kronor, varjämte sagda amanuenser må äga rätt till bostad
med möbler och sängkläder, lyse, bränsle och tvätt;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
befattning å den förut omförmälda staten, skall vara pliktig underkasta
sig ovannämnda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande befattningshavare, vilka icke före den 1 november
1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt nu gällande bestämmelser
tillkommande avlöningsförmåner;
dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagda förslaget till avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekönomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka, att tillämpas från
och med år 1919;
dels från och med år 1919 höja det i riksstaten under sjätte huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll från
dess nuvarande belopp, 4,700,000 kronor, med 3,300,000 kronor till
8,000,000 kronor;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 3
dels ock såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka befattningshavare,
tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital
och asyler, hava att, därest de från och med år 1919 tillträda befattningar
å ordinarie stat, enligt reglementet för civilstatens änke- och
pupillkassa till nämnda kassa erlägga, bevilja ett anslag av 230,000
kronor och därav på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag högst
anvisa ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att med
tillämpning av de i statsrådsprotokollet angivna grunder utfärda de
närmare bestämmelser, vilka i ifrågavarande avseende kunna anses
erforderliga.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 maj 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnee,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte föredrog frågan om lönereglering
för personal vid statens anstalter för sinnessjuka samt yttrade:
Frågan
om uppförande å ordinarie stat av viss sjukvårds- och
ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka har sedan ett par
år tillbaka stått på dagordningen. Dä numera nämnda spörsmål blivit
underkastat erforderlig utredning, anhåller jag att få förelägga Eders
Kungl. Maj:t förslag i ämnet.
Medan ännu omförmälda spörsmål var föremål för vederbörlig behandling,
har fråga uppkommit om ändring i avlöningsförhållandena för
läkare och sysslomän m. fl. befattningshavare vid statens hospital och
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
asyler. Jämväl detta sistnämnda spörsmål har undergått erforderlig
utredning, och synes det mig lämpligt att i ett sammanhang till prövning
upptaga båda nu berörda löneregleringsfrågor.
Mitt förslag kommer sålunda att sönderfalla i två särskilda avdelningar,
den ena omfattande lönereglering för läkare, sysslomän m. fl.,
den andra inbegripande frågan om uppförande å ordinarie stat av viss
sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka m. m.
I. Lönereglering för läkare, sysslomän, bokhållare och vissa
andra tjänstemän vid statens hospital och asyler.
Innan jag närmare ingår på de framställningar och förslag, som
till Kungl. Maj:t inkommit i fråga om reglering av avlöningsförhållandena
för läkare och sysslomän m. fl. befattningshavare vid statens hospital
och asyler, tillåter jag mig förutskicka en kortfattad redogörelse för
förutvarande bestämmelser angående omförmälda tjänsteinnehavares avlöningsförmåner.
A. Historik.
Det var först år 1885 som en avlöningsstat för befattningshavare vid statens
hospital förelädes riksdagen till prövning.
Det då framlagda förslaget likasom den antagna staten omfattade dock allenast
överläkare och läkaren vid Nyköpings hospital samt biträdande läkare och
sysslomän. Till arvoden åt de vid hospitalen erforderliga tjänstemän (bokhållare,
predikanter, sekreterare och amanuenser), som ej voro upptagna i lönestaten,
fick enligt riksdagens beslut Kungl. Maj:t använda ett visst maximibelopp
av förslagsanslaget till hospitals underhåll. Av särskilda skäl voro hospitalet i
Visby och asylen i Malmö ej upptagna i staten.
De i den nämnda staten upptagna hospitalen voro:
Stockholms, Uppsala, Nyköpings, Vadstena, Växjö, Lunds, Göteborgs och
Härnösands.
Vid Uppsala hospital funnos två biträdande läkare, vid Nyköpings ingen
sådan, vid vart och ett av de övriga hospitalen en biträdande läkare.
I den år 1885 fastställda staten bestämdes naturaförmånerna för överläkare
och sysslomän till boställsvåning och ved. Biträdande läkare erhöll, utöver sin
kontanta avlöning, bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första
klassens kost. I detta sammanhang må erinras, att under följande tid härtill
kommit fri elektrisk belysning, där sådan anordnats.
Redan från början bestämdes, att av den kontanta avlöningen 2/a .skulle anses
utgöra lön och Va tjänstgöringspenningar. Denna fördelning överfördes
sedermera på ålderstilläggen, då dessa längre fram infördes.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Föi'' Kristinehamns hospital godkändes avlöningsstat (överläkare, en biträdande
läkare, syssloman) vid 1886 års riksdag. Vid 1890 års riksdag tillkommo
två nya kategorier av befattningshavare, nämligen asylläkare och underläkare, i
det att vid sistnämnda års riksdag stat godkändes för en asylläkare och två underläkare
vid Lunds asyl.
Sistnämnda asyl ställdes enligt kungl. brev den 5 september 1890 under
förvaltning av direktionen för Lunds hospital; därav föranleddes en del avlöningsbestämmelser
så väl då som vid 1894 års riksdag.
1893 års riksdag godkände avlöningsstat för Piteå hospital (överläkare, en
biträdande läkare, syssloman) och vid 1894 års riksdag beviljades avlöningsförmåner
för en biträdande läkare vid Vadstena asyl, vilken asyl genom kungl. brev
den 25 oktober 1895 ställdes under förvaltning av direktionen för Vadstena hospital;
varefter 1896 års riksdag godkände avlöningsstat för Vadstena hospital och
asyl (överläkare, två biträdande läkare, syssloman).
Samma riksdag godkände också förhöjda avlöningsförmåner för läkaren vid
Nyköpings hospital, under villkor att sjukvården därstädes upprätthölles av blott
en avlönad läkare.
Under villkor att överläkarens vid Uppsala hospital arvode för hans befattning
med Uppsala asyl komme att, sa länge han åtnjöte lön såsom e. o. professor
vid Uppsala universitet, bestämmas till högst 500 kronor, godkände 1899 års
riksdag avlöningsstat för en asylläkare och två underläkare vid Uppsala asyl''
och genom kungl. brev den 19 maj 1899 ställdes nämnda asyl under förvaltning
av direktionen för Uppsala hospital. Vissa därav föranledda bestämmelser meddelades
sedermera vid 1902 års riksdag.
Vid 1901 års riksdag meddelades avlöningsbestämmelser angående vid Nyköpmgs
hospital anställda överläkare, en biträdande läkare och syssloman.
Samma riksdag lämnade ock medgivande i fråga om arvode m. m. åt en
överinspektör för sinnessjukvården i riket.
Vid 1902 ars riksdag medgavos, bland annat, för Kristinehamns hospital
avlöningsförmåner för en underläkare och meddelades bestämmelser angående
naturaförmåner för bokhållare vid hospital och asyler.
Enligt kungl. brev den 4 juli 1902 skulle överläkaren vid Uppsala hospital
och asyl vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t kunde finna sådant lämpligt,
frånträda e. o. professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala universitet och
därmed förenade löneförmåner.
Vid 1904 års riksdag godkändes dels avlöningsstat för Vänersborgs hospital
och asyl, upptagande, utom överläkare och syssloman, två biträdande läkare
och två underläkare, dels ock avlöningsstat för läkare och syssloman vid Visby
hospital. J
1905 års riksdag godkände avlöningsstat för Växjö hospital, upptagande
överläkare, läkare vid avdelningen för kriminalpatienter, en biträdande läkare och
syssloman; och i vardera av avlöningsstaterna för Lunds och Uppsala hospital
och asyl upptogs ytterligare en biträdande läkare vid hospitalet. De vid statens
smnessjukvårdsanstalter anställda bokhållare finge förklaras berättigade att erhålla
7
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 409.
en första arvodesförhöjning av 200 kronor efter fem års och en andra arvodesförhöjning
å likaledes 200 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring.
Yid 1907 års riksdag bifölls inrättandet av en ny slags läkartjänst, »hospitalsläkare»,
och förändring av vissa biträdande läkartjänster till hospitalsläkartjänster
I
sammanhang med föreslagen förhöjning av avlöningarna till överläkare
och syssloman vid Kristinehamns hospital hade i det av Kungl. Maj:t för riksdagen
framlagda statförslag för hospital och asyler jämväl övriga överläkare och
sysslomän ansetts, för vinnande av större reda och överskådlighet, böra upptagas,
oaktat någon lönereglering för dem då icke ifrågasattes.
Riksdagen godkände lönestat för överläkare, läkaren vid Yisby hospital,
hospitals- och asylläkare, biträdande läkare, underläkare och sysslomän samt
meddelade bestämmelser angående naturaförmåner, avlöningsvillkor m. m.
Yid 1908 års riksdag tillkom ytterligare en biträdande läkare vid Göteborgs
hospital.
1910 års riksdag godkände ny lönestat för överläkare och sysslomän vid
hospital och asyler (med undantag för Malmö asyl) samt läkaren vid Yisby hospital.
I denna stat uppfördes jämväl de nytillkomna hospitalen i Säter och
Yästervik.
I en vid staten fogad anmärkning bestämdes, att avlöningen kunde efter tio
år höjas för överläkare och läkaren vid Yisby hospital med 600 kronor och för
syssloman med 500 kronor.
Bestämmelser meddelades rörande naturaförmåner, avlöningsvillkor, m. m.
Yid vart och ett av Säters och Yästerviks hospital fingo anställas en hospitalsläkare,
en biträdande läkare och två underläkare emot den kontanta avlöning
och de förmåner i övrigt samt under de bestämmelser och villkor, som beträffande
sådana befattningar vid rikets hospital och asyler blivit, i enlighet med
1907 års riksdags beslut, av Kungl. Makt fastställda.
Det maximibelopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän,
vilka ej vore upptagna i hospitalens och asylernas lönestater, höjdes, på det att
Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att bestämma arvodet till de vid statens
anstalter för sinnessjuka anställda bokhållare, från förutvarande 600 kronor jämte
rätt till två tillägg ä 200 kronor efter fem och tio år till 1,000 kronor om året
med rätt för dem till angivna naturaförmåner samt till en arvodesförhöjning å
300 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.
1912 års riksdag medgav, att vid Stockholms hospital finge anställas en
hospitalsläkare.
I proposition till 1913 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning angående
vissa ändringar i lönestaterna för personalen vid rikets hospital och asyler
m. m.
För hospitals- och asylläkare, som då åtnjöto en årlig avlöning av 5,000
kronor jämte boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning samt ett ålderstillägg
å 500 kronor efter fem år, föreslogs den kontanta avlöningen förhöjd till
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
5,500 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter fem och tio år. Titeln
skulle bliva »hospitalsläkare».
Vid Härnösands hospital borde en hospitalsläkartjänst inrättas i stället för
dåvarande biträdande läkarbefattning, dock med det villkor att hospitalsläkaren
skulle vara underkastad förflyttning till annan anstalt.
Underläkartjänsterna föreslogos att förändras till biträdande läkartjänster
och för dessa senare tjänster föreslogs den kontanta avlöningen förhöjd till 4,500
kronor, dock att, om biträdande läkare allenast erhållit förordnande på viss tid,
avlöningen skulle utgå med 4,000 kronor.
Vid Östersunds hospital, som skulle vara färdigt till avsyning den 1 december
1914, föreslogos till anställning en överläkare, en hospitalsläkare, två biträdande
läkare och en syssloman.
Riksdagen ansåg sig ej böra besluta någon förändring i hospitals- och asylläkarnas
avlöning eller benämning. Däremot biföllos förslagen om underläkartjänsternas
förändrande till biträdande läkartjänster, om den kontanta avlöningen
till biträdande läkare och om sammansättningen av läkarpersonalen vid hospitalen
i Härnösand och Östersund.
I fråga om kontanta avlöningsförmåner till vissa läkartjänster vid hospital
och asyler godkändes lönestat, i vilken med tillhörande anmärkningar upptogos
avlöningar till biträdande läkare vid Stockholms hospital (1), Uppsala hospital och
asyl (4), Nyköpings hospital (1), Vadstena hospital och asyl (1), Växjö hospital (2),
Västerviks hospital (3), Lunds hospital och asyl (3), Göteborgs hospital (2), Vänersborgs
hospital och asyl (3), Kristinehamns hospital (3) och Säters hospital
(3), till en hospitalsläkare vid Härnösands hospital samt till en överläkare, en
hospitalsläkare och 2 biträdande läkare vid Östersunds hospital.
1913 års riksdag meddelade ock åtskilliga bestämmelser rörande naturaförmåner,
avlöningsvillkor m. m.
Vid 1915 års riksdag medgavs uppförande av ytterligare en biträdande läkare
i staten för Vadstena hospital och asyl; och vid 1916 års riksdag meddelades
bestämmelser i fråga om ersättningar för vikariat å läkartjänster vid hospital
och asyler.
B. Till Kungl. Maj:t inkomna framställningar och förslag.
Efter att sålunda hava i korthet erinrat om förutvarande bestämmelser
angående ifrågavarande befattningshavares avlöningsförhållanden,
tillåter jag mig redogöra för de framställningar, som i ämnet inkommit
till Kungl. Maj:t. Jag vill då till en början beröra de framställningar,
som avse läkartjänsterna vid hospitalen. Tillika anser jag mig böra påpeka,
att jag finner mig böra inskränka mig till att återgiva de inkomna
framställningarna i vissa punkter i deras huvuddrag, och tillåter jag mig
att i detta avseende i övrigt hänvisa till det utförligare referat av berörda
framställningar, som återfinnes i löneregleringskommitténs i ämnet
avgivna betänkande.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
9
1) Läkare.
För åskådliggörande av läkarpersonalens vid hospitalen organisation Nuvarande oroch
lönestater må återgivas följande tablåer, hämtade ur medicinal- 9an^5t^<j"g^h
styrelsens i det följande omförmälda skrivelse av den 27 september 1916. förmåner.
Organisation.
Plats-
antal.
Över-
läkare.
Läkare en
Hosp.- och
asyl- läkare.
ligt stat.
Biträ-
dande
läkare.
Ama-
nuens.
Stockholms hospital....................................
255
i
i
i
i
Uppsala hospital och asyl ..........................
1,246
i
2
4
—
Nyköpings hospital....................................
206
i
—
l
—
Vadstena hospital och asyl ........................
800
i
1
2
—
Växjö hospital ..........................................
390
i
1
2
—
Västerviks hospital ....................................
830
i
1
3
—
Visby hospital ..........................................
62
*) i
—
—
—
Malmö asyl 2).............................................
124
i
—
—
—
Lunds hospital och asyl ...........................
1,232
i
2
3
i
Göteborgs hospital ....................................
355
i
—
2
—
Vänersborgs hospital och asyl.....................
1,080
i
1
3
—
Kristinehamns hospital ..............................
800
i
1
3
—-
Säters hospital ..........................................
830
i
1
3
—
Härnösands hospital .................................
269
i
1
—
—
Östersunds hospital....................................
560
i
1
2
—
Piteå hospital och asyl ..............................
370
i
1
—
—
Summa
—
16
14
29
2
*) Läkare. 2) Läkarea ej upptagen i lönestaterna.
Avlöning.
Överläkare vid Uppsala hospital och asyl...........................
» » Vadstena hospital och asyl ........................
» » Växjö hospital ..........................................
» » Västerviks hospital ...................................1.7,500 kronor
» » Lunds hospital och asyl..............................
»> » Vänersborgs hospital och asyl.....................
» » Kristinehamns hospital ..............................
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 969 häfte (Nr 409.)
2
10
Medicinalstyrelsens
skrivelse a,/e
1916 ang.
läkarna vid
statens hospital
och asyler.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
Överläkare vid Säters hospital ..........................................1
» » Östersunds hospital....................................]
[■7,500
kronor
»
» Göteborgs hospital ....................................1
»
» Härnösands hospital.....................................
7,000
kronor
»
» Piteå hospital och asyl ..............................1
»
» Nyköpings hospital ....................................
6,000
kronor
»
» Stockholms hospital....................................
4,000
kronor
Läkaren
vid Visby hospital................................................
4,500
kronor
Avlöningen kan efter 10 år för överläkare och läkaren
vid Visby hospital höjas med 600 kronor, varjämte överläkare
äga rätt till boställsvåning med bränsle samt
elektrisk belysning, där sådan anordnats.
Hospitals- och asylläkare................................................... 5,000 kronor
Ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år.
Naturaförmåner i likhet med överläkare.
Biträdande läkare
med förordnande tills vidare....................................... 4,500 kronor
med förordnande på viss tid....................................... 4,000 kronor
Dessutom bostad med möbler och sängkläder, bränsle,
lyse och tvätt samt kost.
Hospitals- och biträdande läkare, som medgivas bo utom
anstalten, erhålla i ersättning för mistade naturaförmåner,
hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare
1,000 kronor per år.
Amanuenser (ej upptagna i lönestatema) ........................... 2,000 kronor
Naturaförmåner som biträdande läkare.
I skrivelse den 27 september 1916 har medicinalstyrelsen gjort
framställning angående förändringar i avlöningsstaterna för läkarna vid
statens hospital och asyler.
Härvid erinrar styrelsen, hurusom styrelsen i skrivelse den 30 september
1912 — under framhållande av svårigheterna att få vissa läkartjänster
vid statens hospital och asyler besatta — gjorde framställning
om förbättring i avlöningsförmånerna för en del i hospitalens tjänst
varande läkare; att det då framlagda förslaget emellertid endast delvis
vann godkännande; och att styrelsen därför Båge sig nödsakad att ånyo
göra framställning i enahanda syfte.
Styrelsen erinrar vidare, hurusom styrelsen i skrivelsen den 30 september
1912 i fråga om svårigheterna beträffande rekryteringen å hospitalsläkarbanan
anfört, bland annat, följande.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Läkarförkållandena vid hospitalen hade under senaste tiden varit synnerligen
svåra att på ett tillfredsställande sätt ordna. En rationell sjukvård vid
dessa sjukhus krävde med nödvändighet, att alla läkartjänsterna vore besatta,
och styrelsen vore förvissad om, att någon ändring till det bättre icke kunde
åstadkommas utan förhöjda kontanta förmåner till läkarna Svårigheterna att
rekrytera läkartjänsterna vid hospitalen kunde dock enligt den erfarenhet, som
förelåge, icke undanröjas genom förbättring av endast de lägst avlönade lakarnas
förmåner. Sådana tjänster, som i ett stort antal fall kunde betraktas som slutliga
tjänster inom liospitalsväsendet, måste förses med därefter avpassade loner.
Det vore således nödvändigt icke blott att så höja de lägre tjänsternas.formaner,
att de lockade aspiranter in på banan, utan även att så avpassa vissa hogie
tjänsters löner, att tjänstinnehavarna kunde komma till en avlöning, som kunde
anses såsom tillfredsställande slutlön för en läkare, även om han pa grund av
fåtalet överläkartjänster icke hade utsikt att erhålla sådan befattning.
Vid föredragning den 21 februari 1913 av denna medicinalstyrelsens
framställning inför Kungl. Maj:t både chefen för civildepartementet anfört.
De i ärendet gjorda uttalandena gåve tydligt nog vid handen, att det
för det dåvarande mött betydande svårigheter att besörja rekryteringen inom
hospitalsläkarkåren. Denna uppfattning hade lian för sm del fatt ytterligare
bestyrkt av åtskilliga ärenden, som kommit under hans behandling, ba hade,
exempelvis, vid ingången av år 1913 9 av de 13 underläkartjänsterna van
vakanta, samt vid Vänersborgs hospital och asyl med enligt staten 5 läkare allenast
2 läkare funnits. I själva verket kunde det knappast vara försvarligt att
låta förhållandena utveckla sig vidare i denna riktning, samtidigt som statendåde
ner miljoner årligen på hospitalsbyggnader och sinnessjukvårdens löpande kostnader.
Icke minst angeläget vore det, att läkarkåren vid hospitalen bleve val
rekryterad under en period, då alltjämt nya anstalter anlades. Den bris pa
hospitalsläkare, som gjorde sig så kännbart gällande, berodde otvivelaktigt till
ej ringa del därpå, att tillströmningen till läkarbanan over huvud taget under
flera år varit mindre riklig. Här vore således ett förhållande som kunde tankas
av sig självt komma att upphöra. Då däremot eu tendens bland de yngre lakarna
påtagligen gjorde sig gällande att föredraga andra grenar av läkarverksamheten
framför liospitalsläkarbanan, måste man tydligen söka ett botemedel häremot
om rekryteringen av sinnessjukanstalternas läkare skulle^ kunna ske pa tillfredsställande
sätt. Psykiatriska föreningen hade framställt åtskilliga förslag i
avseende å utbildningen, verksamhetens större självständighet m. mi., vilka i sinom
tid komme att i annat sammanhang bliva föremål for Kungl. Maj:ts provning,
men såväl nämnda förening som medicinalstyrelsen och Övriga vederbörande hade
starkt framhållit, att de ekonomiska förmånerna ingalunda vore sådana, att de
lockade till inträde på liospitalsläkarbanan. I detta avseende vore det således
nödvändigt att få eu förbättring till stånd. Ett förslag av denna innebord borde
emellertid, enligt departementschefens åsikt, inskränkas till de punkter, dar eu
snar förändring alldeles påtagligt vore av behovet påkallad Eu mera genomgripande
lönereglering ansåge han sig således icke för det dåvarande hora omorda,
lika litet som åtgärder, vilka, om än i och för sig mindre betydande dock
innebure principiella avvikelser från de fastställda lönegrunderna, t. ex. beträffande
fördelning av lön och tjänstgöringspenningar, ortstillagg m. m. Ej heller hade
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
departementschefen för avsikt att ingå på ett av psykiatriska föreningen framlagt
och även av medicinalstyrelsen i viss del förordat förslag att utvidga läkarantalet
vid de större anstalterna. När de sakkunniga, som inom departementet,
vore sysselsatta med behandling av den lägre hospitalspersonalens ställning och
löneförhållanden, avgivit sitt betänkande, syntes den lämpligaste tidpunkten vara,
inne att slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan om lönereglering för
rikets hospital i dess helhet.
Någon annan förändring uti ifrågavarande lönestater än en höjningav
de biträdande läkarnas avlöning kom då ej heller till stånd.
I sin nu förevarande skrivelse den 27 september 1916 anför medicinalstyrelsen,
att, då ovan nämnda sakkunniga numera avgivit sitt betänkande,
styrelsen ansett tiden vara inne att ånyo till behandling upptaga
frågan om lönereglering för läkartjänsterna vid hospitalen.
Huru litet eftersökta läkartjänsterna vid hospitalen varit synte»
styrelsen framgå av skrivelsen bifogad översikt, utvisande, bland annatT
att, medan antalet tjänster från 1912 års till 1916 års början ökats
från 56 till 61, antalet vakanta tjänster stigit från 9 till ej mindre
än 19.
Till ytterligare belysning av den stora bristen på sökande anförde
styrelsen, att vid Säters hospital, som började beläggas under år 1912r
och i vars stat funnes upptagna 1 överläkare, 1 hospitalsläkare och 3
biträdande läkare, samtliga de i staten fastställda läkartjänsterna icke
vid något tillfälle varit besatta med ordinarie innehavare.
Vid flera av rikets större hospital både förhållandena varit av ungefär
samma art. För kortare tider hade extra läkare såsom vikarier å lediga
biträdande läkartjänster kunnat förvärvas, men utan undantag både dessa
extra läkare utgjorts av medicine kandidater, och förordnandena både
i allmänhet gällt endast kortare tider, vadan deras biträde, huru förtjänstfullt
de än i regel fullgjorde sina åligganden, icke kunde bliva av det
värde, som vore önskligt.
Styrelsen ansåge sig även böra framhålla några förhållanden, som
visade tjänsternas vid hospitalen ringa förmåga att locka unga läkare
till banan.
Sedan år 1913 hade trots det stora antalet vakanta läkartjänster endast tre
läkare ny tillträtt dylika tjänster och av dessa hade en uppnått en ålder av 56
år, en annan 49 år, då de började sin tjänstgöring vid hospital, och den tredje
hade förut varit inne på banan, men sökt sig därifrån. Av befintliga 29 biträdande
läkartjänster voro för det dåvarande endast 15 besatta, av vilkas dåvarande
innehavare 5 voro över 50 år gamla, en ålder, som givetvis vore för hög för innehavarna
av så relativt underordnade tjänster.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
13
Helt naturligt måste — menade styrelsen — nu omskrivna förhållanden
utöva ett mycket menligt inflytande på sjukvården vid hospitalen. Antalet sjukplatser
på varje läkare vore i vårt land betydligt större än i andra kulturländer,
ett förhållande, som gjorde svårigheterna ännu större. Särskilt vid öppnandet
av nya anstalter hade bristen på läkare i hög grad gjort sig gällande och då
läkarna vid sådant ibruktagande av nya anstalter måste noga lära känna de sjuka
och deras förhistoria, alltefter som de mottoges på anstalten, kunde lätt fara
uppstå, att beläggningen fördröjdes, om icke alla de för anstalten bestämda läkartjänsterna
vore besatta.
Styrelsen ansåge det även böra framhållas, av huru stor vikt det vore, att
de med dryga kostnader för statsverket uppförda och bekostade hospitalen kunde
bereda de sjuka, för vilka dessa anstalter vore avsedda, den bästa vård; noggrann
tillsyn erfordrades för att de sjuka icke kvarliöllos å anstalten längre än behovet
krävde, utan fortast möjligt lämnade plats för mera i behov varande sjuka. Även
detta stötte naturligen på svårigheter, då det fastställda antalet läkartjänster vid
anstalterna icke kunde hållas fullt.
I detta sammanhang ansåge sig styrelsen även böra framhålla, hurusom
bristen på läkare vid hospitalen kunde verka liinderligt på sinnessjukvårdens
utveckling i vårt land. Uti ett den 9 juni 1908 avgivet utlåtande av särskilda,
utav styrelsen jämlikt kungl. brev den 6 december 1907 utsedda delegerade för
utarbetande av detaljerad plan för anordnande av organiserad och kontrollerad
familjevård i samband med, men utom de offentliga sinnessjukanstalterna i riket
hade dessa framhållit, att ett ganska stort behov av dylik vård för sinnessjukanstalterna
tillhörande patienter vore för handen, samt att tillfälle till anordnande
av sådan flerstädes förefunnes, och hade jämväl förslag i sådant syfte
framlagts.
Uti den underdåniga framställning om utsträckt familjevård vid hospitalen,
som medicinalstyrelsen med anledning därav gjort, hade styrelsen även uttalat
som sin åsikt, att läkarpersonalen vid rikets hospital icke kunde vara tillräcklig
för att ens försöksvis anordna familjevård. Behovet av ökade läkar krafter för
familjevården vore icke minst vid dess organisation. Styrelsen hade emellertid
icke ansett lämpligt eller behövligt, att detta ökade behov tillfredsställdes genom
omedelbart inrättande av nya tjänster, då möjligen, sedan familjevården kommit
i gång och vederbörlig erfarenhet och vana vunnits, antalet läkare vid åtminstone
några anstalter skulle vara tillräckligt. Styrelsen hade i stället föreslagit, att,
där behovet skulle göra sig mest gällande, en extra läkare förordnades att biträda
vid sjukvården av de å hospitalet intagna sjuka, varigenom hospitalets ordinarie
läkare skulle beredas tid för familjevårdens ordnande.
Styrelsen hade alltså vid avgivande av sitt förslag om utvidgad familjevård
förutsatt icke blott, att samtliga läkarplatser vid hospitalen skulle vara
besatta med ordinarie innehavare, utan även att extra läkarkrafter skulle under
organisationstiden anlitas. Någon möjlighet att utsträcka familjevården till
andra hospital än Växjö syntes under nuvarande förhållanden icke förefinnas, då
icke ens de befintliga läkartjänsterna vid hospitalen kunde hållas besatta.
Styrelsen ingår vidare på en granskning av orsakerna till det
Btora antalet vakanta tjänster vid hospitalen och till att dessa icke
förmå locka sökande; och framhåller styrelsen därvid till en början
14 Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 409.
den otillräckliga avlöningen, samt påpekar vidare som en ytterligare
orsak de ogynnsamma befordringsförhållandena. I sistnämnda hänseende
lämnar styrelsen en tablå över de under åren 1910—1915 utnämnda
överläkarnas ålder samt tjänstetid vid utnämningen, av vilken tablå
framginge, att vid utnämningen till överläkare medelåldern varit 48 år
och tjänstetiden i medeltal 17 år.
Bland orsakerna till bristen på sökande till läkartjänster vid hospitalen
framhåller styrelsen som ett tredje moment den under det senaste
decenniet rådande ringa tillgången på läkare.
I detta hänseende ville styrelsen erinra därom, att, trots dagavlöningen
till extra läkare vid hospitalen genom kungl. brevet den 18
februari 1916 höjts till 12 kronor, ingen licentiat anmält sig till erhållande
av sådant förordnande, men hade styrelsen varit hänvisad att därtill
använda medicine kandidater på relativt korta förordnanden.
Efter att hava granskat orsakerna till det stora antalet vakanta
tjänster vid hospitalen, framhåller medicinalstyrelsen, att för avhjälpande
av den rådande läkarbristen vid hospitalen det, enligt styrelsens uppfattning,
vore nödigt, att mera vittgående ändringar vidtoges beträffande
läkarnas vid hospitalen avlöningsförhållanden.
överläkare. Styrelsen övergår härefter till de speciella förslag, som anses böra
framställas.
Vad då först beträffar överläkarna återupptager styrelsen sin uti
skrivelsen den 30 september 1912 gjorda framställning om sådan ändring
uti do för överläkarna vid hospitalen gällande avlöningsförmåner, att de
skulle komma i åtnjutande av det till dem utgående ålderstillägget å
600 kronor efter 5 i stället för efter 10 år.
Hospitals- Vad därefter vidkommer hospitalsläkarna, erinras i skrivelsen den
läkare. 27 september 1916, att medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 30
september 1912 föreslog dels sådan ändring i deras avlöningsförmåner,
att de skulle tilldelas tre ålderstillägg i stället för ett, men att grundlönen
skulle bibehållas vid 5,000 kronor, så att deras slutliga avlöning
skulle efter 15 års tjänst uppgå till 6,500 kronor, dels och en förändring
av vissa biträdande läkartjänster till hospitalsläkartjänst.
I fråga om den av medicinalstyrelsen föreslagna förändringen i hospitalsläkarnas
avlöningsförhållanden, gent emot vilket förslag en del hospitalsdirektioner
uti avgivna utlåtanden framställt vissa anmärkningar särskilt beträffande för
lågt föreslagen grundlön, hade vederbörande departementschef yttrat, bland annat,
att, sedan sinnessjukanstalterna i Lund, Uppsala och Kristinehamn utvidgats
samt nya anstalter anlagts i Vänersborg, Säter och Västervik, förhållandet mel
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
15
lan antalet överläkartjänster och liospitalsläkartjänster blivit mindre gynnsamt.
Den tanke, som uttalats år 1907, då sistnämnda läkartjänster inrättats, eller att
dessa skulle bliva övergångsplatser till de viktiga överläkarposterna, visade sig
dåmera för en stor del hospitalsläkare icke hålla streck. Hospitalsläkarplatserna
bleve i stället för många slutplatsen på banan. Under sådana förhållanden hade
avlöningen för dessa tjänster ur rekryteringssynpunkt mycket stor betydelse, och
det syntes omöjligt att förbise det enstämmiga vitsordandet från medicinalstyrelsen,
psykiatriska föreningen och hospitalsdirektionerna av den mindre gynnsamma
verkan av de dåvarande avlöningarna. Att en förbättring måste ske,
vore således klart. Frågan gällde endast omfattningen och den lämpligaste
formen.
Då en mångfald av förslag härutinnan framställts av medicinalstyrelsen,
psykiatriska föreningen och de olika hospitalsdirektionerna, hade departementschefen
icke kunnat undgå att känna en viss tvekan, särskilt med hänsyn till den
principiella uppfattning, han uttalat, att hela det då föreliggande ärendet ej kunde
anses såsom en slutgiltig lösning av liospitalsläkarnas lönefråga. Han kunde
därför icke föreslå högre slutavlöning än den, medicinalstyrelsen ansett tillräcklig,
eller 6,500 kronor. Om det emellertid vore riktigt, att just avlöningen till
dessa tjänster vore viktig ur rekryteringssynpunkt, vore det mindre tillrådligt att
låta deras begynnelseavlöning kvarstå oförändrad med 5,000 kronor, isynnerhet
då en jämförelse med de biträdande läkarnas avlöning, sådan den komme att av
departementschefen föreslås, gjorde någon ökning av liospitalsläkarnas begynnelseavlöning
önskvärd.
Departementschefen hade därför stannat vid den av flera direktioner förordade
utvägen att föreslå en begynnelseavlöning å 5,500 kronor med två ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. Detta förslag
blev emellertid på hemställan av statsutskottet avslaget av riksdagen.
I sin skrivelse den 27 september 1916 yttrar medicinalstyrelsen,
att, då styrelsen nu ånyo upptager till prövning frågan om ändring av
liospitalsläkarnas avlöningsförmåner, styrelsen anser sig icke kunna
stanna vid sitt förslag år 1912. Hospitalsläkartjänsterna måste för
mången läkare, som ägnade sig åt den offentliga sinnessjukvården, bliva
slutliga befattningar, och det synes styrelsen, att den uppfattning om
det otillräckliga i en grundlön å 5,000 kronor, som uttalades vid frågans
behandling år 1912, vore riktig. Styrelsen anser sig därför icke
kunna föreslå mindre avlöning än 6,000 kronor med två ålderstillägg å
500 kronor efter 5 och 10 år, d. v. s. samma avlöning, som psykiatriska
föreningen vid flera tillfällen föreslagit. Det vore nämligen av synnerlig
vikt för rekryteringen, att denna inellangrad bleve tillräckligt avlönad,
en åsikt, som delades av alla, som yttrat sig i ärendet.
Medicinalstyrelsen framlägger vidare i sin skrivelse den 27 september
1916 förslag beträffande förändring av vissa biträdande läkartjänster
till liospitalsläkartjänster.
Vissa biträdande
läkartjänsters
förändring
till hospitalsläkartjänster.
16
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
I detta hänseende erinras, hurusom styrelsen i sin underdåniga skrivelse
den 30 september 1912 framhöll, att styrelsen redan i framställning den 16 februari
1912 meddelat, att av 5 läkartjänster vid vartdera hospitalet i Säter och
Västervik vid såväl det ena som det andra hospitalet endast 3 kunnat besättas.
I infordrade yttranden angående dessa förhållanden hade de två hospitalens direktioner
med anledning härav föreslagit, att underläkartjänsterna skulle omändras
till och avlönas i likhet med biträdande läkartjänster och biträdande läkartjänsterna
förändras till hospitalsläkartjänster.
Styrelsen för sin del hade anfört, hurusom erfarenheten visat, att å en större
anstalt med mera avsevärd omsättning av de sjuka det icke vore möjligt för en
person (överläkaren) att i detalj följa varje patients tillstånd, varför arbetet å här
åsyftade anstalter (med omkring 800 platser och däröver) organiserats på så sätt,
att liospitalsläkaren och biträdande läkaren närmast under överläkaren ansvarade
för den individuella sjukvården å var sin könsavdelning. Härav följde, att
nämnda ansvarsfulla uppgift understundom måste anförtros helt unga och mindre
erfarna läkare, ja till och med åt medicine kandidater. Genom inrättandet av
ännu en hospitalsläkartjänst vid vardera av ifrågavarande anstalter skulle .en
större garanti vinnas för, att överläkaren alltid finge en mera erfaren medhjälpare
å vardera könssidan.
På dessa grunder hade styrelsen ansett sig böra tillstyrka de av vederbörande
direktioner framställda förslagen och hemställde om sådan ändring i den
för Säters och Yästerviks hospital gällande avlöningsstat, att den ena underläkartjänsten
vid vartdera hospitalet skulle förändras till hospitalsläkartjänst och den
återstående underläkartjänsten till biträdande läkartjänst. Även vid Vänersborgs
hospital och asyl samt Kristinehamns hospital vore det önskvärt, att ytterligare
en hospitalsläkartjänst inrättades. Detta förslag blev emellertid icke underställt
riksdagens prövning.
Styrelsen påpekar nu, hurusom alltjämt biträdande läkartjänster
stode vakanta och att det icke alltid lyckats medicinalstyrelsen att ens
erhålla medicine kandidater, villiga att såsom extra läkare uppehålla de
lediga tjänsterna, oaktat Kung]. Maj:t vid upprepade tillfällen på framställningar
av styrelsen beviljat förhöjda dagarvoden åt sådana extra
läkare.
På grund härav och på de i skrivelserna den 16 februari och den
30 september 1912 framhållna skäl anser sig styrelsen böra förnya
jämväl denna del av sitt år 1912 gjorda förslag och sålunda hemställa
om förändring av en utav de biträdande läkartjänsterna vid vart och ett
av Västerviks, Vänersborgs, Kristinehamns och Säters hospital till
hospitalsläkartjänst och därvid även föreslå enahanda förändring i fråga
om läkartjänsterna vid Vadstena hospital.
Vad bostadsfrågan för de nu föreslagna hospitalsläkartjänsterna
beträffade, erinrar styrelsen, att vid Vänersborgs och Säters hospital
bostäder nu funnes tillgängliga för nya hospitalsläkare. Vid anstalterna
i Västervik och Kristinehamn saknades däremot sådan bostad till ome
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
17
delbar disposition och syntes därför böra anstå med inrättande av de
föreslagna hospitalsläkartjänsterna därstädes, till dess lämpliga bostäder
inom anstalterna kunde beredas. Vad slutligen vidkomme Vadstena
hospital och asyl, medgåve de lokala förhållandena vid denna anstalt
icke anordnande av en hospitalsläkarbostad inom densamma. Då anstalten
vore förlagd inom Vadstena stad, syntes emellertid möjlighet
finnas att erhålla bostad för hospitalsläkaren i anstaltens omedelbara
närhet.
Något hinder för ett omedelbart genomförande av förändringen vid
Vadstena och Vänersborgs samt Säters hospital funnes sålunda icke, då
biträdande läkartjänsterna vid dessa hospital stode obesatta och lämpliga
bostäder funnes för ytterligare en hospitalsläkare vid dessa hospital.
Beträffande semester för hospitals- och asylläkare anser medicinalstyrelsen,
att hospitalsläkarnas semestertid borde bestämmas till en och en
halv månad.
Styrelsen yttrar sig vidare beträffande asyl- och hospitalsläkares tillsättning
och erinrar, hurusom fråga uppkommit, huruvida sagda befattningshavare,
vilka för närvarande tillsättas efter förslag av vederbörande
hospitalsdirektion genom förordnande tills vidare av medicinalstyrelsen,
skulle utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen.
Styrelsen funne visserligen den ifrågavarande förändringen väl värd
beaktande, men då bestämmelserna om hospitalsläkarnas tillsättning
vore grundade på gällande hospitalsstadgas föreskrifter om tillsättning
av asylläkare och denna fråga vore underkastad revision av särskilda
tillkallade sakkunniga, ansåge styrelsen icke lämpligt att för det dåvarande
göra ändring i sättet för hospitalsläkarnas tillsättning, utan sjmteB
frågan därom kunna anstå för att till slutlig prövning upptagas i
samband med de sakkunnigas blivande förslag till ändrad hospitalsstadga.
Styrelsen föreslår vidare ändring av asylläkarnas benämning till
hospitalsläkare, under framhållande, att det vore olämpligt att hava två
läkare i samma lönegrad oeh med ungefär samma tjänstegöromål men
med olika benämning.
Styrelsen upptager ytterligare frågan om ändring av den för Nyköpings
hospital gällande avlöning sstaten och anför i detta avseende följande:
Nyköpings hospitals stat upptoge en överläkare och eu biträdande läkare
med avlöning för den förre 6,000 kronor och för den senare 4,500 kronor. Anta
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr 409.) 3
Semester för
hospitals- och
asylläkare.
Asyl- och
hospitalsläkares
tillsättning.
Ändring av
asylläkares
benämning.
Nyköpings
hospital.
18
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
let platser å hospitalet vore 186, vartill lomme ytterligare 20 platser å Södermanlands
läns upptagningsanstalt, så länge sjukvården å denna med stöd av
kungl. brev den 11 oktober 1912 och den 28 januari 1916 vore förenad med
hospitalet, d. v. s. enligt bestämmelse i sistnämnda kungl. brev intill den 1 juli
1921. Hospitalet vore förlagt å ett relativt inskränkt område inom Nyköpings
stad. Sedan den 1 oktober 1915 hade sjukvården handhafts endast av en läkare
på grund av biträdande läkarens tjänstledighet under sjukdom.
Vid en den 15 januari 1916 förrättad inspektion av ifrågavarande hospital
hade behandlats frågan om indragning av biträdande läkartjänsten och överlåtande
av sjukvården i dess helhet åt endast en läkare. Hospitalets t. f. överläkare
O. Ottosson hade därvid som sin mening anfört, att läkarvården vid anstalten
kunde, om än med en viss ansträngning, bestridas av allenast eu person,
under förutsättning att avtal kunde träffas med någon i närheten boende läkare
om vikariat vid semester och förfall för överläkaren.
Uti infordrat yttrande över ett av psykiatriska föreningen år 1915 uppgjort
förslag hade t. f. överläkaren Ottosson vidare anfört, att en permanent sådan
anordning med endast en läkare vid hospitalet hade alla skäl för sig, främst ur
synpunkten av sparsamhet med arbetskrafter och medel. En läkare ensam borde
här gott kunna bestrida samtliga sysslor, som tillkomme läkare vid anstalten,
dock under den förutsättningen, att han finge ett fullt kompetent skrivbiträde
till sitt förfogande. Likaså krävde billigheten, att han även utöver sin semester
erhölle någon söndags- och helgdagsledighet utan att behöva vidkännas ekonomisk
uppoffring för anskaffande av ställföreträdare. Han skulle annars komma
i ett rätt ogynnsamt läge i förhållande till kamraterna vid större anstalter.
Uti skrivelse den 5 april 1916 hade hospitalsdirektionen instämt i t. f. överläkaren
Ottossons yttrande och hade förslaget synts direktionen värt allt beaktande.
För sin del hade medicinalstyrelsen kommit till den uppfattning, att indragningen
av biträdande läkartjänsten vid hospitalet kunde ske under vissa
förutsättningar och att därmed skulle vara förenade vissa fördelar. Under de
senare åtta åren hade överläkartjänsten vid Nyköpings hospital bestritts av fem
olika personer, vilka antingen såsom ordinarie eller tillförordnade överläkare
handhaft sjukvården. På grund av att avlöningen vore mindre vid omskrivna
överläkartjänst än vid övriga sådana, hade denna tjänst blivit en övergångstjänst
till bättre avlönade. Den raska omsättning, som därav blivit en följd, kunde
givetvis icke vara till fördel för anstalten. Sjukvården kunde, enligt styrelsens
åsikt, handhavas av endast en läkare, dock borde i så fall ett anslag, vilket lämpligen
borde bestämmas till 300 kronor, ställas till förfogande att tilldelas en närboende
läkare med skyldighet för denne att vid semester och tillfälligt förfall
för överläkaren vid hospitalet upprätthålla hans tjänst mot fastställd ersättning.
Överläkarens vid hospitalet lön borde därjämte höjas till samma belopp, som
utginge vid de större hospitalen, 7,500 kronor. Beträffande det av t. f. överläkaren
Ottosson framhållna behovet av skrivbiträde hade styrelsen för avsikt a’tt
i annat sammanhang göra underdånigt förslag.
I fråga om tiden för den av medicinalstyrelsen nu föreslagna indragningen
av biträdande läkartjänsten syntes denna böra bestämmas till nuvarande innehavarens
avgång från tjänsten, och antoge styrelsen, att den förändring i överläkarens
tjänsteåligganden, som därav bleve en följd, icke utgjorde hinder härför,
då överläkaren enligt bestämmelserna i den för honom nu gällande lönestaten
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
vore underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden,
som kunde varda honom i behörig ordning ålagd.
Vunne detta medicinalstyrelsens förslag om indragning av biträdande läkartjänsten
vid hospitalet statsmakternas bifall, borde överläkartjänsten vid hospitalet,
av samma skäl som i det följande anfördes i fråga om läkartjänsten vid
Visby hospital, fortfarande benämnas överläkartjänst, varjämte det syntes styrelsen
nödvändigt att öka det genom kungl. brev den 30 juni 1916 vikarie för
överläkaren vid Nyköpings hospital tillkommande dagarvode. Genom nämnda
kung], brev vore i detta hänseende fastställt, att legitimerad läkare, vilken förordnades
att uppehålla överläkartjänst vid Nyköpings hospital under vakans eller
under överläkaren på grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad
tjänstledighet, må äga åtnjuta dagarvode av 16 kronor jämte den bostad,
som kunde beredas honom inom hospitalet, ävensom resekostnadsersättning enligt
gällande resereglemente, men med skyldighet, därest han innehade tjänst
vid statens hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med
denna tjänst förenade avlöningsförmåner. Detta dagarvode å 16 kronor syntes
styrelsen böra ökas till samma belopp som det för vikarie för överläkare med en
kontant avlöning av 7,500 kronor eller 20 kronor.
I detta sammanhang framhåller medicinalstyrelsen ock önskvärdheten
av vissa förändringar beträffande läkarens vid Visby hospital avlöningsförmåner
och benämning.
Genom kungl. brev den 17 juni 1904 vore läkarens vid detta hospital avlöning
fastställd till 4,500 kronor, vilken avlöning genom kungl. brev den 28 juni
1907 fördelats i 3,000 kronor som lön och 1,500 kronor som tjänstgöringspenningar.
Läkaren åtnjöte inga naturaförmåner och enligt avlöningsreglementet,
fastställt genom kungl. brev den 4 juli 1910, finge han icke utom "Visby stad
utöva enskild praktik mot betalning, utom vad som rörde nerv- och sinnessjukdomar.
I allmänhet syntes läkartjänsten vid Yisby hospital icke kunna locka sökande
från hospitalen, vilka i sina tjänster därstädes erhölle bättre avlöning, helst som
erfarenheten visat, att den enskilda praktiken i Visby icke lämnat någon större
inkomst. Antalet sjuka å anstalten uppginge visserligen endast till 62, men vården
av dessa krävde i sinnessjukvård erfaren läkare och avlöningen måste sättas
så, att den kunde locka tillräckligt utbildad läkare med fastställda kompetenskvalifikationer.
Medicinalstyrelsen finner sig därför böra föreslå en höjning av avlöningen
till 5,500 kronor, därav 3,700 kronor borde anses utgöra lön
och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar,
Läkarens vid Visby hospital benämning vore för närvarande endast
»läkare», ej »överläkare», beroende därpå att ingen underordnad
läkare funnes anställd vid hospitalet. Då läkarens tjänsteverksamhet i
det väsentliga vore av samma art som överläkarnas vid hospitalen, och
då han tillsattes i enlighet med de för tillsättning av överläkare gällande
bestämmelser, syntes det medicinalstyrelsen, att han också borde
Läkaren vid
Visby hospital.
20
Vederbörande
läkares rätt
till boställsrum.
Medicinalstyrelsens
hemställan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
likställas med överläkare ock erhålla titeln »överläkare». Genom en
sådan förändring skulle jämväl den tveksamhet, som hittills varit rådande
i fråga om kompetensfordringarna till läkartjänsten vid Visby hospital,
bliva undanröjd, och även i ett annat avseende skulle en förändring
av benämningen medföra en fördel.
Såsom av Kungl. Maj:ts resolution den 26 februari 1915 angående
ifrågasatt ålderstillägg åt överläkaren vid Östersunds hospital F. Magnusson
framginge, ägde överläkaren icke räkna den tid, han före sin utnämning
till överläkare möjligen innehaft läkartjänsten vid Visby hospital,
såsom berättigande till ålderstillägg å överläkartjänsten. Denna
inkonsekvens skulle genom förändringen bortfalla.
Medicinalstyrelsen framlägger slutligen förslag till ett tillägg i avlöningsreglementet
för läkare vid hospital angående rätt till boställsrum,
och anför i detta hänseende följande:
Jämlikt gällande bestämmelser ägde överläkare och hospitalsläkare — respektive
asylläkare — rätt till boställsrum med bränsle och elektrisk belysning, där
sådan anordnats, samt biträdande läkare bostad med möbler och sängkläder,
bränsle, lyse och tvätt samt kost. Båda sistnämnda kategorierna läkare ägde, i
det fall de medgivits att bo utom anstalternas område, erhålla för mistade naturaförmåner,
hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare 1,000 kronor för
år. För överläkare vore ersättning för sådant medgivande däremot icke fastställd.
Gång efter annan hade det inträffat, att läkare på grund av långvarig sjukdom
erhållit tjänstledighet, och hade sådan tjänstledighet kunnat räcka ett flertal
år. Då naturaförmånerna ansåges tillhöra lönen, hade tjänstlediga läkare fortfarande
disponerat bostaden, och svårigheter hade uppstått att, då det gällt längre
tid, bereda vikarien bostad inom hospitalet.
Det syntes styrelsen på den grund vara nödvändigt att föreskriva,
att sådan för sjukdom tjänstledig läkare skulle vid ledighet under längre
tid, exempelvis under mera än ett år i följd, på grund av sjukdom av
sådan art, att personen i fråga befunnes vara för framtiden till tjänstgöring
oförmögen, vara skyldig att avstå från de honom tillkommande
naturaförmånerna mot en ersättning av för överläkare 1,500 kronor,
för hospitalsläkare 800 kronor och för biträdande läkare 1,000 kronor.
Med stöd av vad i skrivelsen den 27 september 1916 anförts hemställer
medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta
proposition, att riksdagen ville
dels godkänna sådan ändring i de för överläkare vid hospitalen
fastställda avlöningsförmåner, att den till dem utgående kontanta av
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
21
löningen måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav 400
kronor skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;
dels godkänna sådan ändring i de för läkarna vid Nyköpings hospital
gällande avlöningsstater, att biträdande läkartjänsten därstädes
indrages efter nuvarande innehavares avgång från tjänsten, att överläkarens
vid anstalten avlöning därefter måtte utgå med 7,500 kronor,
därav 5,000 kronor skulle anses utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte följande naturaförmåner: boställsvåning med
bränsle och elektrisk belysning, om sådan anorduats, samt att denna
avlöning måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav 400
kronor skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;
ävensom att ett arvode av 300 kronor måtte tilldelas en av medicinalstyrelsen
utsedd läkare med skyldighet för honom att vid semester
eller tillfälligt förfall för överläkaren mottaga förordnande å överläkartjänsten
mot för sådant förordnande fastställd ersättning;
dels godkänna sådan ändring i den för läkaren vid Visby hospital
gällande avlöningsstat, att avlöningen till denne, som skulle benämnas
överläkare, måtte utgå med 5,500 kronor, därav 3,700 kronor skulle
anses utgöra lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, samt att
denna avlöning måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav
400 kronor skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;
dels,
under förklaring att de nuvarande asylläkartjänsterna skulle
benämnas hospitalsläkartjänster, godkänna sådan ändring i de för hospitalsläkare
gällande avlöningsförmåner, att den kontanta avlöningen
skulle utgå med 6,000 kronor, därav 4,000 kronor skulle anses som
lön och 2,000 kronor som tjänstgöringspenningar, samt att denna avlöning
måtte kunna under nu allmänt gällande villkor för förhöjning
av avlöningen efter fem och tio år höjas med 500 kronor varje gång,
varav 350 kronor skulle anses utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar;
dels
godkänna sådan ändring i de för läkarna vid Vadstena hospital
och asyl, Västerviks hospital, Vänersborgs hospital och asyl, Kristinehamns
och Säters hospital fastställda lönestater, att vid var och en av
dessa anstalter en av de å anstalternas stat uppförda biträdande läkartjänsterna
måtte förändras till hospitalsläkartjänst, dock att vad beträffade
Västerviks och Kristinehamns hospital denna förändring icke finge
genomföras förr än familjebostäder för hospitalsläkare därstädes anordnats;
-
22
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
Medicinalstyrelsens
skrivelse sl/s
1917 om ytterligare
en
läkartjänst
vid Vadstena
hospital och
asyl.
dels medgiva, att hospitalsläkare må äga rätt att årligen, när så
utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, åtnjuta semester
under en och en halv månad;
dels godkänna sådan ändring uti gällande bestämmelser angående
ersättning åt vikarie å läkartjänster vid statens hospital och asyler, att
legitimerad läkare, vilken förordnades att uppehålla överläkartjänst vid
Nyköpings hospital under vakans eller under överläkaren på grund av
sjukdom eller förordnande å annan tjänst beviljad tjänstledighet, må
äga åtnjuta ett dagarvode för förordnande som överläkare vid hospitalet
av 20 kronor jämte den bostad, som kunde honom beredas inom
hospitalet, ävensom resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente,
men med skyldighet, därest han innehade tjänst vid statens
hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med
denna tjänst förenade avlöningsförmåner;
dels ock bestämma, att överläkare, hospitalsläkare och biträdande
läkare, som på grund av sjukdom av sådan art, att han funnes för
framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre
tid än ett år i följd, skulle vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens
omprövning, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga
naturaförmåner mot en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor,
hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare 1,000 kronor per år.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om inrättande av ytterligare en läkartjänst vid Vadstena
hospital och asyl.
Vadstena hospital och asyl beredde för närvarande plats för 800 sinnessjuka,
därav 774 sjuka av allmän klass och 26 av första klass. Denna storlek hade anstalten,
som ursprungligen bestod allenast av Vadstena hospital, först erhållit
efter åtskilliga utvidgningar.
Emellertid hade under årens lopp behovet av anstaltsvård för sinnessjuka
i akut stadium blivit alltmera trängande, särskilt efter tillämpningen av det s. k.
rayonsystemet, och hade till följd därav ifrågavarande anstalt i likhet med rikets
övriga anstalter för sinnessjuka måst anordna sig för att i första hand tillgodose
behovet av vård för sinnessjuka av denna kategori.
För att göra sjukvårdsavdelningarna mera ändamålsenliga för sådan vård
hade dels genom kungl. brev den 3 juni 1915 beviljats anslag till vissa ändringsarbeten
inom allmänna avdelningen för män, avseende bland annat åstadkommande
av erforderliga övervakningsavdelningar, dels ock genom kungl. brev den
18 augusti 1916 beviljats anslag för införande av centraluppvärmning i B-paviljongen
å kvinnoavdelningen samt för anordnande av en ny övervakningsavdelning
och förändringar inom två förut befintliga övervakningsavdelningar i samma paviljong.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Efter genomförandet av dessa förändringar inom anstalten vore densamma
i fråga om vården av akut sinnessjuka i stort sett likställd med övriga hospital
i riket, och att anstalten i främsta rummet mottoge sinnessjuka i akut stadium
framginge av det förhållandet, att av 68 under år 1916 därstädes intagna sinnessjuka
36 vid intagningen varit sjuka kortare tid än 3 månader, 11 under 3—6
månader samt 4 under 6—12 månader. Endast 17 hade varit sjuka under längre
tid än ett år.
A anstaltens stat funnes för närvarande uppförda fyra ordinarie läkarbefattningar,
nämligen eu överläkar-, en hospitalsläkar- och två biträdande läkarbefattningar.
Uti sin ovanberörda skrivelse den 27 september 1916 hade styrelsen föreslagit,
att den ena av de båda biträdande liikarbefattningarna skulle förändras till
hospitalsläkarbefattning. Någon ökning av antalet vid anstalten anställda läkare
skulle icke ske, om det av styrelsen i sistnämnda skrivelse framlagda förslaget
vunne statsmakternas bifall.
Styrelsen erinrade, hurusom vid övriga i avseende på antalet vårdplatser
med Vadstena hospital och asyl jämnställda anstalter såsom Västerviks, Kristinehamns
och Säters hospital fem ordinarie läkarbefattningar funnes uppförda å stat;
och då Vadstena hospital och asyl numera i likhet med övriga hospital i främsta
rummet beredde vård åt akuta sjuka, finner styrelsen också sjukvården vid denna
anstalt kräva lika stort antal läkare som vid övriga ovannämnda hospital eller fem.
Styrelsen anser sig därför böra tillstyrka inrättande av ytterligare en läkarbefattning
vid anstalten. Lämpligaste sättet härför synes styrelsen emellertid
vara, att styrelsens ovanberörda förslag om förändring av den ena av de båda
biträdande läkarbefattningarna vid anstalten till hospitalsläkarbefattning icke
genomföres, utan att densamma bibehålies såsom biträdande läkarbefattning och
i stället inrättas en ny hospitalsläkarbefattning.
Vad beträffade möjligheten att bereda nödig bostad åt ytterligare en läkare
vid anstalten, upprepar styrelsen vad den anfört i sin skrivelse den 27 september
1916 angående bostadsfrågan därom, att de lokala förhållandena icke medgåve
anordnandet av en dylik bostad inom anstalten, men att, då anstalten vore belägen
inom Vadstena stad, möjlighet torde finnas att erhålla bostad för den nye
läkaren i anstaltens omedelbara närhet.
Styrelsen hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen
avlåta proposition om sådan ändring av lönestaterna för statens hospital
och asyler, att i staten för Vadstena hospital och asyl uppföres ytterligare
en hospitalsläkare med samma avlöningsförmåner och skyldigheter
för dessas åtnjutande, som kunna varda av Kungl. Maj:t fastställda
för hospitalsläkare vid statens hospital och asyler.
Med skrivelse den 12 december 1917 har medicinalstyrelsen till
Kungl. Maj:t överlämnat en av direktionen för Uppsala hospital och
asyl, med tillstyrkan av bifall, till medicinalstyrelsen insänd, av överläkaren
vid anstalten, professor Frey Svenson, till Kungl. Maj:t ställd
ansökning om vidtagande av erforderliga åtgärder för att, så snart det
kunde låta sig göra, överläkarens vid nämnda anstalt avlöningsförmåner
Ändring i bestämmelserna
rörande avlöningsförmånerna
för
överläkaren
vid Uppsala
hospital och
asyl.
24
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
måtte komma att utgå med i kungl. brev den 4 juli 1910 för samtliga
överläkare vid de större sinnessjukhusen bestämt belopp, oberoende av
om tjänsten vore förenad med professuren i psykiatri vid Uppsala
universitet eller ej.
Till stöd för ansökningen har professor Svenson anfört, bland annat, att
över It år förgått, sedan förslaget till professorstjänstens skiljande från överläkartjänsten
först framlades.
Det syntes professor Svenson vara förenligt med billighetens fordran, att
den undantagsbestämmelse, som enligt kungl. brevet den 4 juli 1910 gällde för
överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl, bortfölle och innehavaren erhölle
samma löneförmåner som de övriga överläkarna vid de större sinnessjukhusen.
Det »i förhållande till arbetet skäligen obetydliga arvode» på 2,500 kronor,
som han erhölle å professorstjänsten, medförde skyldighet för honom att meddela
undervisning fyra timmar i veckan under fyra månader om året och att vara
bisittare i den medicinska fakulteten, akademiska församlingen och större akademiska
konsistoriet och kunde även medföra skyldighet för honom att utföra det
utredningsarbete, som ålades honom. Detta arvode kunde, enligt professor Svensons
mening, ej betraktas annat än som en skälig ersättning för det merarbete,
som tillkomme honom i förhållande till överläkare utan undervisningsskyldighet.
Denna hade synpunkten varit vid bestämmandet av överläkarens vid Lunds
hospital och asyl löneförmåner. Han erhölle för närvarande såsom överläkare
8,100 kronor jämte ett arvode från universitetet på 2,000 kronor för undervisningen.
Hans totala lönebelopp överstege alltså med 1,100 kronor överläkarens
vid Uppsala hospital och asyl, ehuru denne hade en något större och säkerligen
mera svårskött anstalt att leda och dessutom en del skyldigheter mot universitetet,
som den förre ej hade.
Skulle samma princip, som gällde för överläkaren vid Lunds hospital och
asyl, komma att tillämpas även beträffande överläkaren vid Uppsala hospital och
asyl, komme visserligen den senares totala avlöningsförmåner att uppgå till 500
kronor mera än den förres, men detta syntes ej mera än just motsvara de skyldigheter,
som den senare hade mera än den förre, och det vore också i sin ordning,
att denna meravlöning, såsom den gjorde, utginge från universitetet.
Den nuvarande ordningen medförde — säger professor Svenson — för innehavaren
av den utan tvivel mest krävande tjänsten vid statens sinnessjukhus en
del för honom ogynnsamma omständigheter, som ej kunde anses förenliga med
rättvisans krav. Hans delaktighetsbelopp i civilstatens änke- och pupillkassa vore
lägre än hans kollegers. Den del av hans avlöning, som utgjorde själva lönen,
uppginge endast till 4,000 kronor, under det att den vid de övriga jämförliga
sinnessjukhusen uppginge till 5,000 kronor. I händelse av sjukdom komme han
alltså i betydligt sämre ställning än även hans mindre arbetsbetungade kamrater,
och hans eget pensionsunderlag vore mindre än deras.
För egen del anför medicinalstyrelsen i ärendet följande.
Styrelsen erinrar till en början, hurusom överläkarens vid Uppsala
hospital och asyl kontanta avlöningsförmåner för närvarande utginge
i enlighet med bestämmelserna i kungl. brev den 5 juni 1885 och den
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
25
19 maj 1899 med 6,500 kronor för år, därav 4,000 kronor utgjorde lön,
2.000 kronor tjänstgöringspenningar och 500 kronor arvode, varjämte
han för den med överläkarbefattningen förenade professorsbefattningen
vid Uppsala universitet uppbure ett årligt arvode av 2,500 kronor å
Uppsala universitets stat.
Vidare erinrade styrelsen, att uti nu gällande fastställda lönestat
för överläkarna m. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler nämnda
överläkares kontanta avlöning vore bestämd till 7,500 kronor, därav
5.000 kronor utgjorde lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning kunde höjas efter 10 år med 600 kronor, därav 400
kronor utgjorde lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar; därjämte
vore emellertid bestämt, att i fråga om överläkarbefattningen vid Uppsala
hospital och asyl den sålunda fastställda lönestaten skulle äga tilllämpning
endast under förutsättning att tjänsten skildes från ovannämnda
professorsbefattning. Styrelsen anför härefter:
Frågan om detta skiljande av överläkartjänst och professur hade vid tiden
för berörda lönestats fastställande länge varit under behandling. Redan av förhandlingarna
vid 1895 års riksdag, då anordnandet av Uppsala asyl av riksdagen
bifölls, framginge, att man tänkte sig, att föreningen mellan de båda befattningarna
i en framtid skulle upphöra; och i fullmakterna för såväl nuvarande innehavaren
av befattningarna som hans företrädare hade intagits ett förpliktigande
för tjänstinnehavaren att frånträda professorsbefattningen och därmed följande
avlöningsförmåner, om och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpligt. År 1906
hade från universitetet gjorts underdånig framställning om befattningarnas skiljande
från varandra, och liknande framställning hade gjorts av medicinalstyrelsen
i skrivelse den 31 januari 1908.
Då medicinalstyrelsen i skrivelse den 25 september 1908 hos Kungl. Maj:t
gjorde framställning, bland annat, om lönereglering för överläkarna vid hospitalen,
avsåg också styrelsens förslag beträffande överläkaren vid Uppsala hospital och
asyl endast eu från professuren i psykiatri skild överläkartjänst; och denna synpunkt
vann beaktande såväl av den av Kungl. Maj:t den 13 juni 1908 tillsatta
kommittén för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande omorganisationen
av medicinalstyrelsen m. m. — vars underdåniga utlåtande i ärendet
infordrats — som ock i den av Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag avlåtna propositionen
i ärendet.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 hade vederbörande
departementschef härutinnan anfört, bland annat, att beträffande särskilt
överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl, med vilken befattning professuren
i psykiatri vid Uppsala universitet för det dåvarande vore förenad, det
syntes departementschefen givetvis böra stadgas, att den nya avlöningsstaten
skulle i fråga om denna överläkartjänst äga tillämpning endast under förutsättning
att tjänsten skildes från professorsbefattningen. Departementschefen hade
erinrat dels om den i nuvarande överläkarens fullmakt ingående skyldigheten att
frånträda professorsbestiillningen, om och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 869 käft. (Nr 409.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Löneregle
ringskom
mittén.
ligt, dels ock därom att frågan om tjänsternas skiljande redan vore föremål för
behandling inom ecklesiastikdepartementet.
Riksdagen både även godkänt vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit.
I sin skrivelse den 27 september 1916 angående förändringar i avlöningsstaterna
för läkarna vid statens hospital och asyler hade medicinalstyrelsen beträffande
överläkarna endast föreslagit sådan ändring i de för dem fastställda
avlöningsförmåner, att den till dem utgående kontanta avlöningen måtte kunna
efter fem år, i stället för, såsom nu vore fallet, först efter tio år, höjas med
600 kronor.
Av det anförda framginge — fortsätter medicinalstyrelsen — att den till
överläkaren vid Uppsala hospital och asyl utgående avlöningen undantagits vid
den av 1910 års riksdag godkända omregleringen av avlöningen för övriga överläkare
vid hospitalen, främst med tanke på tjänstens i fråga skiljande inom en
icke avlägsen framtid från professuren i psykiatri.
Styrelsen anser sig emellertid nu böra vitsorda de av nuvarande överläkaren,
professor Svenson i föreliggande skrivelse framhållna olägenheter, som härav
för innehavaren av överläkartjänsten vid Uppsala'' hospital och asyl uppstått och
som till äventyrs kunde blivä av avsevärd långvarighet.
Yad professor Svenson sålunda anfört beträffande den av honom gjorda
jämförelsen mellan överläkarnas vid Uppsala och Lunds hospital och asyler avlöningsförmåner
finner medicinalstyrelsen fullt befogat, ävensom hans påpekande
av den ofördelaktiga ställning, vari överläkaren vid Uppsala hospital och asyl
vore försatt i jämförelse med överläkarna vid övriga hospital på grund av själva
lönens, och därmed pensionsunderlagets, lägre belopp.
På grund av det anförda anser sig medicinalstyrelsen böra i
sin mån understödja det i professor Svensons framställning uttalade
syftet, och hemställer styrelsen därför, att Kungl. Maj:t måtte i samband
med eventuellt avlåtande av proposition till riksdagen angående
av styrelsen uti skrivelse den 27 september 1916 föreslagen ändrad
lönestat för överläkare vid rikets hospital och asyler jämväl göra
framställning om riksdagens medgivande, att den uti 1910 års lönestat
för överläkare in. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler
intagna bestämmelsen, att lönestaten skulle beträffande överläkartjänsten
vid Uppsala hospital och asyl äga tillämpning endast under förutsättning,
att tjänsten skildes från professorsbefattningen i psykiatri vid
Uppsala universitet, måtte från och med år 1919 upphöra att gälla.
Genom särskilda remisser hava de av medicinalstyrelsen gjorda,
i det föregående omförmälda framställningarna blivit överlämnade till
Jöneregleringskommittén för inhämtande av dess yttrande. I ett den
24 april 1918 dagtecknat betänkande har kommittén avgivit utlåtande
och förslag i ämnet.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
27
Vad läkarbefattningarna beträffar framhåller kommittén, hurusom
den av medicinalstyrelsen i dess skrivelse den 27 september 1916 lämnade
skildringen av läkarförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka
syntes kommittén tydligen ådagalägga, att åtgärder för erhållande
av ett bättre tillstånd vore i hög grad erforderliga.
Kommittén anför i detta avseende följande:
Vården av sinnessjuka å för dem avsedda sjukhus fordrar, enligt vad kommittén
erfarit, en ingående behandling och noggrann undersökning av de sjukas
ej blott andliga utan även kroppsliga tillstånd. Den moderna sinnessjukvårdens
tillämpning av det s. k. övervakningssystemet krävde, att de sjuka under sängvila
vore under ständig tillsyn ocli vård av sjukvårdsbetjäning med undvikande
av alla tvångsåtgärder i form av isolering. Detta fordrade emellertid med nödvändighet
en ingående kännedom om varje å sjukhuset intaget fall. Samma krav
måste uppställas vid de sjukas behandling med s. k. långbad.
De nuvarande sinnessjukhusens främsta ändamål vore att genom lämplig
och för det speciella fallet anpassad behandling söka återställa den sjuke till
hälsan och på så sätt återbringa honom till samhället som en frisk och duglig
arbetsmedlem. Hospitalens uppgift hade under det senare halva seklet blivit en
annan än förut; fordomdags söktes inträde å hospital för en sinnessjuk ej så
mycket för att bringa honom till hälsa och kraft som fast mer för att befria samhället
från en besvärlig och samhällsfarlig individ.
Under nu antydda förhållanden vore det för kommittén tydligt, att sjukvården
å sinnessjukhusen i hög grad måste lida av den av medicinalstyrelsen
framhållna bristen på läkare; och det syntes kommittén även otillfredsställande,
att tjänsterna icke vore mera lockande än att aspiranter till de lägre tjänsterna
uppträdde först sedan de nått en för underordnad tjänstegrad alltför hög ålder
eller sedan de synts hava tröttnat på utövandet av annan gren av läkarvetenskapen.
Kommittén ansåge sig ytterligare böra betona vad chefen för civildepartementet
till statsrådsprotokoll den 21 februari 1913 erinrat och medicinalstyrelsen
sedermera i sin ovan anförda underdåniga skrivelse framhållit angående vikten
av att de med dryga kostnader för statsverket uppförda och bekostade hospitalen
bereddes möjlighet att åt de sjuka, för vilka de äro avsedda, lämna den bästa
vård, vilket naturligen måste stöta på stora svårigheter, då det fastställda antalet
läkartjänster icke kunde hållas fullt.
I likhet med medicinalstyrelsen vore kommittén av den uppfattning, att de
nuvarande avlöningarna till vissa läkarbefattningar vid hospitalen måste anses
vara för låga; och ville kommittén därvid särskilt framhålla asyl- och hospitalsläkarbefattningarna;
avlöningsförmånerna till dessa läkare vore fastställda till
5,000 kronor jämto boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning, där sådan
anordnats, samt ett ålderstillägg efter fem år å 500 kronor. Oavsett att läkare
i allmänhet syntes kunna påräkna en väsentligt bättre inkomst än vad som
tillkomme nyssnämnda läkare, måste dessas avlöningsförmåner anses desto mera
otillfredsställande som möjligheten att befordras till högre tjänst inom hospitalsväsendet
vore mycket begränsad med hänsyn till överläkarnas ringa antal i
förhållande till antalet underordnade läkare.
28
Överläkare
-
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Det hade varit kommittén angeläget att undersöka, huruvida man tilläventyrs
genom några särskilda anordningar skulle kunna bereda hospitalens läkare
bättre möjlighet att genom enskild praktik erhålla ökad inkomst. Enligt gällande
avlöningsvillkor finge överläkare icke utom hospital och asyl samt läkaren vid
Visby hospital ej utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning utom vad
rörer nerv- och sinnessjukdomar. Beträffande övriga läkare vid hospitalen vore
icke några inskränkningar i avseende å rätten till enskild praktik fastställda.
Av medicinalstyrelsens berörda skrivelse framginge emellertid, att läkare vid
hospitalen icke kunde påräkna någon väsentlig praktik, och till vad styrelsen i
detta hänseende anfört ansåge sig kommittén böra lägga dels att läkarnas arbete
i tjänsten toge deras tid så i anspråk, att någon mera utsträckt praktik ej syntes
medhinnas, dels att arbetstiden å hospitalet måste vara förlagd till den eljest
för enskild praktik lämpliga tiden å dygnet. Därtill komme, att det vid de
stora anstalterna nödvändiga jourhavandeskapet bunde läkaren vissa dagar helt
vid anstalten. Kommittén ansåge sig därför varken kunna eller böra föreslå
några åtgärder för underlättandet av enskild praktik.
I detta sammanhang ansåge sig kommittén böra erinra om vad medicinalstyrelsen
i sin ovannämnda skrivelse den 27 september 1916 anfört beträffande
erforderliga åtgärder för att erhålla sökande till läkartjänsterna vid hospitalen.
I sådant hänseende omnämdes särskilt, hurusom styrelsen under de gångna
åren haft till behandling ett inom styrelsen väckt förslag om uppdelning av överläkartjänsterna
vid rikets större hospital på tvenne tjänster. Då emellertid detta
förslag från ett flertal håll fått skarp kritik och icke synts lämpligt att komma
till tillämpning, hade styrelsen ansett sig för det dåvarande icke böra framlägga
förslaget utan i stället förnyat vissa förut gjorda framställningar. Styrelsen hade
ansett detta desto mer lämpligt, som det ej kunde anses uteslutet att ett under
utredning varande förslag om landstingens deltagande i kostnaderna för den allmänna
vården av sinnessjuka kunde innebära ändrade förhållanden vid hospitalen.
De av styrelsen i skrivelsen den 27 september 1916 gjorda framställningarna
inverkade ej heller — anför styrelsen — på en blivande förändring i enlighet
med det först angivna förslaget, då de i detta omordade överläkarna skulle utgöra
ett led mellan nuvarande överläkarna och hospitalsläkarna.
Med anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört hade kommittén
för sin del icke ansett erforderligt att underkasta det nämnda inom medicinalstyrelsen
framlagda förslaget någon ingående prövning.
Kommittén övergår därefter till skärskådande av de olika framställningar
och förslag, som av medicinalstyrelsen gjorts i dess ovanberörda
framställningar.
Beträffande avlöningarna till överläkarna vid hospitalen erinrar kommittén,
att medicinalstyrelsen föreslagit sådan ändring i nu gällande
stat, att överläkarna må komma i åtnjutande av till dem utgående
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 i stället för 10 år.
Mot detta förslag hade kommittén intet att erinra. Till andra befattningshavare
i avlöningshänseende jämförliga med nu ifrågavarande
utginge ålderstillägg efter 5 år, och anser kommittén även överläkare
vid statens sinnessjukanstalter böra tillerkännas denna förmån.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Beträffande avlöningsförmånerna till hospitals- och asylläkarna erinrar
kommittén, att dessa för närvarande utgöra 5,000 kronor jämte ett
ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år samt boställsvåning med bränsle
och lyse. Kommittén anser det vara av vikt, att dessa förmåner varda
avsevärt förbättrade samt yttrar härom:
Enligt vad medicinalstyrelsen erinrat, hade i och med tillkomsten av hospital
med ett stort antal sjukplatser och med en överläkarbefattning och ett flertal
underordnade läkartjänster det relativa förhållandet mellan över- och underordnade
läkare förändrats till nackdel för de senare. Så utgjorde antalet överläkare
under år 1916 allenast 26,2 procent av hela antalet läkare vid sinnessjukanstalterna,
mot 47,8 procent år 1890.
En icke oväsentlig del av de läkare, som ägnade sig åt hospitalens tjänst,
måste alltså beräkna att få stanna i en avlöningsgrad, som vore närmast under
den för överläkare gällande; det vore därför av vikt, att avlöningen till denna
grad sattes så, att den motsvarade anspråken på en slutlig avlöning.
Den av medicinalstyrelsen föreslagna avlöningen å 6,000 kronor
jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter respektive fem och
tio år, förutom bostadsförmåner, anser kommittén därför vara väl avvägd.
På sätt kommittén erinrar, är hospitalsläkare, som medgives
att bo utom anstaltens område, berättigad till en årlig ersättning å 800
kronor för mistade naturaförmåner. Med denna värdering å bostadsförmånen
skulle den slutliga avlöningen till nu ifrågavarande läkare
komma att uppgå till ett belopp å 7,800 kronor, en ersättning som kommittén
anser skälig för en läkare med den ställning, som dessa läkare
skola innehava.
Kommittén upptager därefter till behandling frågan om förändring
av en biträdande läkartjänst till hospitalsläkartjänst vid Västerviks
hospital, Vänersborgs hospital och asyl samt Kristinehamns och Säters
hospital ävensom inrättande av en ny hospitalsläkartjänst vid Vadstena
hospital och asyl. Kommittén tillstyrker bifall till vad medicinalstyrelsen
i dessa avseenden föreslagit. Vid Västerviks och Kristinehamns
hospital skulle dock förändringen ej genomföras förrän familjebostäder
för hospitalsläkare kunnat beredas därstädes.
Givetvis skulle det, säger kommittén, för sjukvården innebiira stora fördelar,
därest samtliga de större hospitalen bleve, i överensstämmelse med vad fallet
är med dem i Uppsala och Lund, försedda med två hospitalsläkare, att under
överläkaren ansvara för den individuella sjukvården. Det kunde nämligen ej
anses tillfredsställande, att en så viktig och ansvarsfull uppgift anförtroddes åt
helt unga och mindre förfarna läkarna. Genom det framställda förslagets realiserande
skulle dessutom vinnas, att möjligheterna till befordran till bättre avlönade
tjänster bleve flera, vilket skulle underlätta rekryteringen av läkare till hospitalen.
Hospitalsoch
asylläkare.
Vissa biträdande
läkartjänsters
förändring
till hospitalsläkartjänster
och
inrättande
av eu hospitalsläkartjänst
vid
Vadstena
hospital och
asyl.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Semester för Vad medicinalstyrelsen föreslagit angående enhetliga bestämmelser
olntsyi- beträffande semester för hospitals- och asylläkare vid de olika sinnesiäkare.
sjukanstalterna (eller att semestertiden måtte sättas till en och en halv
månad i stället för, såsom nu i en del tall, sex veckor) anser kommittén
böra vinna godkännande.
Asyl- och Beträffande frågan om förändring av sättet för tillsättning av asyl
läkares''
0°b hospital släkare framhåller kommittén, att de enligt Kungl. Maj:ts
tillsättning, bemyndigande den 29 juni 1912 tillkallade sakkunniga uti sitt betänkande
angående personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande
på ordinarie stat m. m. föreslagit, bland annat, att viss sjukvårds-
och ekonomipersonal skulle uppföras på ordinarie stat och erhålla
konstitutorial. Oavsett om det nämnda förslaget i större eller mindre
mån vinner statsmakternas bifall, måste emellertid nu ifrågavarande
läkartjänster anses vara av den vikt för vederbörande anstalter, att deras
innehavare böra tillsättas medelst konstitutorial i stället för nu gällande
förordnande tills vidare.
Asylläkarnas . Medicinalstyrelsens förslag om ändring av asylläkarnas benämning
endmmng. hospitalsläkare anser kommittén böra vinna statsmakternas godkännande.
Lika med styrelsen finner nämligen kommittén olämpligt, att
läkarbefattningar i samma lönegrad och med ungefär samma tjenstegöromål
hava olika benämning.
avUträdllL ■ ansår medicinalstyrens förslag om ändring av den för Nykö
aviäkartjänste
ping8.hospital gällande avlöningsstaten genom indragning av biträdande
vid Nyköpings läkartjänsten därstädes, anför kommittén, bland annat, föliaude.
hospital m.m. 1 7 J
Enär vid bifall till medicinalstyrelsens förslag om arvode till en närboende
läkare, med skyldighet för denne att mottaga förordnande som läkare vid hospitalet,
någon större olägenhet av den biträdande läkartjänstens indragning icke
syntes föreligga, och då denna indragning ju i sin mån skulle medföra någon
minskning i de dryga utgifterna för hospitalens drift och förvaltning, ävensom i
betraktande av vad medicinalstyrelsen i övrigt anfört till stöd för sin hemställan
uti ifrågavarande hänseende, ansåge sig kommittén ej hava anledning motsätta
sig nämnda hemställan, även i vad den anginge ökning av den kontanta begynnelseavlöningen
till överläkaren från 6,000 till 7,500 kronor.
Läkaren vid . Beträffande medicinalstyrelsens förslag om höjning av avlöningen
VlSp{tai°S~ till läkaren vid Visby hospital syntes det kommittén, att fullgoda skäl
vore anförda för den föreslagna höjningen. Sedan de kontanta avlöningarna
till biträdande läkare genom 1913 års riksdags beslut blivit
31
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
höjda och underläkartjänsterna genom samma riksdags beslut förändrats
till biträdande läkartjänster, vore den till läkaren vid Visby hospital
anvisade avlöningen, vartill naturaförmåner ej hörde, lägre än för någon
annan kategori läkare vid hospitalen undantagandes amanuensbefattningarna
vid vissa av dem, vilka befattningar dock vore avsedda endast
för medicine kandidater. Enär samma kompetens torde erfordras till
läkartjänsten i Visby som till överläkartjänsterna vid övriga hospital,
syntes det kommittén skäligt, att avlöningen för läkaren vid Visby
hospital, såsom styrelsen föreslagit, höjdes från 4,500 till 5,500 kronor,
vartill skulle komma ålderstillägget å 600 kronor.
Styrelsen hade föreslagit ändring av bemälde läkares benämning
till »överläkare» och hade antagit, att vid bifall därtill innehavaren av
tjänsten skulle, efter befordran till överläkartjänst vid annat hospital
med högre begynnelseavlöning, få tillgodoräkna sig tjänstetid vid Visby
hospital för erhållande av ålderstillägg i den nya befattningen.
Kommittén säger sig icke kunna tillstyrka vad sålunda i nämnda
syfte föreslagits. Åven de för läkartjänsten vid Visby hospital föreslagna
avlöningsförmånerna skulle bliva väsentligt lägre än de för överläkartjänsterna
avsedda, och det skulle strida mot de vanliga principerna
för åtnjutande av ålderstillägg att låta en tjänstinnehavare få för
ålderstillägg tillgodoräkna sig tid i en väsentligt lägre avlönad tjänst.
Angående medicinalstyrelsens förslag beträffande skyldighet för
tjänstledig läkare vid hospital att under vissa angivna förhållanden, mot
kontant ersättning, (för överläkare 1,500 kronor, för hospitalsläkare
800 kronor och för biträdande läkare 1,000 kronor), avstå från rätten
till bostad vid hospitalet anför kommittén följande.
Uti infordrat underdånigt utlåtande den 26 februari 1914 över av sakkunniga
avgivet betänkande rörande personalens vid statens anstalter för sinnessjuka
uppförande på ordinarie stat m. m. hade medicinalstyrelsen beträffande
viss sjukvårds- och ekonomipersonals rätt till bostadsförmån under längre tids
tjänstledighet framhållit, att de sakkunniga föreslagit, att tjänsteman skulle under
tjänstledighet för sjukdom, som överstege 45 dagar, åtnjuta till lön hörande förmåner,
alltså även fri bostad; då emellertid en del bostadslägenheter (t. ex. uppsyningsmansbostäder)
borde innehavas av dem, som upprätthölle resp. tjänster,
och då för övrigt hospitalens bostadslägenheter borde innehavas av sådana, som
kunde fullgöra sin tjänst, syntes det styrelsen vara nödvändigt föreskriva, att
tjänsteman, som åtnjöte längre tids tjänstledighet för sjukdom, skulle vara skyldig
att avstå från förmånen av fri bostad mot den hyresersättning, som överstyrelsen
enligt angivna grunder bestämde.
Bleve en bestämmelse i sådant syfte meddelad beträffande nämnda personal
— vilket kommittén i annat sammanhang tillstyrker — borde naturligtvis en
dylik bestämmelse ock tillämpas på läkare vid hospital med bostadsförmån.
Vederbörande
läkares rätt
till boställsrum.
32
Ersättning
för kost åt
biträdande
läkare.
Biträdande
läkares tillsättning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Mot vad medicinalstyrelsen föreslagit beträffande tid, efter vilken för sjukdom
av angiven art tjänstledig läkare skulle, mot ersättning, frånträda rätten till
bostadsförmån hade kommittén intet att erinra; beträffande själva ersättningsbeloppet
så, enär kommittén föreslår ändrade avlöningsförmåner för biträdande
läkare med hänsyn till att fri kost ansetts icke vidare böra ingå i dessa förmåner,
borde, under förutsättning av bifall härtill, biträdande läkare för avstående
av bostadsförmån ersättas med samma belopp som hospitalsläkare eller med 800
kronor per år.
I detta sammanhang har kommittén upptagit till prövning även
spörsmål om ändringar i vissa andra hänseenden beträffande avlöningsförmånerna
för läkare vid hospitalen.
Kommittén erinrar, hurusom i avlöningsförmånerna åt biträdande
läkarna nu inginge fri kost enligt av medicinalstyrelsen särskilt fastställd
utspisningsstat. Emellertid hade förut omförmälda sakkunniga
i sitt betänkande angående viss personals uppförande på ordinarie stat
m. m. föreslagit, att, i stället för fri kost, ersättning för kost skulle
ingå i de kontanta avlöningsförmånerna; och hade kommittén för sin
del vid uppgörande av förslag till avlöning åt nämnda personal godkänt
denna princip.
Vinner detta förslag godkännande, anser kommittén samma princip
böra gälla även för biträdande läkare, i följd varav det kontanta
avlöningsbeloppet borde höjas med värdet å kosten, skäligen beräknat
till 500 kronor per år.
Kommittén erinrar vidare, att avlöningen till biträdande läkare,
som innehade förordnande tills vidare, för närvarande utginge med
4,500 kronor och till sådan läkare, förordnad för viss tid, med 4,000
kronor jämte i båda fallen bostad med möbler och sängkläder, bränsle,
lyse och tvätt samt kost. Borttoges den fria kosten, borde alltså det
kontanta avlöningsbeloppet ökas, i förra fallet till 5,000 kronor och i
det senare fallet till 4,500 kronor.
Kommittén påpekar, hurusom enligt gällande bestämmelse i stadgan
angående sinnessjuka biträdande läkare skall förordnas för viss tid samt
att genom kungl. brev den 24 oktober 1913 emellertid föreskrivits,
att utan hinder av nämnda bestämmelse förordnandet skulle gälla tills
vidare, under förutsättning att sökanden ägde viss angiven kvalifikation.
Under hänvisning till vad kommittén anfört beträffande hospitalsläkarnas
tillsättning föreslår kommittén, att även biträdande läkartjänsterna
tillsättas medelst konstitutorial.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 409.
33
Vidare erinrar kommittén, att förutom biträdande läkare även
amanuenser, en vid vartdera;, hospitalet i Stockholm och Lund, åtnjöte
fri kost. Hänvisande till vad kommittén anfört beträffande höjning av
avlöningar åt biträdande läkarna såsom ersättning för den fria kosten,
hemställer kommittén, att avlöningen till amanuenserna höjes från 2,000
till 2,500 kronor.
Deras avlöning utginge av det anslagsbelopp, som riksdagen anvisat
till avlöning åt tjänstemän, vilka icke vore i hospitalens och asylernas
lönestater upptagna, och borde nämnda anslagsbelopp av nu angiven
anledning ökas med 1,000 kronor.
Kommittén erinrar vidare, hurusom genom kungl. brev den 30 juni
1916 arvode till vikarie för läkaren vid Visby hospital samt för hospitals-
eller asylläkaie och biträdande läkare fastställts till 12 kronor per
dag jämte sådana naturaförmåner, som tillkomme biträdande läkare vid
hospital. I de fall, där vikarie ej kunnat erhållas för nämnda ersättning,
finge arvodet av Kungl. Maj:t höjas till 15 kronor.
Därest avlöningarna till läkaren vid Visby hospital och hospitalsläkarna
bliva höjda anser kommittén arvodet till vikarie för dessa läkare
böra höjas i samma proportion eller med i jämt tal 3 kronor per dag.
Såsom en konsekvens av förändringen med avseende å kosten till
biträdande läkare anser kommittén arvodet till vikarie för samtliga nu
anförda läkare böra höjas med värdet av kosten, beräknat i detta fall
till 1 krona per dag.
Dagarvodet till vikarie för läkaren vid Visby hospital och hospitalsläkare
finner kommittén alltså böra höjas till 16 kronor och för
biträdande läkare till 13 kronor. Däremot synes det under vissa förutsättningar
till vikarien för biträdande läkare utgående arvodet 15 kronor
icke böra höjas mer än med värdet av kosten, alltså till 16 kronor.
Efter vad kommittén påpekar, utgår den kontanta avlöningen till
överläkaren vid Stockholms hospital — vilken dessutom åtnjuter avlöning
å Karolinska institutets stat — med 4,000 kronor, därav 2,666.07
anses utgöra lön och 1,333.33 tjänstgöringspenningar. För undvikande
av ören i uppdelningen och för utjämning även i övrigt föreslår kommittén,
att avlöningen uppdelas så att 2,700 kronor utgöra lön och
1,300 kronor tjänstgöringspenningar.
Kommittén framhåller vidare, att i sitt meraberörda betänkande
angående viss personals uppförande på ordinarie stat in. m. förenämnda
sakkunniga avgivit förslag till avlöningsreglemente i enlighet med prin
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.) 5
Ersättning
för kost åt
amanuenser.
Ersättning
till vikarie för
läkaren vid
Visby hospital,
hospitalsläkare
och biträdande
läkare.
TJppdelning
av avlöningen
för överläkaren
vid Stockholms
hospital.
Fråga om
klassificering
av läkarnas
avlöning.
34
Arvode till
vikarie under
överläkare beviljad
tjänstledighet
för
fullgörande
av offentligt
uppdrag.
Överläkartjänsten
vid
TJppsala hospital
och asyl.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
ciper, som äro gällande för telegrafverket. Enligt detta reglemente
skulle avlöningarna utgå efter en fastställd avlöningsskala, indelad i
vissa numrerade avlöningsklasser. Uppflyttning i högre löneklass skulle
kunna ske efter 2 eller i flertalet fall 3 år. De sakkunniga hava framhållit
lämpligheten av att vid en framtida lönereglering för läkar- och
kontorspersonal samma klassindelning skulle komma till användning
beträffande dessa tjänster.
Emellertid påpekar kommittén, att en ingruppering av läkartjänsterna
i nämnda klasser skulle nödvändiggöra förändringar i de av medicinalstyrelsen
föreslagna och av kommittén förordade avlöningsbeloppen
till läkare.
På grund härav anser kommittén lämpligast, att för läkarna —
likasom ock för sysslomännen — avlöningsbelopp och eventuella ålderstillägg
fastställas i enlighet med den ordning, som för dem hittills varit
gällande.
Dessutom erinrar kommittén, att jämlikt ovan anförda kungl. brev
den 30 juni 1916 arvode vore fastställt för vikarie å överläkartjänst
under vakans och under överläkaren på grund av sjukdom eller förordnande
å annan tjänst beviljad tjänstledighet; samma arvode anser
kommittén emellertid böra utgå vid överläkaren beviljad tjänstledighet
för fullgörande av offentligt uppdrag.
På sätt i det föregående erinrats har medicinalstyrelsen i sin underdåniga
skrivelse den 12 december 1917 — med understödjande i
sin mån av en framställning från nuvarande överläkaren vid Uppsala
hospital och asyl — hemställt, att i samband med eventuell proposition
i angivet ämne måtte begäras riksdagens medgivande, att från och med
år 1919 måtte upphöra att gälla den bestämmelse, att 1910 års lönestat
för överläkare m. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler skulle
beträffande överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl äga tillämpning
endast under förutsättning att tjänsten skildes från professorsbefattningen
i psykiatri vid Uppsala universitet.
För egen del anför kommittén i avseende härå följande.
Redan den kommitté, som utarbetade förslag till anläggningen av en asyl
för sinnessjuka invid Uppsala hospital, uttalade i sitt den 18 juni 1893 avgivna
betänkande möjligheten av ett framtida behov att skilja professorsbeställningen
från överläkartjänsten. I samma riktning gingo medicinalstyrelsens utlåtanden
den 10 juni och den 22 november 1893 över det uppgjorda förslaget.
Sedermera hade denna fråga ånyo uppstått gång efter annan utan att man
kommit till något resultat. Orsaken härtill syntes — enligt vad kommittén säger
35
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
sig hava erfarit — till stor del vara, att med frågans lösning vore förenade betydande
kostnader för nybyggnader; och med anledning därav funnes skäl antaga,
att under nu rådande höga byggnadspriser ärendet för ytterligare en obestämd
framtid bleve oavgjort, och då i varje fall utredning i byggnadsfrågan och
ett eventuellt nybyggnadsföretag syntes komma att kräva lång tid, ansåge kommittén
det obilligt mot innehavaren av ifrågavarande överläkartjänst, att tillämpning®11
av den fastställda avlöningsstaten vidare gjordes beroende på de båda
tjänsternas skiljande.
Det kontanta avlöningsbeloppet, som med ålderstillägg skulle för en över''
läkare, tillika professor, utgöras av (7,500 + 600 + 2,500) 10,600 kronor, finge i
betraktande av den för överläkaren vid Lunds hospital och asyl fastställda avlöningen
ej anses oskälig- Förutom det att Uppsala hospital och asyl hade ett
något större antal sjukplatser än Lunds hospital och asyl, hade överläkaren vid
förstnämnda anstalter att fullgöra en del arbeten, som stode i samband med
tjänsten såsom professor vid Uppsala universitet och som icke tillkomme överläkaren
vid Lunds hospital och asyl.
På grund av vad sålunda anförts hade kommittén ansett sig ej
böra göra någon erinran mot vad medicinalstyrelsen hemställt; dock
att överläkaren vid Uppsala hospital och asyl fortfarande skulle vara
skyldig att, om och när Kungl. Maj:t kunde finna sådant lämpligt, frånträda
professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala universitet och
därmed förenade löneförmåner; och enär det syntes förtjäna att komma
under utredning och prövning, huruvida i fråga om de respektive lärarbefattningarna
i psykiatri vid Uppsala och Lunds universitet skäl verkligen
kunde förefinnas för bibehållande av nuvarande olikhet i tjänsteställning
och i avlöningshänseende mellan överläkarna vid Uppsala och
Lunds hospital och asyler eller huruvida ej i dessa avseenden överläkaren
vid Uppsala hospital och asyl borde likställas med överläkaren
vid Lunds hospital och asyl, syntes tilläventyrs anledning finnas att
lörplikta förstnämnde överläkare att jämväl underkasta sig förändring
i berörda avseenden.
2) Syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän.
För åskådliggörande, huru de kamerala förhållandena i avseende å Nuvarande
hospitalens förvaltning för närvarande gestalta sig, vill jag i korthet organisation.
förutskicka vissa erinringar, hämtade ur medicinalstyrelsens i det följande
närmare omförmälda framställning angående syssloman och bokhållare
m. fl.
Kontorspersonalens organisation framgår av följande tablå:
36 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:r 409.
"
Anstalt.
Antal
platser.
Syssloman.
Bokhållare.
Stockholms hospital ...................................................
255
1
1
Uppsala hospital och asyl ..........................................
1,246
1
2
Nyköpings hospital......................................................
206
1
—
Vadstena hospital och asyl..........................................
800
1
2
Växjö hospital............................................................
390
1
1
Västerviks hospital......................................................
830
1
2
Visby hospital............................................................
62
1
—
Malmö asyl ...............................................................
124
1
—
Lunds hospital och asyl .............................................
1,232
1
2
Göteborgs hospital......................................................
355
1
1
Vänersborgs hospital och asyl ....................................
1,080
1
2
Kristinehamns hospital................................................
800
1
2
Säters hospital............................................................
830
1
2
Härnösands hospital ...................................................
269
1
—
Östersunds hospital ...................................................
560
1
2
Piteå hospital och asyl................................................
370
1
1
Av dessa befattningshavare äro endast sysslomannen (dock icke
sysslomannen vid Malmö asyl) upptagna i den av riksdagen fastställda
staten. Sysslomannen tillsättas genom förordnande tills vidare av
medicinalstyrelsen, bokhållare förordnas tills vidare av vederbörande
anstaltsdirektion.
Sysslomannen tillkommer att handhava de med den ekonomiska förvaltningen
sammanhängande bestyr. Honom åligger i enlighet härmed
bland annat:
att uppbära och indriva stadgade sjukvårdsavgifter; att föra anstaltens
räkenskap; att noga tillse, det mathållningen vid anstalten samvetsgrant
besörjdes samt att antagna leverantörer för matvaror riktigt
fullgjorde sina skyldigheter; att besörja anskaffning för anstaltens räkning
av såväl inventarier som beklädnads- och andra förbrukningspersedlar;
att omhänderhava och väl vårda materialier och råämnen,
som för anstaltens räkning i förråd anskaffades; att öva tillsyn över
anstaltens verkstäder; att likaledes ägna omsorgsfull vård åt anstaltens
inventarier; att hava noggrann tillsyn å anstaltens bygnader och stängsel;
att med synnerlig uppmärksamhet vaka över att elden allestädes
med stor försiktighet vårdades samt att eldstäder och rökgångar, brandredskap
och brandposter städse hölles i vederbörligt skick; att hand
-
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
hava skötseln av anstaltens trädgård och planteringar ävensom av jordbruk,
ladugård och svingård, där sådana inrättningar funnes.
Där bokhållare finnes, har all till kassarörelsen ej hänförlig bokföring
utförts av denne eller, vid anstalter med flera bokhållare, av
dessa gemensamt, varvid arbetet fördelas så, att den ene bokhållaren
tilldelas närmaste tillsynen över anstaltens förråder samt ansvaret för
därmed sammanhängande kontorsarbete, nämligen förande av förrådsliggare,
upprättande av förrådsredovisning o. s. v. Den andre bokhållaren
har haft till åliggande att ombestyra allt till utspisningen hörande
skrivarbete samt att föra avräkningsbok med patienterna.
Vid anstalterna i Stockholm, Uppsala, Vadstena, Växjö, Västervik,
Lund, Göteborg, Vänersborg, Kristinehamn och Säter finnas dessutom
fast anställda maskinskriverskor. Dessa äro icke anställda såsom biträden
på sysslomanskontoret, utan utföra i första hand för överläkarexpeditionen
behövliga renskrivningsgöromål och endast i den mån deras tid
medgiva arbete på sysslomanskontoret.
Avlöningsförhållandena ställa sig för närvarande på följande sätt:
Sysslomännen vid hospitalen i Uppsala, Vadstena, Västervik, Lund,
Vänersborg, Kristinehamn och Säter åtnjuta en var 4,300 kronor, därav
2,700 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, svsslomännen
vid hospitalen i Stockholm, Växjö, Göteborg, Härnösand, Östersund
och Piteå en var 3,500 kronor, därav 2,300 kronor lön och 1,200 kronor
tjänstgöringspenningar, sysslomannen vid Nyköpings hospital 2,600
kronor, därav 1,600 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
samt sysslomannen vid Visby hospital 2,000 kronor, därav 1,200
kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill kommer för
samtliga sysslomän ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 år, av vilket
tillägg 300 kronor anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar.
Vidare åtnjuter syssloman boställsvåning med bränsle samt
elektrisk belysning, där sådan förekommer, dock med undantag för
sysslomannen vid Visby hospital, som ej äger rätt till några naturaförmåner.
Bokhållare åtnjuter ett arvode av 1,000 kronor om året med rätt
till bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och kost
samt en arvodesförhöjning å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring.
Härjämte åtnjuter bokhållare rätt till semester under eu månad
årligen.
38
Medicinalstyrelsens
skr. 28/6 1917
ang. sysslomån
och bokhållare
vid
hospital och
asyler m. m.
Organisation.
Kungl. Maj;ti Nåd. Proposition Nr 409.
Den 5 oktober 1914 avgav medicinalstyrelsen utlåtande över en
framställning från åtskilliga syssloman och bokhållare vid statens hospital
och asyler om reglering av ifrågavarande befattningshavare tillkommande
avlöningsförmåner m. m. Vid föredragning av ärendet den
3 december 1915 fann Kungl. Maj:t framställningen i fråga för det
dåvarande icke föranleda till någon annan åtgärd än att handlingarna
i ärendet skulle överlämnas till medicinalstyrelsen, som hade att framdeles
vid lämpligare tidpunkt för frågans avgörande återupptaga densamma
och för Kungl. Maj:t framlägga det förslag i ämnet, vartill förhållandena
kunde föranleda.
Anslutande sig till ett av chefen för civildepartementet den 21
februari 1913 avgivet yttrande i fråga om lämpligaste tidpunkten att
slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan om lönereglering vid
rikets hospital i dess helhet, har styrelsen i skrivelse den 28 juni 1917
förklarat, att det nu synts styrelsen lämpligt att återupptaga frågan
angående lönereglering för syssloman och bokhållare vid hospital och
asyler, och gjort framställning i detta syfte.
Styrelsen yttrar sig till en början om den nuvarande organisationen
av kontorspersonalen och densammas omläggning samt anför i dessa
hänseenden i huvudsak följande.
Sysslomannens åligganden vore synnerligen mångskiftande och vittomfattande;
för att rätt kunna fullgöra desamma krävdes, att sysslomannen dagligen och helst
liera gånger om dagen besökte anstaltens olika ekonomiavdelningar, vilket emellertid
icke alltid låtit sig göra, enär sysslomannens andel i kontorsarbetet varit
allt för tidskrävande.
Han hade på alla anstalter hittills handhaft anstaltens kassarörelse och fört
dithörande räkenskaper. På anstalt, där bokhållare icke funnes, hade han helt
naturligt måst utföra även all annan bokföring.
Bokhållarnas arbete vore sa pass vidlyftigt, att det toge all den för kontorspersonalen
fastställda arbetstiden i anspråk. Ofta hade arbetstiden icke obetydligt
måst utsträckas för att räkenskaperna inom föreskriven tid skulle kunna avslutas.
Icke ens allt förekommande skrivarbete hade kunnat utföras av den på
kontoret anställda personalen. Pör utförande av renskrivningsarbete på sysslomanskontoret
hade därför flertalet anstalter måst anlita extra arbetskraft, för
vilket ändamål medicinalstyrelsen i vederbörande anstalts utgiftsstat beviljat särskilt
årligt anslag. Dessa anslag utginge för år 1917 med belopp växlande mellan
400 och 800 kronor.
Det syntes vidare styrelsen lämpligt, att på grund av arbetets art skrivbiträdenas
avlöning fastställdes samtidigt som kontorspersonalens, trots att de icke
hade sitt huvudsakliga arbete på sysslomanskontoret.
Beträffande skrivbiträdenas tjänsteåligganden hade styrelsen ej tänkt sig någon
ändring, utan skulle dessa utföra renskrivningsarbete i första hand för överläkarexpeditionen
och i den mån deras tid medgåve för sysslomanskontoret.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
39
Enär sysslomannens göromål på kontoret toge hans tid alltför mycket i
anspråk för att lian på tillfyllestgörande sätt skulle kunna ägna sina övriga åligganden
den uppmärksamhet, som förvaltningen av eu modern sinnessjukanstalt
ovillkorligen krävde, anser styrelsen angeläget, att en del av sysslomannens kontorsgöromål
överflyttas på en annan tjänsteman.
Styrelsen meddelar i detta sammanhang, att på grund av den utav det allmänna
ekonomiska läget genom kriget föranledda prisstegringen å flertalet livsförnödenheter
särskilda åtgärder måst vidtagas i fråga om proviantupphandlingen
för hospitalens räkning. Särskilt hade det varit av omständigheterna påkallat,
att upphandling av de mest fördyrade proviantartiklarna så vitt möjligt inskränkts
och att sådana artiklar i de för hospitalen gällande utspisningsstaterna ersatts
med livsmedel, som kunnat erhållas till normalare pris.
Då förhållandena härvidlag å olika orter ställt sig synnerligen skiftande,
och handlingsfrihet för de lokala myndigheterna varit nödvändig för åstadkommande
av ett ur sparsamhetssynpunkt gott resultat, hade styrelsen bemyndigat
hospitalsdirektionerna att tills vidare antaga anbud, utan att dessa underställdes
styrelsens prövning, eller att, då förhållandena så påfordrade, under hand upphandla
proviant samt att utan hinder av gällande utspisningsstat göra de förändringar
i utspisningen, som med hänsyn till rådande prislägen prövades
lämpliga.
”Visserligen kunde efter krigets slut normala förhållanden åter väntas inträda,
varigenom sysslomannens arbete med proviantupphandlingen åter skulle
komma att minskas, men behovet av större rörlighet inom utspisningen gjorde
sig mer och mer gällande, och systemet med att anpassa de utspisade varorna
efter tillgång och efterfrågan på varumarknaden hade visat sig innebära så stora
ekonomiska fördelar, att det syntes styrelsen allt framgent böra tillämpas i så
stor utsträckning, som gällande upphandlingsreglemente medgåve. Detta förutsatte
emellertid långt större omtanke och krävde betydligt mera tid från sysslomannens
sida, än om upphandlingen, såsom förut varit fallet, gjordes en gång
om året och utspisningen skedde utan avvikelser från den en gång fastställda
utspisningsstaten.
An ytterligare komme sysslomannens tid att tagas i anspråk av anstaltens
proviantering, om, i enlighet med uttalade önskningar, magasinsbyggnader komme
att uppföras på anstalterna och i samma mån en omläggning av sättet för de
upphandlade varornas leverering att äga rum med ändamål att möjliggöra leverans
av större partier på en gång. Det skulle då ankomma på sysslomannen,
icke blott att ordna de levererade varornas magasinering, utan även att tillse,
att frakt- och transportkostnader för de levererade partierna ställde sig så ekonomiskt
fördelaktiga för anstalten som möjligt.
Medicinalstyrelsen anser det därför vara av vikt, att icke blott på de större
anstalterna utan även på de mindre sysslomannen beredes lättnad i sitt arbete
därigenom att kassagöromålen överflyttas på en annan tjänsteman. Där bokhållare
funnes anställda, hade dessa redan så mycket att göra, att kassagöromålen
icke kunde bestridas av någon utav dem. Behovet av eu ökning av kontorspersonalen
gjorde sig redan nu gällande, och genom den lägre liospitalspersonalens
uppförande på ordinarie stat komme kontorsarbetet än ytterligare att ökas till
följd av de månatliga redovisningarna av pensionsavgifter och avgifter till civilstatens
änke- och pupillkassa. Även på denna grund vore en ökning av kontorspersonalen
av behovet påkallad.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Styrelsen föreslår, att på samtliga liospitalskontor, med undantag av dem i
Malmö och Visby, måtte anställas en kvinnlig kassör, som skulle övertaga de nu
av sysslomannen handhavda kassagöromålen, dock under dennes kontroll. Flera
skäl synas styrelsen tala för lämpligheten därav att kassörsbefattningen upprätthålles
av kvinna.
Genom öppnandet av nya större anstalter och utvidgning av redan befintliga
hade antalet bokhållarbefattningar på hospitalskontoren under de senare
åren avsevärt ökats i förhållande till antalet sysslomansbefattningar. Befordringsutsikterna
för bokhållarna hade i samma mån minskats och genom tillkomsten
av redan planerade ytterligare nya anstalter och utvidgningar komme någon förbättring
icke att inträda. Det syntes styrelsen angeläget att, i den mån sig göra
läte, råda bot härför och att icke genom anställande av nya manliga befattningshavare
ytterligare öka missproportionen.
Vidare anser styrelsen, att den, som handhade kassan, uteslutande skulle
hava sin tjänstgöring förlagd till kontoret. Det vore därför icke lämpligt, att
kassagöromålen, såsom föreslagits av en del direktioner, utfördes av förste bokhållaren,
enär denne, såsom sysslomannens närmaste man, borde kunna biträda
sysslomannen i hans utegöromål, om så erfordrades.
Såsom exempel på önskvärdheten därav att den, som handhade kassagöromålen,
hade sin tjänstgöring uteslutande förlagd till kontoret anför styrelsen, att
vid ett av hospitalen förekommit att sysslomannen blivit ådömd betalningsskyldighet
för en summa penningar, som inbetalats till hospitalskontoret i sysslomannens
frånvaro och mottagits av bokhållaren, vilken emellertid underlät att
redovisa dem till sysslomannen.
Då erfarenheten från olika näringsgrenar inom affärslivet dessutom givit
vid handen, att kvinnlig arbetskraft med fördel användes för utförande av kassagöromål,
hade styrelsen icke tvekat att föreslå kvinnor till upprätthållande av
nu omhandlade kassörsbefattningar. Innehavaren borde lämpligen benämnas
»kassörska».
Beträffande antalet bokhållare vid hospitalen föreslår styrelsen ingen ändring
i det nuvarande utan anser att det bör bibehållas. Däremot har styrelsen
ansett sig böra föreslå en uppdelning av bokhållarbefattningarna i två lönegrader
och har styrelsen som skäl härför anfört följande.
Det nuvarande antalet bokhållare överstege icke oväsentligt antalet sysslomän;
på grund därav vore befordringsutsikterna för bokhållarna mindre goda.
Toge man dessutom i betraktande den omständigheten, att styrelsen vid tillsättandet
av sysslomansbefattningar måste i första hand taga hänsyn till de sökandes
praktiska duglighet och lämplighet för befattningen i fråga och att det sålunda
icke vore uteslutet att en sökande, som förut icke alls varit anställd vid
hospitalsväsendet, kunde visa sig mera meriterad för en sysslomanstjänst än den
sökande hospitalsbokhållaren, så minskades befordringsutsikterna för dessa bokhållare
i än högre grad.
Det syntes därför styrelsen vara välbetänkt att icke anställa större antal
manliga bokhållare, än att de — under förutsättning naturligtvis att de i övrigt
vore lämpliga därtill — kunde vinna befordran till sysslomän.
Styrelsen tror sig nå detta mål genom uppdelande av bokhållarbefattningarna
i två lönegrader, bokhållare av första graden och bokhållare av andra
graden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
41
Av dessa skulle bokhållare änsten av första (högre) graden innehavas av
man, under det att bokhållare änsten av andra (lägre) graden skulle kunna innebavas
av kvinna. Att föreskriva, det bokhållartjänsten av andra graden måste
innehavas av kvinna, syntes styrelsen icke vara lämpligt. Det kunde nämligen
tänkas, att det för rekryteringen av dugliga förste bokhållare vore förmånligt,
om på bokhållarbefattningen av andra graden finge tillsättas en manlig sökande.
Då bokhållare av första graden borde vara sysslomannens närmaste man
och vid förfall för denne upprätthålla sysslomansbefattningen, anser styrelsen
lämpligt att på varje anstalt, där bokhållare finnes anställd, en bokhållartjänst
är av första graden.
Styrelsen föreslår, att kontorspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
organiseras i enlighet med följande tablå:
Anstalt
A
Sysslo-
man.
åtal
Bokh
l:a gra- den.
j ä n s
filare.
2:a gra- den.
tema
Kassör-
skor.
n.
Skriv-
biträden.
Stockholms hospital..........................................
i
i
_
i
i
Uppsala hospital och asyl .................................
i
i
i
i
i
Nyköpings hospital..........................................
i
—
—
i
—
Vadstena hospital och asyl ..............................
i
i
i
i
i
Växjö hospital ................................................
i
i
—
i
i
Västerviks hospital ..........................................
i
i
i
i
i
Visby hospital...................................................
i
—
—
—
—
Lunds hospital och asyl ....................................
i
i
i
i
i
Göteborgs hospital.............................................
i
i
—
i
i
Vänersborg hospital och asyl ...........................
i
i
i
i
i
Kristinehamns hospital.......................................
i
i
i
i
i
Säters hospital ................................................
i
i
i
i
i
Härnösands hospital..........................................
i
—
—
i
—
Östersunds hospital ..........................................
i
i
—
i
i
Piteå hospital och asyl ....................................
i
i
—
i
—
Summa
15
12
7
14
n
Styrelsen betonar, att vid behandling av frågan angående reglering av kontorspersonalens
avlöning styrelsen, lika litet som i förut avgivna utlåtanden rörande
lönereglering för övriga befattningshavare vid hospitalen, tagit hänsyn till
de genom världskriget stegrade levnadskostnaderna, utan räknat med de straxt
före krigets utbrott rådande förhållandena. Styrelsen hade utgått ifrån, att de
extra åtgärder, som Kungl. Muj:t kunde komma att vidtaga till förbättring av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 869 käft. (Nr 409.J 6
42
Sysslomäns
avlöning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.09.
statstjänstemannens lönevillkor under nu rådande dyrtid, även skulle komma
samtliga befattningshavare vid hospitalen till godo, om de av styrelsen föreslagna,
avlöningsstaterna vunne Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall och i enlighet därmed
nu komme att stadfästas.
Medicinalstyrelsen övergår häi-efter till frågan om sysslomannensavlöning.
Styrelsen erinrar till en början, hurusom i den ovanberörda framställningen
år 1914 från sysslomän och bokhållare om förbättrade löneförmåner för nu omskrivna
personal petitionärerna beträffande sysslomännens avlöning framhållit, att
den förbättring i begynnelseavlöningen, som ägde rum genom 1910 års reglering,
i många fall var illusorisk, i det att dessa befattningshavare i och med ingåendet
på nya lönestaten blevo underkastade lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension samt delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa och sålunda
hade att erlägga förutom pensionsavgifter såväl årliga avgifter som befordringsavgifter
till sistnämnda kassa, vilka avgifter de förut ej fått vidkännas.
Petitionärerna hade vidare påvisat, att en jämförelse mellan sysslomännens
slutavlöning och andra med dem jämförliga befattningshavares inom statens verk,
till exempel kontorschefens vid Trollhätte räkenskapsavdelning samt kontorschefens
vid telegrafverkets verkstad icke utfölle till sysslomännens förmån.
Med stöd av vad de sålunda framhållit hade petionärerna hemställt om
följande avlöningsförmåner för sysslomännen, varvid de följt den redan fastställda
principen att med undantag för sysslomännen vid Nyköpings och Visby, hospital
indela sysslomanstjänsten med avseende å avlöningen i en första grad vid hospital
med omkring 800 patienter och därutöver samt eu andra grad vid de övriga:
Begynnelse- Slut
avlöning.
avlöning.
Kronor. Kronor.
för syssloman av första graden ............................. 4,500 5,700
» » » andra » 3,600 4,800
» » vid Nyköpings hospital................... 2,700 3,600
■» » » Yisby hospital ........................... 2,100 3,000
varav */3 skulle betraktas som lön och V3 såsom tjänstgöringspenningar.
Vidare hade föreslagits, att begynnelseavlöningen skulle höjas efter 3, 6 och
9 års väl vitsordad tjänstgöring för sysslomän av första och andra graden med
400 kronor samt för sysslomännen vid Nyköpings och Yisby hospital med 300
kronor varje gång, samt att syssloman skulle tilldelas boställsvåning med bränsle
och elektrisk belysning, där sådan anordnats, eller ock, därest boställsvåning för
honom icke funnes, kontant ersättning därför med 800 kronor om året.
Efter att hava redogjort för vederbörande hospitalsdirektioners yttranden
över sysslomäns och bokhållares framställning, i vad den avsåge sysslomännens
avlöning, anför medicinalstyrelsen för egen del i detta avseende, bland annat,
följande.
Den höjning i begynnelseavlöningen, som begärdes, syntes styrelsen befogad.
Denna höjning utgjorde för sysslomän av första lönegraden 200 kronor, för övriga
sysslomän 100 kronor.
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
I likhet med vad petionärerna anfört syntes det styrelsen angeläget, att de avlöningsförmåner,
som vore förenade med en sysslomansbefattning vid statens
hospital, vore tillräckliga att bereda tjänstinnehavaren en ekonomiskt trygg och
oberoende ställning. Sysslomannen skulle nämligen bland annat övervaka, att
antagna leverantörer av matvaror och materialier riktigt fullgjorde sina skyldigheter,
vilket givetvis förutsatte, att han intoge gent emot dessa en fullt oberoende
ställning. .
Genom den av styrelsen föreslagna planen för kontorspersonalens vid hospitalen
organisation skulle visserligen sysslomannen befrias från själva kassagöromålen,
men då han fortfarande skulle utöva kontroll över kassarörelsen och övervaka,
att av styrelsen beviljade anslag icke överskredes, både hans ansvar icke
nämnvärt minskats genom denna förändring. Det torde icke heller kunna förnekas,
att på grund av den alltjämt fortgående utvecklingen på olika områden
allt större krav ställdes på sysslomannens pliktkänsla, sakkunskap, praktiska erfarenhet
och arbetsförmåga samt att ett klokt handhavande av de med anstaltens
ekonomiska förvaltning sammanhängande bestyr kunde medföra avsevärda besparingar
för statsverket. .....
Samma skäl kunde enligt styrelsens mening anföras for en höjning av nu
gällande slutavlöningar. o1 , ...... ,,
Enligt nu gällande lönestat utginge till sysslomannen ett ålderstillägg efter
10 års väl vitsordad tjänstgöring.- Som skäl för den långa tidrymden av tio år,
innan någon förhöjning i avlöningen skulle erhallas, hade anförts, att sysslomannen
i regel såsom ogifta tillträdde sina befattningar vid helt unga år, och att det
därför kunde anses förlöpa en rätt lång tid, innan de ökade omkostnaderna på
grund av familjens tillväxt nödvändiggjorde någon höjning i avlöningen.
En ändring i dessa förhållanden hade emellertid inträtt. Dels vore flera
av de nu anställda bokhållarna redan gifta, dels komme medelåldern för sysslomannen
vid tillträdandet av sina befattningar att avsevärt höjas. Att så verkligen
komme att ske, framginge bland annat därav, att av de nuvarande 16 sysslomännen
endast tre komme att inom de närmaste 20 åren uppnå pensionsåldern.
Det syntes styrelsen därför befogat, att sysslomännen tidigare än hittills erhölle
avlöningsförhöjning.
Styrelsen vore emellertid icke övertygad om lämpligheten av det satt petitionärerna
föreslagit för ålderstilläggens utgående. För flertalet statstjänstemän,
som i avlöningshänseende kunde jämnställas med sysslomännen, torde numera
vara praxis, att ålderstillägg utginge efter 5 respektive 10 års tjänst. I
överensstämmelse därmed ansåge styrelsen skäligt, att sysslomännen tilldelades
ålderstillägg efter 5 respektive 10 års tjänst med 500 kronor varje gång. De
kontanta avlöningsbelöppen skulle i enlighet härmed utgöra
Begynnelseavlöning.
Kronor.
för syssloman av första graden vid anstalterna i
Uppsala, Vadstena, Västervik, Lund, Vänersborg,
Kristinehamn, Säter och Östersund ..... 4,500
för syssloman av andra graden vid anstalterna i
Stockholm, Växjö, Göteborg, Härnösand och
Piteå ...............................................;................... 3,600
för sysslomannen vid Nyköpings hospital ............ 2,700
Slut
avlöning.
Kronor.
5,500
4,600
3,700
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Beträffande klassificeringen av sysslomannen vid de olika anstalterna har
styrelsen ansett sysslomannen vid Östersunds hospital böra hänföras till högsta avlöningsgraden.
Beträffande avlöningen till sysslomannen vid Vishy hospital ansåge medicinalstyrelsen,
att denna tjänst i och med den nuvarande innehavarens avgång borde
indragas, och att avlöningen till densamma därefter borde utgå i form av arvode.
Arvodet för befattningens upprätthållande syntes styrelsen lämpligen kunna
bestämmas till 2,000 kronor för år. Med denna tjänst vore inga naturaförmåner
förenade.
Beträffande de med övriga sysslomansbefattningar förenade naturaförmåner
både, erinrar medicinalstyrelsen, petitionärerna icke hemställt om annan ändring
i nu gällande bestämmelser än att i lönestaten måtte intagas ett tillägg, att,
därest boställsvåning för sysslomannen icke funnes, kontant ersättning därför
borde utgå med 800 kronor om året. Mot ett dylikt tillägg hade medicinalstyrelsen
ingenting att invända; det hade nämligen en avgörande betydelse för beräkning
av pensionsunderlaget i enlighet med 3 § av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907.
Hittills både vid beräkningen av pensionsunderlag för sysslomännen ingen
hänsyn tagits till de till dem utgående naturaförmånerna, enär värdet av desamma
ej kunnat med ledning av lönestaten bestämmas. Härigenom hade det för
dessa befattningshavare beräknade pensionsunderlaget blivit mindre i förhållande
till deras samtliga avlöningsförmåner än det pensionsunderlag, som beräknades
för en tjänst med motsvarande avlöningsförmåner, men med vilken inga naturaförmåner
varit förenade.
Börande fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar hade petitionärerna
hemställt, att av de föreslagna kontanta avlöningsbeloppen två tredjedelar
skulle betraktas som lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar för såväl
begynnelseavlöningar som ålderstillägg. Mot en sådan fördelning hade styrelsen
för sin del ingenting att erinra.
Lönereglering Härefter behandlar medicinalstyrelsen frågan om lönereglering för
f°la°ssörskore’ bokhållare, kassörskor och skrivbiträden samt anför i detta avseende:
och skriv
aträden.
Beträffande löneregleringen för bokhållare erinrar styrelsen, hurusom arvo
den
till, bland andra, bokhållare utginge av det belopp, riksdagen anvisat från
förslagsanslaget till avlöning åt de tjänstemän vid hospitalen, som ej voro upptagna
i den riksdagen underställda lönestaten. Vid hospitalen vore för närvarande
anställda 20 bokhållare.
I sin meranämnda framställning år 1914 hade petitionärerna — dels under
åberopande av att gällande avlöningsförmåner för bokhållare vore avsevärt lägre
än de, som tillkom me bokhållarna vid Stockholms stads sjukhus, dels med framhållande
av de dåliga befordringsmöjligheterna — hemställt om höjning av bokhållarnas
avlöningsförmåner till 1,800 kronor om året jämte bostad med möbler,
sängkläder, bränsle, lyse och tvätt. Dessutom hade föreslagits, att bokhållarbefattningarna
skulle uppföras på ordinarie stat, så att av den kontanta avlöningen
två tredjedelar skulle utgå i form av lön och en tredjedel i form av tjänstgöringspenningar.
Vidare hade föreslagits, att efter minst tre års ordinarie tjänst
skulle till bokhållare, mot avstående av honom eljest medgivna möbler, sängklä
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
45
der och tvätt, kunna upplåtas familjebostad med bränsle och elektrisk belysning,
där sådan anordnats; kunde lämplig familjebostad ej beredas honom inom hospitals
eller asyls område, skulle lian i ersättning för mistade naturaförmåner äga
rätt att uppbära 500 kronor om året. Slutligen hade petitionärerna hemställt om
fastställande av vissa kompetensvillkor för att antagas till bokhållare.
Efter en redogörelse för vederbörande hospitalsdirektioners uttalanden i
ämnet framhåller styrelsen ytterligare, hurusom bokhållares avlöning hittills, i
form av arvode, utgått av det belopp, som riksdagen från anslaget till hospitals
underhåll anvisat till avlöning åt de tjänstemän vid rikets hospital, vilka
ej vore upptagna i den riksdagen underställda lönestaten. Dessa tjänstemän
vore, förutom bokhållare, amanuenser, predikanter samt sekreterare hos hospitalsdirektionerna.
Även om åt bokhållartjänsterna från början icke ansetts böra givas den
fasthet, som ett uppförande på ordinarie stat medfört, utan dessa tjänster i likhet
med predikant- och sekreterartjänsterna ansetts vara av mera tillfällig natur,
syntes det styrelsen, att numera skäl förefunnes, som talade för en ändring i
sagda förhållanden. Under det att predikant- och sekreterargöromålen icke vore
av en sådan omfattning, att de gåve full sysselsättning åt en person med fullgod
arbetskraft, utan dessa befattningar kunde innehavas av personer, vilka förenade
befattningarna i fråga med annan tjänst, vore bokliållargöromålen så omfattande,
att de gåve sin man full sysselsättning under hel arbetsdag och krävde en icke
obetydlig arbetsintensitet för att arbetet på behörig tid skulle kunna medhinnas.
Detta gällde icke blott bokhållarna, utan komme antagligen i lika hög grad
att gälla all i den av styrelsen angivna organisationsplan upptagen kontorspersonal.
Det syntes därför styrelsen skäligt, att denna personal, i likhet med vad
styrelsen i underdånig skrivelse den 17 januari 1917 föreslagit beträffande ett
flertal befattningshavare inom sjukvårds- och ekonomipersonalen vid hospitalen,
bleve uppförd på ordinarie stat.
Vid upprättandet av föreliggande förslag till lönesatser för bokhållare, kassörskor
och skrivbiträden hade styrelsen följt en annan princip iin den, som anförts
beträffande sysslomännen. Styrelsen hade nämligen ansett, att avlöningarna
åt förenämnda befattningshavare lämpligen borde fastställas enligt samma grunder,
som styrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 25 februari 1914 föreslagit
för uppsyningspersonalen, i utlåtandet benämnd överskötare och översköterskor.
Styrelsen hade därför inpassat lönesatserna i den löneskala, som följts i nämnda
utlåtande; och hade det därvid varit styrelsen angeläget att söka avpassa lönesatserna
så, att verkligt goda arbetskrafter skulle kunna erhållas.
I enlighet därmed ansåge styrelsen, att förste bokhållarens begynnelseavlöning
icke borde sättas lägre än 2,100 kronor (klass 17).
Såsom förut nämnts, vore befordringsutsikterna för förste bokhållare icke
sådana, att lian med säkerhet kunde påräkna befordran till syssloman. Man
finge således utgå därifrån, att eu förste bokhållarbefattning kunde bliva en slutplats,
och att slutavlöningen för densamma således borde bereda innehavaren
möjlighet att drägligt försörja sig och sin familj. Styrelsen ville därvid påpeka
vad den förut anfört i sammanhang med sysslomännens avlöning beträffande de
relativt stora kostnader, som vore förenade med barnens skolgång. Såsom slutavlöning
för förste bokhållare hade styrelsen därför ansett sig böra föreslå 3,400
kronor (klass 13).
46
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 409.
Kompetens - fordringar för
bokhållare,
kassörskor
och skrivbiträden.
Övergångsbe
stämmelser.
Med hänsyn till det ansvar, som vore förenat med handliavandet av en stor
kassarörelse, och till nödvändigheten därav, att dessa göromål uppdroges åt pålitliga
och kunniga personer, ansåge styrelsen, att begynnelseavlöningen till lcassörska
borde fastställas till 1,800 kronor (klass 19) samt slutavlöningen till 2,700
kronor (klass 15).
Såsom lämplig begynnelseavlöning för andre bokhållare ansåge styrelsen
1,500 kronor (klass 21), vilket belopp något understege det, vartill för närvarande
en liospitalsbokhållares motsvarande avlöningsförmåner kunde anses uppgå. Slutavlöningen
skulle i enlighet med de för kvinnlig befattningshavare föreslagna
grunderna för avlöningsförhöjning komma att utgöra 2,100 kronor (klass 17).
För skrivbiträde föresloges en begynnelseavlöning av 1,260 kronor (klass 23).
Motsvarande avlöningsförmåner på denna befattning kunde för närvarande uppskattas
till omkring 1,150 kronor. Toges hänsyn till de pensionsavgifter, som
ordinarieskapet medförde, komme således den föreslagna begynnelseavlöningen
att innebära endast en obetydlig förbättring i avlöningsliänseende. Slutavlöningen
skulle komma att uppgå till 1,800 kronor (klass 19).
Beträffande naturaförmåner, rätt till semester samt villkor i övrigt för avlönings
åtnjutande syntes för kontorspersonalen samma bestämmelser i tillämpliga
delar kunna utfärdas, som de, vilka föreslagits för överskötare, översköterskor
och första sköterskor.
Medicinalstyrelsen framhåller vidare, att särskilda föreskrifter syntes
böra utfärdas rörande kompetensfordringar för bokhållare, kassörskor
och skrivbiträden. Styrelsen redogör för förslag i nämnda hänseende
av petitionärerna samt av vissa hospitalsdirektioner. För egen
del anför styrelsen i huvudsak:
För att antagas till bokhållare av högsta lönegraden ansåge styrelsen lämpligt,
att vederbörande skulle hava avlagt realskoleexamen med överbetyg i ämnena
svenska språket och matematik eller ock studentexamen med betyget godkänd
i dessa ämnen. Den, som antoges till hospitalsbokhållare, borde emellertid
förutom avlagd skolexamen hava genomgått en tvåårig kurs vid av staten understödd
handelsskola eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande utbildning.
Beträffande kompetensfordringar för kassörskor och bokhållare av lägre lönegraden,
vilka befattningar vore av styrelsen avsedda att innehavas av kvinnor,
borde enligt styrelsens mening även dessa befattningshavare hava avlagt minst
realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola för flickor i
Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av avgångsbetyg jämnställd
skola, samt dessutom hava genomgått minst en ettårig kurs vid handelsskola
eller ock på annat sätt förvärvat motsvarande utbildning.
Yad anginge skrivbiträden vid hospitalen syntes det styrelsen önskvärt, att
även dessa biträden besutte eu viss grad av allmänbildning. Yid anställandet
av skrivbiträde vid hospitalen syntes böra stadgas, att företräde lämnades den,
som avlagt minst realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola
för flickor i Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av
avgångsbetyg jämnställd skola.
Härjämte berör medicinalstyrelsen frågan om övergångsbestämmelser
från den nuvarande till den planerade organisationen. 1 detta avseende
yttrar styrelsen följande:
47
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
Petitionärerna hade hemställt därom, att nuvarande innehavare av bokhållarbefattning
måtte lämnas dispens från de föreslagna kompetensfordringarna på så
sätt, att de beviljades rättighet icke blott att efter därom hos medicinalstyrelsen
gjord ansökning inträda på den nya lönestaten och erhålla konstitutorial på sin
tjänst, utan även att erhålla befordran till syssloman, om de i övrigt vore lämpliga
därtill. _ ........
Vid beräknandet av antalet tjänstår för erhållande av löneförhöjning hade
begärts, att nuvarande innehavare av sysslomanstjänst finge räkna sig till godo
den tjänstgöring han fullgjort som syssloman före den nya lönestatens trädande
i kraft samt nuvarande innehavare av bokhållartjänst, vilken av medicinalstyrelsen
konstituerades till sin befattning, den tjänstgöring utöver tre år han redan
fullgjort som bokhållare.
Mot bestämmelser i denna riktning hade styrelsen intet att erinra. Det
syntes styrelsen dock vara nödvändigt, att nuvarande kvinnliga bokhållares ställning
vid övergång till nya lönestaten ävensom nuvarande skrivbiträdens bleve
närmare bestämda.
Enligt den av styrelsen föreslagna planen för kontorspersonalens organisation
skulle bokhållartjänst av högre lönegraden innehavas av man, under det att
bokhållartjänst av lägre lönegraden skulle kunna innehavas av kvinna..
De kvinnliga bokhållare, som för närvarande funnes anställda vid hospitalen
och som i avlöningshänseende nu vore jämnställda med de manliga, skulle
sålunda icke kunna konstitueras till bokhållare av högre lönegraden utan endast
till bokhållare av lägre lönegraden. De uppbure nu såsom högsta avlöning 1,300
kronor samt kost och övriga naturaförmåner. Värderades kosten till i runt tal
500 kronor, uppginge deras avlöning för närvarande till högst 1,800 kronor jämte
övriga naturaförmåner. För bokhållare av lägre lönegraden föresloges emellertid
såsom högsta avlöning 1,500 kronor jämte samma naturaförmåner.
De kvinnliga bokhållarnas ställning skulle sålunda vid övergång till nya
lönestaten komma att avsevärt försämras. Det syntes styrelsen därför skäligt,
att vid hospitalen nu anställda kvinnliga bokhållare måtte, uppå därom gjord
ansökan, av medicinalstyrelsen kunna konstitueras till kassörskor och att de för
tjänstårsberäkning finge räkna sig till godo den tjänstgöring utöver tre år, som
de fullgjort såsom bokhållare.
Likaså syntes de ren skri verskor, som för närvarande funnes anställda vid
hospitalen, uppå därom gjord ansökan kunna av styrelsen konstitueras till skrivbiträden,
varvid även de borde få räkna sig till godo den tid utöver tre ar, som
de fullgjort såsom renskriverskor.
En i meronmämnda underdåniga framställning år 1914 framställd
begäran om felräkning spenning ar för sysslomännen, utgående med 300
kronor årligen till syssloman av lista lönegraden och 200 kronor årligen
till syssloman av 2:dra lönegraden, avstyrkes av medicinalstyrelsen.
Likaså avstyrker medicinalstyrelsen att, såsom föreslagits, titeln
xsyssloman» måtte utbytas mot benämningen »hospitalsintendente.
I sin skrivelse den 28 juni 1917 gör medicinalstyrelsen slutligen
följande hemställanden:
Fclräknings
penningar.
Förändring
av sysslomans
titel.
Hcmställan
den.
48
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
att i fråga om kontanta avlöningsförmåner för syssloman vid nedannämnda
hospital och asyler följande lönestat måtte fastställas:
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Summa.
Stockholms hospital ...................................................
2,400
1,200
3,600
Uppsala hospital och asyl ..........................................
3,000
1,500
4,500
Nyköpings hospital......................................................
1,800
900
2,700
Vadstena hospital och asyl..........................................
3,000
1,500
4,500
Vftxjö hospital............................................................
2,400
1,200
3,600
Västerviks hospital......................................................
3,000
1,500
4,500
Lunds hospital och asyl .............................................
3,000
1,500
4,500
Göteborgs hospital......................................................
2,400
1,200
3,600
Vänersborgs hospital och asyl ....................................
3,000
1,500
4,500
Kristinehamns hospital................................................
3,000
1,500
4,500
Säters hospital............................................................
3,000
1,500
4,500
Härnösands hospital ...................................................
2,400
1,200
3,600
Östersunds hospital ...................................................
3,000
1,500
4,500
Piteå hospital och asyl................................................
2,400
1,200
3,600
Anm. Avlöningen kan efter 5 och 10 år höjas med 500 kronor varje gång, därav 300 kronor
anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar, under villkor att befattningens innehavare mer
än fyra femtedelar av denna tid med goda vitsord bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan
statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester, samt under iakttagande att den högre avlöningan ej får tillträdas förrän vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tjänstgöringstid, vilken infallit före dessa bestämmelsers trädande i
kraft.
att sysslomannen måtte komma i åtnjutande av följande naturaförmåner:
boställsvåning
med bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats;
dock med villkor att syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att han
funnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under
längre tid än ett år i följd, skulle vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning,
avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner
mot en kontant ersättning av 800 kronor per år;
att sådan ändring måtte vidtagas i den för sysslomannen vid Visby
hospital gällande lönestaten, att denna befattning i och med den nuvarande
innehavarens avgång indroges, samt att därefter ett belopp av
2,000 kronor om året utgående av anslaget till hospitals underhåll anvisades
till befattningens upprätthållande;
att hospitalsbokhållares avlöning icke längre måtte utgå såsom
arvode av det belopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänste
-
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
män, vilka ej vore i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, utan
att i fråga om kontanta avlöningsförmåner till nedan nämnda, på hos
-
pitalskontoren anställd personal följande lönestat måtte fastställas:
Stockholms hospital.
Klass.
Lägsta
avlöning.
Klass.
Högsta
avlöning.
1 bokhållare av l:a graden.................................
17
2,100
13
3.400
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Uppsala hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden .................................
17
2,100
13
3,400
1 » » 2:a > ...............................
21
1,500
17
2,100
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Nyköpings hospital.
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Vadstena hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden .................................
17
2.100
13
3,400
1 » » 2: a rf ..................
21
1,500
17
2,100
1 kassörska .....................................................
19
1,800
15
2,700
Växjö hospital.
1 bokhållare av l:a graden .................................
17
2,100
13
3,400
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Västerviks hospital.
1 bokhållare av l:a graden.................................
17
2,100''
13
3,400
1 » » 2:a « .............
21
1,500
17
2,100
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Lunds hospital och asyl.
''
1 bokhållare av l:a graden.............................
17
2.100
13
3,400
1 » » 2:a » .....................
21
1,600
17
2.100
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Göteborgs hospital.
1 bokhållare av l:a graden..................
17
2,100
13
3,400
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Vänersborgs hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden...........................
17
2.100
13
3,400
1 » » 2:a » ..................
21
1,500
17
2,100
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Kristinehamns hospital.
1 bokhållare av l:a graden.................................
17
2,100
13
3,400
1 » » 2:a » ............................
21
1.500
17
2,100
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Säters hospital.
1 bokhållare av l:a graden.................................
17
2,100
13
3,400
1 » » 2:a » ...............
21
1,500
17
2,100
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr
409.)
7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Klass.
Lägsta
avlöning.
Klass.
Högsta
avlöning.
Härnösands hospital.
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Östersunds hospital.
1 bokhållare av l:a graden.................................
17
2,100
13
3,400
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
Piteå hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden.................................
17
2,100
13
3,400
1 kassörska ......................................................
19
1,800
15
2,700
samt 11 stycken skrivbiträden med anställning å
överläkarexpeditionen vid anstalterna i Stock- holm, Uppsala, Vadstena, Växjö, Västervik, Lund,
Göteborg, Vänersborg, Kristinehamn, Säter och
Östersund ......................................................
23
1,260
19
1,800
att nu nämnda befattningshavare måtte komma i åtnjutande av de
naturaförmåner och bliva underkastade de bestämmelser i övrigt, som
medicinalstyrelsen föreslagit för befattningshavare i motsvarande löneklasser
i sitt underdåniga utlåtande av den 25 februari 1914 angående
betänkande rörande personalens vid statens anstalter för sinnessjuka
uppförande på ordinarie stat m. m.; dock med villkor att för vinnande
av ordinarie tjänst skulle erfordras:
för bokhållare av l:a graden att hava avlagt realskoleexamen med överbetyg
i ämnena svenska språket och matematik eller studentexamen med minst betyget
godkänd i nämnda ämnen samt att hava genomgått en tvåårig kurs vid av staten
understödd handelsskola eller ock att på annat sätt hava förvärvat motsvarande
utbildning;
för kassörska och för bokhållare av 2:a graden att hava avlagt minst realskoleexamen
eller ock avgångsexamen från statens normalskola för flickor i Stockholm
eller med denna i fråga om kompetensvärdet av avgångsbetyg jämnställd
skola samt att hava genomgått en ettårig kurs i handelsskola eller på annat sätt
hava förvärvat motsvarande utbildning;
för skrivbiträde skolunderbyggnad i likhet med den för kassörskor erforderliga;
med skyldighet för dessa senare (skrivbiträdena) att utföra ren skri vningsarbete
i första hand för överläkarexpeditionen och, i den mån deras tid medgåve,
för sysslomanskontoret, samt
för samtliga dessa befattningshavare att under minst tre år hava tjänstgjort
vid. någon statens anstalt för sinnessjuka och därvid visat sig för vederbörande
befattningar lämpliga; och
att det anslag (av högst 54,100 kronor), som av riksdagen beviljats
till arvoden åt tjänstemän, vilka ej vore i hospitalens och asylernas
lönestater upptagna, måtte minskas med 20,000 kronor, motsvarande
nu utgående arvoden till 20 hospitalsbokhållare.
o
o
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 40,9.
51
Genom kungl. beslut den 13 juli 1917 anbefalldes löneregleringskommittén
att avgiva utlåtande över det i medicinalstyrelsens senast
omförmälda framställning innefattade förslag till organisation av kontorspersonalen
vid hospitalen och reglering av avlöningen till syssloman,
bokhållare m. fl. hithörande befattningshavare.
I sitt ovanberörda betänkande den 24 april 1918 lämnar kommittén
vid behandlingen av nyssnämnda spörsmål till en början följande över
-
sikt över hospitalens utgifter'' för år 1916.
Kronor.
Stockholms hospital .................................................. 451,741
Uppsala hospital och asyl....................................... 1,224,719
Nyköpings hospital..................................................... 234,808
Vadstena hospital och asyl.......................................... 836,383
Växjö hospital.............................................................. 531,639
Västerviks hospital..................................................... 857,071
Visby hospital.............................................................. 67,359
Lunds hospital och asyl........................................... 1,090,138
Göteborgs hospital ................................................t..... 484,587
Vänersborgs hospital och asyl.................................... 932,341
Kristinehamns hospital.............................................. 866,438
Säters hospital ........................ 847,583
Härnösands hospital ............................................... 289,316
Östersunds hospital.................... 699,801
Piteå hospital och asyl............................................. 429,277
Summa 9,843,201
Vid aktgivande på dessa betydande driftkostnader framstår, säger
kommittén, klarligen, av vilken synnerlig vikt det är, att bemälda tjänstemän
må kunna genom praktiska anordningar och ekonomiskt fördelaktiga
inköp bereda statsverket minskade utgifter för hospitalens drift.
Kommittén anser det därför vara av mycket stor betydelse såväl
att sysslomansbefattningarna innehavas av fullt kompetenta personer
som ock att organisationen av kontorens personal varder sådan, att
sysslomännen beredas tid och tillfälle att väl administrera, ordna och
övervaka arbetet. Det krävdes ej mindre att befria dem från eu del
rena bokförings- och expeditionsarbeten, som utan olägenhet skullo
kunna utföras av underordnade befattningshavare, än även att avlöningarna
till sysslomansbefattningarna sattes så, att såsom sökande kunde
påräknas väl utbildade och kvalificerade personer.
Det av medicinalstyrelsen avgivna förslaget syntes kommittén ägnat
att bereda hospitalen fördelar i nämnda hänseenden.
Vad nu närmare angår den av medicinalstyrelsen föreslagna ändrade
organisationen av hospitalskontoron, anför kommittén, bland annat,
följande.
Lone
reg/erings
kommittén.
Organisation
av hospitalskontoren.
52
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Skriv
biträden.
Kassörskor.
I sitt underdåniga utlåtande den 25 februari 1914 angående betänkandet
rörande viss kospitalspersonals uppförande på ordinarie stat m. m. yttrade medicinalstyrelsen
i fråga om dylika biträden följande.
Vid de större hospitalen både sedan länge klagomål framställts över, att
läkarna bleve allt för betungade av det tidsödande arbetet med journal- och anteckningsförandet,
och hade anspråk gjorts på någon lättnad vid berörda arbete.
I anledning därav hade också vid ett par hospital, Säters och Vänersborgs, överläkarna
medgivits att till biträde vid nämnda arbete liksom vid den omfattande
skriftväxling, som de hade att ombesörja med anledning av förfrågningar från
patienternas anförvanter, anställa ett kvinnligt skrivbiträde; i den mån tiden medgåve
skulle hennes arbetskraft dessutom tagas i anspråk för arbetet å sysslomanskontoren.
Styrelsen ansåge särdeles lämpligt, att liknande skrivbiträden anställdes
jämväl vid övriga större hospital, exempelvis de, som hade c:a 800 patienter och
däröver.
Enligt vad kommittén inhämtat, hade erfarenheten av de sedan några år inrättade
skrivbiträdestjänsterna varit mycket god. A sinnessjukhus måste nödvändigtvis
föras utförliga sjukjournaler, utvisande de sjukas psykiska tillstånd vid
varje tid. Det rent mekaniska skrivarbetet borde härvid icke läggas på läkarna;
deras arbete och tid borde ägnas åt det rent medicinska och för sådant ändamål
borde de befrias från det tidsödande och mekaniska renskrivningsarbetet.
Styrelsen hade i sin underdåniga skrivelse den 28 juni 1917 utvidgat sitt
först avgivna förslag, i det styrelsen hemställt om inrättande av skrivbiträdestjänster
även vid en del hospital med platser för ett mindre antal patienter än
800, nämligen vid Stockholms, Växjö, Göteborgs och Östersunds hospital; och
syntes i detta avseende icke vara något att erinra.
Kommittén tillstyrker alltså bifall till vad medicinalstyrelsen föreslagit
i fråga om uppförande å ordinarie stat av skrivbiträdesbefattningar.
I fråga om förslaget angående inrättandet av kassörskebefattningar
vid de allra flesta hospitalen framhåller kommittén i huvudsak följande.
Givetvis skulle det lända sinnessjukvårdsanstalternas ekonomi till stort gagn,
om sysslomannen befriades från sådant arbete, som alltför mycket bunde honom
vid kontoret.
Vården av hospitalens stora maskinella anläggningar för uppvärmning och
belysning, deras trädgårdar och lantbruk med tillhörande djuruppsättningar m. fl.
angelägenheter vore av den stora vikt för hospitalens ekonomi, att sysslomannens
ständiga och noggranna tillsyn vore nödvändig.
Aven om de större utbetalningarna för levererad proviant och andra förnödenheter
skulle kunna ställas på för samtliga utbetalningar gemensamma tider,
kunde det dock icke anses tillfredsställande, att varje in- eller utbetalning från
kontoret måste kräva sysslomannens direkta närvaro. Sådant krav måste med
nödvändighet även förorsaka dröjsmål och tidsspillan för personer, som hade att
inbetala eller utbekomma medel. Då emellertid meddelat domslut gjort syssloman
betalningsskyldig för medel, som inbetalts å kontor till bokhållare och som
av denne förskingrats, vore sådant ock ägnat att än mera binda sysslomannen
vid kontoret. En delning av ansvaret för hospitalens medel på två personer
skulle ock givetvis bidraga till ökad kontroll.
I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att nämnda rörelse bör anförtros
åt en kassörska.
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Medicinalstyrelsens förslag att uppdela bokhållarbefattningarna i två uppdelning
grader, av vilka den lägst avlönade vore avsedd att kunna innehavas aiaX°efMav
kvinna, anser kommittén vara ändamålsenligt. ningar.
Under erinran om vad kommittén anfört angående vikten av att Avlöningen
till sysslomän erhålla väl kvalificerade personer samt under åberopande hUs,Jssloman''
av vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört, tillstyrker kommittén för sin
del bifall till den av styrelsen nu föreslagna förhöjningen i de ordinarie
sysslomännens avlöning, med 200 kronor för sysslomän i högsta lönegraden
och 100 kronor för övriga, jämte ett ytterligare ålderstillägg å
500 kronor, att utgå efter fem år.
Vad styrelsen anfört för att avlöningen till sysslomannen vid Östersunds
hospital måtte bestämmas till samma belopp som för sysslomännen
vid de något större anstalterna synes kommittén hava goda skäl för sig.
Vad angår medicinalstyrelsens förslag att avlöningen till sysslomannen
vid Visby hospital skall utgå i form av arvode å 2,000 kronor för år, tillstyrker
kommittén detta förslag, under anförande av, bland annat, följande.
Nämnda hospital hade intill 1903 års utgång varit förenat med Gottlands
läns lasarett, som intill nämnda tidpunkt var förlagt i nuvarande hospitalets
kvinnoavdelning. Under den tid, de båda sjukvårdsinrättningarna voro förenade,
hade de stått under gemensam direktion, och lasarettsförvaltningen och staten
hade bidragit var med en del av avlöningarna åt de gemensamma befattningshavarna.
Sedan landstinget uppfört nytt lasarett, inköptes den forna lasarettsbyggnaden
och apterades till en avdelning vid hospitalet. Antalet platser hade sedan
dess ökats till 62.
Avlöningen till hospitalets syssloman fastställdes genom kungl. brev den 17
juni 1904 till 1,800 kronor, vilken avlöning genom den av 1910 års riksdag vidtagna
löneregleringen höjdes till 2,000 kronor, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar;
någon rätt till naturaförmåner medgavs ej.
Sedan denna tjänst med 1905 års ingång uppfördes på ordinarie stat, hade
den varit besatt av icke mindre än fyra innehavare, vilka alla tjänstgjort som
bokhållare vid hospital. Tid efter annan hade dessa tjänsteinnehavare sökt och
fått mottaga tillfälliga förordnanden på bättre avlönade sysslomansbefattningar
vid rikets hospital, med vikarie å egen tjänst. Komme så därtill, att tjänsten
under de många vakanserna upprätthållits med vikarie, så hade en omsättning av
tjänstinnehavare uppstått, som icke kunnat vara till fromma för hospitalets ekonomi.
Det syntes kommittén därför önskvärt, att åtgärder vidtoges, som motverkade
en så hastig omsättning. Sysslomansbefattningen vid Yisby hospital med platsantal
till omkring 60 syntes kunna jämnställas med motsvarande befattning vid
ett mindre lasarett; sådan befattning innehades i allmänhet av person med annat
arbete. En dylik kombination syntes medicinalstyrelsen ock hava avsett, då
styrelsen i den underdåniga skrivelse, som låg till grund för 1904 års riksdags
beslut i ämnet, föreslog avlöningen till endast 1,800 kronor.
Vederbörande petitionärers förslag, att avlöningeft skulle utgå med lägst
2,100 högst 3,000 kronor jämte en hyresersättning av 800 kronor, kunde kommit
-
54
I fråga om
titeländring
för sysslomän.
Sättet för
sysslomans
tillsättning.
Avlöning till
bokhållare,
kassörskor
och skrivbiträden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
tén för sin del icke tillstyrka. De sålunda föreslagna avlöningsförmånerna vore
alldeles för höga i förhållande till det arbete tjänsten krävde.
I fråga om sysslomans rätt till boställsrum hade medicinalstyrelsen
föreslagit, att syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att
han funnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet
under längre tid än ett år i följd, skulle vara skyldig att efter styrelsens
beprövande avstå från naturaförmåner. Kommittén hade icke
något att erinra häremot och åberopade i detta avseende vad kommittén
anfört beträffande samma skyldighet för läkare; det föreslagna ersättningsbeloppet
800 kronor syntes vara skäligt.
Vad anginge medicinalstyrelsens yttrande, att en bestämmelse om beloppet
av ersättning för bostad skulle hava eu avgörande betydelse för beräkning av
pensionsunderlag, erinrar kommittén om ett fall, där hänsyn tagits till fastställd
hyresersättning.
Enligt förut gällande avlöningsstat för Nyköpings hospital, fastställd genom
kungl. brev den 14 juni 1901, vore överläkaren vid nämnda anstalt tillförsäkrad
rätt att, så länge boställsvåning inom hospitalets område icke kunde honom beredas,
såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000 kronor. När
en innehavare av tjänsten den 18 september 1908 erhöll avsked, bestämdes pensionen,
i enlighet med statskontorets förslag, med hänsyn tagen till det ovannämnda
värdet av naturaförmånerna.
Kommittén har emellertid för sin del ansett, att för såväl vederbörande
läkare som syssloman och övriga ordinarie befattningshavare, om vilka nu vore
fråga, pensionsunderlaget skulle vara den kontanta lönen med därtill hörande
ålderstilläggsbelopp, därest ej, såsom för överläkaren vid Stockholms hospital,
särskild bestämmelse meddelats.
I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att rätt till felräkning
spenning ar icke bör tillerkännas vare sig syssloman eller kassörska.
Några bärande skäl att förändra sysslomans titel till intendent anser
kommittén ej vara anförda, utan finner, att titeln syssloman bör bibehållas.
I detta sammanhang framhåller kommittén — under hänvisning till
vad kommittén anfört beträffande sättet för hospitals- och asylläkares
tillsättning — att sysslomännen böra tilldelas konstitutorial å sina
tjänster.
Mot medicinalstyrelsens förslag, att bokhållare, kassörskor och skrivbiträden
böra uppföras å ordinarie stat och efter viss prövotid erhålla
konstitutorial å sin tjänst hade kommittén på av styrelsen anförda skäl
intet att erinra.
Däremot anser kommittén, att avlöningsbeloppen böra bestämmas
annorledes än medicinalstyrelsen tänkt sig.
55
Kung!. Maj:t Nåd. Proposition Nr 409.
Vad då först beträffade bokhållare av första graden (enligt medicinalstyrelsens
förslag 2,100 kronor begynnelseavlöning och 3,400 kronor
slutavlöning), anser kommittén, med hänsyn till fordringar på utbildning
och tjänsteverksamhet, det kunna anses till fyllest, om de avlönades
med samma belopp som assistenter vid straffängelser, vilkas kontanta
avlöning utgjordes av 2,100 kronor med två ålderstillägg å 400
kronor efter 5 och 10 år. Slutliga avlöningen skulle alltså uppgå till
2,900 kronor i stället för av medicinalstyrelsen föreslagna 3,400 kronor.
Beträffande de övriga kontorsbefattningarna, vilka vore avsedda att
innebavas av kvinnor, finner kommittén dessa vara närmast jämförbara
med kvinnliga befattningshavare i centrala ämbetsverk. Kassörskor, av
medicinalstyrelsen föreslagna till en begynnelseavlöning av 1,800 kronor
och eu slutavlöning av 2,700 kronor, borde därvid jämnställas med
kvinnliga biträden i 3:dje graden med hänsyn till det med tjänsten förenade
ansvaret för anstaltens kassa. De borde således, med frånräknande
av ortstillägg, erhålla en begynnelseavlöning av 1,850 kronor
jämte två ålderstillägg å 200 kronor. De båda övriga befattningarna
(bokhållare av lägre graden och skrivbiträden, av medicinalstyrelsen föreslagna
till begynnelseavlöning av resp. 1,500 och 1,260 och slutavlöning
av 2,100 och 1,800 kronor) borde jämställas med kvinnliga biträden
i 2:dra graden; de borde alltså, med frånräknande av ortstillägg,
erhålla en begynnelseavlöning av 1,450 kronor jämte enahanda ålderstillägg
som kassörskorna.
Kommittén erinrar, att bland naturaförmåner, som för närvarande
tillkomme bokhållare och skrivbiträden, inginge bostad med möbler,
sängkläder, bränsle, lyse och tvätt. Medicinalstyrelsen hade härutinnan
icke föreslagit ändring.
Hospitalens belägenhet på ett relativt långt avstånd från tätt bebyggd plats
nödvändiggjorde ock en anordning med bostad inom hospitalets område och medförde
skyldighet för befattningshavare, om ej annorlunda förordnades, att vara bosatt
å hospitalet. Då rätten till fri bostad alltså vore förbunden med skyldighet
för befattningshavare att vara bosatt å hospitalet, stode följaktligen fritt val av
bostad med därmed sammanhängande anordningar för mat o. d. ej till buds.
Det hade ifrågasatts, att bokhållare av högre grad skulle kunna
erhålla familjebostad inom hospitalets område eller, där sådan ej kunde
beredas, en årlig ersättning av 500 kronor. Detta förslag syntes kommittén
böra vinna bifall.
Medicinalstyrelsens förslag till kompetensfordringar för nu ifrågavarande
befattningar hade icke givit anledning till något yttrande från
kommitténs sida; kommittén anser lämpligt, att, som styrelsen föreslagit,
en viss prövotid föregå erhållandet av konstitutorial.
Kompetensfor
drill tj ar
för bokhållare,
kassörskor
och
skrivbiträden.
56
Avlöning under
prövotid.
Semesterför
mån.
Avlöningarnas
upptagande
i stat.
Övergångs
bestämmelser.
Kung1. Maj.t Nåd. Proposition Nr 409.
Under sådan prövotid, då förordnande alltså lämnades endast för
viss tid, syntes avlöningen böra utgå i form av arvode och med belopp,
motsvarande den för ordinarie befattningshavare fastställda begynnelseavlöningen,
minskad med ett pensionsavgift motsvarande avrundat belopp,
som syntes kunna beräknas till 100 kronor för bokhållare av första
grad och 50 kronor för övriga befattningshavare, allt per år räknat.
Rätt till semester anser kommittén böra medgivas nu ifrågavarande
befattningshavare under vanliga förutsättningar.
Därest vikarie icke kunde erhållas bland ordinarie befattningshavare
vid hospitalet, utan förordnande måste tilldelas person, som ej innehade
sådan befattning, finner kommittén vikarien böra ersättas med
arvode, motsvarande, i vad på vikariatstiden belöpte, högst det belopp,
som kunde tillerkännas befattningshavare av ifrågavarande slag med
förordnande å viss tid. Enahanda ersättning borde under motsvarande
förhållande utgå till vikarie vid tjänstledighet för sjukdom.
I sammanhang härmed borde, i likhet med vad som med hänsyn
till kontroll nu gällde för syssloman, föreskrivas, att kassörska vore
skyldig att begagna sig av semester å tid, som av hospitalsdirektionen
bestämdes.
Då, enligt vad kommittén föreslagit, ifrågavarande befattningshavare
komme att i avlöningshänseende vara närmast jämnställda med
förutvarande tjänstemän, nämligen läkare och sysslomän, vid hospitalen,
ansåge kommittén lämpligast, att de icke, såsom de sakkunniga föreslagit,
inpassades i den avlöningsskala, som föreslagits för sjukvårdsoch
ekonomipersonal, utan att deras avlöningar upptoges i den för läkare
och sysslomän gällande staten; även av andra skäl syntes en sådan
anordning lämplig.
Beträffande övergångsbestämmelser anför kommittén följande:
Det syntes vara med billighet överensstämmande att, såsom petitionärerna
hemställt och på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, de nuvarande innehavarna av
bokliållarbefattning lämnades dispens från de föreslagna kompetensfordringarna
beträffande såväl utbildning som tre års tjänstgöring vid hospital samt att de medgåves
rätt att för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, som
före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från deras tillträde till befattningen,
dock med undantag av tre år, motsvarande den tid, varunder vederbörande
enligt de avsedda nya bestämmelserna skulle hava att tjänstgöra på prov.
Vad i övrigt av medicinalstyrelsen föreslagits beträffande övergångsbestämmelser
syntes i vissa avseenden böra kompletteras och förändras.
Genom att den nuvarande organisationen med bokhållare med lika avlöning
förändrades till bokhållare av 2:ne grader, kunde icke alla nuvarande bokhållare
komma i åtnjutande av den bättre avlöningen, och vid hospital med två bokhållartjiinster
kunde man ej låta tävlan till bokliållartjänster av högre grad stå en
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
57
dast mellan de två där nu anställda bokhållarna; därigenom skulle nämligen bokhållare,
visserligen mindre meriterad än sin kamrat vid ett och samma hospital,
dock mera meriterad än någon av de två vid ett annat, kunna bliva helt utesluten
från möjligheten att få den bättre avlöningen. Att låta organisationen med
bokhållare av två grader komma i tillämpning först i den mån de nuvarande
tjänsterna bleve lediga, skulle åter fördröja organisationens genomförande och på
så sätt medföra olägenheter. Det hade på grund härav varit för kommittén angeläget
att söka utfinna ett sätt att förekomma dessa olägenheter, och ville kommittén
i detta avseende föreslå följande.
Samtliga nuvarande manliga innehavare av bokhållartjänster skulle beredas
tillfälle att anmäla sig till de nya bokhållartjänsterna av l:a (högre) graden. De,
som icke kunde vinna befordran till dessa högre avlönade tjänster, skulle förordnas
till bokhållare av 2:a (lägre) grad, dock med rätt för dem att åtnjuta avlöning,
motsvarande avlöningen enligt nu gällande stat. Detta skulle i verkligheten komma
att gälla endast ett fåtal, enär några bokhållartjänster för närvarande innehades
av kvinnor, vilka icke skulle vara kompetenta till tjänster av l:a grad.
Att, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit såsom övergångsanordning, de nuvarande
kvinnliga bokhållarna skulle uppå därom gjord ansökan kunna konstitueras
till kassörskor med rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tjänstgöring
utöver tre år, som de fullgjort såsom bokhållare, kunde kommittén ej
förorda Det vore av synnerlig vikt, att till kassörskebefattningarna erhölles fullt
kompetenta och lämpliga befattningshavare, vadan dessa befattningar borde kungöras
till ansökning lediga. De nuvarande kvinnliga bokhållarna borde alltså i
likhet med icke befordrade manliga bokhållare förordnas till bokhållare av andra
graden, dock med rätt för dem att åtnjuta avlöning motsvarande avlöningen
enligt nu gällande stat.
Kommittén erinrar slutligen, hurusom för närvarande bokhållarnas arvoden
utginge av det belopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt
tjänstemän, vilka icke vore upptagna i hospitalens och asylernas lönestater.
Medicinalstyrelsen hade hemställt om minskning av nämnda belopp
med 20,000 kronor, motsvarande nu utgående begynnelsearvoden till
20 bokhållare.
Vid reglering av beloppet borde emellertid hänsyn tagas till de,
på grund av förändringen i avseende å kosten, med 500 kronor höjda
årliga arvodena till två amanuenser, en vid vartdera hospitalet i Stockholm
och Lund.
Anslaget, som enligt kung], brev den 30 juni 1916 utginge med
54.400 kronor, skulle alltså kunna minskas med 19,000 kronor till
35.400 kronor.
C. Departementschefens yttrande och förslag.
Löneregleringskommittén har i allt väsentligt förordat de förslag
beträffande läkare och kontorspersonal, som framlagts av medicinalstyrelsen.
Vad kommittén i nu berörda hänseenden tillstyrkt och föreslagit
synes mig vara ägnat tillgodose berättigade krav på en mera
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 höft. (Nr 409.) 8
Anslaget till
tjänstemän,
vilka icke är o
upptagna i
hospitalens
lönestater.
58
Kungi.
ändamålsenlig organisation av personalförhållandena vid hospitalen, och
anser jag mig i allo böra uttala min anslutning härtill.
Vad först hospitalsläkarkåren beträffar, hade, på sätt av den lämnade
redogörelsen framgår, redan för ett flertal år sedan svårigheter
yppats att besörja rekryteringen inom denna kår. Förhållandena härutinnan
hava sedermera ingalunda visat tendenser att förbättras, utan
tvärtom allt mer försämrats; så stå, efter vad jag inhämtat, för närvarande
1 hospitalsläkartjänst och ej mindre än 15 biträdande läkartjänster
vakanta. Att en av de mest bidragande orsakerna härtill varit
ätt söka i de mindre tillfredsställande avlöningsförhållanden, som hittills
stått till buds, har vid olika tillfällen framhållits och torde ävenledes
hava sin riktighet. Det är uppenbart, att de större ekonomiska förmåner,
andra grenar av läkarverksamheten erbjuda framför hospitalsläkarbanan,
varit ägnade att försätta hospitalen i en mindre gynnsam ställning. En
förändring i nu berörda förhållanden är påtagligen av behovet påkallad
och torde vara så mycket mer nödvändig, som de åtgärder, vilka från
statens sida de senare åren vidtagits i avseende å uppförande av nya
hospitalsbyggnader och sinnessjukvårdens tillgodoseende i övrigt å sin
sida kräva en god rekrytering av läkarkåren vid ifrågavarande anstalter.
De anspråk, som beträffande läkarkåren framställts, kunna ingalunda
betecknas såsom stora. Till belysande härav tillåter jag mig i
korthet erinra om innebörden av det föreliggande förslaget i dess
väsentligaste punkter.
Överläkarna skulle komma i åtnjutande av till dem nu utgående
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 i stället för 10 år. Hospitalsläkarna,
vilka för närvarande åtnjuta en kontant avlöning av 5,000 kronor jämte
ett ålderstillägg å 500 kronor, skulle erhålla 6,000 kronor jämte två ålderstillägg
å 500 kronor. En biträdande läkartjänst vid var och en av anstalterna
vid Västervik, Vänersborg, Kristinehamn och Säter skulle förändras
till hospitalsläkartjänst, av vilka tjänster emellertid de vid Västervik
och Kristinehamn skulle besättas först sedan familjebostäder för dessa
läkare kunnat beredas. Vid Vadstena hospital och asyl skulle en ny
hospitalsläkartjänst inrättas. Förslaget innebär vidare en reglering av
läkartjänsterna vid Nyköpings hospital (ökning av den kontanta begynnelseavlöningen
för överläkaren från 6,000 till 7,500 kronor samtidigt
med indragning av en biträdande läkartjänst) samt reglering av avlöningsförhållandena
för läkaren vid Visby hospital (höjning av begynnelseavlöningen
från 4,500 till 5,500 kronor) och för överläkaren vid
Uppsala hospital och asyl.
Frågan om kvinnliga läkares tillträde till hospitalsläkarbanan är
icke berörd i kommittébetänkandet. Hittills har för kvinnlig läkare
allenast stått öppet att efter dispens bliva biträdande läkare på viss tid.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
59
Enligt min mening bör emellertid rätt beredas kvinna att kunna bliva
både biträdande läkare utan tidsbegränsning och hospitalsläkare. I nu
förevarande sammanhang har jag emellertid icke ansett mig böra härom
framlägga förslag, då frågan om storleken av avlöningar och pensioner
för dylika kvinnliga läkare icke är utredd. Den i år framlagda löneregleringen
för de allmänna läroverken upptager ett systematiskt ordnande
av kvinnliga lärares avlönings- och pensionsförhållanden, och det
synes mig jämväl av denna anledning önskvärt att avvakta riksdagens
prövning av detta system, som i flera avseenden kan bliva grundläggande
jämväl å nu förevarande område. Jag hoppas emellertid kunna
till nästa års riksdag hänskjuta frågan om ett definitivt ordnande av
kvinnliga läkares tillträde till ordinarie befattningar å hospitalsläkarbanan.
Vad vidare beträffar kontorspersonalen, innebär förslaget en höjning
av sysslomännens avlöningar samt en fullständig omorganisation
av denna personal i övrigt. Olika å ordinarie stat uppförda befattningar,
fördelade i olika klasser och grader allt efter vikten och omfattningen
av de med dem förenade göromål, skulle ersätta de hittillsvarande
med arvoden ersatta tjänsterna.
Sysslomansbefattningarnas betydelse för hospitalens ekonomiska
drift har med styrka framhållits, och jag är ense med vederbörande
myndigheter därutinnan, att avlöningarna böra sättas så, att kvalificerade
och fullt kompetenta personer kunna för dessa tjänster erhållas. Mot förslaget
i denna del har jag intet att erinra. I fråga om avlöningarna till
bokhållare, kassörskor och skrivbiträden har löneregleringskommittén
framlagt en från medicinalstyrelsens förslag avvikande löneskala. Kommitténs
avlöningsbelopp överensstämma mer med de för motsvarande
befattningar vid andra allmänna verk och inrättningar i allmänhet vedertagna
avlöningstyper; jag finner mig böra förorda kommitténs förslag
härutinnan liksom även vad kommittén i övrigt beträffande kontorspersonalen
hemställt.
I likhet med löneregleringskommittén anser jag, att pensionsunderlaget
för såväl läkare som övriga ordinarie befattningshavare, varom
nu är fråga, bör utgöras av den kontanta lönen med därtill hörande
ålderstilläggsbelopp, därest ej, såsom för överläkaren vid Stockholms
hospital, särskild bestämmelse meddelats.
Slutligen anser jag mig böra framhålla, att det nu föreliggande
förslaget — såsom ock löneregleringskommittén uttryckligen angiver —
förutsätter, att utöver nu förordade avlöningsförmåner eventuellt krigstidstillägg
och krigstidshjälp utgå till ifrågavarande befattningshavare.
Till do av förslaget betingado kostnader återkommer jag i det följande.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Hemställan.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels i fråga om kontanta avlöningsförmåner till
nedan nämnda befattningshavare vid följande hospital
och asyler godkänna följande avlöningsstat att tilllämpas
från och med år 1919:
Lön.
Tjänst-
görings-
Summa.
Kr.
penningar.
Kr.
Kr.
Stockholms hospital.
1 överläkare .......................................
2 700
1300
4 000
1 hospitalsläkare ................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman ......................................
2 400
1200
3 600
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1450
Uppsala hospital och asyl.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 d:o ................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
3 d:o ..............................
10 200
4 800
15 000
1 syssloman ......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska ........................................
1100
750
1850
1 bokhållare av andra grad2) ...............
900
550
1450
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1450
Nyköpings hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 syssloman .......................................
1700
1000
2 700
1 kassörska.........................................
1100
750
1850
Vadstena hospital och asyl.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
*) Befattningen avsedd för kvinna.
2) > » » att i regel inneliavas av kvinna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 61
Tjänst-
Lön.
görings-
Summa.
penningar.
Kr.
Kr.
Kr.
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o .............................
3 400
1600
5000
1 syssloman .......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
1 bokhållare av andra grad2) ...............
900
550
1450
1 skrivbiträde x)...................................
900
550
1450
Växjö hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
2 400
1200
3 600
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska .......................................
1100
750
1850
1 skrivbiträde1)...................................
900
550
1450
Västerviks hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 d:o .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska ........................................
1 100
750
1850
1 bokhållare av andra grad 2)...............
900
550
1450
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1450
Vishy hospital.
1 läkare ............................................
3 700
1800
5 500
1 syssloman, arvode ............................
—
—
2 000
) Befattningen avsedd för kvinna.
) > » » atb i regel innohavna av kvinna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Lön.
Kr.
Tjänst-
görings-
penningar.
Kr.
Summa.
Kr.
Lunds hospital och asyl.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 d:o .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
2 d:o ..............................
6 800
3 200
10 000
1 syssloman ........................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska ........................................
1100
750
1850
1 bokhållare av andra grad2) ...............
900
550
1450
1 skrivbiträde1)...................................
900
550
1450
Göteborgs hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 000
7 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
2 400
1200
3 600
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1450
Vänersborgs hospital och asyl.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 d:o ....................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
1 bokhållare av andra grad2) ...............
900
550
1450
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1450
Kristinehamns hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
) Befattningen avsedd för kvinna.
) » » t> att i regel innehavas av kvinna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 63
Lön.
Tjänst-
görings-
Summa.
Kr.
penningar.
Kr.
Kr.
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
1 bokhållare av andra grad®) ...............
900
550
1 450
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1450
Säters hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 d:o .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
1 bokhållare av andra grad2) ...............
900
550
1450
1 skrivbiträde *)....................................
900
550
1450
Härnösands hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 000
7 000
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 syssloman .......................................
2 400
1200
3 600
1 kassörska..........................................
1 100
750
1850
Östersunds hospital.
1 överläkare .......................................
5 000
2 500
7 500
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 biträdande läkare..............................
3 400
1600
5 000
1 d:o ..............................
3 400
1600
5 000
1 syssloman .......................................
3 000
1500
4 500
1 bokhållare av första grad..................
1 200
900
2100
1 kassörska..........................................
1 100
750
1850
1 skrivbiträde1)....................................
900
550
1 450
) Befattningen avsedd för kvinna.
) » » » att i regel inneliavas av kvinna.
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Lön.
Kr.
Tjänst-
görings-
penningar.
Kr.
Summa.
Kr.
Piteå hospital och asyl.
1 överläkare .......................................
5 000
2 000
7 000
1 hospitalsläkare .................................
4 000
2 000
6 000
1 syssloman .......................................
2 400
1200
3 600
1 bokhållare av första grad..................
1200
900
2100
1 kassörska..........................................
1100
750
1850
Summa kronor
475 400
Anm. I. Avlöningen kan höjas:
för överläkare och läkaren vid Visby hospital efter 5 år med 600 kronor,
varav 400 kronor skola anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;
för
hospitalsläkare och sysslomän, med undantag av sysslomannen vid
Visby hospital, efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med 500
kronor; skolande av vartdera ålderstillägget 300 kronor anses utgöra lön och
200 kronor tjänstgöringspenningar;
för bokhållare av första grad efter 5 år med 400 kronor och efter
ytterligare 5 år med 400 kronor; skolande dessa ålderstillägg tillhöra lönen;
för kassörskor, bokhållare av andra grad och skrivbiträden efter 5 år
med 200 kronor och efter ytterligare 5 år med 200 kronor; skolande jämväl
dessa ålderstillägg tillhöra lönen.
Anm. II. Är biträdande läkare förordnad för viss tid, utgår den kontanta
avlöningen med allenast 4 500 kronor, därav 3 000 kronor skola anses
utgöra lön och 1 500 kronor tjänstgöringspenningar.
Anm. III. Är bokhållare av första grad, kassörska, bokhållare av
andra grad eller skrivbiträde förordnad på viss tid, utgår avlöningen i form
av arvode med följande belopp:
bokhållare av första grad 2 000 kronor, varav 900 kronor skola anses
motsvara tjänstgöringspenningar;
kassörska 1 800 kronor, varav 750 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar
;
bokhållare av andra grad 1 400 kronor, varav 560 kronor skola anses
motsvara tjänstgöringspenningar;
skrivbiträde 1 400 kronor, varav 550 kronor skola anses motsvara
tj äns tgöringspenningar.
dels för de i staten upptagna befattningshavarna
medgiva följande naturaförmåner,
överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och
sysslomän boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk
belysning, där sådan anordnats, med skyldighet
emellertid att själva bekosta armatur och lampor;
ägande dock vid Visby hospital sysslomannen likasom
läkaren icke rätt till några naturaförmåner;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
65
bokhållare av första grad, kassörskor, bokhållare av
andra grad och skrivbiträden bostad med möbler och
sängkläder, bränsle, lyse och tvätt;
ävensom föreskriva,
att biträdande läkare, åt vilken boställsvåning
inom anstalten icke anordnats, skall erhålla bostad
med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt;
att hospitalsläkare och biträdande läkare, som
medgivas att bo utom anstaltens område, skola för
, mistad bostadslägenhet med bränsle och elektrisk belysning
erhålla 800 kronor för år;
att bokhållare av första grad, åt vilken familjebostad
inom hospitals eller asyls område upplåtits,
skall, med avstående från eljest medgiven förmån av
möbler, sängkläder och tvätt, till bostaden erhålla
bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats,
med skyldighet emellertid att själv bekosta armatur
och lampor; samt
att bokhållare av första grad, som medgivits att
bo utom anstaltens område, icke skall erhålla några
naturaförmåner, men i kontant ersättning därför äga
att uppbära 500 kronor för år;
dels föreskriva, att överläkare, hospitalsläkare, biträdande
läkare och syssloman, som på grund av sjukdom
av sådan art, att han finnes för framtiden till
tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under
längre tid än ett år i följd, skall vara skyldig att,
efter medicinalstyrelsens omprövning, avstå från den
honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner
mot en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor
samt hospitalsläkare, biträdande läkare och syssloman
800 kronor för år;
dels föreskriva, att i fråga om vikariatsersättning
till läkare vid statens hospital och asyler skola, där
det för befattningens behöriga uppehållande finnes erforderligt,
följande bestämmelser tillämpas:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ii<>9 höft. (Nr 409.)
9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
1) Legitimerad läkare, vilken förordnas att uppehålla
överläkartjänst vid statens hospital under vakans
eller under överläkaren på grund av sjukdom
eller för fullgörandet av offentligt uppdrag eller förordnande
på annan tjänst beviljad tjänstledighet, må
äga åtnjuta dagarvode vid förordnande som överläkare
vid Göteborgs eller Härnösands hospital eller Piteå
hospital och asyl av 18 kronor och vid annat hospital
av 20 kronor jämte i samtliga fall den bostad,
som kan beredas honom inom hospitalet, ävensom
resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente,
men med skyldighet, därest han innehar tjänst vid
statens hospital och asyler, att under tiden för förordnandet
avstå sina med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.
2) Legitimerad läkare, vilken förordnas att förestå
läkartjänsten vid Visby hospital, hospitalsläkartjänst
eller biträdande läkartjänst vid statens hospital och
asyler antingen under vakans eller under innehavare
av någon av dessa tjänster på grund av sjukdom
eller för fullgörandet av offentligt uppdrag eller
förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet
eller som förordnas såsom vikarie under semester för
läkare vid statens hospital och asyler, må äga åtnjuta
dagarvode vid förordnande som läkare vid Visby hospital
eller som hospitalsläkare av 16 kronor och vid
förordnande som biträdande läkare av 13 kronor jämte
i samtliga fallen sådana naturaförmåner, som tillkomma
biträdande läkare vid hospital, samt resekostnadsersättning
enligt gällande resereglemente, men med
skyldighet, därest han innehar tjänst vid statens hospital
och asyler, att under tiden för förordnandet avstå
sina med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.
3) Medicine kandidat, vilken förordnas att såsom
extra läkare biträda vid sjukvården å något av
statens hospital eller asyler, vare sig under vakans
å någon av ovannämnda tjänster eller under semester
eller tjänstledighet på grund av sjukdom eller förordnande
på annan tjänst för innehavare av sådan
tjänst, må tillerkännas samma förmåner, som, enligt vad
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
67
i punkt 2) sägs, utgå vid förordnande som biträdande
läkare.
4) Därest vikarie uti fall, där ersättning är fastställd
till 13 kronor, icke kan erhållas för denna ersättning,
må dagarvodet av Kungl. Maj:t höjas till högst
16 kronor.
5) Legitimerad läkare, som av medicinalstyrelsen
utses att vid semester eller tillfälligt förfall för överläkaren
vid Nyköpings hospital mottaga förordnande
å nämnda tjänst, må utöver för sådant förordnande fastställd
ersättning uppbära ett årligt arvode av 300 kronor.
dels föreskriva, att i fråga om överläkartjänsten
vid Nyköpings hospital lönestaten skall äga tillämpning
först efter indragning av nuvarande biträdande
läkartjänst vid nämnda hospital, vilken indragning skall
äga rum vid nuvarande innehavares avgång, skolande intill
dess avlöningen till såväl överläkare som biträdande
läkare samt arvode till vikarie för nämnda befattningshavare
utgå enligt hittills gällande bestämmelser;
dels ock medgiva, att, därest under bokhållare av
första grad, kassörska, bokhållare av andra grad eller
skrivbiträde beviljad tjänstledighet för sjukdom eller
under semester för sådan befattningshavare vikarie
icke kan erhållas bland vederbörande hospitals eller
asyls befattningshavare, vikarie må äga att åtnjuta
arvode, motsvarande högst det belopp, som utgår till
befattningshavare av samma slag med förordnande på
viss tid.
Tillika tillåter jag mig framlägga förslag till villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i staten för ordinarie befattningshavare stadgade
avlöningsförmåner nämligen:
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning
till annan tjänst, förening av tjänster in. in.:
att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden
kan varda honom i behörig ordning ålagd, vara pliktig
att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
avlöning lian innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de göromål, som honom anförtros;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom förvaltningen på ifrågavarande område, dock
vid förflyttning till annan ort mot skälig ersättning
för flyttningskostnad;
att med ordinarie befattning icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat
och med sysslomansbefattning icke heller anställning
såsom sekreterare hos vederbörande hospitalsdirektion;
att med ordinarie befattning ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är försett med Kungl.
Maj ds oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som
helst, så framt ej, vad angår överläkare, Kungl. Maj:t
och, vad angår hospitalsläkare, biträdande läkare och
syssloman, medicinalstyrelsen samt, vad angår annan
befattningshavare, vederbörande hospitalsdirektion, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifråvarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare
mottagas och bibehållas;
att överläkare icke må utom hospital och asyl
samt läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad
utöva enskild praktik mot betalning, utom vad rör
nerv- eller sinnessjukdomar;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,
69
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag,
eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten, utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå
så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för
tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan
att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke av medicinalstyrelsen prövas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehållas, såvida ej medicinalstyrelsen finner
skäligt låta honom uppbära något därav;
att, därest emellertid befattningshavare i följd av
kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, blivit tills
vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat
må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, kunna,
efter medicinalstyrelsens beprövande, till honom utgå
oavkortad under högst sex månader; ankommande det
på Kungl. Maj:ts prövning, till huru stor del avlöning
kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid
av sex månader;
att vid tjänstledighet för sjukdom eller när det
erfordras för beredande av semester annan befattningshavare
än läkare skall vara skyldig att, om förordnande
å högre befattning gives, bestrida densamma,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett
och samma kalenderår; ägande befattningshavare därvid
att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta
vid sjukdomsförfall de till befattningens begynnelseavlöning
hörande tjänstgöringspenningarna, men
eljest däremot svarande belopp;
att vid läkares tjänstledighet för sjukdom eller
för fullgörande av offentligt uppdrag eller vid förordnande
för honom å annan tjänst eller när det erfordras
för beredande av semester läkare av lägre
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
grad skall vara skyldig att, om han erhåller förordnande
å högre läkarbefattning vid anstalten, bestrida
densamma vid semester utan särskild ersättning men
eljest mot åtnjutande av ersättning, varom i det föregående
förmäles;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen utgår
till månadens slut;
i fråga om älderstiUägg:
att, därest förhöjning av avlöning efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad
är i staten medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer,
efter ytterligare fem år, på samma villkor,
under iakttagande att den högre avlöningen ej
får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd;
att därvid befattningshavare må tillgodoräknas den
tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen, dock att
bokhållare av första grad och bokhållare av andra
grad allenast må tillgodoräknas den tid utöver tre år,
de tjänstgjort som bokhållare;
att, därest kvinnligt skrivbiträde, som befordras till
ordinarie befattning från och med tiden för den nya
statens ikraftträdande, omedelbart före nämnda ikraftträdande
mot fast arvode utfört arbete av motsvarande
eller jämförlig beskaffenhet vid anstalt för sinnessjuka,
biträdet må för åtnjutande av avlöningsförhöjning
räknas till godo nämnda tjänstgöring;
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 409.
att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad
tid för erhållande av avlöningsförhöjning, redan uppnått
den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må
tillträda samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten
och pensionär ätt:
att semester årligen må, när sådant kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av
överläkare och hospitalsläkare under en och en halv
månad samt biträdande läkare, syssloman, bokhållare
av första grad, kassörska, bokhållare av andra grad
och skrivbiträde under en månad;
att syssloman och kassörska äro pliktiga att å
tider av året, som av vederbörande hospitalsdirektion
bestämmas, begagna sig av semester;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgat; skolande pensionsunderlaget utgöra den kontanta
lönen jämte därtill hörande ålderstilläggsbelopp,
därest ej för särskilt fall annan bestämmelse meddelats;
i
fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att
beträffande de kvinnliga befattningshavarna
skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för de å
vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater
uppförda biträdesbefattningar.
Slutligen får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels föreskriva,
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
att det belopp av högst 54,400 kronor, som av
riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka
icke äro i hospitalens och asylernas lönestater upptagna,
skall utgå med ett till 35,400 kronor nedsatt
belopp; skolande av detta belopp arvoden utgå till en
var av amanuenserna vid Stockholms hospital och
Lunds hospital och asyl med 2,500 kronor, varjämte
sagda amanuenser må äga rätt till bostad med möbler
och sängkläder, lyse, bränsle och tvätt;
dels ock förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år
1919 tillträder befattning å den föreslagna nya avlöningsstaten,
skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda
villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande befattningshavare, vilka icke
före den 1 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
nu gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner.
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
73
II. Uppförande på ordinarie stat av viss personal vid statens
anstalter för sinnessjuka m. m.
A. Inledning.
För närvarande — liksom fallet varit alltifrån det hospitalsväsendet
med år 1877 förlädes under medicinalstyrelsen — tillkommer det denna
styrelse i dess egenskap av överstyrelse för statens anstalter för sinnessjuka
såväl att bestämma de avlöningsförmåner, som skola tillkomma
de särskilda befattningshavarna bland här avsedda personal, som ock att
avgöra, huruvida och till vilket belopp understöd eller årligt underhåll
efter avskeds erhållande skall utgå till dem.
Vad åter angår formen för dessa befattningshavares anställande
och de särskilda anställningarnas beskaffenhet, torde bestämmanderätten
därutinnan få sägas enligt gällande hospitalsstadga (Kungl. Maj:ts förnyade
nådiga stadga angående sinnessjuka den 14 juni 1901) vara delad
mellan medicinalstyrelsen samt de särskilda direktionerna för hospitalen
och dessa sistnämndas chefsläkare.
Den personal, om vilken här är fråga, fördelar sig i två huvudkategorier,
nämligen dels sjukvårdspersonal, d. v. s. den icke läkarutbildade,
huvudsakligen med de sjukas vård sysselsatta personalen, och
dels ekonomipersonal, d. v. s. den för respektive anstalts förvaltning
anställda personal, som icke har tjäustgöring å sysslomanskontoret.
Den förra av dessa grupper, sjukvårdspersonalen, sammansättes av
elever, skötare och sköterskor, översköterskor (skolade sköterskor), förestånderskor
och biträdande förestånderskor samt uppsyningsmän och
biträdande uppsyningsmän.
Översikt av ekonomipersonalen kan lämpligen vinnas genom dess
gruppering efter de väsentliga arbetsuppgifterna för densamma. Sålunda
bruka upptagas följande fem huvudgrupper:
en maskinteknisk för uppvärmning, belysning, vattentillförsel, luftväxling
och drivkraft i övrigt, t. ex. för den huvudsakliga födoämnestillredningen:
maskinister, eldare, elektriker, reparatörer o. dyl.;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.)
10
74
Framställning
år 1911 från
personal vid
rikets hospital
och asyler.
Uttalande av
departementschefen
29/e
1912.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
en byggnadsteknisk för underhåll av byggnader, för tillverkning och
underhåll av metall- och träinventarier m. m.: smeder, snickare, murare,
målare, tapetserare, glasmästare m. fl.;
en för linne-, gång- och sängklädesförrådets komplettering och underhåll:
arbetsförestånderskor (vid de sjukas arbeten), väverskor, sömmerskor,
skräddare, skomakare, tvättavdelningarnas personal o. s. v.;
en för mathållningen: hushållerskor samt kökets och bageriets manliga
och kvinnliga personal m. fl.; samt
en för jordbruk, trädgård, handräckning, renhållning, transporter o. dyl.:
de för jordbruk, ladugård samt häst- och svinstall anställda, trädgårdsmästare
med biträden, städerskor, renhållningsdrängar, post- och stadsbud,
chaufför, nattvakt, portvakt o. s. v.
I skrivelse till Konungen av december 1911 gjorde personal vid
rikets hospital och asyler framställning om företagande av utredning,
huruvida och på vad sätt ett uppförande av den lägre hospitalspersonalen
på ordinarie stat kunde ske. över denna framställning avgav medicinalstyrelsen
den 12 april 1912 infordrat utlåtande, sedan densamma hört
hospitalens direktioner. Utav dessa direktioner förordade det vida övervägande
flertalet en utredning i det med framställningen avsedda syfte.
Medicinalstyrelsen däremot avstyrkte i huvudsakliga delar bifall till
framställningen.
Då det sålunda väckta och beredda ärendet anmäldes inför Kungl.
Maj:t den 29 juni 1912, erinrade föredragande departementschefen till
en början, hurusom, jämlikt gällande hospitalsstadga, det tillkomme
medicinalstyrelsen såsom överstyrelse för statens anstalter för sinnessjuka
att för uppsyningsmän, förestånderskor och övrig betjäning vid
nämnda anstalter bestämma dels avlöningsförmåner, dels ock det understöd
eller årliga underhåll, som kunde tilläggas dem vid avskeds erhållande.
I anslutning härtill framhölls, att tid efter annan under de
senare åren löneregleringar och jämkningar i avlöningsförhållandena
till den ifrågavarande personalens förmån genomförts, samt att grunder
för beräkning av det årliga underhållet åt betjäning, som erhållit avsked,
blivit fastställda. I följd av dylika åtgärder hade ock hospitalspersonalen
erhållit en i ekonomiskt hänseende mycket förbättrad ställning.
Enligt vad departementschefen vidare, bland annat, uttalade, syntes
likväl, i betraktande av vad en del hospitalsdirektioner anfört samt av
vad framginge vid en granskning av gällande avlönings- och understöds
-
75
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
villkor för den lägre betjäningen, en närmare utredning av nämnda
personals ställning och förmåner i allmänhet äga visst fog för sig. Det
viktigaste skälet för en dylik utredning läge enligt departementsschefens
mening i det förhållandet, att fastställande av avlöningsförmåner och
pensionor (understöd) för denna statstj än arkår ägde rum utan att Kungl.
Maj:t och riksdagen hade någon befattning därmed. Antalet vid rikets
anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare uppginge till bortåt
2,200, och statens kostnader för denna personal kunde antagas icke
understiga 2,000,000 kronor.
Det huvudsakliga skäl, som anfördes för att ifrågavarande betydande
personal icke lämpligen borde likställas med flertalet andra statstjänare
i anställning, vore angelägenheten att kunna genast avskeda
personer, som icke visade sig lämpliga för hospitalssjukvården. Detta
skäl hade sin obestridliga vikt, men syntes knappast kunna tillerkännas
avgörande betydelse, då olägenheterna i förberörda avseende av en
fastare anställning väl kunde genom lämpliga bestämmelser väsentligt
reduceras. I varje fall syntes en utredning därutinnan vara påkallad
i syfte att undersöka, om och i vilken omfattning avlöningsförmånerna
för personalen vid statens sinnessjukanstalter lämpligen kunde göras
till föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens omprövning. Därmed
kunde denna personals anställning och pensionsrätt bliva enhetligt ordnade
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde beträffande
andra statstjänarkårer. Personalen kunde därmed också få den ökade
trygghet, som ordinarie anställning i statens tjänst medförde, något som
måste gynnsamt inverka både på kårens rekryterande och på dess förmåga
att tillfredsställande fullgöra de densamma tillkommande arbetsuppgifter.
Genom dylik anställning vunnes också säkerhet mot arbetsnedläggelser
från personalens sida.
Då departementschefen således funne, att viss del av hospitalens
och asylernas såväl sjukvårds- som ekonomipersonal, manlig som kvinnlig,
borde kunna få sina anställnings- och lönevillkor reglerade genom
Kungl. Maj:t och riksdagen samt uppföras på ordinarie stat, vore det
å andra sidan för departementschefen tydligt, att bland denna personal
ock funnes befattningshavare, för vilka en dylik anställning näppeligen
borde ifrågasättas. En utredning finge antagas kunna ådagalägga, var
gränsen emellan de antydda bägge slagen av befattningshavare lämpligast
borde dragas.
Efter hemställan vid föredragningen bemyndigades departementschefen
samma den 29 juni 1912 att inom departementet såsom sak
-
Särskilda
sakkunniga.
76
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
kunniga tillkalla fyra personer med uppdrag dels att utreda, huruvida
och i vilken utsträckning den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda
personal, såväl sjukvårds- som ekonomipersonal, manlig som
kvinnlig, vars löner icke dittills reglerats genom Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut, borde uppföras på ordinarie stat, dels ock att utreda och
avgiva förslag till förutnämnda personals kompetensvillkor, utbildning
och anställande, dess avlönande kontant och in natura, ersättning vid
sjukdom, semester och pensionsrätt m. m. samt till bestämmelser om
dess allmänna tjänstgöringsskyldigheter, bestraffning och entledigande.
I kraft av detta bemyndigande tillkallades för de omförmälda uppdragens
fullgörande överläkaren vid Uppsala hospital och asyl professorn
F. H. Svenson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
O. A. Berg, kontrollanten av hospitalens ekonomiska förvaltning
E. H. Burman samt sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl
P. A. Söderman. Med skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet
den 29 september 1913 avgåvo de sålunda tillkallade
sitt betänkande.
Ärendets vi- Sedan därpå medicinalstyrelsen genom kungl. remiss den 17 ok
iiare^behanä-
tober 1913 anbefallts att efter vederbörande hospitalsdirektioners hörande
inkomma med utlåtande över nämnda betänkande, avgavs sådant
utlåtande den 25 februari 1914. Vid utlåtandets avgivande hade styrelsen
haft att taga under övervägande en av majoriteten inom styrelsen
för hospitalspersonalens förbund avlåten, den 13 december 1913 dagtecknad
skrivelse med anmärkningar och förslag i anledning av de
sakkunnigas betänkande; och voro vid utlåtandet fogade dels de till
medicinalstyrelsen inkomna yttrandena från hospitalsdirektionerna över
det ifrågavarande betänkandet och dels utdrag av protokoll vid styrelsens
sammanträde för här avsedda ärendes behandling nämnda den 25
februari 1914, upptagande ett av överinspektören för sinnessjukvården
A. Petrén, vilken anmodats biträda styrelsen vid ärendets handläggning,
därvid avgivet särskilt yttrande.
Genom kungl. remiss den 24 april 1914 överlämnades till löneregleringskommittén
det förutnämnda sakkunnigbetänkandet och medicinalstyrelsens
utlåtande, vid vilket sistnämnda var fogat ovannämnda
skrivelse från hospitalspersonalens förbundsstyrelses majoritet; och skulle
det enligt remissen åligga kommittén att avgiva yttrande i ärendet, i
vad detsamma avsåge avlöningsförmåner och därmed sammanhängande
organisation sfrågor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
77
Sedermera hava, för att tagas i övervägande vid avgivandet av det
från kommittén infordrade yttrandet, till löneregleringskommittén från
Kungl. Maj:t den 29 mars 1917 överlämnats följande handlingar, nämligen
:
l:o. Medicinalstyrelsens skrivelse den 17 januari 1917 till Kungl. Maj:t
angående ändringar i det av styrelsen uti dess förutberörda utlåtande den 25
februari 1914 (sid. 44—47) föreslagna antal ordinarie tjänstemän vid statens anstalter
för sinnessjuka. Vid denna skrivelse voro fogade tre särskilda inom styrelsen
upprättade handlingar, närmare angivande och belysande de i skrivelsen
ifrågasatta ändringarna.
2:o. Hospitalsdirektionernas yttranden i anledning av medicinalstyrelsens
cirkulär den 3 juni 1914 med infordrande av uttalande, huruvida ändring i styrelsens
förslag å sid 44—47 i dess utlåtande den 25 februari 1914 vore önskvärd,
samt samma direktioners förnyade yttranden i anledning av medicinalstyrelsens
cirkulär den 17 maj 1916, däri styrelsen — med föranledande därav att under
tiden efter utfärdandet av cirkuläret den 3 juni 1914 en del nya befattningar
vid hospitalen måst av styrelsen inrättas och upptagits i de för hospitalen gällande
utgiftsstaterna — begärt uttalande, huruvida några ytterligare ändringar i
eller tillägg till det i styrelsens utlåtande den 25 februari 1914 beräknade antalet
tjänstebefattningar vore önskvärda.
Ytterligare hava i det förevarande ärendet till löneregleringskommittén direkt
ingivits eller från Kungl. Maj:t överlämnats nedannämnda handlingar:
svenska hospitalens ekonomipersonals förbunds skrivelser till kommittén
den 10 december 1916 och september 1917;
svenska hospitalspersonalens förbunds skrivelser till kommittén den 14 december
1916 och den 4 september 1917;
samtliga andre-maskinisters vid statens hospital skrivelse till Konungen den
18 december 1916;
förstnämnda förbunds skrivelse till Konungen den 28 april 1917;
ekonomipersonalens vid Uppsala hospital och asyl skrivelse den 29 juni
1917 till svenska hospitalens ekonomipersonals förbund jämte en den 2 juli 1917
dagtecknad skrift från de vid Uppsala hospital och asyl anställda bagare till
samma förbund;
styrelsens för svenska hospitalens ekonomipersonals förbund skrivelse till
kommittén den 19 november 1917 samt
två av Signe Dahlström jämte två andra förestånderskor vid hospital å egna
och övriga förestånderskors vägnar undertecknade skrivelser, den ena till statsrådet
och chefen för civildepartementet av den 23 november 1917, och den andra
till löneregleringskommitténs ordförande, dagtecknad den 26 i samma månad.
Efter det, på sätt ovan omförmälts, ärendet blivit remitterat till
löneregleringskommittén, har kommittén i sitt i det föregående omförmälda
betänkande den 24 april 1918 avgivit utlåtande och förslag i
ämnet.
1 sitt betänkande erinrar kommittén, hurusom, efter det vederbörligt
bemyndigande i erforderliga avseenden på kommitténs hemställan
Ytterligare i
ärendet till
Kungl. Maj.t
inkomna eller
annorledes
gjorda framställningar.
Löneregler
ringskom
mittén.
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
givits, kommittén varit i tillfälle att vid sammanträden under tiden 3—7
juli 1917 med delegerade från svenska hospitalspersonalens förbund och
svenska hospitalens ekonomipersonals förbund, två från vartdera förbundet,
i ärendet inhämta upplysningar av de delegerade och i övrigt
samråda med dem.
Kommittén meddelar vidare, att för inhämtande av närmare kännedom
om och personlig iakttagelse av olika förhållanden berörande
hospitalspersonalen ledamöter av kommittén, likaledes efter erhållet medgivande,
besökt Säters och Kristinehamns hospital samt Vänersborgs
hospital och asyl. Under dessa besök, vilka företagits under tiden
18—28 oktober 1917, hade personalen å de särskilda anstalterna på
olika sätt satts i tillfälle att till kommittéledamöterna framföra sin uppfattning
i olika frågor inom det förevarande ärendet.
o o
o
Uti sitt omförmälda betänkande den 29 september 1913 meddela
de tillkallade sakkunniga till en början under avdelning I en historisk
överblick [över hospitalsväsendets i vårt land utveckling intill närvarande
tid beträffande såväl sinnessjukvården som personalens vid sinnessjukanstalterna
(hospitalen) avlönings- och andra densamma berörande
förhållanden. Under avdelning II i betänkandet lämnas därefter en
framställning rörande hospitalspersonalens, såväl sjukvårds- som den
s. k. ekonomipersonalens, nuvarande organisation, tjänsteförhållanden,
avlöningsförmåner m. m.
Återstoden av ifrågavarande betänkande — frånsett däri ingående
dels särskilt formulerade förslag till författningsändringar o. d. jämte
speciell motivering för sådana ändringsförslag m. m , dels efter vissa
grunder beräknade avlöningsstater och en av de sakkunniga gjord
sammanfattning av åtgärder, vartill den av dem verkställda utredningen
kunde komma att föranleda, dels ock slutligen reservationer till betänkandet
samt vid detsamma fogade tabell- och andra bilagor — behandlar
under följande särskilda avdelningar nedannämnda delar av ämnet,
nämligen:
III: hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat;
IV: hospitalspersonalens antagande, utbildning, befordran, bestraffning
m. in.;
V: avlöningsförhållanden;
VI: övergång från det gamla systemet till det föreslagna.
Vidkommande de ämnen, som, på sätt nyss omförmälts, av de sakkunniga
behandlats under avdelningarna I och II i deras betänkande,
har jag ansett dessa ämnen icke påkalla något särskilt yttrande från
79
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 409.
min sida och tillåter mig i övrigt hänvisa till de av de sakkunniga
härutinnan gjorda utredningar och redogörelser.
Beträffande övriga delar av ärendet har jag funnit lämpligt att vid
framläggande av mitt förslag rörande dem i huvudsak följa den uppdelning,
som av de sakkunniga gjorts genom grupperingen i de särskilda
avdelningarna III—VI.
B. Sjukvårds- och ekonomipersonalens uppförande på ordinarie stat.
En ändring av hospitalspersonalens ovan angivna ställning därhän,
att denna personal i likhet med andra statstjänarkårer finge sina befattningar
uppförda på stat, fastställd av Konung och riksdag, har för
samma personal länge framstått såsom eftersträvansvärd. Också har en
sådan ändring utgjort det närmaste och främsta mål, mot vilket personalen,
sedan den för gemensamma intressens bevakande organiserat
sig i föreningar, riktat sitt föreningsarbete.
Ett uttryck för detta arbete utgjorde den underdåniga skrivelse av
december 1911, varuti kommitterade för svenska hospitalspersonalens
förbund å dess vägnar hos Kungl. Maj:t hemställde om företagande av
utredning, huruvida och på vad sätt ett uppförande av den lägre hospitalspersonalen
på ordinarie stat lämpligen kunde ske. Nämnda förbund
var då den gemensamma organisationen för sjukvårds- och ekonomipersonalen.
Efter det sedermera ett för ekonomipersonalen avsett
särskilt förbund bildats under benämning svenska hospitalens ekonomipersonals
förbund, samt jämväl större delen av den ekonomipersonal,
som tillhörde det äldre förbundet, med utträdande därur ingått i det nybildade,
har detta med iver upptagit kravet på ordinarie anställning såvitt
angår hospitalens ekonomipersonal.
Den nyssberörda skrivelsen föranledde, såsom tidigare omnämnts,
infordrande av medicinalstyrelsens yttrande. I sitt utlåtande, avgivet
efter hospitalsdirektionernas hörande, ställde sig styrelsen i huvudsakliga
delar avvisande mot den i skrivelsen gjorda hemställan.
Vid ärendets behandling inför Kungl. Maj:t uttalade emellertid, såsom
i det föregående anförts, föredragande departementschefen, att han
funne sannolikt, att en viss del av ifrågavarande såväl sjukvårds- som
ekonomipersonal, manlig som kvinnlig, borde kunna uppföras på ordinarie
stat, men ock ansåge det tydligt, att bland denna personal funnes
befattningshavare, för vilka dylik anställning näppeligen borde ifrågasättas.
En utredning syntes departementschefen skola kunna ådagalägga,
var gränsen emellan de antydda bägge slagen av befattnings
-
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
havare lämpligast borde dragas. Sedan denna utredning verkställts
genom tillkallade, här ovan omnämnda sakkunniga, framlades utredningens
resultat uti ifrågakomna betänkande av den 29 september 1913.
De sakkunniga.
Sjukvårds
personalen.
Jag övergår nu att till en början i korthet återgiva vad de sakkunniga
anfört i fråga om förevarande hospitalspersonals uppförande på
ordinarie stat, varvid jag endast anser mig böra erinra om vissa huvudpunkter
och i övrigt tillåter mig hänvisa till den utförligare framställning,
som återfinnes dels i de sakkunnigas betänkande dels ock i sammanträngd
form i löneregleringskommitténs betänkande i ämnet. I samband
härmed vill jag i korthet redogöra för de uttalanden, som i denna
fråga gjorts av såväl medicinalstyrelsen som löneregleringskommittén,
ävensom omnämna de önskemål, som från vederbörande föreningars
sida gjorts gällande.
Det förevarande ämnet behandlas av de sakkunniga särskilt för
sjukvårds- och särskilt för ekonomipersonalen.
Vad angår den för sjukvården avsedda personalen finna de sakkunniga
det vara skäl att först till övervägande upptaga de betänkligheter,
som anförts och, enligt de sakkunnigas mening, med visst fog
kunna anföras mot ordinarie anställning för denna personal.
Visade sig nämligen dessa betänkligheter — vilka väl ytterst grunda sig på
fruktan för menlig inverkan på själva sjukvårdens handhavande av personalens
ordinarie anställning — vara av den art, att de fordrade ett ovillkorligt hänsynstagande,
så vore de sakkunnigas ställning till förslaget om ordinarie stat avgjord
— det måste av dem avstyrkas. Endast de mest tvingande omständigheter kunde
föranleda tillstyrkande av ett för sinnessjukvården ofördelaktigt förslag, men sådana
tvingande omständigheter förelåge enligt de sakkunnigas mening icke.
De huvudsakligaste invändningarna mot den ordinarie anställningen rikta
sig, enligt de sakkunniga, mot den innebörd därav, som finner uttryck i utfärdande
av konstitutorial å befattningen.
Då nu den konstituerande och följaktligen också den avskedande myndigheten
antages skola vara överstyrelsen för sinnessjukanstalterna, medicinalstyrelsen,
så skulle den särskilda anstaltens direktion, respektive överläkare, förlora dem för
närvarande tillkommande rätt att antaga och från tjänsten skilja anstaltens lägre
personal; och ett entledigande skulle förutsätta ett straffprocessuellt förfarande,
vilket på grund av den därmed förbundna tidsutdräkt intill påföljdens (entledigandets)
fastställande och verkställande, kraven på bevisning m. m. skulle verka
menligt för sinnessjukanstalternas verksamhet och i andra hänseenden. De sålunda
åberopade menliga verkningarna sammanfattas i betänkandet i första rummet
på följande sätt:
den genom ordinariesystemet tillkommande straffproceduren skulle medföra
mångskriveri och ökad arbetsbörda för överstyrelsen samt framför allt betänkliga
följder för disciplinen (inom anstalternas sjukvårdspersonal), helst en effektiv av
-
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 40.9. 81
stängning från tjänstgöringen under tiden från en förseelses begående till straffets
effektuering bleve svår att genomföra.
Beträffande till en början mångskriveri och ökad arbetsbörda för överstyrelsen
såsom följder av den huvudsakliga administrativa bestraffningsrättens
förläggande till densamma hålla de sakkunniga före, att knappast någondera skulle
bliva överväldigande. Under inga förhållanden kunde för övrigt en ökning i
arbetet och i skriftväxlingen av härvidlag tänkbar omfattning få hindra genomförandet
av en eljest nyttig reform.
Det bleve alltså frågan om den ofördelaktiga inverkan på disciplinen inom
anstaltspersonalen, som i förevarande sammanhang bleve avgörande.
Yad då först beträffar det framförda påståendet, att av bestraffningsrättens
förläggande till det centrala ämbetsverket skulle, åtminstone i vissa fall och särskilt
vid olydnad mot överordnad eller övervåld mot patient, följa en för anstaltsdisciplinen
skadlig tidsutdräkt med bestraffningsärendets avgörande, så synas de
sakkunniga anse, att påståendet väsentligen saknade fog, därest, såsom nödvändigt
vore, överläkaren tillädes rätt och plikt att vid tjänstefel av viss allvarligare
karaktär omedelbart försätta den felande ur tjänst.
Medicinalstyrelsen hade i ärendet anfört, att en avstängning från tjänstgöring
under tiden mellan en grövre förseelses begående och det därav föranledda
bestraffningsärendets slutliga handläggning skulle möta stora svårigheter, särskilt
beträffande sjukvårdare, som hade sin bostad inom en sjukavdelning. Det kunde
nämligen icke undvikas, att denne under den relativt långa tid hans fel vore
föremål för prövning komme i livlig kontakt med de sjuka, såväl på avdelningen
som å anstaltsområdet. Skulle han under denna tid kvarbo och erhålla föda i
sin bostad, kunde det befaras, att han uppträdde stojande eller på annat sätt
störde sjukvården.
Att framhålla de av styrelsen sålunda påpekade svårigheterna ägde ju, anföra
de sakkunniga, sitt berättigande, ifall avstängningen skulle gälla tjänsten
(tjänstgöringen) ensam. Det syntes doclj kunna påstås, att efter ett omsorgsfullt
urval av (bland) den väl utbildade extra personalen det säkert skulle bliva rätt
få tillfällen att observera de yttringar av oarter medicinalstyrelsen anfört. Det
vore ju här fråga om förseelser, som icke nödvändigtvis förutsatte dålig karaktär,
utan mestadels beginges i överilning eller av bekvämlighet eller annan dylik orsak.
En annan väsentlig invändning mot sjukvårdspersonalens uppförande
på ordinarie stat återgives av de sakkunniga sålunda:
fara för försämring av sjukvårdspersonalens medelnivå skulle uppstå
därigenom, att ordinarie vårdare, som ej begått tjänstefel, men dock
blivit för tjänsten olämplig, icke skulle kunna från tjänsten avlägsnas.
Emellertid borde påpekas, att genom tillräckligt lång provtid (före antagande
å ordinarie tjänst), genom en solid och omsorgsfull utbildning, genom skapandet
av eu högtstående överskötarkår, som verkligen känner sig stå i förmansställning
i förhållande till de övriga skötarna och äger både förmåga och vilja att biträda
vid urvalet av dem, som skola stanna på banan, samt genom eu bestämmelse,
liknande den i instruktionen för fångvårdsstaten förekommande, kunde tvingande
fall sådana som det nyss antydda säkert nedbringas till ett minimum. Vidare
torde genom rätt till förflyttning av personal, på sätt medgivet vore inom fångvården
och järnvägsstaten, helt visst inverkan av de mindre goda element, vilka man
Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sand. 369 käft. (Nr 409.) 11
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
i allt fall icke med några bestämmelser kunde träffa, i det allra närmaste neutraliseras.
Man finge ihågkomma, att sinnessjukvården ur här inspelande synpunkter
vore bättre ställd än fångvården därutinnan, att tjänstgöringen inom
sinnessjukvården vore långt mindre enformig, att inom densamma en verklig utbildning
ägde rum och att de många avdelningarna tilläte en vida större nyansering
av arbetet. De underrättelser, som vunnits från anstalter i utlandet med
fast anställning av personalen, gåve icke heller anledning till farhåga i här förevarande
avseende.
En ytterligare betänklighet mot sjukvårdspersonalens anställande
såsom ordinarie befattningshavare angives i betänkandet sålunda:
därigenom att tjänsternas antal skulle av Kungl. Maj:t och riksdagen
bestämmas, skulle en för sjukvården (skadlig) minskad rörlighet
i kåren uppstå.
Häremot framhålles nu i betänkandet, att det redan för närvarande vore
omöjligt att annat än undantagsvis fylla uppkomna luckor med utbildat folk;
man måste nöja sig med ökning av elevantalet. Ingen ville väl föreslå, att inom
sinnessjukvården elevernas och de extra ordinarie befattningshavarnas antal skulle
bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen; detta måste tillkomma i fråga om
eleverna överläkaren och i fråga om de extra ordinäre överstyrelsen. Hedan därigenom
vunnes garanti mot för stor orörlighet i kåren.
Slutligen hade i anledning av förslaget om sjukvårdspersonalens
anställande såsom ordinarie av medicinalstyrelsen anförts, att den därvid
föreslagna ökningen av elevtiden till 3—4 år skulle försvåra denna personals
rekrytering. »
Efter erinran att tjänstetiden före ordinarie anställnings ernående i de allra
flesta verk vore längre än fyra år, uttalas i betänkandet, att det knappast vore
att förorda och icke heller av någon förordats, att hela tjänstetiden före ordinarie
anställning skulle betraktas såsom elevtid. Én lämplig uppdelning av provtiden
på dels elev- och dels extraordinarietid och ett lämpligt avvägande av avlöningen
under dessa tider i förhållande till de ordinaries avlöning skulle säkerligen minska
rekryteringssvårigheten.
Efter det de sakkunniga, på sätt nu i korthet återgivits, uttalat sig
om samtliga de invändningar mot särskilt sjukvårdspersonalens uppförande
på ordinarie stat, vilka enligt deras mening vore av väsentlig
beskaffenhet, anföra de sakkunniga vidare, att de verkliga svårigheterna
alltså visat sig möta egentligen på två punkter: dels i fråga om avstängande
från tjänsten av den, som tilltalats för förseelse, vilken kunde
hava avsked till följd, och dels i fråga om nödvändigheten att från
tjänsten skilja den, som, utan att hava begått till avsked ledande tjänstefel,
dock undergått sådan sinnesförändring, att han blivit olämplig för
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 409.
83
sinnessjukvården. Av vad de sakkunniga anfört syntes dem emellertid
framgå, att ej keller dessa svårigheter vore oövervinneliga, även om
det icke kunde förnekas, att de vore ganska stora.
I nära anslutning härtill framhålla de sakkunniga, att ordinarie anställning
skulle medföra vissa förmäner för sjukvårdspersonalen.
Därmed skulle följa rätt till pension, hel eller avkortad, enligt den allmänna
civila pensionslagen; delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa; en större
trygghet och garanti mot tänkbart godtycke från överordnades sida.
Vad angår spörsmålet om möjlig inverkan i fördelaktig riktning
för själva sinnesjukvården av ett uppförande på ordinarie stat av den
för denna vård avsedda personal betona de sakkunniga, att det ej lede
något tvivel, att direkta fördelar för nämnda vård skulle därav följa.
I sådant hänseende framhålles, hurusom det vore antagligt, att i följd av
den »fasta» (ordinarie) anställningen samhörigheten med verket skulle ökas, intresset
för dess uppgift bliva livligare och utbildningen, praktisk som teoretisk,
villigare tillägnas. Och med det ökade intresset och den bättre utbildningen
skulle följa ökad humanitet mot och ökad uppoffring för de sjuka.
När vidare genom den fasta anställningen full parallellitet mellan sinnessjukvården
och andra statens verk kommit till stånd, skulle därmed följa icke
allenast ökad självkänsla hos kåren — något som kunde hava sin nytta — utan
också större anseende utåt, varav åter ökad tillströmning av fullt kvalificerade
element skulle bliva en följd.
Det torde kunna påstås, anföra de sakkunniga, att sinnessjukvården — sådana
förhållandena nu vore — icke hade tillfälle att göra sitt urval bland så
många och så kvalificerade aspiranter som exempelvis järnvägs-, post- och telegrafförvaltningarna,
medan dock sinnessjukvården i själva verket behövde i vissa
avseenden »långt överlägsnare folk». Karaktärsdaningen vore ju av stor betydelse
överallt, men särskilt dock inom sinnessjukvården, där personalen, bildade
den miljö, i vilken den sjuke i och för rationell behandling bringades. Även för
den vanliga sjukvården stode sinnessjukvården tillbaka beträffande rekryteringen
av den kvinnliga personalen — en verkan av de fördomar, med vilka sinnessjukvården
väl ännu länge komme att kämpa. Av dessa skäl måste sinnessjukvården,
i stället för att intaga en ofördelaktig ställning, vara alldeles särskilt
gynnad, om den skulle kunna vederbörligen bestå i konkurrensen om personal
med andra verk.
Att även den disciplin, som å en sjukvårdsanstalt vore önskvärd, skulle
komma att räkna fördel av den ökade självkänslan hos sjukvårdarkåren, det
ökade intresset för sjukvårdsuppgiften och ansvarigheten inför en högre myndighet
syntes, såsom i det föregående också antytts, kunna förutsättas.
Till stöd för att de av de sakkunniga antagna fördelarna av ett
system med ordinarie anställning ej vore allenast »teoretiska funderingar»
utan visat sig äga mQtsvarigket i verkligheten, lämnas i betänkandet
en redogörelse för vissa uttalanden rörande verkningarna av
84
Ekonomi
personalen.
Kutigl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
systemet med ordinarie anställd personal; som på begäran meddelats
de sakkunniga från tyska sinnessjukanstalter, där ett dylikt system vunnit
tillämpning.
I Seinedepartementet i Frankrike, i Italien och strängt taget också
i Storbritannien och Irland ägde vederbörande läkare icke befogenheten
att antaga och entlediga personalen, utan tillkomme denna andra (högre)
myndigheter.
Vidare meddelas en sammanfattning av, huru enligt ett flertal (21)
fängelsedirektörers uppfattning bevakningspersonalens vid fångvården
uppförande på ordinarie stat inverkat i anseende å disciplinen bland
denna personal m. m.
Slutligen anföras av de sakkunniga en del av kommitterade för
telegrafverkets omorganisation m. m. i betänkande av år 1907 gjorda
uttalanden i fråga om vissa tjänstemäns av lägre grad (underbefäls och
reparatörers) uppförande på ordinarie stat; och framhålles i anslutning
därtill särskilt, att vad dessa uttalanden innehålla angående den ordinarie
anställningens inflytande i rekryteringsavseende säkerligen ägde allmän
giltighet.
De sakkunniga hålla jämväl före, att statseJconomiska och statsorganisatoriska
skäl tala för hospitalspersonalens överförande på ordinarie
stat. Nära nog samtliga civila tjänstemannakårer av någon omfattning
vore uppförda på sådan stat. Framförallt i fråga om tjänarna i verk
med så ömtålig organisation som sinnessjukvården vore det, framhålla
de sakkunniga, för staten av allra största vikt, att dessa komme i en
fullt klar ställning till närvarande och framtida arbetarlagstiftning; och
en sådan ställning beträffande här ifrågavarande personal syntes kunna
ernås allenast genom dess anställande å ordinarie befattningar.
Till sist betona de sakkunniga, att den kvinnliga sjukvårdspersonalen
hade att fylla enahanda uppgifter och bära samma ansvar som
den manliga, samt att allt, som talade för den ifrågavarande förändringens
genomförande, gällde i åtminstone lika hög grad för den kvinnliga
som för den manliga personalen.
På grund av sålunda åberopade skäl anse de sakkunniga, att både
den manliga och den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid statens anstalter
för sinnessjuka bör uppföras på ordinarie stat.
De sakkunniga övergå härefter till frågan om ordinarie anställning
för sinnessjukanstalternas ekonomipersonal.
De anse härvid uppenbart, att denna, personals uppförande på ordinarie
stat skulle medföra alla de fördelar, som ordinarieskap över huvud
«
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 85
kan tänkas medföra, under det åter de nackdelar, vilka kunde anses
förknippade med sjukvårdspersonalens ordinarieblivande alldeles icke
eller allenast i högst förminskad grad skulle följa av motsvarande förändring
beträffande ekonomipersonalen.
Emellertid finna de sakkunniga tydligt, att knappast alla ekonomitjänsterna
kunde vara ägnade att uppföras såsom ordinarie. Enligt de
sakkunnigas mening borde endast de ekonomitjänster uppföras på ordinarie
stat, vilka gåve sina innehavare full sysselsättning och tillika
kunde betraktas såsom stadigvarande i den mening, att de beredde dem
ett levnadskall.
Vid denna princips tillämpning borde någon skillnad mellan manliga
och kvinnliga befattningshavare lika litet ifrågakomma som beträffande
sjukvårdspersonalen.
Med tillämpning av angivna princip ansågo de sakkunniga följande ekonomitjänster
böra upptagas å ordinarie stat, nämligen: maskinister, elektriker, reparatörer,
förste eldare, post- och stadsbud, hantverksföreståndare, trädgårdsmästare,
förestånderskor för kök, tvätt och bageri, bageriverkmästare och förste bagare
(vid Uppsala hospital och asyl), arbetsförestånderskor, väverskor, sömmerskor,
befallningsmän, stall- och ladugårdsförmän samt fördrängar.
Jämte de sålunda föreslagna tjänsterna funnes emellertid inom sinnessjukvårdens
ekonomiska förvaltning en del befattningar, vilka såväl
kunde betraktas såsom »fasta» i den mening, att behov av dem förefunnes,
som ock vore av den beskaffenhet, att de gåve sina innehavare
full sysselsättning och alltså kunde anses avsedda att fylla en »ordinarie
uppgift» inom sinnessjuk vården.
Den ställning, dessa befattningars innehavare, liksom alla sinnessjukvårdens
lägre funktionärer, för närvarande intoge, vore ungefärligen den, som av löneregleringskommittén
föreslagits för s. k. »fasta biträden» i dess betänkande den
31 oktober 1907 angående fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk
och myndigheter. De ägde sålunda rätt till bestämd lön och ålderstillägg
samt till sjukdoms- och ålderdomsunderstöd. De antoges emellertid ej
av central myndighet utan av anstalternas överläkare efter samråd med sysslomannen
och kunde av den förre entledigas utan angivande av skäl.
Då nu dessa befattningar väl knappast vore avsedda att utgöra sina innehavares
definitiva levnadskall; då vidare deras tjänsteuppgifter, om än i och för
sig av allra största vikt, dock mera motsvarade »ett biträdes än en tjänstemans»,
och då slutligen det, såsom tidigare anförts, icke vore lämpligt att binda ordinariesystemets
mera invecklade former vid tjänster, där en stor växling av innehavarna
vore att förutse — så hade de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå befattningar
av ifrågavarande art till upptagande på ordinarie stat.
De sakkunniga hölle å andra sidan före, att avsedda befattningshavare allt
fortfarande borde intaga samma ställning som för närvarande, dock med modifika
-
86
Medicinal
styrelsen.
Sjukvårds
personalen.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 409.
tion till närmaste överensstämmelse med vad löneregleringskommittén i dess nyssnämnda
betänkande föreslagit för fasta biträden. De borde alltså tillförsäkras
lön med bestämda ålderstillägg samt rätt till understöd vid sjukdom och till
ålderdomsunderstöd efter viss tids oförvitlig tjänst. De borde liksom förut antagas
av överläkaren efter sysslomannens hörande, men deras anställning borde
doek i så måtto göras fastare än förut, att efter fyra års tjänstgöring »extraordinära
entlediganden» gjordes beroende av hospitalsdirektionens godkännande.
På grund av de nu anförda skälen föresloge de sakkunniga, att den
nyss angivna ställningen bestämdes för innehavarna av följande befattningar
och med dessa likvärdiga, som i framtiden kunde komma att inrättas,
nämligen hantverksbiträde, trädgårdsmästarbiträde, andra och
tredje eldare, renhållnings-, ekonomi-, trädgårds-, stall- och jordbruksdrängar,
svinskötare, yttre nattvakter, kollämpare och en del bageriarbetare,
hushållerskebiträde, första klass kokerska, övriga kvinnliga
biträden i kök, tvätt och bageri, sömmerskebiträde, städerska och inre
portvakt.
De sålunda förordade fasta biträdesbefattningarna hava av de sakkunniga
efter olika storlek å föreslagen avlöning fördelats i tillhopa sex grupper, därav
tre för manliga fasta biträden och tré för kvinnliga.
För de manliga ekonomibiträdena äro grupperna eller avlöningsgraderna,
ordnade efter fallande storlek hos avlöningen, följande:
Pa graden: hantverksbiträden, trädgårdsmästarbiträden och en del eldare;
2:a graden: renhållningsdrängar, ekonomidrängar, vissa trädgårds-, stall och
jordbruksdrängar, svinskötare, nattvakter (yttre), bageriarbetare samt en del eldare
och kollämpare;
3:e graden: vissa trädgårds- och jordbruksdrängar, vilka på grund av befattningens
underordnade beskaffenhet ej kunnat hänföras till en högre avlöningsgrad.
Motsvarande grader för de kvinnliga ekonomibiträdena äro:
Pa graden: hushållerskebiträden och s. k. första klass kokerskor:
2:a graden: de biträden i tvätt och bageri, vilka stå vederbörande föreståndarinna
närmast, samt sömmerskebiträden och vissa köksbiträden;
3:e graden: alla övriga biträden i kök, tvätt och bageri ävensom städerskor
och inre portvakter.
I förevarande sammanhang anmärka de sakkunniga särskilt, att för de yttre
portvakterna — vilka med sin tjänst kunde förena utövandet av ett yrke — för
»spritsaren» — endast förekommande vid Uppsala hospital och asyl — samt för
»kontorsgossen» — sådan funnes anställd blott vid Vänersborgs hospital och
asyl —- ej borde avses befattningar med karaktär av fasta biträdestjänster. De
syntes i stället böra bibehållas vid innehavande ställning och avlönas med arvode,
vilket dock borde kunna efter bestämda tidsmellanrum förhöjas; ålderdomsunderstöd
till dem borde av överstyrelsen i varje särskilt fall bestämmas.
I sitt tidigare omförmälda utlåtande den 12 april 1912 hade medicinalstyrelsen
i huvudsakliga delar avstyrkt den av hospitalspersonalens
förbund genom kommitterade i skrivelse av december 1911 gjorda fram
-
87
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 409.
ställningen rörande samma personals uppförande på ordinarie stat. I utlåtandet
hade dock styrelsen tillika förmält sig icke vilja förneka, att
antalet vid rikets anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare
vore så stort och summan av hospitalens lönestater så betydlig, att
dessas prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen från denna synpunkt
med fog kunde ifrågasättas.
Då nu styrelsen hade att yttra sig över de sakkunnigas betänkande,
anför styrelsen i utlåtande den 25 februari 1914, att densamma ville,
liksom i sitt nyssberörda tidigare utlåtande, vitsorda lämpligheten ur
statsekonomisk och statsorganisatorisk synpunkt av hospitalspersonalens
överförande på ordinarie stat. Vore icke olägenheter ur sjukvårdens
synpunkt att befara av ett fullt genomförande av den ordinarie anställningen,
skulle styrelsen utan tvekan hava tillstyrkt hela personalens
överförande på ordinarie stat.
Då nu de skäl, som i de sakkunigas betänkande andragits till bemötande
av de utav styrelsen i dess förra utlåtande framhållna betänkligheterna och anmärkningarna,
icke i allo vore för styrelsen övertygande, ville styrelsen till en
början upptaga till skärskådande vad de sakkunniga i ämnet anfört.
Styrelsen erinrar härutinnan först, hurusom den första anmärkningen mot
personalens ordinarieblivande innefattade en hänvisning till olika följder av den
genom ordinariesystemet tillkommande straffproceduren: mångskriveri och ökad
arbetsbörda för överstyrelsen samt framför allt betänklig inverkan på disciplinen.
Styrelsen trodde nu visserligen ej att olägenheterna i angivna hänseenden kunde
helt undanröjas på sätt de sakkunniga angivit.
Därest emellertid sättet för personalens anställande och entledigande kunde
ordnas så, att vederbörande hospitalsdirektion bleve den myndighet, som hade
att fullgöra funktionerna därutinnan, så hölle styrelsen dock före, att svårigheterna
med disciplinförfarandet (straffproceduren) skulle kunna i det stora hela
och i den män det över huvud taget vore möjligt undvikas. Rätten att överklaga
direktionernas beslut i disciplinfrågor, vilken rätt alltid borde föreligga,
syntes ej skola föranleda alltför stor ökning av medicinalstyrelsens arbetsbörda.
En ökning därutinnan syntes för övrigt lätt kunna motvägas genom anställande
av ytterligare arbetskraft hos styrelsen.
Vidkommande den anmärkta svårigheten att avlägsna personal, som, utan
att hava gjort sig skyldig till tjänstefel, dock på ett eller annat sätt blivit olämplig
för tjänsten, kunde medicinalstyrelsen ej heller nu frångå sin mening, att
dylik svårighet skulle åtfölja ordinarie anställning. Redan vid nuvarande sätt
för personalens anställande förelåge sådan svårighet, och intet system erbjöde,
såsom de sakkunniga ock påpekat, full garanti däremot. Men det föreslagna
anställandet såsom ordinarie befattningshavare medförde, att avlägsnandet av
olämplig person på grund av erlagda pensionsavgifter i högre grad försvårades.
Dock syntes ett noggrant urval under elev- och extra ordinarietiden i sin mån
bidraga att minska ifrågavarande svårighet. Och en bestämmelse, liknande den i
instruktionen för fångvårdsstaten inrymda angående rätt att entlediga olämplig
personal, borde onekligen vara till stort gagn.
88
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Invändningen om en genom ordinariesystemet minskad rörlighet i kåren
syntes, därest det lades i överstyrelsens hand att reglera tillströmningen till
kåren genom ökande av antalet extra ordinarie och, genom överläkarens försorg,
av antalet elever, icke vara av så stor vikt, att densamma borde hindra den här
ifrågavarande förändringen.
Yad av de sakkunniga anförts i anledning av medicinalstyrelsens påpekande,
att en utsträckning av elevtiden skulle försvåra rekryteringen av ifrågavarande
personal, saknade naturligtvis icke fog. Det syntes styrelsen likväl icke kunna
undvikas, att vid tider av livlig verksamhet å de industriella och övriga praktiska
områden, från vilka hospitalen i regel rekryterade sin personal, dessa statsinstitutioner
icke skulle kunna fullt följa de då raskt stigande arbetspriserna.
Fördelen av lagstadgad pension och den trygghet en ordinarie statsanställning
skulle skänka hospitalsbetjäningen, syntes dock i sin mån utgöra ett vederlag,
vari denna betjäning såväl som statens övriga tjänstinnehavare finge se en ersättning
för de förmåner i ett eller annat avseende, varifrån de måste avstå.
Då nu styrelsen härefter vägde skälen för och emot förslaget om
hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat, ville styrelsen, i trots
av att den fortfarande ansåge en sådan åtgärd icke skola i alla avseenden
vara till gagn för sinnessjukvården, icke längre motsätta sig detta förslag,
helst som detsamma i huvudsak vunnit erkännande av ett flertal hospitalsdirektioner.
Ordinarie anställning medförde för övrigt från statens
sida sett den fördelen, att vederbörande personal bleve fast bunden vid
sin tjänst och sålunda icke kunde lämna densamma, förr än behörig
statsmyndighet därtill lämnat sitt bifall.
Vid upptagande härpå av frågan, i vilken omfattning hospitalspersonalen
borde uppföras på ordinarie stat, anför medicinalstyrelsen till en början, att den
icke delade de sakkunnigas uppfattning om kvinnornas likställighet med männen
i förevarande avseende. De med ordinarie anställning följande förmånerna för
männen vore, förutom anställandet genom en statsmyndighet i stället för av en
enda person, rätten till pension för sig och eventuellt för änka och barn. Sistnämnda
förmån hade kvinnorna intet gagn av, och rätt till egen pension hade
kvinnorna redan med hittillsvarande anställningssätt. Den enda fördel de vunne
vore således den trygghet, som det nya anställningssättet innebure.
Med hänsyn emellertid därtill, att på andra områden kvinnor vunnit den
fasta anställning i statens tjänst, som medföljde ordinariesystemet, hade styrelsen
ansett skäl tala för att även kvinnor, anställda vid statens sinnessjukvård, uppfördes
på ordinarie stat.
I likhet med de sakkunniga föresloge fördenskull medicinalstyrelsen
beträffande den för sjukvården anställda personalen, att såväl den
manliga. som den kvinnliga — naturligen med ''undantag för elever
och extra ordinarie skötare och sköterskor — måtte upptagas på ordinarie
stat.
89
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Bland den manliga och kvinnliga ekonomipersonalens befattningar
funnes enligt medicinalstyrelsens mening vissa av den vikt, att de med
samma fog som sjukvårdspersonalens borde upptagas på ordinarie stat.
Denna styrelsens mening hade delats av de sakkunniga, då ju endast
en del av ekonomitjänsterna föreslagits till ordinarie.
Den av de sakkunniga givna definitionen för, vilka tjänster borde förenas
med nämnda förmån, kunde styrelsen dock icke godkänna. Skulle denna definition
hava tillämpats konsekvent, skulle endast ett fåtal tjänster hava uteslutits från
ordinarie stat. Erfarenheten hade nämligen visat, att i åtskilliga fall även lägre
ekonomitjänster bibehållits av sina innehavare ända till dess ålderdomsunderstöd
kunnat erhållas. Beträffande en del ekonomitjänster syntes för övrigt deras särställning
till den enskilda arbetsmarknaden och dennas avlöningsförhållanden
bjuda, att man framginge med försiktighet vid samma tjänsters uppförande såsom
ordinarie.
Efter noggrant övervägande av de särskilda befattningarnas art
och betydelse hade styrelsen ansett sig böra stanna vid att till uppförande
på ordinarie stat föreslå endast de tjänster, vilkas innehavare
hade förmans ställning eller vore hantverkare, dock så att av de sistberörda
högst en för varje slag av hantverk komme på samma anstalt. Dylika
tjänster vore: maskinmästare, maskinister, trädgårdsmästare, befallningsmän,
föreståndarinnor för köks-, tvätt- och bageriavdelningar samt arbetsföreståndarinnor
(högst en för varje anstalt) samt hantverkare, till
vilka sistnämnda även elektriker och reparatörer räknades.
Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å de s. k. fasta biträdena
synes medicinalstyrelsen icke uttala någon från de sakkunnigas avvikande mening
i vidare mån än som följer därav, att styrelsen förordat en annan bestämning av
gränsen för de ordinarie ekonomitjänsterna. De, vilka ej erhölle ordinarie dylik
tjänst och ej heller vore blott elever eller extra ordinarie i vanlig mening, skulle
således komma att anställas såsom fasta biträden.
Med hänsyn därtill att styrelsen förordat en annan gräns mellan de ordinarie
ekonomi- och fasta biträdesbefattningarna, ansåg styrelsen emellertid skäligt,
att de för dylika biträden av de sakkunniga föreslagna gruppernas eller avlöningsgradernas
antal ökades, beträffande manliga ekonomibiträden med två grader,
båda ovanför den föreslagna första graden, och beträffande kvinnliga ekonomibiträden
med en grad, likaledes med högre avlöning än någon av de föreslagna
tre graderna.
Antalet fasta biträdesbefattningar i varje avlöningsgrad borde det tillkomma
styrelsen att bestämma.
I samband härmed omförmäler styrelsen, att den vid Uppsala hospital och
asyl anställda bageripersonal, bestående av en föreståndare och dennes (sex) medhjälpare
(bagare), saknade motsvarighet vid övriga hospital. Anledningen därtill
vore, att bakugnarna vid de övriga hospitalen vore av sådan konstruktion, att
kvinnlig arbetskraft vore utan svårighet tillräcklig för deras skötsel. Vid angivna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 869 käft. (Nr 409.) 12
Ekonomipersonalen.
90
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
förhållande syntes styrelsen skäl föreligga, att ifrågavarande bageripersonal ställdes
på sidan om hospitalens ekonomipersonal i övrigt och erhölle avlöning på sätt
hittills skett i avvaktan på, att bakugnssystemet vid Uppsala hospital förändrades
till likhet med det vid de andra hospitalen förekommande.
Styrelsen anför vidare, att vid Stockholms hospital funnes ett tryckeri, förlagt
uti ett äldre, förfallet trähus, vilket snart måste anses obrukbart, varefter
tryckerirörelsen möjligen bleve nedlagd. Den vid hospitalet anställde boktryckaren
syntes fördenskull böra avlönas liksom hittills.
Av nu angivna skäl hade styrelsen ur sitt förslag till stat för hospitalspersonalen
uteslutit omförmälda bageripersonal och boktryckare.
Styrelsen framhåller slutligen, att ej heller för framtiden extra
personal inom hospitalens ekonomiavdelningar torde kunna undvaras.
Nödvändigheten därav hade de sakkunniga jämväl medgivit, då de beträffande
yttre portvakter och kontorsgossen vid Yänesborgs hospital och asyl föreslagit,
att de ej borde upptagas såsom fasta biträden.
Styrelsen hemställer om bemyndigande för sig att låta vid hospitalen
efter behov anställa extra biträden och att för sådana bestämma
arvoden och övriga avlöningsförmåner.
Beträffande medicinalstyrelsens förslag i fråga om gränsen mellan
den ekonomipersonal, vilken borde uppföras å ordinarie stat, och den,
som borde allenast anställas såsom fasta biträden, uttalades till styrelsens
protokoll skiljaktig mening av överinspektören för sinnessjukvården
i riket.
Under förutsättning att »prö vo tiden» (för kompetens till ordinarie tjänst)
bleve, möjligen med vissa angivna undantag, bestämd till densamma, som i de
sakkunnigas betänkande föreslagits för sjukvårdspersonalens vidkommande (d. v. s.
i allmänhet fyra år), förklarade sig nämligen överinspektören icke kunna finna
annat, än att det skulle vara till fördel för sinnessjukanstalterna, om ordinarie
anställning kunde erhållas av all sådan ekonomipersonal, som hade att handleda
patienter i arbete eller eljest hade en sådan uppgift, att täta ombyten å befattningen
måste anses menliga.
Ordinarie anställning, efter viss tids erforderlig meriterande tjänstgöring,
borde därför tillkomma — förutom dem som innehade förmansställning eller vore
förmansbiträden — alla dem, vilkas befattningar krävde särskild yrkes- eller fackutbildning,
ävensom dem, som innehade mera ansvarsfulla befattningar, såsom vaktmästare
(stads- och postbud) och yttre nattvakter. En tillämpning av denna uppfattning
skulle medföra, att å ordinarie stat uppfördes ej endast de befattningshavare,
som därtill föreslagits av de sakkunniga, utan även en del av dem, vilka
av de sakkunniga hänförts till fasta biträden, nämligen första gradens och vissa
av andra gradens ekonomibiträden.
91
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Uti de förut omnämnda skrivelserna från den här ifrågavarande
personalens båda förbund (resp. förbundsstyrelse m. m.) bar givits uttryck
åt de uppfattningar beträffande frågan om överflyttande å ordinarie
stat, vilka gjort sig gällande inom samma personal själv.
I fråga först om sjukvårdspersonalen synes någon från de sakkunnigas
förslag avvikande mening icke förefinnas. Att de till denna personal
hörande befattningshavare, kvinnliga som manliga, böra få sina
tjänster uppförda på ordinarie stat tillstyrkes allmänt.
Vidkommande åter ekonomipersonalen bar varken de sakkunnigas eller
medicinalstyrelsens förslag vunnit instämmande från personalens sida.
Redan tidigt framhölls sålunda, att en alltför ringa del av denna personal
enligt förslagen skulle få sina befattningar på ordinarie stat. Den övervägande
delen, och däribland även sådana som »hava en självständig sysselsättning
eller äro yrkesutbildade», skulle bliva hänvisad allenast till ställningen såsom
fasta biträden.
I ekonomipersonalens förbunds skrivelse den 10 december 1916 påyrkades
också, att de befattningar, som i de sakkunnigas förslag avsetts för manliga fasta
biträden av l:a och 2:a graderna samt kvinnliga fasta biträden av l:a graden,
måtte upptagas på ordinarie stat. Mot uppförande på ordinarie stat av l:a och
2:a gradens manliga fasta biträden hade, säges det i skrivelsen, intet vägande
skäl anförts av de sakkunniga. De här åsyftade biträdena vore i regel utbildade
i sitt yrke samt stannade i hospitalets tjänst och bildade familj, så snart förhållandena
det medgåve. Med fullt fog kunde framhållas, att dessa befattningar —
och för övrigt alla som gåve sina innehavare full och stadigvarande sysselsättning
— borde uppföras såsom ordinarie.
I nyssnämnda förbunds skrivelse av den 28 april 1917 går man längre. Däri
uttalas ekonomipersonalens varmaste förhoppning om en ändring i förhållandena
till vad de sakkunniga föreslagit därhän, att fasta biträden, vilka hade full och
stadigvarande sysselsättning och vilkas tjänster hospitalen oundgängligen behövde,
måtte bliva uppförda på ordinarie stat. I anslutning härtill hemställes
också till Kung]. Maj:t »att borttaga den av kommitterade (de sakkunniga) föreslagna
klassificeringen och benämningen fasta biträden och uppföra även denna
personal på ordinarie stat under sina respektive yrkesbenämningar».
Vad först angår sjukvårdspersonalen, anför kommittén ifråga om
denna personals uppförande på ordinarie stat i huvudsak följande.
Såsom resultat av den starka strävan till reformering, som under senare
tider utmärkt vårt hospitalsväsen, syntes med fog kunna uttalas, att sinnessjukvården
i vårt land ingalunda tedde sig såsom efterbliven i förhållande till de
krav, som överensstämde med den allmänna utvecklingen och som under de
givna förhållandena varit möjliga att genomföra. Det föreliggande förslaget i
förevarande del kunde nu sägas avse, att genom ändring av sjukvårdspersonalens
ställning vinna, att denna personal bättre inpassades i sinnessjukvårdens organisation
och till följd därav kunde fullständigare fylla sin uppgift under den fort
-
Särskilda skrivelser
från
olika föreningar.
Löneregle
ringskom
mittén.
Sjukvårds
personalen.
92 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
satta utvecklingen mot en såvitt möjligt tillfredsställande och rationell sinnessjukvård.
Såge man med detta syfte för ögonen på sjukvårdspersonalens uppgift inom
sinnessjukvården, torde det befinnas, att någon nämndvärd tvekan i fråga om
samma uppgift svårligen kunde råda. Insatsen av denna personals arbete vore
.uppenbart nödvändig. Karaktären och omfattningen av detta arbete för de särskilda
kategorierna av befattningshavare syntes genom förhållandenas natur och
erfarenheten vara fullt bestämda eller lätt bestämbara. Arbetet toge vederbörandes
arbetskraft stadigvarande och efter normala mått fullt ut i anspråk. Från
organisatorisk synpunkt sett syntes alltså de förutsättningar vara beträffande ifrågavarande
personal tillfinnandes, vilka i allmänhet uppställdes för en befattnings
uppförande såsom ordinarie.
Jämväl av statsfinansiella hänsyn syntes det önskvärt, att ett upptagande
på ordinarie stat komme till stånd. Storieken av de anslag, som redan utginge
och, än mer, framdeles komme att utgå på riksstaten för sinnessjukvårdens behov,
syntes göra det naturligt, att de anslagsbeviljande myndigheterna mera fullständigt,
än för närvarande skedde, övade inflytande på dispositionen av den betydande
del av berörda anslag, som erfordrades till avlöningar vid de särskilda befattningarna
inom sinnessjukvården.
I fråga om de direkta fördelar för själva sinnessjukvården, som
personalens anställande å ordinarie stat skulle medföra, yttrar kommittén
bland annat.
Kommittén funne sig benägen att tillmäta den härutinnan angivna uppfattningen
mycken vikt. För dess riktighet i allmänhet syntes erfarenheten från
andra likartade fall tala, liksom också, bland andra, den omständigheten, att personalen,
alltifrån det dess föreningsväsen började vinna stadga, så enstämmigt
och ivrigt påyrkat den ifrågavarande förändringen såsom ägnad att undanrödja
en del med det hittillsvarande anställningssättet förenade förhållanden, vilka uppfattats
såsom ofördelaktiga för själva arbetet och tvevnaden däri.
Emellertid ville kommittén icke underlåta att redan i detta sammanhang
framhålla, hurusom de nyss antydda fördelarna icke syntes vara att förvänta såsom
följder redan av den nuvarande anställningens förändrande till ordinarie.
Det vore tydligt, att i förevarande hänseende de blivande, med den ordinarie anställningen
förenade avlöningsförmånernas storlek och beskaffenhet i övrigt vore
av väsentligaste betydelse. Särskilt hade härutinnan vikten av ett tillfredsställande
ordnande av sjukvårdspersonalens bostadsförhållanden framhållits.
Kommittén hade under ärendets utredning inhämtat, hurusom man under
senare tid alltmera strävat att bereda sjukvårdspersonalen så belägna och i övrigt
så beskaffade bostäder, att den under sin fritid kunde där känna sig undandragen
från det tryck och den spänning, som tjänstearbetet bland de sjuka naturligen
medförde, samt bleve i stånd att vinna den rekreation, som vilan från
arbetet avsåge att giva, En betydelsefull åtgärd i denna riktning vore beredande
vid de särskilda vårdanstalterna av familjebostäder för dem bland personalen,
vilka önskade bilda familj.
Kommittén hade icke kunnat undgå det intryck av vad den iakttagit och
annorledes inhämtat i det föreliggande ärendet, att nyssberörda strävan beteck
-
93
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
Både ett viktigt framsteg. I överensstämmelse därmed liölle kommittén före,
att allt framgent omsorg borde ägnas åt ett behovet vid de särskilda anstalterna
motsvarande och i övrigt nöjaktigt ordnande av personalens bostadsförhållanden.
Kommittén redogör därefter för de nackdelar, vilka ansetts skola
bliva en följd av sjukvårdspersonalens uppförande å ordinarie stat, samt
säger sig vid övervägande av de anmärkningar, som gjorts mot sjukvårdspersonalens
överförande på stat, fastställd av Konung och riksdag,
samt av vad därutinnan förekommit under detta ärendes utredning icke
kunnat finna dessa anmärkningar vara av beskaffenhet att böra utgöra
hinder för nämnda överförande.
Kommittén hade emellertid härvid kommit till den uppfattningen, såväl att
den av medicinalstyrelsen förordade ordningen beträffande handhavande av frå
for
om antagande och avsked samt av disciplinärenden i huvudsak borde godännas,
som ock att de sakkunnigas förslag ej mindre om befogenhet för anstalts
överläkare — eller annan anstaltsmyndigliet — att i avvaktan på avgörandet av
ärende angående svårare tjänstefel avstänga den felande från tjänsten och eventuellt
jämväl bostadsförmån och anstaltsområde, än även beträffande rätt för vederbörande
myndighet att från tjänsten entlediga personal, för vilken myndigheten
på grund av förekomna omständigheter funne sig icke vidare kunna hysa
förtroende, likaledes borde vinna godkännande.
Beträffande slutligen frågan i hela dess vidd om upptagande av sjukvårdspersonalens
befattningar på ordinarie stat hade medicinalstyrelsen, efter övervägande
av skälen för och emot förslaget därom, förklarat, att den icke längre
ville motsätta sig samma förslag. Och såsom den förekomna utredningen i övrigt
gåve vid handen tillstyrktes detta förslag av den långt övervägande meningen
bland dem, som yttrat sig i ämnet. Till denna mening anslöte sig jämväl
kommittén.
Lika med de sakkunniga och medicinalstyrelsen ville kommittén vidare tillstyrka,
att i förevarande avseende skillnad icke gjordes mellan manlig och kvinnlig
befattningshavare.
Kommittén förordar alltså, att sjukvårdspersonalens befattningar,
såväl de för kvinnor som de för män avsedda, måtte till erforderligt
antal upptagas på ordinarie stat.
I fråga därefter om ekonomipersonalen erinrar kommittén, hurusom
tvekan syntes förefinnas blott därom, var gränsen rätteligen skulle dragas
mellan de befattningar, som borde, och de som icke borde upptagas
på den ordinarie staten.
För egen del anser kommittén, att jämväl i detta fall den grundsats
borde tillämpas, som sedan länge i regel av statsmakterna gjorts
gällande vid bedömandet av frågor om tjänsters uppförande på ordinarie
stat, den nämligen, att, därest tjänsten toge sin innehavares arbets
-
Ekonomipersonalen.
94
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
kraft stadigvarande och efter normala mått fullt ut i anspråk, tjänsten
borde upptagas såsom ordinarie.
Tillämpligheten av denna grundsats vore emellertid givetvis bunden även
till andra förutsättningar än dem, som omedelbart uttalades i densamma.
Så vore det en påtaglig fordran, att de tjänsteprestationer, som vore tilllagda
en ifrågakommande befattning, måste vara ej blott för det närvarande utan
ock under överskådlig framtid erforderliga. Rådde därutinnan om ock blott tvekan,
borde befattningen icke uppföras såsom ordinarie. Redan av sådan hänsyn
funne kommittén medicinalstyrelsen hava förfarit riktigt, då den ur förslaget till
stat för hospitalspersonalen uteslutit den vid Uppsala hospital och asyl anställde
bageriföreståndaren och hans medhjälpare samt boktryckaren vid Stockholms
hospital. Från samma synpunkt borde ej heller ifrågasättas, att hospitalens renhållningsdrängar
upptoges på ordinarie stat; den väsentliga delen av deras göromål
skulle bortfalla med anordnandet av vattenklosettsystem, varom fråga enligt
uppgift syntes vid olika hospital förevara.
Vidare måste en befattning för att kunna ifrågakomma till uppförande såsom
ordinarie vara sådan, att den kunde anses lämpa sig för kvarstannande å
densamma till pensionsåldern med skyldighet att vidkännas pensions- och dylika
avgifter. Sådana göromål ägnade sig icke till sammanförande såsom grundval
för en ordinarie befattning, vilka under rådande förhållanden, enligt vad erfarenhet
och allmän uppfattning gåve vid handen, övertoges väsentligen för vinnande
av insikt eller utbildning i en eller annan yrkesgren eller i avvaktan på erhållande
av annan verksamhet; och befattningar, å vilka på grund av deras beskaffenhet
och förhållandena i övrigt en starkare växling av innehavare vore att
motse, borde ej givas natur av ordinarie. Ur nu antydda synpunkter vore ej
blott platser såsom elever, lärlingar, springgossar o. dyl. uteslutna från ordinarieskap,
utan detsamma borde också i allmänhet gälla anställningar, till sin
beskaffenhet närmast motsvarande tjänarinne- och tjänareplatser hos enskilda eller
eljest förnämligast avsedda för och antagna av jämförelsevis yngre personer, som
trädde ut till arbetet för sin självständiga försörjning och oftast kunde antagas
ännu ej hava gjort sitt val av levnadsbana. Vad sålunda senast anförts syntes
enligt kommitténs mening gälla största delen av de vid hospitalen anställda
biträdena i kök, tvätt och bageri, vid jordbruks- och trädgårdsarbetet m. fl.
Bruste nu ej förutsättningarna i nyss berörda båda riktningar eller annat
väsentligt avseende i fråga om en viss ekonomitjänst, ansåge kommittén, att tjänsten
borde med tillämpning av angivna allmänna grundsats upptagas på ordinarie
stat.
Å andra sidan håller kommittén före, att tjänst, vilken icke kunde
sålunda uppföras såsom ordinarie, bör, där den dock verkligen vore
behövlig, betecknas såsom extra -anställning på sätt i allmänhet inom
statsförvaltningen i motsvariga fall ägde rum. Kommittén finner sig
alltså icke kunna biträda den i de sakkunnigas betänkande förordade
utväg, att beteckna vissa av de icke ordinarie anställda såsom fasta
biträden med en mellanställning mellan de ordinarie och de allenast
extra befattningshavarna.
95
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 40.9.
Det, på sätt i betänkandet erinras, av kommittén tidigare (år 1907) under
dåvarande förhållanden framförda förslaget om inrättande av s. k. fasta biträdesbefattningar
hade icke upptagits av statsmakterna, vadan någon dylik befattning
ej heller funnes vid något statens ämbetsverk, myndighet eller institution.
De skäl, som av de sakkunniga i betänkandet åberopats för att vid en reform
av sättet för hospitalspersonalens anställning införa ifrågavarande anställningsform,
hade icke av kommittén funnits så tvingande eller övertygande, att kommittén
ansett sig böra förorda en ändring av statsmakternas hittills intagna ställning
gentemot samma anställningsform.
Medicinalstyrelsen, som från de sakkunnigas betänkande upptagit fasta
biträdes formen, hade dock icke i sitt utlåtande uttalat sig i den riktning, att
denna form vore för hospitalen särskilt påkallad eller att föredraga. Och hospitalens
ekonomipersonal själv hade genom sina delegerade och annorledes framhållit,
att den avgjort ansåge anställning såsom fast biträde icke lämplig eller
eljest önskvärd, utan funne riktigt, att den för hospitalens rationella skötsel erforderliga
personal, för vilken ordinarie tjänst icke funnes, anställdes såsom
extra i likhet med vad eljest inom statsförvaltningen skedde. Samma uppfattning
hade enstämmigt bestyrkts vid de besök å hospital, som ledamöter av kommittén
i ärendet företagit.
Jämväl kommittén vore sålunda av den mening, att den för hospitalen
utöver den ordinarie erforderliga ekonomipersonalen borde anställas
såsom extra i vanlig mening.
Med stöd av nu framhållna överväganden hemställer kommittén, att
ovan anförda allmänna grundsats måtte vinna tillämpning vid avgörande
av spörsmålet, vilka ekonomitjänster vid hospitalen skola uppföras på
ordinarie stat.
En tillämpning av samma grundsats skulle enligt kommitténs mening
medföra, att — förutom de befattningar, vilka av de sakkunniga
och medicinalstyrelsen föreslagits till upptagande såsom ordinarie, dock
med undantag för »bageriverkmästare» och »l:ste bagare» (vid Uppsala
hospital och asyl) -— ytterligare följande bland de i de sakkunnigas
betänkande till anställning såsom fasta biträden föreslagna skulle få sina
befattningar uppförda på den ordinarie staten, nämligen:
hantverksbiträden, eldare, vissa ekonomidrängar, svinskötare, yttre
nattvakt, vissa kvinnliga biträden i kök, tvätt och bageri samt vissa
manliga biträden i trädgård och jordbruk.
Vad först angår sju/cvärdsj>e7''sonalen är, såsom förut framhållits,
förhållandet för närvarande det, att bestämmanderätten i fråga om formen
för denna personals anställande och de särskilda anställningarnas
närmare beskaffenhet tillkommer medicinalstyrelsen, respektive hospitalsdirektionerna
och vederbörande chefsläkare, medan samma rätt i fråga
om avlöningsförmåner och ålderdomsunderstöd tillhör medicinalstyrelsen.
Departements
chefen.
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
En ändring av detta förhållande i det avseende och på det sätt, som
skulle påkallas av sjukvårdspersonalens uppförande på ordinarie stat,
är nu ifrågasatt.
Beträffande lämpligheten av en dylik ändring hava, på sätt som
framgår av den förut lämnade redogörelsen för ärendets hittillsvarande
behandling, skäl blivit anförda såväl för som emot. Hänvisande härtill,
anser jag mig endast böra erinra därom, att såväl de sakkunniga
som medicinalstyrelsen och löneregleringskommittén, efter framhållande
av de fördelar och nackdelar, som kunna anses vara förenade
med åtgärd av ifrågavarande beskaffenhet, och efter prövning av härutinnan
föreliggande omständigheter, samtliga kommit till den uppfattningen,
att sjukvårdspersonalens befattningar, såväl de för kvinnor som de
för män avsedda, borde till erforderligt antal uppföras på ordinarie stat.
För egen del har jag ej kunnat undgå finna en anordning av nu
ifrågasatt art vara ägnad att medföra påtagliga fördelar för själva sinnessjukvården,
på samma gång jag anser de anmärkningar, som anförts
mot sjukvårdspersonalens uppförande på ordinarie stat, ej vara av beskaffenhet
att böra utgöra hinder för nämnda överförande.
Vad därefter beträffar ekonomipersonalen, tillkommer det, såsom förut
omförmälts, för närvarande hospitalens direktioner, respektive vederbörande
chefsläkare, att bestämma såväl formen för anställandet som
de olika befattningshavarnas göromål och anställningarnas beskaffenhet
i övrigt. Fastställandet av avlöningsförmåner för befattningarna liksom
ock förekommande ålderdomsunderstöd tillhör medicinalstyrelsen.
Beträffande det lämpliga och befogade i en ändring av nu rådande
förhållanden på det sätt, att ekonomipersonaleus befattningar uppföras
på ordinarie stat, har, såsom den föregående redogörelsen givit vid handen,
enighet rått så till vida, att en väsentlig del av dessa befattningar
allmänt ansetts böra överföras till ordinarie stat. Däremot synas olika
uppfattningar hava gjorts gällande, var gränsen rätteligen borde dragas
mellan de befattningar, som borde, och de, som icke borde uppföras
på den ordinarie staten.
Löneregleringskommittén har vid uppgörande av sitt förslag utgått
ifrån den grundsatsen, att, därest tjänsten tager sin innehavares arbetskraft
stadigvarande och efter normala mått fullt ut i anspråk, tjänsten
bör uppföras såsom ordinarie. Denna grundsats har sedan länge i regel
av statsmakterna gjorts gällande vid bedömandet av frågor av motsvarande
art, och jag anser, att densamma även i föreliggande fall bör
komma till tillämpning.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
97
Beträffande utförandet av nämnda grundsats har löneregleringskommittén
ansett, att — förutom de befattningar, vilka av de sakkunniga
och medicinalstyrelsen föreslagits till upptagande såsom ordinarie, dock
med vissa närmare angivna undantag — ytterligare åtskilliga bland de
i de sakkunnigas betänkande till anställning såsom fasta biträden föreslagna
skulle få sina befattningar uppförda på den ordinarie staten.
Kommittén hänvisar i detta avseende till ett av densamma uppgjort
förslag beträffande de kontanta avlöningsförmånerna vid de särskilda
ekonomitjänster, som skulle uppföras på ordinarie stat.
Vid övervägande av förevarande spörsmål har jag ansett mig böra
ansluta mig till kommitténs förslag i nu nämnda hänseende.
C. Hospitalspersonalens antagande, utbildning m. m.
I avdelning IV av sitt betänkande hava de sakkunniga, enligt vad De saUuni
betänkandet anföres, sökt framlägga »en i största möjliga mån full- mga"
ständig plan till organisation av personalens förhållanden». I sådant
syfte behandlas närmare ett flertal spörsmål, såsom, vad angår sjukvårdspersonalen,
frågor om elev- och provtid, undervisning och fortsatt
utbildning, kompetensfordringar, antagande till elev samt extra och
ordinarie tjänst, ordnande av den speciella sjukvårdstjänsten, tjänstgöringstid
m. fl., samt, vad angår särskilt ekonomipersonalen, frågorna
om anställande och avskedande av fasta biträden, konstituerande å ordinarie
tjänst m. fl. Jag tillåter mig att i dessa stycken hänvisa till
berörda avdelning av de sakkunnigas betänkande.
Löneregleringskommittén säger sig sakna anledning att till ytt- Löneregierande
upptaga alla de i betänkandets ifrågavarande avdelning berörda
ämnen. Vissa av dem hava emellertid, på sätt av det föregående framgår,
av kommittén berörts, i den mån sådant synts påkallat av kommitténs
uppdrag; så exempelvis i fråga om antagande myndighet, det
disciplinära förfarandet m. m. Beträffande de behandlade ämnena i
övrigt säger sig kommittén finna sig av sitt uppdrag föranledd allenast
till följande uttalanden.
I samband med framläggande av sitt program rörande elevtid och provtid
för sjukvårdspersonalen hade de sakkunniga uttalat, att enligt deras mening
ingen, tillhörande nämnda personal, borde kunna erhålla ordinarie tjänst, förrän
han varit anställd vid statsanstalt för sinnessjuka minst fyra år, elevtiden (å två
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.) 13
98
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
år) inräknad. Utan att inlåta sig närmare härå hade medicinalstyrelsen i sitt
utlåtande den 25 februari 1914 allenast uttryckt den mening, att det vore självfallet,
att uppförande av sjukvårdspersonalen å ordinarie stat förutsatte en viss
elevtid och prövotid före konstituerandet å ordinarie tjänst. Detta spörsmål
syntes i sinom tid bliva föremål för styrelsens vidare behandling och föranledde
nu ej något särskilt vidare yttrande från kommitténs sida.
Beträffande motsvarande spörsmål i fråga om ekonomipersonalen, såväl
den ordinarie som de föreslagna fasta biträdena, hade i betänkandet till en början
framhållits, att befattningshavarna bland denna personal, i motsats till dem
inom sjukvårdspersonalen, icke kunde få sin egentliga yrkesutbildning inom sinnessjukvården,
utan måste redan då de tillträdde sina befattningar vara fullt
rustade att sköta desamma.
De bland ekonomipersonalen, vilka komme i närmare beröring med de
sjuka, behövde emellertid utan tvivel tillägna sig en viss förmåga att på ett
lämpligt sätt umgås med de sjuka och locka dem till sysselsättning och utveckling
av kvarbliven förmåga till nyttig verksamhet. Detta vore händelsen framför
allt med liantverksföreståndare, sömmerskor och väverskor, trädgårds- och lantbrukspersonal.
Beröringen med de sjuka inträdde dock först, då dessa befunne
sig i ett mindre ömtåligt stadium, och det syntes vara möjligt att på jämförelsevis
kort tid bilda sig ett omdöme om befattningshavarnas förmåga i förevarande
avseende. Då det otvivelaktigt skulle försvåra erhållandet av verkligt kompetent
folk, om en längre obligatorisk provtid fastställdes, ansåge de sakkunniga tillräckligt
med en bestämmelse om minst ett års tjänst såsom villkor för erhållande
av ordinarie tjänst.
Beträffande den ekonomipersonal, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle
genom kontrakt av överläkaren eller sysslomannen anställas såsom fasta biträden,
erinrade kommittén, att de sakkunniga hölle före, att denna personals ställning
borde efter fyra års tjänst förändras till större fasthet så till vida, som avskedande
skulle kunna ske endast efter hospitalsdirektionens hörande och den avskedade
äga rätt till klagan hos högre myndighet.
Spörsmålet om en prövotid och dennas längd för vinnande av ordinarie
befattning inom ekonomitjänsten funne kommittén böra ägnas noggrann uppmärksamhet.
Under omförmälda besök vid olika hospital ävensom annorledes hade
kommittéledamöterna sökt vinna upplysning rörande erfarenheter och meningar
i förevarande avseende, som förefunnes inom personalen själv samt bland syssloman,
läkare och hospitalsdirektioner.
Vid övervägande av vad kommittén inhämtat hade kommittén trott sig
finna skäl för, att den prövotid, om vars behövlighet över huvud enstämmighet
synts tämligen allmänt råda, bestämdes olika för två huvudkategorier inom
ekonomipersonalen.
Beträffande sådana befattningshavare, vilkas antagande i tjänst vid hospitalen
måste anses förutsätta en förutgången bestämd yrkesutbildning, såsom
maskinister, hantverkare (skräddare, smeder m. fl.), syntes en prövotid ej understigande
ett år för att kunna vinna anställning såsom ordinarie vara erforderlig.
I fråga åter om dem bland ekonomipersonalen, vilkas göromål icke i samma
grad, som nyss avsågs, krävde en redan förvärvad avslutad yrkesutbildning, t. ex.
vissa biträden i kök, tvätt och bageri samt för trädgård och jordbruk, magasinspersonal
m. fl., syntes böra fordras en längre prövotid, som kommittén ansett
böra sättas till minst tre år.
99
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
I sammanhang med nu behandlade spörsmål ansåge sig kommittén vidare
böra förorda, att för befordran till ordinarie befattning vare sig inom sjukvården
eller ekonomitjänsten skulle fordras en uppnådd levnadsålder, ej understigande
tj ugufyra år.
Jag anser mig sakna anledning att i detta sammanhang närmare
ingå å de frågor, som blivit i berörda hänseenden av de sakkunniga
och löneregleringskommittén dryftade. De spörsmål, som här avhandlats,
äro icke av den art, att någon framställning till riksdagen härutinnan
är erforderlig. Det är min avsikt att, sedan de organisationsoch
löneregleringsfrågor, till vilkas lösning riksdagens medverkan är av
nöden, blivit avgjorda, till närmare prövning upptaga ovan omförmälda
spörsmål ifråga om hospitalspersonalens antagande, utbildning
m. m.
D. Avlöningsförhållanden.
I avdelningarna I och II av sitt betänkande hava, såsom förut är
antytt, de sakkunniga givit en framställning av hospitalspersonalens avlöningsförhållanden
under föregående skeden av sinnessjukvårdens utveckling
i vårt land.
Ett för dessa förhållandens gestaltning under senare tider bestämmande
moment utgöres av den i 1901 års hospitalsstadga innehållna
bestämmelsen, att det tillkomme medicinalstyrelsen att bestämma avlöningsförmåner
för uppsjmingsmän, förestånderskor och övrig betjäning
vid statens anstalter för sinnessjuka. I kraft av denna bestämmelse
har styrelsen vid olika tillfällen och sist för tiden från och med år
1908 vidtagit allmänna och genomgripande löneregleringar för personalen
i fråga. Och under tiden efter nämnda år hava gång efter annan
ytterligare förändringar till personalens förmån blivit genomförda.
De sakkunnigas framställning beträffande förevarande ämne sträcker
sig till och med en redogörelse för avlöningsförhållandena vid tiden för
betänkandets avgivande. Denna redogörelse är, såvitt angår den kontanta
avlöningen, utförd i detalj och sammanställningsvis tydliggjord i
en å sid. 224 och följande i de sakkunnigas betänkande införd översikt,
över kontanta avlöningsförmåner enligt 1913 års utgiftsstat. De i
denna översikt innehållna uppgifter återgiva emellertid icke längre de
exakta förhållandena. Efter år 1913 inträdda omständigheter hava
påkallat förändringar i olika avseenden, såsom beträffande avlöningsbelopp,
antal befattningar in. m. Vad avlöningsbeloppen angår, hava
Departements
chefen.
De sakkunniga
-
100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
sålunda de för år 1913 gällande blivit förhöjda för år 1917 med 10
procent och för år 1918 med ytterligare 10 procent.
Till upplysning om vad för närvarande gäller tillåter jag mig hänvisa
till en vid löneregleringskommitténs betänkande såsom bilaga 1
fogad översikt, motsvarande den ovannämnda, men hämtad från den
för år 1918 gällande utgiftsstaten.
Mot bakgrunden av redogörelsen för då rådande avlöningsförhållanden
framläggas i de sakkunnigas betänkande deras förslag till lönereglering.
Dessa eftersträva en reglering i överensstämmelse med de
modernare principer, som lagts till grund för de senast förut genomförda
löneregleringarna för en del statens verk. Såsom förebild har tjänat
särskilt den reglering, som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.
Jag vill i korthet redogöra för innebörden i de sakkunnigas förslag
och tillåter mig i övrigt hänvisa till avdelningen V av deras betänkande,
där avlöningsförhållandena för ifrågavarande personal äro närmare
behandlade.
Vid en redogörelse för förslagens innehåll är att till en början uppmärksamma
i vad mån naturaförmåner skulle ingå i avlöningarna.
Förmånen av fri bostad med värme och belysning eller, ifråga om s.
k. familjebostad, ersättning därför (s. k. hyresbidrag) finna de sakkunniga
fortfarande såsom förut böra tillkomma samtliga ifrågavarande
befattningshavare.
Vid den lönereglering, som av medicinalstyrelsen fastställdes att
gälla från och med år 1908, utgick man därifrån, att i regel all personal
skulle erhålla sin kost från anstaltens kök. De kontanta avlöningarna,
arvodena, bestämdes därefter till de belopp, som under sådan
förutsättning funnos böra och kunna utgå. Efter förebild av lönestater
från senare tid vid olika statens institutioner ävensom vid Stockholms
stads verk hava de sakkunniga föreslagit övergång till ett annat system.
Beloppet av den kontanta avlöningen skulle nämligen bestämmas
med utgående från, att personalen själv finge sörja för sitt kosthåll.
Därest på grund av förhållandena kost in natura måste tillhandahållas
befattningshavare, skulle ett mot kostens värde svarande avdrag från
den kontanta avlöningen ske. De utav de sakkunniga föreslagna kontanta
avlöningarna hava i enlighet härmed bestämts utan hänsyn till
vederbörandes kosthåll, men samtidigt hava vissa fixa avdragsbelopp
föreslagits för fall av åtnjuten kost.
Det skulle enligt de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för de ordinarie
befattningshavarna tillkomma anstaltsdirektionen att bestämma, huruvida
101
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 409.
befattningshavare vore skyldig att mottaga kost in natura, dock att den, som tilldelats
familjebostad eller ersättning därför, skulle äga själv bestämma över sitt
kosthåll. Härvid torde emellertid de sakkunniga hava utgått från, att intagande
av kost å anstalten skulle vara obligatoriskt för ogifta befattningshavare.
De sakkunniga hava ansett förmånen av fri tjänstebeklädnad fortfarande
böra förekomma. Sådan borde tillkomma såväl ordinarie som
extra sjukvårdspersonal samt ordinarie ekonomipersonal.
Vidare hava de sakkuniga ansett, att befattningshavare, varom här
är fråga, ävensom sådan befattningshavares hustru och oförsörjda barn
borde äga åtnjuta kostnadsfri läkarvård av anstaltens läkare och kostnadsfri
medicin från anstaltens apotek, såvitt den förordnats av anstaltsläkare.
Jämväl förordas, att rätt till avgiftsfri vård å sjukhus och lungsotssanatorium
måtte tillkomma ifrågavarande personal, -—- uppsyningsoch
överskötarpersonal i halvenskilt samt övrig personal på allmänt rum.
Beträffande härefter de kontanta avlöningarna borde dessa för personal
å ordinarie tjänst fördelas å lön och tjänstgöringspenningar. För
de fasta biträdena borde arvodesformen bibehållas, men arvodet anses
till viss del motsvara lön och till återstoden tjänstgöringspenningar. Till
extra personal och elever borde likaledes utgå arvode, men utan uppdelning
på nyssnämnt sätt.
Med avseende därå, att befattningar (ordinarie) av samma slag kunde
vid skilda anstalter vara förenade med större eller mindre ansvar och
svårare eller lättare arbete, hade olika avlöningsgradel'' måst införas för
vissa befattningar av samma slag.
Begynnelseavlöningen borde med tillämpning av en i allmänhet
gällande grundsats sättas relativt låg, men kunna höjas medelst flera,
efter kortare perioder inträffade tillägg. Dessa tillägg i avlöningsförhöjningar
förordades för manlig personal skola bliva fem och inträda efter
resp. 2, 4, 6, 9 och 12 års väl vitsordad tjänstgöring samt för kvinnlig
personal fyra, inträdande efter resp. 3, 6, 9 och 12 års sådan tjänstgöring.
Vad sålunda föreslagits skulle gälla såväl ordinarie befattningshavare
som fasta biträden.
Jämväl extra befattningshavare och elev skulle kunna erhålla förhöjning
av sitt arvode, ehuru blott en gång, att inträda för extra befattningshavare
efter 2 års väl vitsordad tjänstgöring och för elev efter
genomgången teoretisk examen.
Intjänad avlöningsförhöjning borde utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken stadgad tjänstålder uppnåtts. Denna av
hospitalsöverstyrelsen dittills tillämpade regel syntes de sakkunniga mera
rättvis än avlöningsförhöjningarnas inträdande kalenderårsvis.
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Vidare föreslå de sakkunniga, att till innehavare av befattningar
vid de s. k. fasta paviljongerna vid Västerviks och Säters hospital, vilka
befattningar vore särdeles ansvarsfulla och fordrade mycket pålitlig personal,
borde utgå ett vid tjänsten bundet tillägg sarv o de av 10 kronor
för månad.
Slutligen förordas upptagande av det för en del av statens verk
gällande särskilda stadgandet, att Kung]. Maj:t skulle kunna tilldela en
befattningshavare avlöning i högre klass inom avlöningsskalan än den,
till vilken hans befattning hörde, dock icke i något fall högre än den
för befattningen bestämda slutavlöning.
Med tillämpning av nu i korthet angivna huvudgrunder skulle enligt
de sakkunnigas förslag den kontanta avlöningen komma att utgå
till vederbörande personal med följande belopp:
I. Tjänstemän (ordinarie befattningshavare).
Lägst.
Högst.
Till uppsyningsman av l:a
graden .................................
................................ 1800
3 000
n » » 2:a
» ................
.................................. 1650
2 700
» » » 3:e
„
.................................. 1500
2 400
Uppsyningsman av 3:e graden motsvara vad avlöningsförmånerna beträffar
även de nuvarande »biträdande uppsyningsmännen», vilka fortfarande
komma att intaga samma ställning som hittills.
» maskinmästare av l:a graden..................................................................... 1800 3 000
» » » 2:a » ..................................................................... 1500 2 400
Den nuvarande benämningen på dessa befattningshavare, l:e maskinist,
har synts de sakkunniga höra utbytas mot maskinmästare, enär de hava
överinseende över anstaltens hela maskinella anläggning jämte därtill hörande
personal.
» bageriföreståndare (manlig)............................. 1380 2100
» föreståndarinna av Da graden .................................................................. 1500 2100
» » » 2:a » ................................................................. 1380 1950
» » 3:e » 1260 1800
Föreståndarinnor av 3:e graden motsvara nuvarande »biträdande föreståndarinnor».
Till överskötare av l:a graden ....................................................................... 1 260 1 950
» » » 2:a » 1140 1800
» maskinist » l:a » ........................................................................ 1260 1950
» .. » 2:a » ........................................................................ 1 140 1800
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409. 103
Lägst. Högst.
Till köks föreståndarinna av l:a graden ............................................................. 1 260 1 800
» » » 2:a » .............................................................. 1 140 1650
» » » 3:e » 960 1380
» hantverks föreståndare, trädgårdsmästare, befallningsman, elektrikcr, bagare, reparatör
............................................................................................. 1140 1 800
» skötare.................................................................................................. 1 020 1 650
» översköterska av l:a graden...................................................................... 1020 1500
,, „ », 2:a » 900 1260
» eldareförman .......................................................................................... 960 1500
» tvättföreståndarinna av l:a graden ........................................................... 960 1380
» » » 2:a » 900 1 260
>» bag er i föreståndarinna av l:a graden ......................................................... 960 1 380
» » » 2:a » ......................................................... 900 1 260
» vaktmästare, stall- och ladugårds förman, fördräng.......................................... 900 1 380
Vaktmästare motsvaras av den nuvarande befattningen »post- och
stadsbud», vilken benämning emellertid synts de sakkunniga böra utbytas
mot den föreslagna, enär de med befattningen förenade göromålen närmast
kunna jämföras med en vaktmästares åligganden. Med stallförmannens befattning
äro förenade de göromål, som nu utföras av »kusken».
» arbets föreståndarinna................................................................................ 900 1 260
» sköterska, sömmerska, väverska ................................................... 780 1 020
II. Fasta biträden.
Till manligt ekonomibiträde av l:a graden........................................................ 840 1 260
,) » » » 2:a » 780 1140
* » » » 3:e » 060 960
o kvinnligt » » l:a » 660 900
» » » » 2:a » 600 840
» » » »» 3:e » 510 780
III. Extra ordinarie tjänstemän och elever.
Till e. o. skötare ............... 900 960
» manlig elev ......................... 720 780
» e. o. sköterska ..................................................................... 060 720
» kvinnlig elev........................................................................................ 540 600
Beträffande avlöningsförmåner, villkor för sådana förmåners åtnjutande
m. m. hava de sakkunniga sammanfattat sina förslag i särskilda förslag
till avlöningsreglementen, avseende ett ordinarie befattningshavare, ett
annat fasta biträden och ett tredje extra befattningshavare och elever.
104
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
Medicinal
styrelsen.
Beträffande de kontanta avlöningarna hava desamma i det förstnämnda
av dessa reglemente förslag inordnats efter storlek i en avlöningsskala
av ett antal numrerade avlöningsklasser. Denna avlöningsskala
fullständigas genom en särskild tabell, utvisande begynnelseavlöning och
avlöningsförhöjningar efter angivet antal tj än står.
Då de sakkunnigas förslag avsåge avlöningsreglering endast för
»betjäningen» vid sinnessjukanstalterna och således icke för läkar- och
kontorspersonal därstädes, både såsom ifrågavarande avlöningsskalas
första (högsta) klass upptagits klass 14. De sakkunniga hade nämligen
velat bereda tillfälle att vid eventuell framtida lönereglering, omfattande
avlöningsförmånerna för samtliga vid statens anstalter för sinnessjuka
anställda befattningshavare, använda »analog klassindelning och förelöpande
numrering». Löneskalan omfattar avlöningsklasserna 14—29.
I eu särskild paragraf av ifrågavarande reglementsförslag bar beträffande
vissa uppräknade kategorier av ordinarie befattningar angivits,
huru många särskilda befattningar skulle finnas inom varje kategori.
Antalet övriga ordinarie befattningar föreslås skola för varje år bestämmas
av Kungl. Maj:t.
I utlåtande den 25 februari 1914 bar medicinalstyrelsen till yttrande
upptagit de särskilda utav de sakkunniga framställda förslagen beträffande
avlöningsförhållandena för personalen.
Vidkommande först dessa förslag, i vad de avse naturaförmåner,
bar styrelsen, med instämmande i övrigt i vad de sakkunniga på sätt
ovan omförmälts föreslagit, i följande hänseenden uttalat en från de
sakkunnigas avvikande mening.
Det nya system beträffande förhållandet emellan den kontanta avlöningen
och personalens kost, som av de sakkunniga förordats, ville styrelsen icke motsätta
sig. Men i fråga om bestämmandet av avdrag å avlöningen för åtnjuten
kost ansåge styrelsen, att dessa avdrag ej borde fixeras till vissa belopp, såsom
de sakkunniga föreslagit, utan beräknas efter den verkliga kostnaden för portion
enligt gällande utspisningsstat, avrundad, därest bråkdel av öre skulle förekomma,
till närmast högre hela öretal, och den uppkomna summan ökas med 10 öre,
motsvarande anrättningskostnaden.
Fri tjänstebeklädnad funne medicinalstyrelsen lika med de sakkunniga
böra framgent som nu tillkomma sjukvårdspersonalen.
Beträffande ekonomipersonalen innehölle gällande föreskrifter, att väverskor
och sömmerskor åtnjöte fastställd tjänstebeklädnad samt köks-, bageri- och tvättpersonalen
förkläden av linne eller vaxduk ävensom, i mån av behov, linnemössa.
Dessa bestämmelser ansåge styrelsen böra bibehållas, varförutom även kuskar
105
Kung.I. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
samt post- och stadsbud (vaktmästare) borde tilldelas tjänstebeklädnad; den övriga
ekonomipersonalens förseende med tjänstedräkt syntes i varje fall mindre av
behovet påkallat.
i oi *^e befattningshavare, som därav vore i behov, borde skyddskläder tillhandahållas
från anstalten.
I fråga om förmånen av fri läkarvård hyste styrelsen en från de
sakkunnigas förslag så till vida avvikande mening, som styrelsen ansåge
all till anstalten hörande personal böra åtnjuta fri personlig läkarvård
av anstaltens läkare samt den personal, som vore boende i anstaltens
hus, jämväl fri läkarvård för hustru och minderåriga barn.
För personalen kunde vidare efter anstaltsläkarens förordnande medgivas
fri vard å allmän sal å sanatorium eller å länets eller stadens
sjukhus. Prövade överläkaren konsultation med annan än anstaltens
läkare erforderlig, borde sådan bekostas med anstaltens medel. I sakens
natur syntes ligga, att konstgjord arm eller konstgjort ben, kirurgiskt
bandage med mera dylikt, som nödvändiggjorts av kroppsskada under
tjänstgöring, borde bekostas av anstalten.
Vad de sakkunniga föreslagit rörande rätt till fri medicin hade
styrelsen på tillika anförda skäl ansett sig böra avstyrka.
Medicinalstyrelsen anser vidare, att bland medgivna naturaförmåner
borde, i anslutning till vad hittills förekommit, upptagas fri tvätt för
ogift befattningshavare, dock med undantag för strykning av stärkpersedlar.
Vidkommande härefter personalens kontanta avlöning förklarar
medicinalstyrelsen först, att den utav de sakkunniga föreslagna löneskalan
syntes väl lämpa sig efter de sinsemellan ganska olika tjänsteförhållandena
inom sinnessjukvården. Ej heller vore något att erinra
mot uppdelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar eller
mot avlöningsförhöjningarna vare sig till antal eller storlek. Vad begynnelseavlöningen
anginge, syntes densamma vara av de sakkunniga
i princip rätt beräknad; dock hade styrelsen i ett par fall funnit densamma
något för låg. Den föreslagna indelningen av personalen i
särskilda kategorier eller grupper och vissa sådana gruppers uppdelning
i skilda lönegrader hade däremot styrelsen icke kunnat godkänna i
oförändrat skick.
Beträffande uppsyningspersonalen ville styrelsen ej föreslå annan ändring,
än att, på jämväl anförda skäl, benämningarna uppsyningsman och föreståndarinna
utbyttes mot överskötare och översköterska.
Mect anledning härav ville styrelsen vidare förorda, att de utav de sakkunniga
föreslagna grupperna överskötare och översköterskor benämndes förste
skötare och förste sköterskor. Mot dessa gruppers fördelning, på sätt av de
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt., 369 haft. (Nr 409.) 14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
sakkunniga föreslagits, i två avlöningsgrader vardera hade anmärkningar framställts
av flera hospitalsdirektioner. Med hänsyn härtill och på i övrigt anförda
skäl ville styrelsen med anslutning till det redan brukliga systemet med särskilda
ansvarsarvoden för översköterskor föreslå, att dylika ansvarsarvoden från 50 intill
150 kronor för år måtte bibehållas och fästas vid de avdelningar, där avdelningens
art, patienternas antal och storleken av de förråd, för vilka vederbörande översköterska
hade att ansvara, gjorde sådant särskilt arvode berättigat. Med en
sådan anordning borde självfallet endast en avlöningsgrad förefinnas för ifrågavarande
personalgrupp. För förste skötare, respektive första sköterska, som
uppbure ansvarsarvode, föresloges titeln avdelningsskötare, respektive avdelningssköterska.
I nära samband med frågan om avdelningsskötare och avdelningssköterskor
stode en annan, för sinnessjuk vården och särskilt för den
kvinnliga sjukvårdspersonalens rekrytering särdeles viktig angelägenhet.
Det hade nämligen ofta förut och även i förevarande ärende av hospitalsmyndigheterna
med kraft gjorts gällande, huru nödvändigt det vore att
erhålla bildade och sjukvärdsskolade elever vid hospitalen.
Särskilt vore eu föregående god utbildning i allmän sjukvård av det största
gagn, enär många sinnessjuka i lika hög grad krävde kroppslig som själslig sjukvård.
Med fullt berättigande, enligt medicinalstyrelsens mening, hade överläkaren
vid Stockholms hospital i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag uttalat, bland
annat, att den skolade sjuksköterskekåren varit av utomordentlig betydelse för
Stockholms hospitals utveckling genom den insats, denna kår gjort till sinnessjukvårdens
höjande och humanisering.
Skulle man kunna, anför medicinalstyrelsen vidare, tillföra hospitalen bildat
och sjukvårdsskolat elevmaterial, borde dels utbildningen i sinnessjukvård för
dessa sjuksköterskor anordnas något annorlunda än för hospitalens egna elever,
dels erhållandet av ordinarie tjänst för samma sjuksköterskor underlättas, dels
ock lönen för dem icke tilltagas alltför låg. Och skulle man kunna få de bildade
kvinnorna att söka anställning vid hospitalen, måste möjlighet givas att såväl
under elev- och extra ordinarietiden som under anställningen såsom ordinarie
sköterska tillförsäkra dem en ersättning, som satte dem i stånd att utan anlitande
av större delen av avlöningen komma i åtnjutande av personalkost av I klass —
en förmån på vilken de antoges sätta det allra största värde. Medicinalstyrelsen
hade ansett detta lämpligast kunna ske genom att tillerkänna i sinnessjukvård
anställd kvinna, som genomgått minst sex klasser i elementarskola eller företedde
intyg om däremot svarande utbildning, dels rätt att bekomma personalkost av
I klass, dels ock ett kontant tillägg till avlöningen, motsvarande skillnaden mellan
portionspriset för personalkost av I och av II klass, dock endast under förutsättning
att hon begagnade sig av nämnda rätt.
Medicinalstyrelsen yttrar sig härefter rörande de utav de sakkunniga
föreslagna avlöning ssatserna.
Beträffande särskilt de befattningshavare, för vilka styrelsen förordat benämningarna
förste skötare och första sköterskor, hade styrelsen tagit hänsyn
107
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
dels till gällande avlöningar för motsvarande befattningshavare och dels till de
ansvarsarvoden, som vore ämnade att tilldelas avdelningsskötare och avdelningssköterskor.
Styrelsen hade därvid stannat vid att för förste skötare föreslå avlöningsklass
24 (= de sakkunnigas överskötare av andra graden) med begynnelseavlöning
å 1,140 kronor och slutavlöning å 1,800 kronor samt för första sköterskor
avlöningsklass 25 (= de sakkunnigas översköterskor av första graden) med begynnelseavlöning
å 1,020 kronor och slutavlöning å 1,500 kronor.
Den utav de sakkunniga för sköterskor föreslagna avlöningen enligt klass
29 (begynnelseavlöning 780 kronor och slutavlöning 1,020 kronör) hade synts styrelsen
allt för knappt tilltagen, och hade styrelsen fördenskull upptagit sköterskegruppen
i klass 28 med begynnelseavlöning å 840 kronor och slutavlöning å
1,140 kronor.
Arbetsföreståndarinnorna hade medicinalstyrelsen ansett böra uppflyttas från
den utav de sakkunniga föreslagna klass 27 (begynnelseavlöning 900 kronor, slutavlöning
1,260 kronor) till klass 26 med 960 kronor i begynnelseavlöning och
1,380 kronor i slutavlöning.
Mot övriga i de sakkunnigas förslag för den ordinarie personalen upptagna
avlöningssatser förklarade sig medicinalstyrelsen icke hava något att erinra. I
samband därmed ville emellertid styrelsen anmärka, att den upptoge elektriker
och reparatörer bland hantverkare (hantverksföreståndare).
Med tillämpning av vad styrelsen i fråga om de kontanta avlöningsförmånerna
anfört har styrelsen i sitt vid dess yttrande fogade förslag till avlöningsreglemente
för (ordinarie) tjänstemän framlagt en avlöningsskala, motsvarande
den utav de sakkunniga föreslagna. Denna styrelsens avlöningsskala omfattar
klasserna 14—28.
Styrelsen har jämväl i sitt nämnda reglementsförslag angivit, huru många
särskilda befattningar enligt dess mening borde finnas inom vissa uppräknade
kategorier bland den ordinarie personalen, Antalet av övriga ordinarie tjänster
skulle även enligt styrelsens förslag bestämmas av Kungl. Maj:t för varje år.
I de skrivelser, som av hospitalspersonalens olika förbund eller
av grupper av befattningshavare inom samma personal i förevarande
ärende avgivits, hava givetvis de utav de sakkunniga eller medicinalstyrelsen
föreslagna avlöningsförmånerna v^arit föremål för uttalanden
och framställningar. Motsvarande meningsyttringar från personalens sida
hava vidare, efter vad löneregleringskommittén i sitt betänkande meddelar,
framförts såväl vid kommitténs förhandlingar i juli 1917 med delegerade
från personalförbunden som och under förutnämnda besök av
kommittéledamöter vid vissa av statens sinnessjukanstalter.
Jag tillåter mig i korthet omnämna framförda huvudsynpunkter beträffande
vissa viktigare frågor, avseende personalens avlöningsförhållanden.
Sålunda har beträffande förmånen av fri bostad med värme och lyse eller i
visst fall ersättning därför, hyresbidrag, framhållits, att det ej mindre ur allmänt
samhällelig än även särskilt från sinnessjukanstalternas och deras personalkårers
Särskilda
skrivelser från
olika föreningar
in. fl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
f 08
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
synpunkt vore önskvärt, att familjebostad och ersättning därför beräknades med
utgående från två rum och kök såsom den normala grundtypen. Dylik bostad
borde ej vara uteslutande förbehållen gift befattningshavare, utan borde också,
på sätt inspektören för sinnessjukvården uttalat, kunna tilldelas ogift befattningshavare
i fall, då särskilda skäl talade därför. Bostadsersättningen, hyresbidraget,
borde rättas efter å vederbörande ort gällande pris inom gränser, som skäligen
syntes kunna bestämmas till 300—500 kronor.
I fråga om förhållandet mellan de kontanta avlöningarna och personalens
kost har det utav de sakkunniga förordade nya systemet med däruti av medicinalstyrelsen
föreslagen modifikation synts i övervägande grad mottagas med gillande.
Dock har härvid framhållits såsom önskvärt, att personalen i så stor om
fattning, som utan bestämd olägenhet kunde ske, medgåves rätt att välja mellan
att mottaga kost in natura från anstaltens kök och att själv sörja för sitt kosthåll.
I sådant hänseende har särskilt uttalats, att frihet att själv ordna kosthållet
borde i vad angår den ogifta personalen kunna undantagsvis medgivas ej endast,
såsom av medicinalstyrelsen föreslagits, befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen
utan ock befattningshavare bland sjukvårdspersonalen; och har
därvid hänvisats till vad inspektören för sinnessjukvården anfört i denna fråga
uti sitt särskilda yttrande till medicinalstyrelsens protokoll den 25 februari 1914.
Beträffande förmånen av fri tjänstebeJclädnad har från ekonomipersonalens
sida framställts anspråk på full likställighet med sjukvårdspersonalen, eller således
att även all ekonomipersonal borde komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån
eller ock erhålla motsvarande kontant ersättning. Tillika har gjorts gällande,
att särskilda skyddskläder borde tillhandahållas alla dem bland ekonomipersonalen,
vilkas arbete vore av beskaffenhet att medföra behov därav. Bestämmanderätten
därutinnan syntes böra tillkomma medicinalstyrelsen.
Beträffande spörsmålet om kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria medikamenter
har från personalens sida särskilt framhållits såsom önskvärt, att sådana
medikamenter, som ordinerats vid anlitande av medgiven kostnadsfri läkarvård
samt funnes i vederbörande anstalts förråd och lämpligen kunde därifrån tillhandahållas
den sjuke, också kostnadsfritt komme honom till del. Härvid erinrades
tillika, dels att anstalternas medicinförråd i viss omfattning stode under direkt vård
av befattningshavare, varom här vore fråga, och dels att enligt för närvarande
tillämpad praxis medikamenter från hospitalens förråd utan avgift tillgodokomme
sjuk befattningshavare.
Med anledning därav att medicinalstyrelsen föreslagit fri tvätt för ogift personal,
dock med iakttagande att strykning av stärksaker ej skulle vara avgiftsfri,
har från personalen dels hemställts, huruvida ej undantaget beträffande strykning
kunde bortfalla såsom varande av mindre betydelse, dels ock ifrågasatts, huruvida
ej enahanda rätt i förevarande avseende, som medgåves den ogifte, kunde
få bibehållas för honom även efter det han trätt i gifte.
Yad härefter angår de kontant utgående avlöningsförmånerna synas de huvudgrunder,
på vilka — såvitt fråga är om personal i ordinarie befattning — såväl
de sakkunnigas som medicinalstyrelsens förslag äro fotade, hava från personalens
sida i huvudsak mötts med gillande. Vid detta förhållande hava ej heller
anordningen av de avlöningsskalor, i vilka dessa huvudgrunder funnit ett mera
detaljerat uttryck, eller de olika befattningshavargruppernas hänförande till skilda
klasser inom samma avlöningsskalor föranlett någon väsentligare gensaga.
109
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Att däremot själva de föreslagna avlöningssatserna givit anledning
till ändringsyrkanden från personalens sida, genomgående i riktning av
avsevärd förhöjning, torde finnas väl förklarligt, liksom ock att dessa
yrkanden gått olika långt vid skilda tidpunkter och under inflytande
av olika uppfattningar rörande den betydelse vid förevarande lönereglering,
som borde tillmätas de innevarande dyrtidsförhållandena. Någon
närmare redogörelse för nämnda ändringsyrkanden torde icke behöva här
meddelas.
I fråga om naturaförmåner, som böra ingå i avlöningarna, har, vad
först angår bostadsfrågan, jämväl löneregleringskommittén utgått från,
att all personal, varom här är fråga, skall framgent som hittills tillhanhållas
fri bostad eller, vad angår familjebostad, ersättning därför.
Kommittén hade förut framhållit den stora vikt för ett framgångsrikt handhavande
av sinnessjukvården och dennas fortsatta utveckling, som enligt kommitténs
mening borde fästas därvid, att personalens bostadsförhållanden vore verkligt
tillfredsställande.
Ett uppslag till främjande av deuna bostadsfrågas gynnsamma lösning hade
de sakkunniga, på sätt i deras betänkande närmare omförmäles, trott sig finna i
en »egnahemsrörelse» bland personalen, avseende egna hem å eller i omedelbar
närhet av anstaltsområdet. De sakkunniga framförde vissa riktlinier för en dylik
rörelses befrämjande, men hänvisade slutligen på, att en noggrann utredning
syntes vara erforderlig, därest saken skulle tillmätas sådan vikt, att dess genomförande
ifrågakomme.
Medicinalstyrelsen hade i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande på
tillika anförda skäl funnit sig icke kunna annat än ställa sig bestämt avvisande
mot en lösning genom statens medverkan av hospitalspersonalens egnahemsfråga,
sådan densamma framträtt i de sakkunnigas betänkande,
Jämväl från personalens sida hade man funnit nämnda fråga icke kunna i
här förevarande sammanhang upptagas till avgörande.
Under hänvisning till vad sålunda förekommit hade kommittén ansett
sig icke böra närmare ingå på spörsmålet om främjande av hospitalspersonalens
egnahemsbildning eller att vid avgivande av sitt yttrande
rörande ordnandet av samma personals avlöningsförhållanden
taga vidare hänsyn till nämnda spörsmål.
Vad angår dispositionen av förefintliga bostadslägenheter erinrar kommittén,
hurusom medicinalstyrelsen ansett, att så kallad familjebostad
— 1 å 2 rum och kök — skulle kunna tilldelas allenast befattningshavare,
som vore gift.
Kommittén hade för sin del ej kunnat finna sig övertygad om nödvändigheten
av donna begränsning. Därest särskilda skäl i något fall
Löneregle
ringskom
mittén.
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
talade därför och särskilt om tillgången på familjebostäder det medgåve,
syntes förmånen i fråga böra kanna komma jämväl ogift befattningshavare
till godo. Möjlighet därtill syntes alltså böra hållas öppen.
Hade familjebostad i anstaltens hus icke kunnat beredas den, som
bort komma i åtnjutande därav, hade i män av tillgång å medel i anstaltens
utgiftsstat honom tilldelats s. k. hyresbidrag. Sådant hyresbidrag,
som utgått med belopp växlande mellan 120 och 300 kronor,
hade av de sakkunniga föreslagits till lägst 250 och högst 400 kronor med
förordande tillika, att det skulle tillkomma medicinalstyrelsen att inom
dessa gränser träffa avgörande för varje anstalt för sig. Mot detta förslag
hade medicinalstyrelsen icke haft något att erinra. Kommittén för
sin del hölle före, att inträdda förhållanden på bostadsmarknaden gjorde
en höjning av den övre gränsen för hyresbidragets belopp till 500
kronor befogad.
Med familjebostad borde som hittills följa kostnadsfri uppvärmning
och belysning; dock att, i överensstämmelse med vad av riksdagen i
flera föregående fall föreskrivits, boställshavaren syntes böra själv bekosta
elektrisk armatur och lampor.
Sedan 1918 års början hade det för familjebostäder avsedda bränslet utgått
enligt av medicinalstyrelsen fastställda grunder. Då familjebostad ej åtnjutits,
hade ersättning för bränsle och lyse utgått. Denna ersättning hade vid fall av
s. k. hyresbidrag tidigare beräknats lika med kostnaden för 15 famnar björkved
vid de norrländska hospitalen och för 12 famnar dylik ved vid de övriga anstalterna,
men från och med år 1918 utgått enligt av medicinalstyrelsen fastställda
grunder.
Det syntes kommittén vara att förorda, att bränsle till familjebostäder
och ersättning för sådant bränsle fortfarande borde utgå enligt
grunder, som fastställdes av medicinalstyrelsen.
Till de lägenheter, som äro avsedda allenast för ogifta befattningshavare,
höra möbler med sängkläder samt bränsle och lyse. Kommittén
säger sig sakna anledning att föreslå ändring i vad sålunda
gäller.
Beträffande frågan om personalens kost ansluter sig jämväl
kommittén till det utav de sakkunniga förordade nya systemet, i vad
det avser att personalen skall hava att vidkännas gottgörelse för åtnjuten
kost från hospitalets kök.
Beträffande beräkningen av denna gottgörelses storlek hölle kommittén före,
att vad medicinalstyrelsen därutinnan föreslagit borde föredragas framför gottgörelsens
fixerande, på sätt de sakkunniga förordat, till visst belopp för dag. Den
opaginerad Kontrollera mot PDF
m
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
ersättning för mottagen kost, som personalen hade att vidkännas, syntes kommittén
emellertid kunna skäligen begränsas till att motsvara den verkliga kostnaden
för själva portionen, med frånseende av vad som skulle kunna anses
utgöra kostnad för dess anrättande. Det utav medicinalstyrelsen ifrågasatta
beloppet av 10 öre, betingat av kostnaden för portionens anrättande, skulle alltså,
enligt vad kommittén ville förorda, uteslutas vid beräknandet av gottgörelsen för
åtnjuten kost. Tillfyllestgörande skäl för denna kommitténs mening syntes föreligga
i olika nära till hands liggande omständigheter: själva tvånget, i de flesta
fall, att emottaga anstaltens kost, de brister, som vid en masstillagning och massservering
sådan som den vid anstalten förekommande understundom ej syntes
kunna undvikas, en''i viss mån lika oundviklig enformighet och ett däremot svarande,
för dem varom här är fråga, naturligt behov av omväxling m. fl.
Vidkommande metoden för den verkliga portionskostnadens bestämmande
ansåge kommittén eu antaglig utväg vara, att den ersättning, som vederbörande
hade att vidkännas för kost under ett visst, t. ex. årets tredje kvartal, bestämdes
att motsvara verkliga portionskostnaden för hospitalet under det andra av de
närmast förflutna kvartalen eller således i nämnda exempel årets första kvartal.
Under det mellanliggande kvartalet borde nämligen det närmast föregående kvartalets
verkliga portionskostnad hava hunnit bliva känd. Den växling uti ifrågavarande
ersättnings belopp, som med angivna utväg kunde förekomma, syntes ej
bliva av den betydenhet eller beskaffenhet i övrigt, att densamma borde anses
utesluta nämnda utvägs antaglighet.
Mot att ersättningen i fråga, på sätt föreslaget blivit, uttoges genom avdrag
å den kontanta avlöningen, syntes någon invändning icke vara att göra.
Beträffande spörsmålet, i vilken omfattning skyldighet att mottaga anstaltens
kost borde förekomma, hade kommittén under detta ärendes utredning funnit,
att skäl förefunnes för en bestämd skillnad mellan gift och ogift personal.
För den gifte syntes böra gälla, att han skulle själv handhava sitt kosthåll,
dock att honom måtte medgivas, på sätt närmare kunde bestämmas, att erhålla
vissa måltider från hospitalets kök.'' För den ogifte åter, vare sig han tillhörde
sjukvårds- eller ekonomipersonalen, syntes regeln böra vara, att han hade att
intaga anstaltens kost, men att det dock enligt medicinalstyrelsens närmare bestämmande
måtte medgivas honom att själv sörja för sin kost.
Beträffande den omfattning, i vilken tjänstedräkt och skyddskläder
borde tilldelas personalen, hade kommittén ej ansett sig äga tillräckliga
skäl att i vidare mån frångå vad medicinalstjurelsen därutinnan i sitt
utlåtande föreslagit än att den enligt inhämtad upplysning under senare
tid tillämpade praxis, att personalen i kök, tvätt och bageri erhållit ej
blott erforderliga skyddskläder utan fullständig arbetsdräkt (ej skodon
samt under- och ytterkläder) måtte vinna uttryckligt godkännande.
Beträffande medgivande av kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria
medikamenter åt ifrågavarande personal funne sig kommittén benägen
att i huvudsak ansluta sig till vad medicinalstyrelsen förordat. Kommittén
hölle sålunda före, att samtliga befattningshavare borde äga
112
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
kostnadsfritt åtnjuta den sjukvård, som lämpligen kunde beredas dem
av anstaltens läkare, samt de befattningshavare, vilka hade bostad i
anstaltens hus, sådan läkarvård jämväl för hustru och hemmavarande
oförsörjda barn.
Utav de sinsemellan något avvikande förslag, som framförts av de
sakkunniga och av medicinalstyrelsen i fråga om rätt för hospitalspersonalen
att erhålla kostnadsfri vård å offentligt sjukhus och sanatorium,
syntes — därest över huvud taget dylik rätt skulle medgivas
— det av medicinalstyrelsen framställda förslaget böra givas företräde.
Kommittén hade sålunda, om än icke utan tvekan, ansett sig böra förorda,
att kostnaden för befattningshavares vård å offentligt sjukhus
eller sanatorium måtte efter anstaltsläkares beprövande bestridas av
vederbörande anstalts medel, dock ej i vidare mån än som vore förenad
med vård å allmän sal.
Rörande slutligen förmånen av fri tvätt hade kommittén icke
funnit sig hava tillräckliga skäl för att tillstyrka en utsträckning av
denna förmån utöver vad medcinalstyrelsen därutinnan funnit lämpligt.
Kommittén hade emellertid härvid utgått ifrån, att anstalternas
tvättinrättningar i fråga om verkställande av tvätt och strykning mot
ersättning skola, i lika mån mot samtliga vid anstalten anställda befattningshavare,
högre som lägre, ställa sig så tillmötesgående, som med
inrättningarnas behöriga skötsel främst i anstaltens intresse vore förenligt.
Vad härefter angår den avlöning i kontant, som skulle ingå i vederbörandes
avlöningsförmåner, erinrar kommittén till en början, att
jämväl kommittén för sin del anslöte sig till det av de sakkunniga föreslagna
och av medicinalstyrelsen förordade nya system, enligt vilket
ifrågavarande personal hade att själv bestrida kostnaderna för sin kost
och således att, i händelse kost in natura erhållits, därför utgiva ersättning
till anstalten.
Lika med de sakkunniga och medicinalstyrelsen säger sig kommittén
vidare finna det riktigt, att den begynnelseavlöning, som kunde
finnas böra fästas vid en viss befattning, skulle kunna efter viss tids
fortsatt innehavande av befattningen vinna tillökning genom avlöningsförhöjning.
Beträffande dessa avlöningsförhöjningar erinrade kommittén, hurusom av
de sakkunniga förordats för manliga befattningshavare fem dylika förhöjningar
att inträda efter respektive 2, 4, 6, 9 och 12 års väl vitsordad tjänstgöring samt
för kvinnliga befattningshavare fyra sådana förhöjningar efter respektive 3, 6, 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409. 1]3
och 12 års tjänst. Mot detta förslag hade medicinalstyrelsen förklarat sig intet
hava att erinra.
Kommittén hade för sin del icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot
vad sålunda föreslagits, i vad det innebure, att för de manliga befattningshavarna
tidsperioderna för intjänande av de olika avlöningsförhojningarna skulle vara i
viss omfattning inbördes olika — 2 år för de första tre förhöjningarna mot 3 år
för de två senare — och därmed till en del jämväl olika mot dem, som skulle
gälla för de kvinnliga befattningshavarna. Kommittén vore nämligen, såsom ock
av densamma i tidigare löneregleringsförslag uttalats, av den mening, att perioder
av olika längd för intjänande av avlöningsförhöjningar inom samma tjänstegrad
icke kunde anses lämpliga.
Om än såsom skäl för den föreslagna olikheten skulle kunna, på sätt i de
sakkunnigas betänkande skett, anföras olika omständigheter, syntes vad uti ifrågavarande
hänseende åberopats varken vara gällande uteslutande för hospitalspersonalen
ifråga eller böra tillmätas sådan betydelse, att tillräcklig anledning
för kommittén förelåge att här frångå sin nyssnämnda uppfattning.
Kommittén förordar, att ifrågavarande tidsperioders längd lika för
manliga och kvinnliga befattningshavare bestämmas till tre år.
I fråga om det föreslagna antalet avlöningsförhöjningar hade kommittén
ansett sig ej böra framställa erinran i vidare mån, än att samma
förhöjningar för maskinmästare av l:a graden, med hänsyn till den förhållandevis
höga begynnelseavlöning, som förordades för sådan befattningshavare,
syntes skäligen kunna begränsas till fyra.
Avlöningsförhöjning skulle alltså, enligt vad kommittén förordar,
inträda för maskinmästare av l:a graden efter 3, 6, 9 och 12 år, för
annan manlig befattningshavare efter 3, 6, 9, 12 och 15 år samt för
kvinnliga befattningshavare efter 3, 6, 9 och 12 år.
Kommittén säger sig vidare icke kunna biträda förslaget, att avlöningsförhöjning
skall utgå från och med månaden näst efter den, varunder
den för förhöjningens intjänande stadgade tidsperioden gått till
ända. I likhet med vad eljest i allmänhet gällde, syntes avlöningsförhöjning
böra inträda först från och med nästföljande kalenderår.
Mot att, på sätt föreslaget blivit, den en befattningshavare vid
varje tid tillkommande kontanta avlöning skulle vara fördelad i lön
och tjänstgöring spenningar, hade kommittén intet att erinra.
Då till följd av de jämförelsevis talrika avlöningsförhojningarna och det
störa antal avlöningsgrader, som nödvändiggjordes av de många befattningarnas
inbördes olikhet, ett flertal olika avlöningsbelopp måste förekomma, syntes det
lämpligt, att en särskild skala av förekommande avlöningsklasser uppställdes, på
sätt eljest i likartade fall förekomme, och att samtliga stadganden rörande avlöningsförmåner
samt bestämmelser och villkor för deras åtnjutande sammanfördes
i ett avlöningsreglemente.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr 409.)
15
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Den skala av förekommande avlöningsklasser, som upptagits i § 1 av de
sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för de ordinarie befattningshavarna
bland den personal, varom här vore fråga, började med klass 14. Anledningen
härtill vore den, att de sakkunniga tänkt sig såväl läkar- och kontorspersonal
som den nu ifrågavarande personalen inordnad i en fortlöpande skala, i vilken
klasserna 1—13 skulle upptagas av förstnämnda personal. Denna de sakkunnigas
avsikt hade kommittén funnit icke lämpligen låta sig genomföras. Olägenheter
av skilda slag skulle nämligen föranledas av ett medtagande särskilt av
läkarpersonalen i den avsedda klassindelningen; och något särskilt intresse eller
bestämd fördel av att så skedde syntes icke vara påvisad. Yid dessa förhållanden
hade, på sätt som skett, läkar- och kontorspersonalens avlöningsförhållanden
behandlats för sig. I följd härav förelåge icke anledning att låta skalan över
den här ifrågavarande personalens avlöningsklasser börja med en klass nummer
14, utan hade den högsta av dessa klasser betecknats såsom klass 1 i den skala,
som upptoges i kommitténs förslag till avlöningsreglemente.
Beträffande storleken av de avlöning ssatser för de särskilda klasserna,
som upptagits i sistnämnda förslag, säger kommittén, att vad därutinnan
förordats utgjorde de resultat, till vilka kommitténs överväganden
i ämnet lett, efter det vederbörandes inom medicinalstyrelsen mening
vid förnyade tillfällen inhämtats, efter hörande av ifrågavarande
personals uppfattningar och under aktgivande på löneförhållandena för
andra grupper av statstjänare, vilkas ställning synts i större eller mindre
mån berättiga ett jämförande. Att söka närmare framställa dessa överväganden
för varje befattningsgrupp eller särskild befattning för sig
hade synts kommittén icke vara påkallat, helst som de huvudsakligen
bestämmande synpunkterna återfunnes i den föregående framställningen,
särskilt i vad den behandlade frågan om personalens överförande på
ordinarie stat.
Särskilt ville emellertid kommittén påpeka en avvikelse beträffande avlöningen
till hantverksföreståndarna, som kommitténs förslag innebure i jämförelse
med vad de sakkunniga och medicinalstyrelsen därutinnan föreslagit. Under det
att enligt sistberörda förslag samtliga hantverksföreståndare skulle erhålla lika
begynnelseavlöning, hava dessa föreståndare av kommittén ansetts böra med avseende
å begynnelseavlöningens storlek fördelas på två avlöningsgrader. En dylik
fördelning hade kommittén ansett skäligen påkallad av den betydande olikhet
i omfattningen av det till befattningarna i fråga hörande arbete och ansvar,
som de större och de mindre sinnessjukanstalterna företedde.
Generellt ville kommittén vidare framhålla, att kommittén funnit
fog föreligga för en allmän höjning av avlöningsbeloppen utöver vad
som föreslagits i de sakkunnigas betänkande och medicinalstyrelsens
utlåtande däröver.
115
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 409.
Detta framginge närmast vid aktgivande därpå, att klassen 1 i kommitténs
förslag till avlöningsskala upptoge högre avlöningsbelopp än klass 14 i de sakkunnigas
förslag samt att övriga klasser enligt det förra förslaget, nr 2—15, motsvarade
klasserna 14—27 av det senare förslagets samtliga klasser, 14—29.
Beträffande den föreslagna avlöningsskalans allmänna karaktär
framhåller kommittén vidare, att de däri angivna avlöningssatserna föreslagits
— såvitt sådant över huvud taget läte sig göra — utan hänsyn
till nu rådande dyrtid. En följd härav vore att, därest kommitténs
förslag beträffande dessa avlöningssatser vunne godkännande, avlöningsförbättringar,
motsvarande nu utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp,
vilka kunde komma att för tid efter den nya regleringens
trädande i kraft utgå, borde tillgodokomma här ifrågavarande befattningshavare.
Skalan utmärkte jämväl de särskilda avlöningsbeloppens fördelning i lön
och tjänstgöringspenningar.
Huruledes de särskilda befattningarna skulle inpassas i avlöningsskalans
särskilda klasser, utvisades av det förslag till reglering därutinnan, som upptagits
i särskild paragraf av kommitténs reglementsförslag. Denna reglering utmärkte
jämväl det detaljerade utförandet av kommitténs förut framställda förslag
beträffande spörsmålet, i vilken omfattning ifrågavarande personal borde uppföras
på ordinarie stat.
I detta sammanhang tillkännagiver kommittén, att den funnit sig i ej ringa
mån tveksam gent emot medicinalstyrelsens ovan omförmälda hemställan, att i
sinnessjukvården anställd kvinna, som genomgått minst sex klasser av elementarskola
eller företedde intyg om däremot svarande utbildning, måtte tillerkännas
dels rätt att bekomma personalkost av förekommande högre klass, dels ock
kontant avlöningstillägg, motsvarande skillnaden mellan portionspriset för personalkost
av nämnda klass och portionspriset för personalkost av lägre klass under
förutsättning, att hon begagnat sig av berörda rättighet. Då emellertid vikten
för sinnessjukvårdens utveckling av det syftemål, som samma hemställan vore
avsedd att närmast fränka, blivit med stöd av vunnen erfarenhet starkt framhållet
såväl av medicinalstyrelsen som av andra sinnessjukvårdens målsmän, hade
kommittén ansett sig icke böra motsätta sig ett bifall till nämnda hemställan.
Däremot hölle kommittén före, att tillfyllestgörande skäl näppeligen kunde
anses föreligga för meddelanden, på sätt av de sakkunniga föreslagits, av bestämmelse
i syfte, att befattningshavare undantagsvis skulle kunna, med viss begränsning,
tilldelas avlöning efter högre klass än den, till vilken hans befattning enligt
gällande reglering vore hänförd. Kommittén ansåge sig sålunda icke böra
biträda detta förslag.
I särskild paragraf av förslaget till avlöningsreglemente hade angivits, i
fråga om vilka befattningsgrupper antalet särskilda befattningar borde fastställas
genom beslut av Konung och riksdag gemensamt samt i fråga om vilka befattningar
antalet skulle för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t.
Beträffande de förordade avlöningsförhöjningarnas belopp i varje fall och
tidsperioderna för dessa förhöjningars inträdande, under förutsättning att i öv
-
116
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
rigt föreskrivna villkor därför uppfyllts, både kommittén upprättat särskild tabellarisk
sammanställning.
I fråga om bestämmelser och villkor för åtnjutande av de kontant utgående
avlöningsförmåner, som kunde varda fastställda för personal, varom nu är fråga,
ville kommittén, utöver vad därutinnan redan anförts, hänvisa till kommittén g
förslag till avlöningsreglemente.
_ Ytterligare ville kommittén allenast framhålla, hurusom kommittén lika med
medicinalstyrelsen utgått från, att med genomförandet av förevarande lönereglering
nu utgående personliga avlöningstillägg till vissa befattningshavare borde
försvinna.
I övrigt hänvisar kommittén till ett av kommittén uppgjort förslag
till avlöningsreglemente för ifrågavarande hospitalspersonal. Kommittén
anmärker härvid, att den i detta förslag beträffande uppsyningspersonalen
bibehållit de hittills brukliga, i de sakkunnigas betänkande upptagna
benämningarna för de särskilda befattningarnas innehavare.
Jag vill till en början allenast erinra därom, att de av löneregleringskommittén
föreslagna avlöningssatsernä äro beräknade utan hänsyn
till nu rådande dyrtid. Kommittén bar också uttryckligen tillkännagivit,
att i följd härav vid bifall till dess förslag avlöningsförbättringar,
motsvarande nu utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp, vilka kunde
komma att för tid efter den nya regleringens trädande i kraft utgå,
borde tillgodokomma ifrågavarande befattningshavare. Jag är ense med
kommittén härutinnan. Vid nu anförda förhållande ävensom vid övervägande
i övrigt av de avlöningsbelopp, som kommittén förordat för de
särskilda befattningshavarna och vilka synas mig väl avvägda, bar jag
funnit mig böra ansluta mig till kommitténs förslag i denna del.
1 avseende å de naturaförmåner, som böra ingå i avlöningarna,
hava i vissa smärre punkter olika meningar gjort sig gällande. Jag
tillåter mig i detta hänseende hänvisa till den förut lämnade redogörelsen.
Vid skärskådande av de skiljaktigheter, som i berörda stycken
varit tillfinnandes, har jag funnit mig sakna anledning frångå den uppfattning,
åt vilken löneregleringskommittén givit uttryck.
Såsom jag förut erinrat, bar kommittén framlagt särskilt förslag
till avlöningsreglemente för ifrågavarande hospitalspersonal. Då jag
till alla delar ansluter mig till vad kommittén härutinnan föreslagit,
tillåter jag mig framlägga detta förslag såsom mitt eget. Beträffande
det antal befattningshavare, som är beräknat för de olika anstalterna,
må hänvisas till en vid kommitténs betänkande såsom bilaga 2 fogad
sammanställning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
117
att antaga följande
Förslag
till
Avlöningsreglemente
för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka.
§ l.
Till ordinarie sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka
utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, jämlikt följande
avlöningsskala med däri angivna årliga belopp för de särskilda avlöningsklasserna:
Tjänstgörings-
Summa
penningar.
avlöning.
Kronor
Kronor.
Kronor.
1............
....... 2,200
1,200
3,400
2............
....... 2,000
1,000
3,000
3.............
....... 1,800
900
2,700
4............
....... 1,600
800
2,400
5.............
....... 1,500
600
2,100
6.............
....... 1,440
510
1,950
7.............
....... 1,350
450
1,800
8.............
....... 1,240
410
1,650
9.............
....... 1,130
370
1,500
10............
....... 1,040
340
1,380
11.............
950
310
1,260
12.............
....... 920
220
1,140
13.............
....... 820
200
1,020
14.............
....... 770
190
960
15.............
....... 720
180
900
§ 2.
Avlöningen utgår till nedannämnda befattningshavare enligt följande reglering:
118
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Klass.
Lägsta
avlöning
Klass.
Högsta
avlöning.
Kronor.
Kronor.
Sj ukvår dsp ersonal.
Uppsyningsman av l:a graden ..........................................
6
1,950
1
3,400
» » 2:a » ............................
7
1,800
2
3,000
» . » 3:e » ...........................
8
1,650
3
2,700
Förestånderska » l:a » ............................
7
1,800
3
2,700
» » 2:a »
8
1,650
4
2,400
» » 3:e » ...........................
9
1,500
5
2,100
Förste skötare ......................................................
9
1,500
4
2,400
Skötare .........................................................................
11
1,260
6
1,950
Första sköterska .......................................................
12
1,140
8
1.650
Sköterska .......................................................................
14
960
10
1,380
Ekonomipersonal.
Maskinmästare av l:a graden.............................................
5
2,100
1
3,400
» » 2:a » ...............
7
1.800
2
3,000
Maskinist » l:a » .............................................
9
1,500
4
2,400
» » 2:a >
10
1,380
5
2,100
Hantverksföreståndare av l:a graden ............
8
1,650
3
2,700
» » 2:a »
9
1.500
4
2,400
Trädgårdsmästare .........................................................
8
1,650
3
2,700
Befallningsman..................... ..........................................
8
1,650
3
2,700
Köksförestånderska av l:a graden.......................................
9
1,500
5
2.100
» > 2: a » .....................
10
1,380
6
1,950
» » 3:e »
12
1,140
8
1,650
Tvättförestånderska » l:a » ...............................
11
1,260
7
1,800
» » 2:a »
12
1.140
8
1,650
Bageriförestånderska» l:a » ..................................
12
1,140
8
1,650
» » 2:a » ....................................
13
1,020
9
1,500
Arbetsförestånderska ................................................•.........
12
1,140
8
1,650
Hantverkare .....................................................................
11
1,260
6
1,950
Chaufför...........................................................................
11
1,260
6
1,950
Eldare av l:a graden.........................................................
11
1,260
6
1,950
» » 2:a > .........................................................
13
1,020
8
1,650
» » 3:e » .........................................................
14
960
9
1,500
Magasinsföreståndare.........................................................
12
1.140
7
1,800
Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ........................
Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i träd-
13
1,020
8
1,650
gård och jordbruk ......................................................
13
1,020
8
1,650
Köksförestånderskans närmaste biträde .............................
14
960
10
1,380
Tvättförestånderskans » » ..............................
15
900
11
1,260
Bageriförestånderskans » » ..............................
15
900
11
1,260
Sömmerska och väverska...................................................
15
900
11
1,260
Kungl. May.t Nåd. Proposition Nr 409.
119
§ 3.
Antalet av nedanstående befattningar utgör:
Sj ukvårdsp ersonal.
Uppsyningsman
av
l:a graden ........................
........................ 13
»
»
2:a
» ........................
........................ 6
»
»
3:e
»
........................ 12
Förestånderska
>
l:a
» ........................
........................ 12
»
T>
2:a
» .........................
........................ 8
»
»
3:e
» .......................
....................... 18
Ekonomipersonal
-
Maskinmästare av l:a graden.................................
................... 8
» » 2:a
T> ................................
................... 5
Maskinist » l:a
» ................................
.................. 12
» » 2:a
» ................................
................... 15
Hantverksföreståndare
av l:a graden....................
................... 24
»
» 2:a » ...................
.................. 78
Trädgårdsmästare .......
.................. 13
Befallningsman ..........
................... 11
Köksförestånderska av
l:a graden .......................
................... 10
» »
2:a » .......................
.................. 4
3:e » .......................
................... 2
Tvättförestånderska »
l:a » .......................
.................. 10
» »
2:a » ......................
................. 4
Bageriförestånderska »
l:a » ...••■..................
................ 2
2:a » ......................
..................•. 9
Arbetsförestånderska...
................... 12
Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje år av Kungl.
Maj:t.
§ 4.
Befattningshavare, för vilken den fasta avlöningen i § 2 finnes bestämd till ett
lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning av denna avlöning enligt de bestämmelser,
vilka finnas sammanförda i den vid detta reglemente fogade avlöningstabell,
under iakttagande:
att befattningshavare under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med gott vitsord bestritt sin egen
eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester
eller annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära avlöning likställts med
semester, eller ock ledighet för fullgörande av värnplikt;
att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början av kalenderåret näst
120
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
efter det, varunder den stadgade tjänståldern uppnåtts, börande befattningshavare
därvid tillgodoräknas den tid, som före detta avlöningsreglementes trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till motsvarande eller jämförlig befattning;
att befattningshavare, som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten skulle
erhålla lägre avlöning än den han dittills uppburit, äger såsom personligt tillägg till
lönen uppbära skillnaden, intill dess hans avlöning stigit till samma belopp;
att befattningshavare, som befordras eller i annan ordning förflyttas från en befattning
till annan, å vilken den fasta begynnelseavlöningen är lika med eller lägre
än den fasta avlöning, som han vid tiden för förflyttningen uppbär, kvarstår i innehavande
klass och äger för uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela
den tid han innehaft avlöning efter den klass han vid förflyttningen tillhör; dock
att den, som efter egen ansökning eller uttryckt önskan förflyttas till befattning med
lägre slutavlöning, ej må bekomma högre avlöning än den för sistnämnda befattning
bestämda slutavlöning;
att likväl befattningshavare, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning
i högre klass, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att från tjänsten
avgå, icke må uppflyttas i högre klass.
§ 5.
För åtnjutande av avlöning enligt detta reglemente gälla följande allmänna
bestämmelser:
l:o. Befattningshavare skall vara underkastad den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning,
som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i honom vid
förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande fast avlöning eller pensionsrätt
samt, vid förflyttning till annan ort, mot skälig ersättning för flyttningskostnad.
2:o. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat.
Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot av styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj
eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt
ej vederbörande hospitalsdirektion, uppå därom gjord framställning och efter prövning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare
mottagas och bibehållas.
3:o. Till kvinnlig befattning må gift kvinna befordras allenast efter av Kungl.
Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande.
Där innehavare av kvinnlig befattning ingår äktenskap, skall hon icke vara
skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke medicinalstyrelsen
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.
4:o. Befattningshavare äger tillgodonjuta oavkortad avlöning icke blott för den
tid han verkligen tjänstgjort å sin befattning utan även under den tid, han åtnjutit
semester eller för beredande av semester bestritt högre befattning.
5:o. Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes åtnjuta
oavkortad avlöning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten
för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men äger
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
121
därefter åtnjuta allenast de till lön hörande förmåner, dock att befattningshavare,
som åtnjuter familjebostad, skall vara skyldig frånträda denna mot erhållande av
sådant hyresbidrag, som finnes omförmält i § 9.
6:o. Befattningshavare, som, av annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan av medicinalstyrelsen
förpliktas att utöver tjänstgöringäpenningarna avstå av de till lön hörande
förmåner så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest
prövas skäligt.
7:o. Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han under
tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder befattningshavare avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, skall under tiden den del av hans avlöning, som icke av
medicinalstyrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande, innehållas,
såvida ej medicinalstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.
8:o. Därest befattningshavare i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må avlöningen kunna, efter
medicinalstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader;
ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan
böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.
9:o. Befattningshavare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under
sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida
högre befattning.
Erfordras vikarie för befattningshavare, då denne åtnjuter semester eller undfått
sådan kostnadsfri ledighet, som avses i mom. 5:o, äger den vikarierande liksom
ock annan i succession efter honom såsom fast avlöning åtnjuta allenast vad som
tillkommer honom å hans egen tjänst. >
Erfordras vikarie för befattningshavare av annan anledning, äger den vikarierande
utöver egen fast avlöning uppbära ett belopp, motsvarande skillnaden mellan
de till den fasta avlöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna i lägsta avlöningsklassen
för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,
den vikarierandes egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet
är avsett att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes sammanlagda
avlöningsförmåner ej må överstiga, vad han såsom ordinarie å befattningen
skulle äga uppbära.
10:o. Vad i mom. 9:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl beträffande befattningshavare,
som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom ock beträffande
vikarie i succession efter honom.
§ 6.
Befattningshavare äger årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester, uppsyningsman, maskinmästare, förestånderska i
sjukvården och köksförestånderska under högst 30 dagar, övriga förestånderskor samt
förste skötare och första sköterskor under högst 21 dagar, ävensom personalen i övrigt
under högst 15 dagar.
§ 7.
Vid avgång från tjänst till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
utgå de till lön hörande förmåner till månadens slut; dock att då befattninghavare,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 869 höft. (Nr 409.) 16
122
Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 409.
som åtnjuter fri bostad, avlider, medicinalstyrelsen må, efter prövning av förekommande
omständigheter, medgiva hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning
från bostaden njuta lämplig fardag.
Avlider befattningshavare i följd av olyckshändelse, timad under tjänstutövning
eller arbete för anstaltens räkning, må ett belopp motsvarande den avlidnes
fasta avlöning för en månad såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.
§ 8.
Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning för
befattningshavare vid statens anstalter för sinnessjuka enligt bestämmelserna i
gällande resereglemente, dock att vid långvariga uppdrag, förenade med resa från
boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller eljest i särskilda fall, då omständigheterna
därtill föranleda, medicinalstyrelsen äger bestämma lägre resekostnadsoch
traktamentsersättning.
§ 9.
Befattningshavare äger åtnjuta fri bostad med möbler och sängkläder; dock att
befattningshavave må, med hänsyn till anstaltens tillgång och andra omständigheter,
kunna tilldelas — gift befattningshavare av hospitalsdirektionen och ogift befattningshavare
efter medicinalstyrelsens beprövande — bostadslägenhet, avsedd för familj,
eller, om sådan lägenhet saknas, hyresbidrag beräknat till lägst 250 kronor och
högst 500 kronor för år, allt efter tjänsteställning och hyresprisen å den ort, där
befattningshavaren är placerad. Storleken av sådant hyresbidrag bestämmes av
medicinalstyrelsen.
Åtnjutes familjebostad eller hyresbidrag, är rätt till möbler och sängkläder
utesluten.
Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och fri elektrisk
belysning, där sådan anordnats; dock att innehavare av familjebostad är skyldig att
själv bekosta armatur och lampor.
Åtnjuter befattningshavare hyresbidrag, utgår till honom ersättning för bränsle
och lyse enligt grunder, som av medicinalstyrelsen bestämmas.
Förmånen av fri bostad med bränsle och lyse eller hyresbidrag samt ersättning
för bränsle och lyse anses tillhöra lönen.
§ io.
Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost in natura;
dock äger direktionen, när skäl därtill föreligga, medgiva honom att själv sörja för
sitt kosthåll.
Gift befattningshavare, som åtnjuter familjebostad eller hyresbidrag för sådan
bostad, må själv handhava sitt kosthåll, dock att, där hyresbidrag utgår, befattningshavaren
är skyldig att mottaga kost in natura från anstalten i fall, då sådant enligt
direktionens beprövande finnes av omständigheterna påkallat.
För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst avdrag
å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser, som fastställas
av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 409.
123
§ 11.
Tjänstebeklädnad in natura må tilldelas befattningshavare enligt reglemente,
som av Kungl. Majt fastställes.
Förmånen av fri tvätt må tillkomma befattningshavare i enlighet med grunder,
som medicinalstyrelsen äger bestämma.
§ 12.
Befattningshavare äger kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård, som lämpligen kan
beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningshavare bostad i anstaltens hus,
tillkommer sådan vård jämväl hans hustru och hemmavarande oförsörjda barn.
Finner anstaltens läkare vård å offentligt sjukhus för befattningshavare erforderlig,
må kostnaden för sådan vård å allmän sal bestridas utav de för anstalten
anvisade medel.
§ 13.
*
Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken ombetrotts att särskilt
ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning, må tilldelas
särskilt ansvarsarvode, som bestämmes av medicinalstyrelsen, dock högst 200
kronor för år.
För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår särskilt arvode, beräknat efter 120
kronor för år.
Här omförmälda arvoden skola anses vara av enahanda beskaffenhet som tjänstgöringspenningar.
§ 14.
För befattningshavare skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom
i fråga om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension är vid tiden för den nya a.vlöningsstatens ikraftträdande eller, såvitt
angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgat; dock att den, som med eller under år 1919 utnämnes till ordinarie befattning,
skall vara underkastad de förändrade bestämmelser i berörda hänseenden,
som under nämnda år kunna varda meddelade.
För de i detta reglemente avsedda ordinarie befattningshavare skall pensionsunderlag
beräknas till följande belopp:
Uppsyningsman av
Maskinmästare »
I :a
l:a
grad..................
1*2,200 kronor
Uppsyningsman »
2:a
» ................
................[2,000 »
Maskinmästare »
2:a
» ..................
124
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Uppsyningsman av 3:e grad ...........
Förestånderska » l:a » ..........
Hantverksföreståndare av l:a grad
Trädgårdsmästare.............................
Befallningsman..............................
Förestånderska av 2:a grad ............
Förste skötare..................................
Maskinist av l:a grad ..........................................................
Hantverksföreståndare av 2:a grad ......................................
Förestånderska av 3:e grad ..................................................
Maskinist av 2:a grad ............................................................
Köksförestånderska av l:a grad.............................................
Skötare ..................................................................................
Köksförestånderska av 2:a grad............................................
Hantverkare..........................................................................
Chaufför ................................................................................
Eldare av l:a grad................................................................
Tvättförestånderska av l:a grad...........................................
Magasinsf öreståndare............................................................
Första sköterska .....................................................................
Köksförestånderska av 3:e grad...........................................
Tvättförestånderska » 2:a » ............................................
Bageriförestånderska» l:a » ............................................
Arbetsförestånderska ..............................................................,
Eldare ak 2:a grad.................................................................
Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ........................
Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i trädgård
och jordbruk.............................................. ,
Bageriförestånderska av 2:a grad ..........................................
Eldare av 3:e grad..................................................................
Sköterska ...............................................................................
Köksförestånderskans närmaste biträde ...............................
Tvättförestånderskans » » .................................
Bageriförestånderskans » » ................................
Sömmerska och väverska......................................................,
1,800 kronor
1,600 »
1,400 »
1,300 »
1,200 »
1,100 »
1,000 »
900 »
§*15.
Befattningshavare tillsättes genom konstitutorial.
Börande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ordningen för meddelande
av tjänstledighet och avsked samt för åtal och disciplinär bestraffning och dylikt
skola gälla de närmare stadganden, som må varda av Kungl. Maj:t givna.
§ 16.
En var, som med eller efter 1919 års ingång tillträder ordinarie befattning,
skall vara pliktig att underkasta sig de i detta avlöningsreglemente innefattade villkor
och bestämmelser.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
125
§ 17.
Grunderna för avlöning till extra befattningshavare vid statens anstalter för
sinnessjuka fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen.
Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1§19.
126
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Avlönings
utvisande begynnelseavlöning och avlönings
-
Löneklass :
15
14
Avlöning, kronor:
900
960
Begynnelse-
avlöning.
Uppflytt-
Kronor. ♦
Sjukvårdspersonal.
1
Uppsyningsman av l:a graden ................................................
1,950
—
—
2
» » 2: a » ................................................
1,800
—
—
3
» » 3:6 » ....................................
1,650
—
—
4
Förestånderska » l:a » .........:......................................
1,800
—
—
5
» » 2:a » ................................................
1,650
—
—
6
» » 3:6 » ................................................
1,500
—
—
7
Förste skötare .........................................................................
1,500
—
—
8
Skötare....................................................................................
1,260
—
—
9
Första sköterska .....................................................................
1,140
—
—
10
Sköterska.................................................................................
960
—
B
Ekonomipersonal.
11
Maskinmästare av l:a graden ...................................................
2,100
—
—
12
» » 2: a »
1,800
—
—
13
Maskinist » l:a » ...................................................
1,500
—
—
14
» »> 2: a »
1,380
—
—
15
Hantverksföreståndare av l:a graden..........................................
1,650
—
—
16
» » 2:a » ..........................................
1,500
—
—
17
Trädgårdsmästare.....................................................................
1,650
—
—
18
Befallningsman ........................................................................
1,650
—
—
19
Köksförestånderska av l:a graden .............................................
1,500
—
—
20
» » 2:a » .............................................
1,380
—
—
21
» » 3:6 » .................. ..........................
1,140
—
—
22
Tvättförestånderska » l:a » .............................................
1,260
—
—
23
» » 2:a » .............................................
1,140
—
—
24
Bageriförestånderska» l:a » .............................................
1,140
—
—
25
» » 2:a » '' .............................................
1,020
—
—
26
Arbetsförestånderska ...............................................................
1,140
—
—
27
Hantverkare.............................................................................
1,260
—
—
28
Chaufför..................................................................................
1,260
—
—
29
Eldare av l:a graden ...............................................................
1,260
—
—
30
» •> 2:a » ....................................•...........................
1,020
—
—
31
» » 3:6 » ...................*............................................
960
—
B
82
Magasinsföreståndare ...............................................................
1,140
—
—
33
Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ..............................
1,020
—
—
34
Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i trädgård och
jordbruk ..............................................................................
1,020
—
—
35
Köksförestånderskans närmaste biträde ....................................
960
—
B
36
Tvättförestånderskans » » ....................................
900
B
3
37
Bageriförestånderskans » » ....................................
900
B
3
38
Sömmerska och väverska .........................................................
900
B
3
Begynnelseavlöning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
127
tabell,
förhöjning efter angivet antal år.
13
12
11
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
1,020
1,140
1,260
1,380
1,500
1,650
1,800
1,950
2,100
2,400
2,700
3,000
3,400
ning i högre klass kan äga rum,
när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
''B
3
3
3
3
3
1
—
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
2
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
3
—
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
—
—
4
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
—
—
—
5
—
—
—
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
6
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
7
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
8
3
B
3
3
3
3
3
3
3
-
—
—
—
—
—
—
9
10
B
3
3
3
3
11
—
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
12
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
18
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
14
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
16
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
16
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
17
—
—
—
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
18
—
—
—
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
19
—
—
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
20
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
21
—
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
22
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
_
23
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
24
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
--
25
—
B
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
26
—
—
B
3 **
3
3
3
3
—
—
—
—
—
27
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
28
—
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
29
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
— .
—
—
30
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
31
—
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
_
32
B
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
33
B
3
3
3
3
3
_
_
_
_
_
_
_
34
3
3
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
I
35
36
3
3
3
3
3
3
—
I
I
—
—
—
—
137
13 8
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
E. Den ordinarie personalens pensionering,
De saktom- Beträffande pensionering av hospitalens sjukvårds- och ekonomimga.
personal hava de sakkunniga räknat med att den ordinarie personalen
skulle bliva underkastad lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.
De sakkunniga hava emellertid ansett, att på grund av det synnerligen
utslitande sjukvårdsarbetet de i berörda lag förefintliga bestämmelser
angående pensionsåldern icke borde äga tillämpning rörande
nämnda personal, utan syntes ändring därutinnan bliva nödvändig. De
av medicinalstyrelsen därom utfärdade och då tillämpade bestämmelserna
ansåge de sakkunniga vara väl avvägda och svarande mot billighetens
krav. De vore likväl mindre liberala än motsvarande bestämmelser i
utlandet.
Pensionsåldern skulle enligt de sakkunnigas mening inträda för
uppsyningsman och förestånderskor vid resp. 60 och 55 levnadsår samt
30 och 25 tjänstår, för skötarpersonal vid 55 levnads- och 25 tjänstår
samt för sköterskepersonal vid 53 levnads- och 25 tjänstår. För övriga
manliga befattningshavare skulle pensionsåldern föreligga vid 62 levnads-
och 30 tjänstår, samt för övriga kvinnliga befattningshavare vid
55 levnads- och 25 tjänstår.
Åven för dem, som icke direkt deltoge i sjukvårdsarbetet, torde —
framhålla de sakkunniga — denna minskning i pensionsåldern vara behövlig,
enär ej heller dessa befattningshavare undginge beröringen med
patienterna, varförutom anstaltslivets enformighet helt säkert så småningom
inverkade nedsättande på arbetsförmågan och nödvändiggjorde
en tidigare avgång från tjänsten än från liknande befattning i allmänna
livet.
I enlighet med den sålunda uttalade uppfattningen hava de sakkunniga
uppgjort ett förslag till ändrad lydelse av 5 § av lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Angående pensionsbeloppens storlek hava de sakkunniga föreslagit
fixerade pensionsunderlag i överensstämmelse med vissa förut genomförda
löneregleringar. Då proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar
växlade för olika befattningar, hade såsom pensionsunderlag
beräknats två tredjedelar av det med befattningen förenade högsta avlöningsbelopp.
De sålunda erhållna summorna, vilka avrundats, syntes
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
129
de sakkunniga kunna närmast jämföras med de pensionsunderlag, som
i pensionslagen avsåges.
I sitt utlåtande den 25 februari 1914 framhåller medicinalstyrelsen,
att de sakkunnigas förslag så till vida innebure en ändring av de av
medicinalstyrelsen fastställda bestämmelserna angående pensionsåldern,
att tjänståldern för såväl manlig som kvinnlig föreståndare bland ekonomipersonalen
höjts med 5 år eller från resp. 25 och 20 till resp. 30
och 25 år.
Nämnda befattningshavare — och detta gällde särskilt de kvinnliga
— hade emellertid högst undantagsvis fått sin utbildning i statstjänst,
utan i allmänhet innehaft privat tjänst, innan de kommo i hospitalens
tjänst. Då de sålunda först vid mera mogen ålder tillträdde sådana
föreståndarbefattningar, syntes det styrelsen kunna inträffa, att de vid
pensionsåldern icke kunnat förvärva tillräckligt antal tjänstår för erhållande
av full pension. För likformighetens skull ansåg dock styrelsen
icke lämpligt, att en särskild tjänstetid fastställdes för dem, och sade
styrelsen sig således ej hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag
i detta hänseende.
LöueregleriDgskommittén har intet att erinra beträffande den civila
pensionslagens tillämplighet på nu ifrågavarande personal.
Däremot ställer sig kommittén i vissa hänseenden mycket tveksam
beträffande den av de sakkunniga föreslagna pensionsåldern.
Kommittén erinrar, hurusom den lägsta levnadsåldern för rätt till
hel pension utgör enligt gällande pensionslag för kvinna 55 år och för
man 60 år. Ett godkännande av de sakkunnigas förslag skulle alltså
innebära en sänkning av den lägsta åldersgränsen med 2 år för vissa
kvinnor och ända till och med 5 år för vissa män. Aven om det dessa
befattningshavare åliggande arbete måste, såsom de sakkunniga framhållit,
anses synnerligen utslitande, anser kommittén dock med skäl
kunna erinras, att enahanda förhållande nog även gäller beträffande
andra befattningshavare, för vilka i pensionslagen ovannämnda lägsta
levnadsålder fastställts.
Det syntes därför kommittén icke erforderligt, att för befattningshavare
tillhörande den nu ifrågavarande hospitalspersonalen bestämma
pensionsåldern lägre än den enligt pensionslagen lägsta. I fråga om
levnadsåldern syntes alltså böra för pensionsrätt fordras 55 år för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. (Nr 409.) 17
Medicinal
styrelsen.
Lönereglering
skommittén.
Departements
chefen.
130 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
kvinnlig befattningshavare, tillhörande vare sig sjukvårds- eller ekonomipersonalen,
60 år för manlig befattningshavare, tillhörande sjukvården,
och 62 år för manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen.
I anslutning härtill anser kommittén tjänståldern för skötarpersonal
böra höjas med 5 år eller således till 30 år. I övrigt syntes de sakkunnigas
förslag angående tjänstålder böra vinna godkännande.
Emellertid har kommittén antagit, att förslag i ämnet ej skulle
hinna föreläggas nu samlade riksdag, och har fördenskull i sitt förslag
till avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen § 14 intagit
en bestämmelse av innehåll, att den, som före eller under år 1910
utnämnes till ordinarie befattning, är skyldig att underkasta sig de förändringar
i pensionslagen, som kunna varda under nämnda år beslutade.
Vid bifall härtill skulle ett beslut om ifrågavarande personals uppförande
på ordinarie stat redan under innevarande års riksdag medföra, att under
år 1919 pensionsåldern och skyldigheten att avgå från tjänst inträdde
först vid 67 år för män och vid 60 år för kvinnor. Därigenom skulle
åter underlättas, att för dem bland personalen, som vid den nya statens
ikraftträdande väl icke uppnått nyssnämnda ålder, men däremot överskridit
den lägre pensions- och avgångsålder kommittén ovan förordat,
kunde medgivas att övergå till tjänst å den nya staten, därvid de
emellertid naturligtvis bleve underkastade nyss åberopade bestämmelser
i § 14 av förslag till avlöningsreglemente.
Löneregleringskommittén har i sitt betänkande utgått från att förslag
i fråga om ändring av den civila pensionslagen i avseende å nu
förevarande befattningshavare icke skulle hinna föreläggas innevarande
års riksdag och intagit en med hänsyn härtill avfattad bestämmelse i
förslaget till avlöningsreglemente. Jag finner mig böra så mycket mer
ansluta mig till denna kommitténs uppfattning, som, därest ändring i
pensionslagen nu skulle ifrågasättas och eventuellt vinna godkännande,
vissa övergångsbestämmelser torde bliva erforderliga för det efter vad
jag inhämtat avsevärda antal befattningshavare, vilka för närvarande
väl icke uppnått den i pensionslagen stadgade åldersgränsen men däremot
överskridit den lägre ålder kommittén för dem förordat. Till undvikande
av dylika övergångsbestämmelser, vilkas närmare preciserande
torde stöta på åtskilliga svårigheter, och med hänsyn till de fördelar
för personalen kommitténs ståndpunkt innebär, har jag följaktligen
ansett mig böra godtaga densamma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
131
F. Vissa förhållanden i sammanhang med övergång å ordinarie stat.
Innehavarna av de sjukvårds- och ekonomibefattningar, vilka genom
Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut må varda uppförda på ordinarie
stat, bliva underkastade lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907 och alltså under de i denna lag
stadgade förutsättningar berättigade till egen pension.
Uppförande på ordinarie, av Konung och riksdag fastställd stat
medför vidare för de manliga bland nyss avsedda befattningshavare
enligt regeln förpliktelse till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa
i enlighet med de bestämmelser, som innehållas i §§ 2 och 3 av
det för kassan den 15 december 1916 utfärdade reglemente. Med delaktigheten
följer, jämlikt §§ 13—15 av reglementet, skyldighet att till
kassan erlägga årsavgift och befordringsavgift.
Från nämnda regel är ett undantag stadgat genom den i § 5 av
reglementet givna bestämmelsen att, därest tjänst, med vilken delaktighet
i kassan icke följt, bleve upptagen till sådan delaktighet, den sålunda
inträdda ändringen icke ägde tillämpning å den, som vore innehavare av
tjänsten, när ändringen trädde i kraft, men att sådan tjänstinnehavare
kunde under de i § 16 av reglementet stadgade villkor bereda sig den
delägarrätt, som ändringen eljest medförde. Berörda § 16 innehåller,
att, om tjänstinnehavare, som nämnts i § 5, ville begagna den honom
enligt sistnämnda paragraf tillkommande rätt, han vore skyldig att
erlägga ej blott års- och befordringsavgift, som ovan nämnts, utan
jämväl det tillägg till befordringsavgiften, som med hänsyn till hans
samt hans hustrus och barns ålder kunde böra efter försäkringstekniska
grunder utgå.
Här ovan omförmälda paragrafer av 1916 års reglemente för civilstatens
änke- och pupillkassa äro, så vitt i detta sammanhang är av
betydelse, av samma innehåll som motsvarande paragrafer av det vid
tiden för avgivandet av de sakkunnigas betänkande ännu gällande reglementet
för kassan av den 21 december 1907.
De sakkunniga hava nu enligt sitt betänkande utgått från, att de De sakpersoner,
vilka vid tiden för den föreslagna ordinarie statens trädande kunm9a
i kraft voro innehavare av befattningar, motsvarande de i samma stat
upptagna, skulle (utan ansökning) överflyttas å respektive befattningar
å den nya staten; och hava de sakkunniga ansett, att undantagsstad
-
132
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Medicinal
styrelsen.
Löneregle
ringskom
mittén.
gandet i § 5 av 1907 års reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa
ägde tillämpning å de sålunda överflyttade. För innehavare av
tjänst i de avlöningsklasser, varom fråga vore, bleve emellertid — anföra
de sakkunniga — års-, befordrings- och tilläggsavgifterna så höga
i förhållande till den årliga inkomsten av arbetet, att desamma, utom
i undantagsfall, lade oövervinnerliga hinder i vägen för befattningshavares
önskan att bereda sig delaktighet i kassan. Skulle således
bestämmelsen om rätt till vinnande av delaktighet bliva något annat
än ett tomt ord, måste, anse de sakkunniga, det allmänna träda hjälpande
emellan och inbetala (till kassan) tilläggsavgifterna och den befordringsavgift,
som icke vore beroende på befattningshavarens senare inträde
på banan än vid den i kassans reglemente angivna ålder (24 år enligt
1907 års reglemente och 25 år enligt 1916 års).
I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande har medicinalstyrelsen,
så vitt utlåtandet utvisar, icke funnit anledning till erinran
vare sig mot de sakkunnigas ovanberörda utgångspunkt eller mot vad
av dem i det förevarande ämnet föreslagits. Vad de sakkunniga, på
sätt nyss nämnts, förordat i fråga om statens mellankomst anser
styrelsen otvivelaktigt hava goda skäl för sig; dock förklarar styrelsen,
att den icke hade sig bekant, att liknande förmån förut medgivits andra
statens befattningshavare än vissa till statens vattenfallsverk hörande
arbetare.
Löneregleringskommittén meddelar, att redan då förevarande ärende
hos kommittén förekom till förberedande behandling, det syntes kommittén,
som om tvekan skulle kunna råda, huruvida omförmälda undantagsstadgande
i § 5 av reglementet för kassan ägde tillämplighet med
avseende å de personer, vilka omedelbart före ikraftträdandet av ny,
utav Konung och riksdag fastställd stat vore innehavare av befattningar,
som funnes uppförda å den nya staten, och vilka personer i samma
egenskap överginge å denna stat.
Med hänsyn härtill anhöll kommittén i skrivelse den 6 juli 1917
till dåvarande chefen för civildepartementet om åtgärders vidtagande
för att kommittén om möjligt måtte erhålla upplysning om, huruvida
undantagsstadgandet i reglementets § 5 eller huvudstadgandena i dess
§§ 2 och 3 skulle beträffande delaktighet i kassan äga tillämpning för
ifrågavarande personer.
I anledning av denna anhållan anbefalldes kassans styrelse att, efter
det kassans fullmäktige beretts tillfälle att uttala sig i ämnet eller däri
133
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
vidtaga annan åtgärd, som kunde ankomma på fullmäktige, avgiva underdånigt
utlåtande över kommitténs nämnda skrivelse.
Med föranledande därav hade kassans fullmäktige och dess styrelse,
enligt den senares utlåtande den 21 september 1917, sammanstämmande
uttalat den meningen, att med uttrycket »tjänst, varmed delaktighet i
kassan icke följt» i § 5 av kassans reglemente måste avses ordinarie
tjänst, eller tjänst, vars innehavare åtnjöte avlöning å ordinarie stat,
och att följaktligen bestämmelserna i samma paragraf icke vore tilllämpliga
å de personer, om vilka i kommitténs nämnda skrivelse vore
fråga, utan att å dem borde tillämpas de enligt reglementets §§ 2 och 3
gällande huvudstadgandena angående delaktighet i kassan.
På grund av vad fullmäktige och styrelsen sålunda uttalat, anser
kommittén, att man under föreliggande förhållanden borde utgå från, att
jämväl för dem, som avsåges i kommitténs berörda skrivelse till chefen
för civildepartementet, ovillkorlig förpliktelse till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa komme att inträda i och med deras övergång
till ordinarie tjänst å den stat för hospitalspersonalen, som kunde
varda fastställd av Konung och riksdag.
Med sådan delaktighet —- framhåller kommittén vidare — följer
naturligen skyldighet att gälda de i kassareglementet föreskrivna årsoch
befordringsavgifterna. Sistberörda avgift — vilken skall betalas
för en var, som inträder såsom delägare i kassan efter det han fyllt
25 år — beräknas å delaktighetsbeloppet och utgår med viss procent
därav, olika allt efter lägre och högre inträdesålder (efter uppnådda 25
och intill 60 år) i enlighet med en vid kassans reglemente fogad tabell.
Kommittén omförmäler, att undersökning till viss omfattning företagits
för utrönande av, huru stor befordringsavgiften skulle bliva för
dem bland ifrågavarande personal, vilka vid tiden för den nya ordinarie
statens trädande i tillämpning överginge från sin dittillsvarande anställning
till motsvarande eller jämförlig befattning å den nya staten.
Därvid hade framgått, att befordringsavgiften ej sällan skulle komma
att stiga till så avsevärt belopp, att befattningshavare i sådan avlöningsställning,
som här ifrågakomme, svårligen och i särskilda fall ■— vid
högre levnadsålder — säkerligen alldeles icke skulle kunna övergå till
tjänst å den nya staten. Å andra sidan syntes det ingalunda önskvärt,
att av hänsyn till dem, vilka sålunda ej mäktade övertaga en tjänst å
den nya staten, söka i någon form — såsom medelst anordnande av
särskild övergångsstat eller möjligen annorledes — bibehålla rätten för
medicinalstyrelsen att träffa avgörande i fråga om understöd eller årligt
underhåll efter avskeds erhållande. Och genom en sådan anord
-
134
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 409.
ning bleve ju tillika spörsmålet om pensionering av änka och barn
efter här särskilt avsedd befattningshavare lämnat lika oreglerat som
hittills.
Vidare anser kommittén böra i avseende å nu omhandlade fråga
beaktas, dels att avskedad befattningshavare tilldelat understöd eller
årligt underhåll utgått utan att ens för denna förmån befattningshavaren
haft att erlägga någon som helst avgift, dels ock hurusom efter särskild
framställning årligt understöd till avliden befattningshavares änka
och barn vid mer än ett tillfälle beviljats av statsmakterna.
Med hänsyn till anförda omständigheter har kommittén, lika med
de sakkunniga och medicinalstyrelsen, funnit det böra anses av förhållandena
motiverat, att staten träder hjälpande emellan till underlättande
av övergången till tjänst å den ordinarie staten för dittillsvarande
befattningshavare bland här ifrågavarande personal.
Beträffande den omfattning, i vilken statshjälp till befordringsavgiftens
gäldande borde lämnas, har det synts kommittén, att nedannämnda
grunder i sådant avseende kunde anses ägnade att tagas till ledning,
nämligen:
att dylik hjälp icke behövde ifrågasättas för annan än den, som
vid övergången å den ordinarie staten överskridit viss levnadsålder,
exempelvis lägst 32 år;
att staten icke skäligen torde kunna anses böra åtaga sig att ansvara
för mer än viss del — om än en avsevärd del — av befordringsavgiften;
att
den andel av avgiften i fråga, för vars gäldande staten skulle
hava att ansvara, borde ställas i beroende utav dels storleken av vederbörandes
delaktighetsbelopp och dels levnadsåldern vid övergången å
den nya staten på det sätt, att statsandelen bleve relativt större vid
lägre delaktighetsbelopp och vid högre levnadsålder.
Kommittén fäster slutligen uppmärksamheten därå, att, därest befattningshavare,
som överginge å den ordinarie staten, därvid uppnått
en levnadsålder av 60 år, han icke med sitt tillträde av den ordinarie
tjänsten vunne delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa och ej
heller kunde i annan ordning förvärva sådan delaktighet.
Beträffande frågan, vilka åtgärder skäligen kunde anses från statsmakternas
sida böra vidtagas i ändamål att bereda understöd, motsvarande
änke- och pupillpension,'' åt dylik befattningshavares änka och
barn, hade kommittén icke funnit sig böra framlägga särskilt förslag.
Det hade nämligen, i anslutning till vad medicinalstyrelsen i sitt utlå
-
135
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 409.
tande över de sakkunnigas betänkande uttalat, synts kommittén vara
lämpligast, att förevarande spörsmål efter prövning, som kunde i första
hand ankomma på medicinalstyrelsen, antingen i varje förekommande
fall för sig föranledde framställning till Konungen och riksdagen eller
ock efter förutgången särskild utredning gjordes till föremål för generell
sådan framställning.
I betraktande av de omständigheter, vilka av löneregleringskommittén
anförts, vill det synas billigt, att staten träder hjälpande emellan
till underlättande av övergången till tjänst å den ordinarie staten för
hittillsvarande befattningshavare bland nu ifrågavarande hospitalspcrsonal.
Det torde visserligen icke kunna förnekas, att en åtgärd av nu
angiven art skulle kunna anses möta vissa betänkligheter med hänsyn
till de konsekvenser, ett bifall härtill möjligen kan föranleda. Ett påkallande
av statens mellankomst i så måtto, att av statsmedel skulle utgå
samtliga befordringsavgifter, som icke vore beroende på befattningshavarnas
senare inträde på banan än vid de i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa angivna ålder, anser jag mig ej heller böra förorda.
Därest åtgärder från statens sida i förevarande avseende böra
vidtagas, synes sålunda en viss begränsning böra ske. Löneregleringskommittén
har angivit vissa grunder i avseende å den omfattning, i
vilken statshjälp till befordringsavgifternas gäldande borde lämnas, och
dessa grunder synas vara av beskaffenhet att böra godtagas. I anslutning
härtill har jag uppdragit åt byråchefen i pensionsstyrelsen K.
Dickman att med ledning av omförmälda grunder uppgöra en tabellarisk
översikt beträffande en närmare tillämpning av desamma ävensom
att beräkna de kostnader för statsverket, som härav skulle betingas.
Jag tillåter mig i detta avseende återgiva den utredning i ämnet,
som av Dickman åvägabragts, ävensom i övrigt hänvisa till två av
Dickman utarbetade tabeller, vilka som bilagor torde få åtfölja detta
protokoll, den ena avseende befordringsavgifter till civilstatens änkeoch
pupillkassa och den andra föreslagen uppdelning av befordringsavgiften
för den, som anställts i tjänst senast vid 32 års ålder.
I sin utredning erinrar Dickman därom, att delaktighetsbeloppet i civilstatens
änke- och pupillkassa utgör en fjärdedel av pensionsunderlaget, dock att
detta belopp, om det faller mellan två hela tiotal kronor, avjämnas till närmast
högre tiotal.
Vidare påpekar Dickman, hurusom av tabell 1 (Bil. 1) framgår, att redan
vid 35 års ålder befordringsavgiften uppgår till mer än delaktighetsbeloppet och
att den med högre ålder hastigt ökas. För eu man mellan 59 och 60 år skulle
Departements
chefen.
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
den utgöra omkring 4 gånger delaktighctsbeloppet, d. v. s. uppgå till ungefär
samma belopp som pensionsunderlaget, vilket är något mer än begynnelseavlöningen
för ett år. För 32 års ålder, den lägsta som löneregleringskommittén
ansett böra bilda gränsen för statsbidrags erhållande, utgör befordringsavgiften
70 %. Då statsandelen enligt tredje punkten i kommitténs förslag bör bliva relativt
större för högre levnadsålder, d. v. s. utgöra en större del av hela befordringsavgiften,
skulle detta på ett enkelt sätt kunna uppnås genom att befattningshavaren
erlägger en viss procent, P, av den del av befordringsavgiften, som
överskjuter 70 % av delaktighetsbeloppet (befordringsavgiften för en 32-åring) och
staten återstoden av denna del, (100-P) procent. Då kommittén vidare föreslagit,
att statsandelen borde bliva relativt större vid lägre delaktiglietsbelopp, har
Dickman antagit att procentsatsen, P, stiger med delaktighetsbeloppet och för
enkelhets skull proportionellt med detta. Beräkningarna hava utförts under förutsättning,
att P belöper sig till 0,4 % för varje tiotal kronor av delaktighetsbeloppet.
För det lägsta delaktighetsbeloppet, 250 kronor, blir alltså P = 25 X 0,4
— 10 % och för det högsta, 550 kronor, P = 55 X 0,4 = 22 %. Statens bidrag
skulle alltså bliva högst 90 % och lägst 78 % av den del av befordringsavgiften,
som överstiger 70 % av delaktighetsbeloppet. För de olika delaktiglietsbeloppen
angives procentsatsen P i kolumnhuvudena till tabell 2 (Bil. 2).
Uträkningen av statsbidraget, t. ex. för eu 40-åring med delaktighetsbeloppet
500 kronor, tillgår alltså på följande sätt. Hela befordringsavgiften för en
40-åring är 166 % och för en 32-åring 70 % av delaktighetsbeloppet eller resp.
830 och 350 kronor, vilka belopp man även direkt finner av tabell 1. Å skillnaden
480 kronor skall befattningshavaren själv erlägga 20 % och staten 80 %
eller resp. 96 och 384 kronor. Befattningshavarens hela bidrag blir sålunda 350
+ 96 = 446 kronor. Man återfinner dessa tal, 446 och 384 kronor på vederbörlig
plats i tabell 2 (Bil. 2), vilken tabell för vissa åldrar över 32 år angiver
befordringsavgiftens uppdelning på befattningshavaren och staten. Av denna
tabell finner man, dels huru statsbidraget med åldern hastigt stiger i förhållande
till befattningshavarens bidrag, dels att det för lika ålder är relativt något större
för de lägre delaktiglietsbeloppen, särskilt vid högre ålder, exempelvis för en 50- åring, icke fullt ll/2 gånger så stort som befattningshavarens bidrag, då delaktighetsbeloppet
är 550 kronor, men mer än två gånger så stort, då delaktighetsbeloppet
är 250 kronor.
Emellertid bör en viktig modifikation för vissa fall göras vid beräkningen
av statsbidragets storlek. Om exempelvis en 45-årig man överflyttas till ordinarie
stat från motsvarande extra befattning, som han antagen hava innehaft allt
från sin anställning vid 40 års ålder, skulle han, om delaktighetsbeloppet anta
ges
vara 500 kronor, själv endast hava att erlägga 506 kronor av hela befordringsavgiften,
som är 1,130 kronor. Uppenbarligen bör han själv erlägga minst så
mycket som befordringsavgiften för en 40-åring eller 830 kronor. Av återstoden,
300 kronor, av befordringsavgiften synes han rimligen, i analogi med förfarandet,
om han hade anställts vid eller före 32 års ålder, själv böra erlägga 20 % eller
60 kronor, således inalles 890 kronor och staten återstoden, 240 kronor.
Den allmänna regeln för en befattningshavare över 32 år skulle alltså bliva
den, att han, förutom den befordringsavgift, som svarar mot 32 års ålder eller,
i händelse han anställts senare än vid 32 år, mot anställningsåldern, skulle av
återstående del av befordringsavgiften erlägga 0,4 % för varje tiotal kronor av
■delaktighetsbeloppet.
137
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Med skäl kan ifrågasättas, huruvida man icke borde taga hänsyn även till
befordran under den föregående anställningstiden. Förfarandet vid befordringsavgifternas
bestämmande skulle dock i så fall bliva mera invecklat, särskilt med
hänsyn till den särskilda procentsats, som skall gälla för varje delaktighetsbelopp.
Förmodligen skulle det också möta svårighet att alltid avgöra, vilka föregående
befattningar skulle anses svara mot de nuvarande delaktighetsbeloppen. Dickman
hade därför i beräkningarna hållit sig till ovan uppställda allmänna regel.
För beräkningarnas utförande hava uppgifter införskaffats över befattningshavarnas
födelse-, och anställningsår, varefter Dickman säger sig hava av ledamoten
i löneregleringskommittén beträffande förevarande ärende, medicinalrådet K.
Stenbeck erhållit uppgift om vilka kunde antagas ifrågakomma till de olika befattningarna.
Uppdelat efter delaktighetsbelopp och åldersgrupper, var antalet ifrågavarande
befattningshavare följande:
Befattningshavare, som vid slutet av sitt anställningsår icke voro över 32 år.
Delaktighets-
kelopp.
Ålder vid ingången av år 1919
Summa.
under 25 år.
25 — 32 år.
32 — 60 år.
kr.
550.....................
18
18
500.....................
—
—
10
10
450.....................
—
i
53
54
400.....................
—
13
237
250
350.....................
—
2
11
13
330.....................
9
290
. 313
612
300.....................
—
—
—
0
280.....................
8
29
58
95
250.....................
6
11
1
18
Summa
23
346
701
1,070
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 369 käft. (Nr 409.)
18
138
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Befattningshavare, som vid slutet av sitt anställningsår voro över 32 år.
Anställningsålder.
Delaktighetsbelopp kr.
Summa.
400
330
280
32 .....................
i
21
i
23
33 .....................
—
9
—
9
34 .....................
i
7
—
8
35 .....................
i
6
—
7
36 .....................
—
5
—
5
•37 .-....................
—
1
—
1
38 .....................
—
—
—
—
39 .....................
i
2
—
3
40 .....................
—
2
—
2
41 .....................
i
—
—
1
44 .....................
—
—
i
1
50 .....................
—
—
i
1
Summa
5
53
3
61
Enär för sjukskötarebefattningarna icke kunnat uppgivas, vilka personer
kunde tänkas ifrågakomma till befattning såsom förste skötare, hava dit hänförts
de äldste bland dem, som tillhöra kategorien för de vid yngre år anställda.
Jämföres antalet ifrågavarande befattningshavare med det antal befattningar,
som enligt meddelande från kommittén antagligen skulle motsvara, de olika delaktighetsbeloppen,
finner man för de olika delaktighetsbeloppen följande resultat:
Delaktighets-
belopp.
Antal
Skillnad.
befattningar.
befattnings-
havare.
kr.
550
21
18
3
500
11
10
1
450
60
54
6
400
259
255
4
350
15
13
2
330
690
665
25
300
3
—
3
280
122
98
24
250
18
18
0
Summa
1,199
1,131
68
139
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
För de 1,131 befattningshavarna hava de totala befordringsavgifterna approximativt
beräknats bliva följande:
Delaktig-
hets-
belopp.
Befattningshavare, som vid slutet av
sitt anställningsår voro ,
Summa.
under 32 år
över 32 år.
Ålder vid ingången av år
1919.
25 — 32
år.
32 — 60
år.
25 — 60
år.
32—60
år.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
550
—
24,024
24,024
—
24,024
500
—
11,660
11,660
—
11,660
450
288
46,800
47,088
—
47,088
400
2,672
177,072
179,744
5,456
185,200
350
364
7,084
7,448
—
7,448
330
39,778
112,873
152,651
40,141
192,792
300
—
—
—
—
—
280
2,050
32,234
34,284
2,050
36,334
250
755
640
1,395
—
1,395
Summa
45,907
412,387
458,294
47,647
505,941
Vid beräkning av statsbidragets storlek komma endast de 762 befattningshavare,
som äro över 32 år, i betraktande. Deras befordringsavgifter och statens bidrag
enligt ovan angivna förslag framgå av följande sammanställning.
Befordringsavgifter för befattningshavare över 32 år.
Delaktighéts-
belopp.
Befattningshavare, som vid slutet av
sitt anställningsår voro
Summa.
under
32 år
över
32 år.
Befattnings- havarens
eget bidrag.
Statens
bidrag.
Befattnings- havarens
eget bidrag.
Statens
bidrag.
Befattnings- havarens
eget bidrag.
Statens
bidrag.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
550 ..................
10,691
13,333
—
—
10,691
13,333
500 .................
5,132
6,528
—
—
5,132
6,528
450 ..................
22,114
24,686
—
—
22,114
24,686
400 ..................
84,074
92,998
2,902
2,554
86,976
95,552
350 .................
3,309
3,775
—
—
3,309
3,775
330 ..................
77,658
35,215
19,345
20,796
97,003
56,011
300 ..................
—
—
—
—
—
—
280 ..................
13,705
18,529
1,652
398
15,357
18,927
250 ..................
221
419
—
—
221
419
Summa
216,904
195,483
23,899
23,748
240,803
219,231
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Bland de 68 befattningar, som bilda överskottet över antalet ovan angivna befattningshavare,
ingå alla de 22 biträdesbefattningarna vid trädgård och jordbruk. Enär
dessa tänkas tillsatta med förutvarande befattningshavare, skulle statsbidrag
komma att utgå för dessa, varför en uppskattning av deras befordringsavgifter
måste göras. Då delaktighetsbeloppet är 280 kronor och antalet övriga befattningshavare
med detta delaktighetsbeloppet är 98, hava befordringsavgifter och
statsbidrag för biträdena i trädgård och jordbruk inalles antagits till — av de
förut funna värdena för 280 kronors delaktighetsbelopp. Beträffande dessa 22
befattningshavare kommer man sålunda till följande approximativa resultat.
Befordringsavgifter för biträden i trädgård och jordbruk
1) under 32 år ........................................................................... 460: —
2) över 32 år
a) anställda före 32 år
eget bidrag......................................... 3,077: —
statens bidrag........................ ........... 4,160:— 7 237:_
b) anställda efter 32 år
eget bidrag......................................... 371: —
statens bidrag.................................... 89: — 460:_ 7 697._
Summa 8,157: —
De återstående 46 befattningshavarna hava uppgivits sannolikt icke komma
att besättas med förutvarande befattningshavare, varför statsbidrag icke skulle
behöva beräknas för dem.
Sammanslås befordringsavgifterna för biträdena i trädgård och jordbruk
med de övriga, kommer man till följande slutresultat:
Befordringsavgifter för samtliga befattningshavare.
i
Ålder vid ingången av år 1919.
Befattnings- havarens
eget bidrag.
Statens
bidrag.
Summa.
Över 39 år
anställda före 32 år...................... .....................
kr.
kr.
kr,
219,981
199,643
419,624
» efter 32 år........................................
24,270
23,837
48,107
Summa
244,251
223,480
467,731
Under 32 år ...........................................................
46.367
—
46,367
Summa
290,618
223,480
514,098
Den av Dickman åvägabragta utredningen utgår med avseende på
frågan om statsbidrag till befordringsavgifterna från den regeln, att en
befattnigshavare över 32 år skulle, förutom den befordringsavgift, som
svarar mot 32 års ålder eller, i händelse han anställts senare än vid
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
141
32 år, mot anställningsåldern, av återstående del av befordringsavgiften
erlägga 0,4 % för värjo tiotal kronor av delaktighetsbeloppet. Återstoden
av befordringsavgiften skulle,fyllas genom statsbidrag. Detta sätt
för statsbidragets utgående synes stå i god överensstämmelse med de
allmänna reglerna för statsbidrag, vilka av mig nyss förordats.
Såsom resultat av utredningen framgår, att det erforderliga statsbidraget
skulle uppgå till 223,480 kronor, vilket belopp med hänsyn
därtill, att resultatet endast kan vara approximativt, lämpligen kan avrundas
till 230,000 kronor.
Enär enligt gällande bestämmelser befordringsavgifterna till civilstatens
änke- och pupillkassa kunna erläggas under loppet av fem år,
torde omförmälda belopp av statsmedel lämpligen böra förclelas likaledes
på en tidrymd av fem år. För år 1919 torde beloppet böra bestämmas
till något mer än en femtedel eller 50,000 kronor, varemot
det för de senare åren på grund av dödsfall och avgång ur tjänst torde
bliva något mindre än en femtedel.
Jag får följaktligen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka
befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens hospital och asyler, hava att,
därest de från och med år 1919 tillträda befattning å
ordinarie stat, enligt reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa till nämnda kassa erlägga, bevilja ett
anslag av 230,000 kronor och därav på extra stat
för år 1919 såsom förslagsanslag högst anvisa ett
belppp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att med tillämpning av de av mig angivna grunder
utfärda de närmare bestämmelser, vilka i ifrågavarande
avseende kunna anses erforderliga.
142
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
III. Kostnadsberäkning.
Beträffande kostnaden för de av mig i det föregående föreslagna
förändrade avlöningar till läkar- och kontorspersonal anhåller jag få
hänvisa till nedanstående översikt.
Nuvarande
stat.
Föreslagen
stat.
Antal
befatt-
nings-
havare.
Avlöning
Kronor.
Summa
Kronor.
Antal
befatt-
nings-
havare.
Avlöning
Kronor.
Summa
Kronor.
Överläkare .....................................
9
7,500
67,500
10
7,500
75,000
)) .....................................
3
7,000
21,000
3
7,000
21,000
» .....................................
. 1
6,000
6,000
—
—
—
»
1
4,000
4,000
1
4,000
4,000
Läkare vid Visby hospital ...............
1
4,500
4,500
1
5,500
5,500
Hospitalsläkare ..............................
14
5,000
70,000
19
6,000
114,000
Biträdande läkare ...........................
29
>) 5,000
145,000
24
5,000
120,000
Syssloman.......................................
7
4,300
30,100
8
4,500
36,000
„ .......................................
6
3,500
21,000
5
3,600
18,000
» .......................................
1
2,600
2,600
1
2,700
2,700
)) .......................................
1
2,000
2,000
1
2,000
2,000
Bokhållare I grad ...........................
20
*) 1,500
30,000
12
2,100
25,200
» II » ...........................
—
—
—
7
1,450
10,150
Kassörskor......................................
—
—
—
14
1,850
25,900
Skrivbiträden 2) ...............................
9
*) 1,220
10,980
11
1,450
15,950
Amanuenser....................................
2
») 2,500
5,000
2
2,500
5,000
Summa
Skillnad
Summa
419,680
60,720
Summa
480,400
480,400
*) Inklusive kostersättning beräknad till 500 kronor.
2) Avlöning för närvarande fastställd av medicinalstyrelsen.
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
I den nu återgivna översikten har emellertid hänsyn icke tagits
till åldertilläggen, vilka, i vad de angå överläkare, hospitals- och asylläkare
samt sysslomän, utgå från sjätte huvudtitelns förslagsanslag till
ålderstillägg. Jag förutsätter, att någon ändring därutinnan icke kommer
att ske, samt att ålderstilläggen även till bokhållare av båda graderna,
kassörskor och skrivbiträden skola föras på nämnda anslag,
därest dessa befattningars avlöning bliver, på sätt ovan föreslagits,
fastställd av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Om man också nu ej kan beräkna den ökade belastning av nämnda
anslag, som må bliva följden av det föreliggande förslaget, torde dock
med fog kunna antagas, att anslaget bliver i någon mån mer anlitat
än förut. Någon höjning av anslaget torde dock icke för närvarande
behöva ifrågasättas.
Beträffande kostnaden för de av mig förordade avlöningarna till
sjukvårds- och ekonomipersonal tillåter jag mig anföra följande.
De sakkunniga hava å sid. 197 och följande i sitt betänkande upptagit
förslagsvis beräknade avlöningsstater för det antal ordinarie befattningshavare
och fasta biträden, som antogs vara år 1915 behövligt
vid statens anstalter för sinnessjuka.
Därvid hade de i avlöningsstaterna förekommande beloppen beräknats
efter medelavlöningarna under 25 år för all kvinnlig personal
och manlig sjukvårdspersonal utom uppsyningsmän samt under 30 år
för all övrig manlig personal. Hänsyn hade ej tagits till hyresbidrag
samt ersättning för bränsle och lyse, ej heller till statens kostnader för
personalens pensionering.
Vid beräknandet av antalet befattningar hade hänsyn ej tagits till
befattningar vid Östersunds hospital, vilket vid tiden för betänkandet
icke ännu tagits i bruk.
Den av de sakkunniga gjorda beräkningen gav följande resultat:
Avlöningsstat, överslagsvis beräknad med de
av sakkunniga föreslagna avlöningarna kronor 2,427,959: 20
Avlöningsstat, överslagsvis
beräknad med tillämpande
av de år 1913 gällande avavlöningarna
............................ kronor 1,884,039: 98
Skillnad............................. » 543,919: 22
2,427,959: 20
144
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Löneregleringskommittén har låtit göra en beräkning enligt samma
grunder med tillämpande av de utav kommittén föreslagna och de för
år 1918 gällande avlöningar, varvid det numera i bruk tagna Östersunds
hospital medtagits. Jag har i det föregående uttalat min anslutning
till kommitténs förslag, vadan följaktligen den av kommittén
gjorda beräkningen äger giltighet i avseende å den framställning, som
i ämnet bör göras till riksdagen.
Resultatet av denna beräkning är följande:
Avlöningsstat, förslagsvis beräknad med de
av kommittén föreslagna avlöningarna ....................
Avlöningsstat, överslagsvis
beräknad med tillämpande
av de år 1918 gällande avlöningarna.
.................................. kronor 2,901,158: 25
Skillnad .............................. :» 701,660: 15
kronor 3,602,818: —
» 3,602,818:40
Jag anser mig härvid böra erinra, att den nu gjorda kostnadsberäkningen
innebär, att avlöningsförhöjningarna till den till uppförande
å ordinarie stat föreslagna sjukvårds- och ekonomipersonalen skola utgå
ur det ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll.
145
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Den utav omförmälda löneregleringar betingade kostnaden skulle
alltså, frånsett inträdande merutgifter till ålderstillägg, uppgå till sammanlagt
i runt tal 760,000 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag beräknades en höjning från och med år 1919 av
det ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll med 3,500,000
kronor. Av sistnämnda belopp hade 1,500,000 kronor beräknats utgöra
den ökning av sagda förslagsanslag, som skulle bliva eu följd
av ett bifall till föreliggande löneregleringsförslag.
I övrigt framhöll jag vid anmälan den 14 januari 1918 av de anslagskrav,
vilka syntes böra under sjätte huvudtiteln föreläggas nu
samlade riksdag, att den till följd av stegrade priser å livsförnödenheter,
bränsle m. m. under senaste åren väsentligt ökade belastningen
av omförmälda förslagsanslag syntes nödvändiggöra, att vid avlåtande
av det nu föreliggande löneregleringsförslaget toges i övervägande, om
ej en ytterligare höjning av anslaget borde komma till stånd eller om
särskilt förstärkningsanslag för ändamålet skulle äskas. Jag ansåg
emellertid vid nämnda tillfälle, att av sistberörda anledning en
höjning av det ordinarie anslaget borde beräknas med 2,000,000
kronor.
Till belysning av den ökade belastningen av anslaget tillåter jag
mig nämna, att år 1916, då anslaget var bestämt till 3,850,000 kronor,
detsamma överskridits med omkring 2,600,000 kronor samt år 1917,
då anslaget utgick med 4,350,000 kronor, överskridande ägde rum med
omkring 4,700,000 kronor. Ehuru anslaget för år 1918 höjts till 4,700,000
kronor, lärer alltså en betydande ytterligare ökning av anslaget av nu
ifrågavarande anledning vara påkallad. Med hänsyn till de delvis tillfälliga
förhållanden, som föranlett överskridande av anslaget, samt för
jämnande av detsammas slutsumma torde ökningen av ifrågavarande
anledning lämpligen kunna bestämmas till 2,540,000 kronor. Anslaget
skulle alltså i sin helhet, medräknat kostnaderna för löneregleringen,
från och med år 1919 bestämmas till 8,000,000 kronor.
Jag tillåter mig alltså hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det i riksstaten
under sjätte huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget
till hospitals underhåll från dess nuvarande
belopp, 4,700,000 kronor, med 3,300,000 kronor till
8,000,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 369 käft. .(Nr 409.)
19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Vad föredragande departementschefen här ovan
föreslagit och hemställt biträddes av statsrådets övriga
ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen
härtill lämna bifall samt förordna, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 409.
147
Tabell 1.
Bilaga 1.
Befordringsavgift till civilstatens änke- och pupillkassa.
Delaktighets- belopp: kr.
550
500
450
400
350
330
300
280
250
läeford-
ringsåldor
år
Procent
av dob- bel.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
25.........
i
5.50
5
4.50
4
3.50
3.30
3
2.80
2.50
28.........
22
121
no
99
88
77
72.60
66
61.60
55
30.........
46
253
230
207
184
161
151.80
138
128.80
115
32.........
70
385
350
315
280
245
231
210
196
175
33.........
82
451
410
369
328
287
270.60
246
229.60
205
35.........
106
583
530
477
424
371
349.8 0
318
296.80
265
40.........
166
913
830
747
664
581
547.80
498
464.80
415
45.........
226
1,243
1,130
1,017
904
791
745.80
678
632.80
565
50.........
286
1,573
1,430
1,287
1,144
1,001
943.80
858
800.80
715
55.........
346
1,903
1,730
1,557
1,384
1,211
1,141.80
1,038
968.80
865
59.........
394
2,167
1,970
1,773
1,576
1,379
1,300.20
1,182
1,103.20
985
opaginerad Kontrollera mot PDF
oo
Bilaga 2.
Tabell 2.
Föreslagen uppdelning ay befordringsavgiften för den, sena anställts senast vid 32 års ålder. •
P = den procent av hela befordringsavgiftens överskott över avgiften för en 32-åring, som befattningshavaren
själv har att erlägga.
A = befattningshavarens bidrag, B = statens bidrag.
Delaktig-
hets-
belopp.
P
550 kr.
22 %
500 kr.
20 %
450 kr.
18 %
400 kr.
16 %
350 kr.
14 %
330 kr.
13.2 %
300 kr.
12 %
280 kr.
11.2 %
250 kr.
10 %
Beford-
rings-
ålder.
A
B
A
B
A
B
A
B
A
B
A
B
A
B
A
B
A
B
år
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
33......
399.58
51.48
362
48
324.72
44.28
287.68
40.3 2
250.88
36.12
236.23
34.37
214.32
31.68
199.7 6
29.84
178
27
35......
428.56
154.44
386
144
344.16
132.84
303.04
120.96
262.64
108.36
246.68
103.12
222.96
95.04
207.29
89.51
184
81
40......
501.16
411.84
446
384
392.76
354.24
341.44
322.56
292.04
288.96
272.82
274.98
244.56
253.44
226.li
238.69
199
216
45......
573.76
669.24
506
624
441.36
575.64
379.84
524.16
321.44
469.56
298.95
446.85
266.16
411.84
244.92
387.88
214
351
50......
646.36
926.64
566
864
489.96
797.04
418.24
725.7 6
350.84
650.16
325.09
618.71
287.7 6
570.24
263.7 4
537.06
229
486
55......
718.96
1,184.04
626
1,104
538.56
1,018.44
456.64
927.36
380.24
830.76
351.23
790.5 7
309.36
728.64
282.55
686.25
244
621
59......
777.04
1,389.96
674
1,296
577.4 4
1,195.56
487.36
1.088.64
403.7 6
975.24
372.13
928.07
326.64
855.36
297.61
805.59
256
729
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 409.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 409.
149
REGISTER.
Sid.
I. Lönereglering för läkare, syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän
vid statens hospital och asyler ...........................................•............................ 5
A. Historik ................................................................................................. 5
B. Till Kungl. Maj:t inkomna framställningar och förslag .................................. 8
1) Läkare ................................................................................... 9
Nuvarande organisation och avlöningsförmåner................................................. 9
Medicinalstyrelsen d. -7h< 1916........................................................................ 10
» d. »Va 1917........................................................................ 20
» d. ‘Vn 1917....................................................................... 23
Löneregleringskommittén................................................................................. 26
2) Syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän .......................................... 35
Nuvarande organisation ................................................................................. 35
Medicinalstyrelsen d. 28/e 1917 ........................................................................ 38
Löneregleringskommittén................................................................................. 51
C. Departementschefens yttrande och förslag..................................................... 57
II. Uppförande på ordinarie stat av viss personal vid statens anstalter för
sinnessjuka m. m................................................................................................. 73
A. Inledning....................................................................................................... 73
B. Sjukvårds- ooh ekonomipersonalens uppförande på ordinarie stat................. 79
De sakkunniga................................................................................................... 80
Medicinalstyrelsen ............................................................................................. 86
Särskilda skrivelser från olika föreningar............................................................. 91
Löneregleringskommittén .................................................................................... 91
Departementschefen .......................................................................................... 95
C. Hospitalspersonalens antagande, utbildning m m......................................... 97
D. Avlöningsförhållanden .................................................................................... 99
De sakkunniga................................................................................................... 100
Medicinalstyrelsen............................................................................................. 104
Särskilda skrivelser från olika föreningar m. fl.................................................... 107
Löneregleringskommittén .................................................................................... 109
Departementschefen ........................................................................................... 116
E. Den ordinarie personalens pensionering......................................................... 128
F. Vissa förhållanden i sammanhang med övergång å ordinarie stut ................ 131
III. Kostnadsberäkning ............................................................................................. 142
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:414 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående regling av avlöningsförhållanden in. in. för personal vid statens hospital och asyler s. 1 i texten
- SU 1918:179 Memorial i anledning av Kungl. Maj ds i punkt 25 under sjätte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslaget till hospitals under a1 i texten