Sök i Ratio Lex

Angående förbättring av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet tjänsteställning och avlöning

1918-05-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:424, Angående förbättring av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet tjänsteställning och avlöning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 424.

1

Nr 424.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förbättring

av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet

tjänsteställning och avlöning; given Stockholms slott den

10 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att från och med år 1919 den nuvarande sekreterarebefattningen

hos justitiekanslersämbetet ombildas till en expeditionssekreteraretjänst

med en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000 kronor,

tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor, vartill

må kunna komma ett ålderstillägg till lönen, att utgå efter 5 år med

600 kronor,

dels ock förklara, att för åtnjutande av de denne befattningshavare

sålunda tillkommande avlöningsförmåner skola gälla samma villkor

och bestämmelser, som för närvarande äro stadgade med avseende

å de sekreteraren hos justitiekanslersämbetet, enligt den från och med

1910 för samma ämbete gällande avlöningsstatcn, tillkommande avlöningsförmåner,

med följande tillägg, nämligen

att ifrågavarande befattningshavare skall, med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst

så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning

inom den centrala förvaltningen,

att för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring

honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för

fullgörande av värnplikt, samt

att, därest ifrågavarande befattningshavare, då han intjänat stadBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 383 höft. (Nr 424.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 424.

gad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder,

vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten,

han icke må tillträda samma förhöjning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 10 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende

rörande förbättring av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet tjänsteställning

och avlöning. Därvid anförde föredraganden:

Vid 1878 års riksdag bestämdes avlöningen för sekreteraren vid ;

justitiekanslersämbetet till enahanda belopp, som vid 1870-talets löneregleringar

fastställts för tjänstemän i andra normalgraden vid de centrala

ämbetsverken, nämligen lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar

1,500 kronor, tillhopa 4,500 kronor, vartill kunde komma två

ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år. Riksdagens

beslut i detta hänseende skilde sig från Kungl. Maj:ts i ämnet

framlagda förslag därutinnan, att detta förslag för sekreteraren upptog

lönen till ett 500 kronor högre belopp.

1S78 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Justitickanslersämbetet

i

utlåtande den

25 oktober

1902.

■lu ■ titiek an - slersämbetet i

skrivelse den

12 oktober

1S07.

Löneregleringskommittén

i betänkande

den 22

maj 1908.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 424.

I underdånigt utlåtande den 25 oktober 1902 yttrade sig justitiekanslersämbetet,

bland annat, angående lönereglering för ämbetets tjänstemannapersonal,

och anförde därvid, att löneförmånerna för sekreteraren

syntes böra bestämmas i överensstämmelse med vad motsvarande tjänstemän

i andra statens ämbetsverk kunde varda vid allmän lönereglering

tillagt. I sammanhang därmed erinrades, att Kungl. Maj:t genom nådigt

brev den 9 februari 1858, med avseende å vikten och mångfalden

av de ärenden, som förekomme till sekreterarens behandling, förklarat

honom vara expeditionssekreterare i Kungl. Maj:ts kansli.

I en den 12 oktober 1907 från justitiekanslersämbetet till chefen

för justitiedepartementet avlåten skrivelse berördes, bland annat, frågan

om reglering av justitiekanslerns avlöningsförmåner. I en vid nämnda

skrivelse i avskrift fogad promemoria anfördes, bland annat, följande.

De ärenden, vilka från de särskilda statsdepartementen remitterades till

justitiekanslern för utlåtandes avgivande, hade mer än fördubblats. I

dessa ärenden framställdes rätt ofta till justitiekanslern spörsmål, för

vilkas besvarande fordrades mycket arbete och eftertanke samt ej sällan

åstadkommande av ytterligare utredning. Koncepten till dessa underdåniga

utlåtanden uppsattes även egenhändigt av justitiekanslern, enär

hjälp därtill i allmänhet ej kunde påräknas av sekreteraren, vilken vore

sysselsatt med granskning av arbetsredogörelserna från de centrala ämbetsverken

och Kungl. Mapts befallningshavande, fånglistor och mera

dylikt.

Den 22 maj 1908 avgav löneregleringskommittén betänkande angående

reglering av löneförhållanden m. m. vid justitiekanslersämbetet

(delen XIII).

I avseende å sekreteraren vid ämbetet erinrade kommittén i detta

betänkande, hurusom enligt då gällande instruktion det ålåge denne att

biträda vid utarbetandet av de från Kungl. Maj:t till justitiekanslern remitterade

ärenden samt uppsätta de skrivelser, som därav föranleddes,

ävensom memorial i såväl dessa som andra ärenden, vilka det tillkomme

justitiekanslern att anmäla hos Kungl. Maj:t.

Kommittén anförde vidare, att huru än, av en eller annan anledning,

arbetet dittills ansetts böra fördelas mellan tjänstemännen vid

justitiekanslersexpeditionen, kommittén dock hölle före, att efter skedd

lönereglering arbetet borde så ordnas, att justitiekanslern kunde erhålla

kraftigt och värdefullt biträde av sekreteraren vid de utrednings- och

uppsättningsgöromål, som föranleddes av de från Kungl. Maj:t till justitie
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424. 5

kanslern remitterade ärenden. Det syntes kommittén, att i den nya

instruktion, vilken efter löneregleringen säkerligen komme att utfärdas

för justitiekanslersämbetet, en föreskrift borde intag-as, på grund varav

sekreteraren kunde åläggas att övertaga den föredragning inför justitiekanslern

av brottmål, vilken krävdes för bedömande, huruvida talan borde

fullföljas mot hovrätts utslag.

Kommittén hemställde, att sekreteraren måtte fortfarande hänföras

till andra normalgraden för tjänstemän i centrala ämbetsverk med en

avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgöringspenningar

och 400 i ortstillägg, vartill kunde komma två ålderstillägg

till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det andra, likaledes

med 500 kronor, efter ytterligare fem år.

Den i enlighet med kommitténs förslag av Kungl. Maj:t till 1909 moårsriksårs

riksdag gjorda framställningen i ämnet blev jämväl av riksdagen da9''

bifallen.

Enligt den för justitiekanslersämbetet den 29 oktober 1909 utfärdade

instruktion åligger sekreteraren

att bereda och inför justitiekanslern föredraga ärenden om fullföljd

av talan mot hovrätts utslag i brottmål ävensom de ärenden i övrigt,

vilka justitiekanslern för sådant ändamål överlämnat till sekreteraren,

så ock att uppsätta skrivelser, memorial och utlåtanden i dessa ärenden;

att, där ej ärende, som av Kungl. Maj:t remitterats till justitiekanslern

eller angår fullföljd av talan i kronan rörande rättegång, överlämnats

till sekreterarens föredragning, biträda vid ärendets handläggning;

att uppsätta de förteckningar och berättelser, vilka, efter vad i

instruktionen närmare angives, böra till Kungl. Maj:t årligen ingivas;

att författa avgående skrivelser i övriga ärenden, som hos justitiekanslern

förekomma;

att kontrasignera avgående skrivelser, memorial och utlåtanden; samt

att mellan amanuenserna fördela de göromål, som böra av dem

verkställas (§ 6).

Nyssberörda förteckningar och berättelser äro följande:

a) förteckning å de av Kungl. Maj:t till justitiekanslerns handläggning

överlämnade äldre och nyare oavgjorda mål med uppgift för

vart och ett om vad därvid blivit åtgjort; och

b) särskild förteckning över alla de av justitiekanslern under föregående

året handlagda mål och ärenden av olika slag, därvid särskilt bör

anmärkas, huruvida justitiekanslerns befattning med kronobalansmålen

Sekreterarens

nuvarande

åligganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Justitiekanslersämbetet

i

skrivelsen den

24 augusti

1917.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

eller den honom åliggande granskning av ämbetsverks och myndigheters

arbetsredogörelser och arbetsförteckningar med mera föranlett någon

justitiekanslerns åtgärd (§ 4, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen

den 23 september 1915).

I en till chefen för justitiedepartementet ställd, den 24 augusti

1917 dagtecknad skrivelse, har nu justitiekanslern gjort framställning

om att åtgärder måtte vidtagas för förbättring av sekreterarens ämbetsställning

och avlöning. I skrivelsen framhåller justitiekanslern, hurusom

de till kanslerns handläggning hörande ärenden under de senaste

åren i hög grad ökats, och att detta särskilt vore fallet med avseende

å de från statsdepartementen kommande ärenden, i vilka underdånigt

utlåtande infordrades från justitiekanslern. Justitiekanslern hade därför

nödgats att, för att i skälig tid medhinna göromålen, i allt större och

större utsträckning anlita den hos justitiekanslern anställde sekreteraren

för beredning och föredragning av ärenden samt uppsättning av underdåniga

utlåtanden och andra expeditioner. Sekreterarens tjänsteverksamhet

hade därigenom blivit allt mera krävande och kunde numera

jämföras och likställas med exempelvis kanslirådens i Kungl. Maj:ts

kansli; sekreterarens tjänsteverksamhet kunde till och med sägas fordra

en allsidigare utbildning, då ju Kungl. Maj:ts remisser för erhållande av

justitiekanslerns underdåniga utlåtande inkomme icke från allenast ett

statsdepartement utan från dem samtliga med deras olikartade verksamhetsområden.

Det syntes justitiekanslern därför orättvist och obilligt, att

sekreteraren skulle i avlöningshänseende vara likställd med tjänstemän

av andra normalgraden i de centrala ämbetsverken, allra helst som han

icke kunde påräkna befordran hos justitiekanslern. Därest icke sekreterarens

tjänsteställning och avlöning förbättrades, komrne det att bliva

svårt, om icke omöjligt, att vid en eventuell ledighet få tjänsten besatt

med en person, som besutte för densamma numera behövliga kvalifikationer.

Av dessa skäl hade kanslern ansett sig böra hemställa om proposition

till riksdagen om förbättring av sekreterarens hos justitiekanslern

ämbetsställning och avlöning. För sin del ansåge kanslern honom

böra uti ifrågavarande hänseende jämställas med kansliråden i Kungl.

Maj:ts kansli; därest kanslern icke vunne gehör för denna uppfattning,

vide han hemställa om sekreterarens likställande med hovrättsråden

i Svea hovrätt; den utbildning och den omdömesförmåga, som fordrades

hos dessa ämbetsmän, måste förefinnas även hos sekreteraren, om han

skulle kunna uppfylla de krav, som numera ställdes på honom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

Till närmare utredning i saken hänvisade kanslern till eu på hans

uppmaning av sekreteraren uppsatt promemoria i ärendet.

I nämda promemoria redogör sekreteraren för honom tillerkända avlöningsförmåner

ävensom för tillkomsten av därom gällande bestämmelser. I anslutning härtill

erinrar han om vissa fall, då avvikelser från de fastställda normalgraderna ägt

rum. Så åtnjöte sekreteraren i Svea hovrätt, vilken visserligen ålagts någon föredragningsskyldighet,

men vilkens göromål åtminstone i övrigt vore av enkel beskaffenhet,

enligt gällande avlöningsstat en begynnelseavlöning om 6,400 kronor,

därav lön 4,000, tjänstgöringspenningar 2,000 och ortstillägg 400, vartill kunde

komma tre ålderstillägg om 500 kronor vartdera; slutavlöningen utgjorde således

7,900 kronor förutom sportler. Sekreteraren i Göta hovrätt hade samma avlöning

med undantag av ortstillägget. Sekreterarne hos riksdagens justitieombudsman och

militieombudsman åtnjöte en avlöning om 6,000 kronor med två ålderstillägg om

500 kronor vartdera. Då militieombudsmannen berättigats anvisa ett belopp av

800 kronor åt den tjänsteman, som ansvarade för registratorsgöromålen ä hans

expedition, syntes militieombudsmannens sekreterare uppbära ytterligare sistnämnda

belopp. Enär sekreterarne hos bemälde ombudsmän icke hade att vidkännas avdrag

för pensionering, vore skillnaden mellan deras avlöning och avlöningen för sekreteraren

hos justitiekanslersämbetet i verkligheten större än uppgivna siffror utvisade;

efter dylika avdrag uppbure sekreteraren hos justitiekanslersämbetet, även första

ålderstillägget inberäknat, icke fullt 6,000 kronor om året.

Sekreteraren framhåller vidare, hurusom det arvode, som förut funnits för

en amanuens för föredragning av brottmål, syntes kunnat lämna tillgång att åtminstone

höja sekreterarens hos justitiekanslersämbetet avlöning något över andra normalgraden:

arvodesbeloppet överstege skillnaden mellan avlöningarna för andra och

tredje graderna.

1 enlighet med löneregleringskommitténs förslag hade emellertid denna

amanuensbefattning indragits, och i förutberörda instruktion för justitiekanslersämbetet

hade föreskrivits, att det skulle åligga sekreteraren att föredraga ovannämnda

brottmål. Men härjämte ålades sekreteraren att bereda och inför justitiekanslern

föredraga även de ärenden i övrigt, vilka justitiekanslern för sådant ändamål

till honom överlämnade: vare sig föredragning ägde rum eller icke hade sekreteraren

enligt instruktionen att biträda med utredning, uppsättning av skrivelser,

utlåtanden m. in.

Den nya instruktionen innebure således en utvidgning av sekreterarens göromål

i förhållande till vad löneregleringskoimnittén föreslagit. Vad anginge dessa

föreskrifters tillämpning i praktiken, hade åtminstone under senare åren så förfarits,

att sekreteraren i allmänhet föredragit, förutom brottmålen, de kronomål,

som inkommit för prövning av fråga om fullföljd. Beträffande de från Kungl.

Maj:t och statsdepartementen inkomna remissärenden hade en del av sekreteraren

föredragits och i övrigt så förfarits, att justitiekanslern efter att hava tagit del av

handlingarna — och eventuellt även uppsatt koncept till utlåtande — överlämnat

handlingarna till sekreteraren med anmodan till honom att yttra sin mening i

saken. Även beträffande de flesta övriga hos justitiekanslersämbetet förekommande

ärenden hade, i den mån föredragning icke av justitiekanslern påkallats, enahanda

s. 8 Kontrollera mot PDF

Lönereglering

skommitén

i utlåtande

den 30 april

1918.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

tillvägagångssätt iakttagits. Uppsättning av utlåtanden och dylikt hade justitiekanslern

efter lämplighet fördelat mellan sig och sekreteraren.

Sekreteraren påpekar vidare, hurusom arbetsmängdens ökning under de senare

åren inverkat även på omfattningen av sekreterarens göromål, samt meddelar

till upplysning härav dels en i kommitténs förutnämnda betänkande intagen tabell

dels ock en annan med stöd av justitiekanslersämbetets arbetsberättelser under

motsvarande rubriker uppgjord tabell, avseende det år, kommittébetänkandet avgavs,

ävensom åren därefter.

Ökningen av göromålen hos justitiekanslersämbetet stode delvis, meddelar

sekreteraren vidare, i sammanhang därmed, att nya slag av ärenden under senare

åren överlämnats till justitiekanslersämbetets handläggning. Som exempel härpå

framhålles följande.

I lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne den 25

juni 1909 hade föreskrivits, att mål, som enligt samma lag vid domstol anhängiggjordes,

skulle behandlas i den för brottmål stadgade ordning, varjämte beträffande

rätt att fullfölja talan mot hovrätts utslag i målet hänvisats till 30 kap. rättegångsbalken.

Fullföljden ankomme alltså på justitiekanslersämbetet.

Genom lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 hade stadgats,

att justitiekanslern finge överklaga pensionsstyrelsens beslut; härjämte hade för övriga,

som finge föra dylik klagan, rätten härtill gjorts beroende av justitiekanslerns medgivande.

Enligt lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 23 oktober

1914 hade justitiekanslern vid förfall för krigsfiskal att förordna ställföreträdare.

Justitiekanslern utfärdade även kungörelse om lediga krigsfiskalsbefattningar, mottoge

ansökningshandlingar ocli avgåve underdåniga förslag till krigsfiskalsbefattningarnas

tillsättande. Enligt äldre författning hade det tillkomme justitiekanslern

endast att förordna särskild åklagare vid krigsrätt, då mål förekommit, där officer

vore tilltalad, eller åtal vore av den grannlaga och viktiga beskaffenhet, att dess

utförande ej lämpligen borde anförtros åt väbel eller underofficer.

På grund av lagen den 14 maj 1915 om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken

måste justitiekanslern numera, då fullföljd av talan mot hovrätts utslag

i brottmål ifrågakomme, själv verkställa fullföljden och ägde icke såsom förut

förordna annan.

Enligt krigshandel slagen skulle allmän åklagare om anhängiggjorda åtal för

brott mot samma lag underrätta justitiekanslern, som kunde förordna om åtalets

nedläggande. I

I ett över justitiekanslersämbetets nu ifrågavarande framställning

den 30 april 1918 avgivet infordrat utlåtande yttrar löneregleringskommittén:
I

ett, enligt Kungl. Maj:ts föreskrift, till riksdagens bankoutskott avgivet

likaledes den 30 april 1918 dagtecknat utlåtande, hade kommittén tillstyrkt, att

sekreterarbefattningarna vid justitieombudsmannens och militieombudsmannens expeditioner

bleve ombildade till expeditionssekreterarbefattningar med avlöning, motsvarande

den, som tillkomme byråchefer i centrala ämbetsverk, reglerade enligt den

s. k. statskontorstypen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mdj.ts nåd. proposition År 424.

Såväl av vad i det nu föreliggande ärendet förekommit som av vad vid be-- sök, som medlemmar av kommittén gjort å justitiekanslerns och riksdagens båda

ombudsmäns expeditioner, inhämiats, hade kommittén bibringats den uppfattningen,

att sekreterarbefattningarna vid omförmälda tre expeditioner borde vara i avlöningshänseende

jämnställda.

I fråga särskilt om sekreteraren hos justitiekanslern gåve den utredning,

kommittén i sådant avseende förebragt, vid handen, att de göromål, som ålåge denne

befattningshavare, vore av synnerligen krävande natur. I sådant hänseende ville

kommittén jämväl erinra, hurusom på senare tid sekreteraren i avsevärd grad tagits

i anspråk för besvarande av skriftliga förfrågningar, som till justitiekanslern inkommit

från ämbets- och tjänstemän angående tolkning av gällande lagar och författningar.

Kommittén ansåge sig fördenskull kunna tillstyrka, att den nu ifrågavarande

befattningshavaren i avlöningshänseende likställdes med tjänstemän i tredje normalgraden

och således tillerkändes lön 5,0n0 kronor, tjänstgöringspenningar 2.Ö00 kronor

och ortstillägg (i00 kronor, vartill efter 5 år skulle kunna komma ett ålderstillägg

till lönen å 600 kronor.

I likhet med vad kommittén förordat beträffande motsvarande befattningshavare

vid justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna ansåge kommittén,

att vid löneregleringens genomlörande sekreteraren hos justitiekanslern bolde

erhålla benämningen exp< diti nssekn-p-ron-, vilken benämning tillförne och för ej

länge sedan tillkommit denne befattningshavare.

Någon rätt för den nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen hos

iustitiekanslern att för ålderstillägg såsom expeditionssekreterare tillgodoräkna sig

föregående tjänstgöring ansåge kommittén icke böra förekomma, lika litet som ett

dylikt medgivande plägat lämnas i andra likartade fall, då befattning uppflyttats

från lägre till högre avlöningsgrad.

I övrigt torde nu gällande avlöningsvillkor för justitiekanslersämbetet (bihang

till svensk författningssamling nr 89. år 1909) böra för den nye expeditionssekreteraren

äga giltighet, med iakttagande därav,

att — på sätt stadgats vid senaste lönereglering för statsdepartementen —

ifrågavarande befattningshavare skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den

avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades

lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala förvaltningen,

att för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring honom ickB

Ange föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt,

samt

att, därest ifrågavarande befattningshavare, då han intjänat stadgad tid för

erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vore

skyldig att avgå från tjänsten, han icke finge tillträda samma förhöjning.

De av kommittén förordade högre avlöningsförmånerna torde böra äga giltighet

från och med ingången av nästinstundande år 1919.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrkte kommittén,

att från och med år 1919 den nuvarande sekreterarbefattningen hos

justitiekanslern outbildades till en expeditionssekreterartjänst med en avlöning

av 8,100 kronor, därav lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar

Bihang till riksdagens protokoll 11)18. 1 snml. 383 käft. (Nr 424.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Dspuriements
ehsfen.

10 Kung!,. Maj.ts nåd. proposition Nr 424.

2.500 kronor och ortstil lägg 600 kronor, vartill skulle kunna komma

ett ålderstillägg till lömn, att utgå etter fem år med 600 kronor.

Av den utredning, som sålunda blivit förebragt i detta ärende,

synes mig framgå, att starka skäl tala för att giva den hos justitiekanslersambetet

anställde sekreteraren en förbättrad tjän-teställning samt

höja de honom tillkommande avlöningsförmånerna. Ib* göromål, som

åligga denne tjänsteman, hava under årens lopp blivit av allt mera

krävande natur. Härtill har medverkat ej blott den starka tillväxten

av ärendenas antal över huvud taget, utan jämväl att till justitiekanslersåmbetets

handläggning överlämnats nva slags ärenden av ganska skiftande

beskaffenhet. Detta gör, att allt större anspråk måste ställas på

sekreteraren- insikter, erfarenhet och omdöme. Det alltjämt ökaöe antalet

av mera svårlösta spörsmål, som underställas justitiekauslerns

prövning, gör det också angeläget, att denne till närmaste medhjälpare

har eu väl kvalificerad tjänsteman, med vilken han i förekommande

fall kan rådföra sig.

En nödvändig förutsättning för, att justitiekanslern skall hava utsikt

att kunna få som sekreterare behålla eller förvärva en person med

dylika kvalifikationer, är emellertid enligt min mening, att denne tjänsteni

ms avlöningsförmåner avsevärt förbättras. Jag är därför ense med

löneregleringskommittén därom, att nu ifrågavarande befattningshavare

i. avlöningshänseende likställes med tjänstemän i tredje normalgraden

och således tillerkännes en begynnelseavlöning av 8,100 kronor jämte

ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor.

Med avseende å den förändrade benämning, som i sammanhang

härmed torde böra givas nu ifrågavarande tjänsteman, skulle visserligen

kunna ifrågasättas att tillägga honom benämningen kansliråd, då ju

jiistitiekanslersämbetet tillhör Kungl. Maj:ts kansli. Då denna benämning

likväl ej väl passar för sekreterarna å riksdagens justitieombudsmansoch

militieombudsmansexpeditioner, med vilka befattningshavare nu

ifrågavarande tjänsteman torde böra likställas, instämmer jag i löneregleringskommitténs

förslag att han, i likhet med vad kommittén hemställt

med avseende å sekreterarna å justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,

erhåller benämningen expeditionssekreterare.

För åtnjutande av avlöning å den sålunda omändrade tjänsten

torde böra stadgas de villkor, löneregleringskommittén i sådant avseende

föreslagit.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 424.

dels medgiva, att från och med år 1919 den nuvarande sekreterarbefattningen

hos justitiekanslersämbetet ombildas till en expeditionssekreterartjänst

med en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000

kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor,

vartill må kunna komma ett åiderstillägg till lönen, att utgå efter 5 år

med 600 kronor,

dels ock förklara, att för åtnjutande av de denne befattningshavare

sålunda tillkommande avlöningsförmåner skola gälla samma villkor och

bestämmelser, som för närvarande äro stadgade med avseende å de

sekreteraren hos justitiekanslersämbetet, enligt den från och med år

1910 för samma ämbete gällande avlöningsstaten, tillkommande avlöningsförmåner,

med följande tillägg, nämligen

att ifrågavarande befattningshavare skall, med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst

så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning

inom den centrala förvaltningen,

att för åtnjutande av löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring

honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för

fullgörande av värnplikt, samt

att, därest ifrågavarande befattningshavare, då han intjänat stadgad

tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder,

vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten, han icke

må tillträda samma förhöjning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:2a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1919 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. s. 2 i texten
  2. SU 1918:165 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av sekreterarens hos justitiekansler sämbetet tjänsteställning och avlöning. s. 1 i texten