Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till staden Eslöv av kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 i Malmöhus lön

1918-04-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:426, Angående försäljning till staden Eslöv av kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 i Malmöhus lön

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

1

Nr 426.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning

till staden Eslöv av kronoegendomen Eslöv nr

15 och 17 i Malmöhus lön; given Stockholms slott den

30 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 om 98/i92 mantal i Malmöhus

län må försäljas till staden Eslöv mot en efter tillträde den 14

mars 1919 beräknad köpeskilling av 246,000 kronor samt under villkor

i övrigt,

att köpeskillingen skall till Kungl. Maj:ts befallningshavande i

länet kontant erläggas å tillträdesdagen, samt

att staden ensam vidkännes lagfartskostnaden och övriga med köpet

förenade kostnader.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 385 höft. (Nr 426.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Departementschefen,. statsrådet Petersson anförde:

År 1911 anhöll kontraktsprosten Lorentz Edelberg å Eslövs stads

vägnar att få inköpa det för statsverkets räkning till den 14 mars 1913

utarrenderade, å stadens område belägna förra sergeantbostället 98/i92

mantal Eslöv nr 15 och 17 i Malmöhus län för ett pris, ungefärligen

motsvarande det belopp, vars avkastning utgjorde beräknade arrendet.

Sedan yttranden häröver avgivits av vederbörande kronofogde,

domänintendenten i länet, uppbördsförvaltningen i Rönnebergs med flera

häraders fögderi, stadsstyrelsen i Eslöv samt Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet, anförde domänstyrelsen i utlåtande den 1 december 1911,

att det icke syntes vara ådagalagt, att behov för staden förelåge, att då

förvärva ifrågakomna egendom, helst som av en ansökningen bifogad

karta framginge, att staden icke vore för sin utveckling uteslutande

hänvisad till nämnda egendom. Styrelsen avstyrkte därför ansökningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

Kungl. ,Maj:t fann den 16 februari 1912 den gjorda framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj ris vidare åtgärd.

Egendomen är för närvarande utarrenderad på tio års tid till den

14 mars 1923 mot ett årligt arrende av 3,675 kronor.

1 en till Kungl. Maj:t den 10 oktober 1917 inkommen skrift har

nu staden Eslöv ånyo anhållit att få inköpa ifrågavarande egendom och

därvid anfört bland annat följande:

Det vore sedan länge ett verkligt livsintresse för staden att åt sig förvärva

mark för industriella företag och för egna hem åt industriföretagens arbetspersonal.

Annorstädes än i stadens östra del erbjöde sig inga möjligheter för anslutning av

spår till bangården och alltså ej heller lämpliga industriområden. Stadens industriella

utvecklingsmöjligheter läge uteslutande åt detta håll. För att bereda goda

förutsättningar i kommunikationshänseende för en blomstrande industri hade staden

beslutat ansluta spår med bangården till sitt norr om ifrågavarande kronoegendom,

även benämnd Ostra bostället, å kommunhemmets mark belägna industritomtområde,

varifrån spår med lätthet kunde utdragas till boställets mark. Sedan stora

delar av industritomterna nyligen blivit försålda, vore nu inne den tidpunkt, då

staden för sin utveckling vore ovillkorligen hänvisad till det inom stadens gränser

belägna Ostra bostället.

Genom förvärv av nämnda egendom bleve staden även i stånd att tillgodose

det allmänna intresset att till egna hem mot billig ersättning på lång tid upplåta

eller till inköp erbjuda i fabriksområdets närhet belägna, avsevärda jordområden

för bebyggande och odling såsom planteringsland. Betingelserna härför vore redan

nu för handen och bleve med industriens stegrade blomstring allt större. Någon

möjlighet att annorstädes i staden erhålla mark till dylika bostäder förefunnes

egentligen icke. Visserligen läge vid stadens nordöstra gräns ett tillämnat egnahemsområde.

men detta, som icke i en överskådlig framtid torde förses med ledningar

för ljus, vatten o. dyl., lockade icke till bebyggande. Staten kunde således

genom försäljning av Ostra bostället till staden, som ämnade på allt sätt underlätta

förläggandet av egna hem till egendomen, verksamt främja egnahemssträvandena,

som eljest icke kunde realiseras härstädes. Staden tilläte sig härvid erinra om, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t förordat egnahemsrörelsens befordrande genom

upplåtelse av kronans mark.

Staden ville på det bestämdaste tillbakavisa den vid behandlingen av den

förra ansökningen framkastade tanken, att stadens strävan att göra ifrågavarande

jordförvärv skulle stå i samband med spekulationssyfte. Icke vid försäljning av

industritomter eller av tomter för bostadsbyggnader och än mindre vid avyttring

av egnahemslotter hade staden för avsikt att skörda någon direkt vinst men väl

att därigenom söka reglera jordpriserna i samhället.

Egendomen vore hehövlig för staden även för i inskränktare mening kommunala

ändamål. Omedelbart intill stadens fattiggård »Kommunhemmet» komme

nämligen att förläggas en mekanisk verkstad, och staden bleve nödsakad föranstalta

om annan bostad för understödstagarna. Denna angelägenhet bleve lätt att ordna

i och med förvärv av kronoogendomen men vore i annat fall synnerligen svårlöst.

Vidare hade i samband med fråga om anläggning av ett nytt reningsverk för sta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 426.

dens avloppsvatten fråga uppkommit om avledande av vatten i från Östra bostället

tillflytande floddiken bort från staden för att därigenom undgå större dimensioner

på såväl kloaker som det blivande reningsverket, vilket vore ämnat att förläggas

söder om staden. Vattnet vore avsett att avledas över kronoegendomens mark

söderut till ett från egendomens sydvästra del utgående avloppsdike. Aven härför

vore det för staden av betydelse, att inköpet finge komma till stånd.

Såsom av uppbördsförvaltningens över den förra ansökningen avgivna yttrande

framginge, lede staden »men av att hava i bebyggda delar av sitt område

inkilad en stor lantbruksegendom, som skulle brukas i enlighet med gällande arrendeavtal

och således i avseende å ordningsstadgans, byggnadsstadgans, brandstadgans

och hälsovårdsstadgans tillämpning torde hava andra förutsättningar än sin närmaste,

bebyggda omgivning.» Sålunda hade ett ganska avsevärt antal inom staden sysselsatta

personer förskaffat sig bostäder i ett omedelbart utanför den västra stadsgränsen

uppväxande samhälle, och fara förelåge för att ytterligare utflyttning skulle

framtvingas.

Staden erbjöde sig att för kronoegendomen erlägga en köpeskilling, som motsvarade

ett belopp, vars avkastning utgjorde det nu utgående, synnerligen höga

arrendet, eller ock den köpeskilling, som kunde komma att genom särskild för ändamålet

tillsatt nämnd bestämmas.

Oaktat staden icke mot arrendator^ vägran torde kunna göra gällande av

honom lämnad utfästelse att till staden efter dess eventuella förvärv av kronoegendomen

avstå större eller mindre delar av densamma, finge staden anhålla, att, därest

överlåtelse av egendomen skulle medgivas, denna måtte få ske närmast inträffande

fardag oberoende av det till den 14 mars 1923 gällande arrendeavtalet, vilket ju

till alla delar måste av staden respekteras, samt att Kungl. Maj:t täcktes redan

till 1918 års riksdag avlåta proposition om försäljningen.

Den 23 april 1918 bär domänstyrelsen avgivit utlåtande över

denna ansökning och därvid överlämnat dels instrument över en på

stadens bekostnad av domänintendenten i länet med biträde av vederbörande

arrendeuppskattningsmän förrättad saluvärdering å egendomen,

dels i anledning av vad vid berörda förrättning förekommit av stadsfullmäktige

i Eslöv infordrat yttrande med bilagor, dels yttrande av

Kungl. 3VJaj:ts befallningshavande i länet, dels ock övriga till ärendet

hörande handlingar och kartor ävensom ytterligare en till domänstyrelsen

inkommen, till Kungl. Maj:t ställd skrift från staden.

Av ovanberörda värderingsinstrument inhämtas, bland annat, följande.

Egendomen är belägen inom Eslövs stads område i dess östra del

och på ett avstånd av 600 meter från stadens torg och 800 meter från

järnvägsstationen. Den omslutes på norra och västra sidan alldeles och

på södra sidan till största delen av stadens planlagda område.

Egendomen innehåller en areal av 64.0 6 4 hektar, därav 48.7 62

hektar åker, tomt och trädgård, 0.17 2 hektar äng, 14.151 hektar fälad,

0.6 7 9 hektar impediment och 0.300 hektar för gemensamt behov till

park m. m. avsatta områden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 426. 5

Uppskattningem armén hava värderat egendomen, som är taxerad

till 73,500 kronor, sålunda:

10

10

12

16.934

14.830

0.3 0 0

hektar tomtmark å 1^,500 kronor ..................

» )> » 5,000 » .................

» 1 klass jordbruks] ord å 2,400 kronor

» 2 » » » 1,600 »

» fälad och impediment )> 1,000 »

park m. m.........................................................—

64.064 hektar

kronor 125,000: —

» 50,000: —

» 28,800: —

» 27,094: 4o

» 14,830: —

» 375: —

kronor 246,099: 40.

Enligt protokoll den 5 april 1918 hava stadsfullmäktige ansett

sig kunna godtaga det förslagna försäljningspriset men därvid utgått

från den förutsättningen, att det åsätta priset skulle hänföra sig till nu

löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1923. Om priset hänförde

sig till nuvarande tid, t. ex. förrättningsdagen, skulle nämligen egendomen

den 14 mars 1923 stå staden i ett pris av 293,550 kronor.

Med denna utgångspunkt och i förväntan att i enlighet med sin framställning

i ärendet få, med skyldighet likväl att respektera det gällande

arrendeavtalet, tillträda egendomen den 14 mars 1919 hava stadsfullmäktige

förklarat sig villiga att för egendomen å denna tillträdesdag

erlägga kontant 215,655 kronor, utgörande det belopp, som med hänsyn

till ränteskillnad efter fem procent och inflytande arrendeavkomster å egendomen

motsvarade det av uppskattningsmännen åsätta priset.

Domänintendenten i länet har i avgivet yttrande den 12 april 1918

anfört följande.

Vidkommande i första rummet innebörden av särskilda uppskattningsnämndens

förslag hade stadsfullmäktige icke tolkat densamma riktigt, då de velat hänföra det

åsätta priset till arrendeperiodens slut. Fullmäktige hade själva förut velat påskynda

köps avslutande med framhållande av de störa fördelar staden därav skulle

tillförsäkras, liksom även att ett snabbare besittningstagande förmedlades genom det

förberedande avtal, som träffats mellan staden och nuvarande arrendator. Uppskattningsnämnden

hade därför haft att utgå från att köp skulle avslutas snarast

med omedelbar tillträdesrätt, därvid köpesumman skulle gäldas, varpå staden såsom

jordägare hade att uppbära arrendeavgiften och avsluta eventuella överenskommelser

med arrendator Att vid början av år 1918 uppskatta egendomens reella saluvärde

år 1923 läte sig näppeligen göra. Däremot hade uppskattningsnämnden

givetvis måst taga viss hänsyn till att det sannolika vore, att egendomen med sitt

förträffliga läge i ett .samhälle med starka utvecklingstendenser komme, oberoende

av jordens fallande eller stigande jordbruksvärde, att betinga ett väsentligt högre

saluvärde år 1923 än nu, i båda fallen under förutsättning att egendomen kunde

fritt disponeras. Kronan avsade sig alltså vid en försäljning nu all framtida värde
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 426.

stegring och måste i någon män gottgöra sig för denna. Även om man på

sätt som skett kunde beräkna, att egendomen år 1923 skulle komma att stå staden

i en summa av 293,550 kronor, så följde icke därav, att affären på något vis skulle

vara oförmånlig för staden, ty då skulle det kunna visas, att samma summa nu

skulle varit orimlig för egendomen, ifall denna genast hade kunnat effektivt utnyttjas

för det av staden avsedda ändamål.

I ett fall som detta kunde det knappast komma i fråga att sätta egendomens

saluvärde i någon slags relation till dess jordbruksarrendevärde, allraminst när detta

hänförde sig till en gången tidsperiod. Ty här rörde det sig ej längre om jordbruksjord

utan i stort sett uteslutande om tomt och gatumark samt därmed jämförligt.

Att det oaktat uppskattningsnämnden till största delen räknat med värde

på åker och fäladsmark syntes vara berättigat av två skäl. För det första borde

kronan icke oskäligt betunga och driva upp tomtpriserna för ett samhälle, som genom

markinköp ville i god tid sörja för en sund utveckling. Det andra skälet vore, att

staden icke från början kunde tillgodogöra sig alla tomtvärden, utan för någon tid

framåt ännu måste räkna med avkomsten frän jordbruks- och trädgårdsjord, samt

att staden behövde en del av området för en folkpark.

Eslövs stads nu ingivna lägre köpeanbud vore för lågt och borde sålunda ej

antagas. Skulle emellertid myndigheterna det oaktat finna den föreslagna köpeskillingen

väl hög, så syntes i vart fall icke de synpunkter Eslövs stad lagt på

frågan böra göras gällande. Ty detta .skulle innebära, att de föreslagna värdena

blivit skruvade i höjd till det yttersta, vilket ingalunda vore fallet. Granskade man

de åsätta å-priserna, vore dessa var för sig moderata. Sämre och mindre välbelägen

fäladsmark inom länet hade i dessa dagar bortarrenderats för upp till 100

kronor per hektar. Åkerjord, likartad den ifrågavarande och jämförligt bebyggd,

betingade allmänt ett genomsnittspris av 2,000 ä 3,000 kronor per hektar. Det

enda detaljpriset, som över huvud kunde vara angripbart ur de synpunkter, som

uppskattningsnämnden anlagt och kunde tänkas bliva föremål för någon avprutning,

skulle vara det högst satta priset å tomtmark eller kronor 1.2 5 per kvadratmeter.

Denna siffra kunde nämligen anses vara hög av den orsak, att överenskommelsen

mellan staden och nuvarande arrendator om tidigare avträdande av vissa delar

egentligen vore högst problematisk. Skulle en sådan uppgörelse ej komma till

stånd, kunde staden först år 1923 bliva i tillfälle upplåta industritomter, och vidare

kunde det sägas, att den högst betalda tomtmarken därigenom möjligen bleve för

dyr för att staden skulle kunna i samhällets intresse konkurrera med enskilda tomtförsäljande

jordägare. Men även om en prisreducering på denna punkt kunde ifrågasättas,

borde denna under inga förhållanden få överskrida 2,500 kronor per hektar.

Redan detta innebure en sänkning av köpeskillingen med 25,000 kronor. Domänintendenten

hade ansett sig böra framhålla detta senare uppslag till tjänst för en

eventuell annan uppfattning än den, som domänintendenten hävdat såsom uppskattningsman

och fortfarande ansåge mest hållbar.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet liar i utlåtande den 17

april 1918 yttrat, att, ehuruväl Kungl. Maj:ts befallningshavande funne ett

berättigat intresse föreligga för Eslövs stad att förvärva ifrågavarande

kronoegendom, ville likväl Kungl. Maj:ts befallningshavande, som för

egen del ansåge det av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärdet å

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

egendomen vara rimligt och alltså icke tåla någon nedprutning, hemställa,

att den av staden gjorda framställningen icke måtte föranleda

någon åtgärd, med mindre staden fullt erlade det åsätta värdet. På

arrendator^ rätt övade en eventuell försäljning icke någon inverkan,

om han oavsett försäljningen finge intill arrendeperiodens slut behålla

arrendet på enahanda villkor, som nu gällde. 1 övrigt finge det ankomma

på särskild överenskommelse mellan staden och arrendator^

huruvida denne senare skulle frånträda arrendet före arrendetidens

utgång.

I en den 22 april 1918 dagtecknad skrift hava vice häradshövdingen

E. Möller och direktören Yngve Holmström enligt dem av

stadsfullmäktige vid sammanträde den 18 april 1918 lämnat bemyndigande

anfört följande.

Beträffande saluvärdet finge de med hänsyn till den oskattbara fördelen för

Eslövs stad att i god tid förvärva ifrågavarande för den förutsedda framtida utvecklingen

erforderliga områden visserligen nu, då från ortsmyndigheten förelåge

tillstyrkande av uppskattningsmännens oförändrade förslag, förklara å Eslövs stads

vägnar, att staden ansåge sig böra antaga köpet även för en köpeskilling, motsvarande

värderingssumman, ifall icke Kungl. Maj:t och riksdagen funne hillighetsskäl

tala för ett lägre belopp.

På sätt domänintendenten i länet alternativt framhållit, kunde emellertid det av

uppskattningsmännen föreslagna ä-priset å de 10 hektar, som uppskattas till 125,000

kronor, ur vissa synpunkter sägas vara väl högt. Kunde staden utan inskränkning

i besittningsrätten genast tillträda dessa 10 hektar, skulle staden beredvilligt även

i detta fäll godtaga det föreslagna priset. Men den nuvarande arrendatorn, som

dragit sig tillbaka frän en tidigare ifrågasatt uppgörelse med staden uti ifrågavarande

angelägenhet, hade stort intresse att få bibehålla egendomen under nuvarande följordbruket

gynnsamma förhållanden och skulle säkerligen resa oöverstigliga hinder

för en dylik uppgörelse. Vidare komme nämnda tomtpris att med ränta på ränta

till år 1923 vara så högt, att staden icke kunde, sedan ytterligare kostnader för

gatuarbeten och andra nödvändiga kommunala anläggningar pålagts tomterna, med

tillbörlig konkurrenskraft bevaka det allmännas intresse vid reglerandet av stadens

utveckling i önskvärd riktning. Med åberopande av vad sålunda anförts hava Holmström

och Möller anhållit, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida ej

en reducering av köpeskillingen, såsom domänintendenten alternativt anhållit, kunde

anses skälig, och sålunda det åsätta saluvärdet minskas med 25,000 kronor.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande. Styrelsen

hade icke något att erinra mot stadens förvärvande av ifrågavarande

egendom med tillträdesrätt den 14 mars 1919 och mot övertagande

av de kronans rättigheter och skyldigheter mot egendomens arrendator,

vilka grundade sig på nu för egendomen gällande arrendekontrakt. Vad

köpeskillingen för egendomen beträffade, syntes det vid uppskattnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 426.

förrättningen beräknade värdet ingalunda obilligt tilltaget. Väl kunde,

såsom ock domänintendenten framhållit, det värde efter 12,500 kronor

per hektar, som åsatts en del av egendomen, förefalla högt, men å

andra sidan vore enligt handlingarna den övriga, vida ansenligare arealen

upptagen efter på andra ställen i länet gängse pris å mark för

jordbruksändamål, som här måste anses mycket moderata, om det beaktades,

att jorden ifråga vore så belägen som den vore, nämligen

inkilad i området för ett under snabb utveckling varande stadssamhälle.

I likhet med Kungl. Majrts befallningshavande kunde domänstyrelsen

därför ej förorda någon nedprutning av det pris, staden förklarat sig

eventuellt kunna godtaga och vilket syntes kunna avjämnas till 246,000

kronor.

Jag biträder förslaget om överlåtelse av ifrågavarande egendom

till staden Eslöv till det av uppskattningsnämnden föreslagna och av samtliga

myndigheter förordade saluvärdet, vilket även från stadens sida

förklarats eventuellt kunna antagas. Enligt domänstyrelsens hemställan

torde beloppet böra avjämnas till 246,000 kronor. Detta belopp motsvarar

ett genomsnittspris för egendomen av omkring 3,840 kronor för

hektar, vilket ej synes mig vara för högt beräknat med hänsyn till

egendomens belägenhet och det ändamål, som avses med inköpet.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 om 98/i92 mantal i

Malmöhus län må försäljas till staden Eslöv mot en efter tillträde den

14 mars 1919 beräknad köpeskilling av 246,000 kronor samt under

villkor i övrigt,

att köpeskillingen skall till Kungl. Maj:ts befallningshavande i

länet kontant erläggas å tillträdesdagen, samt

att staden ensam vidkännes lagfartskostnaden och övriga med

köpet förenade kostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM ISAAC MABCUS'' BORT RYCKER [-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:382 Riksdagenp skrivelse Nr 382 a1 i texten
  2. JoU 1918:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till staden Eslöv av kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 i Mahnölms lön ävensom en i ämnet s. 1 i texten