Sök i Ratio Lex

Angående förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar

1918-04-19 · 49 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 49 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:432, Angående förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

1

Nr 432.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar;

given Stockholms slott den 10 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förhöjda provisoriska tilläggsavgifter

å statens järnvägar; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av

riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och

meddela de beslut, som därav föranledas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 391 käft. (Nr 432.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Förslag

till

förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar.

För ''personer:

Tilläggsavgift utgår vid färd

å

enkel biljett i I

klass

med

240

procent

»

» j> )> II

»

180

D

» 5) » III

»

120

»

partibiljett » II

»

180

»

»

J> )) III

»

80

T)

»

månadsbiljett» II

»

»

180

»

» » III

»

»

80

å de ordinarie avgifterna. För biljett, såld till halvt pris, utgår tilläggsavgiften

med hälften av vad eljest gäller.

Tilläggsavgift avrundas till närmast högre tiotal öre, med undantag

för tredje klassens enkel biljett å avstånd av högst 48 kilometer

ävensom för biljett, såld till halvt pris, för vilka fall ifrågavarande avgift

avrundas till närmast högre femtal öre.

För plats i sovvagn utgår tilläggsavgift för varje natt med 14

kronor 30 öre i första, 6 kronor 65 öre i andra och 2 kronor i tredje

klassens vagn.

För tillträde till snälltåg utgår, förutom den enligt ordinarie taxan

utgående tilläggsavgiften, en ytterligare avgift av 2 kronor 50 öre i

första, 1 krona 50 öre i andra och 1 krona i tredje klassens vagn.

För varje sådant avbrott i resa av över 20 zoners (168 kilometers)

längd å en och samma biljett, som ej är allenast en följd av tågförbindelserna,

utgår, förutom den enligt den ordinarie taxan utgående

avgiften, en tilläggsavgift av 2 kronor 75 öre i första, 1 krona 25 öre

i andra och 50 öre i tredje klassens vagn.

Personer, som jämlikt nådiga breven den 2 februari och den 25

maj 1906, den 12 och den 26 april 1907, den 16 april 1909, den 23

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

3

juni 1910, den 23 februari, den 15 mars och den 31 december 1912

samt den 9 juli 1915 äga rätt att färdas å statens järnvägar i tredje

klassens vagn mot en avgift av 15 öre för person och zon, skola tillsvidare

erlägga en avgift av 30 öre för person och zon, provisorisk

tilläggsavgift däri inräknad, och halva detta belopp för barn under 12

år. Personer, som jämlikt nådiga brevet den 25 maj 1906 äga rätt att

färdas å statens järnvägar i första klassens vagn mot en avgift av 40

öre för person och zon, skola tillsvidare erlägga en avgift av 1 krona

20 öre för person och zon, provisorisk tilläggsavgift däri inräknad.

För resgods:

Tilläggsavgift utgår för velociped eller sparkstötting, som av resande

för personligt bruk medföres oförpackad, med följande belopp,

nämligen:

för velociped utan motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 50 öre

annan, med 1 krona;

» velociped med motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 3 kronor

annan, med 5 » ;

» sparkstötting med 50 öre.

För annat resgods utgår dels avgift med 50 öre för varje personbiljett,

å vilken inskrivning av resgods äger rum, och dels därutöver i

förekommande fall tilläggsavgift med 200 procent å den ordinarie fraktavgiften

för övervikt.

För hundar och andra smärre djur, fraktdebiterade enligt § 3 i

taxan för transporter å statens järnvägar:

Samma tilläggsavgift utgår som för ett barn under 12 år vid resa

i tredje klassens vagn.

För åkdon, lokomotiv, tendrar, järnvägsvagnar, båtar och lik:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För levande djur, såväl lösa som i emballage, (utom de förut

nämnda):

Tilläggsavgift utgår med 150 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

För paketgods:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För il- och fraktgods:

Tilläggsavgift utgår, med nedan angivna undantag beträffande försändelser

som fraktgods av vissa livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen

och ved, med 200 procent å fraktsatserna per 10 eller 100

kilogram, varvid iakttages, att del av öre, som uppgår till hälften eller

däröver, räknas för helt öre, men mindre del ej upptages.

Vid försändning som fraktgods för inhemsk förbrukning av följande

varor, nämligen:

a) livsförnödenheter: blod; blåbär; bröd; bönor, bruna samt åker-;

fisk, inberäknat sill och strömming, färsk, rökt, saltad eller torr; fläsk;

gryn; koksalt; korv; kött och köttvaror; lingon och lingonmos; linser;

majs och majsmjöl; makaroni; mjöl av spannmål; mjölk och grädde;

ost; potatismjöl; rotfrukter, råa, utom vitbetor; smör och margarin;

spannmål, inberäknat havre; svagdricka på fat och i lådor; vitkål; ägg;

ärter;

b) fodermedel: agnar; bönor, foder-; drav och drank; fodermelass,

fast eller flytande; gröpe; halm; hö; kli; linfrömjöl; melassfodermjöl;

mäsk; oljekakor, lin-, raps- och o. d., samt mjöl därav; risgrynsavfall;

riskli; rotfrukter (foder-); vitbetsmassa, torr eller våt;

c) gödningsämnen: gödningsämnen, opreparerade och preparerade;

pudrett;

d) ved för hushållskonsumtion,

utgår tilläggsavgift med 150 procent å fraktsatserna per 100 kilogram,

varvid iakttages, att del av öre, som uppgår till hälften eller däröver,

räknas för helt öre, men mindre del ej upptages.

För gods i förhyrd vagn utgår tilläggsavgift med 200 procent å

vederbörande i taxan fastställda avgifter.

Frakt jämte provisorisk tilläggsavgift, inskrivningsavgift för ilstyckegods

oberäknad, må icke utgå med mindre belopp för en sändning

än 50 öre för styckegods och 15 kronor för vagnslastgods. Därest

frakten för en ilstyckegodssändning, inberäknat inskrivningsavgiften,

understiger den förhöjda avgiften för ett paket om 10 kilogram å

samma väglängd, skall sistberörda avgift tillämpas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

5

För återgående tomkärl rn. m.\

För sådana försändelser av tonakärl m. m., som omförmälas i taxan

för transporter å statens järnvägar § 13, första och tredje styckena,

skall, i stället för den i nämnda paragraf föreskrivna inskrivningsavgiften

av 10 öre, erläggas frakt enligt följande tariff:

Högst 50

51-100

Över 100

kilometer.

kilometer.

kilometer. \

Mjölkflaskor: 10 öre pr sändning.

Övrigt emballage pr 100 kilogram:

Styckegods .........................................................

40 öre

60 öre

80 öre

minst 2,500 kilogram pr vagn ..............................

30 »

45 »

60 »

minst 5,000 kilogram pr vagn ..............................

20 »

30 »

40 »

Frakten skall beräknas såsom för fraktgods i allmänhet, dock icke

såsom för skrymmande gods, och skall erläggas på avsändningsstationen.

Bestämmelserna om minsta avgift tillämpas icke vid fraktberäkning

enligt denna tariff.

För skyddsvagnar:

Tilläggsavgift utgår med 100 procent å den ordinarie avgiften.

För täckta vagnar och presenningar:

1 de fall, då enligt taxans § 16 särskild avgift utgår för täckta

vagnar eller presenningar, tillkommer en tilläggsavgift av 100 procent

å den ordinarie avgiften.

Ifråga om avrundning av fraktavgifter, inberäknat tilläggsavgifter

för resgods, åkdon m. m., levande djur, paket-, il- och fraktgods, gäller

vad som stadgas i § 20 av taxan för transporter å statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen äger att beträffande statens järnvägars egen trafik

och samtrafik med in- och utländska järnvägar meddela de närmare

bestämmelser, som erfordras för tillämpningen av vad här ovan föreskrivits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Under kristiden

tidigare

vidtagna

förhöjningar

av järnvägstaxorna.

Järnvägsstyrelsen

den 21/5

1915.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Kungl. Maj:t har vid flera föregående tillfällen under de gångna

krisåren på framställning av järnvägsstyrelsen fastställt provisoriska

tilläggsavgifter för transporter å statens järnvägar.

Första gången kungörelse i sådant avseende utfärdades var den

27 augusti 1915.

Järnvägsstyrelsen hade i skrivelse den 21 maj 1915 framhållit, att

man för 1915 måste till följd av krigets återverkningar förutse en avsevärd

minskning av den annars mot trafikens storlek svarande nettobehållningen.

Huvudanledningen till den stegring av driftkostnaderna, som i första hand

vore orsak till den befarade försämringen av driftresultatet, vore, framhöll styrelsen,

konsumtionspriset per ton stenkol, som efter att en längre tid kunnat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432. 7

hållas vid cirka 17 kronor, för februari och , mars 1915 måst beräknas till 25

kronor och sedermera måst ytterligare höjas. Även andra driftsmaterialier hade

stigit enormt i pris.

Styrelsen ansåg, att man på den trafikrörelse, som kunde komma att uppträda

och som eventuellt kunde bliva mindre än under den gångna delen av

året, borde allt fortfarande söka ernå samma vinst, som statens järnvägar under

normala förhållanden skulle haft på samma trafikrörelse, och fann styrelsen därför

ett tillfälligt taxetillägg erforderligt.

Då styrelsen icke kunde utgå från vissa förutsättningar beträffande trafikens

storlek under den följande tiden, hade styrelsen icke något annat val än att söka

grunda sitt förslag på förhållandena under ett föregående år, och valde styrelsen

därvid år 1913, vilket kunde anses som ett normalt år. Med tillämpning på

1913 års konsumtion av de förhöjda enhetsprisen på stenkol och andra materialier

beräknade styrelsen den ökning av driftkostnaderna, som med en sådan

förutsättning skulle hava uppstått under år 1913. Beräkningen utvisade, att

driftkostnadsökningen skulle hava uppgått till cirka 6,4 miljoner kronor, och

med detta belopp som utgångspunkt inriktade styrelsen sin beräkning på att

finna så avpassade tilläggsavgifter, att desamma, tillämpade på 1913 års trafik,

komme att giva en inkomstökning, som ungefärligen motsvarade nyss nämnda

kostnadsökning. Efter att hava givit skäl för sin uppfattning, att en taxeförhöjning

icke kunde befaras bliva betungande för och medföra ett hämmande av trafiken,

övergick styrelsen till att redogöra för de olika sätt, på vilka en taxeförhöjning

skulle kunna genomföras. Styrelsen framhöll därvid, att en sådan förhöjning

kunde ske antingen genom en procentuell förhöjning av samtliga eller

flertalet tariffer eller ock genom införande av fasta tilläggsavgifter per biljett och

per viktsenhet, oberoende av transportens längd.

Den förstnämnda metoden skulle kunna motiveras därav, att det särskilt

vore kolkostnaderna, som genom krigets inverkan vuxit, och att dessa kostnader

givetvis stode i relation till transporternas längd. Styrelsen ansåg emellertid,

att en lika procentuell förhöjning av tariffsatserna, tillräckligt stor för att inbringa

den nödvändiga ökningen av bruttoinkomsterna, skulle särskilt för resande i 3:e

klass och för lågvärdiga varor bliva ganska betungande. Tillämpningen av fasta

tilläggsavgifter, lika för alla avstånd, skulle däremot verka därhän, att förhöjningen,

sedd i förhållande till de ordinarie befordringsavgifterna, minskades, allt

eftersom transportsträckan ökades, varigenom tillägget bleve mindre kännbart

för transporter på långa avstånd. Styrelsen ansåg därför, att en provisorisk förhöjning

i huvudsak borde utgå efter den sist berörda principen, vilken för övrigt

redan tillämpades i Norge. Styrelsen ansåg vidare, att förhöjning av avgifterna

borde ifrågakomma såväl vid person- som godstrafiken och således icke

endast för endera av dessa huvudgrupper. Något skäl att endast förhöja avgifterna

för endera av dessa grupper funnes icke, och då det totalbelopp, som man

önskade uttaga genom tilläggsavgifterna, bleve fördelat på båda grupperna, kunde

förhöjningarna bestämmas till lägre belopp än eljest vore fallet. För transport

av levande djur föreslogs icke någon förhöjning, då Kungl. Maj:t så nyligen som

den 31 december 1913 fastställt nya tariffer för dylika sändningar, varvid avgifterna

för avstånd upp till cirka 50 km. undergått förhöjning. Icke heller beträffande

åkdon och därmed jämförliga transportföremål föreslogs någon förhöjning,

då dessa transporter vore av mindre betydelse i ekonomiskt hänseende.

Det förslag, som av järnvägsstyrelsen fastställdes, hade följande utseende:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

För personer.

in klass

II klass

I klass

Över

1—48

1—48

1—48

48 km.

48 km.

48 km.

Öre pr bilje

för varje enkel biljett ..................

» » partibiljett.....................

» » månadsbiljett per månad.

För resgods.

20 öre pr sändning, dock ej för velocipeder, för vilka särskild inskrivningsavgift

debiteras.

För gods. Öre.

Paket per styck ...................................................................................................... 0

Ilstyckegods per 10 kg............................................................................................. 4

Ilgods i vagnslaster per 100 kg.............................................................................. 30

Praktstyckegods per 100 kg.: enligt tariff 1........................................................... 20

» »2........................................................... 16

» » 3—5...................................................... 12

Fraktgods i vagnslaster per 100 kg.: enligt tariff 1—4.......................................... 12

» » 5—9.......................................... 8

» » 10—U ....................................... 4

dock att för transporter på högst 50 km. våglängd av sändningar, fraktdebiterade

enligt någon av tarifferna 10—U, tilläggsavgiften icke skulle utgå med högre belopp

än 2 öre pr 100 kg.

Att i detta förslag lägre tilläggsavgifter intagits för biljetter för resor å avstånd

under 48 km., berodde därpå, att de i övrigt för enkla biljetter föreslagna

tilläggsavgifterna 20 resp. 30 och 50 öre för III resp. II och I klass ansågos

bliva allt för betungande på korta avstånd.

Förhöjning av parti- och månadsbiljetter hade föreslagits till väsentligt

mindre belopp än som med hänsyn till antal resor per sådana biljetter kunnat

motiveras. Anledningen härtill var önskvärdheten att i möjligaste män inskränka

förhöjningarna för den utanför de större samhällena boende publiken, som dagligen

behövde färdas till och från sina arbetsplatser i dylika samhällen.

Den för resgods föreslagna inskrivningsavgiften av 20 öre per sändning motiverades

med de avsevärda kostnader, som inskrivning och befordring av resgods

vålla. Järnvägsstyrelsen framhöll för övrigt, att så gott som alla kontinentens

järnvägar efter hand avskaffat den s. k. frivikten och att järnvägstaxekommittén

i sitt betänkande föreslagit en dylik inskrivningsavgift.

Från provisorisk taxeförhöjning undantogos styckegodssändningar av de

lägst tarifferade livsmedlen av någon större betydelse. Järnvägsstyrelsen framhöll,

att i fråga om vagnslastgods av livsmedel de föreslagna avgifterna icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

9

skulle medföra en fraktförhöjning av mera än 0,12 ä 0,08 öre per kg., en kostnad,

som icke borde kunna motivera någon som helst förhöjning av varornas detaljpris.

Vad beträffar styckegodsförsändelserna åberopade styrelsen järnvägstaxekommitténs

bevisföring för fraktens ringa inverkan på livsmedelspriserna, vilken

bevisföring enligt styrelsens åsikt gåve vid handen, att någon menlig inverkan

på livsmedelsprisen icke vore att befara av en förhöjning av nu ifrågasatt art

för styckegodsförsändelser. Kommittén hade nämligen visat, att järnvägsfrakterna

för livsmedel till familjer i Stockholm om i genomsnitt 4,4 medlemmar och

2,200 kronors årsinkomst enligt den ordinarie taxan uppginge för varje familj

till endast 16 kronor per år eller 0,7 öre per kg., medan livsmedlens sammanlagda

värde utgjorde 902 kronor eller 36 öre per kg. Styrelsen ansåg emellertid, att statens

järnvägar under de uppskruvade livsmedelspriserna icke borde genom en

låt vara mycket lindrig förhöjning direkt eller indirekt ens giva sken av att bidraga

till att öka kostnaderna för livsmedelstransporter till de smärre konsumenter

och småhandlare, som direkt per järnväg hemtaga mindre partier, och styrelsen

föreslog därför förberörda undantag. De livsmedel, som borde fritagas

från förhöjning, voro: kött och köttvaror, korv, fläsk, talg, mjölk och grädde,

sill, färsk och saltad, strömming, saltad, annan fisk, saltad, spannmål, mjöl, gryn,

kli, ärter och linser, bruna bönor, rotfrukter, råa, vitkål samt svagdricka på fat

och i lådor.

Personavgiftsförhöjning ansågs icke böra inträda för sådana resande — dövstumma,

blinda, skolbarn, sjuksköterskor m. m. — som jämlikt särskilda kungl.

resolutioner ägde färdas avgiftsfritt eller mot nedsatt avgift.

Den föreslagna inkomstökningen beräknades uppgå till 6,6 miljoner kronor,

vilken siffra väl svarade mot den beräknade kostnadsökningen 6,4 miljoner

kronor.

Förslaget hänsköts av Kungl. Maj:t till järnvägsrådet, vilket i avgivet

utlåtande tillstyrkte bifall till detsamma.

Kungl. Maj:t fann sig böra fastställa det ingivna förslaget med

tillämpning från och med den 10 september 1915, med det undantag,

att avgiftsförhöjningarna för partibiljetter sänktes från de föreslagna

100 öre för II respektive 50 öre för III klass till 80 öre för II och

30 öre för III klass samt för månadsbilj etter från föreslagna 200 öre

för II och 100 öre för III klass till 150 öre för II och 50 öre för

III klass.

Sedermera upphävde Kungl. Maj:t på förslag av järnvägsstyrelsen

genom kungörelse den 10 november 1916 förut medgivna nedsatta

frakter för exportgods. Nedsättningen för ifrågavarande varor beräknades

av järnvägsstyrelsen motsvara omkring 265,000 kronor.

Vidare förordnade Kungl. Maj:t genom brev den 30 december

1916, att för transporter å statens järnvägar av träkol i vagnslaster

skulle utgå en provisorisk tilläggsavgift vid transporter å avstånd under

500 kilometer av 30 % och vid transporter å avstånd av 500 kilometer

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 391 käft. (Nr 432.) 2

Kungörelse

den 27/s 1915

Kungörelse

den 10/n 1916

och brev den.

80/i2 1916.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Järnvägsstyrelsen

den

12/i2 1916.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

och däröver av 25 % av de ordinarie fraktsatserna. Anledningen

till denna särskilda höjning av frakten för träkolssändningar var, att verkställd

utredning av träkolstransporternas ekonomi givit vid handen, att

hela denna trafik utfördes med direkt förlust för järnvägen, vartill bidrog

godsets skrymmande beskaffenhet, den ovanligt stora medeltransportlängden

och framför allt de omfattande tomvagnstransporter, som dessa

försändelser nödvändiggjorde. De under krisen synnerligen höga driftkostnaderna

nödvändiggjorde därför en kraftig förhöjning av frakterna,

så mycket mer som transporterna på grund av den starka efterfrågan

ofantligt ökats. Anledningen till att Kungl. Maj:t fattade sitt beslut

angående tilläggsavgifter för träkol tidigare än angående redan ifrågasatta

ytterligare höjda tilläggsavgifter för övriga varuslag var, att träkolstrafiken

är säsongtrafik och vid tiden för Kungl. Maj:ts beslut redan

tagit sin början, varför Kungl. Maj:t fann det angeläget, att den ifrågasatta

fraktförhöjningen omedelbart måtte komma till stånd.

Den 12 december 1916 inkom järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj:t

med framställning om förhöjning av förut gällande provisoriska tillläggsavgifter.

Styrelsen framhöll däri, att, tack vare en oväntat ökad trafik och vidtagna

åtgärder för utnyttjande i högsta möjliga grad av bana, stationer och rullande

materiel, nettobehållningen dittills kunnat hållas vid en storlek, som kunde anses

jämförelsevis tillfredsställande, om man nöjde sig med en avkastning på trafikrörelsen,

svarande mot räntan på endast det kapital, som nedlagts i statsbanornas

såsom bäriga ansedda bandelar.*)

Emellertid hade driftkostnaderna alltmera sprungit i höjden, särskilt kostnaderna

för stenkol, vilkas pris stigit till ungefär det dubbla mot vad som rådde

vid tiden för järnvägsstyrelsens föregående framställning, d. v. s. maj 1915. Jämväl

i fråga om annan materiel och arbetslöner hade stegring uppstått och ny dylik

vore att förvänta. Då de härigenom ökade driftkostnaderna enligt beräkning

icke kunde täckas av inkomster av trafikökning, måste man befara en avsevärd

nedgång i behållningen för år 1917, därest icke åtgärder vidtoges för vinnande

av ökade inkomster. Järnvägsstyrelsen hade i skrivelse den 30 november 1916

framhållit, att med bibehållande av då gällande provisoriska tillägg behållningen

skulle kunna beräknas till endast ett belopp av 18,300,000 kronor, eller 3,600,000

kronor mindre än vad som upptagits i 1917 års riksstat. För vinnande av full förräntning,

enligt för år 1916 beräknad effektiv räntefot å statsskulden om 4.17 %, av

hela det av statsjärnvägarna under år 1917 bundna statskapitalet, borde den behållna

inkomsten uppgå till 30,400,000 kronor. Styrelsen ansåg att, om också full

förräntning icke kunde fordras på hela ifrågavarande kapital, sådana åtgärder dock

*) Såsom icke bäriga bandelar räknas linjerna Göteborg—Strömstad, SkövdeKarlsborg,

Östersund—Dorotea med sidolinjer, Bräcke—Boden med sidolinjer, Boden

—Karungi med sidolinjen till Övertorneå samt ångfärjeleden Trälleborg—Sassnitz.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

11

borde vidtagas, att man kunde ernå förräntning å den del av kapitalet, som beräknades

bliva bunden i såsom räntegivande karaktäriserade bandelars fasta anläggningar

eller bliva disponerad för icke driftfärdiga anläggningar, d. v. s. ett

räntebelopp av 24,400,000 kronor. Dessutom borde såvitt möjligt medel erhållas för

sådana utgifter, som icke kunnat omedelbart upptagas i 1917 års kostnadsstat,

men som dels av styrelsen i särskild skrivelse föreslagits för ökad avsättning till

förnyelsefonden för att möjliggöra snabbare utrangering av lokomotiv och fordon

av oekonomiska typer att direkt tillföras 1917 års kostnadsstat, dels av riksdagen

även kimde komma att beviljas för beredande av ökade löneförmåner för personalen.

De erforderliga merinkomsterna utgjordes sålunda av skillnaden mellan

det erforderliga räntebeloppet, åtminstone 24,400,000 kronor, och den beräknade

behållningen, 18,300,000 kronor, eller i runt tal 6,000,000 kronor, dels av det begärda

beloppet för ökad avsättning till förnyelsefonden 2,000,000 kronor, dels ock

av ett icke då bestämbart belopp för ökade löneförmåner åt personalen. Den av

styrelsen begärda taxeregleringen, tillämpad på samma trafikmängd, som förefanns

under tiden oktober 1915—september 1916, beräknades för helt år giva en ökad

inkomst av omkring 14,5 miljoner kronor. Då taxeregleringen emellertid icke

kunde beräknas bliva genomförd vid årets början, kunde sistberörda belopp icke

beräknas till fullo inflyta. Skillnaden mellan de belopp, som kunde komma att

inflyta, och förberörda summa 8 miljoner kronor ansågs av styrelsen ingalunda

vara för högt tilltagen i betraktande av de betydliga personalkostnader, som

måste vara att förvänta.

Med hänsyn till det rätt avsevärda beloppet höll styrelsen före, att taxeregleringen

icke borde drabba enbart gods- eller enbart persontrafiken, utan omfatta

alla slag av transporter. Styrelsens förslag innebar en ändring i fråga om sättet

för förhöjningens uttagande, i det att styrelsen nu föreslog procentuell avgiftsstegring.

Sedan den föregående förhöjningen hade en väsentlig ändring inträtt i

såväl de olika kostnadsposternas inverkan på järnvägens ekonomi som landets

fraktförhållanden. Stenkolspriset hade framträtt såsom en i driftkostnadshänseende

allt mer och mer dominerande faktor, varmed följde ökat behov av uttagande

av höjda avgifter procentuellt i förhållande till de ordinarie. Farhågorna

för, att den mer betydande förhöjningen på långa avstånd skulle verka skadligt

hämmande på den långväga trafiken, hade visat sig ogrundade. Vid de alltjämt

stegrade värdena på nästan alla godsslag spelade fraktkostnaderna en allt mindre

roll för varucirkulationen, vilket till fullo framginge av den stora ökning av transporter

på långa håll, som under kriget uppstått.

Styrelsens förslag innebar, att avgifterna för personbiljetter, inklusive partioch

månadsbiljetter, ävensom för hundar och dylika djur skulle höjas med 10 %.

Avgifterna för sovvagnsbiljefterila skulle höjas jämväl med respektive 180 öre i

I och 90 i II klassens vagnar, varigenom avgifterna komme att utgöra 12,5 0 respektive

6,2 5 kronor. För III klass sovvagnsbiljetter föreslogs ingen höjning, enär

sovvagnsavgifterna för denna klass genom kungörelsen den 28 maj 1915 redan

undergått en förhöjning med 50 öre till 3 kronor. Avgifterna för resgodsövervikt

och åkdon, järnvägsvagnar och dylika transportföremål samt levande djur ävensom

för paket-, il- och fraktgods1 skulle höjas med 20 %. Minsta avgiften för iloch

fraktstyckegodssändningar skulle höjas från 25 till 40 öre och för vagnslastsändningar

från 5 till 7 kronor. De förut utgående fasta tilläggsavgifterna borde

kvarstå för att tillämpas i de fall, där do procentuella tilläggsavgifterna skulle

medföra en sänkning av förut utgående tilläggsavgifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

De förut medgivna undantagen för folkskolebarn, lärjungar vid dövstum- och

blindskolor m. fl. ansåg styrelsen tills vidare böra kvarstå. Däremot föreslog

styrelsen, att det förut medgivna undantaget för fraktstyckegods av vissa livsmedel

borde upphävas. Styrelsen erinrade att, då styrelsen år 1915 tillstyrkte

ifrågavarande undantag, detta skedde icke av någon styrelsens övertygelse, att

tilläggsavgifterna skulle bliva betungande för trafikanterna. Styrelsen hade redan

då hänvisat till järnvägstaxekommitténs utredning om den ringa inverkan på

livsmedelsprisen, som livsmedelsfrakterna hade. Den kritik, som inställde sig,

så snart fråga uppstod även om relativt små förhöjningar av livsmedelsfrakterna,

syntes styrelsen helt och hållet ogrundad. Styrelsen erinrade, för att belysa

frågan, att debitering av tilläggsavgifter för dylika försändelser skulle för en

våglängd intill 60 km. icke utgöra mer än 0,12 öre per kg. För att tilläggsavgiften

skulle komma upp till ett helt öre per kg., måste man försända varor till

omkring 1,500 km., vilket givetvis sällan förekomme. Styrelsen framhöll också,

att till följd av det gällande undantaget för styckegodstransporter fraktavgifterna

pr 100 kg. för styckegodssändningar på avstånd t. o. m. 120 km. bleve billigare

än för vagnslastsändningar om minst 2,500 kg. och i vissa fall till och med billigare

än frakterna för vagnslastsändningar om 5,000 kg. Detta förhållande hade

medfört, att försändare i ganska stor utsträckning började låta större sändningar

befordras såsom styckegods i stället för såsom vagnslastgods. Härigenom började

magasinen och styckegodsvagnarna bliva upptagna av dylika transporter till stort

hinder för trafiken, vilket hinder under de stora trafiksvårigheter, som rådde och

som efter allt att döma syntes komma att fortfara, vore synnerligen kännbart.

Genom den förändring av de provisoriska avgifterna, som styrelsen föresloge, skulle

det icke blott på avstånd upp till 120 km. utan på alla avstånd ställa sig förmånligare

för trafikanterna att låta livsmedel befordras såsom styckegods än såsom

vagnslastgods, om desamma fortfarande skulle befrias från tilläggsavgifter. Då

det för övrigt visade sig allt svårare att erhålla en rimlig behållning på trafikrörelsen,

vore det enligt styrelsens åsikt alldeles nödvändigt, att statens järnvägar

tillfördes ökade inkomster genom höjda befordringsavgifter jämväl å livsmedelstransporter,

och sådan höjning vore ock så mycket lättare att genomföra, som

den minimala fraktökningen pr kg. med hänsyn till de rådande allt högre priserna

Eå livsmedel påtagligen gjorde sig ännu mindre gällande än förut. Genom uppävande

av de förut gällande undantagen för livsmedel skulle statsbanorna tillföras

ungefär 460,000 kronor för helt år.

Den inkomstökning, som skulle erhållas genom den föreslagna taxeregleringen

och som beräknats för 1915 års trafik, utgjorde 11,225,000 kronor.

Med hänsyn till storleken av den trafik, som styrelsen beräknade för år

1917, beräknades inkomstökningen för år 1917 komma att uppgå till 12,120,000 kronor

under förutsättning att taxetilläggen komme att tillämpas från den 1 mars 1917.

Järnvägsstyrelsens förslag hänsköts av Kungl. Maj:t för yttrande

till järnvägsrådet, som i skrivelse till Kungl. Maj: t uttalade, att rådet

vid granskning av järnvägsstyrelsens förslag icke funnit något att däremot

erinra, vadan rådet alltså tillstyrkte bifall till järnvägsstyrelsens

framställning.

Kungörelse Genom kungörelsen den 26 januari 1917 biföll Kungl. Maj:t

den b 1917-järnvägsstyrelsens förslag med vissa ändringar, och skulle de ändrade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

13

avgifterna tillämpas från och med den 1 februari 1917. Dessa ändringar

voro följande. För fraktstyckegodssändningar av förut nämnda

livsförnödenheter fastställde Kungl. Maj:t, i stället för den av styrelsen

föreslagna höjningen av 20 %, en höjning av 10 %. För vagnslastsändningar,

som fraktdebiterades enligt den redan 1913 fastställda undantagstariffen

för vissa livsförnödenheter och fodermedel, huvudsakligen

till Norrland, skulle tilläggsavgifterna fortfarande utgå med 4 öre per

100 kilogram för tiden till och med den 30 april 1917. För tiden efter

nämnda dag, då sjöfarten på Norrland kunde antagas hava börjat, skulle

tilläggsavgift utgå med eljest för vagnslaster gällande 20 %.

För sändningar av ved, som befordrades för statens livsmedelskommissions

eller de lokala livsmedelsnämndernas räkning, skulle fortfarande

tilläggsavgift utgå med blott 4 öre per 100 kilogram.

För att i någon mån vinna ersättning för de nedsättningar under

styrelsens förslag, som sålunda bestämdes, fastställde Kungl. Maj:t, att

avgifterna för enkla biljetter i I och II klass skulle ökas med — i stället

för de av styrelsen föreslagna 10 % — 15 % för II och 20 % för I klass.

Parti- och månadsbiljetter för II klass skulle ökas med 15 % i stället

för 10 %.

De sålunda bestämda provisoriska tilläggsavgifter blevo icke gällande

längre än till den 1 augusti 1917. Järnvägsstyrelsen inkom redan

den 22 juni 1917 till Kungl. Maj:t med framställning om ytterligare

förhöjning av de provisoriska avgifterna.

Styrelsen framhöll, att en i högre grad försämrad relation mellan bruttoinkomsterna

och driftkostnaderna inträtt, varför en ytterligare skyndsam höjning

av de provisoriska avgifterna syntes styrelsen oundviklig.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att vid järn vägsrådets behandling av järnvägsstyrelsens

förra förslag icke från något håll gjorts någon gensaga mot den förutsättning,

varifrån järnvägsstyrelsen vid förslagets uppgörande utgått, eller att en

inträdande driftkostnadsstegring motiverade en mot densamma i så måtto svarande

taxeförhöjning, att medel erhölles till förräntning av åtminstone i räntebärande

bandelar nedlagt kapital. Styrelsen framhöll också, att Kungl. Maj:t

syntes hava i och med utfärdande av kungörelsen den 26 januari 1917 hava

godkänt samma princip, ävensom att statsrådet och chefén för finansdepartementet

efter samråd med chefen för civildepartementet i proposition till 1917 års

riksdag med förslag till 1918 års riksstat utgått ifrån, att en ytterligare taxeförhöjning

borde genomföras för säkerställande av en inkomstökning, erforderlig

för täckande av genom statsmakternas beslut om löneförhöjning m. m. uppkommet

underskott.

Styrelsen redogjorde därefter i korthet för statens järnvägars dåvarande

finansiella läge. Den tid av 4 månader av 1917, för vilken statistik förelåge,

visade vida sämre ekonomiskt resultat än som enligt i skrivelse av den 30 november

1916 gjorda förliandskalkyler bort erhållas. Enligt nämnda kalkyler borde

Järnvägsstyrelsen

den 22/g 1917.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

■den behållna inkomsten för berörda tid liava varit 6,100,000 kronor, medan det

redovisade överskottet trots taxeförhöjning icke uppginge mer än till 1,400,000kronor

Huvudorsaken till detta dåliga driftresultat vore löneförmånernas avsevärda förbättring,

den alltjämt fortgående stegringen av priserna för alla slags materialier

{kolkostnaden hade under januari—februari månader måst bokföras efter 10 kronor

högre konsumtionspris än det i kostnadsstateh beräknade) Samt den under årets första

månader rådande starka kölden, som orsakade stark ökning i kolförbrukningen och

även andra kostnader. Medan en behållen inkomst för första halvåret av omkring

11 miljoner kronor skulle erfordras för att det i riksstaten för hela året 1917 upptagna

beloppet av 21,900,000 kronor skulle kunna anses tryggat, kunde den behållna

inkomsten för halvåret numera icke uppskattas till högre belopp än högst 3,500,000

kronor. Styrelsen framhöll, att trafiken vore stadd i nedgående, dels på grund av

den depression, som genom råvarubrist, utförselsvåriglieter och andra förhållanden

allt kännbarare tryckte näringslivet, dels ock på grund av den avsiktliga begränsning

av trafiken, som för kolbesparings vinnande genomförts, beträffande

persontrafiken genom indragning av vissa tåg och beträffande godstrafiken genom

transportförbud för vissa godsslag. Det ekonomiska resultatet för statens järnvägar

av sistnämnda åtgärder kunde icke ännu klart bedömas.

Styrelsen utgick emellertid efter övervägande av i olika riktning verkande

faktorers betydelse från det antagandet, att gjorda trafikinskränkningar icke skvdle

inverka förbättrande, men ej heller avsevärt försämrande på det ekonomiska

resultatet.

Konsumtionspriset för stenkol hade i uppgjord förhandskalkyl för 1917 upptagits

till 55 kronor per ton. Styrelsen kunde icke med säkerhet bedöma, till vilket

värde konsumtionspriset för stenkol liksom övriga materialier skulle behöva sättas,

men anledning förefanns emellertid att antaga, att de hittills använda konsumtionspriserna

icke skulle kunna bibehållas. Då den ekonomiska situationen för är

1917 i sin helhet enligt styrelsens uppfattning måste bliva synnerligen ogynnsam,

förelåge ett behov av kraftigt verkande taxeförhöjning, såvitt den förhöjda inkomsten

skulle närma sig det belopp, som erfordrades för förräntning av i de räntebärande

bandelarna bundet kapital, 24,400,000 kronor, eller uppgå till det i riksstaten

för år 1917 upptagna beloppet 21,900,000 kronor. Styrelsen ansåg, att den

under 1917 års senare del erforderliga taxeförhöjningen icke borde sättas lägre

än den taxeförhöjning, som efter riksdagens beslut Om löneförhöjning m. m.

kunde visa sig erforderlig för 1918.

Under framhållande av att, med hänsyn till de snabba och icke förutsebara

växlingar, som såväl trafiken som den på utgifterna starkt influerande

prisnivån underginge, det icke vore möjligt att med någon större grad av säkerhet

beräkna det ekonomiska resultatet för 1918, angav styrelsen emellertid på

följande sätt resultatet av de verkställda beräkningarna angående den inkomstökning

för 1918, som styrelsen ansåg nödig att erhålla genom ändring av gällande

provisoriska taxetillägg och som också ansågs behövlig för återstående

delen av 1917.

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad bruttoinkomst kronor 132,400,000: —

Härtill inkomstökning genom ny taxeförhöjning från och

med den 1 februari 1917 ............................................ » 11,200,000: —

Summa beräkningsbar bruttoinkomst kronor 143,600,000: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

15

I skrivelse den 30 november 1916 beräknade utgifter......... kronor 110,900,000: —

Härtill:

Genom löneförbättringar och ökat antal personal ............... » 20,300,000: —

Höjd avsättning till förnyelsefonden...................................... » 2,000,000: —

Eventuella utgifter på grund av stegrade materialpris......... » 10,000,000: —

Summa beräkningsbara utgifter kronor 143,200,000: —

Sedermera beräkningsbar behållning.................................... kronor 400,000: —

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad och sedermera

i riksstaten för år 1918 upptagen behållning.............. » 21,500,000: —

Erforderlig behållning för beredande av ränta å i räntebärande

bandelar nedlagt kapital ................................. » 25,400,000: —

Erforderlig inkomstökning för vinnande av sist berörda

behållning ........................................................................ » 25,000,000: —

Den i berörda tablå förekommande posten »Eventuella utgifter på grund av

stegrade materialpris» motiverades särskilt av styrelsen på följande sätt.

Redan under normala förhållanden vore en förhandskalkyl, som utginge

från principen om erhållande nätt och jämnt av en behållning, svarande mot erforderlig

ränta å bundet kapital, ej betryggande för att en sådan inkomst verkligen

skulle erhållas. Under rådande förhållanden, då ett flertal till sin verkningsgrad

ej beräkneliga faktorer kunde väntas komma att försämra den ekonomiska

ställningen, gåve en sådan snäv beräkning av den behållna inkomsten

ingen som helst sådan önskvärd trygghet. Vid ett affärsföretag, som balanserade

med omkring 150 miljoner kronors årsomsättning, måste under nuvarande förhållanden

beräknas en bred marginal för oförutsedda utgifter, särskilt sådana,

som förorsakades av stegring av prisen på de vanliga driftsmaterialierna, arbetslöner

och dylikt.

För att ernå berörda medelinkomst av 25 miljoner kronor erfordrades en

procentuell ökning av de ordinarie befordringsavgifterna med respektive 25, 40

och 50 % för resande i III, II och I klass samt med 50 % för gods, allt i stället

för förut gällande provisoriska taxetillägg.

Från den föreslagna ökningen med 25 % för III klass borde enligt styrelsens

mening undantag göras i fråga om parti- och månadsbiljetter för III klass,

för vilka förhöjning borde fastställas till 20 %.

Tilläggsavgifterna för sovvagnar föreslogos att utgå med 4; 30 kronor i I,

2:15 kronor i II och 5Q öre i III klass. Sovvagnsavgifterna skulle därefter

komma att utgå med 15 krpnor i I, 7: 50 kronor i II och 3: 50 kronor i III klass.

Avgiften för tillträde till snälltåg föreslogs att höjas med 1:25 kronor i I,

75 öre i II och 50 öre i III klass, varigenom dessa avgifter skulle komma att

utgå med 3: 75, 2: 25 och 1: 50 kronor i respektive I, II. och III klass.

Styrelsen föreslog nu jämväl någon ökning av de dittills icke höjda avgifterna

för lärjungar vid dömstum- och blindskolor, skolungdom, sjuksköterskor

tidningsmän m. fl. Skälet härtill angavs av styrelsen vara, att, därest någon förhöjning

fortfarande icke skulle uttagas för berörda personer, skillnaden mellan

de i allmänhet utgående och de nedsatta avgifterna skulle bliva väl stor. Järnvägens

självkostnader för personbefordring ansågos för övrigt numera icke bliva

täckta av de nedsatta avgifterna. Dessa avgifter, som förut i III klass utgått

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

med 15 öre per person och tariffzon, borde höjas till 20 öre per tariffzon. Ungefärligen

motsvarande förhöjning borde inträda för II och I klass. För folkskolebarn

borde icke göras någon förändring i gällande bestämmelser, enligt vilka

dessa barn jämte ledare finge färdas i III klass vagn mot en avgift av 5 öre per

person och tariffzon.

Inskrivningsavgiften för resgods föreslogs att höjas från 20 öre till 30 öre,

varjämte inskrivningsavgiften för velocipeder och sparkstöttingar ävensom de

ordinarie avgifterna för resgodsövervikt borde höjas med 50 %. Avgiften för en

ensitsig tvåhjulig velociped utan motor ävensom för sparkstötting'' skulle således

höjas från 50 till 75 öre.

Från den förut omnämnda höjningen med 50 % för gods av alla slag föreslog

järnvägsstyrelsen vissa undantag, nämligen för råvaror till jordbruket och

boskapsskötseln och viktigare produkter av dessa sändningar, avsedda för inhemsk

förbrukning, ävensom ved. I fråga om råvaror till jordbruket och boskapsskötsen,

till vilka järnvägsstyrelsen ansåg böra räknas dels de livsförnödenheter, som

förut erhållit lindrigare fraktavgifter, dels ock viktigare fodermedel och gödningsämnen,

föreslog järnvägsstyrelsen en fraktförhöjning av 20 % å de ordinarie

frakterna, såväl för styckegods som vagnslastgods ävensom för levande djur.

Detta förslag innebar egentligen icke någon förhöjning för andra än styckegodsförsändelser,

vilka förut haft en tilläggsfrakt av endast 10 %. I fråga om ved

för statens livsmedelskommissions och de lokala livsmedelsnämndernas räkning

föreslog styrelsen, att den förutvarande tilläggsavgiften, 4 öre per 100 kg., skulle

utbytas mot eu bestämmelse om 20 % förhöjning av fraktsatserna för all bränsleved

för hushållskonsumtion. I fråga om träkolstrafiken föreslog styrelsen, att, då

de förut utgående tilläggsavgifterna för träkol vore lägre än de avgifter, som

skulle utgå, därest den ordinarie träkolstariffen ökades med de i allmänhet för

vagnslastgods föreslagna tilläggsavgifterna, förutnämnda kungl. brev den 30 december

1916 skulle upphävas. Förut utgående minsta avgift för il- och fraktstyckegodssändningar

bibehölls i järnvägsstyrelsens förslag, varemot minsta avgiften

för vagnslastsändningar föreslogs att höjas till 10 kronor.

Kungörelse Genom kungörelse den 13 juli 1917 fastställde Kungl. Maj:t järnden

13 7 1917. vägsstyrelsens förslag att tillämpas från och med den 1 augusti 1917,

varvid emellertid Kungl. Maj:t vidtog den ändringen, att för fraktstyckegodsförsändelser

av samma livsförnödenheter, som förut varit

föremål för särskilda bestämmelser, fastställdes en tilläggsavgift av 10 %

i stället för de av järnvägsstyrelsen föreslagna 20 %, varemot av

järnvägsstyrelsen föreslagna 20 % fastställdes såväl för livsförnödenheter

i vagnslaster som för fodermedel, gödningsämnen och ved för

hushållskonsumtion.

Järnvägs- Den 30 oktober 1917 inkom järnvägsstyrelsen ånyo med framställ
den®/ioiTi7

ning om ökning av de provisoriska tilläggsavgifterna.

Styrelsen erinrade däri, att styrelsen i sin närmast föregående framställning)

vid beräkningen beträffande behållningen av statens järnvägars drift för år 1918,

utgått från förutsättningen, att fred skulle hava inträtt före årsskiftet 1917/1918.

I denna beräkning hade ett kolpris av 40 kronor per ton antagits. Tidpunkten

för fredstillstånds inträdande kunde emellertid ännu icke skönjas, och några antaganden,

om när världshandeln åter kunde bliva fri, kunde icke göras. Penning
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

värdet både ytterligare fallit, och särskilt hade priset för sådana materialier,

som vore oundgängliga för järnvägsdriftens uppehållande, stigit i en sådan omfattning

som aldrig förr. Den ytterligare materialknappheten tvingade vidare till

användning av ersättningsmedel, som med hög anskaffningskostnad förenade

driftfördyrande olägenheter av flera slag, bland annat ökad förbrukning för viss

enhet transportarbete.

Sådana utsikterna tedde sig, torde man alltså vid kalkylerandet av driftkostnaderna

för år 1918 icke böra räkna med någon nära i tiden liggande ändring

i dessa förhållanden, och vid de nya kalkyler, styrelsen aktade nödigt att göra,

både styrelsen därför ansett sig böra för hela året antaga de driftkostnader, som

vid dåvarande prisnivå och övriga överskådbara förhållanden vore påvisbara.

Härvidlag ville emellertid styrelsen även framhålla, att det på grund av de ofta

oväntat och plötsligt skiftande förhållandena på världsmarknaden vore lika litet

som förut möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, vilka de verkligen

uppträdande driftkostnaderna kunde komma att bliva.

Styrelsen erinrade om, att de förut för år 1918 gjorda inkomst- och utgiftskalkylerna

grundats på det antagandet, att årets trafik komme att bliva av ungefär

samma omfattning som år 1915. Med säkerhet torde det kunna antagas, att

trafiken — särskilt på grund av de för ernående av olje- och bränslebesparing

företagna trafikinskränkningarna samt de svårigheter, industrin hade att kämpa

emot med anledning av råvarubrist, utförselsvårigheter m. m. — skulle komma

att minskas från 1916 års högt uppdrivna trafik, och även möjligheten, att trafiken

härigenom åtminstone i vissa hänseenden kunde komma att nedgå också under

1915 års trafikrörelse, torde ingalunda vara utesluten. Om det senare skulle

bliva fallet, ville styrelsen emellertid utgå från samma antagande som förut,

nämligen att vidtagna trafikinskränkningar icke skulle inverka förbättrande men

icke heller avsevärt försämrande på det ekonomiska resultatet. Och skulle det

likväl visa sig, att genom dylika tvungna trafikinskränkningar minskning i behållningen

skulle komma att uppstå, på sätt som ej då läte sig förutses eller

beräknas, syntes det styrelsen, som skulle härav eventuellt uppkommande driftförluster

böra bäras av staten.

Styrelsen hade sålunda icke ansett sig behöva beakta ifrågavarande eventualitet,

utan hade styrelsen, liksom förut vid beräkning av den motsebara behållningen

för året 1918, räknat såväl vad beträffade inkomster som utgifter med

de siffror, som skulle uppkomma, under förutsättning att 1918 års trafik komme

att bliva ungefär jämförlig med den som förekom år 1915.

Yad beträffar lokomotivbränslet, utgick styrelsen ifrån och företedde skid

för, att man för år 1918 måste, för att äga någorlunda trygghet, beräkna en

bränslekostnad, motsvarande cirka 120 kronor per ton stenkol. Med detta pris och

med hänsyn jämväl tagen därtill, att man på grund av de tyska kolens sämre

beskaffenhet måste räkna med en mot samma trafikarbete svarande större kolåtgång,

såg sig styrelsen nödsakad att räkna med en ökning av bränslekostnaden

för 1918 års drift, uppgående till den oerhörda siffran av i runt tal 60,400,000

kronor. Härvid vore dock icke hänsyn tagen till kostnaden för de engelska kol, för

vilkas införande till Sverige järnvägsstyrelsen sedan sommaren 1917, på anmodan

av regeringen, vidtagit anstalter, och för vilka kostnaderna vid tiden för styrelsens

skrivelse uppgingo till ej mindre än 240 kronor per ton i svensk västkusthamn.

Järnvägsstyrelsen hade nämligen ifrågasatt, huruvida den trafikerande allmänheten

skulle kunna betungas med motsvarande högre befordringsavgifter för att betäcka

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 391 käft. (Nr 342.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

hela den höga anskaffningskostnaden för dylika kol. Därest dessa kostnader

skulle tagas med i beräkningen, skulle, därest nedan angivna alternativa mängder

engelska kol komma att införas och användas för statens järnvägars drift, följande

siffror uppstå, varvid hänsyn tagits till dessa kols högre bränslevärde:

för 100,000 ton cirka 10,700,000 kronor

» 200,000 » » 21,400,000

» 300,000 » » 32,100,000

Beträffande kostnaderna för andra driftsmaterialier än bränsle framhöll styrelsen,

att förutom de 10 miljoner kronor, som i styrelsens föregående framställning

upptagits såsom erforderliga för att täcka uppstående merkostnader,

måste numera beräknas ytterligare ett belopp av ej mindre än 8,300,000 kronor.

Ifråga om under år 1918 förekommande personalkostnader måste styrelsen

för löneförhöjningar åt banarbetare m. fl. beräkna merkostnader till omkring

1,200,000 kronor. Vidare framhöll styrelsen, att den krigstidshjälp och det krigstidstillägg,

som antagligen komme att beslutas av 1918 års riksdag och utbetalas

under år 1918, antagits komma att påföras icke detta års utan först ett följande

års stat. Vidare hade styrelsen icke tagit någon hänsyn till, att den lönereglering,

som väl torde komma att föreläggas 1918 års riksdag, möjligen skulle komma

att givas retroaktiv verkan för detta år. Slutligen framhöll styrelsen, att den

under de senaste åren med det hastigt sjunkande penningevärdet nedsatta köpkraften

hos statens järnvägars förnyelsefond nödvändiggjorde en betydligt större

avsättning till fonden än den hittills vanliga. Utredningar angående den erforderliga

avsättningens storlek utvisade, att ett ungefärligt belopp av 6,900,000 kronor

behövdes för att för år 1918 bringa upp fonden i en köpkraft, någorlunda motsvarande

vad som under mera normala förhållanden kunnat genom densamma

presteras. I beaktande av den i övrigt så ytterst prekära ekonomiska ställningen

hade styrelsen emellertid, om också med stor tvekan, ansett sig böra uppgiva

sin avsikt att i 1918 års kostnadsstat framföra detta krav. Styrelsen framhöll

emellertid, att denna styrelsens underlåtenhet endast kunde få betraktas som ett

uppskjutande av utgifter, vilka under de närmaste åren måste göras.

Den ekonomiska ställningen för år 1918 beräknades, på grund av vad sålunda

nämnts, bliva följande:

BruttoinJcomst:

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad bruttoinkomst ... kronor 132,400,000

Inkomstökning genom därefter beslutade taxeförhöjningar...... » 33,400,000

Summa kronor 165,800,000

Utgifter:

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad utgift .................. kronor 110,900,000

I skrivelse den 22 juni 1917 beräknad utgiftsökning:

för löneförbättringar och ökat antal

personal.................................................. kronor 20,300,000

för avsättning till förnyelsefonden för

lokomotiv ............................................... » 2,000,000

för säkerhet mot eventuell stegring av

materialpris............................................. » 10,000,000 » 32,300,000

Transport kronor 143,200,000

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

19

Transport kronor 143,200,000

Ytterligare nu beräknad utgiftsökning:

för löneförhöjningar åt banarbetare

in. fl. anställda...................................... kronor 1,200,000

för stegring av sakliga kostnader på

grund av höjda priser för andra materialier

än bränsle utöver i juni beräknat

belopp......................................... » 8,300,000

för stegring från beräknade 40 till 120

kronor pr ton stenkol eller motsvarande

mängder annat bränsle samt ökad

bränslekonsumtion på grund av försämrat

bränsle....................................... » 60,400,000 » 69,900,000

Summa beräkningsbara utgifter .............................................kronor 213,100,000

Uppträdande driftförlust.............................................................. » 47,300,000

Den nya inkomstökning, som alltså måste beredas genom nya taxetillägg,

utgjorde sålunda,

ifall man ville nå den i riksstaten upptagna behållningen,

kronor 21,500,000.................................................................. kronor 68,800,000

ifall man ville nå förräntning av det i räntebärande bandelar

nedlagda kapitalet, kronor 25,400,000 ................................. » 72,700,000

Med hänsyn till de oberäkneliga förhållandena såväl i fråga om trafikens

storlek som härav följande mer eller mindre gynnsamma relation mellan utgifter

och inkomster som ock ifråga om material- och arbetspriser m. m., ansåg styrelsen

det vara förtänksamt att räkna med de större av nyssnämnda belopp.

Den höjning av de provisoriska tilläggsavgifterna, som erfordrades för att giva

här ovan anförda merinkomster, måste tydligtvis vara mycket betydande, och hade

styrelsen stannat vid följande förslag, nämligen för resande i I, II och III klass

respektive 140, 100 och 70 % och för resgodsövervikt, åkdon m. m., levande djur

och gods 130 %. Under antagande av en trafik år 1918 av samma storlek som år

1915, skulle dessa tilläggsavgifter komma att år 1918 tillföra statens järnvägar en

merinkomst av cirka 76 miljoner kronor, vilken skulle medföra en något högre

nettobehållning än vad som skulle erfordras till och med för förräntning av

det i statens järnvägars räntebärande bandelar nedlagda kapitalet.

Skillnaden mellan nämnda merinkomst ....................................... 76,000,000 kronor

och det belopp, som i riksstaten upptagits som behållning 68,800,000 »

= 7,200,000 kronor

vore emellertid, om sistnämnda siffra jämfördes med den beräknade årsomsättningen,

165,800,000 -f 76,000,000 = 241,800,(XX) kronor, icke heller den så stor, som

den rätteligen borde vara. Styrelsen erinrade härvid om, vad styrelsen ofta förut

anfört i olika sammanhang, nämligen att det vid ett affärsföretag av statens järnvägars

storlek, som balanserade med en årsomsättning för år 1918, mycket överstigande

200,000,000 kronor, måste — och detta alldeles särskilt under nuvarande förhållanden

— beräknas en bred marginal för svårigheten överhuvud taget att göra nära

gående kalkyler, för oförutsebara inre och yttre inflytelser på driften och det eko

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!.'' Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

nomiska resultatet och för den ovissa nedtryckande inverkan på trafiken, som

mycket höga taxetillägg givetvis måste äga.

Styrelsen framhöll vidare, att med de höga tal, varmed man här hade att

räkna, till och med ifrågavarande mycket stora summa, 76 miljoner kronor, bleve

relativt liten, och det torde för var och en framstå såsom klart, att den icke

kunde på något mera varaktigt sätt undanröja behovet att vid ytterligare prisändringar

på världsmarknaden framkomma med nya framställningar angående

ökade taxetillägg. Styrelsen insåg till fullo, huru olyckligt ett dylikt osäkerhetstillstånd

beträffande befordringsavgifternas storlek måste verka på landets affärsoch

näringsliv, och hade gärna sökt något medel att förebygga detsamma, men

med hänsyn även till det allmännas krav på så billiga befordringsavgifter vid

varje tidpunkt som möjligt, hade styrelsen ej kunnat ställa sina beräkningar så

mycket på säkra sidan, att tätare ändringar därigenom skulle kunnat undvikas.

Styrelsen ville emellei-tid å andra sidan bestämt varna för att göra beräkningarna

alltför snäva — relativt små förändringar i det allmänna för trafikens storlek och

medlen för dess besörjande bestämmande läget kunde medföra växlingar, som

lätt läte ett beräknat relativt ringa överskott förbytas i förlust, och det vore då

väl att märka, att med de stora tal, man här rörde sig, eventuellt underskott eller

uteblivande överskott betydde högst avsevärda summor i statsbudgeten. Styrelsen

ansåg sig alltså för sin del icke kunna tillråda Kungl. Maj:t att fastställa lägre

tillägg till befordringsavgifterna än de nu föreslagna.

Styrelsen meddelade vidare, att, om förutnämnda stora merkostnad för införskaffande

av engelska kol skulle uttagas av den trafikerande allmänheten, de

nödiga taxetilläggen borde vara i stort sett, vid alternativet 200,000 ton införda

engelska kol, 75 % på person- och 150 % på godstrafiken, samt vid alternativet

300,000 ton BO % på person- och 160 % på godstrafiken.

Slutligen framhöll styrelsen, att det undandroge sig varje beräkning, huru

de redan i och för sig mycket höga taxetillägg, styrelsen nödgades förorda, kunde

inverka nedtryckande på trafiken — särskilt kanske på persontrafiken — och

alltså förryckande på det beräknade ekonomiska driftresultatet. Med varje ytterligare

ökning förmörkades ju utsikterna härvidlag, och man kunde frukta en

gräns, på andra sidan om vilken inga taxetillägg kunde skydda statens järnvägar

från driftförlust.

Såsom förut nämnts, upptog styrelsens huvudförslag en förhöjning av 140

respektive 100 och 70 % för enkla biljetter i I respektive II och III klass. För III

klassens parti-och månadsbiljetter föreslog styrelsen emellertid blott 50?^ förhöjning.

För sovvagnsbilj etter föreslogs tilläggsavgift av 14,3 0 kronor i I, 6,6 5 kronor i II och 2

kronor i III klass. Genom denna förhöjning skulle avgifterna för sovvagnsbiljetter

höjas från 15 till 25 kronor i I klass, från 7,50 till 12 kronor i II klass och från 3,50

till 5 kronor i III klass (de ordinarie sovplatsavgifterna äro 10,7 o i I, respektive

5,3 5 i II och 3 kr. i III klass). För snäll tågs tilläggsbilj etter föreslogs en förhöjning

av den förutvarande tilläggsavgiften med 1,2 5 kronor för I, 75 öre för II och 50 öre

för III klass, varigenom dessa biljetters pris skulle komma att uppgå till 5 kronor

i I, 3 kronor i II och 2 kronor i III klass. För förut omtalade nedsättningsbiljetter

föreslogs en avgift av 25 öre per tariffzon i III klass. Ifråga om folkskolebarn

föreslog styrelsen likväl icke någon höjning. Inskrivningsavgiften för resgods

föreslogs att höjas från 30 till 50 öre och inskrivningsavgiften för velocipeder och

sparkstöttingar från 50 till 100 % av den ordinarie inskrivningsavgiften. Inskrivnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

avgiften för en ensitsig, t välvillig velociped utan motor och för en sparkstötting skulle

sålunda utgå med 1 krona. För resgodsövervikt och för allt slags gods föreslogs

en tilläggsavgift av 130 % å de ordinarie avgifterna. Styrelsen föreslog således

upphävande av den särskilda nedsättningen för levande djur, livsförnödenheter,

fodermedel, gödningsämnen och ved för liusliållskonsumtion. Såsom skäl härtill •

anförde styrelsen, förutom vad förut nämnts, att vid de avsevärda inskränkningar

i trafiken, som numera vidtagits ifråga om andra varuslag än jordbruksprodukter

och ved, sistnämnda varuslags liksom djurtrafikens betydelse för järnvägarnas

ekonomi blivit alltmera framträdande, varför det vore av största vikt, att dessa

transportföremål icke vidare undantoges från den allmänna förhöjningen. Skulle

tilläggsavgifterna för ifrågavarande godsslag icke utgå med någon höjning, vore

det nödvändigt att än ytterligare höja tilläggsavgifterna för övriga godsslag. Till

belysande av den betydelse, den lägre ersättningen för nyssberörda transportslag

hade för statens järnvägars ekonomi, anförde styrelsen, att redan med då gällande

avgifter uppstått en mindre inkomst av cirka 4,600,000 kronor och att, därest höjning

icke heller för framtiden skulle medgivas, detta skulle medföra eu sänkning

av de eljest efter 130 % tilläggsavgifter beräknade inkomsterna med cirka

16,200,000 kronor. För att säkerställa detta belopp skulle erfordras en förhöjning

för övriga varuslag av ytterligare cirka 30 %. Därest Kungi. Maj:t emellertid

med hänsyn till den ekonomiskt mindre lyckligt lottade befolkningen skulle finna,

att ifrågavarande produkter icke borde vidkännas en så stor förhöjning som övriga

varuslag, hemställde styrelsen, att den erforderliga fraktnedsättningen måtte

komma trafikanterna till godo i form av statsbidrag av tillgängliga medel, enligt

ungefär samma grunder, som äro gällande för utbetalning av statsbidrag till kostnaderna

för kalk in. m. för jordbrukets behov.

Minsta avgiften för il- och fraktstyckegodssändningar ansågs böra höjas från

40 till 50 öre per sändning och minsta avgiften för vagnslastsändningar från 10

till 15 kronor.

Slutligen föreslog styrelsen, att den dittills utgående registreringsavgiften,

10 öre, för återgående tomkärl m. in. skulle ersättas av avgifter enligt en av järnvägstaxekommittén

föreslagen tariff av följande utseende:

Högst

51—100

Över 100

50 km.

km.

km.

Avgift pr 100 kg.

Styckegods.........................

40 öre

60 öre

80 öre

Minst 2,5 ton per vagn...............

30 »

45 »

60 »

» 5 » » »

20 »

30 »

40 »

För tomma mjölkflaskor skulle emellertid bibehållas den nuvarande registreringsavgiften,

10 öre per sändning.

Styrelsen framhöll, att denna tariff visserligen icke under nu uppdrivna

driftkostnader vore tillräcklig för att täcka järnvägens omkostnader för transport

av tomkärl, men att styrelsen för det dåvarande och särskilt som den högre avgiften

indirekt komme att drabba en del försändelser av livsförnödenheter, icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kungörelse

den 16/n 1917.

Framställ

ningar om

ytterligare

taxe förhöjningar.

Järnvägsstyrelsen

den 25

1918.

22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

funnit sig böra påyrka någon förböjning av de av taxekommittén föreslagna avgifterna.

För skyddsvagnar och för täckta vagnar och presenningar föreslogs en förhöjning

av 100 procent å de ordinarie avgifterna.

Kung]. Maj:t fann sig icke heller nu böra bifalla järnvägsstyrelsens

förslag om böjning av frakterna för levande djur, livsförnödenheter,

fodermedel, gödningsämnen och ved för hushållskonsumtiontill samma nivå

som för övrigt gods, utan stannade härutinnan vid en förhöjning av 70 % å

de ordinarie avgifterna. En följd härav blev, att Kungl. Maj:t, för att

i någon mån åstadkomma ersättning för de till följd härav uteblivande

inkomsterna, fann sig böra öka tilläggsavgifterna å enkla biljetter i I

klass från de av styrelsen föreslagna 140 till 150 % och för II klass

såväl enkla som parti- och månadsbiljetter från 100 till 110 ävensom

för allt slags gods med undantag av förut nämnda godsslag

från av styrelsen föreslagna 130 till 150 % å de ordinarie fraktavgifterna.

I övrigt fastställde Kungl. Maj:t genom kungörelse den 16 november

1917 järnvägsstyrelsens förslag, och skulle de fastställda förhöjningarna

träda i kraft den 1 januari 1918.

I skrivelse den 25 januari 1918 inkom järnvägsstyrelsen till

Kungl. Maj:t med en reviderad driftkostnadskalkyl jämte beräkningar

angående den ytterligare höjning av de provisoriska taxetillläggen,

som möjligen borde föranledas av de planerade åtgärderna bei

träffande bokföringen av 1918 års krigstidstillägg och krigstidshjälp

samt användningen av engelska stenkol och den inträdda ökningen av

priset å tyska stenkol. Styrelsen framhöll därvid, huru styrelsen i sin

skrivelse den 30 oktober 1917 i 1918 års driftkostnader inräknat

endast det belopp av omkring 11,5 miljoner kronor, vartill utgifterna

för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1917 beräknades uppgå.

Sedan emellertid styrelsen inhämtat, att utom 1917 års krigstidstillägg

och krigstidshjälp sådana jämväl för år 1918 skulle avföras ur 1918 års

räkenskaper och alltså redovisas som driftkostnader för detta år, måste

man beräkna en mycket betydande driftkostnadsstegring, vars belopp

visserligen vid tiden för avgivandet av styrelsens skrivelse ej kunde

fixeras, men som antogs komma att uppgå till omkring 24 miljoner

kronor.

Vidare framhöll styrelsen, att med ett bränslekonsumtionspris under

år 1918 av 160 kronor per ton uppstode en merkostnad, utöver förut

beräknad kostnad, av 25,6 miljoner kronor, och anmärkte styrelsen, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

därvid dock beräknats en mindre marginal uppåt över kända prisförhållanden

än förut beräknats över det tidigare konsumtionspriset 120 kronor.

Styrelsen framhöll emellertid, att någon erfarenhet, huru den senaste

taxeförhöjningen verkat, ännu icke förelåg, men att trafiken, att

döma dels av iakttagelser angående trafikarbetets storlek, dels av den

influtna uppbörden för den gångna delen av januari, syntes vara i vikande,

något som till en del måhända kunde bero på, att taxeförhöjningen

verkat hämmande. Styrelsen vågade på grund härav icke för

det dåvarande föreslå Kungl. Maj:t en förhöjning av de nyss ikraftträdda

provisoriska tilläggsavgifterna, utan ansåg, att man ännu borde

se tiden an och följa, huru trafikrörelsen komme att utveckla sig under

inflytande av de åtgärder, som redan måst vidtagas. Emellertid hade

styrelsen ändock ansett sig skyldig att meddela Kungl. Maj:t det då

förutsebara ekonomiska läget under året och underställa Kungl. Majrts

beprövande frågan, huruvida med anledning därav en ytterligare förhöjning

av berörda tilläggsavgifter möjligen borde genomföras eller icke.

Slutligen har styrelsen i skrivelse den 19 april 1918 framlagt förslag

om fastställande av än högre tillägg till de ordinarie transportavgifterna.

I stort sett går detta förslag ut på förhöjning av de provisoriska

avgifterna för personbefordring till 200 respektive 150 och 100 % för

I respektive II och III klass, med nedsättning för parti- och månadsbiljetter

till för III klass 80 % och för II klass 140 *, samt för all

godsbefordring — således även beträffande förut undantagna livsmedel

m. m. — till 200 %>.

Av styrelsens berörda skrivelse, vilken torde som bilaga få vidfogas

protokollet, framgår huvudsakligen följande.

Redan de i styrelsens skrivelse den 25 januari 1918 gjorda kalkylerna

angående nya utgifter för krigstid stillägg och krigstidshjälp samt

ökade kolkostnader visade, att under år 1918 en ökning av de tidigare

beräknade driftkostnaderna komme att uppstå med omkring 49,600,000

kronor. Då man förut beräknade maximibehållningen för år 1918 till

25,400,000 kronor, stod man alltså redan då inför utsikten av eu ren

driftförlust för samma år av 24,200,000 kronor. '' Numera måste styrelsen

räkna med ytterligare ökade driftkostnader. Kostnaderna för till

personalen utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 enligt

de av riksdagen godkända grunder beräknades uppgå till omkring 32 miljoner

kronor i stället för förut till 24 miljoner kronor, vilket innebure en

ytterligare ökning av cirka 8 miljoner kronor. Vidare hade styrelsen i be
-

Järnvägsstyrelsen

den 19/i

1918.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

traktande av otryggheten ifråga om tillförseln av tyska kol ansett sig nödsakad

att vidtaga anstalter för införande av engelska kol tillsvidare intill en

kvantitet av cirka 350,000 ton, sålunda 150,000 ton mer än som förut beräknats.

Denna ytterligare import beräknades vid ändrad relation mellan priset

å tyska och engelska kol medföra en driftkostnadsökning av ungefär

11 miljoner kronor utöver den i förut angivna summa 49,600,000

kronor ingående. Vidare hade styrelsen i fråga om andra driftmaterialier

än bränsle måst på grund av den oupphörliga prisstegringen beräkna

en ytterligare kostnadsökning för innevarande år av omkring 15 miljoner

kronor. Styrelsen hade jämväl av Kungl. Maj:t ålagts att erlägga

ränta till statskontoret för av statskontoret förskotterade förlagsmedel.

Denna ränta beräknades för de vid tiden för styrelsens skrivelse bekomna

medel för innevarande år uppgå till över 1 miljon kronor.

Slutligen hade styrelsen måst i stor utsträckning vidtaga välfärdsanordningar

till fromma för personalen, såsom anordnande av bostadsbaracker,

centralkök m. m., vilka givetvis förorsakat nya och mycket

betydande kostnader, och antagligt torde vara, att dessa utgifter

komme att ytterligare växa. Från personalens sida framställdes vidare

oavlåtliga krav på särskilda förmåner i fråga om förkortad arbetstid,

ökad tjänstledighet m. m., vilka, i den mån de tillmötesginges, förorsakade

ökade driftkostnader. De sammanlagda merkostnaderna utöver

redan förut beräknade kostnader torde, enligt styrelsens uppfattning,

även om hänsyn toges endast till de mera avsevärda faktorerna, för

innevarande år icke kunna beräknas till mindre belopp än omkring 40

miljoner kronor.

Härvid har styrelsen emellertid räknat med att den tillfälliga

lönereglering för statens järnvägars personal, varom Kungl. Maj:t

nyligen framlagt förslag att gälla från 1919 års ingång, skulle

träda i kraft den 1 juli 1918, vilket skulle föranleda en merkostnad av

5 miljoner kronor för år 1918. Fråndrages detta belopp, kommer man

alltså till det slutresultatet, att man för år 1918 torde hava att räkna

med en driftförlust å statens järnvägar, uppgående till ungefär 60 miljoner

kronodärest icke åtgärder vidtagas för ökning av inkomsterna.

Föreliggande uppgifter för januari och februari månader år 1918

utvisa också, att driften under dessa månader medfört en förlust av i

runt tal 12,550,000 kronor.

Inför vissheten om en sådan driftförlust finner järnvägsstyrelsen

uppenbart, att de betänkligheter, som Kungl. Maj:t i likhet med järnvägsstyrelsen

förut hyst mot att höja fraktavgifterna utöver de nu utgående

böra uppgivas. Erfarenheten från den gångna kristiden, särskilt

under de senare åren, utvisade, att de utgiftsberäkningar, som uppgjorts,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

varit såtillvida mindre sannspådda, att utgifterna alltjämt blivit större,

än vad man trott sig böra antaga. Några verkliga skäl till förhoppning,

att den närmaste framtiden skulle medföra en förändring till det bättre

i detta hänseende, kunde icke framläggas, vadan man måste utgå från

ovan anförda siffror såsom minimisiffror.

Härjämte har styrelsen framhållit, att styrelsen vid sina beräkningar

alltid sett sig nödsakad att utgå från siffror, som inneburit en marginal

för mötande av oförutsedda ändringar i driftkostnadsfaktorerna, om

också hänsynen till trafikanterna gjort, att en sådan marginal hittills

icke tillmätts så rymlig, som den borde vara. Ett affärsföretag, som

balanserade med en så betydande årsomsättning som statens järnvägar,

borde helst hålla en bred marginal för oförutsedda utgifter.

Det förslag till förhöjning av tilläggsavgifterna, som järnvägsstyrelsen

framlagt, beräknas för helt år inbringa en merinkomst av i runt

tal 56 miljoner kronor.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts samt i betraktande

tillika av statens under kristiden ytterligt ansträngda ekonomi torde det

vara nödvändigt, att frågan om ytterligare provisoriska taxeförhöjningar

vid statens järnvägar upptages till allvarligt övervägande.

Det av järnvägsstyrelsen nu framlagda förslaget avser en så betydande

belastning av allmänheten och affärslivet, att tvekan kan uppstå,

huruvida det kan vara tillrådligt att under den oerhörda dyrtid, som nu

råder, skrida till sådana taxeförhöjningar. Emellertid står man inför ett

nödtvång att söka åstadkomma väsentligt ökade inkomster för statens

järnvägar; och då det näppeligen lär vara tillrådligt att med andra

medel, vare sig skattemedel eller lånemedel, helt täcka en så betydande

förlust i järnvägarnas rörelse som den, varmed otvivelaktigt är att räkna,

om de nu gällande taxorna skola bibehållas, anser jag, att en taxeförhöjning

av ungefär den omfattning, som järnvägsstyrelsen nu ifrågasatt,

tyvärr ej kan undvikas. Då en dylik förhöjning icke kan komma i

tillämpning förrän fram i juni månad, lärer i allt fall, på sätt jag längre

fram får tillfälle närmare beröra, för utjämnande av driftförlusten under

den föregående delen av året samt för att täcka den bristande avkomsten

av statens järnvägars rörelse för år 1918, andra medel av ungefär

samma storlek, som taxetilläggen beräknas giva, behöva göras tillgängliga.

Emellertid kan jag icke i allo ansluta mig till järnvägsstyrelsens

nu framlagda förslag. Jag har härvid särskild erinran att framställa

mot att nu med gods i allmänhet likställa de varuslag, som hittills intagit

en särställning, d. v. s. levande djur samt sändningar för inhemsk förBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 391 käft. (Nr 432.) 4

Departe
ments»
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

brukning av vissa livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen och

ved för hushållskonsumtion. Åven om med nu uppdrivna pris på nämnda

nödvändighetsartiklar den föreslagna höjningen av tilläggsavgiften från

70 till 200 % icke för den enskilde spelar den roll, som man kunde

förmoda, är det dock; givet, att den i någon mån kommer att verka i

prisfördyrande riktning. Att nu på en gång bryta med den princip, som

vid de senare förhöjningarna av tarifferna varit ledande, eller att livsförnödenheter

och med dem jämställda varor böra åsättas en lägre förhöjningsprocent

än annat gods, framstår också såsom obilligt. Jag anser

därför, att man för ifrågavarande slags förnödenheter bör stanna åtminstone

vid en tillläggsavgift av 150 %. Att en sådan höjning icke spelar

alltför stor roll för prisbildningen, kan slutas därav, att de enskilda

järnvägarna redan nu hava än högre frakter för dessa förnödenheter

och att förhöjningen å de enskilda järnvägarna på grund av dessas

större längd och ofta koncentrering till tätare befolkade landsdelar ur

prisbildningssynpunkt torde äga större betydelse än förhöjningen å

. statsbanorna.

Om jag utgår från att ungefär det belopp, som järnvägsstyrelsens

förslag upptager, bör tillgodokomma statens järnvägar, blir det, för att

evalvera den minskade inkomsten av livsmedel m. m. i jämförelse med

styrelsens förslag, nödigt att höja tilläggsavgiften för »övrigt gods»

till minst 220 %, sannolikt något mera. Emellertid skulle en höjning

å förevarande område, utöver vad järnvägsstyrelsen föreslagit,

hava till följd, att statens järnvägars taxa för »övrigt gods» bleve förvissa

fall högre än vissa större enskilda järnvägars taxa, vilket synes

mig innebära betänkligheter i olika avseenden och i det längsta böra

undvikas. Jag kan därför ej förorda eu förhöjning av tilläggsavgiften

för nu ifrågavarande gods utöver 200 %. Det gäller således, om ungefär

den av järnvägsstyrelsen beräknade inkomsten skall erhållas, att vinna

en motvikt mot livsmedelsavgifternas sänkning genom en höjning, utöver

vad järnvägsstyrelsens förslag upptager, av persontarifferna. En

sådan höjning synes mig också möjlig, ehuru den givetvis blir betungande

för den resande allmänheten. I nämnda hänseende har

jag kommit till den uppfattning, att förhöjningen av tilläggsavgifterna

för persontrafiken bör kunna ske sålunda, att tilläggsavgiften i lusta

klass sättes till 240 %, i 2:dra klass till 180 % och i 3:dje klass till

120 %. Med hänsyn till förortstrafiken och egnahemssamhällena lärer

3:dje klass parti- och månadsbiljetter icke böra höjas utöver de av järnvägsstyrelsen

föreslagna 80 %.

Det förslag, som jag således anser mig böra förorda, framgår närmare av

här intagna tablå, upptagande jämväl nuvarande avgifter samt järnvägsstyrelsens

förslag med de ekonomiska konsekvenserna av de olika förslagen:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

27

Provisorisk tilläggsavgift

Merinkomst

Skillnad

Per ar:

Nuvarande

Enligt

järnvägs-

styrelsens

förslag

Enligt

Kung!

Majits

förslag

Enligt

järnvägs-

styrelsens

förslag

Enligt

Kung!

Majits

förslag

mellan

järnvägs- styrelsens

och Kung!

Majits

förslag

%

%

%

Tusental kronor

Persontrafik:

I klass enkla biljetter .........

150

200

240

531

955

+ 424

II » » n .........

no

150

180

2,938

5,143

+ 2,205

III » » » .........

70

100

120

5,195

8,659

+ 3,464

II » partibiljetter............

no

140

180

29

69

+ 40

II » månadsbilj etter .......

no

150

180

6

12

+ 6

III » partibiljetter............

50

SO

80

394

394

—

III » månadsbilj etter.........

50

80

80

145

145

—

j Nedsättningsbilj etter..............

67

100

100

51

51

—

Prisskillnadsbiljetter ..............

—

—

—

117

223

+ 106

| Resgodsövervikt.....................

150

200

200

402

402

—

j Hundar ...............................

70

100

120

15

25

+ 10

Samma persontrafik

—

—

—

9,823

16,078

+ 6,255

Godstrafik:

Levande djur........................

70

200

150

1,993

1,228

— 765

Styckegods:

Livsförnödenheter ..................

70

200

150

2,872

1,767

— 1,105

Fodermedel...........................

70

200

150

58

38

— 20

Gödningsämnen .....................

70

200

150

67

42

— 25

Hushålls ved...........................

70

200

150

58

38

— 20

Vagnslastgods:

Livsförnödenheter ..................

70

200

150

10,573

6,508

— 4,065

Fodermedel...........................

70

200

150

■ 1,520

935

— 585

Gödningsämnen .....................

70

200

150

1,076

661

— 415

Hushållsved...........................

70

200

150

1,176

726

- 450

övrigt gods .........................

150

200

200

26,771

26,771

—

Summa godstrafik

—

—

46,164

38,714

— 7,450

Summa persontrafik

—

—

—

9,823

16,078

+ 6,255

Summa trafik

—

—

—

55,987

54,792

— 1,195

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Tabellen utvisar således, att med Kungl. Maj:ts förslag beräknas

inflyta, för helt år räknat, 1,195,000 kronor mindre än med järnvägsstyrelsens

förslag. Vid så ovissa beräkningar, som här är fråga om,

lärer den sålunda uppgivna skillnaden icke vara av någon betydelse.

Vilken inverkan de sålunda ifrågasatta tilläggsavgifterna komma

att hava på trafiken, lärer vara svårt att i förväg bedöma. Järnvägsstyrelsen

har antagit, att några avsevärda trafikminskningar icke äro

att förmoda, och stöder sig i sådant hänseende dels på det förhållande,

att de nu föreslagna taxorna i allmänhet icke komma att ligga över de

enskilda järnvägarnas, vilkas trafik oaktat de skedda taxeförhöjningarna

i regel under detta år hållit sig väl uppe, dels ock på att de senast

verkställda förhöjningarna för statens järnvägar icke i nämnvärd mån

synas hava påverkat trafikens omfattning. Emellertid antager jag, att

man har att emotse en nedgång av trafiken genom de ifrågasatta betyd

ande avgiftsförhöjningarna.

Enligt vad jag förut antytt, kommer, även om nu ifrågasatta taxeförhöjningar

vidtagas, ett betydande underskott att uppstå av 1918 års

trafik. Då de nya taxorna icke kunna vinna tillämpning förrän tidigast

den 10 juni, kan driftförlusten under året uppskattas till ungefär

30,000,000 kronor. Härtill kommer, att de 21,500,000 kronor, som i

1918 års stat beräknats som avkomst av statens järnvägar, icke kunna

antagas inflyta, vadan ett belopp av omkring 51,500,000 kronor erfordras

för att för år 1918 budgetsmässigt täcka järnvägarnas förlust.

Med hänsyn till de ifrågasatta tilläggsavgifternas betydande storlek

och den inverkan, desamma kunna få på den allmänna rörelsen i landet,

anser jag, att riksdagens yttrande i nu förevarande ämne bör

inhämtas. Att så sker får emellertid icke anses innebära ett frångående

av hittills följd ordning med avseende å järnvägstaxornas bestämmande.

Taxebehandlingen måste äga nödig smidighet, och sådan vinnes icke

med att riksdagens yttrande i varje fall infordras. Särskilt under tider

som de närvarande, då våldsamma prisförskjutningar och stora växlingar

i trafikförhållandena nödvändiggöra ett snabbt avgörande av

frågor om jämkningar i tarifferna, skulle ett inhämtande av riksdagens

bifall till taxeändringar ofta försena eller rent av omöjliggöra uppnående

av det mål, som med taxeförändringarna avsetts. Under så

extra ordinära förhållanden som de nu rådande, synes infordrande av

riksdagens yttrande däremot böra äga rum. Att sådant nu begäres och

avgives bör emellertid ej få anses utgöra hinder för Kungl. Maj:t att

utan riksdagens hörande vidtaga de ändringar i den nya taxan, som

efter omständigheterna kunna befinnas befogade.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

29

Under antagande att riksdagen ägnar nu förevarande ärende skyndsammast

möjliga behandling, torde de nya taxebestämmelserna kunna

träda i kraft omkring mitten av juni 1918.

Slutligen må nämnas, att de beräkningar, som i det föregående

gjorts beträffande erforderliga taxeförhöjningar, närmast avse

förhållandena år 1918. För år 1919 ställer sig resultatet såtillvida

gynnsammare, som man för år 1918 måst räkna med krigstidstillägg

och krigstidshjälp för två år, 1917 och 1918. Å andra sidan komme,

vid bifall till det av Kung! Maj:t förut framlagda förslaget om tillfällig

lönereglering för viss personal vid statens järnvägar, att härav för

år 1919 förorsakas en merkostnad — inberäknat merutgiften för krigstidstillägg

å de höjda lönerna — till ungefär samma belopp, som det,

vartill kostnaderna för år 1917 för krigstidstillägg och krigstidshjälp

uppgått. Åven om man för år 1919 ej skulle behöva räkna med ytterligare

ökning av driftkostnaderna, torde därför, med det nu ifrågasatta

provisoriska tillägget, en driftförlust med sannolikhet vara att befara

jämväl för sistnämnda år.

I detta sammanhang uppställer sig frågan, om och i vad mån den

driftförlust, som redan uppkommit och under den närmaste tiden är att

motse för statens järnvägar, skall kunna i framtiden kompenseras.

Som jag redan antytt i mitt yttrande den 14 januari 1918 beträffande

utgifter för kapitalökning för statens järnvägar, torde det för

sådant ändamål bliva nödvändigt att, jämväl sedan kolprisen nedgått och

mera normala ekonomiska förhållanden överhuvud inträtt, icke genast

helt upphäva de provisoriska taxetilläggen, utan låta dessa med för varje

skede lämplig storlek fortfarande under någon tid förbliva gällande.

Med denna utgångspunkt vill det ock förefalla naturligt, att medel för

järnvägsdriftens upprätthållande under de nu rådande svåra förhållandena

beredas väsentligen genom tillfällig upplåning, och lärer chefen

för finansdepartementet hava för avsikt att i sådant hänseende framlägga

förslag.

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med ovan angivna

grunder upprättat förslag till förhöjda provisoriska tilläggsavgifter

å statens järnvägar samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte inhämta

riksdagens yttrande över förslaget med förklaring tillika, att Kung).

Maj:t, efter emottagande av riksdagens svar, ville företaga den slutliga

prövningen av samma förslag och meddela de beslut, som därav föranleddes.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 432.

31

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Genom nådig kungörelse den 16 november 1917 har Eders Kungl. Maj:t

medgivit vissa förhöjningar av de provisoriska tilläggsavgifterna för transporter

å statens järnvägar, som införts med anledning av de under nuvarande kristid

ökade driftkostnaderna. De sålunda medgivna förhöjningarna, som trädde i kraft

den 1 januari 1918, voro grundade på en av järnvägsstyrelsen i underdånig

skrivelse den 30 oktober 1917 framlagd utredning angående det ekonomiska resultat

av driften, som ansågs kunna väntas under år 1918. Förhöjningarna voro

så tillmätta, att desamma, då de kalkylerades, ansågos under vissa förutsättningar

kunna täcka de motsebara ökningarna i driftkostnaderna och lämna ungefär den

nettobehållning av rörelsen å statens järnvägar, som tidigare beräknats.

I styrelsens utredning hade styrelsen ansett sig böra för hela år 1918 med

vissa viktiga undantag antaga de driftkostnader, vilka vid tiden för framställningens

avgivande voro påvisbara på grund av då rådande prisnivå och övriga

överskådbara förhållanden. Styrelsen framhöll emellertid, att det på grund av

de oväntat och plötsligt skiftande förhållandena på världsmarknaden icke vore

möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, vilka de verkligen uppträdande

driftkostnaderna kunde komma att bliva. Särskilt fäste styrelsen Eders

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på de av styrelsen i beräkningarna icke medtagna

kostnadsökningarna, sålunda att icke inräknats vare sig utgifter för 1918 års

krigstidstillägg och krigstidshjälp eller de högre kostnader för bränsle, som på

grund av engelska kols användning måste komma att uppträda.

I förstnämnda hänseende antog styrelsen, att det krigstidstillägg och den

krigstidshjälp, som väl komme att beslutas av 1918 års riksdag och att utbetalas

under år 1918, skulle komma att påföras ej detta års, utan, såsom förut av riksdagen

beslutats, först ett följande års stat.

Styrelsen, som utförligt redogjorde för sina åtgärder i och för anskaffandet

av utländskt bränsle, anmälde sig vidare icke kunna för det dåvarande beräkna

storleken av den anbefallda importen av engelska stenkol. Med hänsyn härtill

iivensom till att det vore eu särskild fråga, huruvida den trafikerande allmänheten

borde betungas med de högre befordringsavgifter, som fordrades för att

täcka den högre anskaffningskostnaden för kol av engelskt ursprung, ville styrelsen

senare återkomma till denna fråga och då lämna uppgifter såväl om storleken

av ifrågavarande import som om dess inflytande på det ekonomiska driftresultatet

vid statens järnvägar. Priset å berörda kol var vid ifrågavarande tidpunkt

cirka 240 kronor, numera uppgår det dock endast till cirka 200 kronor

per ton.

Yad beträffar de tyska stenkolen uttryckte styrelsen vissa farhågor, att det

då beräknade priset skulle kunna ökas genom stegring av inköpspriset eller sjöfrakterna.

Dessa farhågor hava sedermera besannats, i det att priset i svensk

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

hamn för tyskt kolbränsle, som vid tiden för förutnämnda skrivelses avgivande

beräknades till omkring 105 kronor per ton, tämligen omedelbart därefter höjdes

— varom ock under hand meddelande lämnades redan innan beslut fattades om

den taxeförhöjning, som trädde i kraft den 1 januari 1918 — så att anskaffningskostnaderna

för berörda stenkol i början av innevarande år uppgingo till

omkring 135 kronor per ton, vilket pris fortfarande är i huvudsak gällande.

Enär på grund av de planerade åtgärderna beträffande bokföringen av omliandlade

krigstidstillägg samt användningen av engelska stenkol och den inträdda

ökningen av priset å tyska stenkol förutsättningarna för styrelsens förutnämnda

driftkostnadskalkyl för år 1918 mycket snart undergingo väsentliga förändringar,

ansåg styrelsen sig böra framlägga en ny reviderad driftkostnadskalkyl jämte beräkningar

angående den ytterligare höjning av de provisoriska taxetilläggen, vartill

driftkostnadernas beräkningsbara stegring möjligen borde föranleda.

Styrelsen ingav därför den 25 januari 1918. till Eders Kungl. Maj:t en

underdånig redogörelse för den förändrade ställningen. Därvid tog styrelsen,

med hänsyn till omöjligheten att bedöma, huru trafiken kunde komma att utveckla

sig, hänsyn endast till de driftkostnadsstegringar, som föranletts av nyssberörda

förhållanden, nämligen den ändrade principen ifråga om bokföringen av

1918 års krigstidstillägg och krigstidshjälp samt den beslutade användningen av

engelska lokomotivstenkol och av den ökade kostnaden för tyska stenkol.

Styrelsen framhöll därvid, huru styrelsen i sin underdåniga skrivelse den

30 oktober 1917 hade i 1918 års driftkostnader inräknat endast det belopp av

omkring 11,5 miljoner kronor, vartill utgifterna för krigstidstillägg och krigstidshjälp

för år 1917 beräknades uppgå. Sedan emellertid styrelsen inhämtat, att i

en kungl. proposition komme att föreslås, att utom 1917 års krigstidstillägg och

krigstidshjälp sådana jämväl för år 1918 skulle avföras ur 1918 års räkenskaper

och alltså redovisas som driftkostnader för detta år, måste man beräkna en

mycket betydande driftkostnadsstegring, vars belopp visserligen vid tiden för avgivandet

av styrelsens skrivelse ej kunde fixeras, men som antogs komma att

uppgå till omkring 24 miljoner kronor.

Engelska kol antogos komma att upphandlas för förbrukning vid statens

järnvägar under år 1918 till en myckenhet av omkring 200,000 ton. De för år

1918 beräknade driftkostnaderna skulle därigenom bliva ökade med 21,4 miljoner

kronor, varvid vederbörlig hänsyn tagits till de engelska kolens högre bränsle
-

värde.

De angivna ökningarna av kostnaderna för engelska och tyska kol beraknades

skola medföra en höjning av det förut med någon marginal uppåt beräknade

konsumtionspriset under år 1918 av 120 kronor till minst 160 kronor per

ton, varvid dock beräknats en mindre marginal uppåt utöver kända prisförhållanden

än beträffande det tidigare beräknade konsumtionspriset av 120 kronor.

Vid 160 kronors konsumtionspris uppstode under gjorda förutsättningar beträffande

bränsleförbrukningen en merkostnad utöver förut beräknad kostnad av 25,6

miljoner kronor. . _

Ensamt på grund av anförda två omständigheter måste sålunda 1918 ars

driftkostnader beräknas bliva i runt tal 50 miljoner kronor högre än vad tidigare

kunnat antagas. . .

Genom denna merkostnad förändrades det beräknade ekonomiska resultatet

för år 1918 sålunda:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

33

I skrivelse den 30 oktober 1917 beräknad maximibeliållning ......... kr. 25,400,000

Ovan beräknad utgiftsökning:

för krigstidstillägg och krigstidshjälp................. kr. 24,000,000

för ökad kostnad för engelska och tyska stenkol » 25,600,000 » 49,600,000

Beräknad ren driftförlust .................................................................. kr. 24,200,000

Därest nyssberörda merkostnader, cirka 50 miljoner kronor, skulle kunna

ungefärligen täckas av förhöjda tilläggsavgifter, ansåg styrelsen, att gällande tillläggsavgifter

behövde ökas från 150 till 220 procent för gods i allmänhet, med

förhöjning i motsvarande grad för övriga trafikslag (resande, resgods, åkdon m. m.,

levande djur och vissa godsslag).

Den av styrelsen påvisade ökningen av driftkostnaderna och den därav

föranledda försämringen av det ekonomiska resultatet av statens järnvägars rörelse,

vilken, därest icke en avsevärd driftförlust skulle uppstå, måste nödvändiggöra

en höjning av taxan, hava hittills icke föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd,

varför styrelsen funnit, att Eders Kungl. Maj:t, trots de påvisade driftförlusterna,

ej ansett sig åtminstone ännu böra genomföra någon ytterligare taxeförhöjning.

Emellertid har trafiken under sistlidne januari och februari månader,

för vilka uppgifter nu föreligga, visat sådant ekonomiskt resultat, att styrelsen

anser sig böra för Eders Kungl. Maj:t ånyo framlägga en redogörelse för ställningen,

vilken nu redan blivit och även i fortsättningen måste väntas bliva sådan,

att det synes styrelsen ofrånkomligt att vidtaga åtgärder åtminstone för ett

neutraliserande av de alltjämt stegrade kostnaderna och ett nedbringande av förlusterna

på statens järnvägars drift.

De ovan angivna siffrorna angående de driftsfördyringar, som styrelsen

enligt underdåniga skrivelsen den 25 sistlidne januari ansåg komma att ytterligare

uppträda under år 1918, hänförde sig — såsom ovan framhållits — endast

till de för krigstidstillägg och krigstidshjälp samt för engelska och tyska stenkol

uppkomna avgiftsökningarna. Emellertid framhöll styrelsen i berörda underdåniga

skrivelse, att förluster på ej beräkningsbart sätt skulle kunna komma att

uppträda med anledning såväl av de av Eders Kungl. Maj:t i och för besparing

av driftsmaterialier påbjudna trafikinskränkningarna, som ock av att trafiken,

oavsett dessa trafikinskränkningar, vore stadd i nedgång, ävensom på grund av

de förskjutningar i trafiken, som till synes ägde rum så till vida, att de med låga

tilläggsavgifter belagda godsslagen allt mera komme att utgöra proportionsvis

större del av hela transportmängden, än vad förut varit fallet.

Dessa senare faktorer äro så betydelsefulla, att de i och för sig äro tillräckliga

för att kullkasta de beräkningar, som styrelsen tidigare gjort med avseende

på 1918 års driftresultat. Av allt att döma synas de ock redan hava

gjort sig mycket starkt gällande i riktning att försämra resultatet av driften.

Sålunda utvisa nu föreliggande uppgifter för januari och februari månader

innevarande år, att driften under dessa månader medfört en förlust av i runt tal

12,550,000 kronor. I detta belopp ingår visserligen ett belopp av något över 3

miljoner kronor, utgörande under år 1917 utbetald krigstidshjälp, som bokförts

under sistlidne januari månad. Emellertid må framhållas, att ondast en jämförelsevis

ringa del av det för innevarande år utgående krigstidstillägget blivit

bokfört under de två månaderna, varför i allt fall den verkliga förlusten icke

understiger det förstnämnda beloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 391 höft. (Nr 432.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Sålunda hava de av styrelsen tidigare uttalade farhågorna beträffande risken

av att vid eu så stor och sig stegrande årsomsättning, som statsbanerörelsen omfattar,

beräkna en alltför ringa marginal mellan förutsedda utgifter och inkomster

besannat sig. Styrelsen må härvidlag hänvisa på 1917 års dåliga ekonomiska

resultat, vilket, vad överskottets minskning beträffar, är vållat av plötsliga stegringar

å driftsmaterialier med mera, vilka man utan en betryggande säkerhetsmarginal

icke i hast kunnat motväga genom förnyade taxetillägg. I nyssnämnda

avseende får styrelsen erinra om, att styrelsen i sin underdåniga skrivelse den

22 juni 1917 bland annat uttalat, att en förhandskalkyl, som utgår från principen

om erhållande nätt och jämnt av en behållning, svarande mot erforderlig ränta å

bundet kapital, redan under normala förhållanden icke är betryggande, för att en

sådan inkomst verkligen ock skall erhållas. Under sådana förhållanden som de

dåvarande, då ett flertal till sin verkningsgrad ej beräkneliga faktorer kunde

väntas komma att försämra den ekonomiska ställningen, gåve en sådan snäv beräkning

av den behållna inkomsten ingen som helst sådan önskvärd trygghet.

Vid ett affärsföretag, som balanserade med omkring 150 miljoner kronors årsomsättning,

måste med hänsyn till trafikförhållandena beräknas en bred marginal

för oförutsedda utgifter, särskilt sådana, som förorsakades av stegring av prisen

på de vanliga driftsmaterialierna, arbetslöner och dylikt.

Styrelsen har tidigare framhållit, att styrelsen utgått från, att en eventuellt

uppkommande minskning i behållningen på grund av vidtagna trafikinskränkningar

borde bäras av staten, och principiellt sett har styrelsen denna åsikt allt

fortfarande. Styrelsen anser också, att staten ej gärna vid försämring av driftresultatet

på grund av vikande trafik bör alltför hårdhänt söka i för näringarna brydsamma

tider kompensera en dylik försämring genom ökade befordringsavgifter.

Annorlunda måste dock saken ställa sig, då dels ökade driftkostnader spela in,

dels här ovan berörda i riktning mot förlust verkande faktorer börja utöva ett

alltför vittgående inflytande på statsverkets ekonomi, och då förmågan att möta

den därigenom uppkommande ekonomiska situationen kan dragas i tvivelsmål.

Då statens järnvägar utsättas för enorma, på hela statsekonomien starkt och

olycksdigert inverkande förluster, håller styrelsen före, att det är alldeles nödvändigt,

att genomförbara åtgärder vidtagas för att åtminstone i någon mån neutralisera

verkningarna även av berörda på driftresultat inverkande faktorer.

Styrelsen har visserligen tidigare ifrågasatt huruvida eu mot den motsebara

driftkostnadsfördyringen svarande höjning av de provisoriska taxetilläggen kunde

och borde genomföras. Styrelsen har nämligen hyst betänkligheter emot, att en

förhöjning av befordringsavgifterna vidtoges så omedelbart efter det en avsevärd

höjning redan genomförts, då allt för täta ändringar av fraktavgifterna förmodades

kunna verka förryckande på affärslivet. Framför allt har styrelsen emellertid

fruktat, att man ifråga om befordringsavgifternas höjd nått den gräns, på andra

sidan om vilken inga taxetillägg skulle kunna skydda statens järnvägar från förlust,

och att det vore långt ifrån visst, huruvida en ytterligare höjning av avgifterna

skulle, med hänsyn till dess i viss mån hämmande inverkan på trafiken,

medföra en motsvarande förbättring av statens järnvägars behållna inkomst. Ställningen

är nu dock sådan, att betänkligheterna måste vika. _ Yad beträffar det

väsentligaste i dessa betänkligheter, nämligen huruvida högre tilläggsavgifter över

huvud taget skulle kunna praktiskt taget tillämpas, förtjänar det att erinras därom,

att Eders Kungl. Maj:t vid fastställandet den 21 december 1918 av förhöjda provisoriska

tilläggsavgifter för vissa enskilda järnvägar medgivit största delen av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

dessa rätt att uttaga icke blott lika höga eller högre procentuella tilläggsavgifter

än å statens järnvägar utan jämväl vissa konstanta dylika avgifter, å vilka procentuell

förhöjning jämväl får beräknas, samt att, i beaktande av att en stor

del enskilda järnvägar hava högre grundtaxor än statens järnvägar, de totala befordringsavgifterna

å de enskilda järnvägarna i regel härmed blivit avsevärt högre

än motsvarande avgifter å statens järnvägar.

I vad män de totala befordringsavgifterna å vissa enskilda järnvägar överstiga

motsvarande avgifter å statens järnvägar framgår av nedanstående tablå,

utvisande relationen, beräknad på visst sätt och uttryckt i indextal, mellan olika

enskilda järnvägars tariffer i egen trafik och statens järnvägars tariffer enligt dels

år 1914 gällande taxor, dels från januari 1918 gällande taxor, varvid indextalet

för statens järnvägars ordinarie tariffer år 1914 sattes lika med 100.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

I

1

Trafikin- intensitet:

vagnaxel- km. pr

Index för medeltariff enligt

1

Järnvägar.

Banlängd.

Avkom st- procent år

1914.

år 1914 gällande

ordinarie tariffer

efter 1 januari 1918

genomförd prov.

taxeförhöjning

Km.

bankm.

tusental.

för person- trafik

III kl.

för gods- trafik.

för person- trafik

III kl.

för gods- trafik.

Statens järnvägar............

Enskilda järnvägar:s)

4771

214

3,83

100

100

170 0

1982)

Örebro-Köping ...............

Oxelösund—Flen—Väst-

46

265

4,75

113

109

146

210

manland ..................

156

264

4,60

no

103

187

303

Frövi—Ludvika...............

98

224

5,81

109

106

185

323

Bergslagerna..................

Stockholm—Västerås—

494

223

4,77

117

108

199

325

Bergslagen ...............

478

145

4,71

108

117

184

363

Göteborg—Borås ............

72

142

5,84

118

100

201

313

Gävle—Dala ..................

307

120

5,12

130

100

221

333

Hälsingborg—Hässleholm...

83

119

7,18

131

127

223

420

Karlskrona—Växjö .........

113

105

5,99

128

109

218

435

Landskrona—Hälsingborg...

60

103

3,92

128

114

218

405

Uppsala—Gävle...............

U ddevalla—V änersborg—

137

103

3,58

125

117

213

425

Herrljunga ...............

92

92

2,52

148

124

252

420

Halmstad—X ässj ö............

279

76

6,01

138

100

235

345

Kristianstad—Hässleholm..

116

67

4,51

144

113

245

498

l''j För parti- och månadsbiljetter utgör höjningen 50 %. Indextalet 170 är således något för högt.

a) Indextalet är för livsmedel, jordbruksprodukter och hushållsved som vagnslastgods 170, för lapplandsmalm

100 och för största delen av övrigt gods 250. För godstrafiken i dess helhet exkl. lapplandsmalm

beräknas indextalet till 250. Såväl indextalet 198 för all godstrafik som närmast ovan angivna indextal 230

utgå från samma relation mellan varuslagen som år 1915. Emellertid har trafiken av jordbruksprodukter och

ved starkt stegrats, medan annan trafik genom restriktioner hålles tillbaka. De verkliga indextalen äro alltså

säkerligen väsentligt lägre.

*) Indextalen för de olika enskilda järnvägarna, särskilt i godstrafik, äro ej exakta utan endast approximativt

beräknade. Till individuella förhållanden vid olika banor såsom ifråga om tariffnedsättningar och godstrafikens

fördelning på varuslag och tariffer har hänsyn ej kunnat tagas. För viss bana kan det beräknade

indextalet därför tänkas vara avsevärt missvisande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

37

Styrelsen veterligt liar uttagandet av de höga befordringsavgifterna å de enskilda

järnvägarna icke i stort sett haft någon menlig inverkan på vederbörande

järnvägars trafikrörelse och driftresultat. Styrelsens uttalade farhågor för införandet

av dylika höga avgifter synas därför ej hava bekräftat sig. Då en avsevärd

del av landets trafikanter, nämligen de, som äro beroende av de enskilda

järnvägarna, synas kunna bära berörda befordringsavgifter, anser styrelsen, att

man, efter den tids erfarenhet, som vunnits, kan tillåta sig att ytterligare något

öka de provisoriska tilläggsavgifterna även å statens järnvägar och detta åtminstone

så långt, att de totala befordringsavgifterna i stort sett icke komma att

överstiga motsvarande avgifter å de mera betydande enskilda järnvägarna. Hållas

avgifterna inom en sådan marginal, torde man icke genom denna taxeåtgärd

behöva befara något ytterligare uppdrivande av den allmänna prisnivån. Fraktavgifterna

på statens järnvägar hava visserligen, med den dominerande ställning,

vad den stora trafiken beträffar, som statens järnvägar intaga, sin stora betydelse,

''men det är dock beträffande antalet av järnvägarna beroende landets innevånare

att märka, att statens järnvägar endast utgöra ungefär en tredjedel av landets

järnvägsnät och att statens järnvägar näppeligen kunna tjäna till att hålla nere

en prisnivå, som eventuellt skapas genom befordringskostnadema för det sannolikt

övervägande antalet trafikanter vid de enskilda järnvägarna.

Med hänsyn till de ovan framhållna omständigheterna anser sig styrelsen

nu böra enträget hos Eders Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten av, att de provisoriska

tilläggsavgifterna å statens järnvägar snarast möjligt undergå en höjning
Den

merutgift, 50 miljoner kronor, som styrelsen i sin underdåniga skrivelse

den 25 januari 1918 beräknade skulle komma att uppträda år 1918, kommer

tydligtvis att högst betydligt överskridas, samtidigt som också genom avmattning

av transporterna av de mera givande varuslagen och en ökning av transporterna

av de varuslag, vilka lämna statens järnvägar en ringa vinst, inkomsterna visa en

relativ nedgång. Styrelsen vill i det avseendet framhålla, att bland annat den

av riksdagen beslutade ökningen av till personalen utgående krigstidstillägg och

krigstidslijälp under innevarande år numera beräknas till omkring 32 miljoner

kronor i stället för till cirka 24 miljoner kronor, medförande alltså en ytterligare

ökning av cirka 8 miljoner kronor.

I det föregående har omnämnts, att styrelsen i början av detta år räknat

med en import av cirka 200,000 ton engelska stenkol, vilket betydde en ytterligare

förhöjning av bränslekostnaderna. Emellertid har styrelsen, i betraktande

av otryggheten beträffande tillförseln från Tyskland och tilldelningen till statens

järnvägar av denna import, ansett sig nödsakad att vidtaga anstalter för fortsatt

införande av engelska kol intill tillsvidare en kvantitet av cirka 350,000 ton. Då

det väl numera får anses fastslaget, att den merkostnad, som uppstår genom användandet

av de dyrare engelska kolen i stället för tyska kol, och som till stor

del kunnat undvikas, därest tyska kol i tillräckliga mängder hade kunnat tillföras

statens järnvägar, bör bäras av trafiken — något varför också den omständigheten

talar, att vid sedan någon tid tillbaka sjunkande frakter och med hänsyn

tagen till den bättre kvaliteten de engelska kolens anskaffningskostnad börjar

närma sig det tyska kolbränslets — måste bränslekostnaderna, genom att

ytterligare 150,000 ton engelska kol sålunda skola införas, beräknas stiga med

cirka It miljoner kronor utöver de kostnader, som ingå i ovan angivna belopp

av 50 miljoner kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Kostnadsstegringen gör sig gällande jämväl ifråga om andra driftsmaterialier

än bränsle. Prisen å dylika materialier synas vara i oavlåtligt stigande.

Yilka pris, som verkligen kunna komma att uppträda under innevarande år, är

givetvis omöjligt att beräkna. Styrelsen har emellertid med ledning av de prisökningar,

som hava uppstått, sedan styrelsen gjorde sin utredning för beräkning

av de provisoriska taxetillägg, som för närvarande äro gällande, beräknat, att

kostnadsökningen för innevarande års konsumtion av ifrågavarande materialier

måste uppskattas till omkring 15 miljoner kronor.

I saknad av erforderligt förlagskapital vid driftens ökning, förluster med

mera, har dylikt, enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmelser, förskotterats av statskontoret.

Å de förskotterade medlen få statens järnvägar erlägga ränta, vilken

för innevarande år beräknas uppgå till över 1 miljon kronor.

Därest den lönereglering, som 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser

vid kommunikationsverken föreslagit i sitt underdåniga betänkande

av den 20 mars 1918, skulle, såsom järnvägsstyrelsen i underdånigt yttrande

den 7 innevarande april föreslagit, komma att tillämpas från och med juli

månad innevarande år, skulle en merutgift av cirka 5 miljoner kronor uppstå för

senare halvåret 1918.

Styrelsen vill ock framhålla, att styrelsen under rådande kristid ansett sig

böra, i större utsträckning än vad tidigare varit fallet, vidtaga välfärdsanordningar

till fromma för personalen, såsom anordnande av bostadsbaracker, elektrisk

belysning, centralkök med mera, vilket givetvis dragit nya och mycket betydande

kostnader. Från personalens sida framställas vidare oavlåtligen krav på särskilda

förmåner ifråga om förkortad arbetstid, ökad tjänstledighet med mera, vilka, i

den mån de ansetts och anses böra tillmötesgås, givetvis alltid förorsaka ökade

driftkostnader för statens järnvägar.

Alla här ovan anförda förhållanden bidraga var och eu i sin mån att öka

statens järnvägars utgifter och att än ytterligare försämra resultatet av driften.

De sammanlagda merkostnaderna utöver redan förut påvisade kostnader, torde,

om hänsyn tages endast till de mera avsevärda faktorerna, för innevarande år

icke kunna beräknas till mindre än omkring 40 miljoner kronor.

Lägges detta belopp till den i styrelsens underdåniga skrivelse den 25 januari

1918 beräknade här ovan angivna driftförlusten, 24,200,000 kronor, skulle

driftförlusten numera kunna uppskattas till cirka 64 miljoner kronor.

För att kunna ernå den i styrelsens underdåniga skrivelse den 30 oktober

1917 beräknade behållningen, 25,400,000 kronor, skulle alltså erfordras en ytterligare

taxeförhöjning av sådan storlek, att den kunde inbringa cirka 90 miljoner

kronor. För att kunna ernå denna merinkomst skulle de provisoriska tilläggsavgifterna

behöva höjas till långt över 200 %, vad beträffar gods i allmänhet.

Emellertid vill styrelsen icke nu ifrågasätta en större höjning av de provisoriska

tilläggsavgifterna än till 200 % för gods i allmänhet, varvid förhöjningen

för övriga trafikslag bör, med i det efterföljande angivna undantag, genomföras

enligt de grunder, som Dittills följts vid bestämmandet av tilläggsavgifterna för

de olika trafikslagen. Vid en sådan förhöjning skulle avgifterna för de huvudsakliga

transporterna ändock i regel icke komma att överstiga motsvarande avgifter

å de flesta enskilda järnvägar.

Yid en så stor förhöjning, som nu är ifrågasatt, kan det givetvis icke undvikas,

att avgifterna i vissa fall, särskilt på längre avstånd, kunna bliva rätt så

kännbara för trafikanterna. Styrelsen får emellertid, i överensstämmelse med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

vad av styrelsen redan tidigare uttalats, nämligen i samband med införandet av

avsevärt höga tilläggsavgifter å de enskilda järnvägarna, framhålla, att järnvägsförvaltningen

i alla händelser har i sin hand att, där så i trafikens intresse anses

vara nödvändigt, reglera _ fraktsatserna genom att medgiva nedsättningar under de

fastställda avgifterna. Även om betänkligheter mot införandet av de höga tillläggsavgifterna

sålunda möjligen skulle kunna hysas med avseende på dess verkningar

beträffande viss trafik, så torde desamma med hänsyn till nyssberörda

omständigheter icke behöva tillmätas någon avgörande betydelse för förslagets

realiserande.

De förändringar i tilläggsavgifterna, som skulle uppkomma vid en sådan

förhöjning, framgå av nedanstående tablå:

Trafikslag.

Nu gällande

taxetillägg

(från Vi 1918).

Ifrågasatt

taxetillägg.

Enkla biljetter I klass................................

150 %

200 %

II » .................................

no »

150 »

III » .................................

70 »

100 »

Partibiljetter II » .................................

no »

140 »

in » .................................

50 »

80 »

Månadsbilj etter II » ....................

no »

150 »

III » .

50 »

80 »

Sowagnsbiljetter I » ................................

14,30 kr. = 134 %

14,3 0 kr.

II » ................................

6,65 » = 124 »

6,6 5 »

III » .................................

2,oo » = 67 »

2,oo »

Snälltågstilläggsbiljetter I » ..........................

2,60 »j

2,50 »

II » .............................

1,50 » > = 100 »

1,50 »

III » .....................

1,00 »|

1,00 »

Uppebållsbiljetter I » ..............................

—

2,75 kr. = 220 %

II » .................................

—

1,25 » = 167 »

III » ..............................

—

0,50 » = 100 »

Vissa nedsättningsbilj etter III » .................................

67 %

100 %

Resgods:

Inskrivningsavgift........................................

50 öre

50 öre

Övervikt..........................................

150 %

200 %

Velocipeder och sparkstöttingar, inskrivningsavgift............

100 »

100 »

Åkdon in. m...............................

150 »

200 »>

Levande djur.................................................

70 »

200 »

Paket- och ilgods........................................................

150 »

200 »

Fraktgods:

I allmänhet ............ .............

150 »

200 »

Livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen, hushållsved

70 »

200 »

Skyddsvagnar .......................... .....

100 »

100 »

Täckta vagnar och presenningar ...................................

100 »

100 »

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

De totala avgifterna för enkla biljetter i de olika vagnsklasserna komme

att höjas i

I respektive II och III klass

från 125 » 63 » 34 öre per zon

till 150 » 75 » 40 » » » ;

de ordinarie avgifterna äro...... 50 » 30 » 20 » » » .

Ifråga om tilläggsavgiften för II klassens partibiljetter har styrelsen föreslagit

en förhöjning av endast 140 %. Skälet till, att dessa procentsatser icke

föreslagits till samma storlek som för II klassens enkla biljetter och II klassens

månadsbilj etter, är det, att två III klassens partibilj ettskuponger enligt nu gällande

bestämmelser berättiga till resa i II klassens vagn, varför priset för en

II klassens partibiljett icke bör överstiga dubbla avgiften för en partibiljett i

III klassens vagn å samma sträcka, vilket emellertid bleve fallet, om procentsatsen

för det förra biljettslaget bleve högre än 140.

De totala avgifterna för parti- och månadsbilj etter komme att höjas i

de ordinarie avgifterna

äro.......................... 3,0

samt

för månadsbilj etter från 189

till ... 225

de ordinarie avgifterna

äro........................... 90

III klass

3.0 öre per personkilometer

3,6 » » »

2.0 » » »

90 » » »

108 » » »

90 » » »

II respektive

för partibiljetter från... 6,3 »

till ... 7,2 »

Tilläggsavgifterna för sovvagnsbiljetter och snälltågstilläggsbiljetter hava

ansetts för närvarande icke böra ytterligare ökas.

För varje sådant avbrott i resa av över 20 zoners (168 kilometers) längd å

en och samma biljett, som ej är allenast en följd av tågförbindelserna, erlägges

för närvarande en avgift av 1,2 5, 0,7 5 och 0,5 0 kronor i respektive I, II och III

klass. Med den förhöjning för vanliga personbiljetter, som ägt rum genom införandet

av de provisoriska tilläggsavgifterna, blir givetvis skillnaden mellan de

sammanlagda avgifterna för två eller flera biljetter till skilda delar av en viss

sträcka och avgiften för en enda biljett till sträckan i dess helhet större än motsvarande

skillnad i avgifterna enligt den ordinarie taxan. För att upprätthålla

det med inrättandet av uppehållsbiljetter avsedda syftet torde det därför vara

nödvändigt att höja jämväl förutberörda uppehållsavgifter, och anser styrelsen

därför, att tilläggsavgifter till desamma böra fastställas ungefär enligt samma

procentsatser, som äro fastställda för vanliga personbiljetter till respektive

klasser. För att i praktiskt syfte ernå mera avrundade belopp föreslår styrelsen,

att tilläggsavgifterna bestämmas till 2,75, 1,25 och 0,50 kronor i I, II respektive

III klass, utgörande respektive 220, 167 och 100 % av de ordinarie avgifterna,

varigenom de totala avgifterna för här ifrågavarande uppehållsbiljetter komme

att utgå med respektive 4, o o, 2,o o och 1, o o kronor.

Yad beträffar avgiftérna för sådana resande, vilka jämlikt gällande nådiga

resolutioner äga färdas å statens järnvägar mot nedsatt avgift, såsom lärjungar

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

41

vid dövstum- och blindskolor, skolungdom, sjuksköterskor, tidningsmän med flera,

anser styrelsen, att desamma böra förhöjas ungefär i samma proportion som avgifterna

för enkla biljetter. Då den nedsatta avgiften i III klass under ordinära

förhållanden utgått med 15 öre per zon, skall den förhöjda avgiften enligt nyss

nämnda regel utgå med 30 öre per zon. För barn under 12 år skall avgiften

utgå med hälften av nämnda belopp. Sådana personer, såsom sjuksköterskor

och likställda samt tidningsmän, vilka äga att färdas i II klass mot lösen av III

klassens biljett, böra erlägga tilläggsavgift enligt de för sistnämnda biljetter

gällande bestämmelser. Tidningsmän, som färdas i I klass, äga åtnjuta en nedsättning

av 20 %. Den totala avgiften torde sålunda böra bestämmas till 1 krona

20 öre per zon.

Ifråga om folkskolebarn, som genom förmedling av folkskolestyrelse utsändas

från stad till landet under ferierna eller som i resgrupper om minst 10 personer

företaga studieresor under lärares eller lärarinnas ledning, påyrkar styrelsen

icke någon ändring i nu gällande bestämmelser — enligt vilka barnen med

ledare må färdas å statens järnvägar i III klassens vagn mot eu avgift av 5 öre

för person och zon — enär skillnaden mellan de allmänt gällande biljettavgifterna

och nyssnämnda nedsatta avgifter gottgöres statens järnvägar från särskilt

anslag.

Inskrivningsavgifterna för resgods samt för velocipeder och sparkstöttingar

föreslås utgå oförändrade.

Totalavgifterna för resgodsövervikt höjas från 25 öre till 30 öre för varje

begynnande övervikt av 10 kilogram och varje helt eller påbörjat femtal zoner.

Den ordinarie avgiften är 10 öre.

Tilläggsavgiften för hundar och dylika djur har liksom förut av tekniska

skäl satts lika med tilläggsavgiften för resa å halv biljett i III klass, vilken användes

jämväl som hundbiljett.

För gods inklusive åkdon och dylika transportföremål har styrelsen föreslagit

en förhöjning av de ordinarie fraktavgifterna av 200 %.

Allt sedan den 1 augusti 1917, vid vilken tidpunkt tilläggsavgifterna undergingo

en väsentlig höjning, hava vissa lägre procentsatser tillämpats för försändelser

för inhemsk förbrukning av vissa livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen

samt ved för hushållskonsumtion ävensom för levande djur. Beträffande

dessa försändelser framhöll styrelsen i ovanberörda underdåniga skrivelse den

30 oktober 1917, att vid de avsevärda inskränkningar i trafiken, som vidtagits

ifråga om andra varuslag än jordbruksprodukter och ved, de sistnämnda varuslagens

liksom djurtrafikens betydelse för järnvägarnas ekonomi blivit alltmera

framträdande, varför det, om denna icke skulle äventyras, ansåges vara av den

allra största vikt, att dessa transportföremål icke vidare undantoges från den allmänna

förhöjningen.

Med hänsyn härtill ävensom med anledning av att fraktavgifterna för godstransporter

å statens järnvägar hade en viss betydelse för de enskilda järnvägarnas

ekonomi, i det att de å statens järnvägar gällande fraktavgifterna ligga till grund

för de avgifter, som å de enskilda järnvägarna tillämpas i samtrafik, hemställde

ock styrelsen, att några liigre procentsatser icke vidare skulle tillämpas för förut

berörda transportföremål. Detta styrelsens förslag vann icke Eders Kungl.

Maj:ts bifall, men styrelsen får nu med åberopande av vad i nyssberörda underdåniga

skrivelse uttalades beträffande ifrågavarande transporter ånyo, särskilt med

hänsyn till den inträdda försämringen av driftresultatet å statens järnvägar, liem
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 391 käft. (Nr 432.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

ställa, att dylika lägre tilläggsavgifter icke vidare måtte medgivas åtminstone icke

beträffande vagnslastförsändelser. Styrelsen får framhålla, att några undantagsbestämmelser

beträffande tilläggsavgifterna för jordbruksprodukter och ved i

vagnslaster samt levande djur icke finnas fastställda för transporter å de enskilda

järnvägarna. De enskilda järnvägarnas trafikanter få sålunda betala full avgift

för nämnda transportföremål, på sätt är fastställt ifråga om andra godstransporter.

Då berörda trafikanter alltså få bära avsevärt drygare befordringsavgifter än vad

för närvarande är fallet å statens järnvägar, torde det icke kunna framställas några

vägande erinringar mot, att fulla avgifter uttagas jämväl av statens järnvägars

trafikanter.

Den allmänna prisnivån för levnadskostnaderna torde ej därav mera avsevärt

beröras, då de enskilda järnvägarnas i regel högre fraktavgifter i lokaltrafik

och tilläggsavgifter, så kallade banavgifter, i samtrafik på grund av dessa järnvägars

stora längdutsträckning och den mycket stora del av allmänheten, som är

av dem beroende, torde utöva ett motvägande stort inflytande. Det synes styrelsen,

som om strävandet efter prisens reglerande genom låga frakter å statens

järnvägar vore ganska ändamålslöst, då fraktlindringen icke i någon nämnvärd

grad torde komma konsumenterna till godo. På samma gång är att bemärka, att

staten åsamkas stora kostnader för detta ovissa syfte och att dessa därtill påläggas

ett affärsdrivande verk, ehuru de väl rätteligen borde på annat sätt

bokföras.

Styrelsen har, i överensstämmelse med vad ovan uttalats, i sitt nedan angivna

förslag till ändrade bestämmelser angående debitering av tilläggsavgifter å

statens järnvägar icke upptagit några lägre procentsatser vare sig för jordbruksalster

och ved eller för levande djur. Skulle tilläggsavgifter för här ifrågavarande

transportföremål fortfarande utgå enligt enahanda grunder som för närvarande,

det vill säga efter en procentsats, utgörande ungefär hälften av den för gods i

allmänhet gällande procentsatsen, skulle statens järnvägar åsamkas en minskning

av inkomsterna med cirka 15 miljoner kronor under det belopp, som skulle uppkomma

enligt järnvägsstyrelsens förslag.

Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna, att berörda belopp icke skall uttagas

av trafikanterna, synes det dock icke böra belasta ett statens affärsdrivande

verk, utan vore det då, enligt styrelsens förmenande, riktigare, att skillnadsbeloppet

drabbade statsverket och sålunda uttoges bevillningsvägen eller på

annat sätt.

De för närvarande utgående avgifterna för återgående tomkärl och liknande

transporter ävensom tilläggsavgifterna för skyddsvagnar samt för täckta vagnar

och presenningar anser styrelsen böra utgå oförändrade.

Minsta avgifterna för il- och fraktstyckegodssändningar samt för vagnslastsändningar

anses för närvarande icke böra undergå någon ytterligare förhöjning.

På grund av den olika byggnaden av paket- och ilgodstarifferna kan det vid

avgifternas förhöjning med 200 % icke undvikas, att avgifterna för paketgods om

10 kilogram å avstånd inemot 50 kilometer något överstiga den förekommande

lägsta avgiften, inskrivningsavgiften inberäknad, för en sändning ilstyckegods å

samma väglängd. Styrelsen anser därför lämpligt att bibehålla den nu gällande

bestämmelsen om, att, i de fall då avgiften för en i 1 s t}- c k e go d s s ändn i n g med tilllägg

av inskrivningsavgiften understiger den förhöjda avgiften för ett paket om

10 kilogram å samma väglängd, sistberörda avgift skall tillämpas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

I överensstämmelse med styrelsens förslag i föregående skrivelser angående

taxeförliöjningar innebär styrelsens förslag om 200 % förhöjning av de ordinarie

fraktavgifterna för godstransporter enahanda förhöjning av avgifterna för försändelser

i förhyrda vagnar, fraktdebiterade enligt taxans § 10, mom. e (tariff VIII).

Styrelsen utgår därjämte ifrån, att enahanda förhöjning skall drabba jämväl transporter,

för vilka Eders Kung! Maj:t efter gjord framställning fastställt särskilda

fraktavgifter, såsom för vagnslastgods vid försändning mellan vissa stationer i

Stockholm enligt nådiga brevet den 15 juni 1892, för Tuolluvaara gruvaktiebolags

malmtransporter från Kiruna till Riksgränsen och Luleå (Svartön) enligt nådiga

brevet den 3 juni 1915 samt för vissa livsförnödenheter och fodermedel huvudsakligen

till Norrland enligt nådiga brevet den 31 december 1913.

Len merinkomst, som genom här föreslagna taxeförliöjningar skulle komma

att tillföras statens järnvägar, skulle, enligt vad bifogade tablå utvisar, för ett år

framåt inbringa cirka 56 miljoner kronor utöver inkomst av redan utgående pro
visoriska

tillägg, -in

Om förhöjningen komme att träda i kraft den 15 nästkommande maj, skulle

sålunda inkomstökningen för innevarande år kunna beräknas till cirka 35 miljoner

kronor. Förhöjningen kan således icke skydda statens järnvägar för hela den beräknade

årsförlusten, och detta så mycket mindre, som trafiken synes vara i nedgående,

av vilken anledning de beräknade inkomsterna mahända icke torde kunna

ernås, men ifrågavarande merinkomst torde dock medföra, att förlusten under

innevarande år begränsas till mera rimliga proportioner. Förlusten skulle då

ungefärligen hålla sig vid den, styrelsen påvisat i sin underdåniga skrivelse den

25 sistlidne januari och vilken styrelsen antagit, att Eders Kung! Maj:t ansett

icke under innevarande år böra täckas genom paläggning av ökade befordringsavgifter.

Är styrelsens antagande därvidlag icke riktigt, utan önskar Eders Kung!

Maj:t, att hela driftförlusten skall täckas, eller eventuellt att beräknat överskott

skall lämnas, skall styrelsen efter anmodan inkomma med förslag till annan därför

erforderlig taxeförhöjning. Styrelsen vill dock härvidlag nedan nu antyda, att

man då torde böra söka en utväg genom återinförande jäifmil av fasta tilläggsavgifter,

^ så att man i liket med å de enskilda järnvägarna även kännbarare än

vad nu är föreslaget träffar närtrafiken. .. 0 . . ,

På grund av vad järnvägsstyrelsen här ovan anfört, får styrelsen i underdånighet

hemställa, dels att Eders Kung! Maj :t, med upphävande av nådiga kungörelsen

angående provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar den 16 november

1917, täcktes förordna, att från och med den dag, Eders Kung! Maj:t kan

finna skäl bestämma, tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat, tulläggsavgifter

må utgå för transporter å statens järnvägar i enlighet med bilagda

förslag i ämnet. , , , , ,

Järnvägsstyrelsen torde därjämte böra bemyndigas att betratiancle statens

järnvägars egen trafik och samtrafik med in- och utländska järnvägar äga meddela

de närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av vad i denna kun
görelse

föreskrivits. . .

För att icke förhöjningen av avgifterna å månadsbiljetter ma bliva illusorisk:

genom att dylika biljetter, gällande för en längre tid än 2 månader, uppköpas

före ikraftträdandet av taxeförliöjningen, får styrelsen hemställa, att i avvaktan

på taxefrågans avgörande av Eders Kung! Maj:t i en särskild kungörelse måtte

liksom i nådiga kungörelsen den 16 november 1917 intagas bestämmelse om, att

under tiden från och med den dag, kungörelsen utkommer från trycket intill den

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

dag föihöjningen träder i kraft månadsbiljetter icke få försäljas för längre tid än

2 månader.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade, jämväl

överdirektörerna Virgin och Flodin, järnvägsfullmäktige Strömberg och friherre

Adelswärd samt byrådirektören Norrman.

Stockholm den 19 april 1918.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

Aldo Almqvist.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

45

Bilagor till järnvägsstyrelsens skrivelse.

Beräkning av inflytande inkomster vid föreslagen taxeförhöjning.

Beräkningarna grundade på beräknade trafiksiffror år 1918 (1915 års trafik

+ Mora—Yänerns järnvägs trafik).

Mora—Yänerns trafik uppdelad på olika transportslag.

Hela inkomsten av före- slagen taxeförhöjning

Summa

Inkomst av

redan utgående

Återstod

ökning utöver

i

II

III

förhöjning

(fr. Vi 1918)

redan utgående

förhöjning

k 1 a s

S

T u

s e

n t a 1

krön

o r

Persontrafik.

Enkla m. fl. biljetter .....................

2,121

11,073

17,718

30,918

22,254

8,664

Parti- och månadsbiljetter...............

—

150

1,451

1,609

1,035

574

Nedsättningsbiij etter .....................

—

—

—

151

100

51

Sovvagnsbiljetter ...........................

628

1,099

87

1,814

1,814

—

Snälltågstilläggsbiljetter..................

36

452

696

1,184

1,184

—

Prisskillnadsbiljetter........................

—

—

—

528

411

117

Resgods: övervikt...........................

—

—

—

1,628

1,226

402

inskrivningsavgift ............

—

-

—

560

560

—

Velecipeder m. m............................

—

—

—

102

102

—

Hundar .......................................

—

—

—

52

37

15

Summa persontrafik

2,791

12,782

19,952

38,546

28,723

9,823

Hela inkomsten av

Inkomst av redan

Återstod ökning

föreslagen taxe-

utgående förhöjning

utöver redan utgå-

förböjning

(fr. Vi 1918)

ende förhöjning

T u s e

n t a 1 kr

o n o r

Godstrafik.

Åkdon in. m.....................................

410

308

102

Levande djur....................................

3,066

1,073

1,993

Paketgods .......................................

2,248

1,686

562

Ilgods .............................................

7,152

5,364

1,788

Transport

12,876

8,431

4,445

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Hela inkomsten av

Inkomst av redan

o #

Återstod ökning

föreslagen taxe-

utgående förhöjning

utöver redan utgå-

förhöjning

(fr. V1 1918)

ende förhöjning

T u s e

n t a 1 kr

o n o r

Transport

Fraktgods:

12,876

8,431

4,445

Styckegods utom livsmedel m. m.......

22,070

16,553

5,517

Styckegods livsmedel m. m.............

Vagnslastgods utom råvaror för jordbro-

4,700

1,645

3,055

ket och produkter därav samt ved ...

Vagnslastgods: jordbruksprodukter och

75,204

56,402

18,802

ved .............................................

22,070

7,725

14,345

Summa godstrafik..............................

136,920

90,756

46,164

Summa persontrafik...........................

38,546

28,723

9,823

Summa trafik....................................

175,466

119,479

55,987

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

47

Förslag

till

förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar.

För personer:

Tilläggsavgift utgår vid färd

å enkel biljett i I klass med 200 procent

a » » II »

» 150

» » »in »

» 100

partibiljett »II »

» 140

» » III »

» BO

månadsbiljett» II »

» 150

» » III »

» 80

å de ordinarie avgifterna. För biljett, såld till hälft pris, utgår tilläggsavgiften

med hälften av vad eljest gäller.

Tilläggsavgift avrundas till närmast högre tiotal öre, med undantag för tredje

klassens enkel biljett å avstånd å högst 48 km. ävensom för biljett, såld till hälft

pris, för vilka fall ifrågavarande avgift avrundas till närmast högre femtal öre.

För plats i sovvagn utgår tilläggsavgift för varje natt med 14 kronor 30

öre i första, 6 kronor 65 öre i andra och 2 kronor i tredje klassens vagn.

För tillträde till snälltåg utgår, förutom den enligt ordinarie taxan utgående

tilläggsavgiften, eu. ytterligare avgift av 2 kronor 50 öre i första, 1 krona 50 öre i

andra och 1 krona i tredje klassens vagn.

För varje sådant avbrott i resa av över 20 zoners (168 kilometers) längd å

en och samma biljett, som ej är allenast en följd av tågförbindelserna, utgår,

förutom den enligt den ordinarie taxan utgående avgiften en tilläggsavgift av 2

kronor 75 öre i första, 1 krona 25 öre i andra och 50 öre i tredje klassens vagn.

Personer, som jämlikt nådiga breven den 2 februari och den 25 maj 1906,

den 12 och den 26 april 1907, den 16 april 1909, den 23 juni 1910, den 23 februari,

den 15 mars och den 31 december 1912 samt den 9 juli 1915 äga rätt att

färdas å statens järnvägar i tredje klassens vagn mot en avgift av 15 öre per

person och zon, skola tillsvidare erlägga en avgift av 30 öre per person och zon,

provisorisk tilläggsavgift däri inräknad, och halva detta belopp för barn under

12 år. Personer, som jämlikt nådiga brevet den 25 maj 1906 äga rätt att färdas

å statens järnvägar i första klassens vagn mot en avgift av 40 öre för person och

zon, skola tillsvidare erlägga en avgift av 1 krona 20 öre för person och zon, provisorisk

tilläggsavgift däri inräknad.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

För resgods:

Tilläggsavgift utgår för velociped eller sparkstötting, som av resande för

personligt bruk medföres oförpackad, med följande belopp, nämligen:

för velociped utan motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 50 öre

annan med 1 krona;

» velociped med motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 3 kronor

annan med 5 » ;

» sparkstötting med 50 öre.

För annat resgods utgår dels avgift med 50 öre för varje personbiljett, å

vilken inskrivning av resgods äger rum, och dels därutöver i förekommande fall

tilläggsavgift med 200 procent å den ordinarie fraktavgiften för övervikt.

För hundar och andra smärre djur, fraktdebiterade enligt § 3 i taxanför

transporter å statens järnvägar:

Samma tilläggsavgift utgår som för ett barn under 12 år vid resa i tredje

klassens vagn.

För åkdon, lokomotiv, tendrar, järnvägsvagnar, båtar och lik:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För levande djur, såväl lösa som i emballage (utom de förut nämnda):

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För paketgods:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För il- och fraktgods:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å fraktsatserna per 10 eller 100 kilogram,

varvid iakttages, att del av öre, som uppgår till hälften eller däröver, räknas

för helt öre, men mindre del ej upptages.

För gods i förhyrd vagn utgår tilläggsavgift med 200 procent å vederbörande

i taxan fastställda avgifter.

Frakt jämte provisorisk tilläggsavgift, inskrivningsavgift för ilstyckegods oberäknad,

må icke utgå med mindre belopp för en sändning än 50 öre för styckegods

och 15 kronor för vagnslastgods. Därest frakten för en ilstyckegodssändning, inberäknat

inskrivningsavgiften, understiger den förhöjda avgiften för ett paket om

10 kilogram å samma våglängd, skall sistberörda avgift tillämpas.

. För återgående tomkärl m. m.:

För sådana försändelser av tomkärl m. m., som omförmälas i taxan för

transporter å statens järnvägar § 13, första och tredje styckena, skall, i stället

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungi. Maj:t Nåd. Proposition Nr 432.

för den i nämnda paragraf föreskrivna inskrivningsavgiften av 10 öre, erläggas

frakt enligt följande tariff:

Högst 50

51—100

Över 100 |

kilometer

kilometer.

kilometer, j

Mjölkflaskor: 10 öre pr sändning.

.

Övrigt emballage pr 100 kilogram:

* |

Styckegods .........................................................

40 öre

60 öre

80 öre |

minst 2,500 kg. pr vagn ......................................

30 »

45 »

60 »

minst 5,000 kg. pr vagn .......................................

20 »

so ..

40 »

Frakten skall beräknas såsom för fraktgods i allmänhet, dock icke såsom för

skrymmande gods, och skall erläggas på avsändningsstationen. !

Bestämmelserna om minsta avgift tillämpas icke vid fraktberäkning enligt

denna tariff.

För shyddsvagnar:

Tilläggsavgift utgår med 100 procent å den ordinäre avgiften.

För tudda vagnar och presenningar:

I de fall, då enligt taxans § 16 särskild avgift utgår för täckta vagnar eller

presenningar, tillkommer en tilläggsavgift av 100 procent å den ordinarie avgiften.

Ifråga om avrundning av fraktavgifter, inberäknat tilläggsavgifter för resgods,

åkdon m. in., levande djur, paket-, il- och fraktgods, gäller vad som stadgas i §

20 av taxan för tansporter å statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen äger att beträffande statens järnvägars egen trafik och

samtrafik med in- och utländska järnvägar meddela de närmare bestämmelser,

som erfordras för tillämpningen av vad här ovan föreskrivits.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 391 httjt. (Nr 432.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:462 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anvisande av anslag för täckande av statens järnvägars driftförlust under 1918. s. 5 i texten
  2. Rskr. 1918:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjda provisoidska tillläggsavgifter å statens järnvägar. s. 1 i texten
  3. SU 1918:195 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten