Sök i Ratio Lex

Med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malmfält dels angående redan med

84 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 82 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:433, Med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malmfält dels angående redan med

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

1

Nr 438.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara

och Grängesbergs malmfält dels angående redan

medgiven malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare

malmfält; given Stockholms slott, den 10 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar träffa överenskommelser

i enlighet med härvid fogade förslag:

dels med Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag angående malmbrytning inom Luossavara

och Grängesbergs malmfält,

dels med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare

malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, utgörande

tilläggsavtal till 1907, 1908 och 1913 års avtal om malmbrytning inom

Kirunavara och Gellivare malmfält.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 392 käft. (Nr 433.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Emellan svenska staten, å ena, samt, tratikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, bär nedan kallade bolagen,

å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

§ 1-

Staten överlåter till bolagen uteslutande nyttjanderätten under åren

1919—1937 till Luossavara malmfält, innefattande de gruvor och inmutade

områden, som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra

samma malmfält. Bolagen äga dock icke under sagda tidsperiod begagna

sig av denna nyttjanderätt i vidare mån än här nedan i detta

kontrakt bestämmes.

§ 2.

l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta

och tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle

bolagen något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten,

äga bolagen under de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig

den sålunda icke brutna och bortfraktade kvantiteten.

2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all

vid brytningen fallande malm med högst O.o 15 procent fosfor tillkommer

Norrbottens järnverks aktiebolag och all malm med högre fosforhalt trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens

järnverks aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning

inom landet; den trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

tillfallande malmen må exporteras.

§ 3.

Norrbottens järnverks aktiebolag utfäster sig att till tackjärnstillverkare,

som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919,

till nämnda bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 433. 3

malmkvantitet, Norrbottens järnverks aktiebolag på grund av detta kontrakt

bekommer, som å varje särskild sökande belöper efter förhållandet

emellan å ena sidan hans egen tillverkning av tackjärn, avsett för ståltillverkning

inom landet, och å andra sidan samtliga sökandes jämte

Norrbottens järnverks aktiebolags sammanlagda tillverkning av sådant

tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt malmbehov skall för

varje nästföljande år göras till Norrbottens järnverks aktiebolag senast

den 1 oktober året före det år, anmälan avser.

Den malm, Norrbottens järnverks aktiebolag sålunda avstår, må

icke utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än

framställning av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras

utan sådant medgivande tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens

järnverks aktiebolag avstått, har den tillverkare, som erhållit

ifrågavarande malmparti, för framtiden förverkat sin rätt till malm

enligt denna paragraf.

§ 4-

För nyttj anderätten erlägga bolagen till staten eu royalty, som

utgår med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under

åren 1919—1937 samt därutöver för varje ton för bolagens räkningbruten

och bortfraktad malm

i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma

Norrbottens järnverks aktiebolag, två kronor per ton; samt

i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, för under åren 1919—1927

bortfraktad malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad

mahn tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927

påkalla prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten

å försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att

uppgå till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver

ovannämnda en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor

skall utgå för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre

än hälften av den beräknade vinsten, dock till lägst två kronor per ton;

och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till några

av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder, vilka kunna

antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte, att bolagets vinst

därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest kommit

att ske.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 §

av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning

av trafikaktiebolagets räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen,

må dock icke utövas av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets

styrelse eller statens revisor i sistnämnda bolag.

Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott

den 31 december varje år; första gången således den 31 december 1918.

För återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje

år för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga

beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna

i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen

av likviden äga rum senast den 1 juni påföljande år.

§ 5.

Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen

att årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med

10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten

överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavara av olika

malmsorter i samma proportion, som faller vid årets brytning i dess

helhet.

Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall

gälla följande:

a) Bolagens leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen

(50.000) ton.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende

av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen

(20.000) ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att

leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller

genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen

(50,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år

före det år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke

förrän två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

d) 1 självkostnad eu skall inräknas dels de direkta utläggen för

arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och

övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å

anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavara bruten mahn.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i

samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller

annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning

i bolagens brytningsförmåga, upphör bolagens leveransskyldighet enligt

denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar

inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i

leveransen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i

förhållande till bolagens samtliga avtalade leveranser från Luossavara

ifrågavarande år.

§ 6-

Bolagen förbinda sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning

samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga

erforderliga kostnader.

Under förutsättning att inom Luossavara till 200 meters allmän

avvägning under Kirunavaras nollpunkt kunna uttagas nio millioner

(9,000,000) ton direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke

utsträcka brytningen till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet

finnas över denna nivå, skall fastställandet av den vidare utsträckningen

mot djupet bliva föremål för särskild underhandling mellan

staten och bolagen. Denna bestämmelse må dock icke utgöra hinder

för bolagen att på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning under

Kirunavaras nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.

§ 7.

1 sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt för åren 1919 —1937 till bolagen nyttjanderätten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts nåd- proposition Nr 433.

till det område vid Luossavara, som å en i kontrakt den 9 september

1899 mellan Knngl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag’ åberopad karta betecknats med litt. B, emot arrende utgående

med enahanda belopp per kvadratkilometer, som för den enligt kontrakt

mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåtna marken

vid Kirunavara och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro

stadgade.

§ 8.

Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden 1919—1937

årligen frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundrafemtiotusen

(350,000) ton malm. Den del härav, som bolagen under något eller

några år icke hunnit utfrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt,

utfraktas, dock ej efter 1937 års slut.

För den del av här ifrågavarande malm, som för trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund räkning kommer att under avtalstiden

transporteras från Kiruna till Riksgränsen resp. Svartön för att skeppas,

skall fraktavgiften utgå med 3.2 1 kronor per ton till Riksgränsen och

4.17 kronor till Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor

och transportbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års

kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, med den inskränkning, som framgår

av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt mellan svenska staten och

nyssnämnda bolag.

För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda gälla enahanda garantibestämmelser,

som finnas angivna i § 14 mom. l:o och 2:o i 1907

års kontrakt, varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall fördelas på

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag i förhållande till för vartdera bolagets räkning framförda

tonkilometer malm å dels sträckan Gellivare—Riksgränsen, dels sträckan

Gellivare (Malmberget)—Svartön. Därest § 14 av 1907 års kontrakt på

grund av sådan statsinlösen, varom stadgas i § 9 av samma kontrakt,

upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter icke förpliktas att för

visst år erlägga större belopp, än som, inberäkna! stadgade fraktavgifter,

betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets malmtransporter

samt eu sådan andel av de fasta kostnaderna, som framkommer,

om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i §

14 av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

malmtonkilometer för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar

ställes i förhållande till antalet för Luossavara-Kiirunavara aktiebolags

räkning utförda malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista

åren innan statsinlösen ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt

bär ifrågavarande bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett

fullständigt avbrott i nu ifrågavarande malmtransport å vederbörande

järnvägslinje nödvändigtvis måst äga rum till följd av krig eller blockad.

Staten medgiver att, i den mån vagnar för transporten mellan

upplag å Svartön och lastande fartyg behövas för trafikaktiebolagets

Grängesberg— Oxelösund bär ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må

i mån av tillgång tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest

statens järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150 vagnar per

dag, eu avgift av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn skall erläggas.

För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens

järnverks aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande

fraktavgifter, för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstvrelsen annorlunda

medgiver.

§ 9.

Därest detta avtal icke förlänges vid 1937 års utgång, åligger det

staten att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för

gruvornas tillgodogörande och administrerande anordnade anstalter,

byggnader — dock ej bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner,

redskap och material. Lösesumman skall bestämmas och erläggas på

sätt i § 6 mom. 4 av omförmälda 1907 års kontrakt bestämmes.

§ 10-

Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, å andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium

den 14 september 1917, skall beträffande exporten av malm från

de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla

följande:

l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att

från de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg

under åren 1919—1937 exportera utöver de enligt 1907 års

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

kontrakt och nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare

350,000 ton årligen, i den mån staten ej begagnar sig av den staten

enligt 2:o) här nedan tillkommande rätt. Skulle bolaget något år icke

exportera den medgivna kvantiteten, äger bolaget under de följande

åren exportera den återstående kvantiteten. Likaledes äger bolaget efter

år 1918 exportera de kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl.

brev medgivits rätt att exportera under åren 1917 och 1918, men som

bolaget intill 1918 års slut icke hunnit exportera.

2:o. Å andra sidan förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1937 tillhandahålla

staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin

rättighet, i mom. l:o omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller

ståltillverkning inom landet.

Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:
a)

Malmen skall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande

självkostnaden.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,

oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera

intill femtiotusen (50,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt

icke är skyldigt att leverera med mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller

genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ten, minst två

år före det år, då leverans skall äga rum.

c) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för

arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och

övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å

anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.

d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av

honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för

järn- eller ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan

förefintligt sådant företag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

\Kungl.

f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarebrist eller

annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning

i bolagets brytnings förmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt

denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar

inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning

i leveransen i vidare män, än som svarar mot statsleveransens storlek i

förhållande till trafikbolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg

ifrågavarande år.

3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom

stadgas i nästföregående moment, skall staten från och med det år,

då rätten till malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas,

avstå från royalty i Luossavara till belopp motsvarande tre kronor per

ton levererad Grängesbergsmalm, med iakttagande att överskott i royalty

från ett år skall gå i avräkning för följande år. Finnes vid 1937 års

slut, att staten från Grängesbergsfältet erhållit mera malm än som

från och med ovannämnda utgångsår av bolagen brutits och bortfraktats

från Luossavara, skall staten för överskottet betala ett tillägg av 10

procent av självkostnadspriset, beräknat efter medeltalet för hela nämnda

brytningsperiod.

Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året

efter det då leveransen av Grängesbergsmalm äger rum, varvid, i den

mån bolagen erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära

så stor del därav, som erfordras för ifrågavarande reglering.

§ 11-

Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala

den dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm,

bolagen enligt § 2 härovan bryta och bortfrakta.

§ 12-

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen

komma att anställa rörande malmtillgången i Luossavara, ävensom att

själv låta anställa sådana undersökningar i den mån det kan ske utan

att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 13-

Vad i § 18 av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena,

samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 392 höft. (Nr 433.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

fält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är

stadgat, skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,

som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund genom detta

kontrakt äger rätt att bryta.

§ 14-

För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara

må, som på grund av detta avtal åligga vare sig trafikaktiebolaget eller

Norrbottens järnverks aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolagen

en för båda och båda för en, därest ej förpliktelsen i detta avtal

uttryckligen angives påvila enbart trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund.

§ 15-

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet

för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1

av 1907 års meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 16-

Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt,

skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års

kontrakt finnes stadgat.

Stockholm den 10 maj 1918.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

Norrbottens Järnverks Aktiebolag

B. Wijkander.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag godkänner för sin del ovanstående

överenskommelse; och förklarar bolaget, att den i 9 § av 1907

års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande

av i samma § omförmäld lösesumma ej må kunna i något

avseende till bolagets förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående

överenskommelse eller av densamma härledda avtal.

Stockholm den 10 maj 1918.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Bilaga nr 1 till § 1 i kontraktet.

Förteckning

över

Utmål och inmutningar

å

Lnossavara malmtält.

Aron

Rektorn

Utmål:

Malakias

Hyginus

Gylfe

Olof

Dorotea

Arkadius

Odin

Bengt

Ansgarius

Simeon

Thor

Minerva

V alerius

Enok

Balder

Sigfrid

Gabriella

Abel

Heimdall

Eukarius

Agneta

Seth

Ivar

Appolonia

Priska

Halvard

Ragnar

Agabus

Felix

Joakim

Julia

Summa

33 stycken utmål.

Inmutningar:

Kronprinsen Björnen Löjtnanten

Summa 3 stycken inmutningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

13

Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de

mellan samma parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.

§ I
Tilläggsavtalet

avser de kvantiteter järnmalm, som LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal

med svenska staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående

krig, men som under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa

kvantiteter kallas här nedan »utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke

varpmalm och därav utvunnen produkt, s. k. övermalm.

Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt,

då krigstillståndet mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt

inställande av fientligheterna; dock att, därest krigstillståndet

fortfar mellan andra i pågående krig deltagande stater samt i följd

härav malmexporten väsentligt förhindras, krigsperioden skall anses

räcka till dess detta hinder bortfallit.

I bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914

—1932.

§ 2.

Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907

års avtal omförmälda rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller

aktiebolaget Gellivare malmfält, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

till denna tid icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt

år efter krigsperioden upptagna kvantiteterna, bortfrakta de under krigsperioden

utfallna kvantiteterna, skall med avseende å sistnämnda kvantiteter

gälla följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall till tratikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna,

vid 1932 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.

2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter

trafikaktiebolagets val.

3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas

royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel

eller utdelning å staten tillhöriga preferensaktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, som på grund av 1907, 1908 och 1913 års

avtal skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det år, den

utfallit. Vid beräkning av självkostnadspriset äger Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke beräkna högre fraktkostnad än som skall utgå

enligt 1907 års avtal.

4:o) 1 självkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen

för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader

och övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering

och ränta å anläggningskostnaderna. Denna del av självkostnaden må

icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan

under året i Kirunavara resp. Gellivare bruten malm.

5:o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren

1933—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut

icke återstå 5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av

nämnda tioårsperiod, med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ton

per år. Arsleveranserna skola fördelas med största möjliga jämnhet på

årets olika skeppningsmånader.

6:o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år förlig

fördelade i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året

exporterade kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit

under kriget, fördelade i olika malmkvaliteter eftersom nyss har sagts,

och skall här ovan omförmälda malmleverans så vitt möjligt fullgöras i

samma kvaliteter, som beräknas hava utfallit.

§ 3-

Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 bär ovan

omförmälda lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna,

skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

under åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 193 i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

års slut ännu icke bortfraktade kvantiteterna med en femtedel årligen,

i den ordning och på de villkor, varom förmäles i § 2 här ovan.

§ 4.

Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade

efter 1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta

större inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, än om bortfrakten

ägt rum det år, kvantiteterna utfallit.

Stockholm den 10 maj 1918.

Trafiliaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

J. Ctson Kjellberg. Gunnar Dillner.

Aktiebolaget Gellivare malmfält

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Majds nåd. ''proposition Nr 433.

Bil. A.

Tablå

över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön för åren 1914—

1932 av den malm, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt 1907,

1908 och 1913 års kontrakt äger exportera (i tusen ton):

År........................... 1914 1915 1916 1917 1918 1919

Totalkvantitet...... 4,600 4,738 5,050 5,350 5,675 5,975

År........................... 1920 1921 1922 1923 1924 1925/32

Totalkvantitet..... 6,205 6,290 6,305 6,310 6,360 6,420

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls nåd. ''proposition Nr 433.

17

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj

191S.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNKR,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

UndéN,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson anförde

härefter:

Luossavara järnmalmsfält i Norrbottens län, till vilken fyndighet

staten förvärvade nyttjanderätt i samband med 1907 års uppgörelse mellan

svenska staten å ena samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

å andra sidan, har sedan de^s, — frånsett en år 1907 verkställd

undersökning och några i samband därmed företagna mindre brytningsarbeten

— icke varit föremål för någon bearbetning. Jag är emellertid

nu i tillfälle framlägga förslag till fyndighetens utnyttjande.

Innan jag närmare redogör för innehållet av mitt förslag till

fyndighetens tillgodogörande, anser jag mig böra lämna en översikt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 392 höft. (Nr 133.) ‘3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Beskrivning

(iver Luostavar

a .

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 488.

över den tidigare behandlingen av de frågor, som stå i samband med

den nu föreliggande. Jag kommer därvid först att lämna en beskrivning

över Luo-savara järnmalmsfält samt en historik över de undersökningar

och utredningar, som verkställts rörande denna fyndighet,

ävensom redogöra för ett förslag till utredning om möjligheten att

nyttiggöra statens järnmalmsfyncbgheter i Norrbotten, vilket förslag föranledde

tillsättandet av deu så kallade malmkommissionen. Därefter

torde jag få lämna eu redogörelse för malmkommissionens utredning

angående möjligheterna att utnyttja Luossavara ävensom för ett av

malmkommissionen framlagt förslag till överenskommelse med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag om brytning i Luossavara. Over denna

malmkommbsionens utredning och förslag har yttrande avgivits av fil.

d:r J. A. Brinell. Till sist kommer jag att behandla en av trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolags

gemensamt gjord framstå Ining om brytning i Luossavara, ävensom

vis-sa framställningar från aktiebolaget Porjus smältverk, samt framlägga

det förslag till överenskommelse med de förstnämnda tvenne bolagen,

som jag finner mig böra tillstyrka.

I samband med frågan om brytningen i Luossavara har jag ansett

mig även böra upptaga till behandling ett spörsmål om tilläggsavtal till

1907, 1908 och 1913 års avtal med de lappländska malmbolayen, uppkommet

genom den stora minskningen i exporten av lapplandsmalm

under kriget. Till denna fråga torde jag fä återkomma efter behandlingen

av Luossavaraproblemet.

Beskrivning över Luossavara.

Luossavara malmfält ligger på östra sidan om järnvägen Kiruna—Riksgränsen,

nära en kilometer från Luossajärvis strand, och sträcker sig i NNO riktning

fram över Luossavaras högsta topp, belägen 229 meter över nämnda sjös yta.

Stupningen är 60 å 70 grader åt öster. Fyndigheten har eu längd av omkring

l,30o meter; malmens mäktighet varierar mellan 58 och 23 meter. Rörande fyndighetens

fortsättning mot djupet hava ett par diamantborrhål visat hän på ett småningom

avtagande av mäktigheten, men dessa undersökningar äro icke tillfyllest för

ett bestämt omdöme i detta hänseende. En beräkning av professor W. Petersson

har lämnat till resultat, att 22,5<’0,ou0 ton skulle förefinnas ned till Luossajärvis

yta under antagande att en minskning av fyndigheten mot djupet ägde rum enligt

nämnda borrhåls anvisningar. Bergmästaren C. I. Asplund har beräknat kvantiteten

till 98 meters medeldjup under dagytan till 7,600,000 ton.

Malmmineralet är magnetit (svartmalm) med någon blandning av järnglans

(blodsten). Malmen är ytterst finkristallinisk eller tät; den innehåller apatit, i allmänhet

i ringa mängd, i vissa partier dock tämligen rikligt, samt här och var

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

kalkspat, titanit och andra mineral. Malmen är mycket järnrik, huvuddelen 65—69

procent järn och med låg svavelhalt. Fosforhalten är, såsom nämnts, variabel.

Fosforns uppträdande är ganska nyckfulit; mitt i ett eljest tämligen fosforrent

område kan uppträda ett mindre område med synnerligen hög fosforhalt. På grund

av sina undersökningar har Asplund beräknat, att i ovannämnda 7,600,Od0 ton

skulle malm av olika fosforhalt vara för handen i ungefär följande kvantiteter:

c) fosfor mindre än O.oio procent ............................... 500,000 ton

p) » mellan O.oio och O.oso procent .................. 3,500,000 »

;) » » O.oso » 0.075 » .................... 1,000,000 »

i>) » o.o 7 ö » l.oo » ................... 1,81)0,000 »

.■) » över 1.oo procent....................................... 800,000 »

7,600,000 ton

Beträffande möjligheterna att ur fyndigheten utvinna de olika malmkvaliteterna

åtskilda var för sig råda mycket olika meningar, såsom framgår av här

nedan lämnade redogörelser för de utredningar och uttalanden, som gjorts i denna

fråga.

Historik.

Luossavara malmfält tillföll staten genom 1907 års avtal med Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag med liera bolag. Enligt § 6 mom. 4 av detta avtal har

nämligen Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till staten upplåtit uteslutande nyttjanderätt

under 30-årsperioden 1908 1937 till Luossavara malmfält. Dock äger

''Säteri icke under sagda tidsperiod inom malmfältet bryta eller låta bryta järnmalm

annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången av år 1937 äger

staten att efter gottfinnande antingen behålla malmfältet med full äganderätt och

utan lösen eller ock att mot återlämnande av gruvorna till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag erhålla lösen för alla för gruvornas tillgodogörande eller administrerande

anordnade anstalter, byggnader, maskiner m. m. Staten skall dock tillsäga

bolaget under år 1936.

Enligt vad föredragande departementschefen år 1907 framhöll var avsikten

ined detta liksom med de övriga gruvförvärv, staten gjorde genom nämnda avtal,

att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de anspråk på erhållande av malm från

ifrågavarande malmfält, som kunde bliva framställda från den svenska järnförädlingsindustriens

sida.

Under den tid, som förflutit, sedan ifrågavarande nyttjanderätt förvärvades,

bär någon leverans av malm från Luossavaara icke ägt rum. Däremot hava verkställts

tämligen ingående undersökningar rörande fyndighetens storlek och malmens

beskaffenhet, varjämte åtskilliga utredningar och uttalanden gjorts angående möjligheterna

för fyndighetens tillgodogörande.

Sålunda har, på föranstaltande av dåvarande chefen för civildepartementet,

av nuvarande bergmästaren C. I. Asplund i samråd med professor W. Petersson

och disponenten, fil. d r Hj. Lundbohm under år 1907 verkställts en undersökning

av Luossavara malmfält, vars resultat Asplund framlagt i en av honom till chefen

Mia''orik.

Statens för

värv ai#

Luossavara

Undersökningar

och

utredningar

Asplund?

undersökning

dr 1907.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

för civildepartementet ställd skrivelse den 24 februari 1908. Undersökningens

huvudsakliga ändamål skulle vara att lämna material dels för bedömande av huru

stora kvantiteter, som kunde brytas av de olika malmkvaliteter, som finnas i fältet,

dels för uppgörande av brytningsplan för fältet samt för beräknande av kostnaderna

för malmbrytningen.

Undersökningens resultat, vilket, såsom ovan nämnts, avser malm endast till

98 meters medeldjup under dagytan, sammanfattar Asplund i huvudsakligen följande

punkter:

att malmens fosforhalt varierar högst betydligt, från O.002 procent ända

upp till 6 procent;

att omedelbart intill varandra ofta uppträda kvaliteter av mycket olika

fosforhalt;

att i stort sett likväl de olika kvaliteternas huvudmassor äro samlade inom

vissa delar av fältet;

att det på grund härav sannolikt skall vara möjligt att genom koncentration

av brytningen till vissa delar av fältet kunna erhålla en eller flera inom landet

användbara kvaliteter såsom huvudmalm;

att man har grundad anledning förmoda, att åtskiljande av olika fosforkvaliteter

vid gruvbrytningen i stort sett icke skall möta alltför stora svårigheter;

att två tredjedelar av det undersökta malmpartiet eller i runt tal fem

miljoner ton utgöres av sådan fosforfattig malm, som är användbar vid nu befintliga

svenska järnverk, därav dock endast ''/10 till sur bessemer eller martin (= < O.o 10

procent fosfor), de övriga 9/,0 till lancashire och basisk martin (O.o 10—O.075 procent

fosfor);

att för övrigt torde finnas inom den undersökta delen av malmen ungefår

l,800,0u0 ton malm av högre fosforhalt (O.075--l.ooo procent fosfor), som icke

vore enbart användbar vid dåvarande svenska järnverk, samt

att återstående cirka 800,000 ton undersökt malm (> l.oo procent fosfor)

utgöres av fosforrik malm användbar till s. k. basisk bessemer, men att tillgången

därav torde vara alltför liten för att man uteslutande på densamma skulle kunna

basera något för en sådan tillverkning avsett, större modernt järnverk.

Järnkontor

Luossavarakommittc

ur 1908.

Med anledning av den av Asplund verkställda undersökningen anmodade dåvarande

chefen för civildepartementet fullmäktige i järnkontoret att avgiva yttrande

angående möjligheten att tillgodogöra malmen i Luossavara malmfält för den svenska

järntillverkningen. Förslag till sådant yttrande avgavs av en inom järnkontoret

tillsatt kommitté (här nedan kallad Luossavarakommittén), bestående av herrar

Brinell, Herlenius, Leffler, Ljungberg och Lundbohm. Denna kommitté grundade

sitt yttrande på de av Asplund verkställda beräkningarna. Dock ansåg kommittén,

att Asplunds beskrivning och de åtföljande kartorna ävensom erfarenheterna från

de närliggande malmfälten Kirunavara och Tuolluvara utvisade, att en regelbunden

produktion av enbart sur bessemer- och sur martinmalm (•---- eller < O.o 10 procent

fosfor), användbar för svenska järnverk, vore utesluten. Brytningen borde enligt

kommitténs uppfattning huvudsakligen basera sig på befintliga betydande kvantiteter

H- och -malmer (O.o 10—O.075 procent fosfor), vilka vore användbara för lancashire

och basisk martin. Vid denna brytning borde dock den (i-malm, som funnes, särskilt

tillvaratagas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Sedan Luossavarakommittén beräknat, att malmen vid eu brytning av cirka

300,000 ton per år skulle kosta fritt banvagn Kiruna 3: 3» kronor per ton, därvid

icke beräknats någon vinst å malmen, gör kommittén en beräkning angående möjligheterna

att få avsättning för malmen inom landet.

< -malmen anser kommittén vara ekonomiskt möjlig att använda för mellersta

Sveriges järnverk, om dess pris fritt å vagn vid Kiruna ej överstiger 4: so kronor

per ton. Beträffande g- och -malmerna skulle dessa hava att konkurrera med de

malmer bland annat trän Grängesberg, vilka tillgodosåge de mellansvenska järnverkens

behov. En jämförelse mellan de sannolika prisen å resp. Grängesbergsmalm

och Luossavaramalm vid Avesta, Degerfors och Sandviken, som kommittén gjort,

visade, att flertalet svenska järnverk skulle åtminstone inom den närmaste tiden

eller med andra ord så länge riklig tillgång funnes av Grängesbergsmalm, icke

kunna tillgodogöra sig Luossavaramalmen, även om den erhölles till endast brytnings-

och fraktkostnaderna.

Då således den svenska järnhanteringen enligt kommitténs beräkningar under

dåvarande förhållanden ej vore, och efter vad man då kunde se för en rätt lång

tid framåt, ej bleve i tillfälle att i någon större utsträckning använda sig av

Luossavaramalmer, fann kommittén sig sakna anledning att då förorda brytning

av densamma.

Fullmäktige i järnkontoret överlämnade Luossavarakommitténs betänkande

med skrivelse den 30 december 1908, däri fullmäktige anslöto sig till kommitténs

åsikt men tillika uttalade, att enligt fullmäktiges uppfattning malmerna i Grängesberg

inom en icke avlägsen framtid torde mera allmänt bliva erforderliga för järntillverkningen

inom Sverige samt att det därför vore önskvärt, att de icke, såsom

då skedde, i stör utsträckning exporterades.

Kommerskollegium anbefalldes avgiva utlåtande över såväl Asplunds utredning

som fullmäktiges i järnkontoret yttrande. Vidkommande Luossavarakommitténs

betänkande instämde såväl kollegium som bergmästaren i norra distriktet

J. Carleson i kommitténs yttrande. Beträffande den av fullmäktige i järnkontoret

ifrågasatta inskränkningen i exporten av Grängesbergsmalm, som då''var tillåten

intill 650,000 ton, hördes samtliga bergmästare, av vilka tre tillstyrkte inskränkning,

tvä avstyrkte och en ansäg, att om ock en viss inskränkning vore önskvärd,

en stor försiktighet borde iakttagas i avseende å en dylik inskränkning. För egen

del uttalade kollegium, att, även om det vore önskvärt att inskränka exporten,

någon nämnvärd inskränkning åtminstone då näppeligen stode att vinna,

Efter denna utredning torde före malmkommissionens tillsättande någon åtgärd

från statens sida icke vidtagits för åstadkommande av brytning i Luossavara. I

I slutet av år 1913 hemställde emellertid verkställande direktören för aktie- (jrimwaiu

bolaget Elektrometall A. Grönwall att få i Luossavara bryta och tillgodogöra sig ansSkm l9is.

intill 50,000 ton malm av huvudsakligen --kvalitet1) mot en royalty av 1 krona

per ton för en årlig malmkvantitet intill 30,000 ten samt 2 kronor per ton för den

malm, som överstege detta belopp. Grönwall avsåg att använda malmen för

'') Grönsvål 1 skriver i sill ansökan A-nial

malm men avser uppenbarligen ''/.-malm.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.is nåd. proposition Nr åS3.

elektrisk tackjärnstillverkning, huvudsakligen för produktion av exporttackjärn1) av

hög kvalitet. Enligt en av gruvingenjören E. Mossberg på Grönwalls begäran gjord

beräkning borde brytningskostnaden vid en årlig brytning av 50,000 ton malm

under de två forsta åren, då dagbrytning kunde ske, stanna vid 2: so kronor å 8

kronor per ton, men därefter komma att uppgå till 5 kronor a 6 kronor per ton.

(Brytningskostnaden synes därvid beräknats fördelad jämväl på den fosf.rökare

malm, som samtidigt måste brytas, men som måste avskiljas såsom olämplig för

elektrisk tackjärnstillverkning.) .

Över denna framställning avgåvos utlåtanden av kommerskollegium, fullmäktige

i järnkontoret och professor W. Petersson. Kommerskollegium överlämnade

tillika yttrande från bergmästaren Asplund.

Järnkontoret åberopade ett yti rande av överingenjören J. A. Brinell, vilken

avstyrkte framställningen såväl ur synpunkten av den svenska järnhanteringens

intresse som från rent nationalekonomisk synpunkt. Brinell framhöll, att vid tillgodogörande

av endast -malmen måste på brytningskostnaderna även läggas brytningskostnaderna

för den fosforrika malm, som samtidigt maste brytas, men ej får exporteras,

utan måste uppläggas, vilket gör att staten ej kundo erhålla så hög royalty, som

om samtidigt den fosforrika malmen tillgodogjordes. Brinell ansag det vidare borde

beaktas att det sökande efter fosforrena malmer, som vid ett beviljande av koncessionen

komme att igångsättas, lätt kunde bliva till en oberäknelig skada för en

framtida större'' brytning. Slutligen framhöll Brinell, att en ökad träkulstackjärntillverkning

för export ej vore ensidig varken för de verk, som da framställde exporttackjärn,

eller för stålverken, enär å ena sidan den ökade exporttackjårntillverkningen

höjde träkolspriset och pressade priset å exporttackjärn samt å andra sidan

en rikligare tillgång på svenskt träkolstackjärn i utlandet bidroge till en minskad

efterfrågan å svenskt stål och underlättade överflyttandet av tackjärnets förädling

till utlandet. .

Även professor Petersson avstyrkte framställningen i nu berörda del. Han

ansåg det ställt utom allt tvivel, att man vid eu reguljär, rationellt ordnad gruvdrift

skulle kunna särskilja eu del malm med de fosforhalter sökanden avsåge. Men med

den kännedom man då ägde om malmfältet, ansåg han det vara omöjligt att vare sig

för fältet i dess helhet eller för någon viss del därav tillförlitligt beräkna mängdförhållandet

mellan de olika kvaliteterna. Därtill erfordrades undersökningsarbeten

av vida mera omfattande art än de, som hittills blivit utförda. Vidare framhöll

han, att anläggandet av eu eller flera separatgruvor — förutom att eu sådan anordning,

särskilt vid brytning på djupet, skulle försvåra särskiljandet av de olika

kvaliteterna — skulle innebära mycket stora olägenheter med hänsyn till den återstående

fyndighetens framtida realiserande. Förutom det att en sådan brytning

skulle försvåra och fördyra utvinnandet av den återstående malmen, komme den att

om ej omöjliggöra dock i högsta grad försvåra särskiljandet av de olika malmkvaliteter,

som det eventuellt skulle vara fördelaktigt att särskilja vid den framtida brylningen

av fyndigheten.

'') Benämningen exporttackjärn är eu teknisk benämning på järn med en fosforhalt av 0.0 2o

procent ocli därunder och betecknar således icke, att tackjärnet är avsett för export. Större delen

av i Sverige tillverkat exporttackjärn användes i svensk ståltillverkning. Fn betydande del exporteras

dock.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433. 23

Bergmästaren Asplund uttalade i sitt yttrande över Grönwalls ansökning, att

den av Asplund år 1907 verkställda undersökningen ingalunda givit sådana resultat,

<f som. lämnade stöd för den av Brinell och Petersson uttalade uppfattningen rörande

möjligheten att vid brytningen utskräda de olika kvaliteterna från varandra. Vad

beträffar den befarade rovbrytningen förmenade Asplund, att redan gällande gruvstadga

gåve vederbörande bergstjänsteman en mycket stor befogenhet till förhindrande

därav, men föreslog Asplund därjämte vittgående bestämmelser till förebyggande

av nybrytning. Vad angick den erbjudna royaltyn, ansåg Asplund densamma lämpligen

kunna godkännas. Asplund utgick därvid från att nettovinsten av ifrågavarande

malm vid export skulle utgöra högst 5 kronor per ton så länge dagbrytning påginge

(2 år) och högst 2.5 o kronor per ton under följande år. Förutom royaltyn

skulle emellertid staten, därest den planerade elektriska tackjärnframställningen

kpmme till stånd, få inkomster genom försäljning av elektrisk kraft och avfallsvirke.

Härom uttalar Asplund bland annat följande: »Den minskning i malmvinst,

som staten genom ett bifall till ifrågavarande koncessionsansökan skulle riskera och

som, fiånsett de tva första koncessionsårens billigare dagbrytning, ej skulle uppgå

till mer än 50,000 kronor per år, synes, då man därtill tager i betraktande, att

staten genom 1907 års kontrakt med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag in. fl.

år helt och hållet förhindrad att före ar 1938 bryta någon malm i Luossavara för

export, vara mer än uppvägd genom den för staten fördelaktiga avsättningen av

ändå utbyggd vattenkraft och avfallsvirke.»

För egen del avstyrkte kommerskollegium i utlåtande den 26 september 1913

Grönwalls ansökning framför allt av det skälet, att kollegium fann den erbjudna

ersättningen för låg. 1

1 skrivelse den 26 september 1913 föreslog kommerskollegium, att eu utredning

skulle igångsättas rörande det lämpligaste sättet för nyttiggörande av statens

norrländska malmfyndigheten

1 skrivelsen uttalades bland annat, att de av staten genom 1907 och 1908

års avtal med de norrländska malmbolagen förvärvade gruvfyndighetema ursprungligen

framför allt avsetts som reserv för den svenska järnhanti ringen. Av de sedan

dess förändrade förhållandena med avseende på kännedomen om de mellansvenska

malmtillgångarna samt beträffande deras utnyttjande finge man emellertid intrycket,

att malmtillgången för de mellansvenska bruken kunde anses mera betryggad än vad

vid malmexportfrågans avgörande 1907 antogs. En utredning borde därför verkställas,

huruvida de norrländska malmfyndigheten, som staten disponerar, i hela sin

utsträckning fortfarande behövdes som reserv för den mellansvenska järnhanteringen,

skulle en dylik utredning utfalla sa, att eu bearbetning av statens norrländska

myndigheter kundo anses tillrådlig, borde en utredning ske, vilken den lämpligaste

lormen för en sådan bearbetning borde vara. I första hand borde därvid järnkontorets

så kallade Luossavarakommittés beräkningar angående möjligheterna att få användn’nS

f«''ir Luo.ssavaramalm vid mellansvenska järnverk granskas med hänsyn till

rådande förhållanden. Skulle resultatet av denna utredning bliva negativt borde

undersökas möjligheterna för en tackjärnstillverkning i Norrland, baserad på de

tostorrena malmerna antingen för leverans av tackjärn till svenska ståltillverkare

eller för export. Med hänsyn till statens framtida in lösningsrätt till de norrländska

malmbolagens gruvor borde även undersökas, huruvida på basis av dessa gruvors

Kommerskollega

skrivelse den

30/o 101S

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Malmko mmissionens

tillsättande.

Förslag om

träkolsutred•

ning.

Malmkommissionens

förslag om

undersökningar

i

Luossavara

och Mer t amen.

Allmänna

synpunkter

vid tillgodogörande

av

en järnmalmsfy»

dighet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

mera fosforhaltiga malmer kunde grundas eu inhemsk förädlingsindustri, särskilt i

avsikt att onödiggöra den nuvarande importen av byggnads- och konstruktionsjäm.

I enlighet med kommerskollegii hemställan uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut

den 24 oktober 1913 åt en kommission, sedermera kallad malmkommissionen, att

verkställa en allsidig'' utredning angående lämpligaste sättet för nyttiggörande av

statens norrländska malmfyndigheter och utsågos till ledamöter av denna kommission

kommerserådet Gunnar Diilner, d. v. docenten Sven Brisman, direktören Olof Hjorth,

bergmästaren Oskär Norelius och ingenjören hrik Nyström. Sedan herrar Diilner

och Hjorth avgått ur kommissionen har Kungl. Maj:t i deras ställe utsett generaldirektören

Karl Axel Fryxell och överingenjören vid järnkontoiet Axel \V;d11 berg.

Sedan malinkommissionen tillsattes, hava åtskilliga framställningar med avseende

å nyttiggörande av de norrländska fyndigheterna inkommit dels från vattenfallsstyrelsen,

dels från malmkommissionen.

Sålunda anhöll vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 28 februari 1916 om tillstånd

att få anlita sakkunniga för att utreda frågan om ugnskolning för malmförädling

inom övre Norrland och närmast inom Porjus kraftverks distributionsområde.

Sedan malmkommissionen i infordrat utlåtande meddelat, att inom kommissionen

påginge undersökningar om möjligheten att tillverka träkolstackjärn i Norrland och

att en utredning rörande kolningsfrågan av den art, vattenfallsstyrelsen föreslagit,

vore av grundläggande betydelse för dessa undersökningar, uppdrog Kungl. Maj .t

genom brev den 28 mars 1916 åt malmkommissionen att verkställa ifrågavarande

utredning. Sedermera har malmkommissionen tillkallat särskilda sakkunniga för att

biträda vid denna utredning. De sakkunnigas undersökningar hava numera avslutats

och kommissionen är sysselsatt med en närmare granskning’ av de erhållna resultaten.

I skrivelser den 30 mars 1916 och den 25 januari 1917 anhöll malmkommissionen,

att Kungl. Maj:t ville bemyndiga kommissionen att verkställa undersökningar

av staten tillhöriga malmtillgångar i Luossavara och Mert amen samt anrikningsförsök

med malm från Gellivare ävensom vidtaga åtgärd för anvisande av

härför erforderliga medel. Vad malmko in missionen härutinnan hemställt torde numera

icke kräva några åtgärder från Kungl. Maj:ts sida. Vad beträffar Mertainen har

Kungl. Maj:t nämligen enligt beslut den 14 september 1917 med begagnande

av ett utav Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag gjort erbjudande uppdragit åt malmkommissionen

att låta genom bolaget verkställa undersökningar i Mertainen. Ifråga

om Luossavara återigen torde med hänsyn till det nu ifrågasatta utnyttjandet av

nämnda fyndighet särskilda undersökningsarbeten icke vara erforderliga.

Innan jag- härefter övergår till att framlägga resultaten av maliukommissmnens

undersökningur angående möjligheterna att nyttiggöra

fyndigheten i Luos-avara, torde det vara lämpligt, att jag i korthet

lämnar en antydan om några av de omständigheter, som äga den största

betydelsen vid bedömandet av möjligheterna och det lämpligaste sättet

för'' en jäxnmalmsfyndighets tillgodogörande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 433

25

Därvid torde det icke vara nödvändigt att närmare redogöra för

betydelsen av malmtillgångens storlek, dess belägenhet med hänsyn till

närheten till järnväg ävensom till förbrukarna, vare sig malmen är avsedd

att användas inom landet eller att exporteras, samt brytningsmöjligheterna

d. v. s. om brytningeu kan ske i dagbrott eller måste verkställas under

jorden, med eller utan uppfordring av malmen. Likaledes torde det

vara allmänt bekant, vilken betydelse malmens järnhalt äger. Mindre

känd torde måhända vara den inverkan vissa i malmen ingående ämnen

äga med avseende å malmens användbarhet. Jag torde härvid icke behöva

uppehålla mig vid betydelsen av förekomsten av svavel, då några

menligt inverkande kvantiteter svavel icke torde förefinnas i den nu

ifrågavarande fyndigheten Luossavara. Desto större betydelse med avseende

å möjligheten att tillgodogöra sig denna fyndighet äger däremot

förekomsten av fosfor.

Kvantiteten av den i malmen uppträdande fosforn blir i allmänhet

bestämmande med avseende å malmens användbarhet för olika tillverkningsmetoder.

Vid de s. k. sura färskningsmetoderna, bessemer eller

martin, vilka vid de svenska järnverken företrädesvis användas för framställning

av stål för export, begagnas ett tackjärn av 0.0 2 0—0.04 0 procent

fosfor, motsvarande en fosforhalt hos malmen avO.010—0.015 procent.

Malm med samma eller något högre fosforhalt användes för

framställning av sådant basiskt martintackjärn, som förädlas till det

prima mjuka basiska stål, som är föremål för export. För annat basiskt

stål, avsett att utvalsas till balkar, plåt, faconjärn och stångjärn för

byggnads- och konstruktionsjärn, användes i Sverige malm med 0.050—0.2

procent fosfor, under det att man utomlands för ändamålet godkänner

malm med fosforhalter av 0.8—1 procent. Till basisk bessemertillverkning,

där den höga fosforhalten är av vikt dels för genomförande av den

metallurgiska processen, dels för att erhålla högsta möjliga fosforhalt i

den för gödningsändamål använda s. k. thomasslaggen användas malmer

med en fosforhalt av 1 — 2 procent.

Av dessa tillverkningsmetoder förutsätter tillverkning av tackjärn

för sur bessemer och sur martin användning av träkol. Tillverkningen

av tackjärn för prima basiskt martinstål förutsätter likaledes användning av

träkol. För tillverkning av tackjärn för annat basiskt martinstål användes

vanligen koks, ehuru i Sverige även här träkol övervägande kommer

till användning. Tackjärn för basisk bessemer tillverkas uteslutande med

koks. I Sverige förekommer endast vid trenne verk tillverkning av

tackjärn för basisk bessemer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 392 höft. (Nr 433.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 433.

Maimkummis- Härefter får jag övergå till att redogöra för malmkommissionens

sinnens utred- ovaimämiida utredning angående möjligheterna att nyttiggöra malmtillfantag"den

gången i Luossavara samt malmkommissionens förslag i detta hänseende

26 Januari ay <jen 26 januari 1917.

Utredning

ang. olika

möjligheter

att nyttiggöra

Luossavara

malm.

Malmkominissionens utredning- om Luossavara.

De hittills verkställda undersökningarna rörande malmtillgången i Luossavara

och avsättningsmöjligheterna för densamma gjorde det från början klart för

kommissionen att — även om de i kommissionens skrivelse den 25 januari 1917

föreslagna undersökningarna i Luossavara skulle giva de gynnsammaste resultat, varpå

man med stöd av föregående undersökningar kunde hoppas — det likväl vore

mycket tvivelaktigt, huruvida det skulle bliva möjligt att på ett för staten ekonomiskt

fördelaktigt sätt nyttiggöra malmtillgången i Luossavara, så länge staten vore

utestängd från möjligheten ett exportera någon del av malmen. Kommissionen ansåg

sig därför, samtidigt med att kommissionen planlade ifrågavarande undersökningsarbeten,

böra göra preliminära beräkningar angående möjligheterna att inom landet

få avsättning för de olika malmkvaliteter, som man i gynnsammaste fall kunde tänkas

utvinna.

Dessa beräkningar hava visat, att kommissionens farhågor tyvärr varit mycket

befogade.

A) vid ratin- Vid en sådan beräkning har kommissionen ansett sig först höra undersöka

neii brytning, möjligheterna att avsätta malmen vid en rationell brytning, baserad på huvudsakligen

malm med fosforhalt ej överstigande O.075 procent. Brytningen torde därvid,

såsom Luossavarakommittén föreslagit, böra uppgå till cirka 300,000 ton årligen.

1) a-malm.

Med en sådan brytning torde det icke möta några svårigheter att få avsättning

för (--malmen. Luossavarakommittén beräknar, att den skulle få avsättning

vid ett pris av 4 kronor 50 öre per ton Vinsten för staten skulle då enligt kommitténs

beräkningar ej bliva mer än cirka 1 krona per ton. Luossavarakommitténs

beräkningar torde dock i detta hänseende vara för pessimistiska och torde

man kunna räkna på ett väsentligt högre pris på a-malmen, särskilt om man kan

påräkna avsättning till smältverk i Norrbotten. 2

2) övrig Vid en sådan brytning måste man emellertid skaffa avsättning för den övriga

malm/" malm, som kan komma att brytas samtidigt med a-malmen — därest man icke

a; till de ämnar lagra denna malm till dess staten själv äger rätt till export av malm, vilket

mellansvenska förfaringssätt kommer att här nedan vidröras. Järnkontorets Luossavarakommitté —

järnbruken. vars beräkningar synas malmkommissionen riktiga — kom, som ovan nämnts, vid

beräkning av avsättningsmöjligheterna för denna malm till det resultat, att flertalet

dåvarande svenska järnverk med hänsyn till de lägre pris, till vilka Grängesbergsmalm

kunde erhållas vid järnverken, icke skulle kunna med ekonomisk fördel tillgodogöra

sig Luossavaramalmen, även om den erhölles till endast brytnings- och

fraktkostnader. Sedan kommitténs beräkningar uppgjordes, hava malmpriserna visserligen

stegrats, även om man bortser från nu rådande onormala förhållanden, men

på samma gång också materialpriser och arbetslöner. Att under nuvarande om
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 433.

ständigheter söka göra en direkt omräkning av kommitténs beräkningar torde icke

vara lämpligt, då det icke är möjligt att förutsäga, vilka materialpriser, arbetslöner

och frakter, som komma att råda, när mera normala förhållanden åter inträda.

Emellertid skulle det kunna tänkas, att Luossavaramalmen skulle kunna

komma till användning för tillverkning på elektrisk väg i Norrbotten av tackjärn

för basisk martin. Därvid skulle kunna tillgodogöras malm med fosforhalt under

0.075 procent och möjligen även malm hållande 0.075—- 1 procent fosfor. En

tillverkning av ifrågavarande slag av tackjärn kan tänkas ske med användande

antingen av träkol eller av koks. Beträffande först tillverkning med användande

av träkol syntes det kommissionen till en början mycket tvivelaktigt, huruvida inom

den träkolsrayon, som bör beräknas för en järntillverkning i Norrbotten, skall till

rimligt pris kunna erhållas tillräcklig kvantitet träkol för en sådan tackjärnstillverkning

av något större omfattning. På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande har

kommissionen föranstaltat en utredning för beräkning av träkolstillgången för en

järntillverkning i Norrbotten. Denna utredning, som av de sakkunniga utfördes

under förliden sommar och numera föreligger avslutad, synes emellertid häntyda på

ett gynnsammare resultat än. kommissionen förväntat.

Tillverkningen på elektrisk väg av tackjärn för basisk martin med användande

uteslutande av koks har enligt senast gjorda erfarenheter icke visat sig praktiskt

möjlig.

Emellertid framgår av ovanstående, att en möjlighet finnes, att någon del av

Luossavaramalmen med över O.oxo procent fosfor skall kunna få användning inom

landet. Det kunde därför synas tvivelaktigt, huruvida kommissionen borde framlägga

en plan för tillgodogörandet av Luossavaramalmen, innan möjligheterna för en

tillverkning av tackjärn för basisk martin bleve närmare utredda. Emellertid har

kommissionen ansett denna omständighet icke böra utgöra något hinder för uppgörandet

av en sådan plan, därest vid planens utarbetande iakttoges, att lämplig kvantitet

reserverades för den händelse det skulle visa sig ekonomiskt möjligt att i Norrbotten

upptaga en tillverkning av tackjärn för basisk martin. För sådant ändamål torde

vara tillräckligt att reservera 100,000 ton, med vilken kvantitet även torde kunna

tillgodoses de säkerligen mycket små rekvisitioner av sådan malm, som möjligen

skulle kunna komma att göras från Mellansverige. Skulle mot förmodan behovet

av malm för förstnämnda ändamål komma att stiga väsentligt över 100,1)00 ton,

torde en sådan malmåtgång kunna möjliggöra eu brytning i Mertainen, vilken fyndighet

ingiver förhoppningar om väsentligt bättre möjligheter att tillgodose såväl detta

behov som framför allt behovet av malm med fosforhalt under O.010 procent.

Undersöker man därefter möjligheten av att få avsättning för malmen vid

nya järnverk för tillverkning av sådant gjuttackjärn och vanligt handelsjärn, som

för närvarande importeras från utlandet, så finner man att denna import redan nu

till väsentlig del kommer att täckas genom de nyanläggningar för tillverkning av

sådan vara, som dels redan igångsatts, dels äro planerade att igångsättas efter

krigets slut.

För ett nyanlagt järnverk skulle sålunda återstå endast att antingen driva

en häftig konkurrens på den inhemska marknaden eller att skaffa sig eu exportmarknad

för sin produktion. Att på utländsk marknad konkurrera med Englands

b) för tillverkning

av

tackjärn för

basisk martin

i Norrbotten.

c) till nytt

järnverk för

till verkning av

gjuttackjärn

och vanligt

handelsjärn.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 433.

och Tysklands på egna kol baserade produkter ansågs redan före nu pågående krig

icke möjligt; säkerligen kommer kriget i detta avseende endast att ställa vårt land

i än sämre ställning, i det att man har att räkna med att dels konkurrensen länderna

emellan, dels ock tullskyddet i de olika länderna ytterligare kommer att skärpas.

d) gemm Av ovanstående torde framgå, att en brytning i Luossavara av 300,000 ton

lagring. malm per år i och för en enbart inhemsk förbrukning icke är möjlig. Möjligheten

att lagra den mahn, som icke kunde vinna avsättning inom landet i avvaktan på

att staten efter år 1937 skulle få exportera överskottet, kan på grund av de stora

ränteförlusterna utan vidare lämnas utan avseende.

B) vid bryt- Då så är fallet, kunde ifrågasättas, huruvida man icke skulle kunna tänka sig

»ing av endast en brytning enbart av c-malm. Luossavarakommittén framhåller med stöd av erfaren
a-malm.

heterna från Kirunavara och Tuolluvara, att en brytning av enbart < -malm icke är möjlig.

Under antagande likväl att en sådan brytning vore möjlig, är det tydligt, att vid

en årsbrytning av cirka 50,000 ton brytningskostnaderna per ton malm måste bli

avsevärt högre än vid en årsbrytning av 300,000 ton, även om brytningen i båda

fallen kunde ske i dagbrott. Så är emellertid icke fallet, i det att «-malmens

utbrytande — åtminstone i de lägre nivåerna — måste ske i särskilda arbetsrum,

med härav föranledd väsentlig höjning i brytningskostnaderna. Enligt Mossbergs

ovannämnda beräkning skulle brytningskostnaderna vid brytning av enbart < -malm

uppgå under de första två åren, då dagbrytning kunde ske, till 2.5 0 kronor å 3 kronor

per ton och därefter till 5 kronor å 6 kronor per ton. Ehuru kommissionen anser,

att staten bör kunna erhålla större vinst av denna malm än t krona per ton, som

Grönwall erbjudit, finner kommissionen, att ett sådant brytningssätt, särskilt med

hänsyn till den ringa kvantitet, som skulle komma att nyttiggöras, skulle lämna

allt för ringa inkomst åt staten, även frånsett de olägenheter för framtida rationell

brytning, som, enligt vad professor Petersson framhåller, skulle kunna förorsakas

genom anläggande av separatgruvor.

Emellertid får icke förbises, att det icke är uteslutet att viss kvantitet cmalm

torde kunna utvinnas för sig och då bör kunna med ekonomisk fördel användas

i svensk järnhantering. Kommissionen har därför också vid uppgörandet

av nedan angivna plan för tillgodogörande av Luossavarafyndigheten funnit det

särskilt angeläget, att det behov av Luossavara . -malm, som kan tänkas uppkomma

vare sig i mellersta Sverige eller för järnförädling i Norrbotten, skall kunna på

lämpligt sätt tillgodoses.

C) genom att Då sålunda Luossavaramalmen icke för närvarande torde hava några utsikter

bibehålla j nämnvärd utsträckning komma till användning inom den svenska järnhante
LSomSmaim-

ringen, skulle det ligga närmast till hands att bevara Luossavara som reserv för

S<TesTrar.m'' framtida behov, då motsvarande malmkvaliteter i mellersta Sverige blivit siutbrutna

eller brytningen fortgår på sådant djup och drager sådana kostnader, att Luossavaramalmen

skulle kunna ställa sig billigare. Emellertid äro tillgångarna av sådana

malmer i mellersta Sverige så pass störa, att det tager avsevärd tid, innan Luossavara

kan beräknas tagas i anspråk. Dessutom är den påvisade kvantiteten av fosforfattigare

malmer i Luossavara så liten, att den endast motsvarar järnverkens

malmbehov under några år.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 433. 29

För fyllande av sitt uppdrag har kommissionen ansett det vara nödvändigt

att fullständiga hittills tillgängliga uppgifter om järnmalmtillgången i mellersta

Sverige. En detaljerad uppskattning härav skedde år 1909 avsedd att framläggas

för 1910 års internationella geologkongress i Stockholm. Denna undersökning gav

vid handen, att arean av i Sverige, med undantag av Norrland, förefintliga malmtillgångar

skulle uppgå till i runt tal 300,000 kvadratmeter. Denna uppskattning har

nu förnyats av kommissionen, vilken för detta ändamål inhämtat uppgifter om de nya

beräkningar och undersökningar, som de särskilda gruvförvaltningarna under mellantiden

utfört. Det så erhållna primärmaterialet har sedermera underkastats en kritisk

granskning av bergmästarna i de olika distrikten. Detalj siffrorna för undersökningarna

kommer kommissionen att meddela i ett efterföljande betänkande, men vill

kommissionen här endast omnämna, att den sammanlagda malmarean enligt dessa

undersökningar bör uppskattas till 600,000 kvadratmeter eller i runt tal dubbelt så

stor, som den år 1909 angivna.

Den av malmkommissionen verkställda inventeringen omfattar endast fyndigheter,

som under åren 1909—1913 varit belagda med arbete jämte några få obetydliga

andra fyndigheter i landet, med undantag av Norrland. Härutöver finnas emellertid

en stor mängd fyndigheter, som genom magnetiska undersökningar eller annorledes

äro kända, men som icke bearbetats och som därför undandragit sig beräkning över

malmareornas storlek, men vilka malmareor sammanlagt äro av mycket stor utsträckning

i jämförelse med de nu inventerade. Fackmän anse sannolikt, att sistnämnda

malmareor äro dubbelt så stora, som de inventerade.

Relationen mellan produktionen år 1913 eller 2,561,968 ton och den då under

brytning varande malmarean 331,470 kvadratmeter, avsänkt 3.5 meter, visar att då

per kvadratmeter malm area, avsänkt 1 meter, erhölls 2.is ton färdig produkt.

Den nu inventerade 600,000 kvadratmeter malmarean, avsänkt 100 meter, lämnar

sålunda 130 miljoner ton, och, avsänkt 200 meter, 260 miljoner ton färdig produkt.

Aven med en väsentligt ökad årsproduktion är sålunda den mellansvenska järnhanteringens

behov av malm tryggad för lång tid framåt, utan att man behöver

taga i anspråk de mycket betydande reserver, som, enligt vad ovan antytts, äro

förefintliga inom de gamla bergslagerna.

I fråga om närmare beräkning av i Norrland befintliga malmtillgångar vill

kommissionen erinra allenast om de siffror, vartill malmtillgångarna i följande mera

kända fyndigheter uppskattats nämligen:

Luossavara............................................................ 22,500,000 ton

Ekströmsberg...................................................... 30,000,000 »

Svappavara.......................................................... 15,000,000 »

Le velin ien ii......................................................... 15,000,000 »

Kirunavara......................................................... 740,000,000 »

(i el Ii vare............................................................. 195,000,000 »

Summa malmtillgång 1.017,500,000 ton.

Dessa malmkvantiteter äro beräknade endast till vissa för de särskilda fyndigheterna

olika nivåer, men torde dessutom under dessa nivåer finnas ofantliga kvantiteter

malm.

Dessa siffror visa tydligt att, även om brytningen inom de lappländska malm
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

D) i sammanhang

med

export.

Förslag till

överenskom •

melsc medLuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag

m. fl.

30 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

fälten skulle högst avsevärt ökas per år mot dess nuvarande storlek, skulle malmtillgångarna

räcka ofantligt långt utöver den tid, som kan överskådas ifråga om

malmbehov och malmtillgångar. En väsentligt ökad brytning i Norrbotten skulle

ändå lämna mer än erforderliga malmreserver för framtiden.

Vad särskilt Luossavara beträffar, skulle den beräknade malmkvantiteten

ovan Luossajårvis yta 22,500,000 ton endast motsvara några års brytning i mellersta

Sverige. Tages hänsyn endast till den av Asplund undersökta delen av Luossavara

skulle densammas 7,600,000 ton icke motsvara mer än cirka 2 å 3 års brytning.

De fosforfattigare partierna i de av Asplund undersökta delania torde icke heller

motsvara mer än 2 å 3 års brytning av motsvarande kvaliteter i mellersta Sverige.

De verkställda beräkningarna visa sålunda, dels att något behov av att bevara

Luossavara såsom malmreserv för den svenska järnhanteringen icke förefinnes, dels

att för närvarande en brytning i Luossavara av någon större omfattning enbart för

järn- och ståltillverkning i Sverige icke kan bliva lönande.

Helt andra möjligheter för Luossavaramalmens tillgodogörande skulle erbjuda

sig, därest export av malmen vore tillåten. Med hänsyn till de pris, som Luossavaramalmen

skulle kunna betinga på världsmarknaden, skulle nämligen en för staten

lönande brytning kunna åstadkommas, därest en väsentlig del av den brutna malmen

skulle kunna få avsättning genom export. Med en sådan omfattande brytning skulle även

vinnas den fördelen, att priset å den malm, vilken avsattes inom landet, kunde

sättas lägre, därigenom att brytningskostnaderna då bleve lägre och någon vinst

icke behövde beräknas å den för inhemsk förbrukning avsedda malmen, då vinsten

kunde uttagas å den del av malmen, som exporterades. Härigenom borde möjligheterna

att använda Luossavaramalmen inom landet komma att ökas. Kommissionen

tager härvid främst sikte på den visserligen jämförelsevis ringa kvantitet a-malm,

som kan vid brytningen utvinnas för sig och som bör kunna få användning antingen

i mellansvenska järnverk eller framdeles vid en eventuell tillverkning av

exporttackjärn, varom utredningar pågå inom kommissionen. Men dessutom torde

en sådan anordning med lågt pris å den malm, som kan vinna avsättning inom

landet, underlätta uppkomsten av en tillverkning i Norrbotten av tackjärn lämpligt

för basisk martin, därest förutsättningarna i övrigt visa sig lämpliga för en sådan

tillverkning. Såvitt kommissionen kan finna, är en kombinering av export och avsättning

på den inhemska marknaden den enda väg, på vilken man kan hoppas att

kunna framkalla ett småningom ökat behov inom landet av Luossavaramalm och framdeles

av malmer från statens övriga fyndigheter i Norrbotten.

Malmkommissionens förslag-.

Dä emellertid, enligt 1907 års uppgörelse med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag med flera bolag angående bland annat nyttjanderätten till Luossavara,

staten icke äger exportera någon Luossavaramalm, fann kommissionen det nödvändigt,

att överenskommelse träffades med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

med avseende å exporten av denna malm. Det syntes kommissionen därför lyckligt

om med nämnda bolag kunde träffas en överenskommelse, som med avseende å

exporten av malm skulle medföra huvudsakligen samma ekonomiska fördelar förståten

som 1913 års avtal angående export från Kirunavara men samtidigt till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 438.

godosäge de önskemål i avseende å tillhandahållande av malm åt den svenska järnhanteringen,

som kommissionen i sin föregående utredning framhållit. Kommissionen

inledde därför underhandlingar med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och lyckades

det kommissionen att med bolaget träffa en preliminär uppgörelse, där dessa angivna

önskemål tillgodosågos. Enligt denna överenskommelse skulle Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag äga rätt att i Luossavara under åren 1918—1937 bryta och tillgodogöra

sig 350,000 ton malm årligen mot att bolaget erlade till staten dels

350,000 kronor årligen, oberoende av om bolaget tillgodogjort sig någon malm eller ej,

dds ock 2 kronor för varje ton för bolagets räkning bruten och bortfraktad malm,

sålunda sammanlagt 3 kronor per ton, under förutsättning att hela kvantiteten bleve

bruten. Härutöver skulle bolaget vara skyldigt att dels för statens räkning årligen

bryta och till ett pris motsvarande brytningskostnaderna, ökade med 10 procent,

tillhandahålla staten intill It >0,000 ton malm från Luossavara malmfält av samma

malmsorter bolaget eljest därifrån levererade, dels leverera till staten årligen 50,000

ton Gellivareslig, hållande högst O.ois procent fosfor och efter ett pris f. b. v.

Malmberget av 8 kronor per ton torr vikt basis 65 procent järnhalt med 35 öres

skala. Överenskommelsen innehöll vidare bestämmelser angående rationell malmbrytning,

angående undersökningar i Luossavara och Mertainen m. in.

Slutligen var från bolagets sida vid överenskommelsen knutet det villkoret, eX(lQri

att exporten från Grängesbergsfältet måtte få ökas. Med hänsyn till såväl den från

under senare åren konstaterade stora malmtillgången i Grängesberg som ock till Grängesberg.

övriga av kommissionen anförda skäl av såväl malmekonomisk som mera allmän

nationalekonomisk natur, som talade för att Sveriges export av fosforrik järnmalm

ej borde inskränkas utan snarare ökas, tillstyrkte kommissionen, att exporten från

Grängesbergsfältet borde från och med 1918 få ökas till högst 800,000 ton.

Kommissionens utlåtande i denna del var av följande innehåll.

.Mai in kommissionens utredning'' om Grängesberg.

Som bekant innehåller 1907 års avtal härom den bestämmelsen, att trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund under åren 1909—1917 från detta gruvfält äger rätt

exportera 650,000 ton per år, men att denna kvantitet från och med år 1918 skall

nedsättas till att per år räknat uppgå till högst 450,000 ton. Dessutom bör här

anföras, att genom en år 1915 enligt kontraktets bestämmelser tillsatt skiljenämnd

medgivits, att vad bolaget under ett visst år av ovan angivna kvantiteter icke

kunnat skeppa, får uttagas under ett eller flera kommande år. Då nu inträffat att

bolaget under åtskilliga år icke kunnat bryta och exportera fullt 650,000 ton, hava

dessa restkvantiteter under de senaste två krigsåren (1915 och 1916) i huvudsak

skeppats. Exporten från Grängesberg utgjorde sålunda under

år 1915 ........................ 791,144.0 ton

» 1916 ........................ 976,780.o »

Dessutom levererades enligt bolagets egen uppgift till svenska järnverk

(huvudsakligen Domnarvet) under

år 1915

» 1916

.... 142,311.8 ton

... 119,952.2 »

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts nåd proposition Nr 438.

Det skäl, som vid uppgörandet av 1907 års avtal i främsta rummet föranledde

den begränsning i exporten från Grängesberg, som avtalet innehåller, var hänsyn

till vden mellansvenska bruksindustrien. Man sade sig, att då en omfattande export

medgåves från de lappländska gruvorna, borde man för inhemsk järnförädling reservera

det i mellersta Sverige belägna Grängesberg. Sedan tiden för detta beslut

hava tio år förflutit, utan att — på ett undantag när — från den svenska järnhanteringens

sida något nytt behov av Grängesbergsmalm framträtt. De bruk, som

år 1907 hämtade malm från trafikaktiebolagets gruvor voro då tvenne, och dessa

bruk äro fortfarande avnämare. Till dessa två har nu kommit Oxelösunds järnverk,

som genom ett mångårigt kontrakt tillförsäkrats sitt malmbehov, för de närmaste

åren uppgående till cirka 100,000 ton.

Om man sålunda å ena sidan kan säga, att något ökat behov av de fosforhaltiga

malmer, som finnas i Grängesberg icke försports från den svenska järnhanteringens

sida, så har å andra sidan genom verkställda undersökningar en högst

avsevärd ökad malmtillgång konstaterats vid nämnda malmfält. År 1907 beräknades

malmtillgången i Grängesberg till sammanlagt 42 miljoner ton, varav 73

procent eller cirka 30 miljoner voro befintliga inom de utmål, som tillhöra Grängesbergs

gruvaktiebolag. Genom de undersökningar, som sedermera bedrivits, hava

mycket viktiga upplysningar om malmtillgångarna erhållits. Gruvfältets malmarea

i dagen är 78,500 kvadratmeter; de nya undersökningarna hava visat, att malmarean

på 500 meters djup är praktiskt taget lika stor eller cirka 75,000 kvadratmeter.

På grundval av de verkställda undersökningarna kan man med trygghet

beräkna, att bolaget till 750 meters djup äger minst 100 miljoner ton och att under

denna nivå malm förefinnes till högst betydande kvantiteter. Därtill kommer, att

en proportionellt lika stor ökning kan beräknas å den på Stora Kopparbergs bergslags

aktiebolag fallande delen av Grängesbergsfältet, varigenom detta bolags malmbehov

för planerade utökningen av jämtillverkningen vid Domnar vet kan anses

tryggat för en överskådlig tid framåt.

Dessa siffror och vad i anslutning till desamma härovan anförts synas kommissionen

oförtydbart giva vid handen, att de förutsättningar, ä vilka statsmakterna

grundade sitt beslut år 1907 rörande begränsningen av exporten från Grängesbergsfältet,

numera måste anses vara väsentligen förändrade. Då räknade man med en

malmtillgång, som med hänsyn till sin antagna begränsning helt naturligt manade

till en långt gående försiktighet vid bestämmandet av exportkvantiteten. Nu äger

man grundad anledning räkna med en så väsentligt mycket större tillgång, att

man utan frångående av den principiella uppfattningen år 1907 lärer kunna, därest

skäl i övrigt därtill föranleda, medgiva icke obetydligt större export, än vad

nämnda år bestämdes. Härutinnan tillåter sig kommissionen i övrigt framhålla

följande.

Kommissionen har vid bedömandet av Luossavaras betydelse såsom malmreserv

framhållit, hurusom den nu kända malmtillgången i mellersta Sverige är

väsentligt större än som beräknats vid senaste uppskattning år 1909. Kommissionens

beräkning visar sålunda en nära dubbelt så stor känd malmarea som 1909

års beräkning.

Den ökade kännedom, som under de senaste åren vunnits om malmtillgångarna

i mellersta Sverige, innebär naturligtvis en väsentligt större trygghet för de

bruksföretag, som på desamma basera sin tillverkning, en trygghet som bör vara

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 488.

s& mycket större som järnverkens sammanlagda produktion under normala förhållanden

är stadd endast i en mycket långsam stegring. Kommissionen har också

genom frågecirkulär övertygat sig om. att enligt brukens egen åsikt dessa med få

undantag anse sig vara i besittning av egna malmtillgångar för sin produktion

under överskådlig framtid.

Samtidigt med att exporten av Grängesbergsmalm begränsats har en omfattande

export av järnmalm från mellersta Sverige uppstått från gruvor, som inköpts

av tyska eller österrikiska verk. Därvid "bör ock bemärkas, att de av utlänningar

inköpta gruvorna i huvudsak bestå av fattig malm, som först genom

anrikning kan bringas i användbar form. Den slig, som erhålles vid anrikning och

nu exporteras, är emellertid i järnhalt och frihet från fosfor just av den kvalitet,

som användes vid de svenska verken. Exporten av dylik fosforren malm och slig

har under ..de senaste åren stigit till betydande kvantiteter och befinner sig i rask

stegring. Även om man icke kan bestämt påstå, att ökningen i exporten av fosforfattig

malm och slig är väsentligt förorsakad av begränsningen i exporten av annan

malm, torde det åtminstone icke sakna fog anse, att strävandena att skaffa ersättning

för den malm, som icke kan fås från de fosforrika fyndigheterna, verkat i

riktning mot en ökning av exporten av de fosforfattigare malmerna.

Förhållandena hava sålunda, sedan 1907 års kontrakt skrevs, utvecklat sig

därhän, att en avsevärd export av fosforren malm uppstått från mellersta Sverige,

under det att den fosforrika malm, som reserverats i Grängesberg, på ett undantag

när, icke funnit några nya avnämare bland de år 1907 förefintliga järnverken.

Förutom det att hinder med hänsyn till den svenska järnhanteringens behov

av Grängesbergsmalmen icke synes kommissionen förefinnas för fortsatt export av

dylik malm i samma utsträckning som hittills och ej ens för viss utvidgning av

densamma, föreligga numera därjämte, enligt kommissionens bestämda mening,

positiva skäl för att icke — på sätt 1907 års avtal stadgar — inskränka exporten

från Grängesbergsfältet från och med år 1918. I sådant hänseende vill kommissionen^

erinra därom, att gruvbyggnader och övriga anordningar vid Grängesberg nu

äro sådana att desamma medgiva en årsbrytning av 1,000,000 — 1,200,000 ton per

år. Genom byggandet av egna arbetarebostäder samt upplåtande av område för

egna hem äro även bostadsförhållandena ordnade för den nyss nämnda brytningen.

Det är givetvis i och för sig från nationalekonomisk synpunkt önskvärt, att de

redan befintliga dyrbara anläggningarna kunna utnyttjas till sin fulla kapacitet.

Likaså är det ett naturligt önskemål att undvika en rubbning i de arbetares levnadsförhållanden,

som nu äro bosatta på orten och inlärda vid de i viss mån säregna

brytningsförhållandena vid Grängesbergs gruvor. En inskränkning i brytningen,

på sätt 1907 års kontrakt bestämmer eller från 650,000 ton till 450,000 ton per

år skulle medföra, att cirka 300 arbetare måste uppsägas vid 1918 års ingång.

''till vad anförts komma emellertid enligt kommissionens mening även ende!

andra skäl av mera allmän art, som tala för att Sveriges export av fosforisk järnmalm

ej bör inskränkas utan snarare ökas, i den mån det kan ske utan lära.

Den obrutna malmen representerar ett räntelöst kapital. Att hålla ett dylikt

liggande även utöver, vad som påfordras för att trygga produktionen och exporten

för en överskådlig tid framåt, är liktydigt med onödig lagring och innebär sålunda

en betydande ekonomisk förlust. Detta kapital kan göras fruktbärande blott genom

export, och denna bör dä ej inskränkas, utöver vad omtanken för framtiden samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I. samt. 89 g höft. (Nr 188.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Doktor

Br melis

yttrande.

34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

produktions- och prisförhållandena göra nödvändigt. Det är även att märka, att

Sverige genom malmexporten erhåller en ökad köpkraft i utlandet, som sätter oss

i stånd att införskaffa varor till motsvarande värde. Det är även att antaga, att

behovet av dylik köpkraft skall ännu mera ökas efter kriget, då vi skola fylla våra

tömda förråd av råvaror och bränsle. Särskilt för införskaffande av det utländska

bränslet, vars pris efter kriget torde komma att ställa sig relativt högt, borde det

vara av betydelse att så mycket som möjligt öka den utländska betalningstillgång,

som järnmalmexporten skapar. Jämväl på dessa grunder är det kommissionens mening,

att den beslutade inskränkningen i exporten fr. o. m. år 1918 ej bör upprätthållas,

utan att det istället är i hela landets intresse, att någon ökning av den redan

existerande exporträtten medgives.»

I anledning,'' av malmkommissionens berörda förslag införskaffades

utlåtande från bl. a. förra överingenjören vid järnkontoret, fil. doktor

J. A. Brinell.

Doktor Brinell erinrar i sitt yttrande därom, att avsikten medl907 års förvärv

var att malmtillgångarna i Norrbotten skulle reserveras för den svenska järnhanteringens

behov, därvid uppmärksamheten särskilt var riktad på de tillgångar på

fosforfattig malm, som finnas i Luossavara. Senare av bergmästar Asplund anställda

undersökningar visade emellertid, att den fosforfattiga malmen i Luossavara förekom

så spridd och vore så svår att skräda, att man svårligen kunde tänka på ett

ekonomiskt tillgodogörande av den fosforfattiga malmen enbart.

Brinell finner malmkommissionens förslag vara för staten ekonomiskt väsentligt

förmånligare än hittills framkomna förslag, och de malmkvantiteter, staten enligt

förslaget skulle disponera, skulle bereda staten möjlighet att på ett effektivt sätt

kunna erbjuda den svenska järnhanteringen det stöd, som ursprungligen var avsikten

med Luossavaraförvärvet.

Beträffande avsättningen av den malm, som staten skulle disponera, framhåller

Brinell, att i den män malmen försäljes till Mellansverige, bör staten med

hänsyn till de högre fraktkostnaderna icke beräkna så stor vinst. Det vore sannolikt,

att avsättning snart även skulle kunna vinnas till blivande tackjärnstillverkning

i Norrbotten. Staten torde då inrikta sin försäljningspolitik på att genom en måttlig

vinstberäkning främja uppkomsten i Norrland av en tackjärnstillverkning för avsättning

icke på export utan för inhemsk förädling. Det kunde eljest tänkas, att i

Norrbotten uppkomme eu tillverkning, som inriktade sig på framställning av tackjärn,

som utan vidare förädling exporterades. Om staten till en sådan företagare

försålde malm till självkostnadspris eller med ett obetydligt tillägg, skulle denne i

konkurrenshänseende komma i en sådan undantagsställning, att måhända ett eller

annat mel ansvenskt hyttverk skulle bliva nödsakat inställa sin verksamhet, särskilt

som avsätt ingsmöjligheterna för fosforfattigt tackjärn på exportmarknaden vore

begränsade.

Doktor Brinell anser, att malmkommissionens förslag till utnyttjande av

Luossavara malmfält från järnhanteringens synpunkt synes följdriktigt ansluta sig

till de förutsättningar, som lågo till grund för statens förvärv av denna fyndighet.

Beträffande ökningen av exporten från Grängesbergsfältet framhåller Brinell,

att han tidigare hört till dem. som ansett en begränsning av denna export berättigad,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

men med hänsyn till de avsevärda malmfynd, som sedan den tiden gjorts i Grängesberg,

anser han nu en ökning av exporten i enlighet med malmkommissionens förslag

välmotiverad. I likhet med malmkommissionen finner han, att det behov av

fosforrik malm, som man för närvarande kan förutse komma att uppstå för svensk

järnhanterings behov, är väl betryggat. Han framhåller vidare, att en begränsning

av exporten av fosforrikare malmer kan medföra en ökning av exporten av fosforren

malm, i det att malmförbrukarna tvingas att på annat håll söka ersättning för

den fosforrikare varan. Då därtill kommer, att malmbolaget med avseende å

maskinell utrustning, förberedelsearbeten i gruvorna och arbetarstam utan några

utvidgningar är rustat för ifrågavarande större brytning, anser Brinell förslaget

nationalekonomiskt riktigt, samtidigt som enligt hans åsikt från järnhanteringens

sida inga berättigade betänkligheter däremot numera kunna resas.

Till slut uttalar Brinell, att han till alla delar kan instämma i den detaljerade

och sakkunniga utredning, som malmkommissionen framlagt som stöd för sitt förslag.

Detta förslag från malmkommissionens sida till Luossavaras utnyttjande

föranledde icke frågans lösning, då proposition till 1917 års

riksdag icke blev framlagd och den preliminära uppgörelsen med malmbolagen

därför förfallit.

Efter denna överblick över frågans tidigare behandling får jag nu

övergå till förut omnämnda av Norrbottens järnverks aktiebolag och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund den 27 februari 1918 gjorda

hemställan om rätt att bryta malm i Luossavara. I ansökningen, som

avser att under tiden intill 1937 års utgång bryta och bortfrakta högst

350,000 ton malm årligen mot eu avgift av 3 kronor per ton bruten

och bortförd malm, anföres bland annat följande:

I slutet av nästlidet år bildade flertalet av de mellansvenska stålverken

Norrbottens järnverksaktiebolag för att börja en tillverkning av fosforrent tackjärn

i Norrbotten. Orsakerna härtill vore flera. En viktig orsak var bristen på

träkol i mellersta Sverige, vilken åstadkommit, att träkolsrayonen måst sträckas

allt längre norrut med ty åtföljande höga frakter. Man ansåg det då lämpligare,

att flytta en del av tackjärnstillverkningen till Norrland men bibehålla den vidare

förädlingen av tackjärnet i mellersta Sverige.

Ett annat skäl var den rikligare tillgången på vattenkraft i Norrbotten,

vilken med fördel kunde tagas i anspråk för en tillverkning av fosforrent tackjärn.

Slutligen och en av de viktigaste orsakerna var önskan att, med besparande

av tillgången på fosforren malm i de mellansvenska gruvor, på vilka de svenska

järnverken hittills baserat sin tillverkning, kunna för den mellansvenska ståltillverkningen

tillgodogöra sig de stora malmtillgångarna i Norrbotten. Två möjligheter

erbjödo sig härvid, nämligen att erhålla fosforfattig malm eller slig från

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller ock att förvärva sådan malm från statens

malmfält i Norrbotten.

Det enda av statens malmfält, som syntes bolaget därvid kunna komma i fråga,

vore Luossavara järnmalmsfält. Visserligen innehåller Luossavara, som nämnt, endast

Ansökning av

Norrbottens

järnverksaktiebolag

och

trafikaktie»

bolaget Grange

sb r g Oxelösund

om

brytningsrätt

i Luossavara.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 433.

förhållandevis mindre kvantiteter fosforfattig malm, men å andra sidan är fyndigheten

relativt väl känd och är det den enda större statsfyndighet, som ligger i

närheten av järnväg. Av de övriga statsfyndigheterna torde för övrigt endast

Mertainen och Leveäniemi innehålla några större kvantiteter fosforfattig malm.

Vid statens nyttjanderätt till Luossavara är emellertid fäst det villkoret,

att staten icke äger bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning

i Sverige: Detta villkor skulle ju uppfyllas med avseende å den malm,

som komme att användas vid Norrbottens järnverk. Nu ligger emellertid den fosforfattiga

malmen så insprängd mellan fosforrikare partier, att det torde vara omöjligt

eller i varje fall icke utan mycket stora kostnader möjligt att bryta den fosforfattiga

malmen för sig. Då Norrbottens järnverk icke själv kan använda fosforrikare

malmer, har järnverket tagit i övervägande på vad sätt man skulle kunna

få avsättning för den sistnämnda malmen och har järnverket då funnit, att någon

möjlighet att avsätta den fosforrikare malmen inom landet icke finnes, utan att den

enda möjligheten att få avsättning för densamma, är att exportera denna malm.

Dä emellertid, som nämnts, någon malm icke kan exporteras utan LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags medgivande, har Norrbottens järnverks aktiebolag vänt

sig till det Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag närstående bolaget trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, och har mellan Norrbottens järnverks aktiebolag och sistnämnda

bolag överenskommits, att bolagen skulle ingå till Kungl. Maj:t med anhållan

om tillstånd att få tillsammans bryta i Luossavara, varvid Norrbottens

järnverk skulle bekomma all fosforfattig malm och trafikbolaget den fosforrikare.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag har därefter förklarat sig icke hava något att

erinra mot att den malm, som tillkommer trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

får exporteras.

För en sådan brytningsrätt äro bolagen villiga att till staten erlägga en avgift

av 3 kronor per ton bruten och bortförd malm, och hade bolagen tänkt sig, att

brytningen skulle uppgå till cirka 350,000 ton om året.

En förutsättning för eu sådan brytning är dock givetvis, att bolagen berättigas

att frakta den brutna malmen till Luleå respektive Narvik enligt de fraktsatser,

som upptagas i det år 1907 mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag ingångna avtalet.

Genom en sådan överenskommelse mellan staten och undertecknade bolag

synes oss Luossavara järnmalmsfält komma att på bästa möjliga sätt utnyttjas

enligt de principer, som lågo till grund för förvärvet av Luossavara. Så långt det

är möjligt kommer malmen till användning för svensk järnhantering. Därutöver

erhåller staten en i nyttjanderättsavtalet icke beräknad inkomst på malm, som icke

kan komma till användning i Sverige. Sammanlagt skulle staten erhålla en årlig

inkomst av cirka 1,000,000 kronor frånsett icke oväsentliga inkomster i form av

skatter, trafikinkomster m. m.

Då det vid utnyttjande av statens malmtillgångar i Norrbotten torde vara

en viktig princip, att malmen så långt som möjligt förädlas inom landet och icke

exporteras i form av tackjärn, torde bolagens erbjudande lämna de bästa möjliga

garantierna i detta hänseende. Samtidigt torde vara att beakta, att som Norrbottens

järnverk representerar flertalet mellansvenska stålverk, fördelarna av Luossavara

fyndigheten på detta sätt allsidigare än eljest vore möjligt kommer den svenska

järnhanteringen till godo. — Bolagen finna det även rimligt att jämväl annan till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 433.

Norrbottens järnverks aktiebolag ej ansluten tackjärnstillverkare, som tillverkar tackjärn

för vidare förädling inom landet, och som innan uppgörelse träffas med staten

gör framställning härom, må berättigas inträda i brytningskonsortiet, och äro bolagen

villiga att härom träda i förhandling med sådan tackjärnstillverkare.

I anledning- av ifrågavarande ansökning hava införskaffats utlåtanden

från malmkommissionen och järnvägsstyrelsen.

Malmkommissionen har i utlåtande den 20 mars 1918 tillstyrkt den

begärda brytningsrätten under vissa villkor. I utlåtandet anför malmkommissionen

bland annat, följande:

Kommissionen påpekar att den till kommissionen remitterade framställningen

i»väsentliga delar sammanfaller med den plan för Luossavaramalmens tillgodogörande,

som kommissionen med underdånig skrivelse den 26 januari 1917 underställt

Kungl. Maj:t.

Den tanke, som låg till grund för överenskommelsen, har i något förändrad

form upptagits av Norrbottens järnverks aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

I båda fallen avses en kombination av export och avsättning på den inhemska

marknaden. Kommissionen har i sitt utlåtande den 26 januari 1917 utförligt framlagt

de skäl, som göra en sådan anordning nödvändig, och kommissinen torde därför

i detta hänseende kunna åberopa vad kommissionen där anfört.

Beträffande detaljerna i bolagens framställning föreslår malmkommissionen

vissa tillägg i överensstämmelse med malmkommissionens tidigare avtal med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag om brytning i Luossavara och hemställer, att staten

träffar avtal med ifrågavarande bolag om rätt för desamma att för tiden intill 1937

års utgång för varje år i Luossavara järnmalmsfält bryta och tillgodogöra sig högst

trehundrafemtio tusen ton järnmalm på huvudsakligen följande villkor, nämligen

att bolagen för varje år under ovan omförmälda tid till staten erlägga ett

belopp av 350,000 kronor samt därutöver två kronor för varje ton för bolagens

räkning bruten och bortfraktad malm.

att bolagen åtaga sig att utöver den sålunda till brytning medgivna kvantiteten

dessutom, om så staten må påfordra, årligen bryta och till ett pris motsvarande

brytningskostnaderna, ökade med 10 procent, tillhandahålla staten eller den

eller dem, till vilka staten överlåter sin rätt, intill 100,000 ton malm från Luossavara

av samma malmsorter, bolagen eljest därifrån leverera,

att bolagen förbinda sig att sörja för en rationell malmbrytning i den mening

i malmkommissionens skrivelse angivits samt att för sådant ändamål vidtaga

lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader,

att i fråga om brytning på djupet, lösen av byggnader och anstalter för gruvbrytningen

samt övriga detalj villkor motsvarande bestämmelser skola lända till

efterrättelse, som därom finnas intagna i föregående års preliminära avtal med

Luossavaara-Kiirunavara aktiebolag, samt

att aktiebolaget Porjus smältverk, som till Kungl. Maj:t ingivit en ansökning

om rätt att före 1918 års utgång i Luossavara bryta 10,000 ton malm, må

medgivas inträda i brytningsrätten.

Maimkommixsionens

utlånande den

20/:i 1918.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

deri

4A> 1918.

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 483.

Efter erhållen remiss har järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande över

Grängesbergsbolagets och Norrbottens järnverk aktiebolags hemställan,

och framhåller järnvägsstyrelsen, sedan redogörelse lämnats lör behovet

av och kostnaden för lokomotiv och vagnar för ifrågavarande transporter

samt kostnaden för anordnandet av ett spårsystem vid Luossavara m. in.

i huvudsak följande:

Enligt 1907 års avtal äga malmbolagen mot vissa prestanda och skyldigheter

från deras sida att åtnjuta en mycket avsevärd fraktnedsättning, motsvarande,

vad beträffar transporter till Riksgränsen, 20 procent och, vad beträffar transporter

till Svartön, 40 procent under de enligt den ordinarie taxan utgående avgifterna.

Ej heller har den under nuvarande krisförhållanden för övrig trafik gällande provisoriska

taxeförhöjningen kunnat tillämpas för de i detta särskilda avtal berörda

transporter. Bolagen äro emellertid enligt avtalet pliktiga att med viss inskränkning

och enligt något olika bestämmelser för Riksgränsbanans tvenne huvuddelar

garantera, att statens järnvägars kostnader för Riksgränsbanans drift och underhåll

ävensom 5 procent ränta å nämnda banas anläggningskostnad bliva betäckta i

huvudsak och framför allt till den del, som belöper sig på bolagets transporter.

Vid bedömandet av denna fraktfråga synes fog föreligga att skilja på den del av

här ifrågavarande malm, som i och för export skall framföras i samma stationsrelationer

och på samma sätt som de stora mängderna exportmalm i övrigt, och

den del, som skall avses för inhemsk användning och befordras efter trafikantens

friare bestämmelser. Därest fraktavgiften för den malm, som i och för export väl

då skulle komma att transporteras för trafik aktiebolagets Grängesberg—Oxelösund

räkning, skulle baseras på de för dess dotterbolag Luossavaara-Kiirunavaara aktietiebolag

fastställda frakterna, så torde man vidare böra utgå från att jämväl avtalets

garantibestämmelser skulle tillämpas på här ifrågavarande malm transporter.

Under sådan förutsättning och då det nu är fråga om en relativt ringa tillkommande

kvantitet exportmalm, på vilken bestämmelserna i meranämnda avtal skulle

få tillämpas och då denna malmkvantitet givetvis trafiktekniskt kan behandlas på

samma sätt som de stora mängderna, har styrelsen icke något att erinra mot att

de fraktbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års avtal, fä läggas till grund för

fraktpriset för berörda för export över Svartön eller Narvik avsedda malm.

På grund av nuvarande höga anskaffningskostnader för rullande materiel

föreslår dock styrelsen en fraktförhöjning med 69 öre per ton för malm fraktad

till Svartön eller alltså till 4 kronor 17 öre per ton och med 57 öre per ton för

malm fraktad till Riksgränsen eller alltså till 3 kronor 21 öre per ton.

Likaså bör garantibestämmelsen rörande täckande av järnvägens drifts-,

underhålls- och räntekostnader komma till tillämpning sålunda, att garantibeloppen

fördelas på de båda bolagen i förhållande till andelen av för deras räkning framförda

tonkilometer malm å dels sträckan Gällivare (Malmberget)—Svartön, dels

sträckan Gällivare—Riksgränsen.

Med hänsyn till olika tolkning av nuvarande krigsklausulbestämmelse föreslås

även, att i här förevarande fall tydligt anges, att med avbrott i m alm utfr akta ingen

avses endast den tid, då fullständigt avbrott i transporten på någon av järnvägslinjerna

Gällivare - Riksgränsen resp. Gällivare—Svartön på grund av i bestämmelsen

angivna omständigheter nödvändigtvis måst äga rum.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

De av anförda skäl sålunda förordade fraktbestämmelserna böra vidare ej

på något som helst sätt vara bindande eller prejudicerande för transporter enligt

eventuellt blivande nya avtal.

Vad åter beträffar den del av malmen, som skall avses för inhemsk användning,

föreslås, att frakten för denna bör i avsaknad av nyssberörda garantibestämmelse

och då den måhända kommer att betinga ett särskiljande av vissa kvantiteter

att framföras på andra vägar än de stora mängderna, utgå enligt samma grunder,

som vid olika tidpunkter kunna vara gällande beträffande malmtransporter i

allmänhet å Riksgränsbanan för andra trafikanter än de i det stora exportmalmavtalet

ingående bolagen. Fraktavgifterna för dylika transporter måste emellertid,

förutom efter malmslagens olika beskaffenhet och förhållande till varandra i värde

med flera faktorer, givetvis främst avpassas efter statsjärnvägarnas ekonomiska och

driftsförhållanden, och situationen vore för närvarande sådan, att några fraktnedsättningar

under allmänt gällande avgifter icke kunde medgivas, enär statens järnvägars

inkomster för närvarande icke ens täckte driftkostnaderna. Då det vidare

vore omöjligt att nu överblicka, huruvida och när en nedsättning av ifrågavarande

malmfrakter kunde komma till stånd — en nedsättning som då måste göras mera

allmän och rättvist avvägas för de olika trafikanterna — ansåge styrelsen, att

denna fråga måste tillsvidare lämnas öppen för att samtidigt med andra likartade

fraktfrågor regleras, sedan förhållandena efter krigets slut stadgat sig och möjligheter

att- göra några säkra kalkyler åter förelåge, då det ock vore styrelsens mening,

att staten borde sträcka sig så långt i eftergifter som det med hänsyn till

statens järnvägars driftsekonomiska förhållanden och övriga på saken inverkande

omständigheter vore möjligt.

Såsom i malmkommissionens senast återgivna yttrande omförmäles Ansökningar

har till Kungl. Maj:t ingivits ansökan om viss brytningsrätt i Lnossavara Jdaget^PoTju

jämväl från aktiebolaget Porjus smältverk. smältverk m
Aktiebolaget

Porjus smältverk hade den 29 mars 1917 anhållit att på vissa Jabrytning^''

villkor få rätt att i Luossavara malmfält bryta årligen intill 50,000 ton järnmalm Luossavara.

i 40 års tid. Denna ansökan blev av Kungl. Maj:t den 30 november 1916 avslagen.

Sedermera har samma aktiebolag den 23 maj 1917 anhållit dels att få till visst

pris övertaga i Luossavara befintlig färdigbruten järnmalm, dels om rätt att i

Luossavara malmfält vid pall 175 bryta 10,000 ton mahn före 1918 års utgång,

vilken senare skrivelse är den, som av malmkommissionen omförmälts. Slutligen

har bolaget i en till finansdepartementet den 1 juni 1917 inkommen skrivelse anhållit

att få utsträcka sin förutnämnda anhållan att omfatta intill 30,000 ton malm

per år och för en tid av minst 10 är.

De båda senast nämnda framställningarna hava remitterats till

kommerskollegium. Över bolagets anhållan den 23 maj 1917 har kommerskollegium

hört malmkommissionen; och linnes dess yttrande, vari kommissionen

bland annat förklarat sig icke hava något att erinra mot att

bolaget medgives inträda i den av kommissionen för Norrbottens järnverks

aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förordade

brytningsrätten med avseende å Luossavara, bilagt kommissionens ut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
yttrande.

Brytningen

i Luossavara

och Grängesberg.

40 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

låtande rörande sistnämnda bolags ansökning. Kommerskollegii yttrande

över aktiebolaget Porjus smältverks ansökan är ännu icke avgivet.

Ehuru detta ärende, såsom av det nu anförda torde framgå, ej

föreligger i sådant skick, att det kan föreläggas Kungl. Maj:t till slutlig

prövning, torde hänsyn böra tagas jämväl till de ingivna ansökningarna

från Porjus smältverk vid bedömandet av föreliggande fråga om malmbrytning

i Luossavara.

Vid 1907 års förvärv av Luossavara och andra järnmalmfält i

Norrbotten var avsikten att kunna på ett tillfredsställande sätt tillmötesgå

de anspråk på erhållande av malm från de norrländska järnmalmfälten,

som kunde bliva framställda från den svenska järnhanteringens

sida. Under de tio år, som förflutit sedan detta förvärv skedde,

ha emellertid, såsom jag förut framhållit, icke framställts några anspråk

å Luossavaramalm till sådana kvantiteter, att de kunnat föranleda

en rationell malmbrytning. Icke heller hava de förhoppningar

infriats man torde hyst, att möjligheten att få tillgång till billig malm

från statens gruvfält skulle framkalla eu på Norrbottensmalm ‘grundad

tillverkning av vanligt handelsjärn. Orsaken härtill torde främst vara

att söka i dessa malmfälts beskaffenhet och läge. Vad närmast Luossavarafältet

beträffar, finnas i detta fält endast i ringa grad sådana fosforfattiga

malmkvaliteter, som lämpa sig för framställning av svenskt

kvalitetsjärn, och vilka därför antingen till följd av sitt högre värde

kunna bära frakten till Mellansverige eller lämpa sig för en på användningen

av träkol baserad tillverkning av fosforfattigt tackjärn i Norrbotten.

Huvudmängden av Luossavaramalmen utgöres av sådana fosforrikare

kvaliteter, vilka icke med ekonomisk fördel kunna transporteras

till mellersta Sverige, och någon tackjärnstillverkning i Norrbotten,

grundad på dessa malmkvaliteter, torde icke för närvarande kunna påräknas.

De fosforfattiga och de fosforrikare malmkvaliteterna förefiunas

därjämte så blandade i Luossavara, att olägenhet uppstår av att bryta

varje kvalitet för sig; därför torde vid brytningen av malmsorter, som

lämpa sig för framställning av kvalitetsjärn inom landet, jämväl böra

brytas kvaliteter, som icke nu kunna användas i Sverige.

Dessa förhållanden hava särskilt tydligt framgått av den utredning,

som malmkommissionen verkställt rörande möjligheterna att i

svensk järnhantering använda de olika malmkvaliteter, som kunna utvinnas

ur Luossavarafyndigheten. Malmkommissionen har därvid kommit

till det resultat, dels att för närvarande en brytning i Luossavara

av någon större omfattning enbart för järn- och ståltillverkning i Sverige

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 483.

icke kan bliva lönande, (Iris att något behov av att bevara Luossavara

såsom reserv för den svenska järnhanteringen icke förefinnes. Malmkommissionen

har därför föreslagit en kombination av export och avsättning

på den inhemska marknaden sålunda, att lämpliga kvantiteter

av de malmkvaliteter, som inom en icke alltför avlägsen framtid kunna

väntas komma till användning i svensk järnhantering, göras lätt tillgängliga

för detta ändamål, men att lämpligt avpassad kvantitet av den

Övriga malmen exporteras.

Den framställning om rätt till brytning i Luossavara, som inkommit

från trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens

järnverks aktiebolag, ansluter sig i huvudsak till malmkommissionens

förslag. Norrbottens järnverk skulle sålunda använda den

fosforfattiga malm, som kan utvinnas ur Luossavara, för framstäl ning

av fosfor lätt i gt tackjärn vid ett planerat järnverk i Norrbotten. Trafikbolaget

skulle bekomma den fosforrikare malmen för export. För varje

ton malm, som brytes och bortfraktas från Luossavara, skulle staten

erhålla en avgift av tre kronor.

Norrbottens järnverks aktiebolag, som skulle erhålla den fosforfattiga

malmen, är, såsom jag tidigare omnämnt, bildat av flertalet

svenska ståltillverkare, och är det järnverk sbolagets avsikt att använda

det i Norrbotten framställda tackjärnet i hirs t a rummet för vidare

förädling vid stålverken i Mellansverige. På detta sätt skulle den fosforfattiga

Luossavaramalmen komma den svenska järnhanteringen tillgodo.

Vad beträffar den export av malm, som skulle äga rum från

Luossavara, ingår, som bekant, icke någon exporträtt i 1907 års upplåtelse

av Luossavara till staten, utan måste härför erhållas medgivande

från de bolag, som ingingo 1907 års överenskommelse med staren.

Sådant medgivande ha bolagen, som sagt, förklarat sig villiga att

villkorligt lämna. Bolagen ha vidare erbjudit sig att betala till staten

en avgift av tre kronor per ton bruten och bortförd malm, vilket innebär,

att bolagen göra anspråk på en andel i vinsten av exporten, som,

därest man utginge frän de beräkningar, som tillämpades vid 1913 års

uppgörelse, skulle utgöra hälften av sagda vinst.

Det är naturligtvis synnerligen svårt att under nu rådande ovissa

förhållanden beräkna, huru stor vinsten kan bliva å ifrågasatta Luossavaraexport.

Vid 1913 års uppgörelse om ökning av Kirunaexporten

utgick man från en vinst av sex kronor per ton. Jag har nu ansett

mig kunna tillstyrka förslaget om en avgift av tre kronor per ton bruten

och bortfraktad malm under tiden 1919—1927 och, i fråga om den

Norrbottens järnverk tillkommande för inhemsk förädling avsedda malmen.

Bihang Hl! riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 392 höft. (Sr 433.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 433.

jämväl för den återstående delen av kontraktstiden. Beträffande åter

den malm, som skulle tillkomma trafikaktiebolaget, vilken malm bolaget

äger rätt att exportera, har jag icke funnit anbudet vara ur statens

synpunkt tillfredsställande. Redan i fråga om perioden 1919—1927 kan

det ju ej med någon säkerhet beräknas, huruvida vid sträng tillämpning

av grundsatsen om vinstens lika fördelning mellan staten och bolaget

den till staten utgående avgiften bör sättas just till nu föreslagna tre

kronor per ton. Ännu större blir emellertid ovissheten, om sagda belopp

bör utgöra den staten skäligen tillkommande andelen, därest avtalet

skall äga giltighet ända till 1937 års utgång; och bär jag ej ansett

mig kunna tillstyrka, att staten godtager en avgift av tre kronor per

ton för hela den ifrågasatta avtalstiden. Att i avtalet allenast stadga,

att staten erhåller halva vinsten, skulle medföra.den svårigheten, att

man med ledning av räkenskaperna finge utröna vilken del av trafikaktiebolagets

vinst, som härflöte särskilt från Luossavaraexporten. För

att de tvister må lind vikas, som härav lätt skulle kunna förorsakas, torde

statens vinstandel böra fixeras till visst bestämt belopp per ton. Med

bolaget inledda underhand ingar om bestämmelserna rörande royalty för

ifrågavarande malmkvantiteter ha lett till överenskommelse, att statens

vinstandel skall för de malmkvantiteter, som brytas och bortfraktas

under perioden 1928—1937, höjas till fyra kronor per ton; dock med

rätt för bolaget att under år 1927 genom skiljedom få utrönt, huruvida

sagda avgift skäligen kan anses innebära en riktig tillämpning av omförmälda

grundsats förvinstförd» lningen, och att, därest det kan av bolaget

visas, att dess vinstandel komme att utgöra mindre än hälften, erhålla

motsvarande nedså''tning i avgiften, dock ej till lägre belopp än tre

kronor per ton. Den avfattning, som giviis åt bestämmelsen i fråga

torde erbjuda ur statens synpunkt tillräcklig trygghet.

Av här ovan berörda royalty skola emellertid utav de avtalsslutande

bolagen 350,000 kronor (eller eu krona för varje ton av den malmkvantitet,

för vilken brytning är medgiven) erläggas årligen, oavsett

om någon malm av bolagen brytes i Luossavara.

Det framgår av den föregående utredningen, att den största

delen av den ifrågasatta malmbrytningen skulle komma att exporteras,

och att allenast en ringare del skulle bliva förädlad inom landet.

I överenskommelsen har fördenskull intagits bestämmelse om att bolagen

äro skyldiga att, frånsett förut omnämnda kvantitet av 350,000 ton,

årligen bryta och tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka

staten överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavara

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 483. 43

av olika malmsorter i samma proportion som killer vid årets brytning’

i dess helhet.

Utöver denna för statens räkning avtalade malmbrytning, vilken

ingick bland de av malmkommissionen föreslagna villkoren för ett bifall

till bolagens framställning, har jag ansett mig böra fordra ett ytterligare

villkor, som synes mig ägnat att i än större omfattning möjliggöra

den inhemska malmförädlingens gynnande genom eller rättare i

samband med Luossavarafältets exploatering. Detta villkor består däri,

att staten skulle tillförsäkras rätt att begära ett utbyte av den för Luossavaramalmen

ifrågasätta royaltyn mot leverans av malm från Grängesbergs

malmfält till självkostnadspris.

horn förut nämnts blev det i samband med 1907 års överenskommelse

om järnmalmsfälten i Norrbotten bestämt, att trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund skulle begränsa exporten från Grängesberg till

650,000 ton under åren 1909—1917 och därefter till 450,000 ton. På

grund av att bolaget under senaste åren utskeppat en del från tidigare

år kvarstående restkvantiteter samt till följd av den genom brev av

den 14 september 1917 medgivna ökade brytningen under åren 1917

och 1918 har exporten under de senaste åren uppgått till cirka 800,000

ton årligen. Från och med 1919 skall exporten däremot inskränkas

till 425,000 ton om året.

Fn viktig orsak till denna begränsning av Grängesbergsexporten

har vant, att enligt 1907 års beräkningar Grängesbergsfyndigheten

antogs icke räcka till för en större brytning. Malmtillgåageu i Grängesbergsfältet

uppskattades då till 42 miljoner ton, varav cirka 30 miljoner

ton inom Grängesbergsbolaget tillhöriga utmål. Senare verkställda undersökningar

visa emellertid, att malmtillgången i Grängesbergsfältet är

väsentligt större än man tidigare antagit. Man beräknar sålunda nu,

att Grängesbergsbolagets malmtillgång inom gruvfältet uppgår till minst

100 miljoner ton, varjämte man kan påräkna ett förhållandevis lika stort

överskott utöver förut beräknade tillgångar av den malm, som ligger

mom den övriga, Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag tillhöriga

delen av fältet.

På grund av nu omförmälda förhållanden bär malmkommissionen

i sin år 1917 gjorda framställning, på sätt här förut blivit omnämnt,

ifrågasatt en ökning av brytningen i och för export. Denna framställning

blev emellertid icke av Kungl. Maj:t upptagen i vidare mån än

att, för riksdagen framlades proposition, enligt vilken bolaget skulle äga

att under åren 1917 och 1918 bryta och exportera tillhopa 550,000 ton

utöver de i 1907 års kontrakt medgivna 450,000 ton, mot det att ex
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Överenikom
nuthens
innehål!.

Xungl. Maj:ts nåd. pr (/position Nr 433.

porten under följande år till och med år 1937 nedsattes till 425,000 ton,

och vann denna proposition riksdagens bifall.''

De skäl, som i nyssberöida framställning av malmkommissionen

anförts för ett bibehållande av brytningen i Grängesbergsfältet vid eu

högre siffra än den år 1907 bestämda, kunna icke frånkännas berättigande.

A andra sidan kan från det allmännas synpunkt ej få bortses

från den synnerligen viktiga synpunkt, som år 1907 ledde till en begränsning

av exporten från Grängesbergs gruvfält, nämligen önskvärdheten

att så mycket som möjligt förbehålla de mellansvenska malmerna för

förädling inom landet, och denna synpunkt gör sig så mycket starkare

gällande numera, sedan erfarenheten visat, att utsikten till en användning

inom landet av lappländsk malm är mindre än man år 1907 trodde

sig kunna hoppas. Vid detta förhållande har det synts mig vara önskvärt

att kombinera ett medgivande av export från Luossavarafältet med

bestämmelser, som kunna befordra Grängesbergsmalmens användning

för järn- och ståltillverkning inom landet. Jag bär därför under de

förhandlingar, som förts angående brytningen i Luossavara, framlagt

förslag i berörda syfte, vilket Grängesbergsbolaget förklarat sig villigt

att antaga. Detta förslag går, såsom redan blivit antytt, ut därpå, att

staten skall äga rätt- att av Grängesbergsbolaget kräva leverans av

malm för järn- och ståltillverkning inom landet till ett pris svarande

mot bolagets självkostnad, mot det att de ifrågakommande bolagen, när

och i den mån statens optionsrätt blivit begagnad, befrias från att erlägga

royalty för motsvarande kvantitet Luossavaramalm. Bolaget skulle

emellertid vara berättigat att, därest och i den mån staten ej begagnar

sin optionsrätt, exportera motsvarande kvantitet och sålunda icke behöva

efter 1918 års utgång inskränka sin brytning, även om malmleverans

för inhemskt behov ej av staten påfordras.

Det förslag till avtal, som jag uppgjort med trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt Norrbottens järnverks aktiebolag innehåller

alltså i huvudsak följande:

Staten överlåter nyttjanderätten till Luossavara till Grängesbergsbolaget

och Norrbottens järnverks aktiebolag, vilka bolag berättigas där

bryta och bortfrakta 350,000 ton malm årligen. Härav skall järn v erke - bolaget erhålla den malm, som håller högst 0.015 procent fosfor och

Grängesbergsbolaget den fosforrikare malmen. Den fosforfattiga malmen

må endast användas för järn- och ståltillverkning inom landet, den fosforrikare

må exporteras. För nyttjanderätten erlägga bolagen årligen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

350,GOD kronor, oavsett, om någon brytning äger rum eller ej, samt

dessutom två kronor, i vissa fäll tre kronor per ton bruten och bortfraktad

malm.

Å andra sidan förbinder sig G rån gesbergsbol aget att årligen ställa

till statens disposition 350,000 ton Grängesbergsmalm. Denna malm

levereras till självkostnadspris, men staten avstår å sin sida från avgift

för Luossavaramalmen, dock högst intill tre kronor per ton levererad

Grängesbergsmalm. Denna överenskommelse innebär alltså, att staten

alltid kan disponera 350,000 ton Grängesbergsmalm till självkostnadspris,

oavsett om någon brytning skett i Luossavara eller ej, under det

att Grängesbergsbolaget erhåller ersättning utöver självkostnaden å angivna

kvantitet Grängesbergsmalm, som till staten levererats, endast och

i den mån bolaget bryter och exporterar Luossavaramalm. 1 gengäld

har dock Grängesbergsbolaget beretts den förmånen att, om vid 1937

års utgång befinnes, att staten från Grängesbergsfältet erhållit mera malm

än som från och med det år, då rätten till malmleveransen först begagnas,

av bolagen brutits och bortfraktats från Luossavara, staten skall

för överskottet betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset,

beräknat efter medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.

Staten äger icke begagna sin rätt till Grängesbergsmalm annat

än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller

ståltillverkning eller för utvidgning av redan förefintligt sådant företag.

1 överensstämmelse med de skäl, jag anfört för ett bibehållande

av den nuvarande exporten av Grängesbergsmalmen, har Grängesbergsbolaget

i avtalsförslaget berättigats att, i den mån staten icke begagnar

sig av sin dispositionsrätt, själv exportera ifrågavarande 350,000 ton.

Exporten från Grängesberg skulle då komma att uppgå till 775,000 ton

eller ungefär samma kvantitet som under de sista åren. Därjämte har

bolaget erhållit rätt att efter år 1918 utskeppa de kvantiteter, bolaget

varit berättigat skeppa intill 1918 års utgång men till dess icke hunnit

utskeppa.

Utöver den malm, som genom ovannämnda utbyte kan ställas till

den inhemska järnhanteringens disposition, hava bolagen utvist sig att

för järn- och ståltillverkning i Sverige tillhandahålla staten intill

100,000 ton Luossavaramalm till pris motsvarande självkostnaden ökad

med 10 procent. Härigenom kan staten för den inhemska järnförädlingens

räkning disponera över en avsevärd malm kvant itet. Denna

kommer visserligen att. bliva av växlande kvalitet. Hurudan fördelningen

mellan olika malmsorter i avseende å fosforhalten kommer att bliva

låter sig ej med full säkerhet nu bedöma. Då cn viss del därav måhända

icke kan med fördel inom landet förädlas och staten vore utav

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 433.

avtalets bestämmelser förhindrad att exportera malmen, har jag ansett

mig böra undersöka, huruvida icke den ekonomiska risken för staten

vore möjlig att avlägsna genom överenskommelse med trafikaktiebolaget.

1 frågans nuvarande läge kan jag dock allenast uttala, att utsikter finnas

till eu för såväl staten som trafikaktiebolag''t acceptabel framtida överenskommelse

jämväl i denna angelägehet, sålunda att den risk avlägsnas,

som staten eljest skulle löpa, nämligen att göra förlust på malm, som

icke kunde avsättas inom landet och nu ej finge avsättas utom landet.

Statens förfoganderätt över ifrågavarande malm skulle, såsom är

antytt, begränsas genom bestämmelse, att rätten till malm ej finge begagnas

för annat ändamål än för järn-eller ståltillverkning inom landet.

Härvid är att märka, att föreskriften härutinnan väl utgör hinder mot

export av den mahn, staten erhåller, men däremot ej mot att staten

eller den, till vilken staten överlåter sin rätt, exporterar ur malmen framställt

tackjärn.

Med hänsyn till andra tackjärnstillverkare inom landet, bland vilka

särskilt må nämnas aktiebolaget Porjus smältverk, vilket, såsom förut

nämnts, för egen del ingivit ansökan om viss brytningsrätt i Luossavara,

har Norrbottens järnverk utläst sig att avstå en del av den malm,

som eljest skulle tillfalla bolaget. Malmen fördelas mellan olika sökande

i förhållande till deras produktion av tackjärn, avsett för ståltillverkning

inom landet. Den malm, som Norrbottens järnverk sålunda avstått, må

icke användas för annat ändamål än framställning av tackjärn för ståltillverkning

inom landet. Vederbörande avnämare äga alltså icke rätt

att exportera vare sig den erhållna malmen eller därav framställt tackjärn

Rätt till export av''den Norrbottens järnverk tillkommande Luossavaramalmen

äger ej heller järnverket i fråga. Däremot kan Norrbottens

järnverk exportera ur sagda malm framställt tackjärn, dock endast under

den förutsättning, att efter tillgodoseende av hela det, på sätt avtalet anger

anmälda behovet av malm för tillverkning inom landet av tackjärn,

avsett för ståltillverkning, något överskott uppstår.

Beträffande inlösen av byggnader och dylikt är stadgat att, om

avtalet icke förlänges vid 1937 års utgång, skall staten till bolagen

erlägga lösen för anstalter, byggnader, (dock ej bostadsbyggnader) maskiner

m. m. önskar staten icke själv fortsätta brytningen, är staten

enligt 1907 års avtal berättigad att återlämna Luossavara till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, därvid detta bolag å sin sida skall erlägga

lösen till staten för anstalter, byggnader, maskiner m. in.

1 överenskommelsen hava vidare intagits bestämmelser om rationell

malmbrytning, om statens rätt att verkställa undersökningar och

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433-

att taga del av utförda undersökningar, om upplåtelse av nödiga markområden,

om royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare om befrielse från

exporttull och dylikt, vilka bestämmelser ansluta sig till motsvarande

föreskrifter i avtalen angående brytning i Kirunavaara och Gellivare.

om viss solidarisk ansvarighet för de båda avtalsslutande bolagen samt

om ställande av säkerhet för enligt avtalet åtagna förbindelser.

Järnvägsfrakterna hava reglerats i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens

hemställan; dock med vissa på hemställan dels av trafikaktiebolaget,

dels av järnvägsstyrelsen vidtagna mindre ändringar.

Slutligen må nämnas, att till huvudavtalet är fogat ett godkännande

av detsamma, från Luossavaara Kiirunavaara aktiebolag, vilket bolaggenom

1907 års kontrakt upplåtit till staten nyttj and erätten till Luossavara

malmfält. I detta godkännande ingår jämväl sådan förklaring från

bolagets sida, att varje tilläventyrs förefintlig, ehuru redan utan någon

särskild förklaring osannolik möjlighet, att staten genom nu föreliggande

avtals slutande skulle komma i en oförmånligare ställning än eljes varit

fallet vid en framtida statsinlösen enligt 9 § i 1907 års kontrakt, torde

vara undanröjd.

Sedan statsrådet härefter uppläst den preliminära överenskommelsen

mellan staten och de bägge bolagen rörande brytningen i Luossavara

och Grängesberg, fortsatte statsrådet:

Jag får härefter övergå till att behandla en fråga, som har avseende

å de tidigare avtalen om brytning i Kirunavara och Gellivare.

Deuna fråga står visserligen icke i direkt sammanhang med frågan om

brytningen i Luossavara och Grängesberg, men synes det mig lämpligt,

att bägge ärendena behandlas i ett sammanhang.

Som bekant förvärvade staten åtskilliga fördelar genom 1907 års

överenskommelse rörande brytningen i Kirunavaara och Gellivare. Staten

erhöll sålunda omedelbart vissa inkomster av malmexporten men tillerkändes

dessutom rätt att utan särskild ersättning år 1937 inträda som

hälfteudelägare till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, varjämte staten

bereddes möjlighet att redan år 1932 genom inlösen av stamaktierna

i nämnda bolag bliva ensamägare av malmfälten i Kiruna och

Gellivare jämte dithörande anläggningar. Vidare bekom staten omedelbart

nyttjanderätt till Luossavara järnmalmfält samt äganderätt till Mertainens,

Ekströmsbergs m. fl. betydande järnmalmfält.

Som ersättning för dessa upplåtelser tillerkände staten Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag rätt att bryta vissa kvantiteter malm i

Kirunavaara och Gellivare malmfält samt att under åren 1908—32 även
-

Tilläggsautalet

till 1907,

190S och ms

års avtal.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

som, om någon inlösen ej skedde år 1932, jämväl under åren 1933—37

å järnvägen Kik^gränsen—Svartön transportera vissa kvantiteter malm

från Kiruna och Gällivare malmfält. Genom senare överenskommelser

åren 1908 och 1913 hava dessa kvantiteter ökats. Den sammanlagda

kvautitet, Luossavaara-Kimma vaara aktiebolag äger bortfrakta under

åren 1908—1932, uppgår enligt dessa tre överenskommelser till

133,750,000 ton.

Denna kvantitet skall bolaget hava bortfraktat senast den 31 december

1932. Endast under vissa förutsättningar, för vilka jag senare skall

redogöra, äger bolaget möjlighet att tillgodogöra sig vinsten även å

kvantiteter, som bolaget ej hunnit bortfrakta år 1932.

1 avtalen finnes icke stadgad någon inskränkning med avseende

å den kvantitet, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag äger bryta och

bortfrakta för varje särskilt år, men med hänsyn till järnvägens kapacitet

är bolagets rätt till malmtrakt begränsad till viss årlig, för va''je

år ökad kvantitet. Denna transporträtt blir då givetvis även reglerande

för storleken av bolagets brytning.

Under de år, kriget pågått, har emellertid bolagets malmskeppning

i hög grad hämmats genom krigsförhållandena. Utfrakten över Narvik,

som eljest är bolagets förnämsta utfraktningsort, har sålunda, särskilt

under de senaste åren, måst nästan fullständigt upphöra. Bolaget har

därför nödgats förlägga nästan hela sin utfrakt över Luleå. Med hänsyn till

den korta skeppningstiden för denna hamn, samt saknaden av för så

stor skeppning lämpliga anordningar, ävensom bristen på tonnage, har

det varit uteslutet, att bolaget skit le kunna upprätthålla sin utfrakt i

den utsträckning, som uti ifrågavarande statsavtal förutsatts som til åten.

Ehuru bolaget genom lagring i utfraktsorterna, särskilt Narvik, sökt så

långt möjligt bibehålla brytningen och bortfrakten, har bolagets brytning

och bortfrakt väsentligt nedgått. Bolagets utfrakt har sålunda väsentligt

understigit de kvantiteter, som beräknats skola skeppats under krigsåren.

Enligt avtalen hade bolaget under dessa år ägt frakta (i tusen ton):

1914 1915 1916 1917

4,600 4,738 5,050 5,350

Den verkliga malmfrakten bär emellertid endast uppgått till (i

tusen ton):

1914 1915 1916 1917

3,849 3,127 3,073 2,353

Underskottet har sålunda uppgått till (i tusen ton):

1914 1915 1916 1917 1914-1917

751 1,611 1,977 2,997 7,336

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Skulle liknande hinder föreligga även för år 1918, skulle de »utfallna»

kvantiteterna komma att uppgå till 9 å 10 miljoner ton.

Rätten att bortfrakta dessa »utfallna» kvantiteter under tiden till

den 31 december 1932 är uttryckligen begränsad med hänsyn till järnv

ägarnas fraktmöjlighet.

Dock äger bolaget, såsom jag tidigare antytt, även efter år 1932

och till utgången av år 1937 vissa möjligheter att tillgodogöra sig vinst

a, de kvantiteter, som då ännu icke bortfraktats, nämligen om staten

vid 1932 års slut icke begagnar sig av sin lösningsrätt till bolagets

stamaktier.

Åven om staten år 1932 begagnar sig av denna lösningsrätt,

liar trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund viss möjlighet att erhålla

ersättning lör förlorad vinst å dessa utfallna kvantiteter. Enligt

1907 och 1908 års avtal äger nämligen trafikbolaget att utöver lösesumman

för aktierna bekomma ersättning för de kvantiteter, som icke

utfraktats, varvid varje ton beräknas till ett pris, motsvarande Luossavaara-Kiirnnavaara

aktiebolags uppskattade medelvinst under åren

1920—1929 per ton. 1 sådan ersättning kan bolaget dock erhålla allenast

vad som belöper på 7 miljoner ton, varjämte vid vinstberäkningen skall

avräknas det belopp, som skolat tillkomma staten såsom preferensaktieägare,

därest malmen utfraktats under åren 1928—1932. I 1913 års

avtal finnes däremot icke någon motsvarande bestämmelse om rätt att

tillgodogöra sig vinst å utfallna kvantiteter.

Luossavaara-Kiirunavnara aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

äga sålunda vissa möjligheter att tillgodogöra sig de

kvantiteter, som »fallit ut» under kriget. Dessa möjligheter skulle också

otvivelaktigt varit tillräckliga, därest det endast gällt mindre kvantiteter,

som, under eljest normala förhållanden, utfallit på grund av tillfälliga

avbrott i driften.

Genom krigsförhållandena, vilka tagit eu omfattning, som vid avtalens

ingående skulle ansetts otänkbara, hava emellertid de beräkninga]-,

på vilka avtalen grundades, blivit avsevärt rubbade. Genom krigets

långvarighet hava de utfallna kvantiteterna stigit till sådan storlek, att

det måste anses ovisst, huruvida Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

med de begränsade möjligheter avtalen innehålla, skall bliva i tillfälle

att tillgodogöra sig vinsten å de kvantiteter, som under kriget utfallit.

Bolagets möjligheter att efter kriget hinna utfrakta de »utfallna» kvantiteterna,

minskas ytterligare genom den stora efterfrågan och samtidigt

störa brist på tonnage, som med säkerhet kommer att inträda efter kriget.

Bolaget har tidigare beräknat att verkställa en väsentlig del av utfrakten

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 392 höft. (Nr 133.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

med eget tonnage, men har detta tonnage under kriget blivit avsevart

reducerat. Bolagets sammanlagda tonnage uppgick före kriget till m,44.>

ton. Under kriget har bolaget lörlorat 37,550 ton.

I sammanhang härmed står den omständigheten att, enligt bolagsordningens

bestämmelser, utdelningen på statens preferensaktier utgar

efter en viss avgift på hälften av den utfraktade malmkvantiteten.

Denna avgift utgör för åren 1908—1927 eu krona per ton Kirunamalm

samt 50 öre per ton Gellivarmnalm, men höjes för följande femårsperioder,

så att deri för åren 1928—1932 utgår med respektive eu krona 50 ore

och 75 öre samt för åren 1932—1937 med respektive två kronor ocli

en krona. Därest bolaget icke hinner utfäkta de utfallna kvantiteterna

före år 1928, har bolaget sålunda att till staten som aktieägare utdela

höo-re belopp än som skulle skett, därest beräknade kvantiteter både

uttraktats under åren 1914—1918. Detta förhållande gäller dock endast

de enligt 1907 års kontrakt medgivna kvantiteterna.

Med hänsyn till de omständigheter jag nu anfört, hava Luossavaara-K

imma vaåra aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

gjort framställning om rätt att, i den händelse Luossavaara-Ktirnnavaara

aktiebolag icke vid 1932 års slut hunnit skeppa de malmkvantiteter

från de lappländska gruvorna, som medgivits i de mellan staten

och bolagen ingångna avtalen, trafikbolaget måtte medgivas ratt att

efter år 1932 få på de i 1907 års avtal angivna villkor skeppa och

tillgodogöra sig vinsten på de malmkvantiteter, som utfalla under

krigsåren. . „ , .. , \

Vidare hava bolagen hemställt om befrielse från ovanberorda okade

utdelning till staten, därest de utfallna kvantiteterna skulle komma att

utfraktas efter år 1927. , , .. i..11 .

Jag finner mig kunna tillstyrka bifall till bolagens framställning

i denna del. . , „ ■,

De bestående avtalen torde därför böra rättas i tva avseenden,

nämligen , „ . . , ....

dels så, att trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund sattes i

tillfälle att efter 1932 resp. 1937 skeppa den del av de utfallna kvantiteterna,

som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till dess ej hunnit

bortfrakta, . , „ , t , c.

dels så, att, därest de utfallna kvantiteterna bortfraktas törst etter

år 1927, avgiften till staten likaväl utgår med samma belopp, som om

kvantiteterna bortfmktats det år, de utlallit.

Vid övervägande av de olika sätt, som finnas för genomförande

av dessa förändringar, har det synts mig klart, att man icke bör till
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

gripa deu åtgärden, att tiden för statsinlösen uppskjutes, och än mindre

att trafikbolaget, därest statsinlösen sker, skulle medgivas rätt att samtidigt

med staten brjffa i de lappländska malmfälten. Det har därför

synts mig lämpligast, att den önskade förändringen ordnas i form av

ett leveranskontrakt, varigenom trafikbolaget berättigas erhålla de under

kriget utfallna, år 1932 resp. 1937 ännu ej bortfraktade kvantiteterna,

levererade fob. Narvik eller Luleå till självkostnadspris, vid vars beräkning

hänsyn skall tagas till de i statsavtalen intagna villkoren i avseende

å fränt och avgifter till staten.

I överensstämmelse med dessa principer bär jag med ifrågavarande

bolag träffat överenskommelse om ett förslag till tilläggsavtal till de

tidigare avtalen med bolagen.

I förut omnämnda av järnvägsstyrelsen den 4 maj ingivna utlåtande

har styrelsen yttrat sig, förutom beträffande fraktfrågan, i vilket

hänseende det huvudsakliga innehållet i styrelsens yttrande förut återgivits,

jämväl i fråga om anskaffande av rullande materiel och anordnande

av malmbangård m. m., för vilket ändamål medel erfordras, i

händelse de ifrågasatta malmtransporterna komma till stånd. Då det

icke vore styrelsen bekant, hur stor del av ifrågavarande malmkvantitet,

som skulle fraktas till Svartön, resp. Narvik eller eventuellt annan plats,

har styrelsen ansett sig böra utföra alternativa beräkningar över medelsbehovet.

Kostnaderna för anskaffande av lokomotiv och malmvagnar för de

malmtransporter, som skulle föranledas av erhållet tillstånd för de ifrågavarande

bolagen att tillgodogöra sig högst 350,000 ton årligen, beräknas

sålunda alternativt till 4,650,000 kronor, i händelse hela malmkvantiteten

skulle fraktas från Kiruna till Svartön, och 3,650,000 kronor,

därest hela kvantiteten skulle utskeppas över Narvik, givetvis oberäknat

erforderlig ökning av rullande materiel å norsk sida.

P^ör den kvantitet av ytterligare intill 100,000, som malmkommissionen

föreslagit skola vid påfordran tillhandahållas staten, beräknas

kapitalutlägget för rullande materiel komma att alternativt uppgå till

1,300,000 kronor, resp. 1,000,000 kronor.

Vissa ytterligare kostnader för anläggning av spårsystem vid

Luossavaara med anslutning till Kiruna malmbangård in. m., beräknar

järnvägsstyrelsen till 120,000 kronor, varvid styrelsen uttalar, att omkring

hällten av dessa kostnader borde bestridas av malmbolaget.

Körande denna del av den föreliggande frågan torde icke från

min sida annat yttrande nu vara erforderligt än att jag ansluter mig

Kostnader för

rullande materiel

m. m

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

till vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga om fördelning mellan malmbolaget

och staten- av vissa kostnader. Nästkommande års riksdagtorde,

i händelse av bifall till vad jag i ärendet har att föreslå, hava

att motse framställning rörande det av järnvägsstyrelsen angivna medelsbehovet.

Därest de avtal, som nu äro föreslagna, komma att av riksdagen

godkännas, erhölle statsverket en ny inkomstkälla. Till Irågan huru

ifrågavarande inkomst skall i budgeten upptagas anhåller jag att senare

få återkomma.

Sedan statsrådet härefter uppläst överenskommelsen om tilläggsavtalet,

hemställde statsrådet, att Kungl. Magt måtte i proposition föreslå

riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar i enlighet med av

statsrådet upplästa förslag träffa överenskommelser

dels med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens

järnverksaktiebolag om brytning och bortfraktning av malm från

Luossavara och Grängesbergs malmfält,

dels med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare

malmfält och trafikaktiebolaget GräDgesberg—Oxelösund utgörande

tillägg till 1907, 1908 och 1913 års avtal, med samma bolag

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Magt Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. lift. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet :

Teodor Franzén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Bilaga A.

15)07 års kontrakt.

Emellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag-,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund är följande överenskommelse träffad:

§ I
I

ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig detsamma att, så fort

sådant lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som

till denna paragraf hörande bilaga nr 1 utvisar.

Såsom bilaga nr 2 till denna paragraf följer förteckning å de

fastigheter, gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, ävensom, till uppösning om bolagets övriga

egendom, förteckning å den lösegendom, som bolaget ägde den 31

december 1906.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig vidare att i sammanhang

med ovan angivna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital

till åttio miljoner (80,000.000) kronor, varav halva beloppet skall

utgöras av preferensaktier och halva av stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare malmfält försäljer och överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag

av

a) fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestäende

medel,

c) aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget

Expressdynamit, samt

d) egna inneliggande 4 V* procents obligationer.

Såsom bilaga till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr ''438.

gruvor och inmutade områden, som ingå i denna försäljning. Övrig

lösegendom överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarieförteckning

av den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens

drivande och malmens försäljning intill tillträdesdagen må

föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugutyia

miljoner tjugufyratusen (24,024,000) kronor och likvideras av Luossavaara-Kiiruuavaara

aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp

av sexton miljoner sextontusen (16,016,000) kronor med kuponger för

tiden från och med år 1908. Överkursen för aktierna, åtta miljoner

åttatusen (8,008,000) kronor, föras i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

räkenskaper till bolagets reservfond.

T samband med omförmälda försäljning åtager sig trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att, i den män de förfalla, betala

aktiebolaget Gellivare malmfälts nuvarande och blivande skulder utan

rätt för trafikaktiebolaget att för sin regressfordran mot aktiebolaget

Gellivare malmfält göra sig betald i egendom, som enligt denna paragiaf

överlåtits till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, ändå att egendomen

häftar såsom pant för skulden.

§ 4''

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter å tralikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund sina räntebärande värdepapper nämligen:

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta

bevisen å en miljon tvä hundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom

pant kvar ligga, så länge nuvarande traktkontrakt mellan noiska staten

och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och

bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till legress

gälda samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

vid innevarande års utgång häftar; skolande det belopp, varmed den av

trafikaktiebolaget sålunda vid innevarande års utgång övertagna skuld

må överskjuta bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna paragraf

å trafikaktiebolaget överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags återstående tillgångar.

I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets till
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd, proposition Nr 433

55

gångar uteslutas vad under a), b), c) och d) bär ovan är uppräknat

samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden

samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande

avtal tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må icke i samma

balansräkning bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga

tillgångar skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden

samt vinstmedel.

Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten

då icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke

i bolagets räkenskaper uppskrivas i värde m<-d högre belopp, än som

å samma tillgångar verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid

nv egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå använts.

De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933,

respektive år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd

härav vid utgången av år 1932, respektive- år 1937, LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag icke i balansräkning vara påfört andra belopp

än aktiekapital, reservfond samt vinstmedel.

§ 5-

l:o) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i

utmål och gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och

Gellivare.

2 o) I sammanbang med detta kontrakt upplåter staten genom

särskilda arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag nyttjanderätt dels till mark, som lör närvarande innehaves

av aktiebolaget Gellivare malmfält men den 1 januari 1908 av

detta bolag avträdes, dels till områden, som redan innehavas av Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, och dels slutligen till nya områden vid

Gellivare och Kirunavara, som för bolagets rörelse äro behövliga; och

tillförsäkrar staten Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att få behålla

nytt j and erätten till de sålunda upplåtna områdena på de i arrendekontrakten

stadgade villkor, så länge Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive Kiirunavaara

malmfält; skolande i följd härav staten, när en arrendeperiod gått till

ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt på enahanda villkor för så

lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nyttjanderätt

till det område vid Luossavaara, som å eu, i kontrakt av den 9 september

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung t. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

1899 emellan Kung!. Maj:t och Kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktieb lag åberopad karta betecknats med Litt. B, upphöra den 1 januari

1908; dock tillförsäkra!'' staten bolaget, att, därest vid utgången av år

1937 Luossavaara malmfält jämlikt § 6 mom. 4:o) bär nedan, återlämnas

till bolaget, detsamma skall ånyo erhålla och, så länge bolaget uppehåller

gruvdriften inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande

område emot arrende, utgående med enahanda belopp per

kvadratkilometer som för d> n enligt ovan avsedda kontrakt upplåtna

marken vid Kiirunavaara och på de villkor i övrigt, som uti samma

kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen

gällande utmål må finnas inom de i mom. 2:o) avsedda områden, icke,

så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfäster

sig att icke före utgången av år 1932 eller, om staten då ej begagnar

sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, före utgången av

år 1937 därstädes bryta eller låta bryta malm.

§ <>■

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta

kontrakt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillerkända rättigheter och

förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt;

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlämnar den 1 januari

1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp

av trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, och

medgiver staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luo.-savaara-Kiirunavaara

aktiebolag utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver

ägare till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio

miljoner (40,000,000) kronur. För de nya aktier till belopp av trettionio

miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, som till staten

överlämnas, skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan

åligger det staten, därest sådan stämpelkostnad varder av bolaget uttagen,

att ofördröjligen ersätta bolaget beloppet.

2:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter med äganderätt

till svenska staten samtliga aktier i Mertainens gruvaktiebolag till nominellt

belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill

år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda

lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens

gruvaktiebolag nu tillhöriga gruvor eller inmutade områden bryta eller

låta brvta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan

rätt till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens gruvaktiebolag

vid utgången av år 1907 häftar.

Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter,

gruvor och inmutade områden, som tillhöra Mertainens gruvaktiebolag.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter till svenska staten

med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden

i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten

intill år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan

omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande

gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat

än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

4:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåter till staten uteslutande

nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara

malmfält, innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. nr 2

till § 1 angivas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att

under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta

järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången

av ovannämnda 30-årsperiod äger staten rätt att efter sitt gottfinnande

antingen behålla ifrågavarande gruvor och inmutade områden med

full äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande av gruvorna,

av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för

gruvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter,

byggnader och annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill

staten begagna sist angivna rättighet, tillsäge därom bolaget under år

1936. Lösesumman skall i brist på åsämjande bestämmas av nio ojäviga

gode män, utsedda på sätt i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt

erläggas kontant den 31 december 1937.

5:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sona de

bolaget tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda, och

medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som

må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas, såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 7.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att under 25- års-perioden 1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara

malmfält samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton

Bihang Ull riksdagms protokoll 1918. 1 samt. 392 höft. (Nr 433.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

järnmalm inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas

dock ej nu befintlig eller under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm.

Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid

brytningen av malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig,

men är för fattigt för att kunna med fördel i oberett skick exporteras.

§ 8.

Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning

å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908

—1932 följande bestämmelser gälla:

l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år

mot en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen

frakta den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som

bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken

kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget äger under år 1908 frakta

omkring eu miljon femhundratusen (1,500,000) ton, varefter kvantiteten

småningom, dock högst med fyrahundratusen (400,000) ton under ett

år, ökas intill tre miljoner trehundratusen (3,300,000) ton årligen; åliggande

bolaget att före den 1 juli varje år bos järnvägsstyrelsen anmäla

den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande kalenderår

vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något

kommande år önskar öka kvantiteten med mera än tvåhundratusen

(200,000) ton utöver den för närmast föregående år avsedda mängden,

därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången

av det kalenderår, varunder sådan ökning skulle äga rum.

Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess

egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten

att utföra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför

använda växellokomotivs underhåll och materialförbrukning samt för den

för vagnrörelsen erforderliga personalen ävensom ränta och amortering

å anskaffningskostnaden för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent,

allt ökat med tio (10) procent. ,

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade

ersättningens storlek, skall saken liänskjutas till avgörande av skiljemän.

Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal

av omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets

förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossningåterkommit

till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets

förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

över fem dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. T

omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över

dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för

månaden icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas

efter den angivna bärigheten.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att årligen frakta

intill en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,

Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön, mot en

avgift av tre (3) kronor 48 öre per ten, däri inberäknad ersättning för

upplagsplats och begagnande av lastningsanordningar på Svartön, i likhet

med vad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till

Svartön enligt kungl. brevet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att

sammanlagda kvantiteten av vad bolaget enligt detta mom. under ett år

fraktar från Kiruna till Biksgränsen och från Kiruna till Svartön icke

överstiger tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under

ett år ökas från föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000)

ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna

rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen

göra anmälan minst ett år före ingången av det kalenderår,

varunder fraktningen från Kiruna till Svartön är avsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största

möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda månader

eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda

period 1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den

malm, sammanlagt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att

bryta inom Gellivare malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre

för ton och under de bestämmelser i övrigt, som innefattas i kungl.

brevet den 1 juli 1898; skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika

på vart av ifrågakomna år, dock med rätt för bolaget att under de första

fem åren utfrakta intill en miljon (1,000,000) ton årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning

av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att under år

1907, utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

2 juli 1898 angivna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton,

från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen

; 150,000) ton järnmalm emot eu avgift av två (2) kronor 64 öre för ton

och på de villkor i övrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna §.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier

i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda

dag förvärvats av tratikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget

Gellivare malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom

tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger

bestånd. Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten Öppet att

senast sex månader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen skall värdering av berörda aktier verkställas av

nio ojäviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktiebolaget,

en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg

och en av styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid

värderingen, varunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och

övriga handlingar skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas

den årliga medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hava haft

å försäljningen av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sigunder

åren 1920—1929, varvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om

bolaget under perioden gjort skäliga avskrivningar, utan även till alla

andra på bedömandet inverkande omständigheter. Angående avskrivningar

är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att på grund av

malms bortförande göra avskrivning å själva gruvorna ej heller att å

fastigheter göra andra avskrivningar, än som föranledas av byggnaders

nedgång i värde. Har kvantiteten av den malm, som bolaget brutit

och tillgodogjort sig under nämnda tioårsperiod, överstigit trettio miljoner

(30,000,000) ton från malmfältet i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen

(7,500,000) ton från Gellivare malmfält, skall från beräkningen

uteslutas den vinst, som belöpt å de överskjutande kvantiteterna.

Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt

rum under ifrågavarande tioårsperiod, skall i stället för den tid, avbrottet

varat, medtagas i beräkningen en lika lång tidrymd närmast före

år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av den sålunda

uppskattade medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kunyi. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

malmkvantiteter, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,

till mindre belopp än etthundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i

Kirunavara malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000)

ton i Gellivare malmfält, från lösesumman skall avdragas vad som svarar

emot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angivna grunder bestämda lösesumman, med avdrag för

vad därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas

av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare

malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för

staten att dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav

intill den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att

meddela bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga

fyra (4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen

till dess betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande

staten såsom ägare av preferensaktierna icke erhållit den utdelning å

samma aktier, som enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna,

innan utdelning å stamaktierna må äga rum, äger staten från

lösesumman avdraga det belopp, som brustit i sådan utdelning.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och

grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej överklagas.

Stanna de i olika meningar, gälle den mening, som de flesta

omfattat, såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej

tillämpning i fråga om det i detta mom. avsedda förfarande. Har icke,

sedan ena parten med uppgift om sitt val av gode män gjort framställning

hos den andra parten om utseende å dess sida av gode män,

sådan åtgärd ägt rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad

att välja gode män i den andras ställe.

2:o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och

utfrakta hela de i nästföregående § bestämda malmkvantiteter, från

Kiirunavaara sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare

aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton, skall staten vid

inlösen, varom i mom. l:o) sägs, utöver lösesumman för aktierna lämna

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare

malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats,

dock i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,000) ton, varvid varje

ton beräknas till ett pris, motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade

medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm med avdrag

av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktas under åren 1928—1932,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 433.

skolat jämlikt Luossavaara-Kiinmavaara aktiebolags bolagsordning å

samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på

åsämjande av nio ojävige gode män, utsedde på sätt i inom. l:o) sägs,

och beloppet erlägges kontant före utgången av år 1933.

§ io.

Begagnar ej staten den i nästföregående § omförmälda lösningsrätt,

äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under femårsperioden

1933—1937 utöver de i § 7 bär ovan bestämda malmkvantiteter bryta

ytterligare i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000)

ton järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen

(3,750,000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta

nämnda kvantiteter mot den i § 8 för varje iäll bestämda frakt och

under övriga däri stadgade fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna § avsedda period

fördela malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de

fem åren.

§ 11-

Har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till

utgången av år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här

ovan bestämda sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio

miljoner (90,000,000) ton och från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen

(22,500,000) ton, skall staten lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den

mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för

vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera

än fem miljoner (5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris

motsvarande den vinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skäligen

bör anses hava haft å sin malmförsäljning under åren 1928—1937 med .

avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktas under åren

1933 —1937, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning

å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

1 händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning

äga rum på sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en

femtedel på vart av åren 1938—1942.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

63

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av

stamaktier i Lnossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid utgången av år

1932, äger staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill

staten begagna denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940

hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget

Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga

om statens rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande

och grunderna därför, om avdrag å lösesumman samt om tiden

för dess erläggande, vad i § 9 är därom stadgat äga motsvarande tillämpning,

dock att för beräkning av medelårsvinsten skall läggas till

grund kvantiteten av den malm, bolaget brutit och tillgodogjort sig

under tioårsperioden 1928—1937.

§ 13-

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera

s. k. A-malm från utmålen nr 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle)

i Kiirunavaara utöver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000)

ton —, som redan blivit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans

från och med år 1908.

§ 14-

l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

har att jämlikt i § 8 mom. l:o stadgad grund till staten erlägga för

transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå

till sammanlagda beloppet av kostnaden för nämnda järnvägs drift och

underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande anläggningskostnad

för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala

en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden

må dock ej inräknas utgift, som, enligt vad av järnvägens räkenskaper

utrönes, föranletts allenast av persontrafik, postbefordran och transport

av annat gods än bolagets.

Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar

malm från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst

trehundratusen (300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda

garantibestämmelse, gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på

järnvägen Gellivare—Riksgränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet

av kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5)

procent å nuvarande och blivande anläggningskostnad för samma järn
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts nåd., proposition Nr 433.

väg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala, med inberäkning av

fraktavgiften för transporterad malm kvantitet, en summa motsvarande

den på bolagets transportkvantitet i förhållande till hela transportmängden

på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid

statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av

ovannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant

år bolagets transportmängd icke uppgå till den av bolaget anmälda

kvantitet, skall vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnadsoch

procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hava

utgjort den anmälda kvantiteten.

2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare

(Malmberget)—Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av

kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å

nuvarande och blivande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande

jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar

å Svartön, skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i allt fall för sådant

år betala, med inberäkning av fraktavgiften för å denna handel transporterad

malmkvantitet, den på bolagets transportkvantiteter i förhållande

till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik)

proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder

belöpande andel av ovannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp.

Skulle ett sådant år Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag icke

frakta en så stor malmkvantitet denna väg, som bolaget anmält till

befordran, skola vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnadsoch

procentbelopp bolagets transportmängder i allt fall beräknas hava

utgjort de en gång anmälda kvantiteterna från Kiruna till Svartön och

från Malmberget till Svartön.

3:o. Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen

av malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna § upphöra

för den tid, avbrottet varar.

§ 15-

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att av den malm,

som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år

1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och

Gellivare, i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till

de priser, som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro

skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr d33.

lör fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;

och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna

§ gälla följande:

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna § äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst

fyrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten småningom

stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten

under ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafemtiotusen

(150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående år enligt

denna § levererat.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen

(100,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt

leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna § försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt

tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagt

fyrahundratusen (400,000) » » två år,

där den skulle uppgå till sammanlagt

femlmndrafemtiotusen (550,000) » » tre år före det

år, då leverans skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden

för varje ytterligare kvantitet av etthundrafem tiotusen (150,000) ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida

det av bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest

Kungl. Maj:t sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.

§ 16-

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sörja för eu

i allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder

sig jämväl att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick

ävensom att under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd

avyttra sådan egendom.

§ 17-

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att, på sätt i

Grängesberg och i Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den

med staten pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 392 höft. (Nr 133.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

verkligande av sådana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga

bostäder åt arbetarna samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer,

söka sörja för deras trevnad.

§ 18-

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller

annan pålaga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten

påläggas järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att

under förra hälften av nästpåföljande kalenderår gottgöra trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

vad de av sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som

brutits i någon uti-denna överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller aktiebolaget

Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, av vad

slag det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag

med årlig inkomst uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska

bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med

förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten hos det svenska

bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den största förmögenheten,

skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår gottgöra detta

bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det bort utgiva,

därest beskattning utgått efter samma grunder sonr för bolag med

ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet

efter fyra (4) procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått

efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med eu

årsinkomst av en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor eller med

en förmögenhet av trettio miljoner (30,000,000) kronor, gottgörelse,

varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

§ 19-

Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller,

om staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt intill 19o i

års utgång, icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen

Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, ävensom att efter 1932

resp. 1937 års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som

angående för export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter

i Norrbotten.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

67

§ 20.

l:o. I sammanhang'' med detta kontrakts undertecknande å statens

vägnar skola alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomsthandlingar

till fastigheter — däri inbegripet även till de fastigheter,

som aktiebolaget Gellivare malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta

till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank

såsom i taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och

att ej utlämna desamma förrän efter utgången av år 1932 eller, om

staten icke begagnar sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången

av år 1937, samt med fullmakt för riksbanken att för LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags räkning och på dess bekostnad låta lagfara de

fastighetsfång, å vilka lagfart icke redan blivit för sistnämnda bolag

meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller

aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade

områden, och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för

bolagen i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda

i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts

förlagsinteckrhngsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter,

skola, så snart och i den män de frigöras från å dem nu vilande

pantförbindelser, överlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot

åtagande av riksbanken att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, dock ej förrän efter utgången av år 1932 resp. 1937.

2:o. All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse

skall övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

§ 21.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält förbinder sig att icke före

utgången av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag till aunan än trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

Likaledes förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att

icke före nyss angivna tid till annan överlåta de aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

nu äger eller intill nämnda tid förvärvar; dock skall denna bestämmelse

icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den mån sådan erfordras

för uppehållande av aktieägarnes antal vid lagstadgat minimum.

2:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

för alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag.

3:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

medgiva att till säkerhet för samtliga deras förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de

uti mom. l:o omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om

pantsättningen gälla vad i mom. 4:o stadgas.

4:o. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 så ock

till fullgörande av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens

vägnar de aktier, tillsammans minst trettioniotusen åttahundrafemtiotvå

(39,852) stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare

malmfält, • försedda med överlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka

händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan

staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna, överlämna dem

med ifylld överlåtelse till staten, samt mot åtagande av riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar

och icke till annan utlämna desamma;

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger

till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga

kraft ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger

fordran, för vilken aktierna jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten

är berättigad att utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras

till täckande av dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten

begagnat sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger

fordran, för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera

bolaget dess aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka

exporten av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga

gruvor i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej överstiger

sexhundrafemtiotusen (650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger

fyrahundrafemtiotusen (450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs gruvaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kunjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

förbindelse under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande

år till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per

ton för varje ton malm, som utöver den stadgade maximikvantiteten

blivit exporterad.

§ 23.

Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och

12 här ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske,

bibehålla den hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anställda personal

ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet

rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit

anställda vid nämnda bolag.

§ 24.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att för tiden

från och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den

royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar

ej mindre vid bolagets förutvarande egendom än även vid den egendom,

bolaget enligt denna överenskommelse förvärvar av aktiebolaget

Gellivare malmfält; dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse

beträffande den malm, som staten enligt detta kontrakt kan komma att

bryta i Luossavara malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet

för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den

vilar på Mertainens gruvaktiebolags nuvarande egendom.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmtält

in. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa

inmutningar, i vilken rättegång Svea hovrätt givit dom den 23 februari

1906, nedlägges till alla delar, och parterna bära var sina kostnader

för samma rättegång.

2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av

aktiebolaget Gellivare malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt,

dock att detta icke verkar någon inskränkning i trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds

förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i

den pantsättning, som enligt § 21 bär ovan ägt rum.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

§ 26.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången

såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i (4 eib vare, ävensom

att själv låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan

ske utan att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 27.

Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan

staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å den andra

sidan, den 2 juli 1898 ingångna överenskommelse. ■ Till )Tterligare säkerhet

för uppfyllande av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt

skall intill år 1938 hos staten kvarbliva det intecknade skuldebrev

å två miljoner (2,000,000) kronor, som av bolaget överlämnats till

staten såsom säkerhet för ett i sagda överenskommelse stadgat vite,

varemot de såsom pant för samma överenskommelse till staten avlämnade

depositionsbevis å en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor skola,

jämlikt § 4 här ovan, tillställas trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

.

§ 28.

Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras

av skiljemän, skola, för såvitt icke här ovan annorlunda bestämts,

skiljemännen vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera

parten utser en och överståthållareämbetet i Stockholm den tredje.

§ 29.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan

överlåtas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads

utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av

staten inom samma tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare malmfält

Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström.

G. Lagerhjelm.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Bilaga B.

1913 års kontrakt.

Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

§ !•

Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt 1907 och 1908 års kontrakter med svenska staten

äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig

inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3

här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1913—1932 äga

rätt att bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare

högst trettioen (31) miljoner ton, därav högst 21,600,000 ton inom

Kiirunavaara malmfält samt högst 9,400,000 ton inom Gellivare malmfält,

oberäknat varpmalm, varom förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2-

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under

perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver

de malmkvantiteter, som angivas i § 8 "mom. l:o och 2:o av 1907 års

kontrakt samt § 3 av 1908 års kontrakt ytterligare den malm, tillsammans

trettioen miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot den i

ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och

under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet fördelas

sålunda, att bolaget äger frakta

under år 1913 upp till 300,000 ton

» » 1914 » » 400,000 »

» » 1915 » » 650,000 »

» »1916 » » 900,000 »

» » 1917 » » 1,150,000 »

» » 1918 » » 1,350,000 »

» » 1919 » » 1,600,000 »

» » 1920 » » 1,850,000 » samt under vart och ett av åren

1921—1932 » » 1,900,000 » ;

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

dock att den del av ovannämnda malmkvantiteter, som bolaget under

något eller några år icke hunnit utfrakta, må — efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen, huruvida transporterna av dessa restpartier skola

gå i riktning mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för

statens järnvägar möjligt utfraktas, dock — med undantag för det i

§ 6 bär nedan avsedda fall — ej efter 1932 års slut.

Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i

olika riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års

kontrakt uppgå till högst 5,000,000 ton malm, från Kiruna till Riksgränsen,

1,400,000 ton eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan

medgiva, från Kiruna till Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från

Gellivare (Malmberget) till Svartön.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar

alla malmavsändningar på olika linjer under årets särskilda månader

eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Ifrågasattes ökning av utfraktningen från Kiruna till Svartön med

mera än 400,000 ton för år räknat, måste samtidig minskning med motsvarande

mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger

det för sådant fall bolaget att därom göra framställning hos järnvägsstyrelsen

minst 2 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan

omläggning skulle äga rum, därest ökningen avser en transportmängd

av mera än 400,000 ton och upp till 900,000 ton; önskas större årlig

ökning än 900,000 ton i transporterna å linjen Kiruna—Svartön, skall

meddelande härom lämnas minst 3 år före ingången av det kalenderår,

varunder sådan ökning är avsedd att äga rum.

För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända

malm från Gellivare malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter

överenskommelse med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot

en frakt av 3 kronor 43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver

i transportplanen angivna kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet

malm från Kiruna till Svartön och i övrigt så ordnar transporten

av malmen, att de vagnar, som använts för malmtransporten från Kiruna

till Svartön, kunna vid återgåendet användas för berörda malmtransport

från Malmberget till Riksgränsen.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt

för transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och

lastande fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 392 höft. (Nr 433.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

vagnar per dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens

järnvägar sådana i mån av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn

och påbörjat dygn.

Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den

1 juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars typ

M2 enligt nu gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka

vagnar utan någon ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna

malmtrafiken. Kostnaden för dessa vagnars underhåll bestrides

av bolaget. Lika många vagnar, som under tiden klockan 6 e. m. ena

dagen till klockan 6 e. m. påföljande söckendag ankommit lastade till

Svartön, skola återlämnas tomma successivt senast under loppet av

därpå följande söckendag, räknad till klockan 12 midnatt. Försenas

återlämnandet utöver denna tid, erlägges av bolaget en vagnhyra av 3

kronor per vagn och påbörjat dygn.

Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet

av vagnar å Svartön i Kungl. Maj:ts brev av den 1 juli 1898, åberopat

i 1907 års kontrakt § 8 mom. l:o).

§ 3.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 bär ovan bryter och bortfraktar,

skall staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående

nettovinsten, vilken vinst med stöd av för statens räkning nu

verkställda undersökningar härmed fastställes till sex (6) kronor per ton.

Å vinsten skall dock avräknas den avgift, som staten såsom ägare av

bolagets preferensaktier på grund av bolagsordningens bestämmelser

äger bekomma i utdelning för ifrågavarande femton och en halv miljoner

ton; och skall sålunda utöver berörda avgift vinsten utgå för åren 1913

—1927 med 5 kronor per ton Kiirunavaara-malm och 5 kronor 50 öre

per ton Gellivaremalm samt för åren 1928—1932 med 4 kronor 50 öre

per ton Kiirunavaara-malm och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.

Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under året brutits och utlraktats

på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den slutliga

regleringen av likviden äga rum i samband med erläggandet av den

utdelning, som enligt bolagsordningen skall utgå till staten såsom ägare

av preferensaktierna.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

75

§ 4.

Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt

att den 31 december 1932 inlösa de trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom

detta kontrakt föranledda minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara

och Gellivare malmfält, den enligt de i nämnda paragraf angivna grunder

bestämda lösesumman minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor

per ton å hälften av de enligt detta avtal brutna och bortfraktade malmkvantiteter.

Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda

inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta

efter 4 procent från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942 avdragas

från den lösesumma, som jämlikt de i § 12 av 1907 års kontrakt

angivna grunder skall bestämmas, för det fall att staten till sistnämnda

dag påkallat begagnande av sin lösningsrätt.

§ 5-

Vid den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under

åren 1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall icke hänsyn tagas till

försäljningsprisen å den malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande

avtal brutit och tillgodogjort sig; ej heller skall genom detta

kontrakt ändring ske med avseende å de i § 9 mom. l:o av 1907 års

kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton från

Kiirunavaara malmfält och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält —

som vid inlösen få tagas i beräkning. Dessa bestämmelser skola äga

motsvarande tillämpning för det fall, att lösningsrätt kommer att utövas

i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.

§ 6.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till den tiden ej medhunnit att

bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget enligt detta kontrakt

äger tillgodogöra sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall

bolaget under femårsperioden 1933—1937 först utfrakta vad som må

återstå av sistnämnda malmkvantiteter, innan brytning och utfraktning

av de i § 10 i 1907 års kontrakt angivna malmkvantiteter må ifrågakomma.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Klingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

§ 7.

Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej göra ändring i vad i

1907 års kontrakt är stadgat därom, att, om de malmtillgångar, som

vid 1932 respektive 1942 års utgång finnas kvar inom LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre

belopp än 150 miljoner ton i Kiirunavaara eller 37 Va miljoner ton i

Gellivare malmfält, från lösesumman för de aktier, staten äger lösa,

skall avdragas, vad som svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters

sammanlagda belopp.

§ 8.

Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är

stadgat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malm kvantitet,

som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet

såsom för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

§ io.

Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser enligt

1908 års kontrakt samt enligt detta kontrakt de i § 21 mom. l:o av 1907

års kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ ii
Uppstår

mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen

av ''''detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt

i § 28 i 1907 års kontrakt finnes stadgat.

Tillägg:

Utöver vad förestående kontrakt innehåller åtager sig LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag att anordna en genom djupborrningar utförd

undersökning rörande malmernas dimensioner på djupare nivåer inom

Kiirunavaara och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst 500,000

kronor, vilket av bolaget gjorda utlägg skall utan räntetillägg till bolaget

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 433.

återbetalas, i den händelse staten år 1932 eller år 1942 begagnar sig av

sin inlösningsrätt. Denna undersökning skall utföras i överensstämmelse

med de anvisningar, som lämnas av en för arbetets övervakande tillsatt

nämnd på tre personer, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av bolaget

och en av järnkontoret, skolande arbetet så bedrivas, att nämndens

rapport över de vunna resultaten kan föreläggas 1919 års riksdag.

Stockholm den 4 april 1913.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

Aktiebolaget Gellivare malmfält

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

Bevittnas

C. H. Byström. Hj. Fröcklin.

Godkännes å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar enligt nådigt

bemyndigande av den 4 juli 1913.

Stockholm den 18 juli 1913.

Theodor Adelswärd.

Bevittnas

k redrik Zethelius. Christian Lovén.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

Bilaga C.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 5 april 1918 har Eders Kung! Maj:t

anmodat järnvägsstyrelsen avgiva utlåtande över av Norrbottens järnverks

aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund gemensamt

gjord hemställan om tillstånd att under tiden intill 1937 års slut i

Luossavara järnmalmfält få bryta och tillgodogöra sig högst 350,000

ton malm årligen mot en avgift av 3 kronor per ton bruten och bortförd

malm.

Med anledning härav får järnvägsstyrelsen, med remisshandlingarnas

återställande, i underdånighet anföra följande, i vad förslaget

avser järnvägstransporterna.

Vad först angår behovet av lokomotiv och malmvagnar för ifrågavarande

transporter så måste, då det ej är styrelsen bekant, huru stor

del av ifrågavarande malmkvantitet, som skall fraktas till Svartön

respektive Narvik eller eventuellt annan plats alternativa beräkningar

göras för bedömande av detta behov. Då av framställningen ej tydligt

framgår, att malm, som är avsedd att användas inom landet, skall sändas

till annan ort än Svartön — vilket väl dock är troligt — hava dessa

beräkningar inriktats endast på transport av hela omhandlade kvantitet

till Svartön respektive Narvik.

Kiruna—Svartön.

Under antagande att hela malmkvantiteten skall fraktas från Kiruna

till Svartön skulle härför erfordras

5 ånglokomotiv litt. E och

185 malmvagnar » M2.

Med nuvarande priser skulle denna materiel icke kunna anskaffas

för billigare pris än sammanlagt cirka 4,650,000 kronor och beräknas

leveranstiden för den rullande materielen till cirka 1 år.

1 den mån elektrifieringen av bandelen Kiruna—Gellivare blir

färdig, erfordras elektrisk dragkraft i motsvarande utsträckning i stället

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

för ånglokomotiv. Anskaffningskostnaden för elektriska lokomotiv i förhållande

till uträttat trafikarbete blir emellertid ungefär densamma som

för ånglokomotiv.

Kiruna—Narvik.

Skall åter hela den ifrågavarande malmkvantiteten utskeppas över

Narvik, så erfordras för statens järnvägars vidkommande 2 elektriska

malm tågslokomotiv och 150 malmvagnar litt. M2.

Under antagande av ett pris å de elektriska lokomotiven av 400,000

kronor per stycke skulle det erforderliga kapitalutlägget för rullande

materiel enligt detta alternativ för Sveriges del uppgå till cirka 3,650,000

kronor.

För transporten Kiruna—Narvik erfordras givetvis också vissökning

av den rullande materielen å norsk sida. — Antalet erforderliga malmvagnar

uppgår för transporterna å linjen Narvik—Riksgränsen enligt

tidigare använda beräkningsgrunder till 45.

Beträffande behovet av rullande materiel för den kvantitet av

ytterligare intill 100,000 ton malm från Luossavara, som malmkommissionen

föreslagit att det skulle åligga bolagen, om staten så skulle

påfordra, att tillhandahålla staten, så skulle härför erfordras ett kapitalutlägg

av cirka 1,300,000 kronor, under förutsättning att hela denna

malmkvantitet fraktas till Svartön. Under förutsättning av transport

av ifrågavarande malmkvantitet till Riksgränsen för vidare befordran

till Narvik reduceras detta kapitalutlägg till omkring 1,000,000 kronor.

Utfraktningen av malm från Luossavara förutsätter vidare anläggning

av ett spårsystem vid Luossavara med anslutning till Kiruna

malmbangård samt malmficksbrygga jämte elektriska spel för vagnarnas

manövrerande invid densamma. Kostnaderna för dessa anläggningar

förutom malmficksbryggan och de elektriska spelen, vilka senare båda

anläggningar antagas som vanligt böra bekostas av malmbolaget, beräknas

uppgå till omkring 120,000 kronor. Av denna summa bör omkring

hälften, utgörande kostnader för omändring av redan befintliga

anordningar såsom vägomläggningar, dikesgrävningar med mera ävensom

spåret förbi malmbryggan med tillhörande spårväxlar, bestridas av

bolaget, under det att statens järnvägar böra påtaga sig övriga kostnader

för spåranordningarna, enär dessa kunna anses erforderliga för vagnuppställning

och vagnomsättning.

Vad så beträffar fraktavgifterna ha bolagen utgått från, att den

för bolagens räkning brutna malmen skulle få befordras till Svartön

respektive Narvik enligt de fraktsatser, som upptagas i det år 1907

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gällivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ingångna

avtalet.

Enligt nämnda avtal äga malmbolagen mot vissa prestanda och

skyldigheter från deras sida att åtnjuta en mycket avsevärd fraktnedsättning,

motsvarande, vad beträffar transporter till Riksgi-änsen, 20

procent, och vad beträffar transporter till Svartön, 40 procent under de

enligt den ordinarie taxan utgående avgifterna. Ej heller har den under

nuvarande krisförhållanden för övrig trafik gällande provisoriska taxeförhöjningen

kunnat tillämpas för de i detta särskilda avtal berörda

transporter. Bolagen äro emellertid enligt avtalet pliktiga att med viss

inskränkning och enligt något olika bestämmelser för Riksgränsbanans

tvenne huvuddelar garantera, att statens järnvägars kostnader för Riksgränsbanans

drift och underhåll ävensom fem procents ränta å nämnda

banas anläggningskostnad bliva betäckta i huvudsak och framför allt

till den del, som belöper sig på bolagets transporter.

Vid bedömandet av denna fraktfråga synes fog föreligga att skilja

på den del av här ifrågavarande malm, som i och för export skall

framföras i samma stations relationer och på samma sätt som de stora

mängderna exportmalm i övrigt, och den del som skall avses för inhemsk

användning och befordras efter trafikantens friare bestämmelser.

Därest fraktavgiften för den malm, som i och för export väl då skulle

komma att transporteras för trafikaktiebclagets Grängesberg—Oxelösund

räkning, skulle baseras på de i förutberörda avtal för dess dotterbolag

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fastställda frakterna, så torde man

vidare utgå från, att jämväl avtalets garantibestämmelser skulle tilllämpas

på här ifrågavarande malmtransporter. Under sådan förutsättning

och då det nu är fråga om en relativt ringa tillkommande kvantitet

exportmalm, på vilken bestämmelserna i meranämnda avtal skulle få

tillämpas, och då denna malmkvantitet givetvis trafiktekniskt kan behandlas

på samma sätt som de stora mängderna, har järnvägsstyrelsen

icke något att erinra mot, att de fraktbestämmelser, som finnas angivna

i 1907 års överenskommelse med malmbolagen få läggas till

grund för fraktpriset för berörda för export över Svartön eller Narvik

avsedda malm, dock med vissa här nedan närmare angivna förhöjningar.

Vad åter beträffar den del av malmen, som skall avses för inhemsk

användning och väl då kommer att transporteras för Norrbottens

järnverks aktiebolags räkning, och vilken styrelsen antager kan

komma att transporteras dels på annat sätt, dels även till andra platser

än Svartön och Narvik, håller styrelsen före, att frakten för den
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433.

samma bör, i avsaknad av en sådan garantibestämmelse som den ovan

anförda, samt då den måhända kommer att betinga ett särskiljande av

vissa kvantiteter att framföras på andra vägar än de stora mängderna,

utgå enligt samma grunder, som vid olika tidpunkter kunna vara gällande

beträffande malmtransporter i allmänhet å Riksgränsbanan för

andra trafikanter än de i det stora exportmalmavtalet ingående bolagen.

— Fraktavgifterna för dylika transporter måste emellertid förutom efter

malmslagens olika beskaffenhet och förhållande till varandra i värde

med flera faktorer givetvis främst avpassas efter statsjärnvägarnas ekonomiska

och driftsförhållanden, och situationen är för närvarande sådan,

att några fraktnedsättningar under allmänt gällande avgifter icke kunna

medgivas, enär statens järnvägars inkomster icke ens täcka driftskostnaderna.

Då det vidare är omöjligt att nu överblicka, huruvida och

när en nedsättning av ifrågavarande malmfrakter kan komma till stånd

— en nedsättning, som då måste göras mera allmän och rättvist avvägas

för de olika trafikanterna — anser styrelsen, att denna fråga

måste tillsvidare lämnas öppen, för att, samtidigt med andra likartade

fraktfrågor regleras, sedan förhållandena efter krigets slut stadgat sig,

och möjligheter att göra några säkrare kalkyler åter föreligga, då det

ock är styrelsens mening, att staten bör sträcka sig så långt i eftergifter,

som det med hänsyn till statens järnvägars driftsekonomiska

förhållanden och övriga på saken inverkande omständigheter är

möjligt.

Ifråga om frakterna för Grängesbergsbolagets transporter, vilka

alltså antagas skola utföras på liknande sätt och i samband med dotterbolagets

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag transporter, får styrelsen

framhålla, att den rullande materiel, som är erforderlig för de ifrågasatta

ökade transportmängderna, betingar en väsentligt högre anskaffningskostnad

än i genomsnitt den materiel, med vilken malmtransporterna

enligt de föregående överenskommelserna ombesörjas. — Givetvis

ha statens järnvägar enligt det gamla åtagandet skyldighet att för den

kontraktsenliga ökningen av malmtransporterna anskaffa efter hand erforderlig

ny rullande materiel, som ävenledes är underkastad den nuvarande

kristidens enormt uppdrivna priser, men då det här gäller ett

nytt åtagande synes det vara rimligt och befogat, att statens järnvägar

trots den förutsatta allmänna rånte- och driftskostnadsgarantin beräkna

sig någon direkt täckning för den ökning av.den årliga kostnad för

ränta och amortering av den rullande materielen, som uppkommer på

grund av de särskilt höga anskaffningskostnaderna för nämnda materiel.

Denna kostnadsökning har av styrelsen beräknats till 69 öre per ton

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 392 höft. (Nr 433.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 433.

till Svartön och till 57 öro per ton till Riksgränsen fraktad malm. Då

de nuvarande frakterna för transporter till nämnda orter utgöra kronor

3.48 resp. kronor 2.64 per ton, skulle sålunda här ifrågavarande fraktavgifter

böra utgå med kronor 4.17 resp. 3.21 per ton.

De i § 14 av 1907 års överenskommelse givna garantibestämmelserna,

beträffande minsta fraktbelopp för malmtransporter för Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags räkning i förhållande till järnvägens

drift-, underhålls- och räntekostnader, synas — såsom styrelsen här

ovan framhållit såsom en huvudförutsättning — i tillämpliga delar böra

gälla även beträffande här berörda transporter av exportmalm för trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund räkning. De garantibelopp, som

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag för visst år kunna få att enligt nämnda paragraf samfällt gälda,

synas böra fördelas på vartdera bolaget i förhållande till andelen av för

deras räkning framförda tonkilometer malm å dels sträckan Gällivare

(Malmberget)—Svartön, dels sträckan Gällivare—Riksgränsen.

Emellertid får styrelsen erinra, att den verkliga innebörden av

nämnda paragrafs tredje moment är föremål för olika tolkning av järnvägsstyrelsen

och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, såsom framgår

av styrelsens underdåniga skrivelser den 21 juni 1917 och 12 februari

1918. — Moment 3 av ifrågavarande paragraf lyder sålunda: »Har till

följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malmen ägt rum,

skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf upphöra, för den tid

avbrottet varar.» Styrelsen anser visserligen för sin del bestämmelsens

innebörd fullt tydlig, men för att i här förevarande fall undanröja all

möjlighet till olika tolkning anser styrelsen, att i detta sammanhang

bör klart utsägas att med »avbrott» bör avses endast den tid, fullständigt

avbrott i transporten på någon av järnvägslinjerna Gällivare—Riksgränsen

resp. Gällivare—Svartön på grund av i momentet angivna omständigheter

nödvändigtvis måst äga rum, och att sålunda därmed icke

får, såsom nu av bolaget hävdas, menas även en av krigsorsaker vållad

mer eller mindre väsentlig inskränkning av transporterna.

Därjämte vill styrelsen framhålla, att de fraktbestämmelser, som

styrelsen nu av lämplighetsskäl föreslår tillämpade för en relativt ringa

tilläggskvantitet i huvudsaklig överensstämmelse med grunderna för

förut träffade större uppgörelser, icke få anses vara på något som helst

sätt bindande eller pr.ejudicerande för beräkningen av fraktavgifterna

för transporter, som kunna komma att medgivas enligt eventuella nya

överenskommelser mellan staten och de malmexporterande bolagen.

Med anledning av vad ovan anförts, får järnvägsstyrelsen i underdånighet

hemställa, att i en eventuell överenskommelse angående här

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 433. 83

ifrågavarande transporter måtte införas bestämmelser av ungefär följande

lydelse:

»För den del av här ifrågavarande malm, som för trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund räkning kommer att under avtalstiden

transporteras från Kiruna till Riksgränsen resp. Svartön för att exporteras,

skall fraktavgiften utgå med 3.21 kronor per ton till Riksgränsen och

4.17 kronor till Svartön med iakttagande i tillämpliga delar av de villkor

och bestämmelser, som finnas angivna i 1907 års överenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget G ällivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, med den inskränkning, som framgår av § 2 sista

stycket av 1913 års överenskommelse mellan svenska staten och nyssnämnda

bolag.»

För nyssnämnda malmtransporter skola gälla enahanda garantibestämmelser,

som finnas angivna i § 14 i 1907 års överenskommelse

varvid skall iakttagas, att de garantibelopp, som trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för

visst år kunna få samfällt gälda, skall fördelas på vartdera bolaget i

förhållande till andelen för deras räkning framförda tonkifometer malm

å dels sträckan Gällivare—Riksgränsen, dels sträckan Gällivare (Malmberget)—Svartön.

Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt här ifrågavarande

bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett avbrott i nu ifrågavarande

malmtransporter å järnvägen nödvändigtvis måst äga rum till

följd av krig eller blockad.

Staten medgiver, att i den mån vagnar för transporter mellan

upplag å Svartön och lastande fartyg behövas för trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må

tillhandahållas av statens järnvägar under de villkor, som finnas angivna

i § 2 av 1913 års nyssberörda överenskommelse, under förutsättning,

att, därest statens järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150

vagnar per dag, den i nyssnämnda paragraf angivna avgiften skall erläggas.

För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens

järnverks aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande

fraktavgifter, för så vitt icke Kung]. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda

medgiver.»

Därjämte får styrelsen hemställa, att, därest här ifrågavarande

malmtransporter komma till stånd, erforderliga medel för anskaffande

av rullande materiel och anordnande av malmbangård måtte i enlighet

med vad ovan anförts samt efter de närmare beräkningar, som kunna

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 433.

verkställas efter av bolagen lämnade upplysningar angående malmens

dirigering, ställas till styrelsens förfogande.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit förutom undertecknad

jämväl överdirektören Virgin, järnvägsfullmäktige Strömberg

och friherre Adelswärd, byråcheferna von Friesen, Åberg och Almquist

samt byrådirektören Norrman.

Stockholm i maj 1918.

Underdånigst

Axel Granholm.

Aldo Almquist.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.