Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för skogvaktarna vid universitetet i Uppsala m. m

1918-04-30 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:440, Angående lönereglering för skogvaktarna vid universitetet i Uppsala m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

1

Nr 440.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående lönereglering

för skogvaktarna vid universitetet i Uppsala

m. m.; given Stockholms slott den 30 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels, med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet°i Uppsala,

avdelningen A) Avlöningar m. in., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets

samlingar och inrättningar in. in., av de under titeln Drätselverket

nu upptagna avlöningsförmåner för 9 skogvaktare, i stället i utgiftsstaten

under nämnda avdelning och titel uppföra för en var av dessa skogvaktare,

jämte anteckning om av universitetet tillhandahållen bostad, beräknad till

ett värde av 200 kronor och betraktad såsom lön, en kontant avlöning av

1,500 kronor, därav 750 kronor lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter respektive 5, 10

och 15 års tjänstgöring,

dels förklara vederbörande äga att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom ordinarie skogvaktare vid

universitetet,

dels förordna, att för åtnjutande av ovannämnda avlöningsförmåner

ifrågavarande befattningshavare skola i tillämpliga delar vara underkastade

de villkor och bestämmelser, som genom kungörelsen den 13 juni 1908

äro fastställda för åtnjutande av de för vissa befattningshavare vid rikets

universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet från och med år

1909 gällande nya avlöningsförmåner, samt tillika vara skyldiga ej mindre

att avstå från innehavande boställen än även att underkasta sig de vid

tiden för löneregleringens trådande i kraft gällande bestämmelser i avseende

a. civila tjänstinnehavares rätt till pension, i den mån förpliktelse härtill

ej redan förefinnes,

dels förklara, att befattningshavare, som icke hos Uppsala universitets

drätselnämnd före den 1 november 1918 skriftligen förklarat sig villig

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 398 höft. (Nr 440.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

att underkasta sig de villkor och bestämmelser, som gälla för åtnjutande

av ifrågavarande nya avlöningsförmåner, skall bibehållas vid dem han äger

åtnjuta under år 1918, däri inberäknade lönetillägg å 200 kronor samt

dagarvoden vid vissa tjänsteförrättningar, dock att dagarvodena sammanlagt

må uppgå till högst 400 kronor för år,

dels, med uteslutande av den i universitetets utgiftsstat under ovannämnda

avdelning och titel upptagna posten å högst 900 kronor till

dagarvoden åt skogvaktarna, besluta, att i stället skall i utgiftsstaten till

reseanslag åt skogvaktarna, 200 kronor för en var, uppföras ett anslag av

1,800 kronor,

dels föreskriva, att traktamentsersättning till universitetets skogvaktare

vid tjänsteresor må, i huvudsaklig överensstämmelse med de av vederbörande

departementschef i anförande till ovannämnda protokoll i avseende

härå angivna grunder, utgå ur avkastningen av universitetets skogar,

dels ock för genomförande av ifrågavarande lönereglering höja det

ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten, med 6,885

kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAD.

Värner Rydén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcr.tjs Nåd. Proposition Nr 440.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Departementschefen, statsrådet Rydén yttrade härefter:

Från universitetet i Uppsala inkom i början av år 1917 underdånig

framställning om lönereglering för universitetets skogvaktare. Framställningen

avsåg, att dessa borde erhålla samma löneförmåner som med dem

närmast jämförliga befattningshavare, nämligen vissa kronojägare inom

skogsstaten. För ändamålet skulle erfordras ett belopp av 6,385 kronor.

I ärendet yttrade sig, förutom kanslern för rikets universitet, vilken med

skrivelse den 12 januari 1917 överlämnade handlingarna i ärendet till

Kungl. Maj:t, jämväl statskontoret i utlåtande den 17 april 1917.

Under punkt 74 av åttonde huvudtiteln i 1918 års statsverksproposition

har jag om förmält, hurusom nämnda framställning icke ledde till den

formliga lönereglering, som universitetet åsyftade. Anledningen därtill

Lönereglering

för skogvaktarna

vid

universitetet i

Uppsala m.m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 440.

var i främsta rummet, att när ärendet befann sig i färdigberett skick,

riksdagens båda kamrar redan hunnit behandla den ordinarie staten för

universitetet i Uppsala. Dåvarande departementschefen anmärkte desslikes

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 27 april 1917, att

utredningen i ämnet icke till alla delar torde vara fullt uttömmande. Han

fann den dock vara tillräcklig för att motivera ett förslag om tillfälligt

lönetillägg jämte beredande av ökade dagarvoden för skogvaktarna. Ett

starkt stöd för att inskränka sig till allenast ett tillfälligt lönetillägg fann departementschefen

ligga i den omständigheten, att Kung!. Maj:t i propositionen

nr 274/1917 angående driftkostnader under år 1918 för statens

skogsdomäner m. m, stannat vid att för kronojägarna föreslå endast ett

provisoriskt ordnande av lönefrågan.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t

i en till 1917 års riksdag avlåten proposition, nr 336, riksdagen medgiva,

att ur universitetets i Uppsala reservfond finge under år 1918 utgå dels

för beredande av tillfälligt lönetillägg för sagda år å 200 kronor åt en var

av universitetets skogvaktare ett belopp av 1,800 kronor, dels ock för

vinnande av ökade medel till dagarvoden under år 1918 åt nämnda skogvaktare

ett belopp av högst 2,700 kronor.

Kungl. Maj:ts berörda förslag bifölls av riksdagen.

I mitt anförande under nyssnämnda punkt 74 av åttonde huvudtiteln

i årets statsverksproposition omförmälde jag, att kronojägarnas löneregleringsfråga,

enligt vad chefen för jordbruksdepartementet meddelat mig,

torde komma att framläggas för 1918 års riksdag. Jag ansåg mig då ej

böra underlåta att vidtaga på mig ankommande åtgärder för att skogvaktarna

snarligen måtte komma i åtnjutande av den förbättrade ställning i lönehänseende,

som med skälig hänsyn till de avlöningsförmåner, vilka komme

att beredas kronojägarna, borde tillerkännas ifrågavarande befattningshavare

vid Uppsala universitet. I förväntan på en blivande framställning till

riksdagen angående ordnande av kronojägarnas avlöningsförhållanden inskränkte

jag mig för det dåvarande till en hemställan om förslag till

riksdagen att, i avbidan på proposition om lönereglering för skogvaktarna

vid universitetet i Uppsala, för detta ändamål beräkna en höjning av

ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten, med

10,000 kronor.

Kungl. Maj:t biföll detta mitt förslag.

Framställning om reglering av kronojägarnas avlöningsförmåner föreligger

nu i Kung!. Maj:ts denna dag till riksdagen avlåtna proposition nr

399 angående driftkostnader under år 1919 för statens domäner. Jag

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

vill därför nu upptaga frågan om lönereglering för Uppsala universitets

skogvaktare, därtill liksom vid min nyssnämnda hemställan föranledd jämväl

av en från universitetet inkommen förnyad begäran om löneregleringens

genomförande.

Till en början torde en redogörelse för skogvaktarnas avlöningsförmåner

enligt universitetets ordinarie stat vara på sin plats. En sådan

redogörelse, åtföljd av upplysningar rörande löneförmånerna för vissa, till

sin ställning med skogvaktarna jämförliga kronojägare, återfinnes i dåvarande

departementschefens anförande till det vid förutnämnda proposition

nr 336/1917 fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 27

april 1917. Jag ber att här få anföra dessa delar av departementschefens

anförande:

Dessa (skogvaktarna vid universitetet i Uppsala) äro, yttrade departementschefen,

nio till antalet, och de avlönas enligt staten sålunda, att två av dem åtnjuta kontant

800 kronor jämte bostad, medan de övriga innehava boställsförmån, värderad i ett fall

till 50 kronor, i ett fall till 60 kronor, i två fall till 70 kronor, i två fall till 75 kronor

samt i ett fall till 85 kronor, vartill för en var kommer ett kontant penningbelopp,

så avpassat, att detsamma jämte bostälIsförmånens beräknade värde uppgår till

800 kronor. Yar och en av de nio skogvaktarna bar dessutom rätt till ett ålderstilllägg

å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Till dagarvoden åt skogvaktarna är vidare i staten uppfört ett belopp av högst

900 kronor. Beträffande dagarvodet är i punkt 6 av särskilda utav Kungl. Maj:t

meddelade föreskrifter, hörande till staten för universitetet i Uppsala, bestämt, att detsamma

utgår med 2 kronor 50 öre för förrättning enligt skogsförvaltarens order å

skogstrakt, som ligger mer än 10 kilometer i rak sträckning från skogvaktarens bostad,

intill ett belopp av högst 100 kronor för kalenderår för varje skogvaktare. Detta belopp

räcker sålunda till högst 40 dylika förrättningar.

Skogvaktarnas ovan angivna avlöning är till beloppet bestämd vid 1907 års riksdag,

och man tog därvid hänsyn till de löneförmåner, som då utgingo för kronojägare.

År 1908 hade i statsverkspropositionen föreslagits förbättrade avlöningsförmåner för

dessa — ett förslag, som ock vann riksdagens bifall. Vid samma års riksdag framlades

förslag om en omfattande lönereglering för befattningshavare vid universiteten.

Det hade ej saknats skäl att därvid ifrågasätta någon förbättring i avlöningen för

skogvaktarna vid universitetet i Uppsala, så att denna fortfarande ställts i lämpligt

förhållande till krön oj ägarnas. Så skedde likväl ej, tvivelsutan på grund av den året

förut vidtagna löneregleringen för skogvaktarna. Den ändringen vidtogs emellertid,

att deras avlöning, som år 1907 angavs såsom arvode, i staten upptogs såsom lön och

tjänstgöringspenningar, de sistnämnda utgörande 300 kronor. De blevo sålunda berättigade

till pension enligt 1907 års pensionslag för civila befattningshavare.

Ifrågavarande skogvaktare åtnjuta, såsom av det ovan anförda framgår, relativt

låga löneförmåner. Man har icke utan skäl jämfört dessa med de avlöningar, som utgå

till lyonojägarna inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län — de län, inom

vilka universitetets skogar äro belägna. Dessa kronojägare uppbära enligt nu gällande

stat i lön 600 kronor och i tjänstgöringspenningar 500 kronor, vartill kommer bostadslägenhet

eller hyresersättning med 100 kronor. Tre ålderstillägg, vartdera å 100 kro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

nor, äro dem vidare under vissa villkor tillförsäkrade. Begynnelse- och slutavlöningen

kan alltså beräknas till 1,200, respektive 1,500 kronor, medan för universitetets

skogvaktare motsvarande siffror äro 800 och 900 kronor. I respenningar åtnjuta

kronojägarna belopp, växlande mellan 50 och 200 kronor. Såsom nämnt finnes

till dagarvoden för samtliga skogvaktarna ett belopp av högst 900 kronor upptaget i

staten för universitetet.

Redan denna jämförelse visade, anmärkte departementschefen, att

skogvaktarna i ekonomiskt hänseende vore vida sämre ställda än kronojägarna.

Men härtill komme vidare, att skillnaden i avlöningsförhållanden

till kronojägarnas förmån skulle bliva ännu större vid bifall till vad rörande

kronojägarna föreslagits i propositionen nr 274/1917. Sistberörda förhållande

hade särskilt medverkat till departementschefens önskan att ej

lämna den gjorda framställningen rörande skogvaktarna utan understöd.

1 sagda proposition nr 274/1917 föreslogs, att för kronojägarna skulle

under år 1918 utgå tillfälligt lönetillägg med 250 kronor, då befattningshavaren

uppbure hyresersättning, och med 200 kronor, då han innehade

bostad in natura. Med tillämpning av detta — av riksdagen gillade —

förslag sattes det tillfälliga lönetillägget för år 1918 till skogvaktarna, såsom

nämnt, till 200 kronor för en var. Den kontanta avlöningen för

skogvaktarna utgör sålunda under år 1918 för en skogvaktare 915 kronor,

för två 925 kronor, för andra två 930 kronor, för en 940 kronor, för en

950 kronor och för de återstående två 1,000 kronor.

1 propositionen nr 274/1917 berördes även frågan om sättet för beräknande

av rese- och traktamentsersättning för tjänsteförrättningar. Vad

i avseende därå föreslogs i fråga om kronojägarna föranledde den förut

omförmälda tillökningen för år 1918 i anslagsmedlen till dagarvoden

åt skogvaktarna. Genom denna tillökning skulle en var av de nio skogvaktarna

kunna erhålla ''dagarvode av 4 kronor under 100 dagar, under

förutsättning att man i övrigt iakttoge nu gällande — i det föregående

omnämnda — bestämmelser rörande dagarvoden åt skogvaktarna. Huru

frågan om kronojägarnas rese- och traktamentsersättning för närvarande

är ordnad, får jag tillfälle att omförmäla i det följande.

Då j ag nu går att närmare inlåta mig på den föreliggande frågan,

skall jag först återgiva erforderliga delar av vederbörande universitetsmyudigheters

förnyade framställning i ämnet. Liksom beträffande den föregående

framställningen ligger även för den nuvarande till grund en till

universitetets drätselnämnd ställd skrivelse från skogsförvaltaren yid universitetet

A. Hahr. I denna den 22 september 1917 dagtecknade skrivelse,

vilken i väsentliga delar är likalydande med den förra (i huvudsak

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

intagen i vederbörande departementschefs förut omförmälda anförande till

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 27 april 1917), yttrar Hahr

till en början:

Då Uppsala universitets skogvaktare i fråga om arbetets art och omfattning,

ansvar och i övrigt sociala förhållanden kunna fullt jämföras med de ordinarie kronojägarna

inom skogsstaten, synas de mig ock med allt skäl böra i fråga om avlöning

jämnställas med dessa, för såvitt man skall kunna hava förhoppning att få bibehålla

den goda kår, som nu tjänstgör, och vid eventuella tjänstebyten kunna få lika goda

krafter i stället.

I all synnerhet bliver detta än mer nödvändigt nu, då det med varje år sig

ökande arbetet kommer att ställa allt större krav på deras förmåga och omöjliggöra för

dem att genom bisysslor skaffa sig någon inkomst.

Hahr gör därefter eu jämförelse mellan avlöningsförmånerna för de båda omförmälda

kategorierna av befattningshavare, ett ämne, för vilket jag nyss redogjort. Han

erinrar vidare därom, att i ett betänkande och förslag, som av tillkallade sakkunniga

avgivits angående de allmänna skogarna i södra och mellersta delarna av Sverige,

anförts, att arealen av varje kronojägares bevakniugstrakt i genomsnitt ej bör överstiga

2,500 hektar. »Det bör ihågkommas», yttra de sakkunniga, »att kronojägaren

är arbetsförmannen inom bevakningstrakten och såsom sådan skall vara personligen

närvarande vid verkställande av ett flertal skogsvårdsarbeten. Den årligen medhunna

mängden av dessa arbeten per ytenhet räknat blir därför direkt beroende på bevakningstrakternas

storlek. Vidare bör det framhållas, att resultatet av de igångsatta

skogsarbetena i väsentlig mån blir beroende av den tid och det intresse, kronojägaren

hinner ägna åt desamma.»

I fråga om kronojägarnas reseersättningar anför Hahr följande uttalande

av ovannämnda sakkunniga:

Jämväl kronojägarnas reseersättningar anse de sakkunniga böra utgå med dagarvoden

för förrättningsdagar på större avstånd än 5 km. från bostaden samt fasta anslag

till biljett- och skjutskostnader. Då dagtraktamenten avse att betäcka utgifterna

för kost och logi under bortovaro från hemmet, böra de utgå med så pass stort belopp,

att dessa kostnader verkligen bliva betäckta. Då vid flertalet resor inom södra Sverige

kronojägarna såväl som jägmästarna nödgas för erhållande av kost och logi anlita

hotell och gästgivargårdar, torde det knappast kunna förutsättas, att de skola kunna

erhålla kost och logi för mindre än 4 kronor per dag, med vilket belopp dagarvodena

alltså böra utgå.

De fasta reseanslagen böra givetvis vara helt beroende av bevakningstrakternas

utsträckning.

För egen del yttrar Hahr härefter:

Vad sålunda av de sakkunniga sagts om kronojägarna finner jag i allt äga sin

tillämpning på universitetets skogvaktare.

Akademiskogarnas areal torde, efter numera gjorda inköp och efter vad uppmätningarna

giva vid handen, komma att uppgå till cirka 22,500 har, vadan således var och

en av de nu anställda 9 skogvaktarna skulle erhålla eu bevakningstrakt av cirka 2,500

har. Antalet skogvaktare bör sålunda tills vidare bibehållas vid det nuvarande, om än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

en reglering av respektive skogvaktares bevakningstrakter bör ske, dock vill jag erinra

om de stora skogsinköp, som årligen ske och som torde nödvändiggöra en ökning

av skogspersonalen inom en mycket snar framtid.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår Hahr, att skogvaktarna

i avseende å lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg samt bostad

eller hyresersättning likställas med kronojägarna enligt nu gällande stat.

I fast reseanslag borde skogvaktare erhålla 100 kronor för år. Beträffande

åter dagarvoden för förrättningar på större avstånd än 5 km. från

hemmet borde arvodena utgå med 4 kronor per dag i likhet med vad ovan

omnämnda sakkunniga föreslagit.

I anslutning härtill framlägger Hahr följande stat för skogvaktarpersonalen

vid universitetet:

9 skogvaktare: lön.......................................... kronor 5,400: —

tjänstgöringspenningar ......... » 4,500: — kronor 9,900: —

fasta reseanslag ................................................ » 900: —

Summa kronor 10,800: —

Härtill komma dagarvoden, vilkas antal Hahr funnit vara omöjligt att nu exakt

beräkna, men vilka lian, beräknade efter 4 kronor om dagen, anser komma att uppgå

till högst 4,000 kronor.

Hahr yttrar sig slutligen i skrivelsen om lämpligheten av att indraga

de boställslägenheter, som sju av skogvaktarna i enlighet med den nu

gällande staten för närvarande innehava:

Två skogvaktare, säger Hahr, innekava bostadsboställe med täppa, och till de övriga

sju skogvaktarna äro upplåtna mindre torp med en åkerareal av 8 till 10 hektar. Då

skogvaktarna ej böra sysselsätta sig med jordbruksarbete utan uteslutande ägna sig åt

skogarnas skötsel och vård, synes det mig lämpligt att vid en blivande lönereglering

indraga ifrågavarande sju torp.

Samtliga skogvaktarna skulle sålunda få bostadslägenhet med en mindre täppa,

innehållande 1,5—2 hektar, samt fri vedbrand. Torpens återstående areal åter skulle

antingen anslås till skogsarbetarboställen, där så lämpligen kunde ske, eller utarrenderas

till närmast boende akademiarrendator, och kunde för denna åkerareal beräknas

ett årligt arrende av 800 kronor, varigenom utgiftsstaten i själva verket skulle minskas

med motsvarande belopp.

Extra jägmästaren O. Kollberg, som av universitetet antagits till biträdande

skogsförvaltare, har i ärendet avgivit följande utlåtande:

Till Uppsala universitets drätselnämnd.

Anmodad avgiva utlåtande rörande arten och omfattningen av det arbete, som

utföres av Uppsala universitets skogvaktare, jämfört med de tjänsteuppdrag, som åligga

i statens tjänst anställda kronojägare, får jag vördsamt anföra:

För att kunna göra en noggrann jämförelse emellan dessa båda kategorier av

lägre tjänstemän har jag punkt för punkt genomgått de av domänstyrelsen utfärdade

reglementariska föreskrifterna till efterrättelse vid kronojägares tjänstgöring och där
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

9

vid funnit, att de däri upptagna bestämmelserna för kronojägarna i huvudsak äga sin

tillämpning även på universitetets skogvaktare. Då jag dessutom från min tjänstgöring

inom skogsstaten under åren 1901—1915 och som biträdande förvaltare vid universitetets

skogsförvaltning från den 1 januari 1916 och till dato funnit, att blott detaljer

ifråga om åtalsrätt och rapportföring äro olika, men att utbildning och arbetsprestation

hos den ena kategorien måste vara fullt lika god som hos den andra för ett rätt

handhavande av tjänsten, intygas, att jag finner dem böra i allt jämnställas beträffande

arbetets art och omfattning.

Uppsala den 24 september 1917.

Oscar Kollberg.

Deri 25 september 1917 företog drätselnämnden ifrågavarande ärende

till behandling. Drätselnämnden fann därvid den förebragta utredningen

giva vid handen, att den nuvarande avlöningen till universitetets skogvaktare

vore alltför låg, särskilt jämförd med de avlöningsförmåner, som utginge

till kronojägarna, med vilka skogvaktarna närmast vore att jämnställa

i fråga om arbetets art och omfattning. Likaså ansåg drätselnämnden den

föreslagna indragningen av de nu förefintliga 7 skogvaktartorpen och deras

ersättande med bostadslägenheter väl motiverad. Drätselnämnden fann

därför skäligt tillstyrka den av skogsförvaltaren föreslagna avlöningen för

skogvaktarna, nämligen: lön 600 kronor och tjänstgöringspenningar 500

kronor, summa 1,100 kronor, jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor,

efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring, fast reseanslag

100 kronor, allt per år, samt bostadslägenhet, vartill slutligen skulle komma

dagarvode med 4 kronor för dag för förrättningar på större avstånd än 5

km. från hemmet.

Kostnaderna för avlöning åt skogvaktarna, inberäknat fast reseanslag

men frånsett ålderstillägg, upptog drätselnämnden i anslutning till skogsförvaltarens

beräkningar till 10,800 kronor, vartill skulle komma dagarvoden,

tillhopa förslagsvis 4,000 kronor, vadan hela årskostnaden skulle uppgå

till 14,800 kronor.

Då enligt nu gällande stat till universitetets 9 skogvaktare, med inberäknande

av dagarvoden å högst 900 kronor, utginge ett sammanlagt

lönebelopp av 8,100 kronor, därav beräknat värde av boställen 485 kronor

samt kontant 7,615 kronor, och då enligt skogsförvaltarens utsago en årlig

inkomst av 800 kronor kunde beräknas uppkomma genom utarrendering

av de delar av skogvaktartorpen, vilka skulle avskiljas från dessa, komme

ett kontant årligt belopp av 8,415 kronor att stå till buds. För erhållande

av ovan nyss angivna belopp 14,800 kronor erfordrades alltså ytterligare

ett belopp av 6,385 kronor.

Drätselnämnden beslöt förty under åberopande av skogsförvaltarens

utredning samt av det i ärendet avgivna intyg från extra jägmästaren

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 398 höft. (Nr 440.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 440.

Kollberg hemställa hos det större konsistoriet om utverkande vid 1918

års riksdag av ett anslag å ordinarie stat av 6,385 kronor för förhöjning

av skogvaktarnas avlöning till ovan angivna belopp ävensom om rätt för

skogvaktarna till ytterligare 2 ålderstillägg å vartdera 100 kronor. 1 enlighet

med vad redan skogsförvaltaren i sin skrivelse föreslagit, hemställde

drätselnämnden vidare, att, därest vid 1918 års riksdag skulle begäras

eller beviljas löneförmåner åt kronojägarna, överstigande de nu av drätselnämnden

för universitetets skogvaktare föreslagna, samma löneförmåner

måtte beredas de sistnämnda.

Såsom villkor för åtnjutande av de sålunda föreslagna löneförmånerna

borde, enligt vad drätselnämnden föreslog, stadgas skyldighet dels att

ingå på de genom lag av den 8 juli 1916 införda ändrade pensionsbestämmelser

i de fall, där sådan skyldighet ej utan vidare förelåge, och dels att

avstå från nu innehavande skogvaktartorp.

Här torde jag böra påpeka en olikhet mellan drätselnämndens —

och övriga vederbörandes — nu föreliggande framställning och den, som

förut gjorts, bestående däri, att enligt den föregående framställningen de

för den ifrågasatta löneregleringen erforderliga medlen skulle utgå av den

behållna inkomsten å skogarnas konto.

Ärendet behandlades av det större akademiska konsistoriet vid sammanträde

den 29 september 1917. Därvid intogs i konsistoriets protokoll

följande av överjägmästaren i Bergslagsdistriktet Uno Wallmo avgivna

intyg:

På begäran intygas härmed, att Uppsala universitets skogvaktares verksamhet

som bevakare av universitetsskogarna till art och omfattning är likställd med kronojägares

tjänstgöring.

Örebro den 27 september 1917.

Uno Wallmo.

Det större konsistoriet tillstyrkte drätselnämndens framställning och

begärde universitetskanslerns medverkan till vinnande av den ifrågasatta

löneregleringen.

Med underdånig skrivelse den 6 oktober 1917 överlämnade tillförordnade

kanslern för Uppsala universitet handlingarna i ärendet till Kungl.

Maj:t. Under hänvisning i tillämpliga delar till kanslerns för rikets universitet

underdåniga utlåtande den 12 januari 1917 angående den förut gjorda

framställningen i ämnet och till Kungl.* Maj:ts proposition nr 336/1917

anhöll tillförordnade kanslern om proposition till 1918 års riksdag i överensstämmelse

med det nu framlagda förslaget.

Med anledning av denna hänvisning torde jag här böra ur nämnda

utlåtande den 12 januari 1917 återgiva följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 440.

I likhet med de akademiska myndigheterna ansåge universitetskanslern det vara

skäligt och lämpligt, att avlöningsförmånerna för universitetets skogvaktare reglerades

så, att de bleve överensstämmande med de ordinarie kronojägarnas inom de län, inom

vilka universitetets fasta egendomar vore belägna, nämligen Stockholms, Uppsala och

Västmanlands län. Kanslern hade alltså i det stora hela icke något att erinra mot

konsistoriets förslag.

Därest utredningen rörande kronojägarnas avlöning jämte därav föranlett förslag

komme att föreläggas 1917 års riksdag samt för kronojägarna därvid föresloges höjda

avlöningsförmåner i annan form än vad konsistoriet ifrågasatt för universitetsskogvaktarna,

anhölle kanslern, att Kungl. Maj:t täcktes till 1917 års riksdag avlåta

proposition om beredande åt Uppsala universitets skogvaktare av avlöningsförmåner

efter samma grunder, som komme att tillämpas vid bestämmande av avlöningsförmånerna

för kronojägarna inom nämnda tre län.

Skulle åter ärendet angående lönereglering för kronojägarna icke komma att

framläggas för 1917 års riksdag, anhölle kanslern, att frågan om lönereglering för

skogvaktarna i allt fall måtte oberoende härav föranleda proposition till årets riksdag

och att därvid konsistoriets förslag angående avlöningsförmånerna för ifrågavarande

befattningshavare måtte läggas till grund för densamma.

Därest sålunda lönereglering för skogvaktarna komme till stånd, borde, i enlighet

med vad drätselnämnden anfört, universitetets inkomststat jämkas därhän, att dels

posten »3) Penningar och persedlar av universitetets hemman m. m.» ökades med 800

kronor och dels så stort belopp tillädes posten »4) Inkomst av skogarna» o. s. v., som

därutöver bleve erforderligt för löneregleringens genomförande. Kanslern hade förvissat

sig därom, att den höjning av sistnämnda post, vilken sålunda skulle kunna

ifrågakomma, väl motsvarades av påräknelig ökad avkastning från universitetets skogar.

För den händelse utjämning av samma post till jämnt tusental skulle anses böra ske,

torde sådan lämpligen kunna åstadkommas medelst motsvarande ökning å utgiftsstaten

av det till Kungl. Maj:ts disposition stående beloppet.

I sammanhang med lönereglering för skogvaktarna erfordrades ävenledes vissa

jämkningar i eller tillägg till de till staten hörande, i nådigt brev den 19 februari 1909

meddelade särskilda föreskrifter, punkterna 1—3 samt 6, ävensom, enligt drätselnämndens

framställning, uti övergångsbestämmelserna till lagen den 8 juli 1916 angående

ändring i lagen om civila tjänstinnebavares rätt till pension.

Jag ber även att få anföra vad statskontoret i sitt i det föregående

omförmälda, den 17 april 1917 avgivna utlåtande yttrade:

I likhet med universitetskanslern anser statskontoret skäligt, att avlöningsförmånerna

för Uppsala universitets skogvaktare regleras så, att de bliva överensstämmande

med de ordinarie kronojägarnas inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län.

Statskontoret hemställer därför,

dels att, därest förslag kommer att föreläggas riksdagen om höjning av kronojägarnas

avlöningsförmåner i annan form än vad större akademiska konsistoriet i

Uppsala nu ifrågasatt för universitetsskogvaktarna, Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att bereda Uppsala universitets skogvaktare avlöningsförmåner efter samma

grunder, som komma att tillämpas vid bestämmande av kronojägarnas inom nämnda

tre län avlöning,

dels ock att, om ärendet angående lönereglering för kronojägarna icke kommer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

j ^ram^^oa.s för 1917 års riksdag, Kungl. Maj:t täcktes — i överensstämmelse med

vad konsistoriet föreslagit utom vad angår dagarvoden — i proposition föreslå riksdagen

medgiva, att till var och en av universitetets nio skogvaktare må årligen

utgå lön 600 kronor och tjänstgöringspenningar 500 kronor, med rätt till tre ålderstillägg,

vartdera a 100 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring,

fast reseanslag 100 kronor samt bostadslägenhet med täppa, men med skyldighet

dels att avsta saväl från hittills för vissa fall utgående dagarvoden som från innehavande

skogvaktare, med undantag av bostadslägenhet och täppa, och dels att

ingå på de genom lagen den 8 juli 1916 angående ändring i lagen om civila tjänstinnehavares

rätt till pension införda ändrade pensionsbestämmelser i de fall, där sådan

skyldighet ej utan vidare föreligger.

Beträffande de härav föranledda jämkningar i universitetets stat och i därtill

hörande särskilda föreskrifter instämmer statskontoret i vad universitetskanslern anfört

och hemställt.

Däremot synes, om1 i staten eller i särskilda föreskrifter inryckts stadgande om

här ovan föreslagna skyldighet för skogvaktarna att ingå på de genom lagen den 8

juli 1916 införda pensionsbestämmelser, ingen jämkning erfordras i övergångsbestämmelserna

till nämnda lag.

Såsom redan nämnts synas mig skogvaktarnas avlöningsförhållanden

böra ordnas med skälig hänsyn till de löneförmåner, som tillkomma motsvarande

kronojägare. Kronojägarna äro i det nu till riksdagens prövning

framlagda löneregleringsförslaget, likasom hittills, indelade i särskilda grup"

per. Av dessa bör den, som omfattar södra och mellersta Sverige och

sålunda de län, där universitetets skogar äro belägna: Stockholms, Uppsala

och Västmanlands län, närmast utgöra förebild vid löneregleringen för

Uppsala universitets skogvaktare.

För denna grupp av kronojägare har Kungl. Maj:t föreslagit följande

avlöningsförmåner i egentlig mening: lön 950 kronor, tjänstgöringspenningar

750 kronor, tillhopa 1,700 kronor, jämte rätt till 3 ålderstillägg.

vartdera å 150 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;.

Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade afkomst

avgå å indelningshavarens kontanta lön. Därest åt befattningshavaren

upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag å lönen, motsvarande skälig

hyra, dock icke i något fall med lägre belopp än 200 kronor.

för befattningshavare, vilken såsom kronojägarna, på grund av verksamhetens

art komma att ofta vistas borta från hemmet, är naturligen

ordnandet av frågan om rese- och traktamentsersättning vid tjänsteförrättningar

av stor betydelse. Såsom jag i det föregående antytt, var denna

fråga för kronojägarnas vidkommande förelagd 1917 års riksdag. Genom

riksdagens beslut blev densamma då på det sätt ordnad, att i lönestaten

upptogos resepenningar med fasta belopp, för de särskilda kronojägarna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

13

med hänsyn till bevakningstrakternas storlek och kommunikationsförhållandena

växlande mellan lägst 50 kronor och högst 250 kronor. I avseende

åter å traktamentsersättning skulle sådan utgå till kronoj ägarna i

huvudsaklig överensstämmelse med vissa av riksdagen antagna grunder.

Bestämmelserna om denna ersättning blevo, med tillämpning av riksdagens

beslut, av Kungl. Maj:t utfärdade genom kungörelse den 28 augusti 1917

angående resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare vid

skogsstaten och statens skogsskolor.

I § 1 av denna kungörelse förklaras, att till ordinarie och extra befattningshavare

vid skogsstaten och statens skogsskolor skall för resor och

förrättningar i tjänsten resekostnads- och traktamentsersättning utgå enligt

gällande resereglemente, i den mån ej annorlunda stadgas i §§ 2—6 av

kungörelsen.

§ 2 av kungörelsen innehåller vissa bestämmelser rörande resekostnadsersättning

till befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande den förvaltande

personalen samt skogsskoleföreståndare vid resa inom det överjägmästardistrikt,

där befattningshavarens tjänstgöring är förlagd.

Befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande den bevakande personalen,

åtnjuter ej någon resekostnadsersättning vid resa för förrättning,

varom i § 2 förmäles, utan uppbär, såsom av det föregående framgår, ett

fast resepenninganslag. Härom förmäles i § 3.

Sedan i § 4 meddelats bestämmelser i fråga om traktamentsersättning

till befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande den förvaltande personalen

samt till skogsskoleföreståndare, heter det i §§ 5 och 6:

§ 5.

I fråga om traktamentsersättning till befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande

den bevakande personalen, ävensom till skogsrättare skola vid resa för förrättning,

varom i § 2 förmäles, följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1) Ersättning utgår endast i de fall, som avses under 2) och 3) här nedan, samt

under förutsättning tillika, att resan sträckt sig mer än fem kilometer, räknat i rak

riktning från bostadsorten.

2) Ersättning utgår med fullt belopp enligt resereglementet, då befattningshavaren

nödgats anlita nattkvarter utom bostadsorten eller då resan företagits på

särskild order av vederbörande jägmästare eller annan överordnad tjänsteman för att

biträda med, utföra eller leda avverkning, skogsodling eller annat särskilt arbete samt

räckt minst 12 timmar.

3) Har resa, som företagits på särskild order av vederbörande jägmästare eller

annan överordnad tjänsteman för att biträda med, utföra eller leda avverkning, skogsodling

eller annat särskilt arbete, räckt kortare tid än 12 timmar, dock minst 8

timmar, och skall ej full traktamentsersättning jämlikt 2) utgå på grund av nattkvarter,

må ersättning utgå med hälften av det i resereglementet för en resdag stadgade

belopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 440.

Departe
mentschefen.

§ 6.

Beträffande traktamentsersättning, varom i §§ 4 och 5 förmäles, skola ytterligare

följande bestämmelser gälla.

1) Är förrättning av den omfattning, att uppehållet å en och samma plats överstiger

femton dagar, utgår för överskjutande dagantalet ersättning med allenast tre

fjärdedelar av den i resereglementet bestämda.

2) Vid tjänsteresa, för vilken fullt traktamente må utgå, beräknas dylikt traktamente

endast för den tid, varunder befattningshavare varit frånvarande från bostadsorten,

sålunda att frånvaro, som räckt högst 24 timmar, räknat från tiden för resans

anträdande, ersättes med ett traktamente, frånvaro, som räckt mer än 24 men högst

48 timmar, med två traktamenten och så vidare.

I den nu föreliggande framställningen till riksdagen om reglering av kronojägarnas

med fleres avlöningsförmåner föreslås i avseende å den bevakande personalens

rätt till traktamentsersättning den ändring i ovanstående § 5, 3), att den tid, som

erfordras för att hälften av det i resereglementet för en resdag stadgade beloppet

skall utgå, skall nedsättas från nu stadgade minst 8 timmar till minst 6 timmar.

Vad i ärendet, sådant det nu föreligger, förekommit bär övertygat

mig om att skogvaktarna vid Uppsala universitet i avseende å kraven på

deras utbildning och å dem tillkommande åligganden i allt väsentligt äro

att anse såsom likställda med kronojägarna i de län, där universitetets

skogar äro belägna. Jag tvekar därför icke att tillstvrka, att skogvaktärna

beredas avlöningsförmåner, motsvarande dem, som enligt vad ovan

nämnts äro föreslagna för nämnda kronojägare, d. v. s. egentlig lön 950

kronor och tjänstgöringspenningar 750 kronor, tillhopa 1,700 kronor,

jämte rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter respektive 5,

10 och 15 års tjänstgöring. Skogvaktarna böra få räkna sig föregående

sådan till godo för åtnjutande av ålderstilläggen.

Universitetsmyndigheterna hava ansett, att skogvaktarna ej i något

fall böra hava boställen utan samtliga åtnjuta bostadsförmån jämte eu

mindre täppa om 1,5 — 2 hektar. Jag har. ej funnit anledning att göra någon

invändning häremot, ehuruväl det i fråga om kronojägarna förutsattes,

att de skola kunna innehava boställen eller bostadsförmån. Likasom för

kronojägarna bör med åtnjutande av bostadsförmån följa avdrag å den

egentliga lönen, motsvarande skälig hyra. De hittillsvarande bostadsförmånernas

förvandling till bostadsförmån har till följd en ändring i universitetets

inkomststat, varom jag i det följande kommer att yttra mig.

Den omständigheten, att samtliga skogvaktarna skola berättigas åtnjuta

bostad medför, att de ej under några förhållanden komma att uppbära

hela den för dem avsedda avlöningen. Det är således ej anledning

att för dem — såsom sker för universitetets vaktmästare, vilka kunna erhålla

bostad men ej äro därtill ovillkorligt berättigade — i universitetets

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4i0.

utgiftsstat kontant upptaga hela det ovannämnda avlöningsbeloppet, 1,700

kronor; så sker ej heller nu beträffande den stipulerade skogvaktaravlöningen,

800 kronor, i de fall, där vederbörande åtnjuter boställsförmån. Vid

beräknande av det belopp, varmed statens anslag till universitetet behöver

höjas för genomförande av löneregleringen, bör man taga hänsyn till vad

sålunda anmärkts. Ett annat förfarande innebure, att universitetets reservfond

opåkallat skulle årligen tillföras ett kontant tillskott till belopp,

motsvarande värdet av skogvaktarnas sammanlagda bostadsförmåner. Jag

har ansett det ovannämnda avdraget kunna sättas till ett bestämt, för alla

skogvaktarna lika belopp av 200 kronor, det belopp, vartill vid den utredning,

som ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 399/1918,

värdet å kronojägares bostad ansetts böra lägst uppskattas. Skogvaktarnas

egentliga begynnelselön kommer alltså att kontant utgå med ett belopp

av 750 kronor: lön och tjänstgöringspenningar skola, frånsett ålderstillägg,

utgöra 1,500 kronor. Lägsta pensionsunderlaget kommer med inräknande

av bostadsförmånens värde att uppgå till 950 kronor.

Huruledes frågan om rese- och traktamentsersättning för närvarande

är ordnad för kronojägarna är nyss omnämnt.

Vad angår reseersättningen är enligt propositionen nr 399/1918 avsett att

frångå den nu gällande ordningen med visst antal respenninganslag å

vissa bestämda belopp, såsom nämnt växlande mellan 50 och 250 kronor.

I stället upptages, efter beräkning av i medeltal ungefär 200 kronor för

befattningshavare, en totalsumma att fördelas efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

Enligt en motsvarande beräkning skulle till reseanslag för de 9

skogsvaktarna erfordras ett belopp av 1,800 kronor. Vad i ärendet förekommit

ger vid handen, att beloppet bör fördelas lika å de 9 skogvaktarna.

Beträffande vidare traktamentsersättning åt skogvaktarna torde väsentligen

enahanda bestämmelser som de, vilka enligt kungörelsen den 28

augusti 1917, §§ 5 och 6, gälla för kronojägarna kunna meddelas till efterrättelse

för universitetets skogvaktare. Bliva i sammanhang med den nya

löneregleringen, som kan komma att fastställas för kronojägarna, ändrade

bestämmelser i nu förevarande avseende givna i fråga om kronojägarna,

böra naturligen i tillämpliga delar enahanda bestämmelser utfärdas i avseende

å skogvaktarna.

För åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna böra, på sätt i ärendet

erinrats, uppställas vissa villkor utöver dem, som gälla enligt kungörelsen

den 13 juni 1908. Dels skola nämligen de skogvaktare, som nu innehava

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 440.

boställslägenheter, torp, vara skyldiga att avstå från denna förmån, vilken

ersättes genom bostadslägenhet med tillhörande mindre täppa, dels skola

vederbörande skogvaktare, som ej på grund av gällande bestämmelser

redan äro skyldiga att underkasta sig vad vid tiden för löneregleringens

trädande i kraft gäller i avseende å civila tjänstinnehavares rätt till pension,

förpliktas härtill. Därigenom komma de, jämlikt år 1916 vidtagen

ändring i pensionslagen, att äga rätt och skyldighet att avgå ur tjänst

vid 65 års ålder i stället för såsom hittills vid fyllda 67 år.

Vid genomförande av löneregleringen bliva vissa ändringar i de till

staten för universitetet i Uppsala hörande särskilda föreskrifter av nöden.

Detta gäller i fråga om de föreskrifter, som innefatta bestämmelser om

avlönings fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, om ålderstillägg samt

om rese- och traktamentsersättning åt skogvaktarna.

Frånsett ålderstilläggen, vilka komma att utgå ur det för sådan löneförmån

å åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget, skulle enligt den

nu ifrågasatta löneregleringen en var av de nio skogvaktarna i lön och

tjänstgöringspenningar uppbära kontant 1,500 kronor, tillhopa alltså 13,500

kronor. Till respenningar skulle, såsom förut nämts, erfordras ett belopp

av 1,800 kronor.

Vad angår nödiga medel till bestridande av traktamentsersättning åt

skogvaktarna synes det svårt att med någon säkerhet fastställa det härför

erforderliga anslagsbeloppet. Universitetsmyndigheterna hava till dagarvoden

beräknat ett anslag av högst 4,000 kronor, och i den av riksdagen

bifallna propositionen nr 336/1917 antogs ett belopp av 3,600

kronor vara tillräckligt. De grunder, efter vilka traktamentsersättning nu

skulle komma att utgå, avvika väsentligen från dem, som för närvarande

gälla i fråga om dagarvodena, och avvikelserna synas kunna i vissa fall

leda till minskad, i andra fall åter till ökad påkänning å de medel, varur

traktamentsersättningen bör utgå. Det är i avseende härå tillräckligt att

påpeka, hurusom för närvarande dagarvode ej utgår för förrättning, som

äger rum på ett avstånd av 10 kilometer eller därunder, i rak sträckning

från skogvaktarens bostad, medan traktamentsersättningen vid tillämpning

av de för den bevakande personalen vid skogsstaten gällande föreskrifter

kan komma att utgå redan vid resa, som sträckt sig mer än 5 kilometer

i rak riktning från bostadsorten. Å andra sidan äro universitetets skogvaktare

— under förutsättning att det stadgade årsbeloppet av dagarvodena

ej överskrides — berättigade till dagarvode, om en av vederbörande anbefalld

förrättning äger rum i skogstrakt, som ligger mer än 10 kilometer

i rak sträckning från bostaden, under det att traktamentsersättning vid

skogsstaten i motsvarande fall utgår endast om resan räckt minst 12 tim
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition Pr 440.

mar, eller — därest nattkvarter ej behöft anlitas — med halva beloppet,

om den räckt enligt nu gällande föreskrifter minst 8 timmar, enligt föreslagna

bestämmelser minst 6 timmar.

Då, som sagt, någon möjlighet ej finnes att med säkerhet fastställa

det behövliga anslagsbeloppet, kan detsamma nu endast till närmelsevis

uppskattas. Särskilt med hänsyn till de för närvarande väsentligt höjda

dagtraktamentena enligt resereglementet, torde det emellertid kunna antagas,

att för ändamålet kommer att erfordras ett belopp, som, i likhet med vad i

andra fall ägt rum, kan förutsättas med 50 % överstiga det av universitetsmyndigheterna

beräknade och således uppgå till 6,000 kronor.

De nya bestämmelserna om avlöning samt respenningar och traktamentsersättning

skulle således kräva för

kontant avlöning åt de 9 skogvaktarna, 1,500 kronor

för en var ................................................................................. kronor 13,500: —

respenningar, 2D0 kronor för en var ................................... » 1,800: —

tr&ktamentsersättning............................................................ » 6,000: —

Summa kronor 21,300: —

När det nu gäller att undersöka med vilket belopp statsanslaget till

universitetet behöver ökas för den nya ordningens genomförande, är först

att ihågkomma, att de till skogvaktarna nu från universitetet utgående

kontanta medlen, med inberäknande av dagarvode men frånsett ålderstillägg,

utgöra sammanlagt förutnämnda belopp av 7,615 kronor. Vidare må erinras,

att enligt skogsförvaltarens beräkning ett belopp av 800 kronor bör

till universitetet inflyta genom utarrendering av viss del av åkerarealen

vid de sju indragna boställena — en del av densamma komme att läggas

till bostadstäppor för skogvaktarna. Den odlade jord, som sålunda skulle

utarrenderas, lärer, enligt vad ett från akademifogden inkommet skriftligt

meddelande utvisar, av skogsförvaltaren beräknas till omkring 35 har.

I nämnda meddelande har akademifogden förklarat, att den av skogsförvaltaren

antagna summan, 800 kronor, motsvarar det belopp, som normalt

kan beräknas i arrende för ifrågavarande fastigheter. Akademifogden

har vid denna uppskattning tagit hänsyn till att jorden komme att utarrenderas

utan åbyggnader, att den till större delen vore ocentralt belägen samt

att den utgjordes av smärre oregelbundna och delvis ofullständigt torrlagda

ägofigurer. Med summan av nyssnämnda två belopp, 7,615 kronor och

800 kronor, alltså 8,415 kronor, kan ovannämnda summa av 21,300 kronor

minskas. Ett tillskott av 12,885 kronor skulle alltså erfordras.

Jag har emellertid blivit betänkt på en anordning, som skulle leda

till ett minskat behov av direkt ökat statsanslag. Såsom jag redan omförmält,

hade universitetsmyndigheterna vid sin första framställning om

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 398 höft. (Nr 440.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition Nr 440.

lönereglering för skogvaktarna avsett, att de erforderliga medlen för dennas

åvägabringande, beräknade till 6,385 kronor, skulle utgå av den behållna

inkomsten å skogarnas konto. Till grund för förslaget härom låg ett den

8 december 1916 av universitetets skogsförvaltare, efter remiss från

drätselnämnden, avgivet utlåtande, ur vilket jag torde få anföra följande:

Det av drätselnämnden från och med år 1913 igångsatta arbetet med taxeringen

av universitetets skogstillgång, som skall läggas till grund för upprättande av

nya hushållningsplaner för skogarnas avverkning, kommer ej att avslutas förrän

tidigast om 2—3 år.

För närvarande är det därför icke möjligt att med full bestämdhet avgiva ett

utlåtande om storleken av den virkesmassa, som genom de nya hushållsplanernas

genomförande kan få uttagas, eller den nettovinst, som för framtiden kan beräknas

från skogarna.

Taxeringsarbetet har emellertid framskridit så långt, att ett bedömande av den

remitterade frågan redan nu kan ske, då det hittills fullbordade skogstaxeringsarbetet

ger god ledning diirför.

Av vad härvid inhämtats framgår nämligen, att en avsevärd förhöjning i universitetets

skogars avkastning kan påräknas samt att med all säkerhet den årliga behållningen

från skogarna därigenom bliver betydligt förökad.

På grund härav ävensom med hänsyn till de inköp, som årligen ske av betydliga

skogsvidder, och till förhöjda virkespris, får jag såsom min bestämda åsikt uttala,

att det belopp, som enligt det av mig framlagda förslaget erfordras för förhöjning av

skogvaktarnas avlöning, kan av den förökade behållningen bestridas, och anser jag,

att intet hinder möter för att ifrågavarande lönereglering träder i kraft från början

av år 1918.

På denna skogsförvaltarens av drätselnämnden biträdda uppfattning

om möjligheten av att ur skogsavkastningen erhålla medel till löneregleringen

stödde sig dåvarande departementschefen vid sitt förutnämnda

riksdagen förelagda förslag om beredande av medel till tillfälligt lönetillägg

för skogvaktarna in. in. Förslaget gick visserligen efter orden ut

på att de nödiga medlen, tillhopa 4,500 kronor, skulle utgå ur universitetets

reservfond. Men denna anordning grundades av departementschefen

därpå, att till denna fond ingå behållningarna å skogsmedlen utöver det

i .inkomststaten för universitetet upptagna beloppet, 7,000 kronor, (jämte

viss myckenhet ved och virkesprodukter, som dels utgå in natura, dels

gottgöras en vid universitetet varande ålderstilläggsfond).

I anslutning härtill har jag tagit i övervägande, huruvida det vore

möjligt att bestrida utgifterna för avlöning in. in. i fråga om skogsbetjäningen

helt och hållet eller åtminstone till en del ur den behållna avkastningen

av universitetets skogar. Jag har därför från universitetet skaffat

mig uppgift om ställningen av universitetets skogars konto under de senaste

åren. Av vad därvid meddelats framgår, att behållningen å detta

konto utgjort: år 1914 20,690 kronor 53 öre, år 1915 23,144 kronor 65

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

öre, år 1916 10,286 kronor 21 öre samt år 1917 71,487 kronor 93 öre.

Det bör beträffande dessa siffror anmärkas, att i dem ingå nyssnämnda

7,000 kronor, som i universitetets inkomststat äro såsom inkomst av skogarna

beräknade bland de tillgångar, med vilka universitetet har att möta

utgifterna enligt utgiftsstaten, samt att år 1917 akademiska biblioteket

m. fl. institutioner påförts tillhopa 34,244 kronor för inköpt ved från

universitetets skogar, en fordran, som man med hänsyn till institutionernas

ekonomi ej förväntar sig kunna indriva.

I betraktande av vad sålunda förekommit och till dess någon erfarenhet

vunnits rörande det årliga beloppet av kostnaderna för dagtraktamenten,

finner jag mig ej nu böra ifrågasätta att, såsom annars lämpligen skulle

ske, den kontanta avlöningen till skogsbetjäningen skall utgå ur behållna

skogsmedel. Tanken härpå bör dock ej förfalla; med den skogspolitik,

universitetet med Kungl. Maj:ts bifall sedan ett antal år följt, genom inköp

av växtliga ungskogar — för år 1917 beräknas sålunda fonden för

inköp av växtliga ungskogar skola krediteras ett genom extra avverkningar

utvunnet belopp av ej mindre än 446,845 kronor av årets inkomster från

skogarna, medan under år 1914 motsvarande avsättning till nämnda fond

uPPoick till allenast 4,000 kronor samt under åren 1915 och 1916 ingen

avsättning kunde göras — bör framdeles skogsbetjäningen, likasom ock

skogsförvaltaren, kunna erhålla sin avlöning ur behållna skogsmedel, utan

universitetsstatens betungande i övrigt.

Redan nu bör emellertid skogvaktarna tillkommande traktamentsersättning

kunna utgå ur sagda skogsmedel. Jag finner detta framgå såväl

av ovannämnda yttrande av skogsförvaltaren som av nyss återgivna siffror

rörande behållningarna å skogarnas konto under de senaste åren. Att

denna behållning år 1916 varit jämförelsevis låg torde få anses såsom ett

undantagsfall. Allt talar tvärtom för att den behållna skogsavkastningen

kommer att ökas, och jag finner därför fullgiltig anledning förefinnas för

att eu undersökning verkställes, huruvida icke, även om traktamentsersättningen

åt skogvaktarna kommer att utgå ur denna avkastning, den

i universitetets inkomststat upptagna posten: »inkomst av skogarna» o.s. v.,

7,000 kronor, bör höjas. Frågan härom bör i sinom tid upptagas.

Med beräknande att skogvaktarnas traktamentsersättning kan utgå ur

de behållna skogsmedlen, finner jag alltså det belopp, 12,885 kronor, varmed

enligt vad ovan sagts statsanslaget till universitetet borde för löneregleringens

genomförande ökas, kunna minskas med 6,000 kronor. Anslagsökningen

skulle då bliva 6,885 kronor.

Såsom av det föregående framgår är det avsett, att skogvaktarna ej

längre skulle innehava boställen, och att viss till deras nuvarande boställen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kvngl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 140.

hörande åkerareal skulle utarrenderas. Skogsförvaltaren har beräknat, att

universitetet i arrende skulle kunna erhålla en årlig inkomst av 800 kronor,

och i denna beräkning har akademifogden instämt. Det sålunda påräknade

beloppet har, såsom av det anförda framgår, legat till grund vid

utredningen om den ökning, som löneregleringens genomförande gör behövlig.

Med nämnda belopp bör vid genomförande av mitt nu framlagda

förslag inkomststatens post: »Penningar och persedlar av universitetets

hemman m. in. 30,119: 68», genom beslut av Kungl. Maj:t ökas, alltså

till 30,919 kronor 68 öre.

Då den lönereglering jag nu anser mig böra föreslå för Uppsala universitets

skogvaktare innebär en väsentlig höjning av de avlöningsförmåner,

som nu tillkomma ifrågavarande befattningshavare, torde man kunna

antaga, att de samtliga skola befinnas villiga att underkasta sig de villkor

och bestämmelser, som jag föreslagit skola uppställas för åtnjutande av

de höjda avlöningsförmånerna. I händelse någon av dem emellertid icke

skulle vilja underkasta sig berörda villkor och bestämmelser, torde han

böra bibehållas vid honom nu tillkommande avlöningsförmåner, däri inberäknade

lönetillägg å 200 kronor samt dagarvoden vid vissa tjänsteförrättningar

efter 4 kronor för dag, dock att dagarvodena för varje särskild

befattningshavare, på sätt nu gäller jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 29

juni 1917, må uppgå till högst 400 kronor. Till befattningshavare, som

sålunda tilläventyrs må komma att kvarstå å nu gällande stat, torde de

kontanta avlöningsförmånerna kunna tillsvidare förskjutas av universitetets

reservfond. Till 1919 års riksdag lärer därefter böra göras framställning

om sådan befattningshavares uppförande å övergångsstat, i samband varmed

även förslag bör avgivas rörande det slutliga gäldandet av till honom

förskjutna avlöningsförmåner.

Slutligen torde jag även böra något ingå på frågan, huruvida de

universitetets skogvaktare, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna,

böra erhålla krigstidstillägg och krigstidshjälp, därest andra befattningshavare

i statens tjänst under något eller några följande år komma i

åtnjutande därav. Jag vill i sådant avseende framhålla, att i det kommittébetänkande,

som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda proposition

nr 399/1918, med styrka framhållits, att de i betänkandet föreslagna avlöningsbeloppen

icke äro utmätta med hänsyn till rådande dyrtid utan att

vid deras bestämmande förutsatts, att vederbörande befattningshavare skola

i samma mån som andra motsvarande statstjänstemän erhålla krigstidstillägg

och krigstidshjälp. Till denna uppfattning har jämväl chefen för

jordbruksdepartementet anslutit sig. Vid sådant förhållande synes det mig

uppenbart, att även skogvaktarna vid Uppsala universitet — för att icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Rungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 440.

överensstämmelsen mellan deras avlöningsförmåner och kronojägarnas åter

skall brytas — böra komma i åtnjutande av framledes utgående krigstidstillägg

och krigstidshjälp.

Under åberopande av vad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels, med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet

i Uppsala, avdelningen A) Avlöningar m. m., c)

Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och

inrättningar m. m., av de under titeln Drätselverket nu

upptagna avlöningsförmåner för 9 skogvaktare, i stället

i utgiftsstaten under nämnda avdelning och titel uppföra

för en var av dessa skogvaktare, jämte anteckning

om av universitetet tillhandahållen bostad, beräknad till

ett värde av 200 kronor och betraktad såsom lön, en

kontant avlöning av 1,500 kronor, därav 750 kronor lön

och 750 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till tre

ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter respektive 5,

10 och 15 års tjänstgöring,

dels förklara vederbörande äga att för erhållande

av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

såsom ordinarie skogvaktare vid universitetet,

dels förordna, att för åtnjutande av ovannämnda

avlöningsförmåner ifrågavarande befattningshavare skola

i tillämpliga delar vara underkastade de villkor och

bestämmelser, som genom kungörelsen den 13 juni 1908

äro fastställda för åtnjutande av de för vissa befattningshavare

vid rikets universitet och kåimlinska medikokirurgiska

institutet från och med år 1909 gällande nya

avlöningsförmåner, samt tillika vara skyldiga ej mindre

att avstå från innehavande boställen än även att underkasta

sig de vid tiden för löneregleringens trädande i

kraft gällande bestämmelser i avseende å civila tjänstinnehavares

rätt till pension, i den mån förpliktelse härtill

ej redan förefinnes,

dels förklara, att befattningshavare, som icke hos

Uppsala universitets drätselnämnd före den 1 november

1918 skriftligen förklarat sig villig att underkasta sig

de villkor och bestämmelser, som gälla för åtnjutande

av ifrågavarande nya avlöningsförmåner, skall bibehållas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

vid dem han äger åtnjuta under år 1918, däri inberäknade

lönetillägg å 200 kronor samt dagarvoden vid

vissa tjänsteförrättningar, dock att dagarvodena sammanlagt

må uppgå till högst 400 kronor för år,

dels, med uteslutande av den i universitetets utgiftsstat

under ovannämnda avdelning och titel upptagna

posten å högst 900 kronor till dagarvoden åt skogvaktarna,

besluta, att i stället skall i utgiftsstaten till

reseanslag åt skogvaktarna, 200 kronor för en var, uppföras

ett anslag av 1,800 kronor,

dels föreskriva, att traktamentsersättning till universitetets

skogvaktare vid tjänsteresor må, i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan av mig i avseende härå

angivna grunder, utgå ur avkastningen av universitetets

skogar,

dels ock för genomförande av ifrågavarande lönereglering

höja det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala,

universitetsstaten, med 6,885 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av

statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

Stockholm 1918, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:204 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för skogvaktarna vid universitetet i Uppsala m. m. s. 1 i texten