Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom m. m

1918-05-14 · 58 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:441, Med förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 441.

1

Nr. 441.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition till riksdagen med förslag till lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast

egendom m. m.; given Stockholms slott den 14 maj 1918.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom

samt

2) lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av

skog å fastighet i enskild ägo.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnes

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 399 käft. (Nr 441.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §•

Den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet, må ej

innan fem år förflutit från det lagfart söktes å hans fång avhända sig

samma fastighet, med mindre godkännande av överlåtelsen vinnes på

sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området

i stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats,

utmål för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet

än nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller,

om sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma

vid senast lagfarna köp icke uppgick till tiotusen kronor; eller

beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst inrop

å exekutiv auktion eller från konkursbo; eller

i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad eller

annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till aktiebolag

eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden; eller

å avtal, som slutes mellan skyldemän i rätt upp- och nedstigande

led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva

fast egendom skall sökas enligt annan författning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras

efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas utan

att sådant godkännande vinnes.

3 §■

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant

enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandligen,

ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre

månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder

sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogin.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Är i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens

giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

4 §•

Förekommer skälig anledning till antagande, att överlåtaren förvärvat

fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom

avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i

smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, bifallas allenast

när med visshet antagas må, att den, å vars förväi’v godkännande sökes,

komme att väl hävda fastigheten, eller när eljest synnerliga skäl finnas

för bifall till ansökningen.

5 §.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag

stadgas, meddelas av Konungen.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols

samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 441.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i fall,

då överlåtaren förvärvat fastigheten före lagens ikraftträdande men icke

dessförinnan sökt lagfart å sitt fång, dock att, därest överlåtarens fång

skett före den 1 februari 1918 samt lagfart därå sökes senast å den allmänna

rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter lagens

ikraftträdande, eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen, inom

den tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall tillämpas.

Har överlåtarens fång ägt rum före den 1 januari 1924 samt överlåtelse

av fastigheten eller del därav varit underkastad bestämmelserna i denna

lag, skall densamma tillämpas å sådan överlåtelse, ändå att den sker

först efter sist nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ti nåd. proposition nr 441.

5

Förslag

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i

enskild ägo.

1 §•

Å fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående

vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog

ej ske annorledes än genom för beståndets utvecklig ändamålsenlig gallring,

så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens tillstånd och

beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker under annan form.

2 §•

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 31 januari 1918 genom

köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman

i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,

må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är i fråga om ungskog

medgiven äga rum å fastigheten tillhörande område, därest den

strider mot grunderna för god skötsel av beståndet eller marken; dock

att vad sålunda stadgats icke skall gälla beträffande avverkning på grund

av upplåtelse, som skett före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 31 januari 1918 upplåtits till skog

å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter sagda

dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning, som

i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall, varom där

är fråga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits nåd. proposition nr 441.

3 §•

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å

område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,

som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad

fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark

lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng

eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §.

Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen

meddela förbud att å den fastighet, varå avverkningen ägt

rum, eller viss del därav utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa

avverkning av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad

fastighets oundgängliga husbehov.

Innan sådant förbud meddelas, skall fastighetens ägare samt, där

avverkningen verkställts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att

yttra sig i ärendet; äge oek skogsvårdsstyrelsen inhämta utlåtande från

i lanthushållning sakkunnig person eller nämnd såsom lantbruksingenjör,

länsagronom, jordbrukskonsulent eller odlingsnämnd, där sådant av förhållandena

påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda i

kraft.

5 §•

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom

förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning

vägrats, äge att däröver hos Konungens befallningshavande anföra besvär.

Rätt till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens

befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne

Konungens befallningshavande en skogsstatens tjänsteman att med biträde

av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland

dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning

valde äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva redogörelse.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos Konungen

föras i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

« §•

Kostnaden för undersökning, varom i 5 § andra stycket förmäles,

skall utgå av medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas, men kan

genom Konungens befallningshavandes slutliga beslut åläggas klaganden,

om lian undersökningen påkallat.

7 §•

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som

förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra

kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom

området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens

besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt

virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva

ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke. Har

efter avverkningen förbudet blivit genom utslag, som äger laga kraft,

upphävt, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som

här är sagt.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna pai''agraf är stadgat ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid

överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket samt,

där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty

här förut är sagt.

8 §•

Kronobetjänte så ock de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställde

tjänstemän äga lika behörighet att åtala överträdelser av meddelat avverkningsförbud

samt att med beslag belägga virke, som skall anses

förbrutet.

Varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §•

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts nåd. •proposition nr 441.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall ega rum, eller finner,

på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt

är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,

som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst

åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan

sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt förteckning,

utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning

av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan

i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där avverkningen

ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana

medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen

sägs.

11 §•

Saknas medel'' till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av

enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,

dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i

fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 4 § här

ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441. 9

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke

tillämpas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 januari 1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. (Nr 441.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Kungl. Maj:t i statsrådet å Stockholms slott fredagen den

26 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren

l:o) riksdagens skrivelse den 31 maj 1916 angående åtgärder till

hämmande av genom handel med jordegendom uppkommande vanhävd å

sådan egendom m. in.,

2:o) ett av militieombudsmannen Axel Östergren och professorn Nils

Wohlin i egenskap av inom justitiedepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande,

tillkallade sakkunniga, den 8 april 1918 avgivet förslag till lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom;

3:o) ett av samma sakkunnige samma dag avgivet förslag till lag

om inskränkning för viss tid i rätten att erhålla ägostyckning och verkställa

jordavsöndring i södra och mellersta Sverige,

4:o) ett av samma sakkunnige i förening med byråchefen frih. T.

W. Hermelin i egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig den 15 april

1918 avgivet förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av

skövling av skog å fastighet i enskild ägo;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

11

5:o) ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till lag om inskränkning

i rätten att överlåta vissa egnahemslägenlieter och belasta

sådana lägenheter med inteckning;

6:o) ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till kungörelse

med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid upplåtande av egnahemslägenheter

från kronoegendomar enligt kungörelsen den 17 oktober

1913; samt

7:o) ett likaledes inom justitiedepartementet utarbetat förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av mom. 8 och 9 i kungörelsen dén 13

juli 1908 angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för

den av staten utövade egnahemslånerörelse.

Härefter anförde föredragande departementschefen:

»I det tal, varmed Eders Kungl. Maj:t öppnade årets lagtima

riksdag, förklarade Eders Kungl. Maj:t sin avsikt vara att förelägga

riksdagen förslag till åtgärder såväl till befrämjande av livsmedelsproduktionen

som till stävjande av den med kristiden sammanhängande

oskäliga prisfördyringen. Åtskilliga åtgärder ha också av Eders Kung].

Maj:t i dessa hänseenden föreslagits riksdagen. Ännu eu grupp av förslag

torde jag nu få underställa Eders Kungl. Maj:ts prövning, nämligen

beträffande den för landets produktionsförmåga vådliga, osunda spekulationen

i jord- och skogsegendom.

Det kunde vid den första prövningen av de olika möjligheterna att

i detta hänseende ernå ett effektivt resultat förefalla, som om den närmast

liggande och bästa åtgärden att förhindra sådan spekulation läge i

en vidgad vanhävdslagstiftning, även om denna med hänsyn till de särskilda

förhållandena under rådande kristid endast kunde erhålla en provisorisk

karaktär. Redan i slutet av föregående år hade jag också låtit

inom justitiedepartementet utarbeta förslag till provisorisk utsträckningtill

landet i dess helhet av de för vissa delar därav gällande bestämmelserna

i berörda avseende, varjämte föreslagits att ytterligare skärpa berörda

bestämmelser för att förekomma vanhävd av jord. Detta förslag

blev emellertid bestämt avstyrkt av produktionskommittén. Frågan om

åvägabringandet av en allmän vanhävdslag av permanent natur är åter

synnerligen vittutseende, och den utredning därom, vartill förberedande

åtgärder redan vidtagits, kan icke beräknas bliva avslutad i sådan tid, att

därpå grundade förslag skulle kunna föreläggas den nu samlade riksdagen

till antagande. Härvid bör särskilt komma i betraktande önskvärdheten av

att kunna bygga ett förslag till mera stadigvarande lagstiftning på den

utredning, som sedan någon tid pågår beträffande verkningarna av den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Lantbruksstyrelsens

yttrande■

s. k. norrländska vanhävdslagstiftningen; och denna undersökning kan

icke förrän om någon tid väntas vara avslutad.

Med anledning härav har jag för närvarande inskränkt mig till att,

för efterkommande av riksdagens i ovan omförmälda skrivelse uttalade

begäran, låta utarbeta förslag till vissa provisoriska åtgärder, direkt inriktade

på att förebygga osund j ordspekulation och skogsskövling. För detta

ändamål har jag låtit inom departementet utarbeta ovan anmälda förslag.»

Efter att hava anmärkt, att de förut angivna sakkunnige till

de under n:ris 2—4 anmälda lagförslagen utarbetat såväl allmänna

som speciella motiv, samt att nämnda allmänna motiv såsom bilaga A

och samtliga nu anmälda författningsförslag såsom bilaga B—G skulle

fogas vid detta protokoll, de under n:ris 2—4 anmälda i förening med

därtill hörande specialmotiv, lämnade föredragande departementschefen eu

redogörelse för författa ingsförslagens innehåll och anförde därefter vidare:

»Över de nu under n:ris 2—4 anmälda lagförslagen och därtill fogad

specialmotivering ha av vissa myndigheter jämlikt nådig remiss avgivits

yttranden, nämligen över de under n:ris 2—3 anmälda lagförslagen av

lantbruksstyrelsen, över det under n:r 3 anmälda lagförslaget av lantmäteristyrelsen

samt över det under n:r 4 anmälda av domänstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen anför i sitt yttrande följande:

»Erfarenheten från senare tider, särskilt de sistförflutna åren, kar

på otvetydigt sätt givit vid handen, att de snart sagt obegränsade och

okontrollerade möjligheter, vilka i vårt land föreligga beträffande förvärv

och försäljning samt styckning av jordbruksfastigheter, medföra mycket

stora olägenheter. En handel med jordbruksegendomar, särskilt sådana

med skogstillgångar av ett eller annat slag, ofta nog bedriven av spekulanter,

vilkas enda intresse av jordförvärvet är den pekuniära vinsten vid

eu blivande realisation av fastigheten, skogstillgången, lösöre o. s. v., har

uppstått och tagit en omfattning, som ur allmän synpunkt är allt annat

än önskvärd. Äganderätten till jord, som sedan urminnes tider befunnit

sig i verkliga jordbrukares händer och förty blivit efter tidens och ortens

sed åtminstone försvarligt hävdad, överföres sålunda ej sällan helt plötsligt

å personer, vilka ofta nog sakna både vilja och förmåga att på ett

fullgott sätt fortsätta jordbruksdriften. Jordbruket skötes endast nödtorvtigt

— stundom ej alls — dragarnas antal minskas, kreatursbesättningarna

skingras och intet eller föga åtgöres för uppehållande eller ökande

av jordens växtkraft, allt i avvaktan på ett lämpligt tillfälle att avyttra

fastigheten i fråga. Att jordbrukets produktionsförmåga under sådana

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj tfa nåd. proposition nr 441.

förhållanden hastigt nedgår, behöver här ej framhållas, likasom ej heller

den under rådande förhållanden påtagliga fara för vår folkförsörjning,

som måste uppstå, om här vidrörda missförhållanden få alltjämt ostört

och i ständigt tilltagande omfattning fortgå.

Även beträffande det sätt, varpå styckning av jordbruksfastigheter

visat sig kunna äga rum, hava särskilt under de senare åren befogade

anmärkningar kunnat göras. Uppdelningen har många gånger skett utan

att nödig tillsyn ägnats åt, att de efter rådande förhållanden bästa möjliga

betingelser beretts för bedrivande av ett rationellt jordbruk å de nybildade

jordbruksenheterna, och exempel saknas icke på, att sådana styckningar

verkat direkt nedsättande på egendomens i fråga totala förmåga

av produktion av livsmedel. Samtidigt torde det mången gång kunna

sättas i fråga, huruvida det ur nationalekonomisk synpunkt kan anses

riktigt att såsom nu stundom sker splittra och i ett flertal brukningsdelar

uppdela väl organiserade samt med lämpliga och tillräckliga åbyggnader

försedda egendomar.

Vidare torde förtjäna anföras att, då styckning av jord sålunda

skett utan nödig hänsyn till andra omständigheter än säljarens bekvämlighet

och ekonomiska fördel, köparne av de nybildade självständiga

jordbruksfastigheterna i betraktande av dessas lämplighet ej sällan fått

betala ett pris, som ej stått i rätt förhållande till deras verkliga värde.

En följd av de snart sagt obegränsade möjligheter, som sålunda

förelegat och allt fortfarande föreligga vid en hänsynslös och okontrollerad

handel med jord, har också blivit, att prisen å jordbruksfastigheter

och särskilt å sådana med någon skogstillgång stigit i hög grad, vilken

omständighet i sin tur mycket försvårat åtkomsten av jord för dem, vilka

velat förskaffa sig sådan för att därå driva jordbruk — ett ur såväl

social som folkpolitisk synpunkt betänkligt förhållande.

De två remitterade lagförslagen åsyfta att råda bot för ovan sagda

missförhållanden. Visserligen har Lantbruksstyrelsen till följd av tidens

knapphet ej haft tillfälle ingå i någon detaljprövning av de olika förslagen

ur de intressens synpunkt, som Lantbruksstyrelsen har att bevaka,

men Styrelsen vill dock framhålla, att den allmänna syftningen av förslagen

fullständigt av Styrelsen gillas, därvid Styrelsen emellertid anser

sig till eu början böra erinra, att ett kraftigt ingripande mot de här ovan

relaterade olägenheterna i deras mest betänkliga former torde vara möjligt

endast under förutsättning av att köpares rätt att disponera över

hemmans skogstillgång i någon mån göres beroende av sakkunnig kontroll

(rån det allmännas sida, vilket å sin sida torde kräva kompletterande

lagbestämmelser utöver de här föreslagna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Vidare vill Styrelsen framhålla de svårigheter, som måste uppstå

därigenom, att handläggning av de ärenden, som i lagförslagen beröras

skulle tillkomma ett flertal lokala myndigheter, varigenom följden måste

bliva, att olika rättstillämpningar inom olika delar av landet kunde komma

att uppstå, samt att önskligt hade varit att en sakkunnig central

organisation kunnat bildas för handhavandet av dessa ärenden. Då emellertid

detta önskemål icke lärer kunna i en hast vinnas och angeläget är

att en lagstiftning i ämnet så fort som möjligt kommer till stånd för att

förebygga de under krigstiden stegrade vådorna av det överklagade tillståndet

och då lagstiftningen i fråga således måste anses hava endast en

provisorisk karaktär, har Lantbruksstyrelsen ansett sagda omständighet

icke böra utgöra hinder mot lagförslagets genomförande, för så vitt detta

efter slutlig granskning av desamma eljest böra ske.»

Lantmäteri
styrelsens
yttrande.

I lantmäteristyrelsens yttrande andrages efter en redogörelse för de

av styrelsen i ärendet infordrade yttranden från första lantmätarna i de

län, där nu gällande lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

icke äger giltighet:

»Uti motiven till ifrågavarande förslag framhålles, att styckning av

större egendomar kan sägas vara en företeelse på både gott och ont. I

samma mån som så är fallet och då en lagstiftning i den riktning förslaget

innebär under alla förhållanden medför ett hämmande av och tidsutdräkt

med genomförande av jorddelningar, är det givet, att vad sålunda

sagts om styckning även kan sägas om den ifrågasatta lagstiftningen.

Då emellertid av första lantmätarnes yttranden otvetydigt framgår, att

här och var inom landet avsevärda missförhållanden hava framträtt, och

härtill kommer, att det icke saknas anledning för antagande att dessa

eller liknande för framtiden kunna få större och allmännare omfattning,

finner sig lantmäteristyrelsen ej minst med hänsyn till tidsläget och angelägenheten

av att med alla till buds stående medel söka befrämja produktionen

av livsmedel böra tillstyrka provisoriska lagstiftningsåtgärder i

det syfte, som avses med föreliggande förslag.

Vid övervägandet av vilka åtgärder, som böra vidtagas, hava de

sakkunniga ansett nödvändigt att lämna den jorddelning orörd, som sker

genom laga skifte och hemmansklyvning. I denna de! har det framhållits,

att det visserligen icke kunde förnekas, att vid sådan delning, eller

ägoskifte i egentlig mening, fall hade förekommit, dä utlagda lotter genom

ägoanordningen eller för ringa tilldelning av inägojord blivit allt annat

än tjänliga för jordbruk, men att, i den mån härför överhuvud skulle

kunna rådas bot på lagstiftningens väg, för ändamålet ytterst skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

tarvas en del bestämmelser — såsom om besuttenhetsmått och skiftesvitsord

— vilka icke lämpade sig för lagstiftning med allenast provisorisk

giltighet och dessutom krävde mera omfattande förarbeten än vid utarbetande

av föreliggande förslag kunnat medhinnas.

Ehuru lantmäteristyrelsen ansluter sig till denna uppfattning, i synnerhet

när det gäller att i sin helhet lösa uppgiften i fråga, håller styrelsen

emellertid före, att det icke bort vara oöverkomligt att råda bot

för en del av de missförhållanden, som på sistberörda område av jorddelningsväsendet

framträtt. De missförhållanden lantmäteristyrelsen här

åsyftar bero dels på bestämmelserna i 86 § skiftesstadgan, som klavbinder

jorddelningen vid den kamerala indelningen, dels ock på den praxis, som

utbildat sig vid våra domstolar att framtvinga särskild lagfart för varje

arvfallen lott och de särskilda lotternas utbrytning vid efterföljande jorddelning,

även om de nyttjas gemensamt eller äro så små, att det icke

kan bliva tal om att någonsin bruka dem var för sig. På nu angivna

sätt söndersmulas jorden utan förnuftigt ändamål och förhållandena medföra

enligt styrelsens mening förutom andra missförhållanden i icke ringa

omfattning ett menligt inflytande på jordens bruk och alltså även på

produktionen av livsmedel. Yad särskilt angår bestämmelserna i 86 §

skiftesstadgan torde böra erinras om den möjlighet att i viss mån lösgöra

sig från densamma, som numera förefinnes genom bestämmelserna

i jordregisterförordningen om överförande till särskilt upplägg.

Beträffande den föreslagna lagens giltighetsområde har lantmäteristyrelsen

icke något att erinra. Att Kopparbergs län helt och hållet

uteslutits beror givetvis på att ägostyckningsinstitutet på grund av förhandenvarande

jorddelningsförhållanden därstädes i jämförelsevis ringa

utsträckning kan tillämpas. I anslutning till ovanstående uttalande av

förste lantmätaren i Malmöhus län vill styrelsen emellertid fästa uppmärksamheten

på att till följd av de omfattande inkorporeringar, som

under senare åren skett, frågan om produktionens av livsmedel uppehållande

å städers och större samhällens områden säkerligen har större betydelse

än de sakkunniga velat medgiva.

Vad härefter angår sättet för åstadkommande av begränsning i

rådande trihet vid användning av ägostycknings- och avsöndringsinstituten

anser lantmäteristyrelsen, att man alltför litet övervägt möjligheten

av att lägga större befogenhet i förrättningsmannens eller förrättningsmännens

hand. Denna utväg medför givna fördelar genom förekommande

av tidsutdräkt och tillfälle att bygga besluten på undersökning på platsen,

b örst i den händelse sakägaren eller sakägarna ej åtnöjas med beslutet,

synes trågan böra bliva föremål för prövning av annan myndighet, Ko
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

nungens befallningshavande eller måhända hellre ägodelningsrätt. Den

erfarenhet man vunnit vid tillämpningen av nu gällande lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning och den däri bestämda ordningen

för prövningen, vilken ordning följts uti föreliggande förslag, visar, att

samma ordning icke är lycklig. Den brister främst däri, att prövningen

sker med ledning av kartor och uppgifter under det att en tillfredsställande

prövning åtminstone i regel förutsätter undersökning å platsen.

Då det emellertid nu endast är fråga om en provisorisk lagstiftning

och då för närvarande avsöndringsväsendet står under uppsikt av

konungens befallningshavande, anser styrelsen, att det måhända är lämpligast

att gå den väg, som i förslaget valts. Styrelsen har på det hela

taget icke heller något att erinra mot den föreslagna gränsen i fråga om

taxeringsvärdet. Det kan dock enligt styrelsens förmenande ifrågasättas,

huruvida icke denna gräns kommer att medföra, att en del olämpliga

ägostyckningar fortfarande kunna verkställas. Jämväl de riktlinjer för

prövningen, som äro angivna i 3 §, och de till utveckling härav anförda

motiv finner styrelsen tillfredsställande.

I likhet med de sakkunniga håller lantmäteristyrelsen före, att en

lagstiftning uti ifrågavarande syfte vad angår ägostyckningsförfarandet

måste för att bliva verksam åtföljas av motsvarande bestämmelser beträffande

avsöndring av jord, så mycket hellre som konungens befallningshavande

i en del län fastställer avsöndringar i stor utsträckning

utan hinder därav, att den stadgade femtedelen av stamfastighetens ägoområde

överskrides. Lydelsen av 4 § andra stycket synes emellertid ej

fullt lycklig. För att så skall bliva fallet torde stycket i fråga böra

bringas i full överensstämmelse med 3 § andra stycket och å sista raden

alltså inskjutas orden »industriell anläggning eller». Det sätt, varpå ,avsöndringsinstitutet

tillämpas, medför nämligen, att område för industriell

anläggning ofta avskiljes genom användning av avsöndringsinstitutet.

Vad angår 2 och 5 §§, som avhandla tillvägagångssättet vid ansökning

och dess prövning finner sig lantmäteristyrelsen, med stöd av vunnen

erfarenhet vid tillämpning av gällande lag på ifrågavarande område,

böra framhålla angelägenheten av eu föreskrift att karta, som i 2 § avses,

bör åtföljas av beskrivning och att såväl karta som beskrivning böra

vara upprättade av vederbörande lantmätare efter förordnande. För fullgörande

av den prövning, som i 3 § omförmäles, blir det givetvis nödvändigt,

att å kartan angives icke blott begränsningen av olika ägoslag

utan även i någon mån utsträckningen av olika jordarter. De upplysningar,

som kartan med tillhörande beskrivning meddelar i dessa delar,

bliva de grundläggande förutsättningarna för prövningen. Till följd härav

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

17

böra karta och beskrivning upprättas under fullt tjänstemannaansvar och

utan konkurrens lantmätarna emellan, vilket icke med visshet blir fallet

''utan att förordnande ifrågakommer.

I anslutning härtill håller lantmäteristyrelsen före, att ordet »lantmätare»

i 5 § bör utbytas mot »förste lantmätare».

Med avseende å o § vill styrelsen även framhålla, att inhämtande

av yttrande såväl av lantmätare som av nämnd eller myndighet enligt

styrelsens mening ej bör vara obligatoriskt. Det är givetvis ingalunda

uteslutet, att konungens befallningshavande kan finna den av sökanden

förebragta utredningen tillfredsställande. Att under sådana förhållanden

inhämta yttrande både av lantmätare och av nämnd eller myndighet synes

styrelsen vara att skjuta över målet. Olägenheterna av en obligatorisk

skyldighet i denna del komma säkerligen icke att utebliva särskilt

vid behandling av frågor om tillstånd till avsöndring.

Beträffande giltighetstiden anser styrelsen, att den är för lång och

bör kunna inskränkas till 1 januari 1921.

Slutligen finner sig lantmäteristyrelsen böra fästa uppmärksamheten

på att eu blivande föreskrift, att upplysningar och yttranden skola av

den prövande myndigheten infordras i tjänsten och förty tillhandahållas

utan lösen, icke kan anses bliva tillämplig på andra lantmätare än förste

lantmätare.»

En av lantmäteristyrelsens ledamöter var från beslutet angående Reservation

nu återgivna yttrande skiljaktig och anförde följande

»Beträffande först frågan huruvida någon provisoriskt inskränkande

lagstiftning i avseende å jorddelning i södra och mellersta delarna av

landet erfordras håller jag för min del före att något behov av inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning eller verkställa jordavsöndring icke

visats föreligga eller i verkligheten föreligger i berörda landsdelar. Av

förste lantmätarnas i de ifrågavarande sjutton länen yttranden i ärendet

framgår nämligen, att i regel icke några missförhållanden i avseende å

utförande av ägostyckning eller jordavsöndring kan anses råda och att

kristiden icke haft någon menlig inverkan, på det behöriga verkställandet

av dylika jorddelningar, varför ock de flesta förste lantmätare avstyrkt

inskränkande lagstiftning för jorddelning. Väl hava några få förste lantmätare

antytt förekomsten av vissa mindre betydande missförhållanden,

men dessa hava avsett endast ett fåtal undantagsfall. Att i anledning

av under kristiden skedda egendomsköp och försäljningar sålunda i allmänhet

icke föranletts verkställandet av olämpliga ägostyckningar och

avsöndringar torde till ej oväsentlig del finna förklaring därutinnan att

till lantmäteristyrelsens

yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 31)9 käft. (Nr 441.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

köpare och säljare av egendom kunnat försälja dylika i dess helhet och

ej givit sig tid till deras uppdelning genom ägostyckning eller avsöndring.

Innan en verklig och sakkunnig utredning förebragts, utvisande att i

avsevärt antal fall ur jordbrukssynpunkt uppenbart olämpliga ägostyckningar

eller jordavsöndringar till följd av egendomsupplåtelser under kristiden

kommit till utförande synas mig lagstiftningsåtgärder mot dylika

jorddelningars vidare företagande ej böra vidtagas och detta så mycket

mindre som av den enda nu föreliggande utredningen — eller förste

lantmätarnas yttranden med svar på lantmäteristyrelsens frågor — synes

framgå, att olämpliga ägostyckningar eller avsöndringar i regel ej förekommit.

Jag anser därför att Kungl. lantmäteristyrelsen ej bort tillstyrka

utan fastmera avstyrka antagandet av ifrågavarande lagförslag.

Ett ytterligare skäl härtill finner jag ligga däri, att den föreslagna

lagen skulle drabba endast så stora egendomar eller hemman, att deras

uppdelning måste anses lända mera till nytta än till skada för vårt lands

framåtskridande i allmänhet och särskilt för ernående av högsta möjliga

avkastning vid jordens intensiva brukande. Lagen skall nämligen gälla

fastighet eller hemman med högre taxeringsvärde än 50,000 kronor. Efter

ett antaget köpe^ och försäljningspris av 500 kronor per hektar för vanlig

åkerjord på rama landsbygden vilket — där ej jorden såsom å vissa

trakter bland annat vid Västkusten och i Skåne tagit åt sig eller åtminstone

spekulationsvis av säljare gives ansevärt högre industrivärde —

torde få anses skäligt, innebär förslaget att lagen skulle träffa hemman

utan avsaluskog med en åkerareal av omkring 100 hektar och däröver.

Antages dylika hemmans taxeringsvärde uti ifrågavarande landsdelar i

allmänhet till en fjärdedel motsvaras av ståndskog, skulle lagen således

huvudsakligen komma att drabba hemman med en åkerareal av omkring

75 hektar och däröver. Men hemman med en åkerareal av 75 å 200 å

500 å 1,000 hektar kunna väl bringas till högre avkastning av jordbruket,

om de uppdelas i två å tre eller flera lotter än om de bibehållas i ett

bruk. Om ett hemman med t. ex. 75 eller 150 eller 300 hektars åkerareal

har sina ägor i t. ex. tre på visst ofta ej obetydligt avstånd från

varandra belägna skiften med ungefär lika stor åkerareal inom varje

skifte, kan det givetvis ofta just ur jordbrukssynpunkt vara förmånligt

att genom ägostyckning uppdela ett dylikt hemman i en hemmanslott för

varje skifte. Givet är att de lotter, å vilka åbyggnader ej finnas, böra

och måste förses med sådana medelst erforderliga nybyggnader. Därvid

är ingalunda sagt, att några åbyggnader å det ursprungliga skiftet vid

den gamla gården varda där överflödiga. Men enligt det föreliggande

lagförslaget skulle en så nyttig jorddelning vara förbjuden åtminstone

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

19

utan avsevärd tidsutdräkt och därav föranledda kostnader. Och i 3 §

av förslaget synes nybyggnad av åbyggnader ej hava förutsatts. Men

lagförslaget synes mig snarare bort gälla hemman och hemmansdelar

med så liten åkerareal, att deras vidare uppdelning ej tillfredsställer ett

rationellt jordbruk eller med en åkerareal av endast 10 å 50 hektar.

Visserligen angives i motiveringen att den föreslagna inskränkningen

skall gälla »egendomar, som ej kunna alstra något större livsmedelsöverskott».

Men lagen skall väl egentligen gälla fastigheter eller hemman,

hemmansdelar och lägenheter, och de flesta egendomar torde bestå av

åtskilliga hemman eller hemmansdelar, till var och en av vilka ej rätteligen

lyder större åkerareal än 10 å 50 hektar.

Jag håller alltså för att den föreslagna lagen näppeligen kommer

att drabba de lämpligaste objekten och då såsom jag ovan berört något

reellt behov av densammas antagande icke påvisats eller föreligger, anser

jag att lantmäteristyrelsen bort avstyrka dess antagande. Denna min

ståndpunkt lärer få anses så mycket mera berättigad, som det synes

ligga i öppen dag, att därest statsmakterna skulle akta nödigt, att i anledning

av under kristiden förekomma egendomsköp och försäljningar

vidtaga provisoriska och inskränkande lagstiftningsåtgärder detta med

tillräcklig och snabb effektivitet torde kunna ske genom utfärdandet av

den föreslagna lagen om inskränkning i rätten att överlåta fast egendom

tillika med även ifrågasatt lag om avverkningsförbud inom försålda egendomar

annorlunda än enligt reglerna för uthålligt skogsbruk.

En provisorisk lagstiftning rörande jorddelning synes mig för övrigt

så mycket mindre nu höra tillkomma som den sedan flera år förberedda

nya skifteslagstiftningen ännu väl ligger under arbete och torde föreläggas

åtminstone nästa riksdag.

Antagandet av föreliggande förslag till lag om inskränkning i rätten

att erhålla ägostyckning och verkställa jordavsöndring skulle onödigtvis

verka särdeles hämmande och försenande av den legala och för landets

jordbrukare i allmänhet erforderliga jorddelning, som ständigt tarvas och

kräver så snabbt utförande som möjligt. Förslaget att Konungens befallningshavande

ovillkorligen skall underställa varje ansökning om föreslagen

art om tillstånd till ägostyckning eller om fastställelse å avsöndring hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, egnahemsnämnd, odlingsråd, kommunalnämnd

eller kronobetjaning i orten skulle säkerligen i de flesta fall

medföra en tidsutdräkt med slutförandet av varje dylik förrättning av

sex till tolv månader och i många fall än mera. Då man enligt min

mening i dessa tider uppenbarligen bör eftersträva en snabbare och icke

en mycket långsammare handläggning av jorddelningsförrättningar än

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

vad hittills varit fallet, och då nyssherörda myndigheter dels icke kunna

vara sakkunniga i frågor om jorddelning och dels i vissa fall kunna

vara sammansatta av ledamöter, av vilka någon själv kan hava intresse

av spekulation i egendomsköp, anser jag att Kungl. lantmäteristyrelsen

bort helt avstyrka förslaget i denna del. Om förslag till ägostyckning

och avsöndring kommer att enligt lantmäteristyrelsens förslag upprättas

av vederbörlig lantmätare efter fördnande kan Konungens befallningshavande

uppenbarligen ej behöva inhämta yttrande däröver från någon

annan person eller myndighet än förste lantmätare.

Om lagen antages, synes det höra ske blott för ett år och således

dess giltighetstid bestämmas till den 1 januari 1919 eller allra högst till

den 1 januari 1920.»

Domän
styrelsens
yttrande.

Domänstyrelsen slutligen anför i sitt yttrande följande:

»Domänstyrelsen anser för sin del att — med hänsyn till rådande höga

pris särskilt på kolveds- och vedbränslemarknaden och därmed följande

spekulation i skogsfastigheter — behov föreligger för ett genomförande

snarast möjligt av provisoriska bestämmelser mot skogsskövling inom de

områden av landet, där lag angående vård av enskildes skogar, gäller,

i avvaktan på en definitiv ny skogslagstiftning. Den uppfattning, som

härutinnan vunnit uttryck genom en vid Svenska skogsvårdsföreningens

årsmöte den 15 nästlidna mars under livlig anslutning fattad resolution

i ämnet; genom ett av 1917 års bränslekommission den 4 i sagda månad

till Eders Kungl. Maj:ts prövning hänskjutet utkast till provisorisk förordning

om skydd mot skövling av enskildes skogar; samt genom underdåniga

utlåtanden av vissa skogsvårdsstyrelser i anledning av bränslekommissionens

förenämnda förslag bestyrker, att eu reglering från statens

sida i ovan angivet syfte med det snaraste bör komma till stånd.

Den avvikande uppfattning, som Sveriges skogsägareförhund i underdånig

skrivelse den 4 innevarande månad uttalat ifråga om att farhågor

för skövling av välbelägna skogar till följd av avverkningar av

bränn- och kolved hädanefter efter under år 1918 icke vore befogade,

kan styrelsen icke dela. Styrelsen anser i likhet med de sakkunnige, att

farhågorna äro fullt grundade. Skola åtgärder vidtagas för att i möjligaste

mån förebygga de följder, som på grund av rådande förhållanden

hota särskilt välbelägna skogar, måste dessa åtgärder alltså vidtagas snarast

möjligt.

Vid en jämförelse mellan det av bränslekommissionen avgivna utkastet

till provisorisk förordning om skydd mot skövling av enskildes

skogar samt de sakkunnigas förevarande lagförslag, får styrelsen för sin

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

del avgjort förorda det senare, ehuru styrelsen likväl icke obetingat kan

instämma i de sakkunniges bedömande av det bränslekommissionens förslag

motsvarande alternativet 4.

Det synes uppenbart, att vid genomförandet av detta förslag ett

stort ansvar kommer att åvila skogsvårdsstyrelserna, på vilka det skulle

ankomma att meddela förbud om avverkning, då sådan skett i strid mot

föreskrifter, vilkas åtlydnad med hänsyn till tänjbarheten av vissa begrepp

såsom »ungskog», grunder för god skötsel av beståndet eller marken» m. f.,

kunde tänkas bliva allt för mycket beroende av den subjektiva uppfattningen.

Styrelsen anser dock å ena sidan, att det ej torde vara möjligt

att i en lag med fördel mera detaljerat än i förevarande förslag meddela

bestämmelser till vinnande av det mål, som nu åsyftas, och å andra sidan,

det kan förväntas, att skogsvårdsstyrelserna, vilka nu besitta femtonårig

erfarenhet om tillämpning av lag om enskildes skogar, som ej i

mindre grad än förevarande förslag torde kunna anses innehålla i viss

mån tänjbara bestämmelser, torde vunnit den erfarenhet på området, att

de skola visa sig vuxna den nya uppgift, som förslaget innebär.

Uti motiven till § 1 ba de sakkunniga beträffande definitionen å

begreppet »ungskog» bland annat anfört, att åldersgränsen mellan ung

och medelålders skog finge anses variera mellan 30 och 60 år i skilda

delar av landet. Styrelsen anser, att den nedre åldersgränsen hellre synes

böra sättas till 40 år, då bestånd mellan 30—40 år, även i de sydligaste

delarna av landet, i regel med hänsyn till sin utveckling, tillväxt

in. m. torde böra hänföras till ungskog.

De sakkunniga ha uti motiven till § 4 uttalat, att om dröjsmål

med avverkningsförbudets meddelande syntes innebära fara för skogens

fortsatta skövling, torde på skogsvårdsstyrelsen ankomma att förelägga

vederbörande kort tid, inom vilken yttrande må inkomma. Styrelsen får

ifrågasätta huruvida ej lämpligen i själva lagtexten torde införas en bestämmelse

i detta hänseende, sålunda att andra stycket av § 4 finge följande

lydelse: »Innan sådant — — — tillfälle, att inom viss av skogsvårdsstyrelsen

föreskriven tid, yttra sig---påkallas.» Det synes

nämligen vara av synnerlig vikt, att det yttrande, som av fastighetens

ägare eller annan skall avgivas, innan förbud meddelas, utan onödig

tidsutdräkt blir avgivet, då eljest avsikten med förbudet i många fall

kunde förfelas.

I övrigt har styrelsen intet att erinra mot förevarande förslag med

motiv, vilket styrelsen med här ovan anförda smärre erinringar får för

sin del i underdånighet tillstyrka.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departe
ments-.

chefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Övertygande skäl synas mig hava såväl av de sakkunniga som av

de i ärendet hörda myndigheterna anförts till stöd för den uppfattningen,

att ett snabbt ingripande från lagstiftningens sida till stävjande

av den samhällsskadliga jordspekulationen och därmed sammanhängande

skövling av enskildas skogar är påkallat av rådande uppenbara missförhållanden.

Då de sakkunnigas förslag till lag om inskränkning på viss

tid i rätten att överlåta fast egendom och till lag om tillfälliga åtgärder

till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo enligt min

uppfattning tillika giva anvisning på en lämplig praktisk lösning av det

föreliggande rättspolitiska syftemålet, finner jag det önskvärt, att lagstiftning

omedelbart må komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse

med de principer, som ligga till grund för berörda lagförslag. Väl är

det sant, att båda des''sa förslag avse att införa ett avsevärt intrång i

den enskildes rätt att fritt förfoga över sin egendom, men de skulle i

detta hänseende icke komma att stå ensamma i gällande lagstiftning. De

nu rådande förhållandena ha tvärtom i allt vidare omfattning framtvingat

starka ingrepp i den enskildes handlingsfrihet. Ej minst betydelsefulla

äro ur det allmännas synpunkt inskränkningarna i rätten att fritt förfoga

över fastighet. Redan före nu rådande kristid hade som bekant genom

lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom eu viktig inskränkning av denna art införts i

svensk rätt, och en ännu mera vittgående begränsning av den enskildes

handlingsfrihet har hos oss införts genom lagen den 30 maj 1916 om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag. Principen om det allmänna intressets företräde framför

det enskilda kan därför sägas hava trängt igenom i svensk rätt, och föreliggande

lagförslag innebära endast en tillämpning av denna princip i

ännu ett praktiskt viktigt fall.

Jag kan sålunda, om jag också icke i allt kan dela de åsikter, som

uttalats i de sakkunniges motivering, i huvudsak uttala min anslutningtill

de sakkunniges båda sist nämnda lagförslag. Allenast i några punkter

har jag en mening, som avviker från de sakkunniges, och anhåller

jag nu att i korthet få motivera de avvikelser från de sakkunniges förslag,

om vilkas vidtagande jag ämnar hemställa.

De sakkunniges förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten

att överlåta fast egendom innebär, att utan särskilt godkännande av

Kungl. Maj:ts befällningshavande fast egendom å landet med ett taxeringsvärde

av minst 15,000 kronor icke får i sin helhet eller delvis

försäljas av ägare, som efter vunnen lagfart innehaft fastigheten under

kortare tid än fem år. Den sålunda föreslagna gränsen av 15,000 kro
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

23

nor för vissa fastigheters undantagande från lagens tillämplighet synes

mig böra sänkas till 10,000 kronor. Genom en sådan ändring torde

lagen jämväl bliva av betydelse i en stor del av de fall, där man kan

befara missbruk i spekulationssyfte genom handel med egnahemslägenheter,

som upplåtits av kronan eller som tillkommit med hjälp av egnahemslån.

Enligt stadgande i förslagets 4 § må ansökning om godkännande

av överlåtelse ej bifallas, om skälig anledning förekommer till antagande,

att överlåtaren förvärvat fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda

sig hastig vinst genom realisation av olika till fastigheten hörande tillgångar.

Undantag från denna regel stadgas för det fall, att synnerliga

skäl tala för bifall till ansökningen. Enligt min uppfattning bör i detta

sammanhang såsom för prövningen grundläggande framhållas frågan,

huruvida förvärvaren kan antagas komma att väl hävda jorden. Godkännande

borde sålunda icke förvägras i sådana fall, då förvärvaren är

eu dugande jordbrukare, som verkligen har för avsikt att för framtiden

själv omhänderhava jordens odling.

De sakkunniges förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande

av skövling av skog å fastighet i enskild ägo synes mig böra

undergå allenast den ändringen, att den i förslaget åt åklagaren inrymda

rätten till andel i böter m. m. uteslutes.

Vad därefter angår de sakkunniges förslag till lag om inskränkning

för viss tid i rätten att erhålla ägostyckning och verkställa jordavsöndring

i södra och mellersta Sverige, synes detta i likhet med de sakkunnigas

övriga förslag vila på i det stora hela beaktansvärda synpunkter

ooh avser även det att råda bot på ett missförhållande, på vars avhjälpande

1916 års riksdagsskrivelse tar sikte. Emellertid erinras, att en

utsträckning av de för vissa delar av riket i detta hänseende redan gällande

inskränkningarna torde höra ske med ytterlig försiktighet, enär man

eljest kunde riskera att motverka det i och för sig berättigade strävandet

att underlätta större jordegendomars styckande till mindre brukningsenheter.

Härvid är särskilt att märka, att enligt de sakkunniges förslag

Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle erhålla en så allmän diskretionär

prövning rörande de fall; då ägostyckning borde förbjudas, att det synes

tvivelaktigt, om en sådan prövningsrätt bör förläggas i en administrativ

myndighets hand. Faran för olikheter i rättstillämpningen inom olika

bill kan ej heller förbises. En tillfredsställande lösning av de i här ifrågavarande,

under nr 3 anmälda lagförslag berörda spörsmål synes mig även

i övrigt påkalla en närmare utredning och förutsätta hörande av vissa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

ännu icke hörda myndigheter inom de olika delarna av landet. Jag är

sålunda icke för närvarande beredd att tillstyrka avlåtande till riksdagen

av proposition i sist omliandlade ämne.

Vidkommande slutligen de inom departementet utarbetade, ovan

under n:ris 5—7 omförmälda författningsutkasten finner jag icke heller

utredningen i de ämnen, som därav beröras, vara i det skick, att därpå

grundade förslag skulle kunna omedelbart föreläggas riksdagen till antagande,

utan torde jämväl med framläggande av förslag i angivna ämne

få anstå.

De av de sakkunnige upprättade båda lagförslag, som sålunda enligt

min mening lämpa sig för ett omedelbart antagande, ha inom justitiedepartementet

underkastats omarbetning i av mig nu angivna hänseenden,

varjämte i förslagen vidtagits vissa mindre jämkningar.»

Föredraganden uppläste därefter de sålunda omarbetade förslagen

till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom

och till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å

fastighet i enskild ägo, varande dessa förslag av den lydelse bilagorna

H och I vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande

över dessa förslag måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av lagrådets protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

25

Bilaga A.

(Innehållet i bilaga A återfinnes i Betänkande med förslag till tillfälliga

åtgärder för stävjande av spekulationen vid handel med jordbruksegendom

m. m., utarbetat inom justitiedepartementet av särskilt tillkallade

sakkunniga, Stockholm 1918, sid. 31—87.)

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §■

Den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet, må ej

innan fem år förflutit från det lagfart beviljades å hans fång avhända

sig samma fastighet, med mindre godkännande av överlåtelsen vinnes

på sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området

i stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats,

utmål för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet

än nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen icke

uppgick till femtontusen kronor,

eller beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst

inrop å exekutiv auktion eller från konkursbo,

eller i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad

eller annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till

aktiebolag eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 399 höft. (Nr 441.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 441.

eller å avtal, som slutes mellan skyldeman i rätt upp- och nedstigande

led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva

fast egendom skall sökas enligt annan författning.

2 §.

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras

efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas

utan att sådant godkännande vinnes.

3 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant

enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandlingen,

ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre

månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder

sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogill.

över Konungens befäliningsliavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

År i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens

giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

4 §•

Förekommer skälig anledning till antagande att överlåtaren förvärvat

fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom

avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i

smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, ej bifallas, där

ej synnerliga skäl därtill äro.

5 §•

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag

stadgas, meddelas av Konungen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

27

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols

samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling, och gäller

till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i fall, då överlåtaren

förvärvat fastigheten före lagens ikraftträdande men icke dessförinnan

sökt lagfart å sitt fång, dock att, därest överlåtarens fång skett

före den 1 februari 1918 samt lagfart därå sökes senast å den allmänna

rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter lagens ikraftträdande,

eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen, inom den

tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall tillämpas.

Har överlåtarens fång ägt rum före den 1 januari 1924 samt överlåtelse

av fastigheten eller del därav varit underkastad bestämmelserna i denna

lag, skall densamma tillämpas å sådan överlåtelse, ändå att den sker

först efter sist nämnda dag.

(Beträffande återstående innehåll i bilaga B se förut anfört betänkande

sid. 110—115.)

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att erhålla ägostyckning och verkställa

jordavsöndring i södra och mellersta Sverige.

1 §•

I Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands

län må ägostyckning å fastighet, som vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering upptagits såsom jordbruksfastighet, icke ske

ej heller förordnande för lantmätare att verkställa ägostyckning å sådan

fastighet meddelas, med mindre tillstånd till ägostyckningen lämnats på

sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning i avseende å fastighet, som uteslutande

består av skogs- eller hagmark, ej heller å annan såsom jordbruksfastighet

taxerad fastighet, där dess värde vid sagda taxering uppskattats

till lägre belopp än femtiotusen kronor. Vid beräkning av

taxeringsvärde må i ty fall avdrag ej göras för värdet av lägenhet, som

avsöndrats efter uppskattningen av stamfastigheten.

2 §•

Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingives till Konungens

befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall vara

åtföljd ej mindre av karta, utvisande huru fastigheten är avsedd att

styckas, än även av de handlingar eller intyg sökanden kan akta nödigt

förete till utredning om att styckningen instämmer med vad i 3 § stadgas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis nåd. proposition Nr 441.

29

3 §•

Ågostyckning må ej så verkställas, att den leder till uppenbart

förfång för alstringen av livsmedel inom området för den ostyckade

fastigheten. Varje lott skall, så vitt ske kan, erhålla andel i fastighetens

särskilda ägoslag efter ty för lottens nyttjande för jordbruk prövas

nödigt; och bör lott, varmed enligt styckningsplanen skola följa för

jordbruksnäring avsedda åbyggnader, uti inägor tilldelas mark av sådan

storlek och beskaffenhet, att icke uppenbart missförhållande kommer att

råda mellan samma åbyggnader och inägovidden. Vid ägornas fördelningskall

i övrigt iakttagas att, i den mån omständigheterna medgiva, skiftena

varda reguljära och skillnadslinjerna till avhägnad bekväma.

Å ort med sammanträngd befolkning eller där eljest inkomst av

arbete i hantverk eller vid fabriksrörelse eller därmed jämförlig näringkan

påräknas eller mark erfordras för industriell anläggning eller annat

dylikt ändamål må dock ägostyckning verkställas annorledes än ovan

i denna paragraf sägs.

4 §•

Från fastighet, varå enligt vad i 1 § sägs ägostyckning ej må ske

utan särskilt tillstånd, må icke avsöndras inägojord till den omfattning,

att fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas.

Vad sålunda stadgas skall dock ej utgöra hinder för avsöndring å

ort med sammanträngd befolkning eller där eljest inkomst av arbete i

hantverk eller vid fabriksrörelse eller därmed jämförlig näring kan

påräknas eller mark erfordras för annat dylikt ändamål.

5 §.

Innan ansökning om tillstånd till ägostyckning eller om fastställelse

å avsöndring, som i 4 § avses, prövas av Konungens befallningshavande,

skall yttrande inhämtas av lantmätare så ock av nämnd eller myndighet,

som kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller odlingsråd

eller odlingsnämnd eller kommunalnämnden eller kronobetjäningen i orten.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i sådant ärende, meddelas av

Konungen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

6 §•

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom nu

är sagt, må klagan bos Konungen i vederbörande statsdepartement föras

i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

7 §•

I den mån eljest i lag eller författning meddelade bestämmelser

om ägostyckning eller jordavsöndring strida mot föreskrifterna i denna

lag, skola sagda bestämmelser icke äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i

fall, då ägostyckning eller fastställelse å avsöndring sökts men ärendet

icke slutligen prövats av Konungens befallningshavande före lagens ikraftträdande,

dock att, där ansökning inkommit till Konungens befallningshavande

före den 1 februari 1918 eller sedermera innan lagen träder i

kraft göres på grund av avhandling, som upprättats före nyssnämnda

dag, lagen ej skall tillämpas.

(Beträffande återstående innehåll i bilaga C se förut anfört betänkande

sid. 94—109.)

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

31

Bilaga 1).

Förslå g

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i

enskild ägo.

1 §•

A fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående

vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog

ej ske annorledes än genom för beståndets utveckling ändamålsenlig

gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens

tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker

under annan form.

2 §.

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 31 januari 1918 genom

köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman

i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,

må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är medgiven äga

rum å fastigheten tillhörande område, därest den strider mot grunderna,

för god skötsel av beståndet eller marken; dock att vad sålunda stadgats

icke skall gälla beträffande avverkning på grund av upplåtelse, som skett

före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 31 januari 1918 upplåtits till skog

å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter

sagda dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning,

som i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall,

varom där är fråga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

3 §•

Yad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å

område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,

som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad

fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark

lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng

eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §•

Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen

meddela förbud att å den fastighet, varå avverkningen ägt

rum, eller viss del därav utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa

avverkning av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed

sambrukad fastighets oundgängliga husbehov.

Innan sådant förbud meddelas, skall fastighetens ägare samt, där

avverkningen verkställts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att

yttra sig i ärendet; äge ock skogsvårdsstyrelsen inhämta utlåtande från

i lanthushållning sakkunnig person eller nämnd såsom lantbruksingenjör,

länsagronom, jordbrukskonsulent eller odlingsnämnd, där sådant av förhållandena

påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda

i kraft.

5 §•

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom

förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning

vägrats, äge att däröver hos Konungens befallningshavande anföra besvär.

Rätt till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens

befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne

Konungens befallningshavande eu skogsstatens tjänsteman att med biträde

av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland

dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning

valde äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva

redogörelse.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos Konungen

föras i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

33

6 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 5 § andra stycket förmäles,

skall utgå av medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas, men kan

genom Konungens befallningshavandes slutliga beslut åläggas klaganden,

om han undersökningen påkallat.

7 §•

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som

förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra

kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom

området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i

avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår

dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig

att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.

Har efter avverkningen förbudet blivit genom utslag, som äger laga kraft,

upphävt, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som

här är sagt.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid

överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket

samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning

efter tv här förut är sagt.

8 §•

Kronobetjänte så ock de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställde

tjänstemän äga lika behörighet att åtala överträdelser av meddelat avverkningsförbud

samt att med beslag belägga virke, som skall anses

förbrutet.

Varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §•

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. (Nr 441.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt

är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,

som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst

åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan

sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt

förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljningav

förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas så att en fjärdedel tillfaller

åklagaren samt återstoden skogsvårdskassau i det landstingsområde och

skogsaccisfonden i'' den kommun, där avverkningen ägt rum, till lika

fördelning dem emellan.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana

medels insättning i bankinrättning gälla vad i 160 § utsökningslagen

sägs.

11 §.

Saknas medel till fulla gäldande av böter, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av

enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,

dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i

fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 4 § här

ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441. 35

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke

tillämpas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller tillsvidare till den 1 januari 1924.

(Beträffande återstående innehåll i bilaga D se förut anfört betänkande

sid. 88—93.)

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

37

Bilaga E.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att överläta vissa egnahemslägenlieter ock belasta

sådana lägenheter med inteckning.

1 §•

Lägenhet, som förvärvats från kronan eller för vars förvärvande

egnahemslån ^ erhållits, må ej innan tio år förflutit från det lagfart beviljades

å fånget vare sig säljas, bortbytas eller bortgivas eller belastas

med inteckning för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån

med mindre godkännande av överlåtelsen eller tillstånd till inteckningen

vinnes på sätt nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området i

stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats, utmål

för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet än

nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller, om

sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma

vid senast lagfarna köp uppgick till minst femtontusen kronor,

eller beträffande överlåtelse, som sker till eller från kronan eller

från sparbank eller annan bank eller till skyldeman i rätt upp- eller nedstigande

led, syskon eller syskons avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva

fast egendom skall sökas enligt annan författning.

Vad ovan sägs om inteckning avser icke inteckning för ogulden

köpeskilling eller för fordran på grund av egnahemslån.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. .‘199 höft. (Nr 441.) (i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av lägenhet särskilt godkännande erfordras

efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av lägenheten överlåtas utan att

sådant godkännande lämnats.

3 §•

Finnes i ärende angående lagfart eller inteckning att beträffande

fastighet, varom i ärendet är fråga, gäller i denna lag stadgad inskiänk

ning, skall därom och om den tid, då inskränkningen upphör, göras an

teckning i protokollet samt i lagfarts-, intecknings- eller fastighetshok sa

ock, då lagfart beviljas, i bevis, som därom utfärdas.

4 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse eller tillstånd till inteckning

i fall, då sådant enligt denna lag är erforderligt, göre därom

ansökning hos Konungens befallningshavande. ° o

Vid ansökning om godkännande av överlåtelse skall överlatelsehandlingen

fogas. Sådan ansökning skall göras inom tre månader från

det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder sökt godkännande

icke beviljat, vare överlåtelsen ogin.

Är i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts flågan om

överlåtelsens giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses

möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 187o

om lagfart å fång till fast egendom.

5 §•

Godkännande av överlåtelse må ej meddelas utan så är att den, till

vilken lägenheten skulle övergå, är minst tjuguett år gammal samt mindre

bemedlad eller obemedlad, äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet,

sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet

beträffar, äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk

ej heller där han veterligen redan äger fast egendom av den storlek,

att därå kan födas en familj eller där skälig anledning förekommer till

antagande att överlåtaren förvärvat lägenheten i huvudsakligt syfte att

bereda sig hastig vinst genom avverkning av skog, avyttrande av gröda,

lägenhetens uppdelning i smärre lotter eller dylikt. o

Tillstånd att inteckna lägenhet, som i denna lag avses, ma icke

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

lämnas, om lägenheten skulle komma att häfta för gäld, förmåners kapitalvärde

därunder inbegripet, till högre belopp beträffande jordbrukslägenhet

än fem sjättedelar och i fråga om bostadslägenhet än tre fjärdedelar

av det värde, som Konungens befallningshavande med ledning av

uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar prövar jorden jämte

därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader äga.

Från nu stadgade villkor för godkännande av överlåtelse eller tillstånd

till inteckning må dock undantag ske, då synnerliga skäl därtill äro.

6 §•

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgat.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag

stadgas, meddelas av Konungen.

7 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols

samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom eller inteckning

i sådan egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling, samt äger tilllämpning

jämväl i fall, då lägenheten förvärvats från kronan eller kontrakt

om egnahemslån för dess förvärvande upprättats före lagens ikraftträdande

men lagfart å fånget icke dessförinnan blivit sökt, dock att,

därest fånget skett före den 1 maj 1918 samt lagfart därå sökes senast

å den allmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter

lagens ikraftträdande, eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen,

inom den tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall

tillämpas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Käng!. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Bilaga F.

Förslag

till

Kungörelse

med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid upplåtande av egnaliemslägenheter

från kronoegendomar enligt kungörelse den 17 oktober 1913.

Vid upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar enligt

kungörelsen den 17 oktober 1913 skola, jämte vad i sagda kungörelse

finnes stadgat, följande bestämmelser lända till efterrättelse:

1 mom. Upplåtes från samma kronoegendom två eller flera bostadslägenheter,

de där ligga invid eller i närheten av varandra, skall beträffande

varje sådan lägenhet till förmån för den eller de övriga stadgas

förbud att å lägenheten uppföra industriell anläggning. Vid upplåtelse

av bostadslägenhet i annat fall än nu sagts eller av jordbrukslägenhet

må sådant förbud stadgas till förmån för huvudegendomen

eller, där denna i sin helhet upplåtes till egnahemslägenheter, för en

eller flera av dessa, om Kungl. Maj:ts befallningshavande finner skäl

därtill vara. Kungl. Maj:ts befallningshavande foge anstalt, att inteckning

för servitutet sökes.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla, då

område, som befunnits lämpligt att användas till bildande av egnahemslägenheter,

i odelat skick upplåtes till bolag eller förening efter vad i 18

punkten av ovannämnda kungörelse sägs, dock att skyldigheten att foga

anstalt att inteckning sökes för servitut, varom i 1 mom. förmäles, skall

i detta fall åligga bolaget eller föreningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

41

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling,

men gäller icke beträffande upplåtelse av egnahemslägenhet, som dessförinnan

å kronans vägnar hembjudits till inlösen eller utbjudits till

försäljning, så framt hembudet eller utbudet leder till försäljning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung}. Maj ds nåd. proposition nr 441.

Bilaga G.

Förslag

till

Kungörelse

om ändrad lydelse av mom. 8 och 9 i kungörelsen den 13 juni 1908 angående

förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den av staten

utövade egnaheinlånerörelse.

Härigenom förordnas, att mom. 8 och 9 i kungörelsen den 13 juni

1908 angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den

av staten utövade egnahemslånerörelse skola erhålla följande ändrade

lydelse:

Mom. 8. Rörande varje egnahemslån —--— ------

icke må äga rum.

Då lånekontrakt upprättats, vare låneförmedlaren pliktig att genast

å landet till domaren och i stad till rätten insända avskrift av kontraktet.

Mom. 9. Vid uppgörandet av det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden------------inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, varom i mom. 15

här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet än

första inteckning i lägenheten, dock att härvid icke såsom hinder för

låns beviljande skall komma i betraktande inteckning för förbud att å

lägenhet uppföra industriell anläggning samt att sådana inteckningar i

övrigt för annat än fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens

värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt;

ägande------------- återbetalas.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

43

Bilaga H.

Förslag

till

Lag

om inskränkning för viss till i rätten sitt överlåta fast egendom.

Den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet, må ej

innan fem år förflutit från det lagfart beviljades å hans fång avhända

sig samma fastighet, med mindre godkännande av överlåtelsen vinnes på

sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området

i stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats,

utmål för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet

än nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller,

om sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma

vid senast lagfarna köp icke uppgick till tiotusen kronor; eller

beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst inrop

å exekutiv aktion eller från konkursbo; eller

i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad eller

annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till aktiebolag

eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden; eller

å avtal, som slutes mellan skyldemän i rätt upp- och nedstigande

led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva

fast egendom skall sökas enligt annan författning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras

efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas utan

att sådant godkännande vinnes.

3 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant

enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandlingen,

ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre

månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller värde]’

sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogin.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Är i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens

giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

4 §•

Förekommer skälig anledning till antagande, att överlåtaren förvärvat

fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom

avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i

smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, bifallas allenast

när med visshet antagas må, att den, å vars förvärv godkännande sökes,

komme att väl hävda fastigheten, eller när eljest synnerliga skäl finnas

för bifall till ansökningen.

5 §•

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag

stadgas, meddelas av Konungen.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols

samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 441.

45

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit i Svensk författningssamling, och gäller

till den 1 januari 1924. Den äger tillämpning jämväl i fall, då överlåtaren

förvärvat fastigheten före lagens ikraftträdande men icke dessförinnan

sökt lagfart å sitt fång, dock att, därest överlåtarens fång skett

före den 1 februari 1918 samt lagfart därå sökes senast å den allmänna

rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller näst efter lagens ikraftträdande,

eller, om tiden för lagfart då ännu icke var utlupen, inom den

tid från fånget, som för lagfart är stadgad, lagen icke skall tillämpas.

Har överlåtarens fång ägt rum före den 1 januari 1924 samt överlåtelse

av fastigheten eller del därav varit underkastad bestämmelserna i denna

lag, skall densamma tillämpas å sådan överlåtelse, ändå att den sker

först efter sist nämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. (Nr 441.) 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

4B

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Bilaga I.

Förslag

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet

enskild ägo.

1 §•

Å fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående

vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog

ej ske annorledes än genom för beståndets utveckling ändamålsenlig

gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens

tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker

under annan form.

2 §■

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 31 januari 1918 genom

köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman

i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,

må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är medgiven äga

rum å fastigheten tillhörande område, därest den strider mot grunderna

för god skötsel av beståndet eller marken; dock att vad sålunda stadgats

icke skall gälla beträffande avverkning på grund av upplåtelse, som skett

före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 31 januari 1918 upplåtits till skog

å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter sagda

dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning,

som i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall, varom

där är fråga.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 441.

3 §■

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning ä

område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,

gom erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad

fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark

lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng

eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §•

Sker1 avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter, äger skogsvårdsstyrejsen

meddela förbud att å den fastighet, varå avverkningen ägt

rum, eller viss del därav utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa

avverkning av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed

sambrukad fastighets oundgängliga husbehov.

Innan sådan! förbud meddelas, skall fastighetens ägare samt, fjär

avverkningen verkställts av annan, jämväl denne beredas tillfälle att

yttra sig i ärendet; äge ock skogsvårdsstvrelsen inhämta utlåtande från

i lanthushållning sakkunnig person eller nämnd såsom lantbruksingenjör,

länsagronom, jordbrukskonsulent eller odlingsnämnd, där sådant av förhållandena

påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan bindel’ av besvär genast tråda

i kraft.

5 §•

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom

förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning

vägrats, äge att däröver hos Konungens befallningshavande anföra besvär.

Rätt till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens

befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne

Konungens befallningshavande eu skogsstatens tjänsteman att med biträde

av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland

dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning

valde äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva redogörelse.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos Konungen

löras i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

6 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 5 § andra stycket förmäles,

skall utgå av medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas, men kan

genom Konungens befallningshavandes slutliga beslut åläggas klaganden,

om han undersökningen påkallat.

7 §•

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som

förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra

kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom

området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens

besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt

virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva

ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke. Har

efter avverkningen förbudet blivit genom utslag, som äger laga kraft,

upphävt, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som

här är sagt.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid

överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket samt,

där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty

här förut är sagt.

8 §•

Kronobetjänte så ock de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställde

tjänstemän äga lika behörighet att åtala överträdelser av meddelat avverkningsförbud

samt att med beslag belägga virke, som skall anses

förbrutet.

Varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt

är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket

boende, eller, där lian bor utom riket men inom riket har känt ombud,

som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst

åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan

sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt förteckning,

utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ädömas, ävensom genom försäljning

av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvardskassan

i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där avverkningen

ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana

medels insättning i bankim-ättning gälla vad i 160 ^ utsökningslagen

sägs.

11 §•

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av

enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,

dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i

fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 4 § här

ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 441.

strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke

tillämpas.

Penna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 januari 1924.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

51

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den

8 maj 1918.

Närvarande:

Justitieråden G ullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet PlantjNG-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 26 april 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta

fast egendom och till lag om tillfälliga. åtgärder till förekommande av

skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning docenten

Martin Fehr.

Lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §.

Lagrådet yttrade:

Av skäl, som de sakkunniga anfört, är det otvivelaktigt ej rådlig!

att beräkna den ifrågasatta femårsperioden från tiden för överlåtarens

fång. Men att, såsom i förslaget skett, taga lagfartens beviljande till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

utgångspunkt torde å andra sidan vara att gå längre än som betingas av

de syften man vill ernå. Dessa torde vinnas redan om femårsperiodens

början framflyttas från dagen för fånget till dagen för lagfartsansökningen.

Enligt promulgationsstadgandet skall ju ock lagens tillämpning

vara utesluten i varje fall, där lagfart blivit sökt före lagens ikraftträdande,

oavsett huruvida lagfarten dessförinnan även beviljats.

2 §•

Justitieradet von Set It anförde:

Stadgandet i förevarande paragraf synes skola komma att verka

Underligt för utövningen av den lösningsrätt, söm enligt den i propositionen

nr 172 till innevarande riksdag föreslagna lagen om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

avses skola tillerkännas vissa nyttjanderättshavare, åtminstone såtillvida

som genom detsamma godvilliga uppgörelser om lösningsrättens tilllämpning

skulle komma att väsentligen försvåras. Blir nämnda förslagupphöjt

till lag, synes ett undantag från paragrafens stadgande erfordras

för sådana fall, då del av eu fastighet avhändes till någon, som enligt

nämnda lag är berättigad till inlösen av samma del.

Lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å

fastighet i enskild ägo.

Justitierådet von Seth yttrade beträffande

2 §■

Därigenom, att stadgandet i paragrafens andra stycke gjorts tilllämpligt

även ifråga om upplåtelser av avverkningsrätt, som skett före

lagens trädande i kraft, kunna förvecklingar uppstå mellan förvärvaren

av en avverkningsrätt och jordägaren, vilka icke torde böra lämnas alldeles

obeaktade av lagstiftningen. Avverkningsrättsinnehavaren kan ju

hava utfäst en betalning, som vida överstiger värdet av vad han efter

lagens trädande i tillämpning kan tillgodogöra sig på grund av upplåtelsen,

och det är skäligen osäkert, särskilt om han redan erlagt den

betingade betalningen, att han kan få denna reducerad till vad som svarar

mot den valuta han kan erhålla. Jag kan i detta hänseende hänvisa till

ett rättsfall från ett det nu ifrågavarande nära liggande rättsområde,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

53

nämligen det fall, som finnes refererat i Nytt Juridiskt Arkiv årgång

1913 avdelning I sidd. 397 o. f. f. Skall ifrågavarande stadgande göras

tillämpligt även på äldre avtal, synes därmed böra förbindas en bestämmelse

om rätt för den, som förvärvat avverkningsrätten, att få det utfästa

vederlaget skäligen jämkat med hänsyn till de förändrade förhållandena

efter prövning av domstolen eller måhända för enkelhetens skull

av skiljemän.

7 §•

Bestämmelsen i andra stycket att, om avverkning, varom i paragrafen

är fråga, innefattar förbrytelse mot allmänna strafflagen, vad förut i paragrafen

är stadgat icke skall vinna tillämpning, överensstämmer visserligen

med stadganden i såväl 7 § andra stycket av lagen den 24 juli 1903

angående vård av enskildes skogar som åtskilliga andra den enskilda

skogshushållningen berörande lagar. På sätt lagrådet anmärkte ifråga

om en liknande bestämmelse, som fanns intagen- i 13 kap. 15 § av det

förslag till vattenlag, som under nästlidet och början av innevarande år

var föremål för lagrådets granskning, kan emellertid ett dylikt stadgande

medföra vissa icke önsvärda konsekvenser ifråga om åtalsrätten. Sålunda

skulle t. ex. en avverkningsrättsinnehavare genom att i samförstånd med

jordägaren överskrida sin avverkningsrätt kunna undandraga sig varje

ansvar för brytande av avverkningsförbudet. Den i vattenlagsförslaget

intagna bestämmelsen har också vid förslagets överarbetande uteslutits,

och det synes vara skäl, att detsamma finge äga rum beträffande det nu

ifrågavarande stadgandet. Iakttages detta, böra bestämmelserna i sista

ledet av stycket inarbetas i första stycket, om de överhuvudtaget anses

höra bibehållas. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke även de böra

få utgå med hänsyn till de möjligheter, som genom dem öppnas att

kringgå ett avverkningsförbud. Erinras må att, även om allt det å ett

samfällt område i strid mot meddelat avverkningsförbud avverkade virket

dömes förbrutet, de delägare, som icke deltagit i avverkningen eller varit

i samförstånd om densamma, ju icke böra bliva lidande därpå, då de

givetvis det oaktat kunna fordra fullt skadestånd av avverkaren.

Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 399 käft. {Nr 441.)

8

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 14 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Heli.nkr,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstikrna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

: Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets

den 8 innevarande månad avgivna utlåtande över det den 26 april 1918

till lagrådet remitterade förslaget till lag om inskränkning för viss tid i

rätten att överlåta fast egendom och till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande

av skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,

att han med anledning av den av lagrådet framställda anmärkningen

underkastat 1 § i förstnämnda lag den av lagrådet anvisade förändring

samt i övrigt låtit i förslagen företaga vissa jämkningar av formell natur.

Därefter anförde föredragande departementschefen:

»De inom justitiedepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den

I mars 1918, tillkallade sakkunnige för beredning av ärende angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

bb

provisorisk lagstiftning till stävjande av spekulation i handel med jordbruksegendom

ävensom för utredning av de närliggande frågor, som vid

nämnda lagstiftningsarbete kunde uppkomma, hava numera ytterligare

avlämnat förslag till kungörelse om fastighetshandel och fastighetsagentur,

vilket torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll. Det är min avsikt

att efter vederbörande myndigheters hörande taga under slutligt

övervägande, huruvida hos Eders Maj:t hemställan bör göras om utfärdande

av eu kungwelse i anslutning till detta de sakkunnigas förslag.

Redan nu anser jag mig emellertid böra hemställa, att de båda här

anmälda lagförslagen i sitt inom justitiedepartementet omarbetade skick

måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Visserligen är redan den tid nära förestående, då riksdagens ordinarie

arbete bör vara avslutat, men de stora faror, som ett oförhindrat fortsättande

under ännu ett år av jordspekulationen och skogsskövlingen

skulle innebära för vårt land, torde säkerligen av riksdagen finnas vara

ett tvingande skäl att medverka därtill, att redan nu ett allvarligt försök

göres att hämma de i angivna hänseende rådande missförhållanden, och

detta så mycket hellre, som även inom riksdagen, enligt vad jag erfarit,

ett starkt intresse yppats för lagstiftningsåtgärder av sådan art, som

här ifrågasatts. Tillika må erinras, att de båda lagförslagen synas äga

betydelse även i ett annat än av dem direkt berört hänseende, nämligen

såsom ett medel att i viss utsträckning motarbeta det bulvansystem, som

för närvarande synes hota att i betydande utsträckning omintetgöra verkningarna

av de till kontroll över bolags och utlänningars förvärv av fast

egendom givna lagbestämmelser.»

Efter att hava uppläst de båda inom justitiedepartementet omarbetade

lagförslagen hemställde föredraganden, att desamma, på sätt angivits,

måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 441.

Bilaga.

Förslag

till

Kungörelse

om fast i ghetsh and I ande och fastighetsagenter.

1;§.

Ej må någon yrkesmässigt idka handel med fast egendom eller

förmedla överlåtelse av sådan egendom med mindre han om rörelsen

gjort anmälan på sätt nedan stadgas samt han är behörig att idka näring,

med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker.

Anmälan enligt 8 § i lagen angående (handelsregister, firma och

prokura skall, ändå att rörelse, som anmälningen avser, därvid uppgivits

vara av beskaffenhet, som i första stycket av denna paragraf «agts, ieke

medföra befrielse från anmälningsskyldighet, som där föreskrives.

2 §•

Anmälan om rörelse, som i 1 § första stycket avses, skall ske

skriftligen och vara åtföljd av de intyg, varmed den anmälande vill

styrka sin behörighet att driva rörelsen.

Sådan anmälan göres hos Konungens befallningshavande i det län,

där den anmälande är mantalsskriven, eller, om han är mantalsskriven i

Stockholm, hos överståthållarämaetet.

Wid flyttning från ett län till iett annat eller från landsorten till

Stockholm ''eller omvänt skall ny anmälan ''göras hos vederbörande myndighet

i den ort, dit flyttningen skett, ävensom angående flyttningen ske

anmälan hos den myndighet, hos vilken anmälan senast varit gjord.

Upphör rörelsen, varde det anmält hos myndighet, som sist sagts.

3 §■

Fastighetshandlande eller fastighetsagent skall i register, upprättat

i enlighet med härvid fogat formulär, noga anteckna alla de överlåtelser

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majils nåd. ''proposition nr 441.

57

av fast egendom genom köp, skifte eller gåva, i vilka han tagit del

såsom kontrahent eller ombud för kontrahent å endera sidan eller vid

vilka han medverkat såsom förmedlare eller (eljest på sådant sätt att han

för sin medverkan uppburit eller må kunna fordra gottgörelse.

Vad sålunda stadgats i avseende å överlåtelse av fast egendom

skall ock gälla i fråga om överlåtelse av tomträtt och rättighet att bearbeta

mineralfyndighet samt om upplåtelse eller överlåtelse av rättighet

att avverka skog eller att taga ler, grus, sten eller annat, som icke blott

hänföra till fastighets vanliga avkastning.

Är i ärende, som införes i registret, kontrahent å någondera sidan

utländsk medborgare, varde det särskilt anmärkt.

4 §.

läkare av rörelse, varom i denna kungörelse stadgas, var skyldig

att inom eu vecka efter varje kvartals utgång till den myndighet, hos

vilken rörelsen är anmäld, insända fullständig avskrift av det i 3 § omförmälda

register i vad angår allt, som under det föregående kvartalet

införts i registret; skolande denna avskrift, där under kvartalet något

införts i registret rörande ärende, som intagits i avskrift för tidigare kvartal,

upptaga allt vad om ärendet finnes i registret antecknat.

Avskrift, .som nu sagts, skall lämnas i två exemplar, dock att beträffande

egendom inom särskilda åklagares tjänstgöringsområden i stället

för det ena exemplaret skall lämnas utdrag av avskriften för värjo

sådant område.

Avskrift eller utdrag, varom ovan stadgats, skall av rörelsens idkare

till riktigheten vitsordas.

Har under något kvartal icke förekommit ärende av beskaffenhet

att böra anmärkas i registret, värde anmälan därom gjord i den ordning,

som för insändande av avskrift av registret är föreskriven.

5 §•

Det ena exemplaret av avskriften av registret eller insänt utdragav

sådan avskrift skall av vederbörande myndighet översändas till åklagaren

i den ort, där fastighet, som beröres av i avskriften eller utdragel

upptagen överlåtelse eller upplåtelse, är belägen.

Myndighet, hos vilken rörelse av ovannämnda beskaffenhet är anmäld

läte ock genom polismyndigheten i den ort, där rörelsens idkare

är mantalsskriven, jämföra de insända avskrifterna med registret och i

övrigt granska detsamma. Sådan granskning skall ske minst eu gång

varje kalenderår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

,58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

6 §.

Vad i denna kungörelse sägs i avseende å mantalskrivningsort

skall för det fall, att yrkessmäsig fastighetshandel eller fastighetsagentur

bedrives av aktiebolag eller förening, gälla om ort, där styrelsen tiar

sitt säte.

7 §.

Över anmälningar jämlikt denna kungörelse skall hos överståthällarämbetet

och Konungens befallningshavande föras särskild förteckning,

jämväl utvisande tiden, då avskrifter och utdrag, som avses i 4 §,

inkommit till myndigheten, och då granskning av register ägt rum efter

vad i 5 § sägs.

8 §.

Utövar någon utan föregående anmälan yrkesmässigt handel med

fast egendom eller förmedling av överlåtelse av sådan egendom eller

åsidosätter fastighetshandlande eller fastighetsagent eljest vad enligt denna

kungörelse åligger honom, böte från och med tio till och med tvåhundra

kronor; har han i register, avskrift därav eller utdrag av sådan avskrift

uppsåtligen vare sig infört oriktig uppgift eller uteslutit uppgift, som

bort i sådan handling införas, må böterna sättas till högst femhundra

kronor, där ej straff å förseelsen bör följa efter allmän lag. Den, vilken

gjort sig skyldig till förseelse, som sist sagts, må, där förseelsen prövas

vara av svårare beskaffenhet, tillika förklaras förlustig rätten att fortsätta

verksamheten.

9 §.

Förseelse, som i 8 § är med ansvar belagd, skall åtalas hos polisdomstol

i den ort, där den felande är mantalsskriven, om sådan domstol

är där inrättad, men eljest vid poliskammare eller, om poliskammare

icke finnes, vid allmän domstol; och gälle om klagan över domstols eller

poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet är angående besvär i

brottmål stadgat.

Böter, som ådömas enligt 8 § tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 441.

59

Denna kungörelse träder i kraft den ....................................................

Den, som vid sagda tid utövar rörelse av beskaffenhet, som i kungörelsen

avses, skall inom en månad därefter, så framt han vill fortsätta

rörelsen, i den ordning kungörelsen stadgar anmäla sig till utövande av

sådan verksamhet och vare han från och med den dag, då dylik anmälan

skett, underkastad vad kungörelsen i övrigt innehåller.

Stork bolin 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

182 lits

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:393 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kung!- Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom m. m. s. 1 i texten
  2. LJoU 1918:4 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom m. m. dels och fyra s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 2024/25 s. 266 s. 284 i texten · dokumentnivå