Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

1918-05-16 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:451, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.

1

Nr 451.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension, given Stockholms slott den 16 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj :t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 409 käft. (Nr 451.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Härigenom förordnas att 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-, j ustitierådsoch

regeringsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller

flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik,

lärarbefattning vid folkskoleseminariernas övningsskolor, ej heller

ifråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan gälle i avseende

å dem vad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda

stadgat.

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen hel eller avkortad.

Hel pension utgör, där ej för särskilt fall annorlunda är stadgat,

samma belopp som det för tjänstinnebavaren vid tiden för hans avgång

från tjänsten gällande pensionsunderlag; dock skall, för tjänstinnehavare,

som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång

äger rum, beloppet av hel pension utgöra en femtedel av sammanlagda

beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart ooh ett av de

senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande; och skall,

därest sådan tjänstinnehavare under någon del av nämnda tid, utan att

tillika innehava tjänst, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst,

med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451. 3

val för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 §

givna föreskrifter.

Avkortad, pension utgör viss del av hel pension och beräknas på

sätt i 7 § föreskrives.

Där vid beräkning av pensions belopp detta icke slutar å helt tiotal

kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.

5 §.

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och

trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid blindundervisningsanstalterna: vid femtiofem

levnads- och tjugufem tjänstår;

b) för yrkesinspektris: vid sextio levnads- och tjugu tjänstår;

c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien eller Brasilien minst fem år, samt för mästerlots och lots:

vid sextio levnads- och trettio tjänstår;

d) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;

e) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, befälhavare å

lotsverkets ångfartyg Vega, å lotsverkets ångfartyg anställd maskinist

och uppbördsman, å fyrskepp anställd fyrmästare eller reservfyrmästare,

fyrvaktare och befälhavare eller reservfyrvaktare, fyrvaktare samt fyrbiträde,

övermontör, stationsmästare, maskinist och montör samt sluss-,

bro-, kanal- och hamnvakter vid statens vattenfallsverk, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare och musiklärare vid

de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna,

de vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare ävensom

beridare vid hingstdepå: vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;

f) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre

tjänstår;

g) för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anställda såsom överingenjör

vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk, för yrkesinspektör

och assistent åt yrkesinspektör ävensom underinspektör, för lärare

vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan,

gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet,

undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.

Chalmers tekniska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens

konservatorium, skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna

och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör, för

föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, för avdelningsföreständare vid statens skogsförsöksanstalt

ävensom för statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen

samt länsveterinärer: vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

h) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor och tekniska

gymnasier: vid sextiofem levnads- och trettio tjänstår.

i) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, ämneslärare

vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna

samt annan övningslärare vid sådan läroanstalt än de under e)

särskilt angivna ävensom för lärare vid skeppsgosseskola: vid sextiofem

levnads- och trettiotre tjänstår;

k) för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstaltema

och statens arbetsanstalter, maskinist och förman vid statens uppfostringsanstalt

å Bona, lotskapten, lotslöjtnant, överlots, å fast fyr anställd fyrmästare,

uppbördsfyrvaktare, fyrvaktare och fyrbiträde, postvaktbetjänte,

följande till statens vattenfallsverk hörande tjänstemän, nämligen överingen

jörsassistent, distriktsingenjör, kanalingenjör, kanalinspektor, driftverkmästare,

instrumentmakare, reparationsmästare, befälhavare å bogserbåt,

förman och maskinskötare, landsfogde och landsfiskal, betjänte vid

tullverkets lokalförvaltning, skogsförvaltare och skogvaktare vid universitetet

i Uppsala, andra ämnes- och övningslärare vid statens läroverk än

de under e), g), h) och i) särskilt angivna ävensom statsgeologer, lantbruksingenjörer

och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande personal

vid skogsstaten samt föreståndare och skogsrättare vid statens

skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenj örer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten

ävensom observatörer, geodeter, kartografer, manliga ritare

och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt första aktuarie, aktuarie,

kartograf, manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiofem

levnads- och trettiofem tjänstår;

l) för chefen för lantbruksstyrelsen: vid sextiosju levnads- och tio

tjänstår såsom chef för nämnda styrelse;

m) för lantbruksinspektoren vid statens uppfostringsanstalt å Bona,

ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, byråchefen för lantbruksärenden

i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens sekreterare,

tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet och ordförande i anstaltens nämnd: vid

sextiosju levnads- och tjugufem tjänstår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.

§ 6.

Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år eller, där

han, efter att hava uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade

levnads- och tjänstår, oavbrutet under sex månader på grund av sjukdom

varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade

levnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att

från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet

anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på

ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,

där han, efter att under fem på varandra följande år i följd

av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes

vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

och har sådan tjänstinnehavare tillika antingen, där enligt

5 § rätt till hel pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en

levnadsålder av minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt

till hel pension inträder vid sextiotvå år eller fråga är om läkare vid

hospital eller asyl för sinnessjuka eller förste provinsialläkare, som tillika

är provinsialläkare, uppnått en levnadsålder av minst sextio år, eller, där

fråga är om maskinist eller förman vid statens uppfostringsanstalt å

Bona, skogsförvaltare eller skogvaktare vid universitetet i Uppsala, tjänstinnehavare

inom den förvaltande eller bevakande personalen vid skogsstaten,

föreståndare eller skogsrättare vid statens skogsskolor, betjänte

vid tullverkets lokalförvaltning eller de i 5 § k) omförmälda tjänstemän

vid lotsverket, rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och statens vattenfallsverk,

uppnått en levnadsålder av minst sextiotre år, eller ock,

där fråga är om yrkesinspektris, mästerlots eller lots, uppnått en levnadsålder

av minst femtioåtta år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande

myndighet gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehavare

skyldig att från tjänsten avgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

TJndén,

Thorsson,

Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för justitie-,

sjöförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen anmälde härefter chefen

för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, uppkomna frågor om ändringar

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension samt anförde därvid:

Personalen vid I den till 1904 års riksdag avlåtna propositionen angående stats
Sfostringsan-

verkets tillstånd och behov föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att på extra

sfart d Bona. stat för år 1905 bevilja vissa anslag till tvångsuppfostringsanstalten

å Bona. Då nämnda ärende anmäldes inför Kungl. Maj:t, meddelade

dåvarande chefen för justitiedepartementet, bland annat, att de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

7

i och för anstaltens upprättande utsedda delegerade förordat, att pensionsåldern

för direktören, avdelningsbefälhavare, förmän och maskinisten

samt husmodern borde fastställas till 60 år med en tjänstgöringstid

av minst 20 år samt med skyldighet att avgå vid fyllda 65 år.

I sin med anledning av nämnda anslagsfråga till Kungl. Maj:t avlåtna

skrivelse av den 24 februari 1904 (nr 12) yttrade riksdagen, bland

annat, att riksdagen fäst uppmärksamhet vid den stora skillnad, som,

därest förslaget bleve godkänt, komme att äga rum mellan pensionsåldern

för uppfostringsanstaltens personal och den, som vore bestämd för

fångvårdens tjänstemän och betjänte. Som det emellertid icke vore fråga

om uppförande av anstaltens personal å ordinarie stat, hade riksdagen

för det dåvarande icke ingått i prövning av, vare sig huruvida personalen

över huvud taget skulle vara berättigad till pension, eller huru, i

dylikt fall, pensionsförhållandena borde ordnas.

Den 30 oktober 1908 uppdrog Kungl. Maj:t åt löneregleringskommittén

att i sammanhang med frågorna om reglering av löneförhållandena

m. m. vid fångvårdsstaten till behandling upptaga motsvarande

frågor beträffande statens uppfostringsanstalt å Bona. — Kommittén,

som den 22 juni 1909 avgav utlåtande i ämnet, yttrade därvid i fråga

om pensionsålder för maskinist och förmän vid anstalten följande:

»Enligt § 1 i lagen den 11 oktober 1907 tillkommer rätt till pension vid

avgång från tjänst, med vissa undantag och under stadgade villkor, en var ordinarie

innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av Konungen

och riksdagen. — Jämlikt § 5 i samma lag inträder i allmänhet rätten till hel

pension för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår

samt för kvinnlig tjän stinn e hava re vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår. I

fråga om vissa kategorier av tjänstmnebavare har emellertid, på grund av tjänstens

särskilda beskaffenhet och de krav, densamma ställer på vederbörandes krafter,

eller av andra orsaker, medgivits rätt till hel pension vid lägre levnads- eller

tjänsteålder. Sålunda inträder för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna

rätt till hel pension vid H5 levnads- och 35 tjänstår. För

den kvinnliga bevakningspersonalen inträder, enligt Kungl. Maj:ts tolkning

av § 5 i pensionslagen, nämnda rätt såsom för kvinnliga tjänstinnehavare i

a lmänhet vid 60 levnads- och 30 tjänstår. — I fråga om skyldighet att från

tjänsten avgå gäller i allmänhet enligt itrågavarande lag, att tjänstinnehavare

är pliktig avga vid uppnåendet av den för rätt till hel pension stadgade

levnadsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten

avskeda, den myndigheten obetaget att lata med avskedet anstå, därest

och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredställande

sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda 70 år. —

Det synes kommittén, att pensionsåldern för maskinisten och förmännen vid uppfostringsanstalten

å Bona bör bestämmas i enlighet med vad som gäller för den

manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna.

Löneregle
rinqskom
mittén.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 431.

Kommittén hemställer fördenskull, att för maskinisten och förmännen vid

statens uppfostringsanstalt å Bona skall i fråga om skyldighet att avgå från

tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension gälla vad enligt lagen den 11 oktober

1!)07 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gäller för den manliga

bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna.»

r I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 6 november 1916

. hemställde styrelsen för uppfostringsanstalten, att anstalten måtte uppföras

å ordinarie stat. I sammanhang härmed anförde styrelsen rörande

frågan om rätt till pension åt personalen, bestående av en direktör,

en lantbruksinspektor, en pastor och förste lärare, två andra lärare, en bokhållare,

en maskinist och en husmoder ävensom ett antal förmän, i huvudsak

följande:

Att sätta pensionsåldern så lågt för samtliga befattningshavare,

som föreslogs år 1904, då anstalten organiserades, torde knappast — med

hänsyn till vad lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension i allmänhet stadgade — vara möjligt. Enligt

berörda lag skulle nämligen pensionsrätt vid 60 levnadsår tillkomma

manlig tjänstinnehavare endast i några få undantagsfall, vid vilka tjänstgöringsförhållandena

icke vore jämförliga med de nu ifrågavarande. Det

framställda förslaget vittnade emellertid om, att man från början haft

blicken öppen för att vid det slag av uppfostringsarbete, som skulle åligga

personalen vid Bona, det krävdes att mer än vanligt vara i besittning

av oförminskad arbetskraft och spänstighet. Uppenbart vore ju ock, att

ledningen av en fristående anstalt, vars personal vid med åldern inträdande

nedsättning i förmågan att med fasthet och kraft handhava de

till anstalten hänvisade ynglingarna icke kunde överflyttas till en annan

mindre krävande tjänstgöring, måste beredas möjlighet att genom befattningshavarnas

tidigare pensionering förekomma, att uppfostringsverksamheten

komme att lida genom att dess handhavare till större eller mindre

del vore för gamla och utslitna. Särskilt hade styrelsen sin uppmärksamhet

därvid riktad på förmännen, vilka, själva deltagande i jordbruks-

och hantverksarbetet, skulle däri handleda de å anstalten intagna

eleverna. Det läge i öppen dag, att denna verksamhet icke ägnade sig

för män, som mycket överskridit sextioårsåldern. Styrelsen funne därför

den av löneregleringskommittén föreslagna åldern, vid vilken skulle inträda

rätt för maskinisten och förmännen att erhålla pension, vara för

hög och ansåge det synnerligen önskvärt, att sistberörda befattningshavare

komme i åtnjutande av hel pension redan vid den ålder av 62 år, som

enligt 5 § mom e) i 1907 års lag vore bestämd för, bland andra, betjänte

vid tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare ävensom de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare. Även med hänsyn

till antalet tjänstår, vilket beträffande nu anförda tjänstemannakategorier

vore bestämt till 30 år, funne styrelsen anstaltens maskinist och förmän

böra i avseende å rätt till pension likställas med ovanberörda tjänstemannagrupper.

Vid valet av maskinist och förmän vore anstaltens

styrelse i regel hänvisad till sådana, som icke vore alltför unga, och

som i föregående verksamhet såväl haft tillfälle att ådagalägga duglighet

i sitt fack som ock sådana personliga egenskaper och kvalifikationer, som

erfordrades för anstaltens uppfostringsarbete. Att döma av dittillsvarande

erfarenhet vore det ej heller troligt, att rekryteringen komme att ske

bland sådana, som förut varit anställda i statens tjänst. Beträffande

anstaltens övriga tjänstemän torde innehavaren av pastors- och förste

lärarbefattningen, i överensstämmelse med vad som gjorts gällande i

fråga om motsvarande tjänster vid fångvården, icke kunna förväntas

kvarstå i tjänsten så länge, att pensionsrätt för honom kunde inträda.

Såväl från anstaltens och kyrkans synpunkt som för ifrågavarande tjänstinnehavare

själva vore det fördelaktigast och riktigast, att de endast förordnades

tillsvidare, och att avlöningen alltså utginge i form av arvode,

såsom ock i styrelsens lönestatsförslag angivits. Under sådana förhållanden

torde skäl icke förefinnas att ifrågasätta pensionsrätt för ifrågavarande

befattningshavare. Då för anställning såsom andre lärare och såsom tredje

lärare fordrades samma kompetens, som föreskrivits för behörighet att söka

och innehava lärartjänst vid folkskola, hade för dem utverkats rätt till

delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Av denna anledning hade

även för dem i styrelsens lönestatsförslag upptagna avlöningar erhållit

karaktären av arvoden. Vidkommande lantbruksinspektoren och direktören

syntes rätt till pension böra för dem inträda vid 65 levnads- och

25 tjänstår och alltså dessa befattningshavare i fråga om pensionsålder

likställas med de i 5 § mom. g) av pensionslagen omförmälda tjänstinnehavare.

Ifrågavarande befattningshavare borde i regel kunna bibehålla

för deras tjänsteutövning erforderlig kroppslig och andlig vigör intill

den föreslagna åldern och vore det fördelaktigt för anstalten att så

länge som möjligt få påräkna deras under tjänstetiden vunna erfarenhet.

Vad antalet tjänstår beträffade, syntes det styrelsen för erhållande av

lämpliga personer till ifrågavarande befattningar välbetänkt att icke för

full pension fordra så mycket som 30 tjänstår. De personer, bland vilka

valet kunde äga rum, måste genom föregående verksamhet av icke alltför

kort varaktighet vara prövade och kunde därför icke alltid väntas

vara så unga vid tjänstetillträdet, att de vid uppnådd stadgad levnadsålder

för rätt till pension kunde åberopa tillräckligt antal tjänstår i

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 409 käft. (Nr 451.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

Kunql.

Maj:ts befallning.

<<liavande

i Östergötlands

län.

Löneregle
ringskom
mittén.

Chefen för

justitiedepartementet.

statstjänst. Särskilt gällde detta, om de förut varit anställda hos privata

personer eller institutioner. Vad slutligen anginge bokhållaren

och husmodern vid anstalten, syntes anledning icke föreligga att för dem

föreslå annan pensionsålder än den i gällande pensionslag i allmänhet

fastslagna.

I ett över framställningen avgivet utlåtande förklarade sig Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län icke hava något att erinra

mot styrelsens förslag till pensionsbestämmelser för anstaltens personal.

Utlåtande infordrades jämväl från löneregleringskommittén. Denna

erinrade, hurusom styrelsen beträffande pensionsåldern för direktören, lantbruksinspektoren,

maskinisten och förmännen ifrågasatt undantag från

pensionslagens allmänna bestämmelser, varefter kommittén anförde följande:
Såsom

kommittén redan i sitt den 22 juni 1909 avgivna betänkande

angående anstalten å Bona uttalat, torde i fråga om maskinisten

och förmännen på grund av tjänstens särskilda beskaffenhet och de krav,

densamma ställde på vederbörandes krafter och spänstighet, rätt till hel

pension böra inträda något tidigare än vad i allmänhet gällde beträffande

manliga befattningshavare. I sådant hänseende hemställde kommittén

då, att nyssnämnda befattningshavare vid Bona måtte likställas

med den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna och sålunda

rätten till hel pension inträda vid 65 levnads- och 35 tjänstår.

Någon anledning att frångå berörda förslag i fråga om likställighet i

pensionshänseende mellan de ifrågavarande befattningshavaima vid anstalten

å Bona och den manliga bevakningspersonalen vid fångsvårdsanstalterna

syntes kommittén icke nu föreligga. Vad direktören och lantbruksinspektoren

vid anstalten beträffade, hade kommittén icke ansett

sig kunna för dem föreslå en lägre pensionsålder, än som gällde för befattningshavare

av högre grad vid fångvårdsanstalter, eller 67 levnadsoch

35 tjänstår.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 16 april 1917 av styrelsens

för uppfostringsanstalten ovanberörda framställning om anstaitens

uppförande å ordinarie stat anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Stenberg, med avseende å nu förevarande fråga:

»Förslag till avlöningsvillkor för innehavare av befattningar å ordinarie

avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona har av löne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

11

regleringskommittén utarbetats, och har kommittén därvid, med utgångspunkt

från de genom nådigt brev den 15 december 1911 redan meddelade

bestämmelser i motsvarande hänseenden för befattninghavare vid

anstalten, avfattat dessa villkor i nära överensstämmelse med nu gällande

avlöningsvillkor för personal vid fångvårdsstaten. Kommitténs berörda

förslag anser jag i allt väsentligt böra följas. En mindre jämkning synes

mig dock böra vidtagas av följande anledning. Fråga har nämligen uppstått,

att pensionsåldern för vissa befattningshavare vid anstalten skulle

bestämmas lägre än vad i civila pensionslagen föreskrives såsom allmän

regel. Då emellertid styrelsen för anstalten och löneregleringskommittén

i nämnda hänseende äro av i viss mån olika mening samt då därjämte

yttrande av statskontoret torde böra i frågan inhämtas, lärer en eventuell

framställning om ändring i pensionslagen knappast kunna medhinnas

förr än till nästa års riksdag. Vid sådant förhållande torde en

var, som med eller under år 1918 tillträder ordinarie anställning vid anstalten,

böra åläggas skyldighet att underkasta sig de förändrade bestämmelser

i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om

rätt till pension, som under sagda år kunna varda meddelade.»

I överensstämmelse med nämnde departementschefs hemställan

föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riksdag att i samband med uppförande

av uppfostringsanstalten å ordinarie avlöningsstat bland villkor och bestämmelser

för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt nämnda stat föreskriva,

att i fråga om befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten

ävensom i fråga om rätt till pension skulle gälla vad i särskild lag

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid hans tillträde

till befattningen stadgat; dock att den, som med eller under år 1918

tillträdde ordinarie befattning vid anstalten, skulle vara underkastad de

förändrade bestämmelser uti berörda hänseenden, som under samma år

kunde varda meddelade.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning,

utfärdade Kungl. Maj:t den 25 juni 1917 kungörelse angående allmänna

villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den

från och med år 1918 gällande avlöningsstaten för statens uppfostringsanstalt

å Bona; och innefattade sagda kungörelse i fråga om befattningshavares

vid anstalten skyldighet att avgå från tjänsten och rätt till pension

föreskrift av ovan angiven innebörd.

Sedermera har utlåtande i denna fråga infordrats från statskontoret,

som härom anför, bland annat, följande:

I likhet med löneregleringskommittén ansåge statskontoret, att till
-

Stats
lcontoret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:tu nåd. proposition nr 451.

räckliga skäl icke förebragts för medgivande av undantag från de allmänna

reglerna vad anstaltens direktör beträffade. Statskontoret tilläte

sig erinra därom, att enligt bestämmelsen i sista stycket av 6 § pensionslagen

tjänstinnehavare, vilken i likhet med direktören i vanliga fall

vore skyldig aygå först vid 67 års ålder, dock kunde, under förutsättning,

att han befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, förklaras

skyldig att avgå redan vid uppnådd ålder av 65 år. Yad därefter

anginge lantbruksinspektoren, ville det synas statskontoret, att det

med hänsyn till de särskilda förhållandena i fråga om denna tjänst lämpligen

borde så ordnas, att pensionsfrågan icke utgjorde hinder att till

innehavare av denna tjänst utse en person, som förut icke varit i statens

tjänst anställd, och att på grund härav det för hel pension erforderliga

antalet tjänstår för lantbruksinspektoren, icke borde sättas högre än 25

år. Enligt statskontorets mening borde därför denne tjänstinnehavare

upptagas bland dem, som enligt 5 § 1) ägde rätt till hel pension vid 67

levnads- och 25 tjänstår, varvid även beträffande honom komme att gälla,

att han under ovan angivna förutsättning kunde förklaras skyldig avgå

redan vid uppnådd ålder av 65 år. I fråga om maskinisten samt förmännen

slutligen syntes böra stadgas samma bestämmelser i nu förevarande

avseenden, som gällde för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna;

och borde dessa tjänstinnehavare alltså, på sätt av löneregleringskommittén

förordats, upptagas bland dem, för vilka enligt 5 § i)

pensionslagen rätt till hel pension inträdde vid 65 levnads- och 35 tjänstår;

varvid emellertid statskontoret för sin del skulle vilja förorda, att de

av anstaltens styrelse framhållna synpunkterna måtte i så måtto vinna

beaktande, att anstaltens maskinist och förmän jämväl upptoges bland

de i sista stycket av § 6 angivna tjänstinnehavare, vilka redan vid 63

levnadsår kunde under enahanda förutsättning, som ovan nämnts, förklaras

skyldiga att ur tjänsten avgå.

Departe- Vid fastställande av för rätt till pension erforderligt antal levnads
men

sc eJenoc^ tjänstår beträffande personalen vid statens uppfostringsanstalt å Bona

synes det mig, att, på grund av arten utav anstaltens verksamhet, de för

fångvårdsstaten gällande bestämmelserna, såvitt möjligt, böra vinna tilllämpning.

Att i motsats till vad som gäller beträffande direktörerna

vid fängelserna medgiva direktören vid uppfostringsanstalten rätt till

pension, utan att denne uppnått den för manlig tjänstinnehavare stadgade

allmänna pensionsålder av 67 levnads- och 35 tjänstår, torde därför

ej vara lämpligt. Yad lantbruksinspektoren beträffar, bör även denne

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

förutsättas kunna i regel sköta sin tjänst, tills den vanliga pensionsåldern

inträtt. Vid sjuklighet eller minskad arbetsförmåga kan ju jämlikt 6 §

i pensionslagen, som skulle få tillämpning å såväl direktören som lantbruksinspektoren,

vederbörande befattningshavare förklaras skyldig att

avgå redan vid 65 års ålder. Beträffande antalet erforderliga tjänstår

för lantbruksinspektoren vill jag däremot i överensstämmelse med statskontorets

förslag förorda, att detsamma bestämmes till 25. Till lantbruksinspektor

torde nämligen på grund av den praktiska utbildning,

som platsen fordrar, i allmänhet icke komma att utses en person, som

redan är anställd i statens tjänst, varför en tjänstgöringstid av 35

år torde vara alltför högt tilltagen. — Vad därefter angår maskinisten

och förmännen vid uppfostringsanstalten, anser jag, att dessa böra jämställas

med bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna och således

upptagas under det med i) för närvarande betecknade stycket i 5 § av

ifrågavarande lag, enligt vilket stycke det för rätt till pension erfordras

65 levnads- och 35 tjänstår. I likhet med statskontoret vill jag emellertid

dessutom föreslå, att maskinisten och förmännen även upptagas

i sista stycket av 6 §, så att de i där avsedda fall må kunna förklaras

skyldiga att avgå från tjänsten redan vid 63 levnadsår. Ett sådant

stadgande torde betingas av ifrågavarande befattningshavares tjänsteåligganden

samt tillika innebära ett hänsyntagande till de önskemål,

som uttalats av uppfostringsanstaltens styrelse. — Beträffande slutligen

personalen i övrigt vid uppfostringsanstalten hava inga särskilda önskemål

uttalats av styrelsen; och synes mig, att, i den mån civila pensionslagen

äger tillämpning å nämnda personal, de vanliga bestämmelserna

för erhållande av pension böra gälla.

Vid bifall till vad Kung]. Maj:t föreslagit innevarande års riksdag

i proposition nr 388 om beviljande av anslag till fångvården och statens

arbetsanstalter m. m. skulle bl. a. tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och

i Landskrona från och med den 1 januari 1919 skiljas från fångvårdsförvaltningen

samt under namn av »statens arbetsanstalt å Svartsjö» och

»statens arbetsanstalt i Landskrona» läggas under särskilda styrelser.

Ett genomförande av denna organisationsförändring nödvändiggör

en ändring i 1907 års pensionslag. I 5 § mom. i) av berörda lag stadgas

bl. a., att rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder för

»bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna» vid 65 levnads- och 35

tjänstår. Under nämnda begrepp faller för närvarande jämväl den vid

tvångsarbetsanstalterna anställda personalen av lägre grad. Detta förhållande

skulle dock upphöra efter dessa anstalters skiljande från fång
-

Bevakningspersonalen

vid statens

arbetsanstalter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

Ledamöterna

i skolöverstyrelsens

yrkesskolavdelning.

vården. Då det givetvis icke är avsett, att organisationsförändringen skall

verka någon rubbning i de för nämnda personal nu gällande pensionsbestämmelserna,

torde till nyssberörda stadgande böra göras ett tillägg, varigenom

detta kommer till uttryck. De befattningshavare vid statens

arbetsanstalter, som motsvara bevakningspersonalen vid straffanstalterna,

skulle enligt de stater för arbetsanstalterna, vilkas godkännande sökts i

förut omförmälda proposition, komma att utgöras av förste förmän, förmän,

första vaktfruar och vaktfruar. Uti det med i) för närvarande betecknade

stycket uti ifrågavarande paragraf lärer alltså lämpligen efter

ordet »för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna» böra inskjutas

orden »statens arbetsanstalter». Samtidigt torde emellertid vid det förhållande,

att, jämlikt vedertagen tolkning av förevarande paragraf i pensionslagen,

rätt till pension för den kvinnliga bevakningspersonalen vid

fångvårdsanstalterna anses inträda, såsom för kvinnliga tjänstinnehavare

i allmänhet, vid 60 levnads- och 30 tjänstår, böra före ordet »bevakningspersonalen»

inskjutas ordet »manliga». Beträffande andra befattningshavare

vid arbetsanstalterna än de till bevakningspersonalen hänförliga böra de

för manliga befattningshavare meddelade allmänna bestämmelserna vinna

tillämpning. __

I en den 15 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 96, angående

^upprättande av praktiska ungdomsskolor har Kungl. Maj:t tillika föreslagit

inrättandet av en yrkesskolöverstyrelse, inom vilken skulle anställas

såsom ordinarie befattningshavare en chef, tre ledamöter, en sekreterare,

en notarie, en registrator och aktuarie, ett kvinnligt biträde av andra graden,

ett kvinnligt biträde av första graden samt en vaktmästare.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av berörda ärende anförde

chefen för ecklesiastikdepartementet beträffande chefens och ledamöternas

vid överstyrelsen pensionsålder följande: Med tillämpning av bestäm
melserna

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension skulle rätt att komma i åtnjutande av hel pension för

ifrågavarande befattningshavare inträda vid 67 levnads- och 35 tjänstår.

Då det emellertid vore av utomordentligt stor vikt att till innehavare

av chefsposten och ledamotsbefattningarna inom överstyrelsen

förvärva personer med omfattande erfarenhet på de olika områden

handel, industri och hantverk — som de skulle företräda inom styrelsen,

funne departementschefen det synnerligen önskvärt, att eventuella pensionsbestämmelser

för nämnda befattningshavare icke måtte lägga hinder

i vägen för anställande av personer, som icke förut tillhört statstjänst,

och som följaktligen icke hade några tjänstår att tillgodoräkna sig. Med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 451.

hänsyn härtill borde överstyrelsens chef, i likhet med vad som gällde

beträffande chefen för lantbruksstyrelsen, för att erhålla hel pension icke

behöva räkna mera än 10 tjänstår, under det att antalet dylika år beträffande

ledamot i överstyrelsen borde bestämmas till 25, såsom redan

vore föreskrivet i fråga om bl. a. statens folkskolinspektörer, vissa

av tjänstemännen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

samt byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen. Med

avseende å levnadsåldern däremot borde för såväl chef som ledamöter i

överstyrelsen gälla, att rätt till pension under vanliga förhållanden inträdde

först vid 67 år.

I infordrat utlåtande har statskontoret förklarat sig icke hava

något att erinra mot det framställda förslaget till pensionsbestämmelser

för chefen och ledamöterna vid överstyrelsen.

Riksdagen har numera fattat sitt beslut i anledning av nämnda Departeproposition

och därvid för sin del bestämt att förlägga ledningen av denmentschefenlägre

tekniska undervisningen under en för folkskoleundervisningen och den

lägre tekniska yrkesundervisningen gemensam skolöverstyrelse. Vid sådant

förhållande lärer frågan om ändring i pensionslagen beträffande chefen

för den ifrågasatta yrkesskolöverstyrelsen hava förfallit. Däremot kvarstår

behovet att sänka tjänståldern för erhållande av full pension för

ledamöterna i skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning. I enlighet med vad

i nyssberörda proposition föreslagits, lärer denna tjänstålder böra bestämmas

till 25 tjänstår. Stadgandet härom torde böra inflyta i det

med 1) för närvarande betecknade stycket i 5 § av civila pensionslagen.

Genom proposition den 22 mars 1918, nr 260, föreläde Kungl. Lärarna vid

Maj:t innevarande års riksdag förslag till löne- och pensionsreglering för

lärarpersonal erna vid de allmänna läroverken, högre 1 ä ra ii n n esen i manet, lärarinnesemifolkskolesemlnarierna,

folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och föZkoielemide

kommunala mellanskolorna. Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av narierna.

ifrågavarande ärende uttalade sig statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

för vissa ändringar i bestämmelserna angående pensionsåldern

för nämnda lärarekårer.

Nu gällande bestämmelser i berörda hänseende äro, vad angår personalen

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna,

att söka i 1907 års pensionslag; dock att de bestämmelser

om pensionsrätt och skyldighet att för pensionsändamål vidkännas

löneavdrag, vilka stadgats genom särskilda kungörelser av den 27 augusti

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

1904 beträffande a) tillförordnade rektorer vid rikets allmänna läroverk,

b) rektor vid högre lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier:

i musik och sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, ävensom genom

kungörelse av den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

fortfarande äga giltighet. Enligt de allmänna bestämmelserna

i 1907 års lag inträder rätt att komma i åtnjutande av hel

pension för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda 67 levnadsår och

35 tjänstår samt för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnadsår

och 30 tjänstår. Beträffande de flesta av nu ifrågavarande befattningshavare

äro emellertid meddelade undantagsbestämmelser. Rätt att

komma i åtnjutande av hel pension inträder sålunda enligt 5 § e) i

nämnda lag för gymnastiklärare vid 62 levnads- och 30 tjänstår samt

enligt samma § i) för övriga övningslärare samt ämneslärarna vid 65

levnads- och 35 tjänstår. För ämneslärarinna vid nu ifrågavarande

undervisningsverk är pensionsåldern fastställd till 55 levnads- och 25

tjänstår. För övningslärarinna vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarium gälla lagens allmänna bestämmelser

för kvinnlig tjänstinnehavare.

Enligt chefens för ecklesiastikdepartementet ovanberörda uttalanden

borde gällande bestämmelser rörande pensionsåldern för lärarpersonalen vid

de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna

ändras på sådant sätt, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension

inträdde, för manlig gymnastiklärare och manlig musiklärare vid uppnådda

62 levnads- och 30 tjänstår, för annan manlig övningslärare och

för manlig ämneslärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår samt för

kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

Beträffande den utredning, som verkställts rörande nämnda fråga

och de utlåtanden, som avgivits i densamma, torde det tillåtas mig att

allenast hänvisa till chefens för ecklesiastikdepartementet därutinnan lämnade

redogörelse.

Departe- För att giva bestämmelserna i 1907 års pensionslag det av chefen

mentschefen. £»r eckiesiastikdepartementet åsyftade innehåll, torde i nämnda lag böra

vidtagas följande ändringar: Ur 5 § a) bör uteslutas bestämmelsen om

särskild pensionsålder för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, varigenom lagens

allmänna stadgande om en pensionsålder för kvinnlig befattningshavare

av 60 levnads- och 30 tjänstår blir tillämpligt å dem. I 5 § e) bör efter

ordet »gymnastiklärare» införas orden »musiklärare vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna». Annan man
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

17

lig övningslärare samt de manliga ämneslärarna torde böra upptagas

bland de i 5 § h) omförmälda befattningshavare, för vilka redan gäller

en pensionsålder av 65 levnads- och 33 tjänstår.

I nämnda proposition nr 260 förutsattes vidare, att de i 4 § av

civila pensionslagen förefintliga allmänna bestämmelserna rörande storleken

av så kallad hel pension icke skulle tillämpas å annan övningslärare

vid nu ifrågavarande läroanstalter än lärare i trädgårdsskötsel vid

folkskoleseminarium; och torde i anledning härav böra vidtagas en jämkning

i nämnda lagrum.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 tillsättas

läi''are vid seminariernas övningsskolor medelst förordnande av

folkskolöverstyrelsen.

Övningsskollärarna äro för närvarande delaktiga i folkskollärarnas

pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma bestämmelser

som folkskollärare; dock att enligt kungörelsen den 27 augusti

1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid

uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid uppnådda

55 levnads- ech 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall

finner skäl tillåta sådan lärare att i tjänsten kvarstå, samt att enligt

kungörelsen den 28 juni 1907 pension för ifrågavarande lärare må bestämmas

till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.

I ovannämnda proposition nr 260 föreslås, att dessa övningsskollärare

erhålla ordinarie anställning. I och med det att de bliva ordinarie

statstjänare, skola emellertid, såvitt annat ej stadgas, bestämmelserna

i 1907 års pensionslag jämlikt samma lags 1 § komma att tillämpas å

dem. Såväl löneregleringskommittén som chefen för ecklesiastikdepartementet

hava emellertid ansett, att pensionslagen icke bör äga tillämpning

å övningsskollärarna, utan att dessa fortfarande böra få kvarstå såsom delägare

i folkskollärarnas pensionsinrättning.

I det jag uttalar min anslutning till denna mening föreslår jag,

att i 2 § av pensionslagen, däri angivas de civila befattningshavare, å

vilka lagen icke är tillämplig, införas orden »lärarbefattning vid folkskoleseminariernas

övningsskolor».

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 409 käft. (Nr 451) 3

Lärarna vid

folkskoleseminariernas

övningsskolor.

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 451.

Lärare vid Genom proposition den 22 mars 1918, nr 335, liar Kungl. Maj:t

mintankoior, förelagt innevarande års riksdag förslag till omorganisation av den lägre

tekniska fack- tekniska undervisningen. Enligt detta förslag, rörande vars närmare intekniska°gym-nebörd

jag torde kunna inskränka mig att hänvisa till nämnda proposinasier.

tion, skulle inom landet upprättas dels tekniska fackskolor, avsedda att

meddela teknisk specialutbildning inom de olika huvudgrenar av industrien,

vilka vore av största betydelse för vårt land, dels ock tekniska

gymnasier för meddelande av en mera allmänt lagd teknisk utbildning.

Undervisningen skulle ombesörjas, vid de tekniska fackskolorna av

lektorer, facklärare, assistenter och extralärare samt vid de tekniska gymnasierna

av lektorer och extralärare. Rektorer och lektorer skulle förordnas

och utnämnas av Kungl. Maj:t, medan övrig lärarpersonal ifrågasattes

skola förordnas av den utav Kungl. Maj:t genom annan proposition

föreslagna yrkesskolöverstyrelsen.

Med avseende å lärarpersonalens rätt till pension uttalade chefen

för ecklesiastikdepartementet sin anslutning till vad därutinnan föreslagits,

nämligen att rektorer, lektorer och facklärare skulle erhålla full pension

vid 65 levnads- och 30 tjänstår. Departementschefen erinrade därvid, att

detta visserligen innebure en minskning i antalet tjänstår i jämförelse

med vad som gällde vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, där

för*full pension förutsattes 35 tjänstår; men framhöll han därvid tillika,

att "det för ett gynnsamt resultat av den tekniska undervisningen, särskilt

i tillämpningsämnena, vore av utomordentlig betydelse, att läraren vant.

ute i praktisk verksamhet några år, samt att den föreslagna bestämmelsen

härvidlag utan tvivel skulle avsevärt öka möjligheten att för härarbefattningar

vid fackskolorna förvärva personer med grundlig praktisk

erfarenhet om industrien.

Departe- ptl sätt chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit, torde det

mentsc eJen-yara önskvärt, att nu nämnda befattningshavare kunde erhålla full pension

redan vid 30 tjänstår. Bestämmelse härom torde böra inflyta i pensionslagens

5 § i ett nytt stycke, vilket torde böra betecknas med h)

samt höra föranleda ändrad beteckning å de med h)—1) för närvarande

betecknade styckena. Emellertid synes det lämpligast att för det närvarande

inskränka en dylik bestämmelse till att avse rektorer och lektorer

vid ifrågavarande undervisningsanstalter. Enligt vad chefen

för ecklesiastikdepartementet vid anmälandet inför Kungl. Maj:t av

frågan angående organisationen av den lägre tekniska undervisningen

meddelade, skulle nämligen facklärare anställas endast vid den föreslagna

textilfackskolan i Borås, och något anslag till denna skola vore nu ej

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung1. Mnj:ts nåd. proposition nr 451.

19

ifrågasatt. Vid sådant förhållande synes det mig riktigast, att icke redan

nu föreslå intagande av särskild bestämmelse i pensionslagen rörande

fackskollärare.

I detta sammanhang vill jag erinra, hurusom vissa skäl tala för

att i

lorna med lärarna vid de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna.

I sakens nuvarande läge anser jag mig emellertid sakna anledning

att närmare ingå på denna fråga.

I eu den 22 mars 1918 dagtecknad proposition till pågående riks- Lärarna vid

dag (n:r 341) angående omorganisation av skeppsgosseutbildningen m. in. ske^^

har Kungl. Maj:t framlagt förslag till stater för skeppsgosseskolor i Karlskrona

och Marstrand, upptagande för vardera skolan såsom fast anställda

befattningshavare en rektor och ett antal ordinarie ämneslärare. Vid

föredragning inför Kungl. Maj:t av berörda ärende framhöll chefen för

sjöförsvarsdepartementet, att i fråga om pensionsålder för skeppsgosseskolornas

lärare borde meddelas enahanda bestämmelser, som samma

dag av chefen för ecklesiastikdepartementet förordats beträffande lärare

vid de kommunala mellanskolorna, eller 65 levnads- och 33 tjänstår.

Jag vill i detta sammanhang erinra, hurusom rätt att, komma i Departeåtnjutande

av hel pension vid 65 levnads- och 33 tjänstår här ovan mentschefenföreslagits

jämväl för manliga lärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. Det synes mig därför desto

mera lämpligt, att samma pensionsålder även stadgas för lärare vid

skeppsgosseskolorna. För sådant ändamål torde orden »lärare vid skeppsgosseskola»

böra intagas i det med h) för närvarande betecknade stycket

i 5 § av pensionslagen.

I eu den 16 april 1918 dagtecknad proposition nr 340 till inne- förste aktu

varande års riksdag angående anslag till sjökarteverket och till utförande

av sjömätningar m. in. har Kungl. Maj:t bl. a. föreslagit inrättandet av sjökarteföljande

nya civila tjänster vid nämnda verk, nämligen eu förste aktua- verket

rie, eu kartograf, en redogörare, eu manlig ritare eller gravör och ett

kvinnligt biträde.

Enligt 5 § i) av pensionslagen skall rätt att komma i åtnjutande

av hel pension för aktuarie samt manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket

inträda vid sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departementschefen.

Befäl har are

å bogserbåt

vid statens

vattenfall sverk.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 451.

Uti avgivet utlåtande föreslår löneregleringskommittén, i överensstämmelse

med en av chefen för sj ökarteverket i förevarande avseende

gjord hemställan, att i fråga om rätt till pension för förste aktuarie

och kartograf måtte tillämpas de bestämmelser, som vore fastställda ej

endast för ovannämnda befattningar vid sj ökarteverket utan även för

observatörer, geodeter, kartografer samt manliga ritare och gravörer vid

rikets allmänna kartverk.

Jämväl statskontoret har i infordrat utlåtande instämt uti vad sålunda

föreslagits i fråga om särskilda pensionsbestämmelser för förste

aktuarien och kartografen vid sj ökarteverket.

Även mig synes lämpligen för förste aktuarie- och kartografbefattningarna

vid sj ökarteverket — för den händelse riksdagen bifaller Kungi.

Maj:ts förslag om deras inrättande — böra, i enlighet med vad för motsvarande,

redan förefintliga tjänster vid såväl berörda verk som vid rikets

allmänna kartverk finnes stadgat, föreskrivas rätt till full pension vid

sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; och vill jag i överensstämmelse

härmed föreslå, att ifrågavarande befattningar upptagas under det

med i) för närvarande betecknade stycket i 5 § av pensionslagen. Den

nya ritare tjänsten faller under de i nämnda lagrum redan förefintliga

undantagsbestämmelserna. Å de två övriga föreslagna nya tjänsterna vid

sj ökarteverket torde pensionslagens allmänna bestämmelser böra tillämpas.

Efter föredragning av chefen för civildepartementet har Kungl.

Maj:t i en till innevarande års riksdag avlåten, den 29 april 1918 dagtecknad

proposition, nr 384, framlagt förslag till förnyat avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk. Enligt detta förslag

skulle befälhavarna å bogserbåtar, vilka förut varit inbegripna under

gruppen »förmän», upptagas såsom eu grupp för sig. Då nu ifrågavarande

befattningshavare i fråga om pensionsålder alltjämt lära böra likställas

med förmän, torde uti det med i) för närvarande betecknade stycket

i pensionslagens 5 § före ordet »förman» böra insättas »befälhavare

å bogserbåt». _______

Vad angår ikraftträdandet av de nu föreslagna ändringarna i pensionslagen,

så torde tiden därför böra bestämmas till den 1 januari 1919.

Visserligen kan det ifrågasättas, huruvida icke de bestämmelser, som

röra uppfostringsanstalten å Bona, borde träda i kraft tidigare. Det

torde emellertid möta vissa betänkligheter att låta de olika bestämmel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Majtia nåd. proposition nr 451.

21

serna i en och samma paragraf träda i kraft å skilda tider, därest omständigheterna

ej oundgängligen påkalla detta. Så synes här ej vara förhållandet.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att, därest författning

utfärdas under innevarande år, torde befattningshavare, som med eller

under samma år tillträtt ordinarie befattning vid anstalten, därmed vara

underkastad de ändrade bestämmelserna, även om tiden för dessas ikraftträdande

bestämmes till den 1 januari 1919.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet

med vad han ovan anfört inom finansdepartementet upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension och hemställde,

att detta förslag måtte föreläggas riksdagen till antagande.

•

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas

■ - till riksdagen. * .tv;; miiisseii

Ur protokollet:

Stig Östergren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:465 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående s. 2 i texten
  2. BU 1918:84 Utlåtande, i anledning av Kungl.. Maj.-ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 41 oktober 1907 angående civila tjä s. 2 i texten