Sök i Ratio Lex

Angående anslag å tilläggsstat för år 1918 till åtgärder för åstadkommande av ökad tillverkning av kalkkväve

1918-05-25 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:452, Angående anslag å tilläggsstat för år 1918 till åtgärder för åstadkommande av ökad tillverkning av kalkkväve

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

1

Nr 452.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

å tilläggsstat för år 1918 till åtgärder för åstadkommande

av ökad tillverkning av kalkkväve; given Stockholms

slott den 28 maj 1918.

Under åberopande av Inlagd a utdrag- av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj t härmed föreslå riksdagen

att å tilläggsstat för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag, högst ..................................................... kronor 359,000

att såsom statsbidrag utgå till Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag

för utökning av bolagets tillverkning av kaikkväve för den svenska

marknadens behov i överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till avtal mellan staten och bolaget.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnerst städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 410 höft. (Nr 452.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 452.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

maj 1918-

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anförde departementschefen, statsrådet Petersson:

Då det synts mig vara en angelägenhet av synnerlig vikt för vår

livsmedelsproduktion att bereda en tillförlitlig översikt av behovet av

och tillgången på konstgödselmedel inom landet, har jag uppdragit åt

produktionskommittén att verkställa en utredning därom. Der har därvid

befunnits, att de betydande, oundgängliga behoven av olika sådana

gödselmedel torde för kommande år genom skilda åtgärder kunna åtminstone

nödtorftigt tillgodoses med undantag för kvävegödselmedel,

för vilkas åstadkommande ytterligare åtgärder, som fordra riksdagens

medverkan, synas vara av nöden. Behov av olika slag av kväveföreningar

är emellertid oundgängligt icke blott för jordbruket utan ock,

om än i mindre så dock avsevärd mängd, även för industriella och mili
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

tära ändamål. Jag har därför uppdragit åt en representant för en var

av industri-, folkhushållnings- och krigsmaterielkommissionerna samt för

produktionskommittén att samråda om och till mig inkomma med förslag

rörande de åtgärder, som det nuvarande läget med hänsyn till behovet

av kväveföreningar synes nödvändiggöra.

Därjämte har från Sveriges allmänna lantbrukssällskap till mig

ingivits en skrift i frågan.

Av ovan nämnda utredningar framgår angående landets behov av

nu ifrågavarande kväveföreningar följande.

Den kvantitet av kvävegödsling, som årligen under åren närmast

före kriget (1912—1913) kommit till användning inom det svenska jordbruket,

belöper sig till:

Gödselmedel

Förbrukning

i ton

Kvävehalt

i O/

1 /o

Totalt kväve- innehåll i ton

Chilisalpeter.................

............... 34,500

15.5

5,350

Norgesalpeter.............

................ 16

11.5

2

Svavelsyr, ammoniak

.............. 1,200

20.o

240

Kalkkväve....................

............... 1,700

15.0

250

Fiskguano....................

............... 230

8.0

20

Benmjöl ........................

............... 9,100

2.5

230

Det egentliga kväveg

ödselmedlet före

krigsutbrottet

var, som

bekant är, chilisalpeter, vartill dock kommo rätt avsevärda mängder

svavelsyrad ammoniak, kalkkväve och benmjöl. Då nu, som av nedan

lämnade utredning framgår, vi, så länge kriget och dess omedelbara

efterverkningar vara, väsentligen torde vara hänvisade till kalkkvävet,

uppställer sig frågan, huru stor mängd härav det svenska jordbruket

har behov av.

Om man, med stöd av ett av professorn vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet H. G. Söderbaum avgivet, vid detta protokoll

såsom bilaga 1 fogat utlåtande, går ut från, att en 30 procent större

kvantitet skulle behövas av kalkkväve än av chilisalpeter, skulle 1912-—

1913 års 34,500 ton chilisalpeter motsvara i det närmaste 45,000 ton kalkkväve.

Om härtill fogas samma års förbrukning av kalkkväve och

svavelsyrad ammoniak med tillhopa cirka 2,900 ton, skulle förbrukningen

under åren närmast före kriget, omräknat i kalkkvävets gödselvärde,

vara omkring 48,000 ton. Lägges härtill, att under de sista krigsåren

på grund av brist på kvävegödsling samt den naturliga gödselns

försämring och en alltjämt stegrad nyodling det nuvarande behovet av

kvävegödsling kan anses större än under åren 1912—1913, så skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

man kunna beräkna behovet för den svenska jorden för närvarande av

konstgjord kvävegödsel av kalkkvävets gödselvärde till lägst 50,000 ton.

För de industriella och militära behoven av kväveföreningar

(ammoniak- och nitratkväve) under fredstid åtgå, om dessa föreningar

skola framställas ur kalkkväve, cirka 9,000 ton 17 procentigt sådant.

Det lägsta totala behovet inom landet av kalkkväve skulle alltså,

under förutsättning att införsel av nitrat eller ammoniumföreningar icke

sker, utgöra 59,000 ton.

Då det synes vara av vikt att klarlägga, i vad mån ej annan tillgång

å kväveföreningar än kalkkväve hos oss för närvarande kan beredas,

vill jag här, under hänvisning till den framställning, jag lämnade som

svar på en till mig vid denna riksdag i andra kammaren av herr

Olsson i Broberg ställd interpellation, erinra om den s. k. kvävefrågans

allmänna läge med särskild hänsyn till vårt land.

Kväve såsom konstgödsel för vårt jordbruks behov ha vi tidigare,

som redan framhållits, så gott som uteslutande erhållit från Chile.

Huruvida fortsatt import av denna vara kan påräknas, torde i nuvarande

läge icke ännu med full visshet kunna bedömas.

Ersättandet av chilisalpetern genom tillverkning inom landet av

motsvarande ämnen är därför av allra största vikt.

Kväve finnes som bekant i outtömliga mängder i luften. Det

gäller blott att binda det vid andra ämnen för att få det användbart

till växtgödsling, sprängämnen och annat. De ämnen det därvid gäller

äro syre, varvid salpetersyra samt salpetersyrade saker eller nitrat uppstå,

väte, varvid ammoniak och därur gödselmedlet svavelsyrad ammoniak

erhållas, och kol, varvid ct/a»föreningar bildas, ur vilka även ammoniumsalter

och nitrat kunna framställas. Alla dessa tre vägar hava under

det senaste årtiondet lett ut från laboratoriernas försök till fabrikation i

stort. Det kunde under sådana förhållanden synas särdeles enkelt och

lätt att även i vårt land igångsätta en tillräckligt omfattande tillverkning.

Dessvärre möta emellertid vissa oöverstigliga svårigheter, åtminstone

för tillfället, med hänsyn till två av de tre nyssnämnda vägarna.

Några ord belysande skälen härtill torde vara av intresse.

Den direkta föreningen av kväve och syre till salpetersyra sker

som bekant i Norge i stort numera enligt en av Birkeland och Eyde

uppfunnen metod, utexperimenterad och utnyttjad av det stora bolag,

som brukar benämnas »Norsk Hydra». Detta framställer dels salpetersyra

och ammoniumnitrat för sprängämnestillverkning, dels kalknitrat,

s. k. norgesalpeter, för gödslingsändamål ävensom andra salpetersyreföreningar

för militära och tekniska ändamål. Då salpetersyrade saker äro

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

de, som för jordbruket äro mest önskvärda, vore det naturligen bäst, om

hos oss en eller flera fabriker efter »Norsk Hydros» metod hade anlagts

eller kunde anläggas. Härpå har ock sedan ganska länge regeringen haft

sin uppmärksamhet inriktad. Efter förberedande uppgörelser med de norska

patentinnehavarna bildades 1916 här i Sverige »Aktiebolaget Elektrosalpeter»,

vars avsikt var att under innevarande års lopp begynna en

rätt omfattande tillverkning av salpetersyra. Statsintresset härför var ock

så stort, att mycket betydande uppoffringar, vilkas värde kan räknas

i miljoner, av staten gjordes genom att den till bolaget vid Trollhättan

för längre tid upplät ett stort kraftbelopp till särdeles billigt pris. Billig

vattenkraft är nämligen förutsättningen för hela fabrikationen, vars svaga

punkt är, att eu jämförelsevis mycket ringa del av den använda kraften

kan vid processen effektivt tillgodogöras. Staten gav även avsevärd,

direkt penningsubvention. Härmed trodde man, då i oktober 1916 avtalen

voro undertecknade, att denna fabrikation skulle vara i gång under

1918. I skrivelse av den 26 november 1917 meddelade emellertid bolaget

regeringen, att detsamma icke kunnat erhålla vissa oundgängliga

materialier för fabriktationen ävensom vissa maskinerier, vadan fabriken

icke byggts. Vid underhandlingar helt nyligen har framgått, att någon

salpetersyretillverkning i Sverige efter »Norsk Hydros» metoder icke

under några omständigheter kan komma till stånd under de närmaste

två åren. Däremot är förslag å bane att i samband med Harsprångets

monterande åvägabringa en framställning i stort därstädes av norgesalpeter.

I vad mån en sådan tillverkning, sedan normala förhållanden

inträtt, bör erhålla särskilt ekonomiskt stöd från statens sida, beror på,

under vilka ekonomiska betingelser kvävesalter då kunna tillverkas efter

de i det följande omtalade metoderna.

Den andra huvudmetoden att binda luftkvävet går, som nämndes,

över en förening av kvävgas med väte, förmedlad av en s. k. katalysator

såsom pulveriserat järn eller dylikt. Den tyske professorn Haber

bär fört ut denna metod i praktiken. Metoden, som fordrar vida mindre

kraftmängder än »Norsk Hydros», har utvecklats oerhört i Tyskland

under kriget. Under sådana förhållanden kunde det ju synas tillrådligt

att hos oss bygga Haberska ammoniakfabriker, så mycket mera som

fullständiga metoder finnas att ur ammoniaken framställa salpetersyra

och nitrater. Emellertid hållas alla nu ifrågavarande metoder till ytterlighet

hemliga i Tyskland. Då fabrikationen sker vid en så hög temperatur

som 500—700° C. och vid det mycket betydande trycket av 125''—150

atmosfärer, medan å andra sidan ammoniaken omedelbart nedkyles till —

60 till — 70° C’., är tydligt, att dessa Haber-fabriker måste ha en mycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 452.

känslig och svårskött apparatur. Att hos oss på egen hand inom rimlig

tid experimentera sig fram till en praktiskt duglig fabrikation är därför

knappast möjligt. Så länge kriget varar, linnes av allt att döma ingen

utsikt att hos oss få till stånd en fabrikation av detta slag. Lika litet

torde det vara möjligt att kunna använda en liknande amerikansk metod,

av vilken man väntar sig mycket, men som ännu icke torde vara fullt

utexperimenterad.

Detta gäller den närmaste tiden. I vad mån Habermetoden eller

den nyssnämnda amerikanska metoden för Sverige kunna bliva av betydelse

efter krigets slut, då patentinnehavarna troligen äro villiga att mot

vederlag ställa dem även till vårt förfogande, är, som lätt inses, i ögonblicket

omöjligt att avgöra. Under alla omständigheter äro de icke för

närvarande att räkna med.

Den tredje huvudmetoden för luftkvävets bindning är medelst framställning

av föreningar mellan kol och kväve, cyanföreningar. Olika

möjligheter äro här teoretiskt förefintliga, men den enda praktiskt i stort

för närvarande använda är den s. k. cyanamid- eller kalkkvävemetoden.

Andra metoder, utgående från framställning av cyanföreningar, äro under

utarbetande på tvenne olika håll i landet. Från det ena av dessa hava

förhoppningar uttalats att inom eu mycket nära liggande tid kunna

börja tillverkning i stort. Emellertid visar det sig vid närmare förfrågningar,

att så avsevärda arbeten ännu återstå, att man för närvarande

vid hithörande beräkningar icke kan våga utgå från de ur denna fabrikation

eventuellt härflytande kvantiteter.

Kalkkvävemetoden utgöres egentligen av tvenne skilda processer,

vilket här är att väl beakta, nämligen först framställning av karbid,

det välbekanta belysningsämnet, ur kalk och kol. I en elektrisk ugn

av lämplig konstruktion förmår karbiden, då kvävgas ledes över densamma,

upptaga kväve, så att eu förening mellan kalk, kol och kväve,

det s. k. kalkkvävet, uppstår. Ur detta kan genom en särskild process

ammoniak framställas och ur denna återigen genom en oxidationsprocess

salpetersyra och nitrater. Det är av vikt för en var, som vill ha klart

för sig kvävefrågans grundlinjer, att fasthålla härvid. Den långa serien

karbid—kalkkväve—ammoniak—salpetersyra innebär naturligen en mängd

olika manipulationer, vilka måste verka fördyrande på varan, ju flera

sådana som erfordras. Vidare bör framhållas, att utgångsämnet för

processen, karbiden, är ett ämne, som har även annan direkt användning.

Vårt jordbruk har sålunda att vid konkurrensen om densamma tävla med

vårt, så länge avstängningen från fotogen varar, stora behov av karbid

för belysning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 452.

Icke lör ty är emellertid vägen över karbid och kalkkväve i ögonblicket

den enda, medelst vilken vi ha utsikt att genom fabrikation i

stor skala fylla landets behov av kväveföreningar.

Körande den nuvarande tillverkningen inom landet av karbid och

kalkkväve må följande uppgifter meddelas.

Karbid tillverkas vid fyra fabriker med följande årstillverkningskapacitet

vid full drift, nämligen:

fabriken vid Ljunga Verk (Stockholms superfosfatfabriks
-

_ aktiebolag)................................................................................... 23,000 ton

tabriken vid Trollhättan (Stockholms superfosfatfabriksaktie
.

bolag)...............................................................................;.......... 12,000 »

fabriken vid Månsbo (Stockholms superfosfatfabriksaktie
_

bolag).......................................................................................... 900 »

fabriken vid Alby (Alby karbidfabriks aktiebolag).................. 15,000 »

Summa 50,900 ton.

Förutom dessa fabriker har tagits under statsbeslag anläggningen

lör kiseljärntillverkning vid Vargön (Vargöns aktiebolag), som från och

med augusti i år sättes i gång lör karbidtillverkning med en årskapacitet

av 12,000 ton. Utöver nu nämnda 62,900 ton karbid, kunna, om

så skulle erfordras, inom landet utan större svårigheter inom rätt begränsad

tid ytterligare minst tre anläggningar apteras för karbidtillverkning

av omkring 35,000 ton. Då 72—80 kg. karbid giva 100 kg.

kalkkvävo, inses, att landets tillverkningsmöjligheter för karbid äro fullt

betryggande, även då man medräknar ett behov av 25,000 ton lampkarbid

för belysningsändamål under närmast stundande belysningsår.

Mindre gynnsamt ställer sig förhållandet beträffande möjligheten

att ur karbiden framställa kalkkväve. Detta kan för närvarande tillverkas

allenast vid tvenne av de ovannämnda fabrikerna, nämligen vid

Ljunga Verk med 10,000 ton och vid Alby med 16,000 ton årligen.

Således i allt högst 26,000 ton. Härav framgår, att kalkkvävetillverkningen

måste högst avsevärt utvidgas för att motsvara landets förenämnda

eventuella behov av 59,000 ton.

De undersökningar, som med anledning härav verkställts, hava

givit vid handen, att en d< 1 av den brist i vårt kalkkvävebehov, som

sålunda konstaterats och vilken med ledning av förestående siffror kan

ungefärligen uppskattas till 33,<*00 ton, delvis kan fyllas genom utvidgning

av fabriken vid Ljunga Verk. Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag

har nämligen meddelat, att bolaget under vissa villkor vore i tillfälle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

att omedelbart vidtaga sådana anordningar, att dess produktion av kalkkväve

redan från instundande höst skulle kunna höjas från ovan angivna

10,000 till 20,000 ton årligen. Såsom villkor för en dylik utökning av

produktionen har bolaget, såsom närmare framgår av här bilagda förslag

till överenskommelse jämte bilagor (bil. 2 och 3 jämte tillhörande bil.

A), uppställt bland annat fordran å ett bidrag av statsmedel till ett

belopp av 359,000 kronor, utgörande bolagets direkta kostnad för nödiga

anläggningar för den ökade produktionen, samt att bolaget erhåller av

staten gottgörelse för den ökning i skatt till stat och kommun, som

bolaget må vidkännas på grund av statsbidraget och dylik gottgörelse.

Ävenledes fordrar bolaget, dels att staten garanterar, att bolaget må äga

betinga sig ett försäljningspris å kalkkvävet, vilket med utgångspunkt

från nu gällande pris å material, arbetslöner m. m. uppgår till 3 kronor

60 öre per procentkilogram kväve fritt banvagn köparens närmaste

tariffhamn, dels ock att, därest varan under den till ett år bestämda

avtalstiden av annan försäljare skulle salubjudas till bidigare pris, bolaget

skall hållas skadeslöst för härigenom eventuellt uppkommande förlust.

Utan vidare är klart, att ovan angivna pris måste förefalla synnerligen

högt, ej minst-i förhållande till nu gällande. Orsaken till den

stora prisstegringen är emellertid väsentligen att söka i de oavlåtligt

stigande råvarukostnaderna ävensom i den omständigheten, att bolaget

ansett sig nödsakat att i priskalkylen medtaga de utgifter, som bestå i

skatter till stat och kommun på grund av fabrikationen, även om gottgörelse

beredes för de skatter, som kunna belöpa för själva statsbidraget.

Då emellertid behovet av kalkkväve är så obestridligt, som ovan''

utretts, och den kvantitet, varom bär är fråga, i varje fall kan täcka

endast den oundgängligaste delen av den brist, som det gäller att fylla,

har jag icke ansett mig kunna underlåta att, trots det höga priset och

de i övrigt ej obetydliga uppoffringar för statsverket, som ett bifall till

avtalsförslaget torde innebära, förorda dess antagande och således föreslå,

att för innevarande år ett statsbidrag av 359,000 kronor ställes till

bolagets förfogande för att på i avtalsförslaget angivna villkor under

tiden från hösten 1918 till den 1 juni 1919 tillverka en mot 20,000

ton per år svarande kvantitet kalkkväve.

Vad beträffar den i avtalsförslaget omförmälda gottgörelsen för

skatteökning har bolaget i sin härvid såsom bil. 2 fogade skrivelse

uppgivit, att dessa skatter finge antagas uppgå till minst 94 procent

av nettovinsten, beräknad på sådant sätt, att am moring och skatter

först avdragits. Angående riktigheten av detta antagande vill jag ej,

nu yttra mig utan anser sagda skatteberäkning böra underkastas sär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

skild, noggrann utredning. Då, även om hela statsbidraget beskattas

såsom inkomst under år 1918, skatterna för detsamma icke komma att

utgå förrän under åren 1919 och 1920 samt de på gottgörelsen belöpande

skatterna först senare, synes något anslag till bestridande av statsverkets

utgift för sagda gottgörelse i allt fall icke redan nu behöva äskas av

riksdagen.

Ett godtagande av förenämnda pris av 3.6 0 kronor per kilogramprocent

kväve innebär en så betydande ökning av det pris, jordbrukaren

nu erlägger för samma vara, att det synes önskvärt, att priset genom

statens medverkan på sätt tidigare skett i någon mån nedbringas. I den

mån så kan anses behövligt, torde medel för dylik prisreglering kunna

disponeras av de anslag, som riksdagen må komma att på grund av

Kungl. Maj:ts proposition nr 438 anvisa till åtgärder i prisreglerande syfte.

Om sålunda genom den föreslagna åtgärden bristen i vår kalkkvävetillgång

under nästinstundande konsumtionsår torde bliva delvis

fylld, kvarstår likväl, såsom av det redan anförda framgår, en ytterligare

brist av cirka 23,000 ton att fylla, om landets hela kvävebehov skall

täckas av den inhemska produktionen. Framställningen av denna kvantitet

möter emellertid högst väsentligt större svårigheter.

Underhandlingar om en ytterligare utökning av produktionen hos

de företag, vilka för sådant syfte kunna komma ifråga, hava förts, och

preliminära förslag till avtal i frågan föreligga. Då emellertid ett genomförande

av de i dessa avtals förslag ifrågasatta åtgärder skulle kräva

från statens sida högst avsevärda ekonomiska uppoffringar och vittgående

utfästelser samt i va>je fall icke skulle kunna leda till en effektiv

kalkkväveproduktion förrän tidigast under konsumtionsåret 1919—1920,

har jag icke ansett mig böra underställa frågan härom Eders Kungl.

Maj ris prövning, innan visshet vunnits rörande spörsmålet, huruvida

icke avsevärdare mängder kvävesalter stå att under den här avsedda

tiden erhålla från utlandet. Skulle under den närmaste tiden klarhet

vinnas därom, att förhoppningar av denna art icke kunna infrias, torde

det emellertid vara nödvändigt att upptaga frågan till ny behandling.

Med tillkännagivande att chefen för finansdepartementet kommer

att framlägga förslag beträffande beredandet av de för ändamålet nödiga

medlen, får jag på grund av vad jag sålunda anfört hemställa, att Eders

Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

att å tilläggsstat för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag, högst .............................................................. kronor 359,000

att såsom statsbidrag utgå till Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 410 höft. (Nr 452.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

för utökning av bolagets tillverkning av kalkkväve för den svenska

marknadens behov i överensstämmelse med bilogade förslag till avtal

mellan staten och bolaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Magt Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

skulle med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

11

Bilaga 7.

Experimentalfältet den 29 april 1918

Det erbjuder helt visst ingen svårighet att påvisa regelrätt utförda gödslingsförsök,

där cyanamiden (karbidkvävet) givit fullt ut lika gott skörderesultat som

salpetern. Att härav draga den slutsatsen, att ett helt lands jordbruk utan svårare

olägenhet skulle kunna — låt vara blott för en kortare tid — övergå från salpetergödsling

till cyanamidgödsling, vore emellertid enligt min mening förhastat.

För att cyanamiden skall komma till sin fulla rätt och verkan, fordras som

bekant samverkan av flera olika faktorer. I sig själv ett växtgift måste den i

jorden omvandlas till urinämne respektive ammoniak eller salpetersyra, innan den

kan komma växterna till godo. Denna omvandling måste vara åtminstone till

större delen fullbordad, innan groningsprocessen tager sin början, så att icke de

späda växtrötterna utsättas för att komma i beröring med större mängder osönderdelad

cyanamid, men för att förebygga detta kräves icke blott att cyanamiden utströs

i god tid före sådden och omedelbart därefter nedmyllas i jorden, utan även

att jordmånen har tillräcklig absorptionskraft, tillräcklig kalkhalt, tillräcklig fuktighetsgrad

och därjämte förfogar över en lämpligt sammansatt bakterieflora.

Saknas blott en enda av dessa förutsättningar, föreligger fara för att cyanamidens

gödslingseffekt skall nedgå betydligt under salpeterns; saknas flera, kunna

under ogynnsamma förhållanden rent av skadliga verkningar befaras (varpå jag

varit i tillfälle att personligen iakttaga flera exempel).

I överensstämmelse härmed har cyanamiden visat sig mindre lämplig:

på jordmåner med sur reaktion,

på jordmåner av sandig beskaffenhet,

i trakter med ringa nederbörd, särskilt under vårmånaderna,

varemot den, rätt använd, visat sig kunna ge synnerligen gynnsamma resultat

på neutrala eller svagt alkaliska ler- eller inulljordar, som icke äro utsatta för att

under våren uttorka.

Det har länge gällt som en trosartikel, att cyanamiden icke duger till övergödsling

annat än möjligen på tjälad jord, alltså innan växtligheten ännu kommit

sig i gång. Möjligen har detta påstående varit hållet i en allt för kategorisk form.

Åtminstone synas vissa nyare tyska undersökningar giva vid handen, att cyanamiden

använd under tillbörliga försiktighetsmått och under gynnsamma nederbördsförhällanden

lämnat goda resultat vid övergödsling till och med till rotfrukter under

sommaren, sedan plantorna nått en viss motståndskraft. Men säkert är, att ett

dylikt användningssätt kräver ännu större försiktighet i utförandet än eljes, för att

icke det gynnsamma resultatet skall slå över i sin motsats.

Uppenbarligen kan man icke för utsätta, att cyanamiden av varje jordbrukare

skall användas just på det rätta sättet och ännu mindre att på varje åker alla de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

yttre betingelser skola vara tillfinnandes, som erfordras för att detta gödselmedel

må kunna utveckla hela sin gödslingseffekt. Den är i detta hänseende långt känsligare

än ammoniaken för att icke tala om salpetern.

Detta visar sig med stor tydlighet redan när man behandlar det föreliggande

försöksmaterialet statistiskt och icke uteslutande fäster sig vid ett och annat

mönsterförsök; det visar sig då, att cyanamidens gödslingseffekt sjunker från de i

enstaka fall uppnådda 100 eller till och med 100 + x procenten till vida lägre värden,

som visserligen äro svåra att exakt uppgiva, men som i stort sett torde hålla

sig mellan 60 och 80 procent (av salpeterns). Och detta kan i regel icke avhjälpas

genom att proportionsvis öka den tillförda kvävemängden, emedan därigenom

risken för ett ogynnsamt inflytande av den oomvandlade cyanamiden lätt växer i

hastigare progression än utsikten att genom ökad kvävetillförsel vinna större produktion

av växtsubstans.

Då nu på flertalet av vårt lands fastmarksjordar kvävet är den växtlighetsfaktor,

som befinner sig i minimum, och som således i främsta rummet reglerar

avkastningens storlek, kan man icke blunda för möjligheten av att en allmän övergång

från salpetergödsling till cyanamidgödsling kan resultera i en rätt kännbar

nedgång av våra kvävegödslade kulturväxters avkastningsförmåga.

Även om ammoniaken gäller ju, att den har en mindre gynnsam försöksstatistik

än salpetern, men differensen håller sig här inom ett vida lägre belopp,

så att ammoniakens gödslingseffekt även i genomsnitt föga torde understiga 90

procent av salpeterns, vartill kommer att åtminstone för två av våra viktigaste

kulturväxter — havre och potatis — ammoniaken (i form av sulfat) synes vara

ett rent av idealiskt gödselmedel.

Det kan därför enligt min uppfattning icke betvivlas, att därest jämte

cyanamid även ammoniak i möjligast vidsträckta mån kunde komma till användning

som ersättningsmedel för salpetern, skulle därigenom de med skäl befarade

menliga följderna av den nu rådande salpeterbristen högst väsentligt inskränkas.

H. 6. Söderbaum.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

13

Bilaga 2.

Till statens industrikommission och folkhushållningskommissionen.

Härmed får undertecknade bolag till folkhushållningskommissionen och statens

industrikommission överlämna förslag till kontrakt med folkhushållningskommissionen

beträffande utökning av bolagets kalkkvävefabrik vid Ljungaverk till en kapacitet

av 20,000 tons kalkkväve per år samt angående leverans av kalkkväve.

Priset å kalkkväve har fixerats till ett grundpris av 3.6 0 kronor per kilogram

kväve. Grundpriset skall dock gälla såsom reglerat pris för höstsäsongen

1918 med eventuella tillägg enligt avtal samt dessutom under förutsättning, att

bolaget av industrikommissionen erhåller behövlig olja till efterbehandling av kalkkväve

till ett pris av högst 75 öre per kilogram banfritt Stockholm samt industrikommissionens

hjälp att försöka anskaffa fullgoda elektroder för kalkkvävefabrikationen.

Då bolaget före krigsutbrottet exporterade största delen av sin karbidtillverkning,

men då den utländska marknaden till följd av statens ingripande till stor

del gått förlorad, är det av vikt, att bolagets exportmöjligheter icke ytterligare

kringskäras. I annat fall torde stora svårigheter uppstå och dyra omkostnader

förorsakas för bolaget att efter ett blivande fredsslut kunna erhålla avsättning i

utlandet för sin karbid. Då bolagets visade beredvillighet att tillmötesgå med ökad

kvävetillverkning medför inskränkning i de kvantiteter, som bliva tillgängliga för

exportmarknaden med dess väsentligt högre priser, anser bolaget sig kunna påräkna,

att den kvantitet karbid, som icke åtgår för tillverkning av kalkkväve och karbid

enligt avtalet för svenska marknadens behov, må få fritt exporteras. Bolaget förutsätter

därföre, att bolaget äger tillstånd att omedelbart och under tiden intill 1

december 1918 exportera 800 ton karbid till Ilolland och Australien, vilka av

bolaget försålts före 10 juli 1917, samt att bolaget under nu föreslagna avtals

giltighetstid utan hinder från statens sida må äga exportera den kvantitet karbid,

som ej åtgår för kalkkvävetillverkningen eller fyllandet av svenska marknadens

behov enligt avtal, till sådana länder, till vilka export av karbid icke är eller

bliver förhindrad på grund av andra nu redan avslutade avtal med andra firmor

och eventuellt blivande handelsavtal med främmande makter.

Till upplysning om de faktorer, som inverka på nödvändigheten för bolaget,

att av staten fordra ett kvävepris för höstsäsongen, som avsevärt överstiger priset

under föregående säsongen, tillåter bolaget sig anföra:

Bolagets kvävefabrik sattes i gång år 1913. Under åren 1913 och 1914

måste bolaget försälja kalkkväve till underpris för att kunna inarbeta detta nya

gödselmedel i konkurrens med chilisalpeter. som dessa år även stod lågt i pris.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452:

På grund liärav gjorde bolaget icke någon vinst å kalkkvävefabriken, utan uppehölls

verkets ekonomi av karbidfabrikationen. Under år 1915 höjdes kvävepriset

något men betingades denna prisökning huvudsakligen av höjning å råvaruprisen

under år 1915. Under år 1916 utövade livsmedelskommissionen ett synnerligen

starkt inflytande å bolaget för att hindra bolaget att höja kvävepriset till en skålig

nivå. Livsmedelskommissionen föranledde nämligen exportförbud på flera av bolagets

huvudartiklar och vägran av licens för export av dessa artiklar. Vid förhandlingar,

som inleddes, ansåg livsmedelskommissionen, trots bolagets ökade kapitalbehov och

därav följande ökade räntor och ökade skatter, skäligt, att bolaget erhöll ett kvävepris

på grundval av 1914 års låga pris dock med tillägg för ökning i priser å råmaterialier

och arbetskraft. Bolagets påpekande av att kvävetillverkningen under

dylika förhållanden icke lämnade skälig vinst å nedlagt kapital bemöttes med hänvisning,

att bolaget ägde att kompensera detta med vinst å andra varor, som kunde

exporteras, däribland sådana, som bolaget tillverkade inom helt andra rörelsegrenar

och vid andra fabriker än vid Ljunga verk. Ehuru bolaget för att undvika ännu

större förluster vid förhandlingarna vid minst två tillfällen meddelade, att bolaget

omedelbart ginge med på av livsmedelskommissionen föreslagna prissättning, drog

likväl ärendets behandling så långt ut på tiden, att bolaget även efter det bolaget

gått in på kommissionens förslag om priset icke erhöll licens å stora varupartier,

som ej kunde exporteras förrän ärendena efter väntan i månader föredrogos och

blevo föremål för beslut. Till följd av dessa dröjsmål vid olika tillfällen och då

marknadsförhållandena i utlandet under tiden förändrades — i synnerhet i Tyskland

till följd av den därstädes under början av år 1917 genomförda reglering av

karbidpriset men även i Holland under samma ar — fördärvades till stor del de

kompensationer, som skulle ligga i möjlighet att exportera, och tillfogades bolaget

vid olika tillfällen härigenom indirekta förluster, som under krisåren kunna uppskattas

hava uppgått till mellan en och en halv och två miljoner kronor. Under

år 1917 användes samma förfarande från myndigheternas sida för att pressa ned

kvävepriset. Det ekonomiska resultatet av kvävetillverkningen måste givetvis

under dylika förhållanden bliva dåligt. Under år 1917 har även bolagets kvävefabrik,

sedan sedvanliga 10 procent avskrivits å maskinerier och 3 procent å byggnader,

visat direkt förlust, trots att den i kalkkvävefabriken ingående karbiden i

räkenskaperna debiterats icke till marknads- utan till självkostnadspris. Att bolaget

under dylika tryckta förhållanden för dess kväveindustri icke kunnat utvidga sin

kvävefabrik vid Ljunga verk enligt ursprungliga planen till 30,000 ton per år torde

vara förklarligt. Trots de svårigheter, för vilka bolaget utsatts från statsmakternas

sida, har bolaget dock ständigt visat tillmötesgående i fråga om landets förseende

med kvävegödning och ständigt hållit kvävefabriken i gång, trots att produktionen

vid Ljunga verk kunnat omläggas och produkterna försäljas i annan form än

kalkkväve.

De faktorer, som huvudsakligen inverka på kväveprisets höjning över det år

1914 gällande, äro förutom prishöjning å de huvudsakligaste råmaterialierna, kol

med cirka sju gånger, bränd kalk cirka tre och en halv gånger, elektroder cirka

tre och en halv gånger, arbetslöner med cirka två och en halv gånger, olja för

efterbehandling åtta ä tio gånger, även det till cirka tre gånger ökade driftkapitalet.

Då en del av driftkapitalet utgöres av upplånade medel samt bankräntorna även

stigit avsevärt, blir ränteposten avsevärt ökad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 452.

Då bolagets exportmöjlighet under sista året alltmera kringskurits, äger

bolaget numera icke möjlighet att genom vinster å andra rörelsegrenar kompensera

ett dåligt ekonomiskt resultat av kvävetillverkningen. Bolaget är därför nödsakat

att räkna med vinst å denna rörelsegren. Härvid tillkommer, att bolaget på grund

av bestämmelserna i gällande skatteförordningar liar att betala i skatt 94 procent

av nettovinsten å kvävetillverkningen, sedan sedvanlig amortering och skatter fråndraga

efter nu gällande förordningar, och därest den av Kungl. Maj:t föreslagna

ändringen i krigskonjunkturskatteförordningen antages, i skatter över 100 procent

av nettovinsten, beräknad som ovan.

Att under dessa förhållanden ett kvävepris, som endast utgör cirka tre

gånger 1914 års pris, icke torde medföra någon oskälig vinst för bolaget, torde

vara uppenbart. Också visa utförda beräkningar, att sedan sedvanlig avskrivning

av 10 procent å maskiner och 3 procent å byggnader, beräknade å Ljunga verks

ursprungligen bokförda anläggningskostnader, fråndragits, uppstår endast en avkastning

av 6.6 procent å verkets nuvarande värde och driftkapital. Emellertid är

denna amorteringsgrund med hänsyn till att det icke är att förvänta, att penningvärdet

stiger till sin gamla nivå, alltför låg. Räknar man samma avskrivningar å

verkets nuvarande värde, erhåller man med av bolaget begärda kvävepris en vinst

av 2.4 procent å verkets nuvarande värde och driftkapital. Då riksbankens diskonto

för närvarande är 7 procent, torde den av bolaget ifrågasatta vinsten böra anses

såsom blygsam.

Därest industrikommissionen så önskar, är bolaget berett att till styrkande

av sina uppgifter framlägga sina räkenskaper och beiäkningar för av industrikommissionen

och bolaget gemensamt utsedda offentliga revisorer.

Då det kväve, som under våren importerats, betalats med ett pris, som utan

statsbidrag i svenska marknaden motsvarar ett utförsäljningspris till konsumenterna

av kronor 4.85, ställer sig ett k vä ve pris av 3.60 jämförligt, i synnerhet om hänsyn

tages till att staten för den importerade varan icke har att draga fördel av de

betydande skatter, som den inhemska kväveindustiåen tillför statsverket.

Ehuru det för bolaget är föga lockande att överföra sin karbid, varå avsättningen

är relativt jämt fördelad över hela året, till kalkkväve, som huvudsakligen

säljes på våren och i mindre mån på hösten, och ehuru härmed följer bindande

av yttexiigare stora rörelsekapital med stor risk att gå förlorade, vill bolaget likväl

med hänsyn till sakens vikt för landet i sin helhet enligt ovanstående åtaga

sig den av staten önskade utökningen av sin kalkkvävetillverkning till 20,000 ton

årligen.

Stockholm den 28 maj 1918.

Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag.

FREDRIK CARLSON.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

Bilaga 3.

Avtal för tillverkning av 20,000 ton kalkkväve i Ljunga verk.

Mellan folkhushållningskommissionen å ena sidan och Stockholms superfosfat

fabriks aktiebolag, nedan kallat bolaget, å andra sidan är följande överenskommelse

träffad.

§ 1.

Bolaget förbinder sig att senast den 1 september 1918 hava kalkkvävefabriken

vid Ljunga verk utbyggd för en årlig tillverkning av 20,000 ton kalkkväve.

I gengäld härför erhåller bolaget av staten ett statsbidrag om 359,000

kronor och övriga förmåner, som i detta kontrakt omförmälas.

Statsbidraget utbetalas, då anläggningen är igångsatt.

Bolaget skall av staten erhålla gottgörelse för hela den ökning i skatt till

stat och kommun, som bolaget enligt närmare utredning må vidkännas på grund

av detta statsbidrag och dylik gottgörelse.

§ 2.

Bolaget förbinder sig att i den mån sådant av staten påfordras under kontraktstiden

ständigt hålla den för 20,000 tons årsproduktion utvidgade fabriken i

full drift samt jämlikt bestämmelserna här nedan ställa hela produktionen av den

sålunda utvidgade fabriken till svenska marknadens förfogande, med i § 8 omförmält

undantag.

§ 3.

Kalkkväve, levererat enligt detta kontrakt, är bolaget berättigat försälja

inom landet till ett grundpris av kronor 3.6 0 per kilogram kväve. Grundpriset

är fastställt att gälla vid i bil. A angivna priser å råämnen, arbetskostnader,

frakter, variation i skatter, räntesatser, erforderligt driftkapital m. m. och skall

regleras enligt de grunder, som angivas i bilagan. ....

Priset gäller för kalkkväve i säckar å 100 kg. brutto per säck, innehållande

i genomsnitt cirka 17 % kväve och gäller per 6 månader eller kontant med 3 %

kassarabatt och beräknat fritt å banvagn köparens närmaste tariffhamn. I priset ingår

fri säck. Priset skall regleras två gånger om året, en gång för varje säsong, och bestämmas

för höstsäsongen före den 1 föregående juni och för vårsäsongen före den undei

säsongen infallande 1 januari. Höstsäsongen räcker från och med den 1 juni till och med

den 31 oktober och vårsäsongen från och med den 1 november till och med den 31 maj

varje år. Dock skall, om järnvägstarifferna höjas utöver 170 % av normaltarift.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 452.

höjning i priset vidtagas omedelbart samma dag den förhöjda järnvägstariffen träder

i kraft med 0.13 öre per kilogram kväve för varje procent av normaltariffen, varmed

höjning sker, sedan priset senast reglerades.

För höstsäsongen 1918 gäller priset kronor 3.6 o såsom reglerat pris, dock äger

bolaget rätt till ovannämnda pristillägg vid höjning i järnvägstariffen ävensom till

pristillägg för ökning i skatter, beslutade av riksdagen efter den 1 maj 1918 med

Inlopp per kilogram kväve motsvarande skatteökningen enligt de grunder, som i

bil. A angivas.

Om staten önskar erhålla lägre försäljningspris genom statsbidrag, skall detta

ske under betingelser lika med dem, som förefinnas i avtal mellan folkhushållningskommissionen,

bolaget och Alby carbidfabriks aktiebolag av den 23/2 1918.

Därest kvävegödselmedel före utgången av detta avtal av importör eller

annan tillverkare inom landet försäljes till billigare pris än fastställda priset, äger

bolaget att nedsätta priset till samma pris som denna försäljare och skall staten

i så fall lämna så stort bidrag till bolaget, att bolaget härigenom erhåller för

kalkkvävet det här ovan bestämda priset.

§ 4.

Därest staten önskar, att fulla tillverkningskapaciteten av 2U,000 ton kalkkväve

vid Ljunga verk icke utnyttjas för tillfredsställande av svenska marknadens

behov, äger staten åtta månader i förväg underrätta bolaget om minskningen i

behovet, i vilket fall staten fritages från skyldighet att erlägga prisskillnad, som

omförmäles i § 3 sista stycket, för den kvantitet, varmed minskning sker. Prisskillnad

skall dock utbetalas för kvantitet, som tillverkas intill åtta månader efter

dylik underrättelse.

Därest staten icke längre önskar, att kalkkväve tillverkas vid Ljunga verk

till fulla kvantiteten av 20,000 ton per år, må anläggningarna vid Ljunga verk, i

den mån verkets kapacitet ej behöver utnyttjas för tillverkning av varor enligt

detta avtal, användas för tillverkning av varor enligt bolagets fria bestämmande

utan hindrande åtgärder från statens sida.

§ 5-

Av bolaget under avtalstiden tillverkat kalkkväve distribueras genom nuvarande

återförsäljare, så att hela den inom landet tillverkade kalkkvävekvantiteten

fördelas efter den åkerareal, som de nuvarande återförsäljarnas kundkretsar för

gödningsämnen representera, åliggande det bolaget och nämnda återförsäljare att

utlämna varan i enlighet med de föreskrifter, folkhushållningskommissionen kan

komma att härutinnan utfärda.

Rätt till export av kalkkväve må icke beviljas andra än tillverkare av kalkkväve

för av dem tillverkade partier eller sådana köpare, som skriftligen för värjo

till export ifrågasatt parti godkänts såsom tillverkarens ombud.

8 6.

Bolaget förbinder sig att vid försäljning av kalkkväve icke i någon som

helst form vare sig direkt eller indirekt bevilja högre rabatt än:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. / sand. 110 käft. (Nr 452.>

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 452.

för större grossister (d. v. s. sådana, som genom sina resande försälja

huvudsakligen till vanliga grossister) kronor 1.5o per 100 kg., för andra grossister

kronor I.25 per 100 kg., för minuthandlare 1 kr. per 100 kg.

Dessa bestämmelser beröra dock ej den ersättning, som Stockholms superfosfat

fabriks aktiebolag lämnar Svenska superfosfatförsäljnings aktiebolaget.

Fosfatbolaget är berättigat att underlåta tillämpningen av denna paragraf

vid tid, då liknande bestämmelser icke äro gällande för samtliga försäljningsorganisationer,

som inom Sverige försälja kalkkväve.

§ 7.

Samtidigt med undertecknandet av detta avtal skall nytt avtal undertecknas

mellan statens industrikommission och bolaget angående leverans av karbid att

gälla lika länge som detta avtal, varvid avtalet den 30 augusti 1917 skall gälla

med avseende på grundpriset in. m. och bestämmelser beträffande prisreglering i

enlighet med uppgivna skalor samt beträffande distribution och försäljningsvillkor.

I detta avtal skall bolaget förbinda sig att, i den mån tillverkning av kalkkväve

för svenska marknadens behov så tillåter, ställa intill 16,000 ton karbid till

den inhemska marknadens förfogande.

Före den 30 september 1917 avslutade avtal om leveranser av karbid

till utlandet skall bolaget dock i varje fall vara berättigat att fullgöra utan hinder

från statens sida.

Staten förbinder sig att under avtalstiden från statens kraftstation i Trollhättan

till samma pris som förut kontrakterats med bolaget för överskottskraft

ständigt leverera 5,000 K. W. under minst 8,300 timmar per år i bolagets karbidfabrik

i Trollhättan förutom den kraftmängd, som vattenfallsstyrelsen genom särskilt

kontrakt tillförsäkrat bolagets kloratfabrik i Trollhättan. För den händelse kraften

icke kan med hänsyn till förut träffade avtal levereras, är bolaget berättigat till

skadestånd av 3 öre för varje kilowattimme, som undanhålles bolaget.

§ 8.

Statens industrikommission förpliktar sig att vara bolaget behjälpligt med

anskaffande och transport av råvaror och driftmaterial för bolagets fabrikation samt

med transporter för distribution av kalciumkarbid och kalkkväve samt att sålunda

underlätta för bolaget att erhålla transporttillstånd och nödiga järnvägsvagnar.

§ 9.

Bolaget är oförhindrat av detta avtal att av kalkkväve framställa ammoniak,

aminoniaksalter, salpetersyra och övriga kväveprodukter i den utsträckning bolaget

önskar.

§ io.

Strejk, lockout, kraft- eller vattenbrist, brist på kol, elektroder, kalksten,

emballage, plåt, oljor eller annat erforderligt driftmaterial, fabrikernas bristande

tekniska funktion, uppkommen transportsvårighet liksom ock force majeure befria

från skyldighet att leverera till inhemsk förbrukning, i den mån hinder för leverans

därigenom uppstår.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

19

§ 11.

Detta avtal gäller till den 1 juni 1919.

Avtalet upphör att gälla endast efter uppsägning senast 8 månader före

giltighetstidens utgång och förlänges, så vida ej uppsägning verkställes, varje gång

med en säsong. Vårsäsongen anses börja den 1 november och höstsäsongen den

1 juni varje år.

Tvist om tillämpningen och tolkningen av detta kontrakts bestämmelser avgöres

av Sveriges tekniskt industriella skiljedomsinstitut.

8 13.

Genom detta avtal upphävas samtliga bestämmelser med avseende å plikt i

föregående avtal.

Av förestående avtal äro två lika lydande exemplar upprättade, varav vardera

parten tagit sitt.

Detta avtal är bindande för bolaget, därest det från statens sida godkännes

före den 1 juli 1918.

Stockholm den 28 maj 1918.

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag:

Birger Carlson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 452.

Bilaga A

till avtal om pris å kalkkvfive

av den 1918.

Skala för beräkning av inverkan av priser å råmaterial, arbetslöner,

räntor och skatter m. in. å kalkkvävepriset.

Som karbiden ingår som mellanprodukt vid kalkkvävetillverkningen, beräknas

vid justering av kalkkvävepriset först huru priset å karbiden influeras av råmaterialpriser

enligt följande grunder:

Råvarorna hava vid grundprisets bestämmande beräknats kosta i kolumn I

angivna priset banfritt vid kalkkvävefabriken. Kolumn II angiver merkostnaden för

tillverkningen per ton karbid.

Vid själva karbidsmältningen, beräknas användas antingen antracit, koks eller

träkol eller dessa i blandning och skall beräkning ske för det använda slaget. Om

blandning användes med en viss procentsats av t. ex. koks och träkol, skall av den

i kolumn 2 använda siffran för kostnadsökningen för vartdera materialet räknas med

samma procentsats av kostaadsökningssiffran som för förbrukningssiffran. Härvid

skall 1 stig om 20 hl. träkol beräknas väga 300 kg.

För kalkbränningen kan användas tyska eller engelska stenkol, koks eller

hackflis och skall därvid förfaras på analogt sätt som vid beräkningen av kostnaden

för kolmaterial vid karbidsmältningen.

Om ett och samma råmaterial användes både vid själva karbidsmältningen

och vid kalkbränningen, skall prisstegringen å detsamma medräknas i båda fallen.

För varje ton, stig eller kubikmeter av nedannämnda råvaror, som beräknas

bliva förbrukade, ökas det totala betalningsbeloppet för kalkkväveleveransen med det

antal kronor, som den inträffade prisstegringen medför för det använda råmaterialet

utöver vad som skulle bliva fallet, om i kolumn I nämnda priser alltjämt varit

gällande.

Kolumn I

Kolumn II

Råvarupris vid grund-

Kostnadsökning per ton karbid

Råmaterial:

prisberäkning banfritt

för 1 krona kostnadsökning

Lj ungaverk.

å rävar an per enhets-

Kronor.

mängd.

a) Kolmaterial för karbidsmältning.

j Koks, tysk 454 kg. jämte sam- 154.71 per ton 0.454 kr. per ton karbid

1 tidigt träkol 297 kg............ 58.80 » stig l.oo » » » »

b) Råmaterial för kalkbränning.

Stenkol, tyska........................... 140.38 per ton 0.28 kr. per ton karbid

Koks, tysk............................... 154.71 » » 1 0.28 » » » »

Hackflis.................................. 13.8 4 » m3 —

Elektroder............................... 942.20 » ton 0.081S » » » » .

Kalksten ................................. 25.34 » » 1.80 »»» »

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:fn nåd. proposition Nr 452.

Förutom till ändringen i råmaterialpriset skall vid prisreglering skälig hänsyn

tagas till förändringar i arbetslönerna, för ändring i kostnad för diverse materialier,

packningsförlust, i jämförelse med de nuvarande förhållandena, varvid för allmänna

fabriksomkostnader skall räknas 11.6o kronor och för småmaterial 15.05 kronor

per ton karbid såsom nuvarande kostnad.

Likaså skall justering ske i priset för ökning i beloppet räntor utöver nuvarande

förhållanden, likaså förändring i skatter till staten utöver före maj 1918

av riksdagen beslutade skatter (se angående beräkning härav sista stycket å sista

sidan). ’)

Ovanstående priser skola även innefatta varje avgift, som pålägges av staten

vare sig för användande eller inköp av träkol, koks, kol, annat bränsle eller råmaterial.

För höjning av järn vägsfrakterna utöver de den 1 januari 1918 utgående

höjes kostnaden för karbiden såsom ersättning för ökad fraktkostnad för råmaterial.

Detta motsvarar för varje 5 procent av normaltariffen, varmed denna höjes utöver

den den 1/1 1918 utgående tariffen, 50 öre per ton karbid, motsvarande 0.2 o o öre

per kg. och träder denna höjning i kraft omedelbart samtidigt med den nya tariffen.

Även skall vid reglering av priset hänsyn tagas till ändringar i skatteförhållanden

i jämförelse med dem. som rådde i januari 1918, särskilt med hänsyn

till krigskonjunkturskatten.

Sedan på ovannämnda sätt reglering skett i det beräknade tillverkningspriset

för karbid, skall priset ä kalkkväve regleras med hänsyn till den verkligen använda

karbidkvantiteten per ton kalkkväve, och med hänsyn till den kvävehalt produkten

innehåller.

Vidare skall reglering i kalkkvwvepriset ske med hänsyn Ull övriga faktorer,

som inverka på kalkkvävets framställningskostnad enligt nedanstående:

Råvarorna hava vid grundprisets bestämmande beräknats kosta det i kolumn

I i nedanstående tabell angivna priset banfritt kalkkvävefabriken. Kolumn II angiver

merkostnaden per ton karbid.

För varje ton, kilogram eller stycke av nedannämnda råvaror, som beräknas

bliva förbrukade, ökas det totala betalningsbeloppet för kalkkvävet med det antal

kronor, som den inträffade prisstegringen medför för det använda råmaterialet utöver

vad som skulle bliva fallet, om i kolumn I priser alltjämt varit gällande.

l) Hänför sig till det uiaskinskrivnn exemplaret av denna bilaga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 452.

Råmaterial:

Åtgång per ton

kalkkväve.

Vid grundpris.

Kolumn I.

Råvarupris vid

fritt Ljungaverk

vid grundprisberältning

liösten

1917

Kolumn II

Kostnadsökning i öre

per kg. kväve för 1 krona

kostnadsökning å råvaran

per enhetsmängd

utöver priset enligt

kolumn I.

Oefterbehandlat I proportion mot förbruk
ningen.

Vid 715 kg. per

ton kalkkväve

Karbid .....................\ 725 kg. ----- O.soo öre

Elektroder ............... 1 proportion mot förbruk
ningen.

Vid 8 kg. per

ton kalkkväve

8 » 942.20 per ton. O.oos öre

Elusspat .................. 32 » 91.75 » » O.ois »

Småmaterial ............ 14.78 kr. enl. verk!, kosta. Enl. verkliga merkost
naden
Efterbehandlat
Olja

för efterbehand
ling.

......................... 15 kg. 0.75 kr. per kg. 11.1*8 öre

Säckar, jute- ............ 11 st. per ton 1.65 » » st. 6.285 »

» , papper ........ 11 » » » : 0.68 » • » » 6.285 »

Arbetslöner enligt verkliga

stegringen ......8.sos öre prkg.N.

Förutom till ändringen i karbidpriset för kalkkvävetillverkningen skall vid

prisreglering även skälig hänsyn tagas till förändringar i arbetslönerna, för ändringar

i kostnad för diverse småmaterialier, magasinskostnader, allmänna omkostnader,

ränteökningar å lager, ökad kraftförbrukning, ändrade skatter till staten, ändrade

försäljningskostnader jämte med ändrat försäljningspris följande ändring i kassarabatt,

samt övriga på priset inverkande omständigheter.

Ovanstående priser skola även innefatta varje avgift, som pålägges av staten

vare sig för inköpande eller användande av något råmaterial för fabrikationen.

Om de över-, resp. understigande priser å kalk etc. utgöra del av krona,

ökas resp. minskas priset å produkten med motsvarande delar av de angivna prisförändringarna

och gäller detta för såväl justeringen av priset å den ingående karbiden

som vid beräkningar av kalkkvävepriset

Vid prisreglering såväl för den i fabrikationen ingående karbiden som för

kalkkvävet skall iaktagas, att råvarukostnaden beräknas som genomsnittsvärdet

av inköpspriset å resp. vara, inköpt månaden näst före den, då prisreglering ifrågasättes.

Ägde under förstnämnda månad inköp icke rum, gäller närmast föregående

inköpspris.

Om järnvägsfrakterna för kalkkvävet höjas över de den 1 januari 1918

gällande, höjes priset per kilogram kväve omedelbart som fraktstegringen äger rum,

oberoende av regleringsperioderna, per kilogram kväve, för varje procent av normaltariffen,

varmed höjning sker utöver ovannämnda tariff, varvid räknas med 0.09

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung). Maj:ts nåd. proposition Nr 452.

öre per kilogram kväve för själva kalkkvävets fraktande och därutöver den höjning,

som betingas av råvarufrakter för karbidframställning, sålunda sammanlagt med

0.13 öre per kilogram kväve i kalkkvävet. Likaså om de totala i april 1918

gällande skatterna ökas, i vad män de åbelöpa enligt huvudavtalet framställda

varor, liöjes priset å kalkkväve med belopp, som motsvara skatteökningen för hela

kvantiteten varor enligt avtalet, vilket belopp utslås å den kvantitet varor, som

återstår att försäljas enligt kontraktet.

Äger minskning i priserna för kostnaden för varornas framställande rum,

minskas priset vid prisreglering å färdig vara i motsvarande mån, som för ökning

här ovan fastställts.

Stockholm den 25 maj 1918.

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag.

FREDRIK CARLSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag a tilläggsstat för år 1918 till åtgärder för åstadkommande av ökad tillverkning s. 10 i texten
  2. JoU 1918:134 Jordbruksutskott ris utlåtande Nr 134 a1 i texten