Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort

1918-05-28 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:453, Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 453.

1

Nr 453.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort; given Stockholms

slott den 28 maj 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och

utrikes ort.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 411 hälft. (Nr 453.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskalfande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort.

1 §■

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den

mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med

svenskt fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra registerton

eller därutöver, gods icke må, utan att medgivande lämnats av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigat, fraktas mellan svensk och utrikes

ort. Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av

gods jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å inom riket belägen ort, skiljes från fartyget å utrikes ort eller

omvänt; dock må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossningav

gods, som inlastats å inrikes ort, äga rum endast å sålunda belägen ort.

Förbud, som i första stycket sägs, äger icke tillämpning å gods,

som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för fartyget, förnödenheter

tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer eller

gods, som bärgats ombord å fartyget.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 453. 3

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad

till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till "förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, värde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat

avtal tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp.

Är den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter tv

ovan sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill

för honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige

eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel,

dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den''30 april 1919. Av Konungen jämlikt denna

lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med

sistnämnda dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande

gälla.

Har, då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,

fartyg avgått från ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffas till bestämmelseorten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 21 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,’

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde efter

gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet:

»Det genom lag den 8 juli 1916 först anordnade förbudet i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter

bär genom särskilda lagar erhållit fortsatt giltighet, och det torde näppeligen

kunna ifrågasättas annat, än att detta förbud kommer att upprätthållas,

intill den nuvarande kristidens slut. Den ifrågavarande lagstiftningen

är framtvingad av den av kriget förorsakade nedgången i tonnaget

och de därunder i övrigt inträdda förhållanden, som funnits påkalla

kontroll från det allmännas sida över de svenska fartygens fraktfart i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

syfte att, så långt möjligt och nödigt är, bevara svenskt tonnage för

svensk handel. De sist genom lag den 30 april 1918 i ämnet meddelade

bestämmelserna, varigenom nästföregående lag den 28 mars 1917 erhållit

utsträckt tillämpning, innefatta sa till vida en utvidgning av sistnämnda

lag, att även icke maskindrivna fartyg (d. v. s. segel- och pråmfartyg)

inbegripits under lagen. Redan under beredning av det förslag, som

legat till grund för den sist antagna lagen, var den frågan föremål för

övervägande, huruvida icke samtidigt Eders Kungl. Maj:t lämpligen borde

tillerkännas befogenhet att, under de förutsättningar, som stadgats beträffande

fartyg i fart mellan utrikes orter, förbjuda fraktande av gods

mellan svensk och utrikes ort. Behovet av en dylik utsträckning av

lagen hade emellertid icke vid denna tid framträtt med sådan styrka,

att en utvidgning av ifrågavarande lagstiftning ansågs oundgänglig i berörda

avseende. Under den sista tiden hava dock sådana omständigheter

yppat sig, som synas göra en bestämmelse av nyss angivna innebörd

erforderlig.

I själva verket synes grunden för denna lagstiftning i sina konsekvenser

leda därhän, att Eders Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att

reglera det svenska tonnagets användande även i vad det avser resor

mellan svensk och utländsk ort. Rådande förhållanden kräva en allt starkare

ransonering av snart sagt alla nödvändighetsvaror; på vissa av dessa

råder redan nu verklig brist, andra åter kunna beräknas inom en kort

tid komma att tryta. I båda fallen är en snar införsel i betydande utsträckning^

av nöden, i den mån sådan oavsett hinder från krigförande

maktei star att vinna. Det synes därför i avseende å all import vara

nödigt att bereda tillfälle att reglera denna så, att i första rummet det

för folkförsörjningen nödvändigaste av livsförnödenheter och andra varor

införes, och detta under för det allmänna mest fördelaktiga villkor, samt

att med införsel av mindre viktiga varor får anstå, även om deras införande

skulle bereda den enskilde större vinst. Motsvarande synpunkter

höra gälla även beträffande landets export. Endast statens vederbörande

organ kunna äga eu fullständig översikt över landets tillgångar och behov,

och det bör därför, i vårt nuvarande svåra läge, tillkomma dessa statsorgan

myndighet att reglerande ingripa i de enskilda fartygsägarnas och

betraktarnas rörelsefrihet även när det gäller fortskaffande av gods mellan

orter, av vilka endast utgångspunkten eller bestämmelseorten är utländsk.

Att häri obestridligen ligger ett synnerligen starkt intrång i den

enskildes rätt att fritt förfoga över sin egendom är ett skäl, som icke

med fog lärer kunna åberopas mot eu sådan anordning i högre grad än

vad anmärkningen redan drabbar den på området nu gällande lagstift
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr iö3.

ningen. Läget har framtvingat det ena ingreppet efter det andra i

privaträttsliga förhållanden, som före världskrigets utbrott ansagos prin

cipiellt helt undandragna statlig reglering. I själva verket har också

på förevarande område en vida starkare befogenhet, än här ifrågasättes,

blivit lagd i statens hand genom den s. k. förfoganderättslagen. Ett utvidgande,

på sätt redan antytts, av gällande regler om förbud i vissa fall

mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg synes emellertid i många

fall kunna göra en eljest möjligen oundgänglig användning av förfoganderättslagen

överflödig.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande

av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort. förslaget

ansluter sig till den gällande lagstiftningen angående förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter och

torde därför icke erfordra någon mera ingående motivering. Några mindre

erinringar torde dock vara pa sin plats med hänsyn till det föreliggande

lagförslagets innehåll i vissa av de delar, där det avviker från nu gällande

lagstiftning.

När förslaget stadgar förbud mot viss fart mellan svensk och utrikes

ort, må sålunda framhållas, att därav med tillräcklig tydlighet torde

utmärkas, att förbudet avser icke blott resa från svensk till utrikes ort,

utan även resa från utrikes till svensk ort.

Lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande

av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter innehåller i sin 1 §

2 mom. vissa undantag från det i lagen stadgade förbudet, nämligen

bland annat beträffande fartyg, som göra regelbundna resor mellan

Sverige och utrikes orter efter en på förhand kungjord plan, som tilllämpades

den 19 juli 1916. Då den nu föreslagna lagen jämväl bör

bereda möjlighet att reglera sådan trafik mellan svensk och utrikes

ort, har ett undantag av denna innebörd icke upptagits i förslaget. 1 §

tredje stycket i förslaget har därför erhållit en annan avfattning än

motsvarande stadgande, nämligen 1 § 2 inom., i 1917 års lag. Dessutom

har det i denna lag i sagda mom. upptagna stadgandet angående behörighet

för Eders Kungl. Maj:t att själv eller genom den Eders Kung].

Maj:t därtill bemyndigat för särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser

medgiva ytterligare undantag från det i lagen stadgade förbudet

i det upprättade förslaget ersatts med ett stadgande i 1 § första stycket

av enahanda innebörd.»

Föredraganden uppläste härefter det utarbetade lagförslaget av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar samt hemställde, att för det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

7

ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget

måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den

man så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med

svenskt fartyg, som äger eu bruttodräktighet av tvåhundra registerton

eller därutöver, gods icke må, utan att medgivande lämnats av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigat, fraktas mellan svensk och utrikes

ort. Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av

gods jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å inom riket belägen ort, skiljes från fartyget å utrikes ort eller

omvänt; dock må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning

av gods, som inlastats å inrikes ort, äga rum endast å sålunda belägen ort.

Förbud, som i första stycket sägs, äger icke tillämpning å gods,

som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för fartyget, förnödenheter

tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer eller

gods, som bärgats ombord å fartyget.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453. 9

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med eu månad till

och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med

vetskap om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat

avtal tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp.

Är den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty

ovan sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill

för honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige

eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel,

dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den 30 april 1919. Av Konungen jämlikt denna

lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med

sistnämnda dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande

gälla.

Har, då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,

fartyg avgått från ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffas till bestämmelseorten.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 411 käft. {Nr 453.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

28 maj 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

21 maj 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin Fehr.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tisdagen

den 28 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde efter

gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det

den 21 maj 1918 till lagrådet remitterade förslaget till lag om förbud

i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk

och utrikes ort samt hemställde, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:401 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg'' mell a1 i texten