Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten till extra tjänstemannen å järnvägsstyrelsens statistiska kontor Gustaf Elias Erdmann

1918-01-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:49, Angående pension å allmänna indragning sstaten till extra tjänstemannen å järnvägsstyrelsens statistiska kontor Gustaf Elias Erdmann

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4!).

1

Nr 49.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående

pension å allmänna indragning sstaten till extra tjänstemannen

å järnvägsstyrelsens statistiska kontor Gustaf Elias

Erdmann; given Stockholms slott den 25 januari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att extra tjänstemannen å järnvägsstyrelsens statistiska kontor Gustaf

Elias Erdmann må från och med månaden näst efter den, då hans anställning

vid statens järnvägar upphör-, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av 1,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 42 höft. (Nr 49.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

Järnvägsstyrelsen

den 31

januari 1912.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 26 november 1917 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

om beredande av pension åt extra tjänstemannen å styrelsens

statistiska kontor Gustaf Elias Erdmann.

Frågan om beredande av pension åt Erdmann har redan förut, med

anledning av framställning från järnvägsstyrelsen den 31 januari 1912,

varit föremål för statsmakternas prövning.

I sistnämnda framställning anförde järnvägsstyrelsen, bland annat,

följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr i9.

»Erdmann, som iir född den 26 september 1845, innehade vid statens inköp

ar 1896 av Landskrona—Ängelholms järnväg befattning dels såsom trafikchef,

tillika ban- och maskiningenjör, vid nämnda järnväg, dels ock såsom trafikchef

vid Landskrona och Hälsingborgs järnvägar. Enligt kontraktet mellan järnvägsstyrelsen

och Landskrona—Ängelholms järnvägsaktiebolag angående inlösen

av järnvägen skulle de vid denna järnväg anställda tjänstemän och betjänte äga

rätt att övergå i statens järnvägars tjänst utan minskning av innehavande löneförmåner

och utan att i övrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med

förbehåll, bland annat, att de åtnöjde sig med de med deras innehavande befattningar

jämförliga sådana, som styrelsen ansåge lämpligt åt dem anförtro, samt att

de underkastade sig alla för statens järn vägspersonal gällande reglementen och instruktioner

samt villkor för antagande, bibehållande av anställning, befordran och

entledigande. I överensstämmelse härmed uppbar Erdmann efter sitt inträde i

statens järnvägars tjänst samma arvode som i sin förutvarande befattning såsom

trafikchef vid Landskrona—Ängelholms järnväg eller 2,600 kronor om året, och

bestodo Erdmanns åligganden i att biträda vid uppgörandet av de förslag och

utredningar rörande bandelen Landskrona—Ängelholm och rörande statsverkets

äganderätt till västkustbanans jordområden med mera dylikt, som genom bandirektörens

vid västkustbanans försorg skulle uppgöras. I sin befattning såsom

trafikchef vid Landskrona och Hälsingborgs järnvägar kvarstod Erdmann till år

1901, då han på begäran erhöll avsked. Honom tilldelades därvid från nämnda

järnvägars pensionsinrättning en årlig pension av 2,730 kronor.

Efter upphörandet av Erdmanns anställning vid nämnda enskilda järnvägar

förflyttades Erdmann enligt styrelsens beslut den 29 juli 1901 till tjänstgöring å

styrelsens banbyrå från och med den 1 augusti samma år, och skulle han för

sin tjänstgöring därstädes åtnjuta den årliga avlöning av 2,600 kronor, som han

under sin förutvarande tjänstgöring vid statens järnvägars tredje distrikt ägt

uppbära. Den 1 september 1907 blev, med anledning av löneregleringen för

statens järnvägars personal i allmänhet samt tjänstetidens utsträckning, Erdmanns

årsavlöning höjd till 3,600 kronor.

I jämförelse med den övriga med västkustbanan övertagna personalen, som

anställdes i ordinarie tjänst vid statens järnvägar från ingången av år 1896 och

beträffande vars pensionering särskilda bestämmelser meddelats genom nådiga

brevet den 6 juni 1902, intager Erdmann en undantagsställning.

I början av år 1902 anhöll visserligen Erdmann hos styrelsen, under åberopande

av bestämmelserna i ovanberörda kontrakt, att honom måtte anvisas en

med hans befattning vid den inlösta järnvägen jämförlig ordinarie tjänst vid

statens järnvägar samt att han, i likhet med vad som skett beträffande den övriga

genom västkustbanans inköp i statens järnvägars tjänst övertagna personalen,

måtte komma i åtnjutande av de förmåner, som enligt gällande reglementen och

bestämmelser tillkomme den vid statsbanan anställda personalen.

Å denna framställning meddelade emellertid styrelsen den 11 mars 1902

följande i dess protokoll för nämnda dag intagna beslut:

Då, enligt vad som läge i sakens egen natur och jämväl framginge av den

riksdagens beslut i ärendet föregående behandlingen av frågan om inköp för

statens järnvägars räkning av de järnvägar, som utgjorde den s. k. västkustbanan,

ovan angivna rättigheter och förmåner måste anses hava tillerkänts de vid ifrågavarande

järnvägar anställda befattningshavare, endast för så vitt de inom viss

föreskriven tid anmälde sig till övergång i statens järnvägars tjänst med skyldig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1912 års

riksdag.

Järnvägsstyrelsen

den 26

november

1917.

KungI. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 40.

het för clem att uteslutande ägna sig åt denna tjänst, vilken alltså icke finge

antagas endast såsom en bisyssla;

då Erdmann vid den tid, då Landskrona—Ängelholms järnväg övergick i

statens hand, innehade såsom sin huvudsakligaste tjänst befattningen såsom trafikcne*

vid Landskrona och Hälsingborgs järnvägar, i vilken befattning Erdmann

kvarstått till den 8 januari 1901, då han från densamma erhållit avsked på däransökan,

till stöd för vilken ansökan åberopats läkarbetyg, utvisande

att Erdmann vore lidande av neurasteni i så hög grad, att vederbörande läkare

icke ansage honom kunna förrätta de ofta enerverande göromål, som funnes vid

skötandet av en järnväg;

ai °iC^f * T''uje hdl någon befattning vid statens järnvägar motsvarande

trafikchefs- samt ban- och maskiningenjörstjänst icke funnes med avlöning till

det belopp, 2,600.. kronor, som Erdmann uppburit för sin ifrågavarande bitjänst

vid Landskrona—Ängelholms järnväg;

fann kungl. styrelsen Erdmanns förevarande ansökan icke till någon kungl

styrelsens åtgärd föranleda.’»

Styrelsen framhöll vidare i sin skrivelse den 31 januari 1912, att

Erdmann då varit anställd i statens järnvägars tjänst i 16 år, samt erinrade,

att enligt de grunder, som av 1906 och 1909 års riksdagar tilllämpats

vid beviljande av pensioner åt vissa extra ordinarie tjänstemän

vid statens järnvägar, pensionerna bestämts till ungefärligen hälften av

vederbörandes avlöningsförmåner vid avskedstagandet samt att för tjänstemän,

som icke uppnått 60 levnads- och 30 tjänstår, pensionen syntes

böra minskas med en trettiondel för varje felande tjänstår. Styrelsen

hemställde i anslutning härtill, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Erdmann finge från och med månaden näst efter den, då

hans anställning vid statens järnvägar upphörde, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till ett

avrundat belopp av 1,000 kronor.

Renlighet med styrelsens hemställan blev proposition avlåten till

1912 ars riksdag. Vid ärendets behandling därstädes tillstyrktes Kungl.

Maj.ts framställning av bankoutskottet men blev, sedan kamrarna stannat

i olika beslut, vid gemensam votering avslagen.

I sin förevarande skrivelse upprepar järnvägsstyrelsen till eu början

vad styrelsen år 1912 meddelade beträffande Erdmann samt anför därutöver

följande:

Ä , , »Ken 28 maj 1912 beslöt styrelsen uppsäga Erdmann, som under året upp

nådde 67 levnadsar, från innehavande anställning vid statens järnvägar med utgången

av december månad 1912.

. , RkyKel8e den 26 oktober 1912 anförde Erdmann hos styrelsen, att, då han

icke jainlikt kontraktets bestämmelser erhållit någon ordinarie befattning vid

statens jarnvägar, utan styrelsen i stället till honom utbetalat en årlig ersättning

foi hans mistade löneförmåner vid Landskrona—Ängelholms järnväg, han icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49. 5

vore skyldig att underkasta sig de i kontraktet omförmälda reglementen och instruktioner

för statens järnvägspersonal jämte övriga villkor för entledigande eller

dylikt samt följaktligen ej heller vore förpliktad att avstå från den honom tillkommande

ersättningen. På grund härav anhöll Erdmann om tillstånd att från

och med den 2 januari 1913 fortfarande få tjänstgöra hos styrelsen med bibehållande

av sina förutvarande löneförmåner eller, därest detta icke kunde bifallas,

om upplysning rörande tid och plats för blivande utbetalning av flen honom

tillkommande ersättningen för mistade löneförmåner vid Landskrona—Ängelholms

järnväg.

Häröver fattade styrelsen den 10 december 1912 beslut, varigenom styrelsen

utlät sig sålunda:

Hå Erdmann vid statens övertagande av Landskrona—Ängelholms järnväg

måste anses hava övergått i statens järnvägars tjänst, ehuru någon ordinarie

befattning, motsvarande den av honom vid nämnda järnväg innehavda, icke kunnat

beredas honom ;

då vid sådant förhållande det till Erdmann av statens järnvägar årligen utbetalda

beloppet utgjorde arvode för den tjänst, han ostridigt utövat vid statens

järnvägar, och således ej kunde betraktas såsom ersättning för mistade inkomster

vid Landskrona—Ängelholms järnväg, därom för övrigt ingen överenskommelse

förelåge;

då Erdmann genom att begagna sig av den i kontraktet mellan styrelsen

och Landskrona—Ängelholms järnvägsaktiebolag vederbörande tjänstemän medgivna

rätt att övergå i statens järnvägars tjänst tillika vore enligt i samma kontrakt

stadgat förbehåll underkastad alla för statens järnvägspersonal gällande

reglementen och instruktioner samt villkor för antagande, bibehållande av anställning

och entledigande;

då Erdmann, som icke innehade ordinarie befattning och således jämlikt

§ 77 mom. 7 i gällande instruktion för styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar

kunde av styrelsen omedelbart entledigas, uppnått den levnadsålder,

då beträffande ordinarie tjänsteman i styrelsen med befattning, motsvarande

den av honom innehavda, skyldighet att avgå från tjänsten inträdde; samt

då styrelsen gjort framställning om beredande av pension åt Erdmann vid

avgång från tjänsten, men denna framställning blivit av statsmakterna avslagen;

funne styrelsen Erdmanns förevarande framställning icke kunna till någon

styrelsens åtgärd föranleda.’»

över järnvägsstyrelsens beslut anförde Erdmann besvär samt ju-kade,

att Kungl. Maj:t måtte förständiga styrelsen att till honom fortfarande

årligen utbetala ett belopp av 2,600 kronor.

Genom utslag den 15 april 1913 utlät sig Kungl. Maj:t i regeringsrätten

sålunda:

Genom kontrakt den 24 december 1895 tillförsäkrades Erdmann

rätt att övergå i statens järnvägars tjänst utan minskning av de

löneförmåner, han då innehade, och utan att i övrigt inträda i försämrad

tjänsteställning. Enligt vad upplyst blivit, anmäldes också i

vederbörlig tid och ordning, att Erdmann önskade övergå i statens järnvägars

tjänst. De löneförmåner, Erdmann vid berörda tid innehade,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 49.

utgjorde 2,600 kronor årligen. Av vad sålunda förekommit finge anses

framgå, att Erdmann berättigats att från statens järnvägar åtnjuta

2,600 kronor för år, så länge han fullgjorde de göromål, vilka, jämförliga

med dem, lian förut såsom trafikchef utfört, eller eljest enligt hans

medgivande kunde av järnvägsstyrelsen honom anförtros. Den i kontraktet

intagna bestämmelsen, att Erdmann- skulle vara underkastad

bland annat de för statens järn vägspersonal gällande villkoren för entledigande,

kunde icke anses innebära, att han skulle kunna utan giltig

anledning entledigas, utan måste så förstås, att entledigande kunde äga

rum endast om han läte komma sig till last fel eller försummelse, som

efter vanligen tillämpade grunder medförde befattningshavares skiljande

ur järnvägens tjänst. Den omständigheten, att Erdmann någon tid efter

Landskrona—Angelholms järnvägs övergång till staten tillika tjänstgjort

såsom trafikchef vid Landskrona och Hälsingborgs järnvägar, borde ej

heller anses hava förringat hans rätt att bibehållas vid de löneförmåner,

han från Landskrona—Angelholms järnväg åtnjutit, då han redan före

och vid kontraktets uppgörande tjänstgjort i samma egenskap och någon

förändring således icke inträtt i de förhållanden, som därvid varit med

avseende å honom rådande. På grund härav och då det icke ens uppgivits,

att Erdmann vid utförandet av de honom anförtrodda göromålen

låtit fel eller försummelse komma sig till last eller att Erdmann, som

icke ägde rätt till pension, skulle vara oförmögen att sådana göromål

vidare förrätta, vilket icke finge anses framgå av den omständigheten

allena, att han dåmera uppnått 67 års ålder, fann Kungl. Maj:t skäligt

på det sätt ändra styrelsens beslut, att Erdmann förklarades äga att

från statens järnvägar årligen från och med den 1 januari 1913 uppbära

2,600 kronor, så länge han behörigen utförde honom anvisade göromål

av ovan angiven beskaffenhet.

Beträffande Erdmanns tjänstgöring efter sistnämnda tidpunkt anför

styrelsen slutligen följande:

»Sedan den 1 januari 1913 är Erdmann placerad å styrelsens statistiska

kontor. Han har dock under denna tid icke tjänstgjort å själva kontoret, utan

har hans arbete bestått däri, att han i hemmet upprättat en del tabeller.

I skrivelse den 14 november 1916 har föreståndaren för nämnda kontor

emellertid anmält, att Erdmann, som då vore 71 år gammal, icke längre kunde

anses tillfredsställande utföra det arbete, som anförtrotts honom, samt hemställt

om åtgärds vidtagande för hans pensionering, varefter bemälde kontorsföreståndare

under hösten 1917 förnyat sin framställning i ämnet och därvid meddelat,

att Erdmann sedan ett år tillbaka icke erhållit något arbete från statistiska

kontoret, då han icke tillfredsställande utfört de göromål, som tidigare anförtrotts

honom.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

På grund av dessa upplysningar anser styrelsen, att den i

Kungl. Maj:ts omförinälda utslag angivna förutsättningen för att Erdmann

må uppbära ett belopp av 2,600 kronor årligen från statens

järnvägar icke längre synes vara för handen. Då därtill kommer, att

Erdmann uppnått 72 levnadsår, vid vilken ålder arbetsdugligheten i de

flesta fall plägar vara ringa, bär styrelsen ansett tiden nu vara inne att

ånyo underställa Kung!. Maj:ts prövning frågan om beredande av pension

åt Erdmann, som med 1917 års utgång varit anställd i statens

järnvägars tjänst i 22 år.

Beträffande pensionens storlek erinrar styrelsen, hurusom enligt de

grunder, som tillämpats i dylika fall, senast då 1912 års riksdag beviljade

pension åt extra tjänstemannen vid styrelsens banbyrå Per Svanbeck,

vederbörandes pension bestämts till ungefärligen hälften av hans avlöningsförmåner

vid avskedstagandet, minskad med en trettiondel för

varje år, som fattades i 30 tjänstår. Med denna beräkningsgrund skulle

pensionen för Erdmann utgöra 953 kronor. Med hänsyn emellertid till

penningvärdets hastiga nedgång under de senare åren ävensom till den

omständigheten, att Erdmann före sin anställning vid statens järnvägar

tjänstgjort vid en av staten inköpt järnväg, syntes en lämplig höjning

av detta belopp böra äga rum; och har styrelsen därför ifrågasatt, att

pensionsbeloppet bestämdes till hälften av Erdmanns arvode eller 1,300

kronor.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Erdmann må från och med

månaden näst efter den, då hans anställning vid statens järnvägar upphör,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension till belopp av 1,300 kronor.

Efter remiss har statskontoret den 12 december 1917 avgivit utlå- statskontoret,

tande i ärendet. Statskontoret har därvid, då billigheten syntes bjuda,

att någon pension bereddes Erdmann, då han icke längre kunde förrätta

honom anförtrodda göromål och därför ginge förlustig sitt innehavande

arvode, tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens framställning.

Såsom järnvägsstyrelsen meddelat, har Erdmann numera varit an- Departementsställd

i statens järnvägars tjänst i 22 år. Vidare har i ärendet upplysts, ohefen''

att han icke längre behörigen kan utföra de göromål, som anförtrotts

honom. Erdmann uppfjdler sålunda icke vidare den i Kungl. Maj:ts

omförmälda utslag den 15 april 1913 angivna förutsättningen för att

uppbära innehavande arvode från statens järnvägar och nödgas alltså

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

såväl till följd härav som på grund av sin ålder — han uppnår innevarande

år 73 levnadsår — inom den närmaste framtiden frånträda

sin ifrågavarande befattning. Det synes vid sådant förhållande med billighet

överensstämmande, att Erdmann beredes någon pension av statsmedel.

I enlighet med denna uppfattning hava också vid åtskilliga tillfällen pensioner

av Kungl. Maj:t och riksdagen beviljats personer, som visserligen

icke innehaft ordinarie anställning i statens tjänst men under en lång

tid plikttroget utfört arbete för statens järnvägars räkning.

Det av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet av 1,300 kronor

synes emellertid något högt i jämförelse med vad av Kungl. Maj:t

och riksdagen i liknande fall förut beviljats. Med hänsyn jämväl till

den omständigheten, att Erdmann uppbär en årlig pension om 2,730

kronor från enskild järnväg, torde pensionsbeloppet lämpligen kunna

bestämmas till 1,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att extra tjänstemannen å järnvägsstyrelsens statistiska

kontor Gustaf Elias Erdmann må från och med

månaden näst efter den, då hans anställning vid statens

järnvägar upphör, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

till belopp av 1,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till riksdagen

avlåtas.

Ur protokollet:

Bo Hammarskjöld.

Stockholm, Iv. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1918:17a Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. A. s. 42 i texten