Sök i Ratio Lex

Angående förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. m. vid marinen på krigsfot

1918-01-25 · 40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:53, Angående förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. m. vid marinen på krigsfot

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .7,9.

1

Nr 53.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

in. m. vid marinen på krigsfot; given

Stockholms slott den 25 januari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med det såsom bilaga A vid statsrådsprotokollet fogade förslag, utfärda

förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.

vid marinen på krigsfot.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 46 höft. (Nr 53.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ärendet inför

1914 och 1916

års riksdagar.

Kungl. May.ts Nåd. proposition Nr 53.

Utdrag av protokollet över sjöfansvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 januari IBIS.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCIIOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna, anhöll härefter

att få underställa Kung]. Majris prövning ett av marinförvaltningen med

skrivelse den 19 februari 1917 överlämnat förslag till förordning med

särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. m. vid marinen på

krigsfot samt anförde därvid följande.

I anledning av en utav Kung! Maj:t i proposition (nr 272) till 1914

års senare riksdag därom gjord framställning bemyndigade riksdagen

Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid riksdagens

skrivelse i ämnet den 23 september 1914 (nr 281) fogat förslag,

utfärda reglemente för marinens avlöning under krigstjänstgöringstid.

I nämnda skrivelse uttalade riksdagen bland annat, att riksdagen på

grund av i skrivelsen närmare angivet skäl och i anslutning till vad

som förutsatts i det statsrådsprotokoll, som åtföljt Kungl. Majris berörda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition Nr .''5.9.

3

proposition, ansett reglementet böra erhålla en provisorisk karaktär och

utfärdas att gälla endast till och med utgången av är 1915, samt att

tillfälle borde beredas 1915 års riksdag att taga ärendet under förnyad

och definitiv prövning.

Vid föredragning den 25 september 1914 av riksdagens omförmälda

skrivelse beslöt Kungl. Maj:t utfärda reglemente för marinens

avlöning under krigstjänstgöringstid, att gälla tills vidare till och med

utgången av år 1915.

I överensstämmelse med 1914 års senare riksdags berörda uttalande

framlade Kungl. Maj:t för 1915 års riksdag förnyat förslag i ämnet

(proposition nr 179). Detta förslag var — i motsats till den till sistnämnda

riksdag avgivna propositionen angående reglemente för avlöning

vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente), vari sammanförts alla

bestämmelser rörande de personalen vid mobiliserade delar av armén

tillkommande avlöningsförmåner -— grundat därpå, att endast sådana

föreskrifter, som, utöver vad därom eljest vore stadgat, funnes erforderliga

för reglerande av avlöning för marinens personal under krigstjänstgöringstid,

borde inflyta i en förordning med särskilda föreskrifter

angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot.

I skrivelse den 27 maj 1915 (nr 171) anmälde riksdagen, att riksdagen

av samma skäl, som anförts i skrivelsen (nr 170) samma dag angående

krigsavlöningsreglemente för armén — den sena tidpunkt, varå förslaget

blivit för riksdagen framlagt — ansåge, att det föreliggande förslaget till

förordning borde erhålla en provisorisk karaktär och utfärdas att gälla

till och med utgången av år 1916; och ville riksdagen uttala sin förväntan,

att tillfälle måtte i god tid beredas 1916 års riksdag att taga

ärendet under förnyad och definitiv prövning. I likhet med vad riksdagen,

såsom anmäldes i ovanberörda skrivelse angående krigsavlöningsreglemente

för armén, beslutat angående vissa av de lägst avlönade

grupperna vid armén, hade riksdagen funnit sig böra antaga en motsvarande

övergångsbestämmelse beträffande avlöningen för menig värnpliktig

vid marinen.

Riksdagen hade följaktligen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning,

dels bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med ett vid skrivelsen fogat förslag, utfärda förordning med särskilda

föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot,

att gälla till och med utgången av år 1916;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts

proposition

till 1916 års

riksdag.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 53.

dels ock medgivit Kungl. Maj:t rätt att bestämma dagen för omförmäkla

förordnings ikraftträdande; dock att, beträffande övergången till

de i förordningen intagna bestämmelser, skulle gälla:

att krigslönen till menig värnpliktig, vilken under återstoden av

år 1915 fullgjorde krigstjänstgöring, skulle, oberoende av förordningens

föreskrifter, under den tid av året inkallelsen omfattade utgå med 8

kronor 10 öre för termin, men

att, därest allmän mobilisering bleve anbefalld, förordningen skulle

i dess helhet lända till efterrättelse.

Vid anmälan den 11 juni 1915 av riksdagens förenämnda skrivelse

beslöt Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med det vid skrivelsen

fogade förslaget, utfärda förordning med särskilda föreskrifter angående

avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot; och skulle

nämnda förordning träda i kraft den 1 augusti 1915 och gälla till och

med utgången av år 1916. Beträffande övergången till de i förordningen

intagna bestämmelserna upptogos i förordningen stadganden av

det innehåll, riksdagen i sådant avseende beslutat.

Då ärendet, jämlikt riksdagens år 1915 därom gjorda uttalande,

skulle till förnyad och definitiv prövning framläggas för 1916 års

riksdag, anmodade dåvarande departementschefen den 20 november

1915 marinförvaltningen att före samma års utgång inkomma med yttrande,

huruvida enligt den erfarenhet, som vunnits vid tillämpningen

av berörda förordning den 11 juni 1915, någon ändring i förordningens

bestämmelser funnes vara av behovet påkallad.

Med anledning härav avgav marinförvaltningen den 30 december

1915 utlåtande i ämnet samt meddelade därvid, att icke vare sig i

ärendet infordrade yttranden eller de erfarenheter i övrigt, marinförvaltningen

vunnit under den ännu jämförelsevis korta tid, nyssnämnda

förordning tillämpats, syntes ämbetsverket giva vid handen, att någon

sådan ändring vore av behovet påkallad.

\id ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 31 mars 1916 fann

departementschefen sig endast böra hemställa om vissa smärre jämkningar

i den då gällande författningen i ämnet, vilka berörde §§ 2,

4, 7, 8, 9, 11, 17, 18, 19 och 22; och avläts till riksdagen proposition

(nr 126) om bemyndigande för Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med ett vid statsrådsprotokollet i ärendet fogat förslag, utfärda

förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

in. in. vid marinen på krigsfot.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58. 5

I skrivelse deu 13 juni 191 (i (nr 217) anmälde riksdagen, at t riksdagen,

som i samband med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till behandling

förehaft dels två inom riksdagen väckta motioner (nr 268 och 270)

och dels en till vederbörande utskott från riksdagens militieombudsman

inkommen framställning i ämnet, ansett, att det föreliggande förslaget

borde erhålla provisorisk karaktär och utfärdas att gälla till och med

utgången av år 1917.

Vid granskning av de utav Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna

i §§ 2, 4, 7, 8, 9, 11, 17, 18, 19 och 22 av förordningen hade riksdagen

ej funnit anledning till erinran.

Enligt § 5 mom. 2 i Kungl. Maj:ts förslag ägde värnpliktig

rätt att åtnjuta kostnadsfri tjänstledighetsresa enligt reglementet för

militärtransporter på järnväg. I motionen nr 270 hade framhållits, att

detta lagrum borde erhålla en sådan avfattning, att därav tydligt framginge,

under vilka villkor och omständigheter värnpliktig vore berättigad

till erhållande av kostnadsfri tjänstledighetsresa. Vidkommande den

sålunda ifrågasatta ändringen hänvisade riksdagen till vad riksdagen

i sin skrivelse (nr 210) angående krigsavlöningsreglemente för armén i

samma avseende anfört. Häri framhöll riksdagen, att riksdagen måste

finna bestämmelsen i nämnda krigsavlöningsreglemente angående värnpliktigs

rätt till kostnadsfri tjänstledighetsresa enligt reglementet för

militärtransporter på järnväg böra så tolkas, att den avsåge icke endast

en, utan samtliga i vederbörlig ordning beviljade tjänstledighetsresor,

och hade riksdagen, som under sådant förhållande ansett sig böra inskränka

sig till detta uttalande, icke funnit anledning att vidtaga någon

ändring i reglementets avfattning i berörda hänseende.

I motionen nr 270 hade vidare hemställts om införande i förslaget

av en bestämmelse om undantagande från utmätning av värnpliktig

tillkommande krigslön. Åven i detta avseende hade riksdagen, i

likhet med vad riksdagen godtagit i fråga om krigsavlöningsreglemente

för armén, funnit sig böra biträda framställningen och beslutat

insättande av en paragraf av innehåll, att krigslön ej finge för gäld

tagas i mät.

I fråga om de i motionen nr 268 framhållna synpunkter, vilka närmast

avsåge förslaget till krigsavlöningsreglemente för armén, men

enligt motionärens framställning även skulle tagas i betraktande vid

behandlingen av föreliggande förslag till krigsavlöningsförordning beträffande

marinen, hade riksdagen i första hand uppmärksammat motionärens

yrkanden i fråga om bestämmelserna rörande portion och portions
-

1916 Ars

riksdag*

beslut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Infordrande

av yttrande

och förslag

från marinförvaltningen
-

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 53.

ersättning. På skäl, som riksdagen i sin skrivelse angående avlöningsreglemente

för armén anfört och i likhet med vad riksdagen beträffande

nämnda reglemente beslutat, hade riksdagen även uti ifrågavarande

förslag till förordning gjort ett tillägg av innehåll, att portion skulle

vara av likartad beskaffenhet för samtliga portionstagare.

_ De i motionen nr 268 i övrigt framhållna synpunkterna, vilka av

motionären avsetts att komma i betraktande jämväl i fråga om förevarande

förslag, berörde kvarterförläggning (§ 5), krigsutrustningsbidrag

(§ 17), resekostnads- och traktamentsersättning (§§ 21—23), däribland

ersättning för resa hem under tjänstledighet. Såsom riksdagen

i sin skrivelse nr 216 i fråga om dessa anmärkningar framhållit, hade

riksdagen ej ansett sig kunna för det dåvarande ingå på en saklig

granskning av desamma, utan förväntade riksdagen, att Kung!. Maj: t

jämväl vid utarbetande av njdt förslag till krigsavlöningsförordning för

marinen skulle taga behörig hänsyn till de i motionen framhållna synpunkter.

På sätt riksdagen i sin skrivelse nr 216 erinrat, hade riksdagens

militieombudsman till riksdagens vederbörande utskott ingivit eu skrivelse,

däri militieombudsmannen bland annat framhållit, att det borde tagas i

övervägande, huruvida icke vissa närmare bestämmelser angående värnpliktigas

rätt till krigsavlöning under tjänstledighet borde upptagas i

själva krigsavlöningsreglementet. Riksdagen funne tydligt, att här omnämnda

förhållanden även berörde de marinen tillhöriga värnpliktiga,

men hade emellertid i detta avseende militieombudsmannens skrivelse ej

föranlett annat uttalande från riksdagens sida än att riksdagen förväntade,

att vid utarbetande av nytt förslag till krigsavlöningsförordning

för marinen behörig hänsyn jämväl skulle tagas till vad militieombudsmannen

i berörda skrivelse anfört.

I anslutning till vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med ett vid skrivelsen fogat förslag, utfärda förordning med särskilda

föreskrifter angående avlöningsförmåner in. m. vid marinen på krigsfot,

att gälla till och med utgången av år 1917.

Vid anmälan den 11 augusti 1916 av riksdagens berörda skrivelse

av den 13 juni samma år anbefallde Kungl. Maj:t marinförvaltningen att,

i anledning av vad riksdagen uti nämnda skrivelse anfört, till Kungl.

Maj:t inkomma med yttrande och förslag, så att ny proposition i ämnet

kunde i god tid föreläggas 1917 års riksdag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .7.9,

Sedermera liar Kungl. Maj:t den 24 november 1916 beslutat att, i

huvudsaklig överensstämmelse med det vid riksdagens skrivelse fogade

förslaget, utfärda förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

in. in. vid marinen på krigsfot, att gälla från och med

den 1 januari 1917 till och med utgången av samma år.

Till åtlydnad av den i nådiga brevet den 11 augusti 1916 givna

befallningen överlämnade marinförvaltningen med skrivelse den 19 februari

1917 förslag till ny förordning med särskilda föreskrifter angående

avlöningsförmåner ro. in. vid marinen på krigsfot. Därvid har marinförvaltningen

tillika dels återställt en av chefen för marinstaben gjord

framställning angående åvägabringande av lika lydelse av arméns och

marinens inkallelseinstruktioner m. in., vilken framställning blivit till

marinförvaltningen överlämnad för att tagas i övervägande vid avgivande

av yttrande och förslag i fråga om ny krigsavlöningsförordning, jämte

»iver denna framställning infordrade yttranden, dels ock bifogat från

högste befälhavaren över kustflottan, stationsbefälhavarna vid flottans

stationer i Karlskrona och Stockholm, cheferna för Karlskrona och Vaxholms

kustartilleriregementen och chefen för Ålvsborgs kustartillerikår

infordrade utlåtanden i anledning av innehållet i nämnda nådiga brev

ävensom över förslaget till ändringar i inkallelseinstruktionerna in. in.

I berörda skrivelse har marinförvaltningen meddelat, att ämbetsverket

vid uppgörandet av omförmälda förslag icke ansett sig böra

upptaga frågan om införande av ett särskilt krigsavlöningsreglemente

för marinen, i likhet med vad som gällde för armén, utan vore förslaget

fortfarande grundat på den principen, att föreskrifterna om krigsavlöningen

vid marinen borde regleras genom tilläggsbestämmelser.

Beträffande de skäl, som i övrigt läge till grund för förslagets

olika delar, har marinförvaltningen anfört huvudsakligen följande.

Av stadgande™ i § 1 av den utav Kungl. Maj:t den 24 november

1916 utfärdade förordningen med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

in. m. vid marinen på krigsfot syntes framgå, att förordningen

vore avsedd att gälla endast för personal vid mobiliserad del av

marinen. Någon avvikelse härifrån torde ej avses med stadgandet i sista

stycket av § 1, att Kungl. Maj:t vid partiell mobilisering av marinen

i varje fall lämnade föreskrift, beträffande vilka delar av marinen och i

vilken omfattning förordningen skulle äga tillämpning, då här förutsattes,

att partiell mobilisering vore anbefalld.

Utfärdande av

ny krigsavlöningsförordning.

Marinförvaltningens

yttrande

den 19

februari 1917.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

8

Emellertid torde det kunna inträffa, att värnpliktiga med stöd av

§ 28 värnpliktslagen inkallades till eller efter slutad fredsutbildning

kvarhölles i tjänstgöring utan att mobilisering av marinen eller del därav

anbefalldes. Dylik personal torde då ej vara omedelbart hänförlig under

förordningen i fråga.

Ej heller reglerades avlöningen för sådan personal genom de i

fred gällande föreskrifterna i förordningen angående avlöning för sjörullföringsbefäl

och för marinens värnpliktiga under fredstid m. m. den

21 maj 1915.

Sådan tjänstgöring, som värnpliktig hade att efter inkallelse på

grund av § 28 värnpliktslagen fullgöra vid icke mobiliserad del av

marinen, syntes dock ämbetsverket vara av så likartad beskaffenhet med

tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen, att ett stadgande därom,

huru avlöningen skulle regleras för sådan personal, borde inflyta i förordningen

med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. in.

vid marinen på krigsfot.

Vid sådant förhållande hade marinförvaltningen funnit sig böra föreslå,

att i förordningen måtte införas ett stadgande, att till rikets försvar

inkallad personal kunde komma i åtnjutande av krigsavlöning enligt

ifrågavarande förordning, därest Kungl. Maj:t sådant föreskreve, oberoende

av huruvida inkallelsen skett vid eller efter mobilisering av

marinen .eller ej. Detta stadgande hade emellertid ansetts böra givas

sådan lydelse, att det kunde göras tillämpligt på all personal, som ej

vore anställd på aktiv stat.

§2. I skrivelse den 3 juni 1916 angående åvägabringande av lika

lydelse av arméns och marinens inkallelseinstruktioner m. m. erinrade

chefen för marinstaben därom, att han i ett den 10 november 1915 avgivet

utlåtande över då föreliggande förslag till ändrade bestämmelser

rörande frikallelse från eller uppskov med inställelse till tjänstgöring buri

kets försvar anfört följande.

»Enligt förut gällande bestämmelser har frikallelse från inställelse

vid mobilisering bland annat åtnjutits av följande personalgrupper: vid

statens remontdepåer anställda fodermarskar och hästskötare; vid artilleri-,

fortifikations- och intendenturförråden samt verkstäderna (faktorierna

m. in.) anställda civila arbetare; vid flottans stationer (varven däri inbegripna)

anställda civila arbetare, förmän, verkmästare och tjänstemän

ävensom personalen vid sjökarteverket.

Enligt nu föreliggande förslag till ändringar av inkallelseinstruktionen

för beväringen och inkallelseinstruktionen för landstormen skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53,

9

denna personalgrupp ävensom vid kustbefästningarna anställda civila

arbetare m. fl. inkallas genom vederbörande chef.*)

Av marinens personal tillhör det övervägande flertalet inom denna

grupp någon av flottans kårer eller stater och är därigenom jämlikt

inskrivningsförordningens § 1 att betrakta som stamanställd och kan

sålunda ej vara underkastad inställelseskyldighet enligt för värnpliktiga

gällande bestämmelser. Ett mindre antal personer inom denna grupp,

exempelvis personalen vid sjökarteverket, är emellertid ej att betrakta

som stamanställd, och beträffande denna lilla grupp skulle sålunda den

stora förändringen inträda, att densamma från att hava åtnjutit frikallelse

kommer att inkallas för att i egenskap av värnpliktiga bestrida

samma tjänster, som den redan i fredstid bestritt.

Med inkallelsen till mobiliserad del av marinen följer, att denna

personal kommer att i avlöningshänseende bliva underkastad bestämmelserna

i krigsavlöningsreglemontet, och den skulle sålunda i ekonomiskt

hänseende bliva mycket ogynnsamt ställd, särskilt vid en jämförelse

med det stora flertalet av den personal, som åsyftas i den ovan

anförda bestämmelsen, men som på grund av sin ställning inom marinen

ej är underkastad inställelseskyldighet enligt värnpliktsbestämmelserna.

))

I ett av chefen för generalstaben den 3 juli 1916 avgivet yttrande

över chefens för marinstaben berörda framställning den 3 juni samma

år hade framhållits att, för arméns vidkommande, personal av den i

marinstabschefens framställning avsedda kategorien under krigstjänstgöring

erhölle avlöningsförmåner i likhet med vad som gällde i fred.

Sedermera hade chefen för marinstaben i ett den 14 augusti 1916

avgivet förnyat yttrande i ärendet framhållit önskvärdheten därav,

att förordningen med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

in. m. vid marinen på krigsfot ändrades därhän, att ifrågavarande personal,

då den vore inkallad såsom värnpliktig, måtte erhålla gottgörelse

för den minskning i avlöningen, dylik personal kunde få vidkännas

i följd av inkallelsen, varjämte chefen för generalstaben den 13 september

samma år föreslagit, att arméns och marinens krigsavlöningsreglementen

måtte bringas att i möjligaste mån överensstämma med

varandra.

På sätt framginge av den motivering, tillkallade sakkunniga i ett

den 27 mars 1915 avgivet betänkande med förslag till bland annat

förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.

*) Dessa förslag hava den 21 januari 1916 vunnit fastställelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 46 käft. (Nr 53.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

vid marinen på krigsfot anfört i fråga om hithörande bestämmelse

(§ 2 mom. 3), hade avsikten varit, att bestämmelserna för armén och

marinen skulle i hithörande delar täcka varandra. Så syntes emellertid

icke hava blivit fallet, i följd varav marinförvaltningen föreslagit en

omredigering av § 2 mom. 3 i avsikt att bestämmelserna för armén och

marinen skulle givas en motsvarande räckvidd.

Genom remiss den 13 januari 1917 hade Kungl. Maj:t anbefallt

marinförvaltningen inkomma med utlåtande över en av krigsmaterielkommissionen

gjord framställning om införande av sådana ändringar i

gällande bestämmelser rörande värnpliktiga under tjänstgöring tillkommande

avlöning och naturaförmåner, att värnpliktig, vilken fullgjorde

sin tjänstgöringsskyldighet vid verkstad eller industriell anläggning,

som tillhörde kronan eller jämlikt lag eller träffat avtal toges i anspråk

för allmänt behov, måtte, såvida ej för visst fall annorlunda förordnades,

avlönas av anläggningens innehavare i likhet med vid anläggningen

anställda arbetare. Vid denna framställning hade fogats ett av

arméförvaltningens civila departement utarbetat förslag till särskilda

föreskrifter angående avlöning åt sådana värnpliktiga, vilka fullgjorde

sin tjänstgöringsskyldighet vid för arméns behov i anspråk tagna privata

verkstäder m. m. Enligt civila departementets förslag skulle avlöningsföreskrifterna

för sådan personal sammanfattas i en särskild förordning.

Häremot hade marinförvaltningen intet att erinra.

I denna paragraf stadgades, bland annat, att »under § 2 mom. 1 a)

hänförlig personal, på vilken denna förordning äger tillämpning, bibehåller

under krigstjänstgöring den avlöning och de övriga förmåner,

som enligt gällande stater, reglemente för marinen eller eljest äro personalen

tillförsäkrade.»

I § 2 mom. 1 al avsåges stampersonal, vartill även räknades mariningenjörsstipendiater.

Med avseende å deras avlöning i fred funnes

dock inga andra föreskrifter än de, som återfunnes i kungörelsen angående

antagning och utbildning av mariningenjörselever, mariningenjörsaspiranter

och mariningenjörsstipendiater samt anställning av extra

mariningenjörer m. in. den 13 oktober 1905 med däruti genom kungörelserna

den 10 april 1915 och den 30 december 1910 gjorda ändringar.

Enligt dessa bestämmelser utginge stipendium såsom enda avlöningsförmån

till mariningenjörsstipendiat under den tid, han hade anställning

vid mekanisk verkstad eller varv, ävensom för tid, då resa för tillträdande

av sådan anställning ägde rum. Stipendiet, som nu utgjorde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 53.

1,200 kronor för år, utbetalades månadsvis. Emellertid hade i de fall,

då mariningenjörsstipendiat under nu pågående mobilisering inkallats

till tjänstgöring, hans anställning vid verkstad eller varv ansetts hava

i och med inkallelsen upphört, i följd varav stipendiet ej under tjänstgöringstiden

utgått. Åven för det fall att förordningen med särskilda

föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot

skulle hava tillämpats på stampersonal, skulle ändock mariningenjörsstipendiaternas

avlöningsförmåner ej vara genom samma förordning på

ett tillfredsställande sätt ordnade ''i brist på _ avlöningsföreskrifter för

fredstjänstgöriug. Då inkallelse av mariningenjörsstipendiater under nu

pågående mobilisering skett, hade Kungl. Maj: t genom särskilda nådiga

brev medgivit, att de inkallade härunder finge åtnjuta samma avlöningsförmåner

som extra mariningenjör. Marinförvaltningen hade nu förehaft

frågan, huruvida det icke kunde anses vara av behovet påkallat att

uti ifrågavarande krigsavlöningsförordning införa sådant stadgande, varigenom

avlöningsfrågan för stipendiaterna bleve reglerad. I en av chefen

för marinstaben gjord framställning, varöver marinförvaltningen avgivit

utlåtande den 9 januari 1917, hade emellertid föreslagits sådan ändring

av förordningen angående konstruering och anställning av personal

vid marinens stam och reserv vid mobilisering den 7 augusti 1914 med

däri senare gjorda ändringar, att marinöverdirektören skulle erhålla rätt

att vid mobilisering konstituera ifrågavarande personal till högre tjänsteklass.

Därest sagda ändringsförslag bleve av Kungl. Maj:t fastställt,

torde det undantagslöst komma att inträffa, att mariningenjörsstipendiat

samtidigt med inkallelsen till krigstjänstgöring konstituerades till extra

mariningenjör. Vid sådant förhållande syntes avlöningsbestämmelsers

införande i krigsavlöningsförordningen i stort sett sakna betydelse, i

följd varav ämbetsverket ej lunnit nödigt att föreslå sådana bestämmelser.

I mom. 1 av denna § uppräknades de förmåner, som enligt förordningen

kunde tillkomma personal, varå förordningen skulle tillämpas.

1 mom. 2 hade däremot, såsom framginge av motiven till det av tillkallade

sakkunniga den 27 mars 1915 avgivna förslaget till ifrågavarande

stadgande, endast påpekats, att personalen kunde äga rätt att under

krigs tjänstgöringstid få åtnjuta jämväl vissa andra, i mom. 1 ej nämnda

förmåner enligt särskilda stadganden.

Emellertid hade det visat sig, att i mom. 2 införda bestämmelser

givit anledning till tvekan med avseende å deras innebörd. Detta hade

föranlett ämbetsverket att vidtaga några mindre ändringar i momentets

avfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

Vad särskilt beträffade påpekandet om rätten till kostnadsfri tjänstledighetsresa

hade i motionen nr 270 vid 1916 års riksdag framhållits,

att bestämmelserna borde erhålla en sådan avfattning, att därav tydligt

fram ginge, under vilka villkor och omständigheter värnpliktig vore berättigad

till erhållande av kostnadsfri tjänstledighetsresa.

tets hänvisning till reglementet för militärtransporter på

järnväg avsåge bestämmelsen i detta reglementes § 56, att militärtransporter

å särskilt avdelade krigsj ärnvägar utfördes utan betalning.

Att tjänstledighetsresor inginge bland dessa militärtransporter, framginge

av bestämmelsen i samma paragraf, att enskilda personer tillhörande

krigsmakten skulle för att få färdas på krigsjärnvägarna vara försedda

»med handling, som styrker, att de äro i rätta ärenden stadda, såsom

— — — — tjänstledighétsbevis — — —».

Då någon annan bestämmelse, som skulle medgiva rätt till kostnadsfri

tjänstledighetsresa, ej funnes meddelad i reglementet för militärtrausporter

å järnväg, avsåge sålunda krigsavlöningsreglementets stadgande

i § 5 mom. 2 om kostnadsfri tjänstledighetsresa endast färd ä

krig sjärnv äg.

Beträffande i motionen nr 270 föreslagen ändring av § 5 rörande

ersättning för värnpliktigas tjänstledighetsresor hänvisade riksdagen till

vad som anförts i riksdagens skrivelse (nr 216) angående krigsavlöningsreglementet

för armén. Häri framhölle riksdagen, att den funne

bestämmelsen i krigsavlöningsreglementet angående värnpliktigs rätt

till fri tjänstledighetsresa enligt reglementet för militärtransporter på

järnväg höra så tolkas, att den avsåge icke endast en, utan samtliga

i vederbörlig ordning beviljade tjänstledighetsresor, samt att riksdagen,

som under sådant förhållande ansett sig böra inskränka sig till detta

uttalande, icke funnit anledning att vidtaga någon ändring i reglementets

nuvarande avfattning.

Av. detta uttalande framginge väl icke fullt tydligt, huruvida riksdagen

i likhet med motionären funnit skäligt, att kontant ersättning

för tjänstledighetsresor i allmänhet borde ifrågakomma eller om allenast

förmånen av resa på järnväg utan kontant betalning i viss begränsad

omfattning borde bibehållas. Någon tvekan torde dock icke få anses

föreligga därom, att uttalandet hade den innebörd, att riksdagen icke

funnit anledning till ändring beträffande den personalen redan tillkommande

naturaförmån av tjänstledighetsresor på krigs] ärnväg utan kontant

betalning.

Då berörda reglemente för militärtransporter på järnväg icke begränsade

naturaförmånen av de kostnadsfria tjänstledighetsresorna på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

13

krigsjärnväg för vare sig värnpliktiga eller annan personal till allenast

vissa resor, torde något behov icke kunna anses föreligga av ändring

i nu förevarande moment.

Såväl av motionerna nr 268 och 270 som av riksdagens

skrivelse nr 217 den 13 juni IDIG syntes emellertid framgå, att riksdagens

mening varit, att värnpliktig skulle erhålla fri tjänstledighetsresa

även under andra förhållanden än då krigsjärnvägar anlitades.

Marin förvaltningen, som jämväl funne önskligt, att bestämmelser i sådan

riktning infördes i krigsavlöningsförordningen, hade därför föreslagit de

bestämmelser, som återfunnes under § 23 i förslaget; och hänvisade

marinförvaltningen till vad som under denna paragraf med avseende

därå anförts.

Det stadgande beträffande den mobiliserade personalen tillkommande

naturaförmån av kvarterförläggning, som lämnades i § 5 mom. 2,

sista stycket, och som innehölle, att därutinnan skulle gälla de bestämmelser,

som meddelades med ledning av rekvisitionslagen och förordningarna

om inkvartering och truppers fortskaffande, hade i motionen

nr 268 föranlett följande yttrande:

»Beträffande denna förmån finnas dock icke utfärdade sådana bestämmelser,

att riksdagen kan nu överskåda de ekonomiska verkningarna

av vad härom föreslås. Att nu vinna full klarhet härom lärer ej medhinnas.

Det förhållandet utgör anledning att antaga reglementet att

gälla endast till och med utgången av år 1917.»

I ett av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm till

marinförvaltningen insänt yttrande hade räkenskapskontoret vid stationen

härom anfört följande.

»Då såväl rekvisitionslagen som de författningar, som i momentet

avses (förordningen den 6 september 1842 med däri anbefallda ändringar),

redan gälla, och stadgandet angående kvarterförläggning således

icke innebär några nya bestämmelser utöver redan förefintliga,

anser räkenskapskontoret något skäl till ändring av ifrågavarande

stadgande icke föreligga, desto mera som kvarterförläggning endast

i ringa mån torde komma att tagas i anspråk för marinens personal.»

Marinförvaltningen, som anslöte sig till vad av räkenskapskontoret

sålunda anförts, ville framhålla, att § 5 mom. 2, såsom ovan sagts, icke

avsåge att lämna några stadganden om personalens naturaförmåner

utöver dem, som vederbörliga författningar innehölle. Då de bestämmelser,

som enligt förevarande stycke förutsattes behöva meddelas av

vederbörande militärmyndigheter, i varje fall måste äga stöd i förefint
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

§§ 6 och 7

§ 9.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

liga författningar, syntes lydelsen av förevarande punkt icke kunna, på

sätt i motionen ifrågasatts, medföra några andra ekonomiska konsekvenser

än som omedelbart följde av omnämnda av riksdagen godkända

författningar. För undanröjande av varje tvekan i detta hänseende

hade marinförvaltningen emellertid ansett sig böra föreslå viss formell

ändring av stycket.

Ändringar vore gjorda för att åvägabringa överensstämmelse med

den av Kungl. Maj:t den 3 december 1915 utfärdade förordningen angående

reservstat för marinen.

Mom. 2 av denna paragraf hade i förordningen den 24 november

1916 givits en viss annan lydelse än vad samma stadgande ägde enligt

förordningen den 11 juni 1915. På sätt framginge av det vid propositionen

nr 126 till 1916 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, hade avsikten

med ändringen varit att bringa hithörande bestämmelser i närmare

överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för armén. Innebörden

i ändringen syntes därför vara den, att erhållen högre grad i flottan

eller kustartilleriet eller högre tjänsteklass i en civilmilitär kår skulle

berättiga till krigstillägg för sådan grad eller tjänsteklass.

I avsikt att undvika misstolkning av stadgandet hade en ändring

i första stycket föreslagits, varjämte, för att bringa andra styckets

lydelse i så nära överensstämmelse som möjligt med första stycket, eu

ändring gjorts jämväl i andra stycket.

Mom. 2 av denna § lyder: »Under all tjänstledighet, som på grund

av i kommandoväg meddelade föreskrifter beviljas personal, berättigad

till krigslön, bibehålies, därest icke Kungl. Maj:t beträffande viss tjänstledighet

annorlunda förordnar, den för personalen bestämda krigslön».

Med erinran att tillämpningen av förut och nu gällande krigsavlöningsreglementens

bestämmelser rörande krigslöns åtnjutande vid

tjänstledighet, vad anginge värnpliktiga, genom nådiga brev till arméförvaltningen

den 28 augusti 1914 och den 16 oktober 1915 inskränkts

därhän, att krigslön finge bibehållas i högst tre dagar under den tjänstledighet,

som på grund av i kommandoväg utfärdade bestämmelser beviljades,

hade militieombudsmannen uti en i riksdagsskrivelsen nr 216

den 13 juni 1916 intagen framställning till riksdagens statsutskott anfört,

att det måhända förtjänade tagas under övervägande, om icke bestämmelsen

angående värnpliktigas rätt till krigsavlöning under tjänstledighet

borde upptagas i själva krigsavlöningsreglementet. Till moti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53. 15

verande av en sådan åtgärd hade militieombudsmannen anfört följande:

»Till militieombudsmannen inkomna upprepade klagomål visa, att värnpliktiga,

åtminstone på flera ställen, väl känna till vad krigsavlöningsreglementena

innehålla om deras rättigheter. Innehållet av sådana

kungl. brev, som ändra eller fullständiga reglementena, kunna de värnpliktiga

däremot rimligen ej känna. Att värnpliktiga förmena sig äga

rätt till krigsavlöning även för den del av beviljad tjänstledighet, som

överskjuter tre dagar, torde även föranleda besvär för myndigheter, som

hava att utbetala krigsavlöning till värnpliktiga.» I detta sammanhang

både militieombudsmannen ytterligare antört följande: »Enligt vad ett

till mig inkommet yttrande giver vid handen, bär tvekan rått angående

tolkningen av föreskriften i kungl. brevet den 28 augusti 1914, att

värnpliktig skall få bibehålla krigsavlöning under högst tre dagar vid

tjänstledighet. I det omförmälda yttrandet göres nämligen gällande, att

bestämmelsen omfattar all tjänstledighet, som för en värnpliktig kan

komma i fråga under pågående mobilisering, så att en värnpliktig, som

fått tjänstledighet upprepade gånger, icke skulle vara berättigad att

uppbära krigslön under mer än tre dagar av de sammanlagda tjänstledigheterna.

Efter vad jag har anledning att antaga, är dock denna

uppfattning av föreskriften icke den vanligen tillämpade». Vad militieombudsmannen

sålunda anfört hade riksdagen ansett beröra jämväl marinen

och därför böra tagas i betraktande vid utarbetande av nytt förslag

till förordning rörande marinens avlöning under krigstjänstgöring.

Då förordningen avsåge att reglera avlöningsförhållandena i krig

samt tjänstledighet icke torde efter ett krigsutbrott komma att i stort

sett beviljas under andra omständigheter, än att det vore med rättvisa

och billighet förenat att låta den tjänstledige bibehålla sin krigslön,

ansåge marinförvaltningen det nuvarande stadgandet i § 14 i

princip riktigt.

Givet vore dock, att under olika förhållanden särskilda tilläggsbestämmelser

beträffande krigslönens bibehållande kunde bliva av nöden.

Sådant förutsattes också genom föreskrifterna i förordningens § 1, att

Kungl. Maj:t kunde vid allmän mobilisering i fråga om visst stadgande

i densamma annorlunda förordna ävensom vid partiell mobilisering

i varje fall bestämma, i vilken omfattning förordningen skulle äga

tillämpning.

Då det icke torde kunna förutses, i vad mån ett återupprepande

kunde ske av de förhållanden, vilka föranlett utfärdandet av de av

militieombudsmannen åberopade, för den nuvarande situationen avpassade

nådiga breven den 28 augusti 1914 och den 16 oktober 1915

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

angående krigslöns innehållande för värnpliktig under viss tjänstledighet,

kunde marinförvaltningen icke förorda förslaget, att innehållet av

nämnda brev i en eller annan form skulle intagas i förordningen med

särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen

på krigsfot.

I likhet med militieombudsmannen ansåge marinförvaltningen emellertid

önskvärt, om sådana Kungl. Maj:ts beslut, som i ämnen av ifrågavarande

eller annan liknande beskaffenhet meddelades till inskränkande

eller ändring av gällande bestämmelser rörande större personalkategoriers

avlöningsförhållanden, kunde bringas till en mera allmän kännedom.

Så torde kunna ske därigenom, att vederbörliga beslut antingen intoges

i Svensk författningssamling eller särskilda cirkulär, som kunde

anslås på lämpliga platser, eller annorledes på lämpligt sätt bekantgjordes.

Enligt § 17 mom. 1 avsåge krigsutrustningsbidrag »att utgöra bidrag

till fullständigande vid mobilisering av egna uniforms- m. fl. beklädnadspersedlar

samt till persedlarnas underhåll och ersättande i mån

av förslitning».

I motionen nr 268 hade anförts, att beträffande krigsutrustningsbidraget

borde erinras, hurusom fall från 1914 års mobilisering funnits,

varvid dylikt bidrag utbetalats till person, som varit i tjänstgöring allenast

omkring fyra å fem dagar, varför det borde tagas under övervägande,

att en viss minimitjänstgöringstid, förslagsvis en månad, bestämdes

för rätten till åtnjutande av berörda bidrag.

Ett upptagande av den utav motionären framkastade tanken skulle,

då det vore omöjligt att på förhand få veta, huru långvarig krigstjänstgöringen

för en viss person komme att bliva, medföra, att bidrag för

det första av nämnda två ändamål, fullständigande vid mobilisering av

egen personlig krigsutrustning, ej skulle kunna utgå vid krigstjänstgöringstidens

början, såsom nu vore fallet enligt bestämmelse i mom.

2. Det måste emellertid anses vara av största vikt såväl för den enskilde

som för kronan, att till vederbörandes disposition, på sätt nu

vore fallet, redan från krigstjänstgöringens början ställdes visst belopp,

som kunde användas för utrustningens fullständigande. Härigenom

vunnes säkerhet för, att personalen vid inryckning till krigstjänstgöring

kunde skaffa de persedlar, som under krigstjänstgöringen vore föreskrivna

såsom nödvändiga.

I den mån vid en mobiliserings anbefallande förhållanden skulle

därtill giva anledning, torde för övrigt bestämmelserna i § 1, vilka med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn Nåd. ''Proposition Nr IT

gåve Kungl. Maj:t att stadga inskränkningar i förordningens tillämpning,

icke utgöra hinder för en bestämmelse, att krigsutrustningsbidrag icke

skulle utgå till personal, vars krigstjänstgöring förväntades komma att

fortgå blott en särskild kort tid.

På grund härav ansåge marinförvaltningen, att någon ändring av

förevarande paragraf i den av motionären föreslagna riktningen icke

borde ifrågasättas.

För marinens personal utginge krigsutrustningsbidraget för en gång,

under det att vid armén bidraget kunde förnyas med hälften av det

stadgade beloppet efter tre månaders tjänstgöring. Såsom motiv till

dessa bestämmelser anförde de sakkunniga i sitt den 27 mars 1915 avgivna

betänkande: »Vad arméns personal beträffar, hava de sakkunniga

funnit skäligt, att krigsutrustningsbidrag utgår till den personal, som

under krigstjänstgöringstid skall hålla sig med egen krigsutrustning i

föreskriven utsträckning, dels vid krigstjänstgöringens början, dels ock,

därest så skulle beträffande vissa delar av armén befinnas erforderligt,

efter förloppet av varje period om tre månader. För marinens del hade

det i syfte att vinna full likställighet kunnat ifrågasättas, att krigsutrustningsbidraget

skolat utgå i samma utsträckning som för armén.

Då det emellertid kan förutsättas, att den slitning ifrågavarande uniformsm.

fl. persedlar är underkastad vid den tjänstgöring, som marinens

personal såväl ombord som i land förrättar, icke i allmänhet är så hård

eller så ofta fordrar förnyande eller komplettering som för arméns i

fält varande personal, hava de sakkunniga ansett sig böra stanna vid

att beträffande marinen föreslå krigsutrustningsbidragets utgående för

en gång.»

Då krigsutrustningsbidraget vore avsett jämväl för uniforms- m. fl.

beklädnadspersedlars ersättande i mån av förslitning, vore det givet,

att bidraget icke kunde vara tillräckligt för någon längre tid. Visserligen

torde förslitning kunna anses i allmänhet mindre hård vid marinen

än vid armén, men erinras borde dock, att personalen vid kustartilleriet

kunde vid krigstillfälle komma att uppträda i fält under liknande

förhållande som arméns personal. Det syntes marinförvaltningen

under sådana förhållanden vara behövligt, att även marinens personal

bereddes förmånen att efter viss tid få sitt krigsutrustningsbidrag förnyat

efter enahanda grunder, som gällde för armén, dock att tiden,

efter vilken sådant förnyat krigsutrustningsbidrag kunde komma att

utgå, sattes till dubbelt så lång tid som för armén eller till sex måBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 46 höft. (Nr 53.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

nader. I överensstämmelse med det nu sagda hade i förslaget införts

ett rnfft mom. i § 17.

§ i9. I fråga om detta stadgande hade stationsbefälhavaren vid flottans

station i Karlskrona anfört, att det kunde läsas så, att alla värnpliktiga

skulle åtnjuta diet- eller mässpenningar. För undvikande av all misstolkning

i sådan riktning hade marinförvaltningen föreslagit, att framför

»värnpliktiga» skulle inskjutas ordet »sådana».

Enligt § 19 skulle sjökadetter, kustartillerikadetter samt mariningenjörs-

och marinintendentsaspiranter erhålla diet- och mässpenningar

även för det fall, att konstituering till officers- eller underofficers

grad eller till civilmilitär befattning av officers tjänsteklass icke

skett. Härigenom komme nämnda personal att i visst avseende intaga

en annan ställning än värnpliktiga, vilka erhölle diet- och mässpenningar

endast efter det konstituering till nämnda grad eller tjänsteklass

ägt rum. Enligt § 2 mom. 2 av förordningen med särskilda föreskrifter

angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot skulle

emellertid de för värnpliktiga gällande bestämmelser gälla för bland

andra sjökadetter och kustartillerikadetter ävensom mariningenjörs- och

marinintendentsaspiranter. I syfte att även i fred likställa ifrågavarande

personal med värnpliktiga, vad avlöningen beträffade, hade Kungl. Maj:t

genom kungörelser den 30 december 1916 fastställt vissa ändringar

dels i reglemente för sjökrigsskolan den 8 oktober 1915, dels i kungörelsen

den 11 december 1914 angående antagning och utbildning

av kustartillerikadetter, dels ock i kungörelsen den 11 december 1903

angående antagning och" utbildning av marinintendentselever och marinintendentsaspiranter

ävensom i reglemente för marinen. Under sådana

förhållanden hade marinförvaltningen funnit sig böra föreslå den vidare

ändring av ifrågavarande stadgande, som förslaget utvisade.

§ 23. Förslagets § 23 innefattade de nya bestämmelser, varom förmälts

under § 5. I de motioner, riksdagen haft till behandling i samband

med frågan om krigsavlöning för armén och marinen, hade endast värnpliktiga

uttryckligen nämnts. Marinförvaltningen hade därför tagit under

övervägande, huruvida förmånen av fri tjänstledighetsresa borde begränsas

att gälla endast värnpliktiga. Det syntes emellertid ämbetsverket

olämpligt, att en sådan begränsning skedde. Erfarenheten hade

visat, att även annan marinens personal än värnpliktiga kunde vara i

behov av fria tjänstledighetsresor. De i § 5 mom. 2 av nu gällande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5H.

förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. in.

vid marinen på krigsfot intagna bestämmelserna avsage all vid mobiliserad

del av marinen tjänstgörande personal utan åtskillnad mellan

värnpliktiga och övrig personal. Så vore även fallet med bestämmelserna

angående resekostnads- och traktamentsersättniug. Vid sadant

förhållande hade marinförvaltningen ansett, att all personal, som skulle

erhålla avlöning enligt för krig gällande särskilda föreskrifter, borde

erhålla rätt till fri tjänstledighetsresa.

I riksdagens skrivelse nr 216 uttalade riksdagen, att rutten till In

tjänstledighetsresa borde avse icke endast en, utan samta l vederbörlig

ordning företagna tjänstledighetsresor. Häruti hade marmforvaltningen

trött sig finna ett stöd för det av ämbetsverket framlagda förslaget,

enligt vilket rätten till fri tjänstledighetsresa icke bundits till någon

viss orsak för ledighetens beviljande. Det nu pågående kriget hade

visat, att personalen kunde komma att meddelas en välbehövlig tjänstledighet

för endast rekreation. Åven under den vid flottan nu pågående

mobiliseringen hade behovet av fria resor gjort sig gällande och

tag-it sig- uttryck i upprepade framställningar om rätt till dylika resor,

exempelvis vid jul och nyår. Vid sådant förhållande hade personalen

enligt förslaget tillagts rätt till fri resa vid varje i vederbörlig ordning

beviljad tjänstledighet. Något missbruk av en _ sådan ratt torde sa

mycket mindre vara att befara, som Kungl. Maj:t i varje fall kunde, da

skäl därtill förelåge, med stöd av § 1 i förordningen göra inskränkning

med avseende å här föreslagen rätt till fri resa. .

1 fråga om vad som borde utgå såsom ersättning vid resa under

tjänstledighet hade ämbetsverket anslutit sig till den åsikten, att ersättningen

borde utgå endast för användningen av själva färdmedlet.

Denna 8 motsvarade § 23 i förordningen av den 24 november 1916 § 24.

Rubriken i denna paragraf hade ändrats i anledning av införandet

av en ny 8 23.

Det syntes böra anmärkas, att vad som i aberopade motionen nr

268 anförts med avseende å resekostnads- och traktamentsersättning

syntes hänföra sig till förhållandena vid armén, i följd varav något

yttrande och förslag med avseende härå icke torde av marmforvaltningen

förväntas, i all synnerhet som härom gällande bestämmelser ej

givit anledning till anmärkning.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj: t den 4 april 1917 Yttrade

föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet följande. till mi &r9

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

.»Enligt riksdagens därom gjorda uttalande torde frågan om antagande

av ny förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsormaner

m. m. vid marinen på krigsfot nu böra föreläggas riksdagen

till förnyad och definitiv prövning.

I anledning av vad i riksdagens skrivelse den 13 juni 1916 (nr 217)

anförts och med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits under den

tid, den av nämnda års riksdag provisoriskt antagna förordningen i

ainncä ^tuhimpats, har marinförvaltningen föreslagit vissa ändringar i

och tillagg till forordningen. Vid den granskning, jag underkastat det

av ämbetsverket uppgjorda förslaget till förordning, har jag icke funnit

ättledning till annan erinran än att vissa jämkningar synts mig lämplgen

höra a ldtagas till vinnande av närmare överensstämmelse med det

förslag till kngsavlönmgsreglemente för armén, som på lantförsvarsdepartementets

föredragning förut denna dag framlagts.

/V''11 i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t den 16 mars

iyi7 utfardat kungörelse angående ändrad lydelse av § 1 i förordningen

den 7 augusti 1914 angående konstituering och anställning av personal

vid mannens stam och reserv vid mobilisering, enligt vilken kungörelse

marinoverdirektören skall äga att vid mobilisering konstituera personal

av flottans stam till tjänstemän av officers tjänsteklass i mariningenjörkaren.

Vid sådant förhållande lärer, på sätt marinförvaltningen förutsatt,

bestämmelser rörande avlöning under krigstjänstgörino- för marin
mgenjorsstipendiater

icke behöva upptagas i § 4 av krigsavlöningsförordnmgen.

o a

Beträffande den förmån av förnyat krigsutrustningsbidrag efter viss

tids kngstjänstgöring, som enligt marinförvaltningens förslag (8 17)

i-o i--Bekomma mannens personal, anhåller jag att såsom vtterligare

skal för medgivande av denna förmån få framhålla, att tjänsten å flottans

mindre fartyg medför betydande slitning av beklädnaden.

ag finner mig alltså böra tillstyrka, att proposition avlåtes till

riksdagen om bemyndigande för Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstammeJse

med det av marinförvaltningen överlämnade förslaget

utfärda ny förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

in. m. vid marinen på krigsfot. ö

Beträffande tidpunkten för ifrågavarande förordnings ikraftträdande

torde det lämpligen böra överlämnas åt Kungl. Makt att därom bestämma.

Såsom i det föregående omnämnts, har marin förvaltningen anbefallts

att inkomma med utlåtande över en av krigsmaterielkommissionen

gjord framställning om införande av sådana ändringar i gällande be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr NI.

»tämmelser rörande värnpliktiga under tjänstgöring tillkommande avlöning

och naturaförmåner, att värnpliktig, vilken fullgör sin tjänstgöringsskyldighet

vid verkstad eller industriell anläggning, som tillhör

kronan eller jämlikt lag eller träffat avtal tages i anspråk för allmänt

behov, må, såvida ej för visst fall annorlunda förordnas, avlönas av

anläggningens innehavare i likhet med vid anläggningen anställda arbetare.

Då omförmälda framställning är av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens prövning, kommer proposition i ämnet att till riksdagen

avlåtas, så snart erforderlig utredning i ärendet föreligger.»

På grund av vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t i proposition

(nr 198) riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med ett såsom bilaga A vid statsrådsprotokollet fogat förslag,

utfärda förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

m. m. vid marinen på krigsfot.

I skrivelse den 31 maj 1917 (nr 211) har riksdagen, under hänvisning

till vad riksdagen i sin samma dag avlåtna skrivelse (nr 210)

angående Kungl. Maj:ts proposition om reglemente för avlöning vid

armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) yttrat rörande omöjligheten

för riksdagen att medhinna erforderlig granskning av berörda förslag

till reglemente, anmält, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande

proposition (nr 198), för sin del beslutat, att den dåvarande,

den 24 november 1916 utfärdade, intill utgången av år 1917 gällande

förordningen med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.

vid marinen på krigsfot finge fortfarande gälla intill den 1 juli 1918.

I anledning härav har Kungl. Maj:t den 16 november 1917 förordnat,

att nyssnämnda förordning skall äga fortsatt giltighet även efter

utgången av år 1917 till och med den 30 juni 1918.

Vidare har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 21 december 1917, i

enlighet med av marinförvaltningen och chefen för marinstaben i sådant

hänseende avgivet förslag, förordnat att, intill dess nu pågående partiella

mobilisering av marinen upphörde eller allmän mobilisering eller mobilisering

av marinen i dess helhet kunde varda anbefalld, bestämmelserna

i berörda förordning skulle från och med den 1 januari 1918 tillsvidare

äga tillämpning dels å sådan under förordningen hänförlig stampersonal

över stat eller personal i reserven, som i innehavande beställning

inkallats eller inkallades till tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen,

dels å sådan värnpliktig personal, som inkallats eller inkallades till

tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen eller efter slutad fredstjänstgöring

kvarhölles i tjänstgöring, dels ock å frivilliga, som antingen

1917 års

riksdags

beslut.

Kungl. Maj:ts

beslut den 16

november

1917 m. m.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ~>3.

Departements
chefens
yttrande.

anställdes såsom meniga i reserven eller ock i densamma konstituerades

till militär tjänstegrad eller civilmilitär befattning; dock att från förordningens

tillämpning tills vidare skulle undantagas värnpliktiga och

frivilliga, som före den 1 augusti 1915 konstituerats till militär tjänstegrad

eller civilmilitär befattning.

Förevarande fråga torde nu för ernående av en definitiv lösning

ånyo böra underställas riksdagens prövning. Mot ifrågavarande författningsförslag,

sådant det förelädes 1917 års riksdag, hava icke några

anmärkningar blivit framställda, och synes detsamma vid sådant förhållande

böra i oförändrat skick föreläggas riksdagen.

Vad angår frågan om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring

vid vissa industriella eller andra anläggningar eller å fartyg,

blev den till 1917 års riksdag i detta ärende avlåtna propositionen (nr

235) av riksdagen på anförda skäl avslagen. Jämväl i denna fråga

torde, efter verkställande av ytterligare utredning, förnyad framställning

komma att göras till riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med det såsom bilaga A vid detta protokoll fogade förslag, utfärda förordning

med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.

vid marinen på krigsfot.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

den vid detta protokoll fogade bilagan B utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Norblad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.

Bil nejd A.

F ö islå}?

till

förordning*

med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. in.

vid marinen på krigsfot.*)

I. Allmänna bestämmelser.

§ I
Förordningens

ändamål och tillämpning.

1. I denna förordning meddelas föreskrifter

a) angående den avlöning och de övriga förmåner, som tillkomma

personal vid mobiliserad del av marinen, i den mån icke redan genom

gällande stater, reglementen eller förordningar är stadgat i sådant avseende,

samt

b) angående sådana ändringar i eller tillägg till de för personalen

gällande avlöningsbestämmelser, som föranledas av särskilda genom

marinens övergång till krigsfot inträdande förhållanden.

2. I de fall, då allmän mobilisering eller mobilisering av endast

marinen varder anbefalld, gäller denna förordning för marinen i dess

helhet, så framt icke Kungl. Maj:t för viss del eller i avseende å visst

stadgande finner skäl annorlunda förordna.

Vid partiell mobilisering av marinen lämnar Kung]. Maj:t i varje

fall föreskrift, beträffande vilka delar av marinen och i vilken omfattning

förordningen skall äga tillämpning.

3. Varder personal, som icke är anställd pa aktiv stat, inkallad till

tjänstgöring för rikets försvar, utan att mobilisering av den del av marinen,

vartill inkallelsen sker, samtidigt anbefalles, meddelar Kungl. Maj:t i varje

fall föreskrift, huruvida och i vad mån beträffande personalens avlöning

stadgandena i denna förordning skola träda i tillämpning.

De föreslagna ändringarna i nu gällande förordning äro utmärkta med kursiv stil.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 53.

Under förordningen liänförlig personal.

1. Denna förordning äger tillämpning å nedannämnda personal,

då densamma tillhör mobiliserad del av marinen ävensom då den företager

färd för inställelse till eller hemförlovning från krigstjänstgöring

nämligen:

ä) personal av marinens stam, med undantag av personal tillhörande

ecklesiastikstaten, lärarstaten, manadslönarstaten och daglönarstaten vid

flottan, ävensom av de civilmilitära tjänstemännen vid kustartilleriet,

b) personal, tillhörande reservstat för marinen,

c) personal av marinens reserv, samt

d) värnpliktiga.

2. Oberoende av vad i reglemente för marinen eller eljest är stadgat

beträffande personalens fördelning på stam, reserv och värnpliktiga,

skola de i denna förordning angående värnpliktiga meddelade bestämmelser

gälla föi
dels

sjökadetter och kustartillerikadetter ävensom mariningenjörsaspiranter

och -elever samt marinintendentsaspiranter och -elever, då de

tagas i anspråk för tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen,

dels värnpliktiga, då de konstitueras till militär tjänstegrad eller

civilmilitär befattning, ehuru dylik konstruering enligt därför gällande

bestämmelser skall avse reserven,

dels ock frivilliga, då de antingen anställas såsom meniga i reserven

eller ock i densamma konstitueras till militär tjänstegrad eller civilmilitär

befattning utan att därvid tilläggas avlöning och övriga förmåner i likhet

med personal av stammen.

3. Beträffande avlöning och övriga förmåner till den personal, å

vilken, enligt vad i mom. 1 a) sägs, denna förordning icke äger tillämpning,

samt vid mobiliserad del av marinen tjänstgörande personal

av post- och telegrafstaten eller lotsverkets personal ävensom övrig vid

sådan del av marinen i samma eller liknande befattning som i fred placerad

personal i statens tjänst (t. ex. vid marinen genom skriftligt kontrakt eller

annat avtal fast anställda civila arbetare, förrådsbiträden, förmän, verkmästare

och tjänstemän, personal vid sjökarteverket och vid marinförvaltningen

anställda ritare) skola tillämpas de för personalen i fred gällande

föreskrifter och de särskilda bestämmelser, som för mobilisering äro eller

varda meddelade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:tf: Nåd. Proposition Nr 53.

25

§ 3.

Krigstjänstgöringsthl.

1. Krigstjänstgöringstid enligt denna förordning omfattar, i den

mån bestämmelserna i mom. 2 och 3 här nedan icke för viss personal

föranleda till annat beräkningssätt, tiden från och med första mobiliseringsdagen

för vederbörlig del av marinen till och med tionde dagen

efter det demobilisering av samma del tagit sin början.

2. Där personal senare än första mobiliseringsdagen inträffar å vederbörlig

mobiliseringsort (utrnstningsort), anses krigstjänstgöringstiden

för denna personal inträda först med dagen efter inställelsen å nämnda

ort. För personal, som beordras att utan föregående inställelse på mobiliseringsorten

(utrustningsorten) för särskilt tjänsteuppdrag omedelbart

infinna sig å annan ort, räknas krigstjänstgöringstiden från och med

dagen efter ankomsten till sistnämnda ort.

3. För personal, som hemförlovas från krigstjänstgöringen tidigare

än den i mom. 1 sist omförmälda dag, upphör krigstjänstgöringstiden

med den dag, då personalen hemförlovas.

§ 4.

Tillämpligheten mulei1 krigstjänstgöringstid av fastställda stater, reglemente

för marinen in. in.

1. Under § 2 mom. 1 a) hänförlig personal, på vilken denna förordning

äger tillämpning, bibehåller under krigstjänstgöringstid den

avlöning och de övriga förmåner, som enligt gällande stater, reglemente

för marinen eller eljest äro personalen tillförsäkrade, med iakttagande

:

att den, som i fred innehar bostad in natura och därjämte, i förekommande

fall, åtnjuter bostadens uppvärmning medelst värmeledning

eller avgiftsfri belysning med gas eller elektrisk ström, är skyldig att,

därest omständigheterna efter vederbörandes prövning skulle därtill föranleda,

omedelbart frånträda sådan förmån oberoende av föreskrifterna

i reglemente för marinen,

att till den, som sålunda förpliktas frånträda bostadsförmån in natura,

utgår gottgörelse för genom frånträdandet förorsakad kostnad för

avflyttning o. dyl. enligt de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t

efter framställning i varje särskilt fall varda meddelade,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 46 käft. (Nr 53.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ktingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 53.

att all till inkvarteringsbidrag berättigad personal av officers eller

underofficers grad eller tjänsteklass äger att, oberoende av placeringseller

tjänstgöringsort, åtnjuta sådant bidrag, i den mån det under krigstjänstgöringstiden

förfaller till betalning, med det för personal i Stockholm

anvisade belopp,

att den förmån av portion, som enligt reglemente för marinen tillkommer

flottan tillhörande underofficer, under krigstjänstgöringstid i

intet fäll åtnjutes in natura, utan utgår såsom kontant löneförmån med

belopp, som enligt samma reglemente gäller för ersättning för portion

i land eller ombord; skolande i fråga om sådant belopps uppbärande

gälla vad som är stadgat om portionsersättning, dock utan den i del I

§ 145 mom. 2 stadgade inskränkning,

att flaggunderofficer äger åtnjuta förhöjning i den honom tillkommande

sjöavlöniug med 25 öre för dag, samt

att dagavlöning bibehålies av sjuka och sårade samt, såvitt ej annorlunda

förordnas, av tjänstlediga, så länge krigstjänstgöringstiden för dem

fortfar; skolande i fråga om bibehållande av dagavlöning för sjuka och

sårade, som efter avslutad krigstjänstgöringstid kvarligga å sjukvårdsanstalt,

gälla vad därom av Kung!. Maj:t på framställning av vederbörande

chef eller myndighet kan varda föreskrivet.

2. Beträffande avlöningen för den i § 2 mom. 1 b) omförmälda

personal tillämpas under krigstjänstgöringstid staten för reservstat för

marinen, men utgår därutöver till sådan personal lönefyllnad enligt denna

förordning.

3. Under § 2 mom. 1 c) hänförlig personal, på vilken denna förordning

äger tillämpning, åtnjuter under krigstjänstgöringstid avlöning

och övriga förmåner enligt reglemente för marinen eller ‘de särskilda

författningar, vilka gälla för personal, som tillhör marinens reserv eller

vid mobilisering genom konstituering anställes i densamma. Beträffande

förmånerna av inkvarteringsbidrag, portion eller sjöavlöning, då sådana

skola tillkomma personal, som i detta mom. avses, gälla dock enahanda

jämkningar, om vilka sägs i mom. 1 här ovan rörande sådana förmåner

för personal vid marinens stam.

4. Beträffande avlöning och övriga förmåner under krigstjänstgöringstid

för den under § 2 mom. 1 d) omedelbart eller i enlighet med

samma paragrafs mom. 2 hänförliga personal skall jämte bestämmelserna

i denna förordning tillämpas vad angående konstituering och anställningav

personal vid marinens stam eller reserv vid mobilisering är i särskild

författning stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr ad.

5. Skulle för personal, som enligt bestämmelserna i denna förordning

frånträder i fred utgående avlöning, dess under krigstjänstgöringstiden

utgående avlöningsförmåner understiga förstnämnda avlöning, förordnar

Kungl. Maj:t, därest omständigheterna därtill föranleda, på förslag

av vederbörande chef eller myndighet om särskild gottgörelse för

deri uppkomna minskningen i avlöningen.

§ 5-

Avlöning och övriga förmåner.

1. Avlöning och övriga förmåner, som enligt denna förordning

kunna tillkomma personal vid mobiliserad del av marinen och som avses

i § 1 mom. 1, äro följande:

a) lönefyllnad,

b) krigstillägg,

c) krigslön,

d) krigsutrustningsbidrag,

e) förplägnad och därmed sammanhängande förmåner,

f) sjukvård, samt

g) resekostnads- och traktamentsersättning.

2. Under krigstjänstgöringstid kunna dessutom följande förmåner,

på sätt därom finnes särskilt stadgat, tillkomma personal vid mobiliserad

del av marinen, nämligen:

tjänstebrevsrätt för befordran av meddelande till hemmavarande enligt

förordningen rörande postbehandling vid krig, samt

fri resa å järnväg för inställelse vid mobilisering och vid hemförlovning

samt kostnadsfri tjänstledighetsresa å krigsjärnväg enligt reglementet

för militärtransporter på järnväg.

Värnpliktig personal erhåller beklädnad enligt därom gällande särskilda

bestämmelser.

Angående kvarterförläggning och därmed förenade förmåner lända

till efterrättelse bestämmelserna i gällande rekvisitionslag samt i förordningarna

rörande inkvartering och truppers fortskaffande.

It. Lönefyllnad.

§ 6-

Avlöning till reser vstatspersonal utöver fastställd stat.

Utöver den avlöning, som enligt stat tillkommer personal på reservstat

för marinen, utgår till densamma under krigstjänstgöringstid löne
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

fyllnad med ett belopp, innefattande skillnaden mellan fredsavlöningsförmånerna

för beställning i motsvarande grad på aktiv stat samt avlöningsförmåner

enligt reservstaten, att utgå på sätt finnes stadgat i

reglemente för marinen om lönefyllnaden motsvarande avlöningsförmåner

för beställning på stat.

III. Krigstillägir.

§ 7.

Personal, berättigad till krigstillägg.

Under de i § 8 angivna förutsättningar åtnjutes krigstillägg under

krigstjänstgöringstid av nedannämnda personal, nämligen:

a) officer, underofficer och underofficerskorpral av marinens stam

ävensom flottans stam tillhörande personal av officers eller underofficers

tjänsteklass vid mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren

och poliskåren,

b) officer och underofficer tillhörande reservstat för marinen, samt

c) officer, underofficer och underofficerskorpral '' i marinens reserv

ävensom personal av officers tjänsteklass vid mariningenjörkåren, marinintendenturkåren

eller marinläkarkåren i flottans reserv, härifrån dock

undantagen personal, som omedelbart eller i enlighet med § 2 mom. 2

är hänförlig under samma paragrafs mom. 1 d).

§ 8.

Krigstillägg* åtnjutande och utbetalande.

1. Krigstillägg utgår allenast vid tjänstgöring i land och under

den ytterligare förutsättning, att den mobiliserade del av marinen, vartill

personalen hör, befinner sig

antingen å ort, belägen inom avdelad krigsskådeplats,

eller inom fästning, vilken, även om den icke ligger inom området

för avdelad krigsskådeplats, förklarats i belägringstillstånd.

Krigstillägg utgår jämväl för tjänstgöring vid mobiliserad del av

marinen, som detacherats till fälthären.

2. I avseende å tiden och sättet för krigstilläggs åtnjutande och

utbetalande iakttages, utöver vad i mom. 1 sägs:

att i fråga om personal, som uppbär dagavlöning, skall i tillämpliga

delar gälla vad i motsvarande hänseende är stadgat beträffande dagavlöningen,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 53.

29

att till dagavlöning ej berättigad civilmilitär personal äger uppbära

krigstillägg i den ordning, som gäller beträffande dagavlöningen för

militär personal i tjänstegrad, som motsvarar den tjänsteklass förstnämnda

personal innehar,

att för dag, då löntagare enligt gällande föreskrifter äger uppbära

traktamentsersättning, krigstillägg icke utgår,

att, därest under krigst j änstgör i 11 gstid personal, som åtnjuter krigstillägg,

enligt vederbörlig order förrättar tjänstgöring, som föranleder

sådan förläggning, att den jämlikt bestämmelse i reglemente för marinen

del III eljest berättigar officer, civilmilitär tjänsteman, underofficer, reservofficersaspirant

eller underofficerskorpral att uppbära mässpenningar, ävensom

underofficer att uppbära ersättning för portion, dessa förmåner skola

anses inbegripna i krigstillägget, samt

att till underofficer eller underofficerskorpral, som är inmönstrad å

fartyg eller båt, bemannad av kustartilleriets eller för kustartilleriets

räkning förhyrd personal, icke skall under sådan tid, då underofficeren

eller underofficerskorpralen åtnjuter krigstillägg, utgå de för sådan tjänstgöring

eljest enligt reglemente för marinen del III bestämda förmåner

av sjötiHägg och mässpenningar och, vad underofficer beträffar, ej heller

ersättning för portion.

§ 9.

Krigstilläggs belopp.

1. Krigstillägg utgår med belopp, som angivas i nedanstående tabell:

Flottans personal.

Kustartilleriets personal.

Krigs- |

tillägg

för dag.!

Kronor. :

Flaggman .............................................

Generalsperson .......................................

8

i

50

Kommendör ..........................................

Överste .................................................

7

—

Kommendörkapten av 1. graden ................

Överstelöjtnant......................................

5

50

Kommendörkapten av 2. graden ................

Major ...................................................

4

50

Kapten .................................................

Kapten .................................................

3

75

Löjtnant...............................................

Löjtnant................................................

2

75

Underlöjtnant (fänrik)..............................

Underlöjtnant (fänrik) ..............................

3

25

Flaggunderofficer ....................................

Underofficer av 1. graden ........................

2

40

Underofficer av 2. graden .......................

Underofficer av 2. graden ........................

1

40

Underofficerskorpral.................................

Underofficerskorpral.................................

—

70

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

2. Vid tillämpning av tabellen i mom. 1 iakttages:

att personal med militär tjänstegrad, som finnes upptagen i tabellen,

åtnjuter krigstillägg efter innehavande grad, med iakttagande att särskilt

erhållen högre grad i marinen härvid icke medför rätt till krigstillägg

för sådan grad,

att innehavare av civilmilitär beställning åtnjuter krigstillägg med

det belopp, som tillkommer militär personal i tjänstegrad, vilken motsvarar

den tjänsteklass, till vilken beställningens innehavare är att hänföra,

med iakttagande av den inskränkning, som i detta moments första

stycke angives beträffande militär personal, dock att till marinläkare av

andra graden i varje fall skall utgå krigstillägg av det för kapten bestämda

beloppet, samt

att underofficer av stammen, som blivit förordnad att med månadslön

å varvets stat tjänstgöra å flottans varv, åtnjuter krigstillägg i likhet

med underofficer på stat.

IV. Krigslön.

§ io.

Personal, berättigad till krigslön.

Krigslön tillkommer under tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen

värnpliktiga och med dem jämlikt § 2 mom. 2 likställda.

§ 11-

Krigslöns belopp och grunder för dess utgående.

1. Krigslön utgår efter nedanstående krigslönetariff och under olika

föl-utsättningar antingen såsom högre krigslön (tariffens Tab. A) eller

såsom lägre krigslön (tariffens Tab. B).

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr Mi.

31

Kiigxlönetiuifl''.

Krigslön för

termin.

P e r s o n a 1.

Krigslöneklasser.

Tab. A.

Tab. 11.

Högre

Lägre

krigslön.

krigslön.

Kronor.

Kronor.

Konstituerad kapten......................................................

1. krigslöneklassen

80

_

40

_i

Konstituerad löjtnant .................................................

2.

60

—

30

—

Konstituerad underlöjtnant (fänrik) .................................

3.

55

—

25

_i

Konstituerad flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) ...

4.

45

—

20

—1

Konstituerad underofficer av 2. graden ............................

5. »

35

—

15

—i

Konstituerad underofficerskorpral ....................................

6.

12

50

12

so:

Konstituerad korpral ...................................................

7.

10

—

10

—J

Menig värnpliktig........................................................

8.

5

—

5

—1

2. Högre krigslön utgår till den i § 10 omnämnda personal vid

sjökommendering i varje fall samt därjämte vid tjänstgöring i land

under förutsättning, att den mobiliserade del av marinen, personalen tillhör,

befinner sig

antingen å ort, belägen inom avdelad krigsskådeplats,

eller inom fästning, vilken, även om den icke ligger inom området

för avdelad krigsskådeplats, förklarats i belägringstillstånd.

Högre krigslön utgår jämväl för tjänstgöring vid mobiliserad del

av marinen, som detacherats till fälthären.

3. Lägre krigslön utgår till den i § 10 omnämnda personal i de

fall, då de i mom. 2 angivna tjänstgörings- eller förläggningsförhållandena

för personalen eller vederbörlig mobiliserad del av marinen icke

föreligga.

4. Beträffande den till krigslön berättigade personalens fördelning

å de i krigslönetariffen upptagna krigslöneklasserna iakttages:

att krigslöneklassen för den personal, som konstitueras till officer,

underofficer, underofficerskorpral eller korpral eller som utnämnts till

någon av nämnda underbefälsgrader, skall vara den, som enligt tariffen

upptager personal i vederbörlig militär tjänstegrad,

att krigslöneklassen för personal, konstituerad till civilmilitär befattning

av officers tjänsteklass, ävensom för mariningenjörs- och marin
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 53.

intendentsaspirant skall vara den, som upptager personal i sådan militär

tjänstegrad, som motsvarar den med befattningen förenade tjänsteklass,

samt

att krigslöneklassen för övrig personal skall vara den för menig

värnpliktig bestämda.

§ 12-

Löneterminer. Krlgslöns utbetalande.

1. Krigslön åtnjutes såsom intjänt i förskott för lönetermin. Varje

månad indelas i tre löneterminer, den första från och med den 1, den

andra från och med den 11 samt den tredje från och med den 21 dagen

i månaden.

2. Från och med första krigstjänstgöringsdagen till början av

törsta löneterminen närmast därefter åtnjutes krigslön med belopp, beräknat

för varje dag till b io av krigslönen för termin, och utbetalas

detta belopp tillika med krigslönen för nämnda termin.

3. Har före ingången av viss lönetermin meddelats föreskrift, att

till krigslön berättigad personal skall hemtörlovas under löneterminen,

utbetalas till sådan personal krigslön allenast för den del av löneterminen,

som motsvarar tiden till och med hemförlovningsdagen, och beräknas

krigslönen därvid för varje dag till Vio av krigslönen för eu termin.

4. Till betalning förfallen krigslön utbetalas, vid tjänstgöring i

land å den flottans station eller annan förläggningsort för marinens

personal, där löntagaren är tjänstgörande, samt vid sjökommendering å

det fartyg (sjöposition), där han är inmönstrad.

5. Till personal av officers eller underofficers grad och likställd

utbetalas krigslön mot personligt kvitto. Utbetalning av krigslön till

personal av manskaps grad äger rum på sätt för utbetalning av avlöningsmedel

till stammanskapet finnes föreskrivet.

§ 13.

Förändring i krigslön.

1. Vid övergång från sådan krigstjänstgöring, för vilken åtnjutes

lägre krigslön, till sådan, som berättigar till högre krigslön, eller tvärtom,

tillträdes den högre eller lägre krigslönen först från och med den efter

övergången närmast infallande löneterminen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 53. 33

2. För personal, som genom beslut av vederbörande myndighet

efter krigstjänstgöringstidens början genom konstruering tillägges högre

krigslöneklass än den, efter vilken krigslön förut åtnjutits, inträder förändring

i lönebelopp först med nästföljande lönetermin.

§ 14-

Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna in. fl.

1. Krigslön bibehålies av sjuka och sårade, så länge krigstjänstgöringstiden

för dem fortfar. Varder sjuk eller sårad, som åtnjuter

högre krigslön, avsänd för vård till ort, belägen utom avdelad krigsskådeplats

eller utom området för belägrad fästning, äger han därefter

åtnjuta allenast den lägre krigslönen; skolande i avseende å övergången

till sistnämnda krigslön föreskriften i § 13 mom. 1 lända till efterrättelse.

2. Under all tjänstledighet, som på grund av i kommandoväg

meddelade föreskrifter får av vederbörande chef eller myndighet beviljas

personal, berättigad till krigslön, bibehålies, därest icke Kungl. Maj:t

beträffande viss tjänstledighet annorlunda förordnar, den för personalen

bestämda krigslön.

3. 1 de fall, då tjänstledighet omedelbart beviljas av Kungl. Maj:t,

prövar Kungl. Maj:t i samband därmed på förslag av vederbörande chef

eller myndighet, huruvida krigslön må under ledigheten bibehållas eller om

densamma skall i sin helhet eller till viss del avstås.

4. Varder till krigslön berättigad tagen i häkte eller arreststraff

honom ålagt, bibehålies krigslönen oavkortad under häktnings- eller

strafftiden.

Den, som undergår fängelsestraff, åtnjuter, därest han tillhör 8.

krigslöneklassen, icke någon del av den under strafftiden förfallande

krigslön, varemot personal med krigslön i någon av 1.—7. krigslöneklasserna

vid undergående av nyssnämnt straff äger för lönetermin bibehålla,

av krigslön i 1. eller 2. klassen 20 kronor, i 3., 4. eller 5. klassen

15 kronor, i 6. klassen 2 kronor 50 öre och i 7. klassen 2 kronor.

Den, som undergår straffarbete, äger icke åtnjuta under strafftiden

förfallen krigslön.

5. Den, som tillfångatages, äger under fångenskapen åtnjuta krigslön

allenast för så vitt han tillhör någon av 1.—7. krigslöneklasserna

och under sådan förutsättning med belopp, som enligt mom. 4 andra

stycket utgår för däri nämnt fäll. Sålunda utfallande medel omhänder
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 46 käft. (Nr 53.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

tagas för den tillfångatagnes räkning i enlighet med de bestämmelser,

som vederbörande stationsbefälhavare eller regements- (kår-, detachement^-)

chef bestämmer.

6. Utan känd anledning frånvarande är icke berättigad till krigslön,

som under frånvaron förfaller till betalning. Vid återinträde i

tjänstgöring återvinnes dock rätt till hel eller, jämlikt bestämmelserna

i denna paragraf, reducerad krigslön för sådan termin eller del därav,

för vilken visas förfall, som vederbörande myndighet godkänner.

§ 15-

Krigslöns avsättande och försändande.

1. Sjökommenderad, som åtnjuter krigslön i någon av 1.—7. krigslöneklasserna,

må, såvida han därom gjort framställning till vederbörande

fartygschef och därvid meddelat uppgift å den person, som äger att

lyfta medlen, till utbetalning terminsvis å den flottans station, löntagaren

tillhör, avsätta av krigslön i 1. eller 2. klassen 20 kronor, i

3., 4. eller 5. klassen 15 kronor, i 6. klassen 2 kronor 50 öre och i 7.

klassen 2 kronor.

2. Beväringskompanichef ävensom kompanichef för kompani av

sjömanskåren, vid vilket i mom. 1 nämnd personal redovisas, skall

åligga att, då han därtill av sådan personal befullmäktigas, utkvittera

dennas avsatta medel och att, i den mån de utfalla, antingen för löntagarens

räkning insätta desamma i bankinrättning på stationsorten eller

till enskild av löntagaren uppgiven person inom riket såsom försändelse

i tjänsteärende avsända vederbörligt belopp. Sparkassebok eller annat

över bankinsättningen erhållet kvitto skall tillhandahållas vederbörande,

då han till stationen återkommer, eller, om han avlidit, överlämnas till

hans rättsinnehavare.

§ 16.

Avdrag å krigslönen vid ersättningsskyldighet till kronan. Krigslöns undantagande

från utmätning.

Genom avdrag å krigslönen äger statsverket uttaga ersättning för

sådana förluster, för vilka personal på grund av felaktigt förhållande

i tjänsten eller av annan orsak i vederbörlig ordning förklarats ersättningsskyldig.

Krigslön, som enligt denna förordning tillkommer värnpliktig, må

ej, så länge den innestår, för gäld tagas i mät.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

35

V. Krigsutrustningsbidrag.

§ 17-

Bidragets ändamål, belopj) och utbetalande in. in.

1. Krigsutriistningsbidrag avser att utgöra bidrag till fullständigande

vid mobilisering av egna uniforms- m. 11. beklädnadspersedlar

samt till persedlarnas underhåll och ersättande i mån av förslitning.

2. Krigsutrustningsbidrag åtnjutes av officer och underofficer eller

likställd, som är skyldig att vid tjänstgöring bära föreskriven uniform

och icke tillhandahålles beklädnad av kronan; dock att dylik förmån

icke tillkommer värnpliktiga eller med dem jämlikt § 2 mom. 2 likställda,

vilka vid mobilisering i reserven konstitueras till officers tjänstegrad

eller civil militär befattning av motsvarande tjänsteklass och, enligt

vad i särskild författning är stadgat, vid anställningen erhålla beklädnadshjälp.

Bidraget utgår för en gång vid krigstjänstgöringstidens

början med 150 kronor för officer och likställd samt med 100 kronor

för underofficer och likställd samt utbetalas vid den station eller det

regemente (kår, detachement), där vederbörande äger uppbära lön eller

däremot svarande avlöning.

Överflyttas löntagare för krigstjänstgöring från en mobiliserad del

av marinen till en annan eller inträder tillfälligt avbrott i krigstjänstgoringen,

medför överflyttningen eller avbrottet icke rätt för löntagaren

att ånyo uppbära krigsutrustningsbidrag.

3. Därest lerig stjänstgöring en för i mom. 2 nämnd personal utan

avbrott fortgår över 6 månader eller, då avbrott ägt rum, sammanlagt får

en motsvarande utsträckning, kan personalen, då förhållandena därtill giva

anledning, i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter komma i

åtnjutande av förnyat krigsutrustningsbidrag med högst hälften av det belopp,

som vid krigstjänstgöringstidens början utbekommits. Sådant förnyat bidrag

kan sedermera tillerkännas berörda personal efter varje ytterligare period av

6 månader.

4. Underofficer eller likställd, vilken, efter att såsom sådan hava

uppburit krigsutrustningsbidrag enligt mom. 2, under krigstjänstgöringstid

uppflyttas till officers grad eller till civilmilitär befattning av motsvarande

tjänsteklass, utbekommer skillnaden mellan underofficers och

officers krigsutrustningsbidrag vid den efter uppflyttningen närmast

följande utbetalningen av honom tillkommande lön.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

VI. Förplägnad och därmed sammanhängande förmåner.

§ 18.

Tillhandahållande av portion.

1. Utöver vad i reglemente för marinen är stadgat om naturaportion

till viss personal av marinen och med iakttagande av vad i § 4

mom. 1 sagts angående förvandling till kontant förmån av den underofficer

vid flottan tillkommande, på nämnda reglemente grundade rätt

till naturaportion äga under tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen

1 land eller ombord samtliga officerare, underofficerare och likställda av

stam eller reserv ävensom värnpliktiga och med dem jämlikt § 2 mom.

2 likställda rätt att utan ersättning för varje dag bekomma en naturaportion,

och skall denna vara av likartad beskaffenhet för samtliga

portionstagare.

_ 2. Enligt mom. 1 utgående portion utbekommes vid marinens

matinrättning i land eller å förläggningsort, där förplägnad för marinens

manskap eljest finnes anordnad, samt, vad beträffar sjökommenderad

personal, å det fartyg, varå personalen är inmönstrad eller eljest tjänstgörande.

Till personal av officers eller underofficers grad eller tjänsteklass,

konstituerad personal häri inräknad, utlämnas dock portionen

endast efter hos vederbörande myndighet gjord anmälan.

Kan portion i land icke lämpligen på nu nämnt sätt tillhandahållas,

må vederbörande myndighet, under vilken personalen är ställd, anordna

förplägnad åt densamma på för kronan billigaste sätt.

För den, vilken icke begagnar sig av förplägnad, som enligt denna

paragraf blivit för honom anordnad, utgår icke någon ersättning för

portion.

3. Under tjänstledighet eller permission upphör all rätt till förplägnad

enligt denna förordning.

4. Sjuk eller sårad erhåller under tid, då han är intagen å militär

sjukvårdsanstalt, på kronans bekostnad förplägnad å sådan anstalt i

stället för den honom enligt denna paragraf eller, vad stammanskapet

beträffar, enligt reglemente för marinen tillförsäkrade naturaportion.

5. Den, som råkat i krigsfångenskap eller avvikit från krigstjänstgöring,

äger icke rätt till ersättning för portion under tiden för uteblivandet,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

37

§ 19.

Diet- och mässpenningar.

Under sjökommendering äga sådana värnpliktiga och med dem

jämlikt § 2 mom. 2 likställda, vilka konstitueras till officers eller underofficers

tjänstegrad eller till civilmilitär befattning av officers tjänsteklass,

åtnjuta diet- eller mässpenningar i enlighet med vad för personal

av vederbörlig grad eller tjänsteklass är i reglemente för marinen stadgat.

VII. Sjukvård.

§ 20.

Förmånens omfattning.

Utöver vad reglemente för marinen stadgar i fråga om sjukvård

för marinens personal av stammen gäller enligt denna förordning, att

envar av den i § 2 omförmälda personal, varå denna förordning äger

tillämpning, äger rätt till fri sjukvård, omfattande fri läkarvård och fria

läkemedel ävensom, då förhållandena så betinga, vård å militär sjukvårdsanstalt.

VIII. Resekostnads- och traktamentsersättning m. m.

§ 21.

Resekostnadsersättnings beräknande.

1. Resekostnadsersättning enligt denna förordning omfattar gottgörelse

för nödigt transportmedel för egen person, för betjänt åt personal,

som enligt i fred gällande resereglemente äger medföra sådan,

samt för medförda utrustningseffekter.

2. Kommer vid färd eller resa något av de i resereglementet

angivna fortskaffningsmedel till användning, skola vid bedömande av

vad som är att anse såsom nödigt transportmedel resereglementets bestämmelser

tjäna till ledning.

3. Resekostnadsersättning utgår med de verkliga utgifternas belopp

enligt såvitt möjligt verifierad och av vederbörande chef godkänd

räkning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

§ 22.

Ersättningar för inställelse till eller hemförlovning från krigstjänstgöring.

1. Vid marinen tjänstgörande personal äger för inställelse till

krigstjänstgöring uppbära resekostnadsersättning enligt § 21 för färd

från fredstjänstgöringsorten till vederbörlig mobiliseringsort (utrustningsort)

eller, där inställelsen skall ske å annan ort, till den sålunda bestämda

orten.

Till krigstjänstgöring särskilt inkallad personal åtnjuter på angivna

sätt bestämd resekostnadsersättning för färd från hemvistet i kyrkobokföringsorten

till mobiliseringsorten (utrustningsorten); dock att, där annat

fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden eller

någon del därav, resekostnadsersättning härför, icke åtnjutes i annat fall, än

då den väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitats, uppgår till

minst 10 kilometer. Styrker inkallad, att han vid färdens anträdande

uppehållit sig å annan än kyrkobokföringsorten, äger han, med nyss

angivna inskränkning, utbekomma ersättning för färd från dåvarande

vistelseorten inom riket eller, vid vistelse utom riket, från den plats

inom riket, å vilken han vid färden först inträffar.

2. Vid avslutande av eller hemförlovning från krigstjänstgöring

utgår resekostnadsersättning enligt § 21 till den personal, som skall

kvarstå i tjänstgöring vid marinen, för färd från den ort, där krigstjänstgöringen

upphör, till fredstjänstgöringsorten och till övrig personal

för färd från förstnämnda ort till hemvistet i kyrkobokföringsorten eller,

vad beträffar å sjömanshus inskriven personal, till det sjömanshus envar

tillhör; skolande i sistnämnda båda fall vid resekostnad sersättningens bestämmande

för färd eller del av färd, för vilken anlitas annat fortskaffningsmedel

än järnväg eller ångfartyg, tillämpas enahanda inskränkning,

■som i mom. 1 sägs.

. : 3. Har någon vid inställelse till eller hemförlovning från krigstjänst
göring

icke begagnat sig av sådan rätt till färd på järnväg utan kontant

betalning, som jämlikt reglementet för militärtransporter på järnväg stått

honom till buds, utgår icke till honom gottgörelse för järnvägsbiljett, som

han i stället löst.

4. För färd, som enligt mom. 1 eller 2 här ovan medför rätt till

■resekostnadsersättning, titgår därjämte till officerare, underofficerare,

underofficerskorpraler och, likställda dagtraktamente, vilket, då färden

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr dd.

39

sker såsom enskild resa, utgår enligt resereglementet men, då färden

sker i trupp, enligt i nådiga kungörelsen den 27 maj 1881 fastställd

lägre beräkningsgrund, i sistnämnda fall, vad underofficerskorpral beträffar,

dock endast då lian tjänstgör såsom marschbefäl.

5. Företages färd, som enligt mom. 1 eller 2 här ovan medför rätt

till resekostnadsersättning, såsom enskild resa, åtnjuter annat manskap

av stammen än underofficerskorpral ävensom värnpliktiga och med dem

jämlikt § 2 mom. 2 likställda traktamentsersättning enligt i nådiga

kungörelsen den 27 maj 1881 angiven lägre beräkningsgrund samt,

därest i förekommande fall inkvartering icke beredes genom kronans

försorg, dessutom nattkvarters ersättning med 1 krona 50 öre för varje

erforderligt nattkvarter. För dylik färd, vare sig den företages såsom

enskild resa eller i trupp, åtnjuta de värnpliktiga och med dem likställda

dessutom särskild färdavlöning med 50 öre för dag, dock icke

för dag, då krigslön utgår.

§23.

Resekostnadsersättning under tjänstledighet.^resa.

1. Hav någon av den under § 2 inom. 1 upptagna personal vare

sig omedelbart av Kungl. May.t eller jämlikt i kommandoväg meddelade

bestämmelser av vederbörande chef eller myndighet erhållit tjänstledighet av

orsak, varom i mom. 2 här nedan sägs, äger den tjänstledige att för resa,

som han under ledigheten i anledning av något av de i mom. 2 angivna

förhållanden företager från tjänstgöringsort till ort inom riket och äter,

åtnjuta resekostnadsersättning enligt § 21, med iakttagande dels att, där

annat fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden

eller någon del därav, resekostnadsersättning härför icke åtnjutes i annat

fall än då den väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitats,

uppgår till minst 10 kilometer, dels ock att, i den män resa sker å krigsjärnväg,

någon resekostnadsersättning för sådan del av resan icke må uppbäras.

2. Ersättning enligt mom. 1 utgår, då tjänstledigheten beviljats

a) i anledning därav att den tjänstlediges hustru, barn, fader eller

moder eller annan av hans närmaste svårt insjuknat eller avlidit;

b) för den tjänstlediges personliga närvaro vid synnerligen viktigt

af färssammanträde, rättegång, syn eller dylikt;

c) för nödig tillsyn över den tjänstledige tillhörig fast egendom, handels-,

fabriks- eller annan industriell rörelse; samt

d) för avläggande av examen eller av annat prov för fortskriden lärokurs.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

§ 24.

Resekostnads- och traktamentsersättning för tjänsteresor och tjänsteförrättningar

under krigstjänstgöringstid.

1. För färder eller tjänsteresor, som av den vid mobiliserad del

av marinen tjänstgörande personalen företagas på grund av gällande

föreskrifter eller vartill personalen i behörig ordning kommenderas,

åtnjutes resekostnadsersättning enligt § 21.

2. Beträffande traktamentsersättning till i mom. 1 omnämnd personal

för färd, tjänsteresa eller extra förrättning under krigstjänstgöringstid-

gäller vad resereglementet, reglemente för marinen ävensom

nådiga kungörelsen den 27 maj 1881 härom stadga; dock att traktamente

icke tillkommer löntagare, som uppbär högre krigslön, i annat

fall än då han för tjänsteförrättning å annan ort än den, där han har

sin vanliga krigstjänstgöring, företager färd såsom enskild resa till

eller från tjänstgöringsorten, och beräknas därvid traktamentet enligt

nyssnämnda kungörelse.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på s. 9 i texten
  2. SU 1918:184 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner pi. rn. vid marinen på krigsfot. s. 4 i texten