Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken

1918-01-18 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:62, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma jäs nåd. proposition Kr 62.

1

Nr 62.

Kung!» Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli

1884 om skydd för varumärken; given Stockholms slott

den 18 januari 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kung!. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring

i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 53 höft. (Nr 62.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 62.

Förslå g

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 6, 8, 10 och 12 §§ i lagen den 5 juli

1884 om skydd för varumärken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §‘

\ ar som här i riket idkar iabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk,

bergsbruk, handel eller annan näring, må, jämte det han äger

rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet

å honom tillhörig last egendom, genom registrering i enlighet med

denna lags föreskrifter förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt

varumärke, fÖl att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.

Förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares

intressen, må, ändock att föreningen icke driver näring, som

i första stycket sägs, genom registrering förvärva uteslutande rätt försina

medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).

Rätt till föreningsmärke må omfatta endast vissa i ansökningen

om registrering enligt 3 § uppgivna slag av varor. Rätt till annat

varumärke skall omfatta alla slag av varor, där den ej blivit vid registreringen

till vissa varuslag inskränkt.

Varumärke anbringas å själva varan eller å kärl eller omslag

(emballage), vari den förvaras.

3 §•

Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten

ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan, inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung i Maj:ts nåd. -proposition Nr 62.

hållande tydlig beskrivning å märket samt i anständig uppgift om sökandens

namn eller firma, yrke oeh postadress, sa ock, där rätt till varumärke

skall omfatta endast vissa slag av varor, uppgift å dessa varuslag.

Med ansökan skola följa:

avbildning av märket på fast papper i tre exemplar om högst tio

centimeters böjd och femton centimeters biedd,

två till ''märkets tryckning tjänliga stampar (klichéer) av samma

storlek som avbildningarna; .

fyrtio kronor, utgörande avgift för registreringen och dess kun
gman^e,

& Qm föreilingsmärke, skall vid ansökan fogas jämväl ett

av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga evi

nade namnunderskrifter styrkt exemplar av föreningens stadgar, angivande:
föreningens

namn,

föremålet för föreningens verksamhet,

den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,

det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske,

grunderna för utövande av rösträtt och för fattande av beslut i

föreningens angelägenheter, .. , „A,iit

förutsättningarna för medlems rätt att begagna maiket.

om ändring av stadgarna i fråga om nämnda förutsättningar skall av

föreningens styrelse, så snart ske kan, anmälas till registreringsmyn
dighe

^ an8Ökan gkett om registrering av varumärke, åligger registreringsmyndigheten

att ofördröjligen hålla sökanden till banda eller, om

fullständig adress uppgivits, med posten översända skriftligt intyg om

ansökans mottagande och om dag oeh tid på dagen, da det skedde,

skolande vid intyget fästas ett av de inlämnade exemplaren av varumärket.

6 §•

Möter icke något hinder för registreringen, skall märket intagas i

registret samt kungörelse därom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna

och i en genom det allmännas försorg utgiven registrenngs
Ar

fråga om föreningsmärke, skall i registret och kungörelsen

införas jämväl uppgift om de enligt föreningens stadgar gällande förutsättningar

för medlems rätt att begagna märket. Inkommer till registre
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 62.

rmgsmyudigtaten anmälan om ändring av stadgarna i fråga om nämnda

förutsättningar, skall anmälans innehåll anmärkas i registret samt kungörande

ske såsom i första stycket sägs.

8 §•

korenmgs rätt till registrerat föreningsmärke må icke överlåtas

tvätten till annat registrerat varumärke må ej överlåtas annorledes

an tillsammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Överlåtes

rörelse til annan ägare övergår rätten till registrerat varumärke, som

begagnas för rörelsen, från överlåtaren till den nye ägaren, där ej avtal

använd^ mwe8fratten m:, av den förre behållas, eller att bägge må

använda märket for olika slag av varor.

10 §.

(,T|m/].:n Konungen, på därom gjord anmälan, att varumärke på

Ävavmt3 mom- e bor‘registreras’8ts11 detsamma

teekenHriföregl"tlering varumärke> som endast består av sådant

tecken ellei märke, som allmänneligen nyttjas i viss näring, äger varje

kåre av sådan näring ratt att fordra registreringens upphävande

Enahanda ratt tillkommer den som eljest förmenar, att registrering av

varumarke skett honom till förfång. I övrigt må, där föreningsmärkl

registrerats en var påyrka registreringens upphävande, om föreningens

yrelse underiater att, i enlighet med vad i 3 § föraskrives, anSfla

sådan ändring av föreningens stadgar, som där sägs, eller föreningen

trots erinran från registrenngsmyndigheten, tillåter medlem att begagna’

märket under andra förutsättningar än de anmälda. 1 de fall, nu sagda

aio, skalf talan om registrerings upphävande föras vid domstol.

12 §.

i vilk^: T å Var°riL IiIka tiU salu llållas> eller & kärl eller omslag,

vilka de forvaras, obehongen sätter annans namn eller firma eller

namnet pa annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara

för annans rakning registrerat, så ock den, som håller till salu varor

vilka honom veterligen aro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta’

straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtesen kronor

eller, om synnerlig skada av gärningen kommit eller den eljest är för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62. 5

enad med särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och

med en månad till och med två år; ersätte ock all skada.

I fråga om ansvar och skadestånd för intrång i rätt till registrerat

föreningsmärke anses såsom målsägande den förening, för vars räkningmärket

registrerats. Vid beräkning av skadeståndets belopp må förening

i sådant fall tillerkännas ersättning jämväl för skada, som omedelbart

tillskyndats medlem av föreningen.

På den sakfälldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena

utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de

kärl eller omslag, vari de äro förvarade, förstöras, såvida de fortfarande

äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.

Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare,

där ej brottet av målsägande till åtal angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.

Där medlemmar i förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande

av näringsidkares intressen, vid denna lags trädande i kraft

lovligen begagna varumärke, som njuter skydd på grund av inregistrering

för föreningens eller någon särskild föreningsmedlems räkning, må, om

den för vilken märket registrerats sådant medgiver, registrerings myndigheten

på ansökan av föreningen förklara, att märket skall såsom föreningsmärke

anses. Sådan ansökan skall göras inom ett år från denna

lags ikraftträdande och i enlighet med de i 3 § meddelade bestämmelser.

Skyddstid för märke, varom nu sagts, skall räknas från registreringsdagen.

Bruka medlemmar i förening, som nyss är nämnd, vid denna lags

utfärdande lovligen varumärke och har föreningen inom tre månader

från det lagen trädde i kraft sökt registrering av märket såsom föreningsmärke

på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registreringvinna

rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det

lätt kan därmed förväxlas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Individual
och
kollektiv
varumärken.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 14 december 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson.

Löfgren.

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anförde chefeu för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Varumärkes uppgift är att i handeln skilja en vara från andra

av samma slag. Genom varumärkesskyddet säkerställes å ena sidan

producenten eller köpmannen mot att mindre nogräknade konkurrenter

genom obehörigt bruk av hans märke utnyttja det förtroende, han kan

hava genom sin näringsverksamhet tillvunnit sig. Å andra sidan beredes

varans avnämare, allmänheten, en garanti med avseende på varans

härkomst och egenskaper.

Ur båda dessa synpunkter kan givetvis rätten att begagna ett

varumärke vara av betydelse ej blott då det gäller enskilda näringsidkare,

utan även vid sammanslutningar av sådana. Under skrå- och

gilleväsendets tid, då de särskilda yrkesorganisationerna övade en effektiv

kontroll över de tillverkade varornas beskaffenhet, var det helt naturligt,

att skråets märke, ensamt eller jämsides med tillverkarens, åsattes den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 62.

färdiga vara». Då skråets eller gillets märke var bekant i vida kretsar,

innebar detsamma, i högre grad än den kanske okände hantverkarens,

en garanti för varans avnämare.

Då med skråväsendets upphörande näringspolitiken slog in på nya

banor, förlorade kollektivmärkena efter hand sin betydelse. Den moderna

varumärkeslagstiftningen avser i regel endast individualmärken. Så

är fallet med den svenska lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken,

i den ursprungliga lydelsen. Emellertid har, med de ekonomiska

sammanslutningarnas alltjämt ökade betydelse, ett behov av skydd för

kollektivmärken på nytt gjort sig gällande. Frågan om sådant skydd

har upprepade gånger förevarit vid konferenser mellan de stater, som

tillhöra den internationella unionen för skydd av den industriella äganderätten.

Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade samt i Bryssel den 14 Washiugtondecember

1900 och i Washington den 2 juni 1911 reviderade konven- »onen.

tionen för skydd av den industriella äganderätten innehåller i art. 7 bis

följande bestämmelser: ''De kontraherande länderna förbinda sig att tillåta

registrering av och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar

(des collectivités), vilkas bestånd icke strider mot ursprungslandets lagstiftning,

även om dessa föreningar icke besitta industriellt eller handelsetablissement.

Varje land skall dock äga bestämma de särskilda villkor,

under vilka förening må tillåtas att skydda sina märken.'' Ifrågavarande

artikel infördes vid konferensen i Washington.

För att Sverige skulle kunna ratificera omförmälda konvention i dess ^ageu^den 7

i Washington reviderade lydelse, gjordes genom lagen den 7 augusti 1914

bland annat det tillägg till 16 § i lagen om skydd för varumärken, att Kungl.

Maj:t skulle äga efter avtal med främmande stat och under förutsättning

av'' ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt varumärkeslagen

skulle tillkomma förening, som vore bildad utom riket för tillvaratagande

av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke dreve

näring, som omförmäldes i lagens 1 §. Därefter har Sverige den 27

oktober 1916 tillträtt den reviderade konventionen.

Då det förslag, som ligger till grund för berörda lag den 7 ^jll7

augusti 1914, av dåvarande chefen för justitiedepartementet den 6 mars ajfgusJ mr.

samma år anmäldes inför Kungl. Magt, yttrade departementschefen i

denna del följande:

''Artikeln 7 bis förpliktar de kontraherande länderna att tillåta registreringav

och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar, vilkas befintlighet icke

strider mot hemlandets lagstiftning, även om dessa föreningar icke besitta industriellt

eller handelsetablissement. Varje land äger dock bestämma de särskilda villkor,

under vilka förening må tillåtas skydda sina märken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Dessa föreningsmärken, vilka äro avsedda att begagnas av föreningarnas

medlemmar, men icke av föreningarna själva, hava under senare tid erhållit allt

större betydelse och ej minst visat sig i hög grad ägnade att förstärka andra ursprungsbeteckningar.

Ofta få de tillika karaktären av garanti- eller kvalitetsmärken.

Användningen av ett dylikt förenings- eller kollektivmärke gör det, i synnerhet i

den utländska handeln, för föreningsmedlemmar lättare att skydda sig mot falska

beteckningar, än om varje enskild i utlandet begagnar sig endast av sitt egna varumärke.

Oavsett att endast kostnaden i många fall omöjliggör registrering av egna

märken i ett större antal länder, är det för utländska köpare alltid lättare att fästa

sig vid och behålla i minnet ett visst märke ä eu vara, än ett större antal märken.

Det är för övrigt intet som hindrar en producent eller köpman, om han så önskar,

att jämte kollektivmärket å sin vara anbringa eget varumärke.

Ehuru intresset för kollektivmärket inom industri och handel i utlandet befunnit

sig i ständigt framåtgående, var dock detta slag av varumärkesskydd hittills

av unionsländernas inhemska lagstiftning i det hela föga uppmärksammat. Endast

i ett fåtal länder var det fullständigare ordnat, i de övriga tillerkändes skydd åt

kollektivmärken endast med större eller mindre begränsning eller saknades det helt

och hållet, Man har varit hänvisad till att inom ramen för gällande lagstiftning

på omvägar skatta sig^ det behövliga skyddet. Så har exempelvis någon medlem

a\ föreningen i fråga, såsom dess förtroendeman, låtit inregistrera föreningsmärket

i sitt namn och sedermera lämnat de övriga föreningsmedlemmarna tillåtelse att

begagna detsamma. Eller också hava föreningsmedlemmarna en var för sig låtit

inregistrera föreningsmärket. Det har också förekommit, att föreningar hjälpt sig

fram på det sätt, att de på sidan om sin egentliga uppgift inrättat och drivit någon

Dinäring och pa denna förvärvat rätt till varumärkesskydd. Men sedan genom den

levideiade konventionsakten unionsländerna förpliktats att tillåta registrering av

och skydda kollektivmärken, har lagstiftningen blivit föranledd att närmare ingå

på och befatta sig med denna fråga. Emellertid har man i en del unionsländer

åtminstone för det närvarande stannat vid allenast de lagstiftningsåtgärder, som

påkallats för att° kunna ratificera den reviderade konventionen, varemot vissa andra

länder ordnat frågan fullständigare genom särskilda lagar.

För gällande svensk varumärkesrätt är kollektivmärket obekant, Varumärkeslagen

stadgar i 1 och 16 §§, att var, som här i riket eller under viss förutsättning

utom riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk, bergsbruk, handel

eller annan näring, må genom registrering förvärva uteslutande rätt till särskilt

varumärke; för en förening av näringsidkare, vilken såsom sådan icke driver näring,

är det uteslutet att kunna registrera och skydda ett för föreningens medlemmar

gemensamt märke. Det har likväl icke kunnat undvikas, att kollektivmärket även

här i landet fått insteg inom industri och handel och sökt åt sig på omväg för''

äi va skydd pa enahanda sätt, varom nyss nämndes. Patent- och registreringsverket

anföi såsom exempel pa svenska kollektivmärken det svenska smörmärket,

det så kallade runmärkef, som under nr 12737 är registrerat för ordföranden i

''svenska smörprovningarna’. På samma sätt äro tvenne varumärken under nr 9591

och 13806 inregistrerade för två medlemmar av Sveriges pomologiska förening.

ehuru de synas vara avsedda att begagnas av föreningens medlemmar i allmänhet.

Varumärket nr 13550 är inregistrerat för enskild näringsidkare men synes vara

avsett att begagnas jämväl av vissa osttillverkare i Västerbotten. Patent- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62. •*

registreringsverket anför vidare varumärkena nr 7462 och 7463, vilka inregistrerats

för sekreteraren i stuteribokskommittén för Skåne men synas ämnade att användas

även av andra hästuppfödare. 1 de fall, då föreningen varit registrerad och sålunda

förvärvat rätt att vid domstol kära och svara, har patent- och registreringsverket

i allmänhet ansett sig böra medgiva registreringen. Såsom exempel på varumärke,

som registrerats för sådan förening och i föreningens namn, anföres av ämbetsverket

varumärket nr 12993, vilket registrerats för föreningen Sveriges såpfabri
kanter

u. p. a. . .

Dessa exempel torde tillräckligt visa, yttrar patent- och registreringsverket,

att kollektivmärkena blivit för vår handel och industri av sådan betydelse, att det

syntes påkallat, att deras skyddande bleve i den svenska varumärkeslagstiftmngen

på ett tillfredsställande sätt ordnat. Då emellertid denna lagstiftning inom den

närmaste tiden skulle i sin helhet göras till föremål för revision, hade det synts

ämbetsverket som om nyssnämnda, ganska omfattande fråga lämpligen borde erhålla

sin fullständiga lösning först i sammanhang med denna revision. Då å andra sidan

Sverige för sin del icke kunde, såsom önskvärt vore, ratihceia Washingtonkonfeiensens

Ibeslut, därest icke möjlighet att hos oss få kollektivmärken registrerade bereddes

övriga unionsländers undersåtar, hade patent- och registreringsverket ansett

sig böra taga under övervägande, huruvida icke för närvarande endast bestämmelser

kunde meddelas, som beredde sådan möjlighet, som nu nämnts. Patent- och registreringsverket

hade tänkt sig, att 16 § varumärkeslagen skulle utvidgas däihän,

att Eders Kungl. Maj:t ägde förordna, att skydd för varumärke kunde tillkomma

förening utom riket, ändock att föreningen icke dreve sådan näring, som omförmäldes

i 1 § varumärkeslagen, dock att dylik rätt endast borde tillkomma förening,

som vore bildad för tillvaratagande av näringsidkares intressen. Att utsträcka

denna rätt till föreningar, bildade för andra ändamål, kunde, förutom att sådant

skulle strida mot varumärkets natur, lätt för industri och handel medföra skada i

stället för gagn och borde därför icke ifrågakomma. Framginge icke föreningens

ändamål av de utländska registreringshandlingarna, kunde utredning därom utan

svårighet åstadkommas genom infordrande av föreningens stadgar eller genom intyg

i berörda hänseende. De bestämmelser i övrigt, vilka för reglerande av skydd försvenska

kollektivmärken otvivelaktigt erfordrades, vore icke, enligt patent- och

registreringsverkets mening, på samma sätt pakallade, da det gällde utländska

kollektivmärken. För att dessa skulle här kunna registreras, fordrades nämligen,

att de vore registrerade i den främmande staten, och de skyddades icke här i vidsträcktare

mån eller för längre tid än i den främmande staten. Registreringen i

Sverige hade således föregåtts av en prövning angående märkets registrerbarhet

såsom kollektivmärke i den främmande staten, och om skyddet i nämnda stat upphört,

t. ex. till följd av någon i dess lagstiftning förekommande bestämmelse, upphörde

även skyddet för samma märke hos oss.

Södra Älvsborgs läns industri- och handelskammare anmärker beträffande

denna sak. att, därest 16 § varumärkeslagen skulle på nyss angivet sätt utvidgas,

samma rätt även borde beredas svenska föreningar av ifrågavarande slag genom

partiell lagstiftning i ämnet. Det syntes nämligen kammaren icke rättvisligen kunna

begäras, att de svenska föreningarna under den tid. som kunde komma att förflyta,

innan revisionen av varumärkeslagen hunnit slutföras, skulle i det nu berörda hänseendet

vara sämre ställda än de utländska föreningarna av7 samma slag.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 53 höft. (Nr 62.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Även Smålands och Blekinge handelskammare anser, att i sammanhang med

den till förmån för utländska föreningar av näringsidkare föreslagna ändringen i

varumärkeslagen jämväl sådan ändring i samma lag borde företagas, att kollektivmärke

må kunna i Sverige registreras på ansökan av svensk förening, som är bildad

för tillvaratagande av näringsidkares intressen.

Kommerskollegium instämmer i vad patent- och registreringsverket föreslagit

såsom den även med Sveriges intressen mest fördelaktiga lösningen för ögonblicket.

Då kollektivmärken enligt gällande varumärkesrätt icke kunna såsom sådana

här i landet registreras, måste ändring i detta avseende ske, därest den reviderade

konventionen skall kunna av Sverige ratificeras. En ändring av varumärkeslagens

16 § i den riktning, som av patent- och registreringsverket föreslagits, lärer ock

härför vara tillfyllest.

Det kan icke förnekas, att den oegentligheten då inträder, att främmande

kollektivmärken kunna här i landet registreras och skyddas, medan svenska kollektivmärken

äro därifrån uteslutna, vilket förhållande torde medföra, att svenska

kollektivmärken såsom sådana bliva uteslutna från skydd åtminstone i en del unionsländer.

Utan tvivel hade därför varit önskligt, att frågan angående skydd för kollektivmärken

nu kunnat lösas i hela sin vidd. Frågan är emellertid, såsom patentoch

registreringsverket erinrat, ganska omfattande. Viktiga intressen beröras därav,

vilka måste noga övervägas och begränsas i förhållande till varandra. Och givetvis

komma bestämmelser rörande kollektivmärken att i flera punkter sammanhänga

med varumärkeslagstiftningen i övrigt. Det hade vid sådant förhållande varit lämpligt,

om det fullständiga ordnandet av skyddet för kollektivmärken kunnat företagas

i samband med den revision av vår varumärkeslag i sin helhet, som patentlagstiftningskommittén

erhållit uppdrag att verkställa, men då detta revisionsarbete

icke kan förväntas bliva slutfört och ny lag i ämnet bliva utfärdad inom de närmare

åren, skulle detta sätt att behandla frågan föranleda en längre tids uppskov

med ratifikationen, något som jag icke anser mig kunna tillstyrka.

Det kan däremot sättas i fråga, huruvida man ej borde nu lösa spörsmålet

om skydd även för svenska kollektivmärken genom en särskild mera provisorisk

lag i ämnet. Nämnas må, att i Tyskland utfärdades i anledning av den reviderade

konventionens ratificering särskild lag den 31 mars 1913, innehållande erforderliga

bestämmelser rörande kollektivmärkens registrering, vilka bestämmelser utan väsentliga

ändringar sedan upptagits i det förslag till ny varumärkeslag, vilket av den

tyska riksregeringen den 11 juli 1913 blivit offentliggjort. Även i Danmark har

saken ordnats genom särskild lag den 29 april 1913 rörande kollektivmärken.

Förslag till en dylik särskild lag torde emellertid icke kunna upprättas

för att föreläggas redan detta års riksdag, och då ytterligare dröjsmål med ifrågavarande

konventions ratificering synes mig böra undvikas, ansluter jag mig till

patent- och registreringsverkets, av kommerskollegium biträdda förslag till ändringav

16 § i varumärkeslagen, men har jag för avsikt att snarast möjligt gå i författning

om utarbetande av förslag till särskild lag rörande kollektivmärken.’

Sedan bemälde departementschef den 28 december 1916 jämlikt

nådigt bemyndigande tillkallat byråchefen i patent- och registreringsverket

Arvid Kuylenstjerna att inom departementet biträda vid behand
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

K un yl. Majds nåd. proposition Nr 62.

ting av frågan om sådant tillägg till gällande varumärkeslagstiftning,

att skydd bereddes för inhemska så kallade förenings- eller kollektivmärken,

har inom departementet utarbetats förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

För detta lagförslag anhåller jag att nu få redogöra.

Förslaget ansluter sig i väsentliga delar till förutnämnda tyska

lag den 31 mars 1913, vilken synes ligga till grund jämväl för den

danska lagen i ämnet. Genom berörda fjeska lag har till lagen till

skydd för varubeteckningar den 12 maj 1894 fogats ett antal nya paragrafer,

innehållande bestämmelser om kollektivmärken (Verbandszeichen).

Den danska lagen om skydd för kollektivmärken (l1 rellesmrerkerj den

29 april 1913 meddelar vissa specialstadganden angående sådana märken,

men hänvisar i övrigt till den med vår svenska varumärkeslag i det,

väsentliga överensstämmande lagen om skydd för varumärken den 11

april 1890. • .

Huvudstadgandet om ifrågavarande föreningars rätt att fa varumärke

registrerat har införts i 1 § av varumärkeslagen och avfattats

i överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 16 §, sådan sistnämnda

paragraf lyder enligt lagen den 7 augusti 1914.

Varumärkeslagen bestämmer i 1 §, att rätt till varumärke omfattai

alla slags varor, där den ej blivit vid registreringen till vissa varuslag

inskränkt. Beträffande så kallade ordmärken har emellertid enligt 4 §

1), sådant detta lagrum ändrades genom lagen den 5 mars 1897, stadgats,

att dylikt märke får registreras endast om det består av ord, som kunna

anses såsom en särskilt uppfunnen benämning för vissa, i ansökningen

enligt 3 § uppgivna varuslag. Med hänsyn till de i förslaget avsedda

sammanslutningarnas ändamål här det synts lämpligt, att skyddet föi föreningsmärken,

även då de ej äro ordmärken, begränsas i likhet med

vad som skett beträffande sistnämnda märken.

För att en förening må kunna tillerkännas den förmån, som rätten

till registrering av eget varumärke innebär, måste föreningen motsvara

vissa från det allmännas sida uppställda fordringar. Om dessa stadgas

i varumärkeslagens 3 § enligt dess föreslagna lydelse.

Till en början kräves någon fasthet i föreningens organisation.

En sammanslutning, som önskar vinna rätt för sina medlemmar till

begagnande av visst varumärke, lärer väl någon gång vara en ekonomisk

förening, såsom den i det föregående omförmälda föreningen

Sveriges såpfabrikanter u. p. a. Men i vanliga fall blir väl en sådan

sammanslutning att hänföra till de ideella föreningarnas grupp. Som

känt är, har svensk rättspraxis icke tvekat att, där en ideell förening

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Å r 62.

antagit stadgar av en viss fullständighet, tillerkänna föreningen rättspersonlighet,

det vill säga förmåga att förvärva rättigheter och ikläda

sig skyldigheter ävensom söka, kära och svara inför domstol och annan

myndighet. I överensstämmelse härmed har såsom villkor för registrering

av föreningsmärke föreskrivits, att vid ansökningen skall fogas ett exemplar

av föreningens stadgar, angivande bland annat föreningens namn samt

1 öremålet för dess verksamhet ävensom den ort, där styrelsen har sitt säte.

litöver dessa allmänna uppgifter torde emellertid ytterligare upplysningar

böra fordras. Eu förening av ifrågavarande beskaffenhet lärer

i regel hava till sin huvudsakliga uppgift att genom utövande av eu

viss kontroll å medlemmarnas näringsverksamhet kunna garantera godheten

av de varor, som märkesrätten avser. I enlighet härmed innehåller

förslagen att det exemplar av föreningens stadgar, som ingives till registreringsmyndigheten,

skall utvisa jämväl förutsättningarna för medlems

rätt att begagna märket. I detta sammanhang må anföras, hurusom

av lantbruksstyrelsen fastställda särskilda regler för de i det föregående

omnämnda svenska smörprovningarna och för begagnande av svenska

smörprovningarnas smörmärke stadga, bland annat: att märket får användas

endast för de mejerier, vilkas smör vid undersökning befunnits hava

vissa närmare angivna egenskaper, att, då smör från märkesberättigat

mejeri vid provningarna konstateras hava brister, mejeriets innehavare

omedelbart kan fråntagas rätten till märkets användande samt att, då mellan

provningarna märkesförande smör finnes vara av sådan kvalitet, att den

är till skada för smörmärkets anseende, märket omedelbart skall avlägsnas

från smöret.

1 8 § av gällande varumärkeslag uttalas den grundsatsen, att eu

märkesrätt ej får överlåtas annorledes än tillsammans med den rörelse,

för vilken märket begagnas. Därest varumärket lösgjordes från rörelsen

och för sig överginge till annan, komme detsamma icke vidare att

erbjuda allmänheten avsedd garanti beträffande varans ursprung och beskaffenhet.

Med den nämnda grundsatsen torde överensstämma, att ett

föreningsmärke, som ju ej är bundet vid någon viss rörelse, icke under

några förhållanden bör få överlåtas. En bestämmelse av denna innebörd

har införts i sagda paragraf.

Då förening, för vars räkning föreningsmärke inregistrerats, icke

själv driver näring, skulle, med tillämpning av vanliga skadeståndsprinciper,

föreningen som sådan i regel ej kunna påräkna skadestånd

på grund av annans obehöriga användande av märket. Den ekonomiska

skadan drabbar ju nämligen omedelbart och i första hand föreningens

medlemmar. Det synes mig emellertid önskvärt att i detta fäll göra en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

avvikelse från vanliga skadeståndsprinciper. Föreningen torde hora betraktas

såsom representant för de intressen, vilka genom registreringen

tillvaratagits, och såsom sådan anses skadelidande och följaktligen

erhålla befogenhet att i stekhet för medlemmarna gorå skadeståndsanspråk

gällande. Fn sådan utväg förefaller så mycket naturligare,

soni det lust är på grund av medlemskapet som föreningens medlemmar

åtnjuta förmånen av märkets begagnande. Aven rent praktiskt sett

lärer denna lösning av skadeståndsspörsmålet — vilken tor övrigt

överensstämmer med den i tyska lagstiftningen antagna — vara mest

tillfredsställande. Det blir sedan eu inre föremngsangelagenhet att bestämma

i vad mån tillerkänt ersättningsbelopp skall fordelas bland de

medlemmar, som må ha drabbats av ekonomisk förlust genom intrånget

i varumärkesrätten. o .. ,

På sätt i det föregående angivits, finnas redan nu åtskilliga marken

inregistrerade, vilka i själva verket användas såsom föremngsmarken.

Intressenterna hava därvid gått så till väga, att en förening, eller ock

någon föreningens medlem såsom dess förtroendeman, latit tor egen

räkning inregistrera ett varumärke och därefter lämnat föreningens medlemmar

tillstånd att begagna märket. Det synes vara billigt, att ett

sålunda inregistrerat märke får, sedan speciella bestämmelser om forenmgsmärken

tillkommit, fortfarande användas i enlighet med sitt ursprungliga

ändamål utan att märket därför behöver ånyo registreras; ^ eu

sådan förnyad registrering skulle ju leda till att den för märket eu gång

vanna prioriteten ginge förlorad. Bestämmelser i nu antydda syfte hava

upptagits i förslaget. . n ,

Då eu förenings medlemmar vid tiden för den nya lagens tillkomst

använda ett icke registrerat varumärke, synes en viss företrädesrätt till

fortsatt bruk av samma märke såsom föreningsmärke böra dem tillerkännas.

I andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts en föreskrift i

denna riktning, svarande emot vad som föreskrivits i övergångsstadgandet

till lagen den 5 mars 1897 om ändring av varumärkeslagen.

Registrerat föreningsmärke lärer böra införas i en särskild av delning

av varumärkesregistret. Närmare bestämmelser därutinnan torde i

sinom tid böra upptagas i nådiga kungörelsen om varumärkesregistrets

förande in. in. den 18 november 1898; i sammanhang därmed erfordras

även någon jämkning i föreskrifterna i nådiga kungörelsen angående

beskaffenheten av de handlingar, som i ärenden rörande registrering av

varumärken inlämnas, den 31 december 1895.»

Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande lagforslag, av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att för

Övergångs

bestäm
melser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

det i

över

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande

förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U nåd. proposition Nr 62.

15

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8 och 12 §§ i lagen den 5 juli 1884

om skydd för varumärken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Var som här i riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk,

bergsbruk, handel eller annan näring, må, jämte det han äger

rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet

å honom tillhörig fast egendom, genom registrering i enlighet med

denna lags föreskrifter förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt

varumärke, för att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.

Förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares

intressen, må, ändock att föreningen icke driver näring, som

i första stycket sägs, genom registrering förvärva uteslutande rätt för

sina medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).

Rätt till föreningsmärke må omfatta endast vissa i ansökningen

om registrering enligt 3 § uppgivna slag av varor. Rätt till annat

varumärke skall omfatta alla slag av varor, där den ej blivit vid registreringen

till vissa varuslag inskränkt.

Varumärke anbringas å själva varan eller å kärl eller omslag

(emballage), vari den förvaras.

3 §.

Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten

ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan, inne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

hållande tydlig beskrivning å märket samt fullständig uppgift om sökandens

namn eller firma, yrke och postadress, så ock, där rätt till varumärke

skall omfatta endast vissa slag av varor, uppgift å dessa varuslag.

• Med ansökan skola följa:

avbildning av märket på fast papper i tre exemplar om högst tio

centimetei’S höjd och femton centimeters bredd;

två till märkets tryckning tjänliga stampar (klichéer) av samma

storlek som avbildningarna;

fyrtio kronor, utgörande avgift för registreringen och dess kungörande.

År fråga om föreningsmärke, skall vid ansökan fogas jämväl ett

av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga bevittnade

namnunderskrifter styrkt exemplar av föreningens stadgar, angivande

:

föreningens namn,

föremålet för föreningens verksamhet,

den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,

förutsättningarna för medlems rätt att begagna märket.

Registreringsmyndigheten åligger att ofördröjligen hålla sökanden

till banda eller, om fullständig adress uppgivits, med posten översända

skriftligt intyg om ansökans mottagande och om dag och tid på dagen,

då det skedde; skolande vid intyget fästas ett av de inlämnade exemplaren

av varumärket.

8 §■

Förenings rätt till registrerat föreningsmärke må icke överlåtas.

Rätten till annat registrerat varumärke må ej överlåtas annorledes

än tillsammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Överlåtes

rörelse till annan ägare, övergår rätten till registrerat varumärke, som

begagnas för rörelsen, från överlåtareu till den nye ägaren, där ej avtal

sker, att märkesrätten må av den förre behållas, eller att bägge må använda

märket för olika slag av varor.

12 §.

Den, som å varor, vilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag,,

i vilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller firma eller

namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara

för annans räkning registrerat, så ock den, som håller till salu varor,,

vilka honom veterligen äro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 62.

straffes med böter från ocli med tjugu till och med tvåtusen kronor

eller, om synnerlig skada av gärningen kommit eller den eljest är förenad

med särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och

med en månad till och med två år.

Den brottslige ersätte ock all skada. I fråga om ansvar och

skadestånd för intrång i rätt till registrerat föreningsmärke anses såsom

målsägande den förening, för vars räkning märket registrerats. Vid

beräkning av skadeståndets belopp må förening i sådant fall tillerkännas

ersättning jämväl för skada, som omedelbart tillskyndats medlem av

föreningen.

På den sakfälldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena

utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de

kärl eller omslag, vari de äro förvarade, förstöras, såvida de fortfarande

äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.

Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare,

där ej brottet av målsägande till åtal angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.

Där medlemmar i förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande

av näringsidkares intressen, vid denna lags trädande i kraft lovligen

begagna varumärke, som njuter skydd på grund av inregistrering

för föreningens eller någon särskild föreningsmedlems räkning, må, om

den för vilken märket registrerats sådant medgiver, registreringsmyndigheten

på ansökan av föreningen förklara, att märket skall såsom föreningsmärke

anses. Sådan ansökan skall göras inom ett år från denna

lags ikraftträdande och i enlighet med de i 3 § meddelade bestämmelser.

Skyddstid för märke, varom nu sagts, skall räknas från registreringsdagen.

Bruka medlemmar i förening, som nyss är nämnd, vid denna lags

utfärdande lovligen varumärke och har föreningen inom tre månader

från det lagen trädde i kraft sökt registrering av märket såsom föreningsmärke

på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registrering

vinna rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det

lätt kan därmed förväxlas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 53 höft. (Nr 62.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

15 januari 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand.

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 14 december 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen Arvid Kuylenstjerna.

Lagrådet yttrade:

Föreskriften i 3 §, att vid ansökan om registrering av föreningsmärke

skall fogas ett exemplar av föreningens stadgar, vilka böra hava

visst angivet innehåll, avser förnämligast, att registreringsmyndigheten

må kunna förvissa sig om föreningens rättssubjektivitet. Det lärer ock

kunna antagas, att en förening, vars stadgar innehålla, bland annat, vad

här särskilt angivits, i övrigt är så organiserad, att den bör erkännas

såsom juridisk person. Lämpligen synes dock böra föreskrivas, att

stadgarna jämväl skola upptaga bestämmelser om sättet för kallelse till

föreningssammanträden och för fattande av beslut i föreningens angelägenheter.

Att stadgarna skola angiva även förutsättningarna för medlems

rätt att begagna märket är emellertid en bestämmelse, som ej har med

frågan om rättssubjektiviteten att skaffa. Det lärer få antagas vara

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

avsett, att de niimnda förutsättningarna skola bringas till allmänhetens

kännedom, och bestämmelsen torde hava tillkommit med hänsyn till

märkets uppgift att erbjuda varans avnämare viss garanti angående

densammas beskaffenhet. Vid dessa förhållanden är det tydligen av

vikt, att även ändring i de en gång angivna förutsättningarna blir anmäld

till registreringsmyndigheten samt genom dennas försorg anmärkt

i registret och offentliggjord. Det synes därför böra åläggas föreningens

styrelse att göra dylik anmälan.

Justitieråden von Seth och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga

tilläde:

Såsom medel att framtvinga anmälningspliktens fullgörande kunde

tjäna en bestämmelse, att talan om registreringens upphävande må föras

av en var, därest föreningen trots erinran från registreringsmyndighetens

sida tillåter medlem att begagna märket under andra förutsättningar

än de anmälda. En sådan bestämmelse skulle ju ock bereda allmänheten

trygghet, att de anmälda förutsättningarna ej blott vid varje tidpunkt

överensstämde med då gällande stadgar utan ock av föreningen

vederbörligen upprätthölles.

Nu ifrågasatta bestämmelser om skyldighet att anmäla viss stadgeändring

och om rätt att påkalla registrerings upphävande torde lämpligen

kunna införas i varumärkeslagens 10 §.

Ur protokollet:

Erik Öl under.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 18 januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstieena,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den

15 innevarande januari avgivna utlåtande över det den 14 december

1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa

delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,

att han med anledning av de inom lagrådet framställda anmärkningar

vidtagit vissa ändringar så väl i 3 § av det remitterade förslaget som

ock i 6 och 10 §§ av varumärkeslagen. Därefter uppläste föredraganden

det sålunda ändrade förslaget samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varum a1 i texten
  2. LU 1918:16 Lagutskottets utlåtande Nr 16 s. 6 i texten