Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken
1918-01-18 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:62, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken
Dokumentets text
Kungl. Ma jäs nåd. proposition Kr 62.
1
Nr 62.
Kung!» Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli
1884 om skydd för varumärken; given Stockholms slott
den 18 januari 1918.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kung!. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring
i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.
Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 53 höft. (Nr 62.)
1
2
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 62.
Förslå g
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd
för varumärken.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 6, 8, 10 och 12 §§ i lagen den 5 juli
1884 om skydd för varumärken skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §‘
\ ar som här i riket idkar iabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk,
bergsbruk, handel eller annan näring, må, jämte det han äger
rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet
å honom tillhörig last egendom, genom registrering i enlighet med
denna lags föreskrifter förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt
varumärke, fÖl att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.
Förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares
intressen, må, ändock att föreningen icke driver näring, som
i första stycket sägs, genom registrering förvärva uteslutande rätt försina
medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).
Rätt till föreningsmärke må omfatta endast vissa i ansökningen
om registrering enligt 3 § uppgivna slag av varor. Rätt till annat
varumärke skall omfatta alla slag av varor, där den ej blivit vid registreringen
till vissa varuslag inskränkt.
Varumärke anbringas å själva varan eller å kärl eller omslag
(emballage), vari den förvaras.
3 §•
Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten
ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan, inne
-
3
Kung i Maj:ts nåd. -proposition Nr 62.
hållande tydlig beskrivning å märket samt i anständig uppgift om sökandens
namn eller firma, yrke oeh postadress, sa ock, där rätt till varumärke
skall omfatta endast vissa slag av varor, uppgift å dessa varuslag.
Med ansökan skola följa:
avbildning av märket på fast papper i tre exemplar om högst tio
centimeters böjd och femton centimeters biedd,
två till ''märkets tryckning tjänliga stampar (klichéer) av samma
storlek som avbildningarna; .
fyrtio kronor, utgörande avgift för registreringen och dess kun
gman^e,
& Qm föreilingsmärke, skall vid ansökan fogas jämväl ett
av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga evi
nade namnunderskrifter styrkt exemplar av föreningens stadgar, angivande:
föreningens
namn,
föremålet för föreningens verksamhet,
den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,
det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske,
grunderna för utövande av rösträtt och för fattande av beslut i
föreningens angelägenheter, .. , „A,iit
förutsättningarna för medlems rätt att begagna maiket.
om ändring av stadgarna i fråga om nämnda förutsättningar skall av
föreningens styrelse, så snart ske kan, anmälas till registreringsmyn
dighe
^ an8Ökan gkett om registrering av varumärke, åligger registreringsmyndigheten
att ofördröjligen hålla sökanden till banda eller, om
fullständig adress uppgivits, med posten översända skriftligt intyg om
ansökans mottagande och om dag oeh tid på dagen, da det skedde,
skolande vid intyget fästas ett av de inlämnade exemplaren av varumärket.
6 §•
Möter icke något hinder för registreringen, skall märket intagas i
registret samt kungörelse därom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna
och i en genom det allmännas försorg utgiven registrenngs
Ar
fråga om föreningsmärke, skall i registret och kungörelsen
införas jämväl uppgift om de enligt föreningens stadgar gällande förutsättningar
för medlems rätt att begagna märket. Inkommer till registre
-
4
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 62.
rmgsmyudigtaten anmälan om ändring av stadgarna i fråga om nämnda
förutsättningar, skall anmälans innehåll anmärkas i registret samt kungörande
ske såsom i första stycket sägs.
8 §•
korenmgs rätt till registrerat föreningsmärke må icke överlåtas
tvätten till annat registrerat varumärke må ej överlåtas annorledes
an tillsammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Överlåtes
rörelse til annan ägare övergår rätten till registrerat varumärke, som
begagnas för rörelsen, från överlåtaren till den nye ägaren, där ej avtal
använd^ mwe8fratten m:, av den förre behållas, eller att bägge må
använda märket for olika slag av varor.
10 §.
(,T|m/].:n Konungen, på därom gjord anmälan, att varumärke på
Ävavmt3 mom- e bor‘registreras’8ts11 detsamma
teekenHriföregl"tlering varumärke> som endast består av sådant
tecken ellei märke, som allmänneligen nyttjas i viss näring, äger varje
kåre av sådan näring ratt att fordra registreringens upphävande
Enahanda ratt tillkommer den som eljest förmenar, att registrering av
varumarke skett honom till förfång. I övrigt må, där föreningsmärkl
registrerats en var påyrka registreringens upphävande, om föreningens
yrelse underiater att, i enlighet med vad i 3 § föraskrives, anSfla
sådan ändring av föreningens stadgar, som där sägs, eller föreningen
trots erinran från registrenngsmyndigheten, tillåter medlem att begagna’
märket under andra förutsättningar än de anmälda. 1 de fall, nu sagda
aio, skalf talan om registrerings upphävande föras vid domstol.
12 §.
i vilk^: T å Var°riL IiIka tiU salu llållas> eller & kärl eller omslag,
vilka de forvaras, obehongen sätter annans namn eller firma eller
namnet pa annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara
för annans rakning registrerat, så ock den, som håller till salu varor
vilka honom veterligen aro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta’
straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtesen kronor
eller, om synnerlig skada av gärningen kommit eller den eljest är för
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62. 5
enad med särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och
med en månad till och med två år; ersätte ock all skada.
I fråga om ansvar och skadestånd för intrång i rätt till registrerat
föreningsmärke anses såsom målsägande den förening, för vars räkningmärket
registrerats. Vid beräkning av skadeståndets belopp må förening
i sådant fall tillerkännas ersättning jämväl för skada, som omedelbart
tillskyndats medlem av föreningen.
På den sakfälldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena
utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de
kärl eller omslag, vari de äro förvarade, förstöras, såvida de fortfarande
äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.
Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare,
där ej brottet av målsägande till åtal angivits.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.
Där medlemmar i förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande
av näringsidkares intressen, vid denna lags trädande i kraft
lovligen begagna varumärke, som njuter skydd på grund av inregistrering
för föreningens eller någon särskild föreningsmedlems räkning, må, om
den för vilken märket registrerats sådant medgiver, registrerings myndigheten
på ansökan av föreningen förklara, att märket skall såsom föreningsmärke
anses. Sådan ansökan skall göras inom ett år från denna
lags ikraftträdande och i enlighet med de i 3 § meddelade bestämmelser.
Skyddstid för märke, varom nu sagts, skall räknas från registreringsdagen.
Bruka medlemmar i förening, som nyss är nämnd, vid denna lags
utfärdande lovligen varumärke och har föreningen inom tre månader
från det lagen trädde i kraft sökt registrering av märket såsom föreningsmärke
på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registreringvinna
rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det
lätt kan därmed förväxlas.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
Individual
och
kollektiv
varumärken.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 14 december 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson.
Löfgren.
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefeu för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:
»Varumärkes uppgift är att i handeln skilja en vara från andra
av samma slag. Genom varumärkesskyddet säkerställes å ena sidan
producenten eller köpmannen mot att mindre nogräknade konkurrenter
genom obehörigt bruk av hans märke utnyttja det förtroende, han kan
hava genom sin näringsverksamhet tillvunnit sig. Å andra sidan beredes
varans avnämare, allmänheten, en garanti med avseende på varans
härkomst och egenskaper.
Ur båda dessa synpunkter kan givetvis rätten att begagna ett
varumärke vara av betydelse ej blott då det gäller enskilda näringsidkare,
utan även vid sammanslutningar av sådana. Under skrå- och
gilleväsendets tid, då de särskilda yrkesorganisationerna övade en effektiv
kontroll över de tillverkade varornas beskaffenhet, var det helt naturligt,
att skråets märke, ensamt eller jämsides med tillverkarens, åsattes den
7
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 62.
färdiga vara». Då skråets eller gillets märke var bekant i vida kretsar,
innebar detsamma, i högre grad än den kanske okände hantverkarens,
en garanti för varans avnämare.
Då med skråväsendets upphörande näringspolitiken slog in på nya
banor, förlorade kollektivmärkena efter hand sin betydelse. Den moderna
varumärkeslagstiftningen avser i regel endast individualmärken. Så
är fallet med den svenska lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken,
i den ursprungliga lydelsen. Emellertid har, med de ekonomiska
sammanslutningarnas alltjämt ökade betydelse, ett behov av skydd för
kollektivmärken på nytt gjort sig gällande. Frågan om sådant skydd
har upprepade gånger förevarit vid konferenser mellan de stater, som
tillhöra den internationella unionen för skydd av den industriella äganderätten.
Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade samt i Bryssel den 14 Washiugtondecember
1900 och i Washington den 2 juni 1911 reviderade konven- »onen.
tionen för skydd av den industriella äganderätten innehåller i art. 7 bis
följande bestämmelser: ''De kontraherande länderna förbinda sig att tillåta
registrering av och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar
(des collectivités), vilkas bestånd icke strider mot ursprungslandets lagstiftning,
även om dessa föreningar icke besitta industriellt eller handelsetablissement.
Varje land skall dock äga bestämma de särskilda villkor,
under vilka förening må tillåtas att skydda sina märken.'' Ifrågavarande
artikel infördes vid konferensen i Washington.
För att Sverige skulle kunna ratificera omförmälda konvention i dess ^ageu^den 7
i Washington reviderade lydelse, gjordes genom lagen den 7 augusti 1914
bland annat det tillägg till 16 § i lagen om skydd för varumärken, att Kungl.
Maj:t skulle äga efter avtal med främmande stat och under förutsättning
av'' ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt varumärkeslagen
skulle tillkomma förening, som vore bildad utom riket för tillvaratagande
av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke dreve
näring, som omförmäldes i lagens 1 §. Därefter har Sverige den 27
oktober 1916 tillträtt den reviderade konventionen.
Då det förslag, som ligger till grund för berörda lag den 7 ^jll7
augusti 1914, av dåvarande chefen för justitiedepartementet den 6 mars ajfgusJ mr.
samma år anmäldes inför Kungl. Magt, yttrade departementschefen i
denna del följande:
''Artikeln 7 bis förpliktar de kontraherande länderna att tillåta registreringav
och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar, vilkas befintlighet icke
strider mot hemlandets lagstiftning, även om dessa föreningar icke besitta industriellt
eller handelsetablissement. Varje land äger dock bestämma de särskilda villkor,
under vilka förening må tillåtas skydda sina märken.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
Dessa föreningsmärken, vilka äro avsedda att begagnas av föreningarnas
medlemmar, men icke av föreningarna själva, hava under senare tid erhållit allt
större betydelse och ej minst visat sig i hög grad ägnade att förstärka andra ursprungsbeteckningar.
Ofta få de tillika karaktären av garanti- eller kvalitetsmärken.
Användningen av ett dylikt förenings- eller kollektivmärke gör det, i synnerhet i
den utländska handeln, för föreningsmedlemmar lättare att skydda sig mot falska
beteckningar, än om varje enskild i utlandet begagnar sig endast av sitt egna varumärke.
Oavsett att endast kostnaden i många fall omöjliggör registrering av egna
märken i ett större antal länder, är det för utländska köpare alltid lättare att fästa
sig vid och behålla i minnet ett visst märke ä eu vara, än ett större antal märken.
Det är för övrigt intet som hindrar en producent eller köpman, om han så önskar,
att jämte kollektivmärket å sin vara anbringa eget varumärke.
Ehuru intresset för kollektivmärket inom industri och handel i utlandet befunnit
sig i ständigt framåtgående, var dock detta slag av varumärkesskydd hittills
av unionsländernas inhemska lagstiftning i det hela föga uppmärksammat. Endast
i ett fåtal länder var det fullständigare ordnat, i de övriga tillerkändes skydd åt
kollektivmärken endast med större eller mindre begränsning eller saknades det helt
och hållet, Man har varit hänvisad till att inom ramen för gällande lagstiftning
på omvägar skatta sig^ det behövliga skyddet. Så har exempelvis någon medlem
a\ föreningen i fråga, såsom dess förtroendeman, låtit inregistrera föreningsmärket
i sitt namn och sedermera lämnat de övriga föreningsmedlemmarna tillåtelse att
begagna detsamma. Eller också hava föreningsmedlemmarna en var för sig låtit
inregistrera föreningsmärket. Det har också förekommit, att föreningar hjälpt sig
fram på det sätt, att de på sidan om sin egentliga uppgift inrättat och drivit någon
Dinäring och pa denna förvärvat rätt till varumärkesskydd. Men sedan genom den
levideiade konventionsakten unionsländerna förpliktats att tillåta registrering av
och skydda kollektivmärken, har lagstiftningen blivit föranledd att närmare ingå
på och befatta sig med denna fråga. Emellertid har man i en del unionsländer
åtminstone för det närvarande stannat vid allenast de lagstiftningsåtgärder, som
påkallats för att° kunna ratificera den reviderade konventionen, varemot vissa andra
länder ordnat frågan fullständigare genom särskilda lagar.
För gällande svensk varumärkesrätt är kollektivmärket obekant, Varumärkeslagen
stadgar i 1 och 16 §§, att var, som här i riket eller under viss förutsättning
utom riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk, bergsbruk, handel
eller annan näring, må genom registrering förvärva uteslutande rätt till särskilt
varumärke; för en förening av näringsidkare, vilken såsom sådan icke driver näring,
är det uteslutet att kunna registrera och skydda ett för föreningens medlemmar
gemensamt märke. Det har likväl icke kunnat undvikas, att kollektivmärket även
här i landet fått insteg inom industri och handel och sökt åt sig på omväg för''
äi va skydd pa enahanda sätt, varom nyss nämndes. Patent- och registreringsverket
anföi såsom exempel pa svenska kollektivmärken det svenska smörmärket,
det så kallade runmärkef, som under nr 12737 är registrerat för ordföranden i
''svenska smörprovningarna’. På samma sätt äro tvenne varumärken under nr 9591
och 13806 inregistrerade för två medlemmar av Sveriges pomologiska förening.
ehuru de synas vara avsedda att begagnas av föreningens medlemmar i allmänhet.
Varumärket nr 13550 är inregistrerat för enskild näringsidkare men synes vara
avsett att begagnas jämväl av vissa osttillverkare i Västerbotten. Patent- och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62. •*
registreringsverket anför vidare varumärkena nr 7462 och 7463, vilka inregistrerats
för sekreteraren i stuteribokskommittén för Skåne men synas ämnade att användas
även av andra hästuppfödare. 1 de fall, då föreningen varit registrerad och sålunda
förvärvat rätt att vid domstol kära och svara, har patent- och registreringsverket
i allmänhet ansett sig böra medgiva registreringen. Såsom exempel på varumärke,
som registrerats för sådan förening och i föreningens namn, anföres av ämbetsverket
varumärket nr 12993, vilket registrerats för föreningen Sveriges såpfabri
kanter
u. p. a. . .
Dessa exempel torde tillräckligt visa, yttrar patent- och registreringsverket,
att kollektivmärkena blivit för vår handel och industri av sådan betydelse, att det
syntes påkallat, att deras skyddande bleve i den svenska varumärkeslagstiftmngen
på ett tillfredsställande sätt ordnat. Då emellertid denna lagstiftning inom den
närmaste tiden skulle i sin helhet göras till föremål för revision, hade det synts
ämbetsverket som om nyssnämnda, ganska omfattande fråga lämpligen borde erhålla
sin fullständiga lösning först i sammanhang med denna revision. Då å andra sidan
Sverige för sin del icke kunde, såsom önskvärt vore, ratihceia Washingtonkonfeiensens
Ibeslut, därest icke möjlighet att hos oss få kollektivmärken registrerade bereddes
övriga unionsländers undersåtar, hade patent- och registreringsverket ansett
sig böra taga under övervägande, huruvida icke för närvarande endast bestämmelser
kunde meddelas, som beredde sådan möjlighet, som nu nämnts. Patent- och registreringsverket
hade tänkt sig, att 16 § varumärkeslagen skulle utvidgas däihän,
att Eders Kungl. Maj:t ägde förordna, att skydd för varumärke kunde tillkomma
förening utom riket, ändock att föreningen icke dreve sådan näring, som omförmäldes
i 1 § varumärkeslagen, dock att dylik rätt endast borde tillkomma förening,
som vore bildad för tillvaratagande av näringsidkares intressen. Att utsträcka
denna rätt till föreningar, bildade för andra ändamål, kunde, förutom att sådant
skulle strida mot varumärkets natur, lätt för industri och handel medföra skada i
stället för gagn och borde därför icke ifrågakomma. Framginge icke föreningens
ändamål av de utländska registreringshandlingarna, kunde utredning därom utan
svårighet åstadkommas genom infordrande av föreningens stadgar eller genom intyg
i berörda hänseende. De bestämmelser i övrigt, vilka för reglerande av skydd försvenska
kollektivmärken otvivelaktigt erfordrades, vore icke, enligt patent- och
registreringsverkets mening, på samma sätt pakallade, da det gällde utländska
kollektivmärken. För att dessa skulle här kunna registreras, fordrades nämligen,
att de vore registrerade i den främmande staten, och de skyddades icke här i vidsträcktare
mån eller för längre tid än i den främmande staten. Registreringen i
Sverige hade således föregåtts av en prövning angående märkets registrerbarhet
såsom kollektivmärke i den främmande staten, och om skyddet i nämnda stat upphört,
t. ex. till följd av någon i dess lagstiftning förekommande bestämmelse, upphörde
även skyddet för samma märke hos oss.
Södra Älvsborgs läns industri- och handelskammare anmärker beträffande
denna sak. att, därest 16 § varumärkeslagen skulle på nyss angivet sätt utvidgas,
samma rätt även borde beredas svenska föreningar av ifrågavarande slag genom
partiell lagstiftning i ämnet. Det syntes nämligen kammaren icke rättvisligen kunna
begäras, att de svenska föreningarna under den tid. som kunde komma att förflyta,
innan revisionen av varumärkeslagen hunnit slutföras, skulle i det nu berörda hänseendet
vara sämre ställda än de utländska föreningarna av7 samma slag.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 53 höft. (Nr 62.)
2
10
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
Även Smålands och Blekinge handelskammare anser, att i sammanhang med
den till förmån för utländska föreningar av näringsidkare föreslagna ändringen i
varumärkeslagen jämväl sådan ändring i samma lag borde företagas, att kollektivmärke
må kunna i Sverige registreras på ansökan av svensk förening, som är bildad
för tillvaratagande av näringsidkares intressen.
Kommerskollegium instämmer i vad patent- och registreringsverket föreslagit
såsom den även med Sveriges intressen mest fördelaktiga lösningen för ögonblicket.
Då kollektivmärken enligt gällande varumärkesrätt icke kunna såsom sådana
här i landet registreras, måste ändring i detta avseende ske, därest den reviderade
konventionen skall kunna av Sverige ratificeras. En ändring av varumärkeslagens
16 § i den riktning, som av patent- och registreringsverket föreslagits, lärer ock
härför vara tillfyllest.
Det kan icke förnekas, att den oegentligheten då inträder, att främmande
kollektivmärken kunna här i landet registreras och skyddas, medan svenska kollektivmärken
äro därifrån uteslutna, vilket förhållande torde medföra, att svenska
kollektivmärken såsom sådana bliva uteslutna från skydd åtminstone i en del unionsländer.
Utan tvivel hade därför varit önskligt, att frågan angående skydd för kollektivmärken
nu kunnat lösas i hela sin vidd. Frågan är emellertid, såsom patentoch
registreringsverket erinrat, ganska omfattande. Viktiga intressen beröras därav,
vilka måste noga övervägas och begränsas i förhållande till varandra. Och givetvis
komma bestämmelser rörande kollektivmärken att i flera punkter sammanhänga
med varumärkeslagstiftningen i övrigt. Det hade vid sådant förhållande varit lämpligt,
om det fullständiga ordnandet av skyddet för kollektivmärken kunnat företagas
i samband med den revision av vår varumärkeslag i sin helhet, som patentlagstiftningskommittén
erhållit uppdrag att verkställa, men då detta revisionsarbete
icke kan förväntas bliva slutfört och ny lag i ämnet bliva utfärdad inom de närmare
åren, skulle detta sätt att behandla frågan föranleda en längre tids uppskov
med ratifikationen, något som jag icke anser mig kunna tillstyrka.
Det kan däremot sättas i fråga, huruvida man ej borde nu lösa spörsmålet
om skydd även för svenska kollektivmärken genom en särskild mera provisorisk
lag i ämnet. Nämnas må, att i Tyskland utfärdades i anledning av den reviderade
konventionens ratificering särskild lag den 31 mars 1913, innehållande erforderliga
bestämmelser rörande kollektivmärkens registrering, vilka bestämmelser utan väsentliga
ändringar sedan upptagits i det förslag till ny varumärkeslag, vilket av den
tyska riksregeringen den 11 juli 1913 blivit offentliggjort. Även i Danmark har
saken ordnats genom särskild lag den 29 april 1913 rörande kollektivmärken.
Förslag till en dylik särskild lag torde emellertid icke kunna upprättas
för att föreläggas redan detta års riksdag, och då ytterligare dröjsmål med ifrågavarande
konventions ratificering synes mig böra undvikas, ansluter jag mig till
patent- och registreringsverkets, av kommerskollegium biträdda förslag till ändringav
16 § i varumärkeslagen, men har jag för avsikt att snarast möjligt gå i författning
om utarbetande av förslag till särskild lag rörande kollektivmärken.’
Sedan bemälde departementschef den 28 december 1916 jämlikt
nådigt bemyndigande tillkallat byråchefen i patent- och registreringsverket
Arvid Kuylenstjerna att inom departementet biträda vid behand
-
11
K un yl. Majds nåd. proposition Nr 62.
ting av frågan om sådant tillägg till gällande varumärkeslagstiftning,
att skydd bereddes för inhemska så kallade förenings- eller kollektivmärken,
har inom departementet utarbetats förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.
För detta lagförslag anhåller jag att nu få redogöra.
Förslaget ansluter sig i väsentliga delar till förutnämnda tyska
lag den 31 mars 1913, vilken synes ligga till grund jämväl för den
danska lagen i ämnet. Genom berörda fjeska lag har till lagen till
skydd för varubeteckningar den 12 maj 1894 fogats ett antal nya paragrafer,
innehållande bestämmelser om kollektivmärken (Verbandszeichen).
Den danska lagen om skydd för kollektivmärken (l1 rellesmrerkerj den
29 april 1913 meddelar vissa specialstadganden angående sådana märken,
men hänvisar i övrigt till den med vår svenska varumärkeslag i det,
väsentliga överensstämmande lagen om skydd för varumärken den 11
april 1890. • .
Huvudstadgandet om ifrågavarande föreningars rätt att fa varumärke
registrerat har införts i 1 § av varumärkeslagen och avfattats
i överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 16 §, sådan sistnämnda
paragraf lyder enligt lagen den 7 augusti 1914.
Varumärkeslagen bestämmer i 1 §, att rätt till varumärke omfattai
alla slags varor, där den ej blivit vid registreringen till vissa varuslag
inskränkt. Beträffande så kallade ordmärken har emellertid enligt 4 §
1), sådant detta lagrum ändrades genom lagen den 5 mars 1897, stadgats,
att dylikt märke får registreras endast om det består av ord, som kunna
anses såsom en särskilt uppfunnen benämning för vissa, i ansökningen
enligt 3 § uppgivna varuslag. Med hänsyn till de i förslaget avsedda
sammanslutningarnas ändamål här det synts lämpligt, att skyddet föi föreningsmärken,
även då de ej äro ordmärken, begränsas i likhet med
vad som skett beträffande sistnämnda märken.
För att en förening må kunna tillerkännas den förmån, som rätten
till registrering av eget varumärke innebär, måste föreningen motsvara
vissa från det allmännas sida uppställda fordringar. Om dessa stadgas
i varumärkeslagens 3 § enligt dess föreslagna lydelse.
Till en början kräves någon fasthet i föreningens organisation.
En sammanslutning, som önskar vinna rätt för sina medlemmar till
begagnande av visst varumärke, lärer väl någon gång vara en ekonomisk
förening, såsom den i det föregående omförmälda föreningen
Sveriges såpfabrikanter u. p. a. Men i vanliga fall blir väl en sådan
sammanslutning att hänföra till de ideella föreningarnas grupp. Som
känt är, har svensk rättspraxis icke tvekat att, där en ideell förening
12
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Å r 62.
antagit stadgar av en viss fullständighet, tillerkänna föreningen rättspersonlighet,
det vill säga förmåga att förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter ävensom söka, kära och svara inför domstol och annan
myndighet. I överensstämmelse härmed har såsom villkor för registrering
av föreningsmärke föreskrivits, att vid ansökningen skall fogas ett exemplar
av föreningens stadgar, angivande bland annat föreningens namn samt
1 öremålet för dess verksamhet ävensom den ort, där styrelsen har sitt säte.
litöver dessa allmänna uppgifter torde emellertid ytterligare upplysningar
böra fordras. Eu förening av ifrågavarande beskaffenhet lärer
i regel hava till sin huvudsakliga uppgift att genom utövande av eu
viss kontroll å medlemmarnas näringsverksamhet kunna garantera godheten
av de varor, som märkesrätten avser. I enlighet härmed innehåller
förslagen att det exemplar av föreningens stadgar, som ingives till registreringsmyndigheten,
skall utvisa jämväl förutsättningarna för medlems
rätt att begagna märket. I detta sammanhang må anföras, hurusom
av lantbruksstyrelsen fastställda särskilda regler för de i det föregående
omnämnda svenska smörprovningarna och för begagnande av svenska
smörprovningarnas smörmärke stadga, bland annat: att märket får användas
endast för de mejerier, vilkas smör vid undersökning befunnits hava
vissa närmare angivna egenskaper, att, då smör från märkesberättigat
mejeri vid provningarna konstateras hava brister, mejeriets innehavare
omedelbart kan fråntagas rätten till märkets användande samt att, då mellan
provningarna märkesförande smör finnes vara av sådan kvalitet, att den
är till skada för smörmärkets anseende, märket omedelbart skall avlägsnas
från smöret.
1 8 § av gällande varumärkeslag uttalas den grundsatsen, att eu
märkesrätt ej får överlåtas annorledes än tillsammans med den rörelse,
för vilken märket begagnas. Därest varumärket lösgjordes från rörelsen
och för sig överginge till annan, komme detsamma icke vidare att
erbjuda allmänheten avsedd garanti beträffande varans ursprung och beskaffenhet.
Med den nämnda grundsatsen torde överensstämma, att ett
föreningsmärke, som ju ej är bundet vid någon viss rörelse, icke under
några förhållanden bör få överlåtas. En bestämmelse av denna innebörd
har införts i sagda paragraf.
Då förening, för vars räkning föreningsmärke inregistrerats, icke
själv driver näring, skulle, med tillämpning av vanliga skadeståndsprinciper,
föreningen som sådan i regel ej kunna påräkna skadestånd
på grund av annans obehöriga användande av märket. Den ekonomiska
skadan drabbar ju nämligen omedelbart och i första hand föreningens
medlemmar. Det synes mig emellertid önskvärt att i detta fäll göra en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
avvikelse från vanliga skadeståndsprinciper. Föreningen torde hora betraktas
såsom representant för de intressen, vilka genom registreringen
tillvaratagits, och såsom sådan anses skadelidande och följaktligen
erhålla befogenhet att i stekhet för medlemmarna gorå skadeståndsanspråk
gällande. Fn sådan utväg förefaller så mycket naturligare,
soni det lust är på grund av medlemskapet som föreningens medlemmar
åtnjuta förmånen av märkets begagnande. Aven rent praktiskt sett
lärer denna lösning av skadeståndsspörsmålet — vilken tor övrigt
överensstämmer med den i tyska lagstiftningen antagna — vara mest
tillfredsställande. Det blir sedan eu inre föremngsangelagenhet att bestämma
i vad mån tillerkänt ersättningsbelopp skall fordelas bland de
medlemmar, som må ha drabbats av ekonomisk förlust genom intrånget
i varumärkesrätten. o .. ,
På sätt i det föregående angivits, finnas redan nu åtskilliga marken
inregistrerade, vilka i själva verket användas såsom föremngsmarken.
Intressenterna hava därvid gått så till väga, att en förening, eller ock
någon föreningens medlem såsom dess förtroendeman, latit tor egen
räkning inregistrera ett varumärke och därefter lämnat föreningens medlemmar
tillstånd att begagna märket. Det synes vara billigt, att ett
sålunda inregistrerat märke får, sedan speciella bestämmelser om forenmgsmärken
tillkommit, fortfarande användas i enlighet med sitt ursprungliga
ändamål utan att märket därför behöver ånyo registreras; ^ eu
sådan förnyad registrering skulle ju leda till att den för märket eu gång
vanna prioriteten ginge förlorad. Bestämmelser i nu antydda syfte hava
upptagits i förslaget. . n ,
Då eu förenings medlemmar vid tiden för den nya lagens tillkomst
använda ett icke registrerat varumärke, synes en viss företrädesrätt till
fortsatt bruk av samma märke såsom föreningsmärke böra dem tillerkännas.
I andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts en föreskrift i
denna riktning, svarande emot vad som föreskrivits i övergångsstadgandet
till lagen den 5 mars 1897 om ändring av varumärkeslagen.
Registrerat föreningsmärke lärer böra införas i en särskild av delning
av varumärkesregistret. Närmare bestämmelser därutinnan torde i
sinom tid böra upptagas i nådiga kungörelsen om varumärkesregistrets
förande in. in. den 18 november 1898; i sammanhang därmed erfordras
även någon jämkning i föreskrifterna i nådiga kungörelsen angående
beskaffenheten av de handlingar, som i ärenden rörande registrering av
varumärken inlämnas, den 31 december 1895.»
Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande lagforslag, av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att för
Övergångs
bestäm
melser.
14
det i
över
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande
förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.
till denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
Kungl. Maj:U nåd. proposition Nr 62.
15
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd
för varumärken.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 8 och 12 §§ i lagen den 5 juli 1884
om skydd för varumärken skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Var som här i riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk,
bergsbruk, handel eller annan näring, må, jämte det han äger
rätt att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet
å honom tillhörig fast egendom, genom registrering i enlighet med
denna lags föreskrifter förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt
varumärke, för att i den allmänna handeln skilja sina varor från andras.
Förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande av näringsidkares
intressen, må, ändock att föreningen icke driver näring, som
i första stycket sägs, genom registrering förvärva uteslutande rätt för
sina medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).
Rätt till föreningsmärke må omfatta endast vissa i ansökningen
om registrering enligt 3 § uppgivna slag av varor. Rätt till annat
varumärke skall omfatta alla slag av varor, där den ej blivit vid registreringen
till vissa varuslag inskränkt.
Varumärke anbringas å själva varan eller å kärl eller omslag
(emballage), vari den förvaras.
3 §.
Den, som vill låta registrera varumärke, skall till registreringsmyndigheten
ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan, inne
-
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
hållande tydlig beskrivning å märket samt fullständig uppgift om sökandens
namn eller firma, yrke och postadress, så ock, där rätt till varumärke
skall omfatta endast vissa slag av varor, uppgift å dessa varuslag.
• Med ansökan skola följa:
avbildning av märket på fast papper i tre exemplar om högst tio
centimetei’S höjd och femton centimeters bredd;
två till märkets tryckning tjänliga stampar (klichéer) av samma
storlek som avbildningarna;
fyrtio kronor, utgörande avgift för registreringen och dess kungörande.
År fråga om föreningsmärke, skall vid ansökan fogas jämväl ett
av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga bevittnade
namnunderskrifter styrkt exemplar av föreningens stadgar, angivande
:
föreningens namn,
föremålet för föreningens verksamhet,
den ort, där föreningens styrelse har sitt säte,
förutsättningarna för medlems rätt att begagna märket.
Registreringsmyndigheten åligger att ofördröjligen hålla sökanden
till banda eller, om fullständig adress uppgivits, med posten översända
skriftligt intyg om ansökans mottagande och om dag och tid på dagen,
då det skedde; skolande vid intyget fästas ett av de inlämnade exemplaren
av varumärket.
8 §■
Förenings rätt till registrerat föreningsmärke må icke överlåtas.
Rätten till annat registrerat varumärke må ej överlåtas annorledes
än tillsammans med den rörelse, för vilken det begagnas. Överlåtes
rörelse till annan ägare, övergår rätten till registrerat varumärke, som
begagnas för rörelsen, från överlåtareu till den nye ägaren, där ej avtal
sker, att märkesrätten må av den förre behållas, eller att bägge må använda
märket för olika slag av varor.
12 §.
Den, som å varor, vilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag,,
i vilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller firma eller
namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara
för annans räkning registrerat, så ock den, som håller till salu varor,,
vilka honom veterligen äro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta,
17
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 62.
straffes med böter från ocli med tjugu till och med tvåtusen kronor
eller, om synnerlig skada av gärningen kommit eller den eljest är förenad
med särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och
med en månad till och med två år.
Den brottslige ersätte ock all skada. I fråga om ansvar och
skadestånd för intrång i rätt till registrerat föreningsmärke anses såsom
målsägande den förening, för vars räkning märket registrerats. Vid
beräkning av skadeståndets belopp må förening i sådant fall tillerkännas
ersättning jämväl för skada, som omedelbart tillskyndats medlem av
föreningen.
På den sakfälldes bekostnad skola de olagligen anbragta märkena
utplånas eller, om utplåningen annorledes ej kan ske, varorna eller de
kärl eller omslag, vari de äro förvarade, förstöras, såvida de fortfarande
äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.
Förbrytelse, som i denna § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare,
där ej brottet av målsägande till åtal angivits.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.
Där medlemmar i förening, som är bildad inom riket för tillvaratagande
av näringsidkares intressen, vid denna lags trädande i kraft lovligen
begagna varumärke, som njuter skydd på grund av inregistrering
för föreningens eller någon särskild föreningsmedlems räkning, må, om
den för vilken märket registrerats sådant medgiver, registreringsmyndigheten
på ansökan av föreningen förklara, att märket skall såsom föreningsmärke
anses. Sådan ansökan skall göras inom ett år från denna
lags ikraftträdande och i enlighet med de i 3 § meddelade bestämmelser.
Skyddstid för märke, varom nu sagts, skall räknas från registreringsdagen.
Bruka medlemmar i förening, som nyss är nämnd, vid denna lags
utfärdande lovligen varumärke och har föreningen inom tre månader
från det lagen trädde i kraft sökt registrering av märket såsom föreningsmärke
på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registrering
vinna rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det
lätt kan därmed förväxlas.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 53 höft. (Nr 62.)
3
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den
15 januari 1918.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand.
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 14 december 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen Arvid Kuylenstjerna.
Lagrådet yttrade:
Föreskriften i 3 §, att vid ansökan om registrering av föreningsmärke
skall fogas ett exemplar av föreningens stadgar, vilka böra hava
visst angivet innehåll, avser förnämligast, att registreringsmyndigheten
må kunna förvissa sig om föreningens rättssubjektivitet. Det lärer ock
kunna antagas, att en förening, vars stadgar innehålla, bland annat, vad
här särskilt angivits, i övrigt är så organiserad, att den bör erkännas
såsom juridisk person. Lämpligen synes dock böra föreskrivas, att
stadgarna jämväl skola upptaga bestämmelser om sättet för kallelse till
föreningssammanträden och för fattande av beslut i föreningens angelägenheter.
Att stadgarna skola angiva även förutsättningarna för medlems
rätt att begagna märket är emellertid en bestämmelse, som ej har med
frågan om rättssubjektiviteten att skaffa. Det lärer få antagas vara
19
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
avsett, att de niimnda förutsättningarna skola bringas till allmänhetens
kännedom, och bestämmelsen torde hava tillkommit med hänsyn till
märkets uppgift att erbjuda varans avnämare viss garanti angående
densammas beskaffenhet. Vid dessa förhållanden är det tydligen av
vikt, att även ändring i de en gång angivna förutsättningarna blir anmäld
till registreringsmyndigheten samt genom dennas försorg anmärkt
i registret och offentliggjord. Det synes därför böra åläggas föreningens
styrelse att göra dylik anmälan.
Justitieråden von Seth och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga
tilläde:
Såsom medel att framtvinga anmälningspliktens fullgörande kunde
tjäna en bestämmelse, att talan om registreringens upphävande må föras
av en var, därest föreningen trots erinran från registreringsmyndighetens
sida tillåter medlem att begagna märket under andra förutsättningar
än de anmälda. En sådan bestämmelse skulle ju ock bereda allmänheten
trygghet, att de anmälda förutsättningarna ej blott vid varje tidpunkt
överensstämde med då gällande stadgar utan ock av föreningen
vederbörligen upprätthölles.
Nu ifrågasatta bestämmelser om skyldighet att anmäla viss stadgeändring
och om rätt att påkalla registrerings upphävande torde lämpligen
kunna införas i varumärkeslagens 10 §.
Ur protokollet:
Erik Öl under.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 62.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 18 januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstieena,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den
15 innevarande januari avgivna utlåtande över det den 14 december
1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa
delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.
Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,
att han med anledning av de inom lagrådet framställda anmärkningar
vidtagit vissa ändringar så väl i 3 § av det remitterade förslaget som
ock i 6 och 10 §§ av varumärkeslagen. Därefter uppläste föredraganden
det sålunda ändrade förslaget samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Henry Lindberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 5 juli 1884 om skydd för varum a1 i texten
- LU 1918:16 Lagutskottets utlåtande Nr 16 s. 6 i texten