Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen m. m

82 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:63, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 63.

1

Nr (»3.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av strafflagen m. m.;

given Stockholms slott den 25 januari 11)18.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kung]. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen,

2) lag om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen den 27 februari

1858 angående ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande

till svensk medborgare,

3) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående

villkorlig frigivning,

4) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten,

5) lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8

mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål,

6) lag om ändrad lydelse av 26 § 1 inom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster,

7) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom,

8) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29

§§ samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken,

9) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål,

10) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet

den 29 juni 1917,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. avd. 54 käft. {Nr 63.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 63.

11) lag om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation

den 12 maj 1917,

12) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887,

13) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar,

14) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag samt

15) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den

17 oktober 1900.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

USTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Majds nåd. proposition nr 63.

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 19 §, 3 kap. 13 §, 8 kap. 30 §,

12 kap. 21 §, 13 kap. 6 §, 14 kap. 40 §, 15 kap. 25 §, 16 kap. 16 §,

18 kap. 12 §, 19 kap. 23 §, 20 kap. 14 §, 21 kap. 10 §, 22 kap. 22 §,

23 kap. 1 och 2 §§ samt 25 kap. 12 § strafflagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 KAP.

19 §.

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige för

tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må utöva ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning samt ej är berättigad avgiva röst

vid val av riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller

municipalstämmas eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar

och beslut eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande

endast den må deltaga, som är i kommunens allmänna angelägenhetei

röstberättigad. Är någon till sådan påföljd dömd, have han ock förverkat

allmän befattning, som av honom innehaves.

Ej må påföljd enligt denna § ådömas, där ej brottet varder belagt

med dödsstraff eller med straffarbete i minst sex månader. Påföljden

ådömes för alltid, där den dömde gjort sig skyldig till dödsstraff eller

straffarbete på livstid, men i annat fall intill dess viss tid, minst ett och

högst tio år, förflutit från det han efter utståndet straff blivit frigiven.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

KutigI. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

3 KAP.

13 §.

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete

i minst sex månader för delaktighet i brott, varå påföljd enligt 2 kap.

19 § för alltid efter lag följa kan; värde då ock påföljd ådömd, efter ty

i sistnämnda lagrum sägs.

8 KAP.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §

1 inom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde oek dömd till påföljd

enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 2, 3, 7, 8 eller

10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

12 KAP.

21 §.

o^?.e?’ som. ^ straff efter 1, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock dömd

till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 4, 7,

12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex månader.

13 KAP.

6 §•

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock

dömas till påföljd enligt 2 kap 19 §.

14 KAP.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19, 28 eller 40 §,

eller i annat fall, än 34 § avser, fälles till straff efter 1 eller 2 § eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr Cd. 5

18 § 1 mom., skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 1!) §. Pag''

samma vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 prövas skyldig till

straffarbete i minst sex månader.

15 KAP.

25 §.

Den, som till straff efter 1, 3 eller o § eller sista punkten i 8 §

fälles, skall oek dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

16 KAP.

16 §.

Den, som efter 3 § gjort sig förfallen till dödsstraff eller till straffarbete

i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap.

19 §. Lag samma vare, om någon efter 1, 2 eller 7 § gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader.

18 KAP.

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under

deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från

och med två till och med sex år; varde ock dömda till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

19 KAP.

23 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller It) §,

17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9 eller 21 §

till straffarbete i minst sex månader.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

20 KAP.

14 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig skyldig

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

21 KAP.

10 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller

b §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare,

om någon efter 9 § gjort sig förfallen till straffarbete i minst sex månader.

22 KAP.

22 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

23 KAP.

1 §’

Pinnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

1. att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat

avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen

föiskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; ellhr

3. att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. MajUs nåd. proposition nr tid. <

eu sådan gäldenär skall dömas till straffarbete tran och med tvä till

och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Aro omständigheterna

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till sex månader

nedsättas.

2 §.

Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i ty

1. att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom

kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes

förskingrat; eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed

lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav

märklig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; värde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

25 KAP.

12 §.

Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller

böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller

upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som

icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar,

företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri;

dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför

ställer, till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader

till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande; ma tiden för straffarbetet till ett ai nedsättas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock

följande bestämmelser skola träda i tillämpning:

1. Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas; i

stället varde påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen förbrytaren ådömd,

efter ty för varje fall är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

& Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

2. Den, som dömts förlustig medborgerligt förtroende, vare, på

grund av bestämmelse i lag eller författning, allenast i samma mån som

den, vilken dömts till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, utestängd

från behöflighet, lättighet eller förman. Stadganden, som i vidare mån

från behörighet, rättighet eller förmån utestänga den, vilken dömts förlustig

medborgerligt förtroende eller saknar eller saknat god frejd, varda

förty upphävda.

T fråga om rätt till pension gälle dock vad särskilt är stadgat.

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse av SS 2 och 3 i förordningen den 27 februari 1858 angående

ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande till svensk

medborgare.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 i förordningen den 27 februari

1858 angående ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande till

svensk medborgare skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Svensk medborgarerätt må kunna vinnas av utländsk man, som

l:o) uppnått 21 års ålder,

2:o) ej är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd från

behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

3:o) varit boende tvenne år i riket och

4:o) har utväg att sig försörja.

Hav utländsk man, enligt vad i 28 § regeringsformen medgivet är,

blivit. i rikets tjänst anställd, eller har han gjort sig känd för utmärkt

skicklighet i vetenskap eller konst, eller i lantbruk, bergsbruk eller annan

näring, eller finnes hans upptagande till svensk medborgare eljest för riket

medföra gagn, då må medborgarerätt även tidigare efter inflyttningen i

riket, än ovan sagt är, kunna honom beviljas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr Hd.

§ 3.

Ansökning om svensk medborgarerätt skall vara åtföljd av bevis om

sökandens ålder oeh från vilket land han är, om tiden då han i riket

inkommit och den eller de orter, där han sedermera varit boende, samt

om hans trosbekännelse.

Härom skall ock den ämbetsmyndighet, vars utlåtande över ansökningen

Konungen infordrar, söka att inhämta och meddela de ytterligare

upplysningar, som kunna finnas av nöden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 $ i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående

villkorlig frigivning skall erhålla följande lydelse:

4 §•

Har prövotid, varom i 2 § förmärs, gått till ända, utan att den

villkorliga friheten återkallats eller den frigivne på grund av förhållande,

som till återkallelse leder, blivit häktad, och föreligger ej heller fall, som

i 13 § sägs, vare så ansett, som hade straffet vid frigivningen till fullo

avtjänats; dock att jämte straffet ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

ej i något fall upphör före prövotidens utgång.

Vad nu är stadgat om påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen gäller

oek ådömd förlust av medborgerligt förtroende.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 54 käft. (Nr 63.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 28, 109, 114, 152 och 172 §§ i strafflagen

för krigsmakten skola erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till mistning

av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det ämbete

eller den tjänst, vari han sig förbrutit, gälle vad i allmän lag sägs.

Vissa i denna lag bestämda brott kunna medföra ådömande av påföljd

enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen; och gälle om förutsättningför

påföljdens åläggande, om tid, för vilken densamma ådömes, samt om

förverkande av allmän befattning, som av den dömde innehaves, vad i

samma lagrum är stadgat.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas

till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Lag samma vare, om

någon efter 102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst

sex månader.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i olovlig

avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. ]proposition nr 63.

sställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller

annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete frän och med tva till och

med sex år; varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna

strafflagen.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom denna

§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

152 §.

Deri, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon är förfallen

till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet skett i

förrädisk avsikt.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kapitel förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd

enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock

följande bestämmelse skall träda i tillämpning:

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas. I stället

värde påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen förbrytaren ådömd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 inom. i lagen den 8 mars 1889 om straff

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål.

Härigenom förordnas, att 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars

1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Begår präst brott, därför han dömes till påföljd enligt 2 kap.

19 § strafflagen eller till straffarbete eller till dödsstraff; varde tillika

dömd till avsättning, ändå att brottet är begånget utom ämbetet.

15 §.

1. Har präst blivit dömd till avsättning eller enligt 14 § skild

från ämbete och tjänst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har

han blivit tilltalad för brott, varå påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag kan följa, men dom över

honom ej fallit; må domkapitlet, när omständigheterna därtill föranleda,

besluta, att han skall avhålla sig från ämbetets utövning till dess annorlunda

varder förordnat; och gånge det beslut utan hinder av klagan genast

i verkställighet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:t» nåd. proposition nr 63.

18

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 26 § 1 inom. i lagen den 9 december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster skall erhålla följande

ändrade lydelse:

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme eu var i församlingen mantalsskriven

man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för egen

del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga, dock ej den, som

står under förmynderskap. Hustru till röstberättigad man äge ock, även

om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans överläggningar

och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon uppnått 21

års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten på grund av henne

ådömd straffpåföljd, ej är främmande trosbekännare eller anmält sig till

utträde ur svenska kyrkan och ej heller står under förmynderskap.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares

förvaltning av omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §■

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd

straffpåföljd icke ma utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag,

vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist

förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra

sådan påföljd; ej heller den, som förklarats ovärdig att inför Tätta

föra andras talan. Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga, än den,

som icke är bosatt inom den kommun, där valet förrättas; ämbets- eller

tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra;

den, som efter fyra års tjänstgöring såsom god man är i ordning att

från befattningen avgå; den som uppnått 60 års ålder, samt den, som

eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§ samt 25 kap.

9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§

samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

2 §.

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock

ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller

som är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,

eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd; ej den, som är dömd ovärdig föra andras talan inför rätta; ej

heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes

för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå. Flyttar

nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten

honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som

berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida,

till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.

Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej

heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, återinträda

förr, än efter sex år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

17 KAP.

7 §•

Ej må den vittna, som menedare, eller för sådant brott då anklagad

är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän: ej vettlös, eller den,

som ej fyllt femton år: ej okänd och främmande, innan kunnigt varder,

att han ej på grund av honom ådömd straffpåföljd är utestängd från

behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen:

ej okristen, eller den, som av sådan lära är, att han om vittnes eden en

falsk och skadlig mening haver: ej eget husfolk och enskilde tjänare,

då de i tjänsten äro, utan så är, att grovt brott inom huset skett, och

andre ej hava när varit: ej i brottmål den, som angivare är, eller de,

som rykte därom utspritt, eller av andra det allenast hört hava: ej de,

som i den skyldskap, eller det svågerlag med endera av sakägarne äro,

som i det 13 kap. 1 § om jäv emot domaren sagt är, evad de åberopas

att vittna mot eller med; och vare lag samma, där allenast trolovning

skedd är: ej den,- som själv, eller vars skyldeman hava i saken del, eller

kunna nytta eller skada där av vänta: ej må ock fullmäktig vittna om

det, som hans huvudman honom under den rättegång förtrott; finnes det,

att han där före är till fullmäktig tagen, att han ej vittna måtte; då bör

han saken lämna, och vittne bära.

10 §.

Kvinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man vittne bära.

14 §.

Nu kan så hända, att både kärande och svarande åsämjas, att låta

den vittna, som ej är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

men eljest jävaktig; äge domaren ändå makt att pröva, om det

ske må.

29 §.

Tu vittnen äro fullt bevis, där i de sammanstämma. Ett vittne

om själva målet gälle ej mer, än för halvt bevis; och då bör den, som

käres till, med ed sig värja. Är han på grund av honom ådömd straff
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 63. 1''

påföljd utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i

2 kap. 19 § strafflagen, eller kan eden eljest honom icke utan synnerlig

våda anförtros; då må han ej till saken fällas.

25 KAP.

9 §•

År någon av underrätt dömd till döden eller till straffarbete pa

livstid eller för alltid till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller förlust

av medborgerligt förtroende eller förklarad skyldig att fortsätta honom

förut ådömt straffarbete på livstid, skall målet, i vad det honom

rörer, underställas hovrättens prövning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jämväl ställd under

åtal för brott, som tillhör överrätts omedelbara upptagande, skall underrätten,

sedan den meddelat utslag beträffande den under dess domvärjo

hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hovrättens prövning,

ändå att det eljest ej, efter ty nyss är sagt, skolat underställas.

Då mål underställes hovrättens prövning, give rätten till känna,

vad part har att iakttaga, där han vill i hovrätten sig yttra; och läte i

stad rätten samt på landet häradshövdingen inom tid, som för anförande

av besvär över rättens utslag i allmänhet gäller, till hovrätten insända

utslaget samt övriga protokoll och handlingar i målet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om äudrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning

av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmak

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 54 käft. (Nr 63.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

3 §.

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava

uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag
till
Lag
om

änilrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29 juni 1917.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29

juni 1917 skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr OS.

Korn stör under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation den 12 maj

1917.

Härigenom förordnas, att 26 och 30 §§ i lagen om expropriation

den 12 maj 1917 skola erhålla följande ändrade lydelse:

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugofem års

ålder, eller ej råder över sig och sin egendom, eller är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas, eller eljest på grund av honom

ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning, eller blivit dömd

ovärdig att föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande

eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras

bland de till ledamöter i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms

stad och län valbara utses inom såväl staden som länet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än

den, som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag,

samt tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga

uppdraget. •

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd gälle dessa jäv: om han

är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld

eller besvågrad, har del i -saken eller kan vänta synnerlig nytta eller

skada därav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit

i åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken

eller däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part

i en lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om

han står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller

av honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om lian genom utslag, vilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

från behörighet och rättigheter, som om förmäl as i 2 kap. 19 § strafflagen.

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,

som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej heller

vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig i mål,

vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd

eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att

därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr dd.

.21

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Emot skiljeman gälle dessa jäv: om han ej fyllt tjugufem år; om

han är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda

skyld eller besvågrad, äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig

nytta eller skada; om han såsom domare eller eljest å ämbetes vägnar

deltagit i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han varit fullmäktig

i saken eller däri vittnat; om han är part i en lika sak; om han är parts

vederdeloman eller uppenbar ovän; om han står under annans måls
manskap

eller någondera partens husbondevälde eller av honom njuter

lön eller underhåll; om han såsom ämbets- eller tjänsteman lyder under

någondera partens förmanskap; om han blivit dömd ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; om han genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmärs;

om han blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som därvid

suttit i nämnden, ej av sådan orsak anses jävig såsom skiljeman.. Ej

heller vare den, som av kronan njuter lön eller underhåll, förty jävig

såsom skiljeman i sak, däri kronan är part.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds nåd. proposition nr SS.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med

ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej

räknas för jäv.

Part må ej jäva skiljeman, som han själv valt eller om vars väljande

parterne varit ense, så framt ej jävet uppkommit eller blivit veterligt

först efter valet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslås:

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas

ur föreningen.

Om uteslutning av medlem i visst särskilt fall stadgas i 65 §

2 inom.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Hd.

23

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 27 $ i lagen de it 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag.

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

27 §.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman

påfordra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är,

såsom:

att han själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom

eller annat olycksfall blivit satt ur stånd att fullgöra vad honom såsom

bolagsman åligger;

att annan bolagsman tredslcats att göra avtalat tillskott eller, utan

övrige bolagsmännens medgivande, för enskild räkning förfogat över sin

andel i bolaget;

att annan bolagsmans andel i bolaget blivit i mät tagen och försåld;

att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller

grov försummelse eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga kraft ägande utslag dömts till

straffarbete eller blivit för brott ställd under framtiden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Härigenom förord nas, att 8 § i lagen om straffregister den 17

oktober 1900 skall erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning^

därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller

allmän åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna

om häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess

militieombudsman. Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild,

vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än

som framgår av i mom. 2 omförmält registerutdrag, skall fullständigt

registerutdrag lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

2 mom. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning,

huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under

framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd,

ävensom, där så skett,

o a) nar och av vilken domstol utslaget meddelats samt för vilken

tid sådan påföljd ådömts,

b) när ^ den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller ock,

däiest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning,

dels när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända,

dels huruvida den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats

förverkad, dels ock rörande häktning av den dömde före prövotidens utgång

för brott och om åtalets utgång, samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 03.

2;>

c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden, och, i

så fall, om dagen för därom fattat beslut,

skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken utövar

allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva, huruvida

någon på grund av sådant utslag, som här avses, är jämlikt lag

eller författning utestängd från behörighet, rättighet eller förmån.

Sådant utdrag skall ock meddelas enskild, vilken med intyg av

Konungens befallningshavande eller underrätt eller häradshövding eller

borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende därav, att utredning

av honom förebringas i avseende å omständighet, varom sådant

utdrag skall innehålla upplysning.

3 mom. Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för

den officiella statistiken erforderliga utdrag ur straffregistret. I sådant

utdrag må icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 54 höft. (AV 63).

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(j

Kuuyl. M.aj:tn nåd. proposition nr 63.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 24 november 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för ^^försvarsdepartementet,

chefen för sjöförsvarsdepartementet och chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot det

av särskilda sakkunniga den 30 september 1915 avgivna betänkande med

förslag om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av medborgerligt

förtroende samt anförde.

»Sedan riksdagen i skrivelse den 9 mars 1909 gjort framställning

därom, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, under vilka förutsättningar

straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende kunde ur lagstiftningen

borttagas, samt för riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,

vartill en dylik utredning kunde föranleda, förordnade Eders

Kungl. Maj:t den 20 juni 1913 särskilda sakkunniga att biträda i justitiedepartementet

med verkställande av utredning och avgivande av förslag i

fråga om bland annat borttagande ur lagstiftningen av nämnda straff
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr IjJ.

påföljd. Det av dessa sakkunniga den 30 september 1915 avgivna betänkandet

innefattar förslag till

lag angående ändring i vissa delar av strafflagen oeh

lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om nya

strafflagens införande och vad i avseende dåra iakttagas skall,

ävensom förslag till andra därmed sammanhängande författningar,

varibland återfinnas förslag till

lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten;

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar och rättegångar därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall;

lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 8 mars 1889 om sträft

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål;

lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster;

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom;

lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7, 10, 14 och

29 §§ i rättegångsbalken;

lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål;

lag om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov;

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887;

lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar;

lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag;

lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 1<

oktober 1900.

Genom beslut den 16 oktober 1915 bär Eders Kung]. Maj :t anbefallt,

att underdåniga utlåtanden skulle avgivas över samtliga nu nämnda

förslag av fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet och Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande, över förslaget till lag angående ändring i vissa delar

av strafflagen av domkapitlen, hovkonsistoriet och Stockholms stads konsistorium,

över förslaget till lag angående ändring i förordningen den 16

februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas

skall av chefen för generalstaben, chefen för marinstaben, kommers
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

kollegium, domkapitlen, hovkonsistoriet och Stockholms stads konsistorium,

över förslaget till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för

krigsmakten och till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober

1914 om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya

lagen om kngsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende

därå iakttagas skall av chefen för generalstaben och chefen för marinstaben

samt över förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 8 mars

1884 °m straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål

samt till lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av-prästerliga tjänster av domkapitlen, hovkonsistoriet

och Stockholms stads konsistorium.

Med anledning av framställning från fångvårdsstyrelsen i det av

denna styrelse avgivna underdåniga utlåtandet hava ändringar vidtagits i

det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändrad lydelse av

8 § i lagen om straffregister. Sålunda hava riksdagens justitieombudsman

militieombndsman upptagits bland de myndigheter, till vilka

fullständigt utdrag av straffregistret skall på begäran meddelas. Denna

ändring i lagen om straffregister har visserligen intet sammanhang med

forslaget om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av

medborgerligt förtroende, men torde, då erfarenheten visat, att behov av

en sådan ändring föreligger, böra vidtagas samtidigt med de av de sakkunniga

föreslagna ändringarna i samma lag. Vidare har bland de upplysningar,

som det föreslagna nya straffregisterutdraget skall innehålla

medtaga jämväl upplysning, huruvida av nåd meddelats befrielse från

straffpåföljd, som i utdraget avses, samt, i så fall, om dagen för därom

fattat beslut.

I övrigt hava i anledning av de i de underdåniga utlåtandena framställda

erinringarna några smärre, huvudsakligen formella ändringar vidtagits.

De föreslagna ändringarna i strafflagstiftningen torde höra träda i

klätt samtidigt med vissa i de sakkunnigas betänkande föreslagna ändringar

i riksdagsordningen och i tryckfrihetsförordningen, vilka lindringar sammanhänga

med de först nämnda. De föreslagna ändringarna i lagstiftningen

i övrigt äga visserligen samband med ändringarna i strafflagstiftningen

och böra samtidigt med dessa träda i kraft, men höra, om man

undantager andringarna i lagen om straffregister, ej samman med de föreslagna

andringarna i grundlagarna och synas därför ej lämpligen höra

i råga om ikraftträdandet direkt förbindas med sistnämnda ändringar.

Under sadana förhållanden torde det lämpligaste vara att för samtliga nu

berörda lagändringar, grundlagsändringarna undantagna, stadga, att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

2\)

Kuiujl. Maj:t* nåd. proposition nr 63.

skola tråda i kraft den dag konungen förordnar. Denna dag torde emellertid

böra sammanfalla med den dag, då av riksdagen antagna förslag till

ifrågavarande ändringar i grundlagarna varda av Konungen gillade.»

Departementschefen uppläste härefter de förut omnämnda lagförslagen

i den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa och hemställde, att

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande över

förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung l. Maj ds nåd. proposition nr 63.

Förslag;

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 16 och 19 §§, 3 kap. 13 §, 8 kap.

30 §, 12 kap. 21 §, 13 kap. 6 §, 14 kap. 46 §, 15 kap. 25 §, 16 kap.

16 §, 18 kap. 12 §, 19 kap. 23 §, 20 kap. 14 §, 21 kap. 10 §, 22 kap.

22 §, 23 kap. 1 och 2 §§ samt 25 kap. 12 § strafflagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 KAP.

16 §.

Avsättning innebär förlust av det ämbete, vari förbrytelsen skett.

Har den dömde tillika förklarats ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas;

have ock förlorat annat ämbete, som han innehaver; och må han ej ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning vidare erhålla eller utöva.

Mistning av ämbete på viss tid medför, under den tid, förlust av

de rättigheter eller förmåner, som med ämbetet följa.

Om rättighet till pension gälle vad särskilt stadgat är.

19 §.

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige

för tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må erhålla eller

utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, evad den av förordnande

eller medborgares val beror, samt ej är berättigad avgiva röst vid val av

riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller municipalstämmas

eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar och beslut

eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande endast den må

deltaga, som är i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Majsts nåd. proposition nr tid.

Ej må dylik påföljd ådöma», där ej brottet varder belagt med dödsstraff

eller med straffarbete i minst sex månader.

Har den dömde gjort sig skyldig till dödsstraff eller straffarbete pa

livstid, ådömes påföljd, som nu är nämnd, för alltid, men i annat fall

intill dess viss tid, minst ett och högst tio år, förflutit från det han efter

utståndet straff blivit frigiven.

Den, som ådömes påföljd, varom ovan förmäles, have torverkal

ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, som av honom innehaves.

3 KAP.

13 §.

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete i

minst sex månader för delaktighet i brott, varå påföljd, som omförmäles

i 2 kap. 19 §, för alltid efter lag följa kan; varde då oek ådömd påföljd,

efter ty i sistnämnda lagrum sägs.

8 KAP.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §,17.

1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde oek ådömd påföljd,

varom stadgas i 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 2, 3, 7,

8 eller 10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

12 KAP.

'' ‘21 §.

Den, som till straff efter 1, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock ådömd

påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter

4, 7, 12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex manader.

13 KAP.

6 §•

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock

ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

14 KAP.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19, 28 eller 40 §,

eller i annat fall, än 34 § avser, fälles till straff efter 1 eller 2 § eller

18 § 1 mom., skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap.'' 19 §.

Lag samma vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 § prövas skvldig

till straffarbete i minst sex månader.

15 KAP.

25 §.

Den, som till straff efter 1, 3 eller 5 § eller sista punkten i 8 §

fälles, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

16 KAP.

16 §.

Den, som efter 3 § gjort sig förfallen till dödsstraff eller till straffaibete

i minst sex manader, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i

2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 1, 2 eller 7 § gjort sig

förfallen till straffarbete i minst sex månader.

18 KAP.

12 §.

Föräldiai, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom

koppleri eller otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller

uppsikt ställde äro, skola dömas till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock ådömde påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. MajUx mitt. proposition nr SH.

;;a

19 KAP.

23

Den, »om gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10 >j.

17 § 1 inom. eller 18 §, skall oek ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap.

19 §. Lag samma vare, om någon efter 3 eller (i § gjort sig skyldig till

dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9 eller

21 § till straffarbete i minst sex månader.

20 KAP.

14 &

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig skyldigtill

straffarbete i minst sex månader, skall oek ådömas påföld, varom

stadgas i 2 kap. 19 §.

21 KAP.

10 8-

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, (i, 7 eller

8 §, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Lag samma

vare, om någon efter 9 § gjort sig förfallen till straffarbete i minst sex

månader.

22 KAP.

22 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock ådömas påföld, varom

stadgas i 2 kap. 19 §.

23 KAP.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. Ö4 käft. (AV 6-1.)

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

i>4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Hd.

1. att lian under lånat .namn köpt egendom och den bland tillgangame

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal

egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat,

undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; eller

3. att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med tvä till

och med sex år, så ock till påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Äro

omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till

sex månader nedsättas.

Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i ty

1. att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig

blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig avsikt

att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat;

eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd

därmed lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna

därav märklig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, ådömd påföljd, varom

stadgas i 2 kap. 19 §.

25 KAP.

12 §.

Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller

böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att lian uteslutit influtna medel eller

upptagit dem såsom restantier, eller- å räkning uppfört utbetalningar, som

icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar,

företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri:

dömes, ändå att lian det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer,

till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader till och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:/k nåd. proposition nr Hd. 95

med tio ar: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

samt ådömd påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande: må tiden lör straffarbetet till ett ar nedsättas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 16 februari 1864

om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall,

skall erhålla följande lydelse:

6 §•

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ädömas: i stället för

förlust av medborgerligt förtroende varde påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §

strafflagen, förbrytaren ådömd, efter tv i samma lag för varje fall stadgat är.

Den, som är förlustig medborgerligt förtroende, är utestängd från

behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen; have

ock förverkat ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, som av honom

innehaves.

1 lag eller annan allmän författning förekommande stadganden, som

från annan behörighet eller rättighet eller förmån utestänga den, vilken är

förlustig medborgerligt förtroende, skola icke vidare tillämpas, ej heller

där förekommande stadganden, som från behörighet, rättighet eller förman

utestänga den, vilken varit förlustig medborgerligt förtroende. I fråga om

rättighet till pension eller att deltaga i adelsmöte eller behörighet att

anställas eller såsom värnpliktig tjänstgöra vid krigsmakten eller att vittna

eller att enligt lagen om skiljemän eller enligt annan allmän författning

utses till skiljeman eller att utöva befäl å fartyg skall dock gälla vad

därom är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•J>l‘ Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Vad i lag eller annan allmän författning är stadgat om god

frejd såsom förutsättning för behörighet, rättighet eller förmån och om

skyldighet att förete prästbetyg, innehållande uppgift om fräjd, skall ieke

vidare tillämpas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 28, 109, 114, 152 och 172 §§ i strafflagen

för krigsmakten skola erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till mistning

av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det ämbete

eller den tjänst, vari han sig förbrutit, gälle vad i allmän Jag sägs.

Vissa i strafflagen för krigsmakten bestämda brott kunna medföra

ädömande av påföljd, varom i 2 kap. 19 § allmänna strafflagen förmäles:

och gälle om förutsättning för påföljdens åläggande, om tid, för vilken

densamma ädömes, samt om förverkande av ämbete, tjänst eller annan allmän

befattning, som av den dömde innehaves, vad i sistnämnda lagrum

andra, tredje och fjärde styckena är stadgat.

109 $.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock ådöma»

påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Lag samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmufl. Maptit nåd. proposition nr b'',‘i. 3<

vare., om någon efter 10*2, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete

i minst sex månader.

114 8-

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i olovlig

avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl

ställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller

annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock ådömd påföljd, varom stadgas i *2 kap. 10 8 allmänna

strafflagen.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom denna

§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

152

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, L36 eller 187 §,

värde ock ådömd påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 8 allmänna strafflagen.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon är förfallen

till straff för brott, som i 14*2 8 omförmäles, där brottet skett i

förrädisk avsikt.

17*2 8-

Den, som för brott, varom i detta kapitel förmärs, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock ådömas påföljd, varstadgas

i 2 kap. 19 8 allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordna!*.

om

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungli Maj:tn nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lag

om iludrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1314 om införande av den

nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om krlgsdomstolar och

rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av'' den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall, skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §.

Brott, som är förövat, innan nya strafflagen för krigsmakten blivit

gällande, men för vilket dessförinnan straff ej är bestämt genom domstols

utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat varder, eller genom befälhavares

beslut i disciplinmål, skall efter nya lagen straffas, om det straff,

som efter densamma bör åläggas, är lindrigare än det, som varit stadgat

i äldre lag; och skall i sådant fall disciplinstraff anses lindrigare än böter.

Tillika skall iakttagas, att, om enligt äldre lag disciplinstraff skulle följa

å brottet, disciplinstraff enligt nya lagen skall åläggas, därest ej sådant

fall är för handen, som nedan i denna $ sägs.

Har någon, innan nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,

genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat varder,

eller genom befälhavares beslut i disciplinmål blivit belagd med disciplinstraff,

och varder han övertygad att förut hava gjort sig skyldig till annan

förseelse, därå disciplinstraff bör följa, varde straffet för båda förseelserna

bestämt enligt äldre lag.

Förlust av medborgerligt förtroende ma ej vidare ädömas. 4 stället

för förlust av medborgerligt förtroende varde påföljd, varom stadgas i 2

kap. 19 § allmänna strafflagen, förbrytaren ådömd.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:tx nåd. proposition nr hd.

HD

Förslås;

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 8 och 15 § 1 inom. i lagen den 8 mars 1889 om stråt!

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sädana mål.

Härigenom förordnas, att 7 § och 15 § 1 inom. i lagen den 8 mars

1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Begär präst brott, därför han dömes till straffpåföljd, varom stadgas

i 2 kap 19 § strafflagen, eller till straffarbete eller till dödsstraff;

varde tillika dömd till avsättning, ändå att brottet är begånget utom

ämbetet.

15 §.

1. Har präst blivit dömd till avsättning eller enligt 14 § skild

från ämbete och tjänst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har

han blivit tilltalad för brott, varå straffpåföljd, varom stadgas i 2 kap.

19 § strafflagen, eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag kan följa, men

dom över honom ej fallit; må domkapitlet, när omständigheterna därtill

föranleda, besluta, att han skall avhålla sig från ämbetets utövning till

dess annorlunda varder förordnat; och gånge det beslut utan hinder av

klagan genast i verkställighet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslag

till

Lag

om ämlrsiri lydelse av 26 § 1 inom. i lagen den i) december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordna*, att 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster skall erhålla följande

ändrade lydelse:

26 §.

I. Rösträtt vid prästva] tillkomme eu var i församlingen mantalsskriven

man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för

egen del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga, dock ej den,

som står under förmynderskap, eller hustru, för vilken god man jämlikt

19 kap. 4 § ärvdabalken förordnats. Hustru till röstberättigad man äge

ock, även om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans överläggningar

och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon

uppnått 21 års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten på grund

av henne ådömd straffpåföljd, ej är främmande trosbekännare eller anmält

sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller god man jämlikt 19 kap.

4 § ärvdabalken för henne förordnats.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maja* -''ttåd. firdpvxitioh nr 6VA

G

Förslug

till

Lag

om andrad lydelse av i § i lagen den IN april 1884 angående tillsyn å förmyndares

förvaltning av omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §.

God man kan ej den vara, som icke uppnatt 25 års ålder; ej den,

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som avträtt all sin egendom

till borgenärer och icke, på sätt lag förmår, gitter visa. att han är

från deras krav fri; ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas eller eljest, pa grund av honom adömd straffpåföljd icke ma

erhålla eller utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning; ej den,

som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är ådömd straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som förklarats oväldig

att inför rätta föra andras talan. Ej må annan sadant uppdrag, sig av

säga, än den, som icke är bosatt inom den kommun, där valet förrättas;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att uppdraget

fullgöra; den, som efter fyra års tjänstgöring såsom god man är i ordning

att från befattningen avgå; den, som uppnått 60 års ålder, samt den,

som eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

6

Bihang till riksdagm* protokoll mitt- i samt. 34 käft. {Nr b3.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii

KunpL Maj:U nåd. proposition liv 6''3.

Förslag

til)

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 $ samt 17 kap. 7, 10, 1+ och 29 gg i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § samt i7 kap. 7, 10, 14 och

29 §§ i rättegångsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och själv vid nämndemans val rösträtt äger; dock

ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller

som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke, på sätt lag förmår,

visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den, som är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom

ädömd straffpåföljd icke må erhålla eller utöva ämbete, tjänst eller annan

allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga

kraft, är ådömd straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden

ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej den, som är

dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i

Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med

rätt för den valde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen

eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga,

ändå att han ej två är tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att

från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked

till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio

år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig

att, sedan han nr nämnden avgått, åter inträda förr, än efter sex år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuttiil. Mufti* nåd. proposition nr 68.

17 KAP.

4»

Ej ma flan vittna, som menedare, eller för sådant brott då anklagad

är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän: ej vettlös, eller den, som ej fyllt

femton år: ej okänd och främmande, innan kunnigt varder, att han ej pa

grand av honom ädömd straffpåföljd är utestängd från behörighet och rättigheter,

som om förmäl as i 2 kap. 19 § strafflagen; ej okristen, eller den,

som av sådan lära är, att han om vittnes eden en falsk och skadlig mening

haver: ej eget husfolk och enskilde tjänare, då de i tjänsten äro, utan sä

är, att • grovt brott inom huset skett, och andre ej hava när varit: ej i

brottmål den, som angivare är, eller de, som rykte därom utspritt, eller

av andra det allenast hört hava: ej de, som i den skyldskap, eller det

svågerlag med endera av sakägame äro, som i det 13 kap. 1 § om jäv

emot domaren sagt är, evad de åberopas att vittna mot eller med; och

vare lag samma, där allenast trolovning skedd är: ej den, som själv, eller

vars skyldeman hava i saken del, eller -kunna nytta eller skada där av

vänta: ej må ock fullmäktig vittna om det, som hans huvudman honom

under den rättegång förtrott; finnes det, att han där före är till fullmäktig

tagen, att han ej vittna måtto: då bör han saken lämna, och vittne bära.

10 §.

Kvinna, sä gift, som ogift, må ej mindre än man vittne bära.

14 §.

Nu kan sä hända, att bäde kärande och svarande åsämjas, att låta

den vittna, som ej är menedare eller på grand av honom ådömd straffpåföljd

utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2

kap. 19 § strafflagen, men eljest jävaktig.: äge domaren ändå makt att

pröva, om det ske må.

29 §.$

Tu vittnen äro fullt bevis, där i de sammanstämma. Ett vittne om

själva målet galle ej mer, än för halvt bevis; och då bör den, som käres

till, med ed sig värja. Är han menedare eller kan eden eljest honom

icke utan synnerlig våda anförtros; dä mä han ej till saken fållas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar. .

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kuféjjfl. Maj:t* nåd. proposition,nr tid.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 $ i lagtm den ‘20 juni 1905 om särskild sammansättning

av vissa rädsla va rätter vid behandling av handelsmäl.

Härigenom förordna», att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål

skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava

uppnått tjugufem års ålder. Ej må den vara handelskunnig ledamot,

som står under förmynderskap,

som avträtt all sin egendom till borgenärer och icke, på sätt lag

förmår, gitter visa, att han är fri från deras krav, eller vars egendom,

utan att vara avträdd till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

pa grund av honom ådömd straffpåföljd icke må erhålla eller utöva ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke

vunnit laga kraft, är ådömd straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är

under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj it* nåd. proposition nr 63.

4f>

Förslag

till

Läg

om öudnvd lydelse av § 6 i förordningen den H april 1866 angående jords

- - '' eller lägenhets avstående för allmänt behov.

Härigenom förordnas, att § 0 i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov skall erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 6.

Jäv emot den, som till ledamot i särskilda nämnden utses, äro: om

han ej fyllt tjugufem år: om han står under annans målsmanskap eller

under någondera partens husbondevälde: om han såsom allmän ämbetseller

tjänsteman! under någondera partens förmanskap lyder: om han ar

med någondera parten i den skyldskap eller svågerlag, som, enligt 14 kap.

rättegångsbalken, utgör jäv emot domare: om han själv eller någon, som

med honom i sådant skyldskaps- eller svågerlagsförballande ar, ager i

saken del, eller kan någon synnerlig nytta eller skada därav vänta: om

han med någondera parten uppenbar ovän är eller i oavgjord delo hgo-er:

om lian på grund av honom ådömd straffpåföljd icke ma erhålla

eller utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning. Domaren i den

rätt, där nämnden sättes, må ej till ledamot i samma nämnd väljas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.t* nåd, proposition nr 63.

4t»

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

kanot skiljeman galle dessa jäv: om lian ej fyllt tjugufem år; om

han äi med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda skyld

eller besvågrad, äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta

eller skada; om han såsom domare eller eljest å ämbetes vägnar deltagit

1 åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han varit fullmäktig i saken

ellei däri vittnat; om han är part i en lika sak; om han är parts

vederdeloman eller uppenbar ovän; om han står under annans målsmanskap

eller någondera partens husbondevälde eller av honom njuter lön

eller underhåll; om han såsom ämbets- eller tjänsteman lyder under någondera

partens förmanskap; om han blivit dömd ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke ma erhålla eller utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning°ln

Jmn.. ?en°m utsla*?’ v|lket ännu icke vunnit laga kraft, är ådömd

st)affpåföljd, varom sist förmäles; om han blivit dömd ovärdig att föra

annans talan inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som därvid suttit

i nämnden, ej av sådan orsak anses jävig såsom skiljeman. Ej heller

vare den. som av kronan njuter lön eller underhåll, förty jävig såsom

skiljeman i sak, däri kronan är part.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med

ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ei

raknas för jäv.

Part ma ej jäva skiljeman, som han själv valt eller om vars väl
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kuncfl. MajUs nåd. proposition nr Hd.

47

jande parteme varit ense, så framt ej jävet uppkommit eller blivit ytterligt

först efter valet.

Denna lag skall tråda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 $ i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas

ur föreningen.

Om uteslutning av medlem i visst särskilt fall stadgas i 65 § 2 mom.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag.

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63. ■

§ 27.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman

påfordra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är, såsom:

att han själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom

eller annat olycksfall blivit satt ur stånd att fullgöra vad honom såsom

bolagsman åligger;

att annan bolagsman tredskats att göra avtalat tillskott eller, utan

Övriga bolagsmännens medgivande, för enskild räkning förfogat över sin

andel i bolaget;

att annan bolagsmans andel i bolaget blivit i mät tagen och försåld;

att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller

grov försummelse eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom låga kraft ägande utslag dömts till

straffarbete eller blivit för brott ställd under framtiden. . >

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnaiv

Förslag

. ■ '' i

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § 1 lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober

1900 skall erhålla följande ändrade lydelse:

8 §.

1 inom. Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning

därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller allmän

åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna

om häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess militieombudsman.

Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild,

vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än som

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr G3.

framgår av i mom. 2 omförmält registerutdrag, skall fullständigt registerutdrag

lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

2 mom.. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning,

huruvida däri omförmäld person blivit ådömd förlust av medborgerligt

förtroende eller straffpåföljd, varom förmäles i 2 kap. 19 § strafflagen,

eller ställts under framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda

påföljd,

ävensom, där så skett,

a) när och av vilken domstol utslaget meddelats samt för huru

lång tid sådan påföljd dömts,

b) när den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller ock,

därest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning,

när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända eller

den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats förverkad, samt

c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden och, i

så fall, om dagen för därom fattat beslut,

skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken innehar

eller utövar allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva

behörighet eller rättighet, som omförmäles i 2 kap. 19 § strafflagen eller

6 § tredje stycket sista punkten i förordningen den 16 februari 1864 om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Sådant utdrag skall ock meddelas enskild, vilken med intyg av

Konungens befallningshavande eller underrätt eller häradshövding eller

borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende därav att utredning

av honom förebringas i avseende å omständighet, varom sådant utdrag

skall innehålla upplysning.

3 mom. Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för

den offiiciella statistiken erforderliga utdrag av straffregistret. I sådant

utdrag må icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 54 käft. (AV 63.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj ds lagråd måndagen den 5 februari

1917.

Närvarande:

Justitieråden G ullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

24 november 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

1:°) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen,

2:o) lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall,

3:o) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten,

4:o) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya straff Iagen för krigsmakten och den nya lagen om

kngsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall,

5:o) lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den

8^ mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i

sådana mål,

6:o) lag^ om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster,

7:o) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn a förmyndares förvaltning av omyndigs egendom,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 63. .51

8:o) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7, 10, 14

och 29 §§ i rättegångsbalken,

9:o) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om

särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål,

I ():o) lag om ändrad lydelse av § G i förordningen den 14 april

1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov,

II :o) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887,

12:o) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar,

13:o) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag, samt

14:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den

17 oktober 1900.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Algot Bagge.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen.

Justitierådet von Seth:

Ifrågavarande lagförslag bör givetvis ses mot bakgrunden av en

förestående allmän reform av strafflagen. Under pågående arbeten därmed

har det icke nu kunnat bliva fråga om att söka vinna en slutgiltig

lösning av den föreliggande frågan. Man har måst inrikta sig på att,

utan att helt sönderbryta det i vår gällande strafflag ingående straffsystemet,

söka genom lämpliga förändringar undanröja de olägenheter, som

otvivelaktigt vidlåda det nuvarande institutet förlust av medborgerligt förtroende.

Bedömt från denna utgångspunkt synes mig det föreliggande

förslaget icke giva anledning till några principiella anmärkningar. Den

väg, på vilken förslaget söker att uppnå målet, lärer nog vara den enda

under föreliggande förhållanden framkomliga.

Emellertid bör redan i detta sammanhang erinras därom, att det

enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna, innefattade i förslaget till

lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens

införande m. m., förutsättes, att i samband med de föreslagna ändringarna

i strafflagen vad i lag eller annan allmän författning stadgas om

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. propsition nr 63.

medborgerligt förtroende, respektive god frejd, såsom förutsättning för

behörighet, rättighet eller förmån i stort sett skall upphöra att gälla utan

att y vidare mån än beträffande behörighet till allmänna befattningar och

i fråga om rösträtt i allmänna angelägenheter ersättas av kravet på att

icke hava gjort sig förfallen till den påföljd, som omförmäles i 2 kap.

19 § strafflagen i dess föreslagna nya lydelse, eller eljest erhålla sin motsvarighet

i någon annan därmed jämförlig fordran. Såsom av motiven

framgår, har nämnda anordning huvudsakligen föranletts därav,'' att man ej

sett annan utväg att kunna undvara de nuvarande frejdbetygen. Huru

önskvärt detta än är från synpunkten av att fullt vinna det mål, man

velat uppnå med förslaget, kan det emellertid ifrågasättas, om man verkligen

i alla fall är berättigad att gå fullt så radikalt tillväga. Särskilt

må i detta hänseende erinras därom, att god frejd för närvarande är

villkor för vinnande av svenskt statsborgarskap. Att i detta hänseende

helt avstå från varje krav på oförvitlighet lärer näppeligen vara lämpligt.

Aven i en del andra fall kan det ifrågasättas, om man bör alldeles avstå

från alla garantier för en persons föregående goda vandel. Ett fall, beträffande

vilket man sålunda kan ställa sig tveksam, föreligger, då det

gäller behörighet att vara generalagent för utländsk försäkringsanstalt.

Det lärer vara uppenbart, att det är synnerligen viktigt att icke i detta

hänseende öppna dörren på vid gavel. Ett annat fall, som kan föranleda

till liknande betänkligheter, framträder i fråga om behörighet att vinna

inträde såsom studerande vid universitet och andra högskolor. Att i eu

tid, då man i allmänhet måste vara betänkt på att på ett så tidigt stadium

som möjligt från dessa bildningsanstalter utgallra element, om vilka man

har anledning antaga, att de icke skola komma att genom blivande arbete

till allmänt gagn lämna ersättning för den kostnad samhället ned1

ägger på deras utbildning, helt eftergiva kravet på ett fläckfritt föregående,

lärer väl icke vara tillrådligt.

Även ony man kan vara ense med förslagets upphovsmän därom,

att fordringen på god frejd i dessa fall icke innebär någon synnerligen stark

garanti och att det av hänsyn till den nu ifrågasatta reformens effektivitet

är önskvärt, att icke samma fordran utan vidare ersättes av ett krav på

att vederbörande icke skall hava gjort sig förfallen till den påföljd, som

omförmäles i 2 kap. 19 § strafflagen i dess föreslagna nya lydelse, bör

det enligt mitt förmenande tillses, om ej en ekvivalent bör beredas på

annat sätt, t. ex. genom ett mera allmänt formulerat anspråk på gott vitsord.

Tyvärr har varken i de av mig sist berörda hänseendena eller i en

del andra, där liknande betänkligheter kunna tänkas uppställa sig, lämnats

vederbörande myndigheter tillfälle att yttra sig i anledning av de sakkun
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj.ts nåd. proposition nr Cd.

nigas förslag. Det kan därför icke nu bliva fråga om att göra ett bestämt

uttalande i den ena eller andra riktningen. I varje fall lärer man dock

icke kunna inskränka sig till ett förutsättningslöst godkännande av de

föreliggande förslagen.

Nu är det ju emellertid icke meningen, att den nya ordningen skall

träda i tillämpning omedelbart efter de remitterade förslagens upphöjande

till lag, utan har man för avsikt att först avbida genomförandet av de

grundlagsändringar, som sammanhänga med desamma. Det bör därför

bliva god tid för de myndigheter, saken i första hand angår, att inkomma

med de framställningar, till vilka de kunna finna anledning.

För mig innebära av denna orsak de framförda betänkligheterna icke

tillräckligt skäl att avstyrka de nu föreliggande förslagens upphöjande till

lag med lämpliga jämkningar i enskildheterna. Jag har endast velat

erinra om betydelsen av, att det tillses, att de ändringar i lag och författningar,

till vilka den föreslagna omläggningen av ifrågavarande rättsinstitut

kan giva anledning, men till vilka förslag äunu icke föreligga,

varda företagna i god tid före de nu föreslagna lagarnas trädande i kraft.

Lagrådet:

Den nya påföljden torde, när den kommer i fråga utanför 2 kap.

19 § strafflagen, städse böra benämnas »påföljd enligt 2 kap. 19 §», med

tillägg av »strafflagen» i lagrum utom denna eller — i strafflagen för

krigsmakten — av »allmänna strafflagen». Därest detta uttryck, som

redan nu förekommer i 4 § av lagen om villkorlig frigivning, genomgående

nyttjas, vinnas åtskilliga lättnader i redaktionellt hänseende. I de författningar,

enligt vilka både den äldre och den nya påföljden skola utgöra

diskvalifikationsgrund, torde emellertid lämpligen böra användas ett omskrivande

uttryck rymmande båda påföljderna, i ungefärlig överensstämmelse

med vad i vissa av förslagen skett.

2 KAP.

16 §.

Lagrådet:

Det kan rimligen ej ifrågasättas att den, som förklarats ovärdig att

vidare nyttjas i rikets tjänst, skulle enligt gällande lag kunna väl ej

utöva men dock erhålla allmän befattning. Vid sådant förhållande och

då med den jämkning i 2 kap. 19 §, varom kommer att hemställas, änd
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

ring i 16 § ej heller påkallas för vinnande av formell överensstämmelse

med 19 §, torde 16 § böra utgå ur förslaget.

Lagrådet:

Anledning lärer saknas att, såsom i förslaget skett, uttryckligen

framhålla att obehörighet till allmän befattning avser varje sådan, evad

den beror av förordnande eller medborgares val, och att obehörighéten

gäller även erhållandet, ej blott utövandet, av dylik befattning. Bestämmelsen

om förverkandet av allmän befattning torde böra sammanföras

med angivandet av påföljdens övriga innehåll.

Det synes lämpligt att i andra stycket orden »dylik påföljd» utbytas

mot »påföljd enligt denna paragraf» ävensom att tredje stycket sammanföres

med det andra och i följd därav undergår någon omredigering.

Förslaget till lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Lagrådet:

Att i 1864 års promulgationsförordning, vilken tillkom för att regera

övergången från äldre lagstiftning till nya strafflagen, inarbeta de

för införande av nu föreslagna strafflagsändringar nödiga bestämmelser

synes olämpligt, helst dessa bestämmelser gå ut på att avskaffa en straffpåföljd,

som just genom strafflagen fick sin nuvarande vidsträckta användning.

Det hemställes förty att ifrågavarande bestämmelser fogas till

den föreslagna lagen om ändring i vissa delar av strafflagen.

Ordalagen i första stycket av den föreslagna 6 § torde böra undergå

någon jämkning, så att, bland annat, stadgandets begränsning i sista satsen

till allmänna strafflagens område bortfaller.

Den riktiga grundtanke, varpå bestämmelserna i de tre sista styckena

av paragrafen vila, men som i dem ej kommit till klart uttryck, är den,

att förlust av medborgerligt förtroende skall för framtiden vara diskvalificerande

allenast i samma mån som den nya straffpåföljden. I överensstämmelse

härmed böra de författningar, enligt vilka förlust av medborgerligt

förtroende för närvarande är och fortfarande skall vara diskvalificerande,

undergå sådan ändring, att jämväl den nya påföljden

kommer att medföra diskvalifikation. Beträffande samtliga de sex ämnen,

i fråga varom enligt andra punkten i tredje stycket skall gälla vad sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 63.

skilt är stadgat, föreslås också nu eller är i allt fall, såsom motiven utvisa,

avsett att åvägabringas författningsändringar, som göra den äldre

och den nya påföljden likvärdiga. Det är fördenskull ägnat att förvilla,

när dessa ämnen på grund av lagtextens uppställning kommit att däri

angivas såsom föremål för undantagslagstiftning. Vad om dem skall i

förevarande avseende gälla är i själva verket ej annat iin huvudregeln.

Vidkommande särskilt de föreslagna bestämmelserna i fjärde stycket

om god frejd såsom förutsättning för behörighet, rättighet eller förmån är

tydligt att, då numera förlust av medborgerligt förtroende och saknad av

god frejd sammanfalla, de regler, som givas med avseende å ettdera av

dessa begrepp, bliva gällande för båda. God frejd såsom villkor för behörighet,

rättighet eller förmån bör alltså i övergångsbestämmelserna ej

komma till synes vidare än genom en hänvisning, att vad som säges beträffande

medborgerligt förtroende även skall gälla om god frejd.

På grund av vad sålunda blivit anmärkt hemställes, att övergångsbestämmelserna

må i nu ifrågavarande del få det innehåll, att den, som

på grund av nu gällande lagstiftning är förlustig medborgerligt förtroende,

skall vara utestängd från behörighet, rättigheter och förmåner, som enligt

lag eller författning icke tillkomma den, vilken den nya påföljden åvilar,

men att han, vare sig det heter att han saknar medborgerligt förtroende

eller det kallas att han icke har god frejd, icke skall på grund av lag

eller författning i vidare mån än nu sagts vara utestängd från behörighet,

rättighet eller förmån.

Då det icke lärer vara uteslutet, att medborgerligt förtroende eller

god frejd såsom villkor för rätt till pension finnes upptaget i en eller

annan pensionsförfattning, som ej kan ändras utan beslut av delägarna i

pensionsinrättningen och vari alltså likställigheten mellan förlust av medborgerligt

förtroende och den nya påföljden ej kan med säkerhet påräknas,

torde den ytterligare bestämmelse böra tillfogas att i fråga om rätt till

pension skall gälla vad särskilt är stadgat. Skulle, i motsats till vad som

är åsyftat, adelsmötets samtycke ej vinnas till sådan ändring i riddarhusordningen,

att berörda likställighet där genomföres, torde även rätten att

deltaga i adelsmötet böra inbegripas under nyssnämnda undantagsbestämmelse.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga

tilläde:

Såsom förut blivit antytt är det, med grundsatsen att förlust av

medborgerligt förtroende ej diskvalificerar i vidare mån än den nya påföljden,

av vikt att tillse det icke, genom underlåtenhet att förläna den nya

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 63.

påföljden samma verkan, som redan tillkommer den äldre, ändring i gällande

rätt sker på områden, vilka bort lämnas orubbade. Mot den uppfattning,

som i de särskilda fallen varit för de sakkunniga härutinnan bestämmande,

synes erinran allenast i ett avseende vara att framställa. Att

möjliggöra förvärv av svensk medborgarrätt för den, som på grund av

straffdom är i betydelsefulla avseenden utestängd från åtnjutande av

medborgerliga rättigheter, torde knappast var tillfredsställande. I samband

med övriga nu ifrågasatta lagändringar lärer alltså 2 § i naturalisationsförordningen

den 27 februari 1858 böra erhålla ändrad lydelse till

utmärkande av att den nya påföljden i likhet med förlust av medborgerligt

förtroende utgör hinder för vinnande av svensk medborgarrätt.

Justitierådet von Seth hänvisade i sistnämnda hänseende till vad

justitierådet förut yttrat.

Lagrådet yttrade vidare:

Enligt lagen angående villkorlig frigivning den 22 juni 1906 skall,

där sådan frigivning ägt rum och den bestämda prövotiden gått till ända

utan att den villkorliga friheten återkallats eller förklarats förverkad och

utan att i prövotiden skett sådant avbrott, som leder till återkallelse eller

till förklaring att friheten förverkats, så anses, som om frihetsstraffet hade

redan vid tiden för frigivningen till fullo avtjänats. Har den frigivne

dömts till förlust av medborgerligt förtroende, skall han alltså i dylikt

fall, där ej påföljden ådömts för alltid, icke vara underkastad densamma

längre än till dess den i domen bestämda tiden förflutit från den villkorliga

frigivningen. Härifrån stadgas emellertid i lagens 4 § det undantag,

att påföljden ej kan upphöra före prövotidens utgång. Då detta stadgande

är så formulerat, att påföljden angives genom en hänvisning till 2 kap.

19 § strafflagen, kommer efter genomförandet av den föreslagna ändringen

i sistnämnda lagrum hänvisningen att gälla den nya påföljden. Det uppstår

följaktligen behov av sådan lagändring, att stadgandet bliver tillämpligt

jämväl då påföljden är förlust av medborgerligt förtroende, som ådömts

enligt den äldre lagen.

Förslaget till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

28 §.

Lagrådet:

Iakttages vad lagrådet hemställt beträffande den nya påföljdens beteckning,

lärer andra stycket i denna paragraf kunna avfattas i så nära

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

överensstämmelse med nuvarande lydelsen att något angivande av de olika

hänseenden, vari stadgandena i 2 kap. 1!) § allmännastrafflagen skola vinna

tillämpning, icke erfordras. I varje fall torde oavsett den förändiing

.av sistnämnda lagrums uppdelning i stycken, som lagrådet ifrågasatt

orden »andra, tredje och fjärde styckena» lämpligen böra utgå.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall.

Lagrådet hemställde, att förevarande förslag måtte utgå och att

innehållet i paragrafens tredje stycke måtte upptagas såsom övergångsstadganden

i lagen angående ändring i vissa delar av strafflagen för

krigsmakten.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8

mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål.

Lagrådet lämnade förslaget utan särskild anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster.

tf

Lagrådet:

I de fall, som avses i 19 kap. 4 § ärvdabalken, skall, enligt den

lydelse lagrummet exdiållit genom lagen den 12 november 1915, för hustru

förordnas förmyndare, ej god man. Tillika är i promulgationsbestämmelsen

till samma lag föreskrivet att, där god man förordnats för hustru

enligt lagrummets förutvarande lydelse, det skall sa anses, som vore han

hennes föi’myndare. Med hänsyn '' härtill bör vad första punkten av nu

förevarande stadgande innehåller särskilt om hustru utgå och det i andra

punkten sist upptagna villkoret utbytas mot att hustrun ej står under

förmynderskap.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 54 höft. (Nr 63.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1881 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndiges egendom.

Lagrådet:

Det föreslagna uttrycket »icke må erhålla eller utöva ämbete, tjänst

eller annan allmän befattning» torde i detta och följande remitterade

lagföl slag, där det förekommer, böra utbytas mot »icke må utöva allmän

befattning».

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7,10, 11 ocii

29 §§ i rättegångsbalken.

Lagrådet:

Förutom i här upptagna delar av rättegångsbalken synas de föreslagna

ändringarna i strafflagen böra föranleda en jämkning även i

25 kap. 9 § nämnda balk. I detta lagrum enligt dess nuvarande lydelse

stadgas, bland annat, att, om någon blivit av underrätt dömd till döden

eller till sti affarbete pa livstid eller till förlust av medborgerligt förtroende

föi alltid, malet, i vad honom rörer, skall underställas hovrättens

prövning. Enligt den föreslagna nya lydelsen av 2 kap. 19 §

strafflagen skall visserligen den där omförmälda påföljden icke kunna

ådömas för alltid i andra fall, än då den brottslige blivit dömd till döden

eller till straffarbete på livstid. I regel kommer alltså mål, däri någon

fatt sig dylik påföljd ådömd för alltid, att även utan ändring i lydelsen

av 25 kap. 9 § rättegångsbalken bliva underställt hovrätten. Till följd

av stadgandet i 2 kap. 21 § strafflagen kunna emellertid fall tänkas inträffa,

då ett ådömande för alltid av nämnda påföljd kan äga rum genom

svensk underdomstols beslut även utan samband med en dödsdom eller

en dom å stiaffaibete på livstid. Att även i sådana fall den svenska domstolens

beslut böi underställas hovrättens prövning, lärer vara uppenbart

men följer icke av den nuvarande lydelsen av 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Ehuru frågan säkerligen saknar större praktisk betydelse, synes

berörda oegentlighet böra undanröjas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Cd.

59

17 KAP.

Justitierådet von Seth:

Enligt 17 kap. 7 § rättegångsbalken i dess nuvarande lydelse äger

menedare icke vittna. Då detta stadgande tillkom, hänförde det sig till

helt andra bestämmelser om ansvar för mened än dem, som tillkommo

genom 1864 års sträfning. Enligt denna kan jämlikt stadgandet i 13 kap.

3 § den, som av egen drift återkallar falsk utsaga, innan skada därav

skett, ådömas väsentligt lindrigare straff än det, som drabbar menedare i

allmänhet. Av en jämförelse mellan ordalagen i sistnämnda lagrum och

stadgandet i 17 kap. 7 § rättegångsbalken synes emellertid framgå, att

den,”som dömts enligt 13 kap. 3 § strafflagen, likväl såsom menedare är

för all framtid obehörig att bära vittne. Till denna uppfattning har i

varje fall praxis anslutit sig.

Mig synes detta innebära både en onödig hårdhet mot den en gång

felande och'' ett oskäligt hinder för parter att utreda sina mål. Att fölen

förseelse, som lagen anser kunna försonas med så ringa straff som ända

ned till fem kronors böter, göra en person för alltid obehörig att vittna

synes mig vara så mycket mindre rimligt, som övervägande skäl lära tala

för antagandet, att i de flesta fall den, som en gång varit i den situationen

att känna sig driven att frivilligt återkalla en oriktig utsaga, för

framtiden kommer att akta sig för att ånyo utsätta sig för en dylik eventualitet.

Saken är så mycket betänkligare, som det till följd av den nya

lydelse, som föreslagits åt 14 §, för framtiden skulle bliva parter betaget

att, på sätt med senare tiders uppfattning av frej dbegreppet hittills stått

dem fritt, medgiva, att en av ifrågavarande anledning jävig person höres

som vittne. Även om såväl domstol som parter äro fullt övertygade om

den åberopade personens trovärdighet, skulle domstolen ej få medgiva förhöret.

Till ovan anförda skäl kommer, att domstolarna på grund av

senare tiders praxis numera stå betydligt friare med hänsyn till bevisprövningen

än vid tiden för tillkomsten av 1734 ars lag.

Jag kan därför för min del icke tillstyrka, att, dä nu 7 § 17 kap.

rättegångsbalken ändå måste underkastas omarbetning, detta jäv bibehålies

i sin nuvarande omfattning, långt mindre, att dess verkningar ytterligare

utsträckas, på sätt förslaget till ändrad lydelse av 14 § innebär.

Lika litet kan jag anse det berättigat att nu företaga sådana ändringar

i gällande bestämmelser om parts ed, att den, som enligt förenämnda

paragraf i strafflagen dömts för mened, kommer att diskvalificeras

för edgång som part. Att till den grad, som härav skulle bliva en följd,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

inskränka möjligheten att använda partseden för sanningens utletande

synes varken betingat av de hos oss rådande särskilda förhållandena eller

överensstämma med senare tiders reformsträvanden på området. I förstnämnda

hänseende må särskilt erinras om den prövningsrätt, som i varje

fall skulle tillkomma domstolen enligt 29 §.

De förslag till reform av bevisförfarandet, som under de sista hundra

then framkommit hos oss, hava också i båda nu ifrågavarande avseenden

intagit en motsatt ståndpunkt mot den, till vilken det föreliggande förslaget

ansluter sig.

Slutligen bör framhållas .den svårighet, som kommer att möta att

lå kännedom om sådana domar enligt 13 kap. 4 § strafflagen, som meddelats

före tillkomsten av straffregistret. Att komplettera detta uti ifrågavarande

hänseende lärer nämligen möta sådana hinder, att varje tanke

därpå måste övergivas. Det finnes således anledning antaga, att en bestämmelse,

som utestänger dem, som dömts för menedsbrott av ifrågavarande

slag, från att bära vittne och gå värjemålsed, åtminstone den

första tiden kommer att verka ganska ojämnt. I detta sammanhang bör

även uppmärksammas, att straffregistret icke innehåller någon upplysning

om sådana menedsfall, då endast böter ådömts.

Jag hemställer därför, att förslaget i förevarande delar ändras så,

att föi fiamtiden endast domfällande för mened, som äger rum med stöd

av de två första paragraferna i 13 kap. strafflagen, eller kanske ännu

hellre endast domfällande för dylikt brott, som varit förbunden med

ådömande av förlust av medborgerligt förtroende eller förbindes med

ådömande av den nya påföljd, som är avsedd att träda i stället för förlust

av medborgerligt förtroende, blir hinder för vittnesgillhet och ådömande

av värjemålsed.

Regelingsrådet Planting-Ggllenbåga instämde i vad justitierådet von

oeth sålunda yttrat.

14 §.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg:

Då enligt gällande lag den, som dömes till straff efter 13 kap. 1

eller 2 § strafflagen, jämväl skall förklaras medborgerligt förtroende för

alltid förlustig, är en sådan menedare genom den i föreliggande paragraf

enligt dess ° nuvarande lydelse upptagna fordran om god frejd alltjämt

utesluten från att vittna, även om parterna äro ense att låta honom höras,

en nya påföljden enligt 2 kap. 19 § strafflagen kommer däremot att vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Cl

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 63.

nyss nämnda brott i regeln ådömas allenast för viss tid; och på det att

denna förändring ej måtte utvidga området lör parternas dispositionsrätt

enligt förevarande paragraf, har i dess föreslagna nya lydelse »menedare»

upptagits såsom ovillkorligen saknande vittnesgillhet. Enligt den i praxis

vedertagna tolkningen av »menedare» i 17 kap. 7 § rättegångsbalken hänföres

emellertid härunder även annan menedare än den, som dömts till

ansvar efter 1 eller 2 § i 13 kap. strafflagen. Den ändrade lydelsen av

nu förevarande lagrum komme alltså att inskränka parternas dispositionsrätt

inom snävare gränser än som för närvarande äro uppdragna. Då

detta icke synes tillrådligt och då domarens makt att pröva om det äskade

vittnesförhöret må ske lärer innefatta tillfyllestgörande garanti för att en

menedare, sedan hans jävaktighet på grund av straffpåföljden upphört,

ej utan synnerligen vägande skäl kommer att få avlägga vittnesbörd,

hemställes om sådan jämkning i föreslaget att allenast den, som är jävaktig

på grund av honom ådömd straffpåföljd, blir ovillkorligen utesluten

från att vittna.

29 §.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg:

Det här upptagna nya stadgandet att värjemålsed ej må åläggas

part, vilken eden icke utan synnerlig våda kan anförtros, bekräftar att

domaren i fråga om värjemålsed äger en prövningsrätt motsvarande den,

som i 14 § redan är honom uttryckligen tillerkänd. Giltigt skäl att i de

båda lagrummen på olika sätt bestämma det undantagsfall, då sådan prövningsrätt

ej skall tillkomma domaren, torde ej föreligga. Vad vid 14 §

anförts till stöd för där gjord hemställan synes altså böra leda till att

allenast den ovillkorligen utestänges från värjemålsed, vilken på grund av

honom ådömd straffpåföljd ej är vittnesgill.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa råilstuvurätter vid behandling av liandelsmål.

Lagrådet anmärkte, att ändringen uti inledande satsen av nu förevarande

lagrums andra punkt syntes opåkallad.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov

och

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887.

Lagrådet lämnade förslagen utan särskild anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar

och

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17

oktober 1900.

Lagrådet:

Då någon, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen om villkorlig

frigivning, blivit före utgången av den för honom bestämda prövotiden

för brott häktad, skall enligt 2 § 3 mom. i lagen om straffregister uppgift

därom lämnas till registret. Om åtalets utgång skall ock enligt

samma lagrum inkomma uppgift. Vad sålunda införts i registret är

ofta av betydelse för bedömandet, huruvida villkorligt frigiven, vilken

annorledes än för alltid ådömts straffpåföljd av medborgerligt förtroendes

förlust eller påföljden enligt det föreslagna stadgandet i 2 kap. 19 §

strafflagen, fortfarande är underkastad påföljden eller tiden för densamma

utlupit. Där prövotiden avbrytes genom häktning för brott och det nya

åtalet leder därtill, att den villkorliga friheten förklaras förverkad först

efter det den utsatta prövotiden gått till ända, inträder med avseende

å tiden för påföljden samma rättsverkan, som om friheten redan under

prövotiden förklarats förverkad, nämligen att påföljden icke upphör, förrän

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kun<jl. Maj:ta nåd. proposition nr 63.

63

deri i domen bestämda tiden för densamma förflutit från det den dömde

efter utståndet straff frigivits. Det synes följaktligen vara av vikt, att

det utdrag av straffregistret, varom 8 4; 2 mom. i lagen enligt den föreslagna

lydelsen handlar, kommer att, där förutsättningen för tillämpning

av de under a), b) och c) lämnade föreskrifter är för handen och fråga

är om någon, som blivit villkorligt frigiven, innehålla uppgift jämväl om

anteckning, som skett på grund av 2 § 3 mom.

Arten av den allmänna befattning, varom i 2 mom. av nu föreliggande

lagrum är fråga, lärer, därest i enlighet med lagrådets hemställan

någon ändring ej vidtages i förordningen om nya strafflagens införande,

lämpligen kunna angivas så, att med befattningen är förenad

skyldighet att pröva, huruvida någon på grund av sådant utslag, som

här avses, är jämlikt lag eller författning utestängd från behörighet, rättighet

eller förmån.

Justitierådet von Seth tilläde:

Vinner vad jag erinrat i fråga om de tilltänkta ändringarna i 17

kap. rättegångsbalken icke avseende, synes andra momentet i förevarande

paragraf böra, med hänsyn till möjligen uppkommande jävsfrågor och

frågor om åläggande av partsed, utvidgas med eu bestämmelse, som medgiver

att ur registret erhålla utdrag av vad det innehåller angående personers

dömande jämlikt 13 kap. strafflagen för brott, som gör den brottslige

till menedare. Det lärer nämligen saknas anledning att i detta hänseende

försvåra utredningen, på sätt som utan dylikt medgivande skulle

bliva fallet.

Lagrådet yttrade vidare:

På sätt i motiven till förslaget framhålles, måste straffregistret kompletteras

för att kunna lämna tillfyllestgörande upplysningar även om

dem, vilka i mål, däri lägre domstol meddelat utslag före den 1 januari

1901, dömts till förlust av medborgerligt förtroende eller ställts under

framtiden för brott, som kan medföra påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen.

Det är avsett att, såvitt angår viss tids förlust, fångvårdsstyrelsen

själv skulle införskaffa erforderliga uppgifter från fängelserna, medan

prästerskapet skulle till registret insända uppgifter ur kyrkoböckerna om

dem, som dömts till förlust för alltid eller blivit under framtiden ställda.

Det huvudsakliga av hithörande bestämmelser, till vilka förslag ej i någon

del underställts lagrådets granskning, synes, såsom innefattande ändring

i straffregisterlagen, ej kunna meddelas av Konungen, utan böra givas

lags form.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 63.

Tydligt är att nu nämnda komplettering av straffregistret bör hava

ägt rum redan innan registret tages i anspråk för meddelande av de nya

utdrag, varom i förslaget är fråga. Kompletteringen måste ock, frånsett

dess behövlighet för nämnda utdrag, anses i och för sig vara till gagn.

En särskild lag angående fullständigande av straffregistret torde fördenskull

böra, jämte därtill hörande administrativa föreskrifter, givas så tidigt,

att kompletteringen kan vara verkställd före vidtagandet av de ifrågasatta

ändringarna i straff registerlagen.

In fidem.

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 63.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott onsdagen

den 28 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenrerg,

Statsråden Hasseluot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

W ESTMAN,

Bröstbom.

Efter gemensam beredning med chefen för ^^försvarsdepartementet,

chefen för sjöförsvarsdepartementet och chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot dels

ånyo det av särskilda sakkunniga den 30 september 1915 avgivna betänkande

med förslag om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden

förlust av medborgerligt förtroende dels ock lagrådets den 5 sistlidne

februari avgivna utlåtande över vissa genom Kungl. Maj :ts beslut den

24 november 1916 till lagrådet remitterade delar av nämnda betänkande.

Departementschefen anförde härefter:

»Allmänt erkänt torde vara, att ifrågavarande rättsinstitut i den

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 54 käft. (År 63.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

gestaltning detsamma erhållit i svensk rätt, lider av betydande brister.

Redan straffpåföljdens benämning — förlust av medborgerligt förtroende

— i förening med straffpåföljdens egenskap att medföra samma verkningar

som saknad av god frejd bidrager att ingiva den straffade känslan

av att vara, även efter frigivningen, av staten stämplad såsom en vanhederlig

person. Straffpåföljdens lagstadgade verkningar hava ock gjorts

alltmera omfattande genom bestämmelser i lagstiftningen utanför strafflagen

om förlust av behörighet eller rättigheter för den, som är förlustig

medborgerligt förtroende — bestämmelser, som i stor utsträckning innebära

hinder för den frigivne att söka försörjning inom av lagstiftningen

reglerade yrken. Den möjlighet för utomstående att lätt få kännedom om

den arbetssökandes frejd, som följer av att uppgift därom är intagen i

de allmänt förekommande och ofta avfordrade frej dbetygen, ej blott medför

ytterligare, mycket avsevärda inskränkningar i den frigivnes försörjningsmöjligheter

utan är även i och för sig ägnad att verka avskräckande

på möjligen förefintliga avsikter hos den frigivne att söka börja ett nytt liv.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1909 framhöll ock riksdagen,

att. ifrågavarande straffpåföljd i tillämpningen visat sig vara därutinnan

fördärvlig, att den på ett betänkligt sätt lade hinder i vägen för

den frigivne fångens återupprättande, och anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda, under vilka förutsättningar straffpåföljden förlust av medborgerligt

förtroende kunde ur lagstiftningen borttagas. Såväl förutnämnda

sakkunniga som ock i stor utsträckning de myndigheter, vilka hörts över

de sakkunnigas betänkande, hava vitsordat riktigheten av berörda upjifattning

om ifrågavarande straffpåföljds olägenheter.

I nyss nämnda skrivelse framhöll emellertid riksdagen jämväl, att

om det menliga, som ifrågavarande bistraff medför, enligt riksdagens mening

bör förekommas och för sådant ändamål erforderliga lagstiftningsåtgärder

vidtagas, det å andra sidan icke får förbises, att de påföljder,

som förlusten av medborgerligt förtroende för närvarande innebär, icke

kunna helt och hållet borttagas. Vissa brott måste alltid anses vara av

den beskaffenhet, att den, som därtill blivit förvunnen, borde även efter

därför utståndet straff vara diskvalificerad till utövande av vissa medborgerliga

funktioner och rättigheter, vare sig för alltid eller för viss tid

framåt.

Det torde ock, enligt min mening, vara förhastat att endast på

grund av de nackdelar, som varit förenade med ifrågavarande rättsinstitut,

sådant detsamma är anordnat i vår lagstiftning, förutsätta, att den utgångspunkt,

varifrån institutet uppbyggts, skulle vara felaktig. Straffpåföljder,

innebärande att vissa brott medföra för längre eller kortare tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

efter frigivningen vissa, rättighetsförluster, främst avseende statsboigeiliga

rättigheter, tinuas i de Hosta europeiska sträf 1 lagar, och under den livliga

verksamhet på den utländska strafflagstiftningens område, som kännetecknat

det senaste årtiondet, har icke försports någon strävan att få dem

fjärmade ur lagstiftningen.

Saken torde ock vara den, att de olägenheter, som ifrågavarande

straffpåföljd medfört i Sverige, haft sin huvudsakliga anledning i omständigheter,

som icke nödvändigt sammanhänga med de grunder, varpå

dylika straffpåföljder äro fotade. Olägenheterna torde därför kunna avlägsnas,

utan att själva rättsinstitutets försvinnande ur lagstiftningen

därav blir en följd. Ett borttagande av varje straffpåföljd av denna art

torde ock, om icke tvingande skäl därtill föreligga, vara särskilt olämpligt

på en tidpunkt, då förberedelserna till eu allmän reform av den

svenska strafflagen pågå.

Om alltså ett borttagande av varje straffpåföljd av ifrågavarande

slag ej synes under nuvarande förhållanden böra ifrågakomma, torde man

å andra sidan ej längre kunna stanna vid reformer sådana som den år

1905 vidtagna, vilken avsåg allenast inskränkning i straffpåföljdens

ådömande. Ett ytterligare steg på den vägen torde icke kunna tagas

utan att äventyra det ändamål, som institutet är avsett att tjäna. I

stället torde man böra välja den visserligen vanskligare men också mera

ändamålsenliga utvägen att vidtaga den omgestaltning av själva straffpåföljden,

som, utan att rubba grunderna för densamma, är ägnad att

undanröja de med påföljden hittills förenade olägenheterna.

De sakkunnigas förslag går ut på, att straffpåföljdens benämning,

förlust av medborgerligt förtroende, skall bortfalla och att straffpåföljdens

verkningar skola, sa långt möjligt är, inskränkas, en inskränkning,

som skall göras särskilt ingripande, där straffpåföljden enligt nu gällande

stadganden förminskar den frigivnes utkomstmöjligheter. Vidare

innehåller förslaget, att frejdbetygen skola borttagas och ersättas med

uppgifter från straffregistret, en ändring, som blir praktiskt utförbar bl. a.

därigenom att myndigheternas behov av kännedom om påföljdens ådömande

i hög grad" minskas genom inskränkningen i straffpåföljdens lagstadgade

verkningar.

I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga utarbetat törslag

till lag om ändring av 2 kap. 19 § strafflagen, enligt vilket förslag benämningen

förlust av medborgerligt förtroende bortfaller och i själva

strafflagsstadgandet angives straffpåföljdens huvudsakliga innehåll, nämligen

obehörighet att erhålla eller utöva allmän befattning och att utöva

rösträtt i vissa offentliga angelägenheter. Enligt de sakkunnigas förslag

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

KungI. Maj ds nåd. proposition nr 63.

skulle därjämte genom ändring i 6 § promulgationslagen till strafflagen

verkningarna av förlust av medborgerligt förtroende för framtiden göras

identiska med innehållet i den föreslagna nya påföljden.

Uti sex^ enligt förslaget till ändring av sistnämnda lagrum angivna

1 fråga om rättighet till pension eller att deltaga i adelsmöte

eller behörighet att anställas eller såsom värnpliktig tjänstgöra vid krigsmakten

eller att vittna eller att enligt lagen om skiljemän eller enligt

annan allmän författning utses till skiljeman eller att utöva befäl å fartyg

skulle dock alltjämt den, som är förlustig medborgerligt förtroende,

. samt däijämte den, som blir underkastad den föreslagna nya straffpåföljden,

lida inskränkning i nu nämnd rättighet eller behörighet. De

sakkunniga hava ansett, att dessa fall icke lämpligen kunde upptagas i

2 kap.° 19 § strafflagen bland straffpåföljdens där angivna innehåll. De

framhålla, att, då de sålunda föreslagit, att alltjämt vissa med ådömd

straffpåföljd förbundna behörighets- eller rättighetsförluster skola inträda

allenast på grund av stadganden i lagstiftningen utanför strafflagen, och

således icke på grund därav att de ingå i det i 2 kap. 19 § strafflagen

angivna innehållet i straffpåföljden, de sakkunniga ingalunda förbisett

de olägenheter, som, enligt vad erfarenheten visat, kunna uppstå därigenom,

att i författningar utanför strafflagen rättsförluster förbindas med

bistraff av ifrågavarande natur, men att de ansett, att i sålunda föreslagen

begränsad omfattning en sådan anordning ej skulle kunna medföra

någon allvarlig olägenhet. De sakkunniga erinra emellertid — enligt

min mening med fullt fog — att den största återhållsamhet i fråga

om sådana stadganden torde för framtiden böra iakttagas, så att icke den

föreslagna nya straffpåföljden, i likhet med vad fallet varit med förlusten

av medborgerligt förtroende, får verkningar av eu oberäknelig och skadlig

omfattning genom stadgandet av ifrågavarande slag i speciallagstiftningen.

Övriga av de sakkunniga i samband med förslagen till ändringar i

strafflagstiftningen utarbetade lagförslag avse huvudsakligen dels författningai

av grundlags- eller kyrkolags natur, vilka måste bringas i överensstämmelse

med de föreslagna ändringarna i strafflagstiftningen, dels

ock fall, där rättighetsförlust på grund av ådömd straffpåföljd skall inbåda

ledan innan utslaget vunnit laga kraft, dels slutligen vissa nyss

anfivna ^a^> ^är rättighetsförluster, som ej ingå i den föreslagna nya

påföljden, ansetts böra genom stadganden utanför strafflagen anslutas

till nämnda påföljd.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter ytterligare

för innehållet i de av de sakkunniga avgivna lagförslagen samt för lagrådets

ovanberörda utlåtande över vissa av dessa förslag ävensom för de

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

69

yttranden, som över de sakkunnigas betänkande eller delar därav avgivits

av de vid remissen till lagrådet den 24 november 1916 omförmälda myndigheter,

i vad dessa yttranden icke blivit redan då behandlade såsom

berörande de till lagrådet remitterade förslagen.

Föredraganden yttrade vidare:

»Vad först beträffar de lagförslag, över vilka lagrådet avgivit utlåtande,

torde i anledning av däri framställda anmärkningar följande vara

att anföra.

Lagrådets hemställan, att den nya påföljden måtte, när den kommer

1 fråga utanför 2 kap. 19 § strafflagen, städse benämnas ''påföljd enligt

2 kap. 19 §’, med tillägg av ''strafflagen'' i lagrum utom denna eller —

i strafflagen för krigsmakten — av ''allmänna strafflagen’, ävensom av

lagrådet mot den föreslagna lydelsen av 2 kap. 19 § strafflagen framställda

formella anmärkningar och dess i sammanhang därmed yttrade

mening, att 2 kap. 16 § borde utgå ur förslaget, torde böra vinna beaktande.

Likaså torde de föreslagna bestämmelserna i promulgationslagen till

strafflagen i överensstämmelse med lagrådets hemställan böra omarbetas

och fogas till den föreslagna lagen om ändring i vissa delar av strafflagen.

Visserligen medför en omarbetning i den av lagrådet föreslagna

riktningen, att därigenom bortfaller det uttryck, som de sakkunnigas formulering

givit åt en av grundtankarna i de sakkunnigas förslag, nämligen

att 2 kap. 19 § strafflagen bör uppfattas såsom i huvudsak angivande

ramen för straffpåföljdens innehåll och att de få fall, där utanför

denna ram rättighets- eller behörighetsförluster måst genom stadganden

utanför strafflagen anslutas till påföljden i 2 kap. 19 §, böra givas

karaktären av undantag från den sålunda angivna huvudregeln. De av

lagrådet anförda skälen för en förändrad uppställning av stadgandet torde

emellertid vara så vägande, att nu nämnda synpunkt ej synes få vara

något avgörande hinder mot en dylik omarbetning.

De fall, där lagstiftningen utanför strafflagen skulle ansluta behörighetsförlust

till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, torde i överensstämmelse

med lagrådets hemställan böra utvidgas att omfatta jämväl

vinnande av svensk medborgarrätt, vilket således skulle innebära obehörighet

för den, som är underkastad den nya påföljden eller är förlustig

medborgerligt förtroende, att ernå sådan rätt.

Vidkommande de anmärkningar, som inom lagrådet framställts mot

den föreslagna omarbetningen av 17 kap. 7, 14 och 29 §§ rättegångsbalken,

torde annan ändring i förslaget ej böra vidtagas än att 14 och

29 §§ omarbetas därhän, att allenast den, som är jävaktig på grund av

honom ådömd straffpåföljd, blir ovillkorligen utesluten från att vittna och

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

att allenast den ovillkorligen utestänges från värjemålsed, vilken på grund

av honom ådömd straffpåföljd ej är vittnesgill.

I överensstämmelse med lagrådets därom gjorda hemställan torde

det huvudsakliga av bestämmelserna om straffregistrets komplettering

böra givas i lags form.

De omarbetningar av övervägande formell natur, varom lagrådet i

övrigt hemställt, torde i huvudsak böra vidtagas.

Utom nu berörda lagförslag, över vilka lagrådet hörts, innehåller

de sakkunnigas betänkande bl. a. följande förslag till därmed sammanhängande

författningar nämligen förslag till

ändrad lydelse av §§ 16 och 26 i riksdagsordningen;

ändrad lydelse av § 1, 4:o, och § 2, 4:o, nionde stycket, i tryckfrihetsförordningen

:

lag om ändrad lydelse av §§ 8, 13 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av §§ 9 och 13 samt § 29 mom. 1 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen om landsting den

21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av §§ 4, 6 och 24 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av § 5 mom. 2, § 7 samt § 15 mom. 1 i

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862;

lag om ändrad lydelse av § 4, § 5 mom. 2 och § 26 i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20

november 1863;

lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 25 juni 1909 angående

folkskoleväsendet i vissa städer;

lag om ändrad lydelse av 30 § i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

riksbank;

lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension;

lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar; samt

lag angående ändrad lydelse av § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen

den 17 september 1914.

Några smärre formella jämkningar i dessa förslag hava befunnits

lämpliga.

I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit dels omarbeta

ifrågavarande lagförslag dels ock utarbeta förslag till lag om ändrad ly
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

71

delse av 2 och 3 §§ i förordningen den 27 februari 1858 angående ordningen

och villkoren för utländsk mans upptagande till svensk medborgare,

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående

villkorlig frigivning och lag om ändrad lydelse av 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Vad beträffar den av mig i överensstämmelse med lagrådets

hemställan förordade kompletteringen av straffregistret i därom

given lag, torde jag få senare återkomma därtill.»

Föredraganden uppläste, under erinran att för reformens genomförande

erfordrades ändring i lagar av grundlags natur, först de därutinnan

upprättade förslagen till ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen

samt § 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen och

därefter övriga nyss omförmälda förslag av den lydelse bilagorna I—XXV

till detta protokoll utvisa.

Föredraganden anförde härefter:

»Lämpligast torde vara, att av de nu upplästa förslagen endast de,

som avse för reformens genomförande nödiga grundlagsändringar, föreläggas

årets riksdag och att med vidare åtgärder i fråga om de övriga

förslagen får anstå i avbidan på denna riksdags beslut rörande de ifrågasatta

grundlagsändringarna.

I detta sammanhang får jag erinra, att i proposition, som jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1917 avlåtits till riksdagen, framlagts

förslag till ändring av § 26 riksdagsordningen jämväl i annat avseende

än det av mig nu föreslagna.

Vad beträffar kompletteringen av straffregistret bör, såsom lagrådet

i sitt omförmälda utlåtande framhållit, denna hava ägt rum redan innan

registret tages i anspråk för meddelande av de nya utdrag, varom i förslaget

till ändring i straffregisterlagen är fråga. En särskild lag angående

fullständigande av straffregistret bör därför, såsom lagrådet yttrat,

jämte däidill hörande administrativa föreskrifter givas så tidigt, att kompletteringen

kan vara verkställd före vidtagandet av de ifrågasatta ändringarna

i straffregisterlagen.

Detta torde emellertid nödvändiggöra, att förslag till lag angående

fullständigande av straffregistret förelägges redan detta årets riksdag.

Jag har låtit utarbeta förslag till en sådan lag, men detta förslags framläggande

för riksdagen torde böra ske genom särskild proposition.»

Föredraganden hemställde härefter, att förut berörda förslag till

ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2

4:o tryckfrihetsförordningen måtte föreläggas riksdagen till prövning i

grundlagsenlig ordning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse bilaga XXVI vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

73

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 18 januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nii.son,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Den 20 juni 1913 tillkallades särskilda sakkunniga att biträda i

justitiedepartementet med verkställande av utredning och avgivande av

förslag i fråga om bland annat borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden

förlust av medborgerligt förtroende. De sakkunniga avgåvo

den 30 september 1915 betänkande med förslag till lagändringar i ämnet,

varefter yttranden över förslagen inhämtades från vederbörande myndigheter.

Lagrådet avgav utlåtande den 5 februari 1917. I anledning av

de avgivna yttrandena omarbetades vissa av de remitterade lagförslagen

och utarbetades förslag till ytterligare några därmed sammanhängande

lagändringar, vilka samtliga förslag ingå såsom bilagor i en till riksdagen

avlåten nådig proposition av den 28 mars 1917 (nr 170) med förslag till

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 51 höft. (AV 63.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

de för den nu ifrågavarande reformens genomförande nödiga grundlagsändringarna.

Efter det lagrådet avgivit sitt utlåtande hava emellertid utfärdats

lagen om expropriation den 12 maj 1917 och lagen om försäkringsrådet

den 29 juni 1917, vilka båda lagar innehålla bestämmelser om vissa i

samband med straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende ställda

behörighetsförluster. Dessa bestämmelser torde böra omformuleras till

överensstämmelse med motsvarande stadganden i de förut berörda lagförslagen.

I anledning härav bar jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta

förslag till lag om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation

den 12 maj 1917 samt förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen

om försäkringsrådet den 29 juni 1917.»

Föredraganden uppläste härefter de sålunda utarbetade lagförslagen,

av den lydelse bilagor till detta protokoll utvisa, samt hemställde, att för

det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över

förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits nåd. proposition tir 63.

7o

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation den 12 maj

1917.

Härigenom förordnas, att 26 och 30 §§ i lagen om expropriation

den 12 maj 1917 skola erhålla följande ändrade lydelse:

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugofem års ålder,

eller ej råder över sig och sin egendom, eller är förklarad ovärdig att i

rikets tjänst vidare nyttjas, eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning, eller blivit dömd ovärdig att

föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande eller ersättare

för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras bland de till ledamöter

i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms stad och län

valbara utses inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än den,

som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag, samt

tjänstemen, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga uppdraget.

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd gälle dessa jäv: om han

är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld

eller besvågrad, har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

skada därav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit

i åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken

eller däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part

i en lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbara ovän; om

han står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller

av honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om han genom utslag, vilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen.

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,

som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej

heller vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig

i mål, vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd

eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att

därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 63.

77

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29 juni 1917.

Härigenom förordnas, att i 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29

juni 1917 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugofem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

I

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den

24 januari 1918.

Närvarande:

J ustitieråden Gallstrand,

von Setii,

Wedberg.

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

18 januari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om

expropriation den 12 maj 1917 samt förslag till lag om ändrad lydelse av

3 § i lagen om för säkring srådet den 29 juni 1917.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av revisionssekreteraren Algot Bagge.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ls nåd. proposition nr 63.

79

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 25 januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för ^^försvarsdepartementet,

chefen för sjöförsvarsdepartementet, chefen för civildepartementet, chefen

för finansdepartementet och chefen för ecklesiastikdepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren ånyo det av särskilda

sakkunniga den 30 september 1915 avgivna betänkande med förslag

om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av medborgerligt

förtroende samt anförde:

»I proposition, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 mars

1917 avläts till riksdagen, framlades förslag till de grundlagsändringar,

som ansågos nödiga för genomförande av den ifrågavarande reformen.

Riksdagen antog såsom vilande dels Kungl. Maj:ts förslag i vad

angår ändrad lydelse av § 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

4:o tryckfrihetsförordningen, dels ock, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

till ändrad lydelse av § 16 riksdagsordningen, ett av konstitutionsutskottet

darutinnan framlagt förslag.

Yad beträffar övriga av de sakkunniga framlagda lagförslag hade

vissa av dem, sedan några smärre förändringar däri vidtagits, genom

Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1916 remitterats till lagrådet, som

däröver avgivit utlåtande den 5 februari 1917. I anledning av lagrådets

yttrande undergingo de remitterade lagförslagen vissa förändringar, varjämte

utarbetades ytterligare några med den ifrågasatta reformen sammanhängande

lagförslag. Dessutom föranledde lagrådets yttrande, att ändringar

av motsvarande beskaffenhet som de nyss berörda vidtogos jämväl

i vissa av de till lagrådet icke remitterade förslagen.

Endast ett av de nu ifrågavarande lagförslagen blev emellertid förelagt

1917 års riksdag till antagande, nämligen förslag till lag om fullständigande

av straffregistret, varom jag får hänvisa till dåvarande chefens

för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 28

mars 1917, vilket yttrande är fogat såsom bilaga vid propositionen nr

171 till 1917 års riksdag. Sedan riksdagen antagit lagförslaget, upphöjdes

detsamma till lag den 14 juni 1917. Med åtgärder i fråga om lagförslagen

i övrigt, vilka såsom bilagor finnas intagna i den förut omnämnda

propositionen av den 28 mars 1917 (nr 170), ansågs åter böra

anstå i avbidan på 1917 års riksdags beslut rörande de ifrågasatta grundlagsändringarna.

De synpunkter, vilka legat till grund för nu berörda lagstiftningsarbete,

synas mig fullt riktiga. Härvid får jag dock tillika erinra, att i sakens

nuvarande läge jag ej haft möjlighet att ingå på någon närmare prövning

av den frågan, huruvida icke tillämpningen av den föreslagna nya

påföljden borde inskränkas till färre brottsarter än gällande strafflag och

de nu ifrågavarande, i detta avseende med gällande lag överensstämmande

förslagen bestämma. Denna omständighet har jag emellertid ej ansett böra

fördröja förslagens framläggande. Frågan har för övrigt ett visst samband

med ett spörsmål, som jag har för avsikt att upptaga till utredning, nämligen

om sänkning av straffminimum för vissa i strafflagen upptagna brott.

Mot själva lagförslagen, i den avfattning desamma erhållit i bilagorna

till den nyss nämnda propositionen av den 28 mars 1917, har

jag ej annat att erinra, än att vissa av dem böra bringas i överensstämmelse

med ändringar, vilka efter tiden för nämnda proposition vidtagits

i lagtext, som i förslagen upptagits oförändrad från då gällande lag.

Jag har låtit inom justitiedepartementet verkställa den därav påkallade

omarbetningen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 63.

81

Härförutom har ändring måst sko i vissa i lagen om expropriation

den 12 maj 1917 och lagen om försäkringsrådet den 29 juni 1917 intagna

bestämmelser, som sammanhänga med straffpåföljden förlust av

medborgerligt förtroende. Över därutinnan upprättade förslag har i enlighet

med Kungl. Maj:ts beslut den 18 innevarande januari lagrådets

yttrande inhämtats och bär lagrådet lämnat förslagen utan anmärkning.

Vissa av de föreslagna lagändringarna avse författningar av kyrkolags

natur. Så är fallet med förslagen till lag om ändrad lydelse av 7 §

och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av

präst och om laga domstol i sådana mål samt lag om ändrad lydelse av 26 §

1 mom. i lagen den 9 december 1910 angående tillsättning av prästerliga

tjänster. De föreslagna ändringarna i dessa lagar torde ej kunna träda

i kraft, förrän ändringarna godkänts av allmänt kyrkomöte. Då dessa

ändringar äro av jämförelsevis ringa praktisk betydelse, synes mig dock

några avsevärda olägenheter ej kunna föranledas därav, att någon tid

kommer att förflyta mellan ikraftträdandet av den ifrågasatta lagstiftningen

i övrigt och de nu berörda bestämmelserna.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att ridderskapet och

adeln den 16 juni 1917 dels beslutit för sin del antaga sådan ändring i

§ 9 riddarhusordningen, att 3:o och 4:o i nämnda paragraf utbytas mot

bestämmelser av enahanda lydelse som det förslag till ändring i § 26

riksdagsordningen c) och d), vilket riksdagen i anledning av propositionen

av den 28 mars 1917 antagit såsom vilande, dels ock uppdragit

åt riddarhusdirektionen att hos Kungl. Maj:t anhålla, att, för den

händelse före nästkommande lagtima adelsmöte genom ändring av gällande

allmän lag nuvarande bestämmelser om ådömande av förlust av

medborgerligt förtroende såsom straffpåföljd upphävas och i stället stadgas

ådömande av påföljd innefattande förlust av vissa statsborgerliga rättigheter

m. m., Kungl. Maj:t måtte stadfästa vad ridderskapet och adeln

sålunda beslutit rörande ändring i riddarhusordningen. Riddarhusdirektionen

har ock den 18 innevarande januari till Kungl. Maj:t inkommit

med anhållan av nu nämnt innehåll.»

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande förslag till lag angående

ändring i vissa delar av strafflagen, lag om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen

den 27 februari 1858 angående ordningen och villkoren för utländsk

mans upptagande till svensk medborgare, lag om ändrad lydelse av 4 §> i

lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning, lag angående ändring

i vissa delar av strafflagen för krigsmakten, lag om ändrad lydelse av 7 §

och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av

präst och om laga domstol i sådana mål, lag om ändrad lydelse av 26 §

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 54 höft. (Nr 63.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kuiigl. May.ts nåd. proposition nr 63.

1 moln. i lagen den 9 december 1910 angående tillsättning av prästerliga

tjänster, lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom, lag om ändrad lydelse

av 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§ samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om

särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål,

lag om änd/rad lydelse av 3 § i lagen om för säkring srådet den 29 juni

1917, lag om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation den

12 maj 1917, lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar, lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni

1895 om handelsbolag och enkla bolag samt lag om ändrad lydelse av 8 § i

lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Föredragandem hemställde att de upplästa förslagen måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. Q. BrUno.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

180355

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:99 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen in. m., dels Kungl. Ma s. 2 i texten
  2. LU 1918:32 Lagutskottet» memorial Nr 32 a1 i texten