Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt vaktmästaren vid svenska Sojiakyrkan i Paris M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman

1918-02-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:70, Angående understöd åt vaktmästaren vid svenska Sojiakyrkan i Paris M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

1

Nr 70.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd

åt vaktmästaren vid svenska Sojiakyrkan i Paris

M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman; given

Stockholms slott den 8 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att till vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i Paris M. J. A. Falkmans

änka Louise Jenny Falkman må från och med den 1 oktober 1916

under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt belopp i

svenskt mynt motsvarande 500 francs, dock högst 360 kronor, under villkor

att minst lika stort understöd under samma tid lämnas änkan Falkman

av svenska Sofiaförsamlingen i Paris.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. (il höft. (Nr 70.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Understöd it

vaktmästaren

vid svenska

Sofiakyrkan

i Paris M. J.

A. Falkmans

änka Louise

Jenny Falkman.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnrr,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:

Framställning om beredande av ett årligt understöd åt vaktmästaren

vid svenska Sofiakyrkan i Paris M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny

Falkman har gjorts av kyrkorådet i svenska Sofiaförsamlingen i Paris, som

i en av Kungl. Maj:ts minister i Paris med eget yttrande av den 26 april

1917 till ministern för utrikes ärendena översänd skrivelse i fråga härom

anfört:

Född i Schweiz är änkan Falkman på grund av sitt den 9 oktober 1887 med

vaktmästaren Falkman ingångna äktenskap svensk undersåte. Av fyra i äktenskapet

födda barn bar ende sonen vid värnpliktsålderns inträde frivilligt hemrest till Sverige

och där gjort sin värnplikt. Familjen har alltså fullgjort sina skyldigheter såsom svensk.

Men även här ute i Paris har familjen Falkman, särskilt naturligtvis mannen och

hustrun, tjänat Sveriges intressen. Den 1 mars 1889 blev Falkman anställd som vaktmästare

i svenska kyrkan i Paris och kvarstod som sådan till sin död den 28 septem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kun yl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

ber 1916, sålunda i nära 28 år. Under denna långa tjänstetid har Falkman städse

fullgjort sina skyldigheter på ett utmärkt sätt och tillika varit varmt intresserad av

Paris-kyrkan, dess verksamhet och utveckling. Dock har Falkman icke varit kyrkvaktmästare

i vanlig mening, utan hans verksamhet har varit långt rikare och mera omfattande,

än den anspråkslösa titeln giver anledning förmoda. Allt sedan sin anställning

i kyrkans tjänst har han i många fall varit här boende svenskars bistånd och

hjälp. Särskilt gäller detta om ett stort antal av de hundratals hantverkare, som under

årens lopp kommit till Paris för att under några år söka vidare utbilda sig. Dem

har Falkman städse stått till tjänst med råd och dåd, och det har för dem varit av ovärderlig

betydelse att, när det gällde finna arbete och bostad, i honom hava eu hjälpare,

som väl var förtrogen med såväl språket som folket och förhållandena i allmänhet i

den för dem fullkomligt främmande och ofta farliga världsstaden.

Men utom sådant mera frivilligt arbete har vaktmästaren Falkman i fattigvården

och i annan hjälpverksamhet deltagit på ett synnerligen effektivt sätt. Med sin ingående

kännedom om Paris och härvarande stora och vitt spridda svenska koloni har han

varit de sex svenska präster, som varit anställda i Paris sedan den nuvarande kyrkoverksamhetens

upptagande, till oskattbar nytta. Icke endast när det gällde att uppsöka

fattiga, sjuka och ensamma landsmän har ban varit verksam, utan han har även

i det direkta hjälpandet ofta utgjort den arbetande och bispringande faktorn, och, ledd

av sin erfarenhet, har han då städse handlat med outtröttlighet och stor försynthet. Vad

vaktmästaren Falkman varit för landsmännen i Paris kali endast fullt uppskattas av

dem, som utgjort eller fortfarande utgöra del av kolonien här. Visst är, att när han

efter 28 års troget, outtröttligt och uppslitande arbete i koloniens tjänst vid 67 års

ålder stupade på sin post, landsmännen här ute gjorde eu stor förlust,

I sitt arbete i svenska församlingens och koloniens tjänst har Falkman under alla

dessa år haft eu outtröttlig och trogen medhjälpare i sin hustru, vilken förutom den

ofta krävande portvaktssysslan även bestritt de ej sällan mycket påkostande göromål,

som uppsikten över ett stort byggnadskomplex medför. Varmt intresserad av kyrkan

och laudsmänuen, har hon skött sin befattning på ett mönstergillt sätt. Aven hon

har sålunda under 28 år tjänat Sveriges intressen.

På grund av Sofiakyrkans finansiella svårigheter hava vaktmästaren Falkman och

hans hustru endast fått eu ringa avlöning, så ringa, att det varit dem omöjligt att av

den avlägga något för kommande dagar. Då nya krafter nu måste taga vid och änkan

Falkman sålunda måste lämna kyrkan, står hon därför fullkomligt medellös. Med

tanke på vad de båda trotjänarna varit för Sofiakyrkan och svenskarna i Paris,

och då Sofiakyrkans finanser tyvärr omöjligt medgiva, att den nu efterlevande av dem

får något årligt understöd, vågar kyrkorådet därför hemställa, huruvida av statsmedel

åt änkan Falkman skulle kunna beredas ett understöd av 1,000 francs för år.

Kungl. Maj:ts minister i Paris har i förberörda yttrande anfört:

Fru Falkman har med sin numera avlidna make i nära 28 år tjänstgjort vid

svenska Sofiakyrkan och därunder på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina

ofta mycket krävande göromål. Sofiakyrkans ekonomiska ställning tillåter icke, att ett

årligt understöd utbetalas till fru Falkman, som nu vid sin makes frånfälle måste lämna

kyrkans tjänst och därigenom står fullkomligt medellös. Pa dessa och övriga i skrivelsen

anförda grunder får jag härmed på det varmaste förorda kyrkorådets anhållan.

Sedan handlingarna i ärendet genom utrikesdepartementet överlämnats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

till ecklesiastikdepartementet, har ärkebiskopen, på grund av remiss, den

11 maj 1917 avgivit yttrande i ämnet och därvid anfört:

På grund av min mer än sjuåriga tjänstgöring vid svenska församlingen i Paris

och mina sedan dess vidmakthållna förbindelser med församlingen och familjen Falkman

får jag på det varmaste vitsorda riktigheten av vad kyrkorådet och Kungl. Maj:ts

minister i ärendet anfört.

Med nit och duglighet har familjen Falkman skött sin ansträngande och svagt

avlönade syssla vid kyrkan, förut vid Boulevard Ornano och nu vid det ganska vidlyftiga

och krävande byggnadskomplexet, vari den nya, välbelägna kyrkan ingår. Huvudparten

av detta tidtals mycket tidsödande och tunga arbete med eldning, renhållning,

städning, omsorg om alla kommande och gående, tillsyn och hjälp åt fattiga eller hemlösa,

som erhållit tillfällig bostad i församlingens lokaler, m. m. har ej sällan kommit på fru

Falkmans lott, enär hennes avlidne make togs i anspråk för församlingens räkning

med andra sysslor i stor utsträckning och, sorgligt att vidgå, var för familjens nödtorftiga

uppehälle nödsakad att skaffa sig extra inkomster, ehuru hans syssla i församlingens

tjänst krävde mer arbete än det var för en person möjligt att åstadkomma

och sålunda lade beslag på hustruns och i viss mån även på barnens tid och arbetskraft.

Ty ordet kyrkvaktmästare ger ringa eller ingen föreställning om det arbete,

herr och fru Falkman utfört i svenska koloniens och resande svenskars tjänst. Deras

tjänstvillighet har aldrig kunnat konsten att säga nej. Och de hava därigenom uträttat

mer än de flesta känna, till enskildas och församlingens gagn. Gällde det att spåra

upp en vilsekommen eller att med nödiga försiktighetsmått hemsända någon individ

eller att taga reda på någon kinkig sak, var Falkman i farten i kapp med pastor och

sparade varken tid eller krafter. Jag hör ännu hans: »Ja, pastor.» Och det stannade

icke vid ord.

Nu står hans maka kvar som änka. Hon har varit eu utmärkt hustru och moder

och lika uppoffrande och plikttrogen i att vid sin makes sida och efter hans död

arbeta i församlingens tjänst. Sina krafter har hon villigt ägnat åt detta värv. Nu är hon

utsliten. Med all hennes omtanke och sparsamhet hava de knappa inkomsterna icke

räckt till besparingar. Det synes vara en skyldig gärd av rättvisa och tacksamhet, att

hon nu erhåller den årliga understödssumma, som är på så goda grunder förordad. På

sin ringa post har denna familj varit värdefulla trotjänare åt Sverige och svenskarna.

Jag får därför på det varmaste understödja den gjorda ansökningen.

Vidare yttrar statskontoret i infordrat utlåtande den 19 maj 1917:

Då vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i Paris M. J. A. Falkman icke varit

anställd i statens tjänst, måste det såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till

konsekvenserna anses betänkligt att av statsmedel bereda pension åt hans efterlämnade

änka. Liksom avlöningen till kyrkvaktmästaren utgått av församlingens medel, är det

också givetvis församlingens sak att sörja för hans efterlevande. Nu uppgives det, att

församlingens medel ej förslå till bestridande av en sådan utgift; men därom föreligger

ingen som helst utredning. A andra sidan kan det emellertid icke förnekas,

att med hänsyn ej mindre till den gagnande verksamhet, som, enligt vad handlingarna

giva vid handen, såväl Falkman som hans hustru uuder lång tid utövat inom den

svenska kolonien i Paris, än även till den nödställda belägenhet, vari änkan befinner

sig efter mannens död, starka billighetsskäl tala för beredande av något årligt uuder
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;té Nåd. Proposition Nr 70. 5

stöd åt henne-, och skulle det visa sig, att församlingen själv ej mäktar ensam draga

kostnaden, synes det böra tagas i övervägande, huruvida icke staten, som lämnar bidrag

till underhållet av svenska kyrkan i Paris, också skäligen borde bidraga med

exempelvis hälften eller omkring 300 kronor till kostnaderna för änkan Falkmans

pensionering. Under nämnda förutsättning synes framställning till riksdagen böra

göras därom, att detta belopp finge från allmänna indragningsstaten utgå till änkan

Falkman, så länge bon förbliver änka, under villkor att från församlingen för samma

ändamål anslås minst lika stort belopp.

På grund av remiss har därefter Kungl. Maj:ts minister i Paris med

skrivelse den 27 november 1917 till utrikesdepartementet insänt utdrag av

protokoll vid kyrkostämma med svenska Sofiaförsamlingen i Paris den 25

november 1917 jämte yttrande av kyrkorådet i församlingen. Av berörda

protokollsutdrag framgår, att kyrkostämman besluta att åt änkan Falkman,

så länge hon förbliver änka, bevilja ett årligt understöd av 500 francs,

under villkor att av statsmedel för samma ändamål utgår minst lika stort

belopp.

1 kyrkorådets omförmälda yttrande anföres:

Med anledning av statskontorets yttrande, att ingen som helst utredning förelåge,

av vilken kunde framgå, att svenska Sofiaförsamlingens medel ej försloge till bestridande

av den begärda pensionen till änkan Falkman, önskade kyrkorådet framhålla,

dels att församlingen på grund av ekonomiska svårigheter sedan lång tid tillbaka åtnjöte

statsunderstöd av 4,119 kronor för år, dels att deu på grund av genom kriget

iråkade ekonomiska bekymmer under åren 1915, 1916 och 1917 blivit beviljad kollekt

i rikets samtliga kyrkor.

Då svenska Sofiaförsamlingen sålunda trots sin ekonomiskt svaga ställning under

i dess stämmoprotokoll angivet villkor beviljat ett årligt understöd av 500 francs åt

änkan Falkman, hade det skett ej mindre för att visa, hur högt den uppskattade kyrkvaktmästaren

Falkmans och hans hustrus förtjänster under deras långa tjänstetid, än

även i hopp om att Kungl. Maj:t ville för samma ändamål bevilja ett lika stort

belopp.

De uppgifter, kyrkorådet lämnat rörande församlingens ekonomiska

ställning, hava vitsordats av Kungl. Maj:ts minister i Paris.

Efter det handlingarna från utrikesdepartementet överlämnats till

ecklesiastikdepartementet, har statskontoret i ärendet ånyo avgivit infordrat,

den 3 januari 1918 dagtecknat utlåtande, däruti anföres:

På grund av nu föreliggande utredning rörande svenska Sofiakyrkans i Paris

ekonomiska ställning och då ''svenska församlingen i Paris numera beviljat ett årligt

understöd av 500 francs åt kyrkvaktmästaren Falkmans änka, under villkor att av statsmedel

anslås minst motsvarande belopp, får statskontoret hemställa, det täcktes Kungl.

Maj.-t föreslå riksdagen medgiva, att till änkan Falkman må under hennes återstående

livstid, så länge hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt

belopp, i svenskt mynt motsvarande 500 francs, att åtnjutas under villkor att motsva
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

rande understöd fortfarande anvisas att av svenska församlingens i Paris medel utgå

till änkan Falkman.

Enligt vad i ärendet inhämtats är änkan Falkman född den 8 maj 1857.

mentschvfé Givetvis kan man hysa principiella betänkligheter mot att tilldela änka

men sc • en. efter en kyrkvaktinästare understöd av statsmedel. Emellertid synes mig

den omständigheten, att svenska kyrkan i Paris tillhör svenska staten och

åtnjuter årligt anslag av statsmedel, i detta fall kunna åberopas som stöd

för lämnande av understöd, isynnerhet som av ifrågavarande anslag, 4,119

kronor, den huvudsakliga delen, eller 2,950 kronor, är avsedd till understöd

för den kyrkliga verksamheten, under det att återstoden utgör avlöningsförbättring

åt pastor. Då härtill kommer, att vaktmästaren Falkman

och även hans hustru utövat en från alla håll vitsordad outtröttlig verksamhet

till hjälp för fattiga landsmän i Paris samt svenska församlingen

därstädes på grund av sin tryckta ekonomiska belägenhet torde kunna

anses ur stånd att ensam lämna änkan Falkman det understöd, varav

hon är i behov och varav hon får anses hava gjort sig väl förtjänt, finner

jag mig kunna förorda, att svenska staten träder hjälpande emellan.

Vad angår storleken av statens bidrag torde detsamma lämpligen

kunna sättas till det av församlingen ifrågasatta beloppet, 500 francs, dock

att bidraget ej må överskrida ett efter normal växelkurs beräknat belopp

av 360 kronor. Vidare torde ifrågavarande bidrag böra utgå endast under

villkor att minst lika stort understöd lämnas änkan Falkman av svenska

Sofiaförsamlingen i Paris. Tidpunkten, från vilken understöd av statsmedel

bör utgå, vill jag föreslå till ingången av månaden näst efter mannens

död eller således till den 1 oktober 1916.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå

riksdagen medgiva,

att till vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i

Paris M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman

må från och med den 1 oktober 1916 under hennes

återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten utgå

ett årligt belopp i svenskt mynt motsvarande 500 francs,

dock högst 360 kronor, under villkor att minst lika

stort understöd under samma tid lämnas änkan Falkman

av svenska Sofiaförsamlingen i Paris.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl, Majits Nåd. Proposition Nr 70.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1918:17a Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. A. s. 49 i texten