Sök i Ratio Lex

Med förslag till förklaring av lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

1918-01-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:80, Med förslag till förklaring av lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. ■ Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förklaring av lagen den 4 maj 1906 angående förhud i

vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom;

given Stockholms slott den 18 januari 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt §§ 87 och 88 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förklaring av lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärva fast egendom.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 71 käft. (Nr 80.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

Förslag

till

Förklaring

ay lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förklaras, att det i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

meddelade förbudet icke avser förvärv, som sker omedelbart på grund

av stadgande i lag eller jämlikt Konungens medgivande till expropriation.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

3

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 14 december 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Genom resolution den 12 augusti 1903 har Kungl. Maj:t beviljat

vissa personer rättighet att anlägga och till allmänt begagnande upplåta

järnväg från Gävle till Härnösand. Resolutionen innefattade tillika

bemyndigande för koncessionshavarna att, i enlighet med gällande

författning om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov, inlösa

och med full äganderätt besitta den enskilda personer, menigheter eller

inrättningar tillhöriga mark, som för järnvägens anläggning enligt fastställd

plan erfordrades.

Sedan koncessionen med Kungl. Maj:ts tillstånd överlåtits å ostkustbanans

aktiebolag samt Kungl. Maj:t genom resolution den 4 februari

Framställning

från

ostkustbanans

aktiebolag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

1916 meddelat bolaget tillstånd att begagna den koncessionsliavarna

tillkommande rätt att inlösa den för järnvägsanläggningen erforderliga

jord, har bolaget i underdånig skrivelse den 23 juli 1917 anfört följande:

_ Vid den tid, då omförmälda koncession meddelades, hade hinder ej

funnits för järnvägsaktiebolag att förvärva mark genom godvillig överenskommelse

med vederbörande ägare. Emellertid hade möjligen sådant

hinder för bolaget uppstått genom utfärdandet av lagen den 4 maj

1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom. Visserligen hyste bolaget den uppfattningen, att särskilt tillstånd

enligt samma lag icke borde erfordras för bolagets för banans

byggande nödvändiga jordförvärv, eftersom ju bolaget, i och med den

bolaget enligt omförmälda nådiga resolutioner av den 12 augusti 1903

och den 4 februari 1916 tillerkända rätt att jämlikt expropriationsförordningen

förvärva för banan erforderlig jord, redan erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd till de lör banbyggnaden erforderliga jordförvärv. Det

vore för övrigt uppenbart, att med 1906 års lag icke avsåges att göra

någon inskränkning i den enligt bestämmelserna om expropriation

enskild jordägare åliggande smidighet att enligt Kungl. Maj:ts prövning

avstå mark för allmänt behov. Vid sådant förhållande torde

redan enligt grunderna för nämnda lag densamma böra anses icke vara

tillämplig å mark, som av Kungl. Maj:t enligt gällande expropriationsförfattningar

prövades behövlig för allmänt ändamål, samt fördenskull

bolaget vara berättigat att, utan hinder av lagen, på frivillighetens

väg förvärva ifrågavarande mark. Då emellertid järnvägsbolag icke

nämndes bland de bolag, som enligt lagens 8 § vore undantagna från

det i lagen stadgade förbudet, kunde det befaras, att yrkanden

framkomma om frivilligt ingångna avtals förklarande för ogiltiga och

att svårigheter för lagfarts vinnande skulle uppstå.

Bolaget, som livligt arbetade på att träffa frivilliga överenskommelser

angående nödiga markförvärv, vilka komme att uppgå till omkring

fyratusen, vore, för att ej nödgas inställa hela banbyggnadsarbetet,

nödsakat att med det snaraste få i vederbörlig ordning tillstånd till att

förvärva såväl den jord, å vilken järnvägen skulle byggas, som även

vissa invid järnvägslinjen befintliga mindre markområden, vilkas för-.

värvande påkallades av järnvägens byggande och vilka till huvudsaklig

del utgjordes av sådana jordområden, som för ägarna bleve onyttiga

eller eljest ej kunde av dem med fördel brukas sedan därmed sammanhängande

mark blivit avskild för att ingå i banområdet.

På grund av vad sålunda anförts, har bolaget anhållit, att Kungl.

Maj.t täcktes förklara bestämmelserna i 1906 års lag icke utgöra hinder

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 80.

för bolaget att utan särskilt Kungl. Maj:ts tillstånd ej blott genom expropriation

utan även genom frivilliga avtal förvärva den enskilda personer, menigheter

eller inrättningar tillhöriga mark, som bolaget, enligt vad i

dess skrivelse angivits, behövde förvärva för anläggande av ifrågavarande

järnväg enligt fastställd plan.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna en sådan förklaring

icke kunna meddelas, har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

nödiga åtgärder för ändring av 8 § i 1906 års lag, så att lagen

icke vidare måtte avse jordförvärv, erforderliga för anläggning av en

utav Kungl. Maj:t koncessionerad järnväg enligt fastställd plan. Till

en sådan lagändring borde eventuellt fogas en övergångsbestämmelse av

innehåll, att lagändringen avsåge att gälla även sådana avtal om jordförvärv,

som ett järnvägsbolag för järnvägs anläggning enligt en av

Kungl. Maj:t fastställd plan gjort under året närmast före lagändringens

ikraftträdande.

Med hänsyn till den norrländska förbudslagens avfattning synes

det tvivelaktigt, om ett generellt tillstånd till expropriation av mark,

erforderlig för visst ändamål, kan anses innefatta sådant medgivande,

som omförmäles i 4 § av nämnda lag. Vid sådant förhållande lärer

den i förutnämnda skrift gjorda hemställan därom, att Kungl. Maj:t måtte

förklara lagens bestämmelser i förevarande avseende icke utgöra hinder

för bolaget att utan särskilt tillstånd förvärva mark, icke böra bifallas.

Emellertid torde det på goda grunder kunna ifrågasättas, huruvida

lagens sålunda antagna ståndpunkt är av beskaffenhet att höra upprätthållas.

Den norrländska förbudslagen har tillkommit till skydd mot ett övermäktigt

bolagsintresse, som hotade att beröva bondebefolkningen den

jord, densamma för sitt bestånd och sin utveckling behövde. Men detta

lagstiftningens syfte kan svårligen motivera samma inskränkning med

avseende å bolags rätt att genom expropriation förvärva mark. Vad särskilt

angår det viktigaste fallet av expropriation, nämligen sådan som

sker för anläggning av en järnväg, torde i regel det område, som fråntages

varje särskild fastighet, vara av jämförelsevis ringa utsträckning,

varförutom den skada, som genom områdets förlust kan tillskyndas

fastighetsägaren, oftast uppväges av de fördelar, vilka genom järnvägens

tillkomst beredas jordbruket och fastigheten i övrigt. Vidare skall ju frågan

om tillstånd till expropriation alltid prövas av den högsta administrativa

myndigheten, som därvid är i tillfälle att taga hänsyn även till de

genom bestämmelserna i norrländska förbudslagen skyddade intressen,

därest dessa undantagsvis skulle befinnas hofade genom det ifrågasatta

Departe
ments
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

förvärvet. Att efter denna prövning av expropriationsfrågan underkasta

ett bolags markförvärv förnyat bedömande i förvaltningsväg är näppeligen

av något verkligt behov påkallat. Huruledes kravet på en efterprövning

enligt förbudslagens bestämmelser kan leda till avsevärda praktiska

svårigheter framgår av uppgiften i bolagets skrivelse, att antalet

av dess för banbyggnaden nödiga markförvärv utgör omkring fyratusen.

På dessa grunder anser jag en författningsändring i den av bolaget

angivna riktning böra vidtagas. Dock lärer det ej vara lämpligt att,

såsom i föreliggande skrift synes vara åsyftat, likställa järnvägsbolag

med de i 8 § av 1906 års lag omförmälda bank- och försäkringsbolag,

utan torde snarare till 7 § böra fogas ett tillägg av innehåll, att lagens

stadgande om inskränkning i de i lagen avsedda samfälligheters rätt

att förvärva eller besitta fast egendom icke skall äga tillämpning i fråga

om fastighet, som av sådan samfällighet förvärvats enligt gällande bestämmelser

om expropriation.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta

förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Jämlikt bolagets hemställan har i förslaget införts en övergångsbestämmelse

av innehål], att vad i den föreslagna lagen sägs om fastighet,

som av bolag eller förening förvärvats enligt gällande bestämmelser om

expropriation, skall avse jämväl fastighet, som inom ett år före samma

lags ikraftträdande förvärvats av sådan samfällighet jämlikt stadgandena

i 1866 års förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt

behov, vilken förordning upphör att gälla med utgången av innevarande

år, eller 1917 års expropriationslag, som träder i kraft den 1 januari 1918.»

Departementschefen uppläste därefter ifrågavarande lagförslag, av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

7

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad ovan i denna lag stadgas om inskränkning i bolags eller

förenings rätt att förvärva eller besitta fast egendom äger icke tillämpning

beträffande fastighet, som vid denna lags trädande i kraft ägdes

av bolag eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet,

ej heller i fråga om fastighet, som av bolag eller förening förvärvats

enligt gällande bestämmelser om expropriation.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att vad här ovan sägs om fastighet, som av bolag eller förening

förvärvats enligt gällande bestämmelser om expropriation, skall avse

jämväl fastighet, som inom ett år före denna lags ikraftträdande förvärvats

av sådan samfällighet jämlikt stadgandena i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov

eller lagen den 12 maj 1917 om expropriation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma jäs nåd. proposition Nr 80.

8

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

15 januari 1918.

Närvarande:

Justi tieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet PlaNTING-GyllenbåGA.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

14 december 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 4

maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning Hjalmar Himmelstrand.

Lagrådet yttrade:

Av förarbetena till 1906 års lag framgår oförtydbart, att uttrycket

förvärva i lagens 1 § icke varit ämnat att omfatta sådana fång, som

ske omedelbart på grund av stadganden i lag, t. ex. 3 kap. dikningslagen,

eller jämlikt Konungens medgivande till expropriation. Åven

lagens eget innehåll bestyrker detta. Den upphäver ej äldre lagstadganden,

och de närmare bestämmelserna om förbudet giva vid handen,

att därmed åsyftats blott egendomsförvärv, enligt rättshandlingar mellan

privata och vissa därmed jämförliga fång. Något annat vore ju ej heller

rimligt. I de först åsyftade fallen sker förvärvet i ett intresse, vars

berättigande redan är av lagstiftningen eller genom Konungens beslut

prövat och godkänt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 80.

Man lärer nu av anförda skäl vara berättigad tolka 1906 års lagså,

att det däri meddelade förbudet icke avser förvärv enligt antydda

särskilda lagstadganden eller Konungens expropriationsmedgivande.

Då emellertid lagens avfattning onekligen kan giva stöd för en

annan tydning, synes ett ingripande från lagstiftarens sida icke vara

opåkallat. Men i överensstämmelse med det nyss sagda torde härför en

lagförklaring vara den riktiga formen.

Skulle dock eu lagändring anses vara att föredraga, bör tillses,

att denna ej kommer att strida mot vad enligt det förut anförda är att

betrakta såsom lagens rätta mening. Lagändringen bör med andra ord

genomföras så, att den icke förringar giltigheten av fång, som må hava

skett före lagändringens ikraftträdande. Härutinnan kan det remitterade

förslaget ej anses tillfredsställande, enär av dess promulgationsbestämmelse

måste dragas den slutsats, att expropriationsförvärv, vilka skett

tidigare än inom ett år före ikraftträdandet, ävensom antydda på särskilda

lagstadganden grundade förvärv sakna giltighet.

Även i vissa andra hänseenden synes förslaget lämna rum för

erinran. Det torde sålunda knappast vara motiverat att, såsom i förslaget

skett, från förbudet undantaga ej blott själva expropriationsförvärv

et, utan ock varje senare förvärv av den en gång exproprierade

fastigheten. Och vidare må påpekas den formella oegentlighet, som

vidlåder stadgandet därom, att inskränkningen i »rätt att förvärva» ej

gäller fastighet, som redan »förvärvats».

Lagförslaget avser blott förvärv enligt bestämmelserna om expropriation,

i 1866 års förordning eller 1917 års lag, varemot den av Ostkustbanans

aktiebolag gjorda framställningen avsåg att förskaffa giltighet

även åt varje frivillig överenskommelse om markförvärv, erforderliga

för anläggning av en utav Kungl. Maj:t koncessionerad järnväg

enligt fastställd plan.

I anledning av denna förslagets begränsning må framhållas att,

medan förvärv enligt 1917 års lag ej föreligger med mindre expropriationsfrågan

instämts till rätten, 1866 års förordning möjliggjorde expropriationsförvärv

även utan handläggning vid domstol.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnl. 71 käft. (Nr 80.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 80.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 18 januari 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet, lagrådets den

15 innevarande januari avgivna utlåtande över det den 14 december

1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av

7 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»I förevarande utlåtande har lagrådet enhälligt såsom sin bestämda

åsikt uttalat, att uttrycket förvärva i 1 § av 1906 års lag icke varit

ämnat att omfatta sådana fång, som skedde omedelbart på grund av

stadganden i lag, exempelvis 3 kap. dikningslagen, eller jämlikt Kungl.

Maj:ts medgivande till expropriation; och har lagrådet förty ansett det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Katigt. Maj;ts nåd. proposition Nr 80.

vara berättigat att tolka 1906 års lag så, att det däri meddelade förbudet

icke avsåge förvärv enligt antydda särskilda lagstadganden eller

Kungl. Maj:ts expropriationsmedgivande. Då emellertid lagens avfattning

onekligen kunde giva stöd för en annan tydning, har lagrådet

funnit ett ingripande från lagstiftningens sida icke vara opåkallat; men

lagrådet har ansett den riktiga formen härför vara en lagförklaring.

Med hänsyn till den ståndpunkt i frågan, som lagrådet sålunda

intagit, och då den av lagrådet förordade åtgärden synes vara ur

praktisk synpunkt ändamålsenlig samt väl ägnad att tillgodose syftet

med den av mig föreslagna lagändringen, har jag icke velat motsätta

mig att, i stället för sådan ändring, en förklaring av 1906 års lag meddelas,

av det innehåll lagrådet angivit.»

Föredraganden uppläste därefter ett inom justitiedepartementet

upprättat förslag till förklaring av lagen den 4 maj 1906 angående förbud

i vissa fall för bolag ock förening att förvärva fast egendom; och

hemställde föredraganden, att förslaget måtte, jämlikt §§ 87 och 88

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förklaring av lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och a1 i texten
  2. LU 1918:17 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förklaring av lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag oc s. 11 i texten