Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av fältveterinär kåren

1918-01-25 · 100 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:83, Angående omorganisation av fältveterinär kåren

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 8;>.

Nr 83.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående

omorganisation av fältveterinär kåren; given Stockholms

slott den 25 januari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t i fråga om omorganisation

av fältveterinärkåren härmed föreslå riksdagen

Beträffande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse:

l:o) att riksdagen måtte besluta:

att chefen för fältveterinärbyrån skall benämnas överfältveterinär; samt

att å arméförvaltningens stat skall uppföras en byråassistent med

regementsveterinärs avlöning.

Beträffande antalet veterinärer vid trupp}örbanden:

2:o) att riksdagen måtte besluta:

att vid varje arméfördelning skall finnas en fördelningsveterinär,

benämnd fältveterinär, således tillsammans sex fältveterinärer, uppförda

å staten för generalitetsstaten, med skyldighet för ifrågavarande beställningshavare

att jämte egen tjänst tillsvidare bestrida

fältveterinären vid första arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Skånska husarregementet,

fältveterinären vid andra arméfördelningen veterinärvården vid Ostgöta

trängkår ävensom vid Första och Andra livgrenadjärregementena,

fältveterinären vid tredje arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livregementets husarer,

fältveterinären vid fjärde arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livgardet till häst,

Bihang till riksdagens protokoll ^1918. 1 samt. 74 käft. (Nr 83.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

fältveterinären vid femte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livregementets dragoner, samt

lältveterinären vid sjätte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Norrlands artilleriregemente;

att vid kavalleriet skola finnas följande veterinärer, nämligen:

vid Livgardet till häst en bataljonsveterinär med skyldighet att

jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Svea livgarde,

vid Livregementets dragoner en bataljonsveterinär,

vid Livregementets husarer en bataljonsveterinär,

vid Smålands husarregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Kalmar regemente,

vid Skånska husarregementet två bataljonsveterinärer,

vid Skånska dragonregementet en regementsveterinär och två batalj

onsveterinärer,

vid Kronprinsens husarregemente en regementsveterinär och eu

bataljonsveterinär, samt

vid Norrlands dragonregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Västerbottens regemente;

att vid artilleriet skola finnas följande veterinärer, nämligen:

vid Svea artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Göta livgarde,

vid Göta artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

vid Vendes artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Norra skånska infanteriregementet,

vid Norrlands artilleriregemente eu bataljonsveterinär,

vid Upplands artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Upplands infanteriregemente,

vid Smålands artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Jönköpings regemente, samt

vid Positionsartilleriregementet en bataljonsveterinär, med skyldighet

att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid krigsskolan å Karlberg;

att vid fortifikationen skola finnas två batalj onsveterinärer, nämligen

en för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren samt en för Norrlands

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 83. •>

ingenjörkår, med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Jämtlands fältjägarregemente;

att vid trängen skola finnas fem bataljonsveterinärer, nämligen

en för Svea trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Livregementets grenadjärer,

en för Göta .trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Skaraborgs regemente,

en för Norrlands trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst

bestrida veterinärvården vid Västernorrlands regemente,

en för Skånska trängkåren, samt

en för Västmanlands trängkår;

att för Gottlands trupper skall finnas en bataljonsveterinär, uppförd

å staten för militärbefälet på Gottland;

att för garnisonen å Karlsborg skall finnas en bataljonsveterinär,

uppförd å staten för kommendantsstaten;

att för Bodens garnison samt för bestridande av tjänsten såsom

fästningsveterinär vid kommendantskapet därstädes skall finnas en regementsveterinär,

uppförd å staten för kommendantsstaten; samt

att vid ridskolan å Strömsholm skall finnas en bataljonsveterinär,

uppförd å ridskolans stat, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå.

Beträffande avlöningsförmånerna för militärveterinärer:

3:o) att riksdagen måtte besluta:

att överfältveterinären skall erhålla enahanda avlöningsförmåner som

överfältläkaren, med rätt för nuvarande innehavaren av beställningen

såsom fältveterinär och chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses

fältveterinärbyrå att för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig tillgodo

föregående tjänstgöring i innehavande beställning;

att fältveterinär skall erhålla majors avlöningsförmåner;

att regementsveterinär skall erhålla kaptens av första klassen avlöningsförmåner;
att

av de 27 batalj onsveterinärer, som efter genomförd organisation

skola finnas, de 13 äldre skola erhålla kaptens av andra klassen avlöningsförmåner

och de 14 yngre löjtnants av första klassen avlöningsförmåner;

samt

att till regementsveterinären för Bodens garnison skall utgå ett särskilt

arvode om 1,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Beträffande villkor och bestämmelser för åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna:
4:o)

att riksdagen måtte godkänna följande villkor och bestämmelser,

för att ordinarie militärveterinär må åtnjuta de nya avlöningsförmånerna,

nämligen:

att med ordinarie militärveterinärbeställning icke ''må förenas annan

tjänst å rikets eller riksdagens stat;

att med sådan beställning ej heller må förenas vare sig annan tjänst

å kommuns stat, eller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit

såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag, eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,

så framt ej uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

tjänst, uppdrag eller befattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen såsom militärveterinär, Kungl. Maj:t finner tjänsten,

uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tilisvidare bibehållas;

att ordinarie veterinär vid ett truppförband skall vara skyldig att

utan särskild gottgörelse ej mindre bestrida veterinärvård vid såväl till

truppförbandet förlagd militärskola och utbildningskurs som av där eljest

uppställda hästar, tillhörande truppavdelning, stab eller enskilda dit kommenderade

officerare, än även till militärveterinärbeställning hörande undervisningsskyldighet

vid sådan skola eller kurs; samt

att ordinarie veterinär vid ett truppförband skall vara skyldig att

jämte utövandet av sin egen befattning utan särskild gottgörelse i förläggningsorten

bestrida veterinärvård vid annan till armén hörande trupp,

där sådant prövas nödigt till följd av bortkommendering av eller eljest

tillfälligt laga förfall för sistnämnda trupps veterinär, eller där Kungl.

Maj:t finner skäligt att sådant för kortare tid föreskriva;

5:o) att riksdagen måtte förklara, att en var ordinarie militärveterinär,

som hädanefter erhåller ordinarie militärveterinärbeställning, skall

vara pliktig underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser.

Beträffande upprättande av reservstat för fältveterinärkåren:

6:o) att riksdagen måtte besluta, att en särskild reservstat för fältveterinärkåren

skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med följande

allmänna grunder:

1. Fält veterinärkårens reservstat skall efter genomförd organisation

omfatta följande antal beställningar, nämligen 1 fältveterinärbeställning,

4 regementsveterinärbeställningar och 2 bataljonsveterinärbeställningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 88.

2. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet:

för regemente veterinär 15 tjänstår såsom militärveterinär och 48 levnadsår

samt för bataljonsveterinär 10 tjänstår såsom militärveterinär och 43

levnadsår.

3. Veterinär å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då

värnpliktiga inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som

till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom

i fred: efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under loppet av

varje tvåårsperiod av tjänstetiden och intill fyllda 48 år högst 100

dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden.

4. Följande löner tillkomma veterinärpersonal å reservstat:

fältveterinär kronor 3,100: —

regementsveterinär ................................ » 2,100: —

bataljonsveterinär.................................... » 1,650: —

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad

under hela tjänstetiden å samma stat.

Till bataljonsveterinär utgår ett avlöningstillägg å 300 kronor vid

uppnådd 48 års ålder.

Avlöningstillägg tillträdes vid början av kalenderåret näst efter det,

varunder vederbörande uppnått den för erhållande av avlöningstillägget

stadgade levnadsålder.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente

och annan tillfällig avlöning, tillkommer veterinär å reservstat enligt

för personalen å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och traktamentsersättning

för resor till och från tjänstgöringsort.

5. Veterinär å reservstat är skyldig att avgå från reservstat dels

på grund av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv

stat, dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal

på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.

6. Veterinär å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid

uppnådd pensionsålder följande pension av statsmedel, nämligen

fältveterinär ............................................. kronor 2,700: —

regementsveterinär ................................. » 1,800: —

bataljonsveterinär.................................... » 1,300: —

I avgift för egen pensionering erlägger veterinär å reservstat 3

procent av kassa- och fyllnadspensionernas sammanlagda belopp.

7. Veterinär å reservstat är skyldig att efter övergång till pensionsstat

kvarstå i arméns reserver under samma tider, som gälla för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med pension från densamma.

8. Veterinär å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom

delägare i arméns änke- och pupillkassa med den änkepensionsrätt, han

vid övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet

för denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag

till samma belopp som närmast före övergången.

Beträffande arméns hovbeslagsväsende:

7:o) att riksdagen måtte besluta, att vid varje kavalleriregemente en

furirbeställning av andra klassen skall utbytas mot en dylik beställning

av första klassen.

Beträffande övergången till den nya organisationen under år 1919:

8:6) att riksdagen måtte medgiva,

att den nya organisationen tillämpas i vad den rörer arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse;

att av de sex nya fältveterinärbeställningarna tre beställningar tillsättas

med ordinarie innehavare ävensom att tre truppveterinärer förordnas

att mot ett arvode av 500 kronor bestrida befattning såsom fördelningsveterinär;
att

den nya organisationen tillämpas vid följande truppförband och

formationer, nämligen: Smålands husarregemente, Skånska dragonregementet,

Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente,

Svea, Göta, Vendes, Upplands och Smålands artilleriregementen, Positionsartilleriregemetet,

fortifikationen, trängen beträffande Svea, Göta och

Norrlands trängkårer, Skånska trängkåren och Västmanlands trängkår,

Gottlands trupper samt Karlsborgs och Bodens garnisoner;

att därest under år 1919 vakans i regements-(bataljons-)veterinärbeställning

kommer att inträffa vid truppförband, där antalet veterinärbeställningar

skall minskas enligt den nya organisationen, beställningen

icke tillsättes utan upprätthålles på annat sätt, intill dess den nya organisationen

kan tillämpas;

att den nya organisationen rörande avlöningsförmånerna tillämpas

även vid de truppförband, där antalet veterinärbeställningar skall

minskas;

att någon ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsveterinärerna

enligt nuvarande organisation och avlöningsföreskrifter icke

vidare skall tilläggas ytterligare någon bataljonsveterinär;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

7

att en batalj onsveterinärbeställning vid fortifikationen ävensom samtliga

fältveterinärstipendiatbeställningar indragas; samt

att för genomförande av den nya organisationen och löneregleringen

användas dels de löner, dagavlöningar och arvoden, som för arméns

veterinärer finnas uppförda i staterna för armeförvaltningen, kommendantsstaten

och krigsskolan samt vederbörliga truppförband, dels ock ett

under ordinarie anslaget till avlöning och rekrytering m. m. för ändamålet

särskilt beräknat belopp av förslagsvis 45,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kung!, nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Framställning

av inspektören

för

kavalleriet.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anhöll härefter att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning ett av särskilda inom lantförsvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga den 29 november 1916 avgivet förslag

rörande militärveterinärväsendets organisation i fred samt yttrade därvid

följande:

»Under framhållande av att under åren 1908—1914 i medeltal nära

20 procent av bataljonsveterinärbeställningarna och nära nog samtliga

fältveterinärstipendiatbeställningarna varit vakanta och att denna ständiga

brist på militärveterinärer med långvarig tjänstebana inverkade

synnerligen ofördelaktigt på veterinärvården vid truppförbanden, gjorde

inspektören för kavalleriet i underdånig skrivelse den 13 april 1916

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungi. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr Hd.

framställning om tillkallande av särskilda sakkunniga för verkställande av

utredning angående militärveterinärväsendets omorganisation. I sammanhang

härmed kunde ifrågasättas, huruvida icke jämväl frågan om veterinärväsendets

organisation i krig borde upptagas till prövning. Enligt

vad som hittills blivit bekant från de krigförande makterna, ville det

nämligen synas, som om på många håll veterinärväsendet icke varit

skickat att möta de stora krav, som omedelbart vid krigsutbrottet ställts

på detsamma. Möjligt vore, att förhållandena hos oss vore avsevärt

bättre, men å andra sidan syntes frågan vara av den vikt, att en allsidig

utredning syntes böra komma till stånd.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 26 maj 1916 bemyn- Tillkallande

digade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet av8akkunm«aatt

tillkalla sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av

förslag till veterinärväsendets organisation i fred och, därest så skulle

synas erforderligt, jämväl förslag beträffande detsammas organisation i

krig. För verkställande av berörda utredning tillkallades sedermera

ledamoten av riksdagens andra kammare hovstallmästaren Gösta Tamm,

översten friherre B. Cederström, ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren Johan Jönsson i Revinge, bataljonsveterinären K. Hill

och laboratorn vid veterinärhögskolan G. Forssell.

Med skrivelse den 29 november 1916 hava de sakkunniga över- De sakkunmlämnat

utredning och förslag rörande militärveterinärväsendets organisa- ogcah8 /Vgler

tion i fred. De sakkunniga hava därvid framhållit, att ändringar i de hörda myndigmilitärveterinära

förhållandena under de senare åren ofta varit föremål

för uttalanden och utredningar, men hade det då huvudsakligen gällt

en omreglering av lönestaten. De militärveterinära förhållandena i sin

helhet hade däremot icke varit föremål för mera genomgående granskning.

De erfarenheter, som det senaste decenniet givit med avseende

på bristande kontinuitet i militärveterinärkårens rekrytering, samt rön

från det nu pågående världskriget med avseende å kraven på militärveterinärväsendet

hade emellertid givit de sakkunniga en välgrundad

anledning till en utredning med avseende å önskvärda förbättringar

och ändringar av hela vår militärveterinära organisation.

Sedan arméförvaltningens intendents- och civila departement samt

sjukvårdsstyrelse den 23 januari 1917 avgivit infordrat utlåtande över

de sakkunnigas förslag, har detta jämte arméförvaltningens utlåtande

varit utställt till yttrande av chefen för generalstaben, samtliga armé
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 74 höft. (Nr 83.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nuvarande

organisation.

De sakkunnigas

förslag.

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 83.

fördelningschefer, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på Gottland,

inspektören för kavalleriet, generalfälttygmästaren och inspektören

för artilleriet, chefen för fortifikationen och inspektören för träugen

ävensom Svenska Fältveterinärsällskapet.

Den centrala ledningen av militärveterinärväsendet.

Högsta ledningen av militärveterinärväsendet tillkommer för närvarande

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, vars chef, generalfältläkaren,

har ständig befälsrätt över arméns veterinärpersonal. De veterinära

ärendena handläggas å sjukvårdsstyrelsens fältveterinärbyrå. Chef

för denna byrå är fältveterinären, vilken föredrager de veterinära ärendena.

Dessa avgöras av generalfältläkaren såsom sjukvårdsstyrelsens

chef, i den mån ärendenas avgörande ej tillkommer arméförvaltningens

plenum eller sjukvårdsstyrelsen i förening med en eller flera av arméförvaltningens

departement eller ock, efter generalfältläkarens bestämmande,

ankommer å fältveterinären.

Jämlikt den för arméförvaltningen gällande instruktionen handläggas

å fältveterinärbyrån ärenden, som angå

a) arméns veterinärväsende i allmänhet,

b) anskaffning, vård och redovisning av arméns veterinärmateriel,

c) granskning av rationsstater,

d) skoning samt ersättning för störtade hästar,

e) upprättande av tabeller, rapporter och rullor m. m., som avse

veterinärvården,

f) granskning av persedelredogörelser angående veterinärmaterielen

och granskning i tekniskt hänseende av medelsredogörelser rörande denna

materiel,

g) utbetalningar, varom sjukvårdsstyrelsen fattar beslut, samt

h) utarbetande av statistik över användningen av de till veterinärväsendet

anslagna medel.

Dessutom handlägger sjukvårdsstyrelsen ärenden, som angå militärveterinärernas

och fältveterinärstipendiaternas antagande och entledigande.

Chefen för fältveterinärbyrån är även skyldig att på order av

generalfältläkaren företaga inspektioner av veterinärvården vid truppförbanden

och utbildningen vid hovslagarskolorna.

Den centrala ledningen av militärveterinärväsendet hava de sakkunniga

ansett för närvarande icke vara lämpligt ordnad. Arbetsbördan

i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vore stadd i ständig ökning. De

å fältläkarbyrån handlagda ärendena hade sålunda ökats från 1,001 år

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

1908 til! 8,546 år 1915, och den fåtaliga läkarpersonalen i styrelsen

vore under den ordinarie tjänstetiden fullt upptagen med handläggningen

av de dagliga förvaltningsärendena. En väsentlig de! av det

viktiga och krävande arbete, som därutöver ålåge den centrala myndigheten,

måste därför verkställas på övertid eller anförtros åt tillfälligtvis

anlitade extra arbetskrafter. Det vore alltså tydligt, att redan under

fred måste enbart landets militära sjukvård giva sjukvårdsstyrelsen en

fullt tillräcklig arbetsbörda.

Verksamheten vid den veterinära avdelningen i sjukvårdsstyrelsen

vore redan under fred omfattande och av stor betydelse från ekonomisk

synpunkt och för arméns slagfärdighet. De å veterinärbyrån handlagda

äx-endena visade även de en ständig stegring. Under åren 1908—1915

hade de sålunda stigit från 340 till 759. Häri vore dock icke inräknad

en stor mängd underhandsskrivelser, vilka föranlett utredningar

och svar, ej heller de hemliga ärendena. De å byrån handlagda ärendena

omfattade dels arméns veteiånärväsende i allmänhet, dels dess

tekniska och administrativa ledning. Hit hörde sålunda högsta ledningen

av vården av de sjuka hästarna, organisationen av kampen mot

uppträdande smittosamma sjukdomar, arméns förseende med instrument,

bandage, hovbeslagsmateriel m. m. Organisation och anskaffning av

den vid krigstillfälle behövliga veterinärmaterielen och övriga utrustningen

måste genomföras under fi''ed. Personalfrågan inom militärveterinärkåren

skulle ordnas och erforderliga initiativ härutinnan tagas.

Fördelningen av arméns fasta veterinärpersonal och värnpliktiga veterinärer

för deras ändamålsenliga användning i krig tillhörde även den

veterinära delen av sjukvårdsstyrelsens verksamhet. Härtill komme

hela den granskande och kontrollerande delen av denna avdelnings arbete.

Alla materielförteckningar fi''ån regementen och kårer, alla räkningar,

alla åi''srapporter skulle genomgås och sammanställas m. m.

Ett klargörande av, vilka värden den veterinära verksamheten vid armén

rörde sig om, visade, att anskaffningskostnaden för arméns stamhästar

representerade en summa av omkring 19,000,000 kronor. Anslaget

till truppveterinärvården (omfattande även hovbeslagsmaterielen)

hade år 1915 uppgått till 205,000 kronor. Det vore alltså högst betydliga

ekonomiska värden, för vilka den centrala veterinärstyrelsen

bure ansvaret.

Om redan under fi''edsförhållanden den centrala militärveterinära

verksamheten vore av stor betydelse för armén och för staten ur ekonomisk

synpunkt, bleve detta än mer förhållandet vid krigstillfälle. Erfarenheten

från det pågående världskriget hade i alla länder och vid

alla fronter visat, att veterinärorganisationen sattes på det skarpaste

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung}. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 83.

prov redan från krigets första dag. De till krigstjänst uttagna hästarna

saknade ofta den nödiga träningen för att kunna utstå de hårda strapatserna.

Det nyinkallade manskapet hade icke hunnit uppöva den

nödiga tekniska färdigheten i anpassandet av sadlar och selar. Åven

komme hästarna ofta att lida på grund av svårighet att anskaffa foder

och vatten samt skydd mot hårt väder. Allt detta föranledde, att antalet

skadade hästar bleve högst betydligt. Vore nu icke veterinärorganisationen

redan i fred väl förberedd och ledningen redan från början beredd

att anpassa den efter de uppstående förhållandena, bleve hästförlusterna

oerhörda och väldiga värden, som kunnat räddas, ginge

förlorade. Det vore därför en tvingande nödvändighet att tillse, att

man icke genom bristande militärveterinär organisation i onödan förlorade

något av det hästmateriel, som skadades. Men utom de direkta

skadorna hade man som en faktor av största vikt att räkna med de

smittosamma sjukdomarna. Dessa kunde bliva en fruktansvärd fara

för icke blott arméns hästar utan även för husdjuren i hemorten. Mot

de smittosamma sjukdomarna krävdes målmedvetna och kraftiga åtgärder.

Dessa åtgärder måste ledas från den centrala myndigheten,

ty utan enhetlighet i åtgärderna och ledningen kunde det hela lätt

bliva förfelat.

De sakkunniga kunde icke finna välbetänkt, att högsta ledningen

och ansvaret för allt detta skulle åligga generalfältläkaren, ty oavsett

att han icke vore veterinär fackman, vore det arbete och det ansvar,,

han hade för sanitetsväsendet, mer än tillräckligt krävande. De sakkunniga

funne sig därför böra föreslå utbrytande av fältveterinärbyrån

ur arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och bildandet av en arméförvaltningens

veterinärvårdsstyrelse med enahanda ställning som sjukvårdsstyrelsen.

Chefskapet för veterinärvårdsstyrelsen borde anförtros åt en veterinär

fackman, vilken samtidigt borde vara inspektör för arméns veterinärväsende:

fältveterinärinspektören. Dennes uppgifter skulle i stort

sett överensstämma med dem, som nu tillkomme byråchefen i sjukvårdsstyrelsens

fältveterinärbyrå, dock med den utvidgning och omgestaltning,

som betingades av den ändrade organisationen, särskilt

med avseende fästat vid inspektörens ställning som chef för veterinärvårdsstyrelsen.

I veterinärvårdsstyrelsen borde inrättas en tjänst som föredragande

med uppgift att bearbeta och förbereda de olika ärendena. Redan nu

hade det visat sig nödvändigt att ställa till fältveterinärens förfogande

ett veterinärt biträde, som mot årligt arvode utfört statistiska och förberedande

uppgifter. Med den ökade arbetsbörda, som efter genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Mcij.ts Nåd. Proposition Nr 88. 13

förd organisation av de värnpliktigas utbildning och tjänstgöring samt

omorganisation av militärveterinärväsendet i dess helhet uppkörande,

ansåge de sakkunniga det vara eu tvingande nödvändighet, att hos

veterinärvårdsstyrelsen inrättades en last sådan beställning. l)å innehavaren

av denna tjänst torde få ingen eller nästan ingen möjlighet

att skaffa sig extra inkomster och det dessutom vore önskvärt, att

han icke tillhörde de yngre av militärveterinärkåren, vore det nödvändigt

att tillförsäkra honom inkomster i likhet med regementsveterinär.

Erfarenheterna hade visat, att i såväl krig som fred den högsta

militära myndigheten måste hava till sitt förfogande speciell sakkunskap

inom de vid armén mest tillämpade veterinärmedicinska vetenskaperna.

Med de utomordentliga framsteg, som veterinärvetenskapen

gjort under de senaste tiotal åren, vore det uteslutet, att chefen för

den centrala militärveterinära förvaltningen, även om än aldrig så framstående,

kunde i alla vetenskapliga frågor besitta full sakkunskap. För

erhållande av utredning och råd i sådana frågor kunde visserligen, såsom

hittills plägade ske, hänvändelse göras till de institutioner, som ägde den

önskade sakkunskapen, såsom veterinärhögskolans lärarkollegium och

statens veterinärbakteriologiska anstalt. Men denna väg vore tidsödande

och för invecklad, och det vore önskligt, att inom veterinärvårdsstyrelsen

kunde tagas initiativ i dylika frågor. Dessutom vore det

av största gagn, om inom veterinärvårdsstyrelsen funnes representerad

den praktiska militärveterinära sakkunskapen. Visserligen kunde förutsättas,

att chefen själv besutte sådan kunskap, men då det kunde

hava förgått ett tiotal år och mera, sedan chefsveterinären gjort

trupptjänst, och det ur mer än en synpunkt vore lämpligt, att veterinärvårdsstyrelsen

stode i intim kontakt med den veterinära trupptjänstens

erfarenheter, skulle det enbart vara till gagn, om en ännu i

trupptjänst varande veterinär tillhörde veterinärvårdsstyrelsen. De sakkunniga

ansåge sig därtör böra föreslå, att till veterinärvårdsstyrelsen

skulle höra ett fackråd bestående av professorn i kirurgi vid veterinärhögskolan,

professorn och föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska

anstalt samt en fördelnings-(regements-)veterinär. Veterinärvårdsstyrelsens

chef skulle vara skyldig att höra detta fackråd i alla

frågor av större vikt eller principiell betydelse och alltid vid avgivande

av förslag till författningar o. d. Fackrådet borde även lämpligen deltaga

i avgivandet av förslag i befordringsfrågor. De civila medlemmarna

syntes böra åtnjuta ett årligt arvode av 300 kronor. Däremot

skulle icke någon särskild gottgörelse utgå till den militära ledamoten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Arméförvalt
ningons
yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

För det extra biträde veterinärvårdsstyrelsen behövde av intendenturofficer,

hjälp vid skrivgöromål, vaktmästare m. m. syntes arméförvaltningens

personal kunna påräknas, i likhet med vad fallet vore för

den nuvarande sjukvårdsstyrelsen.

På grund av vad sålunda anförts, föresloge de sakkunniga,

att militärveterinärväsendet frigjordes från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

och förlädes under en särskild arméförvaltningens veterinärvårdssty

relse;

att chefen för veterinärvårdsstyrelsen bleve en veterinär, fältveterinärinspektören;
att

föredragande i veterinärvårdsstyrelsen bleve innehavaren av en

därför inrättad regementsvuterinärbeställning; samt

att till veterinärvårdsstyrelsen skulle höra ett fackråd.

Uti sitt i ärendet avgivna yttrande har arméförvaltningen förklarat

sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag om upprättande av en

självständig veterinärvårdsstyrelse. De militärveterinära ärendenas omfattning

och storleken av den militärveterinära personalen motiverade

ej en sådan särstyrelse; och ej heller kunde stöd för en sådan anordning

erhållas vare sig i handhavandet av den ej särdeles omfattande

militärveterinära förrådsförvaltningen, som för närvarande ankomme på

sjukvårdsstyrelsen, eller i den förvaltning av hästmateriel, som handhades

av vederbörande truppförbands- eller likställda myndigheter.

En självständig och verklig styrelse krävde dessutom mera än de sakkunniga

beräknat. Den föreslagne föredraganden, en mer eller mindre

tillfälligtvis å veterinärvårdsstyrelsen placerad militärveterinär, kunde

ej sägas vara föredragande och byråchef med vederbörlig befogenhet

och ansvar såsom sådan i likhet med arméförvaltningens övriga, å ämbetsverkets

stat uppförda och av Kungl. Maj:t utnämnda byråchefer.

Erforderlig intendentur- och kanslipersonal ävensom betjäning kunde en

blivande självständig veterinärvårdsstyrelse icke hava gemensamt med

sjukvårdsstyrelsen. Redan de lokala förhållandena gjorde detta omöjligt;

och i varje fall syntes det uppenbart, att två självständiga styrelser

också måste vara utrustade var för sig med för en styrelse erforderliga

organ.

Beträffande vidare själva handläggningen av veterinärärendena och

utövningen i övrigt av styrelsebefogenheterna syntes ingalunda någon

fördel kunna vinnas genom en särstående veterinärvårdsstyrelse. Det

förefölle snarare naturligt, att allt sundhetsväsende inom armén reglerades,

såsom nu vore fallet, av en gemensam styrelse. Med fog syn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr So’.

tes därvid kunna åberopas den civila sundhetsvårdens administration

genom medicinalstyrelsen, som, fastän omfattande hela riket, dock utövade

jämväl den civila veterinära administrationen nämligen genom

en byrå med en civil veterinär såsom chef och föredragande inför ämbetsverkets

chef, vilken vore kikare. En liknande anordning för den

militära veterinärvårdens administration syntes vara minst lika fullt

ändamålsenlig och tillräcklig, och hittills hade veterligt mot den militärveterinära

administrationen icke framkommit några väsentliga anmärkningar,

som haft grund vare sig i sjukvårdsstyrelsens nuvarande

organisation eller i sättet för styrelsens ämbetsutövning.

Arméförvaltningen funne sig därför böra på det bestämdaste avstyrka

förslaget om inrättande av en särstående militär veterinärvårdsstyrelse.

Däremot ansåge arméförvaltningen, att behovet av en assistent å

fältv eter {närby rån med nödvändighet gjorde sig gällande, varför ämbetsverket

funne sig böra föreslå, att på arméförvaltningens stat uppfördes

en regementsveterinärtjänst, vilken beställning skulle innehavas

av ifrågavarande assistent.

Lämpligheten och behovet av att inrätta ett fackråd, såsom de

sakkunniga föreslagit, ansåge arméförvaltniugen jämväl kunna med

fullt skäl ifrågasättas, i synnerhet om arbetskrafterna å det militärveterinära

administrationsområdet ökades med en assistent. Bättre vore, att,

såsom hittills ägt rum, sjukvårdsstyrelsen vid behov ägde för visst fall

tillkalla särskilda sakkunniga. Beträffande särskilt det föreslagna fackrådets

deltagande i befordringsfrågor, syntes en sådan anordning i hög

grad olämplig. Den, som bure ansvaret för veterinärvården vid armén,

borde också ansvara för avgivet förslag i befordringsfråga, vilket

emellertid icke skulle bliva förhållandet, därest de sakkunnigas ifrågavarande

förslag bleve gällande. Något behov av ändring i princip beträffande

det nu tillämpade sättet för avgivande av befordringsförslag

inom det militära veterinärväsendet syntes icke heller föreligga.

Mot vad arméförvaltningen sålunda anfört har föredraganden, fältveterinären

P. L. Schmidt, uttalat en avvikande mening, i det han ansett,

att veterinärväsendets intressen med hänsyn till framtiden och särskilt

ur mobiliseringssynpunkt bleve bäst tillgodosedda genom inrättandet

av en fristående veterinärvårdsstyrelse. En dylik anordning kunde dock

tillstyrkas endast under den bestämda förutsättningen, att styrelsen

finge en sammansättning, som lämnade säkerhet för att den kunde

antagas fylla sin uppgift. De sakkunnigas förslag lämnade emellertid

icke någon sådan säkerhet. Då veterinärvårdsstyrelsen borde hava

samma ställning inom arméförvaltningen som sjukvårdsstyrelsen, följde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 83.

Övriga myndigheters

;

yttranden.

därav, att den måste organiseras i överensstämmelse därmed. Enligt

föredragandens uppfattning krävdes, förutom chefen, följande personal,

nämligen 1 byråchef (fältveterinär), 1 sekreterare (amanuens) 1 kvinnligt

biträde av andra lönegraden, 1 departementsskrivare, 1 förrådsförvaltare

och 1 vaktmästare. Staten för den blivande veterinärvårdsstyrelsen

beräknades komma att sluta å 22,710 kronor.

Av de i ärendet hörda militärmyndigheterna hava cheferna för andra

och fjärde arméfördelningarna funnit sig böra förorda de sakkunnigas

förslag om inrättande av en särskild veterinärvårdsstyrelse. Jämväl

inspektören för kavalleriet har funnit de härför anförda skälen synnerligen

väl grundade. De mycket stora värden, som arméns hästmateriel

i fred och ännu mer i krig representerade, fordrade med nödvändighet

en militärveterinär organisation, som garanterade det bästa möjliga

utnyttjande och vård av denna materiel. Inrättandet av ett fackråd, på

sätt de sakkunniga föreslagit, skulle även medföra mycket stora fördelar.

Att, såsom arméförvaltniugen föreslagit, sjukvårdsstyrelsen i stället

vid behov skulle äga att för visst fall tillkalla särskilda sakkunniga,

syntes vara mera omständligt och icke medföra samma fördelar. Däremot

ansåge sig kavalleriinspektören böra avstyrka de sakkunnigas förslag,

att fackrådet skulle deltaga vid avgivandet av förslag i befordringsfrågor.

Jämväl generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet

har, under framhållande att det vid tillsättande av befattningar vid

truppförbanden vore av betydelse, att de militära synpunkterna komrae

till sin rätt, avstyrkt det framställda förslaget i vad det avser fackrådets

behörighet i befordringsfrågor. Slutligen hava chefen för fortifikationen

och inspektören för trängen förklarat sig icke hava något

att erinra mot vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit.

Samtliga övriga militära myndigheter hava däremot ställt sig avvisande

mot de sakkunnigas förslag. Sålunda har chefen för generalstaben

framhållit, att även om de av de sakkunniga anförda skälen för

inrättande av en särskild veterinärvårdsstyrelse i viss mån vore värda

beaktande, dessa skäl likväl icke syntes tillräckligt starka för att motivera

en dylik fristående förändring av arméförvaltningens organisation.

Frågan härom borde därför ej nu avgöras, men kunde kanske framdeles

upptagas till behandling i sammanhang med andra förslag till

omorganisation av arméförvaltningen. Icke heller chefen för tredje

arméfördelningen har ansett, att de sakkunniga anfört tillräckligt vägande

skäl för en fristående veterinärvårdsstyrelse. Ett permanent

fackråd, sammansatt på sätt de sakkunniga föreslagit, syntes dock kunna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.

bliva ett värdefullt stöd för sjukvårdsstyrelsen. Däremot måste man

bestämt motsätta sig, att detta råd skulle deltaga i avgivande av förslag

i befordringsfrågor. Införandet att ett dylikt befordringsråd strede

mot den inom armén eljest allmänt gällande betydelsefulla principen,

att det vore vederbörande chef och ingen annan, som skulle bära ansvaret

i befordringsfrågor. Slutligen hava cheferna för första, femte

och sjätte arméfördelningarna, kommendanten i Boden och militärbelälhavaren

på Gottland förklarat sig i allo instämma med arméförvaltningen.

Fältvcterinärsällskapet har funnit sig böra biträda de sakkunnigas

förslag. Sjukvårdsstyrelsen hade en så stor arbetsbörda redan i fred

och än mer vid krigstillfälle med avseende å omvårdnaden av arméns

sanitetsväsende, att det syntes vara omöjligt för denna styrelses chef

att ägna all den omtanke och tid åt veterinärväsendet, som ovillkorligen

krävdes, för att denna viktiga gren av arméns administration skulle bliva

tillräckligt tillgodosedd. I likhet med de sakkunniga ansåge sällskapet,

att veterinärvårdsstyrelsen kunde tid efter annan hava behov av speciell

sakkunskap, men sällskapet funne de förebragta motiven i övrigt

för inrättandet av ett fackråd icke tillfredsställande, såvitt därmed avsåges,

att veterinärvårdsstyrelsen skulle för anlitande av ifrågavarande

sakkunskap vara på förhand bunden vid vissa fack eller personer.

Sällskapet ville visserligen understryka behovet av en befordringskommission

men kunde icke instämma i de sakkunnigas förslag beträffande

kommissionens sammansättning. Intet syntes vara att invända

emot att civilveterinär sakkunskap toges till råd vid militärveterinära

befordringsärendens handläggning, men sällskapet funne ej något bärande

skäl för att den vid dylika frågors avgörande hittills anlitade,

chefen för veterinärbyrån i medicinalstyrelsen, med sin ingående personalkännedom

och stora vana vid handläggning av dylika ärenden

skulle utbytas emot lärare och vetenskapsmän med alls ingen eller åtminstone

föga erfarenhet på ifrågavarande område.

Såsom de sakkunniga framhållit, hava de militärveterinära förhållandena

under de senare åren ofta varit föremål för uttalanden och utredningar.

Förslag till ändringar i det ena eller andra hänseendet hava

vid upprepade tillfällen framställts såväl av arméns myndigheter och

militärveterinärerna själva som inom riksdagen. I allmänhet hava dessa

framställningar åsyftat genomförandet av en genomgripande lönereglering

för fältveterinärkåren. Frågan om den militärveterinära organisationen

har däremot varit mindre uppmärksammad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 74 Käft. (Nr 83.)

Departements
chefen.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att det sätt, varpå

veterinärväsendet inom vår armé för närvarande är organiserat, icke

längre motsvarar de krav, som numera måste ställas på en dylik organisation.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, som omhänderhar den

högsta ledningen av militärveterinärväsendet, har sålunda icke till sitt

förfogande erforderligt antal arbetskrafter för att på ett fullt tillfredsställande

sätt kunna fullgöra alla de viktiga och mångskiftande åligganden,

som tillkomma den centrala ledningen. Vidare är den veterinära

sakkunskapen icke på något sätt företrädd inom vederbörande

arméfördelningsstaber, vilket givetvis innebär betydande olägenheter i

skilda avseenden. Slutligen är organisationen av veterinärtjänsten vid

truppförbanden behäftad med avsevärda brister, vilka framför allt tagit

sig uttryck därutinnan, att vederbörande veterinärbeställningar icke

kunnat i behörig ordning besättas. Under flera år hava sålunda vissa

bataljonsveterinärbeställningar stått vakanta, och samtliga fältveterinärstipendiatbefattningar

hava sedan länge varit obesatta. Att ett dylikt

förhållande icke kan utan synnerligen stora olägenheter fortvara, torde

ligga i öppen dag.

Att, såsom tidigare föreslagits, råda bot på de brister, som vidlåda

den nuvarande militärveterinärorganisationen, enbart genom vidtagande

av en effektiv lönereglering för fältveterinärkåren, torde med

hänsyn till vad nyss anförts icke vara att förvänta. En höjning av de

med nuvarande beställningar förenade avlöningsförmånerna skulle visserligen

göra dessa mera begärliga än hittills, men ovisst torde vara, huruvida

därigenom samtliga beställningar för framtiden skulle kunna hållas

besatta. Vid valet av levnadsbana torde nämligen mindre avseende fästas

vid de löneförmåner, som omedelbart erbjudas, än fastmera vid möjligheten

att genom arbete och ådagalagd duglighet vinna en välförtjänt

befordran och därmed också ökade inkomster. För dem, som hava håg

och fallenhet för den militärveterinära banan, erbjuder emellertid den

nuvarande organisationen icke några större möjligheter härutinnan.

Betydelsen av en god och efter förhållandena väl anpassad fredsorganisation

framstår särskilt, då man tager i beaktande de högst betydande

ekonomiska värden, för vilka arméns veterinärväsende bär ansvaret.

. Arméns hästar representera ett värde av lågt räknat inemot

20 miljoner kronor, och det årliga anslaget till truppveterinärvården

uPPgår till i runt tal 200,000 kronor. Dessa värdens ändamålsenliga

tillvaratagande skulle givetvis, såsom de sakkunniga framhållit, i högre

grad än hittills kunna betryggas, därest den veterinära organisationen

utvidgas så, att densamma möjliggör icke blott en mera omsorgsfull

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 8d.

veterinär vård utan även eu kraftigare fackmässig inspektion från arméfördelningschefernas

sida än för närvarande är förhållandet. Därigenom

skulle utan tvivel kunna åstadkommas bättre kontinuitet beträffande

såväl hästsjukvården som förvaltningen av truppveterinärvårdsanslaget

samt vården av veterinär- och hovbeslagsmaterielen. Av synnerlig vikt

är ock, att militärveterinärerna mera än hittills redan i fred beredas

för dem åliggande uppgifter i fält. 1 sådant syfte bör särskild uppmärksamhet

ägnas åt militärveterinärernas fortsatta utbildning och deras

verksamhet under fält- och fälttjänstövningar. Med den nuvarande organisationen

låter sig detta emellertid icke göra i den utsträckning förhållandena

påkalla.

Det är emellertid icke endast med hänsyn till fredstjänsten en

omorganisation av militärveterinärväsendet är erforderlig. Såsom de

sakkunniga närmare påvisat, spelar veterinärorganisationen i det moderna

kriget en mycket stor roll såväl för minskande av de under kriget

uppstående förlusterna som för åstadkommande av målmedvetna och

kraftiga åtgärder för hämmande och motverkande av de smittosanuna

djursjukdomar, som. uppträda under krig och utgöra en fara för icke

blott arméns hästar utan jämväl husdjuren i hemorten. De lärdomar,

som härutinnan givits, böra så långt möjligt är tillvaratagas.

Av huvudsakligen nu angivna skäl håller jag före, att icke blott

en lönereglering för fältveterinärkåren är erforderlig utan även en omorganisation

av militärveterinärväsendet i dess helhet.

Vad den centrala ledningen av militärveterinärväsendet angår, hava

de sakkunniga föreslagit, att denna skulle anförtros åt en från armeförvaltningens

sjukvårdsstyrelse fullt fristående veterinärvårdsstyrelse.

Detta förslag anser jag mig icke kunna biträda. Visserligen hava fältveterinärbyråns

göromål år från år ökats såväl med hänsyn till ärendenas

mängd som med avseende å deras beskaffenhet, men i likhet med

arméförvaltningen kan jag icke finna, att dessa göromål tagit en sådan

omfattning, att en särskild styrelse för den skull behöver inrättas. Den

veterinära personalen vid armén är icke heller av den storlek, att densamma

kan motivera en dylik anordning, lika litet som liandhavandet

av den militärveterinära förrådsförvaltningen, i den mån den ankommer

på sjukvårdsstyrelsen. En självständig veterinärvårdsstyrelse förutsätter

jämväl, såsom chefen för fältveterinärbyrån uti sin förenämnda reservation

framhållit, för att kunna fylla sin uppgift en helt annan orga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande

förhållanden.

20 . Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

libation än de sakkunniga tänkt sig. På samma sätt som den civila

veterinäradministrationen kan med fördel handhavas av medicinalstyrelsen

genom en särskild bjTrå med en veterinär såsom föredragande

inför styrelsens chef, torde de militärveterinära ärendena fortfarande såsom

hittills böra handläggas å en särskild byrå inom sjukvårdsstyrelsen.

Om jag sålunda finner mig böra avstyrka förslaget om inrättandet

av en särskild veterinärvårdsstyrelse, anser jag mig däremot böra biträda

arméförvaltningens förslag om anställande av en assistent å fältveterinärbyrån

med regementsveterinärs kompetens och avlöningsförmåner.

Den ökning av göromålen, som inträtt efter byråns inrättande,

torde till fullo motivera en sådan förstärkning av arbetskrafterna. Ett

ytterligare skäl härför är, att för närvarande ingen kompetent person

finnes inom sjukvårdsstyrelsen att vid förfall för fält veterinärbyråns

chef förvalta dennes tjänst. Slutligen torde det jämväl vara av stor betydelse

för den militära veterinärtjänsten, att möjlighet på detta sätt

öppnas för truppveterinär att någon tid tjänstgöra inom den centrala

veterin ärför valtningen.

Chefen för fältveterinärbyrån torde i analogi med förhållandena å

fältläkarbyrån böra benämnas överfältveterinär.

Vad slutligen angår det av de sakkunniga föreslagna fackrådet,

torde det icke kunna bestridas, att ett dylikt råd i vissa fall skulle

kunna bliva ett värdefullt stöd för sjukvårdsstju-elsen. I anslutning till

vad fältveterinärsällskapet anfört, kan jag dock icke finna lämpligt, att

sjukvårdsstyrelsen vid behandlingen av frågor, för vilkas avgörande

speciell sakkunskap anses erforderlig, skall på förhand vara bunden att

inhämta yttrande av vissa bestämda befattningshavare. Jag tillåter mig

i detta sammanhang omnämna, att möjlighet yppats för sjukvårdsstyrelsen

att utan organiserandet av ett särskilt fackråd tillgodogöra sig

specialinsikter på den medicinska vetenskapens olika områden. Det synes

mig icke uteslutet, att en liknande anordning jämväl skulle kunna genomföras

beträffande det militär-veterinära området. Därest emellertid detta

icke skulle kunna ske, torde behovet av speciell sakkunskap kunna tillgodoses

genom begagnande av den sjukvårdsstyrelsen enligt § 17 mom.

5 av gällande instruktion för arméförvaltningen tillkommande rätten att

vid behov anlita biträde av konsulent i hygieniska frågor.

Yeterinärtjänsten vid högre truppförband.

Den nuvarande militärveterinära organisationen upptager icke några

arméfördelningsveterinärer. De ärenden, som röra veterinärväsendet,

föredragas inför arméfördelningschefen av en officer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr Sd.

De sakkunniga hava ansett denna anordning synnerligen otillfredsställande.

Med det nuvarande systemet saknades i fördelningsstaberna allt

militärveterinärt initiativ. Den föredragande officeren hade givetvis icke

några särskilda förutsättningar för att kunna vara taleman i de veterinära

frågorna. Följden härav hade blivit, att vid fältövningar, fälttjänstövningar

m. ni. det icke tagits nödig hänsyn till veterinärernas behov av

utbildning. Militärveterinärerna hade alltså fått sakna övningsmöjligheter

med avseende å ordnandet av hästsjukvården under förhållanden liknande

dem, som skulle uppkomma i krig, och ytterst sällan ställts inför lösandet

av uppgifter, där andra än enbart fredsförhållanden spelat in. Då det vore

av största vikt, att i händelse av krig arméns veterinärväsende fungerade

tillfredsställande från första dagen, vore det även nödvändigt, att veterinärerna

skaffades alla möjliga övningstillfällen. Genom att en fördelningsveterinär

hade möjlighet att själv deltaga i och kunde taga initiativet

till militärveterinära övningar, skulle han även själv få en synnerligen

önskvärd vana att leda veterinärtjänsten vid högre truppförband. Vid

krigst infälle funnes för närvarande icke andra än regementsveterinärer att

anförtro ledningen av veterinärväsendet såväl vid fördelning som högre

förband. Att en person utan förutsättningar, vunna genom övning och

erfarenhet, med ens komme att ställas inför sådana uppgifter, kunde

icke vara tillfredsställande.

Enligt gällande föreskrifter skulle vid krigstillfälle avgång i veterinärmaterielen

i största möjliga mån ersättas genom rekvisition i etappområde

och å krigsort. Det vore därför av största betydelse, att ledningen

av arméns veterinärväsende ägde noga kännedom om tillgången

å dylik materiel i de skilda orterna. Detta gällde såväl förbandsmateriel

som medicin och hovbeslagsmateriel. Vad särskilt den senare anginge,

vore det att märka, att tillgången brukade växla å olika tider av året

allt efter affärsmäns och hantverkares bruk att förse sig med lager.

Dessa växlingar vore av stort intresse att känna. Vidare vore det

mycket fördelaktigt att noga känna de olika typer av materiel, som i

orterna brukade användas, och de olika möjligheterna att använda dem

för armén. Under nuvarande förhållanden saknades en noggrann sådan

kännedom, men genom att fördelningsveterinärbefattningar inrättades,

skulle det bliva jämförelsevis lätt att genom dem och genom samarbete

mellan dem och truppveterinärerna införskaffa upplysningar i detta hänseende.

Dessa skulle sedermera insändas till veterinärvårdsstyrelsen

för att där bearbetas.

Sedan utbildandet av truppförbandens hovslagare numera förlagts

till vid de beridna regementena upprättade skolor, vore en återkommande

De sakkunnigas,

förslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

bokkunnig inspektion av dessa av behovet påkallad. En sådan inspektion

skulle medföra kontroll av undervisningens rätta bedrivande och

att utbildningen bleve likartad. Visserligen hade en sådan inspektion

redan förrättats av chefen för sjukvårdsstyrelsens fältveterinärbyrå, men

på grund av den avsevärda arbetsbörda, som ålåge. denne, hade detta

endast kunnat ske mera sällan, och torde i framtiden förhållandena

härutinnan på intet sätt förbättras. Genom inrättande av fördelningsveterinärbeställningar

skulle en tillräcklig inspektion utan svårighet

kunna anordnas.

Från statens synpunkt skulle det otvivelaktigt vara av väsentlig

ekonomisk nytta, om vid de årligen återkommande kassationerna av hästar

fördelningsveterinären bereddes tillfälle att närvara för att tillgodogöra sin

större erfarenhet, men framför allt sin större kännedom om fördelningens

hästar. Det torde nämligen kunna förutsättas, att därigenom kunde

undvikas en del bortsäljningar av hästar, vilka skulle kunna få användning

vid annat- truppförband, om tjänsten vid det egna vore för

krävande. Åven kunde tänkas, att fördelningsveterinären i vissa fall

genom större sakkunskap skulle kunna meddela sådana anvisningar för

behandling, att kassation kunde undvikas.

Aven skulle fördelningsveterinären få en viktig uppgift i inspektion

av de stallhygieniska förhållandena vid truppförbanden. En sådan inspektion

kunde vara lämplig även vid de truppförband, som hade veterinär

på stat, men skulle vara av särskild vikt vid dem, som icke hade

militärveterinär fast anställd. Detta gällde trängen och vissa ingenjörtrupper

enligt de sakkunnigas förslag samt infanteriet. Vid varje infanteriregemente

skulle finnas 28 staten tillhöriga hästar. Då vid infanteriet

i allmänhet sakkunskapen i hästfrågor vore mindre väl tillgodosedd,

vore det till stor fördel, om hästvården därstädes bleve inspekterad

av fördelningsveterinär.

Det inträffade ej alltför sällan, att det uppstode risk för smittosamma

sjukdomars spridande bland hästarna under fälttjänst- och andra

övningar. De åtgärder, som skulle företagas däremot, vore oftast beroende

på lokala förhållanden, vilka kunde vara svåra att överblicka av

veterinärvårdsstyrelsen. Ofta krävdes även här snabba initiativ. Detta

skulle ur hygienisk och ekonomisk synpunkt vara eu viktig uppgift för

en fördelningsveterinär. Åven förekomme ofta i detta hänseende frågor,

vilka vore av ganska stor ekonomisk räckvidd i samband med de olika

vapenslagens lejning av hästar. Det gällde att förekomma, dels att

sjukdomar med lejda hästar infördes till de beridna eller med hästar

utrustade truppförbanden, dels att eventuellt under lejningstiden vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sd.

regementena uppkomna sjukdomar spredes ut i bygderna, när de lejda

djuren skulle lämnas tillbaka. Härom funnes visserligen författningar

och hade anvisningar meddelats från sjukvårdsstyrelsen, men ett ingripande

i dessa frågor av en fördelningsveterinär, med kännedom om

platsförhållandena, kunde både i ena och andra avseendet vara synnerligen

önskvärt, för att stora värden ej i onödan skulle gå förlorade.

Detta gällde i viss mån även när remonterna skulle från depåerna lämnas

ut till respektive regementen. Det hade inträffat, att remonterna

fört med sig smittosam sjukdom, vilken sedan härjat bland regementenas

hästar. En ingående besiktning av remonter och depå genom fördelningsveterinär

före utlämnandet kunde giva en större trygghet mot

dylika eventualiteter.

Vården av fördelningens veterinärmateriel ålåge för närvarande

regementsveterinären vid fördelningskavalleriet. Detta åliggande borde

överflyttas till fördelningsveterinären, vilken även skulle vara skyldig

att i samband med övriga inspektioner besiktiga truppföfbandens förråd

av veterinärmateriel, både den som vore avsedd för dagligt bruk och

mobiliseringsmaterielen.

Slutligen ansåge de sakkunniga sig böra framhålla en beaktansvärd

fördel, som skulle vinnas, om det inrättades fördelningsveterinärbeställningar.

Under nu rådande förhållanden saknades i veterinärkåren befordringsmöjligheter

över regementsveterinärs ställning. Eu regementsveterinär,

som kanske vid relativt unga år vunnit sin befordran, visste,

att han knappast kunde komma längre. Visserligen funnes fältveterinärposten,

men en befordringsmöjlighet kunde knappast verka eggande

på en hel kår. Genom att det tillkomme sex fördelningsveterinärtjänster,

och att till dessa endast valdes de veterinärer, som visat sig framstående

och initiativkraftiga, skulle en välgörande konkurrens uppstå mellan

de till dessa platser kompetenta veterinärerna. En sådan tävlan kunde

endast vara till fördel både från vetenskaplig och praktisk synpunkt.

Oaktat vikten av de göromål, som skulle komma att åligga en fördelningsveterinär,

hade de sakkunniga dock ej funnit nödvändigt att

inrätta fristående fördelningsveterinärbeställningar, utan föresloge, att

dessas innehavare samtidigt skulle bekläda regementsveterinärtjänsten

vid ettdera av fördelningens kavalleri- eller artilleriregementen. Det

kunde då icke alltid låta sig göra, att fördelningsveterinären hade sin

bostad å samma ort som fördelningschefen, ty dels komme det icke,

med den organisation de sakkunniga föreslagit, att i varje fall finnas

beridet truppförband med veterinär å stat i den ort, där fördelningsstab

vore förlagd, dels vore det- icke önskvärt, att valet av fördelnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Arméförvaltningens

yttrande.

veterinär vore bundet vid ett visst regemente. Följden härav bleve,

att då fördelningsveterinären vore förlagd å annan ort, förbindelsen

mellan fördelningsstaben och fördelningsveterinären finge i mycket brådskande

fall ske per telefon och telegraf, i mindre brådskande per post,

och vid särskilt viktiga fall finge fördelningsveterinären personligen

inställa sig vid stabens förläggningsort.

Med avseende å fästning sv et er inär en i Boden syntes för honom böra

i tillämpliga delar gälla vad ovan sagts om fördelningsveterinärerna.

På grund av vad sålunda anförts, föresloge de sakkunniga,

att sex fördelningsveterinärbeställningar inrättades, vilkas innehavare

samtidigt skulle vara regemente veterinärer vid kavalleri- och fältartilleriregementen.

Arméförvaltningen har funnit sig böra tillstyrka förslaget om inrättande

av sex fördelningsveterinärtjänster, enär behovet av fördelningsveterinärer

otvivelaktigt gjorde sig gällande. Då en arméfördelningscbefs

åligganden jämväl omfattade veterinärväsendet inom fördelningen,

fordrades det nödvändigtvis, att hans stab också utrustades

med ett organ för den veterinära tjänstegrenen. Men härav måste

också följa, att fördelningsveterinären skulle vara bosatt å vederbörande

arméfördelningschefs förläggningsort, så att alla ärenden inom staben,

vilka berörde ifrågavarande område inom arméfördelningen, kunde av

denne tjänstegrenschef utan tidsutdräkt beredas och föredragas. Med

hänsyn härtill kunde arméförvaltningen icke biträda de sakkunnigas förslag

att lösa frågan om inrättande av fördelningsveterinärtjänster på

det sättet, att en regementsveterinär vid något av arméfördelningens

beridna truppförband, med bibehållande av sin befattning såsom regementsveterinär,

utnämndes till fördelningsveterinär.

En dylik anordning skulle först och främst medföra orättvisa gentemot

annan regementsveterinär, som kunde vara mera meriterad än

någon inom den arméfördelning, där fråga vore om tillsättande av fördelningsveterinärtjänst

och varest måhända icke funnes någon, som hade.

gjort sig förtjänt av befordran till dylik tjänst. Det borde för övrigt

bemärkas, att enligt de sakkunnigas förslag skulle vid tillsättande av

fördelningsveterinärtjänst endast två regementsveterinärer vara att välja

på, eftersom endast tvenne regementsveterinärbeställningar funnes inom

varje arméfördelning med undantag av första arméfördelningen, där

antalet vore fyra.

Vid tillsättandet av fördelningsveterinärtjänst borde det i stället

stå sjukvårdsstyrelsen fritt att avgiva förslag på den lämpligaste inom

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83. 25

hela militärveterinärkåren, oavsett vilken arméfördelning han tillhörde.

Emellertid vore det av största vikt, att jämväl en fördelningsveterinär

vore i tillfälle att utöva praktisk veterinärvård vid armén för att kunna

vidmakthålla och förkovra sina kunskaper och färdigheter inom yrket,

och behövde hans tjänstgöring såsom fördelningsveterinär ej utgöra

hinder därför. Fördelningsveterinären borde alltså jämväl uppehålla

veterinärvården vid det eller något av de beridna truppförband, som

vore förlagda å arméfördelningschefens förläggningsort. Genom en dylik

anordning skulle fördelningsveterinärerna lämpligen kunna jämväl

bestrida regementsveterinärtjänst vid följande truppförband, nämligen:

fördelningsveterinären vid första arméfördelningen regementsveterinärtj

kristen vid Skånska husarregementet;

fördelningsveterinären vid andra arméfördelningen bataljonsveterinärtjänsten

vid Östgöta trängkår med skyldighet att dessutom upprätthålla

veterinärvården vid Första och Andra livgrenadjärregementena;

fördelningsveterinären vid tredje arméfördelningen regementsveterinärtjänsten

vid Livregementets husarer;

fördelningsveterinären vid fjärde arméfördelningen regementsveterinärtjänsten

vid Livgardet till häst;

fördelningsveterinären vid femte arméfördelningen regeraentsveterinärtjänsten

vid Livregementets dragoner; samt

fördelningsveterinären vid sjätte arméfördelningen regementsveterinärtjänsten

vid Norrlands artilleriregemente.

Värnpliktiga veterinärer syntes såsom veterinärbiträden framdeles

kunna ställas till fördelningsveterinärens förfogande för att biträda denne.

Därigenom bereddes dessa vänpliktiga samtidigt ett gynnsamt tillfälle

att erhålla god handledning och utbildning.

Genom detta förslag skulle regementsveterinärtjänsterna vid Livgardet

till häst, Livregementets dragoner, Livregementets husarer, Skånska

husarregementet och Norrlands artilleriregemente samt bataljonsveterinärtjänsten

vid Östgöta trängkår eller sammanlagt sex tjänster indragas

och i stället nyinrättas sex fältveterinärtjänster, varigenom således rubbning

i antalet militärveterinärer på stat ej skulle äga rum.

Arméförvaltningen föresloge alltså, att sex fältveterinärbeställningar

med majors tjänsteställning och avlöningsförmåner uppfördes på generalitetets

stat, samt att veterinärbeställningarna vid sistnämnda sex truppförband

indroges. Under övergångstiden kunde lämpligen ett arvode,

beräknat till 500 kronor för värjo fördelning, utgå till den, som kunde

varda förordnad att uppehålla med fördelningsveterinärtjänst förenade

åligganden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 74 höft. (Nr 83.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Övriga myn- Samtliga i ärendet hörda militärmyndigheter hava funnit anställan^rlnden.

741 det av en serskild målsman inom arméfördelningsstaberna för veterinärärenden

vara icke blott önskvärt utan jämväl av behovet påkallat.

Beträffande själva organisationen hava dock meningarna varit delade.

Chefen för generalstaben har för sin del ansett erforderligt att,

i överensstämmelse med vad genom 1914 års härordning genomförts beträffande

fältläkarkåren, inrätta fristående fördelningsveterinärbeställningar.

Om fördelningsveterinären vore bunden av den dagliga krävande

tjänsten vid ett beridet truppförband, kunde han icke i erforderlig

omfattning ägna sig åt sina speciella uppgifter som fördelningsveterinär.

Enahanda uppfattning bär jämväl uttalats av chefen för

andra arméfördelningen, vilken dock ansett, att man för närvarande

borde stanna vid de sakkunnigas förslag såsom en lämplig övergångsform.

Chefen för fortifikationen och inspektören för trängen hava för

sin del icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Samtliga övriga myndigheter hava däremot biträtt det av arméförvaltningen

framställda förslaget, inspektören för kavalleriet samt

generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet dock under framhållande

av de stora olägenheterna både i fredstid och särskilt under

krigstid, som skulle bliva en följd av indragningen av sex regementsveterinärbeställningar.

Fältveterinärsällskapet har visserligen ansett det önskvärt, att fördel

ningsveterinärerna vore bosatta å arméfördelningsstabernas förläggningsort,

men icke kunnat finna, att den av de sakkunniga föreslagna

organisationen skulle medföra några oövervinneliga svårigheter med

avseende å samarbetet mellan arméfördelningsstaben och fördelningsveterinären.

Departements- I likhet med de sakkunniga ävensom samtliga i ärendet hörda

chefen. myndigheter anser även jag, att den veterinära sakkunskapen bör finnas

representerad inom vederbörande arméfördelningsstaber. Liksom

den militära hälso- och sjukvården faller inom arméfördelningschefs

inspektionsområde, så åligger honom jämväl inspektion av veterinärvården

vid arméfördelningens truppförband. För ett ändamålsenligt tillvaratagande

av de stora värden, som arméns hästmaterial ävensom

veterinär- och hovbeslagsmaterielen representerar, är det givetvis av

vikt, att denna inspektion bliver fullt fackmässig. Med den nuvarande

organisationen kan emellertid en dylik fackmässig veterinärvårdsinspektion

icke åstadkommas. För att så skall kunna ske, kräves med nöd
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr AV.

vändighet, att arméfördelningsehefen inom sin stab har tillgång på en

fackman på området. Jämväl för handläggningen av alla de ärenden, som

röra den veterinära krigsberedskapen, är detta erforderligt. Enligt de

för krigsorganisationen fastställda planerna skall fördelningsveterinär

ingå i arméfördelningskvarteret i krig. Med hänsyn till denna befattnings

maktpåliggande natur och då den veterinära detaljen inom arméfördelningskvarteret

fordrar en omfattande planläggning redan i fred, måste

det givetvis betecknas såsom en stor brist i den nuvarande organisationen,

att befattningen erhåller innehavare först vid mobilisering.

Ehuru det ur organisatorisk synpunkt skulle vara fördelaktigast,

därest särskilda fristående fördelningsveterinärbeställuingar kunde inrättas,

torde detta dock icke vara erforderligt. De sakkunniga hava icke

heller ifrågasatt detta, utan i stället föreslagit, att en regementsveterinär

vid något av arméfördelningens kavalleri- eller artilleritruppförband

förordnades att med bibehållande av sin befattning såsom regementsveterinär

vara fördelningsveterinär. Av skäl, som arméförvaltningen

anfört, torde denna anordning emellertid icke vara lämplig, utan

synes frågan i stället böra lösas på sätt arméförvaltningen föreslagit,

nämligen genom inrättandet av särskilda fördelningsveterinärbeställningar

med skyldighet för innehavarna att jämte egen befattning uppehålla veterinärvården

vid det eller något av de till arméfördelningschefens förläggniugsort

förlagda beridna truppförbanden.

I överensstämmelse med sistnämnda förslag torde alltså böra inrättas

sex fördelningsveterinärbeställningar, vilkas innehavare lämpligen

torde böra benämnas fältveterinärer. I sammanhang härmed böra regementsveterinärbeställningarna

vid Livgardet till häst, Livregementets dragoner,

Livregementets husarer, Skånska husarregementet och Norrlands

artilleriregemente ävensom bataljonsveterinärbeställningen vid Östgöta

trängkår indragas samt de med ifrågavarande beställningar förenade

göromål tillsvidare bestridas av vederbörande fältveterinärer:

De nya fältveterinärbeställningarna synas böra uppföras på generalitetsstaten.

I enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, torde

under tiden för övergången till den nya organisationen å samma stat

uppföras arvoden å 500 kronor till den, som kan varda förordnad att

uppehålla de med fördelningsveterinärtjänst förenade göromål.

Vctcrmärtjänsten vid lägre truppförband.

Veterinärtjänsten vid de olika beridna truppförbanden bestrides för

närvarande av regementsveterinärer, bataljonsv eter inär er och fältveterinär
-

Nuvarande

förhållanden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 83.

sakkunni
förslag.

■stipendiater. Antalet regementsveterinärbeställningar utgör 15, nämligen

en vid varje kavalleri- och fältartilleriregemente samt en vid

Bodens garnison. Av bataljonsveterinärbeställningar finnas för närvarande

två vid vartdera av de båda större kavalleriregementena, en vid

vart och ett av de sex mindre kavalleriregementena, de sex fältartilleriregementena,

Positionsartilleriregementet och de sex trängkårerna. Därjämte

finnes en för Gottlands trupper, tre för fortifikationen, därav en

för Svea ingenjörkår, en för Fälttelegrafkåren och en för Norrlands ingenjörkår,

samt en för Karlsborgs garnison. Antalet bataljonsveterinärbeställningar

utgör alltså 28. Fältveterinärstipendiatbeställningarna, vilka

äro uppförda å en särskild stat, utgöra 8.

Truppveterinärernas tjänsteåliggande består i vården av sjuka hästar,

besiktning av truppförbandets och lejda hästar, handhavande och vård

av den veterinära utrustningen, handhavande av uppsikten över hovbeslaget

vid truppförbandet, expeditionstjänst, undervisning i olika skolor,

besiktning av furage samt prövning av förslag till rationsstater, deltagande

i fälttjäntstövningar, marscher m. in. Vid de truppförband, där

mer än en veterinär är anställd, föreslår regementsveterinären hos truppförbandschefen

göromålens fördelande mellan veterinärerna.

Vid övervägandet av lämpligheten av organisatoriska ändringar i

denna del av arméns veterinärväsende gjorde sig enligt de sakkunnigas

uppfattning följande frågor gällande:

1) i vad mån motsvarade de på stat anställda veterinärernas antal

behovet av veterinärvård vid truppförbanden?

2) kunde behovet av militärt skolade veterinärer vid krigstillfälle i

för arméns veterinärvårdsväsende ödesdiger grad påverkas genom inskränkning

av antalet fast anställda veterinärer? och

3) kunde militärveterinärernas allmänna användbarhet vid krigminskas,

genom att de finge så ökat arbete vid truppförbanden, att de

icke kunde ägna sig åt nämnvärd privatpraktik?

Då frågan angående militärveterinärernas privatpraktik vore av principiell

betydelse, ansåge de sakkunniga denna först böra upptagas till

granskning. Under framhållande av, att veterinärernas privatpatienter i

de flesta fall skulle vara nötkreatur och endast i mindre antal hästar,

och att den allmänna utbildning, veterinärerna genom denna sin privatpraktik

finge, skulle vara för armén av ringa eller intet värde, hade

invändningar gjorts emot, att militärveterinärerna haft tillstånd att utöva

enskild praktik. De sakkunniga hade ingående behandlat denna

fråga och därvid kommit till det resultatet, att det vore synnerligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83. 2!)

önskvärt, att truppveterinärerna utövade privatpraktik, så långt denna

icke verkade störande på veterinärernas militära tjänst. Om militärveterinären

skulle kunna fylla sin ansvarsfulla uppgift i såväl fred som

krig, krävdes oavvisligen, att lian hade eu allmän praktisk och teoretisk

utbildning. På grund av den regelbundna vård och den likartade användning,

som arméns hästar finge under fred, bleve de sjukdomar och skador,

av vilka dessa hästar då lede, oaktat de kunde förekomma i rikligt antal,

dock i stort sett av vissa enahanda slag. En veterinär, som endast

sysselsatte sig med truppförbandets hästar, skulle på den grund få en

ensidig utbildning och sakna tillfälle att vidga sin praktiska blick.

Alla de växlande sjukdomsfall, som mötte ute i praktiken, vare sig de

nu gällde yttre eller inre sjukdomar, hos hästar eller hos nötkreatur, skulle

gå hans erfarenhet förbi. En sådan veterinär skulle icke vara vuxen

sitt värv i krig. Vid krigstillfälle måste de Bestå på stat anställda

veterinärerna på grund av deras större militära utbildning anförtros

högre och mera krävande poster än tjänsten vid truppförband. För

att de därvid skulle kunna fylla de krav, som ställdes på dem, fordrades,

att de fullt tillfredsställande behärskade de olika delar av den veterinära

verksamheten vid armén, vilka folie under deras bedömande.

Tydligt vore dock, att om en militärveterinär skulle kunna utöva

den önskvärda enskilda praktiken, måste hans tjänstgöringsförhållanden

vara så ordnade, att det bleve möjligt för djurägarna att anlita honom.

Detta behövde alldeles icke innebära, att truppveterinärens tjänst ej

skulle kunna vara ordnad med regelbundna tjänstgöringstider, utan blott

att veterinären även skulle hava möjlighet att ägna tid åt sin privatpraktik,

eller med andra ord att antalet vid ett truppförband anställda

veterinärer borde bestämmas även med hänsyn till, att åt dem tillmättes

nödig tid och möjlighet att utöva privatpraktik.

Vad härefter anginge frågan om behovet av veterinärer vid de olika

beridna truppförband en, syntes denna bäst besvaras genom en utredning

av förhållandena i detta hänseende vid de olika vapenslagen.

De truppveterinärerna i allmänhet åliggande göromålen syntes till

sin mängd stå i direkt förhållande till arbetet med hästsjukvården, och

kunde detta alltså anses som en ganska tillförlitlig mätare för veterinärernas

arbetsbörda. Härvid vore dock att märka, att förutom de skador,

som föranledde sjukskrivning av hästarna, och därmed uppgift om sjukdagarnas

antal, förekomme en massa fall, då hästarna icke behövde

tagas ur arbete, men dock krävde veterinärens tillsyn och vård. Sådana

fall vore i synnerhet vanliga vid artilleriet, där man t. ex. genom

en lämplig placering i* anspannen kunde använda en sadelbruten eller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

däckeltryckt häst som högerhäst, en lokbruten häst kunde användas

till ridning m. m. och således ej behöva sjukskrivas, ehuru de dock

krävde vård och tillsyn av veterinären.

I detta sammanhang syntes då först böra klargöras, i vad mån

hästsjukvården krävde veterinärernas tid. För detta ändamål hade de

sakkunniga verkställt en utredning angående antalet hästsjukdagar per

år och vapenslag under femårsperioden 1911—1915. Antalet hästsjukdagar

syntes nämligen vara en ganska god mätare på arbetet med den

direkta hästsjukvården. Visserligen kunde under ett år tillfälliga omständigheter

spela in, men medeltalet för en period av fem år utjämnade

i stort sett sådana fluktuationer. För bedömandet av det relativa värdet

av de därvid erhållna siffrorna syntes det vara lämpligt att jämföra

dem med motsvarande siffror för antalet sjukdagar bland manskapet

vid dessa truppförband.

Enligt nämnda utredning hade antalet sjukdagar per veterinär och

per läkare under perioden utgjort i medeltal

Veterinär. Läkare.

vid kavalleriet...............

)) fältartilleriet ..........

» positiousartilleriet .

)> Svea ingenj örkår i

y> Fälttelegraf kåren [

)> Göta ingenjörkår .

6,221,6

5,555,4

3.588.2

3,634,0

1.866.2

4,384,5

4,377,7

3,868

15,830,6

{3,567

6,538.

Vid trängen, Bodens trupper och Gottlands artillerikår hade antalet

hästsjukdagar per år och veterinär under perioden utgjort i medeltal

respektive 2,298,8, 5,752,6 och 2,887,2. Någon jämförelse med manskapssiffran

hade här icke kunnat göras på grund av styrkornas olika fördelning

och de olika tjänsteförhållandena.

Av den gjorda utredningen framginge, att den arbefsbörda, som

vid kavalleriet ålåge veterinärerna, vore så stor, att i allmänhet ökad

tjänstgöring icke rättvisligen kunde begäras av dem, och att de alltså

borde bibehållas vid sitt nuvarande antal. Dock vore det nödvändigt

att särskilt härutinnan granska förhållandena vid de båda stora skånska

kavalleriregementena.

Skånska husarregementet vore förlagt med fem skvadroner i Hälsingborg

och tre skvadroner i Landskrona. I Hälsingborg tunnes eu

regements- och en bataljonsveterinär och i Landskrona en bataljonsveterinär,

som självständigt handhade hästsjukvården vid denna avdelning.

På vardera av veterinärerna i Hälsingborg komme i medeltal åren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 8;1.

Q I

«L> 1

1913—15 7,256 sjukdagar och på veterinären i Landskrona 6,902.

Detta motsvarade alltså väl arbetsförhållandena för kavalleriet i allmänhet

och krävde följaktligen ingen ändring.

Skånska dragonregementet hade enligt nu gällande stat en regements-

och två bataljonsveterinärer. Efter genomförandet av 1914 års

härordning korame att vid regementet finnas 1,193 hästar. Antalet

hästsjukdagar hade under perioden 1911—1915 utgjort för veterinär

och år i medeltal 6,578. Härav syntes de sakkunniga framgå, att

regementet visserligen kunde hava behov av tre tjänstgörande veterinärer,

om tjänsten skulle kunna ordnas så, att dessa bleve i tillfälle att

erhålla och utöva någon privat praktik. Emellertid hade det visat sig,

att i och omkring Ystad dylik privat praktik svårligen kunde erhållas

i sådan utsträckning, att densamma lämnade sysselsättning åt, förutom

den på platsen tjänstgörande distriktsveterinären, mer än högst två

militärveterinärer. Under sådana förhållanden funne de sakkunniga sig

böra föreslå, att den ena bataljonsveterinärtjänsten vid Skånska dragonregementet

indroges och att ersättning härför bereddes genom att i

första hand till detta regemente vid behov kommendera till tjänstgöring

värnpliktiga veterinärer. Skulle det i framtiden visa sig, att den privata

praktiken bleve otillräcklig för att bereda även de båda på stat

anställda veterinärerna vid regementet skälig biinkomst, kunde det bliva

erforderligt att till dem anslå något tilläggsarvode.

Vad fältartilleriet anginge, utgjorde, som förut nämnts, hästsjukdagantalet

där per veterinär 5,555,4. Medan vid kavalleriet veterinärernas

tjänst vore något så när jämnt fördelad över hela året, bleve vid artilleriet

på grund av upplejningen av hästar arbetet i något högre grad

koncentrerat under tiden för repetitionsövningar och månaderna närmast

före dessa. Vid artilleriet tillkomme dock en del förhållanden, som

gjorde, att veterinärernas arbete där bleve väl så krävande som vid

kavalleriet och i visst hänseende överträffade detta. Antalet kommenderingar

utom förläggningsorten vore nämligen för fältartilleriets veterinärer

större än för kavalleriets. Med den nu intensivt bedrivna utbildningen

förekomme vid artilleriet ett flertal övningsmarscher samt

marscher till och förläggning vid artilleriets ofta långt från förläggningsorten

belägna skjutplatser. Dessa marscher och förläggningar

företoges i de flesta fall divisionsvis, vilket ökade antalet kommenderingar

för veterinärerna. Så tillkomme resorna för mönstringen av de

till artilleriet inlejda hästarna samt sedan dessa hästars in- och utmönstrande

vid förläggningsplatsen. Förmönstringarna skedde å de till uppfejning

avsedda hästarnas hemort. Härför måste en veterinär som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 83.

medlem av besiktningskommissionen företaga vidsträckta och tidsödande

resor. Så vore det alls icke ovanligt, att artilleriets veterinärer i Stockholm

finge resa till de södra landskapen, såsom Småland, Västergötland

och Skåne, för dylika förrättningar. Dessa och de därefter följande

inmönstringarna å förläggningsorten vore i ekonomiskt hänseende för

staten av största betj^delse. Vid dessa mönstringar vore nämligen tillgången

på tid ytterst knapp, och det gällde därvid för veterinären att

upptäcka och till protokollet diktera alla väsentliga fel hos dessa hästar.

Förbisåge veterinären därvid sjukligheter eller skador hos hästarna,

finge staten sedan betala detta vid utmönstringen, ty vid denna fordrade

ägaren, eller dennes ombud entreprenören, ersättning för varje skada

av någon betydelse, vilken hästen befunnes hava, men som ej vore

antecknad i inmönstringsprotokollet. Det krävdes av veterinären övning

och erfarenhet vid sådana tillfällen, ty annars kunde förlusterna för

staten bliva högst väsentliga. Vid utmönstringarna skulle veterinären

värdera de uppkomna skadorna och motiverat tillbakavisa för högt tilltagna

ersättningsanspråk från djurägarnas sida. Det vore alls icke

ovanligt, att från ett fältartilleriregemente på en dag utmönstrades 300 å

400 hästar, t. o. m. 600, men då av två veterinärer. Om endast eu

för sådan besiktning kompetent veterinär skulle finnas på ett artilleriregemente,

och alltså ej så stort antal hästar kunna utmönstras, kunde

detta i endast lejningsarvode för ytterligare en dag gå till nästan samma

belopp som en bataljonsveterinärlön. Veterinärernas arbete vid ett

fältartilleriregemente vore därför så krävande och av så stor ekonomisk

räckvidd, att tvenne veterinärer fordrades, för att arbetet skulle kunna

tillfredsställande utföras.

Vid kavalleriet och fältartilleriet, där mer än en veterinärs arbete

behövdes, kunde man tänka sig, att en del av de nu på stat anställda

veterinärerna ersattes med den hjälp, de facktjänstgörande värnpliktiga

veterinärerna kunde lämna. De sakkunniga hade haft denna fråga

under noggrannt övervägande, men ej kunnat biträda en sådan åsikt.

De värnpliktiga veterinärerna vore, när de kommenderades till sin

facktjänstgöring, för endast några månader sedan, utexaminerade från

veterinärhögskolan. De kunde då visserligen göra stor nytta såsom

biträde, med då de saknade den veterinära rutin, som ovillkorligen

krävdes, för att de skulle kunna självständigt användas vid vården av

arméns hästar, vore det otänkbart, att dem skulle kunna anförtros en

tjänst motsvarande en bataljonsveterinärs. Det kunde visserligen hända,

att en sådan vid sin utnämning icke hade så mycket av praktisk erfarenhet,

som från arméns synpunkt vore önskligr, men denna erfaren
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 83. 33

het kunde lian efter något års tjänst förvärva under regementsveterinäreus

ledning. Man Unge ock förutsätta, att armén skulle kunna rekrytera

sina veterinärer bland de för detta sitt kall mest intresserade,

varigenom detta förvärvande av nödig praktisk erfarenhet skulle underlättas.

Men att såsom regel anförtro arméns dyrbara hästar till självständig

vård av vilken värnpliktig veterinär som helst kunde knappast

vara förenligt med god ekonomisk omtanke. Om bataljonsveterinärtjänsterna

iudroges vid kavalleriet eller vid artilleriet eller vid bådadera,

skulle detta medföra, att regementsveterinärerna vid dessa truppförband

finge en tjänst närmast motsvarande den, som de skulle hava,

om de vore ensamma. De skulle nämligen då vara tvungna att över

all de värnpliktiga veterinärernas tjänst utöva en kontrollerande verksamhet,

som skulle bliva i det närmaste lika betungande, som om de

själva skulle utföra densamma. Undervisningen vid skolor t. ex. skulle

bli i hög grad lidande på att den delvis måste anförtros åt dessa praktiskt

mindre erfarna och utan all pedagogisk kunskap varande värnpliktiga,

som dessutom kanske komme att växla både två och tre gånger

under loppet av en utbildningsperiod, t. ex. vid en hovslagarskola.

Härtill komme, att de värnpliktiga veterinärerna icke kunde beräknas

räcka till för en sådan systematiskt genomförd tjänst.

Beträffande de regementen och kårer, där endast en veterinär funnes

anställd, vore vid Positionsartilleriregernentet antalet hästsjukdagar per

år visserligen mindre än per veterinär vid kavalleriet och fältartilleriet,

men med hänsyn till att vid detta regemente även vore förlagd en

hovslagarskola, och då antalet stamhästar komme att uppgå till 180

samt regementet upplejde ett stort antal hästar om aret, ansage de sakkunniga,

att batalj onsveterinärbeställningen vid nämnda regemente borde

bibehållas. _ __

Detsamma gällde även i fråga om Gottlands artillerikar. Här till—

komme även de särskilda förläggningsförhållandena, vilka gjorde det

nödvändigt, att en militärveterinär funnes att tillgå.

Vad ingenjörkårerna anginge, funnes för närvarande en för Svea

ingenjörkår och Fälttelegrafkaren gemensam bataljonsveterinäi samt en

bataljonsveterinär för Göta ingenjörkår å Karlsborg. Enligt 1914 års

härordning skulle tillkomma en särskild bataijonsveterinärtjänst för

Fälttelegrafkåren samt en för Norrlands ingenjörkår. Hästsjukdagantalet

för var och en av dessa kårer vore ganska ringa. Vad beträffade

den nu förefintliga bataljonsveterinärbeställningen vid Göta ingenjörkår,

syntes den böra bibehållas, men ändras till en bataijonsveterinärtjänst

vid kommendantskapet å Karlsborg. Enligt 1914 års härord
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 74 höft. ("År 83.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

ning skulle Karlsborgs artillerikår hava 62 stamhästar. Stamhästantalet

inom fästningen ökades alltså till det dubbla mot det nuvarande. Härtill

komme, att det ické funnes någon annan veterinär på platsen, och

att alltså veterinär!^älp skulle få sökas i Skövde eller Hjo. Men utom

hästsjukvården förekomme inom en fästning frågor av hygienisk natur,

som vid bedömandet krävde hjälp av veterinär fackman. Statens intresse

fordrade sålunda, att Karlsborgs garnison hade tillgång på militärveterinär.

Den förenade bataljonsveterinärtjänsten vid Svea ingenjörkår och

Fälttelegraf k åren borde bibehållas. Hästsjukdagantalet uppginge för

dessa kårer gemensamt till i medeltal 3,634,6. Vidare hade dessa båda

kårer skilda förläggningsplatser, vilket ökade tiden för den dagliga

hästsjukvården. Dessutom vore förråd och expeditionstjänst skilda för

de båda kårerna, ökande veterinärens arbete. Särskilt borde beaktas

den betydelse ur ekonomisk synpunkt, som läge i besiktningarna av de

lejda hästarna, vilka vore fullt skilda för de båda kårerna. För dessas

verkställande måste veterinären ofta företaga långa resor till

olika delar av landet. Om man nu ordnade tjänstgöringen på

samma sätt som i det följande föresloges för trängkårerna, nämligen

genom privata veterinärer under året utom vid repetitionsövningarna,

skulle kostnaderna för dessas extra arvode för resor vid förmönstringarna

komma att uppgå till ett belopp, vilket sammanlagt med de

ordinarie arvodena skulle närma 8ig en bataljonsveterinärlön så mycket,

att vinsten icke skulle uppväga nackdelarna av att icke hava en fast anställd

veterinär.

De två av riksdagen beslutade bataljonsveterinärtjänsterna vid Fälttelegrafkåren

och Norrlands ingenjörkår ansåge de sakkunniga med

hänsyn till det ringa antalet hästar kunna indragas. Hästsjukvården

m. m. skulle vid Fälttelegrafkåren fortfarande handhavas av bataljonsveterinären

vid Svea ingenjörkår. Vid Norrlands ingenjörkår syntes

veterinärvården kunna ordnas såsom föreslagits för trängkårerna.

Trängkårernas hästsjukdagantal hade utgjort i medeltal för femårsperioden

1911—1915 2,298,8. Denna siffra måste dock anses vara för

hög som en allmän mätare på arbetet med de sjuka hästarna. De abnorma

förhållandena under 1915 och delvis under 1914 hade för alla

de beridna trupperna medfört en tillfällig ökning i antalet hästtjänstgöringsdagar.

Denna ökning hade dock varit oproportionerligt stor för

trängen. Tjänstgöringsdagarna hade nämligen ökats från 1913 till 1914

med 47,8 procent av dagantalet 1913 och från 1914 till 1915 med 66,83

procent. Denna ökning vore så stor, att den trots fördelningen över

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 83.

en femårsperiod gjorde sig tydligt märkbar. Toge man medeltalet för

1911—14^ gjorde det ett antal hästsjukdagar per år av blott 1,798.

ökningen för de övriga vapenslagen hade varit betydligt mindre och

ändrade i långt mindre grad medeltalssiffran. Enligt den nya härordningen

skulle varje trängkår hava 55 hästar, vilket gåve 18,975 tjänstgöringsdagar.

Om denna summa tänktes fördubblad genom lejda hästar,

alltså 37,950, syntes den kunna beräknas motsvara det högsta antalet

tjänstedagar per kår under normala förhållanden.

Med ledning av proportionen mellan tjänstgöringsdagar och hästsjukdagar

under åren 1913—1915 kunde antalet sjukdagar i framtiden

beräknas till omkring 1,800. Av dessa komme proportionsvis det största

antalet att infalla under tiden för repetitionsövningarna. Då alla trängkårer

vore förlagda var för sig, kunde någon sammanslagning av dylika

tjänster icke äga rum. Under de större fälttjänstövningarna uppdelades

trängen oftast, så att den ej hade någon större samlad styrka,

och åtföljdes därför vanligen ej av veterinär. Vid trängen förekomme

ej heller någon utbildning av hovslagare. De sakkunniga ansåge därför,

att bataljonsveterinärbeställningarna vid trängkårerna kunde indragas.

Under den tid, repetitionsövning ej påginge, skulle hästsjukvården uppehållas

av en civil veterinär på förläggningsplatsen. Vid samtliga

trängens förläggningsorter funnes nämligen distriktsveterinär stationerad.

Under repetitionsövningarna kunde tjänsten fullgöras av militärveterinär

i reserven och vid tillfälliga kommenderingar såsom vintermarscher

av värnpliktig veterinär. Undervisningen i hästkännedom

syntes till största delen kunna handhavas av officer. I de delar, som

omfattade hästsjukvård, torde den civila veterinären kunna meddela undervisning,

liksom nu t. ex. skedde vid ett flertal lantmannaskolor. Genom

denna indragning skulle en besparing av sex bataljonsveterinärlöner

kunna ske. Det arvode, som erfordrades för den civila veterinären,

syntes ej behöva beräknas till mer än 500 kronor. Därtill skulle dock

komma extra arvode för inmönstringar å ort utom förläggningsplatsen.

För bestridande av veterinärvården vid Bodens trupper funnes för

närvarande en regementsveterinär. Hästsjukdagantalet hade därstädes

varit omkring 6,000 för år, varjämte i Boden funnes hovslagarskola.

På grund av truppförbandens spridda förläggning vore denna tjänst

synnerligen tidsödande och krävande. Om något år komme även att

till Boden förläggas Norrbottens kavallerikår med en styrka av 264

hästar. På grund härav ansåge de sakkunniga det nödvändigt, att vid

kommendantskapet i Boden inrättades även en bataljonsveterinärtjänst.

I samband med en omorganisation av militärveterinärkåren borde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

även veterinärtjänsten vid Strömsholms ridskola ordnas. Hittills hade som

veterinär vid ridskolan och Utnäslöts remontdepå mot arvode tjänstgjort

veterinären vid Strömsholms hingstdepå. Denne veterinär hade även

haft sig anförtrodd undervisningen i veterinärlära för eleverna vid ridskolan.

Enligt beslut av 1916 års riksdag skulle hingstdepån indragas.

Därefter vore avsett att vid ridskolan uppställa ett antal skolhästar i

stället för de därtill förut använda hingstarna. Utom dessa skolhästar

komme. att finnas två årgångar remonter samt två tjänstehästar

för varje elev jämte lärarpersonalens hästar. Sammanlagda hästantalet

torde efter genomförd omorganisation komma att uppgå till omkring

150. Därtill komme remonterna vid remontdepån till ett antal av 220

under större delen av året samt 440 under sommarmånaderna. Den

vid ridskolan tjänstgörande veterinären hade även att undervisa i

veterinärlära vid ridskolan. Denna undervisning vore för utbildningen

av kavalleriets officerskår av största vikt. Kriget hade visat, att det

vore nödvändigt, att dessa officerare hade en god kännedom i behandlingen

av enklare skador hos hästarna, ty vid patrullritter, detachering

av troppar eller skvadroner m. fl. tillfällen borde officeren kunna lämna

den första hjälpen och även känna de enklare grunderna för diagnosticerandet

av hältor och de vanligaste smittosamma sjukdomarna. På

grund härav ansåge de sakkunniga sig böra föreslå, att vid ridskolan

inrättades en bataljonsveterinärtjänst med de åligganden för innehavaren,

som framginge av ovanstående. Då med nödvändighet krävdes, att till

denna tjänst erhölles en veterinär med framstående undervisningsskicklighet

samt intresse för den ädla hästen och med en viss erfarenhet

om tjänsten vid beridna truppförband, torde det, med hänsyn till de

jämförelsevis ringa möjligheterna att vid Strömsholm erhålla privatpraktik,

vara erforderligt tillförsäkra denne veterinär en avlöning utöver

den, som annars tillkomma bataljons veterinär. Det syntes dock ej

vara lämpligt att inrätta en regementsveterinärbefattning, emedan en

viss omsättning på platsen vore önskvärd. De sakkunniga föresloge,

att till bataljonsveterinären vid Strömsholms ridskola måtte utgå ett

tiiläggsarvode motsvarande skillnaden mellan regements- och bataljonsveterinärs

lön. Då denne veterinär ej genom sin tjänstgöring skulle

komma att deltaga i trupptjänst, vore det lämpligt, om han med vissa

mellantider kommenderades till tjänstgöring vid ett truppförband. Under

tiden kunde hans ordinarie tjänst uppehållas genom veterinär i reserven

eller på annat sätt. Genom inrättandet av en bataljonsveterinärtjänst

vid ridskolan skulle uppkomma en årlig besparing av 1,400 kronor,

vilka nu utginge till stuteriveterinären för hans verksamhet vid remontdepån

och vid ridskolan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd.

Vad fältv eter inär stipendiatbefattning ar na beträffade, ansåge de sakkunniga

dessa böra indragas. Den tjänst, de varit avsedda för, kunde

upprätthållas genom värnpliktiga veterinärer och veterinärer tillhörande

reserven. Dessa befattningar hade även i det allra närmaste städse

varit vakanta.

Det andra spörsmålet i samband med frågan om truppveterinärvårdens

omorganisation gällde, huruvida en eventuell inskränkning i

den fast anställda militärveterinärkårens numerär skulle kunna menligt

inverka på det oavvisliga behovet vid krig stillfälle av i militär tjänst

tränade veterinärer. De sakkunniga hade ansett, att nio batalj onsveterinärbeställningar

vid trupperna kunde indragas. I stället borde tillkomma

två nya sådana samt en regementsveterinärbeställning. Minskningen

skulle alltså bliva sex. Med den kännedom de sakkunniga förskaffat

sig om behovet av genom föregående militärtjänst väl skolade

veterinärer för de vid krigs tillfälle erforderliga högre veterinära befattningarna

vid armén hade det blivit tydligt, att denna vore den yttersta

inskränkning av den redan förut fåtaliga militärveterinärkåren, som

kunde tillrådas. Och även denna inskränkning kunde endast göras

efter genomförandet av den reservorganisation de sakkunniga längre

fram funne sig böra föreslå, och efter det att de värnpliktiga veterinärernas

utbildning och tjänstgöring blivit ordnad. En minskning

utöver den här föreslagna skulle för arméns krigsberedskap säkerligen

bliva ödesdiger.

På grund av vad sålunda anförts, föresloge de sakkunniga,

att vid kavalleriet och fältartilleriet veterinärbeställningarna bibehölles

vid nuvarande antal utom vid Skånska dragonregementet, där

den ena bataljons veterinärtjänsten borde indragas,

att vid Positionsartilleriregementet och Gottlands artillerikår de

nuvarande bataljonsveterinärbeställningarna bibehölles,

att vid Svea ingen] örkår och Fälttelegraf kåren den nuvarande gemensamma

bataljonsveterinärbeställningen bibehölles,

att bataljonsveterinärbeställningen vid Göta ingenjörkår ändrades

till samma beställning vid kommendantskapet å Karlsborg,

att de av riksdagen beslutade men ej tillsatta bataljonsveterinärbeställningarna

vid Fälttelegrafkåren och Norrlands ingenjörkår indroges,

att bataljonsveterinärbeställningarna vid samtliga trängkårer indroges,

att även en bataljonsveterinärtjänst inrättades i Boden,

att en batalj o usveterinärtjänst inrättades vid Strömsholms ridskola,

samt

att fältveterinärstipendiatbefattningarna indroges.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Reservation.

Arméför
valtningens
yttrande.

Mot vad sålunda föreslagits har en av de sakkunniga uttalat en

avvikande mening, i det han ansett, att med en lämplig användning

av värnpliktiga veterinärer jämväl bataljonsveterinärbeställningarna vid

Svea, Göta, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen kunde

indragas utan men för hästvården i fred och utan större olägenhet vid

en eventuell mobilisering.

Angående behovet av veterinärer vid de särskilda truppförbanden

har arméförvaltningen anfört följande:

Vad först beträffade beställningen vid Skånska dragonregementet, hade

de sakkunniga vidgått behovet därstädes av två batalj onsveterinärer.

Såsom skäl för indragning av den ena tjänsten hade anförts, att det i

och omkring Ystad svårligen kunde erhållas privat praktik i sådan utsträckning,

att densamma kunde lämna sysselsättning åt, förutom den

på platsen tjänstgörande distriktsveterinären, mer än högst två militärveterinärer.

Ett sådant skäl för indragning av en bataljonsveterinärtjänst

kunde emellertid arméförvaltningen icke finna övertygande. Det

borde också märkas, att, om blott två veterinärer hade anställning vid

ett truppförband, möjligheten till enskild praktik måste därigenom för

dessa inskränkas i väsentlig grad genom deras ökade tjänstgöring vid

truppförbandet, även om sådan praktik eljest vore att påräkna. Det

borde dessutom framhållas, att samma regemente, helt eller bataljonsvis,

under vissa tider av sommaren och hösten plägade hava övningar under

omkring en månads tid å Ljungbyhed och även å andra platser utom

förläggningsorten. Under dylika övningar måste två veterinärer vara

disponibla å regementets övningsplats, varjämte den tredje vore behövlig

för vård av å förläggningsorten varande hästar. Arméförvaltningen

kunde därför icke biträda förslaget om indragande av den ena

bataljonsveterinärbeställningen vid Skånska dragonregementet.

Lika litet kunde arméförvaltningen finna övertygande skäl för indragning

av två bataljonsveterinärbeställningar vid ingenjörtrupperna och

samtliga sex vid trängtrupperna. Det torde nämligen uppenbarligen

vara nödvändigt för en kårchef att under sitt befäl hava någon representant

för den veterinära tjänstegrenen, om han skulle kunna bära

ansvaret för veterinärvården vid kåren och för de medel, som för dennas

upprätthållande vore anslagna. För övrigt vore det visst icke säkert,

att en på platsen boende distriktsveterinär vore att påräkna för den

militära veterinärvården. Så t. ex. hade det visat sig, att försök att få

en bataljonsveterinärbeställning vid en trängkår under år 1916 upprätthållen

icke lyckats, enär vederbörande veterinärstyrelse vägrat den

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

ifrågasatta veterinären tillstånd att tjänstgöra vid kåren. Man kunde

med skäl fråga, hur en kårchef i sådant fall skulle förfara, om de sakkunnigas

förslag härutinnan bleve bifallet. Dessutom .vore att märka,

att ingen distriktsveterinär vore skyldig åtaga sig sådant uppdrag, även

om han erhölle tillstånd därtill. Vidare skulle det ur mobiliseringssynpunkt

uppenbarligen vara ett ödesdigert steg att indraga ifrågavarande

bataljonsveterinärtjänster. Arméförvaltningen måste därför på

det bestämdaste avstyrka de sakkunnigas förslag om indragning av

sistberörda bataljonsveterinärtjänster.

Behovet av ytterligare en veterinär för Bodens trupper kunde ej bestridas,

varför arméförvaltningen funne sig böra tillstyrka förslaget om

inrättande av eu bataljonsveterinärbeställnmg vid kommendantskapet i

Boden. Samma arvode utöver föreslagen lön, som regementsveterinären

därstädes nu åtnjöte, syntes dock vara erforderligt, om det skulle lyckas

att få tjänsten besatt.

Mot förslaget om anställande av en bataljonsveterinär vid Strömsholms

ridskola med skyldighet för denne att även upprätthålla veterinärvården

vid Utnäslöts remontdepå hade arméförvaltningen intet att erinra,

om stuteri veterinärbeställningen vid Strömsholms hingstdepå indroges,

men kunde däremot icke biträda förslaget om bataljonsveterinärens

avlöning. Då det borde kunna förutsättas, att den för stuteriveterinären

på Strömsholm avsedda bostaden finge disponeras av bemälde

bataljonsveterinär, syntes tillägget till hans ordinarie löneförmåner

med ett belopp av 800 kronor vara tillräckligt, vilket belopp nu

utginge från remonteringsanslaget för veterinärvården vid remontdepån.

Mot indragning av fältveterinär stipendiatbefattning ar na hade arméförvaltningen

intet att erinra.

I likhet med arméförvaltningen hava samtliga i ärendet hörda

militärmyndigheter på det bestämdaste avstyrkt de sakkunnigas förslag om

indragning av vissa bataljonsveterinärbeställningar. Endast chefen för

fjärde arméfördelningen har härutinnan uttalat en i så måtto avvikande

mening, att han ansett veterinärvården vid Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren

kunna upprätthållas av en veterinär.

Chefen för generalstaben har sålunda framhållit, att de grundläggande

principerna för ett omorganisationsförslag borde vara att med

fyllande av krigets krav som mål skapa en fredsorganisation, som kunde

vara ägnad att främja dessa krav och på den grund i möjligaste mån

överensstämde med krigsorganisationen. I detta fall finge sålunda icke

träda i förgrunden strävan att med så liten och billig arbetskraft som

Övriga

myndigheters

yttranden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

möjligt upprätthålla fredstjänsten, utan måste hänsyn i första hand tagas

till, att den erforderliga tillgången vid mobilisering på väl skolade, för

sina krigsbefattningar utbildade veterinärer bleve säkerställd. Skulle

en ändring i 1914 års härordning företagas, borde den innebära en förbättring

och ej en försämring genom försvagande av en redan förut

alltför fåtalig civilmilitär kår, Åven om förhållandena undantagsvis

medgåve, att veterinärvården vid vissa truppförband i fred skulle kunna

bestridas av civila veterinärer, skulle därigenom ytterligare minskas det

antal utbildade militärveterinärer, som vid krigstillfälle erfordrades, och

bleve säkerligen ej heller förbandets krigsberedskap i ifrågavarande hänseende

väl tillgodosedd. Behovet av veterinärer i krig vore mycket

stort i förhållande till den numerärt svaga fältveterinärkåren. Varje

minskning av denna fåtaliga kår skulle medföra en allvarlig brist på

fackutbildade veterinärer och måste alltså på det bestämdaste avstyrkas.

I all synnerhet funne generalstabschefen den föreslagna åtgärden att

indraga samtliga bataljonsveterinärbeställningar vid trängen innebära

den största fara icke blott för att vetärinärvården med vad därtill hörde

vid trängkårerna bleve redan i fred mer eller mindre försummad utan

även för att den planenliga mobiliseringen av kårerna kunde äventyras

eller rent av omöjliggöras. Den verksamhet, som ålåge en ensam veterinär

vid ett dylikt truppförband, vore både mångsidig och omfattande.

Han skulle bestrida hästsjukvården, leda utbildningen i hästkännedom och

hovbeslag m. m., handhava kårens veterinärvårdsmateriel samt planlägga

och vidtaga de förberedande arbeten för mobilisering, som i fred kunde

utföras. För en sådan post fordrades en fackutbildad, ansvarig militär

veterinär och ej en för längre eller kortare tid anställd civil veterinär

med hixvudsaklig sysselsättning och intresse på annat håll. Under själva

mobiliseringen, då ett avsevärt antal utskrivna hästar tillfördes trängförbanden,

vore det, även sedan de vid mobilisering tilldelade veterinärerna

inställt sig, nödvändigt, att en med förhållandena på platsen

väl förtrogen veterinär funnes tillstädes för att ej blott deltaga i utan

även leda och fördela arbetet vid hästarnas inmönstring och besiktning

m. m.

Med anledning av det framställda förslaget om indragning av en

utav Skånska dragonregementets bataljonsveterinärbeställningar har inspektören

för kavalleriet framhållit, att regementets båda bataljoner vid

flera tillfällen samtidigt hade övningar på olika platser utom förläggningsorten,

varvid en avsevärd del av hästarna (remonter, sjuka m. fl.)

kvarlämnades i Ystad. På grund härav behövdes vid regementet tre

veterinärer.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 83.

Chefen för fortifikationen har beträffande de sakkunnigas förslag,

att bataljonsveterinärbeställningen vid Göta ingenjörkår borde ändras till

samma beställning vid kommendantskapet å Karlsborg, anfört, att förstnämnda

beställning varit obesatt under så gott som hela åren 1900

och 1907 ävensom alltsedan oktober 1911. Det vore sålunda tydligt,

att platsen icke lockade till sökande, och detta förhållande syntes ej

bliva bättre, sedan arbetet ökats med veterinärvården vid Karlsborgs

artilleribataljon, intendenturkompaniet och volontärskolan, även om

namnet på beställningen ändrades, utan syntes även avlöningsförmånerna

i sammanhang därmed böra förändras. På grund härav ville chefen

för fortifikationen såsom sin uppfattning uttala, att ifrågavarande bataljonsveterinärbeställning

borde ändras till regementsveterinärbeställning

vid kommendantskapet å Karlsborg. Vidare ansåge sig chefen för

fortifikationen icke kunna biträda de framställda förslagen om gemensam

veterinär för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren samt om indragning

av bataljonsveterinärbeställningarna vid sistnämnda kår och Norrlands

ingenjörkår.

Inspektören för trängen har förklarat sig bestämt avstyrka indragning

av bataljonsveterinärbeställningarna vid trängkårerna samt därvid

särskilt framhållit vådorna av en dylik åtgärd ur såväl utbildnings- som

mobiliseringssynpunkt.

Mot den föreslagna indragningen av fältveterinärstipendiatbeställningarna

hava militärmyndigheterna icke haft något att erinra.

Fältveterinärsällskapet har förklarat sig icke kunna biträda förslaget

om indragning av en bataljonsveterinärbeställning vid Skånska dragonregementet.

Vad angår den ifrågasatta indragningen av motsvarande

beställningar vid Fälttelegrafkåren, Norrlands ingenjörkår och trängkårerna,

har sällskapet endast med tvekan ansett sig kunna biträda

detta förslag.

Såsom förut nämnts, finnas för närvarande vid kavalleriet 1 regementsveterinär

och 1 bataljonsveterinär vid vart och ett av de sex mindre

kavalleriregementena, nämligen Livgardet till häst, Livregementets dragoner,

Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens

husarregemente och Norrlands dragonregemente, samt 1 regementsveterinär

och 2 bataljonsveterinärer vid vartdera av Skånska husar- och

Skånska dragonregementena. Sammanlagt finnas alltså vid kavalleriet

8 regementsveterinärer och 10 bataljonsveterinärer.

I enlighet med vad jag förut anfört, böra i och med inrättandet av

särskilda fältveterinärbeställningar regementsveterinärbeställningarna vid

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 74 höft. (Nr 83.) 6

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets husarer

och Skånska husarregementet indragas samt de med dessa beställningar

förenade göromålen ombesörjas av vederbörande fältveterinär. Vid övriga

kavalleritruppförband, nämligen Smålands husarregemente, Skånska

dragonregementet, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente,

böra regementsveterinärbeställningarna bibehållas.

1 enlighet med de sakkunnigas förslag torde vid vart och ett av

de sex mindre kavalleriregementena allt fortfarande böra finnas 1 bataljons

veterinär.

Vad Skånska husarregementet angår, är detta för närvarande förlagt

med fem skvadroner i Hälsingborg och tre skvadroner i Landskrona.

För ombesörjande av veterinärvården vid de till Landskrona

förlagda skvadronerna erfordras givetvis såsom hittills en bataljonsveterinär.

Då den till Hälsingborg förlagda delen av regementet är av

samma storlek som ett mindre kavalleriregemente, kan fältveterinären

uppenbarligen icke ensam ombesörja veterinärvården därstädes, utan

måste till sitt biträde hava en bataljonsveterinär.

Enligt vad de sakkunnigas utredning giver vid handen, äro veterinärgöromålen

vid Skånska dragonregementet av den omfattningen, att

behov föreligger av två bataljonsveterinärer. Med hänsyn därtill att

privatpraktik svårligen kunde påräknas för mer än två militärveterinärer,

hava de sakkunniga emellertid föreslagit indragning av den ena av de

nuvarande båda bataljousveterinärbeställningarna. Då jag i likhet med

arméförvaltningen icke kan finna ett dylikt skäl för indragning av en

för veterinärgöromålens behöriga ombesörjande enligt såväl de sakkunnigas

som samtliga myndigheters uppfattning erforderlig beställning

övertygande, anser jag mig icke kunna biträda de sakkunnigas härutinnan

framställda förslag. Vid regementet torde alltså fortfarande böra

finnas 2 bataljonsveterinärer.

Då veterinärvården vid Norrbottens kavallerikår, vilken är avsedd

att uppsättas från och med år 1919, bör ombesörjas av den vid Bodens

garnison anställde veterinären, skulle alltså enligt den nya organisationen

komma att vid kavalleriet finnas 4 regementsveterinärer och 10

bataljonsveterinärer.

Vad artilleriet angår, finnes för närvarande vid vart och ett av de

sex fältartilleriregementena 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär

samt vid Positionsartilleriregementet 1 bataljonsveterinär. Vid

Gottlands artillerikår ombesörjes veterinärvården av den vid militärbefälet

anställde bataljonsveterinären. Vid Boden—Karlsborgs artilleriregemente

handhaves veterinärvården i Boden av regementsveterinären

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 83. 43

för Bodens garnison och å Karlsborg av bataljonsveterinären för Karlsborgs

garnison.

Uti den sålunda gällande organisationen hava de sakkunniga icke

föreslagit någon ändring.

Då även jag är av den uppfattningen, att antalet veterinärbeställningar

vid artilleriet för närvarande icke är större, än som för veterinärvårdens

behöriga ombesörjande är av behovet påkallat, torde någon

annan ändring uti den nu bestående organisationen icke böra vidtagas

än att, i enlighet med vad förut anförts, regementsveterinärbeställningen

vid Norrlands artilleriregemente indrages och handhavandet av de med

nämnda beställning förenade göromål överlämnas åt fältveterinären vid

sjätte arméfördelningen. Vid artilleriet kommer alltså enligt den nya

organisationen att finnas 5 regementsveterinärer och 7 bataljons veterinärer.

Vid fortifikationen finnas för närvarande i överensstämmelse med

1914 års härordningsbeslut. enligt stat 3 bataljons veterinärer, därav

en för Svea ingenjörkår, en för Fälttelegrafkåren och en för Norrlands

ingenjörkår. Veterinärvården vid Göta och Bodens ingenjörkårer ombesörjes

av bataljonsveterinären för Karlsborgs garnison respektive regementsveterinären

vid Bodens garnison.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle i den sålunda bestående organisationen

vidtagas den ändringen, att de enligt 1914 års härordningsbeslut

tillkomna bataljonsveterinärbeställningarna vid Fälttelegrafkåren

och Norrlands ingenjörkår indroges. Vid den förra kåren skulle veterinärvården,

såsom enligt 1901 års härordning varit fallet, ombesörjas

av bataljonsveterinären vid Svea ingenjörkår och vid den senare av

civil veterinär.

Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande veterinärgöromålens

omfattning vid Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren, torde

veterinärvården vid dessa kårer kunna, såsom tidigare skett, ombesörjas

av en och samma veterinär. Den för Fälttelegrafkåren nytillkomna

bataljonsveterinärbeställningon bör alltså indragas.

Vad Norrlands ingenjörkår beträffar, anser jag mig, på grund av

vad arméförvaltningen och de militära myndigheterna därom anfört,

icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag om veterinärvårdens uppdragande

åt en civil veterinär. Däremot skulle kunna ifrågasättas,

huruvida icke veterinärvården vid kåren skulle kunna ombesörjas av

den vid Norrlands artilleriregemente anställde bataljonsveterinären.

Enligt den av mig förordade organisationen skola de göromål, som vid

övriga fältartilleriregementen åligga regementsveterinär, vid ifråga
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

varande regemente fullgöras av fältveterinären vid sjätte arméfördelningen.

Då emellertid denne på grund av sina åligganden såsom fältveterinär

givetvis mången gång kan komma att bliva förhindrad att utöva

tjänst vid regementet, måste man utgå ifrån, att bataljonsveterinärtjänsten

vid ifrågavarande regemente, även med hänsyn tagen till att

en del av detsamma är förlagd till Boden, kommer att bliva mera krävande

än vid övriga fältartilleriregementen. Att pålägga bataljonsläkaren

jämväl veterinärvården vid Norrlands ingenjörkår, torde därför

näppeligen kunna ske, utan synes vid denna fortfarande böra finnas eu

särskild bataljonsveterinär. Ett ytterligare skäl för en dylik anordning

är behovet av att sörja för veterinärvårdens vid Jämtlands fältjägarregemente

uppehållande. Såsom jag under punkten 16 i det vid årets

statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarärenden

anfört i fråga om upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteritruppförband,

bör ordinarie veterinär vid truppförband eller formation

vara skyldig att jämte utövandet av sin egen befattning utan särskild

gottgörelse bestrida veterinärvården vid till samma ort förlagt infanteritruppförband.

För den händelse bataljonsveterinärbeställningen vid

ingenjörkåren indrages, skulle bataljonsveterinären vid artilleriregemen1

et alltså hava att ombesörja veterinärvården icke blott vid ingenjörkåren

utan jämväl vid infanteriregementet. Frånsett de olägenheter, som

därav skulle uppstå för tjänstens behöriga ordnande vid de olika truppförbanden,

skulle en dylik anordning innebära, att ifrågavarande befattningshavare

komme att erhålla en ojämförligt mycket större arbetsbörda

än någon av bataljonsveterinärerna vid övriga fältartilleriregementen.

Den ur alla synpunkter lämpligaste anordningen torde därför

vara, att bataljonsveterinärbeställniugen vid ingenjörkåren bibehålies

och att veterinärvården vid infanteriregementet ombesörjes av nämnda

beställnings innehavare.

Då någon ändring beträffande veterinärvårdens upprätthållande vid

Göta och Bodens ingenjörkårer icke ifrågasättes, skulle alltså enligt

den nya organisationen vid fortifikationen komma att finnas 2 bataljons

veterinärer.

Vad härefter trängen angår, finnes enligt nuvarande organisation

1 bataljonsveterinär vid varje kår, således tillhopa 6 bataljon sveterinärer.

De sakkunniga hava nu föreslagit indragning av samtliga ifrågavarande

beställningar och veterinärvårdens överlämnande åt civila veterinärer

mot ett årligt arvode om 500 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83. 45

Av skäl, som arméförvaltningen och de militära myndigheterna,

särskilt chefen för generalstaben, anfört, anser jag mig icke kunna

biträda vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit. Såväl

med hänsyn till fredstjänstens behöriga upprätthållande som ur mobiliseringssynpunkt

torde det. vara oundgängligen erforderligt, att vid varje

kår en veterinär finnes anställd. Uti den nuvarande organisationen

torde därför ingen annan ändring böra vidtagas än att, i enlighet med

vad förut anförts, bataljonsveterinärbeställningen vid Östgöta trängkår

indrages och de med nämnda beställning förenade göromål överlämnas

åt fältveterinären vid andra arméfördelningen. Vid trängen skulle alltså

enligt den nya organisationen komma att finnas 5 bataljonsveterinärer.

Beträffande veterinärvården vid Gottlands trupper har någon ändring

i den nuvarande organisationen icke föreslagits. A staten för militärbefälet

på Gottland torde därför fortfarande såsom hittills böra upptagas

1 batalj onsveterinär.

Enligt 1901 års härordning var vid den till Karlsborg förlagda Göta

ingenjörkår anställd eu bataljonsveterinär, vilken var upptagen å fortifikationens

stat. På grund av Karlsborgs artillerikårs omorganisation

till en självständig kår beslöt emellertid 1914 års senare riksdag, att

ifrågavarande beställning, vilken en längre tid varit vakant, skulle överflyttas

från fortifikationens stat till staten för kommendantsstaten såsom

gemensam för Karlsborgs garnison. I enlighet med de av Kungl. Maj:t

fastställda planerna för övergången till den nya härordningen blev denna

förändring genomförd vid 1915 års riksdag. Från och med år 1916

har alltså å staten för kommendantsstaten under kommendantskapet å

Karlsborg varit uppförd 1 bataljonsveterinär för garnisonen därstädes.

Då den av de sakkunniga förordade organisationen med avseende

å veterinärvårdens ordnande å Karlsborg redan blivit genomförd, torde

vad de sakkunniga härutinnan föreslagit icke föranleda någon vidare

åtgärd.

Enligt 1901 års härordning fanns icke någon för Bodens garnison

avsedd veterinärbeställning. Med anledning av förläggande av kavalleri

till Boden samt upprättande av stamhästar vid såväl Norrbottens regemente

som fästningsartilleriet beslöt emellertid 1914 års senare riksdag,

att å staten för kommendantsstaten under kommendantskapet i Boden

skulle uppföras eu beställning såsom regementsveterinär för Bodens

garnison och fästningsveterinär vid kommendantskapet. Enligt planerna

för övergången till den nya härordningen blev den sålunda beslutade

regemente veterinärbeställningen uppförd å staten från och med år 1916.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 83.

De sakkunniga hava nu föreslagit, att för Bodens garnison måtte

inrättas jämväl en bataljonsveterinärbeställning. Med hänsyn därtill,

att en för garnisonen avsedd regementsveterinärbeställning, enligt vad

nyss anförts, helt nyligen blivit inrättad och det ännu är för tidigt att

bedöma, huruvida denne ensam kan medhinna att ombesörja veterinärvården

— Norrbottens kavallerikår är avsedd att uppsättas först från

och med år 1919 — finner jag mig icke nu kunna tillstyrka bifall till de

sakkunnigas i förevarande- avseende framställda förslag.

Å staten för Strömsholms hingstdepå är för närvarande uppförd

en veterinär med en avlöning av, förutom ålderstillägg, 2,100 kronor.

Ifrågavarande veterinär tjänstgör tillika vid ridskolan å Strömsholm såsom

lärare i veterinärlära och hovbeslag samt uppbär härför från ridskolans

stat ett arvode om 600 kronor, med skyldighet tillika att ombesörja

sjukvården för samtliga vid ridskolan befintliga hästar. Slutligen

ombesörjer han även veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå

samt uppbär härför ett arvode av 800 kronor från anslaget till remontering

m. m.

Enligt beslut av 1916 års riksdag skall i samband med inrättandet

av ett statsstuteri vid Ottenby den nuvarande hingstdepån indragas.

Emellertid har anläggandet av nämnda statsstuteri, vilket skulle trätt i

verksamhet år 1918, enligt beslut av 1917 års riksdag blivit tillsvidare

uppskjutet.

De sakkunniga hava nu föreslagit, att vid ridskolan måtte efter

hingstdepåns indragning inrättas en särskild bataljonsveterinärbeställning,

med skyldighet för innehavaren att jämväl ombesörja veterinärvården

vid Utnäslöts remontdepå.

Såsom under punkten 8 i det vid innevarande års statsverksproposition

fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden närmare

omförmäles, har chefen för ridskolan uti ett den 14 augusti 1917 avgivet

förslag till omorganisation av ridskolan anmält, att den nuvarande veterinären

vid hingstdepån under en följd av tre år på grund av sjukdom

varit oförmögen till tjänstgöring samt att han, därest, såsom sannolikt

vore, sjukdomen alltjämt fortfore, vore skyldig att den 1 december

1919 avgå från sin befattning. På grund härav hemställde skolchefen,

att den av de sakkunniga föreslagna bataljonsveterinärbeställningen

vid ridskolan måtte vid nämnda tidpunkt vara inrättad. Därest

hingstdepån då ännu icke vore indragen, syntes veterinärbefattningen

vid denna lämpligen kunna upprätthållas mot ett arvode. Uti häröver

avgivet yttrande har arméförvaltningen, under åberopande av

vad ämbetsverket tidigare i ämnet anfört, funnit sig böra tillstyrka,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

att cn särskild bataljonsveterinärbeställning från och med år 1920 uppfördes

å ridskolans stat.

I likhet med de sakkunniga håller även jag före, att vid hingstdepåns

indragning en särskild bataljonsveterinärbeställning bör inrättas vid ridskolan,

med skyldighet för innehavaren att jämväl ombesörja veterinärvården

vid Utnäslöts remoritdepå. Med hänsyn till att den nuvarande veterinären

vid hingstdepån förväntas avgå från sin beställning i slutet av år

1919, torde det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke ifrågavarande

bataljonsveterinärbeställning bör tillkomma redan från och med år 1920,

även om hingstdepåns indragning då ännu icke ägt rum. I dylikt fall borde,

på sätt chefen för ridskolan föreslagit, veterinärvården vid hingstdepån

ombesörjas av ridskolans veterinär mot åtnjutande av skäligt arvode från

hingstdepåns stat. Då någon ändring i nu bestående förhållanden icke

är avsedd att äga rum under år 1919, torde emellertid med den närmare

prövningen av förevarande spörsmål böra anstå till nästkommande års

riksdag. Frågan, huruvida bataljonsveterinären vid ridskolan bör, såsom

de sakkunniga och arméförvaltningen föreslagit, utöver ordinarie avlöningsförmåner

jämväl erhålla ett särskilt tilläggsarvode, torde med hänsyn

till det läge, vari frågan om hingstdepåns indragning befinner sig,

icke nu böra till avgörande upptagas.

Mot förslaget om indragning av de nuv&randefältveterinärstipendiatbeställnmgarna

har jag så mycket mindre att erinra, som dessa beställningar

under en följd av år varit vakanta.

Enligt den av mig sålunda förordade organisationen skulle alltså

för veterinärvårdens vid truppförbanden upprätthållande komma att finnas

10 regementsveterinärer och 27 bataljonsveterinärer.

I detta sammanhang anser jag mig böra till behandling upptaga

frågan angående upprätthållande av veterinärvården vid infanteriet.

Före antagandet av 1914 års härordning fuunos icke vid infanteriet

några kronan tillhöriga hästar. Regementsofficerare ävensom regementskvartermästare

och regementsadjutanter voro beridna å egna tjänstehästar,

vilkas underhåll, skötsel och vård de hade att själva ombesörja.

Enligt 1914 års härordning samt 1915 års riksdags beslut angående

hästhållning för officerare vid armén skola vid varje infanteriregemente

finnas, förutom 1 egen tjänstehäst för chefen, 28 kronan tillhöriga

stamhästar, därav 10 för regementsofficerare, regementskvartermästare

och regementsadjutanter, 12 för kompanicheferna och 6 för det ny
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

organiserade kulsprutekompaniet. Därjämte skola för nämnda kompanis

övningar hästar lejas till ett antal av 3 under senare delen av rekrytskolan

och början av repetitionsövningarna samt ytterligare 23 under

återstoden av nämnda övningar.

Då några veterinärer icke finnas vid infanteriet anställda, har veterinärvården

vid de särskilda truppförbanden hittills uppehållits genom

avtal med militärveterinär eller civil veterinär, och har Kungi. Maj:t

genom särskilda brev anvisat härför erforderliga medel. Senast genom

brev den 13 juli 1917 har sålunda eu var av cheferna för infanteriregementena

å fastlandet, undantagandes Norrbottens regemente, bemyndigats

att trätfa avtal med veterinär vid å vederbörlig ort förlagt beridet

truppförband eller med civil veterinär angående ombesörjande av veterinärvården

in. m. under åren 1917 och 1918 av de till vederbörande

regemente utlämnade, kronan tillhöriga stamhästar, mot en ersättning,

beräknad efter högst 10 kronor för häst och år; dock att den jämlikt

detta och tidigare brev utgående ersättningen för upprätthållande av

veterinär vården vid infanteriregementena å fastlandet, undantagandes

Norrbottens regemente, icke vid något regemente finge överstiga sammanlagt

300 kronor för år.

Såsom av den under punkten 16 i det vid årets statsverksproposition

fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden lämnade redogörelsen

framgår, har arméförvaltningen i samband med angivande av

lantförsvarets medelsbehov för år 1919 avgivit förslag angående bestridande

av veterinärvården vid infanteritruppförbanden från och med

nämnda år. Enligt nämnda förslag skulle veterinärvården vid infanteriet

för framtiden ordnas på samma sätt som hittills provisoriskt ägt rum.

Förslaget innebär i sak icke annat än att för ändamålet erforderliga

medel hädanefter skulle beräknas å riksstaten under ordinarie avlöningsanslaget.

Beträffande anslagspostens storlek ansåge arméförvaltningen,

att för varje truppförband borde beräknas i medeltal 300 kronor

för år, utom till Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen

samt Hallands regemente, där man syntes böra räkna med ett belopp av

500 kronor, samt till Norrbottens regemente, för vilket inga särskilda

kostnader behövde upptagas. I enlighet härmed beräknade arméförvaltningen

det för ändamålet erforderliga beloppet till 10,000 kronor.

Av mitt till förenämnda statsrådsprotokoll avgivna yttrande framgår,

att jag funnit mig böra biträda det sålunda framställda förslaget endast i

vad angår veterinärvården vid de 13 infanteriregementen, som äro förlagda

eller avsedda att förläggas till platser, där beridet truppförband icke finnes,

och militärveterinär följaktligen icke är att att tillgå. Vid övriga rege
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83,

49

menten bör däremot enligt min mening veterinärvården, däri jämväl

inbegripen vid truppförbandet förekommande undervisniugsskyldighet,

utan särskild gottgörelse ombesörjas av å samma ort placerad ordinarie

militärveterinär. 1 enlighet härmed torde veterinärvården lämpligen

böra bestridas

vid Svea livgarde av bataljonsveterinären vid Livgardet till häst,

vid Göta livgarde av bataljonsveterinären vid Svea artilleriregemente,

vid Livregementets grenadjärer av bataljonsveterinären vid Svea

trängkår,

vid Första och Andra livgrenadjärregementena av fältveterinären

vid andra arméfördelningen,

vid Upplands infanteriregemente av bataljonsveterinären vid Upplands

artilleriregemente,

vid Skaraborgs regemente av bataljonsveterinären vid Göta trängkår,

vid Jönköpings regemente av bataljonsveterinären vid Smålands

artilleri!''ege m en t e,

vid Norrbottens regemente av regementsveterinären vid Bodens

garnison,

vid Västerbottens regemente av bataljonsveterinären vid Norrlands

dragonregemente,

vid Kalmar regemente av bataljonsveterinären vid Smålands husarregemente,

vid Jämtlands fältjägarregemente av bataljonsveterinären vid Norrlands

ingenjörkår,

vid Norra skånska infanteriregementet av bataljonsveterinären vid

Vendes artilleriregem ente,

vid Gottlands infanteriregemente av bataljonsveterinären vid militärbefälet

på Gottland, samt

vid Västernorr lands regemente av bataljonsveterinären vid Norrlands

trängkår.

Å staten för krigsskolan finnes för närvarande upptagen en veterinär

med arvode om 300 kronor. I och med genomförandet av lönereglering

för fältveterinärkåren synes veterinärvården vid krigsskolan

böra övertagas av ordinarie militärveterinär vid något av de till Stockholm

förlagda beridna truppförbanden. Då bataljonsveterinärerna vid

Livgardet till häst och vid Svea artilleriregemente skola hava att ombesörja

veterinärvården vid Svea och Göta livgarden, torde veterinärvården

vid krigsskolan lämpligen böra bestridas av bataljonsveterinären

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 käft. (Nr 83.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

vid Positionsartilleriregementet, vilken torde komma att av sin tjänst

bliva mindre upptagen än bataljons veterinären vid Livregementets dragoner.

Med hänsyn till önskvärdheten av att kunna förflytta en för viss

befattning mindre lämplig militärveterinär till annan tjänst har jag haft

under övervägande, huruvida icke samtliga arméns veterinärer borde

sammanföras till en särskild kår med gemensam stat.

Uti med anledning härav den 13 november 1917 avgivet yttrande

har armé förvaltningen anfört, att en dylik anordning skulle nödvändiggöra,

att fältveterinärkåren komme att ställas under en gemensam chef och

erhölle ungefär samma organisation som den nuvarande intendenturkåren.

I sammanhang med genomförandet av en sådan anordning komme

därjämte att erfordras föreskrifter, till vilket antal de i den blivande

gemensamma staten uppförda beställningar av olika löneklasser

skulle placeras vid de särskilda staberna, truppförbanden eller formationerna.

I fråga om befordringarna och placeringen till tjänstgöring funne

arméförvaltningen, att därest förslaget om sammanförandet till en särskild

kår skulle innebära, att besättandet av veterinärbeställningarna

vid armén skulle äga rum utan föregående ansökan samt att innehavarna

av desamma skulle kunna åläggas transport till och med mot

deras egen önskan, allvarliga betänkligheter med nödvändighet måste

resas mot förslaget. Utginge man nämligen från den förutsättningen,

att det vore lämpligt och önskvärt samt med statens intresse förenligt,

att arméns veterinärer ägnade sig åt enskild praktik, varigenom de

bereddes tillfälle att förkovra sina kunskaper och vinna ökad erfarenhet

och duglighet i sitt fack samt tillförsäkrade sig bättre ekonomiska

förhållanden, vilket med hänsyn till de eljest jämförelsevis små

löneförmånerna vore behövligt, syntes det också ligga i sakens natur,

att i samma mån en veterinär lyckats förvärva sig enskild praktik,

han därmed fastare bundit sig vid den plats, där han hade sin verksamhet,

varför det skulle vara för honom mycket olägligt samt medföra

allvarlig ekonomisk uppoffring att bliva förflyttad till annan plats. Att

på dem tillämpa samma metod i fråga om placeringen till tjänstgöring

som på personalen vid intendenturkåren läte sig därför icke göra utan

en avsevärd avlöningsförhöjning. Det kunde visserligen förutsättas, att

vid eventuellt placerande eller förflyttande all hänsyn komme att tagas

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!. Mnj. ts Nåd. Proposition Nr 83.

till den enskildes förhållanden, men blotta möjligheten därav, att han

skulle kunna förflyttas utan eget medgivande, måste för kårens medlemmar

skapa en känsla av otrygghet, som skulle i hög grad ogynnsamt

påverka rekryteringen av densamma.

De olägenheter, som i nu anförda avseende skulle uppstå genom

förslagets genomförande, för såvitt det skulle innebära vad ovan antytts,

funne arméförvaltningen alltså vara så betydande, att de vida överginge

de fördelar, som med detsamma vore att vinna för armén. Under

förutsättning emellertid att förändring av militärveterinärernas tjänstgöring

och placering komme att göras beroende på vederbörandes eget

medgivande, funne arméförvaltningen sig icke hava något att erinra mot

förslaget i nu förevarande del.

I sammanhang härmed ville arméförvaltningen anmäla, att då ifrågavarande

beställningshavare vid omplacering utan samtidig befordran

borde vara berättigade till flyttningshjälp, vid genomförande av ifrågavarande

omorganisationsförslag kostnader härför komme att uppstå.

Då av vad arméförvaltningen sålunda anfört framgår, att ett sammanförande

av arméns veterinärer till en särskild kår med gemensam

stat — en anordning, vilken givetvis skulle innebära, att militärveterinärernas

placering till tjänstgöring kunde äga rum oberoende av vederbörandes

eget medgivande — skulle medföra större olägenheter än fördelar

och dessutom draga med sig särskilda kostnader, torde en omorganisation

i sådan riktning icke böra vidtagas.

Värnpliktiga veterinärstuderande.

Bestämmelserna rörande de värnpliktiga veterinärernas utbildning

innefattas uti § 27 mom. 1 punkten D värnpliktslagen.

I nämnda lagrum stadgas, att därest värnpliktig, som i punkt B avses

(studenter m. fl.), vid någon statens högskola eller annan därmed jämförlig

högre läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, veterinär

eller maskiningenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna

vara till särskilt gagn för krigsmakten, eller gör i nämnda punkt avsedd

värnpliktig sannolikt, att han kommer att idka sådana studier, må, där hans

insikter anses bliva bättre tillgodogjorda genom värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i annan ordning än i sagda punkt föreskrives, Konungen förordna,

att enligt de närmare bestämmelser, Konungen meddelar, tjänst
-

Nuvarande

förhållanden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

göringen skall, med rätt till avbrott under viss tid för studiekursens

fullföljande, fullgöras med dels militärutbildning, dels fackutbildning

och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige må åtnjuta högst 45 dagars

minskning av den enligt mom. 1 för honom bestämda tjänstgöringstiden.

Har ej den värnpliktige före utgången av den tid, under

vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen bestämmer,

skall den värnpliktige, enligt vad Konungen föreskriver, fullgöra

den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna under B åligger

honom; och räknas därvid genomgången militärutbildning honom tillgodo

på sätt Konungen prövar skäligt.

För de enligt 1914 års härordning utbildade veterinärstuderandena

(veterinärerna) har militärtjänstgöringen hittills ordnats så, att de värnpliktiga

fullgjort sin första tjänstgöring tillsammans med de till kavalleriet

uttagna studenterna under en tid av 109 dagar med inryckning

den 26 juni och utryckning den 14 oktober. Andra året fullgöra

de värnpliktiga under tiden den 6 juni—den 1 september sin tjänstgöring

vid det kavalleriregemente de tillhöra.

Bestämmelser för de värnpliktiga veterinärernas fackutbildning och

facktjänstgöring äro ännu icke utfärdade.

De sakkun- Vid utredning av denna del av organisationen hade de sakkunniga

ingas förslag. angett5 att fullgörandet av den första militärtjänstgöringen i likhet med

vad 1915 och 1916 skett torde vara det lämpligaste. Däremot syntes

en ändring i värnpliktslagens bestämmelse angående vilka, som skulle

kommenderas till denna tjänstgöring i egenskap av värnpliktiga veterinärer,

böra göras ävensom tidsperioden med hänsyn till studierna vid

veterinärhögskolan böra regleras.

Antalet såsom värnpliktiga veterinärer inskrivna, vilka 1916 fullgjort

sin militärtjänstgöring vid kavalleriets skola för studenter, hade

varit 45. Av dessa hade icke mindre än 19 eller 42,2 procent icke bedrivit

några som helst veterinära studier, och av dessa hade sedermera endast

7 blivit antagna vid veterinärhögskolan. Då det icke kunde vara med

någon fördel förenligt, att så stort antal värnpliktiga uttoges för en

viss tjänst, utan att det funnes någon garanti för att de kunde användas

i den avsedda tjänsten, ansåge de sakkunniga, att såsom villkor

för kommendering till ifrågavarande utbildning borde stadgas, att den

värnpliktige vore antagen till elev vid veterinärhögskolan. Detta skulle

hava till följd, att dessa värnpliktigas första militära tjänstgöringsperiod

komme att infalla mellan första och andra studieåret vid högskolan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

5:$

Antagandet av de nya studerandena, vilket endast skedde till ett begränsat

antal, kunde nämligen icke äga rum, förrän någon tid förflutit,

efter det att årets studentprövningar på våren avslutats. Detta skedde

omkring mitten av juni månad. Sedan måste en viss tid anslås till

prövandet av de insända ansökningshandlingarna, så att tidigast omkring

den 1 juli kunde antagandet ske. Enligt nu gällande bestämmelser bölles

intagningskollegium i början av augusti månad. Detta vore för en stor

del av de inträdessökande till största fördel, emedan de då kunde hinna

att efter avläggandet av studentexamen komplettera i en del ämnen,

vari godkänt betyg vore villkor för att kunna få inträde. Förlädes intagningskollegiet

till juli, skulle dessa studerande förlora denna möjlighet

och gå miste om ett helt studieår. Men oavsett denna olägenhet av att

antagandet av nya elever skulle ske i juli, skulle en sådan ändring

icke möjliggöra, att värnplikten fullgjordes redan det året, med mindre

den nu gällande tiden för inryckningen ändrades från den 26 juni till längre

fram i juli månad. Men härtill komme, att det från synpunkten av

studiernas bedrivande vid veterinärhögskolan vore av största fördel, om

denna första tjänstgöring förlädes till tiden mellan första och andra

studieåret.

Höstterminen började vid veterinärhögskolan den 24 augusti. För

de nyinträdande anordnades då kurser i nödvändiga förberedande ämnen.

Dessa kurser avslutades i mitten av oktober, då arbetet på anatomisalen

m. m. började. De värnpliktiga, som gjorde sin militärtjänst på

sommaren samma år de vunne inträde, avslutade denna tjänst den 14

oktober. De hade alltså gått miste om de förberedande kurserna, vilket

verkade i hög grad förryckande på studierna. En frånvaro för militärtjänsten

i början av höstterminen under andra studieåret skulle

däremot verka mindre menligt, emedan de studerande då hade lättare

att genom självstudium vinna åter den förlorade tiden.

De år 1916 gällande bestämmelserna, enligt vilka de värnpliktiga

veterinärerna, som detta år fullgjort sin andra militära tjänstgöring, därvid

under 86 dagar (Ve—Va) varit förlagda till sina respektive kavalleriregementen,

hade de sakkunniga icke kunnat finna vara de för utbildningen

ändamålsenligaste. Genom denna utbildning erhölle nämligen de värnpliktiga

icke någon övning i anpassande av seldon och körning och finge ej

heller vinterutbildning. Det vore nämligen synnerligen viktigt, att en

militärveterinär förutom i sadling och ridning även finge en tillfredsställande

utbildning i selars anpassande och hästens anspänning samt i

körning. En mycket stor procent av de genom seldonen uppkomna

skadorna hade sin grund i felaktig anpassning av dessa och kunde

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

behandlas enbart genom en reglering av seldonen. Vidare måste en

veterinär, som exempelvis tjänstgjorde vid artilleriet, äga kännedom om

huru genom lämplig placering av en häst i spännet denne kunde nyttjas

trots en förefintlig tryckskada. Att vinterutbildning för de värnpliktiga

veterinärerna vore starkt av behovet påkallad, läge i öppen dag. De

förhållanden, under vilka de beridna vapenslagen arbetade vid ett vinterfälttåg,

vore så säregna, att veterinärerna, om de från början skulle

kunna tillfredsställande fullgöra sin tjänst, ovillkorligen måste äga någon

praktisk kännedom därom. Vidare kunde det hända, att en veterinär

som chef eller tjänstgörande vid någon etappformation måste etablera

en vinterbivack för honom underställda hästar. Det syntes då önskvärt,

att veterinären-chefen även vore förtrogen med, hur man under vinter

och köld borde ordna det till skydd för hästarna. För att de båda

här uttalade önskemålen skulle kunna uppfyllas, borde den andra militärtjänstgöringen

delas i två perioder, den ena å 56 dagar, den andra å

30 dagar.

Under de 56 dagarna borde de värnpliktiga veterinärerna sammandragas

till en särskild utbildningskurs vid ett artilleriregemente. Här

skulle de erhålla den allmänna utbildning, som de hittills fått vid kavalleriet,

men dessutom utbildning i selars anpassande för olika hästar

och hästtyper samt i körning. På grund av den utbildning, dessa

värnpliktiga förut undergått vid kavalleriskolan i hästvård och ridning,

syntes tiden 56 dagar kunna bliva tillräcklig för att bibringa dem nödvändig

och lämplig kunskap i draghästens vård och användning. Härunder

kunde även de värnpliktiga lämpligen övas i befälsföring. Denna

skola skulle med avseende å tiden förläggas till sommaren mellan andra

och tredje studieåret, och så att utryckningen kunde äga rum till höstterminens

början vid veterinärhögskolan den 24 augusti.

Vinterutbildningen syntes kunna äga rum i samband med vinterutbildningen

av de kavalleriet tilldelade studenterna. Denna utbildning

hade hittills skett i Norrland under mars månad. Med avseende å den

tidsperiod, till vilken denna vinterutbildning lämpligen borde förläggas

med hänsyn till studierna vid veterinärhögskolan, kunde två alternativ

tänkas. Det ena vore, att de värnpliktiga fullgjorde denna utbildning

vintern efter det de genomgått sin första tjänstgöring vid kavalleriskolan,

alltså under vintern andra studieåret. Detta skulle medföra den fördelen,

att de finge samma befäl, som de haft vid sin första utbildning,

och att de sålunda vore bekanta för befälet. Men mot detta förslag

hade emellertid lärarkollegiet vid veterinärhögskolan enhälligt uttalat

sig på grund av det stora avbräck i studierna med följande tidsförlust,

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Sd.

som detta förslag skulle medföra. Det andra alternativet vore, att

vinterutbildningen förlädes, även nu med kavalleriskolan, till vintern

efter det de värnpliktiga utbildats vid artilleriet. Olägenheten med detta

skulle bliva, att de värnpliktiga komme att stå under med dem obekant

befäl och tillsammans med främmande kamrater. Dock skulle detta

förslag icke i någon högre grad förrycka studierna vid veterinärhögskolan.

De sakkunniga ansåge även lämpligast, att vinterutbildningen

förlädes till tredje studieåret.

De värnpliktiga veterinärernas fackutbildning borde lämpligen förläggas

till tiden sedan de avlagt sin veterinärexamen, enär de då bäst

kunde tillgodogöra sig denna utbildning och intet avbrott då behövde

göras i studierna vid högskolan.

Fackutbildningens början borde förläggas till mitten av oktober

månad och till densamma kommenderas alla de värnpliktiga veterinärerna,

vilka under året tagit sin examen. Förläggandet till mitten av

oktober skulle medföra, att de studerande finge större möjlighet att

kunna avlägga examen innan fackutbildningskursens början samt att

årets repetitionsövningar hunnit avslutas.

Fackutbildningen borde hava till ändamål att bibringa de värnpliktiga

veterinärerna de militära och veterinära kunskaper, som utöver

vad de förut inhämtat genom sin veterinärutbildning och militärtjänstgöring

krävdes, för att de vid krigstillfälle skulle kunna fylla sin uppgift

på ett för armén tillfredsställande sätt. Dessutom borde de förkovras

i lämpliga delar av den rent militära utbildning de förut

erhållit.

Fackutbildningskursen, vilken borde omfatta vissa av de sakkunniga

närmare angivna ämnen, borde förläggas till ett kavalleriregemente

i Stockholm och i militärt hänseende stå under ledning av

chefen för detta regemente. Överinseendet över fackutbildningen i

militärveterinärt hänseende skulle tillkomma fältveterinärinspektören.

Grunderna för utbildningens bedrivande och programmet för densamma

syntes böra fastställas i kommandoväg.

De värnpliktiga veterinärernas tjänstgöring skulle omfatta sammanlagt

440 dagar (485 med 45 dagars avdrag). Efter militärtjänstgöring

av 195 och fackutbildning i 60 dagar återstode alltså 185 dagar eller

cirka 6 månader till facktjänstgöring. Under denna skulle de värnpliktiga

dels få utbildning i den praktiska militärveterinärtjänsten vid

truppförbanden, dels komma armén till nytta såsom biträdande veterinärer

Men det torde vara nödvändigt, att varje år ett antal av de

facktjänstgörande värnpliktiga, förslagsvis 3, efter en kortare tids

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

trupptjänstgöring, t. ex. en månad, fullgjorde sin facktjänst vid statens

veterinärbakteriologiska anstalt. Det vore nämligen nödvändigt att

sörja för, att armén hade ett tillräckligt antal veterinärer med så pass

stor bakteriologisk specialutbildning, att de vid behov kunde tjänstgöra

vid för armén nödvändiga veterinärbakteriologiska laboratorier.

De övriga värnpliktiga veterinärerna, vilkas antal torde komma att

uppgå till 20 å 22, skulle utkommenderas på kavalleri- och artilleriregementen

till en första två månaders tjänstgöringsperiod, vilken skulle

anses som en provtjänstgöring. Efter denna första tjänstgöring skulle

av de värnpliktiga det antal, Kungl. Maj:t i förväg bestämt, förslagsvis

5, kunna söka inträda i veterinärkårens reserv och där utnämnas till

bataljonsveterinärer. Uttagandet av dessa skulle ske med hänsyn till

betyg i veterinärexamen samt deras vid den militära tjänstgöringen,

fackutbildningen och provtjänstgöringen visade nit och intresse. De till

reserven utnämnda skulle avbryta sin tjänstgöring.

Det kunde nu tänkas tvenne sätt att ordna tjänstgöringen för återstående

15 å 17 värnpliktiga, nämligen antingen att de fullgjorde hela

sin tjänstgöring detta år eller att de tjänstgjorde ytterligare en månad

första året och sedan tre månader följande år. I båda fallen måste

tjänstgöringen avbrytas för en del av de värnpliktiga omedelbart efter

provtjänstgöringen, för att tjänstgöringen skulle kunna fördelas över

året på det för armén fördelaktigaste sättet.

För att de värnpliktigas facktjänstgöring skulle kunna ordnas på

enklaste sätt, ansåge de sakkunniga, att de värnpliktiga veterinärerna

efter fullgjord fackutbildning borde helt underställas fältveterinärinspektören.

Enligt nu gällande värnpliktslag tillhörde veterinärerna första uppbådet

under hela sin tjänstetid i beväringen. Under återstående värnpliktstid

tillhörde de landstormen och komme således icke att användas

i sitt yrke. Visserligen kunde dessa veterinärer frivilligt anmäla sig

till veterinärtjänst, men det vore icke med det allmännas intresse förenligt,

att dessa förhållanden icke vore i författning reglerade. Vid

krigstillfälle kunde med säkerhet förväntas, att det bleve brist på

veterinärer icke blott vid armén utan även i landet i övrigt. Så

hade varit förhållandet i nu pågående krig i alla de krigförande länderna,

och även i dem, där tillgången på veterinärer varit relativt större

än i vårt land. De sakkunniga ansåge därför, att veterinärerna under

hela sin värnpliktstid borde tillhöra beväringens första uppbåd. Om

mot förmodan vid någon tidsperiod antalet i värnpliktsåldern varande

veterinärer skulle bliva så stort, att vid ett då inträffande krigstillfälle

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 83. 57

det skulle finnas överflöd av veterinärer vid armén, vore det dock av

betydelse, att statsmakten hade veterinärerna så att säga samlade, ty

det kunde vara av största vikt, att det funnes veterinärer att tillgå,

vilka kunde kommenderas till civil tjänst i hemorten.

På grund av vad sålunda anförts, föresloge de sakkunniga,

att endast de, som vore antagna till elever vid veterinärhögskolau,

utbildades som värnpliktiga veterinärer,

att de värnpliktiga veterinärstuderandenas nuvarande första militära

utbildning bibehölles,

att deras nuvarande andra militärutbildning uppdelades i två perioder,

varav den ena fullgjordes i särkild skola vid artilleriregemente,

den andra vintertid med kavalleriets studentavdelning,

att fackutbildningen skedde vid särskild kurs efter avlagd veterinärexamen,

att facktjänstgöringen för tre värnpliktiga årligen efter en månads

trupptjänst fullgjordes vid statens veterinärbakteriologiska anstalt,

att ett antal (förslagsvis fem) värnpliktiga årligen efter två månaders

facktjänstgöring vunne inträde i fältveterinärkårens reserv som bataljonsveterinärer

samt i denna egenskap och i vanlig ordning fullgjorde

återstoden av facktjänstgöringen,

att övriga värnpliktiga fullgjorde facktjänstgöringen enligt särskilda

bestämmelser,

att veterinärer under hela sin värnpliktstid skulle tillhöra beväringens

första uppbåd, samt

att de värnpliktiga veterinärerna under sin facktjänstgöring underställdes

fältveterinärinspektören.

Vad först beträffade de sakkunnigas förslag, att värnpliktiga veterinärstuderande

skulle få påbörja sin värnpliktstjänstgöring först efter

vunnet inträde vid veterinärhögskolan, skulle, yttrar arméförvaltningen,

följden härav bliva, att dessa studerande ej finge påbörja sin

värnpliktstjänstgöring förrän tidigast året efter avlagd studentexamen.

Därigenom skulle dessa värnpliktiga gå miste om den avsevärda fördel

för deras fysiska utveckling, som obestridligen läge däri, att de efter

slutade skolstudier redan första sommaren finge påbörja sin militära

tjänstgöring, i likhet med vad fallet vore med deras studentkamrater.

Dessutom skulle de studenter, som av brist på utrymme vid veterinärhögskolan

eller för komplettering av betyg först följande år antoges till

studerande vid högskolan, få vänta ytterligare ett år på den militära

tjänstgöringen. Förslaget skulle för övrigt beröra ej blott dem, som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 käft. (Nr 83.) 8

Arméförvalt
ningera
yttrande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 83.

vunne inträde vid högskolan, utan även dem, som sökte men icke bleve

antagna till studerande därstädes. En särställning, som vore så ogynnsam

för vissa värnpliktiga, kunde arméförvaltningen icke finna tilltalande.

För de anatomiska studiernas bedrivande vid högskolan första

läsåret skulle det givetvis vara fördelaktigast, om om förmälda studenters

militärtjänstgöring bleve uppskjuten och de nyintagna lärjungarna

således finge, på sätt undervisningen nu vore planlagd, vara med från

läsårets början den 24 augusti; men då liknande fråga kunnat ordnas

vid de medicinska högskolorna, syntes oöverstigliga hinder ej heller böra

möta att med hänsyn till militärtjänstgöringen reglera denna angelägenhet

vid veterinärhögskolan. Visserligen kunde det enligt nu gällande

bestämmelser inträffa, att studenter, efter att på detta sätt hava tilldelats

kavalleriet, sedermera ej antoges till studerande vid veterinärhögskolan.

Detta vore ej som sig borde, men då det givetvis gällde endast ett

fåtal, torde väl olägenheten härav ej vara så stor, att någon hänsyn

behövde tagas härtill. Enligt arméförvaltningens förmenande hade således

icke tillräckligt talande skäl anförts för sådan ändring i värnpliktslagen,

som de sakkunniga föreslagit.

Vad beträffade dessa värnpliktigas militära utbildning, hade de sakkunniga,

som icke haft något att erinra mot att den första tjänstgöringsperioden

omfattade 109 dagar och fullgjordes på sätt nu skedde

vid kavalleriet, föreslagit, att den andra tjänstgöringsperioden om 86

dagar borde uppdelas och fullgöras dels vid artilleriet under en tid av

56 dagar, varunder dessa värnpliktiga vid något artilleriregemente finge

genomgå en särskild utbildningskurs, och dels såsom vinterutbildning

vid kavalleriet under 30 dagar ett följande år.

Mot detta förslag kunde arméförvaltningen, vad först beträffade

vinterutbildningen, ej underlåta framhålla, att, förutom de olägenheter,

som onekligen läge i en tredje inkallelse av dessa värnpliktiga under

deras militärutbildning, varigenom de under en hel månad skulle tvingas

avbryta sina studier mitt under pågående termin, det med fog kunde

ifrågasättas, huruvida de, med hänsyn till saknaden av kunskaper i detillämpade

veterinära ämnena, kunde draga den nytta av omförmälda

utbildning, som ur veterinärvårdssynpunkt måste vara avsedd med densamma.

Detta torde de först kunna göra, sedan de avlagt veterinärexamen.

Av dessa skäl borde vinterutbildningen icke förläggas till den

tid, som de sakkunniga föreslagit, utan äga rum efter genomgången

fackskola och helst i samband med denna och på så sätt utgöra ett

led i deras fackutbildning. Att dessa värnpliktiga finge fullgöra sin

andra militära utbildning vid fältartilleriet i stället för vid kavalleriet,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

ansåge sig arméförvaltningen däremot kunna tillstyrka, dock under förutsättning,

att denna utbildning ej uppdelades, såsom de sakkunniga föreslagit,

utan komme, såsom nu vore förhållandet, att omfatta 80 dagar, samt

att dessa värnpliktiga därigenom ej ginge miste om den undervisning i ridning,

som de skulle erhålla vid kavalleriet och som för deras framtida tjänstgöring

såsom veterinärer vore av största vikt. Det syntes ej heller vara behövligt

att sammandraga dem till en särskild utbildningskurs, då det

skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att anordna sådan kurs

och då de helt visst kunde få den utbildning, som önskades, även vid

fördelning på olika batterier. Men att de under denna tid utbildades

vid samma truppförband, vore givetvis ett önskemål, och detta torde ej

heller stöta på svårigheter.

Vad fackutbildningen beträffade, hade de sakkunniga föreslagit, att

den skulle omfatta 60 dagar, vilket vore i överensstämmelse med sjukvårdsstyrelsens

tidigare preliminära förslag. Enär behov av vinterutbildning

gjorde sig gällande även för veterinärerna, syntes denna också

lämpligen böra ingå såsom ett led i fackutbildningen och utgöra en

fortsättning på fackskolan.

Angående den tidpunkt, till vilken denna fackutbildning borde förläggas,

hade de sakkunniga föreslagit tiden från mitten av oktober till

mitten av december såsom lämpligast. Då de nyblivna veterinärerna

särskilt under sommarmånaderna bereddes de gynnsammaste tillfällen till

vikariat för äldre kamrater, vilket för deras praktiska utbildning

vore av särskilt stor betydelse, samt då de för vinnande av legitimation

såsom veterinärer vore skyldiga att hos någon praktiserande

veterinär fullgöra 4 månaders assistenttjänstgöring, vilken det vore önskvärt,

att de finge avsluta snarast möjligt efter avlagd examen, syntes det

ock med fog lämna ifrågasättas, om den av de sakkunniga föreslagna

fackutbildningstiden med hänsyn till nämnda förhållanden vore för omförmälda

värnpliktiga den lämpligaste. Det torde i stället vara för dem

förmånligare att få denna kurs förlagd till början av kalenderåret, varigenom

även den fördelen kunde vinnas, att vinterulbildningen kunde

anordnas i omedelbar följd därpå. Då emellertid denna fråga avgjordes

av Kungl. Maj:t i kommandoväg, syntes något slutligt förslag härom

ej behöva framläggas i detta sammanhang.

Angående facktjänstgöringen hade de sakkunniga föreslagit, att varje

år ett antal av de värnpliktiga, förslagsvis 3, efter en kortare tids

trupptjänstgöring, t. ex. under en månad, skulle fullgöra sin facktjänst

vid statens veterinärbakteriologiska anstalt. Givetvis hade armén

behov av ett mindre antal i bakteriologi utbildade veterinärer, och av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Övriga

myndigheters

yttranden.

sådana funnes redan nu flera att tillgå. Men om det ansåges, att värnpliktstiden

kunde utnyttjas för sådan utbildning, hade arméförvaltningen

icke något att erinra mot förslaget, dock endast under förutsättning,

att det gällde icke vapenföra. För att ifrågavarande utbildning

skulle kunna vara till full nytta, borde dessa värnpliktiga erhålla

handledning och undervisning, vilket emellertid ej kunde tänkas ske,,

utan att vederbörande professor härför komme i åtnjutande av viss ersättning.

Även undervisningsmateriel torde kräva kostnad. Förslaget

innehölle emellertid icke någon utredning i detta fall, varför arméförvaltningen

icke kunde närmare yttra sig om detsamma.

Hur facktjänstgöringen i övrigt borde ordnas, vore en fråga, som i

detta sammanhang ej syntes behöva upptagas till prövning. Arméförvaltningen

ansåge sig dock icke kunna underlåta att avstyrka den del

av förslaget, som avsåge, att vissa veterinärer efter genomgången fackutbildning

skulle utnämnas till bataljonsveterinärer i fältveterinärkårens

reserv och därmed befrias , från återstående värnpliktstjänstgöring. En

sådan anordning, enligt vilken ett fåtal värnpliktiga studenter skulle få

större nedsättning i tiden för sin värnpliktstjänstgöring än värnpliktslagen

för vissa kategorier eljest medgåve, syntes icke vara i överensstämmelse

med lagens anda.

Mot förslaget att veterinärerna skulle hela sin värnpliktstid tillhöra beväring

ens första uppbåd, hade arméförvaltningen icke något att erinra och tillstyrkte

i anledning därav betingade ändringar i § 34 mom. 4 av samma lag.

Att de värnpliktiga veterinärerna under sin facktjänstgöring borde

underställas vederbörande chef, läge i sakens natur, ty i annat fall vore

det för denne omöjligt att ordna deras tjänstgöring.

Av de i ärendet hörda militärmyndigheterna hava chefen för fortifikationen

och inspektören för trängen förklarat sig icke hava något

att erinra mot de sakkunnigas förslag. Till detta synes jämväl chefen för

andra arméfördelningen hava i huvudsak anslutit sig. Chefen för fjärde

arméfördelningen har funnit de av de sakkunniga framhållna synpunkterna

beträffande tidpunkten för de värnpliktigas utväljande samt i fråga

om första tjänstgöringens ordnande värda beaktande, men ansett utbildningen

i övrigt böra ordnas enligt arméförvaltningens förslag.

Cheferna för första, tredje, femte och sjätte arméfördelningarna,

kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland hava däremot

anslutit sig till arméförvaltningens uttalande.

Då de för närvarande gällande bestämmelserna beträffande sättet

för ordnandet av värnpliktiga veterinärstuderandes militära tjänstgöring

opaginerad Kontrollera mot PDF

(il

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

icke hunnit tillämpas mer än eu helt kort tidsperiod, har chefen för

generalstaben ansett tillräcklig erfarenhet ännu icke hava vunnits beträffande

deras större eller mindre lämplighet. Tidpunkten för vidtagande

av de utav de sakkunniga föreslagna förändringarna syntes

därför i varje fall ännu icke vara kommen. Däremot hade chefen för

generalstaben icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag, att veterinärer

under hela sin värnpliktstid skulle tillhöra beväringens första uppbåd.

Beträffande tidpunkten för påbörjandet av värnpliktstjänstgöringen

har inspektören för kavalleriet framhållit, att det ur krigsberedskapssynpunkt

vore av stor betydelse, att varje värnpliktig snarast möjligt erhölle

utbildning, så att vid mobilisering största möjliga antal omedelbart

eller efter kortare tjänstgöring kunde stå till förfogande. Innan

större erfarenhet i denna fråga vunnits, borde därför någon ändring i

nuvarande bestämmelser ej förekomma. De sakkunnigas förslag, att de

värnpliktiga vapenföra veterinärernas andra militärutbildning skulle uppdelas

i två perioder med tjänstgöring dels vid artilleriet, dels under

vintern, funne sig kavalleriinspektören däremot böra tillstyrka. Vad de

värnpliktiga veterinärernas fackutbildning anginge, vore det ur statens

synpunkt eu fördel, ju förr vederbörande genomginge densamma och

således bleve användbar för sin militära tjänstgöring i såväl fred som krig.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har funnit talande

skäl för, att de värnpliktiga veterinärernas tjänstgöring delvis förlädes

till artilleriet, och i sammanhang därmed framhållit betydelsen av, att

denna tjänstgöring anordnades på sådant sätt, att därmed vunnes det avsedda

ändamålet, nämligen ifrågavarande värnpliktigas utbildning i körning,

ridning, selars avpassning och därmed sammanhängande hästvård m. in.

Vad först angår de sakkunnigas förslag om vidtagande av sådan

ändring i värnpliktslagen, att endast de, som äro antagna till elever

vid veterinärhögskolan, skulle utbildas som värnpliktiga veterinärer,

finner jag i likhet med arméförvaltningen tillräckligt vägande skäl för

en sådan ändring icke hava blivit förebragta. En bestämmelse av dylik

innebörd skulle utgöra ett avsteg från den i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen

fastslagna principen rörande däri omnämnda värnpliktiga studerandes

tjänstgöringsförhållanden och leda till konsekvenser beträffande

värnpliktiga läkares, tandläkares, maskiningenjörers m. fl. tjänstgöring,

vilka icke nu kunna överblickas. Den omständigheten, att en eller

annan värnpliktig, som har för avsikt att ägna sig åt den veterinära

banan och för den skull tilldelas kavalleriet, sedermera icke vinner inträde

vid veterinärhögskolan och på grund därav icke vidare kommer

Departements
chefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 83.

att fullfölja sin tjänstgöring med de värnpliktiga veterinärerna, synes

vara av underordnad betydelse i jämförelse med den ur krigsberedskapssynpunkt

stora fördelen av, att de värnpliktiga veterinärerna

snarast möjligt erhålla sådan utbildning, att de vid en inträffande

mobilisering kunna tagas i anspråk för sin uppgift.

Beträffande de värnpliktiga veterinärernas tjänstgöring skall denna

enligt värnpliktslagen fullgöras med dels militärutbildning, dels fackutbildning

och facktjänstgöring, allt enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar. Militärutbildningen har hittills varit fördelad

på två perioder, av vilka den ena fullgjorts under första värnpliktsåret

tillsammans med de till kavalleriet uttagna studenterna och den andra

under andra värnpliktsåret med vederbörligt kavalleriregemente. Några

bestämmelser rörande sättet för fackutbildningens och facktjänstgöringens

fullgörande hava ännu icke blivit av Kungl. Maj:t meddelade.

Denna del av tjänstgöringen har nämligen ännu icke för någon

årsklass kunnat taga sin början, enär utbildningen vid veterinärhögskolan

ännu icke avslutats. Emellertid föreligger inom lantförsvarsdepartementet

förslag till bestämmelser härutinnan, men ärendet befinner sig ännu icke

i det skick, att det kunnat underställas Kungl. Maj:ts prövning.

De sakkunniga hava nu framställt åtskilliga förslag rörande sättet

för ordnandet för framtiden av de värnpliktiga veterinärernas såväl

militärutbildning som fackutbildning och facktjänstgöring. Med hänsyn

till den korta tid de nuvarande bestämmelserna röranda den militära

utbildningen tillämpats, torde, på sätt chefen för generalstaben framhållit,

tillräcklig erfarenhet ännu icke hava vunnits beträffande deras

större eller mindre lämplighet. Vad beträffar de sakkunnigas yttrande

rörande önskvärdheten av de värnpliktiga veterinärernas utbildning i

seldons anpassande, hästars anspänning och i körning, har detta önskemål

redan beaktats, i det under nästlidet år andra tjänstgöringsperioden

av militärutbildningen förlagts till artilleriet. Vad åter angår de av de

sakkunniga framställda förslagen i fråga om fackutbildningens och facktjänstgöringens

ordnande, synas dessa böra tagas under övervägande

i samband med det förslag till bestämmelser härutinnan, som, enligt

vad ovan nämnts, redan föreligger inom lantförsvarsdepartementet. Därvid

torde jämväl böra beaktas vad de sakkunniga anfört rörande de

värnpliktiga veterinärernas vinterutbildning. Jag anser mig därför för

närvarande icke kunna uttala mig rörande de särskilda punkterna av

de sakkunnigas i förevarande hänseende framställda förslag i vidare

mån, än att jag icke kan biträda förslaget om att vissa veterinärer efter

genomgången fackutbildning skulle utnämnas till bataljonsveterinärer

i fältveterinärkårens reserv och därmed befrias från återstående värn
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd, Proposition Nr 88. 63

pliktstjänstgöring. Eu dylik anordning skalle nämligen innebära ett

betänkligt avsteg från den i värnpliktslagen uppställda principen om tjänstgöringstidens

lika längd för dem, som blivit uttagna i och för eu och samma

utbildning, och dessutom kunna medföra ej önskliga konsekvenser beträffande

tjänstgöringstidens längd för andra kategorier värnpliktiga.

Mot de sakkunnigas förslag, att värnpliktiga veterinärer skola under

hela sin värnpliktstid tillhöra beväringens första uppbåd, har jag

icke något att erinra, då något annat lika effektivt sätt att vid inträffande

mobilisering fylla linje- och reservtruppernas behov av veterinärer

icke torde finnas. Jag tillåter mig erinra därom, att vad sålunda

föreslagits redan gäller beträffande värnpliktig, som avlagt medicine

kandidatexamen samt fullgjort därefter följande föreskrivna propedeutiska

kurser och grundläggande tjänstgöring. Erforderlig ändring

av § 34 mom. 4 värnpliktslagen torde därför böra vidtagas. Till frågan

härom återkommer jag i annat sammanhang.

Reserven.

Personalen i fältveterinärkårens reserv utgöres av:

1) personal, som vid eller efter avgång från beställning på stat

utan rätt till fyllnadspension vunnit inträde i kårens reserv,

2) personal, som med rätt till fyllnadspension avgått från beställning

på stat, med skyldighet att kvarstå i reserven samt

3) sådan personal, som direkt vunnit sin första anställning i fältveterinärkårens

reserv.

Beställningarna benämnas fältveterinär, regementsveterinär, bataljonsveterinär

samt fältveterinärstipendiat.

De under 2) omförmälda veterinärerna äro skyldiga att inträda i

kårens reserv och där kvarstå till fyllda 65 år samt äga tjänstgöringsskyldighet

i krig och då värnpliktiga eljest inkallas till rikets försvar,

ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap

eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan

bliva anbefalld. De under 1) och 3) omförmälda veterinärerna äro

skyldiga att tjänstgöra i ovan nämnda fall samt dessutom under en regementsövning

minst vart tredje år intill utgången av det kalenderår,

då de uppnå 40 års ålder. Fältveterinärkårens reserv upptager för närvarande

22 bataljonsveterinärer tjänstgöringsskyldiga enligt sistnämnda

bestämmelser.

Genom den utbildning, som de värnpliktiga veterinärerna enligt de

sakkunnigas förslag skulle genomgå, komme armén att vid mobilisering

disponera en veterinärkår, som bättre än vad hittills varit fallet fyllde

Nuvarande

förhållanden.

De sakkunnigas

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 83.

måttet på de fordringar, eom måste ställas på denna kår. Vid arméns

ställande på krigsfot vore emellertid ett antal militärveterinära befattningar

av den beskaffenhet och vikt samt ställde sådana krav på sin

innehavare, att de icke kunde anförtros annat än åt väl skolade militärveterinärer.

Antalet på stat anställda veterinärer vore dock icke på

långt när tillräckligt för att fylla detta behov, utan måste detta fyllas

genom anskaffande av eu tillräckligt stor reserv. De sakkunniga ansåge

detta kunna ske på följande sätt, nämligen

1) genom inrättandet av en reservstat,

2) genom sänkning av de på stat anställda veterinärernas pensionsålder

samt

3) genom att göra inträdet i fältveterinärkårens reserv lockande för

de värnpliktiga veterinärerna.

I likhet med vad som skett vid officers-, intendenturofficers- och

fältläkarkåren, torde det vara lämpligt att även inrätta en reservstat för

fältveterinärkåren. Härför talade samma skäl, som föranlett övriga reservstaters

inrättande. Antalet beställningar å reservstaten borde lämpligen

vara proportionellt mot antalet beställningar å fältläkarkårens reservstat.

Efter genomförd organisation bestode fältläkarkåren av 6 fältläkare,

48 regementsläkare samt 55 bataljonsläkare å aktiv stat. Mot dessa

svarade å reservstaten 2 fältläkare, 12 regementsläkare och 6 bataljonsläkare.

Med det av de sakkunniga föreslagna antalet militärveterinärer å

aktiv stat, nämligen 6 fördelningsveterinärer, 10 regementsveterinärer

samt 21 bataljonsveterinärer, skulle de olika beställningarnas antal å

reservstat ungefär bliva: 2 fördelningsveterinärer, 3 regementsveterinärer

samt 2 bataljonsveterinärer. Denna reservstat borde uppsättas under en

följd av förslagsvis fem år. Första året kunde tillsättas en regementsveterinär,

andra året en fördelnings- och en bataljonsveterinär, tredje

året en regementsveterinär, fjärde året en fördelningsveterinär samt

femte året en regements- och en batalj onsveterinär.

Pensionsåldern för regementsveterinär vore nu 60 år samt för bataljonsveterinär

55. Tjänsteåldern skulle uppgå till 30 år. Efter avgången

med fyllnadspension vore dessa veterinärer tjänstgöringsskyldiga i

reserven till fyllda 65 år. Med denna sena pensionsålder bleve antalet

veterinärer, som kvarstode i reserven, synnerligen ringa. För att råda

bot för detta förhållande syntes pensionsåldern för arméns veterinärer

lämpligen böra sänkas till 55 år för regementsveterinär samt till 50 år

för bataljonsveterinär. För fältveterinärinspektören samt för fördelningsveterinärerna

borde pensionsåldern dock fastställas till 60 år. Utom

fördelen, att armén finge en större och bättre reserv av veterinärer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 8b‘. 6a

skulle härigenom även vinnas, att den aktiva militärveterinärkårens

fältduglighet i synnerligen önskvärd grad ökades. Eu regementsveterinär

över 55 år besutte nämligen i allmänhet icke den uthållighet, som

krävdes för att under fälttjänstövningar, mera ansträngande marscher

m. m. följa truppen. En bataljonsveterinär bleve i än högre grad tagen

i anspråk för dylika ansträngande uppgifter, varför anspråken på fältduglighet,

när det gällde bataljonsveterinärer, måste sättas större än för

regementsveterinär. De ansträngningar, för vilka veterinären under

fälttjänstövning och i krig utsattes, bleve mången gång större, än som

krävdes av truppofficeren.

Då en omedelbar övergång till den lägre åldersgränsen för pension

icke kunde göras, med mindre än den fordrade tjänsteåldern sänktes,

hade de sakkunniga tänkt sig, att denna skulle sättas till 25 år i stället

för de nu fordrade 30. Det oaktat skulle nog i ett icke ringa antal

fall eu bataljonsveterinär icke kunna uppnå denna tjänsteålder förr än

några år efter fyllda 50 år.

Det skulle knappast vara välbetänkt att göra övergången till den

här föreslagna pensionsåldern med ens efter genomförandet av eu ny

lönestat. Ty i så fall skulle avgången i regements- och bataljons veterinärgraderna

inom kort tid bliva så stor, att det vore otänkbart, att de

ledigblivna platserna kunde alla bliva väl besatta. De sakkunniga hade

därför tänkt sig en övergångsperiod av omkring sju år. För en övergång

till sådana nya pensionsförhållanden krävdes emellertid en omsorgsfull

utredning från pensionsteknisk synpunkt. De sakkunniga ville

därför endast uttala önskvärdheten av den föreslagna lägre pensionsåldern

för regements- och bataljonsveterinärer.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle årligen av Kung!. Maj:t bestämmas

det antal värnpliktiga veterinärer, vilka efter genomgången

fackutbildning och viss del av facktjänstgöringen skulle kunna vinna

inträde i fältveterinärkårens reserv. Då värnpliktig veterinär utnämnts

till bataljonsveterinär i fältveterinärkårens reserv, borde hans värnpliktstjänstgöring

anses avslutad. Hans tjänstgöringsskyldighet skulle därefter

vara lika med den, som nu gällde för veterinär, som direkt vunnit

sin anställning i fältveterinärkårens reserv. Genom denna lindring i

själva värnpliktstjänstgöringen skulle med säkerhet befattningarna i

kårens reserv bliva mycket begärliga. Man kunde därför räkna med

en duglig, väl rekryterad reserv, som genom den vart tredje år återkommande

obligatoriska repetitionsövningen hölles i ett mer fältdugligt

skick, än vad fallet bleve med övriga värnpliktiga veterinärer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 käft. (Nr 83.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Arméförvaltningens

yttrande.

Övriga myndigheters

yttranden.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Om sådan bataljonsveterinär i reserven toge eller erhölle avsked

från sin beställning utan att hava fullgjort minst lika lång tjänstgöring

i reserven som den värnpliktstjänstgöring, från vilken han erhållit befrielse

vid antagandet till bataljonsveterinär, borde han omedelbart vara

skyldig att såsom värnpliktig fullgöra den återstående tjänstgöringstiden.

På grund av vad sålunda anförts, föresloge de sakkunniga,

att en reservstat inrättades för militärveterinärkåren,

att pensionsåldern bestämdes för batalj onsveterinär till 50 år, för

regementsveterinär till 55 år, för fördelningsveterinär till 60 år och

för fältveterinärinspektören till 60 år,

att tjänsteåldern för pensions erhållande sattes för regemente- och

batalj onsveterinär till 25 år, samt

att tillämpandet av den nya pensionsstaten skedde med en övergångstid

av förslagsvis sju år.

Att även fältveterinärkåren borde erhålla en reservstat, ansåffe

7 0

arméförvaltningen vara i full överensstämmelse med principerna i den’

nya härordningen. Därom hade också sjukvårdsstyrelsen på sin tid

gjort framställning. Arméförvaltningen finge därför tillstyrka, att för

fältveterinärkåren upprättades en reservstat, vilken med hänsyn tilBdet

av ämbetsverket föreslagna antalet regements- och bataljonsveterinärbeställningar

på stat borde utgöras av 1 fältveterinärbeställning, 4 regementsveterinärbeställningar

och 2 bataljonsveterinärbeställningar.

Förslaget om sänkning av pensionsåldern kunde arméförvaltningen

biträda endast i den mån, att denna för regementsveterinärer bestämdes

till 55 år. Huruvida det vore lämpligt att minska tjänstetiden för pensions

uppnående från 30 till 25 år, kunde ämbetsverket icke avgöra, då

konsekvenserna härav icke vore kända.

Mot vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit hava

chefen för fjärde arméfördelningen, inspektören för kavalleriet, generalfälttygmästaren

och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen

och inspektören för trängen förklarat sig icke hava något att erinra.

Däremot hava cheferna för första, tredje, femte och sjätte arméfördelningarna,

kommendanten i Boden samt militärbefälhavaren på

Gottland anslutit sig till vad arméförvaltningen anfört.

Chefen för generalstaben har förklarat sig icke i sak hava något

att erinra mot de sakkunnigas förslag om inrättande av en reservstat

men ansett, att denna fråga kunde lösas först vid en tidpunkt, då tillgången

på militärveterinärer kunde beräknas vara så stor, att vakanser

opaginerad Kontrollera mot PDF

<)7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Sd.

ej_ behövde uppstå inom kårens beställningar på aktiv stat för att få

reservstatens platser besatta.

Med hänsyn till angelägenheten av att armén vid inträffande mobilisering

må äga tillgång å ett tillräckligt antal fullt utbildade militärveterinärer,

anser jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag om upprättande

av en särskild reservstat för fältveterinär k åren. Beträffande

antalet beställningar å reservstaten ansluter jag mig till arméförvaltningens

förslag. Den skulle alltså efter genomförd organisation komma

att upptaga 1 fältveterinär beställning, 4 regementsveterinärbeställningar

och 2 bataljonsveterinärbeställningar. I fråga om fältveterinärkårens

reservstat torde böra gälla samma allmänna grunder, som av riksdagen

fastställts beträffande fältläkarkårens reservstat.

Vad härefter pensionsåldern angår, utgör denna för närvarande för

fältveterinären vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och regementsveterinärer

60 år samt för bataljonsveterinärer 55 år. De sakkunniga

hava nu föreslagit, att pensionsåldern måtte bestämmas för fältveterinärinspektören

och fördelningsveterinär till 60 år, för regementsveterinär

till 55 år och för bataljonsveterinär till 50 år. I sammanhang härmed

hava de sakkunniga föreslagit, att tjänståldern för pensions erhållande

måtte för regemente- och bataljonsveterinär sänkas från 30 år till 25 år.

Beträffande chefen för sjukvårdsstyrelsens fältveterinärbyrå eller

överfältveterinären, såsom ifrågavarande befattningshavare enligt det av

mig förordade förslaget skulle benämnas, torde pensionsåldern för honom

böra såsom hittills, i likhet med vad som gäller för överfältläkaren,

bibehållas vid 60 år. I överensstämmelse med vad som är stadgat

för de vid arméfördelningsstaberna anställda fältläkarna, torde samma

pensionsålder eller 60 år jämväl böra fastställas för innehavarna av de

nya fältveterinärbeställningarna.

Vad slutligen angår pensionsåldern för regementsveterinärer och

och bataljonsveterinärer, anser jag mig icke kunna biträda de sakkunnigas

förslag om dennas sänkning till 55 respektive 50 år. Jag tillåter

mig erinra därom, att den nuvarande pensionsåldern är densamma som

gäller för regementsläkare och bataljonsläkare, och något skäl att sätta

pensionsåldern lägre för veterinärerna än för läkarna torde icke förefinnas.

Vid nu angivna förhållande torde den för pensions erhållande

fordrade tjänståldern av 30 år allt fortfarande höra bibehållas.

Beträffande de sakkunnigas förslag om inträde i fältveterinärkårens

reserv för visst antal värnpliktiga veterinärer efter genomgången fackutbildning

och viss del av facktjänstgöringen liar jag redan i det föregående

yttrat mig.

Departements
chefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Nuvarande

förhållanden

Tidigare

förslag om

löneförbättringar.

Avlöning.

Enligt för närvarande gällande stater åtnjuta arméns veterinärer,

frånsett inkvarterings- och servisbidrag, följande avlöningsförmåner,

nämligen,

fältveterinären: majors löneförmåner, eller löu 4,000 kronor och

dagavlöning i 365 dagar å 5 kronor = 1,825 kronor, summa 5,825

kronor;

regementsveterinär: kaptens av andra klassen löneförmåner, eller lön

2,400 kronor och dagavlöning i 365 dagar å 4 kronor = 1,460 kronor,

summa 3,860 kronor;

bataljonsveterinär: löjtnants av andra klassen löneförmåner, eller

lön 1,020 kronor och dagavlöning i 365 dagar å 3 kronor = 1,095

kronor, summa 2,115 kronor; samt

fältveterinär stipendiat: arvode om 600 kronor för år.

Dessutom utgår till de 14 äldsta bataljonsveterinärerna ett årligt

tillägg å lönen av 480 kronor.

Redan uti underdånig skrivelse den 13 juni 1912 gjorde Svenska

Fältveterinärsällskapet framställning om en förbättring av militärveterinärernas

löneförmåner. Därvid föreslogs, att regementsveterinär skulle

erhålla avlöning lika med kapten av första klassen, samt att de äldre

bataljonsveterinärernas avlöning skulle sättas lika med kaptens av andra

klassen och de yngre bataljonsveterinärernas lika med löjtnants av första

klassen. Förslaget motiverades med den bristande rekryteringen av

militärveterinärkåren och det därigenom uppkomna stora antalet vakanser

samt den ogynnsamma ställning militärveterinärerna arbetade under i

ekonomiskt hänseende jämfört med de civila veterinärerna.

Över nämnda framställning avgåvo arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse, efter att hava inhämtat yttranden från

arméfördelningscheferna och cheferna för dem underställda beridna

truppförband ävensom inspektören för kavalleriet samt militärbefälhavaren

på Gottland, den 7 november 1912 underdånigt utlåtande samt

framhöllo därvid, att militärveterinärernas löneförmåner visserligen borde

ökas, men att detta icke borde ske på sätt Fältveterinärsällskapet föreslagit

utan genom en löneförbättring med ålderstillägg efter vissa års

tjänst. Civila departementet och sjukvårdsstyrelsen hemställde därför,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om förändringar

av militärveterinärernas avlöning i enlighet med ett av departementet

och stj^relsen avgivet förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SS. (59

Någon framställning i ämnet till riksdagen blev emellertid icke

avlåten.

Uti sin underdåniga skrivelse den 30 september 1915 angående

lantförsvarets medelsbehov för år 1917 gjorde arméförvaltningen ånyo

framställning om lönereglering för fältveterinärkåren samt framhöll

därvid, att genom 1914 års härordning visserligen icke vidtagits annan

ändring i organisationen av fältveterinärkåren, än att antalet beställningar

ökats i följd av nyuppsatta formationer, men att det dock vore

tydligt, att veterinärerna vid armén på grund av densamma måste

underkasta sig ökad tjänstgöring, varigenom möjligheten för dem att

utöva enskild verksamhet komme att inskränkas. Behovet av löneförbättring

åt veterinärpersonalen på stat vid armén framträdde därför

kraftigare än förut. Då härtill komme, att ett flertal veterinärbeställningar

vid armén alltjämt vore vakanta och att nya sådana enligt 1914

års härordning skulle tillsättas, ansåge arméförvaltningen det vara ofrånkomligt

att snarast möjligt genomföra löneförbättring åt ifrågavarande

kår, därest veterinärvården vid armén skulle kunna nöjaktigt tillgodoses.

Arméförvaltningen hemställde därför, att Kung]. Maj:t måtte till

1916 års riksdag avlåta förslag om sådan ändring i militär veterinärernas

löneförmåner,

att fältveterinärstipendiat erhölle i årligt arvode 900 kronor samt i

dagarvode 8 kronor,

att bataljonsveterinär erhölle löjtnants av första klassen lön samt

dessutom rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor att utgå efter en väl

vitsordad tjänstetid såsom batalj onsveterinär på stat av 5 år,

att bataljonsveterinären vid Positionsartilleriregementet utom avlöningsförmåner,

som ovan för bataljonsveterinär vore föreslagna, tilldelades

ett särskilt årligt arvode av 500 kronor,

att regementsveterinär, med bibehållande av sina hittills varande

löneförmåner, tillerkändes rätt till två ålderstillägg å 500 kronor vartdera,

att efter väl vitsordad tjänstgöring utgå, det första till den, som

varit bataljons- och regementsveterinär på stat under sammanlagt 10 år,

därav minst 5 år såsom regementsveterinär på stat, och det andra, då

han varit anställd såsom regementsveterinär i ytterligare 5 år, samt

att regementsveterinär eller bataljonsveterinär, som vid de ändrade

avlöningsvillkorens trädande i kraft innehade sådan beställning, skulle,

för åtnjutande av rätt till ålderstillägg enligt förenämnda grunder, äga

tillgodoräkna sig den tid, han dessförinnan innehaft anställning vid

armén.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung!. May.is Nåd. Proposition Nr 83.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1916

yttrade dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet, att han

genom den förebragta utredningen funne tillfullo ådagalagt, att en förbättring

av militärveterinärernas löneförmåner måste äga rum inom en

nära framtid. Särskilt vore detta erforderligt för att fältveterinärkåren

skulle kunna på ett betryggande sätt rekryteras och veterinärvården av

arméns dyrbara hästmateriel därigenom bliva behörigen tillgodosedd.

Med hänsyn till rådande statsfinansiella förhållanden funne sig departementschefen

emellertid icke kunna tillstyrka bifall till arméförvaltningens

framställning, utan syntes med den ifrågasatta löneregleringen böra

anstå till ett kommande år.

Arméförvaltningens förslag upptogs i särskilda motioner inom riksdagen.

Då emellertid förslaget utgjorde en lönereglerings- och organisationsfråga,

vilken vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,

ansåg sig statsutskottet, hur b ehj ärtan svärd frågan än kunde vara, icke

böra i anledning av de väckta motionerna närmare ingå på densamma

och avstyrkte därför motionerna. Dessa blevo jämväl av riksdagen avslagna.

De sakkunni- Vid utredning av frågan angående vilka avlöningsförmåner militärgas

förslag, veterinärerna böra åtnjuta, hava de sakkunniga ansett, att följande allmänna

synpunkter borde beaktas.

1) Arméns veterinärer borde vara så avlönade, att kårens rekrytering

säkerställdes och att begåvade och för denna del av den veterinära

verksamheten särskilt intresserade veterinärer därvid kunde påräknas.

2) Begynnelselönerna måste vara så avvägda, att banan kunde giva

något så när motsvarande inkomster som de, vilka de civila veterinärerna

kunde räkna med.

3) För att vid uppkommen ledighet i de högre tjänstegraderna

kunna påräkna, att dessa platser komme att besättas av de mest meriterade

bataljonsveterinärerna, måste avlöningsförmånerna i de högre befattningarna

vara sådana, att det för en batalj onsveterinär med familj

skulle kunna vara möjligt att söka dem utan att stå allt för stor ekonomisk

risk.

Rekryteringen av militärveterinärkåren hade hittills mött stora

svårigheter. Så hade ständigt omkring fem bataljonsveterinärbefattningar

varit vakanta. Vid ledighet i regementsveterinärgraden hade

de sökandes antal varit mycket ringa. Orsakerna härtill hade varit

för små löner och omöjligheten att vinna befordran över regementsveterinär.

En ung veterinär, som äguade sig åt civil tjänst, kunde

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung1. Maj:Is Nåd. Proposition Nr s;i.

såsom distriktsveterinär i lön beräkna 1,800 kronor samt inkomster

av privatpraktik. Hans förpliktelser för denna lön vore att stå till

statens tjänst vid utbrott av smittosamma sjukdomer och i överensstämmelse

med gällande författningar mot särskild taxa utöva

praktik inom sitt distrikt. I stort sett kunde han alltså ägna hela sin

dag åt privat praktik och upparbetandet av denna. Om en nyutexaminerad

veterinär ville ägna sig åt köttbesiktning, kunde han som extra

veterinär vid ett slakthus genast räkna med en inkomst av omkring

3,300 kronor jämte fri bostad. Till högre lönegrader skedde sedan befordran

ganska raskt. Som assistentveterinär (biträdande vid slakthus

eller köttbesiktningsbyrå) i Stockholm vore avlöningen 4,200 kronor

och som förste besiktningsveterinär 5,800 kronor. Sanitetsveterinären

hade 7,000 kronor samt chefen för Stockholms stads slakthus och saluhallar

12,000 kronor i löneförmåner.

Det vore alltså tydligt, att de, som ägnade sig åt militärveterinäryrket,

komme i långt ogynnsammare ställning, enär bataljonsveterinärs

begynnelseavlöning blott vore, förutom inkvarterings- och servisbidrag,

2,115 kronor, och det dröjde många år, innan han kunde räkna på

någon ökning i denna lön. Särskilt gjorde sig detta gällande på de

orter, där inkomsterna av privatpraktik för den unge veterinären ställde

sig ogynnsamma. De sakkunniga ansåge på grund härav, att begynnelselönen

för bataljonsveterinär borde sättas lika med löjtnants av

första klass eller till 2,595 kronor jämte inkvarterings- och servisbidrag.

För den äldre hälften av bataljonsveterinärerna, vilka nu hade dylik

avlöning, borde densamma jämväl höjas. Då en bataljons veterinär nått

den högre lönegraden, hade han i allmänhet haft en ålder av några

och trettio år. Vid samma ålder kunde en veterinär med civil tjänst

räkna med en inkomst, som betydligt överstege den äldre bataljonsveterinärens

lön. De löneförmåner, en bataljonsläkare åtnjöte, vore redan från

början lika med kaptens av andra klass. Dessa läkare hade en med

veterinärernas jämförlig tjänst. Läkarnas utbildningstid vore visserligen

längre än veterinärernas men dock ej så särdeles mycket. Enligt studiehandboken

för Karolinska institutet skulle fullständig läkarexamen

utan svårighet kunna avläggas på 7 x/s år. Vid veterinärhögskolan vore

utbildningstiden avsedd att räcka 4 år, men studierna vid högskolan

hade trots koncentration betydligt försvårats med den ökade omfattning

undervisningen fått, så att endast 37,ll procent av de studerande kunde

taga examen på den avsedda tiden, medan 33 procent toge den på 41 V samt

9,27 procent på 5 år; detta oaktat studieåret vore minst en månad längre

för veterinärstuderande än för dem, som bedreve studier till läkar
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 83.

examen. Det vore även en inom armén i övrigt okänd princip, att

befattningsinnehavare med motsvarande tjänsteförrättning och ålder hade

olika löner på grund av olika utbildning. Det funnes ingen anledning

att i detta hänseende göra undantag för veterinärerna. De sakkunniga

ansåge därför, att de äldre bataljonsveterinärerna borde åtnjuta lön lika

med kapten av andra klassen. Ett ytterligare skäl härför vore pensionsfrågan.

Det kunde icke anses billigt, att en veterinär efter trettio

års tjänst skulle få eu pension, som nu vore fallet med bataljonsveterinärerna,

av blott 1,200 kronor. Den minsta skäliga torde vara den,

som utginge till kapten av andra klassen, eller 1,920 kronor.

Regementsveterinärer, som ej komme att göra fördelningsveterinärs

tjänst, borde, enligt de sakkunnigas mening, erhålla löneförmåner lika

med kapten av första klassen. Detta bleve samma lön som de äldre

bataljonsläkarna, och syntes denna lön vara fullt berättigad med hänsyn

till det arbete regementsveterinärerna hade sig ålagt.

Löneförmånerna för för delning sv eterinär erna syntes böra sättas lika

med dem för major. De sakkunniga hade tagit under övervägande,

huruvida man ej skulle kunna nöja sig med ett arvode av 500 kronor.

Med hänsyn till fördelningsveterinärernas ansvarsfulla uppgift och de

ökade inskränkningar i deras möjligheter till extra inkomster, som deras

tjänst komme att medföra, syntes dock den föreslagna avlöningen vara

den lämpliga. Med endast 500 kronors arvode skulle fördelningsveterinärens

ökning i inkomster över regementsveterinärens bliva 1 krona 40

öre om dagen. Den inkomsten kunde han i de flesta fall skaffa sig på

annat sätt utan tillnärmelsevis det arbete och ansvar, som fördelningsveterinärtjänsten

medförde.

Vad fältveterinärinspektörens avlöning beträffade, ansåge de sakkunniga,

att denna borde så avvägas, att det kunde vara en verklig lockelse

för en duglig veterinär att meritera sig för denna plats, och att

innehavaren skulle kunna existera på enbart denna avlöning. Fältveterinärinspektören

borde nämligen ej få innehava annan tjänst eller

ägna sig åt någon privat praktik. Då överstelöjtnants löneförmåner

överstege de för fördelningsveterinär föreslagna med endast 500

kronor, ansåge de sakkunniga, att denna löneklass ej skulle vara tillräcklig

för att kunna tillförsäkra armén den bästa av de för denna

plats lämpliga veterinärerna. Fältveterinärinspektören borde därför

erhålla samma lön som överste.

Beträffande villkoren för åtnjutande av de nya löneförmånerna borde

föreskrivas, att privatpraktik skulle vara tillåten, i den mån det vore

med tjänsten förenligt och för vederbörandes veterinära utbildning

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

gagneligt, men att för rätt till annan privat tjänst skulle fordras särskilt

tillstånd. Vid de truppförband, där mer än en veterinär vore anställd,

borde fordras, att i regel samtliga där anställda veterinärer gjorde

daglig tjänst.

1 reservens avlöningsförhållanden ansåge de sakkunniga sig ej böra

föreslå några ändringar.

Avlöningen för personalen å den föreslagna reservstaten för militär - veterinärkåren syntes böra bestämmas i enlighet med principer, som

gällde för arméns reservstat. Fördelningsveterinär å reservstat borde

alltså uppbära i lön 3,100 kronor, regementsveterinär 2,100 kronor

samt bataljons veterinär lön lika med kompaniofficer av mellersta löneklassen

eller 1,650 kronor. Dagavlöning och traktamenten skulle utgå

till motsvarande belopp. Det till kompaniofficer i mellersta löneklassen

utgående lönetillägget av 300 kronor borde även utgå till bataljonsveterinär.

Dagavlöningen för de värnpliktiga veterinärerna borde utgå med 50

öre om dagen under tiden för militärtjänstgöringen och under fackutbildningen.

Under facktjänstgöringen borde däremot dagavlöningen

höjas till 1 krona.

I enlighet med vad sålunda anförts, skulle lönestaten för militärveterinärkåren

bliva följande:

1 fältveterinärinspektör å 8,190 kr..................................... 8,190 kronor

6 fördelningsveterinärer » 5,825 » .................................. 34,950 »

10 regementsveterinärer » 4,860 » ................................... 48,600 »

10 bataljonsveterinärer )) 3,860 » .................................. 38,600 ))

11 bataljonsveteriuärer )) 2,595 » ........... 28,545 »

Summa 158,885 kronor

Härtill komme ett ytterligare belopp av 20,190 kronor, nämligen

inkvarterings- och servisbidrag med 14,090 kronor, det av riksdagen

beviljade anslaget på 1,000 kronor till fästningsveterinären i Boden, av

de sakkunniga föreslagna: arvode åt bataljonsveterinären vid Strömsholm,

två arvoden å 300 kronor åt de båda civila medlemmarna av

veterinärvårdsstyrelsens fackråd samt sex arvoden å 500 kronor åt de

civila veterinärerna vid trängkårerna och ett arvode å 500 kronor åt

civil veterinär vid Norrlands ingenjörkår.

Kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna organisationen

skulle alltså, med bortseende från reservstaten, uppgå till sammanlagt

179,075 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 käft. (Nr 83.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Reservation.

Arméförvalt
ningens
yttrande.

Övriga

myndigheters

yttranden.

I enlighet med vad sålunda anförts, föresloge de sakkunniga,

att yngre bataljonsveterinär erliölle avlöning lika med löjtnant av

första klassen,

att äldre bataljonsveterinär erhölle avlöning lika med kapten av

andra klassen,

att regementsveterinär erhölle avlöning lika med kapten av första

klassen,

att fördelningsveterinär erhölle majors avlöning,

att fältveterinärinspektören erhölle överstes avlöning,

att privatpraktik skulle vara tillåten för militärveterinärerna utom

för fältveterinärinspektören,

att fördelningsveterinär å reservstat erhölle lön lika med major å

reservstat,

att regementsveterinär å reservstat erhölle lön lika med kompaniofficer

av högsta löneklassen,

att bataljonsveterinär å reservstat erhölle lön lika med kompaniofficer

av mellersta löneklassen samt 300 kronor lönetillägg, samt

att värnpliktig veterinär erhölle 50 öre om dagen under militärtjänstgöring

och fackutbildning samt 1 krona om dagen under facktjänstgöring.

Beträffande de sakkunnigas förslag har en ledamot uttalat avvikande

mening i så måtto, att han ansett, att därest de sakkunnigas

förslag om indragning av vissa militärveterinärtjänster vunne statsmakternas

bifall, de nuvarande innehavarna av de beställningar, som skulle

indragas, borde bliva delaktiga av den löneförbättring, som innefattades

i de sakkunnigas förslag.

Arméförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot

de föreslagna löneförmånerna. Då ämbetsverket icke ifrågasatte inrättandet

av en fältveterinärinspektörsbeställning, föresloges i stället,

att chefen för fältveterinärbyrån, som borde benämnas överfältveterinär,

erhölle samma löneförmåner jämte ålderstillägg som chefen för fältläkarbyrån

med rätt för den nuvarande innehavaren av tjänsten att för

erhållande av detta ålderstillägg räkna sig intjänt tid tillgodo.

Mot de av de sakkunniga föreslagna avlöningsförmånerna hava de

i ärendet hörda myndigheterna i allmänhet icke haft något att erinra.

Chefen för tredje arméfördelningen har dock ansett, att chefen för sjuk
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr <SV5. 75

vårdsstyrelsens fältveterinärbyrå borde hava överstelöjtnants avlöningsförmåner.

Chefen för generalstaben har förklarat sig icke hava något att i

sak erinra mot en lönereglering enligt do av de sakkunniga uttalade

principerna, men enligt hans mening borde frågan lösas i samband med

den nödvändiga löneregleringen för arméns officerare, underofficerare

och likställda.

Med förmälan att det icke förefunnes något särskilt skäl att i avlöningsavseende

gynna fält veterinärkåren framför arméns övriga personal,

har slutligen kommendanten i Boden förordat en uppdelning av

såväl regements- som bataljonsveterinärbeställningarna i två löneklasser

omfattande vardera halva antalet av respektive beställningar med löneförmåner,

motsvarande för regementsveterinärerna kaptens av första

och andra klass samt för bataljonsveterinärerna löjtnants av första och

andra klass.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om genomförande

av en lönereglering för fältveterinärkåren sedan Mera år tillbaka

stått på dagordningen men av olika anledningar ännu icke fått

sin lösning. Då behovet av förbättrade löneförhållanden för militärveterinärerua

redan blivit av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen erkänt,

anser jag mig icke behöva närmare ingå på de skäl, som tala härför,

utan torde jag kunna begränsa mig till frågan angående löneförmånerna

för de särskilda beställningarna.

Vad då först angår chefen för sjukvårdsstyrelsens fältveterinärbyrå

eller överfältveterinären, såsom han enligt det av mig förordade organisationsförslaget

bör benämnas, håller jag i likhet med arméförvaltningen

före, att han i fråga om löneförmåner bör likställas med chefen

för sjukvårdsstyrelsens fältläkarbyrå eller överfältläkaren. Löneförmånerna

torde alltså, frånsett inkvarterings- och servisbidrag, böra bestämmas

sålunda: lön 5,300 kronor, dagavlöning å 5 kronor — 1,825 kronor,

summa 7,125 kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor

efter 5 års väl vitsordad tjänst. I enlighet med vad arméförvaltningen

föreslagit, torde den nuvarande fältveterinären vid övergång till den

nya lönestaten böra för ålderstilläggs åtnjutande få räkna sig tillgodo

föregående tjänstgöring i innehavande beställning.

Med hänsyn till de ansvarsfulla åligganden, som komma att påvila

de vid arméfördelningsstaberna anställda fältveterinärerna, och de på

grund av deras tjänst begränsade möjligheterna till privatpraktik finner

jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas av vederbörande myndigheter

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

förordade förslag, att fältveterinär bör åtnjuta majors löneförmåner

eller, förutom inkvarterings- och servisbidrag, lön 4,000 kronor, dagavlöning

å 5 kronor = 1,825 kronor, summa 5,825 kronor.

I likhet med de sakkunniga anser även jag, att regementsveterinär

bör åtnjuta enahanda löneförmåner som kapten av första klassen,

d. v. s., förutom inkvarterings- och servisbidrag, lön 3,400 kronor, dagavlöning

å 4 kronor = 1,460 kronor, summa 4,860 kronor. Till regementsveterinären

vid Bodens garnison torde fortfarande såsom hittills

böra utgå ett särskilt arvode av 1,000 kronor.

Vad slutligen bataljonsveterinärernas löneförmåner angår, finner

jag mig jämväl böra biträda vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Yngre bataljonsveterinär torde alltså böra åtnjuta samma löneförmåner

som löjtnant av första klassen eller lön 1,500 kronor, dagavlöning å 3

kronor = 1,095 kronor, summa 2,595 kronor och äldre bataljonsveterinär

samma löneförmåner som kapten av andra klassen eller lön 2,400 kronor,

dagavlöning å 4 kronor = 1,460 kronor, summa 3,860 kronor. Då

det icke på förhand kan angivas, vilka av de vid de särskilda truppförbanden

och formationerna placerade bataljonsveterinärerna komma

att tillhöra den äldre hälften, torde i vederbörande stater samtliga

bataljonsveterinärer böra upptagas med löneförmåner lika med löjtnant

av första klassen. På Kungl. Maj:t torde därefter böra ankomma att

efter förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse tillerkänna de

äldre bataljonsveterinäx-erna kaptens av andra klassen löneförmåner.

Härav föranledda utgifter, utgörande för en var av de till den äldre

gruppen hänförliga bataljonsveterinärerna 1,265 kronor, torde lämpligen

böra utgå från särskilda under ordinarie avlöningsanslaget för ändamålet

beräknade medel.

För åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna torde böra stadgas

i huvudsak enahanda villkor och bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

och riksdagen år 1911 fastställts vid beslutande av den nya organisationen

av fältläkarkåren.

Mot de av de sakkunniga föreslagna avlöningsförmånerna för beställningshavare

på reservstat har jag icke något att erinra. Lönen

skulle alltså utgöra för fältveterinär 3,100 kronor, för regementsveterinär

2,100 kronor och för bataljonsveterinär 1,650 kronor. Därjämte

bör till bataljonsveterinär vid uppnådd 48 års ålder utgå ett avlöningstillägg

å 300 kronor. I överensstämmelse härmed skulle pensionen

efter avgång från reservstat utgöra för fältveterinär 2,700 kronor, för

regementsveterinär 1,800 kronor och för bataljonsveterinär 1,300 kronor.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag därom, att värnpliktig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd.

11

veterinär skulle erhålla 50 öre om dagen under militärtjänstgöring och

fackutbildning samt 1 krona om dagen under facktjänstgöring, finner

jag mig icke kunna biträda samma förslag. Till värnpliktiga veterinärer

böra nämligen utgå penningbidrag och penningtillskott efter samma

grunder, som gälla för övriga kategorier värnpliktiga.

Kostnaderna för den nuvarande militärveterinär organisationen kunna

beräknas sålunda:

Avlöning:

1

15

28

8

regementsveterinärer å 3,860 krön

bataljonsveterinärer å 2,115 »

fältveterinärstipendiater å 600 »

............. kronor

5,825: —

r ............ »

57,900: —

........... »

59,220: —

............ »

4,800: -

Summa kronor

127,745: —

Arvode åt regementsveterinären vid Bodens garnison kronor 1,000: —

Lönetillägg åt 14 äldre batalj onsveterinärer å 480

kronor ....................................... )) 6,720: —

Arvode åt veterinären vid ridskolan å Strömsholm

och vid Utnäslöts remontdepå (600 + 800=) ... » 1,400: —

Arvode åt veterinären vid krigsskolan å Karlberg... )) 300: —

Inkvarterings- och servisbidrag ...................................... » 13,500: —

Summa kronor 150,665

Till nämnda belopp bör emellertid läggas kostnaden för upprätthållande

av veterinärvården vid infanteritruppförbanden, utgörande i

medeltal 300 kronor för varje infanteriregemente å fastlandet med undantag

av Norrbottens regemente, d. v. s. (26 x 300 =) 7,800 kronor. Sammanlagda

kostnaden för veterinärvårdens upprätthållande vid armén

enligt nuvarande organisation uppgår alltså till (150,665 + 7,800 =)

158,465 kronor.

Såsom förut nämnts, skulle kostnaderna enligt den av de sakkunniga

föreslagna organisationen uppgå till 179,075 kronor. Då emellertid de

sakkunniga icke uti sitt förslag beaktat veterinärvårdens ordnande vid

infanteriet, ej heller ifrågasatt någon ändring i sättet för veterinärvårdens

bestridande vid krigsskolan, bör för erhållande av med varandra

jämförbara kostnadssiffror till nyssnämnda belopp läggas dels

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

7,800 kronor för ombesörjande av veterinärvården vid infanteriet, dels

300 kronor arvode till veterinären vid krigsskolan. Sammanlagda kostnaden

för veterinärvårdens upprätthållande vid armén enligt de sakkunnigas

organisationsförslag bör alltså upptagas till (179,075 + 7,800

+ 300 =) 187,175 kronor.

Kostnaderna enligt den av raig förordade organisationen skulle komma

att uppgå till följande belopp, nämligen

Avlöning:

1 överfältveterinär ..

kronor

7,125

1 assistent å fältveterinärbyrån ........................... » 4,860: —

6 fältveterinärer å 5,825 kronor.......................... » 34,950: —

10 regementsveterinärer å 4,860 kronor ....... » 48,600: —

13 äldre bataljonsveterinärer å 3,860 kronor...... » 50,180: —

14 yngre bataljonsveterinärer å 2,595 kronor .. » 36,330: —

Summa kronor 182,045

Arvode åt regementsveterinären vid Bodens garnison kronor 1,000: —

Inkvarterings- och servisbidrag, förslagsvis ............... )) 20,000: —

Summa kronor 203,045: —

Härtill komma emellertid kostnaderna för upprätthållande av veterinärvården

vid de infanteriregementen, vilka äro förlagda å orter, där

beridet truppförband icke finnes. För ifrågavarande ändamål torde, i enlighet

med vad i årets statsverksproposition föreslagits, böra beräknas

ett belopp av 5,000 kronor. Sammanlagda kostnaden för veterinärvårdens

vid armén upprätthållande enligt den av mig förordade organisationen

skulle alltså uppgå till (203,045 + 5,000 =) 208,045 kronor.

Den av mig förordade organisationen skulle alltså medföra eu ökad

kostnad för statsverket av (208,045 — 158,465 =) 49,580 kronor eller i

jämnt tal 50,000 kronor.

I jämförelse med den av de sakkunniga föreslagna organisationen

ställer sig den av mig förordade i runt tal 21,000 kronor dyrare.

Denna merkostnad beror huvudsakligen därpå, att jag icke ansett mig

kunna biträda de sakkunnigas förslag om indragning av bataljonsveterinärbeställningarna

vid trängen och vid Norrlands ingenjörkår.

Kostnaderna för fältveterinärJcärens reservstat efter genomförd organisation

kunna beräknas sålunda:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr Sd.

Löner enligt stat:

1 fältveterinär ....................................... kronor 3,100: —

4 regementsveterinärer å 2,100: — » 8,400: —

2 bataljons veterinärer ä 1,650: — ... » 3,300: — kronor 14,800: -_

Dagavlöning, förslagsvis:

1 fältveterinär och 4 regementsveterinärer

i 27 dagar å 5 kronor per

dag..................................................... kronor 675: —

2 bataljonsveterinärer i 35 dagar å

4 kronor per dag ............................ )) 280: — ); 955._

Rese- och traktamentsersättning, förslagsvis:

1 fältveterinär och 4 regementsveterinärer

å 42 kronor ........................ kronor 210: —

2 bataljonsveterinärer å 36 kronor .. )) 72:— ^ 282:_

Summa kronor 16,037: -—

Tjänsteställning.

Enligt nuvarande bestämmelser har fältveterinären majors, regementsveterinär

kaptens, bataljonsveterinär löjtnants och fältveterinärstipendiat

underlöjtnants tjänsteställning. Stipendiat kan efter tre år få

löjtnants tjänsteställning.

Då som allmän regel lön och tjänsteställning borde följas åt, borde

enligt de sakkunnigas mening fältveterinärinspektör hava överstes tjänsteställning,

fördelningsveterinär majors, regementsveterinär kaptens, äldre

bataljonsveterinär kaptens och yngre bataljonsveterinär löjtnants tjänsteställning.

Fördelningsveterinär och regementsveterinär borde, liksom för vissa

andra tjänstemannakårer ägde rum, efter viss tjänstetid tilldelas närmast

högre tjänsteställning. För fördelningsveterinär borde denna

tjänstetid vara 25 år och för regementsveterinär 20 år, räknat efter

deras utnämning till bataljonsveterinär. Med hänsyn till att dessa

tjänsteställningar tillkomme fältläkare och regementsläkare omedelbart

vid deras utnämning, hur unga de än därvid vore, syntes detta förslag

vara fullt berättigat.

Nuvarande

förhållanden,

De sakkunnigas

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

Nuvarande

förhållanden.

so

Veterinärer tillhörande fältveterinärkårens reserv borde hava motsvarande

tjänsteställning som de på stat anställda. Vad bataljonsveterinärerna

beträffade, borde dock ingen tilldelas kaptens tjänsteställning,

såframt ej alla på stat anställda med längre eller lika lång tjänstetid nått

kaptens tjänsteställning. Detsamma gällde om högre tjänsteställning åt

fördelnings- och regementsveterinärer tillhörande reserven.

De värnpliktiga veterinärerna borde efter fullgjord militärtjänstgöring

erhålla furirs tjänsteställning samt kvarstå i denna grad till efter

fullgjord fackutbildning. Under facktjänstgöringen borde de värnpliktiga

veterinärerna hava fänriks tjänsteställning.

Mot vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit, hava

de i ärendet hörda militärmyndigheterna icke framställt någon erinran.

Då chefen för sjukvårdsstyrelsens fält veterinärbyrå, överfältveterinären,

såväl i fråga om avlöningsförmåner som beträffande tjänsteåligganden

kommer att intaga samma ställning som överfältläkaren,

torde han böra erhålla samma tjänsteställning som denne senare eller

överstelöjtnants tjänsteställning.

I enlighet, med vad de sakkunniga föreslagit, torde fältveterinär

böra hava majors, regementsveterinär kaptens, äldre bataljons veterinär

kaptens och yngre bataljonsveterinär löjtnants tjänsteställning. Mot de

sakkunnigas förslag, att fältveterinär och regementsveterinär böra efter

viss tjänstetid tilldelas närmast högre tjänsteställning, har jag icke något

att i princip erinra, men synes det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t

att meddela de bestämmelser, som härutinnan kunna finnas erforderliga.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande tjänsteställningen för veterinärer

tillhörande fältveterinärkårens reserv giver mig icke anledning

till någon erinran.

De sakkunnigas förslag rörande de värnpliktiga veterinärernas

tjänsteställning anser jag mig icke kunna tillstyrka, då ifrågavarande

värnpliktiga icke böra intaga någon särställning i förhållande till andra

värnpliktiga, vilka enligt § 27 mom. 1 D värnpliktslagen utbildas för

särskilda ändamål.

Tillsättning av militärveterinära tjänster.

Beträffande kompetensen för och tillsättningen av de militära

veterinärbeställningarna gäller för närvarande, att för anställning som

fältveterinärstipendiat fordras att vara legitimerad veterinär eller att

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 83. 81

hava genomgått tre fjärdedelar av kursen vid veterinärhögskolan. Till

bataljons veterinär kan utnämnas legitimerad veterinär, vilken i egenskap

av fältveterinärstipendiat fullgjort fyra månaders tjänst som extra

veterinär vid armén. Befordran till bataljonsveterinär kan även ske

från reserven. För befordran till regementsveterinär fordras att hava

som batalj onsveterinär på stat fullgjort tre års tjänst. För fältveterinärtjänsten

fordras regementsveterinärkompetens.

Fältveterinärstipendiatbefattningarna tillsättas, efter ansökan, av generalfältläkaren.

Bataljons- och regementsveterinärbefattningarna sökas

hos Konungen. Sjukvårdsstyrelsen jämte den veterinära byråchefen i

medicinalstyrelsen avgiva förslag bland de sökande. Befattningarna

tillsättas av Kungl. Maj:t. Till erhållande av fältveterinärbefattningen

avgiver generalfältläkaren förslag hos Konungen på lämplig person.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde samtliga militärveterinära

tjänster tillsättas av Kungl. Maj:t, fältveterinärinspektören och fördelningsveterinärerna

utan ansökan samt regements- och bataljonsveterin

är tjänsterna efter ansökan.

Veterinär vårdsstyrelsen borde utgöra befordringskommission vid

militärveterinära tjänsters tillsättande. Då i denna funnes representerade

såväl den militärveterinära som vetenskapliga sakkunskapen,

syntes härvid det nu rådande samarbetet med medicinalstyrelsen ej behöva

vidare ifrågakomma.

Till batalj onsveterinär på stat borde i första hand utnämnas bataljonsveterinär

i reserven. För kompetens i övrigt borde fordras med

goda vitsord fullgjord minst två månaders facktjänstgöring.

För kompetens till regementeveterinärtjänst borde fordras dels att

hava varit anställd som bataljons veterinär på stat under minst tre år

samt dels att hava genomgått en särskild kurs för bataljons veterinärer

samt därvid hava avlagt godkända prov.

För kompetens till fördelningsveterinär skulle fordras att vara regementsveterinär

och att i denna tjänst hava ådagalagt framstående

skicklighet.

Med hänsyn till nödvändigheten av att batalj onsveterinären vid

Strömsholms ridskola hade god undervisningsskicklighet, syntes vid

denna tjänsts tillsättande även böra fordras två föreläsningsprov, det

ena över självvalt ämne.

Vid upprättandet av förslag till samtliga dessa beställningar syntes

hänsyn även böra tagas till idkad vetenskaplig och annan författarverksamhet

av militärveterinärt intresse.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 käft. (Nr 83.)

De sakkunnigas

förslag.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Arméförvalt
ningens
yttrande.

Övriga myndigheters

yttranden.

Departements
chefen.

De sakkunnigas

förslag.

Då frågan om tillsättning av militärveterinära tjänster stode i intimt

samband med organisationen, bär arméförvaltningen ansett något

förslag i detta sammanhang icke böra avgivas Titan bestämmelser därom

böra inflyta i en ny instruktion, sedan organisationen blivit slutligt fastställd.

Arméförvaltningen finge emellertid härutinnan hänvisa till vad

ämbetsverket ovan anfört i fråga om det av de sakkuniga föreslagna

fackrådet.

Beträffande förevarande del av ämnet hava militärmyndigheterna

antingen icke gjort något uttalande eller ock förklarat sig instämma

med arméförvaltningen. Inspektören för kavalleriet har framhållit, att

vid tillsättandet av militärveterinära tjänster vederbörande truppförbandschefer

borde böras, varemot någon befordringskommission icke

borde förekomma.

Därest den av mig förordade omorganisationen av fältveteriuärkåren

varder av riksdagen bifallen, böra givetvis nya bestämmelser utfälldas

angående sättet för tillsättandet av de särskilda beställningarna ävensom

angående de kompetensfordringar, som böra uppställas för inträde

i kåren och för erhållande av befordran från lägre till högre befattning.

Bestämmelserna därom torde, på sätt arméförvaltningen framhållit, böra

inflyta i en blivande instruktion för fältveterinärkåren. Då något förslag

till dylik instruktion icke föreligger, anser jag mig för närvarande

icke kunna närmare uttala mig angående de sakkunnigas förslag. Jag

tillåter mig endast framhålla, att då enligt den av mig förordade organisationen

något vetenskapligt fackråd icke skulle komma att finnas, någon

anledning icke föreligger att upphöra med det samarbete mellan sjukvårdsstyrelsen

och medicinalstyrelsen, som för närvarande äger rum i

befordringsfrågor.

Militärveterinära utMldningskurser.

För att de på stat anställda militärveterinärerna skulle kunna fylla

de krav, som ställdes på dem vid krigstillfälle, ansåge de sakkunniga

det nödvändigt att genom särskilda kurser draga försorg om att utbildningsmöjligheter

härutinnan bereddes militärveterinärerna. Fn sådan

utbildningskurs, avsedd för att vinna kompetens till regementsveterinärbeställning

och såsom repetitionskurs för äldre militärveterinärer, borde

förläggas till Stockholm. Utbildningen skulle omfatta såväl militära

som veterinära ämnen. De militära ämnena borde vara arméorganisa
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 83.

tion, grunddragen av taktiken, ordergivning in. m. samt kartläsning och

orientering. Dessutom syntes utbildning böra givas i allt vad som rörde

etapptjänsten. De veterinära ämnena borde omfatta veterinär krigs*

hygien med läran om ersättningsfodermedlen och dessas lämpliga användande

samt de av sådana fodermedel förorsakade sjukdomarna.

Vidare borde meddelas undervisning i kirurgi med speciell hänsyn

till krigskirurgien. Undervisningen i kirurgi skulle vara förenad

med operationsövningar. Kursen borde även omfatta bakteriologi

samt läran om de smittosamma kreaturssjukdomarna och tekniken

för deras bekämpande och i samband härmed även desinfektionsläran

och dess praktiska tillämpning. På grund av dess hygieniska

betydelse borde även undervisningen omfatta en kurs i köttkontroll.

Jämväl syntes kunna ifrågasättas, huruvida ej en kurs i patologisk

anatomi lämpligen kunde ingå i denna undervisning. Frånsett kirurgien

skulle de veterinära ämnena ungefär motsvara dem, som genomginges

under de vid veterinärhögskolan anordnade kurserna för länsveterinäraspiranter.

Utom dessa rent militära och véterinära ämnen borde kursen även

omfatta ämnen rörande veterinärtjänstens funktion i krig. På krigsspelskarta

och vid fältövningar borde genomgås den veterinära delen

av etapptjänsten samt dessutom övningar i etablering av sjukstall såväl

i bebyggd ort som under svårare förhållanden.

Som lärare vid dessa kurser borde tjänstgöra dels professorer vid

veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska anstalt, dels

militärveterinärer samt generalstabsofficer och intendenturofficer. Lokaler

för undervisningen kunde påräknas vid veterinärhögskolan. Tiden för

denna kurs borde sättas till minst densamma som för motsvarande kurs

för läkare, nämligen 2 Vs månad.

Veterinärernas militärveterinärutbildning borde dessutom underhållas

och vidgas genom deltagande i respektive såväl arméfördelningars som

regementens fältövningar för officerare.

Under förutsättning att militärveterinärkårens medlemmar erhölle

bättre löneförmåner, i vilket fall större fordringar borde ställas på desamma,

har arméförvaltningen förklarat sig icke hava något att erinra

mot, att dessa genomginge viss utbildningskurs såsom villkor för befordran

till högre tjänster. De sakkunniga hade visserligen avgivit förslag

till anordnande av dylika kurser men underlåtit att verkställa utredning

angående de kostnader, som ovillkorligen måste vara förenade därmed.

Förevarande fråga borde därför först senare upptagas till prövning.

Arméförvalt
ningena
yttrande.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

m nyheters ,-^v } ärendet hörda militärmyndigheterna hava chefen för fjärde

yttranden. 8 arméfördelningen, inspektören för kavalleriet, chefen för fortifikationen

och inspektören för trängen förklarat sig icke hava något att erinra

mot de sakkunnigas förslag. Övriga myndigheter hava antingen instämt

med arméförvaltningen eller ock icke gjort något uttalande.

Departements- . I likhet med de sakkunniga anser även jag, att särskilda utbildcheten.

ningskurser för militärveterinärer böra, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad för närvarande är förhållandet beträffande militärläkarna, för

framtiden anordnas, ävensom att genomgången sådan kurs bör utgöra

villkor för befordran till regementsveterinär. Då emellertid, såsom arméförvaltningen

framhållit, någon utredning icke föreligger angående kostnaderna

för anordnande av dylika kurser, anser jag mig icke nu böra

närmare ingå pa denna fråga utan torde med beslut härutinnan böra

tillsvidare anstå.

Hovslagar bestal lningsmän.

”''.^förslå'' Erfarenheten hade visat, yttra de sakkunniga, att det vore ett

oavvisligt krav, att de beridna eller med hästar försedda vapenslagen

både tillgång på ett tillräckligt antal väl utbildade hovslagare med goda

moraliska egenskaper. Det sätt, varpå hovbeslaget utfördes, spelade

nämligen en utomordentligt stor roll med avseende å hästmaterielets

brukbarhet. Ett dåligt utfört beslag minskade i hög grad en armés

slagfärdighet.

Antalet . liov slag arbeställning smärt på stat av manskaps grad borde

vid kavalleriet, såsom också enligt nuvarande organisation vore förhållandet,

vara två per skvadron. Utom dessa borde även per bataljon

finnas en beställningsman, vilken skulle kunna vara ställföreträdare för

hovslagarunderofficeren, varjämte beslaget av de hästar, vilka tillkommit

genom kulsprutetroppens inrättande, krävde särskild hovslagare. Dessutom

borde till varje kavalleriregemente uttagas så många värnpliktiga

hovslagare, att det komme sammanlagt en hovslagare per tropp, förutom

hovslagarunderofficerens ställföreträdare.

Vid artilleriet syntes det nuvarande antalet på stat anställda hovslagare

vara tillräckligt, då till beslaget av de lejda hästarna för detta

vapenslag redan nu uttoges ett tillräckligt antal värnpliktiga hovslagare.

Detta syntes även gälla för ingenjörkårerna och trängen.

Vad beträffade Strömsholms ridskola, vore det nödvändigt, att till

veterinärens biträde för hästsjukvården samt för skoning av ridskolans

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 88.

85

hästar en å två liovslagarbeställningsmän upptoges på ridskolans stat,

enär hovslagare icke kunde påräknas från arméns truppförband.

Då hovslagarna under fältförhållanden i det övei-vägande antalet

fall Unge utföra sitt arbete under både fysiskt och moraliskt synnerligen

krävande förhållanden, och det vore av utomordentlig vikt, att de

fullgjorde sitt arbete väl, måste uttagningen av dem, som skulle utbildas

till hovslagare, ske med den största omsorg, så att därtill endast uttoges

sådana, hos vilka de nödvändiga personliga egenskaperna vore

till finnandes. En oeftergivlig förutsättning bleve då, att utväljandet

av hovslagareleverna skedde på en sådan tidpunkt av deras soldatutbildning,

att befälet kunnat få tillförlitlig kännedom om deras egenskaper.

Aven vore det nödvändigt, att hovslagareleverna, då de började

sin fackutbildning, genom soldatutbildning bibringats i tillräcklig grad

färdighet i läsning, skrivning m. fl. skolämnen, samt att deras militära

utbildning givit dem den önskvärda fältdugligheten och militära uppfattningen.

För att dessa villkor skulle kunna fyllas, syntes det önskvärt,

att hovslagareleverna först genomgått fullständig rekrytutbildning

samt fullgjort den därpå följande repetitionsövningen.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle den, som först efter genomgången

fullständig soldatutbildning uttoges till hovslagarutbildning, förbinda

sig att kvarstå i två år vid truppförbandet efter avslutad hovslagarskola.

De sakkunniga ansåge icke denna bestämmelse erforderlig

utan hölle före, att den kunde lägga hinder i vägen för, att till hovslagarutbildningen

anmälde sig de bästa av de för denna utbildning lämpliga

volontärerna. Erfarenheterna från andra skolor, t. ex. furirskolan,

bekräftade detta. Hovslagarnas löneförmåner borde i stället göras tillräckligt

lockande, för att de på denna grund skulle kunna förmås att

rekapitulera efter genomgången skola och sedan de fått erfarenhet om,

vad yrket innebure. Om elev anmälde sig på ett senare stadium av

den militära utbildningen än det här föreslagna, syntes det böra ligga

i vederbörande regementschefs hand att bestämma vilken rekapitulation,

som borde fordras.

För närvarande anordnades hovslag ar skolor årligen vid samtliga kavalleri-

och fältartilleriregementen samt vid Positionsartilleriregementet

och Gottlands artillerikår. Elever från infanteriet, fästningsartilleriet

samt ingenjör- och trängtrupperna utbildades vid respektive arméfördelningars

hovslagarskolor enligt bestämmande av arméfördelningschefen

eller motsvarande chef. De sakkunniga hade icke anledning

att föreslå någon ändring härutinnan. Visserligen hade därvid icke

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 83.

förbisetts de fördelar, som skulle erbjudas genom anordnandet av centrala

skolor med särskilda väl kvalificerade lärare och med ett sådant

val av förläggningsort, att tillgången på övnings- och studiemateriel

bleve fullständigare än den materiel, som med nuvarande förläggning

kunde bjudas eleverna. Men med hänsyn till de obestridliga fördelar

den nuvarande anordningen hade i fråga om utbildningen i övrigt och

lämpligheten av att eleverna vore förlagda till det regemente, där de

sedan skulle vara verksamma och under ledning av den veterinär, som

senare skulle hava överinseendet över deras tjänst som hovslagare, hade

de sakkunniga ansett den nuvarande förläggningen vid regementena

som den lämpligaste.

De sakkunniga ansåge sig dock böra framhålla vissa önskemål beträffande

utbildningen. Enligt nu gällande bestämmelser stode denna

under överinseende av veterinären. Detta hade vid en del truppförband

föranlett, att eleverna vid hovslagarskolan av skvadrons- och batteribefäl

kommenderats till annan tjänstgöring än den, som haft samband

med skolan. Så hade det inträffat, att hovslagareleverna fått göra stallvaktstjänst

och nattvakter. Då arbetet i hovslagarskolan vore fysiskt

särdeles ansträngande, krävdes, att elevens krafter om möjligt icke toges

i anspråk för något annat än det, som hade samband med hans pågående

specialutbildning. Olägenheten skulle kunna hävas, om skolorna

ställdes under veterinärens omedelbara, befäl, en anordning som rent

militärt ej medförde några olägenheter, då denna skola liksom övriga

vid regementet direkt sorterade under truppförbandschefen. Dessutom

borde lämpliga undervisningslokaler för hovslagarskolorna beredas de

regementen, vid vilka hovslagarutbildning ägde rum och som ännu vore

i saknad av dylika.

En lönereglering för hov slag arbeställning smännen ansåge de sakkunniga

önskvärd. Under nu rådande avlöningsförhållanden hade det nämligen

visat sig vara förenat med stora svårigheter att förmå hovslagarna att

rekapitulera. Sedan de tjänat ut sin tid, toge de nästan undantagslöst

avsked. Vid denna tid hade de nått den utbildning och färdighet, att

de bäst skulle kunnat vara truppförbandet till gagn, men nu ginge de

i stället över till bättre avlönade civila tjänster. Till någon del torde

obenägenheten att rekapitulera visserligen kunna hava sin grund i oviljan

mot att underkasta sig det militära tvånget, men huvudorsaken vore

säkerligen att söka i avlöningsförhållandena. Frågan om avlöningsreglering

för hovslagarna kunde emellertid knappast lösas annat än i

samband med reglering av övriga beställningmäns löneförmåner. En

löneförbättring syntes de sakkunniga lämpligen kunna ske dels genom

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

en ökning av hovslagarbeställningsmännens dagavlöning samt dels

genom vill avvägda rekapitulationspremier. Vidare skulle det vara till

största fördel, om utom för hovslagarunderofficeren även dennes ställföreträdare

kunde beredas sådan bostadslägenhet, att han hado möjlighet

att ingå äktenskap.

Beträffande förevarande del av ämnet har arméförvaltningen anfört,

att innan Kungl. Maj:t fattat beslut angående hovslag arutbildningen, sådan

den nu vore anordnad vid armén, hade detta föregåtts av en omsorgsfull

utredning. Då denna utbildning med hänsyn till de möjligheter,

som stode till buds, fungerade på tillfredsställande sätt, och de

av de sakkunniga föreslagna ändringarna visserligen ur teoretisk synpunkt

kunde anses vara ändamålsenliga, men enligt arméförvaltningens förmenande

skulle på sämre sätt tillgodose såväl arméns som de enskilda

yrkesmännens intressen, förefunnes icke någon anledning att föreslå

ändring i nu bestående förhållanden.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag ansåge armeförvaltningen,

att det vore önskligt få högre avlöning åt yrkesmännen vid

armén för att därigenom befrämja rekryteringen. Det syntes emellertid

tveksamt, huruvida ändring i avlöningsförhållandena för vissa yrkesmän

vid armén kunde äga rum, utan att eu dylik åtgärd vidtoges för övrig

personal vid armén.

Beträffande behovet av hovslag ar furir vid kavalleriregementena hade

detta av sjukvårdsstyrelsen på det sätt, som stått styrelsen till buds,

redan framhållits vid uppgörande av förslag till 1914 års härordning.

Av de i ärendet hörda militärmyndigheterna hava åtskilliga uttalat

sin anslutning till de sakkunnigas förslag, under det att andra förklarat

sig instämma med arméförvaltningen.

Chefen för andra arméfördelningen har ansett bästa sättet för en

förbättring av rekryteringen av hovslagarna vara, att den hovslagare,

som kvarstannade i tjänst, sedan hans första anställningstid gått till

ända, erliölle, förutom i staten angivna löneförmåner, eu timpenning

till visst belopp, i likhet med vad som nu vore. fallet med artilleriets

hantverksbeställningsmän, vilka vore beordrade till tjänstgöring vid

tyganstalterna. Såsom lämplig form för ökade avlöningsförmåner åt

hovslagarna har chefen för sjätte arméfördelningen föreslagit större

dagavlöning efter rekapitulation ävensom rekapitulationspremier.

Vad först angår antalet hovslagarbeställningsmän vid kavalleriet,

har detta genom 1914 års härordning blivit bestämt med hänsyn till

Arméförvalt
ningens
yttrande.

Övriga

myndigheters

yttranden.

Departements
chefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

De sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

det behov av dylika beställningsmän, som vid tiden för härordningens

antagande ansågs förefinnas. Att, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, nu

besluta en ökning av antalet hovslagarbeställningsmän finner jag mig

därför icke kunna tillstyrka. Frågan härom torde böra anstå, intill dess

erfarenheten giver vid handen, att det nuvarande antalet dylika beställningsmän

är otillräckligt.

I enlighet med vad jag under punkten 8 av det vid innevarande

års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

anfört, torde med prövning av frågan angående uppförande av

hovslagarbeställningsmän å ridskolans stat böra anstå, till dess frågan

om ridskolans förseende med särskilda stamhästar bliver aktuell i samband

med indragning av den nuvarande hingstdepån vid Strömsholm.

Då, enligt vad armé förvaltningen framhållit, det sätt, varpå hovslagarutbildningen

för närvarande är ordnad, måste anses tillfredsställande,

torde någon anledning icke föreligga att i sammanhang med

frågan om veterinärväsendets omorganisation föreslå någon ändring av

de härutinnan gällande bestämmelserna. De av de sakkunniga framhållna

önskemålen rörande ifrågavarande utbildning torde emellertid

vara förtjänta av beaktande.

Vad slutligen angår frågan om beredande av högre avlöningsförmåner

åt hovlagarbeställningsmännen, torde, på sätt arméförvaltningen

framhållit, denna böra till prövning företagas i samband med en blivande

utredning angående lönereglering för arméns personal i dess

helhet.

Hovslagarunderofficerare.

För att undervisningen skulle kunna tillfredsställande bedrivas vid

vederbörliga truppförband, ansåge de sakkunniga nödvändigt, att den

praktiska undervisningen handhades av en härutinnan fullt kompetent

underofficer med hovslagarutbildning. Så vore nu förhållandet vid artilleriet,

där eu av regementets underofficerare, efter genomgången hovslagarskola

och särskild utbildningskurs, anförtroddes ledningen av den

praktiska hovslagarutbildningen under regementsveterinärens överinseende.

Vid kavalleriet däremot hade denna utbildning handhafts av

en furir, vilken i sin funktion som hovslagarunderofficer åtnjutit ett

månatligt extra arvode av 45 kronor. Detta hade icke varit en tillfredsställande

anordning. Samtliga chefer vid kavalleriet och regementsveterinärerna

vid samma vapenslag hade starkt betonat nödvändigheten

av, att det vid varje kavalleriregemente funnes en hovslagarunderofficer,

detta icke blott för undervisningens skull utan även för att det prak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd. H9

tiska utförandet av hovbeslaget skulle kunna effektivt övervakas och hovslagarna

ständigt stå under fackkunnig tillsyn. Under nuvarande förhållanden,

då endast eu furir vore avsedd för dessa ansvarsfulla åligganden,

hade det visat sig omöjligt att tillfredsställande ordna hovbeslaget

och hovslagarutbildningen vid kavalleriet. Vid en del regementen hade

man sökt giva furiren-liovslagarunderofficeren den önskvärda överordnade

ställningen gentemot hovslagarmanskapet genom att göra honom

till sergeant i regementet, men detta hade icke kunnat undanröja den

andra stora olägenheten av det nuvarande systemet, nämligen att en

furir med förutsättningar för att kunna bliva en duglig hovslagarunderofficer

efter ett eller annat års tjänstgöring i denna ställning toge avsked

på grund av de dåliga löneförmånerna. För en sådan person vore

det nämligen mycket lätt att få en väl avlönad plats å den civila arbetsmarknaden.

Olägenheterna av detta förhållande syntes de sakkunniga

så betydande, att de borde avhjälpas omedelbart och oberoende

av genomförandet av andra här föreslagna ändringar med avseende å

hovbeslagsväsendet. De sakkunniga ansåge därför, att vid varje kavalleriregemente

borde inrättas en ny lön för sergeant av andra klass och

avsedd för en hovslagarunderofficer. Denne skulle sedermera befordras

i tur med regementets övriga underofficerare.

Det skulle även vara välbetänkt om vid ingenjör- och trängtrupperna

samt vid infanteriets kulsprutekompani en underofficer finge genomgå

liovslagarutbildning. Därigenom skulle vid dessa truppförband

hovslagarnas arbete kunna ställas under sakkunnigt övervakande, varigenom

vården av hästmaterielet i detta hänseende skulle kunna säkerställas.

Därjämte skulle kavalleriet kunna befrias från att såsom för

närvarande behöva lämna av sitt fåtaliga fast anställda underbefäl som

biträde för utbildningen av värnpliktiga hästskötare vid infanteriet.

Vid behov anordnades för närvarande särskild utbildningskurs för

till hovslagarunderofficerare och hovslagarfurirer avsedd personal. Denna

kurs skulle förläggas till hovslagarskolorna vid veterinärhögskolan eller

veterinärinrättningen i Skara. De sakkunniga ansåge, att sådana utbildningskurser

fortfarande borde anorduas och att till dem borde kommenderas

samtliga de underofficerare, som föreslagits till hovslagarutbildning,

men att dessa kurser borde förläggas till veterinärhögskolan

i Stockholm. Det vore nämligen obestridligt, att även om den teoretiska

utbildningen på båda ställena kunde vara fullt jämbördig, sa vore

dock tillgången på levande demonstrations- och övningsmateriel i Skara

mindre än vad som kunde påräknas i Stockholm, i synnerhet med hänsyn

till hästar avsedda för ridbruk.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 höft. (Nr 83.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Arméförvalt
ningens
yttrande.

Övriga

myndigheters

yttranden.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Då behovet av en hovslagarunderofficer vid kavalleriets truppförband

vid flera tillfällen av arméförvaltningen framhållits såsom trängande,

har ämbetsverket funnit sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag om

uppförandet vid varje kavalleriregemente av ytterligare en sergeantsbeställning

av andra klassen.

De i ärendet hörda militärmyndigheterna hava allmänt tillstyrkt

förslaget om inrättande av en hovslagarunderofficersbeställning vid kavalleriet.

Enligt chefernas för andra, fjärde och femte arméfördelningarna

uppfattning borde en dylik särskild beställning jämväl inrättas

vid vederbörande artilleriregementen.

De sakkunnigas förslag om inrättande vid varje kavalleriregemente

av ytterligare en sergeantsbeställning av andra klassen, avsedd för en

hovslagarunderofficer, anser jag mig icke kunna biträda. Då det emellertid

är av vikt, att den furir, som för närvarande handhar den praktiska

undervisningen i hovbeslag, erhåller något förbättrade avlöningsförmåner,

finner jag mig däremot böra tillstyrka, att vid varje kavalleriregemente

en av de nuvarande hovslagarfurirbeställningarna av andra

klassen uppflyttas till dylik beställning av första klassen.

Mot de sakkunnigas förslag om beordrande av underofficerare från

infanteriet samt ingenjör- och trängtrupperna till genomgående av hovslagarutbildning

har jag icke något att erinra.

Huruvida de särskilda hovslagarutbildningskurser, som för närvarande

anordnas vid veterinärhögskolan i Stockholm eller vid veterinärinrättningen

i Skara, för framtiden städse böra äga rum å den förra

platsen, anser jag mig icke på den nu föreliggande utredningen kunna

bedöma, utan torde denna fråga framdeles böra bliva föremål för särskild

omprövning i sammanhang med beslut om dylika utbildninerskursers

anordnande.

Övergången till den nya organisationen.

Då det är av vikt, att den nya organisationen snarast möjligt varder

genomförd, torde övergången till densamma böra taga sin början

redan från och med år 1919.

Den nya organisationen av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses

fältveterinärbyrå torde böra träda i kraft redan från och med nästkommande

år. Chefen för fälveterinärbyrån bör alltså med benämningen

överfältveterinär uppflyttas till samma avlöningsförmåner, som till
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

komma chefen för fältläkarbyrån, och den å fältveterinär byrån föreslagna

assistentbeställningen inrättas.

Vad de nya fältveterinärbeställningarna angår, sammanhänger tillsättandet

av desamma med avgången från de regements-(bataljons-)

veterinärbeställningar, som i anledning av de nya befattningarnas tillkomst

skola indragas. Övergången torde emellertid kunna ske på det

sättet, att, i den mån så ske kan, tre fältveterinärbeställningar inrättas

under vartdera av åren 1919 ochl920. Skulle under år 1919 genom

avgång ledighet inträffa i ytterligare någon av de regementsveterinärbeställningar

(bataljonsveterinärbeställning), som äro avsedda att ersättas

med fältveterinärbeställningar, bör den ledigblivna beställningen icke

tillsättas utan på annat sätt upprätthållas, intill dess fältveterinärbeställningen

kan varda tillsatt. Då det är av vikt, att arméfördelningsstaberna

snarast möjligt erhålla en särskild målsman för de veterinära ärendena,

torde, intill dess samtliga fältveterinärbeställningar blivit å stat uppförda,

någon av veterinärerna vid arméfördelningens truppförband böra förordnas

att upprätthålla de med fältveterinärtjänsten förenade göromålen. I

enlighet med vad jag förut anfört, bör till den, som erhåller dylikt förordnande,

utgå ett arvode av 500 kronor för år räknat.

Beträffande tidpunkten för tillkomsten av den nya bataljonsveterinär

beställningen vid ridskolan har jag redan i det föregående uttalat mig

Då samtliga fältveterinärstipendiatbeställningar för närvarande äro

vakanta, kunna dessa tjänster omedelbart indragas. Likaledes torde böra

indragas en för Fälttelegrakåren avsedd ännu icke tillsatt batalj onsveterinärtjänst

vid fortifikationen.

Den av mig vid varje kavalleriregemente föreslagna uppflyttningen

av en hovslagarfurirbeställning av andra klassen till dylik beställning

av första klassen torde böra genomföras från och med år 1920.

Med upprättandet av den föreslagna reservstaten för fältveterinärkåren

torde böra anstå, till dess tillgången på militärveterinärer kan beräknas

vara så stor, att vakanser ej behöva uppkomma bland beställningarna

å aktiv stat för att få reservstatsbeställningarna besatta.

Med hänsyn till angelägenheten av att snarast möjligt åstadkomma

en förbättring i militärveterinärernas löneförhållanden, torde den föreslagna

löneregleringen böra träda i kraft redan från och med år 1919.

Samtliga militärveterinärer, som förklara sig vilja övergå å den nya

lönestaten, böra alltså från och med nämnda år komma i åtnjutande av

den föreslagna högre avlöningen.

Beträffande sättet för beredande av medel för den nya organisationens

och löneregleringens genomförande under år 1919 anhåller jag

att få anföra följande.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

Enligt vad förut nämnts, skulle sammanlagda kostnaden för veterinärvårdens

vid armén upprätthållande enligt den av mig förordade

organisationen uppgå till 208,045 kronor. Uti nämnda belopp ingå

dels 20,000 kronor till inkvarterings- och servisbidrag och dels 5,000

kronor för upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteriregementen.

Från dessa båda poster kan i förevarande sammanhang bortses.

Under ordinarie anslaget till inkvarteringskostnader äro redan beräknade

medel för beredande av inkvarterings- och servisbidrag åt

militärveterinärerna enligt den nuvarande organisationen och med hänsyn

till anslagets natur av förslagsanslag torde någon höjning av detsamma

för år 1919 icke vara erforderlig på grund av den nya organisationens

genomförande. Förenämnda belopp å 5,000 kronor är redan

uti innevarande års statsverksproposition beräknat under ordinarie avlöningsanslaget.

Med frånräknande av ifrågavarande båda poster, tillhopa

25,000 kronor, skulle alltså kostnaderna enligt den nya organisationen

uppgå till (208,045 — 25,000 =) 183,045 kronor. Då, enligt vad ovan

anförts, under år 1919 endast skulle tillsättas 3 fältveterinärbeställningar

och bataljonsveterinärbeställningen vid ridskolan å Strömsholm

icke skulle tillkomma förr än tidigast år 1920, kan nyssnämnda kostnadssumma

minskas med [(3 x 5,825) + 2,595 =] 20,070 kronor. Å andra

sidan bör emellertid beräknas arvode om 500 kronor åt 3 såsom fältveterinärer

förordnade veterinärer vid truppförbanden. Den nya organisationens

och löneregleringens genomförande kan således beräknas

medföra en kostnad under år 1919 av högst [(183,045 — 20,070) +

1,500 =] 164,475 kronor.

Enligt vad jag under punkten 16 av det vid innevarande års statsverksproposition

fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

anfört, har någon ändring med anledning av fältveterinärkårens omorganisation

icke vidtagits uti de för riksdagen framlagda statförslagen

för år 1919, utan överensstämma dessa, i vad arméns veterinärer angår,

i allo med de för innevarande år fastställda staterna. Under vederbörande

anslag för år 1919 hava alltså, enligt vad av nämnda statsrådsprotokoll

framgår, beräknats löner och arvoden för arméns veterinärer

enligt nu gällande lönestat med tillhopa 120,315 kronor. För

bestridande av kostnaderna för den nya organisationen och löneregleringen

under år 1919 skulle följaktligen erfordras ett ytterligare belopp

av (164,475 — 120,315 =) 44,160 kronor eller i runt tal 45,000 kronor.

I avvaktan på framläggande för riksdagen av proposition angående

omorganisation av fältveterinärkåren har emellertid för mötande av därav

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

under år 1919 föranledda ökade kostnader under ordinarie avlöningsanslaget

tillsvidare beräknats ett belopp av 50,000 kronor.

Några ytterligare medel, utöver de i årets statsverksproposition

redan beräknade, torde följaktligen icke erfordras för genomförande under

år 1919 av den föreslagna organisationen och löneregleringen. Däremot

bör riksdagens medgivande utverkas, att för sådant ändamål må användas

dels de löner, dagavlöningar och arvoden, som för arméns

veterinärer finnas uppförda i staterna för arméförvaltningen, kommendantsstaten

och krigsskolan samt vederbörliga truppförband, dels ock de

under ordinarie avlöningsanslaget för samma ändamål särskilt beräknade

medel.

Departementschefens hemställan.

På grund av vad sålunda anförts, får jag i fråga om omorganisation

av fältveterinärkåren hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen:

Beträffande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse:

l:o) att riksdagen måtte besluta:

att chefen för fältveterinärbyrån skall benämnas överfältveterinär; samt

att å arméförvaltningens stat skall uppföras en byråassistent med

regementsveterinärs avlöning.

Beträffande antalet veterinärer vid trupp förbanden:

2:o) att riksdagen måtte besluta:

att vid varje arméfördelning skall finnas en fördelningsveterinär,

benämnd fältveterinär, således tillsammans sex fältveterinärer, uppförda

å staten för generalitetsstaten, med skyldighet för ifrågavarande beställningshavare

att jämte egen tjänst tillsvidare bestrida

fältveterinären vid första arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Skånska husarregementet,

fältveterinären vid andra arméfördelningen veterinärvården vid Ostgöta

trängkår ävensom vid Första och Andra livgrenadjärregementena,

fältveterinären vid tredje arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livregementets husarer,

fältveterinären vid fjärde arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livgardet till häst,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

fältveterinären vid femte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Livregementets dragoner samt

fältveterinären vid sjätte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden

vid Norrlands artilleriregemente;

att vid kavalleriet skola finnas följande veterinärer, nämligen:

vid Livgardet till häst en bataljons veterinär med skyldighet att

jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Svea livgarde,

vid Livregementets dragoner en bataljonsveterinär,

vid Livregementets husarer en batalj onsveterinär,

vid Smålands husarregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär.

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Kalmar regemente,

vid Skånska husarregementet två bataljonsveterinärer,

vid Skånska dragonregementet en regementsveterinär och två batalj

onsveterinärer,

vid Kronprinsens husaiTegemente en regementsveterinär och en

batalj onsveterinär, samt

vid Norrlands dragonregemente en regementsveterinär och en bataljons

veterinär, med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Västerbottens regemente;

att vid artilleriet skola finnas följande veterinärer, nämligen:

vid Svea artilleriregemente en regementsveterinär och en batalj onsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Göta livgarde,

vid Göta artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

vid Vendes artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Norra skånska infanteriregementet,

vid Norrlands artilleriregemente en batalj onsveterinär,

vid Upplands artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Upplands infanteriregemente,

vid Smålands artilleriregemente en regementsveterinär och en bataljonsveterinär,

med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Jönköpings regemente, samt

vid Positionsartilleriregementet en batalj onsveterinär, med skyldighet

att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid krigsskolan å Karlberg;

att vid fortifikationen skola finnas två batalj onsveterinärer, nämligen

en för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren samt en för Norrlands

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung], May.ts Nåd. Proposition Nr 83.

ingenjörkår, med skyldighet för den senare att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Jämtlands fältjägarregemente;

att vid trängen skola finnas fem bataljonsveterinärer, nämligen

en för Svea trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Livregementets grenadjärer,

en för Göta trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Skaraborgs regemente,

en för Norrlands trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst

bestrida veterinärvården vid Västernorrlands regemente,

en för Skånska trängkåren, samt

en för Västmanlands trängkår;

att för Gottlands trupper skall finnas en batalj onsveterinär uppförd

å staten för militärbefälet på Gottland;

att för garnisonen å Karlsborg skall finnas en batalj onsveterinär,

uppförd å staten för kommendantsstaten;

att för Bodens garnison samt för bestridande av tjänsten såsom fästningsveterinär

vid kommendantskapet därstädes skall finnas en regementsveterinär,

uppförd å staten för kommendantsstaten; samt

att vid ridskolan å Strömsholm skall finnas en batalj onsveterinär,

uppförd å ridskolans stat, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida

veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå.

Beträffande avlöningsförmånerna för militärveterinärer:

3:o) titt riksdagen måtte besluta:

att över fältveterinären skall erhålla enahanda avlöningsförmåner som

överfältläkaren, med rätt för nuvarande innehavaren av beställningen

såsom fältveterinär och chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses

fältveterinär by rå att för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig tillgodo

föregående tjänstgöring i innehavande beställning,

att fältveterinär skall erhålla majors avlöningsförmåner,

att regementsveterinär skall erhålla kaptens av första klassen avlöningsförmåner,

att av de 27 bataljonsveterinärer, som efter genomförd organisation

skola finnas, de 13 äldre skola erhålla kaptens av andra klassen avlöningsförmåner

och de 14 yngre löjtnants av första klassen avlöningsförmåner,

samt

att till regementsveterinären för Bodens garnison skall utgå ett

särskilt arvode om 1,000 kronor.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 83.

Beträffande villkor och bestämmelser för åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna

:

4:o) att riksdagen måtte godkänna följande villkor och bestämmelser,

för att ordinarie militärveterinär må åtnjuta de nya avlöningsförmånerna,

nämligen:

att med ordinarie militärveterinärbeställning icke må förenas annan

tjänst å rikets eller riksdagens stat;

att med sådan beställning ej heller må förenas vare sig annan tjänst

å kommuns stat, eller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom

aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag, eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

tjänst, uppdrag eller befattning ej må anses inverka hederligt för

tjänstgöringen såsom militärveterinär, Kungl. Maj:t finner tjänsten, uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

att ordinarie veterinär vid ett truppförband skall vara skyldig att

utan särskild gottgörelse ej mindre bestrida veterinärvård vid såväl till

truppförbandet förlagd militärskola och utbildningskurs som av där eljest

uppställda hästar, tillhörande truppavdelning, stab eller enskilda dit

kommenderade officerare, än även till militärveterinärbeställning hörande

undervisningsskyldighet vid sådan skola eller kurs; samt

att ordinarie veterinär vid ett truppförband skall vara skyldig att

jämte utövandet av sin egen befattning utan särskild gottgörelse i förläggningsorten

bestrida veterinärvård vid annan till armén hörande

trupp, där sådant prövas nödigt till följd av bortkommendering av eller

eljest tillfälligt laga förfall för sistnämnda trupps veterinär, eller där

Kungl. Maj:t finner skäligt att sådant för kortare tid föreskriva;

5:o) att riksdagen måtte förklara, att en var ordinarie militärveterinär,

som hädanefter erhåller ordinarie militärveterinärbeställning, skall

vara pliktig underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser.

Beträffande upprättande av reservstat för fältveterinär kär en:

6:o) att riksdagen måtte besluta, att en särskild reservstat för fältveterinärkåren

skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med följande

allmänna grunder:

1. Fältveterinärkårens reservstat skall efter genomförd organisation

omfatta följande antal beställningar, nämligen 1 fältveterinärbeställning,

4 regementsveterinärbeställningar och 2 bataljonsveterinärbeställningar.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.Is Nåd. Proposition Nr 83

97

kronor 3,100:

y>

2,100:

1,650:

2. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet:

för regementsveterinär 15 tjänstår såsom militärveterinär och 48 levnadsår

samt för bataljonsveterinär 10 tjänstår såsom militärveterinär och 43

levnadsår.

3. Veterinär å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då

värnpliktiga inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som

till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom

i fred: efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under loppet av

varje tvåårsperiod av tjänstetiden och intill fyllda 48 år högst 100

dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden.

4. Följande löner tillkomma veterinärpersonal å reservstat:

fältveterinär ...........................................................................

regementsveterinär............................................................

b atalj on s veterinär.................................................................

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad

under hela tjänstetiden å samma stat.

Till batalj onsveterinär utgår ett avlöningstillägg å 300 kronor vid

uppnådd 48 års ålder.

Avlöningstillägg tillträdes vid början av kalenderåret näst efter det,

varunder vederbörande uppnått den för erhållande av avlöningstillägget

stadgade levnadsålder.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente

och annan tillfällig avlöning, tillkommer veterinär å reservstat enligt för

personalen å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och traktamentsersättning

för resor till och från tjänstgöringsort.

5. Veterinär å reservstat är skyldig att avgå från reservstat dels

på grund av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv

stat, dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal

på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.

G. Veterinär å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid

uppnådd pensionsålder följande pension av statsmedel, nämligen

fältveterinär ........................................................................

regementsveterinär ..............................................................

b atalj onsveterinär ............................................................

kronor 2,700

)) 1,800

1,300

I avgift för egen pensionering erlägger veterinär å reservstat 3 procent

av kassa- och fyllnadspensionernas sammanlagda belopp.

7. Veterinär å reservstat är skyldig att efter övergång till pensionsstat

kvarstå i arméns reserver under samma tider, som gälla för

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74 höft. (Nr 83.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med pension från densamma.

8. Veterinär å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom

delägare i arméns änke- och pupillkassa med den änkepensionsrätt, lian

vid övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet

för denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag

till samma belopp som närmast före övergången.

Beträffande armém hovbeslag sväsende:

7:o) att riksdagen måtte besluta, att vid varje kavalleriregemente en

furirbeställning av andra klassen skall utbytas mot eu dylik beställning

av första klassen.

Beträffande övergången till den nya organisationen under år 1919:

8:o) att riksdagen måtte medgiva,

att den nya organisationen tillämpas i vad den rörer arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse;

att av de sex nya fältveterinärbeställningarna tre beställningar tillsättas

med ordinarie innehavare ävensom att tre truppveterinärer förordnas

att mot ett arvode av 500 kronor bestrida befattning såsom

fördelningsveterinär;

att den nya organisationen tillämpas vid följande truppförband och

formationer, nämligen: Smålands husarregemente, Skånska dragonregementet,

Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente,

Svea, Göta, Vendes, Upplands och Smålands artilleriregementen, Positionsartilleriregementet,

fortifikationen, trängen beträffande Svea, Göta

och Norrlands trängkårer, Skånska trängkåren och Västmanlands trängkår,

Gottlands trupper samt Karlsborgs och Bodens garnisoner;

att därest under år 1919 vakans i regements-(bataljons-)veterinärbeställning

kommer att inträffa vid truppförband, där antalet veterinärbeställningar

skall minskas enligt den nya organisationen, beställningen

icke tillsättes utan upprätthålles på annat sätt, intill dess den nya organisationen

kan tillämpas;

att den nya organisationen rörande avlöningsförmånerna tillämpas

även vid de truppförband, där antalet veterinärbeställningar skall minskas;

att någon ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsveterinärerna

enligt nuvarande organisation och avlöningsföreskrifter

icke vidare skall tilläggas ytterligare någon bataljonsveterinär;

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

99

att en bataljonsveterinärbeställning vid fortifikationen ävensom samtliga

fältveterinärstipendiatbeställningar indragas; samt

att för genomförande av den nya organisationen och löneregleringen

användas dels de löner, dagavlöningar och arvoden, som för arméns

veterinärer finnas uppförda i staterna för arméförvaltningen, kommendantsstaten

och krigsskolan samt vederbörliga truppförband, dels ock ett

under ordinarie anslaget till avlöning och rekrytering m. in. för ändamålet

särskilt beräknat belopp av förslagsvis 45,000 kronor.»

Till denna departementschefens hemställan, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sill.

1. Kungl. Maj:ts proposition........................ 1

2. Utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden ................................. 8

Den centrala ledningen av militärveterinärväsendet .................................... 10

Veterinärtjänsten vid högre truppförband.................................................. 20

Veterinärtjänsten vid lägre truppförband ...................................................... 27

Värnpliktiga veterinärstuderande.................................................................. 51

Reserven.................................... 63

Avlöning.......................................................................................................... 68

Tjänsteställning............................................................................................... 79

Tillsättning av militärveterinära tjänster ..................................................... 80

Militärveterinära utbildningskurser................................................................ 82

Hovslagarbeställningsmän................................................................................ 84

Hovslagarunderofficerare ................................................................................. 88

Övergången till den nya organisationen....................................................... 90

Departementschefens hemställan..................................................................... 93

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:4a Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens för är 1919 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till låntförsvarsdepartementet. s. 11 i texten