Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall

45 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:97, Med förslag till förordning angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj:ts nådiga, proposition till riksdagen med förslag

till förordning angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall; given

Stockholms slott den 15 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående en särskild

för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott. Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 88 Käft. (Nr 97.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 97.

Förslag

till

Förordning

angående eu särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
Envar

svensk undersåte, som kar sitt hemvist i Sverige och idkar

fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger att genom försäkring

i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning enligt de i 6 och 7 §§

av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 stadgade

grunder med den utsträckning, att erforderlig läkarvård jämte läkemedel

och andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel utgår

från och med dagen för olycksfallet samt sjukpenning från och med

dagen därefter under förutsättning, vad angår sjukpenning, att sjukdomen

varat under mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.

Med fiske förstås i denna förordning jämväl fångst av säl.

§ 2.

Den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§ av lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, skall i fråga om denna särskilda

försäkring efter försäkringssökandens val bestämmas till antingen 1,200,

900 eller 600 kronor.

§ 3-

Ersättning i anledning av denna försäkring utgår för skada till

följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller

som uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning

av fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives. Ersättning utgår

dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk

båt eller utländskt fartyg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

• § 4.

Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år och den årliga

försäkringsavgiften utgör

14 kronor 50 öre, om den årliga arbetsförtjänsten är bestämd till 1,200 kronor,

11 » 25 » » » » » » » » 900 )) ,

8 » — » » » » » » » 600 » .

Efter riksförsäkringsanstaltens prövning för varje särskilt fall kan

försäkring för den, som endast under viss del av året bedriver fiskeyrket,

medgivas jämväl för kortare tid än ett år, dock iör minst ett

halvt år. Vid sådan försäkring utgår avgiften med det lägre belopp,

som svarar mot den kortare tid försäkringen avser.

§ 5.

I den mån de enligt § 4 från de försäkrade utgående avgifter befinnas

otillräckliga för bestridande av de ersättningar, som i anledning av

denna försäkring komma att utgivas, fylles bristen av statsmedel; och

utbetalas, sedan försäkringens årsräkenskaper avslutats samt försäkringens

skulder därvid beräknats, till förvaltningen av försäkringens medel

efter rekvisition det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.

§ 6-

Fiskare, som, på sätt förut nämnts, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

berett sig ersättning enligt ovan stadgade grunder för

skada till följd av olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar

beträffande vissa olycksfall och på de villkor i övrigt, som av riksförsäkringsanstalten

bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt samma

grunder jämväl för skada till följd av olycksfall utom arbetet.

§ 7.

Ersättningsbelopp, som skall utbetalas enligt denna försäkring och

ej slutar å helt tiotal öre, avrundas till närmast högre, å helt tiotal öre

slutande belopp.

§ 8-

Tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringen bestämmas

av riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Försäkringsavgifter och statsbidrag < skola ingå till en fond, som

förvaltas enligt grunder, vilka bestämmas av Konungen.

De förvaltningskostnader, som föranledas av denna försäkring, bestridas

av statsmedel.

§ 9-

Varder fiskare skadad till följd av olycksfall, som medfört eller

skäligen kan antagas medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt

denna försäkring, skall anmälan om olycksfallet ofördröjligen göras hos

riksförsäkringsanstalten.

§ 10.

Ersättning enligt denna försäkring utgår ej i den mån motsvarande

ersättning i anledning av olycksfallet utgives enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete eller förordningen om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

§ 11.

I övrigt skola i avseende å denna försäkring bestämmelserna i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dock med undantag av 5 och 33 §§ av nämnda lag samt vad

i 25 § första stycket av samma lag stadgas om ersättnings nedsättande

i det fall, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning

eller föreskrift om åtgärder för undvikande av olycksfall.

§ 12-

De närmare föreskrifter, som, utöver vad ovan stadgats, må erfordras

med avseende å denna försäkring, utfärdas gemensamt av riksförsäkringsanstalten

och generalpoststyrelsen, respektive styrelsen för

postsparbanken, eller ensamt av riksförsäkringsanstalten i den ordning,

som stadgas i gällande instruktion för anstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1918, vid vilken tid

kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall skall upphöra att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 97.

5

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Antagandet av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17

juni 1916, som trätt i stället för den hittills gällande lagen angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901,

har medfört krav på omarbetning jämväl av bestämmelserna i kungörelsen

den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, vilka bestämmelser i väsentliga

delar varit byggda på sistnämnda lag.

I sitt betänkande med förslag till lag om försäkring för olycksfall

i arbete har ålderdomsförsäkringskommittén i detta ämne framhållit,

att, vad anginge den särskilda, för fiskare, även om de äro självständiga

yrkesutövare, avsedda försäkringen enligt kungörelsen den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Gällande bestämmelser

om försäkring

av

fiskare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

2 oktober 1908, bestämmelserna därom icke lämpligen kunnat inpassas

i förslaget till olycksfallsförsäkringslag, som ju endast omfattade

arbetare i egentlig mening. Som bekant vore emellertid nämnda författning

i huvudsak byggd på enahanda grunder som 1901 års olycksfallslag, men

de enligt samma författning utgående ersättningsbelopp vore mindre än

de belopp, som skulle komma att utgå enligt kommitténs förslag. Under

sådana förhållanden ansåge kommittén en omarbetning av bestämmelserna

även angående denna del av olycksfallsförsäkringen kunna vara önskvärd,

i syfte att bringa densamma i närmare överensstämmelse med de

föreslagna grunderna för arbetarförsäkringen. En dylik omarbetning

skulle emellertid, därest densamma skulle hava av kommittén ombesörjts

i sammanhang med dess egentliga arbeten, väsentligen fördröjt dessa

arbeten; och hade kommittén därför tänkt sig, att erforderligt förslag

till ändringar i bestämmelserna rörande ifrågavarande försäkringsgren

lämpligen skulle kunna uppgöras oberoende av genomförande av den

nya försäkringslagen.

Den 9 mars 1917 anbefallde Kungl. Maj:t riksförsäkringsanstalten

att, med biträde, i den mån riksförsäkringsanstalten funne erforderligt,

av fiskeriintendenten, filosofie doktorn Karl Andreas Andersson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Axel Edvard

Lindvall och hemmansägaren Carl Ludvig Olausson i Höviksnäs såsom

särskilt sakkunniga, utarbeta det förslag till ändringar i gällande bestämmelser

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall, som riksförsäkringsanstalten kunde finna

av behovet påkallat.

I anledning härav har riksförsäkringsanstalten den 20 september

1917, efter hörande av omförmälda sakkunniga, avgivit förslag i ämnet,

vilket torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

I kungörelsen den 2 oktober 1908, med den ändring däri, som

vidtagits genom kungörelse den 15 september 1911, stadgas i huvudsak

följande.

Envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom

yrke eller eljest för. sin utkomst, äger, vare sig han arbetar för egen eller annans

räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning enligt

de i 4 § av lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den

5 juli 1901 stadgade grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,

då den avlidne icke efterlämnat änka eller minderårigt barn, utgår till den avlidnes

föräldrar och syskon under 15 år, såvitt den avlidne under livstiden försörjt

sina omförmälda efterlevande eller till.deras försörjning bidragit. Ersättning utgår

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

7

i sådant fall i form av kapitalutbetalning med 400 kronor till fader eller moder eller,

om bägge leva, till dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon

eller, om de äro flera, till dem gemensamt; dock att, om den försäkrades båda föräldrar

avlidit före honom, ersättningen till syskon utgår med 400 kronor.

Ersättning i anledning av denna särskilda försäkring utgår för skada till följd

av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som uppstår vid

försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebåt, utan att

fiske därvid bedrives. Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade

uppsåtligen själv ådragit sig eller som uppsåtligen förorsakats av tredje man,

där denne icke haft ledning av eller uppsikt över arbetet, ej heller för skada, som

drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.

Försäkring medgives icke för kortare tid än ett år och utgör den årliga försäkringsavgiften

5 kronor 50 öre. Skulle denna från de försäkrade utgående avgift

befinnas otillräcklig för bestridande av de ersättningar, som komma att utgå i

anledning av försäkringen, fylles bristen av statsmedel.

Försäkrad fiskare är berättigad att mot årlig tilläggsavgift — utan statsbidrag —

erhålla försäkring dels med rätt till ersättning från tidigare dag än den sextioförsta

efter olycksfallet, dels ock med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall samt

på villkor i övrigt, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas, mot skada till följd

av olycksfall utom arbetet.

Förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen bestridas av statsmedel. I övrigt

gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i ovannämnda 1901 års lag.

Såsom av ovanstående framgår, äro ersättningarna bestämda i enlighet

med 1901 års olycksfallsersättningslag utom vad angår ersättning

till föräldrar och minderåriga syskon.

Ersättning till skadad fiskare utgår sålunda först från och med sextioförsta

dagen efter olycksfallet samt utgöres av dels sjukhjälp med en

krona om dagen, dels invaliditetsersättning i form av årlig livränta, som

vid full invaliditet uppgår till 300 kronor och vid minskning av arbetsförmågan,

dock med minst en tiondel, beräknas till motsvarande lägre

belopp. Om olycksfallet medfört döden, utgivas, förutom begravningshjälp

med 60 kronor, årliga livräntor till änka och minderåriga barn å

sammanlagt högst 300 kronor. Ersättningen till föräldrar och syskon

utgöres, såsom ovan nämnts, av en kapitalutbetalning för en gång.

Vid uppgörande av sitt förslag till nya bestämmelser för fiskar- Riksförsäkförsäkringen

har riksförsäkringsanstalten sökt att, i den mån sådant en- anstaftens

ligt anstaltens mening varit lämpligt, tillämpa de i den nya olycksfalls- förslag,

försäkringslagen angivna grunder.

Till en början har anstalten till behandling upptagit frågan, huru- obiigatorUk

vida fiskarförsäkringen bör göras obligatorisk, liksom försäkringen enligt X* ej?8

1916 års lag, eller bibehållas vid sin nuvarande frivilliga karaktär.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Såsom av anstaltens utredning i ämnet närmare framgår, skulle

antalet fiskare i hela riket år 1915 enligt statistiska centralbyråns uppgifter

hava utgjort 59,303, därav yrkesfiskare vid saltsjöfiske 12,608 och

vid sötvattensfiske 1,693. De övriga, varav 9,872 vid saltsjöfiske och

35,130 vid sötvattensfiske, hade fisket allenast som binäring. Hos riksförsäkringsanstalten

voro vid 1916 års utgång försäkrade allenast 2,536

fiskare, vilka dock så gott som uteslutande voro yrkesfiskare.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att, oaktat anstalten gjort stora

ansträngningar för att sprida kännedom om försäkringen bland fiskarne,

densamma dock hittills ej vunnit allmännare anslutning. Anstalten anser

därför, att försäkringens ändamål bäst skulle vinnas därigenom, att

försäkringen gjordes obligatorisk. Emellertid resa sig däremot vissa

betänkligheter, vilka anstalten ej kunnat undgå finna vara av avgörande

betydelse.

Anstalten har sålunda erinrat om att fiskarne i allmänhet vore sina

egna arbetsgivare och att tillräckliga skäl ej syntes föreligga att ålägga

näringsidkare inom ett särskilt yrke försäkringsskyldighet, under det utövarna

av andra yrken lämnades frihet i detta avseende. Obligatorisk

försäkring av en enstaka grupp yrkesidkare skulle vara förenad med

svårigheter. Vid sådan försäkring måste uppdragas bestämda gränser,

angivande vilka som skulle komma in under försäkringen, något som

i förevarande fall snille vara svårt särskilt med hänsyn därtill, att det

icke vore ovanligt, att fiske dreves såsom bisysselsättning, vissa tider i

mindre, andra i högre grad.

Svårighet skulle därför ock uppstå att vinna kännedom om samtliga

försäkringspliktiga. Det skulle väl, framhåller anstalten vidare,

ligga närmast till hands att i dessa hänseenden anlita de kommunala

myndigheterna. Men att åt dessa uppdraga avgörandet av frågan, om

en person skall anses såsom försäkringspliktig fiskare eller ej, torde

enligt anstaltens mening föranleda olikformighet och ojämnhet. Man

kunde ej hos dessa myndigheter påräkna det intresse för saken,

som vore en nödvändig förutsättning för att förteckningarna över de

försäkringspliktiga skulle bliva fullständiga. Det skulle då återstå att

låta en central myndighet, såsom riksförsäkringsanstalten, träffa avgöranden

om försäkringsplikten samt föra register över de försäkringspliktiga,

allt med ledning av uppgifter från lokala myndigheter, ortsombud

etc. En sådan anordning skulle emellertid medföra avsevärda

kostnader, om registret över de försäkringspliktiga skulle kunna erhålla

erforderlig fullständighet. Härjämte framhåller anstalten ytterligare svårigheten

att kunna utfå försäkringsavgifter av samtliga försäkringspliktiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tennfil. May.ts Nåd. Proposition Nr 97.

Att, såsom i Norge, pålägga de kommunala myndigheterna ansvaret för

avgifternas erläggande anser anstalten icke lämpligen låta sig göra med

hänsyn särskilt till den stora olikhet, varmed denna tunga skulle drabba

de olika kommunerna.

På grund av de skäl, som sålunda anförts, har riksförsäkringsanstalten

— i överensstämmelse jämväl med de sakkunnigas mening —

ansett sig åtminstone för närvarande böra avstå från att framlägga förslag

om obligatorisk försäkring för fiskare. Riks för säkringsanstalten har

härvid uttalat, att det tilltänkta utökandet av fiskarförsäkringens förmåner

ävensom genomförandet av den obligatoriska försäkringen för alla arbetare

jämlikt den nya olycksfallsförsäkringslagen kunde förväntas bidraga

till att stegra intresset för fiskarförsäkringen.

Beträffande härefter rätten till delaktighet i försäkringen har riksförsäkringsanstalten

föreslagit, att liksom enligt nuvarande bestämmelser

envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske

såsom yrke eller eljest för sin utkomst, skulle äga att försäkra sig enligt

de särskilda grunder, som gälla för denna försäkring (§ 1).

Med hänsyn därtill, att den nya olycksfallsförsäkringslagen obligatoriskt

omfattar en del fiskare, nämligen i allmänhet sådana, som arbeta för

annans räkning, har anstalten emellertid ansett vissa inskränkande bestämmelser

nödvändiga i syfte att förebygga dubbelförsäkring; och har

anstalten därför föreslagit ett stadgande (§ 10), att ersättning på grund

av den särskilda fiskarförsäkringen ej utgår, i den mån motsvarande ersättning

utgives på grund av lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Detta skulle ock gälla i det fall, att ersättning utgår enligt förordningen

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

Åt uttrycket »idka fiske» (§ 1) anser riksförsäkringsanstalten böra

givas sådan ‘tolkning, att rätt till delaktighet medgives ej blott personer,

som bedriva fiske i vanlig mening, utan även dem, som idka fångst av

säl eller andra djur i havet. Såsom skäl härför har riksförsäkringsanstalten

bland annat hänvisat till lagstiftningen i ämnet i Norge och

Danmark. Någon uttrycklig lagbestämmelse i ämnet har anstalten dock

icke ansett behöva införas.

I fråga om de olycksfall, som skola medföra rätt till ersättning,

har riksförsäkringsanstalten bibehållit den i nu gällande författning, upptagna

bestämmelsen, att ersättning skall utgå för skada till följd av

olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 88 käft. (Nr 97.) 2

Rätten till

försäkring.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Olycksfall,

undantagna

från rätt till

ersättning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

står vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning

av fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives (§ 3).

Beträffande de olycksfall, vilka skola undantagas från ersättning

enligt fiskarförsäkringen, framhåller riksförsäkringsanstalten, att den nuvarande

föreskriften, att ersättning ej utgår för skada, som den skadade

uppsåtligen själv ådragit sig, står i full överensstämmelse med 1916 års

lag. Denna föreskrift borde alltså bibehållas, ehuru genom en allmän

hänvisning till 1916 års lag (§ 11). Stadgandet att skada, som drabbat

den försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg, ej ersättes,

anser anstalten jämväl böra bibehållas, då försäkringen tillkommit i den

svenska fiskerinäringens intresse, och bör enligt anstaltens mening stadgandet

utsträckas att omfatta varje användning av utländsk fiskebåt,

alltså även fraktfart med sådan båt. Däremot borde ej vidare bibehållas

bestämmelsen, att ersättning ej utgår för skada, som uppsåtligen förorsakats

av tredje man, där denne icke haft ledning av eller uppsikt

över arbetet, vilken bestämmelse hämtats från 1901 års olycksfallslag,

men uteslutits ur 1916 års lag.

Bestämmelsen i 24 § av 1916 års lag att, om olycksfall medfört

döden, ersättning ej utgår till efterlevande, som uppsåtligen eller av

grovt vållande förorsakat olycksfallet, finner anstalten böra gälla även

i avseende å fiskarförsäkringen; och har anstalten ansett detta följa av

den allmänna hänvisningen i § 11.

I 25 § av den nya olycksfallsförsäkringslagen stadgas, att ersättningen

må skäligen nedsättas, då olycksfallet föranletts därav, att

den skadade ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift

om åtgärder för undvikande av olycksfall och omständigheterna

äro sådana, att han därigenom måste anses hava gjort sig skyldig till

grov vårdslöshet, eller då olycksfallet föranletts därav, att den skadade

varit av starka drycker berusad. Dessa bestämmelser hava ej någon

motsvarighet i nuvarande stadganden för fiskarförsäkringen.

Riksförsäkringsanstalten har nu upptagit till övervägande frågan,

huruvida samma bestämmelser höra intagas i den föreslagna nya författningen

rörande fiskarförsäkringen. Beträffande den först anförda bestämmelsen,

eller nedsättning i ersättningen i anledning av visst slag av

grov vårdslöshet, erinrar anstalten, att enligt den till 1908 års riksdag

avlåtna propositionen rörande fiskarförsäkringen ersättning ej skulle utgå

för skada, som fiskaren själv ådragit sig genom »grov vårdslöshet», men

att denna bestämmelse borttogs under behandlingen i riksdagen till följd

av väckt motion. Med hänsyn till de skäl, som härvid anfördes och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 97.

som av anstalten i dess utlåtande återgivits, anser anstalten någon bestämmelse

om förlust eller nedsättning av rätten till ersättning till följd

av grov vårdslöshet ej heller nu böra intagas i förordningen om fiskarförsäkringen.

Att låta nedsättning i rätten till ersättning gälla för det tall, att

olycksfall förorsakats av att den skadade varit av starka drycker berusad,

anser anstalten vara mindre lämpligt med hänsyn till de förhållanden,

under vilka fiskeyrket bedrives. En utredning, huruvida ett

olycksfall kan hava vållats av fiskarens onyktra tillstånd, skulle ej sällan

bliva synnerligen vansklig, särskilt med hänsyn till att fiskaren ofta vore

ensam ute på fiske.

Den nya olycksfallsförsäkringslagen angiver ännu ett par tall,

i vilka ersättning kan nedsättas. I 25 § stadgas nämligen, a,tt

ersättning kan skäligen nedsättas, om den skadade ej ställt sig till

efterrättelse anordning eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, som

givits pa grund av lagen, eller om genom försummelse a\ den skadade

underrättelse om olycksfallet ej lämnats arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren.

Dock må nedsättning av ersättningen ej ske, såvida ej skadan

väsentligen förvärrats därigenom, att den skadade i följd av förseelsen

kommit att sakna lämplig vård.

Dessa bestämmelser anser riksförsäkringsanstalten böra erhålla motsvarande

tillämpning i avseende å fiskarförsäkringen, dock att bestämmelsen

om påföljd av försummelse att underrätta arbetsgivare eller

arbetsföreståndare om olycksfall borde tillämpas såsom påföljd av försummelse

att anmäla olycksfall hos riksförsäkringsanstalten, rörande

vilken skvldighet anstalten jämväl föreslagit ett stadgande (§ 9).

Vidkommande härefter ersättningarna enligt fiskarförsäkringen, anför

riksförsäkringsanstalten, att bland de för försäkringen intresserade fiskarne

den önskan synes vara allmän, att ersättningarna förhöjas samt framför

allt, att desamma utgå så snart som möjligt efter olycksfallet. Såsom

belysande i sistnämnda avseende framhåller anstalten, att ehuru rätt till

ersättning från tidigare dag än den sextioförsta efter olycksfallet hittills

betingat särskild tilläggspremie, hade dock försäkring med sådan tillläggspremie

tagits av i det närmaste samtliga försäkrade.

Fiskarnes förenämnda önskemål finner riksförsäkringsanstalten bliva

väl tillgodosedda, om fiskarförsäkringen jämväl i nu förevarande avseende

bringas i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna i

lagen den 17 juni 1916, dock med vi,ss utsträckning i avseende å tiden,

från vilken ersättning vid sjukdom skall utgivas.

Utgående

ersättningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Enligt 6 och 7 §§ i 1916 års lag utgives vid sjukdom i följd av

olycksfall i arbetet från och med trettiosjätte dagen efter dagen för olycksfallet

och så länge sjukdomen varar dels erforderlig läkarvård och läkemedel

jämte andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, dels

kontant sjukpenning, som vid förlust av arbetsförmågan utgår med 2/3

av den skadades efter vissa grunder bestämda dagliga arbetsförtjänst

och vid nedsättning av arbetsförmågan med det lägre belopp, som svarar

mot nedsättningen.

Såsom anförts utgår alltså ej på grund av försäkringen enligt

lagen ersättning vid sjukdom under de trettiofem första dagarna efter

olycksfallsdagen. Däremot är arbetsgivaren pliktig att efter vissa särskilda

grunder utgiva ersättning under denna tid. Denna anordning är

avsedd att gälla intill dess särskild lag om sjukförsäkring kan bliva

genomförd. Någon anledning att låta sjukersättningen på grund av den

frivilliga fiskarförsäkringen börja utgå först från och med trettiosjätte

dagen efter olycksfallet anser riksförsäkringsanstalten ej föreligga. Fiskarförsäkringen

borde därför lämpligen medföra ersättning enligt de grunder,

som angivas i 6 och 7 §§ av 1916 års lag, med den utsträckning,

att erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel utgår från och med dagen för olycksfallet och

sjukpenning från och med dagen därefter, under förutsättning, vad angmge

sjukpenning, att sjukdomen varat mer än tre dagar efter daeren

för olycksfallet (§ 1). 8

Den nu gällande. bestämmelsen i kungörelsen rörande fiskarförsäklingen,

att ersättning i visst fall skall utgå till den avlidnes minderåriga

syskon, har anstalten ansett ej böra bibehållas, då den ej återfinnes i

den nya olycksfallsförsäkringslagen och bestämmelsen för övrigt vunnit

tillämpning endast i något enstaka fall.

Beträffande sättet för beräknande av skadad persons arbetsförtjänst

har riksförsäkringsanstalten ansett eu avvikelse från den nya olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser vara nödvändig. I nyssnämnda la<r

utgår man nämligen i allmänhet från den skadades verkliga eller efter

skälighetsprövning uppskattade arbetsförtjänst under viss tid. Riksförsäkringsanstalten

anser emellertid, att det i allmänhet icke låter sig göra att

ens tillnärmelsevis riktigt uppskatta en fiskares synnerligen växlande

inkomst av fiske, varjämte det i regel saknas möjlighet att kunna kontrollera

riktigheten av de uppgifter härom, som kunna lämnas.

Med ledning av den danska lagens bestämmelser i ämnet föreslår

riksförsäkringsanstalten därför, att. ersättning, som utgår på grund av

fiskarförsäkringen, skall beräknas efter antagen bestämd årsinkomst. Då

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

emellertid den verkliga arbetsförtjänsten för olika fall kan ställa sig betydligt

olika, syntes liskaren i detta avseende böra äga rätt att av några

på förhand bestämda belopp själv angiva det, som han anser närmast

motsvara sin verkliga förtjänst. Detta syftemål syntes lämpligen kunna

vinnas, om fiskaren kunde erhålla försäkring med rätt till ersättning

efter en årsinkomst av antingen 1,200 kronor eller 900 kronor eller

600 kronor (§ 2).

Vad härefter angår premierna för den föreslagna nya försäkringen

har riksförsäkringsanstalten verkställt en vidlyftig utredning, till vilken

jag ber få hänvisa. Av densamma framgår, att den årliga nettopremien

skulle uppgå till 28 kronor 80 öre vid eu antagen årlig arbetsförtjänst av

1,200 kronor, 22 kronor 28 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av

900 kronor och 15 kronor 76 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst

av 600 kronor, allt utan hänsyn tagen till det statsbidrag, som kan

komma att utgå.

Beträffande frågan om statsbidrag till försäkringen har erinrats, att,

enligt de grunder, som i detta avseende gälla för den nuvarande fiskarförsäkringen,

den försäkrade erlägger en i författningen fixerad avgift

av 5 kronor 50 öre och staten betalar det belopp, som eventuellt ytterligare

erfordras för täckande av den risk, som försäkringen avser, bortsett

från förvaltningskostnaderna. Härvid har den försäkrades avgift

beräknats motsvara ungefärligen hälften av kostnaderna, frånsett förvaltningskostnaderna,

och statens bidrag den andra hälften.

Riksförsäkringsanstalten framhåller nu att, för att den föreslagna

nya försäkringen skall kunna vinna allmännare anslutning, syntes det

nödvändigt, att staten fortfarande lämnar bidrag. Enligt anstaltens

mening föreligger härvid ej anledning att frångå de grunder, efter vilka

statsbidrag till fiskarförsäkringen hittills beräknats.

Därest alltså statens bidrag till den föreslagna nya försäkringen

beräknades utom förvaltningskostnaderna uppgå till omkring hälften av

den för täckande av risken nödvändiga nettopremien, skulle den del av

premien, som försäkringstagarna själva hava att erlägga, utgöra 14 kronor

40 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor, 11 kronor

14 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 900 kronor och 7 kronor

88 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 600 kronor.

Riksförsäkringsanstalten föreslår emellertid (§ 4), att dessa premiebelopp

avrundas till

14 kronor 50 öre vid en antagen

11 » 25 » » » »

årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor,

» » )) 900 )) ,

» » » 600 »

Premier och

statsbidrag.

)) ))

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

I fråga om kostnaden för det föreslagna statsbidraget framhåller

riksförsäkringsanstalten, att det givetvis icke låter sig göra att

med någon säkerhet på förhand beräkna denna kostnad. Under antagande,

att till en början ungefär 3,000 fiskare komma att begagna

sig av försäkringen, samt att dessa erlägga en genomsnittspremie å 11

kronor 25 öre, skulle emellertid statens bidrag under den första tiden

efter den nya försäkringens tillkomst årligen belöpa sig till 33,750

kronor, vilket belopp borde avrundas till 34,000 kronor.

be-täamdser ^ övr^ har riksförsäkringsanstalten föreslagit en del stadganden,

inmeser'' som i huvudsakliga delar överensstämma med de i den nuvarande författningen

intagna bestämmelserna.

Försäkringen skulle sålunda fortfarande handhavas av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande den tid, för vilken försäkring skall kunna meddelas,

skulle såsom allmän regel gälla, att försäkring meddelas för ett år i

sänder. Med hänsyn till de fall, då fiskare endast en del av året

arbeta i fiskeyrket samt under återstoden av året hava annan sysselsättning,

synes det riksförsäkringsanstalten dock vara förenligt med

billighet att i sådana fall medgiva försäkring för kortare tid än

ett år samt låta dylika försäkringstagare åtnjuta motsvarande nedsättning

i premien. Införande av ett allmänt medgivande om försäkring

för tid, understigande ett år, kunde emellertid, anser anstalten, leda till

missbruk av denna försäkringsform, så att fiskare regelbundet försäkrade

sig endast för den del av året, då det farligaste arbetet bedreves, under

det premierna beräknades som genomsnittspremier för hela årets fiskearbete.

Riksförsäkringsanstalten borde därför bemyndigas att efter prövning

medgiva försäkring för kortare tid i de fall," då det styrktes eller

gjordes sannolikt, att fiske endast bedreves den del av året, som försäkringen

skulle avse. Försäkring för kortare tid än ett halvt år borde

dock av praktiska skäl vara utesluten (§ 4).

I fråga om fiskares försäkring för olycksfall utom arbetet föreslår

anstalten bibehållande av nuvarande bestämmelser, jämlikt vilka försäkrade

fiskare äga, med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall

och på de villkor i övrigt, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas,

erhålla sådan försäkring enligt samma grunder, som gälla för försäkringen

för olycksfall i arbetet (§ 6).

För underlättande av riksförsäkringsanstaltens bestyr med ersättningarnas

^anordnande har föreslagits en föreskrift, att ersättningsbelopp,

som skall utbetalas och ej slutar å helt tiotal öre, avrnndas till

närmast högre, å helt tiotal öre slutande belopp (§ 7).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 07. lfi

Vidare föreslår riksförsäkringsanstalten, att tid och sätt för erläggande

av avgifter för försäkringen skola bestämmas av riksförsäkringsanstalten.

Försäkringsavgifter och statsbidrag böra ingå till en lond,

som förvaltas enligt grunder, som bestämmas av Konungen.

Liksom hittills skulle förvaltningskostnader, som föranledas av försäkringen,

bestridas av statsmedel (§ 8).

Såsom förut nämnts, har anstalten föreslagit en bestämmelse, att

om fiskare skadas till följd av olycksfall, som medfört eller skäligen

kan antagas medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt denna

försäkring, anmälan om olycksfallet ofördröjligen skall göras hos riksförsäkringsanstalten

(§ 9).

I avseende å fiskarförsäkringen skulle i övrigt i tillämpliga delar gälla

stadgandena i olycksfallsförsäkringslagen. Härvid har riksförsäkringsanstalten

bland annat påpekat, att jämväl stadgandena om överklagande

av riksförsäkringsanstaltens beslut hos försäkringsrådet borde tillämpas

i avseende å samma försäkring. Anstalten anser önskligt, att försäkringsrådet

vid behandlingen av hithörande ärenden med sig adjungerade

eller eljest tillkallade på området sakkunniga personer.

De närmare föreskrifter, som eljest befinnas erforderliga för fiskarförsäkringen,

skola enligt nuvarande stadganden, på sätt den intill 1917

års utgång gällande instruktionen för riksförsäkringsanstalten föreskriver,

utfärdas av riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening vore det emellertid riktigare och

jämväl av praktiska skäl lämpligare att vidtaga den ändring, att riksförsäkringsanstalten

ensam bemyndigas utfärda bestämmelser i frågor av

nu angiven beskaffenhet, som ej röra postsparbankens bestyr med försäkringen.

Beträffande tiden för den nya författningens ikraftträdande synes

det anstalten lämpligt, att densamma träder i tillämpning så snart ske

kan; och föreslår riksförsäkringsanstalten för sin del tidpunkten härför

till den 1 juli 1918.

Över detta riksförsäkringsanstaltens förslag, för vars huvudgrunder

jag nu redogjort, hava försäkringsrådet, lantbruksstyrelsen och postsparbanken

ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs

län avgivit infordrade yttranden. Därvid har Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Göteborgs och Bohus län jämväl överlämnat ett av styrelsen

för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening avgivet yttrande i

ämnet.

Yttranden

över

förslaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departe
ments
chefen.

Obligatorisk

försäkring

eller ej?

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Beträffande förslagets principiella bestämmelser har lantbruksstyrelsen

hemställt, att försäkringen i viss mån måtte göras obligatorisk för yrkesfiskare.

Styrelsen anför härvid följande:

»Av den utredning, som riksförsäkringsanstalten lämnat, framgår att av Sveriges

omkring 60,000 fiskare endast 2,536 eller omkring 4 procent varit år 1916 försäkrade

hos riksförsäkringsanstalten. Därest personer, som hava fiske som binäring,

icke medräknas, utan endast yrkesfiskare, så visar det sig, att av dessa senare icke

fullt 18 procent begagnat sig av ifrågavarande försäkring, även detta ett rätt otillfredsställande

resultat. Om härtill lägges, att det i regel torde vara de fattigaste

fiskarena, vilka i händelse av olycksfall äro mest i behov av en dylik försäkring, så

synes vägande skäl tala för införande av obligatorisk olycksfallsförsäkring för fiskare.

Då en del av de personer, som bedriva fiske som binäring, sannolikt utgöres av

bönder eller andra personer, som icke kunna likställas med arbetare och icke äro i

lika hög grad som dessa i behov av ifrågavarande slag av olycksfallsförsäkring, torde

den obligatoriska försäkringen dock böra inskränkas till yrkesfiskare, medan övriga

fiskare borde enligt lantbruksstyrelsens åsikt vara berättigade till frivillig försäkring.

Den obligatoriska försäkringen synes vidare böra inskränkas till den lägsta av riksförsäkringsanstalten

föreslagna ersättningen, nämligen en sådan motsvarande en årsinkomst

av 600 kronor. För dem, som önska försäkring i de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna tvenne högre klasserna, motsvarande en årsinkomst av 900

kronor eller 1,200 kronor, borde möjlighet härtill beredas genom erläggande av en

tillskottsavgift.» ■

På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt,

att förslaget måtte återförvisas till riksförsäkringsanstalten för att omarbetas

i antydda avseenden.

Försäkringsrätt et har yttrat sig i förevarande fråga och därvid anfört

följande:

»Då förevarande lagstiftning, med hänsyn till den under förberedelse varande

omläggningen av sjukförsäkringen på grundvalen av försäkringsplikt, kan komma att

äga en i viss mån provisorisk karaktär, ligger däri enligt försäkringsrådets mening

ett tillräckligt skäl att icke nu, såsom av lantbruksstyrelsen förordats, vidtaga den

väsentliga förändring i bestående förhållanden, som en övergång till obligatorisk försäkring

för fiskare skulle innebära, utan synes, såsom ock av riksförsäkringsanstalten

föreslås, det slutliga avgörandet av denna fråga böra tills vidare anstå.

Det av riksförsäkringsanstalten utarbetade förslaget synes erbjuda en i huvudsak

tillfredsställande lösning av den nu föreliggande uppgiften, att vidtaga de av

den nya olycksfallsförsäkringslagen betingade jämkningar i den bestående lagstiftningen

om fiskarförsäkring, och får rådet därför tillstyrka förslagets genomförande.»

Övriga i ärendet härda myndigheter hava ej haft något att erinra

mot förslagets huvudprinciper. Beträffande framställda anmärkningar mot

särskilda bestämmelser i förslaget lämnas redogörelse i det följande.

Den ringa anslutning, som den frivilliga fiskarförsäkringen hittills

vunnit, visar, att en effektiv dylik försäkring knappast står att vinna

annat än på grundvalen av försäkringsplikt. Det hade därför utan tvivel

varit önskvärt, om riksförsäkringsanstalten, trots de onekliga svå
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

låghet erna därmed, utarbetat och framlagt förslag om obligatorisk olycksfallsförsäkring

för iiskare. Då emellertid den nuvarande försäkringen

är mycket bristfällig och därför snarast bör undergå de av nya olycksfallsförsäkringslagen

betingade jämkningar, bär jag icke ansett mig

böra undanskjuta riksförsäkringsanstaltens nu föreliggande förslag i avbidan

på inredning om en obligatorisk försäkring. Men då förslag sålunda

nu framlägges om den förbättrade försäkring på frivillighetens

grund för fiskare, som den nya olycksfallsförsäkringslagen måste anses

kräva, böra de nya bestämmelserna, enligt min mening, betraktas allenast

såsom ett provisorium, och åtgärder snarast möjligt vidtagas för

övergång till obligatorisk olycksfallsförsäkring för fiskare. Denna övergång

torde lämpligast böra övervägas i sammanhang med omläggningen

av sjukförsäkringen på grundvalen av försäkringsplikt.

Vidkommande förslagets särskilda bestämmelser har vid § 1 Kungl. uttrycket

Maj:ts befallningshavande i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län "ldka fisko’

anmärkt, att uttrycket »idka fiske» icke torde kunna givas den tolkning,

att därmed avses ej blott bedrivandet av fiske i vanlig mening

utan jämväl fångst av säl eller andra djur i havet. Sådana ordalag

borde därför användas, att försäkringens avsedda omfattning tydligt

framginge av lagtexten. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs

och Bohus län föreslår i sådant avseende, att exempelvis efter orden

»idka fiske» inskjutas orden »eller därmed jämförlig hantering».

På sätt myndigheterna anmärkt, lärer ett förtydligande erfordras av

uttrycket »idka fiske». Det av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs

och Bohus län föreslagna uttrycket synes dock alltför omfattande.

Då ostronfiske samt hummer- och kräftfiske väl kunna inbegripas under

uttrycket »idka fiske», torde det väl huvudsakligen vara sälfångst, som

ytterligare borde omfattas av försäkringen. Det synes därför lämpligast,

att till § 1 fogas ett tillägg av innebörd, att med fiske i förordningen

förstås jämväl fångst av säl.

Vid § 2 bär Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och

Bohus län anmärkt, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke i

denna paragraf borde angivas ej blott vad som skall förstås med årlig

arbetsförtjänst utan även innebörden i begreppet daglig arbetsförtjänst.

Då § 11 i förslaget stadgar, att i avseende å denna försäkring i tilllämpliga

delar skola gälla bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, synes mig emellertid därav följa, att med daglig arbetsförtjänst

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 88 käft. (Nr 97.) 3

Daglig

arbets
förtjänst.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Brsättnings
berättigade
olycksfall.

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

skall, såsom i 9 § av nyssnämnda lag, förstås eu trehundrasextiofemtedel

av den beräknade årliga arbetsförtjänsten.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län har vid § 3 anmärkt,

att fullt giltiga skäl ej kunna åberopas, varför ersättning skulle

utgå för skada till följd av olycksfall, som uppkomma vid användning

av fiskebåt, utan att fiske bedrives. Bestämmelsen, vilken återfunnes i

nu gällande kungörelsen den 2 oktober 1908, avsåge tydligen sådan

användning som fraktfart, lustsegling med fiskebåt m. m. Det vore

emellertid fiskerinäringens intresse, som försäkringen avsåge att främja,

och detta intresse kunde näppeligen sägas vara för handen vid nämnda

användning. Det förefölle Kungl. Maj:ts befallningshavande för övrigt

mindre egentligt att, därest till exempel på en plats dels fiskebåtar och

dels andra farkoster användes för lustsegling mot betalning, dessa enahanda

näringsfång skulle i försäkringshänseende vara ställda under olika

villkor.

I anledning härav må erinras, att i § 2 av kungörelsen den 2

oktober 1908 ui sprungligen stadgades, att ersättning på grund av

fiskarförsäkringen skulle utgå bland annat »vid användning av fiskebåt,

utan att fiske därvid bedrives, för sä vitt båten icke användes vid

fraktfart, som ej har samband med fiskerinäring em. Vid 1911 års riksdag

väcktes emellertid en motion med förslag, att försäkringen skulle

ändras därhän, att ersättning utginge jämväl vid olycksfall, som uppstode

vid användning av fiskebåt för fraktfart. Med bifall till motionen

anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om ändring i nyssnämnda syfte i

1908 års kungörelse. Härvid framhölls av riksdagen, att till följd av

undantagsbestämmelsen beträffande fiskebåts användning för fraktfart

vore fiskare, under den tid av året han använde sin fiskebåt för fraktfart,

ej skyddad mot de ekonomiska följderna av olycksfall, även om

han erlagt den för helt år gällande försäkringspremien. För att åtnjuta

skydd i sådant avseende nödgades han förskaffa sig en tilläggsförsäkring,

vilken emellertid, enligt vad i motionen visats, vore oskäligt dyr.

Riksdagen, som höll före, att risken vid fraktfart i varje fall ej torde

vara större än vid fiske, fann sig följaktligen böra gilla förslaget i fråga

om ersättnings utgående vid fiskarförsäkringen jämväl för skada till

följd av olycksfall, som uppkomme vid användning av fiskebåt för fraktfart,

som ej hade samband med fiskerinäringen. I anledning av riksdagens

ifrågavarande framställning vidtogs genom kungörelse den 15 september

1911 den ändring i 1908 års kungörelse, att orden »för så vitt båten

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tf» Nåd. Proposition Nr 97.

19

icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen»,

uteslötos ur samma kungörelse.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes någon ändring av

§ 3 i det syfte, Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län angivit,

ej böra äga rum.

Beträffande olycksfall, som böra undantagas från rätten till ersättning,

hava Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län samt Malmöhus

län framhållit, att i enlighet med 25 § första stycket av 1916 års

lag nedsättning i rätten till ersättning borde inträda för det fall, att

olycksfall orsakats därav, att den skadade varit av starka drycker be
rusad.

Visserligen kunde det ofta stöta på oöverstigliga svårigheter att

åstadkomma tillförlitlig utredning, huruvida ett olycksfall vållats av

fiskarens onyktra tillstånd, men denna omständighet borde enligt Kungl.

Maj:ts befallningshavandes mening i och för sig icke utgöra tillräckligt

skäl för att helt och hållet utesluta denna påföljd även för sådana fall,

där sådan utredning kunde åstadkommas.

Det synes, som om sist anförda anmärkning ej kan frånkännas

betydelse. Givetvis måste det anses i viss mån stötande för rättskänslan,

om en fiskare, vilken till följd av onyktert tillstånd ådragit

sig en skada, skulle erhålla full ersättning, under det att sådan arbetare,

som avses i 1916 års lag, — inbegripet alltså fiskare som är

anställd hos annan — under alldeles liknande förhållanden skulle erhålla

eu kanske väsentligt reducerad ersättning. De föreslagna bestämmelserna

torde därför böra jämkas i nu ifrågavarande syfte, vilket lämpligen

torde kunna ske genom en ändring av formuleringen i § 11 av förslaget.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län vid § 4

framhållit följande:

Det vore att befara, att den försäkringsanstalten medgivna befogenheten

att bevilja försäkring för kortare tid än ett år vid tillämpningen skulle

bliva synnerligt vansklig och väcka missnöje hos fiskarbefolkningen.

Fullt riktigt torde vara, såsom i motiveringen angåves, att försäkring ej

borde få tagas för endast den del av året, då det farligaste fisket bedreves,

men prövningen härutinnan måste dock möta stora svårigheter

och kunde helt visst mången gång utfalla på ett sätt, som äventyrade försäkringens

popularitet. Sannolikt skulle det ur dessa synpunkter vara

lämpligast, att försäkring ej finge beviljas på kortare tid än ett år.

Olycksfall,

undantagna

från rätt till

ersättning.

Försäkrings
tiden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 97.

Besvär över

riksförsäkringsanataltens

beslut.

Tid och sätt

för avgifters

erläggande

m. m.

Skulle emellertid den föreslagna bestämmelsen gälla, borde det angivas,

under vilka villkor försäkringen på kortare tid finge medgivas.

Då det ofta torde inträffa, att fiskare regelbundet bedriva fiske

endast en del av året, måste det anses obilligt, att försäkringsavgiften

i sådant fall skall erläggas för hela året. Med hänsyn härtill anser jag

mig böra tillstyrka riksförsäkringsanstaltens förslag uti ifrågavarande

hänseende. Att på förhand angiva, under vilka villkor försäkring på

kortare tid än ett år må äga rum, synes möta svårigheter. Prövningen

i detta hänseende torde böra överlämnas åt riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten har framhållit, att i avseende å fiskarförsäkringen

borde i övrigt i tillämpliga delar gälla stadgandena i olycksfallsförsäkringslagen

och att sålunda jämväl föreskrifterna om överklagande

av riksförsäkringsanstaltens beslut hos försäkringsrådet borde tilllämpas

i avseende å samma försäkring. Ett dylikt undantagande från

de allmänna domstolarnas befogenhet av mål av ifrågavarande art torde

emellertid ej kunna ske annat än genom lag, stiftad i den i § 87 regeringsformen

stadgade ordning. Då, enligt vad jag inhämtat, några

tvister om tillämpningen av fiskarförsäkringen näppeligen förekommit

och med hänsyn jämväl till de nya bestämmelsernas provisoriska karaktär

synes meddelandet av en dylik lagbestämmelse ej böra nu ifrågasättas.

I följd, härav torde en jämkning höra äga rum i avfattningen av § 11

i förordningen.

I § 8 av förslaget har jag i anledning av anmärkning från styrelsen

för postsparbanken vidtagit den ändringen, att tid och sätt för erläggande

av avgifter för försäkringen skola bestämmas av riksförsäkringsanstalten

och styrelsen för postsparbanken gemensamt, i stället för av

riksförsäkringsanstalten ensam, detta av den anledning att uppbörden

av försäkringsavgifterna torde komma att ske genom postsparbanken.

Beträffande § 12 av förslaget har styrelsen för postsparbanken

framhållit, att då utbetalningar av ersättningarna för ifrågavarande försäkring

torde komma att äga rum medelst postanvisningar, på sätt som

vore avsett i fråga om utbetalningar enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, en sådan anordning för vissa fall komme att kräva utfärdande

av särskilda postala föreskrifter samt att generalpoststyrelsen därför

borde äga medbestämmanderätt beträffande nyss berörda föreskrifter.

Med anledning härav torde § 12 böra erhålla den lydelse, att de närmare

föreskrifter, som utöver vad ovan föreslagits, må erfordras med

avseende å ifrågavarande försäkring, skola utfärdas gemensamt av riks
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr !)7.

försäkringsanstalten ocli generalpoststyrelsen, respektive styrelsen för

postsparbanken, eller ensamt av riksförsäkringsanstalten, i den ordning,

som stadgas i gällande instruktion för riksförsäkringsanstalten.

Vad slutligen angår tiden för den nya författningens ikraftträdande,

torde intet vara att erinra mot vad riksförsäkringsanstalten föreslagit eller

att denna tid bestämmes till den 1 juli 1918. Ersättningar på grund

av avgifter, som erlagts före nämnda dag, skulle därvid komma att beräknas

enligt för närvarande gällande bestämmelser, varutinnan emellertid

särskilt stadgande ej lärer erfordras.

Departementschefen uppläste härefter det i förut angivna hänseenden

ändrade förslaget till förordning angående en särskild för fiskare

avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall samt hemställde,

att detsamma måtte genom nådig proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Magt Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 97,

Fiskarförsäkringen

i

Sverige.

Bilaga.

Tnm KONUNGEN

ang. ändring av gällande bestämmelser rörande en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Genom nådigt brev den 9 mars 1917 bär Eders Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten

att, med biträde, i den mån riksförsäkringsanstalten funne

erforderligt, av fiskeriintendenten, filosofie doktorn Karl Andreas Andersson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Axel Edvard Lindvall och

hemmansägaren Carl Ludvig Olausson i Höviksnäs såsom särskilt sakkunniga,

utarbeta det förslag till ändringar i gällande bestämmelser angående en särskild

för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, som riksförsäkringsanstalten

kunde finna av behovet påkallat.

Innan riksförsäkringsanstalten går att redogöra för det förslag, som riksförsäkringsanstalten

i anledning härav, efter de sakkunnigas hörande, har att framställa,

torde riksförsäkringsanstalten få i korthet lämna redogörelse för tillkomsten

av fiskarförsäkringen i Sverige samt för nu gällande bestämmelser i ämnet enligt

kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, sådan densamma lyder genom kungörelsen

den 15 september 1911 angående viss ändring därav, ävensom något beröra motsvarande

lagstadganden i Danmark och Norge.

Ehuruväl frågan om utfärdande av lagbestämmelser angående fiskares försäkring

mot olycksfall redan tidigare bragts på tal i sammanhang med frågan om

sjöfolks försäkring för olycksfall i tjänsten, torde dock upprinnelsen till den nuvarande

fiskarförsäkringen vara att söka i en riksdagens skrivelse av den 20 maj

1902, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida

och i vad mån åtgärder kunde vidtagas för främjande och upphjälpande av

Ostersjö- och sötvattensfisket, samt därefter till riksdagen inkomma med förslag

i nämnda avseende. Utredning verkställdes sedermera av lantbruksstyrelsen,

som i ett den 13 november 1903 avgivet utlåtande framhöll önskvärdheten av

att fiskeriförsäkringsföreningar (d. v. s. föreningar till försäkring av fiskares båtar

och redskap) mera allmänt bildades, samt i sammanhang därmed fäste uppmärksamheten

på en annan försäkringsform, vilken syntes böra komma till stånd och

vinna spridning bland fiskarbefolkningen, nämligen olycksfallsförsäkring för

fiskare.

Den 8 december 1904 anbefallde Kungl. Maj:t riksförsäkringsanstalten att

låta verkställa utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas för under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr !>7. 2.3

lättande av fiskares försäkring mot olycksfall under utövande av yrket. I anledning

härav avgav riksförsäkringsanstalten i underdånig skrivelse den 15 december

1905 redogörelse för i ärendet företagen utredning jämte därav föranlett

förslag. Berörda utredning och förslag lågo i huvudsak till grund för en den 14

februari 1908 till riksdagen avlåten nådig proposition (nr 47) angående anordnande

av en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

I skrivelse den 23 april 1908 (nr 60) tillkännagav riksdagen, att propositionen

i huvudsak av riksdagen bifallits, och den 2 oktober samma år utfärdades

kungörelse i ämnet, vilken trädde i kraft den 1 januari 1909. Sedermera har

genom kungörelse den 15 september 1911 vidtagits en mindre, av riksdagens

skrivelse den 30 maj 1911 föranledd ändring av 1908 års stadganden.

Enligt ovannämnda nu gällande stadganden skall fiskarförsäkringen äga rum

i riksförsäkringsanstalten samt vara tillgänglig för en var svensk undersåte, som

har sitt hemvist i Sverige och, vare sig han arbetar för egen eller annans räkning,

idkar fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst. Försäkringen, som

icke medgives för kortare tid än ett år och betingar en årlig försäkringsavgift

av 5 kr. 50 öre, medför rätt till ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med

de i § 4 av lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

den 5 juli 1901 stadgade grunder.

Ersättning till skadad fiskare utgår sålunda först från och med sextioförsta

dagen efter olycksfallet samt utgöres av dels sjukhjälp med en krona om dagen,

dels invaliditetsersättning i form av årlig livränta, som vid full invaliditet uppgår

till 300 kronor och vid minskning av arbetsförmågan (dock med minst en tiondel),

beräknas till motsvarande lägre belopp.

Om olycksfallet medfört döden utgivas, förutom begravningshjälp med 60

kronor, årliga livräntor till änka och minderåriga barn å sammanlagt högst 300

kronor. Därest änka och barn ej finnas, erhålla föräldrar och minderåriga syskon

under vissa villkor ersättning i form av kapitalutbetalning, med ett sammanlagt

belopp ej överstigande 600 kronor.

Ersättning utbetalas för skada till följd av olycksfall, som härflyter från

utövningen av fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människoliv ur

sjönöd eller vid användning av fiskebåt utan att fiske därvid bedrives. Från ersättning

undantages skada, som fiskare uppsåtligen själv ådragit sig eller som

uppsåtligen förorsakats av tredje man, där denne ej haft ledning av eller uppsikt

över arbetet, ävensom skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk

båt eller utländskt fartyg.

Skulle ovannämnda från de försäkrade utgående avgift av 5 kronor 50 öre

befinnas otillräcklig för bestridande av de ersättningar, som komma att utgå i

anledning av försäkringen, fylles bristen av statsmedel.

Försäkrad fiskare är berättigad att mot särskild tilläggsavgift utan statsbidrag

erhålla försäkring dels med rätt till ersättning från tidigare dag än den

sextioförsta, dels ock på villkor, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas, mot

skada till följd av olycksfall utom arbete}.

Förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen bestridas av statsmedel. I

övrigt gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i ovannämnda 1901 års lag.

I Danmark gällde intill den 1 april 1917 i förevarande avseende »Lov om

danske Fiskeres Forsikring i Ulykkestilfaelde» den 3 april 1900 och »Lov om

Udvidelse av Lov om danske Fiskeres Ulykkesforsikring til ogsaa att omfatte

Fiskarförsäk

ringen i

Danmark.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Ma j ds Nåd, Proposition Nr 97.

anden Sofartsvirksomhed» in. ni. den 30 mars 1906. Enligt dessa lagar kunde

fiskare ävensom idkare av sjöfart, stenfiske, sandgrävning i vattnet, dykeri- och

bärgningsarbete o. d. mot eu årlig avgift av fem kronor bliva medlemmar av eu

av inrikesministern erkänd olycksfallsförsäkringsförening för danska fiskare och

därigenom tillförsäkra sig ersättning för skada till följd av olycksfall. Denna

ersättning utgjordes av sjukhjälp med 1 krona 50 öre om dagen från och med

fjortonde veckan efter olycksfallet samt vid invaliditet eller dödsfall av kapitalutbetalning,

vilken alltid beräknades efter en årsinkomst å 600 kronor. Vid full invaliditet

utgjorde ersättningen 3,600 kronor och vid mindre invaliditet motsvarande

lägre belopp. Vid dödsfall utgick ersättning till avliden försäkrads efterlevande

med högst 2,500 kronor. Därest försäkringsavgifterna vore otillräckliga

för bestridande av försäkringens utgifter, täcktes bristen av statsmedel.

Numera ingå bestämmelserna om fiskarförsäkringen i »Lov om Forsikring

mod Folger af Ulykkestilfselde» den 6 juli 1916, vilken trätt i kraft den 1 april

1917. Denna lag, som beträffande omfattningen är en motsvarighet till den

svenska lagen om försäkring för olycksfall i arbete den IT juni 1916, utgör, jämte

betydande utvidgningar, en samarbetning av förut för olika delar av den kroppsarbetande

befolkningen gällande stadganden i hithörande ämnen.

Lagens grundprincip är, att arbetsgivare är försäkringspliktig gentemot av

honom sysselsatta arbetare. Enligt lagen skola jämväl vissa mindre arbetsgivare

för egen del vara obligatoriskt försäkrade, varjämte frivillig försäkring medgives

för i lagen närmare angivna arbetsgivare och självständiga yrkesidkare. Försäkringen

äger rum i någon av inrikesministern erkänd försäkringsanstalt, därest

icke vederbörande arbetsgivare (försäkringstagare) äro medlemmar av de för vissa

yrken, huvudsakligen sjöfarten och fisket, upprättade försäkringsförbunden.

Enligt de nya bestämmelserna om »fiskeri og mindre Skibsfart», vilka återfinnas

i lagens åttonde kapitel, är försäkringen ifråga om hithörande näringsidkare

antingen obligatorisk eller frivillig.

Obligatorisk försäkring är föreskriven beträffande besättningarna å danska

fartyg om minst fyra bruttoregisterton samt omfattar å mindre fartyg även fartygens

ägare eller innehavare. Yarje ägare eller innehavare av sådant fartyg

skall för ändamålet vara medlem i »Forsikringsforbundet for danske Fiskere og

Befolka, vilket upprättats för övertagande av den risk, som är förbunden med

hans egen samt de av honom sysselsatta personers försäkring.

Den frivilliga försäkringen åter är tillgänglig för alla, vilka icke omfattas av

den obligatoriska försäkringen, samt helt eller delvis försörja sig med fiske eller

sjöfart eller med sysselsättning, som är likartad eller kan jämställas med nämnda

verksamhet, såsom till exempel rensning, packning eller transport av fiskefångst,

stenfiske, sandgrävning i vattnet, lotsning, dykeri- och bärgningsarbete in. in.

Denna frivilliga försäkring erliålles genom medlemskap av berörda försäkringsförbund

och densamma kan tecknas att omfatta jämväl försäkringstagarens maka

och barn under deras deltagande i arbetet.

Ersättningarna utgå i form av sjukpenning (dagpenge), invaliditetsersättning

och ersättning till efterlevande samt begravningshjälp. Dessutom tillkommer

under vissa villkor läkarvård in. in. Penningersättningarna (utom begravningshjälpen)

beräknas efter årsförtjänsten, och denna anses vid den nyssnämnda frivilliga

försäkringen utgöra 800 kronor. Vid den obligatoriska försäkringen åter

beräknas ersättningen efter den verkliga årsförtjänsten, dock lägst efter 600 kronor

— med undantag för personer under 18 år — samt ifråga om invaliditetsersättning

högst efter 1,200 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung1. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 07.

Sjukpenning utgår i regel från och med fjortonde veckan efter olycksfallet

med I 2/j av den skadades daglön, beräknad till ''/300 av årslönen, dock högst med

3 kronor och lägst med 1 krona.

Invaliditetsersättningen utgöres av kapitalutbetalning samt erhålles endast

såvida arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tjugondei av den normala

arbetsförmågan. Ifrågavarande ersättning beräknas till en mot invaliditetsprocenten

svarande procentdel av vissa i lagen närmare angivna och för olika invaliditetsgrader

varierande grundbelopp. Så erhålles t. ex. vid en invaliditet av 5

% ersättning med V4 av årslönen, vid 10 % — V, av årslönen, vid 25 % — 1,55

gånger årslönen, vid 50 % — 3,80 gånger årslönen, vid 75 % — O,60 gånger årslönen

och vid 100 % — 10 gånger årslönen.

Ersättning vid dödsfall utgår med dels ett belopp till efterlevande svarande

mot 5 gånger årslönen, dock högst 6,000 och lägst 3,000 kronor, dels ock under

vissa villkor begravningshjälp å 120, 100 eller 80 kronor, allt efter som begravningen

äger rum i Köpenhamn, i annan stad eller på landet.

Försäkringen omfattar olycksfall, som uppstå under den försäkrades uti

lagen angivna sysselsättning eller under de förhållanden, varunder denna bedrives,

ävensom olycksfall, som bevisligen förorsakas av den försäkrades försök att rädda

människoliv, förebygga olyckor eller avvärja större materiella eller ideella förluster,

när detta — på eller utom arbetsplatsen — sker i sammanhang med den

ifrågavarande sysselsättningen. Med olycksfall likställas skadliga påverkningar

av högst några dagars varaktighet, som orsakas av arbetet eller de förhållanden,

under vilka det bedrives och som medföra nedsättning av arbetsförmågan eller

döden.

Uteslutna äro olycksfall, som den försäkrade själv uppsåtligen förorsakat.

Har den försäkrade genom grov vårdslöshet, åsidosättande av reglementariska

föreskrifter, som hållas vid makt, eller under rusets inflytande själv förorsakat

eller väsentligen bidragit till olycksfallet, kan ersättningen nedsättas eller bortfalla.

För nedbringande av försäkringspremien gottgör staten vederbörande försäkringsförbund

hälften av de ersättningsbelopp, som enligt lagen utgivits till

ovan angivna försäkrade, dock endast såvida deras verkliga årsinkomst ej uppgår

till, i Köpenhamn 1,800 kronor, i andra städer 1,500 kronor och på landet 1,200

kronor. Den försäkrade är skyldig att till försäkringsförbundet lämna uppgift å

sin inkomst. Vidare gottgör staten all ersättning i anledning av olycksfall, som

tima under försök att rädda människoliv.

I Norge är fiskarförsäkringen ordnad genom »Lov om Ulykkesforsiknng for

Fiskere» den 8 augusti 1908 med däri genom lagar den 18 augusti 1911 och den

6 augusti 1915 gjorda ändringar och tillägg. Enligt dessa stadganden är försäkringen,

som liandhaves av »Kiksforsikringsanstalten», huvudsakligen obligatorisk,

samt omfattar i Norge hemmahörande fiskare och fångstmän, vilka idka saltvattensfiske

eller fångst av djur i havet — ensamt eller i förbindelse med annan

näring — samt personer som tillhöra fiske- eller fångstfartygs besättning, därunder

inbegripet befälhavare, maskinister, eldare och kockar. Undantagna från

fiskarförsäkringen äro dock fiskare, fångstmän och besättning å vissa större i

lagen närmare angivna fartyg, vilka grupper äro försäkrade enligt särskilda bestämmelser.

Vidare ingå i den obligatoriska fiskarförsäkringen i Norge hemmahörande

personer, som helt eller delvis livnära sig av sjöfart med smärre fartyg,

ävensom besättning å vissa mindre fartyg och pråmar.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 88 höft. (Nr 97.)

Fiskarförsäkringen

i

Norge.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Behovet av

ändrade

bestämmelser

beträffande

den svenska

försäkringen.

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Inom varje kommun upprättas årligen en förteckning över därstädes boende,

till ovan angivna kategorier hörande personer, vilka uppnått 15 års ålder och

endast de, som härvid upptagas, äro i regel omfattade av den obligatoriska försäkringen,

men lagen medgiver även rätt för dem, som icke äro bosatta i någon

bestämd kommun, att bliva upptagna i dylik förteckning mot att de erlägga

samma årliga försäkringsavgift, som är bestämd för de försäkringspliktiga, nämligen

2 kronor (frivillig försäkring). Premierna för samtliga försäkrade uppbäras

av vederbörande kommunala uppbördsmyndigheter, och kommunen är ansvarig

försatt premier erläggas för alla i förteckningen upptagna personer, såväl obligatoriskt

som frivilligt försäkrade.

Ersättning utgår i form av kapitalutbetalning vid invaliditet och dödsfall.

Invaliditetsersättningen utgör vid fullständig oförmåga till arbete 2,000 kronor

samt vid nedsättning i arbetsförmågan (dock minst med 20 %) däremot svarande

lägre belopp. Ersättningen vid dödsfall utgår med 2,000 kronor till änka och

200 kronor till varje minderårigt barn samt, då änka och barn ej finnas, till vissa

andra efterlevande med sammanlagt 1,000 kronor. Därest invaliditetsersättning

förut utbetalats, minskas ersättningen till efterlevande med motsvarande belopp,

dock utgår ersättningen till barn oavkortad.

Försäkringen omfattar olycksfall dels under fiske och fångst — därunder inbegripet

arbete eller färd på land och till sjöss, som föranledes av fiskeyrkets

utövning samt av fångstens behandling och avsättning — dels under sjöfart med

smärre fartyg, inbegripet arbete med lastning och lossning samt arbete eller färd

på sjön, som föranledes av yrkesutövningen, dels och under färd på sjön, som ej

står i samband med yrket. I sistnämnda fall utgår dock ersättning endast i anledning

av dödsfall genom drunkning eller genom olycksfall under segling.

Såsom ovan nämnts, erlägger varje försäkringstagare en årlig försäkringsavgift

av 2 kronor, men därjämte utgår årligen till försäkring för fiskare och

fångstmän ett bidrag av 110,000 kronor ur »havneavgiftsfonden».

Slutligen kunna såväl obligatoriskt som frivilligt försäkrade tillförsäkra sig

eller sina efterlevande högre ersättning mot erläggande av särskild tilläggsavgift;

och äger den försäkrade för sådant ändamål ingå i endera av två försäkringsklasser.

Såsom ovan nämnts, hänföra sig nu gällande svenska stadganden om fiskarförsäkringen

i väsentlig mån till lagen den 5 juli 1901 om ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete. Denna lag kommer emellertid att från och med

år 1918 ersättas av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete,

och som en följd härav uppställer sig kravet på ändrade bestämmelser i fråga

om fiskarförsäkringen. Under förarbetena till den nya olycksfallsförsäkringslagen

har också uttalats önskvärdheten av att ifrågavarande bestämmelser omarbetades

till närmare överensstämmelse med den nya lagens grunder. Sålunda yttrade

ålderdomsförsäkringskommittén ifråga härom bland annat följande:

»Yad angår den särskilda, för fiskare, även om de äro självständiga yrkesutövare,

avsedda försäkringen enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 ävensom

den rätt till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

som enligt förordningen den 18 juni 1909 tillkommer värnpliktige m. fl.

hava bestämmelserna därom icke lämpligen kunnat inpassas i det nu föreliggande

förslaget till försäkringslag, som ju endast omfattar arbetare i egentlig mening.

Som bekant äro emellertid nämnda båda författningar i huvudsak byggda på

enahanda grunder som 1901 års olycksfallslag, men de enligt samma författningar

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

utfående ersättningsbelopp äro mindre än de belopp, som skulle komma att utgå

enligt kommitténs förslag. Under sådana förhållanden torde eu omarbetning av

bestämmelserna även angående dessa delar av olycksfallsförsäkringen kunna vara

önskvärd, i syfte att bringa desamma i närmare överensstämmelse med de nu

föreslagna grunderna för arbetarförsäkringen. En dylik omarbetning skulle emellertid,

därest densamma skulle hava av kommittén ombesörjts i sammanhang med

dess egentliga arbeten, väsentligen fördröjt dessa arbeten, och då kommittén icke

ansett sig böra uppskjuta med framläggande av sitt lagförslag rörande arbetares

olycksfallsförsäkring, hava nämnda lagstiftningsfrågor icke nu upptagits till behandling,

utan har kommittén i stället tänkt sig, att erforderliga förslag till ändringar

i bestämmelserna rörande ifrågavarande båda försäkringsgrenar lämpligen

skulle kunna uppgöras oberoende av genomförande av den föreslagna nya försäkringslagen.

» . ,

Vid uppgörande av nu ifrågavarande förslag till ändringar i gällande bestämmelser

för fiskarförsäkringen har riksförsäkringsanstalten också sökt att, i

den män sådant enligt riksförsäkringsanstaltens mening varit lämpligt, med avseende

å fiskarförsäkringen tillämpa de i olycksfallsförsäfcringslagen angivna, grunder.

Förutom de särskilt för fiskarförsäkringen avsedda och med ledning av

grunderna i 1916 års lag utarbetade bestämmelserna kommer sålunda att i

förslaget lämnas en allmän hänvisning till nämnda, lag, motsvarande den i nu

gällande bestämmelser intagna föreskriften om giltighet i tillämpliga delar av

1901 års lag.

Olycksfallsförsäkringslagen av den 17 juni 1916 grundar sig på principen

om obligatorisk försäkring, i det den föreskriver, att envar, som är arbetare i

lagens mening, är försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbete. Fråga uppstår

då till en början, huruvida fiskarförsäkringen bör göras obligatorisk eller

bibehållas vid sin nuvarande frivilliga karaktär. ^ o

Innan riksförsäkringsanstalten närmare ingår på denna fråga, torde riksförsäkringsanstalten,

för belysning av densamma, fa lämna några uppgifter

om antalet fiskare i riket samt den nuvarande fiskarförsäkringens omfattning.

Antalet i riket bosatta personer, vilka år 1915 idkat fiske såsom yrke

eller eljest för sin utkomst, framgår av nedanstående tabell, som upprättats

med ledning av statistiska centralbyråns redogörelse för fisket beträffande

nämnda år.

Antal fiskare.

Göteborgs och

Det övriga

Summa.

Bohus län.

Sverige.

| Yrkesfiskare ...........................

5,572

7,036

12,608

Vid saltsjöfiske .......

\Personer

1,906

7,966

9,872

Vid sötvattensfiske ....

(Yrkesfiskare ...........................

.....

28

375

1,665

34,755

1,693

35,130

7,881

51,422

59,303

Obligatorisk

eller frivillig

försäkring.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 97.

Antalet hos riksförsäkringsanstalten försäkrade fiskare — vilka så gott som

uteslutande utgöras av yrkesfiskare — vid slutet av åren 1909—1916 utgjorde

därav i Göteborgs och Bohus län ...

| 1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

1,101

1,158 1,430

738 1,025

1,363

1,008

1,502

1,136

1,834

1,287

2,036

1,435

2,536

1,750 !

Endast en kvinnlig fiskare har begagnat sig av försäkringen.

Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit i sin underdåniga berättelse om

sin verksamhet under år 1914, torde fiskarne icke sakna kännedom om försäkringen

eller dess fördelar, enär riksförsäkringsanstalten å de flesta orter, där

fiskare i större antal äro bosatta, anställt särskilda ombud för försäkringen, varjämte

riksförsäkringsanstalten spritt kännedom om densamma på flerahanda sätt,

såsom genom notiser och artiklar i pressen, utdelning av broschyrer, anordnande

av föredrag, utlysande av möten med fiskare, resor av riksförsäkringsanstaltens

chef, ledamöter och andra tjänstemän, ombud m. fl. Allt, som göras kan, har

åtgjorts för att väcka fiskarnas intresse för försäkringen samt övervinna deras

liknöjdhet, men det oaktat och ehuru försäkringsavgiften till följd av statsbidraget

beräknats utgöra endast ungefär hälften av den verkliga riskpremien, har

dock, på sätt framgår vid jämförelse mellan antalet fiskare och antalet försäkrade,

den nuvarande fiskarförsäkringen hittills ej vunnit allmännare anslutning.

Det torde därför vara tydligt, att försäkringens ändamål — främjande av fiskerinäringen

och tryggande av fiskarbefolkningens ekonomiska villkor genom alla

yrkesfiskares delaktighet i försäkringen — bäst skulle vinnas därigenom, att försäkringen

gjordes obligatorisk. Enligt såväl riksförsäkringsanstaltens som de

sakkunnigas mening vore det ur denna synpunkt synnerligen önskvärt, om obligatorisk

försäkring, i likhet med vad som enligt olycksfallsförsäkringslagen gäller

för arbetare, kunde genomföras även ifråga om fiskare.

Redan under förarbetena till nu gällande stadganden för fiskarförsäkringen

förekom till behandling frågan om att göra försäkringen obligatorisk, och i

sin underdåniga skrivelse den 15 december 1905 anförde riksförsäkringsanstalten

i ämnet bland annat följande.

Fiskarne vore i allmänhet sina egna arbetsgivare, och tillräckliga skäl syntes

ej föreligga att ålägga näringsidkare inom ett särskilt yrke försäkringsskyldighet,

under det utövarna av andra yrken lämnades frihet i detta avseeede.

Obligatorisk försäkring av en enstaka grupp yrkesidkare skulle vara förenad med

svårigheter. Vid sådan försäkring måste uppdragas bestämda gränser, angivande

vilka som skulle komma in under försäkringen, något som i förevarande fall

skulle vara svårt i synnerhet som det icke vore ovanligt, att fiske dreves såsom

bisysselsättning, vissa tider i mindre, andra i högre grad. Vidare skulle det

bland annat med hänsyn härtill, vara svårt öva tillsyn därå, att alla försäkring,

skyldiga anmäldes, och en effektiv kontroll härutinnan skulle förorsaka väsentligt

ökade förvaltningskostnader. Riksförsäkringsanstalten ansåge således, att, åtminstone

under dåvarande förhållanden, obligatorisk försäkring icke borde ifrågakomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kitmjl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr !)7.

2! t

])e skäl, som sålunda anförts mot obligatorisk försäkring, och vilka torde

varit avgörande för frågans behandling vid tillkomsten av nuvarande bestämmelser,

synas fortfarande äga sin giltighet. Särskilt vill riksförsäkringsanstalten ånyo

framhålla svårigheterna dels att uppdraga bestiimda gränser för dem, som i händelse

av obligatorisk fiskarförsäkring skulle ingå i densamma, dels att vinna

kännedom om samtliga försäkringspliktiga. Det skulle väl ligga närmast till

hands att i dessa hänseenden anlita de kommunala myndigheterna. Men att åt

dessa uppdraga avgörandet av frågan, om en person skall anses såsom försäkringspliktig

fiskare eller ej, torde föranleda olikformighet och ojämnhet. Ej heller

torde man hos dessa myndigheter kunna påräkna det intresse för saken, som är

eu nödväncl y förutsättning, för att förteckningarna (iver de försäkringspliktiga

skola bliva fullständiga. Det skulle då återstå att låta en central myndighet,

såsom riksförsäkringsanstalten, träffa avgöranden om försäkringsplikten samt föra

register över de försäkringspliktiga, allt med ledning av uppgifter från lokala

myndigheter, ortsombud etc. En sådan anordning skulle emellertid medföra avsevärda

kostnader, om registret över de försäkringspliktiga skall kunna erhålla

erforderlig fullständighet. Härjämte må ytterligare framhållas svårigheten att

kunna utfå försäkringsavgifter av samtliga försäkringspliktiga. Att, såsom i Norge,

pålägga de kommunala myndigheterna ansvaret för avgifternas erläggande torde

icke lämpligen låta sig göra med hänsyn särskilt till den stora olikhet, varmed

denna tunga skulle drabba de olika kommunerna.

På grund av de skäl, som sålunda anförts, har riksförsäkringsanstalten — i

överensstämmelse jämväl med de sakkunniges mening — ansett sig åtminstone

för närvarande böra avstå från att framlägga förslag om obligatorisk försäkring

för fiskare. Riksförsäkringsanstalten har härvid även tagit hänsyn till den under

de senaste åren stegrade anslutningen till den nuvarande fiskarförsäkringen, vilken

synes giva grundad förhoppning om att den frivilliga försäkringen dock så

småningom skall lyckas vinna större spridning.

Det tilltänkta utökandet av försäkringens förmåner ävensom genomförandet

av den obligatoriska försäkringen för alla arbetare jämlikt den nya olycksfallsförsäkringslagen

torde ock kunna förväntas bidraga till att stegra intresset för fiskarförsäkringen,

isynnerhet om denna, såsom avsett, kommer att i viktiga delar bringas

i överensstämmelse med den allmänna försäkringen.

Skulle det emellertid visa sig, att den frivilliga försäkringen ej vinner den

ökade anslutning, som man sålunda har anledning förvänta, torde frågan om obligatorisk

försäkring böra upptagas till förnyad prövning.

Enligt nuvarande bestämmelser är fiskarförsäkringen tillgänglig för alla i

Sverige hemmahörande fiskare, vare sig de idka fiske för egen eller annans

räkning.

Genomförandet av den nya olycksfallsförsäkringslagen torde nödvändiggöra

vissa inskränkande bestämmelser med hänsyn till de fiskare, som omfattas av

samma lag. Denna föreskriver nämligen obligatorisk försäkring för envar, som

mot avlöning användes till arbete för annans räkning utan att i förhållande till

honom vara att anse som självständig företagare, så ock för envar, som för vinnande

av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Från den obligatoriska

försäkringen undantages dock bland andra den, som utför arbetet i sitt hem

eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, arbetsgivares barn och föräldrar

Rätt till

delaktighet i

försäkringen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 97.

i förhållande till honom, den vars avlöning hos arbetsgivaren överstiger 5,000

kronor, samt minderårig, som icke fyllt 12 år.

De fiskare, som utöva yrket under sådana omständigheter, att de jämlikt

nyssnämnda lag äro obligatoriskt försäkrade för skada till följd av olycksfall under

fiske, d. v. s. i allmänhet fiskare, som driva yrket för annans räkning, torde

vid olycksfall ej böra erhålla ersättning jämväl enligt den särskilda fiskarförsäkringen.

Att införa ett allmänt stadgande om att sådana fiskare ej skola hava rätt

till inträde i fiskarförsäkringen torde dock ej kunna ske, enär en person den ena

dagen ingår i den obligatoriska försäkringen, den andra dagen däremot icke, beroende

på hans arbete och hans ställning såsom arbetare eller självständig företagare

m. m. Med hänsyn härtill synes böra stadgas, att ersättning på grund av

den särskilda fiskarförsäkringen ej utgår, i den mån motsvarande ersättning utgives

på grund av lagen den 17 juni 1916. Detta torde dock hava betydelse endast

med avseende å ett fåtal fiskare, enär de flesta fiskare arbeta för egen räkning,

vilket torde gälla, även då de ingå i s. k. båtlag. Försäkringen synes alltså

liksom förut böra vara tillgänglig för alla svenska undersåtar, som hava sitt

hemvist i riket samt idka fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst.

Vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser för fiskarförsäkringen har

rått någon tvekan rörande omfattningen av begreppet »idka fiske», särskilt huruvida

därunder skulle ingå sälfångst. Av den ovan lämnade redogörelsen för norska

och danska fiskarförsäkringen framgår, att den förra gäller för fiskare och

fångstmän, som idka fiske eller fångst av djur i havet, under det den danska

omfattar bland annat personer, som livnära sig av fiske eller därmed jämförligt

arbete. Med ledning härav och då det måste anses synnerligen lämpligt, att den

svenska fiskarförsäkringen i förevarande avseende står i ungefärlig överensstämmelse

med grannländernas, synes åt uttrycket »idka fiske» böra givas sådan tolkning,

att rätt till delaktighet medgives ej blott för personer, som bedriva fiske i

vanlig mening, utan även dem, som idka fångst av säl eller andra djur i havet.

En dylik tolkning av begreppet »idka fiske» — vilken emellertid skulle beröra

endast ett fåtal svenska fiskare — lärer ock stå i full överensstämmelse med försäkringens

ändamål. Någon uttrycklig bestämmelse i ämnet torde emellertid

knappast behöva införas i själva lagtexten.

Olycksfall, Den obligatoriska försäkringen jämlikt ovanberörda 1916 års lag, vars grun
som

medföra der på sätt ovan angivits, äro avsedda att såvitt möjligt tillämpas i fråga om

rätt till fiskarförsäkringen, medför rätt till ersättning för skada till följd av olycksfall i

ersättning. ar\)e%e Lagens förarbeten giva vid handen, att åt detta uttryck bör givas en tämligen

vidsträckt tolkning. Så har till exempel ersättning ansetts böra utgå för

skador, som ådragits vid räddning av människoliv (se vidare särskilda utskottets

vid 1916 års riksdag utlåtande n:r 1 sid. 16). Från ersättning enligt lagen undantagas

emellertid uttryckligen (24 §) olycksfall, som uppsåtligen förorsakats av den

skadade, varjämte ersättning, om olycksfallet medfört döden, ej utgår till efterlevande,

som uppsåtligen eller av grovt vållande föranlett olycksfallet.

Vidare kan ersättningen skäligen nedsättas (25 §), dels då olycksfallet föranletts

därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning

eller föreskrift om åtgärder till undvikande av olycksfall och omständigheterna

äro sådana, att han därigenom måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

eller då olycksfallet föranletts därav att den skadade varit av starka drycker

berusad, dels ock då den skadade underlåtit att ställa sig till efterrättelse an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tennfil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97. ‘il

ordning eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, (''ller där genom försummelse

av den skadade underrättelse om olycksfallet ej ofördröjligen lämnats arbetsgivaren.

I sistnämnda två fall sker nedsättning dock endast, för så vitt skadan väsentligen

förvärrats därigenom, att den skadade i följd av förseelsen kommit att

sakna lämplig vård.

Enligt nuvarande bestämmelser för fiskarförsäkringen utgår ersättning för

skada till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket —

varunder i allmänhet torde böra anses ingå arbete eller färd på land eller till

sjöss, som omedelbart föranledes av yrkesutövningen samt av fångstens behandling

och avsättning — eller som uppstå vid försök att rädda människoliv ur

sjönöd eller vid användning av fiskebåt utan att fiske därvid bedrives. Under

sistnämnda grupp ingå huvudsakligen olycksfall vid fraktfart med fiskebåt, men

även t. ex. olycksfall under lustsegling med fiskebåt.

Nyssberörda bestämmelser rörande de olycksfall, som enligt fiskarförsäkringen

medföra rätt till ersättning, torde i varje fall icke vara mindre omfattande

än motsvarande bestämmelser i lagen den 17 juni 1916. Någon ändring av

ifrågavarande bestämmelser rörande fiskarförsäkringen synes därför ej böra

vidtaga s.

I fråga om de olycksfall, vilka skola undantagas från ersättning enligt fiskarförsäkringen,

står den nuvarande föreskriften, att ersättning ej utgår för skada,

som den skadade uppsåtligen själv ådragit sig, i full överensstämmelse med

1916 års lag. Stadgandet att skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med

utländsk båt eller utländskt fartyg, ej ersättes, torde böra bibehållas, då försäkringen

tillkommit i den svenska fiskerinäringens intresse, och synes stadgandet

böra utsträckas att omfatta varje användning av utländsk fiskebåt, alltså även

fraktfart med sådan båt. Däremot synes ej vidare böra bibehållas bestämmelsen,

att ersättning ej utgår för skada, som uppsåtligen förorsakats av tredje man,

där denne icke haft ledning av eller uppsikt över arbetet, vilken bestämmelse

hämtats från 1901 års olycksfallslag. Under förarbetena till 1916 års lag anförde

ålderdomsförsäkringskommittén i detta ämne bland annat följande (Y sid. 145 fl:.):

»Enligt 1 § i nu gällande lag skall ersättning icke utgå för skada, som den

skadade uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet själv ådragit sig, eller som

uppsåtligen förorsakats av tredje man, där denne icke haft ledning av eller uppsikt

över arbetet. Dylika undantag beträffande rätten till ersättning återfinnas

såsom naturligt är i alla lagar, som grundats på principen om direkt ersättningsskyldighet

för arbetsgivaren, då ju denne svårligen kan förpliktas att utgiva

ersättning för skada, som uppkommit antingen direkt genom annans vållande

eller därigenom, att arbetaren ådragit sig skadan genom uppenbart förbiseende

av givna föreskrifter eller eljest genom synnerlig oaktsamhet, och skadan således

ej kan läggas arbetsgivaren till last. Om åter olycksfallslagstiftningen grundas

på försäknngsprincipen, förlora dylika undantag praktiskt taget all betydelse för

arbetsgivaren. Hans risk täckes nämligen då i huvudsak genom försäkringspremien,

som för att motsvara dylika extra ordinära risker icke erfordrar någon

nämnvärd höjning.»

Däremot synes en inskränkning böra vidtagas i annat avseende. I enlighet

med den anförda bestämmelsen i 24 § av 1916 års lag torde, därest olycksfall

medfört döden, ersättning ej böra utgå till efterlevaflde, som uppsåtligen eller

av grovt vållande förorsakat olycksfallet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 97.

Den nva olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser (25 §), att ersättningen

må skäligen nedsättas, då olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt

sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande

av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom måste

anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller då olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit av starka drycker berusad, hava ej någon motsvarighet

i nuvarande bestämmelser för fiskarförsäkringen.

Enligt den till 1908 års riksdag avlåtna propositionen rörande fiskarförsäkringen

skulle ersättning ej utgå för skada, som fiskaren själv ådragit sig genom

»grov vårdslöshet», men denna bestämmelse borttogs under behandlingen i riksdagen

till följd av väckt motion, däri det bland annat hette:

»Fiskarens livsfarliga yrke kan icke under alla förhållanden utövas med

överlagd och reflekterande försiktighet. Under utövningen av sin näring utsättes

alltför ofta fiskaren, med mången gång mindre väl utrustade båtar och under

väderleksförhållanden, varom man i allmänhet saknar ingående erfarenhet, för

frestelsen, mången gång för nödvändigheten att genom en vågad manöver söka

rädda fiskredskap, varpå hans och familjens hela existens beror.

Fiskaren ställes icke sällan i situationer, där han nödgas till lika halsbrytande

handlingar för räddande av sin huvudsakligaste egendom, fiskredskapen,

eller sitt eget liv, som för bergande av andra människor ur sjönöd. När därför

i propositionen förutsättes, att ersättning skall utgå för olycksfall, som föranletts

av försök till räddning av andra ur sjönöd, synes det oss, att rättvisa och billig

omtanke om fiskaren och hans hårda lott fordrade, att ersättning bör utgå för

alla olycksfall, som föranletts av yrkets utövning, med undantag endast av sådana,

som bevisligen vållats av eget uppsåt.

Det finnes, enligt vår mening, ingen praktisk möjlighet för vare sig allmän

åklagare, domare eller riksförsäkringsanstaltens tjänstemän att bedöma och avgöra,

om fiskaren i det ena eller andra fallet under yrkesutövningen gjort sig

skyldig till en oförsiktig handling eller grov vårdslöshet.»

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde någon bestämmelse om förlust

eller nedsättning av rätten till ersättning till följd av grov vårdslöshet ej

heller nu böra intagas i förordningen om fiskarförsäkringen.

Att låta nedsättning i rätten till ersättning gälla för de fall, att olycksfall

förorsakats av att den skadade varit av starka drycker berusad, torde vara

mindre lämpligt med tanke på de förhållanden, under vilka fiskeyrket bedrives.

En utredning, huruvida ett olycksfall kan hava vållats av fiskarens onyktra tillstånd,

är ej sällan synnerligen vansklig särskilt med hänsyn till att fiskaren ofta

är ensam ute på fiske.

Bestämmelsen i 25 § av lagen den 17 juni 1916 om nedsättning i rätten

till ersättning till följd av försummelse att ofördröjligen undérrätta arbetsgivare

eller arbetsföreståndare om olycksfallet, torde i allmänhet här ej kunna äga

direkt tillämplighet, men synes bestämmelsen böra tillämpas såsom påföljd av

försummelse att anmäla olycksfall hos riksförsäkringsanstalten, rörande vilken

skyldighet uttryckligt stadgande synes böra intagas i den blivande författningen

i ämnet.

Vidare synes skäl tala för att bringa fiskarförsäkringen i överensstämmelse

med den allmänna försäkringen med avseende å de fall, då skadan förvärrats

därigenom, att den skadade kommit att sakna lämplig vård till följd av sin

underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse anordning eller föreskrift om sjuk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majts Nåd. Proposition Nr 97.

lins- eller läkarevård, som givits av riksförsäkringsanstalten eller vederbörande

läkare. Såsom redan nämnts må i detta fall enligt 1916 års lag ersättningen

skäligen nedsättas.

Beträffande frågan om de ersättningar, som framdeles skola utgå på grund

av fiskarförsäkringen, torde riksförsäkringsanstalten till eu början få erinra om

ersättningarna enligt den allmänna olycksfallsförsäkringen. Bestämmelserna härom

innehållas huvudsakligen i §§ 6 och 7 av 1916 års lag, vilka äro av följande

lydelse:

»6 §.

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall, på grund av

försäkringen, till honom i ersättning utgivas:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan under mera än trettiofem dagar efter dagen för olycksfallet,

från och med den trettiosjätte dagen och så länge sjukdomen varar:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon

o. d.;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett

belopp, motsvarande två tredjedelar av den skadades dagliga arbetsförtjänst, och

vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen;

dock att sjukpenning ej utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med

minst eu fjärdedel:

2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, vare sig

denna varat trettiofem dagar efter olycksfallet eller icke, medfört under längre

eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan;

livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan

två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst, och vid nedsättning

av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; dock

att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondel.

På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, där synnerliga

skäl äro för handen, besluta, att i stället för livränta eller del därav skall till

den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst livräntans

eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad anskaffas,

må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

7 §•

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än sextio kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande

en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 88 höft. (Nr 97.)

Ersätt
ningarna.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 97.

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller utom

äktenskapet, en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått femton års

ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt

till den avlidnes fader eller moder eller, om båda leva, till dem gemensamt,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende

och annan till livränta berättigad ej finnes, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande

en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt

överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, de skola, i förhållande

till vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till detta belopp, så

länge anledningen till dylik nedsättningen fortfar, samt att livränta till änkling ej

utgår, där han väsentligen åsidosatt den honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt

eller väsentligen åsidosätter sin försörjningsplikt mot makarnas

barn. Skall av skäl, som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet

besluta, att livräntan i stället skall utgå till den avlidnes minderåriga barn.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår

nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.»

Enligt § 9 i 1916 års lag skall vidare den årliga arbetsförtjänsten i allmänhet

änses utgöra den verkliga arbetsförtjänst, som skadad arbetare av arbetsgivaren

åtnjutit under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, dock högst

1,800 kronor och lägst 300 kronor. Den dagliga arbetsförtjänsten skall anses

utgöra en trehundrasextiofemtedel av den sålunda beräknade årliga arbetsförtjänsten.

Dessutom föreskrives i samma lags 37 §, att arbetsgivaren är skyldig att

under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet, så länge sjukdoman

varar, utgiva ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom

angivna grunder, därvid dock sjukpenning utgår med vissa bestämda belopp samt

endast under villkor att sjukdomen varat mer än tie dagar efter dagen för

olycksfallet.

Vidkommande de nuvarande ersättningarna enligt fiskarförsäkringen, för

vilka redogörelse förut lämnats, synes bland de för försäkringen intresserade

fiskarne den önskan vara allmän, att ersättningarna förhöjas samt framför allt,

att desamma utgå så snart som möjligt efter olycksfallet. Belysande i sistnämnda

avseende är, att ehuru rätt till ersättning från tidigare dag än den sextioförsta

efter olycksfallet hittills betingat särskild tilläggspremie, har dock försäkring

med sådan tilläggspremie varit synnerligen allmän. Sålunda voro av

de vid 1916 års slut till ett antal av 2,536 uppgående försäkringarna allenast 48

tagna med rätt till ersättning först från och med sextioförsta dagen efter olycksfallet,

605 voro tagna med rätt till ersättning från och med femtonde dagen efter

olycksfallet, 1,158 från och med fjärde dagen samt 725 från och med första dagen

efter läkarbehandlingens början.

Eiskarnes förenämnda önskemål synas bliva väl tillgodosedda, om fiskarförsäkringen

jämväl i nu förevarande avseende bringas i huvudsaklig överensstämmelse

med bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916. Enligt denna lag utgår

dock, såsom redan nämnts, ersättning vid sjukdom under de trettiofem första

dagarna efter olycksfallsdagen icke på grund av försäkringen utan utgives direkt

av arbetsgivaren efter vissa särskilda grunder. Denna anordning är avsedd att

gälla intill dess särskild lag om sjukförsäkring kan bliva genomförd. Någon an
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mgj.is Nåd. Proposition Nr 1)7. 35

ledning att låta sjukersättningen på grund av den frivilliga fiskarförsäkringen

börja utgå först från och med trettiosjätte dagen efter olycksfallsdagen synes

emellertid ej föreligga. Fiskarförsäkringen torde därför lämpligen böra medföra

ersättning enligt de grunder, som angivas i ovan åberopade 6 och 7 §§ av 1916

års lag, med den utsträckning, att erforderlig läkarvård jämte läkemedel och

andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel utgår från och med dagen

för olycksfallet och sjukpenning från och med dagen därefter, under förutsättning

vad angår sjukpenning, att sjukdomen varat mer än tre dagar efter dagen

för olycksfallet.

Beträffande ersättningen vid dödsfall torde böra erinras, att enligt nu gällande

bestämmelser för fiskarförsäkringen ersättning under vissa förutsättningar

kan utgå till den avlidnes minderåriga syskon, vilket däremot ej är fallet enligt

gen nya olycksfallsförsäkringslagen. Det synes emellertid önskvärt, att fiskarförsäkringen

i avseende härå står i överensstämmelse med den allmänna olycksfallsförsäkringen,

i synnerhet som en del fiskare, nämligen de som böra anses

som arbetare, omfattas av sistnämnda försäkring. Ifrågavarande bestämmelse i

den nuvarande författningen om fiskarförsäkringen har för övrigt vunnit tillämpning

endast i något enstaka fall.

Olycksfallsförsäkringslagens ovan angivna bestämmelser om den årliga arbetsförtjänstens

beräknande synas svårligen kunna tillämpas ifråga om fiskarförsäkringen.

Det torde nämligen i allmänhet icke låta sig göra att ens tillnärmelsevis

riktigt uppskatta en fiskares synnerligen växlande inkomst av fiske,

varjämte det i regel saknas möjlighet att kunna kontrollera riktigheten av de

uppgifter härom, som kunna lämnas. Den danska lagen om »Forsikring mod

Folger av Ulykkestilfselde», vars bestämmelser om årsförtjänstens beräknande i

övrigt ungefärligen motsvaras av den svenska lagens, har också i detta avseende

infört ett särskilt stadgande för den frivilliga fiskarförsäkringen, i det att ersättningarna

skola beräknas efter en antagen för alla lika årlig arbetsförtjänst

av 800 kronor.

Med ledning härav föreslår riksförsäkringsanstalten, att ersättning, som utgår

på grund av fiskarförsäkringen, skall beräknas efter antagen bestämd årsinkomst.

Då emellertid den verkliga arbetsförtjänsten för olika fall kan ställa sig betydligt

olika, synes fiskaren i detta avseende böra äga rätt att av några på förhand bestämda

belopp själv angiva det, som han anser närmast motsvara sin verkliga

förtjänst. Detta syftemål synes lämpligen kunna vinnas, om fiskaren kunde erhålla

försäkring med rätt till ersättning efter en årsinkomst av antingen 1,200

kronor eller 900 kronor eller 600 kronor.

Till grund för beräkning av kostnaden för den ovan föreslagna försäkringen

torde lämpligast kunna läggas det inom riksförsäkringsanstalten befintliga materialet

rörande fiskarförsäkringen för åren 1909—1914, vilket avser 8,332 för helt

år försäkrade fiskare, varav 619 varit försäkrade endast enligt bestämmelserna

för den s. k. lagförsäkringen med rätt till ersättning från och med 61 :a dagen

efter olycksfallet och övriga 7,713 med rätt till ersättning antingen från femtonde

dagen efter olycksfallet eller från första eller fjärde dagen av läkarbehandlingen.

Materialet är visserligen icke särdeles stort, men torde i alla fall kunna

giva tämligen tillfredsställande ledning för bedömande av de erforderliga premiernas

storlek.

Fremier och

statsbidrag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Under ovannämnda 6 år hava kapitalvärdena av de enligt nuvarande bestämstämmelser

för fiskarförsäkringen utanordnade ersättningarna uppgått till i nedanstående

översikt angivna belopp. För de olika slagen av ersättningar har även

angivits motsvarande nettoårspremie, vilken erhållits genom division av ersättningsbeloppen

med antalet för helt år försäkrade fiskare, 8,332.

Ersättningar

och kapital- värden.

Kronor.

Motsvarande

cårspremie.

Kronor.

Utanordnad sjukhjälp från och med 61:sta dagen ..............................

4,716

0.57

Kapitalvärden av invalidlivräntor......................................................

21,248

2.55

Begravningshjälp .........................................................

960

0.12

Understöd till föräldrar .................................................................

1,200

0.14

Kapitalvärden av livräntor till änkor och barn....................................

37,508

4.50

Summa

65,632

7.88

Dessutom har som understöd till syskon utanordnats 200 kronor. Då dylikt

understöd enligt föreliggande förslag ej skulle komma att utgå, har nämnda belopp

ej medtagits i ovanstående översikt. Den mot nuvarande lagförsäkringen

svarande nettoårspremien utgör sålunda

7.8 8 kronor.

Såsom sjuklijälp under karenstiden har utanordnats ett belopp av 10,405

kronor, av vilken summa en del utgått från 15:de dagen efter olycksfallet och en

del från 4:de eller lista dagen av läkarbehandlingen. Med hänsyn tagen till det

sätt, varpå antalet sjukdagar för olycksfallsskadade arbetare fördelar sig enligt

riksförsäkringsanstaltens 5-årsstatistik för åren 1908—1912 samt till den tid, som

i genomsnitt förflutit från tiden för olycksfallet till läkarbehandlingens början,

har på grund av det föreliggande materialet som nettoårspremie för försäkring

under karenstiden, 60 dagar, med rätt till sjukhjälp av 1 krona per dag erhållits

2.15 kronor.

Sedan de mot nuvarande ersättningar svarande nettopremierna sålunda erhållits,

hava nya premier beräknats genom att multiplicera de sålunda erhållna

med förhållandet mellan de föreslagna nya och de gamla ersättningsbeloppen.

Ifrågavarande beräkningar framgå ur nedanstående tabell, varest sjukersättningar

och livräntor beräknats under antagande av en årsinkomst av 1,200 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 97.

37

Sjukpenning och (enligt nya lagen) läkarvård.

. ........................................

Invalidlivräntor...............................

Begravningskj älp..............................

Livräntor till föräldrar.....................j

Livräntor till änkor och barn ............

Summa

kronor

enligt

Itc du k-

Gammal

premie.

Kronor.

Ny.

premie.

Kronor.

nuv uran do

bestämmelser.

föreslagna

bestämmelser.

tions-

faktor.

1: —

3: 19 (max.)

3.19

2

72

8

68

300: — (max.)

800: — (max.)

2.07

2

55

6

81

60: —

120: —

2.oo

—

12

—

24

400: — (en

gång)

300: — (s8. liv- ränta)

}• 7.50

■—

14

1

05

300: — (max,)

800: — (max.)

2.67

4

50

12

02

to

CO

80

Rörande de i tabellen angivna siffrorna torde följande böra anmärkas. Den

i tabellen angivna nettopremien för sjukpenning enligt den nuvarande försäkringen

liar erhållits genom sammanslagning av sjukpremien för lagförsäkringen

0.6 7 kronor och för karensförsäkringen 2.15 kronor. Läkarvården har, i överensstämmelse

med av ålderdomsförsäkringskommittén gjorda antaganden, beräknats

komma att kosta högst 1 krona per dag under sjuktiden, vilket belopp tillsammans

med den mot eu inkomst av 1,200 kronor svarande högsta sjukpenningen

uppgår till 3.19 kronor.

De under »reduktionsfaktor» införda talen angiva förhållandet mellan de

föreslagna nya och de gamla ersättningsbeloppen.

Ersättningen till föräldrar, vilken enligt nuvarande bestämmelser utgår med

400 kronor en gång för alla, skulle enligt förslaget utgå i form av livränta. För

beräkning av reduktionsfaktorn i detta fall har i brist på tillräckligt försäkringsstatistiskt

material kapitalvärdet av en till föräldrar utgående livränta antagits

utgöra 10 gånger livräntans belopp, vilket antagande, i händelse en av föräldrarna

lever, svarar mot en ålder av omkring 65 år. Antagandet ifråga ger eu reduktionsfaktor

= 3,000 : 400 = 7.5 0.

Då enligt ifrågavarande förslag den årliga arbetsförtjänsten efter försäkringssökandens

val skall bestämmas till antingen 1,200, 900 eller 600 kronor har i

följande tabell sammanställts de beräknade nettopremierna och ersättningsbeloppen

för ifrågavarande olika fall.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .97.

Klass I.

Klass II.

Klass III.

Årlig arbetsförtjänst ...................................................

1,200

_

900

600

_

N ettoårspremie............................................................

28

80

22

28

15

76

Ersättningar till den skadade:

Sjukpenning, max.......................................................

2

19

1

64

1

10

Läkarvård (beräknat belopp)..........................................

1

—

1

-

1

—

Livränta, max...........................................................

800

—

600

—

400

—

Ersättning till efterlevande:

Begravningshjälp.........................................................

120

-

90

—

60

—

Livränta till änka ....................................................

300

—

225

—

150

—

Livränta till varje barn................................................

200

—

150

-

100

—

Livränta till föräldrar (alternativt).................................

300

—

225

—

150

—

Nettoårspremierna skulle alltså uppgå till 28 kronor 80 öre vid en antagen

årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor, 22 kronor 28 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst

av 900 kronor och 15 kronor 76 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst

av 600 kronor, allt utan hänsyn tagen till det statsbidrag, som kan komma

att utgå.

Beträffande frågan om bestridande av kostnaderna för försäkringen torde få

erinras att, enligt de grunder, som i detta avseende gälla för den nuvarande

fiskarförsäkringen, den försäkrade erlägger en i författningen fixerad avgift av 5

kronor 50 öre och staten betalar det belopp, som eventuellt ytterligare erfordras

för täckande av den risk, som försäkringen avser, bortsett från förvaltningskostnaderna.

Härvid har den försäkrades avgift beräknats motsvara ungefärligen

hälften av kostnaderna, frånsett förvaltningskostnaderna, och statens bidrag den

andra hälften.

I sin förenämnda skrivelse av år 1905 yttrade riksförsäkringsanstalten härom

bland annat följande.

För att den frivilliga försäkringen skulle vinna allmännare anslutning erfordrades,

att staten lämnade bidrag till kostnaderna. Staten hade förut ansett

sig böra bispringa fiskarne i form av bidrag till föreningar för försäkring av

fiskebåtar och lån till inköp av fiskredskap. Dessa bidrag hade betingats av

fiskarnes svaga ekonomiska ställning och deras yrkessvårigheter ävensom fiskerinäringens

betydelse för vårt land. Lika viktigt vore emellertid att säkerställa

fiskarna i ekonomiskt avseende vid olycksfall. Storleken av det ifrågasatta statsbidraget

borde ställas i förhållande till fiskarbefolkningens förmåga att bära ytterligare

utgifter. Förut vore den nämligen betungad av utgifter för inköp av

nät, redskap, m. m. samt kunde ej bära någon större belastning. Försäkringsavgiften

borde därför lämpligen sättas till ungefär hälften av den faktiska kostnaden

för försäkringen, frånsett förvaltningskostnaderna, vilka borde bestridas av

staten. Det läte sig icke göra att på förhand med någon större säkerhet beräkna

försäkringsavgiften, enär tillräckligt statistiskt material därtill saknades. Saken

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Klint)}■ Maj:ts Nåd. Proportion Nr !)7.

kunde under sådana förhållanden ordnas sålunda, att staten betalade ett visst

fixt belopp för varje försäkrad och de försäkrade stode risken i övrigt. Ett dylikt

förfarande skulle emellertid medföra avsevärda olägenheter samt kunde tänkas

minska fiskarnes intresse för försäkringen. Ville man icke förfela ändamålet med

denna, torde man därför böra ordna försäkringen så, att fiskaren finge betala det

fixa beloppet, under det staten iklädde sig den eventuellt återstående kostnaden.

Vid ärendets behandling inom riksdagen framhölls av vederbörande utskott

i detta sammanhang följande: »De skäl, som utskottet här ovan anfört såsom

stöd för den meningen, att en särskild försäkring för fiskare bör åvägabringas,

äro av beskaffenhet att i viss mån jämväl motivera statens övertagande av en

väsentlig del av de med eu sådan anordning förenade kostnader. Utskottet har

icke lämnat ur sikte, att man härmed är inne på en grundsats, som är främmande

för den nu gällande lagstiftningen om ersättning för skada till följd av

olycksfall. Det har emellertid vid denna frågas bedömande varit av avgörande

betydelse för utskottet, att fiskaren, vilkens sociala och ekonomiska villkor äro

arbetarens, under det att han mestadels faktiskt är självständig yrkesutövare, på

grund härav befinner sig i en säregen ställning, som i förevarande avseende påkallar

ett undantag från eljest gällande regler».

För att den föreslagna nya försäkringen skall kunna vinna allmännare anslutning,

synes det nödvändigt att staten lämnar bidrag till densamma. Anledning

synes härvid ej föreligga att frångå de grunder, efter vilka statsbidrag till

fiskarförsäkringen hittills beräknats. Av den numera tillgängliga statistiska erfarenheten,

varur nedan ett utdrag lämnas, vill emellertid synas, som om till

följd av det statistiska materialets otillräcklighet de försäkrades fixa avgift tidigare

blivit bestämd till högre belopp än erfarenheten sedermera visat erforderligt.

Storleken av premieinkomster och statsbidrag under åren 1909—1915 framgår

av följande tabell.

Å r.

De försäk- rades premier

(lagförsäk- ring).

Statens

bidrag.

1909..............................

Kr. 5,439

50

Kr. 5,128

21

1910..............................

» 6,426

67

)) -

—

1911..............................

» 7,738

50

» 1,277

10

1912..............................

» 7,623

—

» 6,072

94

1913.............................

» 8,228

—

» 6,350

03

1914..............................

» 10,059

50

» 5,293

29

1915..............................

» 11,214

50

)) -

—

Summa

56,729

67

24,121

57

Statens bidrag till försäkringen har alltså väsentligt understigit de av försäkringstagarna

själva erlagda premierna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Därest nu statens bidrag till den föreslagna nya försäkringen beräknas utom

förvaltningskostnaderna uppgå till omkring hälften av den för täckande av risken

nödvändiga nettopremien, skulle den del av premien, som försäkringstagarna

själva hava att erlägga utgöra 14 kronor 40 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst

av 1,200 kronor, 11 kronor 14 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst

av 900 kronor och 7 kronor 88 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 600

kronor.

Eiksförsäkringsanstalten föreslår emellertid, att dessa premiebelopp avrundas

till

14 kronor 50 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor,

11 » 25 » » » » » » » 900 » ,

8 » — » » » » » » » 600 »

Gentemot förslaget om premiernas bestämmande i proportion till den årliga

arbetsförtjänst försäkringstagaren angivit, kan möjligen den invändning göras,

att därigenom försäkringstagare med högre inkomst komma i åtnjutande av

större statsbidrag än sådana med lägre inkomst. Dör en fiskare, som angiver

en årsinkomst av 1,200 kronor, beräknas sålunda staten betala en försäkringsavgift

å omkring 14 kronor 50 öre under det att bidraget för en fiskare med

600 kronor i årsinkomst beräknas utgöra endast omkring 8 kronor. Härtill må

emellertid framhållas, att en fiskare, som på sitt fiske endast förtjänar 600 kronor

eller 900 kronor, i de allra flesta fall torde bedriva annat arbete jämsides

med fisket, varför, då statsbidraget ej avser att gynna andra näringar än fiske,

den föreslagna fördelningen i allmänhet icke synes innebära någon obillighet

gentemot sistnämnda fiskare.

Beträffande anslag till bestridande av statsbidraget till fiskarförsäkringen

torde få erinras, att i sammanhang med fiskarförsäkringens tillkomst anvisades

av 1908 års riksdag för bestridande av statens bidrag till försäkringen ett belopp

av 27,500 kronor att tillsvidare från och med år 1909 årligen utgå från arbetarförsäkringsfondens

intressemedel. På grund av att anslutningen till försäkringen

blev långt mindre än vad som vid dess tillkomst beräknats, kom emellertid, såsom

ovan visats, endast en mindre del av anslaget att tagas i anspråk för det

avsedda ändamålet. Härav föranleddes också, att då 1911 års riksdag, i enlighet

med av Kung! Maj:t gillade nya principer för riksstatens uppställning, å 1912

års riksstat uppförde anslag för de ändamål, som förut tillgodosetts från nämnda

fond, till täckande av statens berörda bidrag för år 1912 anvisades endast 16,000

kronor, vilket belopp av riksdagen jämväl sedermera årligen anvisats för ändamålet.

Detta anslag har därvid uppförts som förslagsanslag å ordinarie stat

under riksstatens sjätte huvudtitel.

I fråga om kostnaden för det ovan föreslagna statsbidraget till den bli*

vande försäkringen vill riksförsäkringsanstalten framhålla, att det givetvis icke

låter sig göra att med någon säkerhet på förhand beräkna denna kostnad. Under

antagande, att till en början ungefär 3,000 fiskare komma att begagna sig av försäkringen,

samt att dessa erlägga en genomsnittspremie å 11 kronor 25 öre,

skulle emellertid statens bidrag under den första tiden efter den nya försäkringens

tillkomst årligen belöpa sig till 33,750 kronor, vilket belopp torde böra

avrundas till 34,000 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !>7.

Statsbidraget torde såsom hittills böra uppföras som förslagsanslag å ordinarie

stat.

Försäkringen synes fortfarande böra handhavas av riksförsäkringsanstalten.

Det torde i detta sammanhang få erinras om att jämlikt stadgande i 35 § av

nya olycksfallsförsäkringslagen riksförsäkringsanstalten må meddela olycksfallsförsäkring

för fiskare enligt vad därom särskilt är stadgat.

Beträffande den tid, för vilken försäkring skall kunna meddelas, synes såsom

allmän regel böra uppställas, att försäkring, liksom hittills varit fallet, meddelas

för ett år i sänder. Emellertid förekommer ej sällan, att fiskare endast

en del av året arbeta i fiskeyrket samt under återstoden av året hava annan

sysselsättning. Sålunda är detta ej ovanligt å västkusten, varest många fiskare

under en del av året arbeta för annans räkning som besättningskarlar eller dylikt.

I sådana fall torde det vara förenligt med billighet att medgiva försäkring

för kortare tid än ett år samt låta dylika försäkringstagare åtnjuta motsvarande

nedsättning i premien. Införande av ett allmänt medgivande om försäkring för

tid understigande ett år, kunde emellertid lätteligen leda till missbruk av denna

försäkringsform, så att fiskare regelbundet försäkrade sig endast för den del av

året, då det farligaste arbetet bedreves, under det premierna beräknades som

genomsnittspremier för hela årets fiskearbete. Det synes därför lämpligast, att

riksförsäkringsanstalten bemyndigas efter prövning medgiva sådan försäkring för

kortare tid i de fall, då det styrkes eller göres sannolikt, att fiske endast bedreves

den del av året, som försäkringen skulle avse. Försäkring för kortare

tid än ett hälft år torde dock av praktiska skäl böra vara irtesluten. I de fall

den nu föreslagna försäkringsformen tillämpas, bör den årliga försäkringsavgiften

nedsättas till det lägre belopp, som svarar mot den kortare tid försäkringen

avser.

I fråga om fiskares försäkring för olycksfall utom arbetet lära nuvarande

bestämmelser lämpligen kunna bibehållas, jämlikt vilka försäkrade fiskare äga,

med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor i övrigt,

som av riksförsäkringsanstalten bestämmas, erhålla sådan försäkring enligt samma

grunder, som gälla för försäkringen för olycksfall i fiskeyrket m. in.

För underlättande av riksförsäkringsanstaltens bestyr med ersättningarnas

utanordnande synes vara lämpligt införa föreskrift om att ersättningsbelopp, som

skall utbetalas och ej slutar å helt tiotal öre, avrundas till närmast högre, å

helt tiotal öre slutande belopp. Liknande bestämmelse finnes införd i 6 § av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, sådan densamma lyder,

enligt lag den 11 september 1914.

Såsom i annat sammanhang här ovan påvisats, böra förvaltningskostnaderna

för försäkringen fortfarande bestridas av statsmedel. Det torde få erinras, att

1908 års riksdag på framställning av Kung! Maj:t till gäldande av kostnaderna

för den utvidgning av riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som bleve en följd

av fiskarförsäkringen från och med år 1909 anvisade ett förslagsanslag av 7,100

kronor, därav förslagsvis 2,500 kronor till ortsombud, vilket anslag sedermera

ingått i det till bestridande av riksförsäkringsanstaltens allmänna förvaltningskostnader

å extra stat anvisade förslagsanslaget. Någon ökning i det sålunda

anvisade anslaget till de årliga förvaltningskostnaderna torde, såvitt nu kan förutses,

ej bliva erforderlig. Däremot torde erfordras ett belopp av 1,500 ä 2,000

kronor till organisationsarbete för den nya försäkringen, tryckning av broschyrer

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 88 höft. (Nr 97.) G

Anordnandet

av

försäkringen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

och formulär, resor och föredrag in. in. Berörda kostnader, såväl de årliga som

organisationskostnaderna, torde böra ingå i riksförsäkringsanstaltens allmänna

förvaltningskostnader. Någon höjning av det för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens

verksamhet under sjätte huvudtiteln å extra stat anvisade anslaget

torde ej vara erforderlig, då detsamma är av förslagsanslags natur.

Bland bestämmelserna för fiskarförsäkringen torde vidare såsom redan förut

framhållits, böra införas stadgande, varigenom förebygges, att olycksfall, som

medföra ersättning enligt 1916 års olycksfallslag, jämväl föranleda motsvarande

ersättning enligt fiskarförsäkringen. Dessutom torde böra stadgas, att ersättning

ej utgår på grund av fiskarförsäkringen, i den mån motsvarande ersättning utgives

enligt nådiga förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, eller den författning, som framdeles

kan komma att ersätta den sistnämnda.

Såsom förut framhållits, bör en bestämmelse om skyldighet att anmäla

olycksfall till riksförsäkringsanstalten lämpligen införas i den blivande författningen

rörande fiskarförsäkringen.

I avseende å fiskarförsäkringen torde i övrigt böra i tillämpliga delar gälla

stadgandena i olycksfallsförsäkringslagen. Det torde härvid särskilt böra påpekas,

att jämväl stadgandena om överklagande av riksförsäkringsanstaltens beslut

hos försäkringsrådet böra tillämpas i avseende å samma försäkring. Måhända

skulle det vara önskligt, att försäkringsrådet vid behandlingen av hithörande

ärenden med sig adjungerade eller eljest tillkallade på området sakkunniga

personer.

I vissa avseenden torde det emellertid ej vara erforderligt eller lämpligt

att 1916 års lag tillämpas beträffande fiskarförsäkringen. Sålunda synes det ej

vara erforderligt, att bestämmelser om tid och sätt för premiernas erläggande

samt rörande förvaltningen av den fond, till vilken försäkringsavgifter och statsbidrag

skola ingå, meddelas av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen. Bestämmelserna

i det förra avseendet synas kunna utfärdas av riksförsäkringsanstalten. I

fråga om fondens förvaltning torde nödiga bestämmelser böra meddelas av Eders

Kungl. Maj:t, därvid lämpligen kunde följas de grunder, som angivas i nådiga

kungörelsen den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den i 19 § av lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olyaksfall i arbete omförmälda fond. Riksförsäkringsanstalten

vill i detta sammanhang erinra om att den nuvarande fiskarförsäkringens

tillgångar uppgått till jämförelsevis ringa belopp. Sålunda utgjorde

desamma vid 1916 års slut endast 89,641 kronor 97 öre. Jämväl den blivande

fiskarförsäkringsfonden torde komma att bliva av jämförelsevis ringa omfattning.

De närmare föreskrifter, som eljest befinnas erforderliga för fiskarförsäkringen,

skola enligt nuvarande stadganden, på sätt instruktionen för riksförsäkringsanstalten

föreskriver, utfärdas av riksförsäkringsanstalten och styrelsen för

postsparbanken. Det synes emellertid riktigare och jämväl av praktiska skäl

lämpligare att vidtaga den ändring, att riksförsäkringsanstalten ensam bemyndigas

utfärda bestämmelser i frågor av nu angiven beskaffenhet, som ej röra

postsparbankens bestyr med försäkringen.

Beträffande tiden för den nya författningens ikraftträdande synes det lämpligt,

att densamma träder i tillämpning så snart ske kan; och vill riksförsäkringsanstalten

för sin del föreslå tidpunkten härför till den 1 juli 1918.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.

Med åberopande av vad sålunda anförts, får riksförsäkringsanstalten i underdånighet

avgiva följande förslag till bestämmelser angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring för skada till följd av olycksfall.

§ I
Envar

svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige, och idkar fiske

såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 6 och 7 §§ av lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete stadgade grunder med den utsträckning,

att erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel utgår från och med dagen för olycksfallet samt sjukpenning

från och med dagen därefter under förutsättning, vad angår sjukpenning,

att sjukdomen varat under mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.

§2.

Den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 ock 7 §§ av lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, skall i fråga om denna särskilda försäkring efter

försäkringssökandens val bestämmas till antingen 1,200, 900 eller 600 kronor.

§3.

Ersättning i anledning av denna försäkring utgår för skada till följd av

olycksfall, som liärflyter från utövningen av fiskeyrket eller som uppstår vid försök

att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebåt, utan att

fiske därvid bedrives. Ersättning utgår dock ej för skada, som drabbat den försäkrade

vid användning av utländsk båt eller utländskt fartyg.

§4.

Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år och den årliga försäkringsavgiften

utgör

14 kronor 50 öre, om den årliga arbetsförtjänsten är bestämd till 1,200 kronor,

11 » 25 » » » » » » » » 900 » ,

g » _ » » » » » » » » 600 »

Efter riksförsäkringsanstaltens prövning för varje särskilt fall kan försäkring

för den, som endast under viss del av året bedriver fiskeyrket, medgivas

jämväl för kortare tid än ett år, dock för minst ett halvt år. Vid sådan försäkring

utgår avgiften med det lägre belopp, som svarar mot den kortare tid försäkringen

avser.

§5.

Skulle de enligt § 4 från de försäkrade utgående avgifter befinnas otillräckliga

för bestridande av de ersättningar, som i anledning av denna försäkring

komma att utgivas, fylles bristen av statsmedel; och utbetalas, sedan försäkringens

årsräkenskaper avslutats samt försäkringens .skulder därvid beräknats,

till förvaltningen av försäkringens medel efter rekvisition det statsbidrag, som

erfordras till skuldernas täckande,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 97.

§ 6.

Fiskare, som på sätt förut nämnts, genom försäkring i riksförsäkringsan

stalten berett sig ersättning enligt ovan stadgade grunder för skada till följd av

olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall

och på de villkor i övrigt, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas, i anstalten

erhålla försäkring enligt samma grunder jämväl för skada till följd av olycksfall

utom arbetet.

§ ?•

Ersättningsbelopp, som skall utbetalas enligt denna försäkring och ej slutar

å helt tiotal öre, avrundas till närmast högre, å helt tiotal öre slutande belopp.

§8.

Beträffande tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringen bestämmes

av riksförsäkringsanstalten.

Försäkringsavgifter och statsbidrag skola ingå till en fond, som förvaltas

enligt grunder, som bestämmas av Konungen.

De förvaltningskostnader, som föranledas av denna försäkring, bestridas av

statsmedel.

§ 9.

Yarder -fiskare skadad till följd av olycksfall, som medfört eller skäligen

kan antagas medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt denna försäkring,

skall anmälan om olycksfallet ofördröjligen göras hos riksförsäkringsanstalten.

§ io.

Ersättning enligt denna försäkring utgår ej i den mån motsvarande ersättning

utgives till den skadade _ enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

eller förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

§ 11-

I övrigt gälla i avseende å denna försäkring i tillämpliga delar bestämmelserna

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete med undantag av stadgandet

i 25 § första stycket av samma lag.

§ 12.

De närmare föreskrifter, som utöver vad ovan stadgats, må erfordras med

avseende å denna försäkring, utfärdas av riksförsäkringsanstalten och styrelsen

för postsparbanken eller ensamt av riksförsäkringsanstalten i den ordning, som

stadgas i nådig instruktion för riksförsäkringsanstalten.

Yad sålunda är föreskrivet skall lända till efterrättelse från och med den 1

juli 1918.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr !>7.

Uadev förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits hemställer riksförsäkringsanstalten,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till bestridande

av statens bidrag till en särskild för fiskare avsedd försäkring för skada

till följd av olycksfall under sjätte huvudtiteln å ordinarie stat anvisa ett förslagsanslag

å 34,000 kronor. Stockholm den 20 september 1917.

Underdånigst

J. MAY.

Ivar Tenustrand.

Albert Eisen.

Föredragande.

David Östrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till f s. 1 i texten
  2. 2SLU 1918:1 Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycks s. 1 i texten