Sök i Ratio Lex

Angående förbud tillsvidare i vissa fall av skatteköp

1919-08-02 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:11 (urtima riksdagen), Angående förbud tillsvidare i vissa fall av skatteköp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kung1. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbud tillsvidare

i vissa fall av skatteköp; given Stockholms slott

den 2 augusti 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

besluta,

att, i avbidan på utredning och förslag rörande revision av gällande

bestämmelser om skatteköp, tillsvidare och intill dess annorlunda kan

varda beslutat, skatteköp i andra fall, än såvitt angår de Halländska

kyrkornas hemman, Danviks hospitals hemman, Yisingsö skolegodshemman

samt rekognitionsskogs- och därmed likställda hemman, icke

skall äga rum.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 10 käft. (AV 11.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung i. Maj:ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 augusti

It) It).

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Het,i nkr,

Statsråden: Petersson,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Thorsson, anförde:

Vid 1919 års lagtima riksdag har andra lagutskottet, i anledning

av väckta motioner rörande skatteköpsrätten, hemställt, att riksdagen

måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av allmän

och fullständig revision av gällande bestämmelser angående skatteköp,

dels ock för sin del besluta, att tillämpning av sagda bestämmelser,

i andra fall än såvitt anginge skatteomföring av krononybyggen, tills

vidare icke skall äga rum. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren

men avslogs av den första, vadan alltså frågan vid nämnda riksdag

hade förfallit. Redan dessförinnan hade emellertid spörsmålet omrevision

av gällande skatteköpsbestämmelser varit föremål för överväganden

inom finansdepartementet och hade jag utverkat Kungl. Maj:ts bemyndigande

att tillkalla förutvarande advokatfiskalen i kammarkollegium,

byråchefen H. von Schulzenheim att såsom sakkunnig biträda vid ärendets

fortsatta beredning inom departementet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

KungI. Maj:ts proposition nr 11.

Med hänsyn till angelägenheten av att gällande bestämmelser i ämnet

snarast möjligt sättas ur tillämpning, anser jag det högeligen önskvärt,

att till den snart sammanträdande urtima riksdagen förslag om suspension

av skatteköpsbestämmelserna framlägges, i huvudsaklig överensstämmelse

med det nyss omförmälda av andra kammaren fattade beslut.

De äldsta skatteförsäljningar av kronohemman i större skala företogos

i slutet av 1500-talet med anledning av kronans penningbehov.

Redan år 1574 försåldes hemman för en köpeskilling, som ungefärligen

motsvarade hemmanens värde (bördsrättsförsäljning). Den skedde vanligen

med förhud att försälja, förpanta eller bortbyta dessa hemman samt

stundom med förbehåll för kronan att få återköpa bördsrätten för samma

pris, för vilket den sålt densamma. Sedan detta slags försäljning fortgått i

derå år, utfärdades en författning den 7 mars 1582, som fastställde vissa

regler för densamma och åsyftade att göra den allmännare. Konung

Gustav IT Adolf medgav i dera fall köp av skatterätt, varigenom köparen

berättigades besitta hemmanet »såsom andra Kungl. Maj:ts undersåtar

deras skattehemman», under villkor att utskylderna ordentligen utgjordes,

vartill sedermera fogades förbehåll om ny jordrevning eller förhöjning i

skatten, om hemmanet betydligen förbättrades. År 1639 förklarades,^ att

inga kronogods vidare skulle fa försäljas till skatte. De följande åren

förekommo några exempel på skatteköp, men varje gång efter regeringens

eller kammarens särskilda tillstånd. Skatteskillingen bestämdes endast

efter huvudräntans storlek (spannmål och smör), till dess genom kungl. brevet

till kammarkollegium den 22 mars 1683 förordnades, att avseende även

skulle fästas å hemmanets förmåner, såsom skog, ägornas beskaffenhet,

in. in., vilket borde utrönas genom eu på stället hållen skattevärdering.

Då konung Karl XI under senare delen av sill regering genom rikets goda

ekonomiska ställning såg sig ej behöva försälja kronans egendom, inställde

han all skatteförsäljning; men konung Karl XII, vilken för sina krig behövde

alla medel, som kunde uppbringas, tillät ånyo genom nådigt brev

den 20 mars 1701 kammarkollegium att handla om skatteköp på fördelaktigaste

sätt. Härvid framhölls första gången såsom motiv till försäljningen

landets bättre kultur i självägande jordinnehavares händer, varjämte

åbon tillerkändes företrädesrätt till skatteköp i allmänhet och uteslutande

rätt därtill å rusthåll. Vid Karl XII:s död förklarades genom

kungl. brevet den 18 april 1719 skatteköpen böra fortfara, och genom kungl.

resolutionen på allmogens besvär den 3 juni samma år försäkrades aborna

om företrädesrätt till skatteköp efter skedd värdering.

Den 19 september 1723 utfärdades eu författning, huru med de hemman

och kronolägenheter, som till skatte försäljas, förhållas skall. 1 denna

Historik.

Gällande

författning

nr.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

författning finnes närmare angivet, dels vilka kategorier av kronans fasta

egendom kunna bliva föremål för skatteköp, och dels själva skatteköpsproceduren,

innefattande bland annat grunderna för skatteköpeskillingens

bestämmande. Skatteköpeskillingen skulle bestämmas efter värdering och

fick ej sättas lägre än till sex års sammanlagda ränta, beräknad efter

den ränta, som var i kronans räkenskaper hemmanet påförd eller räntans

kronovärde. Rätten att skatteköpa är principiellt tillerkänd åbon med

undantag endast för de fall, att hemmanet antingen är omistligt för bruk

eller bergverk eller ock utgör augmentshemman, som länder rusthåll till

styrka, då i förra fallet bruksägaren och i senare fallet rusthållaren äger

företrädesrätt till skatteköpet. Vad särskilt angår skatteköpeskillingen

påbjöds genom kungl. brevet den 18 juni 1754, att, då kronans rätt vid

skattevärderingar icke alltid tillbörligen iakttagits, vederbörande vid skattevärderingeu

å kronolägenheter alltid skulle därmed nagelfara och enligt

1723 års förordning om skatteköp efter egendomens egentliga och rätta

värde så proportionera och utsätta köpeskillingen därå, att kronan finge

fullt genfullo. Härför skulle värderingsmännen vara Kungl. Maj:t och

rikets ständer ansvariga. Den utveckling, som härefter följde, visade

emellertid, att föreskriften i 1754 års brev att vid skatteköpen noga iakttaga

kronans rätt beträffande skatteköpeskillingens belopp icke upprätthölls.

Också stadgades genom beslut vid 1770 års riksdag vissa inskränkningar

i skatteköpsrätten, varefter genom kungl. brevet den 28 september

1773 förordnades, att med alla skatteköp skulle tillsvidare innehållas.

Emellertid blev genom kungl. förordningen den 21 februari 1789 skatteköpsförordningen

av den 19 september 1723 till alla delar återupplivad.

Vid 1792 års riksdag anhöll allmogen, att kronohemmans åbor i Sverige

i allmänhet måtte tillåtas att köpa sina hemman till skatte utan föregående

värdering och annan omgång, än att de erlade åtta års ränta efter kronovärde.

1 nådigt brev den 10 oktober 1793, kungjort av kammarkollegium

den 29 i samma månad, meddelade Kungl. Maj:t, att Kung]. Maj:t vid

övervägande av denna ansökning funnit, att, ehuru genom själva skatteköpsförordningen

och kungl. brevet den 18 juni 1754 vore påbjudet, att

värderingarna borde så verkställas, att kronan för lägenheten finge fulla

värdet, erfarenheten dock visat, att sådant aldrig skett eller annorlunda

kunde ske, än att antingen lägenheten försåldes på auktion till den mestbjudande

eller ock därför betaltes vad skattehemman man och man emellan

gällde. Kungl. Maj:t hade likväl icke desto mindre velat förunna allmogen

befrielse från de dittills brukliga och med många omgångar, tidsspillan,

kostnader och besvär förknippade skattevärderingarna samt medgiva, att

allmogen i deras ställe dädanefter icke mera utgåve, än vad den dittills

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts proposition nr 11.

betalt uti köpeskilling och andra därifrån oskiljaktiga omkostnader såsom

värderingsmännens förplägning, skjutsande och betalande, tingsbevisets

lösande och försummade dagsverken. Då dessa kostnader tillika med själva

löseskillingen hade funnits överhuvud minst gå till tio års kronovärderingsräntor,

medgåve Kungl. Maj:t alltså, att dessa skulle bliva lösningspriset

i Sverige, dock på det sätt, att å ena sidan landshövdingen, ifall han

funne en eller annan lägenhet vara mera värd, då därå skulle låta anställa

värdering till bevakande av kronans rätt och, å den andra, att de

av allmogen, som trodde förenämnda lösningspris vara för dyrt, skulle

vara obetaget att på det förra vanliga sättet genom värdering förvärva

skatterättigheten. Tidigare eller genom kungl. förordningen den ''1''1 september

1756, återupplivad genom § 4 i kungl. förordningen den 24 januari

1790, hade beträffande kronorusthåll skatteköpeskillingen bestämts till

allenast sex års kronovärderingsräntor utan någon värdering. Enligt kungl.

förordningen den 25 april 1792 bestämdes skatteköpeskillingen för oförmedlade

hemman på Yisingsö till 6 års jordeboksräntor och halva mantalsräntan

och för vissa lappmarker sattes densamma jämlikt särskilda

därom meddelade föreskrifter ännu lägre.

Betecknande för uppfattningen om skatteköpen vid 1800-talets

början är vad som därutinnan förekom i riksens ständers vid 1812

års riksdag särskilda utskotts betänkande »angående de emellan hedervärda

bondeståndet och de övriga respektive riksstånden uppskjutna Utstiga

frågor», uppläst i stånden den 10 augusti 1812, där det heter:

»Enligt ofwanåberopade 1723 års Kong!. Förordning, äro Skatteköpsskillingarne

anslagna till llikets Gälds betalning, och de hafwa således,

följe deraf, till Riksgälds-Kontoiret ingått. Men ehuru Kronans rätt

fordrat, och jemväl tinnes föreskriwit, att liwarje sådant Hemman, som

till skatte försäljes, borde till det lösningspriset wärderas, som emot dess

godhet och beskaffenhet wore swarande, så har dock erfarenheten visat,

på sätt Kong!. Maj:t uti dess Nådiga bref af den 10 Oktober 1793 äfven

täckts förklara, att sådant alldrig skett, och att föliagteligen det angelägna

ändamål, som varit åsyftadt, att härigenom samla eu motsvarande fond

till Rikets gälds betalning, alldrig stått, på det föreslagna sätt, att vinna.

Till det pris och värde hvartill Hemman nu stiga, är likväl Kronans

förlust äfven nu vida större, än då de Författningar åren 1723 och 1793

widtoges, som hittills varit gällande; och som Rikets närvarande tillstånd

icke medgifver, att Kronans jord och egendom skall på ett sådant sätt

Kronan afhändas — ett Hemmans rätta Wärde jemväl svårligen kan

bestämmas, innan det undergått den mätning och gradering, som i denna

Punkt blifvit tillstyrkt, så får, till Riksens Högloflige Ständers närmare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

pröfning, Utskottet hemställa, om icke hos Kongl. Maj:t den underdåniga

anhållan må ske, att alla skatteköp måtte inställas, härunder inbegripa de

å Rekognition Skogarne oaktadt hwad derom wid 1809 års Riksdag blifwit

stadgadt till dess, efter föregången mätning och gradering, närmare

kan blifwa utstakadt och föreskrifwit, hwilka grunder, som böra följas

wid köpeskillingens bestämmande, efter Hemmanens godhet, läge och beskaffenhet;

hwarvid dock Utskottet anser sig till Riksens Högloflige Ständers

godtfinnande böra öfwerlämna det undantag, att de, som uppodladt

nya Hemman af uppbrukad och uteliggande mark, måge, sedan de uppodlingar

skett, som tillfället medgifwer och åstadkommas kunnat, samt

behörig skattläggning föregått, få till uppmuntran för så beskaffade både

nödiga och gagneliga företag, sådana Hemman och Lägenheter till skatte

inlösa med iagttagandet, af det förordnande, i anseende till skattelösen,

som Kongl. Maj:t kan finna godt utfärda.»

Emellertid fingo skatteköpen alltjämt fortgå. Genom kungl. kungörelsen

angående förändring uti dittills gällande stadganden i avseende

å sättet för vinnande av skattemannarätt till hemman och lägenheter av

krononatur den 15 december 1848 har slutligen förordnats, att skattemannarätt

icke allenast till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman,

utan ock till sådana under åborätt upplåtna kronohemman och lägenheter,

vilkas åbor av Konungens befallningshavande antoges och som enligt

dittills gällande föreskrifter emot till staten ingående avgift kunde till

skatte köpas, därefter finge utan föregående värdering eller annan omgång

än erläggande av den efter grundräntans kronovärde bestämda köpeskillingen

erhållas av den person, som därå innehade lagligen befästad

besittningsrätt och prövades vara därtill berättigad. 1848 års författning

innehåller därjämte åtskilliga stadganden angående proceduren vid skatteköp

m. m. och lämnar jämte 1723 års förordning de nu gällande huvudföreskrifterna

om skatteköp.

I avseende å skattläggning av rekognitionsskogar och skatteköp av

därvid uppkomna hemman, s. k. rekognitionsskogshemman, hade jämlikt

1809 års riksdags beslut utförliga föreskrifter lämnats i kungl. kungörelsen

den 4 februari 1811 angående användande av de till bergverken och

bruken upplåtna rekognitionsskogar.

Beträffande skatteomfäring av krononybyggen i de norrländska länen

gälla särskilda bestämmelser.

Av vad ovan anförts angående skatteköpsinstitutet torde framgå,

att utvecklingen så gott som oavbrutet gått i den riktningen att så mycket

som möjligt underlätta och påskynda realisationen av den kronoegendom,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

7

som kunde bliva föremål för skatteköp. Det ursprungliga motivet för

kronans skatteförsäljningar har varit statsverkets penningbehov. Berörda

motiv för skatteförsäljningarna kom emellertid så småningom att förblekna

vid sidan av en annan redan i de tidigaste skatteköpsförfattningarna framträdande

avsikt, nämligen att genom skatteköpen främja landets jordbruk.

Utvecklingen har emellertid gått långt över denna billighetsgrundsats.

Frånsett de jämförelsevis fåtaliga fall, då, såsom fallet är, när fastigheten

innehas med så kallad benådad besittningsrätt, författningarna lämna

möjlighet öppen för skattevärdering, och skatteköpeskillingen följaktligen

kommer att motsvara verkliga värdet, får skatteköp numera äga rum

allenast mot erläggande av vissa års — tio eller sex års — kronovärderingsräntor.

Att detta sistnämnda slag av skatteköp, om icke till formen

så åtminstone till innehållet, i själva verket har karaktären av gåva från

kronans sida, torde vara uppenbart, när man erinrar sig, att kronovärdet

utgör penningvärdet å de i den ursprungliga grundräntan ingående naturapersedlarna,

sådant detta värde bestämdes i ständernas biavsked den 26

juni 1621 samt kungl. mandatet till 1622 års riksdag.

Fråga har också vid olika tillfällen förevarit om skatterätts förvärvande

i vissa fall utan lösen. I skrivelse den 19 maj 1906 anhöll sålunda

riksdagen, att Kungl. Maj:t. täcktes låta verkställa utredning, huruvida sådana

under åborätt upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter, som

kunde till skatte lösas, skulle kunna utan erläggande av särskild köpeskilling

eller annan avgäld förvärvas av den person, som därå innehade

med skatteköpsrätt förenad besittning eller prövades vara därtill berättigad,

samt sedermera i jordeboken omföras från krono till skatte ävensom till

riksdagen inkomma med det förslag, en sådan utredning kunde föranleda.

I ett den 10 december 1915 med anledning härav avgivet utlåtande

anförde kammarkollegium, att kollegium för sin del icke kunde finna någon

giltig anledning föreligga, varför kronan utan vederlag skulle avstå från

sin äganderätt till ifrågavarande hemman och lägenheter, och detta så

mycket mindre som ju kronan alltid på grund av nådiga brevet den 9

november 1849 och kollegii därpå grundade cirkulärbrev den 13 december

samma år angående åbolediga kronohemmans disponerande hade den möjligheten

öppen att vid inträffande åboledighet med sin äganderätt förena en

fri och oinskränkt dispositionsrätt över fastigheterna. På grund härav

hemställde kollegium, att riksdagens skrivelse icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I senaste tid hava emellertid även framkommit yrkanden i motsatt

riktning.

Skattemannarätt

utan

lösen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts proposition nr 11.

Fråga om

upphävande

av bolags

rätt till skatteköp

m. in.

Kammarkollegii

a/lvokatfiskalsämbete

1918.

Sålunda framställdes till mig vid 1918 års riksdag inom andra

kammaren eu interpellation i fråga om framläggande för riksdagen av

förslag om upphävande av bolags rätt till skatteköp och skatteomföring.

Med anledning härav avgav kammarkollegii advokatfiskalsämbete

yttrande den 31 maj 1918, varvid ämbetet anförde bland annat:

»Frågan om bolags rätt till förvärv av kronojord av beskaffenhet, som interpellanten

synes avse, torde praktiskt taget beröra allenast endera av följande tre

kategorier, nämligen dels förvärv av åbo- och skattemannarätt till krononybyggen

i de nordliga länen, dels skatteköp av sådana kronans fastigheter, som avses i

kungörelsen angående förändring uti dittills gällande stadganden i avseende å

ordningen och sättet för vinnande av skattemannarätt till hemman och lägenheter

av krononatur den 15 december 1848, dels ock skattelösen av hemman, uppkomna

efter skattläggning av de till bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna.

Frågan om bolags rätt till förvärv av åbo- och skattemannarätt till krononybygg-en

bragtes på sin tid å bane av kammaradvokatfiskalsämbetet i ett till

kammarkollegium den 7 juli 1908 ingivet memorial. Advokatfiskalsämbetet

påpekade däri, att under de senare åren från Konungens befallningshavande i

Norrbottens län till ämbetet inkommit ett avsevärt stort antal resolutioner, varigenom

bolag i egenskap av åbo beviljats skattemannarätt till kronohemman på

grund av fullgjorda byggnads- och odlingsskyldigheter. Enligt vad å advokatfiskalskontoret

förda diarier utvisade, inkommo sålunda under åren 1902—1907

från Konungens befallningshavande i Norrbottens län dylika resolutioner till antal

av respektive 17, 30, 11, 20, 46 och 28. Genom dessa resolutioner hade bolag

erhållit skattemannarätt till jord om respektive 35/8, 4B9/513. o113/2öo, 2r,9/oi, 10 39/-jr.«

och 6 9/32 mantal. Jämväl i Västerbottens län hade under de senareåren, ehuru

ej i så stor omfattning som i Norrbottens län, bolag i egenskap av åbo beviljats

skattemannarätt till kronojord. i)å det vore uppenbart, att antagande av bolag

såsom åbo å kronojord icke överensstämde med syftet med kronojords upplåtande

under åborätt, samt sådan upplåtelse åt bolag av jord inom de trakter, som avsåges

i lagen den 4 maj 1906, tillika strede mot denna lag, hemställde advokatfiskalsämbetet,

att kollegium ville taga i övervägande, huruvida icke framställning

borde göras hos Kungl. Maj:t i syfte att till förtydligande av 1906 års

lag uttryckligt förbud häremot bleve irtfärdat.

Kammarkollegium inhämtade häröver yttrande av Konungens befallningshavande

i Kopparbergs län och de» fem norrländska länen.

Med hänsyn till de olika meningar, som av Konungens befallningshavande

i de skilda länen uttalades i fråga om bolags befogenhet att efter utfärdandet

av 1906 års lag förvärva åborätt till kronojord inom de delar av riket, där

nämnda lag vore gällande, hemställde kammarkollegium, som i likhet med

advokatfiskalsämbetet och i ärendet hörda Konungens befallningshavande ansåg,

att bolags förvärv av åborätt till kronojord icke överensstämde med åborättsinstitutets

syfte och än mindre med grunderna för berörda lag, uti underdånig

skrivelse den 16 oktober 1908, huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes finna skäl vidtaga

åtgärd för förtydligande av 1906 års lag, i syfte att vad däri stadgats skulle

äga motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av åborätt till kronojord. Ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung t. Maj:ts proposition nr 11. §

bifall till donna hemställan skulle jämväl innebära, att sådan aborätt till kronojord

som redan före ikraftträdandet av den ifrågasätta lagändringen blivit förvärvad

av bolag eller förening, som avsåges i 1906 års lag, skulle lamnas av lagändringen

oförkränkt. Men kollegium ansage tillika, att detta rättsskydd borde

o-öras så vidsträckt, att bolag eller förening icke förvägrades att, efter behörigt

fullgörande av de med den redan förvärvade åborätten förbundna odlings- och

bvgomadsskyldigheter, även vinna skattemannarätt till den abobesuttna kronojord

en en forman, som nämligen redan i kraft av gällande författningar en gång

blivit ''vederbörande tillförsäkrad. Vore 1906 års lag så a,tt första, att den icke

avsåge åborätt, men däremot skulle innefatta bestämt hinder för bolag eller förening

att under angivna villkor jämväl vinna skattemannarätt till den jord,

vartill åborätten hänförde sig, förefölle det ur nämnda synpunkt riktigt, aG,

även om förevarande framställning i övrigt icke skulle finnas föranleda någon ato-ärd

lagen i varje fäll modifierades därhän, att berörda hinder bleve undanröjt.

° '' Denna framställning blev av Kungl. Maj:t företagen till avgörande den

2? juni 1911 Då hade emellertid redan på besvär, som över kammarkofiegu

utslag i hithörande mål anförts såväl av vissa trävarubolag som av kammaradvokatfiskalsämbetet,

regeringsrätten genom flera utslag, särskilt den 2 december

1909, den 7 april 191U och den 26 maj 1910, skapat vissa prejudikat i fr a garn

Kuno-l. Mai:t åtnöjde sig därför i sitt svar å kollega hemställan med att hänvisa

till dessa regeringsrättens utslag och förklarade den gjorda framställningen lc.ve

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Genom de nämnda utslagen av regeringsrätten fastslogs följande:

1 Hinder möter icke för bolag att, sedan föreskriven byggnads- och

odlingsskyldighet fullgjorts, fä till skatte omfört krononybygge, dä bolaget, innan

förbudslagen trädde i tillämpning, fått åborätten till nybygget a sig överläten

och därå antagits till åbo. „ . , ,.n

2. Hinder möter icke för bolag att antagas till abo a kronohemman, till

vilket bolaget, innan förbudslagen trädde i tillämpning, förvärvat åborätt

3. För bolag, som innan förbudslagen trädde i tillämpning, fatt aboratten

till krononybygge å sig överlåten, möter, även om bolaget först efter det lagen

börjat tillämpas blivit antagen till åbo, ej hinder att få nybygget omfört ti t

skatte. (Jämför sid. 33 ff. i den av landshövdingen Johan Widen pa uppdrag av

chefen för justitiedepartementet verkställda utredningen angående den norrländska

förbudslagstiftningen och dess verkningar.) ,

Genom de ovan anförda prejudikaten har visserligen intet direkt utsagts

om huruvida lagen den 4 maj 1906 skall anses gälla även förvärv av aborätt till

krononybyggen. Sannolikt torde dock Kungl. Maj:t vid avlåtandet till kammarkollegium

av sitt ovan omförmälda nådiga brev den 22 juni 1911 hava ansett, att

genom den motivering, som i de särskilda målen av regeringsrätten anförts, åtminstone

indirekt en dylik lagtolkning blivit fastslagen.^

I syfte att fastställa, i vilken omfattning bolag, i vad avser tiuen efter ar

1907, tillerkänts rätt till skatteomföring av krononybyggen inom de län, där

dylika förekomma, har advokatfiskalsämbetet företagit eu granskning av härstädes

förda diarier under sagda tid till och med år 1917. Resultatet av denna undersökning

föreligger i här nedan införda tabell, utvisande dels ^ antalet av för bolag

meddelade skatteomföringsresolutioner under vart och ett av åren 1908—-1917 ävensom

det sammanlagda hemmantalet, dessa resolutioner avse, dels och till jäm
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 10 käft. (År 11.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

1 L+faimed a"ua et av Űr enfllda utfärdade resolutioner rörande omförinotill

skatte av nybyggen eller nybyggesdelar. Till följd av i vissa fall ofull
Slga

uppg^tcr i ämbetets dianer ävensom i de handlingar i de särskilda

skatteomforingsarendena, som vant för ämbetet tillgängliga, kunna de bär nedan

återgivna siffrorna icke gorå anspråk å full exakthet, men torde för det syfte

varom bar ar fråga, likväl vara tillfyllest. J ''

År.

Skatteomföring av krononybyggen pa

grund av fullgjorda odlingsskyldigheter.

För bolag.

1 För enskilda. j

1

antal resol.

mantal.

antal resol. j

1908

13

5

36

1909

26

3 >/»

27

1 1910

22

6 Va

78

1911

18

4

53

1912

12

Va

75

1913

3

>»/«4

39

1914

7

1

34

1915

4

S6/ä»

23

1916

1

9/64

21

1917

_

—

30

Vad beträffar ovan återgivna siffror om bolags förvärv av krononybyggen

i och genom beviljad skatteomFöring torde till en början böra erinras, att, såvitt

ämbetet, kunnat utröna, samtliga dessa ärenden avsett fall, då åborätten förvärvats

av bolaget före ikraftträdandet av norrlandslagen. I flertalet fall synes jämväl

(iboinrinnmnaen för bola,.o*pf Lava. mm ____1,4. ...i*'' •

åboinrymningen för bolaget hava ägt rum före® nämnda ''tidpunkt!* Xnsökmngar

ihållande av åboinrymning och skatteomföring på grund

sa,hinna, inlrp Lvu 01 ”

från bolags sida till er________ _____w

av senare förvärv torde sålunda icke hava förekommit.

,..... * .överensstämmelse med vad vid nyss angivna förhållande -kunnat

|™tas’ *tJlsa Slffrfu''na för de för bolag utfärdade skatteomföringsresölutionerna

1Q1Q , fU- lfWyarande tioårsperiod en ständig nedgång. Under det att dessa år

l919 Utp.°rd1e 1916 nedgått till 1, medan år 1917 icke förekom någon.

Knlorrc fdv°katfiska aimx?tet fanner sig äga skäl för antagandet, att frågan om

betydelserVarV &V skattemannaratt tll! krononybyggen numera saknar praktisk

Vad härefter vidkommer skatteköp av sådan kronojord, som åsyftas i

rSt kungörelse den 15 december 1848, äro visserligen icke för ämbetet

Knif g aa nagra eyakta uppgifter om, i vilken omfattning dylika skatteköp av

,senare tx.der förekommit. Den erfarenhet, som vunnits hos advokatnskalsämbetet,

som, i allt fall under senare år haft att taga befattning med

ÄYn°m +la^?e7t beVl jade skatteköP av ifrågavarande slag, giver emellertid

vid händen, att bolag såsom sökande till skattelösen av sådan kronojord icke

förelegat annat an i rena undantagsfall. Förklaringen härtill må väl sökas icke

dan,omstaadlgketeu, att de här berörda av enskilda disponerade hemman

och lägenheter av krono natur, huvudsakligen spridda i södra och mellersta Sverige

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

på gr lind av läge och beskaffenhet äro för bolagen mindre begärliga, utan fastmer

däri att, då skattemannarätten till kronojord av ifrågavarande slag kan av den

till åboskapet berättigade förvärvas utan fullgörande av vissa föreskrivna odlingsskyldigheter

m. in., blott mot inleverering av den fastställda obetydliga skatteköpeskillingen,

det å fastigheten eventuellt spekulerande bolaget saknar anledning

att underkasta sig åboinrymning, utan lärer i stället i regel föredraga att avvakta,

att skattemannarätten av säljaren förvärvas.»

I eu vid 1919 års lagtima riksdag av herrar Hansson i Rättvik

och Karlsson i Sandviken väckt motion yrkades, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t begära skyndsamma åtgärder och förslag till riksdagen därom,

att bolags förvärv av åborätt och skatteköp av kronojord måtte fortast

möjligt förhindras och upphöra.

1 ett över denna motion till riksdagens andra lagutskott, till vars

behandling motionen hänvisats, den 17 april 1919 avgivet utlåtande anförde

kammarkollegium efter återgivande av advokatfiskalsämbetets berörda

yttrande huvudsakligen följande:

»Beträffande den förevarande frågan i dess allmänhet torde av vad advokat - fiskalsämbetet anfört framgå, att spörsmålet, huruvida bolag må äga att genom

skatteköp eller s. k. skatteomföring förvärva äganderätten till kronojord eller icke,

genom förhållandenas egen utveckling knappast längre äger sådan praktisk betvdelse,

som skulle motivera en lagstiftningsåtgärd i motionens syfte.

En annan fråga är den, huruvida rätten att skatteköpa kronoegendom fortfarande

överhuvud bör bibehållas, eller om så ännes böra ske, huruvida de mer

eller mindre ålderdomliga stadgandena om skatteköp icke böra överses och jämkas

till bättre överensstämmelse med nu förhandenvarande ekonomiska och samhälleliga

förhållanden.»

Sedan kollegium därefter lämnat en schematisk historik angående

skatteköpsinstitutet, fortsätter kollegium:

»Om sålunda genom skatteköpets egen utveckling till ett slags gåvoinstitut

den ursprungliga avsikten att förskaffa statsverket kontanta penningmedel alldeles

förfallit, torde det ej heller råda något tvivel om att det andra huvudmotivet

för skatteförsäljningarna, nämligen att befrämja jordbruksnäringen i landet

under nuvarande ekonomiska och samhälleliga förhållanden icke längre äger någon

giltighet. För vinnande av ifrågavarande syfte har det allmänna numera till

sitt förfogande medel av helt annat och verksammare slag. Förhållandena torde

alltså hava utvecklat sig så, att från kronans eller det allmännas synpunkt

skatteköpen för det närvarande knappast kunna sägas tjäna något allmänt intresse,

helst förhållandenas egen natur gör, att kronans ifrågavarande i skatteköpets

form klädda gåvor till jordbruksnäringen komma att utdelas fullkomligt

oberoende av huruvida i det föreliggande fallet gåvan är ändamålsenlig eller icke.

1919 års

lagtima

riksdag.

Kammar
kollegium.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Majds proposition nr 1J.

Skatteköpsförfattningarnas icke sällan oförutsedda konsekvenser kunna föranleda

därtill, att ett tilläventyrs fullt författningsenligt skatteköp understundom kan

komma att te sig för det allmänna rättsmedvetandet mycket litet tilltalande oeli

innebära klar rättsförlust för kronan. För att tydliggöra detta tillåter si"

kollegium anföra följande exempel från några på kollega eller Konuno-ens

vederbörande befallningshavandes prövning för det närvarande beroende skatteköpsmål.

l:o) Genom skatteköpebrev den 24 september 1770 försålde kollegium

till understöd för Granviks och Forsviks bruk, förutom andra fastigheter,

kronohemmanet 1 s mantal Svärtebäcken nr 1 i Undenäs socken, med förbehåll

att åborna å hemmanet skulle, så länge de fullgjorde sina skyldigheter till

följd av nådiga breven den 16 augusti 1731 och den 23 september 1747, bliva

odrivna vid hemmansbruket. Hemmanet upptogs därefter i jordeböckerna under

skattetitel.

Sedan bruksägaren M. F. W;ern till inköp för kronans räkning erbjudit

större delen av honom tillhöriga bruksegendomen Granvik, däribland Granvikens

masugn och förenämnda skattehemman '' s mantal Svärtebäcken, samt frågan om

berörda inköp blivit av domänstyrelsen i underdånig skrivelse den 17 maj 1890

överlämnad till Kung! Maj :ts prövning, varvid upplysning meddelats, bland annat,

dtt hem in an et Svärtebäcken innehades med aborätt av två brukare, bemyndigades

enligt nådigt brev den 30 maj 1890 Konungens befallningshavaude i Skaraborgs

län att lör kronans räkning inköpa de salubjudna fastigheterna, vilka skulle såsom

kronopark omhändertagas av skogsförvaltningen. Det sålunda föreskrivna

köpet avslöts genom köpebrev den 23 augusti 1890, och den 18 mars 1891 erhöll

kronan lagfart å fastigheterna, däribland Granvikens masugn och ifrågavarande

V» mantal Svärtebäcken. Hemmanet omfördes därefter i jordeboken till krono

under allmän disposition och utgör numera del av kronopark.

-Hos Kungl. Maj:t anhöllo därefter Johannes Johansson och hans hustru

Brita Disa Jansdotter i en den 10 juni 1907 dagtecknad ansökning, att, som hemmanet

Svärtebäcken nr 1 av kronan inköpts och hemmanets natur enligt sökandenas

förmening förändrats så, att åborna, från att förut hava varit skatteåbor,

blivit kronoabor, sökandena matte fa till skatte lösa den del eller 1 i o mantal av

hemmanet, som sökandena innehade under åborätt. — Över makarna Johanssons

ansökning hördes, bland andra, kollegium och justitiekanslersämbetet. Kollegium

anförde därvid i underdånigt utlåtande den 26 november 1908, att, därest sökandena

vore att anse såsom laga åbor å hemmansdelen — vilket kollegium emellertid

icke funne vara i ärendet till fullo ådagalagt — desamma vore efter kollega förnienande

berättigade att skatteköpa densamma. Då emellertid frågan härom

“e örde under Kung]. Maj:ts omedelbara avgörande, utan borde av Konungens

befallningshavande j första hand prövas, hemställde kollegium, att sökandena

matte hänvisas att å ort, som vederborde, göra den framställning i ämnet, vartill

de ansågo sig befogade. Genom nådigt beslut den 27 maj 1909 förklarade Kungl.

Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med vad kollegium hemställt, att makarna

Johanssons ansökning icke kunde i den ordning densamma till Kungl. Maj:t

ankommit, bliva föremål för prövning. —- I särskilda till Konungens befallniugshayande

i Skaraborgs län ingivna skrifter anhöll nu makarna Johanssons son,

sjökaptenen Karl Johan Johansson i Sörbacka, dels att skatteköpeskilling måtte

uträknas, på det sökanden måtte bliva satt i tillfälle förvärva hemmansdelen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

i/ie mantal Svärtebäcken genom skatteköp, och dels att bliva antagen till åbo å

hemmansdelen. Grenom resolution den 23 april 1914 i anledning av ansökningen

om uträkning av skatteköpeskillingen m. m. tann Konungens befallmngshavande

ansökningen icke kunna bifallas, enär sökanden icke styrkt sig hava på

de i kollega kungörelse den 29 februari 1808 stadgade grunder erhållit aborätt

till den ifrågakomna hemmansdelen. På ansökningen om inrymning i åborätten

resolverade Konungens befallningshavande den 7 november 1917, att, enär

sökanden icke gittat förete handling, varmed han velat styrka sin behörighet

att söka åborätt till hemmansdelen, funne Konungens befallningshavande, som

icke hade åt sig uppdraget att meddela åborätt till annan kronans jord än den

under enskild disposition i jordeböckerna för länet upptagna, ansökningen icke

kunna bifallas. Över Konungens befallningskavandes båda nu omförmälda resolutioner

har Johansson hos kollegium anfört särskilda besvär, vilka emellertid ännu

äro på kollega prövning beroende.

2:o) Genom skatteköpebrev den 24 november 1760 sålde kammarkollegium

till dåvarande ägaren av Rasjö masugn kronohemmanet 0/s mantal Måsbult Norrgård

nr 1 i Bondstorps socken för en köpeskilling av 300 daler silvermynt.

Hemmanet uppläts till masugnens drift och understöd, och skulle enligt skatteköpebrevet

åborna ä hemmanet, så länge de fullgjorde sin skyldighet till följd

av nådiga breven till kammar- och bergskollegierna den 16 augusti 1731 och den

23 september 1747, bliva vid hemmansbruket odrivna. — Sedan kollegium uppdragit

åt sitt advokatfiskalsämbete att mot vederbörande vidtaga åtgärder för

hemmanets återgång till kronan och ämbetet i stämning ä hemmanets dåvarande

innehavare friherre Erik Leijonhufvud å Nissafors yrkat, att, som driften

vid Rasjö masugn sedan år 1895 varit nedlagd, men uppehållandet av masugnens

drift vore ett villkor för tillgodonjutandet av skatterättigheten till hemmanet

samt åborätten och skattemannarätten icke varit eller vore förenade, Leijonhuvud

måtte förpliktas att till kronan genast avträda hemmanet och förklaras förlustig

all rätt till detsamma, fann vid den slutliga prövningen av denna talan Kungl.

Maj:t genom dom den 25 juni 1915 lagligt att förklara Leijonhufvud förlustig

skatterättigheten till omförmälda 5 » mantal Måshult Norrgård nr 1 samt förplikta

honom att fardagen den 14 mars 1916 till kronan avträda hemmanet, dock

att Leijonhufvud skulle äga återfå den för detsamma erlagda skatteköpeskilling.

— Nuvarande åbor å detta hemman anhöllo därefter hos Konungens befallningshavande

i Jönköpings län att få skatteköpa detsamma. Genom resolution den

20 maj 1916 avslog Konungens befallningshavande ansökningen, enär åborna ej

styrkt sig äga befästad besittningsrätt till hemmanet. Sedan åborna därefter hos

kollegium anfört besvär över Konungens befallningshavandes omförmälda resolution,

men sedermera återkallat besvären, hava de nu hos Konungens befaliningshavande

sökt inrymning i åborätten. I anledning av denna ansökning, som

ännu är beroende på Konungens befallningshavandes prövning, har Konungens

befallningshavande hos kollegium under år 1918 gjort framställning om hemmanets

omföring i jordeboken från skatte till krono under enskild disposition.

Kollegium har ännu icke meddelat beslut i anledning av berörda framställning.

Värdet av den å hemmanet växande skogen har beräknats till omkring

300,000 kronor.

3:o) Genom skatteköpebrev den 24 oktober 1751 försålde kammar-kollegium

till Orrefors bruks understöd, förutom andra, hemmanen 1,4 mantal Yttratorp nr 1

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Knuff!. Maj:ts proposition nr 11.

°c}* !{4 .m,anta.1 Nygåfd nr l i Hälleberga socken. I skatteköpebrevet fanns för.

j ,1na,?ev’] att öborna a hemmanen skulle, så länge de sin skyldighet fullslå,

till följd av nadiga breven till kammar- och bergskollegierna den 1(5 augusti

k73!. jC^f+den "1 september 1747 bliva vid hemmansbruket odrivna. — Sedan iärnbruksdriften

vid Orrefors bruk blivit nedlagd och i anledning därav återvinningstalan

anställts från kronans sida beträffande nu ifrågavarande hemman, prövade

ungl. Maj.t genom dom den 2 februari ISIG lagligt att förklara hemmanens

dåvarande innehavare Orrefors bruks aktiebolag, förlustig skatterättigheten till

hemmanen samt förplikta bolaget att fardagen den 14 mars 1111(1 till kronan avtrada

desamma; dock att bolaget ägde återfå för hemmanen erlagd skatteköpeskiilmg.

Rättegång mellan kronan och bolaget angående ersättning för avverkad

skog a hemmanen pågar för närvarande. — Beträffande 1 i mantal Nygård

nr 1 har kammarkollegium inhämtat, att V. A. .Jakobsson år 191(1 hos Konungens

betallningshavande i Kronobergs län sökt inrymning såsom åbo, men synes denna

ansökning ännu icke vara av Konungens befälIningshavande slutligen prövad —

Vidkommande hemmanet >/4 mantal Yttratorp nr 1 har inhämtats, att å detsamma

linnés av Konungens befäl Iningshavande inrymda åbor. En åbo, innehavare av

s mantal har hos Konungens befallningskavande anhållit om skatteköp av denna

hemman,sdel. Konungens befallmngshavande har uträknat skatteköpeskillingen

till in kronor 52 ore och anhållit om kollega granskning av uträkningen.

Kollegium har i anledning av denna Konungens befallningshavandes framställning

ännu icke meddelat beslut.

i -a- ^ogen ifrågavarande hemman, vilken ligger i samfällighet med åtskilliga

andra hemman, har 1916 värderats till 25,000 kronor.

Utan att föregripa den slutliga prövningen av ovan omförmälda skattekönsarenden

anser kollegium i varje fall framgå av redogörelsen för desamma, att

nu gällande mer eller mindre föråldrade bestämmelser rörande skatteköp lätt

kunna försätta kronan i situationen att utan rimligt vederlag bliva avhänd sin

fasta egendom under omständigheter, som näppeligen stå i god överensstämmelse

med modern rattsuppfattning. Kollegium anser därför en revision av dessa bestämmelser

önskvärd och lämplig. För att denna revision emellertid icke fulls

andigt skall förfela sitt ändamål, torde ock vara nödvändigt att undertiden för

denna revision skatteköpsrätten suspenderas.

Fråga uppstår emellertid, huruvida eu sådan revision av skatteköpsförfattmngarna

och en i samband därmed eventuellt beslutad temporär suspension av

skatteköpsrätten kan genomföras utan kränkning av bestående rätt. Kolleihal^ler

före, att eu invändning av denna innebörd icke är berättigad,

bkattekopsratten grundar icke något realisabelt rättsanspråk mot kronan. Försök

att i domstolsväg få påstådda rättigheter till skatteköp prövade hava ständigt

avvusats. Närmare sett innebära skatteköpsförfattningarna icke något annat än

utiastelser från kronans sida att under givna förutsättningar och på särskilt

angivna villkor sälja fäst egendom. Formföreskriften i 1 kap. 2 § jordabalken

bär av domstolarna tolkats och tolkas så strängt, att en skriftlig utfästelse att

framdeles sälja fast egendom icke ansetts kunna stödja ett eventuellt skadeståndsanspråk,

an mindre läggas till grund för något sakrättsligt anspråk på den fastighet

utfästelsen avsett. Icke heller lärer från biliighetssynpunkt kunna med fo°- framställa.^ nagra invändningar mot att från kronans sida göras inskränkning?

e ler modifikationer i nu ifrågavarande utfästelser att under givna förutsättningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. AIaj:ts proposition nr 11.

skattesälja fast egendom. Dessa utfästelser äro nämligen tillkomna under tider av

helt andra samhälleliga och ekonomiska förhållanden än de nuvarande. Ändringar

i eller upphävande av gällande bestämmelser om skatteköp lära icke få anses

mera stridande mot billighet än ett ryggande av varje annan utfästelse, som

icke inom rimlig tidrymd kommit att fullbordas genom ett rättsligt bindande

avtal. I detta sammanhang får kollegium ock erinra, att bestämmelsen i 77

§ regeringsformen, av innehåll att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarna

må i vanlig ordning efter nuvarande eller framdeles blivande författningar

kunna till skatte försäljas, icke lärer vara så att förstå, som skulle därmed

någon grundlagsfäst rätt att skatteköpa vara tillförsäkrad dem, vilka innehava

kronoegendom, varå sådant köp kan äga rum. Stadgandet torde allenast

avse ett undantag från de i paragrafens första del givna ovillkorliga konstitutionella

föreskrifterna angående förvaltningen av kronans fasta egendom.

På grund av det anförda får kollegium, som vad angår skatteköp i den

ordning kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av de bruken

och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar föreskriva

åberopar sitt till utskottet avgivna yttrande angående giltigheten av visst

vid rekognitionsskogars försäljande till skatte gjort förbehåll, alltså såsom sin

mening uttala, att en revision av gällande bestämmelser om skatteköp är önsklig,

samt att en sådan revision jämte en eventuell suspension tillsvidare av rättigheten

att skatteköpa kan genomföras utan att kränka bestående rättigheter eller

billighetens krav.

Vad beträffar slutligen rättigheten att genom så kallad skatteomföring

förvärva äganderätten till viss kronoegendom är denna rätt allenast begränsad

till krononybyggen i de norrländska länen. Skatteomföringsinstitutet grundar

sig på det förhållande, att, sedan staten för odling och bebyggande upplåtit jord

i dessa län åt hugade nybyggare med skyldighet för dem att på föreskrivet sätt

odla och bebygga den upplåtna jorden, det ansetts billigt och lämpligt, att nybyggaren

efter odlings- och nybyggnadsskyldigheternas fullgörande fått äganderätten

till nybygget åt sig upplåten. Då i förevarande fall sålunda kan sägas

föreligga ett mellan staten och nybyggaren ingånget avtal av visst innehåll, och

nybyggaren i regel fullgjort åtminstone något av honom enligt avtalet åliggande

prestandum, anser kollegium, att inskränkningar eller förändringar i nybyggarens

rätt att erhålla skatteomföring icke kunna med iakttagande av vid lagstiftning

gängse hänsyn till bestående rättigheter genomföras.

Då för framtiden nya upplåtelser av krononybyggen näppeligen kunna

tänkas förekomma i avsevärdare antal, torde förändrade villkor vid dessa upplåtelser

i nu berörda avseende knappast bliva av någon praktisk betydelse.»

Andra lagutskottet anförde i förevarande del huvudsakligen:

Utskottet hade efter granskning av de väckta motionerna och kammarkollegii

berörda utlåtanden ävensom av vad tidigare i dessa frågor

förekommit hos riksdagen funnit sig kunna instämma i vad kammarkollegium

anfört beträffande de av motionärerna framställda yrkandena.

Vad först anginge frågan om aktiebolags förvärv av åborätt till

eller skatteköp av kronan tillhörig jord, hade utskottet nämligen i likhet

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

med kollegium funnit denna fråga numera vara av så ringa praktisk betydelse,

att det icke syntes lämpligt att vidtaga lagstiftningsåtgärd enbart

i syfte att förhindra dylika förvärv.

Däremot ansåg utskottet frågan om revision av det svenska skatteköpsväsendet,

sådant det för närvarande bestode och verkade, vara av den

betydelsefulla och trängande art, att utskottet funnit sig böra till behandling

upptaga nämnda fråga, även i den mån den finge anses falla utom

ramen av motionärernas yrkanden. Utskottet hyste i denna fråga eu

uppfattning, som i allt väsentligt överensstämde med den av kammarkollegium

i dess utlåtanden uttalade.

Det torde nämligen ur de av kollegium anförda synpunkterna vara

uppenbart, att, även om skatteköpsinstitutet vid dess upprättande icke

stred mot grunderna för god statshushållning och var ändamålsenligt för

de därmed avsedda syftena, detta icke kunde anses gälla för närvarande,

i allt fall icke i den form, institutet enligt gällande ålderdomliga, ett flertal

gånger ändrade bestämmelser för närvarande hade. Stora förluster kunde

tillskyndas kronan, utan att därigenom berättigade enskilda intressen på

motsvarande sätt befrämjades, och kronan saknade fullständigt kontroll

över att den sålda fastigheten komme till lämplig användning och att

befintliga åboars intressen iakttoges. Utskottet ansåge alltså, att eu allmän

revision borde företagas av gällande bestämmelser rörande skatteköp.

Detta syntes böra gälla såväl rekognitionsheminan som hemman, vilka

eljest vore underkastade skatteköpsmöjlighet. Ändamålet med en sådan

revision, som alltså föresloges, syntes böra vara att åstadkomma enhetliga,

fullständiga regler rörande dispositionen över ifrågavarande slag av kronojord,

varvid hänsyn borde tagas till moderna statsekonomiska och sociala

synpunkter samt jämväl övervägas, huruvida de enskildes lösningsrätt

borde i reviderad form bestå eller ersättas med andra regler för rättsförhållandets

ordnande. Därvid syntes böra iakttagas, att nu i

vissa fall för åboar befintlig lösningsrätt icke rubbades på ett sätt,

som strede mot nutida strävanden att stödja egnahemsbildning och

j ordkolonisation.

Då ett dylikt revisionsarbete sannolikt måste bliva jämförelsevis

långvarigt, hölle utskottet i likhet med kammarkollegium före, att, för

undvikande av skatteköpens påskyndande i avsikt att undgå en kommande

lagstiftning, gällande bestämmelser borde tillsvidare sättas ur tillämpning

och skatteköpsförfarande därigenom förhindras eller uppehållas, dock att

dylik suspension ej syntes böra ifrågakomma, såvitt anginge skatteomföring

av krononybyggen.

En sådan suspension, för vilken torde krävas sammanstämmande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 11.

beslut av Konungen och riksdagen, syntes böra omfatta gällande författningar

angående såväl skatteköp i allmänhet som av rekognitionshemmanen.

Utskottets på grund härav gjorda hemställan och kamrarnas i anledning

därav fattade beslut har jag redan här ovan återgivit.

I skrivelse den 10 juni 1919 har jag ansett mig böra anmoda kammarkollegium

att inkomma med de närmare upplysningar, vilka för kollegium

funnes tillgängliga, angående fortfarande förefintliga olika slag av

jord av krono natur, som enligt gällande författningar kan skatteköpas,

samt ungefärliga antalet dylika hemman och lägenheter av varje slag

jämte den utredning i övrigt, som för prövning av nämnda fråga kunde

vara av betydelse.

I anledning härav har kammarkollegium den 8 juli 1919 inkommit

med utlåtande och därvid endast åberopat ett av kollega andra arkivkontor

avgivet tjänstememorial, däri anförts följande:

»Jämlikt skatteköpsförfattniDgarna av den 19 september 1723 m. fl. och 15

december 1848 hava fått skatteköpas l:o) under stadgad åborätt upplåtna kronohemman,

utjordar, urfjällar, ängar och skattlagda torp, 2:o) rusthåll och berustade

säterier, 3:o) gästgivarehemman och lotshemman, 4:o) bergsmanshemman samt

stubbe- och röjselrättshemman å gruvskogarne. Av de under nr 2 — 4 nämnda

hemmanen återstå numera att skatteköpa endast två f. d. berustade säterier, nämligen

\ mtl Kjettslinge nr 7 i Yendels socken av Uppsala län och § mtt Botten

nr 1 i Regna socken af Östergötlands län, samt lotshemmanet ^ mtl Gåskolma

nr 1 i Gävleborgs län. De fastigheter, som kunna komma i fråga" att skatteköpas,

äro i gällande jordeböcker upptagna under titeln kronoegendomar under enskild

disposition. Uti här tillgängliga länsstyrelsernas senaste sammandrag över jordeboksförändringsextrakten

hava dessa kronoegendomar upptagits enligt tabellen å

nästa sida.

Uti dessa summor ingå åtskilliga fastigheter, som av särskilda orsaker,

såsom att de upplåtits för visst ändamål eller dylikt, icke få skatteköpas, och

vilkas exakta antal först efter tidsödande forskning och jämförelse av äldre och

nyare jordeböcker skulle kunna uppgivas, varjämte i summorna för Västerbottens

och Norrbottens län ingå jämväl de fastigheter, som efter fullgjorda odlings- och

byggnadsskyldigheter få slcatteomföras, så att de fastigheter, som i dessa båda

län kunna komma i fråga att skatteköpas utgöras av i Västerbottens län 22 hemman

om tillsammans 1,15 mtl och i Norrbottens län 56 hemman om tillsammans

11,41 mtl och 4 lägenheter.

Utom ovanberörda slag av kronojord hava fått skatteköpas:

l:o) Halländska kyrkohemman jämlikt kungl. kungörelsen den 11 september

1863. Jordeböckerna upptaga numera bland kronoegendomar under enskild

disposition två dylika hemman om tillsammans 8/4 uitl.

2:o) Danviks hospitals hemman jämlikt kungl. kungörelsen den 17 maj

1861. Jordeböckerna upptaga numera bland kronoegendomar under allmän disposition

fyra dylika hemman om tillsammans 2 mtl.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 10 käft. (År 11.) 3

Kammarkollegium

den 8 juli

1919.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung}. Maj:ts proposition nr 11.

Departe
ments
chefen.

Kronoegendomar under enskild disposition.

Säterier

Hemman.

J ord- lägenheter.

Fiskerier

Verk och

inrättningar

Anta

Mantal

Anta

Mantal

Antal

Antal

Antal

Stockholms län . .

Uppsala län........

Södermanlands län.....

Östergötlands län.....

Jönköpings län......

1

1

i

7

12

12

9

Vr

m

m

275

102

515

352

1

3

6

2

1

1

5

Kronobergs län.......

Kalmar län........

Gottlands län . •.....

2

1

3

m

n

n

25

477

3

3

4

1

1

Blekinge län........

Kristianstads län......

Malmöhus län.......

Hallands län........

Göteborgs och Bohus län . .

Älvsborgs län.......

Skaraborgs län.......

Värmlands län.......

Örebro län ... .....

18

C

3

13

10

3

3

1,4315

3144

3 AVG

2,271

3&\

AV

4ff

10

Cl

190

10

56

178

486

49

103

21

23

6

3

4

8

4

1

1''

42

10

Västmanlands län.....

Kopparbergs län......

4

27

H

7U

89

32

2

1

Gävleborgs län.......

Västernorrlands län.....

4

3

m

tVs

142

16

37

2

Jämtlands län.......

Västerbottens län......

3

121

iVs

20 ff

44

65

4

Norrbottens län......

442

89|4U

142 |

5 !

T A Vlsmgf° skolegodshemman jämlikt kungl. brevet den 9 december 1871.

Jorde böckerna upptaga numera bland kronoegendomar under allmän disposition 18

stycken dylika hemman och hemmansdelar om tillsammans 6 23M mtl samt en utjord

lön 7 j rekognition sskogshem man jämlikt kungl. kungörelsen den 4 februari

1811. Jordebockerna upptaga numera bland kronoegendomar under enskild disposition

4 stycken dylika hemman om tillsammans 4 33/64 mtl, uppkomna av Tuna.

bergslags allmänning i Tima och Tunabergs socknar av Södermanlands län

ri, , ö:o\ lägenheter å Alvsborgs kungsladugårds utmark vid Göteborg jämlikt

kungl brevet den 14 november 1854. Samtliga dessa lägenheter torde numera

vara skatteköpta.»

Såsom kammarkollegium framhållit kunna de nu gällande, mer eller

mindre föråldrade bestämmelserna om skatteköp lätt föranleda, att kronan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 11.

19

utan rimligt vederlag avhändes sin fasta egendom under omständigheter,

som icke stå i god överensstämmelse med allmän rättsuppfattning. Jag

finner det därför samt på de av kammarkollegium och riksdagens andra

lagutskott anförda skäl i hög grad påkallat, att en allmän revision av

gällande bestämmelser angående skatteköp, så snart ske kan, kommer

till stånd; och kan jag, även i vad angår ett provisoriskt förbud av

skatteköp i avbidan på den sålunda erforderliga utredningen, inskränka

mig till att åberopa de skäl, som anförts av kollegium och utskottet,

vars hemställan, enligt vad redan framhållits, i ifrågavarande delar

biträddes av riksdagens andra kammare. Några konstitutionella eller

juridiska hinder för en sådan åtgärd finner ej heller jag vara för handen.

Beträffande några av de i kammarkoliegii ovan intagna utredning

upptagna särskilda slag av hemman, som kunna till skatte försäljas,

synes mig emellertid anledning icke föreligga att inbegripa dem under

det ifrågaställda förbudet.

Rörande de Halländska kyrkornas hemman, av vilka endast två

skulle återstå såsom krono under enskild disposition, har i kungl. kungörelsen

den 11 september 1863 stadgats, att å desamma ej vidare må

för kronans räkning väckas anspråk på äganderätt.

Så framt för övrigt kyrkans äganderätt till dessa hemman ej kan

med köpe- eller donationsbrev styrkas och de ej äro anslagna till boställen,

stom-, annex- eller mensalhemman, få de enligt berörda kungörelse

till skatte lösas, de, å vilka stadgad åborätt äger rum, av åbon

och de, som äro utarrenderade eller på annat sätt upplåtna, av arrendatorn

eller innehavaren. I stället för erläggande av skatteköpeskilling

åsättes hemmanet viss årlig spannmålsränta, motsvarande två femtedelar

av det från hemmanet utgående årliga landgillet, varjämte skall i den

ordning och efter de grunder, som för bestämmande av maximiarrende

finnas stadgade i kungl. brevet den 26 april 1826, och med fästat avseende

å övriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig även i spannmål

bestämd ränta åsättas hemmanet. Efter räntornas åsättande utfärdas

skattebrev.

Enligt förordning av den 20 november 1908 är ägare av hemman,

som enligt 1863 års berörda kungörelse blivit till skatte löst, berättigad

att friköpa sig från skyldigheten att utgöra hemmanet åliggande landgille

och »ränta i följd av skatteköp» mot erläggande av ett penningbelopp,

som i årlig ränta efter fem procent lämnar en avkastning lika

med summan av berörda avgälder.

Vidkommande Danviks hospitals hemman få enligt gällande instruktion

för direktionen för Danviks hospital stiftelsens fastigheter och hemmansräntor

icke utan Kungl. Majrts tillstånd avhändas stiftelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Rörande Yisingsö skolegodshemman har genom kungl. brevet den

9 december 1871 stadgats, att, därest innehavare av stadgad åborätt till

dylikt hemman hos domkapitlet framställer anspråk om skatteköp, som

domkapitlet finner vara förmånligt, domkapitlet har att hos Kungl. Maj:t

därom göra anmälan. Frågan huruvida skatteköp skall komma till stånd,

skall bero av Kungl. Maj:ts prövning.

Vid sålunda rörande dessa hemman föreliggande förhållanden synes

mig det ifrågaställda förbudet icke böra erhålla avseende å dem.

I fråga om förbud av skatteköp av rekognitionsskogshemman och

vad därmed är att likställa enligt förutberörda kungörelse den 4 februari

1811 samt övriga författningar om användande av de åt bruken och bergverken

upplåtna rekognitionsskogarna anhåller jag att särskilt därom få

yttra mig och framställa förslag.

Rörande skatteomföring av krononybyggen i de norrländska länen

finner jag lika med kammarkollegium och riksdagens andra lagutskott

någon förbudsåtgärd i den tillämnade riktningen icke vara erforderlig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition föreslå

riksdagen besluta,

att, i avbidan på utredning och förslag rörande revision av gällande

bestämmelser om skatteköp, tillsvidare och, intill dess annorlunda kan

varda beslutat, skatteköp i andra fall, än såvitt angår de Halländska

kyrkornas hemman, Danviks hospitals hemman, Visingsö skolegodshemman

samt rekognitionsskogs- och därmed likställda hemman, icke skall äga rum.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Looström.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

103288

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:19 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbud tillsvidare i vissa fall av skatteköp. a1 i texten
  2. 1SärU 1919:7 (urtima riksdagen) Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av vissa ärenden anlitade sakkunniga. s. 1 i texten
  3. 1SärU 1919:4 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående förbud tillsvidare i vissa fatt av skatteköp. s. 1 i texten