Sök i Ratio Lex

Kungl. Jlaj.ts proposition Nr 2

1919-04-10 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:2 (urtima riksdagen), Kungl. Jlaj.ts proposition Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Jlaj.ts proposition Nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj.ts proposition, till riksdagen angående glidande tullsatser

för vissa slag av spannmål m. m.; given Stockholms

slott den 2 augusti 1919.

Under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden

för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen att

dels besluta,

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922

av vete, råg eller korn skall erläggas en tullsats motsvarande halva

skillnaden mellan å ena sidan det på sätt nedan sägs bestämda inhemska

normalpriset för vete efter avdrag av 5 procent å samma pris och å

andra sidan det i enlighet med nedan meddelade bestämmelser för den

tid, då införseln sker, beräknade importpriset för vete, dock att, där

denna skillnad ej uppgår till minst en krona för 100 kilogram, tull icke

skall för varan utgå samt att tullen icke må i något fall överstiga o

kronor 70 öre för 100 kilogram; samt

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av

vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans

rubrik 149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent

överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande

nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov

avrundas till närmast högre femtal;

dels besluta, att förenämnda inhemska normalpris för vete skall

för ett år i sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstyrelsen

i enlighet med de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet

fogade bilagan nr 1;

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 2 höft. (Nr 2.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2r

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.

dels besluta, att ovan omförmälda importpris skall för perioder

av tre månader, räknade från och med den 1 juni 1920, beräknas av

kommerskollegium och avse medelpriset å utländskt vete fritt banvagn

i svensk importhamn;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare bestämmelser

angående beräknandet av omförmälda normalpris samt förenämnda

importpris, som må finnas erforderliga;

dels fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan i enlighet

med vid statsrådsprotokollet såsom bilaga nr 2 fogat förslag, att tilllämpas

under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922;

dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet såsom bilaga nr 3

fogade förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 3 i förordningen den

9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, att tillämpas under

tiden 1 juni 1920—31 maj 1922.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2

augusti 1911).

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I nästföregående punkt av detta protokoll har jag redogjort för

ett förslag angående anordnande för tiden 1 juni 1920 — 31 maj 1922

av ett system med glidande tullsatser för vissa slag av spannmål, mjöl

och gryn ävensom för malt och vissa slag av bröd, samt för min del

uttalat mig härom.

I anslutning härtill och under hänvisning till den härvid såsom

bilaga nr 1 fogade, ur de sakkunnigas för spatminålsregleringens avveckling

betänkande hämtade utredningen, vars bilagor emellertid här

uteslutits, hemställer jag efter gemensam beredning med chefen för

finansdepartementet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition till den

snart sammanträdande urtima riksdagen föreslå riksdagen att

dels besluta,

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1920 — 31 maj 1922

av vete, råg eller korn skall erläggas eu tullsats motsvarande halva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.

skillnaden mellan å ena sidan det på sätt nedan sägs bestämda inhemska

normalpriset för vete efter avdrag av 5 procent å samma pris och å

andra sidan det i enlighet med nedan meddelade bestämmelser för den

tid, då införseln sker, beräknade importpriset för vete, dock att, där

denna skillnad ej uppgår till minst eu krona för 100 kilogram, tull icke

skall för varan utgå samt att tullen icke må i något fall överstiga 8

kronor 70 öre för 100 kilogram; samt

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av

vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans

rubrik 149 hän förligt bröd skall erläggas eu tullsats, som med 75 procent

överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande

nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov

avrundas till närmast högre femtal;

dels besluta, att forenämnda inhemska normalpris för vete skall

för ett år i sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstvrelsen

i enlighet med de grunder, som finnas angivna i den härvid

fogade bilagan nr 1;

dels besluta, att ovan omförmälda importpris skall för perioder

av tre månader, räknade från och med deri 1 juni 1920, beräknas av

kommerskollegium och avse medelpriset å utländskt vete fritt banvagn

i svensk importhamn;

dels medgiva, att Kungl. Magt må äga utfärda de närmare bestämmelser

angående beräknandet av omförmälda normalpris samt förenämnda

importpris, som må finnas erforderliga;

dels fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan i enlighet

med härvid såsom bilaga nr 2 fogat förslag, att tillämpas under

tiden 1 juni 1920—31 maj 1922;

dels ock godkänna det härvid såsom bilaga nr 3 fogade förslag till

ändrad lydelse av § 13 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 med

tulltaxa för inkommande varor, att tillämpas under tiden 1 juni 1920

—31 maj 1922.

Vad departementschefen sålunda hemställt behagade

på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter Hans Maj:t

Konungen gilla och bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse

bil. . . . vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet :

Sven Nordeberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 2.

Bilaga 1.

Produktionskostnadsformler för vete och råg.

Den föreliggande uppgiften är att söka fastställa det inflytande, som förskjutningar

i prisläget å de viktigaste produktionsfaktorerna vid brödsädsodling kunna antagas utöva

på de genomsnittliga produktionskostnaderna per dt. vete och råg under de närmaste

produktionsåren, samt att i en produktionskostnadsformel ge ett så enkelt uttryck

som möjligt för dylika prisförskjutningars inverkan på dessa produktionskostnader.

Med varje förändring av enhetspriset å de olika produktionsfaktorer, som erfordras

för frambringandet av 1 dt. spannmål, förändras ock produktionskostnadssumman

för denna spannmålskvantitet. Produktionsfaktorernas störa antal och möjligheten att

inom rätt vida gränser utbyta den ena mot den andra medför emellertid, att ett exakt

fastställande av produktionskostnaderna för spannmål såväl som andra jordbruksprodukter

erbjuder synnerligen stora vanskligheter och förutsätter som underlag en mycket noggrann

och detaljerad driftsbokföring. Gäller det återigen att mera approximativt uppskatta

i vad mån produktionskostnaderna för spannmål förskjutas genom förändringar -i

prisläget å de erforderliga produktionsfaktorerna, kan man utan att gorå sig skyldig

till större felslut bortse från mindre viktiga produktionsfaktorer och härigenom förenkla

problemet. Sålunda torde man kunna få ett praktiskt taget fullt tillfredsställande uttryck

för produktionskostnadernas förskjutning genom att fastställa prislägets inflytande

på följande 4 produktionsfaktorer:

1) mänsklig arbetskraft,

2) dragararbete,

3) gödsling,

4) ränta å jord värde och driftkapital.

Ovannämnda fyra faktorer representera nämligen tillsammans omkring 80 proc.

av den totala produktionskostnaden vid brödsädsodling, Aven om prisutvecklingen

beträffande en eller flera av de återstående faktorerna ganska avsevärt avviker från

medeltalet för ovannämnda fyra, kommer därför eu dylik avvikelse att utöva ett ganska

ringa inflytande på den totala produktionskostnadens höjd. Genom att utgå från variationerna

i prisläget å anförda fyra faktorer samt införa dessa i en val avvägd produktionsformel

bör man därför kunna få ett ganska gott uttryck för konjunkturförändringarnas

inflytande på brödsädens produktionskostnad.

I nedanstående försök att forma eu dylik produktionskostnadsformel har som utgångspunkt

valts det genomsnittliga marknadsläget under 1 O-årsperioden 1004—1913.

Såsom av bilaga T närmare framgår utgjorde marknadspriset för vete och råg under

denna 10-årsperiod i medeltal resp. 16-50 och 13-80 per dt, enligt Stockholms handelskammares

börsnotering. Föreliggande prissammanställningar från Malmö (jämför appendix

I) ge i det närmaste samma medelsiffror.

opaginerad Kontrollera mot PDF

e

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Ifrågavarande medelpris avse närmast priset vid avsättningsorten och innesluta

sålunda även fraktkostnader och väl även i regel någon mellanhandsprovision.

Inför frågan, huruvida det under 1 O-årsperioden uppnådda brödsädspriset täckte

jordbrukets genomsnittliga produktionskostnader vid brödsädsodling under samma period,

bör det observeras, att brödsädsodlingen under 1 O-årsperioden något avtog i omfattning.

Totalarealen av brödsäd minskades sålunda från 478 079 har år 1905 till 470 7 71

har år 1913, under det att hela åkerarealen under samma tid ökades med omkring

91 000 har. Brödsädsodl ingen (särskilt rågodlingen) torde därför vid ovan anförda

priser knappast ha varit fullt så lönande som med denna odling konkurrerande produktionsgrenar,

varför de under perioden uppnådda priserna å brödsäd ej heller torde mer

än nätt och jämnt täckt jordbrukets genomsnittliga produktionskostnader vid brödsädsodl

i ngen.

Taga vi sålunda medelpriset å spannmål under 1 O-årsperioden före kriget som

utgångspunkt, blir vår närmaste uppgift att undersöka, vilket pris å brödsäden, som med

nu rådande prisläge å mänsklig arbetskraft, dragararbete, konstgödsel, jord- och driftkapital

motsvarar dessa utgångspriser.

För detta ändamål utgå vi från följande förhållanden såsom konstanta.

Per hektar erfordras vid veteodling i medeltal 31 mansdagsverken och 24 hästdagsverken,

vid rågodling 30 mansdagsverken och 21 hästdagsverken. Dessa siffror

äro hämtade från för 1918 års produktionskommitté utförda undersökningar över arbetsbehovet

för olika grödor,1 varvid hela behovet av mänsklig arbetskraft omräknats i

mansdagsverken.

Av konstgödsel beräknas såsom normal giva per bär: 100 kg. chilesalpeter, 200

kg. 20 proc. superfosfat och 100 kg. 37 proc. kali, varvid dock antages att endast

1L av hela brödsädsarealen erhåller denna gödsling. På många egendomar gives visserligen

ingen konstgödsel alls till brödsäden, men måste då så mycket mera kreatursgödsel

tagas i anspråk för brödsädsodlingen, om jordens bördighet skall kunna upprätthållas,

varför man icke torde kunna räkna med mindre konstgödselkvantitet i medeltal

än den anförda.

De variabla faktorerna återigen äro priserna å dessa produktionsmedel. Härvid

använda vi såsom mått på kostnaden för mänsklig arbetskraft priset på ett mansdagsverke

i egen kost enligt socialstyrelsens arbetskostnadsstatistik. Enligt den utförligt

motiverade utredning angående arbetskostnadernas beräkning, som föreligger i bifogade

appendixII, uppgick sommardagsverkspriset i egen kost 1904—1913 till 2*eo kr. Om,

såsom i ovannämnda utredning närmare utvecklats, det nuvarande medelpriset beräknas

genom att taga medeltalet av den procentiska ökningen av priset å dagsverken dels i

egen dels i arbetsgivarens kost, erhålla vi för 1918 ett motsvarande dagsverkspris av

5*9 0 kr.

Såsom mått på kostnaden för ett hästdagsverke använda vi priset på foderhavre

enligt markegångstaxan. Med ett beräknat foderbehov av 3 000 fe per häst och

år samt 180 arbetsdagar per år blir foderbehovet per arbetsdag uttryckt i havre

= -——- = 20 kg. havre. Foderkostnaden för ett hästdagsverke blir alltså =

180 ö

värdet av 0*2 dt. havre. Enligt appendix II utgjorde medelpriset per 100 kg. havre enligt

markegångstaxan 1904—1913 10*55 kr., år 1918 —1919 28*75 kr. Dessa marke
-

1 Beräkningar över de antagliga produktionskostnaderna å spannmål och potatis år 1918 sid. 6.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.

gångspris ligga visserligen något under marknadspriset, men då endast relationen emellan

priset under de olika perioderna är av betydelse för produktionskostnadskalkylen, torde

de vara fullt användbara.

Vid beräkningen av såväl priset å dagsverke som havrepriset ha endast uppgifter

från länen söder om Dalarne lagts till grund.

Konstgödselpriserna uppgingo enligt föreliggande noteringar till följande belopp.1

1901 — 1913

100 kg. chile ............................................... 20-30 kr.

100 „ 20 proc. superfosfat........................ 6-85 „

100 „ 37 proc. kalisalt ............................ 11-40 „

1919

65- — kr.

43-— „

27:— „

Enligt dessa priser och med ovan angivna gödselmängd per har blir konstgödselkostnaden

år 1904—1913 = 15-20 kr. och år 1919 = 59’33 kr.

Med stöd av dels räkenskapsresultat från 259 egendomar2 dels en av lantbruksakademien

företagen undersökning över saluvärdet av svensk åkerjord i olika delar

av landet före kriget kan kostnaden för normal förräntning — 5 proc. å jordvärde och

driftskapital — approximativt uppskattas till 4 kr. per dt vete och 2-? o kr. per dt

råg. Utgår man från medelskörd — 19 dt vete och 17 dt råg per har3 — motsvarar

denna räntekostnad ett fastighetskapital av 1 270 kr. per har vetejord och 700 kr. per

har rågjord, om driftskapitalets storlek samtidigt med stöd av ovannämnda bokföringsresultat

uppskattas till resp. 250 och 220 kr. per har. Skillnaden i jordvärde vid vete

och rågodling kan synas hög, men det bör härvid observeras, dels att vetet kräver betydligt

bättre jord än rågen, dels att omkring hälften av landets veteskörd produceras

å den skånska slättbygden med dess jämfört med Mellan-Sverige ofantligt högre jordpris.

På grundval av ovan nämnda förutsättningar uppställa vi nu följande produktionskostnadsformler

för vete och råg:

För vete.

p = k (31 a + 24 b + c) + r.

För råg.

p = k (30 a + 21 b + c) +- r.

I dessa formler äro

p — produktionspriset per dt spannmål.

k = en konstant faktor, som reducerar de inom parentesen upptagna produktionskostnaderna

per har jämte övriga i kalkylen ej medtagna kostnader till kostnad per dt.

a = medelpriset per mansdagsverke.

b= » » hästdagsverke = medelpriset per 0.2 dt havre,

c = konstgödselkostnaden per har.

r = räntekostnaden per dt spannmål.

För att finna värdet av k införa vi de kända faktorerna i produktionskostnadsformeln

för 10-årsperioden före kriget och erhålla då följande resultat:

1 Räntabilitetsresultat från Svenska jordbruk I sid. 10.

2 Anförda arbete sid. 17 ff.

3 Årsväxten 1917 sid. 11.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ktmyl. Maj.ts proposition Nr 2.

Vid veteodling:

k= p •

31 a t 24 b + c

10-50 — 4''00

31 - 2-60 + 24 ; 2-11 + 15-20

Vid rågodling

13-80 — 2-70

30- 2-60 + 21 ‘2-ii + 15-20

30 a + 21 b + c

Införa vi erhållna värdena å k samt nu gällande priser å a, b och c i produktionskostnadsformeln

erhålla vi följande beräknade produktionskostnader för 1919:

per åt vete:

0-085 (31 • 5-9 0 + 24 • 5-7 5 J- 59-3 3) + 4''0 0 = 36-32

pr dt råg:

0"08 1 (30 • 5-90 + 21 • 5-75 + 59-33) + 2-70 = 31-61.

Under den förutsättningen, att prisstegringen å övriga produktionsfaktorer ej avsevärt

avviker från medeltalet av prisstegringen å de i formeln upptagna (med undantag

av räntan) samt under förutsättning av medelskörd, skulle alltså ett pris av omkring

36 kr. pr dt vete och 32 kr. pr dt råg stå i samma förhållande till de nuvarande produktionskostnaderna

vid brödsädsodling, som priserna 16-50 resp. 13-80 intogo till produktionskostnaderna

före kriget.

Det bör anmärkas, att de beräknade priserna i likhet med vad förut anförts om

grundpriserna avse grosshandelspris och alltså innesluta utom de direkta produktionskostnaderna

även fraktkostnad till avsättningsort och normal försäljningsprovision.

Såsom av de anförda beräkningarna närmare framgår, hava ovanstående produktionskostnadspriser,

36-32 för vete och 31-61 för råg, erhållits under antagande av

samma räntekostnad per dt spannmål vid nuvarande tidpunkt som före kriget. Det

torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det är riktigt att räkna med konstant

räntekostnad.

Egendomsvärdet och icke minst värdet av det för jordbruksdriften nödiga driftskapitalet

har under krigsåren stegrats ofantligt, vilka stegringar liksom varuprisstegringen

överhuvudtaget i avsevärd grad sammanhänga med ett försämrat penningvärde.

Då nu sannolikhet väl knappast föreligger för ett återställande av penningvärdet inom

rimlig tid till dess höjd före kriget, skulle införandet av oförändrad räntekostnad i

produktionskostnadsformeln i verkligheten betyda en nedskrivning av realräntan på

fastigheten och driftskapitalet med kanske 50 proc.

En höjning av räntekostnaden per dt med exempelvis 25 proc. utöver den för

tiden före världskriget beräknade skulle emellertid stegra produktionskostnaderna från

de förut beräknade till 37-32 per dt vete och 32-29 per dt råg.

Genom att i de anförda produktion skostnadsforml erna införa de för året ifråga

gällande priserna, å mansdagsverken enligt socialstyrelsens arbetsstatistik, å havre enligt

markegångstaxa!! och å konstgödselämnen enligt marknadsnoteringarna för dessa samt

ett konstant värde å räntekostnaderna per dt, torde man sålunda kunna få ett approximativt

uttryck för årets produktionskostnader, fullt användbart såsom underlag för

statens prispolitik.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 2.

För att, belysa huru en eventuell nedgång i priset å de i formeln intagna produktionsfaktorerna

skulle inverka på de beräknade produktionskostnaderna skola vi till

slut göra ett par beräkningar. Antaga vi t. ex., att vid prissättningen av 1920 års

brödsädesskörd arbetskostnaderna stå på samma höjd som 1918, men att havrepriset

sjunkit till 24 kr. per dt och konstgödselpriserna minskats med 33 proc., bli de beräknade

produktionskostnaderna enligt formeln:

per dt vete: 0-085 (31 • 5-90 + 24 • 4-80 + 39-64) + 4-00 = 32-70 kr.

» » råg: 0-081 (30 • 5-90 + 21 • 4-80 + 39-64) + 2-70 = 28-42 »

. Skulle samtidigt dagsverkspriset sjunka 10 proc. under det för år 1918 beräknade,

sänkes härigenom priset ytterligare eller till 31-16 för vete och 26-98 för råg.

Stockholm den 10 april 1919.

Ludvig Nanneson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 2 höft. (Nr 2.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Bilaga 2i

Förslagtill

ändrad lydelse av vissa rnbriker 1 tulltaxan.

74 a

74 b

75

76

77

78

79 a

79 b

79 c

80

149

A. Spannmål m. m.

Spannmål:

omalen:

råg, vete och korn: tullsatsen utgör ett av Konungen för fasta

tremånadersintervaller angivet belopp, motsvarande halva

skillnaden mellan det inhemska grundpriset för vete och importpriset

för sådan vara; dock att, där denna skillnad ej

uppgår till minst en krona för 100 kilogram, tull icke skall

för varan utgå samt att tullen icke må överstiga 3 kronor

70 öre för 100 kilogram;

ärter och bönor, tjänliga till människoföda........................

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och bönor,

ej till nästföregående rubrik hänförliga...........................

malt, även krossat: tullsatsen är lika med den för gryn av råg,

vete eller korn gällande;

majs ...........................................................................

andra slag.....................................................................

malen:

gryn av havre ..............................................................

gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller korn:

tullsatsen utgör ett av Konungen för fasta tremånadersintervaller

angivet, i jämt femtal öre uttryckt belopp, som med

75 procent överstiger den för omalet vete samtidigt gällande

tullsats;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av arrowrot

och andra vegetabilier, ej till annan rubrik hänförligt.....

Ris
-

Bröd, alla slag, ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den för

mjöl av råg, vete eller korn gällande.

Kvantitet

för tullberäkningen
-

100 kg.

100 kg.

100 kg.

100 kg.

Tullsats

Kronor

3 70

fria

fri

3 70

50

50

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

11

Bilaga 3.

Förslag

till ändrad lydelse av § IS mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för

inkommande varor.

§ 13.

3. Förutom den tullrestitution, varom här ovan förmäles, medgives ock åt idkare

av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt mjöl av råg

eller vete restitution av den tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet

direkt från utlandet införd omalen spannmål av samma slag med iakttagande dock

därav, att sådan restitution ej må tillgodonjutas efter högre belopp än som motsvarar

den lägsta tullsats, vilken varit gällande under de näst före varans utförsel förflutna sex

månaderna; och skola för restitutionens åtnjutande iakttagas följande villkor, nämligen:

a) att utförselvaran — — — — — — — — — — — spannmålskvantiteter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:3 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. s. 4 i texten
  2. 1SärU 1919:2 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten