Kungl. Jlaj.ts proposition Nr 2
1919-04-10 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:2 (urtima riksdagen), Kungl. Jlaj.ts proposition Nr 2
Dokumentets text
Kungl. Jlaj.ts proposition Nr 2.
1
Nr 2.
Kungl. Maj.ts proposition, till riksdagen angående glidande tullsatser
för vissa slag av spannmål m. m.; given Stockholms
slott den 2 augusti 1919.
Under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden
för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen att
dels besluta,
att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922
av vete, råg eller korn skall erläggas en tullsats motsvarande halva
skillnaden mellan å ena sidan det på sätt nedan sägs bestämda inhemska
normalpriset för vete efter avdrag av 5 procent å samma pris och å
andra sidan det i enlighet med nedan meddelade bestämmelser för den
tid, då införseln sker, beräknade importpriset för vete, dock att, där
denna skillnad ej uppgår till minst en krona för 100 kilogram, tull icke
skall för varan utgå samt att tullen icke må i något fall överstiga o
kronor 70 öre för 100 kilogram; samt
att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av
vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans
rubrik 149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent
överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande
nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov
avrundas till närmast högre femtal;
dels besluta, att förenämnda inhemska normalpris för vete skall
för ett år i sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstyrelsen
i enlighet med de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet
fogade bilagan nr 1;
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 2 höft. (Nr 2.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2r
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.
dels besluta, att ovan omförmälda importpris skall för perioder
av tre månader, räknade från och med den 1 juni 1920, beräknas av
kommerskollegium och avse medelpriset å utländskt vete fritt banvagn
i svensk importhamn;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare bestämmelser
angående beräknandet av omförmälda normalpris samt förenämnda
importpris, som må finnas erforderliga;
dels fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan i enlighet
med vid statsrådsprotokollet såsom bilaga nr 2 fogat förslag, att tilllämpas
under tiden 1 juni 1920—31 maj 1922;
dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet såsom bilaga nr 3
fogade förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 3 i förordningen den
9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, att tillämpas under
tiden 1 juni 1920—31 maj 1922.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
augusti 1911).
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
I nästföregående punkt av detta protokoll har jag redogjort för
ett förslag angående anordnande för tiden 1 juni 1920 — 31 maj 1922
av ett system med glidande tullsatser för vissa slag av spannmål, mjöl
och gryn ävensom för malt och vissa slag av bröd, samt för min del
uttalat mig härom.
I anslutning härtill och under hänvisning till den härvid såsom
bilaga nr 1 fogade, ur de sakkunnigas för spatminålsregleringens avveckling
betänkande hämtade utredningen, vars bilagor emellertid här
uteslutits, hemställer jag efter gemensam beredning med chefen för
finansdepartementet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition till den
snart sammanträdande urtima riksdagen föreslå riksdagen att
dels besluta,
att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1920 — 31 maj 1922
av vete, råg eller korn skall erläggas eu tullsats motsvarande halva
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.
skillnaden mellan å ena sidan det på sätt nedan sägs bestämda inhemska
normalpriset för vete efter avdrag av 5 procent å samma pris och å
andra sidan det i enlighet med nedan meddelade bestämmelser för den
tid, då införseln sker, beräknade importpriset för vete, dock att, där
denna skillnad ej uppgår till minst eu krona för 100 kilogram, tull icke
skall för varan utgå samt att tullen icke må i något fall överstiga 8
kronor 70 öre för 100 kilogram; samt
att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av
vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans
rubrik 149 hän förligt bröd skall erläggas eu tullsats, som med 75 procent
överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande
nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov
avrundas till närmast högre femtal;
dels besluta, att forenämnda inhemska normalpris för vete skall
för ett år i sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstvrelsen
i enlighet med de grunder, som finnas angivna i den härvid
fogade bilagan nr 1;
dels besluta, att ovan omförmälda importpris skall för perioder
av tre månader, räknade från och med deri 1 juni 1920, beräknas av
kommerskollegium och avse medelpriset å utländskt vete fritt banvagn
i svensk importhamn;
dels medgiva, att Kungl. Magt må äga utfärda de närmare bestämmelser
angående beräknandet av omförmälda normalpris samt förenämnda
importpris, som må finnas erforderliga;
dels fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan i enlighet
med härvid såsom bilaga nr 2 fogat förslag, att tillämpas under
tiden 1 juni 1920—31 maj 1922;
dels ock godkänna det härvid såsom bilaga nr 3 fogade förslag till
ändrad lydelse av § 13 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor, att tillämpas under tiden 1 juni 1920
—31 maj 1922.
Vad departementschefen sålunda hemställt behagade
på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter Hans Maj:t
Konungen gilla och bifalla samt förordnade, att proposition
i ämnet skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse
bil. . . . vid detta protokoll utvisar.
Vid protokollet :
Sven Nordeberg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Nr 2.
Bilaga 1.
Produktionskostnadsformler för vete och råg.
Den föreliggande uppgiften är att söka fastställa det inflytande, som förskjutningar
i prisläget å de viktigaste produktionsfaktorerna vid brödsädsodling kunna antagas utöva
på de genomsnittliga produktionskostnaderna per dt. vete och råg under de närmaste
produktionsåren, samt att i en produktionskostnadsformel ge ett så enkelt uttryck
som möjligt för dylika prisförskjutningars inverkan på dessa produktionskostnader.
Med varje förändring av enhetspriset å de olika produktionsfaktorer, som erfordras
för frambringandet av 1 dt. spannmål, förändras ock produktionskostnadssumman
för denna spannmålskvantitet. Produktionsfaktorernas störa antal och möjligheten att
inom rätt vida gränser utbyta den ena mot den andra medför emellertid, att ett exakt
fastställande av produktionskostnaderna för spannmål såväl som andra jordbruksprodukter
erbjuder synnerligen stora vanskligheter och förutsätter som underlag en mycket noggrann
och detaljerad driftsbokföring. Gäller det återigen att mera approximativt uppskatta
i vad mån produktionskostnaderna för spannmål förskjutas genom förändringar -i
prisläget å de erforderliga produktionsfaktorerna, kan man utan att gorå sig skyldig
till större felslut bortse från mindre viktiga produktionsfaktorer och härigenom förenkla
problemet. Sålunda torde man kunna få ett praktiskt taget fullt tillfredsställande uttryck
för produktionskostnadernas förskjutning genom att fastställa prislägets inflytande
på följande 4 produktionsfaktorer:
1) mänsklig arbetskraft,
2) dragararbete,
3) gödsling,
4) ränta å jord värde och driftkapital.
Ovannämnda fyra faktorer representera nämligen tillsammans omkring 80 proc.
av den totala produktionskostnaden vid brödsädsodling, Aven om prisutvecklingen
beträffande en eller flera av de återstående faktorerna ganska avsevärt avviker från
medeltalet för ovannämnda fyra, kommer därför eu dylik avvikelse att utöva ett ganska
ringa inflytande på den totala produktionskostnadens höjd. Genom att utgå från variationerna
i prisläget å anförda fyra faktorer samt införa dessa i en val avvägd produktionsformel
bör man därför kunna få ett ganska gott uttryck för konjunkturförändringarnas
inflytande på brödsädens produktionskostnad.
I nedanstående försök att forma eu dylik produktionskostnadsformel har som utgångspunkt
valts det genomsnittliga marknadsläget under 1 O-årsperioden 1004—1913.
Såsom av bilaga T närmare framgår utgjorde marknadspriset för vete och råg under
denna 10-årsperiod i medeltal resp. 16-50 och 13-80 per dt, enligt Stockholms handelskammares
börsnotering. Föreliggande prissammanställningar från Malmö (jämför appendix
I) ge i det närmaste samma medelsiffror.
opaginerad Kontrollera mot PDF
e
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.
Ifrågavarande medelpris avse närmast priset vid avsättningsorten och innesluta
sålunda även fraktkostnader och väl även i regel någon mellanhandsprovision.
Inför frågan, huruvida det under 1 O-årsperioden uppnådda brödsädspriset täckte
jordbrukets genomsnittliga produktionskostnader vid brödsädsodling under samma period,
bör det observeras, att brödsädsodlingen under 1 O-årsperioden något avtog i omfattning.
Totalarealen av brödsäd minskades sålunda från 478 079 har år 1905 till 470 7 71
har år 1913, under det att hela åkerarealen under samma tid ökades med omkring
91 000 har. Brödsädsodl ingen (särskilt rågodlingen) torde därför vid ovan anförda
priser knappast ha varit fullt så lönande som med denna odling konkurrerande produktionsgrenar,
varför de under perioden uppnådda priserna å brödsäd ej heller torde mer
än nätt och jämnt täckt jordbrukets genomsnittliga produktionskostnader vid brödsädsodl
i ngen.
Taga vi sålunda medelpriset å spannmål under 1 O-årsperioden före kriget som
utgångspunkt, blir vår närmaste uppgift att undersöka, vilket pris å brödsäden, som med
nu rådande prisläge å mänsklig arbetskraft, dragararbete, konstgödsel, jord- och driftkapital
motsvarar dessa utgångspriser.
För detta ändamål utgå vi från följande förhållanden såsom konstanta.
Per hektar erfordras vid veteodling i medeltal 31 mansdagsverken och 24 hästdagsverken,
vid rågodling 30 mansdagsverken och 21 hästdagsverken. Dessa siffror
äro hämtade från för 1918 års produktionskommitté utförda undersökningar över arbetsbehovet
för olika grödor,1 varvid hela behovet av mänsklig arbetskraft omräknats i
mansdagsverken.
Av konstgödsel beräknas såsom normal giva per bär: 100 kg. chilesalpeter, 200
kg. 20 proc. superfosfat och 100 kg. 37 proc. kali, varvid dock antages att endast
1L av hela brödsädsarealen erhåller denna gödsling. På många egendomar gives visserligen
ingen konstgödsel alls till brödsäden, men måste då så mycket mera kreatursgödsel
tagas i anspråk för brödsädsodlingen, om jordens bördighet skall kunna upprätthållas,
varför man icke torde kunna räkna med mindre konstgödselkvantitet i medeltal
än den anförda.
De variabla faktorerna återigen äro priserna å dessa produktionsmedel. Härvid
använda vi såsom mått på kostnaden för mänsklig arbetskraft priset på ett mansdagsverke
i egen kost enligt socialstyrelsens arbetskostnadsstatistik. Enligt den utförligt
motiverade utredning angående arbetskostnadernas beräkning, som föreligger i bifogade
appendixII, uppgick sommardagsverkspriset i egen kost 1904—1913 till 2*eo kr. Om,
såsom i ovannämnda utredning närmare utvecklats, det nuvarande medelpriset beräknas
genom att taga medeltalet av den procentiska ökningen av priset å dagsverken dels i
egen dels i arbetsgivarens kost, erhålla vi för 1918 ett motsvarande dagsverkspris av
5*9 0 kr.
Såsom mått på kostnaden för ett hästdagsverke använda vi priset på foderhavre
enligt markegångstaxan. Med ett beräknat foderbehov av 3 000 fe per häst och
år samt 180 arbetsdagar per år blir foderbehovet per arbetsdag uttryckt i havre
= -——- = 20 kg. havre. Foderkostnaden för ett hästdagsverke blir alltså =
180 ö
värdet av 0*2 dt. havre. Enligt appendix II utgjorde medelpriset per 100 kg. havre enligt
markegångstaxan 1904—1913 10*55 kr., år 1918 —1919 28*75 kr. Dessa marke
-
1 Beräkningar över de antagliga produktionskostnaderna å spannmål och potatis år 1918 sid. 6.
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 2.
gångspris ligga visserligen något under marknadspriset, men då endast relationen emellan
priset under de olika perioderna är av betydelse för produktionskostnadskalkylen, torde
de vara fullt användbara.
Vid beräkningen av såväl priset å dagsverke som havrepriset ha endast uppgifter
från länen söder om Dalarne lagts till grund.
Konstgödselpriserna uppgingo enligt föreliggande noteringar till följande belopp.1
1901 — 1913
100 kg. chile ............................................... 20-30 kr.
100 „ 20 proc. superfosfat........................ 6-85 „
100 „ 37 proc. kalisalt ............................ 11-40 „
1919
65- — kr.
43-— „
27:— „
Enligt dessa priser och med ovan angivna gödselmängd per har blir konstgödselkostnaden
år 1904—1913 = 15-20 kr. och år 1919 = 59’33 kr.
Med stöd av dels räkenskapsresultat från 259 egendomar2 dels en av lantbruksakademien
företagen undersökning över saluvärdet av svensk åkerjord i olika delar
av landet före kriget kan kostnaden för normal förräntning — 5 proc. å jordvärde och
driftskapital — approximativt uppskattas till 4 kr. per dt vete och 2-? o kr. per dt
råg. Utgår man från medelskörd — 19 dt vete och 17 dt råg per har3 — motsvarar
denna räntekostnad ett fastighetskapital av 1 270 kr. per har vetejord och 700 kr. per
har rågjord, om driftskapitalets storlek samtidigt med stöd av ovannämnda bokföringsresultat
uppskattas till resp. 250 och 220 kr. per har. Skillnaden i jordvärde vid vete
och rågodling kan synas hög, men det bör härvid observeras, dels att vetet kräver betydligt
bättre jord än rågen, dels att omkring hälften av landets veteskörd produceras
å den skånska slättbygden med dess jämfört med Mellan-Sverige ofantligt högre jordpris.
På grundval av ovan nämnda förutsättningar uppställa vi nu följande produktionskostnadsformler
för vete och råg:
För vete.
p = k (31 a + 24 b + c) + r.
För råg.
p = k (30 a + 21 b + c) +- r.
I dessa formler äro
p — produktionspriset per dt spannmål.
k = en konstant faktor, som reducerar de inom parentesen upptagna produktionskostnaderna
per har jämte övriga i kalkylen ej medtagna kostnader till kostnad per dt.
a = medelpriset per mansdagsverke.
b= » » hästdagsverke = medelpriset per 0.2 dt havre,
c = konstgödselkostnaden per har.
r = räntekostnaden per dt spannmål.
För att finna värdet av k införa vi de kända faktorerna i produktionskostnadsformeln
för 10-årsperioden före kriget och erhålla då följande resultat:
1 Räntabilitetsresultat från Svenska jordbruk I sid. 10.
2 Anförda arbete sid. 17 ff.
3 Årsväxten 1917 sid. 11.
8
Ktmyl. Maj.ts proposition Nr 2.
Vid veteodling:
k= p •
31 a t 24 b + c
10-50 — 4''00
31 - 2-60 + 24 ; 2-11 + 15-20
Vid rågodling
13-80 — 2-70
30- 2-60 + 21 ‘2-ii + 15-20
30 a + 21 b + c
Införa vi erhållna värdena å k samt nu gällande priser å a, b och c i produktionskostnadsformeln
erhålla vi följande beräknade produktionskostnader för 1919:
per åt vete:
0-085 (31 • 5-9 0 + 24 • 5-7 5 J- 59-3 3) + 4''0 0 = 36-32
pr dt råg:
0"08 1 (30 • 5-90 + 21 • 5-75 + 59-33) + 2-70 = 31-61.
Under den förutsättningen, att prisstegringen å övriga produktionsfaktorer ej avsevärt
avviker från medeltalet av prisstegringen å de i formeln upptagna (med undantag
av räntan) samt under förutsättning av medelskörd, skulle alltså ett pris av omkring
36 kr. pr dt vete och 32 kr. pr dt råg stå i samma förhållande till de nuvarande produktionskostnaderna
vid brödsädsodling, som priserna 16-50 resp. 13-80 intogo till produktionskostnaderna
före kriget.
Det bör anmärkas, att de beräknade priserna i likhet med vad förut anförts om
grundpriserna avse grosshandelspris och alltså innesluta utom de direkta produktionskostnaderna
även fraktkostnad till avsättningsort och normal försäljningsprovision.
Såsom av de anförda beräkningarna närmare framgår, hava ovanstående produktionskostnadspriser,
36-32 för vete och 31-61 för råg, erhållits under antagande av
samma räntekostnad per dt spannmål vid nuvarande tidpunkt som före kriget. Det
torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det är riktigt att räkna med konstant
räntekostnad.
Egendomsvärdet och icke minst värdet av det för jordbruksdriften nödiga driftskapitalet
har under krigsåren stegrats ofantligt, vilka stegringar liksom varuprisstegringen
överhuvudtaget i avsevärd grad sammanhänga med ett försämrat penningvärde.
Då nu sannolikhet väl knappast föreligger för ett återställande av penningvärdet inom
rimlig tid till dess höjd före kriget, skulle införandet av oförändrad räntekostnad i
produktionskostnadsformeln i verkligheten betyda en nedskrivning av realräntan på
fastigheten och driftskapitalet med kanske 50 proc.
En höjning av räntekostnaden per dt med exempelvis 25 proc. utöver den för
tiden före världskriget beräknade skulle emellertid stegra produktionskostnaderna från
de förut beräknade till 37-32 per dt vete och 32-29 per dt råg.
Genom att i de anförda produktion skostnadsforml erna införa de för året ifråga
gällande priserna, å mansdagsverken enligt socialstyrelsens arbetsstatistik, å havre enligt
markegångstaxa!! och å konstgödselämnen enligt marknadsnoteringarna för dessa samt
ett konstant värde å räntekostnaderna per dt, torde man sålunda kunna få ett approximativt
uttryck för årets produktionskostnader, fullt användbart såsom underlag för
statens prispolitik.
9
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 2.
För att, belysa huru en eventuell nedgång i priset å de i formeln intagna produktionsfaktorerna
skulle inverka på de beräknade produktionskostnaderna skola vi till
slut göra ett par beräkningar. Antaga vi t. ex., att vid prissättningen av 1920 års
brödsädesskörd arbetskostnaderna stå på samma höjd som 1918, men att havrepriset
sjunkit till 24 kr. per dt och konstgödselpriserna minskats med 33 proc., bli de beräknade
produktionskostnaderna enligt formeln:
per dt vete: 0-085 (31 • 5-90 + 24 • 4-80 + 39-64) + 4-00 = 32-70 kr.
» » råg: 0-081 (30 • 5-90 + 21 • 4-80 + 39-64) + 2-70 = 28-42 »
. Skulle samtidigt dagsverkspriset sjunka 10 proc. under det för år 1918 beräknade,
sänkes härigenom priset ytterligare eller till 31-16 för vete och 26-98 för råg.
Stockholm den 10 april 1919.
Ludvig Nanneson.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 2 höft. (Nr 2.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.
Bilaga 2i
Förslagtill
ändrad lydelse av vissa rnbriker 1 tulltaxan.
74 a
74 b
75
76
77
78
79 a
79 b
79 c
80
149
A. Spannmål m. m.
Spannmål:
omalen:
råg, vete och korn: tullsatsen utgör ett av Konungen för fasta
tremånadersintervaller angivet belopp, motsvarande halva
skillnaden mellan det inhemska grundpriset för vete och importpriset
för sådan vara; dock att, där denna skillnad ej
uppgår till minst en krona för 100 kilogram, tull icke skall
för varan utgå samt att tullen icke må överstiga 3 kronor
70 öre för 100 kilogram;
ärter och bönor, tjänliga till människoföda........................
havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och bönor,
ej till nästföregående rubrik hänförliga...........................
malt, även krossat: tullsatsen är lika med den för gryn av råg,
vete eller korn gällande;
majs ...........................................................................
andra slag.....................................................................
malen:
gryn av havre ..............................................................
gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller korn:
tullsatsen utgör ett av Konungen för fasta tremånadersintervaller
angivet, i jämt femtal öre uttryckt belopp, som med
75 procent överstiger den för omalet vete samtidigt gällande
tullsats;
gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av arrowrot
och andra vegetabilier, ej till annan rubrik hänförligt.....
Ris
-
Bröd, alla slag, ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den för
mjöl av råg, vete eller korn gällande.
Kvantitet
för tullberäkningen
-
100 kg.
100 kg.
100 kg.
100 kg.
Tullsats
Kronor
3 70
fria
fri
3 70
50
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.
11
Bilaga 3.
Förslag
till ändrad lydelse av § IS mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för
inkommande varor.
§ 13.
3. Förutom den tullrestitution, varom här ovan förmäles, medgives ock åt idkare
av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt mjöl av råg
eller vete restitution av den tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet
direkt från utlandet införd omalen spannmål av samma slag med iakttagande dock
därav, att sådan restitution ej må tillgodonjutas efter högre belopp än som motsvarar
den lägsta tullsats, vilken varit gällande under de näst före varans utförsel förflutna sex
månaderna; och skola för restitutionens åtnjutande iakttagas följande villkor, nämligen:
a) att utförselvaran — — — — — — — — — — — spannmålskvantiteter.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:3 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. s. 4 i texten
- 1SärU 1919:2 (urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten