Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om arbetstidens begränsning

1919-08-04 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:4 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om arbetstidens begränsning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om arbetstidens begränsning; given Stockholms slott

den 4 augusti 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om arbetstidens

begränsning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

östen Undén.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 222519 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,

vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å

hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, vari i regel flera än tre arbetare på sådant sätt

användas.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan

förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som är att hänföra till hälso- eller sjukvård,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska

fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom

vid skiljeställe,

h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändå att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning, samt

k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4

3

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

vaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger

det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,

varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att

enligt lagen räkna såsom arbetare.

År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt

utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket

avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av

frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §•

Arbetare må icke användas till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må,

därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under veckans fem första söckendagar utsträckas

till 8 Va timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre

sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor än att den

motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §•

Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför

synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Måste arbete, som bedrives med tre skiftlag, oundgängligen fortgå

jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden

eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av

växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att annan arbetstid än i 4 § stadgas må tillämpas, såvitt därigenom icke

sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst fyra veckor blir längre

än att den motsvarar 48 timmar i veckan.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å varor eller annan egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har yrkesinspektionens

chefsmyndighet att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när

densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskildt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver

tid, som är angiven i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §, vare

därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för högst

25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under

loppet av ett kalenderår. Därutöver må för nödvändiga förberedelseeller

avslutningsarbeten enstaka arbetare, som uppnått nyss angivna ålder,

användas under högst 10 timmar under loppet av en kalendermånad.

Erfordras ytterligare eftergift, må sådan, dock för högst 10 timmar

under loppet av en kalendermånad och 75 timmar under loppet av ett

kalenderår, meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som i denna paragraf

avses, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

5

8 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger

det arbetsgivare att senast näst därpå följande dag göra anteckning i

särskild journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet enligt 6 eller 7 § skall

biläggas journalen å det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen

jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst tre år, räknat

beträffande journalen från den tid, då sista anteckningen gjordes däri,

och beträffande beslutet från detsammas datum.

9 §•

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av

Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare, samt

två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare,

som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter

skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.

Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst

dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget

förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits,

värde förordnande ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses

företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en

av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna

skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

ning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse

av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person

att vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärende, som behandlas af arbetsrådet, må avgöras af fem

ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera

än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare

och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts

utan förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av ärende, som ankommer å arbetsrådet,

bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare

tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter

för arbetsgivare och arbetare inom ifrågavarande verksamhetsområde.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt

höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,

äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom hvars område

den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller

sig, och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten

kallad. Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad

som prövas skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet

protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan

på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

9 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

10 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som

i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

10 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinpektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av

lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen

om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag

finnas anslagen på lämplig plats.

n §•

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna

lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen

förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när

han varder därtill lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

12 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som

föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 10 § 2 mom.

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal,

som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och

med ettusen kronor.

13 §.

Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr å.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

14 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i

denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

15 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan

begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, beträffande arbete, som vid tiden för

lagens utfärdande bedrives såväl natt som dag, den 1 juli 1920 och beträffande

annat arbete den 1 januari 1920, dock att vad lagen innehåller

beträffande arbetsrådets befogenhet och verksamhet skall lända till

efterrättelse från och med den 1 november 1919 samt att ledamöter och

suppleanter i rådet skola första gången utses för tiden intill utgången

av år 1921. Lagen gäller till och med den 31 december 1923; skolande

beträffande sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som avses i 11 eller 12 §, vad i lagen är stadgat fortfara att gälla

även efter sistnämnda dag.

Om det beträffande visst företag visas vara erforderligt att vidtaga

förändringar i driftsätt eller anordningar i övrigt för att icke tillämpningen

af denna lag skall i väsentlig mån förminska företagets produktionsförmåga,

och nämnda förändringar icke utan synnerlig svårighet

kunna genomföras, till dess lagen skall träda i kraft i avseende å

företaget, må arbetsrådet medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

9

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

juli 1919.

N ärvarande:

Hane excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Den 18 mars innevarande år avlät Kungl. Maj:t till riksdagen pro/

position nr 247 med förslag till lag om arbetstidens begränsning. Förslaget,

” som i huvudsak överensstämde med ett av arbetstidskommittén

utarbetat förslag till lag i ämnet, biträddes i allt väsentligt av riksdagens

andra särskilda utskott (utlåtande nr 5). Mot utskottets utlåtande anfördes

emellertid ett flertal reservationer. Sålunda hemställde sju reservanter,

att propositionen ej måtte vinna riksdagens bifall, under det två

inskränkte sig till att med hänsyn till näringarnas intressen påyrka vissa

förändringar i lagförslaget, åsyftande bland annat att lagens tillämpning

skulle begränsas till att gälla allenast fabriksrörelse och att arbetstiden

för vecka skulle utsträckas till 54 timmar. Å andra sidan påkallade

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.) 2225 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

fem reservanter skärpningar i den föreslagna lagen och påyrkade i sådant

syfte bland annat vissa inskränkningar i avseende å undantagen

från lägens tillämpning samt uteslutande av de bestämmelser, som inneliöllo

bemyndiganden att meddela eftergifter. Slutligen gjordes i några

reservationer gällande vissa ändringskrav av mer formell innebörd.

Lagförslaget förkastades av första kammaren men antogs av andra

kammaren med några förändringar i enlighet med vissa av sistberörda

reservationer.

Arbetstidskommitténs statistiska utredning om de ekonomiska verkningarna

av lagstadgad förkortning av arbetstiden hade icke fullständigt

avslutats, när den förra propositionen avläts. Innan frågan kom

till avgörande behandling inom riksdagen, var emellertid en redogörelse

för utredningen publicerad. Ifrågavarande utredning rör sig i åtskilliga

avseenden med siffror, som äro mycket osäkra, men med hänsyn till

materialets stora omfattning och sättet för dess bearbetning synas dock

de upplysningar, utredningen erbjuder, vara av visst värde. Utredningen

jävar, så vitt jag kan finna, ej den uppfattning av ämnet, varåt jag i den

förra propositionen givit uttryck, eller att, även om införandet av 8-timmars

arbetsdag skulle komma att medföra någon ökad tunga för produktionen,

vilken eventuellt kunde delvis utlösa sig i högre produktionspris,

så kunde dessa möjliga olägenheter icke anses så betydande, att man

därför borde avstå från reformens genomförande.

De slutresultat, vartill utredningen leder med tillämpning av de

båda antagna alternativen — oförminskad produktion och ökat arbetarantal

eller oförändrat arbetarantal och minskad produktion — torde få

anses komma till sina mest betydelsefulla uttryck i de tal, som angiva

den industriella produktionens fördyring med 3.47, resp. 4.54 %. Nu

berörda verkningar i avseende å produktionskostnaden av 8-timmarsdagens

genomförande torde emellertid i verkligheten bliva avsevärt reducerade,

då man vid utredningen icke ansett sig kunna taga hänsyn till en del

faktorer — såsom arbetsintensitetens ökning eller förbättringar i arbetets

organisation och tekniska hjälpmedel — vilka faktorer icke ansetts

kunna siffermässigt beräknas. Framhållas må även, att den förkortning

av arbetstiden, som den nu ifrågasatta reformen skulle medföra, till följd

av på senare tid vidtagna inskränkningar i arbetstiden ingalunda skulle

få den omfattning, som förutsattes vid utredningen. Utredningen

hänför sig nämligen i regel till år 1917, och från denna tid och

till den 1 april 1919 har arbetstiden per vecka, som för samtliga

industriarbetare förstnämnda år i genomsnitt uppgick till 56.4 timmar,

för drygt en tredjedel av dem nedgått till i genomsnitt ungefär 52 tim
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

mar. I betraktande av nu berörda omständighet anser jag mig, i likhet

med den senaste riksdagens andra särskilda utskott, våga påstå, att den

inverkan, reformen kan komma att utöva på industriens produktionskostnad

och därmed på varuprisen, ej bör bliva alltför betydande.

I det anförande till statsrådsprotokollet av den 18 mars 1919, vari

jag motiverade förut berörda proposition med förslag till lag om arbetstidens

begränsning, har jag närmare utvecklat de enligt min mening

synnerligen vägande skäl, som tala för ett förverkligande snarast möjligt

här i landet av arbetarnas gamla och starka krav på 8-timmarsarbetsdagen.

Efter tiden för berörda anförande hava, såsom delvis i ovan

omförmälda utskottsutlåtande relateras, arbetstidsförhållandena i utlandet

utvecklats på ett sätt, som än ytterligare stödja kravet på ifrågavarande

reforms genomförande även hos oss.

• För bättre överskådlighets skull tillåter jag mig att här meddela eu

kortfattad översikt över förhållandena i denna stund i utlandet på förevarande

område i den mån uppgifter härom kunnat inhämtas.

Norge. Under juli 1919 har utfärdats en lag om ändring i och

tillägg till lagen den 18 september 1915 om arbetarskydd i industriella

verksamheter, varigenom den allmänna arbetstiden inom industrien, större

hantverksföretag (med vissa tekniska hjälpmedel eller minst 5 arbetare), lager-,

packhus- och annat dylikt transportarbete samt byggnads- och anläggningsarbete

med minst 5 arbetare begränsas till högst 81 2 timmar om

dagen och 48 timmar i veckan. Övertidsarbete är i princip förbjudet

men medgives under vissa delvis ganska generellt angivna förutsättningar

samt kan uppgå till sammanlagt 390 timmar under ett kalenderår.

Arbetstidens begränsning får i vissa fall beräknas genomsnittligt för eu

längre period. Skulle lagens genomförande helt eller till väsentlig del

omöjliggöra ett företags verksamhet, kan Konungen efter arbetsrådets

hörande medgiva undantag. I enahanda ordning kan undantag beviljas

i det fall, att lagens genomförande vid fastställd tid i väsenlig man

förringar ett företags produktionsförmåga.

Danmark. Genom lag den 12 februari 1919 om införande av 8-timmarsarbetsdag

i fabriksverksamhet med »dygndrift)) inskränkes bruttoarbetstiden

per dygn för arbetare, som deltager i det kontinuerliga arbetet,

till högst 8 timmar. Vid skiftväxling (långskift) kan dock arbetstiden

utsträckas till 16 timmar per dygn, men får ej bruttoarbetstiden

för någon arbetare under tre på varandra följande veckor överskrida

160 timmar. Undantag medgives, där så är påkallat med hänsyn till

försvarlig avlösning, reparationer, sjukdom, visst arbetes fullföljande e. d.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Lagen äger icke tillämpning å verksamheter, som endast tillfälligtvis —

kortare än en månad för kalenderår — använda »dygndrift)), och kan

förklaras icke gälla säsongarbeten, vari sådan drift ej förekommer mer

än 4 månader under kalenderåret.

En av regeringen i början av innevarande år tillsatt särskild kommission

har i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till lagstiftning

angående 8-timmarsdagen, först beträffande industri, byggnadsverksamhet

och transportväsen samt därefter i avseende å övriga ifrågakommande

verksamhetsområden.

Finland. En lag om 8-timmars arbetstid utfärdades redan den 27

november 1917 men kom till följd av den snart därefter utbrytande

revolutionen i tillämpning först under den senare delen av år 1918 och

då i vissa avseenden modifierad. Ett förslag till reviderad lagstiftning

i ämnet, vilken dock i huvudsak överensstämmer med den nu gällande

regleringen av arbetstidens längd, föreligger sedan den 1 april 1919 i

ett av arbetstidskommittén till socialministeriet avgivet förslag till lag

angående begränsning av arbetet i särskilda yrken.

Regleringen skulle enligt berörda lagförslag omfatta industri, hantverk,

byggnadsverksamhet, handel, värdshus- och dylik rörelse, transportoch

samfärdselföretag in. in. Från lagens tillämning undantagas dels

vissa olika näringar och dels några generellt angivna kategorier av

verksamhet, bland andra arbeten vilka såsom kortvariga eller mindre

betydande icke kunna underordnas eu regelbunden arbetstidsreglering.

Arbetstidens längd är i allmänhet begränsad till 48 timmar i veckan och

8''A timmar av dygnet, men där arbetets tekniska beskaffenhet, väderleksförhållandena

eller annan trängande-omständighet så påkallar, behöver

blott iakttagas, att arbetstiden ej överskrider 96 timmar under två veckor,

k ör en del slag av verksamhet, såsom vid vissa kommunikationsmedel,

lastnings- och lossningsföretag, bärgningsarbete, tullkvarnar och mejerier,

sjukhus och fängelser m. m., är arbetstiden begränsad till 192 timmar

under 4 veckor. Övertidsarbete kan få uppgå till högst 300 timmar om

året. Visar sig lagens tillämpning på grund av arbetets tekniska beskaffenhet,

årstiden eller annan tvingande omständighet ogenomförbar

eller påkalla sådana tekniska förändringar eller tillbyggnader, att dessas

omedelbara utförande skulle omöjliggöra rörelsens eller inrättningens

försätta ekonomiska bestånd, äger statsrådet att efter socialstyrelsens och

arbetsrådets hörande medgiva undantag för högst ett år i sänder.

Tyskland. Reichsamt för die wirtschaftliche Demobilmachung föreskrev

genom förordning den 23 november 1918 i avseende å industri,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

13

hantverk, handel och andra yrkes-(gewerbliche) företag, att den ordinarie

dagliga arbetstiden ej fick överskrida 8 timmar. Förkortas enligt överenskommelse

arbetstiden å dag före sön- eller helgdag, får arbetstiden

å veckans övriga söckendagar i motsvarande mån förlängas. Vissa undantag

medgivas beträffande kommunikatiönsverken och företag med

kontinuerlig drift m. in. Genom en förordning av den 18 mars 1919

har jämväl för de affärsanställda arbetstiden begränsats till 8 timmar

per dag.

England. Regeringen lär hava låtit utarbeta ett förslag till lag om

48-timmars arbetsvecka, vilken lag skall hava mycken vidsträckt tilllämpning.

Bland annat skulle under lagen inbegripas jordbruk samt

bank-, försäkrings- och annan affärsverksamhet, varemot från lagens

tillämpning skulle fritagas bland annat befattningshavare i överordnad

ställning och medlemmar af arbetsgivarens familj. Rörande övertidsarbete

lära meddelas särskilda bestämmelser. Arbetsministern skulle äga

att på eget initiativ eller på framställning av vederbörande arbetsgivare

eller arbetare meddela bestämmelser om undantag från lagen.

Frankrike. Till ändring av Code du travail et de la prévoyance

soeiale utfärdades den 23 april 1919 en lag om 8-timmars arbetsdag.

Lagen omfattar industriella och handelsföretag i största allmänhet samt

begränsar den effektiva arbetstiden till 8 timmar per dag eller 48 timmar

per vecka eller ock till motsvarande tidsmått, beräknad för annan period

än vecka. Den närmare utformningen av regleringen skall, efter samråd

med vederbörande sammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

ske i administrativ väg genom bestämmelser, avsedda för olika verksamhetsområden.

Nederländerna. För det nederländska parlamentet framlades den

11 april 1919 av regeringen ett förslag till lag om bland annat begränsning

av arbetstidens längd. Dess huvudsakliga bestämmelse i nu

berörda avseende begränsar arbetstiden i fabriker och verkstäder, å

byggnadsplatser och dylikt till 8 timmar för dag och 45 timmar för

vecka. För en del andra slag av arbeten, antagligen väsentliga sådana,

som bedrivas utomhus, föreslås en arbetstid av högst 10 timmar per

dag och 55 timmar per .vecka. I åtskilliga fall skulle dock undantag

kunna förekomma.

Belgien. I representanternas kammare har den 20 mars 1919 väckts

en motion om lagstadgad 8-timmars arbetsdag. Nämnas kan måhända

även, att regeringen sistlidne vår tillsatte tvänne kommissioner för ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

redning av frågan om förkortning av arbetstidens längd inom järnverken,

resp. gruvorna.

Schweiz. Förbundsrådet har den 29 april 1919 för förbundsförsamlingen

framlagt ett förslag till lag angående arbetstiden i fabriker.

Enligt detsamma får arbete »på ett skift» — allt annat arbete förutsätter

särskilt tillstånd — icke fortgå mer än 48 timmar i veckan. År arbetstiden

å lördag förkortad, får dock skillnaden fördelas på de övriga

söckendagarna. Förbundsrådet är bland annat bemyndigat att för särskilda

industrier, så länge tvingande grunder — synnerligast med hänsyn

till konkurrensförmågan gent emot utlandet — motivera det, medgiva

en veckoarbetstid av högst 52 timmar. Vissa före den 1 juni 1919 ingångna

avtal mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationer förbliva orubbade

av lagen intill den 1 januari 1921. Övertidsarbete kan i regel ej

medgivas för mer än 2 timmar om dagen och 80 dagar om året.

Ty sk-Österrike. Genom en lag av den 19 december 1918 bestämdes

arbetstiden för arbetare i fabriksmässigt bedrivna yrkesföretag till högst

8 timmar under loppet av 24 timmar. Med tillstånd av eller i vissa

fall endast efter anmälan till vederbörande myndighet kan arbetstiden

få utsträckas till 10 timmar under högst 3 veckor för att tillfredsställa

ett ökadt arbetskrav, särskilt inom säsongyrkena. Även längre gående

undantag kunna förekomma. I tillämpningsföreskrifter av den 12 februari

1919 medgivas avsevärda undantag för talrika slag av sysselsättningar.

Ryssland. För alla slag av företag torde genom en författning av

den 30 oktober 1917 hava föreskrivits en begränsning av arbetstiden

till högst 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka.

Ungern. Redan vid innevarande års början lära hava förelegat ett

förslag till lag, som begränsade arbetstiden för dygn inom handel och

industri m. m. till högst 8 timmar.

Polen. Genom förordning av den 23 november 1918 har arbetstiden

inom industri, handel och transportföretag begränsats till 8 timmar

om dagen med undantag för lördag, då arbetstiden ej får överskrida

6 timmar.

Tjecko-Slovakiska republiken. En lag av den 19 december 1918

begränsar arbetstiden inom industrien till i regel 8 timmar av dygnet

och 48 timmar i veckan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mqj:ts Proposition Nr 4.

15

Italien. Sedan 8-timmarsdagen genom avtal införts inom betydande

delar av industrien, har ett betänkande med lagförslag i ämnet utarbetats,

hvilket under juli månad 1919 skulle föreläggas Consiglio superiore del

lavoro.

Spanien. Enligt en förordning av den 3 april 1919 skall den längsta

lagliga arbetstiden för alla arbetsgrenar från den 1 oktober 1919 vara 8

timmar om dagen eller 48 timmar i veckan. Institutet för sociala reformer

synes emellertid vara bemyndigat att på framställning av yrkeskommittéer,

som skola bildas inom skilda fack, medgiva undantag samt

har dessutom att meddela närmare, definitiva bestämmelser om arbetstiden

för olika arbetsgrenar.

Portugal. Genom lag av den 8 maj 1919 torde arbetstiden inom

industri och handel hava i regel begränsats till 8 timmar om dagen och

48 timmar i veckan.

I ett flertal utomeuropeiska stater, såsom Nya Zeeland, vissa av

Amerikas Förenta stater, Panama, Uruguay, Ecuador, Coahuila de Zaragoza

samt Mexikos Förenta Stater har 8-timmarsdagen delvis sedan flera år

tillbaka varit lagstadgad.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om, att å dagordningen

för den internationella arbetskonferens, som enligt fredskonferensens beslut

är avsedd att hållas i Washington instundande höst, i främsta rummet

upptagits frågan om tillämpning av principen om 8-timmarsarbetsdag

eller 48-timmars arbetsvecka.

Redan vid framläggande av den föregående propositionen i förevarande

ämne hade jag, efter redogörelse för vad i utlandet förekommit

å området, tillfälle framhålla, att 48-timmars arbetsvecka för närvarande

kunde betecknas »såsom ett nästan allmänt internationellt faktum». Vad

som i detta avseende ytterligare tilldragit sig sedan mars 1919 visar,

att berörda begränsning av arbetstiden alltjämt vinner ökad terräng och

är så nära till internationellt förverkligande som möjligt, utan att bindande

avtal mellan länderna slutits. Utlandets förhållanden giva tillräckligt

stöd för den uppfattningen, att — från internationell synpunkt

bedömt — Sverige med införande av 48-timmarsarbetsveckan icke skulle

taga något överilat steg utan tvärtom därmed blott beträda den väg,

som de andra länderna antingen redan slagit in på eller äro i begrepp

att taga. Härmed bortfaller också en av huvudinvändningarna mot

arbetstidens förkortning eller den, att vår exportindustri därigenom skulle

bliva mindre konkurrenskraftig än utlandets.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Med hänsyn till vad jag här ovan anfört och då jag anser, att avgörandet

av förevarande för arbetsfreden och samhällsutvecklingen särdeles

betydelsefulla fråga icke lämpligen bör anstå till nästkommande års

riksdag, har jag funnit mig böra påkalla förnyad proposition i ämnet

till den urtima riksdag, som nyss beslutats skola inkallas till den 4 instundande

augusti.

Det förslag till lag om arbetstidens begränsning, som förelädes innevarande

års lagtima riksdag, vann, såsom förut omnämnts, i allt väsentligt

vederbörande utskotts gillande. De ändringsyrkanden av reell

innebörd, som i olika reservationer framställdes mot förslaget, synas mig

ej heller i allmänhet grundade på så allmängiltiga samhällsintressen, att

de vid en första provisorisk lagstiftning i detta ämne böra föranleda

mera omfattande ändringar i det tidigare lagförslaget. Reservationerna

torde väsentligen endast giva uttryck åt vissa önskemål å arbetsgivareller

arbetarhåll. Enligt mitt förmenande skulle också en lagstadgad reglering

av arbetstiden av väsentligen det innehåll, nyss berörda lagförslag

angiver, ej blott vara ägnad att i regel tillförsäkra arbetarna den åsyftade

förkortade arbetstiden utan även att erbjuda näringarna de möjligheter till

lindringar, som skäligen kunna visa sig påkallade med hänsyn till hittillsvarande

förhållanden och med skäligt beaktande av vår industris

möjlighet till konkurrens med utlandet. Det lagförslag, som nu framlägges,

överensstämmer också i huvudsak med det för 1919 års lagtima

riksdag framlagda; och tillåter jag mig att ifråga om lagförslagets oförändrade

bestämmelser hänvisa till den motivering, som anförts i den

förra propositionen.

Vid den granskning, som det tidigare lagförslaget, särskilt i riksdagen,

blivit underkastat, hava mot detsamma i särskilda avseenden

framställts vissa erinringar, som synts påkalla uppmärksamhet från min

sida.

1 §, ingressen.

Under den förra propositionens behandling i riksdagen gjordes från

vissa håll gällande, att ifrågavarande lagstiftning skulle vid en del kortvariga

och tillfälliga arbetsföretag av obetydlig omfattning förorsaka

olägenheter, som icke kunde anses motiverade med hänsyn till något

behov av arbetstidens reglering. Om t. ex. en lantbrukare anställde ett

par byggnadsarbetare för omläggning av taket å en loge, som måste

vara brukbar till skördetiden, kunde det i många fall vara i hög grad

önskvärt att få bedriva arbetet utan hinder av lagstadgad begränsning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 4.

arbetstiden, och någon egentlig olägenhet därav för arbetarna behövde

ej heller befaras. Från vissa håll har också framhållits, att enahanda

synpunkter kunde göras gällande beträffande en del mindre underhållsarbeten

å redskap och annat dylikt hantverksarbete av tillfällig karaktär.

Det synes mig knappast kunna bestridas, att det ifråga om kortvariga

och tillfälliga arbetsföretag ofta ej blott för arbetsgivaren utan

även för arbetaren kan vara önskvärt att få utan hinder av lagstadgad

reglering påskynda arbetet. Jag har därför ansett mig böra i 1 § första

stycket företaga den ändring, att den föreslagna lagens tillämpning i avseende

å särskilda arbetsföretag begränsas till sådana, vari flera än tre

arbetare användas. Om man sätter gränsen så lågt som vid tre arbetare,

torde .ifrågavarande bestämmelse icke kunna betraktas som ett avsteg av

någon betydelse från lagens principiella ståndpunkt. Till stöd för ifrågavarande

ändring må även framhållas, att förut berörda synpunkt i viss

mån gjorts gällande vid tillkomsten av lagen om arbetarskydd. I andra

ledet av lagens ingress utsträckes lagens tillämpning till vissa angivna

slag av verksamhet eller »annat] dylikt särskilt arbetsföretag», och i

motiveringen härtill yttrar föredragande departementschefen, att enligt

hans mening »måste på arbetsföretag, såsom avgörande för lagens tillämpning,

ställas fordran på en viss omfattning och varaktighet, så att dess

bedrivande blir någorlunda jämförligt med samma slag av verksamhet,

utövad såsom rörelse».

Vad angår hantverksarbete av tillfällig karaktär, såsom för underhåll

eller reparation av verktyg och dylikt, tala onekligen vissa skäl för

att ett undantag även härvidlag kunde vara berättigat. Emellertid stöter

det på stora svårigheter att i lagen utforma ett sådant undantag

med hänsyn till den svävande gränsen mellan hantverk och industri

samt vanskligheten att fixera de tillfälliga arbeten, som må kunna föranleda

ett undantagande från de allmänna bestämmelserna i lagen. Jag

har därför icke funnit mig kunna vidtaga någon förändring av förslaget

i detta avseende. I praktiken torde för övrigt ifrågavarande behov till

någon del kunna tillgodoses genom nyss föreslagna undantag för särskilda

arbetsföretag, och i övrigt lärer för sådana fall vara att hänvisa

till de medgivanden, som möjliggöras av andra bestämmelser i lagförslaget,

särskilt 7 §.

1 § k).

Beträffande undantaget h) under 1 § hade vid det tidigare förslagets

behandling från olika håll uttryckts tvekan, huruvida trädgårdsskötsel

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt 4 käft. (Nr 4.) 2220 19 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

skulle anses inbegripen under »jordbruk». Vore så icke förhållandet,

påyrkades, att trädgårdsskötsel måtte undantagas från lagens tillämpning.

Med anledning härav fann andra särskilda utskottet lämpligt att

i undantaget uttryckligen inbegripa trädgårdsskötsel. Enligt min mening

är trädgårdsskötsel otvivelaktigt ett slag av jordbruk, men då den allmänna

uppfattningen i detta avseende ej synes stadgad, har jag ansett

mig böra upptaga berörda av utskottet föreslagna ändring.

På sätt närmare framgår av andra särskilda utskottets förutberörda

utlåtande nr 5, hava reservationsvis erinringar framställts mot några av

de undantag i övrigt från lagens tillämplighetsområde, som upptagits i

det föregående lagförslaget. Dessa erinringar, som väsentligen ansluta

sig till det yttrande, vilket av landssekretariatet avgivits över arbetstidskommitténs

förslag, har jag bemött i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 4 mars 1919. Hänvisande härtill har jag av vad vid 1919

års lagtima riksdag i dessa delar förekommit icke funnit anledning avvika

ifrån det tidigare lagförslaget. Det må i detta sammanhang erinras

om, att vad beträffar statens arbetare numera 48-timmarsveckan

tillämpas, förutom vid arméns och marinens samt järnvägarnas och telegrafens

verkstäder, jämväl vid statens järnvägars, telegrafstyrelsens och

vattenfallsverkens anläggningsarbeten. Arbetsförhållandena för trafikpersonalen

vid statsbanorna äro under beredning i järnvägsstyrelsen och

torde inom eu nära framtid bliva föremål för närmare förfoganden. Trafikarbetets

mångskiftande och delvis intermittenta karaktär gör emellertid,

att detsamma icke kan ordnas efter samma enhetliga linjer som industriarbetet

utan kräver särskilda bestämmelser. Det samma gäller i fråga

om andra kategorier av statstjänare. Vad som i nu berörda avseende kommer

att tillämpas vid statsbanorna torde medföra vissa verkningar rörande

trafikpersonalens arbetstid vid de enskilda järnvägarna. Denna

arbetstid bör dock kunna ordnas på överenskommelsens väg, liksom så

många andra arbets- och lönefrågor vid samma järnvägar. Skulle svårigheter

härutinnan yppa sig, lärer Kungl. Maj:t ej underlåta att påkalla

riksdagens uppmärksamhet i lagstiftningsväg på förevarande spörsmål.

Vidkommande slutligen personalen å rakstugor och frisersalonger

erinras om, att Kungl. Maj:t, sedan ett till 1919 års lagtima riksdag

avlåtet lagförslag, som avsåg bl. a. nu berörda slag av företag, blivit i

huvudsak av riksdagen bifallet, den 30 maj 1919 utfärdat lag om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse.

Denna lag stadgar vissa maximitider för öppethållande av bland

annat rakstugor och frisersalonger och reglerar därmed också i viss mån

de där anställda biträdenas arbetstid. Inom ramen för denna reglering

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

böra nämnda arbetstagare på överenskommelsens väg kunna ernå en

lämplig arbetstid. Skulle så ej bliva fallet, kan en ytterligare och närmare

reglering av arbetstiden väl ifrågasättas, men då lämpligast i sammanhang

med att arbetstiden för biträden i handelsbodar och badinrättningar,

tilläventyrs också för personalen i hotell-, restaurang- och kaférörelse,

närmare begränsas. Knappast kunna biträdena å rakstugor och

frisersalonger hava befogade anspråk på en särställning framför övrig i

mom. j) omförmäld personal. Samtliga hithörande personalgruppers

arbete synes i allt fall så skilt från de arbetares, vilka den nu ifrågasatta

lagstiftningen närmast är avsedd att omfatta, att de icke nu böra

inbegripas under arbetstidslagstiftningen.

2 §•

Beträffande lagförslagets 2 § hade utskottet, för att säkerställa kontorsvaktmästares

och -springpojkars undantagande från lagens tillämpning,

föreslagit viss förändring av paragrafens sista del. Berörda ändringsförslag

har emellertid ej synts mig fullt lyckligt avfattat, utan har

jag för tillgodoseende av det av utskottet åsyftade ändamålet föreslagit

en ytterligare jämkning i stadgandets avfattning.

3 §•

Mot 3 § i propositionen hade herr Hagman i Stockholm m. fl. i

motion vänt sig och påyrkat, att paragrafen, som ändrats med anledning

av anmärkning av lagrådet, måtte återställas till den avfattning, som

föreslagits av arbetstidskommittén. Detta yrkande, som avsåg, att åt

arbetsrådet giva avgörande — och ej såsom i propositionen iöreslagits

blott rådgivande — befogenhet i frågor rörande lagens tillämplighet,

vann emellertid ej utskottets gillande. Herr Pettersson i Södertälje

jämte fem andra ledamöter av utskottet funno dock en ändring i nyss

berörda riktning önskvärd samt framförde yrkande härom i en reservation,

vari bestämmelserna i ämnet omredigerats och vidare utvecklats.

I samband härmed påyrkades vissa förändringar av bestämmelserna i 6

§ rörande arbetsrådets sammansättning och verksamhet.

Vid ytterligare övervägande av förevarande spörsmål har jag funnit

de synpunkter, som anförts i berörda reservation och vartill andra kammaren

anslutit sig, vara värda beaktande. I många fall och tydligen

särskilt i början av lagens tillämpning kan det säkerligen ofta komma

att visa sig angeläget för vederbörande parter att snarast möjligt få

slutgiltigt besked, huruvida visst arbete skall vara underkastat lagen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

eller huruvida viss arbetstagare skall vara att räkna såsom arbetare

enligt lagen. Därtill kommer, att farhågan för bristande enhet i rättstillämpningen,

som gjorts gällande mot kommitténs förslag i ämnet,

torde få anses i väsentlig mån undanröjd genom den av reservanterna

tillfogade bestämmelsen, att domstol skall hänskjuta frågor av nyss berörda

innebörd till arbetsrådet, när part sådant äskar eller domstolen

eljest finner det nödigt. Härigenom torde sannolikt alla de fall, där

någon tvekan skäligen kan ifrågakomma, komma under arbetsrådets

prövning.

Med hänsyn till vad nu anförts har jag ansett mig hava skäl att

biträda ifrågavarande reservationsvis framförda förslag till förändrad

avfattning av lagförslagets 3 §. Till de ändringar av 9 §, som böra

bli en följd av nu förevarande ändring av 3 §, återkommer jag här

nedan.

4 §•

Beträffande 4 § första stycket har jag ansett mig böra upptaga

den omredigering, som utskottet förordat i syfte att giva stadgandet om

den med förevarande lagstiftning avsedda 8-timmarsdagen ett tydligare

uttryck.

6 §•

Mot de möjligheter till undantag genom beslut av arbetsrådet, som

från arbetstidskommitténs förslag upptogos i 5 § av det med den förra

propositionen framlagda lagförslaget, hade redan i reservation mot kommittéförslaget

och i avgivna yttranden däröver rests invändningar från

arbetarhåll. Andra särskilda utskottet förordade emellertid förslaget i

förevarande del oförändrat, men avgåvos däremot reservationer av flera

ledamöter. Under överläggningen i ämnet i riksdagen upprepades och

skärptes de invändningar, som förut rests mot upptagande av ifrågavarande

undantagsbestämmelser. Jag har av vad sålunda förekommit haft

förnyad anledning att överväga frågan om förevarande undantagsbestämmelser.

Vad till en början beträffar frågan om den kontinuerliga driften,

äro svårigheterna att i lagstiftningsväg reglera arbetstiden så mycket

större, som denna drift dels är av tvåfaldig art, — antingen, sådan som

måste fortgå utan avbrott hela veckan runt eller sådan, som kan avbrytas

ett antal timmar vid söndagsdygnet — dels ock inom olika industrier

företer olika skiftanordningar. Att nu på en gång såsom en

oeftergivlig regel fastslå en bestämmelse om undantagslös 48-timmars
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

21

vecka för den kontinuerliga driften, vilket i många fall skulle innebära

en övergång ej blott till tre utan till fyra skiftlag eller liknande ytterligare

ökning av arbetarantalet, synes mig ej böra ifrågakomma. 3-skiftsystemets

lagfästande, som äger rum med förevarande lagförslags antagande,

är ett stort steg framåt för arbetarklassens strävanden till större

fritid, och det måste med hänsyn till det ökade arbetarantalet med ty

åtföljande ökade bostadsutrymmen, som en undantagslös 48-timmarsvecka

skulle medföra, anses nödvändigt, att vid kontinuerlig drift eftergift

från den allmänna regeln om normalarbetsdagen må kunna i trängande

fall medgivas.

Då jag således icke ansett tillrådligt att nu föreslå uteslutande av

den undantagsbestämmelse, som innehålles i 2:a stycket av 5 § i den

förra propositionen, utgår jag ifrån, att arbetsrådet naturligtvis skall

ägna frågor av förevarande art den noggrannaste uppmärksamhet, jämväl

ur arbetarnas intressen, och tillse, att skiftplanen i görligaste grad

blir så lagd, att arbetarna erhålla nödig söndagsvila och största möjliga

sammanhängande fritid.

I detta sammanhang må erinras om, att under februari och april

månader 1919 förts överläggningar mellan representanter för Sverige,

Norge, Danmark och Finland angående genomförande av gemensamma

bestämmelser för dessa länder om arbetstidens längd och indelning inom

pappers-, cellulosa- och trämasseindustrierna. Någon enighet i frågan

har emellertid icke hittills vunnits i annan män än vad beträffar det

berättigade i princip av en arbetsordning med indelning av dygnet i 3

skift inom avdelningar med kontinuerlig drift.

Vidkommande övriga undantagsbestämmelser i 5 § har invänts, att

desamma genom alltför vid och obestämd avfattning skulle kunna eludera

regeln i 4 §. Ehuru dessa farhågor synas mig överdrivna, då arbetsrådet

utan tvivel kommer att förfara med all nödig varsamhet vid eftergifters

lämnande, har jag dock ansett mig kunna förorda vissa omformuleringar

närmast i förtydligande syfte.

I första stycket har sålunda uttrycket »större allmänt intresse» utbytts

mot orden »synnerligen stort allmänt intresse», varjämte det förtydligande

skett, att arbetsrådet, såsom i själva verket torde vara givet

utan vidare, skall finna det begärda undantaget påkallat. Motsvarande

tillägg har också gjorts i tredje stycket.

Mot tredje stycket hava farhågor särskilt uttalats för, att med den

tidigare formuleringen byggnadsindustrien i allmänhet skulle kunna erhålla

medgivande att tillämpa en längre arbetstid under sommaren och

en kortare under vintern, under vilken senare tid arbetarna i denna in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

dustri i allmänhet icke lära hava regelbundet arbete. Då avsikten med

förevarande lagrum knappast torde hava varit den nu antydda och i allt

fall eu sådan uppfattning näppeligen kan praktiskt genomföras, har jag

ansett det förtydligande böra givas åt tredje stycket i 5 §, att i där

avsedda fall den genomsnittliga beräkningen av arbetstiden ej får avse

längre period än 4 veckor.

7 §•

Bestämmelsen i 7 § om rätt att använda arbetare till övertidsarbete

hade föranlett ett par motionärer, herrar Lindley och Karlsson i Sandviken,

att påyrka förändringar, varigenom skulle angivas, att dylikt

användande vore beroende av arbetarens fria vilja. Utskottet fann

emellertid detta vara uppenbart och föreslog ej någon förändring i berörda

avseende. I reservation av herr Söderberg i Stockholm jämte fyra

andra utskottsledamöter förnyades yrkandet. Herr Pettersson i Södertälje

hemställde reservationsvis, att till paragrafen måtte fogas ett nytt,

så lydande stycke: »I fråga om arbetares skyldighet att utföra sådant

arbete, som i denna eller nästföregående paragraf avses, gäller vad därom

kan vara med arbetsgivaren överenskommet». Denna reservation bifölls

av andra kammaren.

Ehuru utskottets mening, att en arbetsgivare ej mot arbetarens vilja

kan tvinga honom till övertidsarbete, varom här är fråga, lika litet som

dylikt tvång kan utövas i fråga om annat arbete, torde vara obestridlig,

har den tidigare avfattningen av förevarande paragraf givit anledningtill

missförstånd, som synes mig lämpligen böra undanrödja.

Jag bär därför i huvudsaklig anslutning till förenämnda reservation

föreslagit ett tillägg av denna lydelse: »I fråga om arbetares skyldig
het

att utföra arbete, som i denna paragraf avses, gäller vad därom

kan vara med arbetsgivaren överenskommet».

9 §•

I lagförslagets 9 § 1 mom. första stycket har jag, med hänsyn till

ett från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll uttryckt och av utskottet förordat

önskemål, intagit bestämmelse, som begränsar där ifrågavarande

förslagsrätt till de stora huvudsammanslutningarna av arbetsgivare och

arbetare. I ändamål väsentligen att bereda arbetsrådet tillgång till mångsidigare

sakkunskap har jag vidare följt utskottets förslag jämväl i det

avseendet, att minsta antalet suppleanter för arbetsgivar- och arbetarrepresentanterna

fördubblats.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

2—4 och delvis även 5 mom. av 9 § innehålla bestämmelser,

vilka med hänsyn till arbetsrådets i 3 § föreslagna förändrade kompetens

ansetts böra tillfogas för att åt rådets rättstillämpning bereda

ökade garantier. Dessa bestämmelser voro också upptagna i förut omförmälda

av herr Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna och av andra

kammaren antagna reservation.

10 §.

Såsom ett andra moment har till 10 § fogats en bestämmelse om

skyldighet att hava lagen anslagen. Denna skyldighet har i överensstämmelse

med 37 § lagen om arbetarskydd begränsats till att gälla

den större industrien, som bedrives på stadigvarande sätt.

12 §.

Under straffbestämmelsen i paragrafens första stycke har i samband

med tillfogandet av 10 § 2 mom. inbegripits förseelser mot föreskriften

om lagens anslående.

16 §.

Med avseende å 16 § har under riksdagsbehandlingen påyrkats

densammas uteslutande ur lagen.

Jag delar emellertid andra särskilda utskottets mening, att en dylik

bestämmelse icke för närvarande kan undvaras i en lagstiftning i

förevarande ämne. Den norska lagen har också stadgande av enahanda

innebörd. Jag är, liksom berörda utskott, också övertygad om, att Kungl.

Maj :t och arbetsrådet ej annat än i verkligt nödfall skall låta bestämmelsen

ifråga komma i tillämpning. Någon avsevärdare inverkan på

effektiviteten av ifrågavarande lagstiftning komme bestämmelsens bibehållande

förvisso icke att medföra.

Slutbestämmelserna.

Med hänsyn till det uppskov med lagens utfärdande, som dess förnyade

framläggande innebär, hava tiderna för lagens ikraftträdande ansetts

böra något framflyttas. Då flertalet arbetsgivare emellertid numera

torde hava haft anledning att bereda sig på lagens genomförande, har

berörda framflyttning ansetts kunna inskränkas till den 1 januari, resp.

den 1 juli 1920.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

I övrigt har i det nu förevarande lagförslaget en del formella jämkningar

vidtagits, för vilka särskild motivering icke torde erfordras.

Departementschefen uppläste därefter ett i enlighet härmed avfattat

förslag till lag om arbetstidens begränsning av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande över

förslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

25

Förslag

till

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,

vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å

hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, vari flera än tre arbetare på sådant sätt användas.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan

förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som är att hänföra till hälso- eller sjukvård,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska

fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom

vid skiljeställe,

h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändå att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning, samt

k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 4 häjt. (Nr 4.)

2225 19 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas

disponent, verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad

ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

vaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger

det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,

varå denna lag skall äga tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare

är att räkna såsom arbetare enligt lagen.

År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och varde

målet i övrigt förklarat vilande i avbidan på arbetsrådets beslut.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket

avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av

frågan beröres, avgiva utlåtande.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

i §•

Arbetare må icke användas till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må,

därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under veckans fem första söckendagar utsträckas

till 8 Va timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må nyss angivna

begränsningar gälla den genomsnittliga arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor.

5 §•

Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför

synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Måste arbete, som bedrives med tre skiftlag, oundgängligen fortgå

jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden

eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av

växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden, beräknad för en tidrymd av högst fyra veckor, allenast

i genomsnitt skall vara underkastad de i 4 § angivna begränsningar.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å varor eller annan egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver begränsning, som finnes angiven

i 4 § eller kan hava meddelats med stöd av 5 §. Om sådant

arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det

arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan

till yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Arbetet må icke fortsättas utöver nämnda tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har yrkesinspektionens

chefsmyndighet att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när

densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver

begränsning, som är angiven i 4 § eller kan hava meddelats med stöd

av 5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton

år, för högst 25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150

timmar under loppet av ett kalenderår. Därutöver må för nödvändiga

förberedelse- eller avslutningsarbeten enstaka arbetare, som uppnått nyss

angivna ålder, användas under högst 10 timmar under loppet av en

kalendermånad.

Erfordras ytterligare eftergift, må sådan, dock för högst 10 timmar

under loppet av en kalendermånad och 75 timmar under loppet av ett

kalenderår, meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som i denna paragraf

avses, gäller vad därom kan vara med arbetsgivaren överenskommet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

8 §■

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger

det arbetsgivare att senast näst därpå följande dag göra anteckning i

särskild journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet enligt 6 eller 7 § skall

biläggas journalen å det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen

jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst tre år, räknat

beträffande journalen från den tid, då sista anteckningen gjordes däri,

och beträffande beslutet från detsammas datum.

9 §•

1 mom. Arbetsrådet består av sju ledamöter, utsedda av Konungen för

en tid av två år åt gången. Tre av ledamöterna skola utses bland personer,

som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen,

och förordnar Konungen en av dessa ledamöter till rådets ordförande

och chef samt en till ställföreträdare för denne. Minst en av

nyssnämnda tre ledamöter skall hava fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som må nyttjas uti domarämbeten. Rådets övriga fyra

ledamöter skola utses till halva antalet bland personer, föreslagna av

sådana rikssammanslutningar utav arbetsgivare, vilkas ledamöter sysselsätta

tillhopa minst 50,000 arbetare, och till halva antalet bland personer,

föreslagna av sådana rikssammanslutningar utav arbetare, som räkna

minst 50,000 medlemmar. För sistnämnda fyra ledamöter skola i enahanda

ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många personer

som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter

eller suppleanter.

Har förslag ej avgivits, varde förordnande ändock av Konungen

meddelat.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

29

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgats i fråga om domare.

4 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av

fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense.

Vid besluts fattande skola den lagfarne ledamoten samt lika antal

representanter för arbetsgivare och arbetare närvara.

5 mom. Vid handläggning av ärenden, som ankomma å rådet, bör

rådet i regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle

att yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter

för arbetsgivare och arbetare inom ifrågakommande verksamhetsområden.

Till vidare utredning av ärende må rådet låta vid allmän domstol

höra vittnen och sakkunniga.

Rådet äger att, där skäl därtill föreligga, i avbidan på vidare utredning

meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

6 mom. Närmare bestämmelser rörande rådet och dess verksamhet

meddelas av Konungen.

10 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av

lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen

om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag

finnas anslagen på lämplig plats.

ii §•

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna

lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med

ettusen kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet

skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller

målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med femtio

kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när

han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

12 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som

föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 10 § 2 mom.

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal,

som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och

med ettusen kronor.

13 §.

Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

14 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i

denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

15 §.

över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, efter arbetsrådets börande, medgiva, av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 4.

31

17 §•

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan

begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder beträffande arbete, som vid tiden för lagens utfärdande

bedrives oavbrutet såväl natt som dag, i kraft den 1 juli 1920

och beträffande annat arbete den 1 januari 1920 samt gäller till och

med den 31 december 1923; skolande beträffande sådan under tiden för

lagens giltighet begången förseelse, som avses i 11 eller 12 §, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

Om det beträffande visst företag visas vara erforderligt att vidtaga

förändringar i driftsätt eller anordningar i övrigt för att icke tillämpningen

av denna lag skall i väsentlig mån förminska företagets produktionsförmåga,

och nämnda förändringar icke utan synnerlig svårighet

kunna genomföras, till dess lagen skall träda i kraft i avseende å

företaget, må arbetsrådet medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr å.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

måndagen den 4 augusti 1919.

Närvarande:

Justitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 juli 1919,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag om arbetstidens begränsning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade den 31 sistlidne

juli inför lagrådet föredragits av byråchefen Johan Arthur Erhard Molin.

Beträffande förslaget i dess helhet yttrade lagrådet:

Strävandena för begränsning av lönarbetarnas arbetstid hava utgått

från grunder av två olika slag, hygieniska och sociala. En lagstiftning

med den förra utgångspunkten söker förebygga, att arbetarna eller vissa

kategorier bland dem få en så lång arbetstid, att därigenom kan framkallas

överansträngning eller sjukdomar, och bär hittills ingått såsom ett

led i den egentliga arbetarskyddslagstiftningen. Skäl av dylik art åberopas

allenast i ringa grad i motiveringen till det nu föreliggande lagförslaget.

Det kan väl ej heller gärna antagas, att införande av åttatimmars

arbetsdag skulle ur sådan synpunkt vara påkallat för alla industrier

och andra arbetsgrenar, oberoende av om arbetet är lätt eller tungt,

arbetslokalernas beskaffenhet, arbetarnas ålder och kön m. fl. i hälsoavseende

betydelsefulla omständigheter, och den specialundersökning, som anställts

av en bland arbetstidskommitténs ledamöter, har ej heller givit stöd åt ett

sådant antagande. I detta sammanhang kan det också förtjäna erinras, att

lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 medgiver, att minderårig, som

fyllt 14 år, må användas till arbete under 10 timmar av dygnet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

De vägande skälen för åttatimmarsdagens genomförande äro i stället

sociala. Uppenbarligen är det i hög grad önskvärt, att kroppsarbetarna

erhålla så lång fritid, att de, utom nödig vila, kunna få tillfälle att ägna

sig åt sin familj, bildande studier och uppfriskande förströelser samt

allmänna angelägenheter, och det kan ej förbises, att om en begränsning

av arbetstiden till åtta timmar för en hel samhällsklass framstår — kanske

även under inflytande av strävanden i andra länder — såsom ett av dess viktigaste

önskemål, uppnåendet därav bör vara ägnat att hos denna klass stärka

känslan av medborgerlig frihet och medborgerligt ansvar samt sålunda

gagna samhället i dess helhet. Har emellertid arbetstiden redan gått

ned så långt, att det ej längre är fråga om att undgå hälsofara för den

nuvarande generationen av kroppsarbetare eller degeneration för den

kommande, är arbetstidens ytterligare förkortning endast ett moment i

strävandena för eu allmän höjning av kroppsarbetarnas levnadsstandard,

och frågan huruvida åttatimmars arbetsdag genom lagstiftning bör införas

blir då beroende på dess verkningar i övrigt för samhället och den

kroppsarbetande klassen själv

Den av kommittén förebragta utredningen synes dessvärre giva vid

handen, att den nedsättning i arbetsmängd, som åttatimmarsdagens genomförande

innebär, icke kan antagas bliva ersatt genom ökning i arbetsintensiteten.

I fråga om vissa industriella produktionsarter, där arbetarnas

prestation bestämmes av maskinernas hastighet eller av kemiska processer,

är detta utan vidare klart, och beträffande de övriga är det av utredningen

att döma altför litet sannolikt, att, om arbetsintensiteten över

huvud taget kommer att ökas, detta sker i sådan utsträckning, att minskningen

i arbetstimmar därigenom uppväges.

Huruvida den nedgång i det hittills uppnådda resultatet av ett visst

antal arbetares användande, vilken således skulle följa av åttatimmarsdagens

införande, framdeles kan återvinnas genom nya metoder, förbättringar

i arbetets ledning eller organisation eller ökad förmåga

hos arbetarna att utföra mera kvalificerat arbete, torde vara omöjligt

att avgöra på förhand. I vissa fall kunna väl dylika åtgärder försvåras,

särskildt genom det kapitalbehov lör andra ändamål, som lagstiftningen

autagligen framkallar, i andra fall åter kanske de påskyndas

genom den ifrågasatta lagstiftningens inflytande, och i alla händelser

lärer svårligen något direkt samband dem emellan kunna påvisas såsom

en allmän regel.

I den mån åttatimmarsdagen kommer att såsom .bestående resultat

medföra minskning i avkastningen av produktionen, beräknad efter antalet

arbetare, åstadkommer den en minskning i nationalinkomsten, varav

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 4 höft. (Nr 4). 222519 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

oundvikligen lärer följa nedsättning i hela befolkningens och icke minst i

arbetarklassens levnadsstandard vare sig genom försämrade nominallöner

eller genom prisfördyring. Det måste då åtminstone anses tvivelaktigt,

om vinsten av arbetstidens förkortning, vilken i övrigt är i hög grad

beroende av de möjligheter, som finnas eller kunna skapas för en god

användning av fritiden, är tillräckligt stor för att uppväga försämringen

i levnadsvillkoren i övrigt. Det kan väl också tänkas, att arbetarna

själva, om de finna sina inkomster minskade efter åttatimmarsdagens

införande, söka ersättning därför genom arbete på annat håll, ett förfarande,

som icke lärer kunna hindras, såvida man icke vill gå därhän

att kriminalisera själva arbetandet utöver en viss gräns.

Verkningarna för det svenska näringslivet av den föreslagna lagstiftningsåtgärden

komma tydligen också att väsentligen bero på den ståndpunkt

dess utländska konkurrenter intaga till frågan om arbetstidens

förkortning på lagstiftningens väg. I detta avseende synes läget för

närvarande vara det, att, bortsett från Tyskland, de stora industriländerna

hittills undvikit att latta beslut om genomförande för industrien

i dess helhet och på viss tidpunkt av åttatimmarsdagen genom därom

stiftad lag. Frågan synes sålunda antingen befinna sig på ett stadium

av utredning eller hava stannat vid principbeslut, vilkas genomförande

blir beroende på den ekonomiska och politiska ställningens utveckling.

Genom den föreslagna lagstiftningen skulle alltså vårt land i jämförelse

med dessa konkurrenter bliva bunden tidigare och med mindre möjlighet

att lämpa sina produktionskostnader efter uppkommande förhållanden.

Under en övergångstid torde lagstiftningen om åtta timmars arbetsdag

förvisso komma att medföra en försämring av den ekonomiska produktionens

resultat, om det är riktigt, att man, såsom ovan framhållits,

icke kan hysa alltför stora förhoppningar att genom arbetsintensitetens

stegring återvinna vad som förloras i arbetsmängd, och om det tillika

är klart, att de organisationsförändringar och dylika åtgärder, som

kunna tänkas förbättra produktionens avkastning, i varje fall kräva

åtskillig tid för sitt genomförande. De omedelbara verkningarna bliva

säkerligen växlande allt efter arbetslönernas betydelse för omkostnadsstaten

i dess helhet, efterfrågan på produkterna och möjlighet till

prisförhöjning, svårighet att utvidga anläggningarna eller bostadstillgången,

möjlighet att anskaffa kapital m. fl. omständigheter. Vissa industrier

komma antagligen att försöka öka sitt arbetarantal, under det

andra måste minska detsamma, och härav föranledes överflyttning av

arbetare från det ena industriella arbetsstället till det andra eller från

jordbruket till industrien. Då dylika överflyttningar icke lära kunna ske

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

35

utan dröjsmål, särskilt på grund av arbetarnas egen kända obenägenhet

att byta arbete, måste det nog antagas, att lagens genomförande kan

komma att framkalla arbetslöshet å vissa håll, även om det ej någonstädes

behöver gå så långt som till driftsinställelse. På andra ställen

åter kan inskränkningen av arbetstiden till äventyrs föranleda, att man

behåller arbetare, som eljest skolat avskedas. Den ökade kredit, som

kräves för nyanläggningar eller till följd av försämrad räntabilitet, kommer

sannolikt att sätta industrien i större beroende av mäktiga kapitalkoncentrationer

än redan nu är fallet.

Ett övervägande av de principiella skälen för och emot den ifrågasatta

lagstiftningen synes leda till det resultat, att de varaktiga verkningarna

för det svenska samhället av införandet nu av en lagstiftning

om åtta timmars arbetsdag icke med säkerhet kunna överblickas, och

detta så mycket mindre som i själva verket de inre fördelarna och

olägenheterna till en del ligga på olika plan och i varje fall ingå i ett

stort orsakssammanhang, som knappast låter sig till fullo analyseras,

samt de internationella förhållandena på lagstiftningsområdet ifråga ännu

äro så osäkra.

I sistberörda avseende torde väl större klarhet vinnas inom en

icke avlägsen framtid, och det hade enligt lagrådets uppfattning från

de synpunkter, som huvudsakligen böra vara avgörande i fråga om

en lagstiftning av förevarande art, varit lyckligare, om man uppskjutit

lagstiftningen i avvaktan därpå.

Att övergångstiden kommer att medföra betydande svårigheter synes

i varje fall ofrånkomligt, och det är tydligen ett intresse för hela samhället,

att dessa mildras, så långt sig göra låter. Med hänsyn härtill är

det nödvändigt, att de möjligheter till anpassning efter näringslivets

olikartade förhållanden, som lagen lämnar, också bliva använda, även

om detta skulle hava till följd, att en viss skillnad i avseende å arbetstiden

inom olika näringsgrenar eller för olika arbetare inom samma

näringsgren kommer att kvarstå någon tid. I anledning av vad lagrådet

i det över föregående lagförslag avgivna yttrandet anförde om nödvändigheten

att framgå med stor varsamhet framhöll också departementschefen,

att han delade lagrådets uppfattning angående önskvärdheten av

att här ifrågavarande reform genomfördes på ett sätt, som med tillbörligt

tillgodoseende av den föreslagna lagens ändamål medförde minsta

möjliga svårigheter för näringarna, varjämte han i sådant syfte föreslog

en viss utsträckning av dispensrätten enligt 16 §. Det lärer på grund

härav få antagas såväl att den Konungen i nämnda lagrum givna dispensbefogenheten

kommer att tillämpas i all den utsträckning, förhållandena

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr å.

påkalla som ock att den möjlighet att bevilja anstånd, som i övergångsstadgandena

tillagts arbetsrådet, blir använd för att undvika störande

rubbningar i landets ekonomiska liv.

Beträffande förslagets särskilda bestämmelser yttrade lagrådet:

1 §■

Till en början anser sig lagrådet böra fästa uppmärksamheten på,

att en ej ringa oklarhet vidlåder begreppet arbetare, som är ett av de

grundläggande i lagförslaget. Då nämnda uttryck icke erhållit någon

precisering, skulle det väl ligga närmast till hands att anse detsamma

äga den innebörd, som i allmänt språkbruk givits däråt, såvida denna

innebörd vore tydligt avgränsad. Så torde emellertid icke vara förhållandet,

och den föreliggande otydligheten ökas än ytterligare, därigenom

att begreppet arbetare är positivt bestämt i två tidigare lagar,

vilkas definitioner emellertid, enligt vad kommittén antyder, icke torde

vara avsedda att tillämpas på här ifrågavarande förhållanden. De undantag

från den föreslagna lagens tillämpning, som gjorts i 2 §, synas

göra antagligt, att huvudvikten lagts på att från begreppet arbetare

avskilja personer i viss överordnad ställning, men torde till en del utgå

från en helt annan synpunkt, nämligen arbetets beskaffenhet och kunna

icke anses medföra nödig klarhet. Det vore därför önskvärt, om förslaget

kunde undergå erforderlig omarbetning i detta avseende. Därest så

numera ej kan ske, föranleder anmärkta förhållandet nedanstående erinringar

vid punkt e) i förevarande paragraf och vid 2 §.

Enligt förslaget skulle lagen äga tillämpning å särskilda arbetsföretag,

endast i den mån däri användas flera än tre arbetare. Till förekommande

av att ett rent tillfälligt ökande av arbetarnas antal utöver

tre skulle medföra, att företaget komme att falla under lagens bestämmelser

och arbetsgivaren vara underkastad kriminellt ansvar, samt med

åberopande av den innebörd, som givits åt motsvarande stadgande i

lagen om arbetarskydd, hemställes, att i första stycket av förevarande

paragraf före ordet »flera» inskjutas orden »i regel».

Undantaget under e) lärer icke omfatta arbete å apotek. Ej heller

torde sådant arbete vara att hänföra till eljest i lagen gjort undantag.

Då emellertid det arbete, som å apotek utföres av den personal, som

äger farmaceutisk utbildning eller tjänstgör för att vinna sådan utbildning,

synes böra falla utanför lagens tillämpningsområde, hemställes om

införande här av föreskrift i berörda hänseende.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Lydelsen av stadgandet under g) ger anledning till tvekan, om

därmed avses, att all kolning är undantagen. Såvitt sådan bedrives i

omedelbart samband med skogsarbete, faller den uppenbarligen under

undantaget. Men kolning lärer även idkas på annat sätt. Dels förekommer,

att annan än den, som äger skog eller eljest där bedriver skogsbruk,

uppköper virke och låter kola det på platsen, dels bedrives kolning

av avfall vid sågverk eller annat träförädlingsverk såsom binäring

vid företaget och dels idkas kolning såsom självständig rörelse i därför

konstruerade ugnar. I vad mån kolningsarbete under de sålunda angivna

olika förhållandena må lämpligen höra under lagen synes ej hava varit

föremål för någon utredning. Försiktigast lärer därför vara, att all

kolning undantages, i vilket hänseende torde vara tillfyllest, att ur

lagtexten orden »därunder inbegripen» få utgå. Likartade tolkningssvårigheter

göra sig gällande beträflande tjärbränning. Svårigheterna

vid tolkningen i berörda två hänseenden ökas därav, att det ena arbetet

omnämnes i lagtexten, det andra icke. Anses båda böra falla under

undantaget, men endast i den mån arbete av sådan art enligt allmän uppfattning

är att hänföra till skogsarbete, synes detta sylte kunna ernås

genom att allt vad i förslaget säges om kolning uteslutes.

2 §•

I anslutning till vad ovan under 1 § anförts angående begreppet

arbetare i lagförslaget hemställes, att ordet »disponent» i förevarande

paragraf måtte utgå, då det allenast synes ägnat att gorå begreppet

än otydligare, om man framkallar den föreställningen, att till och med

en person i ledande ställning som en disponent måste uttryckligen

undantagas för att icke betraktas som arbetare i lagförslagets mening.

I sammanhang med borttagande av nämnda ord torde återstoden av

punkten erhålla följande jämkade lydelse: »verkmästare eller annan därmed

jämförlig befattningshavare i överordnad ställning».

3 §•

Det föreliggande lagförslaget inför — i likhet med det för årets

lagtima riksdag framlagda — en ny institution, arbetsrådet, med flera

synnerligen viktiga uppgifter. Förevarande förslag avviker emellertid

så till vida från äldre förslag, som arbetsrådet här erhållit ensamrätt

att avgöra frågorna, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,

varå lagen äger tillämpning, och huruvida viss arbetstagare är att räkna

såsom arbetare enligt lagen. I dessa avseenden skulle enligt kommitté
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

förslaget arbetsrådet visserligen äga befogenhet att träffa avgörande,

men nämnda frågor kunde jämväl prövas av domstol, under det den

kungl. propositionen till lagtima riksdagen enligt lagrådets hemställan

innehöll, att arbetsrådet allenast skulle äga att avgiva utlåtande.

Det nu framlagda förslaget innebär således, att domstol i förekommande

mål, vilka i regel torde röra ansvar, icke skulle äga att självständigt

bedöma det föreliggande materialet, utan i visst avseende, ofta

det avgörande, vara ovillkorligen bunden av annan institutions uppfattning.

Uppenbarligen innebär en sådan anordning något för vanlig svensk

rättegångsordning främmande, men nämnda förhållande är givetvis icke

i och för sig tillräcklig anledning att avvisa anordningen, därest densamma

kan förväntas medföra särskilda fördelar. Så synes emellertid

näppeligen vara fallet. Vad man önskat på detta sätt vinna är enligt

den av departementschefen åberopade utskottsreservationen att erhålla

en snabb och efter de praktiska förhållandena avpassad lösning av förekommande

frågor om lagens tillämpning och tolkning. Detta mål synes

kunna ernås jämväl genom att arbetsrådet, såsom skett i det tidigare lagförslaget,

ålägges att avgiva utlåtande. Med den synnerliga vikt, som

säkerligen måste tillmätas ett sådant utlåtande, torde den, som ställer sig

detsamma till efterrättelse, kunna, därest ingen ändring i förhållandena

inträtt, vara så gott som säker att gå fri från ansvar. Åven i fall

då meningsskiljaktighet mellan arbetsgivare och arbetare sammanhänger

med fråga om lagens giltighetsområde, lärer arbetsrådets utlåtande komma

att i regel tillerkännas avgörande betydelse, vare sig tvisten går till

domstol eller icke. De utlåtanden, som arbetsrådet avgivit, torde också

snart nog komma att bliva bestämmande för rättsuppfattningen och därigenom

efter någon tid arbetsrådets belastning, åtminstone med dess hittills

givna uppgifter, kunna hållas inom rimliga gränser. Därtill skulle

också bidraga, att enligt förslaget till lagtima riksdagen frågan huruvida

tvekan verkligen förelåge komme att i händelse av rättegång prövas av

domstolen och remiss till arbetsrådet således att ske allenast i de fall,

då domstolen funne tvekan vara för handen.

Skulle åter en verklig avgöranderätt tilldelas arbetsrådet, lärer man

knappast kunna stanna vid den ståndpunkt, som det nu föreliggande

lagförslaget intagit, utan torde man till undvikande av dualism mellan

arbetsrådet och domstolarna bliva nödsakad ålägga domstolarna att, så

snart fråga där uppkommer, huruvida lagen är tillämplig å visst arbete

eller viss arbetstagare är att räkna såsom arbetare enligt lagen, hänskjuta

frågan till arbetsrådet. Åven oavsett denna utvidgning kommer arbetsrådet

sannolikt att med den ställning av i sista hand avgörande mvn
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

39

dighet, som i nu föreliggande förslag givits åt detsamma, bliva överhopat

med förhandsförfrågningar från enskilda och remisser från domstolar,

varigenom arbetsrådets dispenser ande verksamhet kan bliva lidande

samt den eftersträvade snabbheten i besluten motverkas. Därtill kommer,

att därest arbetsrådet i verkligheten blir ett betungat ämbetsverk,

det ej lärer kunna undgås, att dess rekrytering med i det praktiska

livet erfarna personer försvåras, varigenom också utsikterna minskas att

uppnå det av reservanterna omförmälda önskemålet av en efter de praktiska

förhållandena avpassad lösning av uppkommande frågor.

Det föreliggande spörsmålet synes således kunna vara föremål för

tvekan, men det har dock förefallit, som om mindre starka skäl talade

för den senast föreslagna utvägen. Det hemställes därför, att förslaget

måtte i nu förevarande avseende bringas i överensstämmelse med det

förslag, som framlades för årets lagtima riksdag, dock med den ändring

att jämväl annan myndighet än domstol, t. ex. åklagare och tillsyningsmyndighet,

berättigas att begära utlåtande av arbetsrådet. Bibehålies

den föreslagna anordningen, kan anmärkas, att det framstår såsom mindre

lämpligt, att domstolen skall vara förpliktad att genast i sammanhang

med hänskjutandet av viss fråga till arbetsrådet förklara målet vilande.

Det lärer kunna förekomma, att i avvaktan på arbetsrådets avgörande

viss handläggning med fördel kan äga rum, exempelvis då domstolen

finner framställning till arbetsrådet uppenbart obehövlig men på grund av

parts begäran nödgas göra sådan. En föreskrift därom, att innan arbetsrådets

beslut inkommit slutligt yttrande i målet ej må meddelas, synes

vara tillfyllest. Det står då i domstolens skön att förfara efter omständigheterna.

Beträffande paragrafens sista stycke hänvisas till vad därom yttras

vid 9 §.

4 §•

För vinnande av större lättfattlighet synes andra stycket böra omredigeras

därhän att, om arbete bedrives med regelbunden skiftindelning,

annan arbetstid än nyss sagts må tillämpas, så vitt därigenom icke uppkommer

längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor

än att den motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §•

Med hänsyn till från arbetarhåll framkastade farhågor för att den

i sista stycket till arbetsrådet överlämnade rätt att under angivna förut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

sättningar medgiva viss lättnad vid tillämpningen av lagens stadgande om

begränsad arbetstid skulle kunna till skada för arbetarna utnyttjas i allt

för stor utsträckning bär i det nya förslaget tillagts den begränsningen,

att den tillåtna genomsnittsberäkningen av maximitiden för det ordinarie

arbetet ej får avse längre tidrymd än fyra veckor.

Frånsett det säkerligen obefogade i farhågan för att arbetsrådet i

strid mot lagens syfte att bereda arbetarna förkortad och lämpligt fördelad

arbetstid skulle medgiva dylik lättnad, som icke vore av verkligt

behov påkallad, kan med skäl ifrågasättas, huruvida man icke med en

dylik begränsning över hövan kringskurit arbetsrådets möjlighet att på

ett efter omständigheterna avpassat sätt tillmötesgå ett oavvisligt behov

av större rörelsefrihet i fråga om arbetstidens förläggning. Av

handlingarna framgår ej, att någon utredning verkställts i vad mån en

sådan gräns för arbetsrådets förfoganderätt kan uppdragas utan fara för

att ändamålet med bestämmelsen i högre grad förfelas. Den nu införda

begränsningen torde förty böra utgå. Därest omförmälda begränsning

bibehålies, lärer stadgandet böra för vinnande av erforderlig tydlighet omformuleras

sålunda, att arbetsrådet må, i den mån så prövas påkallat,

medgiva, att annan arbetstid än i 4 § stadgas må tillämpas, så vitt

därigenom icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst fyra

veckor blir längre än att den motsvarar 48 timmar i veckan.

7 §•

I föreliggande förslag har till paragrafen i dess förutvarande lydelse

fogats ett nytt stycke av innehåll, att i fråga om arbetares skyldighet

att utföra arbete, som i paragrafen avses, gäller vad därom kan

vara med arbetsgivaren överenskommet. Den grundsats, som sålunda

uttalats, är självfallen utan stadgande därom; tillägget är alltså onödigt.

Det är därjämte vilseledande. Enligt vanliga lagtolkningsregler skulle

av stadgandets förekomst i denna paragraf, under det att detsamma

saknas på andra ställen i förslaget, där tal är om längsta tillåtna arbetstiden,

dragas den slutsatsen, att i dessa senare fall arbetsgivaren

kan utkräva det angivna maximum av arbetstid oberoende av vad avtalet

med arbetaren därutinnan kan innehålla. Stadgandet synes följaktligen

böra utgå.

Bibehålies detsamma, torde avfattningen kräva någon jämkning.

I fråga om arbetsavtal lärer det ofta inträffa, att ehuru parterna vid

avtalets ingående ej träffat någon uttrycklig bestämmelse om arbetstidens

längd dock av omständigheterna framgår, vad parterna åsyftat skola

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gälla i sådant hänseende. Åven i dylika fall skall tydligen regeln i förevarande

lagbestämmelse vinna tillämpning. Till förebyggande av missförstånd

därutinnan torde emellertid orden »kan vara» lämpligen böra

utbytas mot orden »kan anses vara».

9 §•

På sätt det till lagrådet jämväl remitterade förslaget till lag om begränsning

av tiden för bageri- och konditoriarbete utvisar, avses, att

arbetsrådet skall erhålla vissa uppgifter även enligt nämnda lag. Med

hänsyn härtill och då arbetsrådets verksamhetskrets till äventyrs framdeles

kan komma att utvidgas än ytterligare, synes det mindre lämpligt,

att bestämmelserna om dess organisation och verksamhet innefattas i

lagen om arbetstidens begränsning. Hithörande stadganden torde i stället

böra få sin plats i en särskild lag om arbetsrådet.

Rörande ikraftträdandet av den nya lag, vars tillkomst lagrådet

sålunda förordar, hänvisas till lagrådets yttrande vid slutstadgandet.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i paragrafen erinras till en

början, att andra stycket av 4 mom. bör omredigeras i anledning därav

att enligt lagförslaget flera ledamöter kunna vara lagfarna. Dessutom

vill lagrådet framhålla, att det med hänsyn till den arbetsbörda, som åtminstone

till en början lärer komma att vila på arbetsrådet, kan dragas

starkt i tvivelsmål, om antalet utan förslag utsedda ledamöter är tillräckligt.

Skulle en närmare undersökning visa, att möjligheten till ökning

av dessa ledamöters antal behöver hållas öppen, och lagförslaget i anledning

därav undergå någon jämkning, böra reglerna för arbetsrådets

sammansättning vid ärendenas behandling lämpas i enlighet därmed.

Det synes erforderligt, att i förevarande paragraf intagas bestämmelser

motsvarande 4 och 5 §§ i lagen om försäkringsrådet.

Av stadgandet i 5 mom., andra stycket, som medgiver arbetsrådet

att till utredning av ärende, som ankommer å rådet, låta vid allmän

domstol höra vittnen och sakkunniga, framgår ej, huru därvid skall förfaras.

Om, såsom synes avsett, rådet skall äga att hos allmän underrätt

göra framställning om vissa vittnens eller sakkunnigas hörande och domstolen

därefter skall hava att ombesörja inkallandet av de angivna personerna

och höra dem samt till arbetsrådet insända protokollet över förhöret,

lärer särskild föreskrift härom samt om den domstol arbetsrådet

skall anlita böra meddelas i lagen.

Tillika är av nöden, att där upptagas bestämmelser rörande kostnaderna

för dylikt förhör. I sådant hänseende kan ifrågasättas, att

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. ''4 höft. (Nr 4.) 222519 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

olika regler skulle gälla å ena sidan, då förhöret sker för utredning i

ett ärende, om vilket utlåtande påkallats utan att rättegång är för handen,

och å andra sidan i övriga fall. I betraktande av att utredning

merendels torde kunna åstadkommas på ett enklare sätt än genom vittnesförhör,

exempelvis genom yrkesinspektionens befattningshavare, torde

dylikt förhör förekomma endast sparsamt och följaktligen de därmed förenade

kostnaderna bliva jämförelsevis obetydliga. Med hänsyn härtill

och för vinnande av största möjliga enkelhet lärer vara att föredraga,

att oinförmälda kostnader alltid bestridas av allmänna medel. Då eu

viss frihet synes vara av nöden vid bestämmande av ersättning åt vittnen

och sakkunniga, torde prövningen härav få överlämnas åt rätten.

Stadgande]! i dessa hänseenden, i den mån deras meddelande ej ankommer

på Konungen, böra då ock intagas i förevarande paragraf. Därjämte

bör bestämmelsen i 3 § fjärde stycket hitflyttas. Därest ersättning

för utgifter, som kunna föranledas genom kallelser av vittnen eller

sakkunniga, anses böra beredas vederbörande befattningshavare, torde

erforderlig författning härom utfärdas.

För åstadkommande av garantier att endast förslag till ledamöter

och suppleanter från därtill behörig sammanslutning av arbetsgivare eller

arbetare må komma under prövning torde erfordras särskilda föreskrifter

liksom även eljest om sättet för förslagens avgivande. Dessa böra

meddelas av Konungen. Bland de ämnen, som i 6 mom. angivas såsom

föremål för Konungens närmare förfogande, torde därför även inrymmas

avgivande av förslag, varom i 1 mom. förmäles.

15 §.

För den händelse förevarande § jämte 9 § icke komma att överflyttas

till särskild lag, torde 15 § lämpligen böra upptagas såsom ett

särskilt moment i 9 § närmast före nuvarande 6 mom.

Slutstadgandet.

Då i första stycket talas om arbete, som bedrives oavbrutet såväl

natt som dag, kan därav, särskildt vid jämförelse med 5 § andra stycket,

föranledas den uppfattningen, att i förevarande lagrum avses allenast

arbete, som pågår veckans alla dagar, således även söndagar. Bestämmelsen

lärer dock syfta på allt arbete, som bedrives i regelbunden skift
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

indelning även om nätterna, oavsett om arbetet står stilla under söndagarna.

Om ordet »oavbrutet» uteslutes, synes bestämmelsen bliva

tydligare.

Av slutstadgandets andra stycke framgår, att lagens bestämmelser

om arbetsrådets inrättande och dess verksamhet äro avsedda att tillämpas

redan innan lagen i övrigt träder i kraft. Vare sig nämnda bestämmelser

utbrytas till en särskild lag eller icke, synes vad sålunda åsyftas

böra komma till direkt uttryck. Härjämte lärer vara erforderligt, att motsvarande

föreskrift gives beträffande den arbetsrådet enligt de särskilda

paragraferna tilldelade befogenhet att meddela undantag i vissa fall från

lagens tillämpning samt avgöra eller avgiva utlåtande i åtskilliga frågor,

av betydelse för en riktig tillämpning. Betydande olägenheter kunna

förväntas uppkomma, därest med berörda beslut och tolkningar måste

anstå till dess lagens inskränkningar av arbetstiden redan någon tid länt

till efterrättelse i hela sin omfattning. Lagrådet hemställer alltså, att

slutstadgandet måtte kompletteras med föreskrift, att lagen i nu omförmälda

delar skall lända till efterrättelse från tid, som Konungen bestämmer.

Därvid torde, då arbetsrådets funktionstid val lämpligast i regel

sammanfaller med kalenderår, böra föreskrivas den jämkning beträffande

arbetsrådets tillsättande, att ledamöter och suppleanter skola första

gången utses för tiden intill utgången av år 1921.

I sammanhang härmed vill lagrådet ifrågasätta, huruvida icke till

förekommande av att den arbetsradet pavilande arbetsbördan i böljan

varder allt för betungande och att viktiga avgöranden icke kunna medhinnas

i behörig tid, lagens ikraftträdande i övrigt, åtminstone i fråga

om arbete, som icke bedrives såväl natt som dag, måste något framskjutas.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 4

augusti 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Tillförordnade departementschefen, statsrådet Undén anmälde lagrådets

den 4 augusti 1919 avgivna utlåtande över det den 16 juli 1919

till lagrådet remitterade förslaget till lag om arbetstidens begränsning

samt anförde därvid följande:

Vad lagrådets yttrande innehåller beträffande de principiella skälen

för och emot förevarande lagstiftning synes ej påkalla yttrande från min

sida utöver vad av föredragande departementschefen förut i ämnet anförts.

Lagrådets uttalande, att det i varje fall varit lyckligare, om lagstiftningen

uppskjuta, kan jag givetvis icke biträda, utan delar fastmera den av

det förut fungerande lagrådet uttryckta meningen, att det synes klokt att

icke dröja med läggandet av grundvalen för en dylik lagstiftning om

normalarbetsdag.

Lagrådet framhåller vidare, att verkningarna av den föreslagDa

lagstiftningen komma att väsentligen bero på den ståndpunkt, vårt lands

utländska konkurrenter intaga till frågan om arbetstidens förkortning

på lagstiftningens väg, samt anför härom att, såvitt gäller de stora

industriländerna, bortsett från Tyskland, frågan skulle befinna sig på ett

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

45

stadium av utredning eller hava stannat vid principbeslut. Jag erinrar

emellertid om att det, ur synpunkten av vårt lands konkurrensförmåga,

givetvis är likgiltigt, om åttatimmarsdagen i utlandet genomförts på

lagstiftningens väg eller frivilligt, samt att i de stora industriländer,

vilka lagrådets uttalande synes åsyfta, eller England och delvis Förenta

Staterna, arbetstiden inom industrien i den största utsträckning genom

avtal begränsats till åtta timmar eller därunder. Uppenbart är ock, att

förhållandena i de mindre industriländerna, särskilt i våra grannländer,

äro av den största betydelse för bedömandet av frågan om svensk lagstiftning

i ämnet, vilket lagrådet synes hava förbisett. Såsom framgår

av föredragande departementschefens anförande vid propositionens remitterande

till lagrådet, bar åttatimmarsdagen införts i Norge, Danmark

och Finland.

Beträffande lagens särskilda bestämmelser har lagrådet till en början

framhållit, att oklarhet vidlådde begreppet arbetare enligt lagförslaget.

Då det emellertid genom stadgandena i 2 och 3 §§ torde få

anses hava blivit sörjt för, att ifrågavarande begrepp må erhålla en

med hänsyn till det praktiska livets skiftande krav lämpad tolkning, bar

jag ej ansett någon omarbetning av förslaget böra äga rum i förevarande

hänseende.

Med anledning av lagrådets anmärkning har i första stycket av

1 § före ordet »flera» inskjutits orden »i regel».

Lika med lagrådet anser jag, att det arbete, som å apotek utföres

av den personal, som äger farmaceutisk utbildning eller tjänstgör för

att vinna sådan utbildning, bör falla utanför lagens tillämpningsområde.

Då emellertid nämnda personal i varje fall icke torde vara inbegripen

under begreppet arbetare enligt lagen, har lagrådets anmärkning i fråga

om det under 1 § e) upptagna undantag ej föranlett tillägg till förslaget.

I fråga om 1 § g) bar lagrådet ifrågasatt, att all kolning och sålunda

ej blott sådan, som bedrives som skogsarbete, skulle undantagas

från lagens tillämpning. Med hänsyn till att dylikt arbete, såsom även

lagrådet självt exemplifierat, i många fall bedrives under förhållanden,

som äro att jämföra med industriellt arbete i allmänhet, har jag icke

ansett mig kunna biträda detta förslag. Kolning, liksom tjärbränning,

skulle sålunda undantagas från lagen i den mån de bedrivas som skogsarbete.

Då någon missuppfattning beträffande stadgandets innebörd

härutinnan näppeligen synes vara att befara, har stadgandet bibehållits

med samma lydelse som i det remitterade förslaget.

Med anledning av vad lagrådet under 2 § hemställt har jag låtit

ordet »disponent» utgå ur detta lagrum.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Vid 3 § har lagrådet, efter att hava redogjort för det remitterade

förslagets bestämmelse därom, att arbetsrådet skall äga slutligen avgöra

vissa till detsamma hänskjuta frågor, ävensom motsvarande stadgande

i det för årets lagtima riksdag framlagda förslaget, enligt vilket arbetsrådet

allenast skulle äga avgiva utlåtande i berörda frågor, framhållit,

att det kunde vara föremål för tvekan vilkendera anordningen, som vore

den lämpligaste, men att det dock förefölle, som om mindre starka skäl

talade för den senast föreslagna utvägen. Enligt lagrådets uppfattning

skulle en snabb och efter de praktiska förhållandena avpassad lösning

av förekommande frågor om lagens tillämpning och tolkning kunna ernås

lika väl med en anordning i överensstämmelse med det för lagtima

riksdagen framlagda förslaget, som om arbetsrådet, på sätt i det

nu remitterade förslaget förordats, skulle äga meddela bindande beslut.

Såvitt jag kan finna skulle dock den nu föreslagna anordningen, med

hänsyn särskilt till den nuvarande rättegångsordningen vid underdomstolarna

på landet och den tidsutdräkt, som föranledes av ett överklagande

av vederbörande underrätts beslut, medföra ett snabbare definitivt

avgörande av frågorna. Och framför allt måste nämnda anordning medföra

större möjlighet att vinna en rättstillämpning, som är enhetlig och

grundad på verklig sakkännedom. Vad särskilt angår enhetligheten må

framhållas, att de rättsfrågor, för vilkas avgörande en tolkning av den

föreslagna lagen kan bliva erforderlig, sannolikt i flertalet fall komma

att uppstå i brottmål. Gällande regler om fullföljdsrätt och de i förevarande

lag föreslagna straffskalorna föranleda, att nämnda frågor allenast

i ett fåtal fall komma under högsta domstolens prövning, vadan

med den i den förra propositionen föreslagna anordningen en enhetlig

praxis svårligen skulle kunna vinnas. Den av lagrådet uttalade farhågan

att arbetsrådets ställning såsom i sista hand avgörande myndighet skulle

medföra, att arbetsrådet skulle bliva så betungat av arbete, att den

eftersträvade snabbheten i besluten motverkades och rådets rekrytering

med i det praktiska livet erfarna personer försvårades, torde vara överdriven

och icke böra tillmätas avgörande betydelse. På grund jämväl

av vad sålunda ytterligare anförts anser jag mig icke böra frångå det

remitterade förslagets ståndpunkt i denna del.

För den händelse verklig avgöranderätt skulle tillkomma arbetsrådet,

ifrågasätter lagrådet, att, så snart fråga vid domstol uppkommer, huruvida

lagen är tillämplig å visst arbete eller huruvida viss arbetstagare

är att räkna såsom arbetare enligt lagen, frågan skulle hänskjutas till

arbetsrådet. Härigenom skulle dock enligt min mening riskeras, att,

särskildt under första tiden av arbetsrådets verksamhet, då arbetsbördan

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

47

säkerligen i alla fall blir avsevärd, rådet skulle bliva allt för överhopat

med arbete, och då part tillerkänts rätt att hänskjuta fråga av förevarande

beskaffenhet till arbetsrådet, lärer garanti för enhetlighet i domstolarnas

avgöranden vara åvägabragt i den omfattning, som skäligen

kan anses påkallad.

I enlighet med lagrådets hemställan har föreskriften, att då fråga

av domstol hänskjutes till arbetsrådets avgörande, målet skall förklaras

vilande i avbidan på arbetsrådets beslut, utbytts mot en bestämmelse

att, innan arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda, slutligt utslag

i målet ej må av domstolen meddelas.

Lagrådets mening rörande önskvärdheten av en redaktionell ändring

i 4 §, andra stycket, har jag funnit mig kunna biträda.

Lagrådet har framställt erinran mot den i 5 § sista stycket vidtagna

ändring, varigenom för den genomsnittliga beräkningen av arbetstiden

uppställts en begränsning av fyra veckor. Av skäl, som anförts

vid remissen till lagrådet av förevarande förslag, finner jag mig böra

vidhålla förslagets ståndpunkt i förevarande avseende. Emellertid har i

lagrummet vidtagits en formell jämkning i enlighet med vad lagrådet

hemställt.

Mot det tillagda sista stjmket i 7 § har av lagrådet anmärkts, att

det vore onödigt och vilseledande. Från lagteknisk synpunkt sett har

anmärkningen otvivelaktigt fog för sig i förstberörda avseende. Under

lagförslagets behandling har det emellertid från vissa håll gjorts gällande,

att lagens ifrågavarande bestämmelser om övertidsarbete skulle kunna

tolkas därhän, att de för arbetsgivaren medförde rätt att påfordra sådant

arbete. Med hänsyn till angelägenheten av att lagtexten är så tydlig

som möjligt för alla dem, som skola träffas av dess bestämmelser, kar

jag funnit övervägande skäl tala för bibehållande av ifrågavarande stadgande

i det remitterade förslaget, därvid emellertid vidtagits den av

lagrådet förordade förändringen av orden »kan vara» till »kan auses vara».

Ehuru det varit mest följdriktigt, om bestämmelserna rörande arbetsrådets

organisation och verksamhet, på sätt lagrådet förordat, sammanförts

i en särskild lag, har jag emellertid med hänsyn till förevarande

lagstiftnings provisoriska karaktär ej ansett mig böra ifrågasätta

en sådan mer genomgående omarbetning av förslaget.

Lagrådet har med hänsyn till den arbetsbörda, som åtminstone till

en början skulle komma att vila på arbetsrådet, ansett tvivelaktigt, om

antalet utan förslag utsedda ledamöter i arbetsrådet vore tillräckligt.

Ehuru det vill synas antagligt, att denna farhåga saknar grund, torde

det dock ej vara uteslutet, att särskilt under rådets första arbetsperiod

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

en förstärkning av ledamöternas antal kan bliva av behovet påkallad,

så att rådet må kunna arbeta å två avdelningar. På grund bärav har

försiktigheten synts bjuda, att antalet ledamöter i rådet sättes till »minst»

sju, varmed möjlighet förefinnes att i fall av behov förstärka de omedelbart

av Konungen utsedda ledamöternas antal. I samband härmed

hava vissa andra därav betingade jämkningar vidtagits i 9 §.

Med anledning av lagrådets beträflande sistnämnda paragraf gjorda

anmärkningar har densamma i övrigt omarbetats och kompletterats i

av lagrådet angivna hänseenden. Därvid hava bestämmelserna i 3 §

sista stycket och 15 § i det remitterade förslaget sammanförts med 9 §,

i samband varmed ändring i numreringen av 16 och 17 §§ i samma

förslag vidtagits.

Slutstadgandet i lagen har omredigerats i huvudsaklig överensstämmelse

med vad lagrådet hemställt. Härvid har föreslagits, att vad

lagen innehåller beträffande arbetsrådets befogenhet och verksamhet

skall lända till efterrättelse från och med den 1 november 1919, hviket

givetvis förutsätter, att arbetsrådet blivit dessförinnan efter i vederbörlig

ordning avgivna förslag tillsatt. Något uppskov, på sätt lagrådet

ifrågasatt, med lagens ikraftträdande, utöver vad det remitterade förslaget

innehåller, har jag ej ansett mig böra ifrågasätta.

Slutligen hava i förslaget vidtagits en del formella jämkningar, för

vilka särskild motivering ej torde påkallas.

Föredraganden hemställde därefter, att det sålunda ändrade förslaget

till lag om arbetstidens begränsning måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Hallenborg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:14 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Alaj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning ävensom i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. Rskr. 1919:15 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om reglering av arbetstiden för sjuksköterskor och sjuksköterskeelever. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1919:16 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande arbetstiden inom gruvindustrien. s. 3 i texten
  4. 2SärU 1919:1 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten