Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m

1919-07-03 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:9 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919

års klass m. m.; given Stockholms slott den 2 augusti

1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. in.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
Utan

hinder av vad i § 27 värnpliktslagen stadgas rörande värnpliktigs

utbildningstid må Konungen förordna,

dels att första tjänstgöringen för vapenföra värnpliktiga av 1919 års

klass, med undantag av dem, som nämnas under B eller C i § 27 mom.

1, skall . .

vid fotfolket utgöra etthundratjugu dagar och taga sm början under

första eller andra året,

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst utgöra etthundratjugu

dagar, .

vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst utgöra etthundrafemtio dagar

och taga sin början under andra året, samt

vid intendenturtrupperna utgöra etthundraåttio dagar;

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 8 käft. (Nr 9.) 2864 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

dels ock att tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga av

1919 års klass, med undantag av dem, som nämnas under B eller C i

§27 mom. 2, skall utgöra sammanlagt tvåhundratio dagar.

§ 2.

Uti § 26 mom. 2 och 3 värnpliktslagen föreskriven uttagning för

utbildning till underbefäl ellör fackmän skall icke äga rum bland värnpliktiga,

tillhörande 1919 års klass.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. Ä. Nilson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

3

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 augusti 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnee,

Statsråden Petersson,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

LTndén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Nilson,

följande:

»Uti en till innevarande års riksdag avlåten proposition, nr 410,

föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga följande förslag till

Lag:

om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m.

Härigenom för ordnas som följer:

§ 1-

Utan hinder av vad i § 27 värnpliktslagen stadgas rörande värnpliktigs

utbildningstid må Konungen förordna,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

dels att första tjänstgöringen för vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass

skall

vid fotfolket utgöra etthundratjugu dagar och taga sin början under första

eller andra året,

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst utgöra etthundratjugu

dagar,

vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst utgöra etthundrafemtio dagar och

taga sin början under andra året, samt

vid intendenturtrupperna utgöra etthundraåttio dagar;

dels oclc att tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års

klass, med undantag av dem, som nämnas under B eller C i § 27 mom. 2, skall

utgöra sammanlagt tvåhundratio dagar.

§ 2.

Uti § 26 mom. 2 och 3 värnpliktslagen föreskriven uttagning för utbildning

till underbefäl eller fackmän skall icke äga rum bland värnpliktiga, tillhörande

1919 års klass.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Motiven till den sålunda föreslagna lagen återfinnas uti det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

den 27 maj 1919.

Ifrågavarande lagförslag blev emellertid icke av riksdagen antaget.

Med hänsyn därtill, att proposition i ämnet synts böra ånyo avlåtas

till den urtima riksdag, som av Kungl. Maj:t numera blivit sammankallad

till den 4 innevarande augusti, hava förnyade utlåtanden inhämtats

från de militära myndigheterna, varvid chefen för generalstaben

anbefallts att särskilt till behandling upptaga det uttalande av försvarskommissionen,

som återgåves i den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna

propositionen nr 410, varvid borde utredas, huruvida och i vad mån en

nedsättning av tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga av 1919

års klass under den i sagda proposition föreslagna tidslängden (210 dagar)

måtte kunna ifrågakomma, under förutsättning att första tjänstgöringen

för vapenföra värnpliktiga av samma årsklass begränsades på

i propositionen angivet sätt;

varjämte chefen för marinstaben anbefallts att i samråd med chefen

för kustartilleriet före den 20 juli 1919 — under förutsättning att, i anslutning

till vad försvarskommissionen i yttrande den 24 maj 1919 uttalat,

en ytterligare avkortning utöver den i berörda proposition till 1919

års lagtima riksdag föreslagna tjänstgöringstiden av 210 dagar för icke

vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass kunde ifrågakomma — avgiva

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 9.

yttrande beträffande det lägsta antalet tjänstgöringsdagar för beinälda

kategori värnpliktiga, som med hänsyn till vid marinen föreliggande omständigheter

i avseende å ifrågavarande värnpliktiga borde stadgas.

De med anledning härav inkomna yttrandena återgivas uti närslutna

bilagor (bil. A, B och C).

Vad cheferna för general- och marinstaberna och chefen för kustartilleriet

anfört giver mig icke anledning att frångå den ståndpunkt i

ämnet, som jag förut intagit. Samma skäl, som jag anfört i mitt yttrande

till statsrådsprotokollet vid avlåtande av propositionen nr 410 till

detta års lagtima riksdag, tala efter min mening alltjämt för en sådan

begränsning av utbildningstiden för 1919 års värnpliktiga, som i sagda

proposition föreslogs.

Vad särskilt angår tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga,

hava cheferna för generalstaben och marinstaben förklarat sig anse, att

någon nedsättning i dessa värnpliktigas tjänstgöringstid under den i

propositionen nr 410 föreslagna icke kan ifrågakomma. ISågon ytterligare

utredning av denna fråga har på grund av den knappa tiden intill

urtima riksdagens sammanträde icke medhunnits. Under sådana

förhållanden torde propositionen även i denna del böra avlåtas i samma

skick som till sistlidna lagtima riksdag. Då emellertid tidpunkten numera

snart torde vara inne för igångsättande av den allmänna utredning

rörande begränsning av våra försvarsanstalter, som sedan världskrigets

upphörande varit avsedd, lärer frågan om de icke vapenföras tjänstgöringstid

i detta sammanhang komma att bliva föremål för ytterligare

prövning. I varje fall utgår jag från den förutsättningen, att därest

genom senare beslut den sammanlagda utbildningstiden för de fotfolkettilldelade

vapenföra värnpliktiga skulle komma att understiga 210 dagar,

motsvarande avkortning bör äga rum för de icke vapenföra.

På grund av vad jag sålunda anfört, och med åberopande av mitt

yttrande till förenämnda statsrådsprotokoll den 27 maj 1919 får jag

hemställa, att ovanberörda förslag till »Lag om ändrad utbildningstid

för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m.» måtte, med vidtagande

av en formell jämkning i avfattningen av § 1, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj :t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. E. Odliner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 9.

Bil. A.

Till Statsrådet och Chefen för Knngl. Lantförsvarsdepartementet.

Den 27 sistlidne maj avgav jag under nr 232 genom D. S. den 23

i samma månad infordrat yttrande över »Förslag till Lag om ändrad

utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m.». Det lagförslag,

över vilket mitt förnyade yttrande nu genom D. S. den 13 sistlidne

juni infordrats, är av fullständigt samma lydelse som det, över

vilket mitt ovan nämnda yttrande avgavs. Vad jag där anfört, gäller

således även det nu föreliggande förslaget.

Dessutom får jag beträffande det nu föreliggande förslaget vördsamt

anföra följande.

Någon motivering har icke medföljt detta. För att rätt kunna bedöma

dess innebörd har det dock i vissa fall befunnits nödvändigt att

söka finna motiven till lagförslaget. Såsom jag ovan anfört, är det förslag,

över vilket mitt yttrande avgavs den 27 sistlidne maj, av fullständigt

samma lydelse som det till mig nu överlämnade. Jag har därför

ansett, att vad som till statsrådsprotokollet nämnda dag anfördes, även

gäller det föreliggande lagförslaget. Riktigheten av denna åsikt synes mig

bestyrkt av D. S. den 21 sistlidne juni, varuti departementschefen bland

annat fäster min uppmärksamhet på att i det genom D. S. den 13 sistlidne

juni begärda yttrandet borde till behandling upptagas det uttalande

av försvarskommissionen, som återgives i den till 1919 års lagtima riksdag

avlåtna propositionen nr 410.

Uti det nu infordrade yttrandet hava synts mig böra i främsta rummet

behandlas de skäl, som ligga till grund för, samt de förhållanden,

vilka sammanhänga med uti mitt föregående yttrande i frågan framställt

förslag i ändamål att bereda bättre möjligheter åt infanteriet, än de uti

remisshandligen föreslagna. På grund av den vid föregående yttrandes

avgivande strängt begränsade tiden var det icke möjligt att då, annat

än i förbigående, beröra desamma.

Uti mitt yttrande den 27 sistlidne maj framhöll jag sålunda, att

djupgående förändringar måste genomföras i infanteriets beväpning, taktik

och utbildning, om detta, huvudvapnet, skulle kunna självt, och därmed

för hela fälthären återvinna den forna offensivkraften.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

7

Vad infanteriets beväpning beträffar, har denna under världskriget,

främst i de krigförande länderna, undergått stora förändringar. I början

av kriget utgjordes den i regeln endast av gevär och bajonett, varjämte

ett fåtal kulsprutor ingingo i infanteritruppförbanden. Under krigets

lopp har infanteriet till så stor omfattning försetts med nya stridsmedel,

att man med fog kan påstå, att en ombeväpning ägt rum. Härtill kommer,

att tekniska hjälpmedel i stor omfattning tilldelats detta truppslag.

Till en början torde man, åtminstone på vissa håll, ansett, att de nya

stridsmedlen och tekniska hjälpmedlen hade sin användning uteslutande

under det så kallade ställningskriget. De rörliga operationerna under

världskriget påvisa emellertid oemotsägligt nödvändigheten av att även

under dylika operationer i erforderlig omfattning medföra andra stridsmedel

och tekniska hjälpmedel än dem, som före kriget tillhörde infanteriet.

En ombeväpning i lämplig omfattning av även vårt infanteri och i

samband därmed dess förseende med erforderliga tekniska hjälpmedel

synes därför icke längre kunna uppskjutas.

De viktigaste under kriget i de krigförande arméerna tillkomna

stridsmedlen vid infanteriet äro handgranater, gevärsgranater, granatkastare

samt infanterikanoner. Dessutom hava kulsprutorna i synnerligen

hög grad ökats till antalet, varjämte en ny typ •— den lätta —

har tillkommit. Av övrig materiel och tekniska hjälpmedel tillkomna

under kriget må såsom de viktigaste nämnas belysningsmedel, gasskydd,

infanteripionjärutrustning samt viss signalmateriel.

Av dessa stridsmedel och tekniska hjälpmedel m. m. finnas numera

ur teknisk synpunkt fullt godtagliga normaltyper. Anskaffniugen av för

vårt infanteri erforderliga stridsmedel m. m. borde således omedelbart

kunna igångsättas. Först och främst måste dävid anskaffas så mycken

materiel av olika slag, att en modern utbildning av infanteriet möjliggöres;

med den nuvarande materielen är detta icke i tillräcklig grad

möjligt. Anskaffningen av utbildningsmaterielen skulle samtidigt utgöra

en provbeställning, varunder olika materielslags särskilda lämplighet

för våra förhållanden samt det antal uti vilket olika stridsmedel in. m.

böra ingå uti olika truppförband m. m. skulle slutligt utrönas.

Tidpunkten för anskaffning av materielen synes för närvarande i viss

mån lämplig. Sedan krigsoperationerna avslutats, fortskrider givetvis

icke krigsmaterielens utveckling m. m. med samma hastighet som förut.

Dessutom föreligga numera jämförelsevis omfattande uppgifter rörande

främmande makters krigsmateriel av här ifrågavarande slag m. in. Kostnaderna

för anskaffning av så mycket materiel, som erfordras för infam

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.is Proposition Nr 9.

teriets utbildning, synas icke behöva uppgå till några allt för stora

belopp.

Infanteriets taktik bär under kriget med hänsyn till tillkomsten av

de nya stridsmedlen m. m. undergått betydande förändringar, ej blott

under det så kallade ställningskriget utan även under det rörliga kriget.

Till stridskrafterna på marken hava kommit stridskrafterna i luften. Till

de ändrade förhållandena måste hänsyn tagas.

Tillkomsten av de nya stridsmedlen och tekniska hjälpmedlen har

i hög grad försvårat infanteriets utbildning. Ett nutida infanteri måste

utbildas uti att uppträda mot en fiende, utrustad med fullt modern materiel,

samt uti att självt handhava dylik. Vårt infanteris utbildning kan

icke längre förbliva oförändrad, utan måste vid densamma hänsyn tagas

till att den eventuella motståndaren är utrustad med dylik materiel.

Åven av det skäl, att de nya stridsmedlen och tekniska hjälpmedlen

måste anskaffas, om ej förr så vid krigsutbrott, måste utbildningen

snarast omläggas.

För att belysa, hur komplicerad och tidskrävande infanteriets utbildning

är, må anföras följande.

Under senare delen av kriget utgjordes inom vissa arméer infanteriets

förbindelsemedel av telefon, optisk- och ljudsignalering, jordtelegraf,

radiotelegraf, rapportskott, signaler och andra förbindelsemedel till flygare,

rapportkarlar och stafettkedjor samt rapporthundar och brevduvor.

Infanteriets pionjärer hava under kriget haft att utföra ej blott de

lättare förstärknings- och förbindelsearbeten, som åligga infanteriet i

allmänhet, utan dessutom i stort sett samma arbeten som fältingenjörtrupperna.

Den så kallade stormtruppspersonalen, vilken till växlande antal utbildas

inom de krigförande arméerna för särskilt krävande uppdrag, har,

efter avslutad allmän infanteriutbildning, meddelats särskild utbildning

under flera veckor.

För betjäning av kulsprutor och granatkastare m. m. hava inom

truppförbanden ett visst antal man utbildats. Vid kulspruteutbildriingen

har en icke obetydlig del av utbildningstiden måst anslås åt övningar

i beskjutning av luftmål.

Med hänsyn till nödvändigheten att städse hava personal i reserv

till förfogande för betjäning av kulsprutor och de särskilda strids- och

hjälpmedlen har det under kriget befunnits oundgängligen nödvändigt

att utöver det ordinarie betjäningsmanskapet utbilda sådant i reserv i

stor omfattning. I kulsprutetjänst har man sålunda utbildat förutom i

huvudsak allt befäl även en stor procent av infanteriets meniga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 9.

9

Till utbildning med gevär bär kommit sådan med handgranat.

Vid allt detta är att märka, att all stridsverksamhet m. m. måste

inövas även med påsatt gasskydd.

All befälspersonal har, i ändamål att bibringa densamma större

färdighet att föra befäl under de olika förhållanden, varunder infanteriet

kan komma att uppträda, meddelats, förutom allmän infanteriutbildning,

även eu icke alltför ytlig utbildning i kulsprutetjänst, storm trupp- och

pionjärtjänst. Dessutom har ett visst antal bibringats en synnerligen

grundlig utbildning i olika specialgrenar.

Den under kriget för utbildningen till buds stående tiden har icke

medgivit, att alla infanterister kunnat utbildas uti samtliga de olika slag

av tjänster, som numera förekomma vid infanteriet. Man har därför

nödgats att specialisera utbildningqn å olika grupper. Åven vid vårt

infanteri har den under kriget framkomna specialiseringen börjat tillämpas.

Fördelarna härav hava varit påtagliga. Hittills vunna erfarenheter

synas dock giva vid handen, att vår förut till förfogande stående utbildningstid

icke ens med specialisering i Utbildningen varit tillräcklig för

att i erforderlig grad tillgodose de nytillkomna utbildningsgrenarna.

De beräkningar angående övningstidens längd m. m., som uppgjorts

för 1914 års härordning, äga således icke längre giltighet. Behovet av

ökad övningstid vid infanteriet synes mig vara betydligt större än vid

de övriga truppslagen. Jag anser därför oriktigt att, såsom i lagförslaget

skett, låta minskningen i övningstiden gå ut över det truppslag, som

mest är i behov av ökad sådan, och får framhålla att detta mitt uttalande

— med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda infanteriet för

uppträdande mot en fiende, utrustad med den under kriget nytillkomna

materielen — gäller även i det fall, att nytillkommen utbildningsmateriel

av olika slag icke anskaffats före våren 1920.

Därest de förhållanden, som föranlett förslaget om inskränkning i

utbildningstiden för årsklassen 1919, skulle anses råda även under utbildningsåret

1920—1921, synes det mig — jämlikt departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet den 27 sistlidne maj, att hans avsikt

vore att föreslå förläggningen av tjänstgöringen för 1919 års klass'' tillhörande

infanteriet till år 1920, med början under våren — som om

under hösten och vintern 1920—1921 inga större värnpliktskontingenter

av infanteriet skulle komma att vara i tjänstgöring. Uti det förslag till

inskränkning i övningstiden, varöver jag den 27 sistlidne maj avgav

yttrande, förekom icke något uttalande, varav det framgick, att årsklassen

1919 tillhörande infanteriet skulle i sin helhet inkallas på våren.

Enligt lagförslaget skall första tjänstgöringen för årsklassen 1919 taga

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 8. höft. (Nr 9.) 2 364 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 9.

sin början under första eller andra året; i enlighet härmed kunde sålunda,

därest så befunnes nödvändigt, inryckning av värnpliktiga även

förläggas till hösten.

Med en så kort första utbildning vid infanteriet som den för årsklassen

1919 vare sig uti lagförslaget angivna eller av mig uti yttrande

den 27 sistlidne maj föreslagna är det givetvis omöjligt att tillgodose

de krav på allsidig användbarhet, som måste ställas på nämnda årsklass.

Därest hela årsklassen 1919 inrycker på våren och icke andra vapenföra

värnpliktiga i erforderlig omfattning inkallas till tjänstgöring under

hösten och vintern 1920—1921, kommer otvivelaktigt infanteriets användbarhet

med de mångsidiga krav, som numera ställas på detta truppslag,

att icke oväsentligt sjunka. Därvid är särskilt att framhålla omöjligheten

av att om icke vapenföra värnpliktiga i erforderlig omfattning

finnas i tjänst under vintern 1920—1921 verkställa den utprövning av

olika stridsmedels särskilda lämplighet för våra förhållanden m. m., som

ovan föreslagits, och vilken vintertid torde vara särskilt nödvändig.

Under den förutsättning,* som ovan angivits, och av de skäl, som

där anförts, synes det mig icke lämpligt att inkalla hela årsklassen 1919

tillhörande infanteriet på våren, utan synas vissa delar av densamma

böra, trots därmed förenade olägenheter, inkallas på hösten.

Ett ytterligare skäl för att till prövning ofördröjligen upptaga frågan

om infanteriets ombeväpning samt i samband därmed stående ändrad

taktik och utbildning är att söka däruti, att det måste anses uteslutet,

att icke modern beväpning och utrustning anskaffas om ej förr så åtminstone

vid ett krigsutbrott, eller sedan krig utbrutit. Ombeväpningen

måste då försiggå under kriget med därmed förknippade synnerligen

stora svårigheter. I avsikt att förbereda en dylik ombeväpning bör

snarast åtminstone utbildningsmateriel anskaffas samt den allra mest

oundgängliga personalen — såväl fast anställda som värnpliktiga — utbildas

för den nya materielens handhavande, varvid måste beaktas såväl

sommar- som vinterutbildningens olika krav. Åven innan materiel hunnit

anskaffas, måste i den mån så ske kan vid utbildningen tagas hänsyn

till kravet på personalens utbildning uti att uppträda mot eu fiende utrustad

med modern materiel.

Frågan om infanteriets ombeväpning samt dess förändrade taktik

och utbildning är av betydande omfattning. Om densamma ofördröjligen

upptages till behandling, borde anskaffning av utbildningsmaterielen

kunna medhinnas före våren 1920. Till nämnda tidpunkt måste, även

om ny materiel icke anskaffats, reglementen och utbildningsföreskrifter

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

i sina huvuddrag föreligga omarbetade, om årsklassen 1919 skall kunna

bibringas sa god utbildning, som tillgänglig utbildningstid möjliggör.

Givetvis vore det önskvärt att före repetitionsövningarnas början innevarande

år medhinna ovan omnämnd omarbetning av reglementen och

instruktioner. Detta torde dock icke kunna ske. Däremot borde det

icke möta bestämda hinder att före ifrågavarande tidpunkt medhinna

utarbetandet av de utbildningsanvisningar m. m., som i främsta rummet

erfordras för moderniseringen av till repetitions- och reservtruppövning

inkallade årsklassers utbildning.

Vid den av departementschefen uti anförandet till statsrådsprotokollet

den 27 sistlidne maj omnämnda försvarsutredningen torde, enligt

försvarskommissionens yttrande över förslaget till lag för årsklassen

1919, värnpliktstjänstgöringens ordnande bliva föremål för ingående

undersökning. För att en dylik undersökning skall kunna giva godtagliga

resultat, fordras emellertid bl. a. att erfarenheter föreligga beträffande

de frågor, som ovan behandlats. Ovan föreslagen anskaffning

av utbildningsmateriel samt utredning m. m. rörande infanteriets utbildning

skulle därigenom kunna ingå såsom ett led uti eller åtminstone

förbereda, utan att ändock föregripa den allmänna försvarsrevisionen.

Därigenom borde tidsvinst kunna göras, vilket synes vara till fördel.

Med anledning av D. S. den 21 sistlidne juni får jag ytterligare

anföra följande.

Beträffande de icke vapenföras tjänstgöringstid får jag framhålla,

att det genom en utbildningstid av 210 dagar möjliggöres att hålla med

hänsyn till lägförslagets inskränkningar i övrigt oundgängligen erforderligt

antal icke vapenföra i tjänst samt att under den tid, då olika kontingenter

icke vapenföra förskjuta varandra, bibringa dem den allra

mest oundgängliga utbildningen. Jag anser även, att bestämmelserna i

Värnpliktslagen § 27, mom. 2 E skola lända till efterrättelse även beträffande

det remitterade lagförslaget.

Någon nedsättning uti den i propositionen n:r 410 föreslagna tjänstgöringstiden

för de icke vapenföra kan därför enligt min åsikt icke

ifrågakomma.

Stockholm den 11 juli 1919.

K. G. BILDT. •

Chef för Generalstaben.

E. af Klercker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 9.

Bil. -B.

Till Konungen.

Med anledning av nådiga skrivelsen av den 21 juni 1919 får jag

i underdånighet avgiva följande utlåtande.

Mot den i lagförslaget angivna längden (210 dagar) av tjänstgöringstiden

för vissa icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass

tilldelade marinen i allmän tjänst, sjötjänst och stationstjänst har jas:

intet att erinra.

Beträffande det lägsta antal tjänstgöringsdagar för ovannämnda

kategorier värnpliktiga av 1919 års klass anser jag med hänsyn till

den minskning i värnpliktskontingenten vid marinen, som ägt rum och

som ytterligare kan förväntas, en ännu större avkortning av tjänstgöringstiden

ej vara tillrådlig, enär tjänstens skötande i annat fall torde

komma att möta betydande svårigheter.

Rörande kustartilleritjänst tilldelade värnpliktiga får jag hänvisa till

bifogade yttrande från Chefen för Kungl. Kustartilleriet.

Stockholm den 10 juli 1919.

Underdånigst

H. von KRUSENSTIERNA.

Sture Håkanson.

Bil. C.

Till Chefen för Marinstaben.

Med anledning av Eder skrivelse n:r 389/19 med begäran om yttrande

angående eventuell nedsättning av tjänstgöringstiden för icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 9. 13

vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass, får jag härmed äran meddela

följande.

Med hänsyn till det ringa antal militärarbetare, som tilldelas kustartilleriet,

samt den härav alstrade olägenheten, att de vapenföra värnpliktigas

liksom stammanskapets tjänstgöringstid i alltför stor utsträckning

måste tagas i anspråk för tjänstgöring, som ej är av militärt värde

— vilket ogynnsamma förhållande tidigare av mig vid upprepade tillfällen

framhållits — anser jag, att vad kustartilleriet beträffar, den i

lagförslaget ifrågasatta nedsättningen av de icke vapenföra värnpliktigas

tjänstgöringstid måste avstyrkas.

Det lägsta antal tjänstgöringsdagar för de icke vapenföra värnpliktiga,

som med hänsyn till vid kustartilleriet föreliggande omständigheter

bör stadgas, kan ej sättas lägre än till 240 dagar, för så vitt ej

en väsentligt ökad tilldelning av dylika värnpliktiga äger rum, något

som dock icke lärer vara att förvänta, enär i detta syfte gjorda tidigare

framställningar icke bifallits.

Remisshandlingen återgår.

Stockholm den 3 juli 1919.

H. WRANGEL.

A. von Schinkel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:10 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. s. 4 i texten
  2. 3SärU 1919:8 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass in. in., dels ock s. 1 i texten
  3. 3SärU 1919:2 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majt:s proposition med förslag till lag om befrielse för vissa värnpliktiga från skyldighet att fullgöra reservtruppövning, s. 2 i texten
  4. KU 1919:1 (urtima riksdagen) Memorial, angående talmannens i första kammaren vägran av proposition å remiss av en inom kammaren väckt motion s. 2 i texten
  5. 3SärU 1919:1 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majt:s proposition med förslag till lag angående befrielse för värnpliktiga av 1918 års klass från fullgörande av viss värn s. 2 i texten