Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt värnpliktige A. Kalldins änka och minderåriga barn

1919-01-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:10, Angående ersättning åt värnpliktige A. Kalldins änka och minderåriga barn

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 10.

t

Nr 10.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

åt värnpliktige A. Kalldins änka och minderåriga barn;

given Stockholms slott den 17 januari 1919.

•

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

avlidne värnpliktige A. Kalldins änka Gertrud Elvira Kalldin, född

Lindgren, och makarnas fyra minderåriga barn må — utan hinder

därav, att Kalldin avlidit efter utgången av den i § 4 av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, angivna tid av två år från det sjukdomen

blev känd -— från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning

kunna anses berättigade.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. .1 samt. 10 käft. (Nr 10—11J «19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj.is Proposition Nr 10.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

17 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

»Uti § 1 av förordningen den 18. juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,

därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, staten skall utgiva

ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning

utgives jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas

under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från

det sjukdomen blev känd, utgiver staten, enligt § 4 mom. 3 a) och b) i

nämnda förordning, dels begravningshjälp med 75 kronor, dels ock till

änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan uppkom, en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 10.

årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge hon lever ogift, och

till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller födes därefter

i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av 90 kronor irån dödsfallet,

till dess det uppnått femton års ålder, dock att där livräntor till

efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande

till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp

nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning lortfar.

I överensstämmelse med riksdagens därom fattade beslut nava

genom kungl. kungörelse den 28 juni 1918 bestämmelser utfärdats angående

viss höjning för år 1918 av ersättning, som utgår jämlikt förenämnda

förordning den 18 juni 1909.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 september 1918 dagtecknad

skrift har värnpliktige Ä. Kalldins änka Gertrud Elvira Kalldin, född

Lindgren, anhållit att komma i åtnjutande av något understöd för sig

och sina fyra minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Under värnpliktstjänstgöring vid Svea artilleriregemente i januari

månad år 1915 vid resa till Gottland för deltagande i en mobiliseringsövning

ådrog sig värnpliktige Kalldin genom förkylning sjukdom, tör

vilken han genom militär myndighets försorg erhöll vård i Tingstäde

från och med den 22 i nyssnämnda månad till och med den 14 därpåföljande

mars. Under tiden från och med den lo mars till och med

den 18 september samma år uppbar han från riksförsäkringsanstalten

sjukhjälpsersättning samt åtnjöt under nämnda tid vård a Löwenströmska

lasarettets lasaretts- och tuberkulosavdelningar. Såsom ytterligare ersättning

för den Kalldin under nämnda militärtjänstgöring ådragna

sjukdomen, lungtuberkulos, tillerkände riksförsäkringsanstalten honom

enligt beslut den 20 maj 1916 en livränta att tillsvidare från och med

den 19 september 1915 till och med den 30 juni 1917 utgå med 450

kronor för år räknat, i sammanhang varmed riksförsäkringsanstalten

förbehöll sig att framdeles meddela beslut, huruvida och till vilket belopp

ersättning efter utgången av den tid, för vilken livränta sålunda beviljats,

kunde tillkomma honom. Den 14 augusti 1917 avled Kalldin

till följd av lungsot, efterlämnande änkan, född den 19 januari 1886,

samt barnen Bertil Arvid, född den 19 november 1906, Karl Ewert,

född den 19 februari 1908, Ejvor Elisabet, född den 16 december 1911,

och Berta Mercedes, född den 2 december 1913.

Ansökan av

Gertrud Elvira

Kalldin, född

Lindgren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Yttrande av

arméförvaltningens

civila

departement.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 10.

Ankan Kalldin, som befinner sig i utblottade omständigheter och

måste anlita fattigvården i Husby Långhundra församling, där hon är

boende, erhåller visserligen från kommunen en hjälp av 50 kronor i

månaden, men detta belopp jämte den inkomst, hon genom sitt arbete

är i tillfälle att förskaffa sig, förslår ej under nu rådande dyra tider till

utgifterna för hennes och barnens uppehälle. Efter mannens frånfälle

ingav hon till riksförsäkringsanstalten ansökan om hjälp för sig och

barnen. Genom beslut den 22 september 1917 förklarade emellertid

riksförsäkringsanstalten sig, jämlikt föreskrift i § 4 av kungl. förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, icke kunna tillerkänna dem någon

ersättning enligt nämnda förordning, enär mannen Kalldins sjukdom

medfört döden senare än två år, från det densamma blivit känd.

Över förevarande ansökning har arméförvaltningens civila departement

den 24 september 1918 avgivit utlåtande samt därvid anfört,

att ehuru Kalldins efterlämnade änka och barn icke vore i den ställning,

att riksförsäkringsanstalten kunnat tillerkänna dem ersättning

enligt förordningen den 18 juni 1909, syntes det likväl kunna ifrågasättas,

huruvida icke — oaktat ovan omförmälda stadgande i § 4 av

nämnda förordning — någon ersättning i deras nödställda belägenhet

billigtvis borde beredas dem, på grund av att Kalldin under militärtjänstgöring

ådragit sig den lungsjukdom, varav han avlidit och som för

honom medfört rätt till livränta. Departementet tilläte sig att i sådant

avseende erinra, hurusom Kungl. Maj:t genom beslut den 18 januari 1918

medgivit, att till Emma Charlotta Kohlén fiuge såsom understöd åt

hennes dotter Sigrid Charlotta med värnpliktige A. Sture, vilken avlidit

till följd av lungtuberkulos, som han ådi’agit sig under militärtjänstgöring,

utbetalas ett belopp av 1,000 kronor för en gång från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond. I detta fall hade jämväl

Sture, som på grund av sjukdomen av riksförsäkringsanstalten tillerkänts

en årlig livränta av 450 kronor på viss tid, avlidit senare än två

år, från det hans sjukdom blivit känd, på grund varav anstalten, uppå

därom gjord ansökan, funnit någon ersättning till dottern Sigrid Charlotta

icke kunna utgå i anledning av dödsfallet. Därjämte ville departementet

omnämna, att 1918 års riksdag i ett särskilt fall medgivit en

avvikelse från bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

i det att riksdagen ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

att till förre volontären vid Fälttelegraf kåren Nils Josef Andersson finge

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 10.

— utan hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord

inom den i § 12 av sagda förordning föreskrivna tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för nämnda förordning kunde anses berättigad.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde civila departementet

— som ansåge det billigt, att antingen något understöd med visst

belopp, helst att utgå under vissa år, eller ersättning enligt grunderna

i § 4 mom. 3 b) av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillerkändes

änkan Kalldin och hennes barn i deras nödställda belägenhet — att

Kungl. Maj:t måtte antingen tilldela dem ett sådant understöd från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond eller till riksdagen avlåta

proposition om medgivande att till dem från samma fond utbetala ersättning

enligt nyssnämnda grunder. Därest Kungl. Maj:t skulle pröva

skäligt att till riksdagen avlåta proposition i sådant syfte, syntes det

dock först tillkomma riksförsäkringsanstalten att yttra sig om det ersättningsbelopp,

vartill de enligt ifrågavarande grunder kunde vara

berättigade.

Uti häröver den 18 november 1918 avgivet utlåtande har riksförsäkringsanstalten

e-rinrat om att lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete icke innehölle bestämmelse, att ersättning i anledning

av dödsfall skulle utgå allenast för såvitt dödsfallet inträffat inom

viss tid efter skadans inträffande. För närvarande vore inom riksförsäkringsanstalten

under utarbetande förslag till nya bestämmelser rörande

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

och torde riksförsäkringsanstalten härvid komma att föreslå

bestämmelser, som i möjligaste mån överensstämde med den nya olycksfallsförsäkringslagens

föreskrifter. Detta torde gälla även nyss berörda

ämne.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning i övrigt

till det utlåtande, som i ärendet avgivits av arméförvaltningens civila

departement, ville riksförsäkringsanstalten framhålla, att det syntes

vara med billigheten överensstämmande, att något understöd tillerkändes

änkan Kalldin och hennes förenämnda barn.

I detta sammanhang tilläte sig riksförsäkringsanstalten meddela,

att därest ersättning i anledning av värnpliktige Kalldius död skolat

utgå enligt förordningen den 18 juni 1909, riksförsäkringsanstalten

skulle hava utanordna! begravningshjälp med 75 kronor samt tillerkänt

änkan Kalldin, så länge hon levde ogift, och vart ett av de fyra barnen,

Yttrande av

riksförsäkringsanstalten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 10.

Departements
chefen.

till dess det uppnått 15 års ålder, årliga livräntor från den 14 augusti

1917, att utgå med belopp, beräknade i enlighet med de i § 4 av

nämnda förordning angivna grunder. Under den tid såväl änkan Kalldin

som samtliga barn varit berättigade till berörda ersättning, skulle livräntebeloppen

hava nedsatts för änkan från 180 kronor till 150 kronor

och för varje barn från 90 kronor till 75 kronor. Så snart någon av

ifrågavarande livräntor upphört att utgå, skulle emellertid de återstående

livräntetagarnas livräntor hava utgått med fullt belopp. De livräntebelopp,

som belöpt å år 1918, skulle hava förhöjts med 50 procent enligt

kungl. kungörelsen den 28 juni 1918 angående höjning för år 1918 av

ersättning, som utginge jämlikt förberörda förordning.

Om ock någon rätt till ersättning jämlikt förenämnda förordning

den 18 juni 1909 icke tillkommer sökanden och hennes barn, synes

likväl staten av billighetsskäl icke böra undandraga sig att till dem utgiva

dylik ersättning, och detta så mycket mindre som, enligt vad riksförsäkringsanstalten

anfört, vid den förestående revisionen av ifrågavarande

förordning sannolikt kommer att föreslås borttagande av den

i § 4 av förordningen nu stadgade tidsbegränsningen.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

avlidne värnpliktige A. Kalldins änka Gertrud Elvira Kalldin, född Lindgren,

och makarnas fyra minderåriga barn må — utan hinder därav,

att Kalldin avlidit efter utgången av den i § 4 av förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, angivna tid av två år från det sjukdomen blev

känd — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning

kunna anses berättigade.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1919:10a Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 tionde huvudtitel, innefattande anslagen pensionsoch indragning sstaterna. A. s. 7 i texten