Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen

1919-01-31 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:101, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Nr 101.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen; given

Stockholms slott den 31 januari 1919.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

§ 60.

1. När ärende skall slutligen avgöras, böra därtill hörande handlingar

uppläsas, så framt någon kammarens ledamot sådant äskar. Ej må

något mål, däri överläggning ägt rum, till slutligt avgörande företagas, förr

än kammaren på talmannens hemställan förklarat överläggningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall mom. 3 upptager, proposition framställas

i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva

föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda

på bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit

under överläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet

med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen

kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera

delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven. — Proposition

skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive

sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid skall bero,

så vida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; en var i övrigt

obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen

må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras

skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas,

justeras och anslås, samt omröstningen strax därefter verkställas;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 83 Käft. {Nr 101.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ta proposition nr 101.

men ej må proposition göras, om votering skall äga rum, ej heller någon

omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet och efter namnupprop.

Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen

i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till

storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och

hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som

en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur

rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller

i 32 § 2 mom. eller i tredje punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmäles,

skall alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående

voteringsproposition jämte kontraproposition vad i nästföregående mom.

sägs; och bör, sedan nämnda propositioner anslagits, omröstning genast

äga rum. Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta,

enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal

för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid

varje omröstning före sedlarnas uppräkning en bland dem uttaga och

genast förseglad avlägga. Om vid sammanräknandet av de övriga sedlarna

rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas

och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den avlagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter — — — gälla såsom riksdagens beslut.

Om vid sammanräkningen av de avgivna rösterna dessa befinnas

lika delade, nedlägge andra kammarens talman i en därtill avsedd rösturna

en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende,

tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres

då omröstningens utgång genom den sedel, som en av andra kammarens

ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att

namnsedlarna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade,

omärkta — — — lottning, när så erfordras.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 31 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»I det tal, varmed Eders Kungl. Maj:t öppnade innevarande års

riksdag, lämnades meddelande därom, att Eders Kungl. Maj:t förberedde

förslag om införande av öppen omröstning i riksdagen. Jag får

nu anmäla, att det förberedande arbetet härmed numera slutförts inom

justitiedepartementet och att förslag föreligger till ändrad lydelse av

§§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen med syfte att få införd öppen omröstning

vid fattande av beslut i allmänhet i riksdagens kamrar.»

Föredraganden uppläste det utarbetade förslaget och yttrade härefter:

»Inom de nutida folkrepresentationerna sker det slutliga avgörandet

av ärendena i regel på följande sätt. Sedan debatten förklarats avslutad,

har ordföranden (presidenten, talmannen) att förelägga församlingen

förslag till beslut över de yrkanden, som gjorts under förhandlingarna,

''framställa proposition''. En sådan proposition skall vara så

Öppen och.

sluten omröstning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl Maj:ts proposition nr 101.

avfattad, att den kan besvaras endast med ja eller nej. Svaret på propositionen

gives av församlingen antingen genom acklamation med jaeller

nej-rop eller ock på det sätt, att de, som vilja en viss utgång av

frågan, resa sig från sina platser, under det de, som hava den motsatta

meningen, förbliva sittande. Det förslag, som enligt ordförandens uppfattning

blivit med övervägande ja besvarat, anses då såsom antaget,

därest icke begäran framställes om omröstning eller votering, dessa ord

här, i enlighet med riksdagsordningens språkbruk, fattade i inskränkt och

egentlig bemärkelse. Denna omröstning, för vilken det utmärkande är

att den är förenad med räkning av rösterna, kan vara antingen öppen

eller sluten (hemlig), allt efter som innehållet av den röstandes votum genom

omröstningen blir känt eller det hemlighålles. — Angående val gälla vanligen^

särskilda regler.

Utländska

riksförsam
lingar.

Norge.

Danmark.

I de utländska riksförsamlingarna tillämpas i regel det öppna omröstningssättet,

så i våra grannländer Danmark och Norge samt i Amerikas

förenta stater, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien,

Tyskland, Ungern och Österrike. Emellertid ske val, även i

dessa stater, vanligen genom sluten omröstning. För hithörande bestämmelser

i vissa av nämnda stater skall jag nu i korthet redogöra.

I norska stortinget sker voteringen, då det ej gäller val, antingen

genom att de, som äro motståndare till det föreliggande förslaget, resa

sig från sina platser eller ock genom namnupprop. Omröstning med

namnupprop skall, om olika meningar antagas vara för handen, användas

i alla saker av någon vikt; påkallas detta omröstningssätt av en

medlem av tinget utan att presidenten anser det nödigt, bestämmes voteringssättet

genom omröstning utan debatt, vilken omröstning då sker

genom att medlemmarna resa sig eller förbliva sittande. Votering genom

namnupprop skall vidare äga rum, då presidenten eller en femtedel

av de röstande anser utgången av en votering, som skett genom att

medlemmar rest sig, vara oviss. Då rösterna äro lika delade, blir presidentens

röst avgörande. Val förrättas med slutna sedlar utan underskrift;

vid lika delade röster skiljer lotten.

För den danska riksdagen är beträffande såväl folketinget som landstinget

stadgat, att ordföranden vid alla tillfällen, då han har grund att

antaga enstämmighet vara för .handen, kan förklara ett förslag avgjort utan

omröstning, så framt icke någon begär sådan; detta gäller dock icke det

slutliga antagandet av ett lagförslag eller annat självständigt förslag.

Eljest sker omröstningen i regel genom att medlemmarna resa sig från

sina platser eller bliva sittande. Men om ordföranden anser utgången av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung! Maj:ts proposition nr 101,

eu på detta sätt företagen omröstning vara tvivelaktig eller om han eljest

så finner lämpligt eller om ett visst antal ledamöter, i folketinget minst

15, i landstinget minst 10, begär det, skall omröstningen ske genom namnupprop.

Sluten omröstning, medelst kulor, kan äga rum, då i folketinget

25, i landstinget 20 medlemmar skriftligen begära det. Namnen på de

medlemmar, som begära att omröstning skall ske genom namnupprop

eller medelst kulor, uppläsas i tinget. Äro rösterna för och mot ett förslag

lika delade, anses förslaget förkastat.

Enligt de hittills gällande bestämmelserna för den tyska riksdagen Tyska riket,

sker omröstning genom att ledamöterna resa sig eller bliva sittande.

Yinnes därmed icke ett säkert resultat, skrider man till räkning av ledamöterna.

Sedan dessa på presidentens anmodan lämnat plenisalen, återinträda

de i densamma, de ledamöter, som rösta ja, genom en dörr på

salens ena sida och de, som rösta nej, genom en dörr på andra sidan; vid

detta återinträdande sker räkning, vars resultat därefter tillkännagives

av presidenten. Om minst 50 ledamöter så yrka, anställes- omröstning

med namn (namentliclie Abstimmung). Varje ledamot avlämnar då en röstsedel,

upptagande hans namn och beteckningen ja, nej eller ’jag avstår''

(enthalte midt). Eösterna räknas, och de röstandes namn och vota upptagas

i det stenografiska protokollet. Vid lika röstetal anses propositionen

besvarad med nej. Val förrättas genom avlämnande av röstsedlar; äro

rösterna lika delade, sker lottning.

I den franska senaten och deputeradekammaren avgöras ärendena Frankrike,

antingen genom att ledamöterna resa sig eller iörbliva sittande (par assis

et levé) eller ock genom offentlig omröstning (scrutin public). Sistnämnda

omröstningssätt skall tillämpas, då omröstning par assis et levé två gånger

skett utan att ett säkert resultat vunnits, då fråga är om vissa lagar som röra

statsfinanserna, så ock eljest, då i senaten 10, i deputeradekammaren 20 ledamöter

skriftligen begärt det. Varje ledamot har två röstsedlar, en vit, som

betyder ja, och en blå, som betecknar nej; å sedlarna finnes hans namn

tryckt. Eösterna upphämtas i urnor från ledamöterna, som sitta kvar på

sina platser. Öppen omröstning kan ock, när sådant av ett visst antal

ledamöter påkallas, ske på tribunen (scrutin public å la tribune), då ledamöterna

själva nedlägga sina röstsedlar i en på tribunen framsatt urna.

Namnen på de ledamöter, som påkallat den öppna omröstningen, ävensom

de röstandes namn offentliggöras i den officiella tidningen. Öppen omröstning

kan, då skriftlig begäran därom framställes av nyssnämnda antal

ledamöter, förenas med namnupprop (scrutin a la tribune avec appel

nominal). Val ske genom hemlig omröstning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 101.

England.

Svenska riksdagen.

I engelska underhuset tillgår omröstningen på följande sätt. Talmannen

har att efter debattens avslutande framställa proposition. Sedan

denna besvarats med ja- eller nej-rop, tillkännagiver talmannen sin

uppfattning av svaret. Bestrides denna uppfattnings riktighet, vidtagas

förberedelser för en formlig omröstning (division). De ledamöter,

som icke vilja rösta, lämna på talmannens anmodan samlingssalen.

Därefter sker ännu en omröstning genom ja- och nej-rop, men om

även denna blir utan resultat, övergår huset till division, ''delning’. Denna

sker så, att de, som rösta ja, avlägsna sig genom en dörr på salens ena

sida, under det motpartiet avträder genom en dörr på motsatta sidan.

Vid utgåendet ur salen räknas ledamöterna, varefter de hava att i särskilda

till salen gränsande rum anmäla sig hos protokollsförare, som därom

göra anteckning. Sedan ledamöterna åter begivit sig in i samlingssalen,

bekantgöres där resultatet av räkningen. Listorna över de röstande

och deras vota befordras genast till trycket och bifogas det nästa dag utkommande

protokollet. Äro rösterna lika delade, har talmannen utslagsröst,

därvid det dock är tradition, att han om möjligt röstar så, att frågan för

den gången förfaller. I överhuset sker omröstningen i liknande former.

Enligt den gällande svenska riksdagsordningen skall omröstningen

vara sluten. Detta omröstningssätt har av ålder tillämpats inom den svenska

riksdagen. I vår första riddarhusordning (1626) förutsattes framställande

av proposition, som med ja eller nej kunde besvaras, och ehuru acklamation

naturligtvis var det ursprungliga sättet, varpå de församlade stånden

tillkännagåvo sin mening, fanns därjämte den slutna voteringen redan föreskriven

i samma riddarhusordning. I dess ^21 stadgades nämligen, att

rösterna för de till varje klass hörande familjer skulle särskilt av den, som

hade främsta sätet, ''samlas uti ett förtäckt fat’; och, sedan han uppräknat

dem, skulle han säga offentligen, huru många röster, som tillfallit var

mening, ''varefter röstsedlarna överantvardades åt lantmarskalken, vilken

sedan kollationerade dem och lät författa ett ordentligt beslut däruppå och

det offentligen uppläsa’. I 1723 års riksdagsordning § 16 stadgades, att ''då,

efter det talman givit till känna att uppehåll skall ske med diskurserna,

till votering skrides, detta på intet annat sätt ske bör än genom hoplagda

sedlar, som var och en från sig giver, de där omskakas och sedan

öppnas; därvid tillses, att intet mera än en sedel av vardera framlägges’.

Ur denna föreskrift ha de med nu gällande bestämmelser lika stadganden

i 1810 års riksdagsordning § 53 sitt ursprung.

I 1866 års riksdagsordning återfinnas hithörande bestämmelser

i §§ 60, 65 och 75. Enligt förstnämnda paragraf skall, sedan talmannen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

7

framställt proposition på bifall till det föreliggande förslaget, denna besvaras

av kammarledamöterna genom acklamation. Blir svaret nej och

anmärkningar i saken blivit under överläggningen gjorda, skall den följande

propositionen i enlighet med dem uppställas. Talmannen har att

tillkännagiva sin uppfattning av det lämnade svaret, varvid skall bero,

så vida ej votering begäres. Där sådan begäran ej framställes, är

frågan av kammaren avgjord i enlighet med den uppfattning, åt vilken

talmannen givit uttryck. Som antytt, har emellertid varje ledamot rätt

att påkalla votering, som då ej må vägras. Det är ock varje ledamot

obetaget att låta sin särskilda mening antecknas i protokollet.

Då votering skall företagas, skall voteringsproposition jämte tydlig

kontraproposition genast författas, justeras och anslås. Därefter följer

omedelbart voteringen, som skall ske med slutna sedlar; angående dessas

beskaffenhet stadgas i övrigt, att de skola vara tryckta och omärkta,

enkla och hoprullade. Till undvikande av lika röstetal för ja och nej

skall i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning

före sedlarnas uppräkning uttaga en bland dem och den genast

förseglad avlägga. Om vid sammanräknandet av de övriga sedlarna

rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och avgöra

beslutet; är pluralitet redan vunnen, skall den avlagda sedeln ouppbruten

genast förstöras.

Alltså kan man vid den parlamentariska omröstningen hos oss,

liksom i förutnämnda utländska riksförsamlingar, särskilja två olika sätt

för ett ärendes avgörande eller, om man så vill, två olika stadier av

omröstningsförfarandet. Det första, acklamationsstadiet, kan visserligen

leda till ett definitivt resultat, men är detta ej fallet, vidtager det andra

stadiet, voteringen. Sådan kan alltså icke omedelbart äga rum. Likaledes

bör skiljas mellan den proposition, som framställes under acklamationsstadiet,

och den för voteringen särskilt stadgade; den sistnämnda,

voterings propositionen, skall jämte tillhörande kontraproposition särskilt

godkännas av kammaren.

I § 65 meddelas föreskrifter angående gemensam votering; den

sedel, som till förekommande av lika röstetal skall avläggas och förseglas,

uttages i andra kammaren. Stadganden om val äro givna i § 75;

röstsedlarna skola vara slutna; mellan dem, som fått lika röstetal, skall,

där så erfordras, skiljas genom lottning.

Bestämmelser angående förfarandet vid omröstning i riksdagens

kamrar ärd vidare meddelade i §§ 11 och 12 av de reglementariska föreskrifterna

för riksdagen, i § 19 av ordningsstadgan för första kammaren

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition nr 101.

Motioner

1867—1912.

samt i § 22 av arbetsordningen för andra kammaren ävensom i stadgan

om val till riksdagens utskott.

I detta sammanhang må erinras, hurusom enligt § 11 i förordningen

angående allmänt kyrkomöte samt § 39 i förordningen om landsting

det slutna omröstningssättet tillämpas.

Inom primärkommunernas beslutande församlingar skall enligt hittills

gällande bestämmelser omröstning verkställas öppet och efter upprop.

Därom stadgas i §§ 21 och 36 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet, i 18 och 41 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt

i § 15 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

Enligt lagarna den 23 december 1918 (nr 1026, 1027 och 1029) om ändrad

lydelse i vissa delar av sistnämnda tre förordningar, vilka lagar träda

i kraft den 1 mars 1919, skall emellertid vid kommunalstämma, allmän

rådstuga samt kyrkostämma sluten omröstning ske, när begäran därom

framställes. Beträffande åter omröstningssättet inom de kommunala representantförsamlingarna

— kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige

har icke gjorts någon ändring. Härvid är att märka, att användningen

av fullmäktigeinstitutionen samtidigt utsträckts på det sätt, att densamma

gjorts obligatorisk i alla såväl lands- som stadskommuner med över 1,500

invånare, j

Redan vid 1867 års riksdag, den första efter representationsreformens

genomförande, blev frågan om den öppna omröstningens införande

motionsvis förelagd riksdagen. Frågan har därefter gång på gång återkommit,

så att densamma under tiden 1867—1912 varit föremål för behandling

vid icke mindre än tjugu riksdagar. De i ämnet väckta motionerna

hava avstyrkts av konstitutionsutskottet utom vid 1908, 1909

och 1912 års riksdagar, då utskottet tillstyrkte. Första kammaren har

för varje gång ställt sig avvisande. Andra kammaren däremot har vid

sex riksdagar, nämligen åren 1891, 1896, 1903, 1908, 1909 och 1912,

anslutit sig till förslag om öppen omröstning.

Vid 1909 års riksdag förelågo två motioner i ämnet, väckta i andra

kammaren, den ena (nr 260)av herrar Karl Staaff med flere medlemmar

av det liberala samlingspartiet, den andra (nr 225) av herr Sven Persson.

I båda motionerna föreslogs ändring av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen

därhän, att omröstning, då det ej gällde val, skulle ske öppet

och medelst namnupprop. Vid lika röstetal skulle i en urna nedläggas

två slutna röstsedlar, en ja-sedel och en nej-sedel, av vilka den ena därefter

skulle upptagas och avgöra omröstningens utgång. Val skulle fortfarande

ske med slutna sedlar. Utskottets tillstyrkande hemställan (i ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 101.

9

låtande nr 10) avslogs av första kammaren utan votering, men bifölls,

likaledes utan votering, av andra kammaren.

Vid riksdagen 1912 framlades enahanda förslag i en motion av

herr Carl Gustaf Ekman i första kammaren (nr 16) och i en motion av

herr Ericsson i Vallsta i andra kammaren (nr 108). Utskottets tillstyrkande

hemställan (i utlåtande nr 24) avslogs av första kammaren med

83 röster mot 54, men bifölls av andra kammaren med 146 röster mot 55.

Lika med de motionärer, vilka sålunda vid olika tidpunkter dragit Deportefrågan

under riksdagens prövning, anser även jag, att eu förändring av om- mentsröstningssättet

i riksdagens kamrar är i hög grad önskvärd. Rent prin- chefen.

eipiellt sett måste den öppna omröstningen anses vara den med riksdagsmannakallets

natur mest överensstämmande. Särskilt i vårt land, där offentlighetsgrundsatsen

eljest är i regel gällande vid de allmänna ärendenas

behandling såväl utom som inom riksdagen, måste det framstå såsom

inkonsekvent och principvidrigt, att folkrepresentantens verksamhet på

denna avgörande punkt omgärdas av sekretess. Då riksdagens förhandlingar

äro offentliga och vad som därunder förekommer tages till protokoll,

vilka äro för allmänheten tillgängliga, synes ock själva avgörandet

av föreliggande ärenden böra träffas under full offentlighet.

Allenast genom det öppna omröstningssättet tillgodoses det allmänna

intresset av, att folket i sin helhet erhåller kännedom om, huru dess

representanter ställt sig till avgörandena i riksdagen i varje särskild

fråga. Även om man betraktar saken ur de enskilda valmännens synpunkt,

bör det framstå som en berättigad fordran, att de erhålla fullständig

visshet därom, på vad sätt riksdagsmännen, vilka numera allmänt

väljas på grundval av ett visst program, låta sin politiska uppfattning

komma till uttryck, när det gäller att i riksdagen fatta beslut. Sedan

numera den offentliga kandidaturens berättigande blivit allmänt erkänt i

vårt land, synes den öppna omröstningen i riksdagen böra framgå härav

som en given följd. Anses det naturligt och riktigt, att den, som uppsättes

till kandidat vid ett riksdagsmannaval, offentligen redogör för sin

ståndpunkt i allmänt politiskt hänseende och beträffande särskilda

aktuella spörsmål, bör det ock vara självfallet, att den valde vid besluten

inom riksdagen öppet ådagalägger, huru han i själva verket utför de

.grundsatser, vilka han inför valmännen förklarat sig vilja följa.

Det kan vara anledning anmärka, att det proportionella valsättet,

varigenom de olika partigrupperna tillerkänts en deras numerär inom

valmanskåren motsvarande representation, starkare än förut framhävt

valmännens och de skilda partiernas intresse av att med tillhjälp av om
Bihang

till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 83 käft. (Nr 101.) ‘2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

röstningens öppenhet följa de valdes riksdagsmannagärning. Man kan

med skäl fråga sig, huruvida det kan anses konsekvent att genom själva

valsättet söka åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt i de olika

partiernas representation och samtidigt bibehålla den hemliga omröstningsmetoden,

till följd varav valmännen kunna komma att gång efter

annan omvälja en representant, som de icke skulle hava valt, därest de

känt det sätt, varpå han utövat sin rösträtt som riksdagsman. Icke utan

fog kan därför det öppna omröstningssättet betecknas såsom ytterligare

påkallat av systemet med proportionella val.

Men icke blott från den stora allmänhetens och de speciella väljarkårernas,

utan även från folkrepresentanternas egen synpunkt måste den

ifrågasatta ändringen av omröstningssättet framstå såsom synnerligen

önskvärd. För riksdagsmannen bör det vara av betydelse, att han kan

fullgiltigt styrka vilken ställning han intagit vid de särskilda frågornas avgörande.

För att vinna detta syfte har under det nuvarande systemet den

utvägen anlitats, särskilt i viktigare frågor, att ledamöter, som ej deltagit

i diskussionen, genom instämmande i någon meningsfrändes yttrande deklarerat

sin ståndpunkt. Ett sådant ändamål tillgodoses emellertid på ett

enklare och mera tillförlitligt sätt genom den öppna omröstningen. I riksdagen

har vid denna frågas behandling jämväl framhållits, hurusom tillräckligt

skäl för reformens vidtagande kan anses föreligga redan i den

omständigheten, att en folkrepresentant med det nuvarande röstningssättet

kan tänkas rösta annorlunda än man haft anledning förvänta på

grund av hans uppträdande under de röstningen föregående förhandlingarna.

Rent praktiskt sett torde det vara obestridligt, att den öppna omröstningen

kommer att i förhållande till det nu gällande systemet medföra

fördelen av en avsevärd tidsvinst. Huru det nya omröstningssättet

än blir ordnat, bortfaller den väsentliga tidsutdräkt, som under

nuvarande förhållanden uppkommer genom röstsedlarnas insamlande, öppnande

och räknande. Visserligen har man velat göra gällande, att tidsvinsten

skulle neutraliseras dels genom ökat antal anföranden av dem,

som funne det angeläget att deklarera motiven för en från partiets eller

tidigare tillkännagiven egen mening avvikande ståndpunkt, och dels därigenom,

att omröstningar skulle framkallas endast i syfte att få utrönt,

på vilket sätt de enskilda riksdagsmännen komme att avgiva sina röster.

Denna farhåga torde näppeligen böra anses befogad. Det eventuellt ökade

antalet anföranden av nyss antydda motiv torde i fråga om tidsbesparing

väl uppvägas av de yttranden, som nu ofta hållas uteslutande för att

deklarera riksdagsmannens personliga ställning till ett visst förslag, men

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

som efter införande av öppen omröstning bliva överflödiga. Yad åter

angår spörsmålet om, vilket omröstningssätt är ägnat att bäst avhålla

från onödiga voteringar, synes även åtskilligt kunna anföras till förmån

för den öppna omröstningen. Särskilt kan denna väntas i någon mån

minska antalet av de nu så vanliga voteringarna om kontraproposition,

vid vilka under den slutna voteringens skydd röstning icke sällan torde

ske av taktiska skäl för den ena eller andra av de meningar, som voteringen

avser.

Den ifrågavarande reformens genomförande lärer ock kunna bidraga

till motarbetande av det med Tätta överklagade missförhållandet,

att riksdagsmän, stundom till anmärkningsvärt stort antal, förfallolöst

utebliva från kamrarnas plena. Med den öppna omröstningen torde kontroll

i detta avseende kunna lättare och mera effektivt genomföras.

Det har mot användningen av öppen omröstning huvudsakligen

gjorts gällande, att därigenom skulle beredas rum för det betraktelsesätt,

att riksdagsmannakallet vore beroende av ett imperativt mandat, det vill

säga bundet av valmännens förhållningsregler, vilket åter vore stridande

mot andan och innehållet i svensk författning, som i riksdagsordningens

§ 1 uttryckligen anslöte sig till det fria representantskapet. Genom ett

öppet omröstningssätt skulle, menar man, riksdagsmannens valmän och

det parti, han tillhörde, beredas möjlighet till utövande av ett tryck, som

kunde inverka menligt på hans fria självbestämningsrätt, vilken däremot

vid det hemliga röstningssättet tryggades mot obehörig påverkan.

Häremot må till en början invändas, att den öppna omröstningen

icke i och för sig kan anses mindre väl förenlig med det fria representantskapet.

Regeln om dettas vidmakthållande är i vissa andra författningar

minst lika bestämt uttryckt som i den svenska, och likväl har

man i dessa författningar infört den öppna omröstningen. Om vi antaga,

att en riksdagsman blivit vald utan att ens tillkännagiva sin allmänna

anslutning till något visst politiskt program eller än mindre sina

åsikter i vissa aktuella frågor, torde valmän och allmänhet icke desto

mindre äga befogade anspråk på att åtminstone från kännedomen om

hans ståndpunkt vid förekommande omröstningar kunna sluta sig till

beskaffenheten av hans verksamhet som folkrepresentant. Några som

helst hänsyn till valmännens önskningar eller egna föregående uttalanden

böra ju icke heller i ett sådant fall anses påverka riksdagsmannen att

rösta mot sin personliga övertygelse.

Berörda farhågor för en utveckling fram mot det imperativa mandatet

böra alltså i själva verket rikta sig, icke mot det öppna omröstningssättet,

utan fast hellre mot den offentliga kandidaturen, som ju

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

emellertid numera är ett faktiskt förekommande moment i det demokratiska

samhällslivet; och den öppna omröstningens vedersakare hava ock

väsentligen inriktat sin kritik på denna punkt. Man säger, att den offentliga

kandidaturen innebär löften till och inhämtande av föreskrifter från

valmännen samt att den öppna omröstningen åter möjliggör valmännens

tillsyn över, huru utfästelser och instruktioner i verkligheten hållas:

härmed vore det imperativa mandatet i strid mot grundlagens ord och

anda infört.

Emellertid synes mig detta resonemang vila på en missuppfattning

såväl av det fria representantskapets och den offentliga kandidaturens

bétydelse i ett modernt representationsskiek som av innebörden i

den kontroll, vilken den öppna omröstningen avser att bereda allmänhet

och valmän.

Riksdagsordningens stadgande, att ''riksdagsmännen kunna i utövningen

av sin befattning icke bindas av andra föreskrifter än rikets

grundlagar’, har i likhet med motsvarande bestämmelse i 1810 års riksdagsordning

tillkommit för att uttryckligen inskärpa, att, liksom riksdagen

helt och ovillkorligt utövar folkets beslutanderätt, så företräder

ock varje dess ledamot vid deltagandet i besluten hela folkets allmänna

intresse, men icke vissa samhällsgruppers eller valmäns enskilda intressen.

Valmännens offentliga funktion i statslivet är fullgjord i och med valhandlingen,

som ger den valde en av deras ingripande fullständigt oberoende

befogenhet att under mandatstiden utöva sin delaktighet i riksdagens

beslutanderätt.

Ett motsatt föreställningssätt gjorde sig gällande i äldre tider,

innan erkännandet av en enhetlig och fullt beslutmässig folkrepresentation

ännu vunnit stadga i det allmänna medvetandet. Från 1700-talets

mitt har väl riksdagsmännens formella obundenhet av valmännens föreskrifter

varit allmänt erkänd och riksdagens rätt att å folkets vägnar

fatta bindande beslut lämnats obestridd. Men därförut kämpade därutinnan

skilda åskådningar med varandra, och föreställningen om de

''väljande ständernas’ bestämmanderätt (principalat) gent emot de ''valda

ständerna’ sökte sig uttryck bland annat däri, att vissa bestämda villkor

och instruktioner fästes vid riksdagsmännens fullmakter.

Att göra gällande, att liknande villfarelser äro att frukta beträffande

riksdagens nuvarande ställning och det förtroendeuppdrag, vilket i det

moderna samhällslivet genom allmänna val lämnas en-riksdagsman, som

förklarat sig vilja verka på grundval av ett politiskt program, måste

anses alldeles obefogat. Varje partiprogram, som i vår tid utfärda*

med hänsyn till ett förestående allmänt val, avser eller bör åtminstone

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 101.

13

avse att — efter vederbörande partis åskådning — främja det allmänna

bästa och icke blott vissa personers eller folkgruppers enskilda intressen.

En riksdagsmannakandidats tillkännagivna anslutning till ett sådant

program innebär alltså icke något åtagande till vissa valmän, men väl

en förklaring om, att hans egen ståndpunkt till allmänna och dagspolitiska

frågor sammanfaller med just detta program — en förklaring,

som väl intet politiskt parti numera lärer vilja i väsentliga punkter eftergiva.

Att denna förklaring sker offentligt är åter en given konsekvens

av tidens demokratiska samhällsskick, särskilt i de fall, då valen äro

direkta och allmänna. Därest riksdagsmannakandidaten därvid tilläventyrs,

efter gjorda interpellationer från valmän eller eljest, ger uttalandena

om sin ståndpunkt till dagens frågor formen av ’löften’ om

sin blivande verksamhet i riksdagen, förändrar icke heller detta mandatets

karaktär till att bliva bundet av några valmännens ''föreskrifter''.

Inom ramen av rikets grundlagar är riksdagsmannen, oavsett vad han

under valrörelsen förklarat, vid sitt deltagande i riksdagsbesluten bunden

allenast av sitt eget samvetes bud och sin åsikt om vad som då är bäst

ägnat att i den föreliggande frågan gagna det allmänna. Har sakläget

ändrats eller hans egen uppfattning blivit en annan, än vid mandatets

mottagande, bör riksdagsmannen därefter bestämma sitt handlande.

Så kan situationen utveckla sig för närvarande, under det att den

hemliga omröstningen tillämpas, men det är riksdagsmannen obetaget

att i allsköns tysthet följa antingen sina Vallöften’ eller sin egen övertygelse.

Alldeles samma situation av motsägelse mellan en tidigare programförklaring

och en senare åsiktsförändring — eller över huvud mellan

partiet och den enskilde riksdagsmannen — kan givetvis uppstå efter

den öppna omröstningens införande; men själva detta omröstningssätt

sprider klarhet över riksdagsmannens ståndpunkt vid röstningstillfället,

liksom hans eventuella förklaringar före valet givit uttryck för hans

ställning då. Vad som sker genom deri öppna omröstningen är i själva

verket, att det ''fria representantskapet’ även vid röstningen får ett offentligt

uttryck, att den öppenhet och klarhet, som präglat mandatets

tillkomst, fullföljes vid dess utövning.

Men, invända reformens motståndare, den öppna omröstningen

skulle, just genom de med den offentliga kandidaturen förbundna programförklaringar,

i vissa fall kunna avhålla den mindre självständige

från att rösta i enlighet med sin övertygelse, som däremot genom den

hemliga omröstningen skyddas. Det synes mig emellertid med Tätta ha

anmärkts, att detta försvar för det hemliga röstningssättet vilar på den

för en folkrepresentant förödmjukande uppfattningen, att han icke skulle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

våga öppet fullgöra sin plikt att handla efter bästa samvete och förstånd.

Det förutsattes, att den slutna omröstningen någon gång skulle

göra nytta därigenom, att en osjälvständig riksdagsman i smyg fullgör

den plikt, han icke skulle våga göra öppet. Om man nu över huvud skall

diskutera frågan på sådana förutsättningar, så bör å andra sidan erinras,

att det hemliga omröstningssättet samtidigt underlättar möjligheten att,

mot egen bättre övertygelse om vad som för landet vore nyttigast, rösta

på annat sätt av mindre ädla bevekelsegrunder och måhända av rent

egennyttiga intressen. Slutligen förtjänar framhållas, att det öppna omröstningssättet

torde komma att påverka riksdagsmannen till att med

större noggrannhet överväga särskilt de ur politisk synpunkt mindre

betydelsefulla frågorna samt mana till försiktighet vid avgivandet av

bestämda förklaringar inför valmännen om ett framtida handlande på

visst angivet sätt och sålunda motverka ovederhäftiga och lättsinniga

uttalanden i valagitatoriskt syfte. Till den personliga karaktärens stärkande

och det politiska livets höjande i fråga om ärlighet, samvetsgrannhet

och allvar vid behandlingen av allmänna ärenden skall i sin mån

den öppna omröstningens införande säkerligen i skilda riktningar bidraga.

Som motiv för det slutna omröstningssättets bibehållande har stundom

hänvisats därtill, att detsamma i vårt land har gamla anor och att

dess användning icke anses hava medfört sådana olägenheter, att dessa

utgöra tillräckligt skäl för att övergiva det traditionella förfarandet.

Häremot kan anföras, att den hemliga omröstningen tidigare haft

sin giltiga grund i förhållanden, som numera upphört att verka. Ursprungligen

torde detta omröstningssätt ha tillkommit i huvudsakligt

syfte att säkerställa omröstningsresultatet mot ett övermäktigt tryck från

konungamaktens sida och kan därjämte, så länge ännu val till riksdagen

ägde rum allenast från vissa grupper inom folket, hava bidragit att

hävda riksdagens beslutanderätt oberoende av skilda särkrav från de

valmansgrupper eller de klasser, som betraktat riksdagsmännen såsom

sina direkt underlydande förtroendemän. Efter det demokratiska samhällsskickets

införande och med den fullständiga omläggning av formerna för

kandidatnomineringen och väljandet, som detta medfört, hava antydda skäl

för det slutna omröstningssättet, på sätt jag även förut framhållit, upphört

att gälla. Det finnes numera ingen anledning, varför icke omröstningen

i riksdagen lika väl som i städernas och de primära landskommunernas

representantförsamlingar skulle verkställas öppet.

Yad särskilt angår de större städernas representantförsamlingar

kunna dessa, till vilka val även ske under partibildning, mycket väl

jämföras med riksdagen i fråga om den väntade verkan av röstningens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

15

offentlighet; och här hava olägenheter i följd av det öppna omröstningssättet

icke visat sig, vilka föranlett yrkande på den slutna omröstningens

införande. Lika litet har detta varit fallet i fråga om folkrepresentationerna

i de länder, där den öppna omröstningen sedan lång tid tillbaka

redan tillämpas. Fastmera synes det gälla som allmän regel, att såvitt

och i den mån ett statsskick är representativt, bör det anses kräva öppen

omröstning.

Införes öppen omröstning, bör den komma till användning även

vid de gemensamma voteringarna. Man har från vissa håll anmärkt, att

dessa voteringar icke väl lämpade sig för det öppna omröstningssättet.

Desamma företoges om ett riksdagens samfällda beslut utan föregående

överläggning inom kamrarna, varför man tvingades att rösta över de

föreliggande förslagen utan att tillfälle erbjödes att angiva skälen härför.

Det kunde alltså lätt inträffa, att det uppstode en låt vara skenbar motsägelse

mellan riksdagsmannens votering i frågans föregående skede och

hans röstning vid den gemensamma voteringen. Frånsett, att de faktiska

förhållandena kunde ha ändrat sig mellan de olika tidpunkterna, kunde

det ock inträffa, att frågan i sitt tidigare stadium ställt sig alldeles olika

i de skilda kamrarna, så att exempelvis uti ena kammaren omröstningen

gällde två särskilda förslag, under det att i medkammaren dessa förslag

icke varit föremål för omröstning, utan votering där ägt rum om helt

andra yrkanden.

Hela denna argumentering synes mig vara i väsentlig grad uppkonstruerad.

I allmänhet torde den enskilde riksdagsmannens ställning

till en fråga, varom gemensam votering företages mellan kamrarnas

skiljaktiga beslut, på förhand vara given och klar; och där så undantagsvis

icke må vara fallet, torde det icke erbjuda någon svårighet att

efteråt för parti och valmän klarlägga riksdagsmannens i verkligheten

eller allenast skenbart förändrade ståndpunkt.

Däremot skall enligt förslaget den slutna omröstningen, på sätt

vanligen plägar vara fallet, tillämpas vid alla valförrättningar och dessutom

vid eu grupp ärenden, vartill jag senare vill återkomma.

På anförda grunder synes frågan om införandet av öppen omröstning

i riksdagen, varom förslag sedan mer än ett halvt århundrade varit

föremål för ett livligt intresse och vid ett flertal tillfällen av andra kammaren

antagits, vara mogen för sin lösning på det sätt, att, med vissa

undantag, votering för riksdagsärendes avgörande skall ske öppet och

efter namnupprop; och har i enlighet härmed föreliggande förslag utarbetats.

Härvid har jag icke förbisett, att sättet för omröstningen inom

den svenska riksdagen jämväl i andra avseenden än det nu ifrågavarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

kan behöva revideras. Så kan ifrågasättas, om icke det nuvarande acklamationsförfarandet

borde ersättas med det i ett flertal främmande länder

använda förfaringssättet, att ledamöterna rösta genom att resa sig eller

bliva sittande på sina platser. Emellertid har jag ansett ytterligare förändringar

i reglerna för röstning icke lämpligen böra föreslås, förrän erfarenhet

vunnits om verkningarna av den öppna omröstningen i den

form och utsträckning, som det föreliggande förslaget innebär och som

överensstämmer med det tillförene i motioner vid skilda tider förordade.

Jag övergår härefter till fatt redogöra för®förslagets närmare bestämmelser.

§ 60. Huvudstadgandena beträffande omröstning i kamrarna återfinnas

öppen om- i § 60 riksdagsordningen. Denna paragraf har nu varit föremål för omröstning.

ar6etning i olika avseenden. Enligt förslaget skall regelmässigt, sedan

votering blivit i hittills gällande ordning påkallad, omröstning ske öppet.

Såsom framgår av min redogörelse för det öppna omröstningssättet utomlands,

sker sådan omröstning i de stater, som i redogörelsen avses, antingen

efter namnupprop eller genom avlämnande av röstsedlar, undertecknade

med de röstandes namn, eller ock genom det förfarande, som i

England kallas division. Av dessa olika metoder har jag, såsom framgår

av det tidigare sagda, ansett den förstnämnda äga företräde; den öppna

omröstningen efter namnupprop är ju ock i bruk inom våra kommunala

represe ntationer.

Lika röstetal. Då lika antal röster avgivits för och emot ett förslag, anses i vissa

riksförsamlingar förslaget förkastat. Detta kunde ju anses överensstämmande

med sakens natur, enär i sådant fall enkel pluralitet, som ju

innebär att mer än hälften av rösterna avgivits för endera meningen, icke

föreligger. I andra länder tillerkännes talmannen utslagsröst. Enligt § 51

i den svenska riksdagsordningen gäller emellertid, att talmannen icke äger

deltaga i omröstning. Vid lika antal uppräknade röster skall hos oss beslutet

avgöras genom den förseglade sedeln.

Anordningen med avläggande av en röstsedel, genom vilken, där

så erfordras, röstningens utgång avgöres, får praktisk betydelse i två

fall. Det första fallet inträffar, då de avgivna rösterna äro lika delade.

I detta fall avgöres frågan i själva verket genom lottning. Denna

lottning äger rum, innan rösterna uppräknas, och sker därigenom, att

den ena gruppens — okänt vilkens — röstsedlar minskas med en: i

detta fall kommer den förseglade sedeln ej att brytas. Äro åter de avgivna

rösterna så fördelade, att för den ena meningen avgivits en röst

mera än för den andra, ställer det sig olika allt efter som den röstsedel,

s. 17 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition nr 101.

17

som före räkningen avlägges, tillhör den numeriskt starkare eller den

svagare gruppen. Tillhör sedeln den förra gruppen, blir antalet uppräknade

röster lika för bägge sidorna. Den förseglade sedeln blir då

av betydelse; sedan den brutits och medräknats, sammanfaller antalet av

de avgivna och de uppräknade rösterna. Här har frågans utgång således

icke avgjorts genom slumpen. Har med denna gruppering av rösterna

den avlagda sedeln tagits från den svagare sidan, kommer den icke till

användning, eftersom ju uppräkningen då ej leder till lika röstetal.

I förevarande förslag har i anslutning till gällande föreskrifter

stadgats, att då de avgivna rösterna befinnas lika delade, skall — sedan

talmannen i en urna nedlagt en ja-sedel och en nej-sedel — omröstningens

utgång avgöras genom den sedel, som en av kammarens ledamöter

på anmodan av talmannen upptager ur urnan. Här sker således lottning,

liksom nu då de avgivna rösterna äro lika delade. Skillnaden är blott,

att enligt nuvarande bestämmelser lottningen sker före rösträkningen och

består i att den ena sidan berövas en röst, under det att vid den föreslagna

öppna omröstningen lottningen äger rum, sedan de avgivna rösterna

räknats, och innebär, att den ena sidan tillföres en röst.

I fråga om nämnda två sedlars beskaffenhet har föreskrivits, att

de skola vara lika till storlek och utseende samt i likhet med de nu

brukade röstsedlarna tryckta, omärkta och var för sig slutna och hoprullade.

Då de nuvarande sedlarna komma att bibehållas för omröstning

enligt det nya mom. 3, kunna ju dessa lämpligen användas även

vid den ifrågavarande lottningen.

I nu angivna hänseenden överensstämmer förslaget med det av omförmälda

motionärer vid 1909 års riksdag framlagda och av konstitutionsutskottet

vid samma riksdag godkända förslag.

Emellertid har jag ansett den slutna omröstningen, förutom vid

val, fortfarande böra tillämpas för vissa ärenden: jag avser dem, som

omförmälas i första punkten av § 110 regeringsformen ävensom i tredje

punkten av § 52 och i § 32 mom. 2 riksdagsordningen. Berörda lagrum

i regeringsformen lyder: Ej må någon riksdagsman under tilltal

ställas eller sin frihet berövas för sina gärningar eller yttranden i

denna egenskap, utan att den kammare, till vilken han hörer, sådant

tillåtit genom uttryckligt beslut, däruti minst fem sjättedelar av de

röstande instämt. Riksdagsordningens § 52 stadgar i tredje punkten

följande: Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck; sker

det, äger kammaren pröva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått,

må av talmannen erhålla tjänlig föreställning och varning, eller om

saken bör till laga domstols behandling överlämnas eller ock alldeles för
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 83 käft. (AV 10/.) 3

Sluten omröstning

1

vissa fall.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 101.

Paragrafens

uppställning.

1''alla. Vad sistnämnda bestämmelse angår, måste lagens mening antagas

vara den, att då fråga är om åtal vid domstol, pluraliteten måste vara

kvalificerad på sätt i § 110 regeringsformen sägs; varemot endast enkel

pluralitet erfordras för beslut om varning eller om sakens förfallande.

Detta är ock Rydins mening i hans arbete om svenska riksdagen (senare

delen II s. 285, jämför samma del I s. 383). Enligt § 32 mom. 2 riksdagsordningen

skall, sedan den i paragrafens mom. 1 omförmälda fullmaktsgranskning

verkställts, det tillkomma vardera kammaren att pröva

behörigheten till riksdagsmannakallets utövande ej mindre för sådana

dess medlemmar, vilkas fullmakter ej blivit godkända, än även för dem,

emot vilka eljest till följd av riksdagsordningen anmärkning förekommer.

Vid behandlingen av omförmälda, i § 110 regeringsformen och

§ 52 riksdagsordningen avsedda ärenden konstituerar sig kammaren

.som ett slags jury för att avgöra frågan om en ledamots skuld eller

oskuld, ett avgörande som, då tillstånd lämnas till åtal vid domstol, är

endast preliminärt, men i övriga fall definitivt. Genom bestämmelsen i

riksdagsordningens § 32 mom. 2 fastställes, såsom Rydin anför i nyssnämnda

arbete (förra delen s. 240), kammares rätt att upptaga anmärkning

mot någon med hänsyn till de personliga egenskaper och den personliga

ställning, vars innehavande utgör villkor för riksdagsmannaskapets

utövning, ävensom motsvarande plikt för kammaren att tillse,

det ingen, som kommer i den ställning att han ej må godkännas såsom

riksdagsman, får fortfara att utöva denna befattning. Det synes var»

mest överensstämmande med nu omförmälda ärendens natur, att med

avseende på dem det slutna omröstningssättet bibehålies. Även i vissa

utländska riksförsamlingar, där eljest den öppna omröstningen är regel,

avgöras frågor av -denna art genom hemlig omröstning.

Viss ändring i det nuvarande omröstningssättet föreslås emellertid

för nu behandlade fall. Här synes acklamationsförfarandet böra helt och

hållet bortfalla. Detta förfarande är i och för sig mindre lämpligt med

hänsyn till ifrågavarande ärendens beskaffenhet, vartill kommer att för

de fall, då det gäller att få till stånd en kvalificerad pluralitet, acklamation

över huvud måste anses vara otillfredsställande. Jag anser således

avgörandet av dessa ärenden böra ske på det sätt att, med acklamationstadiets

uteslutande, voteringsförfarandet inledes omedelbart efter det överläggningen

förklarats slutad.

Beträffande anordningen av den ändrade paragrafens bestämmelser

har det synts lämpligt, att i mom. 1 inrymmas bestämmelserna i den

nuvarande paragrafens första punkt angående handlingarnas eventuella

uppläsande samt överläggningens avslutande. Därefter följa, i det nya

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

19

mom. 2, stadgande!! angående ärendenas slutliga avgörande, som, med

förutnämnda undantag, skall ske genom acklamation eller, där det påkallas,

medelst öppen omröstning efter namnupprop. Slutligen äro, i det

nya mom. 3, bestämmelser meddelade om sluten omröstning beträffande

vissa grupper av ärenden.

Om man bortser från val, är avgörandet beträffande åtal mot

en kammarledamot den enda i kammaren förekommande fråga, som kräver

kvalificerad pluralitet. Hänvisningen i nuvarande mom. 2 av § 60

riksdagsordningen, ’i mål, där blott enkel pluralitet erfordras'', blir alltså

överflödig, när det gäller den öppna omröstningen. Men beträffande de

ärenden, för vilka enligt förslaget den slutna omröstningen skall tillämpas,

är en sådan hänvisning på sin plats, eftersom ju, såsom nyss är nämnt,

vissa av hithörande frågor för sitt avgörande kräva kvalificerad pluralitet,

varemot i andra fall enkel pluralitet är tillfyllest.

I riksdagsordningens § 65, upptagande stadganden om gemensam tf 65.

votering, hava införts bestämmelser för en frågas avgörande vid lika de- Gemensam

lade röster. Nämnda bestämmelser motsvara de i förslagets § 60 för voterin?''

liknande fall meddelade.

Den ändring, som vidtagits i § 60, har betingat en omredigering tf 75.

av § 75. v»!

Därest ifrågavarande förslag till grundlagsändring bifalles av riksdagen,

torde frågan om den öppna omröstningens införande även vid

kyrkomötets och landstingens förhandlingar omedelbart böra tagas under

övervägande.»

Departementschefen hemställde, att omförmälda förslag till ändrad

lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen måtte föreläggas riksdagen

till prövning i grundlagsenlig ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 101 med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och, 75 riksdagsordningen. a1 i texten
  2. KU 1919:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen. s. 1 i texten