Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i Mon

1919-02-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:103, Angående anvisande av medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i Mon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen

i Mon; given Stockholms slott den 18 februari

1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. IVIaj:t härmed föreslå riksdagen

att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av

chefen för finansdepartementet förordat förslag av två bostadshus för

tullpersonalen i Mon anvisa såsom reservationsanslag under sjunde

huvudtiteln

dels å tilläggsstaten för år 1919 .............................. kronor 85,000,

dels ock å riksstaten för år 1920 .............................. » 85,000.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

O

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 85 höft. (Nr 103.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition Nr 103.

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

Vid föredragning av frågorna rörande regleringen av de till sjunde

huvudtiteln hörande utgifterna i riksstaten för år 1920 meddelade jagunder

punkt 66, att generaltullstyrelsen gjort framställning, i syfte att

medel måtte anvisas till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i

Mon, men att jag, särskilt med hänsyn till att kostnadsfrågan icke

blivit till fullo utredd, icke var i tillfälle att då framlägga definitivt

förslag i ämnet. Då behovet av byggnadernas snara uppförande emellertid

syntes mig vara ådagalagt, ansåg jag emellertid, att anslag

för ändamålet borde beräknas. Med bifall till vad jag dels under nyssnämnda

punkt, dels vid föredragning av förslag till tilläggsstat för år

1919 under punkt 24 i anslutning till generaltullstyrelsens förslag, hemställde,

föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan på den propo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

sition i ämnet, som kunde bliva förelagd riksdagen, för ifrågavarande

ändamål beräkna bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln å

riksstaten för år 1920 ett reservationsanslag av 85,000 kronor samt a

tilläggsstaten för år 1919 ett reservationsanslag a samma belopp.

Sedan detta ärendes beredning numera slutförts, anhåller jag att

härmed få avgiva förslag till proposition i ämnet. Jag följer i den redogörelse

för vad i ärendet förekommit, som jag nu går att lämna, generaltullstyrelsens

ovan förstnämnda skrivelse dagtecknad den 31 oktober

1918 och återgiver därutöver i vissa delar innehållet av de vid samma

skrivelse i avskrift fogade handlingar.

Genom resolution den 5 november 1875 beviljade Kungl. Maj:t

Dalslands järnvägsaktiebolag rättighet att anlägga och till allmänt

begagnande upplåta järnväg från Sunnanå hamn vid \ änern över

Mellerud och Västra Ed till riksgränsen mot Norge vid Högen. Såsom

villkor, utom andra, för den sålunda meddelade koncessionen föreskrev

Kungl. Maj:t, i enlighet med vad styrelsen för statens järnvägstrafik i

underdånig skrivelse den 9 september 1875 hemställt, att bemälda bolag

skulle i fråga om ordnande av förhållandena i avseende å tullbehandling

av varor, som på sagda järnväg in-eller utfördes över riksgränsen, ställa

sig till efterrättelse generaltullstyrelsens föreskrifter samt tillhandahålla

för sådan tullbehandling erforderlig lokal å gränsstationen.

I skrivelse till styrelsen för ovannämnda bolag den 25 januari

1878 anförde generaltullstyrelsen följande:

»Då, efter vad kungl. generaltullstyrelsen inhämtat, arbetet å den så kallade

Dalslands järnväg så fortskridit, att fråga lärer vara att under innevarande år

öppna en station invid riksgränsen mot Norge, har styrelsen, enär det lärer bliva

av synnerlig vikt för trafiken på denna järnväg, att tillfälle beredes för tullbehandling

vid gränsen av de för forsling å järnvägen emellan Sverige och Norge avsedda

varor och resegods samt att fördenskull en tullstation anordnas vid den närmast

gränsen blivande järnvägsstationen, velat härpå fästa eder uppmärksamhet, på det

ni vid uppförande av stationsbyggnaden vid denna järnvägsstation måtte tillse, att

där anordnas såväl tjänstelokaler och godsmagasin för tullbehandlingen som ock bostäder

åt tullpersonalen, vilken torde komma att utgöras av en tjänsteman och en vaktmästare

och för vilken personal erfordras för tjänstemannen minst tre boningsrum

jämte kök samt för vaktmästaren ett boningsrum med kök tillika med nödiga

uthus för hushållen.»

Den 1 april 1879 hemställde därefter generaltullstyrelsen, sedan

upplyst blivit, att Dalslands järnvägsaktiebolag anordnat ovannämnda

tjänstelokaler, godsmagasin och bostäder, hos Kungl. Maj:t, att en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

tullstation, lydande under tullkammaren i Karlstad, måtte få inrättas

vid Mon samt att för bestridande av de vid stationen förekommande

göromålen måtte få anställas en kontrollör och en vaktmästare. Genom

beslut den 18 april 1879 biföll Kungl. Maj:t vad generaltullstyrelsen

sålunda hemställt.

Sedan därefter styrelsen för Dalslands järnvägsaktiebolag i skrivelse

till generaltullstyrelsen den 19 maj 1879 anmält, att ifrågavarande

järnväg komme att öppnas för allmän trafik den 18 juli sistnämnda år

samt att för tullstationen i Mon avsedda tjänstelokaler och bostäder kunde

tör tullverkets räkning tagas i besittning under senare hälften av juni

år 1879 eller den 1 juli samma år, utfärdade generaltullstyrelsen den 6

juni 1879 kungörelse, att förenämnda tullstation komme att träda

i verksamhet sagda den 18 juli 1879.

Den sålunda inrättade tullstationen har sedermera förändrats till

tullkammare samt är från och med år 1911 under chefskap av tullförvaltare

lydande direkt under generaltullstyrelsen. Härjämte har vid

olika tillfällen förstärkning av personalen ägt rum, så att densamma

för närvarande utgöres av tullförvaltaren, en kammarskrivare och tre

vaktmästare.

Av berörda personal hava tullförvaltaren, kammarskrivaren och

eu vaktmästare fått bostäder åt sig upplåtna i förenämnda bolag tillhöriga

byggnader i Mon, nämligen kammarskrivaren i järnvägsstationsbyggnaden

samt tullförvaltaren och en vaktmästare i ett i närheten av

stationen beläget hus. De två övriga vid tullbevakningen i Mon

anställda vaktmästarna bebo egna fastigheter i närheten av Mon.

I skrivelse till generalstyrelsen den 20 november 1917 har nu

tullkammaren i Mon gjort framställning i syfte, att bolaget måtte tillförbindas

att uppföra ett bostadshus för vissa av tullkammarens tjänstemän.

I sistnämnda skrivelse har tullkammaren anfört:

»Tullkammaren får härmedelst till kungl. generaltullstyrelsens kännedom

vördsamt inrapportera vissa bristfälligheter och olägenheter beträffande de av Dalslands

järnväg till härvarande tullförvaltare och kammarskrivare upplåtna bostadslägenheter.

Tullförvaltarbostaden är inrymd i en huslänga, som dessutom inhyser

en stationskarl, en banvakt m. fl. järn vägsfunktionärer jämte en tullvaktmästare,

under det kammarskrivarens bostad är inrymd i själva stationshuset å dettas nedra

botten. Yad tullförvaltarens bostad beträffar må först och främst framhållas dess

genomgående bristfälliga beskaffenhet, som gör den högst olämplig till vinterbostad.

Till följe lägenhetens ringa utrymmen — ett av de å nedra botten belägna 3 små

rummen måste nattetid i brist på jungfrukammare tagas i anspråk av tjänsteflickan —

har tullförvaltaren måst inreda sovrum å själva vinden. Detta sovrum saknar dörr

och står medelst en brant trappa i förbindelse med en liten båsliknande tambur.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 103. 5

Väggarna bestå av tunna bräder med flera skrubbdörrar, som ej sluta bättre än de

bilda stora springor, föranledande ett outhärdligt drag. Ett halvfönster finnes åt

norr, vilket dock helt nyligen försetts med dubbelfönster, samt ett takfönster, som

gisset och snett ej sluter tätare än att takdropp förekommer. Oaktat genom tullförvaltarens

försorg allt vad göras kan gjorts med mattbeläggning och dylik inre

ombonad, gör sig dock ett intensivt golvdrag gällande. Kammarskrivarens bostad

är om möjligt ännu sämre, och behöver här blott nämnas att ingången till våningen

leder direkt från perrongen utan någon som helst förmedling av någon tambur:

Bristerna synas tullkammaren så fundamentala, att någon avsevärd förbättring icke

torde kunna åstadkommas även medelst en mycket grundlig reparation. Då lägenheten

faktiskt är av hälsovådlig beskaffenhet — styrkt avskrift av läkarintyg

bifogas — har tullkammaren ej tvekat att på detta sätt draga saken inför kungl.

generaltullstyrelsen för ernående av en snar förbättring. Då ingen annan bostad

finnes att tillgå på platsen, synes enda utvägen vara den, att Dalslands järnvägsaktiebolag

ålades uppföra ett ordentligt vinterbonat hus för tullvaltare, kammarskrivare

och eventuellt trenne vaktmästare med möjligheter till framtida utvidgning.

Enligt vad tullkammaren har sig bekant finnes å hemmanet Högen, beläget 7 kilometer

från Man helt nära norska gränsen, lämpliga lägenheter som provisoriskt

skulle kunna tagas i bruk. Förutsättningen härför vore dock, att järnvägsbolaget

ställde nödiga transportmedel till förfogande för resor till Mon fram och åter. Till

sist bör kanske omnämnas, att även uthusen befinna sig i samma skick som bostäderna.

Tvätthus och bryggstuga äro fallfärdiga och äro belägna, ej vid den nedanför

flytande älven, utan rätt långt därifrån och högt på en bergkant, vadan erforderligt

vatten måste dit bäras eller köras, vadan tvätten måste forslas till annan ort.

Tullkammaren har på sin tid till 1914 års tullkommission framfört liknande

klagomål, dock utan att något resultat hittills uppnåtts.»

I de av tullkammaren åberopade läkarintygen, vilka äro avgivna i oktober

1917 av provinsialläkaren Albert Almqvist, har vitsordats att den nuvarande tullförvaltaren

lede av muskelreumatism, som han med säkerhet ådragit sig i den underhaltiga

bostad, som åt honom upplåtits av bolaget, samt att den vid tullkammaren

nu anställde kammarskrivarens hustru, som lede av kroniskt bröstlidande, med

största sannolikhet åsamkat sig denna sjukdom genom att vistas i den hälsovådliga

bostad, som hon bebott i stationshuset i Mon.

På begäran av generaltullstyrelsen har styrelsen för Dalslands

järnvägsaktiebolag i eu den 12 februari 1918 dagtecknad skrift avgivit

yttrande över tullkammarens förenämnda framställning. Därvid har

bolaget, under åberopande av Kungl. Maj:ts ovan omförmälda resolution

den 5 november 1875 och generaltullstyrelsens förutberörda skrivelse

den 25 januari 1878, bestritt, att bolaget vore förpliktigat att tillhandahålla

bostäder åt tullpersnnalen i Mon, samt vidare anfört huvudsakligen

följande. Bolaget hade tillmötesgått den under årens lopp ökade tullpersonalens

anspråk på bostäder i den utsträckning, det varit bolaget

möjligt. Hyrorna för ifrågavarande bostäder utgjorde, för tullförvaltarens

lägenhet 200 kronor, för kammarskrivarens 120 kronor och för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition AV 103.

vaktmästarens 100 kronor, allt för år räknat, vilka hyror emellertid

knappast täckte kostnaderna för de reparationer som bolaget under årens

lopp låtit verkställa å lägenheterna. Bolaget skulle helst se, att de

^byggnader, som erfordrades för att bereda ifrågavarande tullpersonal

bättre bostadslägenheter, utfördes genom tullverkets försorg, ty skulle

bolaget åtaga sig uppförandet, måste detta ske på sådana villkor, att

järnvägen icke lede någon ekonomisk förlust. Det av tullkammaren framställda

förslaget om anordnande av provisoriska bostäder för tullpersonalen

å hemmanet Högen ansåge järnvägsbolaget icke kunna genomföras,

enär bolaget icke kunde bereda tnllpersonalen lägenheter för resa

fram och åter mellan tjänstgörings- och bostadsorten. Gent emot tullkammarens

uppgift att bostäderna vore av beskaffenhet att medföra men

för inneboendes hälsa åberopade bolaget en yttrandet bifogad, av förste

provinsialläkaren i Älvsborgs län till bolaget avlåten, den 28 januari

1918 dagtecknad skrift av följande lydelse:

»På styrelsens begäran har undertecknad den 23 dennes företagit besiktning

i sanitärt hänseende av några av järnvägsaktiebolaget till tullpersonal vid Mons

järnvägsstation upplåtna bostadslägenheter.

De besiktigade lägenheterna utgjordes av bostad för

kammarskrivare: i stationshuset

d:o för tullförvaltare: i annat hus

d:o för tullvaktmästare: » »

l:o) Kammarskrivarens bostad utgöres av 3 rum och kök och tambur. Rummens

takhöjd 3.54 m. med 23.52, 27.84 resp. 18 m2 golvyta, alltså med en luftrymd

av, i runda tal, 83.5 m3, 98.6 m3 resp. 63 m3, sammanlagd luftkub, kök och tambur

oberäknade, 245.7 m3. Sammanlagd fönsterarea för varje rum utgör resp. 3.6 2 m2,

3.6 2 m2 och 2.7 8 m2. (Ett fönster här, på begäran av hyresgästen, igensatt, annars

4.5 9 m2.) Där boende familj uppgives utgöras av 4 personer. Luftkub för person

alltså 61 m3.

2:o) Tullförvaltarens bostad utgöres av: förstuga samt 3 rum och kök i nedre

botten samt, å vinden, ett gavelrum. Dessutom särskild köksförstuga och skafferi.

Rummens takhöjd å nedre botten 3 m. med en golvarea av 13, 20 resp. 21 m2och

luftkub av 39 m !, 69 m3, resp. 63 m3. Rummet å vinden 15 m2 golvarea, c:a 45 m3

luftkub. Summa luftkub, kök och tambur oberäknade, 216 m3. Familjen sades

utgöras av 6 personer: alltså 11.5 m2 golvarea och 36 m3 luftkub för varje per
son.

Fönsterarea i dessa rum utgjorde resp. 3.23 m2, 3.33 m3 och 3.33 m2.

Å vinden här hade lägenhetsinnehavaren, ej ägaren, omedelbart framför trappan,

som från nedre tamburen leder upp, och utan dörr eller annat avstängsel mot

trappan, åt sig inrett ett sovrum, vilket emellertid icke f. n. begagnades. Ljus, här,

genom takfönster. (Det å nedre botten såsom förmak betecknade rummet synes

mig lämpligare att använda för sovrum.)

3:o) Tullvaktmästarens lägenhet utgjordes av 1 boningsrum och kök, tillhörande

veranda och köksförstuga. Rumshöjden 3 in. Golvyta i boningsrummet 20 m2,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

i köket 17 m2; luftkub alltså 60 m:i resp. 51 m3. Sammanräknat 111 m3. Familjen

sades utgöras av 5 personer. Fönsterarea 1.6 6 5, resp. 1.6 6 5 m2.

Samtliga lägenheter i trähus, med socklar av c:a 40 cm. höjd över marken.

Uppvärmning medelst kakelugnar.

Beträffande underhållet anmärktes, att i tullvaktmästarens kök var golvet

hårt slitet och skulle förbättras. I övrigt var, från hälsovårdssynpunkt sett, ej något

att anmärka mot lägenheternas underhåll. I ett av de i den åt kammarskrivaren

upplåtna lägenheten varande rum är ingång från perrongen direkt in, dock genom

dubbla dörrar, vilka, om så skulle behövas och äskas, torde kunna tätas.

Ett annat rum, vilket användes till matsal, hade sina 2:ne fönster ut mot

perrongen, vilken är övertäckt, vadan rummet ej kan erhålla direkt himmelsljus.

Efter vad som här ovan anförts, är i de olika lägenheterna sammanlagd

luftkub, beräknad per person, tillräcklig, liksom ock golvytan.

Mot »direkta belysningen», fönsterytornas storlek i förhållande till rumsstorleken,

är ej något att anmärka; däremot kan anmärkas, att det rum, vilket med

sina fönster vetter mot övertäckta perrongen och på grund därav icke kan erhålla

direkt himmelsljus, måste anses mindre gynnsamt som bostadsrum. Det användes

som matsal.

Beträffande vindens apterande till sovrum har jag ej anledning yttra mig:

den användes ej därtill för närvarande, och uppgavs vara, ej av järnvägsstyrelsen

utan av hyresgästen därtill anordnad. Lägenheten innehåller annat rum lämpligt

till sovrum.

Utan att vilja kränka enskilds förfoganderätt över sin förhyrda lägenhet,

anser jag mig böra framhålla såsom i allmänhet önskvärt, att till sovrum och dagrum

väljas de bästa, rymligaste och för direkt solljus bäst tillgängliga rum. Till

s. k. förmak, vilka i dagligdagslivet ej så mycket nyttjas, kunna anspråken i berörda

hänseende ej behöva sättas fullt så krävande.

Enär någon norm ej finnes för, huru många särskilda rum en familjebostad

i allmänhet eller för särskilda tjänsteklasser bör innehålla, saknar jag anledning här

att yttra mig om, huruvida rummens antal i de besiktigade lägenheterna är att

anse som tillräckligt. Antalet synes motsvara, vad K. Generaltullstyrelsen äskat.

Av besiktningen och de från densamma här ovan framlagda uppgifterna framgår,

att bostäderna erbjödo tillräcklig luftrymd för de inneboende; att direkta belysning

sfär hällan dena ingalunda voro otillräckliga — om man frånser det till matsal

använda rummet invid perrongen.

Något spår till fukt, mögel el. dylikt kunde icke någonstädes i de besiktigade

lägenheterna upptäckas å väggar, i vrår, garderober eller på där förvarade skodon,

klädesplagg eller andra föremål.

Beträffande själva bostadsorten, stationens belägenhet, var jag icke i tillfälle

anställa säkra iakttagelser. Trakten förefaller i klimathänseende ogynnsam, omgiven

av mossar med svag avrinning och högt grundvattenstånd. I en ej långt från bostäderna

befintlig brunn nådde vattnet upp till blott 0.7 5 m. från jordytan.

På grund av besiktningen och därvid gjorda iakttagelser, varav de väsentligaste

härovan anförts, anser jag att de ifrågavarande bostäderna icke äro hälsovidriga.

Med anledning av vad sålunda förekommit har generaltullstyrelsen

erdigt beslut den 22 februari 1918 uppdragit åt ingenjören vid Stock
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls ''proposition Nr 103.

holms stads byggnadskontor J. Persson att i Mon verkställa undersökningar

för utrönande av de åtgärder från tullverkets sida, som kunde

anses påkallade för beredande av tjänliga bostäder åt dåvarande tullpersonal;

och har med anledning härav Persson i en den 4 maj 1918

dagtecknad, till generaltullstyrelsen ställd skrift framställt förslag om

dels vissa ändringsarbeten inom stationshuset i Mon, varigenom ökat

utrymme komme att beredas därvarande tullkammare, dels ock uppförande

av två bostadshus för tulipersonalens räkning i enlighet med vid

förslaget fogade ritningar.

I nämnda skrift har till en början anförts följande.

Den nuvarande av kammarskrivaren använda bostaden, vilken vore belägen

uti stationshusets bottenvåning och bestode av tre rum och kök, vore ur rent byggnadsteknisk

synpunkt synnerligen underhaltig. Samtliga rum saknade ventilationsanordningar,

och fönsterna vore bristfälliga. Bostaden stode i direkt förbindelse med den

öppna perrongen och saknade såväl tambur som vindfång. Eldstäderna vore bristfälliga,

särskilt kakelugnen uti sängkammaren vilken i sitt nuvarande skick utgjorde

en ständig fara för eldsolycka. Golv bjälklagen vore belägna cirka 30 — 40 cm. ovan

marken, och utrymmet mellan desamma och marken vore icke på brukligt sätt

evakuerat genom ventiler i grundmurarna. Tullförvaltarens bostad innehölle uti

bottenvåningen tre rum och kök och uti vindsvåningen två mindre rum. Samtliga

rum saknade friskluftsventiler, och en del av eldstäderna vore bristfälliga. Uti

sovrummet, beläget å vinden, bestode eldstaden av en järnkamin, och rummet stode

i direkt förbindelse utan dörr med en brant och smal stegliknande trappa från en

utan eldstad befintlig tambur i bottenvåningen.

Uti den åt en vaktmästare upplåtna bostaden, som bestode av ett rum och

kök, vore särskilt golvet uti köket mycket dåligt, vilket vid nordliga vindar gjorde

sig märkbart genom att kall och rå luft inpressades i bostaden underifrån genom

golvbjälklaget.

Då ifrågavarande byggnad, dels på grund av sin höga ålder och dels på

grund av olämplig planindelning, icke med fördel kunde ombyggas och moderniseras

samt byggnadens olämpliga läge i samma lågt belägna plan som bangården ständigt

utsatte densamma för i ifrågavarande trakt tidvis förekommande ogynnsamma temperaturförändringar,

kunde det icke anses välbetänkt, att statsverket genom köp

skulle förvärva densamma. Förbättrade bostäder för tullpersonalen kunde sålunda

enligt Perssons bestämda uppfattning icke erhållas genom förändringar eller ombyggnader

av nu befintliga byggnader. Det vore därför enligt Perssons åsikt nödvändigt

att uppföra nya tidsenliga byggnader. Härigenom kunde man genom att göra desamma

bekväma, rymliga och praktiskt inredda, höja trevnaden för den personal,

som hade att fullgöra sin tjänst på denna avsides belägna plats.

Med utgångspunkt härifrån har Persson utarbetat förslag till två

nybyggnader, nämligen en vinterbonad villa av trä i tvenne våningar

med källare och under tak av tegel, avsedd för tulltjänstemän av högre

grad, samt en dylik byggnad, avsedd för tjänstemän av lägre grad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

I fråga om de sålunda föreslagna byggnaderna innehåller Perssons

skrift följande:

Byggnaderna tänktes förlagda till en plats, belägen nordväst om den nuvarande

stationsbyggnaden, på ett staten tillhörigt markområde. Den föreslagna

byggnadstomten bestode av berg i dagen och vore delvis bevuxen med granoch

tallskog. Tomtens medelhöjd över bangårdsplanet utgjorde cirka 8—10

meter, och avståndet till stationshuset överstege icke 200 meter. Den större

byggnaden, vilken tänktes förlagd till tomtens västra del, komme att innehålla

en för tullförvaltaren avsedd bostad om 5 rum och kök jämte jungfrukammare

samt erforderliga garderobs- och toalettutrymmen m. in., en för kammarskrivaren

avsedd bostad om 4 rum och kök jämte jungfrukammare samt garderobs- och toalettutrymmen

in. in. I vindsvåningen skulle förläggas ett för båda lägenheterna

gemensamt badrum. Byggnaden vore avsedd att uppvärmas genom centralvärmeledning.

Under västra delen av byggnaden, där marken genom nivåförändring vore

lägre, skulle inredas erforderliga källarutrymmen, såsom kol- och pannrum, matkällare

och tvättstuga m. in. Byggnaden tänktes uppförd på grund av betong och

kallmur med väggar av 3 tums späntad plank, dubbla lag panel med papp och fyllning

samt under tak av tegel. Byggnaden för tjänstemän av lägre grad, vilken tänktes

förlagd till tomtens östra del, beräknades inrymma tre bostadslägenheter, envar om

2 rum och kök med erforderliga småutrymmen. För att förkorta byggnadskroppen

samt nedbringa kostnaderna borde ett rum till varje bostad förläggas till vinden,

dock så att genom den närgränsande trappan detsamma erhölle förbindelse med

underliggande rum. Varje lägenhet skulle hava egen ingång med tillhörande trappa

till ovanliggande rum i vinden. Nu ifrågavarande byggnad tänktes uppförd i huvudsaklig

överensstämmelse med den för tjänstemän av högre grad avsedda, dock med

den ändring att i källaren en tvättstuga, som tillika skulle användas till badrum,

förlädes under byggnadens östra del. I denna byggnad tänktes rummen uppvärmda

genom kakelugnar. Båda byggnaderna skulle förses med pumpvattenledning från

en brunn, belägen å stationsområdet. Avloppsledningar skulle utföras och förbindas

med ett större dike, som hade sitt utlopp i den närbelägna ån.

Beträffande de för dessa byggnaders uppförande erforderliga kostnaderna

har Persson verkställt approximativa beräkningar, vilka givit

till resultat, att kostnaderna skulle komma att uppgå till sammanlagt

83,000 kronor, varav för den större byggnaden 52,000 kronor och för

den mindre 31,000 kronor. Ifråga härom har Persson meddelat, att vid

beräkningen iakttagits de för ifrågavarande trakt gällande cirka 20 procent

lägre material- och arbetspriserna, men tillika anmärkt, att då kostnaderna

vore beräknade under nuvarande vanskliga förhållanden inom

arbetsmarknaden, det icke vore uteslutet, att ytterligare prisstegringar

kunde komma att öka de angivna kostnadsbeloppen. Vidare har Persson

framhållit, att därest, på sätt sålunda föreslagits, nya bostäder uppfördes

för ifrågavarande tullpersorial, tullkammarens behov av större och ändamålsenligare

lokaler skulle kunna tillgodoses därigenom, att den nuvarande

kammarskrivarbostaden utrymdes.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 85 höft. (Nr 103.)

a

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Med anledning av ingenjören Perssons ovanberörda förslag hava

på begäran av generaltullstyrelsen utlåtanden i ärendet avgivits av domänstyrelsen

och byggnadsstyrelsen, varjämte styrelsen för Dalslands järnvägsaktiebolag

efter anmodan inkommit med förnyat yttrande.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 25 juli 1918 förklarat sig medgiva, att

det i förslaget avsedda, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga tomtområdet finge till

generaltullstyrelsen utarrenderas, under villkor att den plantskog, som funnes å området,

ersattes med 75 kronor i ett för allt, att tomthyra erlades med 50 kronor om

året samt att stängsel uppfördes och underhölles omkring området.

Styrelsen för Dalslands järnvägsaktiebolag har i sitt den 27 sistlidna augusti

avgivna yttrande, jämte det bolaget förklarat sig med visst undantag godkänna de

av ingenjören Persson föreslagna åtgärder för beredande av större och ändamålsenligare

tullkammarlokaler i Mon samt åtagit sig att verkställa därav påkallade ändrings-

och reparationsarbeten, anfört, att bolaget ansåge det vara nödvändigt, att

tullverket föranstaltade om uppförande av nya och tidsenliga byggnader för beredande

av bekväma, rymliga och praktiskt inredda bostäder åt ifrågavarande tullpersonal,

enär bolaget för sin egen personal vore i behov av de lokaler, som för

närvarande vore upplåtna åt tullförvaltaren och en vaktmästare.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till generaltullstyrelsen den 26 september

1918 anfört huvudsakligen följande.

Sedan vissa anmärkningar inom byggnadsstyrelsen framställts mot de av ingenjören

Persson uppgjorda ritningarna till de föreslagna byggnaderna, hade Persson

på anmodan av byggnadsstyrelsen uppgjort nya, i september 1918 dagtecknade

ritningar till samma byggnader. I dessa ritningar hade byggnadsstyrelsens anmärkningar

beaktats, utom i fråga om anordningen av uppvärmningen av den för tjänstemän

av högre grad avsedda byggnaden, vilken enligt byggnadsstyrelsens mening

borde uppvärmas med kakelugnar och icke medelst centraluppvärmning. Särskilt

för en byggnad med nu ifrågavarande läge, där svårighet förefunnes att i händelse

av fel å värmeledningen hastigt få detsamma avhjälpt, syntes nämligen vanlig uppvärmning

med kakelugnar böra föredragas, i synnerhet som denna anordning vore

väsentligt billigare såväl i anläggning som drift. Därest byggnadens uppvärmning

skulle ske med kakelugn, måste ritningarna till nyssnämnda byggnad fullständigt

omarbetas. Om däremot centraluppvärmning lämpligen kunde användas, hade byggnadsstyrelsen

för sin del i övrigt intet att erinra emot de nya ritningarna. Det

kostnadsförslag, som bifogats det remitterade ärendet och som utvisade en kostnad per

kubikmeter av 26 kronor för den mindre och 32 kronor för den större byggnaden, vore

synnerligen lågt beräknat, och ansåge byggnadsstyrelsen kostnaden böra beräknas efter

ett medelpris av omkring 60 kronor per kubikmeter, dock under förutsättning att kakelugnar

användes till uppvärmning i stället för värmeledning. Byggnadskostnaden skulle

således efter byggnadsstyrelsens beräkning uppgå till respektive 70,800 kronor och

98,400 kronor eller sammanlagt i runt tal 170,000 kronor. Skulle värmeledning anordnas

i den för tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden, komme kostnaden att ökas med

ytterligare 15,000 kronor. Med hänsyn därtill att trakten på grund av dimmor och

andra omständigheter vore mindre fördelaktig som bostadsplats, ansåge emellertid

byggnadsstyrelsen sig böra ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligare att flytta

hela tullstationen till Ed, där kronan ägde för ändamålet fullt lämplig mark.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition Nr 103.

För egen del har generaltullstyrelsen i sin förevarande skrivelse

anfört följande:

»Den i ärendet åstadkomna utredningen har styrelsen funnit giva

vid handen, att ett ingripande från statens sida för ordnande av

ifrågavarande tullpersonals bostadsförhållanden är alldeles ofrånkomligt;

och får styrelsen i sådaut avseende underdånigst anföra följande.

Av den här ovan lämnade redogörelsen för Dalslauds järnvägsaktiebolag

åliggande skyldigheter gent emot tullverket torde framgå, att

bemälda bolag icke är förpliktigat att tillhandahålla bostadslägenheter

åt de i Mon tjänstgörande tulltjänstemännen. För de av berörda tjänstemän,

som icke bebo egna fastigheter, finnes emellertid icke i Mon eller

trakten däromkring tillgång till andra bostäder än dem, som järnvägsbolaget

sålunda på grund av frivilligt åtagande åt dem upplåtit. Att

dessa tjänstemän skola för erhållande av bostäder vara uteslutande beroende

av tillmötesgående från järnvägsbolagets sida, för så vitt de icke

äro i tillfälle att förvärva egna fastigheter, måste anses vara synnerligen

otillfredsställande och torde jämväl kunna medföra våda ur synpunkten

av statsverkets intresse att besätta ifrågavarande befattningar med fullt

kompetenta personer. Det kan nämligen befaras, att, därest tjänliga

bostäder för innehavare av omförmälda befattningar icke finnas att tillgå,

svårighet skall möta att erhålla lämpliga personer till dessa befattningar,

som visserligen redan i följd av förhållandena i övrigt å ifrågavarande

ort torde vara föga eftersträvansvärda men å andra sidan äro med hänsyn

till arten av den över Mon gående trafiken mycket krävande.

Vad angår beskaffenheten av de av Dalslands järnvägsaktiebolag

till tullpersonalen upplåtna bostäder lärer det visserligen icke genom

den i ärendet förebragta utredning kunna anses ådagalagt, att bostäderna

befinna sig i ur hygienisk synpunkt alldeles obrukbart skick. Generaltullstyrelsen

finner det däremot vara utrett, att bostäderna äro behäftade

med så väsentliga brister, att de i sitt nuvarande tillstånd äro för sitt

ändamål i hög grad olämpliga, och att bristfälligheterna icke kunna med

fördel avhjälpas ens genom en mycket grundlig reparation.

Med hänsyn till det nu anförda och då Dalslands järnvägsaktiebolag

förklarat sig vara i behov av bostäderna för sin egen personal, anser

generaltullstyrelsen det vara nödvändigt, att åtgärder snarast möjligt

vidtagas i syfte att bostäder må kunna genom tullverket tillhaudahållas

ifrågavarande tullpersonal. Då någon med för berörda ändamål tjänliga

bostadshus bebyggd fastighet icke finnes i Mon eller dess omnejd, lärer

alltså någon annan åtgärd i angivna syfte icke kunna vidtagas än att

nya bostadshus uppföras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Mot de av byggnadsstyrelsen förordade ritningar till de föreslagna

byggnaderna, som, enligt vad här ovan anförts, skulle komma att innehålla,

den för tjänstemän av högre grad avsedda dels en lägenhet om

5 rum och kök jämte jungfrukammare, dels ock en lägenhet om 4 rum

och kök jämte jungfrukammare, samt den för tjänstemän av lägre grad

avsedda tre lägenheter, envar om 2 rum och kök, är från styrelsens

sida icke något att erinra; och anser styrelsen i likhet med byggnadsstyrelsen,

att jämväl den för tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden

bör uppvärmas medelst kakelugnar. De ifrågasatta byggnaderna

höra enligt generaltullstyrelsens åsikt lämpligen uppföras genom byggnadsstyrelsens

försorg;

Generaltullstyrelsen har icke förbisett, att den av byggnadsstyrelsen

beräknade kostnaden, 170,000 kronor, för uppförande av bostadshusen

måste förefalla avsevärt hög. Emellertid är enligt general tullstyrelsens

asikt behoAret av de nya bostäderna så trängande, att ett uppskov med

det ifrågasatta byggnadsföretaget icke utan våda kan äga rum, intill

dess byggnadskostnaderua tilläventyrs skulle kunna nedbringas.

Vidkommande det av byggnadsstyrelsen framställda förslag om

tullkammarens förflyttning till Ed och uppförande därstädes av bostäder

för tullpersonalen kan generaltullstyrelsen för sin del icke biträda detta

förslag. Generaltullstyrelsen finner det nämligen vara ur tullverkets

synpunkt så gott som nödvändigt, att ifrågavarande gränstullkammare

är förlagd vid den järnvägsstation, som är belägen närmast gränsen mot

Norge. Härtill kommer, att med hänsyn till förutberörda koncessionsvillkor

Dalslands järnvägsaktiebolag icke lärer vara skyldigt och, enligt

uppgift, icke heller är villigt att tillhandahålla tullkammarlokaler å annan

plats än vid sagda station.

Beträffande de hyresbelopp, som böra av vederbörande erläggas

för de föreslagna bostäderna, lärer det enligt § 12 i nådiga avlöningsreglementet

för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning den 18 juni 1910 ankomma på generaltullstyrelsen

att bestämma dessa belopp.»

På grund av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1919 års riksdag föreslå riksdagen

att anvisa ett belopp av 170,000 kronor för uppförande i överensstämmelse

med av byggnadsstyrelsen förordade ritningar och genom

nyssnämnda styrelses försorg av två bostadshus för tullpersonalen i

Mon, samt att av berörda belopp hälften eller 85,000 kronor måtte

anvisas å tilläggsstat för år 1919.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Den av mig nu lämnade redogörelsen utvisar beträffande kostnaden

för de föreslagna byggnaderna, att de beräkningar, som i sådant hänseende

uppgjorts dels på föranstaltande av generaltullstyrelsen och dels genom

byggnadsstyrelsens försorg, lett till väsentligen olika resultat. Under

det att den förra beräkningen slutar på en summa av 83,000 kronor,

uppgår enligt den senare beräkningen motsvarande kostnad till 185,000

kronor och kostnaden för utförande av det av byggnadsstyrelsen förordade

förslaget, innefattande uppvärmning genom kakelugnar även i

den större byggnaden, till 170,0u0 kronor. Då det givetvis måste förefalla

anmärkningsvärt, att de verkställda kostnadsberäkningarna visat så

väsentligt olika resultat, har jag anmodat byggnadsstyrelsen att undersöka,

huruvida icke de i Mon gällande materialpriser och arbetslöner

kunde medgiva nedsättning av den av styrelsen beräknade kostnadssumman,

samt att inkomma med det förnyade yttrande i ämnet, vartill

en sådan undersökning kunde föranleda.

Resultatet av den ytterligare undersökning, byggnadsstyrelsen på

denna min anmodan föranstaltat, föreligger i en till mig ställd skrivelse

av den 30 januari 1919, för vars innehåll jag nu ber att få redogöra.

Med anledning av det erhållna uppdraget hade styrelsen låtit ^'',enfnya

assistenten hos styrelsen J. Telander på platsen verkställa erforderlig "kostnadsundersökning,

av vilken framgått följande. utredning.

Dalslands järnväg hade å ifrågavarande plats för närvarande under

uppförande en bostadsbyggnad, vilken beräknats kosta 27 kronor per kubikmeter.

Denna byggnad uppfördes emellertid av på orten bosatta mindre

hantverkare, och arbetet dirigerades direkt av person, anställd i järnvägens

tjänst. Av järnvägen utförda transporter m. m. vore icke inberäknade i

byggnadskostnaden, i vilken ej heller upptagits ersättning för ritningar och

tillsyn. För varje annan än Dalslands järnväg måste dylikt byggnadsarbete

organiseras på helt annat sätt och kostnaderna beräknas annorlunda.

Då lämplig byggmästare icke funnes å platsen, syntes det nödvändigt

att för tullverkets ifrågasatta byggnader söka entreprenör på

annan ort genom anbud, infordrade medelst annonsering, samt att åstadkomma

nödjg kontroll å arbetets utförande genom anlitande av någon

i Göteborg eller närmare Mon bosatt byggnadskunnig och uppgiften

vilsen person.

Vidkommande kostnaden hade utredningen givit vid handen, att

materialpriser och arbetslöner å ifrågavarande plats ställde sig omkring

15 % billigare än de, byggnadsstyrelsen lagt till grund för sin kostnadsberäkning.

Byggnadsstyrelsen hade utgått från ett pris per kubik
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

meter av 60 kronor, under det att de lokala prisförhållandena syntes

berättiga att räkna med ett pris per kubikmeter av 51 kronor.

I samband med den på platsen verkställda undersökningen hade

assistenten Telander bos en byggmästare i Göteborg, vilken på räkninguppfört

ett flertal bostadsbyggnader vid Bergslagernas järnvägar, framställt

förfrågan rörande priset per kubikmeter å dylika byggnader, och

både denne uppgivit detsamma till 54 kronor, däri icke inräknats kostnader

för ritningar, arbetsbeskrivning, kontroll och byggmästararvode.

Aven om man sålunda vid entreprenadanbuds infordrande skulle

kunna ha förhoppningar om att erhålla anbud, grundade på ett enhetspris

av 51 kronor per kubikmeter för själva byggnadsarbetet, ansåge

byggnadsstyrelsen dock tillrådligt att icke basera kostnadsberäkningen

på lägre enhetspris än 55 kronor per kubikmeter, motsvarande en byggnadssumma

för båda byggnaderna av sammanlagt 156,000 kronor, dels

med hänsyn därtill att alla ytterväggar, på grund av byggnadens öppna

och för blåsten utsatta läge, måste förses med ännu ett lager papp

utöver de två beräknade, dels emedan i ovan angivna enhetspris icke

vore inberäknad någon post för ritningar, kontroll och byggmästararvode.

Till den nyssnämnda byggnadssumman borde emellertid läggas

kostnader för följande arbeten, som icke syntes vara upptagna i den

ursprungliga, av ingenjören Persson uppgjorda kostnadsberäkningen och

som icke heller kunde anses inberäknade i enhetspriset 55 kronor per

kubikmeter, nämligen sprängning, väganläggning, planeringar, stängsel

omkring området ävensom rörledning till brunn samt avloppsledning till

dike. För dessa arbeten syntes böra beräknas en summa av minst

18,500 kronor.

Med stöd av den närmare utredning av förevarande byggnadsfråga,

som sålunda företagits, ville det synas, som om icke ens de 170,000

kronor, som av byggnadsstyrelsen och generaltullstyrelsen ansetts höra

för ändamålet disponeras, skulle fullt komma att täcka behovet.

Genom den av generaltullstyrelsen framlagda och av mig nu i

huvudsak återgivna utredningen i detta ärende finner jag vara ådagalagt,

att ifrågavarande av Dalslands järnvägsaktiebolag åt vissa tulltjänstemän

i Mon tillhandahållna bostadslägenheter, vare sig de kunna betecknas

såsom direkt hälsovådliga eller icke, i varje fall äro så bristf älliga, att

åtgärder böra ofördröjligen vidtagas för åstadkommande av bättre bostäder.

Bolaget har för sin del bestritt, att skyldighet skulle åligga

bolaget att tillhandahålla bostäder åt tullpersonal i Mon, och tillika för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majts proposition Nr 103.

klarat, att, därest bolaget åtoge sig att uppföra nybyggnader för ändamålet,

detta måste ske under sådana villkor, att bolaget icke lede någon

ekouomisk förlust. Huruvida bolaget kan anses pliktigt att ersätta de

nuvarande bostadslägenheterna — vilka, på sätt utredningen visat, anordnats

av bolaget i enlighet med generaltullstyrelsens på Kungl. Maj:ts

resolution den 5 november 1875 stödda föreläggande — med andra och

tillfredsställande lägenheter, bör enligt min mening icke vara avgörande

vid bedömandet av den föreliggande fragan. Då nämligen bolaget i

varje fall icke är skyldigt att hyresfritt tillhandahålla bostäder för ifrågavarande

personal och säkerligen icke heller att i fråga om byggnadsarbetets

utförande ställa sig till efterrättelse föreskrifter eller underkasta

sig kontroll från kronans sida, synes det mig vara förmånligare för

statsverket att genom egen försorg utföra erforderliga nybyggnader.

I fråga om planen för nybyggnadsföretaget har jag ingen erinran

att framställa mot vad byggnadsstyrelsen med instämmande av generaltullstyrelsen

förordat. Jag vill endast, med erinran att, enligt byggnadsstyrelsens

utsago, de senast omnämnda ritningarna till den för

tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden böra, med hänsyn till

byggnadens avsedda uppvärmning genom kakelugnar, omarbetas, framhålla,

att, sedan omarbetningen verkställts, ritningarna böra underställas

generaltullstyrelsen för godkännande. I likhet med generaltullstyrelsen

anser jag, att byggnaderna böra uppföras genom byggnadsstyrelsens

försorg, varom det torde ankomma på Kungl. Maj:t att, därest det förslag

jag nu framlägger vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, framdeles

meddela beslut.

Den av byggnadsstyrelsen på min anmodan verkställda förnyade

utredning i kostnadsfrågan, vars resultat framlagts i den av mig återgivna

skrivelsen av den 30 januari 1919, synes utvisa, att till grund

för beräkningen kan läggas ett euhetspris av 55 kronor per kubikmeter

i stället för det enhetspris av 60 kronor, på vilket den av byggnadsstyrelsen

i dess skrivelse den 26 september 1918 meddelade beräkningen

grundats. Härigenom skulle en nedsättning av den av styrelsen

beräknade kostnaden med 14,000 kronor eller till 156,000 kronor möjliggöras,

därest icke den förnyade utredningen upptagit vissa, till sammanlagt

18,500 kronor beräknade kostnader för sprängning, väganläggning,

planeringar och stängsel samt vatten- och avloppsledningar, vilka

utgiftsposter av anledning, som icke framgår av vad byggnadsstyrelsen

härom anfört, saknas i styrelsens förra beräkning.

Med den nya undersökningen i kostnadsfrågan torde man kunna

antaga, att all den utredning härutinnan som kan åstadkommas blivit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition Nr 103.

förebragt; och emot vad byggnadsstyrelsen i sin senaste skrivelse anfört

lär någon nedsättning av den av styrelsen förut beräknade kostnaden

icke kunna ifrågasättas. A andra sidan finner jag de i samma

skrivelse gjorda beräkningarna icke böra föranleda någon höjning av

kostnadsberäkningen, vilket byggnadsstyrelsen icke heller synes hava

avsett.

I anslutning till vad jag nu anfört och under åberopande av den

utredning, för vilken jag förut redogjort, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med det av

mig förordade förslaget av två bostadshus för tullpersonalen i Mon

anvisa såsom reservationsanslag under sjunde huvudtiteln

dels å tilläggsstaten för år 1919................................ kronor 85,000,

dels ock å riksstaten för år 1920................................. » 85,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition till riksdagen avlätas av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1919:7a Statmtsk''iUta utlåtande Nr 7 A s. 106 i texten