Angående anvisande av medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i Mon
1919-02-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:103, Angående anvisande av medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i Mon
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
1
Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen
i Mon; given Stockholms slott den 18 februari
1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. IVIaj:t härmed föreslå riksdagen
att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av
chefen för finansdepartementet förordat förslag av två bostadshus för
tullpersonalen i Mon anvisa såsom reservationsanslag under sjunde
huvudtiteln
dels å tilläggsstaten för år 1919 .............................. kronor 85,000,
dels ock å riksstaten för år 1920 .............................. » 85,000.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
O
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 85 höft. (Nr 103.)
I
2
Kungi. Maj:ts proposition Nr 103.
Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
Vid föredragning av frågorna rörande regleringen av de till sjunde
huvudtiteln hörande utgifterna i riksstaten för år 1920 meddelade jagunder
punkt 66, att generaltullstyrelsen gjort framställning, i syfte att
medel måtte anvisas till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen i
Mon, men att jag, särskilt med hänsyn till att kostnadsfrågan icke
blivit till fullo utredd, icke var i tillfälle att då framlägga definitivt
förslag i ämnet. Då behovet av byggnadernas snara uppförande emellertid
syntes mig vara ådagalagt, ansåg jag emellertid, att anslag
för ändamålet borde beräknas. Med bifall till vad jag dels under nyssnämnda
punkt, dels vid föredragning av förslag till tilläggsstat för år
1919 under punkt 24 i anslutning till generaltullstyrelsens förslag, hemställde,
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan på den propo
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
sition i ämnet, som kunde bliva förelagd riksdagen, för ifrågavarande
ändamål beräkna bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln å
riksstaten för år 1920 ett reservationsanslag av 85,000 kronor samt a
tilläggsstaten för år 1919 ett reservationsanslag a samma belopp.
Sedan detta ärendes beredning numera slutförts, anhåller jag att
härmed få avgiva förslag till proposition i ämnet. Jag följer i den redogörelse
för vad i ärendet förekommit, som jag nu går att lämna, generaltullstyrelsens
ovan förstnämnda skrivelse dagtecknad den 31 oktober
1918 och återgiver därutöver i vissa delar innehållet av de vid samma
skrivelse i avskrift fogade handlingar.
Genom resolution den 5 november 1875 beviljade Kungl. Maj:t
Dalslands järnvägsaktiebolag rättighet att anlägga och till allmänt
begagnande upplåta järnväg från Sunnanå hamn vid \ änern över
Mellerud och Västra Ed till riksgränsen mot Norge vid Högen. Såsom
villkor, utom andra, för den sålunda meddelade koncessionen föreskrev
Kungl. Maj:t, i enlighet med vad styrelsen för statens järnvägstrafik i
underdånig skrivelse den 9 september 1875 hemställt, att bemälda bolag
skulle i fråga om ordnande av förhållandena i avseende å tullbehandling
av varor, som på sagda järnväg in-eller utfördes över riksgränsen, ställa
sig till efterrättelse generaltullstyrelsens föreskrifter samt tillhandahålla
för sådan tullbehandling erforderlig lokal å gränsstationen.
I skrivelse till styrelsen för ovannämnda bolag den 25 januari
1878 anförde generaltullstyrelsen följande:
»Då, efter vad kungl. generaltullstyrelsen inhämtat, arbetet å den så kallade
Dalslands järnväg så fortskridit, att fråga lärer vara att under innevarande år
öppna en station invid riksgränsen mot Norge, har styrelsen, enär det lärer bliva
av synnerlig vikt för trafiken på denna järnväg, att tillfälle beredes för tullbehandling
vid gränsen av de för forsling å järnvägen emellan Sverige och Norge avsedda
varor och resegods samt att fördenskull en tullstation anordnas vid den närmast
gränsen blivande järnvägsstationen, velat härpå fästa eder uppmärksamhet, på det
ni vid uppförande av stationsbyggnaden vid denna järnvägsstation måtte tillse, att
där anordnas såväl tjänstelokaler och godsmagasin för tullbehandlingen som ock bostäder
åt tullpersonalen, vilken torde komma att utgöras av en tjänsteman och en vaktmästare
och för vilken personal erfordras för tjänstemannen minst tre boningsrum
jämte kök samt för vaktmästaren ett boningsrum med kök tillika med nödiga
uthus för hushållen.»
Den 1 april 1879 hemställde därefter generaltullstyrelsen, sedan
upplyst blivit, att Dalslands järnvägsaktiebolag anordnat ovannämnda
tjänstelokaler, godsmagasin och bostäder, hos Kungl. Maj:t, att en
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
tullstation, lydande under tullkammaren i Karlstad, måtte få inrättas
vid Mon samt att för bestridande av de vid stationen förekommande
göromålen måtte få anställas en kontrollör och en vaktmästare. Genom
beslut den 18 april 1879 biföll Kungl. Maj:t vad generaltullstyrelsen
sålunda hemställt.
Sedan därefter styrelsen för Dalslands järnvägsaktiebolag i skrivelse
till generaltullstyrelsen den 19 maj 1879 anmält, att ifrågavarande
järnväg komme att öppnas för allmän trafik den 18 juli sistnämnda år
samt att för tullstationen i Mon avsedda tjänstelokaler och bostäder kunde
tör tullverkets räkning tagas i besittning under senare hälften av juni
år 1879 eller den 1 juli samma år, utfärdade generaltullstyrelsen den 6
juni 1879 kungörelse, att förenämnda tullstation komme att träda
i verksamhet sagda den 18 juli 1879.
Den sålunda inrättade tullstationen har sedermera förändrats till
tullkammare samt är från och med år 1911 under chefskap av tullförvaltare
lydande direkt under generaltullstyrelsen. Härjämte har vid
olika tillfällen förstärkning av personalen ägt rum, så att densamma
för närvarande utgöres av tullförvaltaren, en kammarskrivare och tre
vaktmästare.
Av berörda personal hava tullförvaltaren, kammarskrivaren och
eu vaktmästare fått bostäder åt sig upplåtna i förenämnda bolag tillhöriga
byggnader i Mon, nämligen kammarskrivaren i järnvägsstationsbyggnaden
samt tullförvaltaren och en vaktmästare i ett i närheten av
stationen beläget hus. De två övriga vid tullbevakningen i Mon
anställda vaktmästarna bebo egna fastigheter i närheten av Mon.
I skrivelse till generalstyrelsen den 20 november 1917 har nu
tullkammaren i Mon gjort framställning i syfte, att bolaget måtte tillförbindas
att uppföra ett bostadshus för vissa av tullkammarens tjänstemän.
I sistnämnda skrivelse har tullkammaren anfört:
»Tullkammaren får härmedelst till kungl. generaltullstyrelsens kännedom
vördsamt inrapportera vissa bristfälligheter och olägenheter beträffande de av Dalslands
järnväg till härvarande tullförvaltare och kammarskrivare upplåtna bostadslägenheter.
Tullförvaltarbostaden är inrymd i en huslänga, som dessutom inhyser
en stationskarl, en banvakt m. fl. järn vägsfunktionärer jämte en tullvaktmästare,
under det kammarskrivarens bostad är inrymd i själva stationshuset å dettas nedra
botten. Yad tullförvaltarens bostad beträffar må först och främst framhållas dess
genomgående bristfälliga beskaffenhet, som gör den högst olämplig till vinterbostad.
Till följe lägenhetens ringa utrymmen — ett av de å nedra botten belägna 3 små
rummen måste nattetid i brist på jungfrukammare tagas i anspråk av tjänsteflickan —
har tullförvaltaren måst inreda sovrum å själva vinden. Detta sovrum saknar dörr
och står medelst en brant trappa i förbindelse med en liten båsliknande tambur.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 103. 5
Väggarna bestå av tunna bräder med flera skrubbdörrar, som ej sluta bättre än de
bilda stora springor, föranledande ett outhärdligt drag. Ett halvfönster finnes åt
norr, vilket dock helt nyligen försetts med dubbelfönster, samt ett takfönster, som
gisset och snett ej sluter tätare än att takdropp förekommer. Oaktat genom tullförvaltarens
försorg allt vad göras kan gjorts med mattbeläggning och dylik inre
ombonad, gör sig dock ett intensivt golvdrag gällande. Kammarskrivarens bostad
är om möjligt ännu sämre, och behöver här blott nämnas att ingången till våningen
leder direkt från perrongen utan någon som helst förmedling av någon tambur:
Bristerna synas tullkammaren så fundamentala, att någon avsevärd förbättring icke
torde kunna åstadkommas även medelst en mycket grundlig reparation. Då lägenheten
faktiskt är av hälsovådlig beskaffenhet — styrkt avskrift av läkarintyg
bifogas — har tullkammaren ej tvekat att på detta sätt draga saken inför kungl.
generaltullstyrelsen för ernående av en snar förbättring. Då ingen annan bostad
finnes att tillgå på platsen, synes enda utvägen vara den, att Dalslands järnvägsaktiebolag
ålades uppföra ett ordentligt vinterbonat hus för tullvaltare, kammarskrivare
och eventuellt trenne vaktmästare med möjligheter till framtida utvidgning.
Enligt vad tullkammaren har sig bekant finnes å hemmanet Högen, beläget 7 kilometer
från Man helt nära norska gränsen, lämpliga lägenheter som provisoriskt
skulle kunna tagas i bruk. Förutsättningen härför vore dock, att järnvägsbolaget
ställde nödiga transportmedel till förfogande för resor till Mon fram och åter. Till
sist bör kanske omnämnas, att även uthusen befinna sig i samma skick som bostäderna.
Tvätthus och bryggstuga äro fallfärdiga och äro belägna, ej vid den nedanför
flytande älven, utan rätt långt därifrån och högt på en bergkant, vadan erforderligt
vatten måste dit bäras eller köras, vadan tvätten måste forslas till annan ort.
Tullkammaren har på sin tid till 1914 års tullkommission framfört liknande
klagomål, dock utan att något resultat hittills uppnåtts.»
I de av tullkammaren åberopade läkarintygen, vilka äro avgivna i oktober
1917 av provinsialläkaren Albert Almqvist, har vitsordats att den nuvarande tullförvaltaren
lede av muskelreumatism, som han med säkerhet ådragit sig i den underhaltiga
bostad, som åt honom upplåtits av bolaget, samt att den vid tullkammaren
nu anställde kammarskrivarens hustru, som lede av kroniskt bröstlidande, med
största sannolikhet åsamkat sig denna sjukdom genom att vistas i den hälsovådliga
bostad, som hon bebott i stationshuset i Mon.
På begäran av generaltullstyrelsen har styrelsen för Dalslands
järnvägsaktiebolag i eu den 12 februari 1918 dagtecknad skrift avgivit
yttrande över tullkammarens förenämnda framställning. Därvid har
bolaget, under åberopande av Kungl. Maj:ts ovan omförmälda resolution
den 5 november 1875 och generaltullstyrelsens förutberörda skrivelse
den 25 januari 1878, bestritt, att bolaget vore förpliktigat att tillhandahålla
bostäder åt tullpersnnalen i Mon, samt vidare anfört huvudsakligen
följande. Bolaget hade tillmötesgått den under årens lopp ökade tullpersonalens
anspråk på bostäder i den utsträckning, det varit bolaget
möjligt. Hyrorna för ifrågavarande bostäder utgjorde, för tullförvaltarens
lägenhet 200 kronor, för kammarskrivarens 120 kronor och för
6
Kungl. Maj:ts proposition AV 103.
vaktmästarens 100 kronor, allt för år räknat, vilka hyror emellertid
knappast täckte kostnaderna för de reparationer som bolaget under årens
lopp låtit verkställa å lägenheterna. Bolaget skulle helst se, att de
^byggnader, som erfordrades för att bereda ifrågavarande tullpersonal
bättre bostadslägenheter, utfördes genom tullverkets försorg, ty skulle
bolaget åtaga sig uppförandet, måste detta ske på sådana villkor, att
järnvägen icke lede någon ekonomisk förlust. Det av tullkammaren framställda
förslaget om anordnande av provisoriska bostäder för tullpersonalen
å hemmanet Högen ansåge järnvägsbolaget icke kunna genomföras,
enär bolaget icke kunde bereda tnllpersonalen lägenheter för resa
fram och åter mellan tjänstgörings- och bostadsorten. Gent emot tullkammarens
uppgift att bostäderna vore av beskaffenhet att medföra men
för inneboendes hälsa åberopade bolaget en yttrandet bifogad, av förste
provinsialläkaren i Älvsborgs län till bolaget avlåten, den 28 januari
1918 dagtecknad skrift av följande lydelse:
»På styrelsens begäran har undertecknad den 23 dennes företagit besiktning
i sanitärt hänseende av några av järnvägsaktiebolaget till tullpersonal vid Mons
järnvägsstation upplåtna bostadslägenheter.
De besiktigade lägenheterna utgjordes av bostad för
kammarskrivare: i stationshuset
d:o för tullförvaltare: i annat hus
d:o för tullvaktmästare: » »
l:o) Kammarskrivarens bostad utgöres av 3 rum och kök och tambur. Rummens
takhöjd 3.54 m. med 23.52, 27.84 resp. 18 m2 golvyta, alltså med en luftrymd
av, i runda tal, 83.5 m3, 98.6 m3 resp. 63 m3, sammanlagd luftkub, kök och tambur
oberäknade, 245.7 m3. Sammanlagd fönsterarea för varje rum utgör resp. 3.6 2 m2,
3.6 2 m2 och 2.7 8 m2. (Ett fönster här, på begäran av hyresgästen, igensatt, annars
4.5 9 m2.) Där boende familj uppgives utgöras av 4 personer. Luftkub för person
alltså 61 m3.
2:o) Tullförvaltarens bostad utgöres av: förstuga samt 3 rum och kök i nedre
botten samt, å vinden, ett gavelrum. Dessutom särskild köksförstuga och skafferi.
Rummens takhöjd å nedre botten 3 m. med en golvarea av 13, 20 resp. 21 m2och
luftkub av 39 m !, 69 m3, resp. 63 m3. Rummet å vinden 15 m2 golvarea, c:a 45 m3
luftkub. Summa luftkub, kök och tambur oberäknade, 216 m3. Familjen sades
utgöras av 6 personer: alltså 11.5 m2 golvarea och 36 m3 luftkub för varje per
son.
Fönsterarea i dessa rum utgjorde resp. 3.23 m2, 3.33 m3 och 3.33 m2.
Å vinden här hade lägenhetsinnehavaren, ej ägaren, omedelbart framför trappan,
som från nedre tamburen leder upp, och utan dörr eller annat avstängsel mot
trappan, åt sig inrett ett sovrum, vilket emellertid icke f. n. begagnades. Ljus, här,
genom takfönster. (Det å nedre botten såsom förmak betecknade rummet synes
mig lämpligare att använda för sovrum.)
3:o) Tullvaktmästarens lägenhet utgjordes av 1 boningsrum och kök, tillhörande
veranda och köksförstuga. Rumshöjden 3 in. Golvyta i boningsrummet 20 m2,
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
i köket 17 m2; luftkub alltså 60 m:i resp. 51 m3. Sammanräknat 111 m3. Familjen
sades utgöras av 5 personer. Fönsterarea 1.6 6 5, resp. 1.6 6 5 m2.
Samtliga lägenheter i trähus, med socklar av c:a 40 cm. höjd över marken.
Uppvärmning medelst kakelugnar.
Beträffande underhållet anmärktes, att i tullvaktmästarens kök var golvet
hårt slitet och skulle förbättras. I övrigt var, från hälsovårdssynpunkt sett, ej något
att anmärka mot lägenheternas underhåll. I ett av de i den åt kammarskrivaren
upplåtna lägenheten varande rum är ingång från perrongen direkt in, dock genom
dubbla dörrar, vilka, om så skulle behövas och äskas, torde kunna tätas.
Ett annat rum, vilket användes till matsal, hade sina 2:ne fönster ut mot
perrongen, vilken är övertäckt, vadan rummet ej kan erhålla direkt himmelsljus.
Efter vad som här ovan anförts, är i de olika lägenheterna sammanlagd
luftkub, beräknad per person, tillräcklig, liksom ock golvytan.
Mot »direkta belysningen», fönsterytornas storlek i förhållande till rumsstorleken,
är ej något att anmärka; däremot kan anmärkas, att det rum, vilket med
sina fönster vetter mot övertäckta perrongen och på grund därav icke kan erhålla
direkt himmelsljus, måste anses mindre gynnsamt som bostadsrum. Det användes
som matsal.
Beträffande vindens apterande till sovrum har jag ej anledning yttra mig:
den användes ej därtill för närvarande, och uppgavs vara, ej av järnvägsstyrelsen
utan av hyresgästen därtill anordnad. Lägenheten innehåller annat rum lämpligt
till sovrum.
Utan att vilja kränka enskilds förfoganderätt över sin förhyrda lägenhet,
anser jag mig böra framhålla såsom i allmänhet önskvärt, att till sovrum och dagrum
väljas de bästa, rymligaste och för direkt solljus bäst tillgängliga rum. Till
s. k. förmak, vilka i dagligdagslivet ej så mycket nyttjas, kunna anspråken i berörda
hänseende ej behöva sättas fullt så krävande.
Enär någon norm ej finnes för, huru många särskilda rum en familjebostad
i allmänhet eller för särskilda tjänsteklasser bör innehålla, saknar jag anledning här
att yttra mig om, huruvida rummens antal i de besiktigade lägenheterna är att
anse som tillräckligt. Antalet synes motsvara, vad K. Generaltullstyrelsen äskat.
Av besiktningen och de från densamma här ovan framlagda uppgifterna framgår,
att bostäderna erbjödo tillräcklig luftrymd för de inneboende; att direkta belysning
sfär hällan dena ingalunda voro otillräckliga — om man frånser det till matsal
använda rummet invid perrongen.
Något spår till fukt, mögel el. dylikt kunde icke någonstädes i de besiktigade
lägenheterna upptäckas å väggar, i vrår, garderober eller på där förvarade skodon,
klädesplagg eller andra föremål.
Beträffande själva bostadsorten, stationens belägenhet, var jag icke i tillfälle
anställa säkra iakttagelser. Trakten förefaller i klimathänseende ogynnsam, omgiven
av mossar med svag avrinning och högt grundvattenstånd. I en ej långt från bostäderna
befintlig brunn nådde vattnet upp till blott 0.7 5 m. från jordytan.
På grund av besiktningen och därvid gjorda iakttagelser, varav de väsentligaste
härovan anförts, anser jag att de ifrågavarande bostäderna icke äro hälsovidriga.
Med anledning av vad sålunda förekommit har generaltullstyrelsen
erdigt beslut den 22 februari 1918 uppdragit åt ingenjören vid Stock
-
8
Kungl. Maj:ls ''proposition Nr 103.
holms stads byggnadskontor J. Persson att i Mon verkställa undersökningar
för utrönande av de åtgärder från tullverkets sida, som kunde
anses påkallade för beredande av tjänliga bostäder åt dåvarande tullpersonal;
och har med anledning härav Persson i en den 4 maj 1918
dagtecknad, till generaltullstyrelsen ställd skrift framställt förslag om
dels vissa ändringsarbeten inom stationshuset i Mon, varigenom ökat
utrymme komme att beredas därvarande tullkammare, dels ock uppförande
av två bostadshus för tulipersonalens räkning i enlighet med vid
förslaget fogade ritningar.
I nämnda skrift har till en början anförts följande.
Den nuvarande av kammarskrivaren använda bostaden, vilken vore belägen
uti stationshusets bottenvåning och bestode av tre rum och kök, vore ur rent byggnadsteknisk
synpunkt synnerligen underhaltig. Samtliga rum saknade ventilationsanordningar,
och fönsterna vore bristfälliga. Bostaden stode i direkt förbindelse med den
öppna perrongen och saknade såväl tambur som vindfång. Eldstäderna vore bristfälliga,
särskilt kakelugnen uti sängkammaren vilken i sitt nuvarande skick utgjorde
en ständig fara för eldsolycka. Golv bjälklagen vore belägna cirka 30 — 40 cm. ovan
marken, och utrymmet mellan desamma och marken vore icke på brukligt sätt
evakuerat genom ventiler i grundmurarna. Tullförvaltarens bostad innehölle uti
bottenvåningen tre rum och kök och uti vindsvåningen två mindre rum. Samtliga
rum saknade friskluftsventiler, och en del av eldstäderna vore bristfälliga. Uti
sovrummet, beläget å vinden, bestode eldstaden av en järnkamin, och rummet stode
i direkt förbindelse utan dörr med en brant och smal stegliknande trappa från en
utan eldstad befintlig tambur i bottenvåningen.
Uti den åt en vaktmästare upplåtna bostaden, som bestode av ett rum och
kök, vore särskilt golvet uti köket mycket dåligt, vilket vid nordliga vindar gjorde
sig märkbart genom att kall och rå luft inpressades i bostaden underifrån genom
golvbjälklaget.
Då ifrågavarande byggnad, dels på grund av sin höga ålder och dels på
grund av olämplig planindelning, icke med fördel kunde ombyggas och moderniseras
samt byggnadens olämpliga läge i samma lågt belägna plan som bangården ständigt
utsatte densamma för i ifrågavarande trakt tidvis förekommande ogynnsamma temperaturförändringar,
kunde det icke anses välbetänkt, att statsverket genom köp
skulle förvärva densamma. Förbättrade bostäder för tullpersonalen kunde sålunda
enligt Perssons bestämda uppfattning icke erhållas genom förändringar eller ombyggnader
av nu befintliga byggnader. Det vore därför enligt Perssons åsikt nödvändigt
att uppföra nya tidsenliga byggnader. Härigenom kunde man genom att göra desamma
bekväma, rymliga och praktiskt inredda, höja trevnaden för den personal,
som hade att fullgöra sin tjänst på denna avsides belägna plats.
Med utgångspunkt härifrån har Persson utarbetat förslag till två
nybyggnader, nämligen en vinterbonad villa av trä i tvenne våningar
med källare och under tak av tegel, avsedd för tulltjänstemän av högre
grad, samt en dylik byggnad, avsedd för tjänstemän av lägre grad.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
I fråga om de sålunda föreslagna byggnaderna innehåller Perssons
skrift följande:
Byggnaderna tänktes förlagda till en plats, belägen nordväst om den nuvarande
stationsbyggnaden, på ett staten tillhörigt markområde. Den föreslagna
byggnadstomten bestode av berg i dagen och vore delvis bevuxen med granoch
tallskog. Tomtens medelhöjd över bangårdsplanet utgjorde cirka 8—10
meter, och avståndet till stationshuset överstege icke 200 meter. Den större
byggnaden, vilken tänktes förlagd till tomtens västra del, komme att innehålla
en för tullförvaltaren avsedd bostad om 5 rum och kök jämte jungfrukammare
samt erforderliga garderobs- och toalettutrymmen m. in., en för kammarskrivaren
avsedd bostad om 4 rum och kök jämte jungfrukammare samt garderobs- och toalettutrymmen
in. in. I vindsvåningen skulle förläggas ett för båda lägenheterna
gemensamt badrum. Byggnaden vore avsedd att uppvärmas genom centralvärmeledning.
Under västra delen av byggnaden, där marken genom nivåförändring vore
lägre, skulle inredas erforderliga källarutrymmen, såsom kol- och pannrum, matkällare
och tvättstuga m. in. Byggnaden tänktes uppförd på grund av betong och
kallmur med väggar av 3 tums späntad plank, dubbla lag panel med papp och fyllning
samt under tak av tegel. Byggnaden för tjänstemän av lägre grad, vilken tänktes
förlagd till tomtens östra del, beräknades inrymma tre bostadslägenheter, envar om
2 rum och kök med erforderliga småutrymmen. För att förkorta byggnadskroppen
samt nedbringa kostnaderna borde ett rum till varje bostad förläggas till vinden,
dock så att genom den närgränsande trappan detsamma erhölle förbindelse med
underliggande rum. Varje lägenhet skulle hava egen ingång med tillhörande trappa
till ovanliggande rum i vinden. Nu ifrågavarande byggnad tänktes uppförd i huvudsaklig
överensstämmelse med den för tjänstemän av högre grad avsedda, dock med
den ändring att i källaren en tvättstuga, som tillika skulle användas till badrum,
förlädes under byggnadens östra del. I denna byggnad tänktes rummen uppvärmda
genom kakelugnar. Båda byggnaderna skulle förses med pumpvattenledning från
en brunn, belägen å stationsområdet. Avloppsledningar skulle utföras och förbindas
med ett större dike, som hade sitt utlopp i den närbelägna ån.
Beträffande de för dessa byggnaders uppförande erforderliga kostnaderna
har Persson verkställt approximativa beräkningar, vilka givit
till resultat, att kostnaderna skulle komma att uppgå till sammanlagt
83,000 kronor, varav för den större byggnaden 52,000 kronor och för
den mindre 31,000 kronor. Ifråga härom har Persson meddelat, att vid
beräkningen iakttagits de för ifrågavarande trakt gällande cirka 20 procent
lägre material- och arbetspriserna, men tillika anmärkt, att då kostnaderna
vore beräknade under nuvarande vanskliga förhållanden inom
arbetsmarknaden, det icke vore uteslutet, att ytterligare prisstegringar
kunde komma att öka de angivna kostnadsbeloppen. Vidare har Persson
framhållit, att därest, på sätt sålunda föreslagits, nya bostäder uppfördes
för ifrågavarande tullpersorial, tullkammarens behov av större och ändamålsenligare
lokaler skulle kunna tillgodoses därigenom, att den nuvarande
kammarskrivarbostaden utrymdes.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 85 höft. (Nr 103.)
a
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Med anledning av ingenjören Perssons ovanberörda förslag hava
på begäran av generaltullstyrelsen utlåtanden i ärendet avgivits av domänstyrelsen
och byggnadsstyrelsen, varjämte styrelsen för Dalslands järnvägsaktiebolag
efter anmodan inkommit med förnyat yttrande.
Domänstyrelsen har i skrivelse den 25 juli 1918 förklarat sig medgiva, att
det i förslaget avsedda, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga tomtområdet finge till
generaltullstyrelsen utarrenderas, under villkor att den plantskog, som funnes å området,
ersattes med 75 kronor i ett för allt, att tomthyra erlades med 50 kronor om
året samt att stängsel uppfördes och underhölles omkring området.
Styrelsen för Dalslands järnvägsaktiebolag har i sitt den 27 sistlidna augusti
avgivna yttrande, jämte det bolaget förklarat sig med visst undantag godkänna de
av ingenjören Persson föreslagna åtgärder för beredande av större och ändamålsenligare
tullkammarlokaler i Mon samt åtagit sig att verkställa därav påkallade ändrings-
och reparationsarbeten, anfört, att bolaget ansåge det vara nödvändigt, att
tullverket föranstaltade om uppförande av nya och tidsenliga byggnader för beredande
av bekväma, rymliga och praktiskt inredda bostäder åt ifrågavarande tullpersonal,
enär bolaget för sin egen personal vore i behov av de lokaler, som för
närvarande vore upplåtna åt tullförvaltaren och en vaktmästare.
Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till generaltullstyrelsen den 26 september
1918 anfört huvudsakligen följande.
Sedan vissa anmärkningar inom byggnadsstyrelsen framställts mot de av ingenjören
Persson uppgjorda ritningarna till de föreslagna byggnaderna, hade Persson
på anmodan av byggnadsstyrelsen uppgjort nya, i september 1918 dagtecknade
ritningar till samma byggnader. I dessa ritningar hade byggnadsstyrelsens anmärkningar
beaktats, utom i fråga om anordningen av uppvärmningen av den för tjänstemän
av högre grad avsedda byggnaden, vilken enligt byggnadsstyrelsens mening
borde uppvärmas med kakelugnar och icke medelst centraluppvärmning. Särskilt
för en byggnad med nu ifrågavarande läge, där svårighet förefunnes att i händelse
av fel å värmeledningen hastigt få detsamma avhjälpt, syntes nämligen vanlig uppvärmning
med kakelugnar böra föredragas, i synnerhet som denna anordning vore
väsentligt billigare såväl i anläggning som drift. Därest byggnadens uppvärmning
skulle ske med kakelugn, måste ritningarna till nyssnämnda byggnad fullständigt
omarbetas. Om däremot centraluppvärmning lämpligen kunde användas, hade byggnadsstyrelsen
för sin del i övrigt intet att erinra emot de nya ritningarna. Det
kostnadsförslag, som bifogats det remitterade ärendet och som utvisade en kostnad per
kubikmeter av 26 kronor för den mindre och 32 kronor för den större byggnaden, vore
synnerligen lågt beräknat, och ansåge byggnadsstyrelsen kostnaden böra beräknas efter
ett medelpris av omkring 60 kronor per kubikmeter, dock under förutsättning att kakelugnar
användes till uppvärmning i stället för värmeledning. Byggnadskostnaden skulle
således efter byggnadsstyrelsens beräkning uppgå till respektive 70,800 kronor och
98,400 kronor eller sammanlagt i runt tal 170,000 kronor. Skulle värmeledning anordnas
i den för tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden, komme kostnaden att ökas med
ytterligare 15,000 kronor. Med hänsyn därtill att trakten på grund av dimmor och
andra omständigheter vore mindre fördelaktig som bostadsplats, ansåge emellertid
byggnadsstyrelsen sig böra ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligare att flytta
hela tullstationen till Ed, där kronan ägde för ändamålet fullt lämplig mark.
11
Kungl. Maj ds proposition Nr 103.
För egen del har generaltullstyrelsen i sin förevarande skrivelse
anfört följande:
»Den i ärendet åstadkomna utredningen har styrelsen funnit giva
vid handen, att ett ingripande från statens sida för ordnande av
ifrågavarande tullpersonals bostadsförhållanden är alldeles ofrånkomligt;
och får styrelsen i sådaut avseende underdånigst anföra följande.
Av den här ovan lämnade redogörelsen för Dalslauds järnvägsaktiebolag
åliggande skyldigheter gent emot tullverket torde framgå, att
bemälda bolag icke är förpliktigat att tillhandahålla bostadslägenheter
åt de i Mon tjänstgörande tulltjänstemännen. För de av berörda tjänstemän,
som icke bebo egna fastigheter, finnes emellertid icke i Mon eller
trakten däromkring tillgång till andra bostäder än dem, som järnvägsbolaget
sålunda på grund av frivilligt åtagande åt dem upplåtit. Att
dessa tjänstemän skola för erhållande av bostäder vara uteslutande beroende
av tillmötesgående från järnvägsbolagets sida, för så vitt de icke
äro i tillfälle att förvärva egna fastigheter, måste anses vara synnerligen
otillfredsställande och torde jämväl kunna medföra våda ur synpunkten
av statsverkets intresse att besätta ifrågavarande befattningar med fullt
kompetenta personer. Det kan nämligen befaras, att, därest tjänliga
bostäder för innehavare av omförmälda befattningar icke finnas att tillgå,
svårighet skall möta att erhålla lämpliga personer till dessa befattningar,
som visserligen redan i följd av förhållandena i övrigt å ifrågavarande
ort torde vara föga eftersträvansvärda men å andra sidan äro med hänsyn
till arten av den över Mon gående trafiken mycket krävande.
Vad angår beskaffenheten av de av Dalslands järnvägsaktiebolag
till tullpersonalen upplåtna bostäder lärer det visserligen icke genom
den i ärendet förebragta utredning kunna anses ådagalagt, att bostäderna
befinna sig i ur hygienisk synpunkt alldeles obrukbart skick. Generaltullstyrelsen
finner det däremot vara utrett, att bostäderna äro behäftade
med så väsentliga brister, att de i sitt nuvarande tillstånd äro för sitt
ändamål i hög grad olämpliga, och att bristfälligheterna icke kunna med
fördel avhjälpas ens genom en mycket grundlig reparation.
Med hänsyn till det nu anförda och då Dalslands järnvägsaktiebolag
förklarat sig vara i behov av bostäderna för sin egen personal, anser
generaltullstyrelsen det vara nödvändigt, att åtgärder snarast möjligt
vidtagas i syfte att bostäder må kunna genom tullverket tillhaudahållas
ifrågavarande tullpersonal. Då någon med för berörda ändamål tjänliga
bostadshus bebyggd fastighet icke finnes i Mon eller dess omnejd, lärer
alltså någon annan åtgärd i angivna syfte icke kunna vidtagas än att
nya bostadshus uppföras.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Mot de av byggnadsstyrelsen förordade ritningar till de föreslagna
byggnaderna, som, enligt vad här ovan anförts, skulle komma att innehålla,
den för tjänstemän av högre grad avsedda dels en lägenhet om
5 rum och kök jämte jungfrukammare, dels ock en lägenhet om 4 rum
och kök jämte jungfrukammare, samt den för tjänstemän av lägre grad
avsedda tre lägenheter, envar om 2 rum och kök, är från styrelsens
sida icke något att erinra; och anser styrelsen i likhet med byggnadsstyrelsen,
att jämväl den för tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden
bör uppvärmas medelst kakelugnar. De ifrågasatta byggnaderna
höra enligt generaltullstyrelsens åsikt lämpligen uppföras genom byggnadsstyrelsens
försorg;
Generaltullstyrelsen har icke förbisett, att den av byggnadsstyrelsen
beräknade kostnaden, 170,000 kronor, för uppförande av bostadshusen
måste förefalla avsevärt hög. Emellertid är enligt general tullstyrelsens
asikt behoAret av de nya bostäderna så trängande, att ett uppskov med
det ifrågasatta byggnadsföretaget icke utan våda kan äga rum, intill
dess byggnadskostnaderua tilläventyrs skulle kunna nedbringas.
Vidkommande det av byggnadsstyrelsen framställda förslag om
tullkammarens förflyttning till Ed och uppförande därstädes av bostäder
för tullpersonalen kan generaltullstyrelsen för sin del icke biträda detta
förslag. Generaltullstyrelsen finner det nämligen vara ur tullverkets
synpunkt så gott som nödvändigt, att ifrågavarande gränstullkammare
är förlagd vid den järnvägsstation, som är belägen närmast gränsen mot
Norge. Härtill kommer, att med hänsyn till förutberörda koncessionsvillkor
Dalslands järnvägsaktiebolag icke lärer vara skyldigt och, enligt
uppgift, icke heller är villigt att tillhandahålla tullkammarlokaler å annan
plats än vid sagda station.
Beträffande de hyresbelopp, som böra av vederbörande erläggas
för de föreslagna bostäderna, lärer det enligt § 12 i nådiga avlöningsreglementet
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning den 18 juni 1910 ankomma på generaltullstyrelsen
att bestämma dessa belopp.»
På grund av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1919 års riksdag föreslå riksdagen
att anvisa ett belopp av 170,000 kronor för uppförande i överensstämmelse
med av byggnadsstyrelsen förordade ritningar och genom
nyssnämnda styrelses försorg av två bostadshus för tullpersonalen i
Mon, samt att av berörda belopp hälften eller 85,000 kronor måtte
anvisas å tilläggsstat för år 1919.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
Den av mig nu lämnade redogörelsen utvisar beträffande kostnaden
för de föreslagna byggnaderna, att de beräkningar, som i sådant hänseende
uppgjorts dels på föranstaltande av generaltullstyrelsen och dels genom
byggnadsstyrelsens försorg, lett till väsentligen olika resultat. Under
det att den förra beräkningen slutar på en summa av 83,000 kronor,
uppgår enligt den senare beräkningen motsvarande kostnad till 185,000
kronor och kostnaden för utförande av det av byggnadsstyrelsen förordade
förslaget, innefattande uppvärmning genom kakelugnar även i
den större byggnaden, till 170,0u0 kronor. Då det givetvis måste förefalla
anmärkningsvärt, att de verkställda kostnadsberäkningarna visat så
väsentligt olika resultat, har jag anmodat byggnadsstyrelsen att undersöka,
huruvida icke de i Mon gällande materialpriser och arbetslöner
kunde medgiva nedsättning av den av styrelsen beräknade kostnadssumman,
samt att inkomma med det förnyade yttrande i ämnet, vartill
en sådan undersökning kunde föranleda.
Resultatet av den ytterligare undersökning, byggnadsstyrelsen på
denna min anmodan föranstaltat, föreligger i en till mig ställd skrivelse
av den 30 januari 1919, för vars innehåll jag nu ber att få redogöra.
Med anledning av det erhållna uppdraget hade styrelsen låtit ^'',enfnya
assistenten hos styrelsen J. Telander på platsen verkställa erforderlig "kostnadsundersökning,
av vilken framgått följande. utredning.
Dalslands järnväg hade å ifrågavarande plats för närvarande under
uppförande en bostadsbyggnad, vilken beräknats kosta 27 kronor per kubikmeter.
Denna byggnad uppfördes emellertid av på orten bosatta mindre
hantverkare, och arbetet dirigerades direkt av person, anställd i järnvägens
tjänst. Av järnvägen utförda transporter m. m. vore icke inberäknade i
byggnadskostnaden, i vilken ej heller upptagits ersättning för ritningar och
tillsyn. För varje annan än Dalslands järnväg måste dylikt byggnadsarbete
organiseras på helt annat sätt och kostnaderna beräknas annorlunda.
Då lämplig byggmästare icke funnes å platsen, syntes det nödvändigt
att för tullverkets ifrågasatta byggnader söka entreprenör på
annan ort genom anbud, infordrade medelst annonsering, samt att åstadkomma
nödjg kontroll å arbetets utförande genom anlitande av någon
i Göteborg eller närmare Mon bosatt byggnadskunnig och uppgiften
vilsen person.
Vidkommande kostnaden hade utredningen givit vid handen, att
materialpriser och arbetslöner å ifrågavarande plats ställde sig omkring
15 % billigare än de, byggnadsstyrelsen lagt till grund för sin kostnadsberäkning.
Byggnadsstyrelsen hade utgått från ett pris per kubik
-
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.
meter av 60 kronor, under det att de lokala prisförhållandena syntes
berättiga att räkna med ett pris per kubikmeter av 51 kronor.
I samband med den på platsen verkställda undersökningen hade
assistenten Telander bos en byggmästare i Göteborg, vilken på räkninguppfört
ett flertal bostadsbyggnader vid Bergslagernas järnvägar, framställt
förfrågan rörande priset per kubikmeter å dylika byggnader, och
både denne uppgivit detsamma till 54 kronor, däri icke inräknats kostnader
för ritningar, arbetsbeskrivning, kontroll och byggmästararvode.
Aven om man sålunda vid entreprenadanbuds infordrande skulle
kunna ha förhoppningar om att erhålla anbud, grundade på ett enhetspris
av 51 kronor per kubikmeter för själva byggnadsarbetet, ansåge
byggnadsstyrelsen dock tillrådligt att icke basera kostnadsberäkningen
på lägre enhetspris än 55 kronor per kubikmeter, motsvarande en byggnadssumma
för båda byggnaderna av sammanlagt 156,000 kronor, dels
med hänsyn därtill att alla ytterväggar, på grund av byggnadens öppna
och för blåsten utsatta läge, måste förses med ännu ett lager papp
utöver de två beräknade, dels emedan i ovan angivna enhetspris icke
vore inberäknad någon post för ritningar, kontroll och byggmästararvode.
Till den nyssnämnda byggnadssumman borde emellertid läggas
kostnader för följande arbeten, som icke syntes vara upptagna i den
ursprungliga, av ingenjören Persson uppgjorda kostnadsberäkningen och
som icke heller kunde anses inberäknade i enhetspriset 55 kronor per
kubikmeter, nämligen sprängning, väganläggning, planeringar, stängsel
omkring området ävensom rörledning till brunn samt avloppsledning till
dike. För dessa arbeten syntes böra beräknas en summa av minst
18,500 kronor.
Med stöd av den närmare utredning av förevarande byggnadsfråga,
som sålunda företagits, ville det synas, som om icke ens de 170,000
kronor, som av byggnadsstyrelsen och generaltullstyrelsen ansetts höra
för ändamålet disponeras, skulle fullt komma att täcka behovet.
Genom den av generaltullstyrelsen framlagda och av mig nu i
huvudsak återgivna utredningen i detta ärende finner jag vara ådagalagt,
att ifrågavarande av Dalslands järnvägsaktiebolag åt vissa tulltjänstemän
i Mon tillhandahållna bostadslägenheter, vare sig de kunna betecknas
såsom direkt hälsovådliga eller icke, i varje fall äro så bristf älliga, att
åtgärder böra ofördröjligen vidtagas för åstadkommande av bättre bostäder.
Bolaget har för sin del bestritt, att skyldighet skulle åligga
bolaget att tillhandahålla bostäder åt tullpersonal i Mon, och tillika för
-
15
Kungl. Majts proposition Nr 103.
klarat, att, därest bolaget åtoge sig att uppföra nybyggnader för ändamålet,
detta måste ske under sådana villkor, att bolaget icke lede någon
ekouomisk förlust. Huruvida bolaget kan anses pliktigt att ersätta de
nuvarande bostadslägenheterna — vilka, på sätt utredningen visat, anordnats
av bolaget i enlighet med generaltullstyrelsens på Kungl. Maj:ts
resolution den 5 november 1875 stödda föreläggande — med andra och
tillfredsställande lägenheter, bör enligt min mening icke vara avgörande
vid bedömandet av den föreliggande fragan. Då nämligen bolaget i
varje fall icke är skyldigt att hyresfritt tillhandahålla bostäder för ifrågavarande
personal och säkerligen icke heller att i fråga om byggnadsarbetets
utförande ställa sig till efterrättelse föreskrifter eller underkasta
sig kontroll från kronans sida, synes det mig vara förmånligare för
statsverket att genom egen försorg utföra erforderliga nybyggnader.
I fråga om planen för nybyggnadsföretaget har jag ingen erinran
att framställa mot vad byggnadsstyrelsen med instämmande av generaltullstyrelsen
förordat. Jag vill endast, med erinran att, enligt byggnadsstyrelsens
utsago, de senast omnämnda ritningarna till den för
tjänstemän av högre grad avsedda byggnaden böra, med hänsyn till
byggnadens avsedda uppvärmning genom kakelugnar, omarbetas, framhålla,
att, sedan omarbetningen verkställts, ritningarna böra underställas
generaltullstyrelsen för godkännande. I likhet med generaltullstyrelsen
anser jag, att byggnaderna böra uppföras genom byggnadsstyrelsens
försorg, varom det torde ankomma på Kungl. Maj:t att, därest det förslag
jag nu framlägger vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, framdeles
meddela beslut.
Den av byggnadsstyrelsen på min anmodan verkställda förnyade
utredning i kostnadsfrågan, vars resultat framlagts i den av mig återgivna
skrivelsen av den 30 januari 1919, synes utvisa, att till grund
för beräkningen kan läggas ett euhetspris av 55 kronor per kubikmeter
i stället för det enhetspris av 60 kronor, på vilket den av byggnadsstyrelsen
i dess skrivelse den 26 september 1918 meddelade beräkningen
grundats. Härigenom skulle en nedsättning av den av styrelsen
beräknade kostnaden med 14,000 kronor eller till 156,000 kronor möjliggöras,
därest icke den förnyade utredningen upptagit vissa, till sammanlagt
18,500 kronor beräknade kostnader för sprängning, väganläggning,
planeringar och stängsel samt vatten- och avloppsledningar, vilka
utgiftsposter av anledning, som icke framgår av vad byggnadsstyrelsen
härom anfört, saknas i styrelsens förra beräkning.
Med den nya undersökningen i kostnadsfrågan torde man kunna
antaga, att all den utredning härutinnan som kan åstadkommas blivit
16
Kungl. Majds proposition Nr 103.
förebragt; och emot vad byggnadsstyrelsen i sin senaste skrivelse anfört
lär någon nedsättning av den av styrelsen förut beräknade kostnaden
icke kunna ifrågasättas. A andra sidan finner jag de i samma
skrivelse gjorda beräkningarna icke böra föranleda någon höjning av
kostnadsberäkningen, vilket byggnadsstyrelsen icke heller synes hava
avsett.
I anslutning till vad jag nu anfört och under åberopande av den
utredning, för vilken jag förut redogjort, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med det av
mig förordade förslaget av två bostadshus för tullpersonalen i Mon
anvisa såsom reservationsanslag under sjunde huvudtiteln
dels å tilläggsstaten för år 1919................................ kronor 85,000,
dels ock å riksstaten för år 1920................................. » 85,000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle proposition till riksdagen avlätas av den
lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1919:7a Statmtsk''iUta utlåtande Nr 7 A s. 106 i texten